Offensiv 1365

29 augusti 2019 / # 1 365 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Klimatkris & rovdrift

sätter världens skogar i brand

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Vårdanställda för bättre arbetsmiljö

3 6

7-10

Nedräkning mot andra världskriget

”Greta-strejk” mot skolnedskärningar Förslag om allt från att barrikadera E4, skolstrejk och ”Greta-strejk” utanför stadshuset bubblade fram under ett stridsvilligt stormöte mot Luleå kommuns nedläggnings- och stordriftsplaner i Ers­

näs den 26 augusti. Omkring 100 bybor i alla åldrar deltog och av mötet att döma har kommunledningen nu väckt en kraft som inte går att stoppa.

– läs mer på sid 4

Foto: Liv Shange Moyo

– läs mer på sid 12 och 13

16

Facken och klimatstrejkerna

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

”Behövs en riktigt stor demonstration”

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

2

”ÄR STORMARNAS STORM PÅ VÄG?”

S

trax innan ledarna för de stora kapitalistiska länderna (G7) möttes i franska Biarritz aviserade Trump att USA i två steg höjer strafftullarna på importen från Kina. De tullar som redan har införts, som omfattar kinesiska varor till ett värde av 250 miljarder dollar, höjs från 25 till 30 procent och de nya strafftullarna som börjar införas den 1 september höjs från 10 procent till 15 procent (1 dollar = 9,66 kr). De nya strafftullarna omfattar all återstående import från Kina till ett värde av 300 miljarder dollar.

Trumps besked kom efter att Kina meddelat att man inför strafftullar på import av amerikanska varor till ett värde av 75 miljarder dollar.

Enligt investmentbanken Morgan Stanley innebär de nya strafftullarna om de införs att världsekonomin kastas ned i en ny recession ”inom sex till nio månader”.

Trump stannade emellertid inte med att flagga för nya och högre strafftullar, utan beordrade också amerikanska bolag i Kina att flytta hem till USA igen. Till följd av strafftullarna har amerikanska och andra utländska bolag börjat flytta sina verksamheter från Kina, men inte i första hand till USA, utan till låglöneländer som exempelvis Vietnam och Indonesien. Denna flykt från Kina innebär att de gamla produktionskedjorna bryts och döljer ofta en neddragning i produktionskapaciteten.

I samma veva som nya strafftullar annonserades gick Trump på nytt till våldsamt angrep mot den amerikanska centralbankens (Federal Reserve) chef Jerome Powell som stämplades som en ”värre fiende för USA än vad Kina är”.

Inför hotet om att även den

amerikanska ekonomin ska tappa fart och därmed ändra spelplanen inför valet 2020 blir Vita huset och Trump allt mer desperata och nyckfulla.

Varningar om att den ekonomiska tillväxten minskar i år och ännu mer nästa år avfärdas som ”fake news”, alternativt som en följd av att tidigare administrationer inte satte hårt mot hårt mot USA:s rivaler på världsarenan, särskilt Kina, eller att centralbanken inte sänker räntan i tillräcklig omfattning. Och besked om upptrappat handelskrig blandas med uttalanden om att en uppgörelse med Kina är nära förestående.

Men handelskriget – egentligen ett nytt ”kallt krig”, men denna gång mellan de imperialistiska makterna USA och Kina – är här för att stanna. Den så kallade marknaden har nu dragit slutsatsen att det bästa som man kan hoppas på är ett ”eld-

upphör” som åtminstone tillfälligt fryser konflikten USA-Kina vid sin nuvarande nivå samt att Trump inte gör allvar av sitt hot om strafftullar på bilimporten från Europa.

Handelskriget är en starkt bidragande orsak till den globala kapitalismens snabba inbromsning i år. Men det finns fler krishärdar än så, vilka är sammanlänkade och påverkar varandra. Det gäller såväl ekonomiska och geopolitiska som de som har sin grund i klimatförändringar och det extrema vädret. ”Västvärlden har aldrig varit i en situation som denna. Är stormarnas storm på väg?”, frågar en skribent i SvD Näringsliv den 17 augusti. Mycket pekar mot att frågetecknet snart får ersättas med utropstecken. Om detta varslar den härskande klassens stigande nervositet, de senaste turerna i handelskriget och börsoron. ■

NYÅRSGÅVA TILL HÖJDARNA

N

är nyårsklockorna ringt in det nya året blir landets höginkomsttagare med ens mycket rikare.

Anledningen stavas januariavtalet och den sänkning av den så kallade värnskatten som regeringen beslutat genomföra. Värnskattens historia går tillbaka till 1990-talet. Det började som en extra höjning av statsskatten som ett led i den S-märkta krispolitik som slog världsrekord i budgetsanering 1994-98. År 1999 avskaffades den tillfälliga skattehöjningen och ersattes av en extra skatt – dagens värnskatt – som de i samhällets topp skulle betala.

Skälet var att den dåvarande S-regeringen var pressad och kände ett behov att ha något som kunde ge sken av att ”alla var med och betalade” när det var precis tvärtom: Till följd av den överenskommelse – “århundradets skattereform” – som Socialdemokraterna gjort med högerpartierna 1990-91 betalade de rika allt mindre i skatt.

Men mycket vill alltid ha mer. Alliansregeringarnas alla skattesänkningar för de välbärgade ökade bara direktörernas och de superrikas aptit på nya skattesänkningar, bland annat avskaffad värnskatt. Folkpartiet/Liberalernas förre ledare Jan Björklund gjorde sedan kravet på slopad värnskatt till en profilfråga. När värnskatten försvinner vid årsskiftet får Jan Björklund en skattelättnad på 31 859 kronor.

Sammantaget innebär den slopade värnskatten att de 345 000 personer (merparten män, omkring 73 procent) som tjänar mest i landet i snitt får en skattesänkning på 17 700 kronor. Och ju mer man tjänar, desto större skattesänkning. Ligger årsinkomsten på 1,5 miljoner kronor sänks skatten med 39 110 kronor och landets 50 bäst betalda vd:ar (verkställande direktörer) som i snitt har årslön på 21,6 miljoner kronor får en skattesänkning på dryga 800 000, enligt LO.

S

tatskassan och välfärden däremot förlorar 6,1 miljarder kronor. Bara hälften av den summan skulle räcka till att anställa 4 000 fler i förskolan, minska barngrupperna och förbättra arbetsmiljön.

Socialdemokraterna tvår sina händer och hävdar att härtill är vi nödda och tvungna, det vill säga om inte värnskatten avskaffades skulle det inte ha blivit ett januariavtal med Liberalerna och Centern. Men det är bara ännu en dålig ur(s)äkt som flaggar för nya gåvor till de superrika, vilka nu säger som den extremt nyliberala tankesmedjan Timbro (finansierad av Svenskt Näringsliv) att det är positivt att värnskatten avskaffas, men “vi nöjer oss inte med det”.

Som sagt: mycket vill ha mer. ■

Många äldre ensamstående kvinnor har knappt några pengar kvar efter de fasta utgifterna. Inger Stark tvingas jobba, då hon bara har 2 500 kronor över på pensionen på 12 000 kronor efter skatt. ”Det är i det närmaste omöjligt att klara sig på det”, säger hon. Och regeringens föreslagna ökning av bostadstillägget är inte nog menar bland annat PRO (skärmdump Hem&Hyra den 26 augusti).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

3

Usk-uppror mot utarmningen Välfärdens anställda inom alla områden har fått nog av alla nedskärningar och försämringar. Den 22 augusti var det undersköterskornas tur att protestera, som med sitt Undersköterskeuppror hade manifestationer i flera städer i landet, som Jönköping, Mariestad, Stockholm, Skurup, Borlänge med flera. Här rapporter från Stockholm och Skurup.

KATJA RAETZ, sjuksköterska & ANDERS WEMMERT

offensiv@socialisterna.org sa sitt arbete individuellt för den äldre som ska få hjälp.

Ronja Stjernes

tam.

En som deltog var Ronja Stjernestam från Enköping där hon arbetar på ett omsorgsboende. Hon menade att det är dags att lägga mer pengar på våra äldre, att vården måste få kosta och att de äldre förtjänar mer än vad de får idag.

– Vi är på natten fyra personal på 67 boende. Det finns mycket oro, men vi hinner inte sätta oss ner och prata. Det läggs också mer och mer uppgifter på oss utan att lönen höjs för det.

Flera från Rättvisepartiet Socialisterna som arbetar i vård och omsorg deltog också. Vi tog upp behovet av att vinsterna i välfärden stoppas som den första åtgärden för att se till att resurserna används för det som de är avsedda till. ■

Foto: Anders Wemmert

Tal och protester utanför kommunhuset i skånska Skurup.

I Stockholm överlämnades över 14 500 underskrifter till socialminister Lena Hallengren. Protesterna växer.

SKURUP Bort med de delade turerna! 6 timmars arbetsdag! Ökad personaltäthet! Detta var några av de krav som framfördes av Undersköterskeupproret i Skurup.

Det rikstäckande Undersköterskeupproret höll manifestation framför kommunhuset i Skurup och överlämnade en namninsamling och en lista med krav till de lokala politikerna. Ett 40-tal undersköterskor från både offentliga och privata arbetsgivare markerade sitt missnöje med de arbetsförhållanden som råder inom vården.

Besparingar som har lett till ökad stress, mindre personal, långa arbetspass, låga löner med mera har nu tills slut blivit för mycket.

Ett riksomfattande missnöje ut-

mynnar nu i protester och namninsamlingar med krav på förändringar i arbetsvillkoren för landets undersköterskor. Många lokala avdelningar inom Kommunal stöder kraven på bland annat stopp för delade turer, ökad bemanning, krav på så kallad överanställning vilket innebär tillräckligt med fast anställd personal för att minska behovet av timanställda och vikarier.

Man kräver också bättre löner, handledning på arbetstid, rätt till friskvård på betald arbetstid och att kravet på att undersköterskor ska städa och tvätta istället för att vårda ska bort.

Undersköterskan Åsa Andersson, förtroendevald i Kommunal,

Therese Lindberg, också förtroendevald i Kommunal, och Denise Neal håller med om kraven.

– 100 procent som heltidsnorm är kravet, bättre arbetsmiljö och arbetsförhållanden så att man kan jobba heltid och försörja sig på sin lön.

Många tvingas att arbeta deltid på grund av de dåliga arbetsförhållandena, vilket leder till sämre pension och dålig ekonomi eftersom många är ensamstående med barn.

– Nu måste det bli en genomgripande förändring för undersköterskorna, avslutade Mia Christensson som uppmanar till kamp och organisering.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv stöder naturligtvis undersköterskornas krav. ■

Chefer får inte stoppa Haningeanställdas protestknappar

Ö

ver 170 undersköterskor och vårdbiträden deltar i kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg – en stor majoritet av de anställda på Haninges vård- och omsorgsboenden i Handen, Vendelsö, Västerhaninge, Tungelsta och Dalarö. Under sommaren har hundratals anställda burit kampanjens protestknappar på sina arbetsplatser med texter som ”Utmattad efter tolvtimmarspass”, ”Stoppa tolvtimmarspassen” och ”Ingen orkar tolv timmar”.

När flera chefer försökte förbjuda de anställda att bära protestknapparna på arbetsplatsen hotade Rättvisepartiet Socialisterna med att JO-anmäla kommunen: ”Om chefer försöker tvinga anställda att

ta av knappen eller pricka anställda som bär knapparna kommer detta att JO-anmälas. Likaså kommer utfrågningar av anställda kring vem eller vilka bland de anställda som sprider/delar ut knapparna att leda till JO-anmälan”, informerade Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg till cheferna samt nämndordföranden Martin Strömvall (KD).

Nu har Haninge kommuns pressansvarige svarat Mattias för kommunstyrelseförvaltningens och kommunens räkning att det ska vara tillåtet att bära protestknapparna samt att HR-direktören nu håller möten

med cheferna för avdelningarna för att informera om detta: ”Hej Mattias! Tack för att du uppmärksammar oss på hur vi kan bli bättre att informera om vad som gäller.

Eftersom det uppkommit frågor om just klädsel och bärande av knappar har HR-direktören på kommunstyrelseförvaltningen särskilt tittat på detta med hjälp av sina medarbetare. Precis som du säger behöver man väga in yttrandefriheten och de JO-beslut som du nämner är vägledande i frågan även om de inte liknar varandra fullt ut.

För att inte riskera att yttrandefriheten för den enskilde hindras ska man i detta fall hellre fria än fälla. Självklart ska fokus ligga arbetsuppgiften, att hygien upprätthålls etc,

men det finns inga hinder för detta i just det här fallet. HR-direktören har därför förmedlat detta (inklusive JO-besluten) till äldreförvaltningen för att vi ska kunna räta ut ev missförstånd. Ett första möte har redan hållits om detta inom avdelningen för vård- och ungdomsboende med just denna inriktning.

Vi kommer att följa upp så att rätt info kommer fram, självklart behöver vi informera också löpande, men hör du något så återkom gärna.”

Under veckan hålls ett stormöte med kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg där nästa steg i kampen mot 12-timmarspassen diskuteras. ■ RS Haninge

Foto: Vilgot Karlsson, Katja Raetz

STOCKHOLM Undersköterskeupproret samlade till manifestation på Mynttorget den 22 augusti. Tidigare på dagen hade initiativtagarna till upproret, Marie Wiberg och Jenny Klingstam, lämnat över en namninsamling med 14 500 namn till Socialminister Lena Hallengren (S) med krav på bättre villkor, fler kollegor och mer resurser till äldreomsorgen.

På Mynttorget förklarade Marie Wiberg i sitt tal till cirka 150 deltagare och media att det är en kris som kommer att drabba alla äldre.

– Vi vill bara få den lön vi förtjänar, fler kollegor och en arbetstid som går att kombinera med ett socialt liv.

Jenny Klingstam visade med hjälp av ett arbetsschema från hemtjänsten att arbetstiden under ett pass är planerad minut för minut utan möjlighet till att kunna anpas-

INRIKES

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

4

sökte som vanligt skrämmas med kommunistspöket.

– Lulebo kan upphandla bostäder i hela EU så konkurrensen är inga problem. Det här andas den röda stjärnan och kommunistiska femårsplaner, sade SD:aren.

Foto: News Øresund / Johan Wessman

Trots den skriande bostadsbristen, de skyhöga hyrorna och vinstfesten för byggbolagen avslogs RS motion.

V sa nej till RS motion om kommunalt byggbolag

På kommunfullmäktigemötet den 26 augusti behandlades RS motion om att Luleå kommun skulle bryta storbolagens profitjagande byggmonopol genom att starta ett kommunalt byggbolag. Trots den skriande bostadsbristen, de skyhöga hyrorna och vinstfesten för byggbolagen var de andra partierna, från V till SD, rörande eniga om att avslå förslaget.

RS LULEÅ

rs.lulea@socialisterna.org

N

är Jonas Brännberg redogjorde för motionen sade han bland annat att: – År efter år gör de fyra stora byggbolagen vinster på 10 miljarder kronor per år, och delar ut nästan allt till sina ägare. SCB:s byggnadsprisindex har ökat fem gånger snabbare än konsumentprisindex sedan 1990-talet. Prisökning för nybyggnation steg 48 procent på tre år. Sverige har de högsta priserna för att bygga bostäder i hela EU, 72 procent över snittet.

– Det är det här vi vill ändra på

med vår motion: slå sönder byggbolagens monopol, sänka produktionskostnaderna och sänka hyrorna för att människor ska ha råd att bo. Ärendet hade beretts av tjänstemännen som bifogade en utredning av en konsultfirma som visade att ett kommunalt byggbolag inte stred mot några lagar (som privat konsult avrådde de förstås ändå).

Detta dög dock inte för S-ledningen som krävde att kommunens egen jurist skulle göra ett uttalan-

de, som inte oväntat landade i ett ifrågasättande av om detta ingick i den ”kommunala kompetensen”.

Juristen hade dock inget problem med att dessutom uttala sig om att ”bristen på arbetskraft” skulle bli ett problem, apropå att uttala sig inom sin kompetens!

Det var Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna som framför allt tog på sig ”ansvaret” för att argumentera mot motionen. Niklas Nordström (S) hävdade att hans utförsäljning av allmännyttan lett till att produktionskonstnaderna redan ”fallit rejält”.

– Det har vi inte sett något av.

Dessutom räcker det inte med lägre produktionskostnader, det måste leda till lägre hyror också – annars blir resultatet bara större vinster till fastighetsbolagen, kontrade Jonas Brännberg.

Sverigedemokraternas Per Göransson visade partiets blinda tro

på att kapitalismen och marknaden skulle lösa alla problem, och för-

Vänsterpartiet gjorde tyvärr en väldig blek insats och röstade också nej till motionen, trots att de själva tagit upp om behovet av ett statlig bostadsföretag. Deras argument var att ett kommunalt bolag skulle ha ”för små volymer”.

– Jag tror Vänsterpartiet anpassar sig till de andra partierna i den här frågan och inte vill verka ”extrema”, för argumentet håller inte. Inget tyder på att stora bolag har lägre produktionskostnader på grund av stordriftsfördelar, snarare är det tvärtom, säger Jonas Brännberg.

– Vad som är extremt är hur bisarr bostadsmarknaden är idag.

Nya bostadsområdet Kronan är ett talande exempel. Där finns allt: vägar, lekparker och skulpturer. Allt utom bostäder! Man har planerat för människor som inte finns. Och bara ett stenkast därifrån trängs människor ihop i alldeles för små bostäder och vuxna bor hemma hos sin föräldrar. Vi vill göra vad vi kan för att bryta detta, vill någon kalla det kommunism så får de väl göra det då, sade Liv Shange Moyo. ■

Skolnedläggningarna: Bubblande kampvilja på stormöte i Ersnäs

F

örslag om allt från att barrikadera E4, skolstrejk och ”Greta-strejk” utanför stadshuset bubblade fram under ett stridsvilligt stormöte mot Luleå kommuns nedläggnings- och stordriftsplaner i Ersnäs den 26 augusti. Omkring 100 bybor i alla åldrar samlades till möte i samlingslokalen, som ligger i Ersnässkolans lokaler och drivs och sköts av byns aktiva föreningar. Aktiva i föreningarna, som gemensamt har beslutat att ta strid mot nedläggningshotet, samt Hela Kommunen Ska Leva Och Lära presenterade läget och en livad diskussion följde.

Luleå kommuns planer är att forsätta de drastiska ”besparingarna” och omstruktureringen mot stordrift genom att stänga en rad skolor och förskolor i byarna söder om Lule-älven, däribland skolan och förskolan i Ersnäs med 82 respektive 32 barn. I skrivande stund har besked kommit att processen skjuts upp en månad, med presentation av förslagen först den 10 oktober och beslut i BUN den 30 oktober. Att döma av mötet har kommunledningen nu väckt en kraft som inte går att stoppa. Proteströrelsen som rullar vidare nu kommer inte att likna nåt de sett på länge. ■ Liv Shange Moyo

Luleå: Vegansk kost i skolan under attack av politikerna

N

är skolan började efter sommarlovet var den veganska kosten borta från matserveringen i skolan i Luleå. Nu behövs protester mot nedskärningspolitiker och tjänstemän!

Allt fler väljer att äta mer från växtriket och mindre från djurriket. Oftast beror det på tre olika anledningar. Det är för djurens skull, sin hälsas eller för planetens skull.

Det borde vara känt för alla att man minskar sitt ekologiska fot­avtryck genom att äta mindre animaliska produkter, speciellt det senaste året då Greta Thunberg började uppmärksammas för sin skolstrejk för klimatet, som också lever på en vegankost.

Men när skolan började igen visade det

sig att politiker/tjänstemän inte hade tagit hänsyn till dessa fakta.

Vi fick höra av klasskompisar och mattanter att det inte längre skulle serveras mat för veganer i skolan. Ingen hade fått information om denna nya plan. Elever med vegankost hänvisades då istället till salladsbuffén.

Att äta vegetariskt av etiska skäl går fortfarande bra, men inte veganskt. Vi lär oss att djurhållningen är en av de främsta klimatbovarna, men kan sedan inte försöka ändra på det genom att förändra vår kost!

Avdelningschefen för måltider i skolan, Mats Åström, ljög först om att veganmat ”inte är tillräckligt näringrik” för att i näs-

ta stund hänvisa veganer till salladsbuffén, som om den vore mer näringsrik!

– Det känns som en bakåtutveckling att frånta oss elever rätten att stå upp för oss själva och göra val baserat på den moral och etik vi strävar efter att leva enligt, säger My Rörling, som har varit vegan under hela sin skolgång i Luleås kommunala gymnasieskola.

– Istället för att tvinga de som valt bort animalier att nu börja äta animalier igen, kan den vegetariska kosten bytas ut mot vegansk kost, fortsätter My. Om energin ska räcka genom hela skoldagen behöver det erbjudas bra mat för

alla elever. Varför ska vi elever som har valt veganism behöva drabbas? Som sagt är många veganer för planetens skull och det är något som borde föras fram och prioriteras, inte sättas gränser för.

Skolorna som alla andra måste följa med och anpassa sig efter utvecklingen. Vi kan inte pausa tiden och sätta kriser som klimatet åt sidan för att spara eller omplacera pengar. Tiden går bara framåt och då måste vi göra detsamma. Låt även eleverna få bestämma själva vad för etik och moral som passar bra hos dem. Det är helt absurt att dra sådana gränser i en plats och tid där vi är menade att lära, hitta och utveckla oss själva. ■ Sarah Häggström

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

I korthet

I takt med alla nedskärningar och nedläggningar får allt färre tillgång till förlossningsvård – särskilt i Sollefteå.

5

Brist på äldreboenden

Ä

ldreboenden Enligt Boverkets enkät har nästan hälften av alla kommuner brist på äldre- och demensboenden; 127 av 280 kommuner. Bristen blir dessutom större hela tiden, rapporterar SVT Nyheter den 20 augusti.

Den ideella föreningen SPF Seniorerna får många samtal om bristen på äldreboendeplatser.

– Det leder till att sjukvården får ta hand om folk som egentligen borde flytta till ett särskilt boende eller att man isolerar folk i sina hem med hjälp av hemtjänst, säger SPF Seniorernas generalsekreterare Peter Sikström till SVT Nyheter.

Oskarshamn: 40 sjuksköterskor saknas

V

När BB i Sollefteå stängdes i januari 2017 blev det så stora protester att politikerna tvingades införa det som kallas Barnmorska hela vägen – att trots förlossning på annan ort ska man ha rätt att ha samma barnmorska både under graviditet, förlossning och eftervård. Detta har kommunen inte klarat av att hålla och projektet läggs nu ner helt.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

B

eslutet att stänga BB på Sol­ lefteå sjukhus för att spara in pengar väckte en enorm il­ ska bland befolkningen och samma kväll som beslutet kom startades en ockupation av sjukhusfoajén.

Ockupanterna har varit oförtrött­ liga och ockupationen fortsätter än idag, två och ett halvt år senare.

När det inte längre finns en förlossningsavdelning i Sollefteå tvingas kvinnor som ska föda barn resa ända till Sundsvall eller Örn­ sköldsvik, en resa som tar över en och en halv timme med bil. Detta har inneburit svårigheter för gravi­ da kvinnor; vissa har till exempel behövt föda barn i bilen på vägen.

ABF i Sollefteå gick så långt att de startade en kurs i hur man bäst fö­ der barn i en bil.

På grund av de stora protesterna som det politiska beslutet ledde till tvingades beslutsfattarna införa en kompromiss – att gravida kvinnor ska ha rätt till samma barnmorska

under hela graviditeten, vid för­ lossningen och under eftervården.

Projektet startades 2017 och var menat att pågå till slutet av 2019.

Det innebar att en barnmorska från Sollefteå skulle följa med till Sund­ svall eller Örnsköldsvik där förloss­ ningen skulle ske.

Det innebar även att barnmor­ skorna hade beredskapstid. Detta och de långa resorna till Sunds­ vall och Örnsköldsvik gjorde att många barnmorskor inte ville ta del i projektet, och därmed kunde långt ifrån alla gravida kvinnor få samma barnmorska hela vägen.

Projektet gick så dåligt att det till och med fick avslutas i förtid.

Sedan år 2000 har tio förloss­ ningsavdelningar i Sverige stängts.

Det innebär att nästan 100 000 per­ soner har mer än tio mil till närmas­ te BB. Samtidigt föds det fler barn i Sverige nu än år 2000. Det innebär att behovet av tillräckligt många

Foto: Andrew Herbert

Alla måste ha rätt till förlossningsvård

och tillgängliga förlossningskliniker ökar.

Politikerna har skurit ner så mycket i förlossningsvården i Sverige att det idag är total kris. Även i Stockholm, som har flera stora sjukhus, tvingas kvinnor söka sig till vård i andra län då det inte finns plats i Stockholm.

Detta trots en ökad ekonomisk satsning på förlossningsvården, en satsning som i praktiken inte har lett till stora förändringar – i Stock­ holm gav en halv miljard kronor i statsbidrag bara sju nya barnmor­ skor. Vad resten av pengarna har gått till är en bra fråga.

Denna situation som har tvingat kvinnor till att föda barn i bilar, vil­ ket till och med har lett till dödsfall, är en direkt reaktion på den nylibe­ rala politik som förs i Sverige idag.

Kvinnor och kvinnors hälsa har så låg prioritet att man kan spara in hur mycket som helst på just det.

Ockupationen av Sollefteå sjukhus är ett föredöme där de som kämpar visar att de inte tänker ge sig. De har sagt att de fortsätter ockupe­ ra i flera år till om det behövs. Vi behöver fler ockupationer och pro­ testaktioner för att visa att vi inte accepterar dessa attacker på vår välfärd. Välfärden som har vunnits genom kamp måste också bevaras genom kamp. ■

ården Sedan i våras, då personalen på Oskarshamns sjukhus fick reda på att sommarstängningen ska pågå fram tills nyår, har oron varit stor. Över 40 sjuksköterskor och många läkare saknas, och man har förlitat sig på en hög andel inhyrd personal. Det rapporterar Vårdfokus den 22 augusti.

– Det är katastrof. Det blir en fruktansvärd belastning på de sjuksköterskor och undersköterskor som är kvar som ska introducera och visa den inhyrda personalen hela tiden. (…) Det finns farhågor hos personalen för att sjukhuset ska läggas ner, det aktualiseras varje gång man plockar bort bitar i verksamheten, som senast nu med IVA. Sjukhuset är dessutom litet och ligger mitt emellan regionens två större, kanske väljer man då hellre en tjänst någon annanstans, säger Mari Eklind, ledamot i Vårdförbundets avdelningsstyrelse i Kalmar län, till Vårdfokus.

Lärare går in i väggen

A

rbetsmiljö Nya långtidssjukskrivningar ökar inom de flesta yrkesgrupper efter semestertider, men särskilt bland lärare, enligt AFA Försäkringars siffror år 2014-2018. Under vecka 33 är långtidssjukskrivningarna tre gånger högre än andra veckor på året, och 60 procent av lärarna som sjukskriver sig i mer än 90 dagar har fått någon form av psykisk diagnos. Ett problem som lyfts fram är obalansen mellan de krav som ställs och de få resurser som ges.

– Rent spontant tror jag att det beror på tjänstefördelningen och arbetstidsschemat, rektorn har gjort schemat så att läraren får en för tajt tjänst och man blir så stressad att man kastar in handduken på en gång. Eller så är arbetsgivaren inte färdig med tjänstefördelningen och scheman, man blir stressad för att det inte är färdigt och blir sjuk av det, säger Lärarförbundet i Örebros huvudskyddsombud för gymnasieskolan Ann-Louise Stolt till Lärarnas tidning den 23 augusti.

Nya protester för Lövsta

U

ngdomsvård I förra veckan var det ännu en demonstration mot beslutet att lägga ner ungdomshemmet Lövsta. Statens institutionsstyrelse (SiS) stängde ner ungdomshemmet i somras på grund av arbetsmiljöproblem – trots att det finns få platser för ungdomar. Det rapporterar Publikt den 23 augusti.

– För våra ungdomars skull vill vi ha svar på varför de stängde Lövsta. Det har varit katastrof hur ledningen har skött det här. Man väljer en feg historia, stänger igen och gör sig av med många års erfarenhet. Man bommade igen Lövsta trots att myndigheten skriker efter platser för ungdomar.

Nu landade 13- och 14-åringar på institutioner där de andra var mycket äldre, och det är ju ett katastrofscenario. Många grät och var förtvivlade, säger Robert Michel, tidigare Lövstaanställd och ST-medlem, till Publikt.

Stor medicinbrist i landet

M

edicinering Under sommaren har det rått stor brist på viktiga mediciner. Enligt TT den 26 augusti är 357 läkemedel restnoterade hos Läkemedelsverket. Det ställer till det för såväl patienter som apotek och sjukvården. ■

INRIKES

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

6

”Vi behöver en riktigt

På 1930-talet argumenterade högerpolitiker som idag att ”lyxflyktingar” söker sig hit ”på grund av vårt välstånd”.

stor demonstration”

D

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

U

nder 1930-talet var det många som sökte sig till Sverige från Hitlers Tyskland eller Stalins Sovjetunionen. Arbetarrörelsen hade då en egen flyktinghjälp som hjälpte fackligt och politiskt aktiva flyktingar. En som på så sätt fick hjälp var Bruno Kreisky, senare förbundskansler i Österrike.

Men också andra sökte sig till Sverige, bland annat judar från Tyskland. De betraktades inte som egentliga flyktingar, utan med dagens ord som ”alternativt skyddsbehövande”.

De utvisades precis som alternativt skyddsbehövande utvisas idag.

Det är ett hån när Stefan Löfven på förintelsens dag säger att vi måste lära av historien så att vi inte upprepar 1930-talets misstag. Dagens debatt är ett eko av 1930-talets. ”Ett ensamt land kan inte ta på sig uppgiften att vara en humanitär stormakt. För övrigt verkar de flesta av flyktingarna vara lyxflyktingar som söker sig hit på grund av vårt välstånd”, sa Birger Gezelius (Högerpartiet) i riksdagen 1937.

Idag sägs flyktingar söka sig hit för att leva på bidrag.

När kriget började sökte sig många till Sverige från grannländerna. Till en början direktavvisades norrmän likväl som tyska desertörer vid gränsen. Antalet flyktingar steg och tvingade fram en ändring av asylpolitiken. Nu skulle landsfiskalerna (polisen) avgöra ärendena. När

de träffade asylsökande öga mot öga var det lättare att få sin ansökan beviljad. Tidigare avgjordes ärendena centralt av UD och Socialstyrelsen.

I dagens Sverige fattas besluten centralt av Migrationsverkets tjänstemän. Ett exempel på avslag idag är när en asylsökande ateist, uppvuxen i Iran, fick veta att det inte var någon fara att utvisas till Afghanistan. Han skulle kunna hitta någon mullah i Kabul som kunde hjälpa honom. Enligt Migrationsverket är det lättare att leva som ateist i Afghanistan än som kristen, något som enligt samstämmiga uppgifter inte stämmer.

Under andra världskriget kom cirka 200 000 norska flyktingar till Sverige. Därtill tog vi emot cirka 72 000 finska krigsbarn och ett antal andra flyktingar från Danmark och Finland. Sveriges befolkning var under kriget cirka 6,5 miljoner. Efter kriget var det många av de nordiska flyktingarna som återvände till sina hemländer. Då kom istället många flyktingar från de baltiska länderna.

En särställning hade estlandssvenskarna. De betraktades inte som flyktingar, utan som återvändare till sitt gamla hemland.

Under Vietnamkriget i 1960-talets slut skedde en allmän radikalisering. Vi såg Sveriges statsminister Olof Palme demonstrera mot kriget sida vid sida med Nordvietnams ambassadör i Sverige, något

som förargade USA. Vid ett tillfälle kallade USA hem sin Sverigeambassadör för konsultationer. Amerikanska desertörer fick efter intensiva diskussioner asyl i Sverige.

1973 inträffade militärkuppen i Chile. Harald Edelstam, Sveriges ambassadör i Chile, utfärdade skyddspass och gav många asyl direkt på ambassaden, något som idag inte är tillåtet. Han räddade på så sätt livet på många som sedan flögs till Sverige. Lisbeth Palme berättade i TV hur Olof Palme satt i telefon med Harald Edelstam mitt i natten och gav honom en in blanco-fullmakt att ge asyl. Flyktingar från andra länder i Latinamerika som kom vid ungefär samma tidpunkt fick också asyl.

När kriget i gamla Jugoslavien bröt ut utfärdades i stort sett omedelbart visumtvång för att stoppa flyktingar. Som idag var det då långa handläggningstider på dåvarande Invandrarverket, dock inte fullt så långa som dagens. När handläggningstiderna blev för långa utfärdades amnesti för barnfamiljer och senare för alla från Bosnien. Detta med hänvisning till den svåra arbetssituationen på Invandrarverket.

I början av 2000-talet hade vi en intensiv debatt om apatiska flyktingbarn. Det slutade efter stora folkliga protester med att dessa barn fick stanna med sina familjer.

Det är ett exempel på den kamp som också krävs idag för att ge amnesti åt flyktingar som hotas av utvisning till krig, förtryck och terror. Kampen måste i förlängningen ena de olika flykting- och gräsrots­ rörelserna i alla länder till en enad front mot kapitalism, högerpolitik och den inhumana flyktingpolitiken för att verkligen förändra systemet i grunden. ■

När det gäller de afghanska barnfamiljerna som sittstrejkar sedan mitten på sommaren är det extra skanda-

”

Vi vill ha uppehållstillstånd och kunna leva.

Det är vår rätt. Vi vill att riksdagen erkänner att Afghanistan inte är säkert för någon flykting.

löst att de inte ges uppehållstillstånd eftersom den afghanska staten vägrar ta emot minderåriga som utvisas. De har alltså fastnat i ett limbo.

Masumeh, Sara och Fatemeh har alla flera barn varav det äldsta är fyra år. De är några av hundra familjer som tagit med sina barn

Foto: Elin Gauffini

I alla tider har människor tvingats fly undan krig, naturkatastrofer eller förtryck. Deras hopp har stått till vänligt inställda medmänniskor. Etablissemanget har försökt framställa det som att Sverige har en human historia, men Sveriges hållning gentemot de som söker skydd har varierat.

Foto: Public Domain

Lång historia av flyktingmurar

et är sittstrejken Liv utan gränsers 49:e dag. Masumeh Ataaiy har varit med under 40 av dessa dagar.

Hon sitter med Sara Jafari och Fatemeh Hossaini på Norra Bantorget i Stockholm.

– Vi planerar inför marschen den 10 september, det gör vi varje dag nu. Vi hoppas att demonstrationen vid riksdagens öppnande ska bli riktigt stor.

– Vi vill ha uppehållstillstånd och kunna leva. Det är vår rätt.

Vi vill att riksdagen erkänner att Afghanistan inte är säkert för någon flykting. Idag pratade jag med en tjej som var med vid bröllopet i Kabul som terrorsekten IS attackerade med bomber förra veckan. Det sades på BBC att det var 63 som dog direkt, men det var 82. Efter det har 20 fler dött av skadorna.

– Vi vet inget om Afghanistan eftersom vi kommer som papperslösa från Iran. Vi kan inte leva där. Vi har alla dessutom egna skäl som vi har angivit i våra tillståndsansökningar, men vi får avslag. Jag tror att jag har fem avslag, säger Masumeh.

och satt sig i protest. De flesta av barnen är födda i Sverige – ett land som antagit barnkonventionen som lag för att därefter totalt strunta i den.

– Migrationsverket försöker göra vår situation så ohållbar som möjligt för att få oss att istället åka till Afghanistan frivilligt. Vi får ständiga besked om att de ska säga upp våra lägenheter, ta ifrån oss dagersättningen och låta socialen ta våra barn ifrån oss. De vräkte en familj med barn över 18 år nyligen.

Strax innan jag kommer till Norra Bantorget har sittstrejken utsatts för en rasistattack. Fatemeh lyckades filma och man ser på filmen en ensam fruktansvärt arg äldre man sabotera genom att ta deras banderoll och slänga den i en papperskorg, skrika hemska saker och försöka lägga beslag på mobiltelefonen. Det är den sortens rasism som svenska statens diskriminering av flyktingar gynnar. Som tur är är det den enda attacken under sittstrejken hittills (frånsett näthat).

Vi pratar om stödet de har fått, framför allt från flyktingorganisationer som Refugees Welcome, Röda Korset, Rädda Barnen och Farr. Det är också tydligt att de ensamkommande ungdomarnas sittstrejk Ung i Sverige för två år sedan har inspirerat. Den gav ju också flera tusen unga uppehållstillstånd genom gymnasielagen och många av aktivisterna då har varit med varje dag och backat upp den här strejken.

Demonstrationen den 10 september startar kl 16.00 vid Norra Bantorget. Rättvisepartiet Socialisterna kommer att göra det vi kan för att ge största möjliga stöd. Vi uppmanar alla organisationer, som fackföreningar, vänsterorganisationer, ungdomsorganisationer, människorättsorganisationer med flera, att sluta upp och hjälpa till i den utåtriktade mobiliseringen.

Vi blir alla förlorare om denna hänsynslösa flyktingpolitik tillåts fortsätta, den går ut på att ställa grupper emot varandra. Det är precis det vi måste genomskåda.

Alla har rätt till ett värdigt liv. ■ Elin Gauffin

Fatemeh Hossaini (andra f h), Sara Jafari (mitten), Masumeh Ataaiy (andra f v).

ANALYS

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

7

Dessa chockade tyskar som efter krigets slut tvingades beskåda nazismens illdåd illustrerar naiviteten hos de borgerliga och stalinistiska politiker som trodde att det var ”realpolitik” att stödja nazismen.

Vägen till andra världskriget – Efter att ha kastat bort alla tillfällen till hjälp till Österrike och Tjeckoslovakien företar sig Storbritannien, som drar med sig Frankrike, att garantera Polens självständighet. Det hade varit förnuftigt att slåss för Tjeckoslovakien 1938, när den tyska armén nätt och jämnt kunde ställa ett halvt dussin utbildade divisioner mot västmakterna och när fransmännen med sina sextio eller sjuttio divisioner nästan säkert kunde ha trängt fram över Rhen eller in i Ruhrområdet…

Historien kan knappast uppvisa någon motsvarighet till denna plötsliga och totala omkastning, från fem eller sex års eftergiftspolitik, till en beredvillighet att gå ut i ett praktiskt taget omedelbart förestående krig, under långt sämre förutsättningar och i en ytterligt omfattande skala.

Med denna förödande dom fångade Winston Churchill den västallierade politiken gentemot Nazityskland under 1930-talet i ett nötskal.

CHRISTER BERGSTRÖM offensiv@socialisterna.org

M

an kan fråga sig hur två av världens mäktigaste, därtill diplomatiskt mest erfarna, stater kunde föra en sådan politik gentemot det nazistiska Tyskland. Naivitet är förstås en helt otillräcklig förklaring. En viktig roll spelades av rädslan för krig. En annan avgörande roll spelade ryska socialistiska oktoberrevolutionen 1917; utan Sovjetunionens existens är det möjligt att Hitler inte haft nå­ gon möjlighet att störta mänsklig­ heten in i ett nytt världskrig.

Med uppkomsten av Sovjetuni­ onen ritades världens politiska kar­ ta fullkomligt om. Den nya staten var inte särskilt populär hos värl­ dens regeringar, av naturliga skäl.

Lord Strang, brittisk ämbets­

man, gav i sin bok England i världspolitiken uttryck för den förfäran med vilken de styrande i världen reagerade på den nya re­ volutionära regeringen i Ryssland: ”Vad man inte hade förutsett, fast­ än den franska revolutionära re­ geringen [det vill säga efter 1789] hade gett världen en försmak här­ av, var att den skulle bli en reger­ ing som skulle komma att angripa andra regeringar bakom ryggen på dem, vända sig till deras hemma­ befolkningar och till befolkningen i deras besittningar.”

Winston Churchill hade själv, då i egenskap av brittisk marin­ minister, organiserat en militär expedition som ingrep i det ryska inbördeskriget med syfte att stör­

ta den revolutionära regeringen i Ryssland. Detta misslyckades dock.

Här fanns – i det stora krigets slut­ skede – en stark intressegemen­ skap som överbryggade de fientliga lägren i första världskriget. Strax dessförinnan hade Tyskland eröv­ rat Ukraina, och gav där härbärge åt några av de ledande politikerna och militärerna på den ”vita” (alltså antikommunistiska) sidan i ryska inbördeskriget.

När tyskarna lämnade Ukraina följde flera av dessa med till Tysk­ land. Bland dem var det många som var fanatiska judehatare, och som betraktade kommunismen som en ”judisk konspiration” mot den be­ stående världsordningen. Bland an­ nat tog de med sig den antisemitiska hetsskriften ”Sions vises protokoll”, som nästan omgående gavs ut i en tysk översättning. Denna skrift, en förfalskning utförd av tsarens hemli­ ga polis, sades utvisa hur ”den inter­ nationella judendomen” förberedde ett judiskt terrorvälde över jorden.

Dessa ”vita” emigranter fann en god jordmån i ett Tyskland märkt av nederlagets bitterhet, och i syn­ nerhet hos den lilla grupp som så småningom gjorde sig känd som nazistpartiet. William Shirer beskri­ ver hur Hitler ”sugit i sig en otrolig sortering av de barocka, storhets­ vansinniga idéer som flödade ur de tyska tänkarna under 1800-talet”.

Begreppet ”Lebensraum” (livsrum) hade till exempel myntats av den tyske geografen Friedrich Ratzel på

1800-talet, och idén om att skapa ”livsrum” genom erövringar i öster skapades 1912 av den preussiske generalen Friedrich von Bernhardi.

Till detta fogade nu de hämndlyst­ na ”vita” emigranterna ett politiskt ”berättigande” av att invadera och utplåna Sovjetunionen.

1924 satt Hitler i fängelset i Lands­ berg – dömd för kuppförsöket i München året innan – och sam­ manfattade sina tankar i boken Mein Kampf: Först och främst gällde det att undanröja Frankrike, arvfienden, men detta skulle bara vara ”ett medel för att öppna en expansions­ väg åt annat håll” – österut, närmare bestämt Sovjetunionen. Innan nå­ got av detta kunde ske måste dock ”de länder som ligger närmast” er­ övras – med andra ord Österrike, Tjeckoslovakien och Polen. Men helt klart var huvudinriktningen en offensiv österut – varvid man skulle uppnå det dubbla syftet att utplåna det kommunistiska Sovjetunionen (som identifierades som ”den ju­ disk-bolsjevikiska bastionen”) och vinna ”livsrum” åt det tyska folket.

Allt detta stod att läsa redan från 1925, när Mein Kampf kom ut. Ändå präglades de västallierades politik mot Hitler av eftergifter och ibland till och med stöd. Det är föga sannolikt att de hade fört en sådan politik så länge om det inte varit för att de fruktade Sovjet­unionen och kommunismen i ännu högre grad än nazismen.

1929 kollapsade världsekonomin som en följd av ”Wall Street-­ kraschen” i New York. I samma takt som ekonomin rasade och ar­ betslösheten steg, föll förtroendet för de politiska partier som för­ knippades med det liberala ekono­ miska systemet. Kommunistparti­ erna i världen skördade triumfer, och ingenstans utanför Sovjetuni­ onen vann kommunisterna ett så stort stöd som i Tyskland.

De tyska kommunisterna hade redan gjort två försök till revo­ lution – 1921 och 1923 – och nu befarade många, inte obefogat, att det genom det tyska kommunist­ partiets växande styrka skulle bli ”tredje gången gillt”. På fyra år för­ dubblades det tyska kommunist­ partiet till en kvarts miljon med­ lemmar och sex miljoner röster.

När i stort sett alla andra anti-­ kommunistiska partier tappade stöd därför att dessa förknippades med det gamla, misslyckade syste­ met, valde stora delar av det tyska näringslivet att satsa på Hitlers na­ zister, som både i ord och handling var de som kraftfullast stod emot kommunisterna.

Mellan 1928 och 1933 föränd­ rades både kommunistpartiet och nazistpartiet från småpartier till två av Tysklands största partier (i valet i maj 1928 fick nazisterna 2,6 procent av rösterna). Riksdagsva­ let i november 1932 gav nazisterna 33 procent och kommunisterna 17 procent av rösterna. forts s 8

VÄGEN TILL ANDRA VÄRLDSKRIGET

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

8

forts från s 7 Det var den 27 februari 1933 som någon anlade en brand i riksdagshuset i Berlin. En tidigare medlem i det holländska kommunistpartiet, Marinus van der Lubbe, greps.

Strax efteråt blev alla kommunistiska riksdagsmän arresterade.

Efteråt har det förekommit många uppgifter om att nazisterna i själva verket låg bakom riksdagshusbranden. Men nazisterna med flera använde riksdagshusbranden för att kraftigt beskära kommunisternas möjligheter att delta i nyvalen i mars 1933.

Tillslagen mot kommunistpartiet gjorde det svårt för partiet i extravalet i början av mars 1933, men nazisterna lyckades ändå inte vinna majoritet i riksdagen. Men då kunde Hitler genom att skrämmas med ”kommunistspöket” förmå samtliga konservativa och liberala riksdagsledamöter att rösta för att ge honom oinskränkta maktbefogenheter (fullmaktslagen) för att ”häva rikets nöd”.

Reinhold Maier från det liberala Tyska statspartiet motiverade liberalernas ja till att ge Hitler och nazisterna oinskränkt makt med följande ord, från den tyska riksdagens protokoll: – För folkets och fosterlandets skull och i avvaktan på en laglig utveckling har vi släppt våra betänksamheter och beslutat att rösta ja till fullmaktslagen.

Detta var grundförutsättningen för både andra världskrigets utbrott i september 1939 och den nazistiska förintelsen av omkring 35 miljoner människor i Europa. De borgerliga partierna bär en fruktansvärd skuld för detta, men i västvärldens historieskrivning är detta något som har suddats bort.

De tyska liberala och konservativa partiernas eftergivenhet gentemot nazismen ger en viktig ledtråd till de brittiska och franska regeringarnas liknande eftergifter åt Hitler.

Det började med Storbritannien.

Medan Storbritannien av samma anledning som borgarna i den tyska

som närts hos såväl tyskar som österrikare sedan första världskrigets slut, skrämde både Paris och Rom. Frankrike fruktade en sådan anslutning, ”Anschluss”, på grund av det hot mot dess allierade Tjeckoslovakien och den förstärkning av Tysklands ekonomiska makt en dylik anslutning skulle åstadkomma.

Då Österrike i mars 1931 ingått en tullunion med Tyskland, hade Frankrike vidtagit kraftfulla åtgärder för att sabotera detta samarbete: bland annat drogs alla franska krediter till Österrike in, vilket bidrog till att Centraleuropas största bank, österrikiska Credit-Anstalt, gick omkull. Italien fruktade de nationalistiska konsekvenser ett tysk-österrikiskt samgående kunde få hos den tyskspråkiga befolkningen i italienska Sydtyrolen.

Vid tiden för Hitlers makttillträde styrdes Österrike av vad som bäst kan beskrivas som en ”klerikalfascistisk diktatur” under det kristligt-sociala partiets ledare Engelbert Dollfuss, som i mars 1933 egenmäktigt upplöste parlamentet. Denne man representerade den fraktion bland de härskande i Österrike som absolut ville bevara sin stat oavhängig av Tyskland. I detta syfte olagligförklarade han det österrikiska nazistpartiet och sökte sig till Frankrike och Italien för beskydd. Även om han var en pålitlig ideologisk allierad stod Dollfuss i vägen för Hitlers expansionsplaner. Den 25 juli 1934 mördades med Berlins goda minne Dollfuss av nazisterna i Österrike. Det var inledningen till ett kuppförsök som syftade till Anschluss. Motreaktionen lät inte vänta på sig. Italien förde omedelbart fram trupper till den österrikiska gränsen.

Hitler, av Mussolini kallad ”den lille pajasen”, visste att han inte hade något att sätta emot och var tvungen att slå till reträtt. Det var ett misstag och ett förödmjukande nederlag som naziledaren sent skulle glömma.

Läxan var tydlig: Hitler behövde en stark armé för att kunna sätta kraft bakom orden. I mars 1935 förklarade han att Tyskland på nytt

Den nazistiska förintelsen av omkring 35 miljoner människor i Europa bär de borgerliga partierna en fruktansvärd skuld för, men i västvärldens historieskrivning är detta något som har suddats bort. riksdagen såg med välvilja på den nya tyska regimens status som vågbrytare mot sovjetkommunismen, sökte Frankrike motverka Tysklands växande styrka genom att upprätta allianser utomlands. Italien styrdes sedan 1922 av den fascistiske diktatorn Mussolini. Att detta var den politiska tvillingen till naziregimen betydde inte automatiskt att Tyskland och Italien sökte sig till varandra. Först var det Frankrike som slöt det fascistiska Italien i sina armar.

Dessa båda länder fann varandra i frågan om Österrike. Tanken att ansluta Österrike till Tyskland,

skulle införa allmän värnplikt och bygga upp ett flygvapen. En vecka senare möttes de franska, brittiska och italienska regeringscheferna för att diskutera brotten mot Versaillesavtalet. Resultatet blev den så kal�lade Stresaöverenskommelsen, där de tre staterna gemensamt fördömde dessa brott.

Men den biståndspakt som Frankrike i maj 1935 slöt med Sovjet­ unionen gjorde sitt till för att göra Storbritanniens ledande män mer positivt inställda till Hitler. Redan följande månad 1935 underteckna-

Chamberlain, Daladier, Hitler, Mussolini och Ciano innan de skrev under Münchenöverenskommelsen där Storbritannien och Frankri

de Storbritannien bakom ryggen på Frankrike och Italien ett avtal med Tyskland som tillät Hitler att rusta upp sin flotta till en nivå av 35 procent av den brittiska. Tanken var att det skulle vara en flotta som var för svag för att utmana den brittiska, men tillräckligt starkt för att stänga in den sovjetiska flottan i Östersjön.

Slutligen var det fascistdiktatorn Mussolini som fick Stresafronten att upplösas. Den ekonomiska världskrisen hade drabbat Italien oerhört hårt. Våren 1934 hade det ekonomiska tillståndet och arbetslösheten nått därhän att ett allmänt missnöje som kunde hota Mussolinis position stod för dörren. Den utväg den fascistiska diktaturen valde var att slå till mot Abessinien (Etiopien) för att vinna popularitet.

Abessinien hade i ett halvt sekel stått i centrum för Italiens expansionsplaner, men representerade en nationell förödmjukelse av väldiga mått. Medan andra europeiska makter lade under sig det ena afrikanska landet efter det andra i slutet av 1800-talet, tillfogades italienarna ett svidande nederlag mot Abessinien. I slaget vid Adwa 1896 hade etiopierna fullkomligt utplånat den italienska kolonialarmén. Följden blev att Italien tvingades kapitulera till ett afrikanskt land – och dessutom betala krigsskadestånd.

Tack vare Italiens svaghet var Abessinien i början av 1930-talet i praktiken det enda självständiga landet i Afrika. Mussolini antog att en erövring av landet, nu med hjälp av moderna vapen som bombflyg och giftgas, skulle mottas med entusiasm av det italienska folket. Men när Mussolini i oktober samma år gjorde slag i saken och inledde sitt angreppskrig mot Abessinien, fick han inte det stöd han väntat sig.

Mussolinis invasion sammanföll med parlamentsvalet i Storbritannien. Där var den allmänna opinionen våldsamt upprörd över Italiens anfallskrig mot Abessinien, som var medlem i Nationernas förbund, och Labour kampanjade för kollektiv säkerhet på grundval av de principer som Nationernas förbund vilade på.

Det konservativa partiets kandidat Stanley Baldwin vann valet framför allt eftersom han tog upp tävlan med Labour om att upprätthålla principen om internationell kollektiv säkerhet. Då Storbritannien var Frankrikes nyckelallierade, kunde fransmännen inte gå på kollissionskurs mot London.

Det blev Stresafrontens död. På så vis stärktes Hitler av Mussolinis krig mot Abessinien. Detta bidrog till att föra samman Hitler och

Mussolini, som till slut gav den förra fria händer i Österrike.

Någon riktig allians blev det aldrig mellan Sovjetunionen och Frankrike, trots segern för den vänsterinriktade folkfronten i detta land i april 1936. Några månader senare bröt spanska inbördeskriget ut – högerns reaktion på en liknande folkfront i Spanien. Detta blev en ny vattendelare i den europeiska politiken.

För Tyskland och Italien var det naturligt att ställa sig på den spanska högerns sida mot revolutionärerna. Italienska och tyska styrkor kämpade snart för general Francos seger över vänstern.

Medan anarkister och syndikalister genomförde en genomgripande social revolution i Katalonien, stödde Sovjetunionen den i grunden borgerliga folkfrontsregeringen som motsatte sig den radikala revolutionen. Det styrande skiktet i Sovjetunionen hade vid den här tiden stora problem med en intern kommunistisk opposition mot byråkratväldets diktatur i landet. De fruktade – säkert med all rätt – att vilken som helst seger för en arbetarrevolution någonstans i världen skulle kunna bli gnistan som tände en sådan politisk revolution i Sovjetunionen som Trotskij förordade.

Den franske historikern Pierre

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

9

Foto: Wikipedia Commons

ike gav Tyskland rätt att ta Sudetområdet ifrån Tjeckoslovakien.

Broué har funnit belägg för en ”systematisk kamp inom partiapparaten, stödd på ett allsovjetiskt nätverk som inkluderade huvuddelen av ungkommunisternas ledare, med hård kritik mot partiapparatens agerande, mot arbetardemokratins förfall och tvångskollektiviseringen”. Han redovisar detta i sitt mastodontverk om Trotskij.

För det konservativt dominerade styret i London var folkfrontsregeringen i Spanien bara ”röd”, och de hade precis samma anledning som Stalinregimen att frukta en spansk revolution.

I Storbritannien var det vid denna tid knappast någon som gjorde sig mer känd för sina ständiga varningar för nazismen än Winston Churchill. Men när det handlade om revolutionen i Spanien, hade denne man inga svårigheter att ställa sig på samma sida som nazisternas och fascisternas motståndare.

I sina memoarer skrev han om de spanska ”kommunisternas infiltrering i den förfallna parlamentariska regimen” och att han ”helt naturligt” inte stod ”på kommunisternas sida”. Överklassen i hela Europa såg med gillande på hur Stalin använde sovjetisk vapenmakt till att dränka den revolution som utlösts av anarkistiska och syndikalistiska gräsrötter i Spanien i blod.

Året 1937, när spanska inbördeskriget stod på sin höjdpunkt, blev på många sätt avgörande. I juni avgick den franska folkfrontens ledare Léon Blum. ”Hellre Hitler än Blum”, var lösenordet inom stora delar av den franska högern, som i folkfronten sett en sovjetisk femtekolonn i landet. En månad tidigare hade det konservativa partiets Neville Chamberlain tillträtt som ny brittisk premiärminister.

I november 1937 sände Chamberlain Lord Halifax, den främste i rang efter premiärministern, till Berchtesgaden för ett möte med Hitler. I sin dagbok uttryckte Lord Halifax vad en stor del av den brittiska regeringen kände: ”Även om det var mycket i det nazistiska systemet som i grunden upprörde den brittiska allmänna opinionen, var jag inte blind för vad han (Hitler) hade gjort för Tyskland, och hur han lyckats hålla undan kommunismen i sitt land.”

Under ett hemligt samtal i Führerns privata bostad på kvällen den 19 november 1937 förklarade Lord Halifax att ”Danzig, Österrike och Tjeckoslovakien kan lösas till Tysklands fördel”.

Då ska man veta att detta ägde rum bara två veckor efter Hitlers sammanträde med den högsta ledningen för krigsmakten – förevigat i de så kallade ”Hossbach-protokol-

len” – där Führern drog upp sina krigsplaner. Chamberlain kände förstås inte till detta, men å andra sidan utgör ”Hossbach-protokollen” i stort sett bara en bekräftelse av vad Hitler redan deklarerat i Mein Kampf.

I februari 1938 lät Chamberlain utnämna Lord Halifax till brittisk utrikesminister. Det kunde inte ha kommit lägligare för Hitler, som följande månad lät sina trupper tåga in i Österrike för att ansluta detta land till Tyskland. När den brittiske ambassadören i Berlin, Nevile Henderson, fick i uppdrag att framföra en protest mot den tyska inmarschen i Österrike, gjorde han så, men tillade att han också ansåg att österrikarna hade handlat ”dåraktigt”.

Hitler kunde inte annat än tolka signalerna som grönt ljus för vidare expansion österut. Nästa steg var Tjeckoslovakien, och då i första hand Sudetlandet med dess övervägande tyska befolkning.

Till att börja med tvingades Hitler backa. När han i maj 1938 drog samman trupper vid den tjeckiska gränsen hotade västmakterna med krig om han invaderade Tjeckoslovakien. De brittiska och franska regeringarna blev strax efteråt kontaktade av företrädare för en grupp civila och höga militära befälhavare i Tyskland som försäkrade att om

västmakterna bara stod på sig, skulle Hitlers inmarsch i Tjeckoslovakien utlösa en kupp för att störta Hitler.

Men Hitlermotståndarna fick kalla handen och Hitler lyckades driva sin vilja igenom. Den 30 september 1938 undertecknades den ökända Münchenöverenskommelsen där Storbritannien och Frankrike gav Tyskland rätt att ta Sudetområdet ifrån Tjeckoslovakien.

Samtidigt utspelades ett annat gigantiskt politiskt drama – den stora terrorn och utrensningarna i Stalins Sovjetunionen. Stalins terror var nu ingenting som överraskade de västliga ledarna särskilt mycket, men när utrensningarna 1937-1938 med full kraft riktades mot Röda armén var det någonting nytt.

När Hitler i mars 1939 erövrade återstoden av Tjeckien (medan Slovakien bröt sig ur som en självständig nation) och därefter inriktade sig mot Polen – som Tyskland klöv itu genom Polska korridoren – låg de västallierades appeasement-politik i spillror. Samtidigt var det Stalins tur att föra appeasement-politik gentemot Hitler. När han såg de västallierades svek mot Tjeckoslovakien i München, drog han slutsatsen att dessa var helt otillförlitliga när det gällde att stå emot Hitler.

Den sovjetiske diktatorn fruktade en gemensam tysk-brittisk-fransk front mot Sovjetunionen – åtminstone i praktiken, liksom 1918-1919 – och beslöt sig för att söka förekomma någonting sådant.

Stalin hade redan 1937 börjat spela ett ganska slugt dubbelspel. En stor del av dem som föll offer för den Stora terrorn 1936-1938 var kommunister. Från och med 1937 började Stalins hemliga polis lämna över ”misshagliga” tyska kommunister till Gestapo. På så vis grundlade den Stora terrorn en samverkan mellan Stalin och Hitler som utvecklades 1939. I början av det året lät den förre meddela sin ”önskan att inleda en ny era i de tysk-sovjetiska relationerna”.

I maj 1939 lät Stalin byta ut sin judiske utrikesminister Litvinov mot Vjatjeslav Molotov, som – vilket betonades i den depesch som den tyska ambassaden sände till Berlin – inte var jude. Knappt tre veckor

senare sökte Molotov upp den tyske ambassadören i Moskva, greve von der Schulenburg, och föreslog att man borde skapa en ”politisk grundval” för ekonomiska förhandlingar.

Den 15 augusti 1939 sökte greve von der Schulenburg upp Molotov och delgav honom ett förslag från Hitler om en tysk-rysk uppdelning av Östeuropa. Molotov frågade om den tyska regeringen skulle vara intresserad av en icke-angreppspakt mellan de båda länderna. Ledningen i Berlin visste knappt till sig av förtjusning. Det här var mer än de vågat hoppas på!

Fem dagar senare snäste den polske ledaren Smigly-Rydz av det sovjetiska förslaget om ett sovjetisk-polskt samarbete mot Tyskland med orden: ”Med tyskarna riskerar vi att förlora vår frihet, med ryssarna att förlora vår själ!” Det var mer än Stalin kunde tåla. Samma dag nåddes han av ett personligt telegram från Hitler, vari denne i ytterst hövliga ordalag bad honom att ta emot utrikesminister Ribbentrop inom två eller tre dagar. Det var en lördag. Följande onsdag blev den tysk-ryska pakten undertecknad.

Mötet mellan den nazistiske utrikesministern Joachim von Ribbentrop och de båda sovjetiska ledarna Stalin och Molotov i Kreml på kvällen den 23 augusti 1939, när den ökända tysk-ryska pakten undertecknades, hör till diplomat­ historiens mest bisarra inslag. Den gamle antikommunisten von Ribbentrop skrev senare att han känt sig som om han ”befunnit sig bland gamla partikamrater”. Josef Stalin utbringade spontant en skål för det tyska kommunistpartiets baneman Adolf Hitler med orden: – Jag vet hur mycket det tyska folket älskar sin Führer, jag önskar därför dricka för hans välgång!

Det skämtades till och med om den av Hitler grundade Anti-Kominternpakten – riktad mot den kommunistiska internationalen Komintern. Stalin menade att denna allians mest av allt skrämt upp engelsmännen, varpå von Ribbentrop berättade att man i Tyskland skämtade om att Stalin säkert själv snart skulle ansluta sig till Anti-Kominternpakten. forts s 10

Beställ Vägen till andra världskriget

PRIS:

100 kr

+ PORTO

Denna spännande bok utgiven av Vaktel förlag redogör sakligt för vägen till andra världskriget och diskuterar vilka möjligheter det fanns att hejda detta. Den välkände militärhistorikern Christer Bergström tränger bakom myterna och granskar de historiska krafter som drev fram kriget.

Mejla till offensiv@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

VÄGEN TILL ANDRA VÄRLDSKRIGET

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

10

heten låg bakom denna kollapsade politik: Han skrev om Hitler och Mussolini att ”dessa diktatorer hade inte rubbat klassamhället som sådant.

Deras störtande – vilket var vad den alternativa politiken innebar – medförde risk för revolutionära, kanske kommunistiska omstörtningar i Italien och Tyskland. Vid sidan av fredens bevarande hade Chamberlain till huvudprincip att undvika varje åtgärd som kunde befrämja socialismens frammarsch, och så länge de brittiska intressena inte direkt hotades, var han beredd att offra nästan vem som helst.”

Därför kunde en man som det brittiska liberala partiets ledare David Lloyd George år 1936 hylla Hitler som ”en stor man”, ja som något av Tysklands räddare. Därför kunde också Paris stora borgerliga dagstidningar till och med dagen efter Hitlerarméns inmarsch i Rhenlandet hävda att Hitler räddat Europa från ”den kommunistiska faran”.

forts från s 9 Faktum är att Stalin avkrävde Komintern ett godkännande av den tysk-ryska pakten. Ordet ”fascism” försvann till och med ur flera Komintern-publikationer, och fram till Hitlers invasion av Sovjetunionen i juni 1941 framställde Sovjetunionen och Komintern Storbritannien och Frankrike som ”de krigshetsande imperialistmakterna”.

Den tysk-ryska pakten från 1939 har fortsatt att vålla huvudbry för Sovjetunionen och, än idag, för stalinister. Länge förnekade de sovjetiska myndigheterna förekomsten av de hemliga til�läggsprotokollen som visade att Stalin och Hitler delade upp Östeuropa mellan sig. Dessas existens erkändes först officiellt 1989, sedan avtalstexten hade publicerats i en sovjetisk tidskrift.

De hemliga tilläggsprotokollen visade tydligt hur de båda diktatorerna kommit överens på ett sätt som för tankarna till när kolonialmakterna delade upp Afrika vid Berlinkonferensen 1884-1885.

Den nya stat som uppstod när det ryska imperiet krossades genom Oktoberrevolutionen 1917 var inriktad på att stödja arbetarklassen i varje land, med syfte på revolution. Men efter bara några år hade denna offensiva politik ersatts i Kreml av en mer konservativ utrikespolitik som framför allt var defensiv till karaktären och syftade till att bevara en alltmer isolerad högsta partiledning vid makten.

Detta var något som regeringarna i Storbritannien och Frankrike inte lyckades förstå – för dem var Sovjetunionen samma hot mot den bestående ordningen som alltid, föga förvånande eftersom den officiella retoriken inte förändrades mycket. Inte heller förstod Stalin­ klicken att Sovjetunionens enda möjlighet att klara sig i längden var ifall revolutionen segrade i andra, mer utvecklade länder.

Genom att krossa revolutionen i Spanien undertecknade Stalin i stort sett Sovjetunionens egen dödsdom. Kollapsen fördröjdes av andra världskriget, men gjordes

Foto: Wikipedia Commons

Stalin med nazisternas utrikesminister Joachim von Ribbentrop, som spelade en nyckelroll i Antikominternpakten.

oundviklig genom absurditeten med en i grunden revolutionär stat som leddes av antirevolutionära konservativa byråkrater.

I och med pakten med Hitler hade Stalin tillförsäkrat nazisterna ett militärstrategiskt läge som gjorde att de vågade angripa Polen. Den 1 september 1939, nio dagar efter undertecknandet av den tysk-ryska pakten, invaderade Hitler. Två dagar senare var konflikten ett världskrig i och med att Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. Men Hitler behövde inte oroa sig för ett tvåfrontskrig och kunde därför snart krossa Frankrike också.

Ytligt sett verkar Churchills omdöme om den brittisk-franska diplomatin under 1930-talet (som inledde denna artikel) ha varit riktig. Men Churchill förstod aldrig den ekonomiska bakgrunden till oviljan att konfrontera nazismen.

Men den brittiske statsvetaren och professorn vid Londons universitet Harold Laski har en betydligt mer realistisk syn på vad som i verklig-

”Fredens bevarande” var verkligen den brittiske premiärministern Chamberlains mål, inte för att han var allmänt fredsälskande, utan eftersom världen var uppdelad och ordnad på ett sätt som gynnade framför allt överklassen i Storbritannien.

Enligt en bild av 1930-talets politiska spel som odlats i Västvärlden, var de två västliga stormakterna Storbritannien och Frankrike i första hand demokratins väktare med ett slags försynens kallelse att kämpa för demokrati och frihet i världen; en kallelse som – åter enligt denna version – inte materialiserades under större delen av 1930-talet på grund av naivitet och kanske även ett visst mått av feghet hos de goda men ändå lättlurade och kanske inte helt lyckade rege­ringarna i London och Paris.

Denna ideologiskt färgade version rämnar fullständigt när den utsatts för ett noggrannare studium. Verkligheten ser helt annorlunda ut.

Storbritannien och Frankrike såg stillatigande på hur Franco, Hitler och Mussolini med gemensamma krafter krossade demokratin i Spanien för att införa ett fascistiskt skräckvälde i dess ställe; de ställde sig i princip positiva till det fascistiska Italiens underkuvande av det fria Abessinien, och de till och med hjälpte Nazityskland att slakta demokratin i Tjeckoslovakien – för att året därpå gå i krig för att försvara militärdiktaturen i Polen.

Någon feghet och obeslutsamhet gällande att gå i krig för vad dessa stater uppfattade som en ”riktig sak” fanns knappast heller hos Storbritannien och Frankrike. Förvisso låg ett status quo – och därmed fredens bevarande – i deras intresse, men i fråga om att intervenera med militära styrkor för att störta en obehaglig regim visade London och Paris varken feghet eller obeslutsamhet.

Endast ett drygt årtionde före Hitlers makttillträde hade både Storbritannien och Frankrike varit djupt involverade i att med egna

invasionsstyrkor söka krossa den kommunistiska regeringen i Ryssland. Följderna av Frankrikes inblandning i det ryska inbördeskriget har skildrats tidigare.

Vilken effekt den brittiska inblandningen hade framgår av den dagorder som röda arméns dåvarande chef, Leo Trotskij, sände ut till sina trupper den 24 oktober 1919: ”Röda kämpar! På alla fronter stöter ni på Englands försåtliga fiendskap. Kontrarevolutionens arméer skjuter på er med engelska kanoner.

I depåerna vid Sjenkursk och Onega, vid syd- och västfronten upptäcker ni ammunition som kommer från England. De fångar ni tar bär engelska uniformer. Kvinnor och barn i Archangelsk och Astrachan har massakrerats eller stympats av engelska flygare med engelsk dynamit. Engelska skepp bombarderar vara kuster. Mot oss kämpar börsens England, det nedriga, ärelösa England.”

Ur ett globalt perspektiv var Stor­ britannien och Frankrike minst av allt de förkämpar för frihet som de ibland framställs som. Vid denna tid omfattade det brittiska imperiet cirka 35 miljoner kvadratkilometer med nära en halv miljard invånare, eller ungefär en fjärdedel av jordens landyta och mer än en fjärdedel av hela jordens befolkning. Det franska imperiet var mindre – 13 miljoner kvadratkilometer med 100 miljoner undersåtar – men bidrog år 1932 med 27,6 procent till ”moderlandets” import och 31,5 procent till dess export. Dessa erövrade områden präglades av en ekonomisk utsugning och brutalitet som inte stod de europeiska diktaturerna efter. ”Andra världskriget utbröt inte till följd av Chamberlains avsky för ’det onda’ i Tyskland”, konstaterade Harold Laski. ”Han fördömde det onda först när han tvangs inse att det var en integrerad del av en erövringsteknik som inte tvekade att sträcka sina gripklor efter Storbritannien.”

Hitler tog emot ekonomiskt stöd från näringslivet samtidigt som han lovade de arbetslösa ”socialism” – men slog brutalt ner på de delar inom nazistpartiet (SA) som tog pratet om ”socialism” på allvar.

Framför allt förstod han att utnyttja rädslan för kommunism, som var det kitt som förenade Europas borgerlighet vid tiden före andra världskriget.

Att de västliga regeringarna skulle kunna se igenom Hitler mer än vad de tyska liberala och konservativa politikerna klarade av, är nog att begära för mycket. Slutligen lyckades han dupera Stalin att tro att det fanns en intressegemenskap mellan de ”utstötta staterna” Tyskland och Sovjetunionen som skulle kunna bli bestående. ■

Christer Bergström är internationellt känd som en av de stora experterna på andra världskriget.

Nyligen utkom han med sin 31:a bok i ämnet, Vägen till andra världskriget.

INTERNATIONELLT

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

11

Inte mycket har förändrats efter Mugabes avgång. Det krävs upptrappad kamp mot såväl Zanu-PF som det kapitalistiska systemet.

Zimbabwes kris fördjupas:

Massprotester och brutalt förtryck Den 16 augusti attackerade regimen i Zimbabwe brutalt gatudemonstrationer mot landets till synes oändliga ekonomiska och politiska kris. Den regerande eliten fruktar ett protestuppror som i Sudan. Massornas styrka visades tydligt av generalstrejken i januari.

SODINDWA MALANDELILANGA och LEONARD CHIWONISO MHUTE

Committee for a Workers’ International

E

fter att den långvariga diktatorn Robert Mugabe störtades i en militärkupp i november 2017 förväntades det att Zanu-­PF-regimen skulle vända sig från förtrycket och barbarismen som kännetecknade Mugabes styre. Men år 2019 är Mugabes regim kvar vid makten. Mugabes tidigare högra hand, Mungangwa, har sedan han tillträdde intensifierat den redan allvarliga krisen. En tredjedel av befolkningen på 16 miljoner beräknas svälta enligt FN.

i år offentliggjorde Munangagwa en bränsleprisökning på 150 procent, vilket fördjupade bristen på mat, vatten och elektricitet. Inflationen stegrades i juni från 98 procent till svindlande 176 procent.

Politiken har intensifierat massornas svält och fattigdom. Mitt i bristen på grundläggande behov såsom mat, bränsle och mediciner på offentliga sjukhus och kliniker, ses Zanu-PF-eliten spendera miljoner dollar på lyxvaror som exotiska superbilar.

EU har trots upprepade fördömanden av kränkningar av de mänskliga rättigheterna varit öppen för att återuppta samarbeten med regimen.

Regimens ”stabiliseringsprogram” är en åtstramningspolitik i linje med kraven från IMF, Internationella valutafonden. En skatt på 2 procent har införts på de elektroniska transaktioner som tidigare dämpade bristen på kontanter. I januari

I takt med att krisen fördjupats har vi sett spontana episoder av massuppror från Tajamukaprotesterna 2016 till upproret mot valfusk i augusti 2018.

Zimbabwes fackliga central­ organisation ZCTU svarade på

bränsleprisökningen i januari med en tredagars generalstrejk som skakade regimen i grunden och visade massornas längtan att gå utöver spontanitet till mer organiserade och samordnade former av motstånd. Generalstrejkens styrka var oväntad, mot bakgrund av svindlande 90 procents arbetslöshet och två decennier av avindustrialisering.

Framgången kan tillskrivas de offentliganställdas kamp, lärare och sjukvårdspersonal. Lärare och sjuksköterskor har slavlöner motsvarande 770 kronor i månaden. Den totala strejken under tre dagar i januari avslöjade hur överflödig regimen är. Inte ens kravallpoliserna kunde agera för att stoppa det otroliga uppror som samtidigt bröt ut i kåkstäder i både Harare och Bulawayo.

Upproret möjliggjordes av ZCTU:s generalstrejk.

Efter strejken följde den förväntade brutaliteten; regimen sände ut soldater för att slå, tortera, muta, döda, våldta och begå alla typer av grymheter. Ledarna för ZCTU, dess president och generalsekreterare, fortsätter att åka in och ut ur fängelse och står fortfarande inför dödshot.

För massorna kan övergången till våldsamma metoder tjäna som en barometer för regimens ökade osäkerhet i fråga om sitt grepp om makten.

Regimen befinner sig i en återvändsgränd, utan väg ut från konkurs och oöverstigliga skulder.

Den driver IMF:s strukturanpassningspolitik, till exempel att sänka lönerna, som snabbt genomfördes och resulterade i arbetslöshet för tusentals offentliganställda. En del av åtstramningspolitiken är återinförandet i juni av Zimbabwedollarn som enda godkända valuta.

De regionala styrande klassernas solidaritet med regimen i Harare har emellertid förblivit oskakad. Munangagwa har nyligen utsetts till ordförande för SADC:s ledningsgrupp för ”politik, fred och säkerhet” (SADC, Sydafrikanska utvecklingsgemenskapen, har 15 medlemsländer). EU har trots upprepade fördömanden av kränkningar av de mänskliga rättigheterna varit öppen för att återuppta samarbeten med regimen.

Oppositionspartiet MDC deltog frivilligt i fuskvalen i juli 2018 och har länge krävt en dialog med regimen som en väg ut ur krisen. Tidigare, när krisen fördjupades 2009, ingick MDC in i en koalitionsreger-

ing som på så många sätt räddade regimen från att kastas i historiens soptunna.

MDC:s nuvarande uppmaning till massprotester bör ses som ett försök att tvinga regimen till en förhandlingslösning. MDC försöker reformera en kapitalistisk kris genom att förhandla med de som orsakat krisen och för att komma med i regeringen. Deras program består av fraser som ”god styrning”, men MDC saknar ett verkligt alternativ, och uttrycker bara hopp om utländska lån.

Perioden sedan 2017 understryker att ett byte av president inte i sig var tillräckligt för att landets tillstånd skulle kunna förbättras. Att störta Zanu-PF är avgörande. Det behövs också ett tydligt program. Det finns fortfarande ett stort tomrum som MDC, ZCTU och den sociala protestgruppen Tajamuka inte kan fylla. Uppgiften att störta Zanu-PF såväl som det kapitalistiska systemet i Zimbabwe kvarstår. Det behövs en enad kamp från stads- och landsbygdsbefolkningarna. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

INTERNATIONELLT

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

12

Flera protester internationellt har ägt rum mot Bolsonaros klimatkatastrofala politik, som i Göteborg (bilden).

74 000 skogsbränder har hittills rasat i Brasilien under 2019, enligt Amazon Watch.

Detta innebär en ofattbar ökning med 84 procent jämfört med samma period förra året.

KRISTOFER LUNDBERG kristofer.lundberg @socialisterna.org

B

rasiliens högerextrema president Jair Bolsonaro förnekar den globala uppvärmningen och människans klimatpåverkan, och har därför öppnat upp för exploatering av tidigare skyddade områden i Amazonas.

Han stöds av en utrikesminister som påstår att klimatkrisen är ett påhitt av ”kulturmarxister” i syfte

att hålla tillbaka utvecklingen. Under Bolsonaro-styret har sedan maj månad 739 kvadratkilometer regnskog avverkats, mitt i torrperioden.

Bolsonaro avverkar en yta motsvarande två fotbollsplaner i minuten.

För att exploatera marken för jordbruk bränner de av skogen, en snabb och billig metod för att röja mark till sojaodlingar och betesdjur, men med en för mänskligheten ofattbar klimatkris som följd.

Amazonas är tolv gånger Sverige till ytan, närmare bestämt 5,5 miljoner kvadratkilometer och sträcker sig över åtta länder i Latinamerika. Två tredjedelar ligger i Brasilien.

Tusentals bränder sprider sig nu i regnskogen som producerar 20 procent av planetens syre. Regnskogen fungerar i vanliga fall som kolsänka,

men orsakar nu istället stora utsläpp med anledning av bränderna.

99 procent av bränderna är orsakade av människan. En vanlig regnskog är så våt att den inte har möjlighet att antända, men avverkning gör skogen glesare och torrare, vilket innebär att bränderna blir så okontrollerbara som nu.

Bolsonaro har inte bara struntat i att agera mot bränderna som tvingar människor, djur och lokalsamhället på flykt, utan för en politik som uppmuntrar till avskogning och jordbrukets utbredning.

En femtedel av Amazonas regnskog har redan skövlats sedan 1970-talet, framför allt för att odla sojabönor till djurfoder i Europa, men också för dammar, oljebolag och gruvföretag.

Den ökade omfattningen är ett direkt resultat av kapitalismens jakt på råvaror och Bolsonaros politik för regnskogens avverkning och jordbrukets utbredning.

Skulle ytterligare en femtedel av Amazonas skövlas kan vårt känsliga ekosystem rubbas och nå en brytpunkt som innebär att Amazonas förvandlas till en savann. Regnskogen genererar hälften av sitt eget regn.

Klimatförändringarna är ett resultat av människans påverkan och innebär torka och värme, som i sin tur skapar förutsättningar för fler och intensivare bränder på platser som Amazonas.

Detta, kombinerat med Bolsonaro politik vilken medvetet och målinriktat uppmuntrar till av-

verkning och jordbrukets utbredning, innebär värre katastrofer.

Det blir uppenbart för allt fler att det är högerpolitiken, profitjakten och kapitalismen som är orsaken till klimatkrisen. Rättvisepartiet Socialisternas systerparti LSR (Frihet, Socialism, Revolution) i Brasilien deltar fullt ut med P-Sol (Partiet för socialism och frihet), sociala rörelser, fackföreningar, miljöorganisationer och ursprungsfolk i kampen mot Bolsonaroregeringen.

Behovet av en socialistisk planering som sätter mänsklighetens, djurens och naturens behov främst är akut. Uppbygget av ett socialistiskt alternativ i världsskala är en kamp mot klockan.

Kapitalismen eller klimatet?

Socialismen är lösningen. ■

Västpapua i revolt mot rasismen och ockupationen

E

n våg av protester mot rasismen och ockupationen sveper nu över Västpapua, den största på många år. Gnistan som tände kampen var de rasistiska attackerna som papuanska studenter i staden Surabaya på Java utsattes för den 16 augusti.

Men bakgrunden till kampen är inte en enskild händelse, utan utgörs av ilskan mot 50 år av ockupation och förnedring.

Det som hände i Surabaya var att ett rykte spreds om att papuanska studenter hade plockat ned den indonesiska flaggan som vajat vid deras boende. Detta är troligen sant och fullt förståeligt. Det ledde till att hundratals indonesiska nationalister samlades utanför studenternas hus, däribland organiserade fascistiska grupper som Islamic Defenders Front och högerextrema Pancasilla Youth, organisationer med en lång historia av våld och mord.

Studenterna tvingades barrikadera sig i boendet inför hotet. Till slut anländer antiterroriststyrkan Detachment 88. Men

istället för att skydda de papuanska ungdomarna mot fascisterna sköt de tiotals tårgasgranater in i huset som sedan stormades och studenterna tvingades krypa ut ur huset medan de förnedrades av fascisterna. De 43 studenterna arresterades och släpptes inte förrän på natten.

Reaktionen mot detta blev explosiva. Tusentals gick ut i demonstrationer och krävde bland annat ett självständigt Västpapua.

På flera orter som provinshuvudstaden Jayapura och Fak Fak har polis inte kunnat kontrollera protesterna, vilket fick de styrande i Indonesien att skicka militär och polisförstärkningar till området. Dessutom försökte man stänga internet i delar av regionen. Indonesiens säkerhetsminister Wiranto har åkt dit för att ge sitt stöd till polis och militär. Wiranto är en gammal general som gjorde sig ökänd under kriget på Östtimor.

Protesterna tycks ändå fortsätta med oförminskad styrka. När detta skrivs den 26

augusti har det varit demonstrationer i bland annat Wamena, det största samhället uppe på papuanska höglandet. I den indonesiska staden Makassar har papuanska studenter tillsammans med indonesier demonstrerat mot rasism och till stöd för självständighet. Även i grannländer som Australien och Papua Nya Guinea har demonstrationer hållits till stöd för Västpapua.

Västpapua är ett område till ytan lika stort som Sverige. I en fejkad folkomröstning 1969 såg den indonesiska militärdiktaturen till att Västpapua, som tidigare varit en holländsk koloni, införlivades med Indonesien. Västpapua delades sedan av den indonesiska regimen; en del heter Västpapua och den andra bara Papua.

Området är rikt på naturtillgångar, men är trots det den fattigaste regionen i indonesien. Området plundras på ett kolonialt sätt och inget kommer befolkningen till del. Tillgångarna i området gör att regimen

inte kommer att släppa kontrollen utan en revolutionär kamp.

För att vinna kampen behöver den papuanska befrielserörelsen vinna stöd av den indonesiska arbetarklassen. Det gäller att visa att förtrycket av den papuanska befolkningen inte heller gynnar den indonesiska arbetarklassen. Fattiga indonesier och papuaner behöver kämpa gemensamt mot den indonesiska eliten och de bolag som plundrar regionen. Papuanska befrielserörelsen behöver också formulera tydliga krav för hur ett demokratiskt samhälle med demokratiskt kollektivt ägande av mark och naturtillgångar ska se ut i ett framtida fritt Västpapua. De som lever i regnskogarna och på höglandets berg måste vara med och bestämma över marken. Samma med jordbruksmarken, med mera. Om inte det sätts under demokratiskt, kollektivt ägande kommer det snabbt att växa fram en ny överklass som plundrar landet. ■ Per Johansson

Foto: Kristofer Lundberg

Jordens lungor kvävs av röken

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

13

Socialistisk kamp för klimatet På CWI:s internationella styrelsemöte i augusti var klimatkrisen en central del av diskussionerna. Siktet för alla sektioner i världen är att göra allt för att stödja de globala klimatstrejkerna i slutet av september, och där föra fram den internationalism, antikapitalism och socialism som är absolut nödvändig att kunna ställa om och hindra en katastrof.

TOM COSTELLO

Socialist Alternative (CWI England & Wales)

Då ilskan växer över världens klimatkris är politiker pressade att hitta svar. Det gamla svaret – att arbetarklassen som konsumenter är skyldiga – har visat sig helt otillräckligt. En produkt av denna utveckling syns i USA. Alexandria Ocasio-Cortez, som sitter i USA:s representanthus (underhuset i kongressen) och beskriver sig själv som demokratisk socialist, har introducerat idén om en ”ny grön giv” (Green New Deal).

Förslag som att höja skatterna för de superrika för att finansiera gröna jobb och hållbara infrastrukturprojekt har fått ett stort stöd bland arbetar- och medelklass i USA. En opinionsundersökning nyligen utförd av Marist College i New York visade att 63 procent av de svarande

visade också att blott 100 fossilproducerande företag i världen kan kopplas till 71 procent av världens industriella utsläpp av växthusgaser sedan 1988.

Det har inte kommit som en överraskning för de flesta att missnöjet och ilskan hos miljontals unga har fått sig ett uttryck i #YouthStrike4Climate. Rörelsen startade 2018 när den 16-åriga Greta Thunberg började sin sittstrejk utanför riksdagen i Stockholm med krav på omedelbara åtgärder för att rädda klimatet. Sedan dess har rörelsen exploderat, med höjdpunkten den 15 mars då 1,5 miljoner lämnade skolor och universitet för att strejka.

Nästa våg har fått namnet ”Earth Strike” efter uppmaningen till arbetare att anordna walkouts för att utvidga och utveckla motståndet.

Under ett tal på FN:s klimatkonferens i Polen sa Thunberg: – Vi kan inte lösa en kris om vi inte hanterar det som en kris. Vi måste hålla de fossila bränslena i marken, och vi måste fokusera på rättvisa. Om lösningarna inom systemet är så omöjliga att finna, kanske vi borde ändra själva systemet.

Detta återspeglar en växande känsla inom ungdomsrörelsen för klimatet, och på många sätt går medvetenheten åt ett antikapitalistiskt håll. För ett stort skikt ungdomar är kapitalismens ändlösa jakt på profiter helt oförenlig med genuin klimaträttvisa.

Ett genomgående tema under veckan av diskussioner på IEC-mötet (CWI:s styrelse) var den höga nivån av internationalism under strejker-

För ett stort skikt ungdomar är kapitalismens ändlösa jakt på profiter helt inkompatibelt med genuin klimaträttvisa. stödjer idén om en ny grön giv.

Detta återspeglar en bredare social trend internationellt. Arbetare, studenter och särskilt ungdomar har börjat se sig om efter mer radikala idéer, medan det politiska etablissemanget och den härskande klassen bara har kunnat erbjuda falska löften och tomma gester.

Det finns en växande insikt om att det nuvarande ekonomiska systemet är inkapabelt till att möta planetens behov. ”Carbon Majors Report 2017”

na. Det finns en utbredd insikt om att rörelsen måste ha en global karaktär då klimatförändringarna inte kan lösas i ett land och att den måste basera sig på starka kopplingar mellan kampanjer i alla länder. CWI, som en internationell organisation av socialistiska kämpar, betonar också internationalismen i varje aspekt av vårt arbete i klimatrörelsen.

Det är avgörande att vi bygger solidaritet mellan ungdomsrörelsen för klimatet och den organiserade arbetarrörelsen. I Nordirland har

Foto: Natalia Medina

F

N:s klimatpanel IPCC:s rapport från ifjol visar att vi blott har 12 år på oss att agera innan den globala medeltemperaturshöjningen når 1,5 graders ökning efter förindustriell tid.

Vi står nu inte enbart inför klimatförändringar, utan en existentiell kris som reser frågan om vad för slags värld de yngre generationerna kommer att bo i.

Krisens effekter känns redan globalt. Klimatforskare har i år upptäckt att permafrosten på Kanadas arktiska öar töar 70 år tidigare än förutspått. Men vidden av krisen visar sig främst i den fattigare delen av världen. 350 miljoner i Sydostasien och Afrika har fått utstå mördande värmeböljor i år. Temperaturer på uppemot 48 grader i norra och centrala Indien har redan skördat många liv.

Medvetenheten blir allt mer antikapitalistisk hos ungdomen. Dags att den också blir socialistisk!

arbetare ockuperat Belfasts Harland & Wolffs skeppsvarv i protest mot att jobben hotas. Den kapitalistiska marknadens logik dikterar att där det inte går att göra profit måste arbetarklassens områden genomlida ytterligare nöd. Detta kommer att läggas till de problem som en ny generation av ungdomar har som för närvarande går in i en alltmer osäker arbetsmarknad.

Socialist Party (CWI Irland) har genom sitt inflytande i den nordirländska fackföreningsrörelsen spelat en nyckelroll i att stödja arbetarnas krav på förstatligande för att rädda jobben. Vi har knutit kampen till klimatrörelsen, där vi kopplat offentligt ägande, demokratisk kontroll och styre till krav på utbildning av arbetarna för en ny produktion av förnybara energisystem, som en del i en övergång till 100 procent grön produktion.

Orienteringen till arbetarklassen som nödvändig kraft för att förändra anammas av alla CWI:s sektioner. På andra sidan jordklotet, i Australien, har elevstrejkerna tagit sikte mot Queenslands socialdemokratiska regering, som har gett tillstånd åt fossiljätten Adani att öppna

en ny kolgruva. Den skulle innebära inget annat än en katastrof för arbetare, aboriginer och de många hotade arter som lever runt gruvan.

Kolbrytning i regionen kommer också att påverka vattenkvaliteten i Galileebassängen, som förser 20 000 personer med vatten. Socialist Party (CWI Australien) har ingripit entusiastiskt och lyft behovet av offentligt ägande för att kunna ge betald utbildning i förnybara energijobb åt de boende i områden som förlitar sig på fossilindustrin.

Det är den gemensamma internationalismen som också kommer att ses under den stora klimatmarschen i Paris den 21 september inför FN:s Climate Action Summit i New York, då CWI kommer att ha ett internationellt ingripande under parollen ”Systemförändring, inte klimatförändring – kämpa för ett socialistiskt alternativ!”.

Som Marx förklarade ”underminerar den kapitalistiska produktionen sina källor till rikedom – jorden och arbetarklassen”. CWI har visat vad en marxistisk approach till klimatfrågan är, där vi kopplar samman förödelsen av planeten till det system som frodas

genom exploateringen av arbetarklassen världen runt.

Alla handlingar som de kapitalistiska regeringarna kommer att vidta kommer att vara för lite och för sent.

Vi måste agera med vetskapen om att kapitalismen inte är i skick att ta itu med klimatkrisen, och istället föra världen mot en ren och hållbar framtid för mänskligheten.

Ett program för att hantera krisen måste till exempel garantera avgiftsfri, tillgänglig och högkvalitativ kollektivtrafik och massiva investeringar i förnybar energi.

Detta behöver matchas med offentliga investeringar för att garantera klimatsmarta bostäder för alla och med ett totalstopp för fossilindustrin.

Men detta kräver en bredare förändring, att ta sig an det kapitalistiska systemet. I ett första steg måste energibolagen, transportsektorn, jordbrukssektorn och de stora industrierna tas ur händerna på profitörerna. Ett system av arbetarkontroll och -styre lägger grunden för en demokratiskt socialistisk planering med hållbar produktion baserat på folkets och planetens behov – inte på den exploaterande elitens. ■

INTERNATIONELLT

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

14

: a k i n ö Kr nald

Den fackliga ordföranden Rebecca Sy On-na har sparkats som hämnd för sitt stöd till masskampen i Hongkong.

”En Duroar över som s and” Grönl

T

STEFAN LUNDQVIST

offensiv@socialisterna.org

rump, Rumsfeld och Duck. Tre Donalds med tuppiga karaktärer och tvära humörsvängningar.

Donald Rumsfeld, känd som krigshök i regeringen Bush den yngres krig mot Irak med början 2003. Ett brutalt krig som han, presidenten och ÖB lögnaktigt motiverade med att Saddam Hussein skulle inneha och vara i färd med att använda massförstörelsevapen.

Som ansvarig minister försvarade han tortyr av terroristmisstänkta fångar på den amerikanska militärbasen Guantanamo och blev hysteriskt arg när detta ifrågasattes. När foton avslöjade den amerikanskledda administrationens kränkningar av avklädda muslimska fångar i det irakiska fängelset Abu Ghurayb-fängelset lackade Donald ur på nytt.

Men Donald Duck, alias Kalle Anka, är nog den amerikan som fram tills nu utgjort sinnebilden av koleriska, snarstuckna män med noll brinntid på stubinen. En Donald som vi trots allt tar till vårt hjärta då de flesta av oss kan känna igen oss i hans ständigt otursförföljda kamp i livet och för all del i våra pentylstubinsutbrott när ”det jävlas”.

D

onald Trump såg ut som ett åskmoln redan då han installerades till president i världens mäktigaste land USA den där råkalla januaridagen 2017. Sedan dess är hans ilskna giftpilar på Twitter eller framför mikrofoner från all världens helikopterplattor färskvaror på varje nyhetsdisk. Förra veckans utsläpp från denna oberäkneliga och högtflygande väderballong var att han ville köpa Grönland av Danmark.

Utspelet gjordes inför ett kommande statsbesök just till Danmark, en av USA:s mest lojala bundsförvanter i krig och fred.

Donald blev ”pissed off ” som amerikanerna säger när den danska statsministern Mette Fredriksen avböjde presidentens och affärsmannens bud med att kalla det ”absurt”. ”Okay! Då ställer jag in statsbesöket!”, blev Donalds tjuriga svar. Danske statsministern uttryckte sig ”nasty”. Så där talar man inte till United States of America.

Danska regeringen fick så lov att montera ned alla extrema och kostsamma förberedelser som hade gjorts för att med ett högt säkerhetstänk ta emot och hylla den mest impopuläre av alla Donalds. Igensvetsade gatubrunnslock ska skäras upp igen, kontrakterade mästerkockar ska betalas för ingenting och så vidare. Alla miljoner som lagts ut på besöket ”vaskades” av Donald Trump. Pengar som hade kunnat användas till något vettigt.

För alla som ville protestera mot allt vad denne hetlevrade Donald står för blev det inställda besöket också ett antiklimax när alla förberedelser blev förgäves, samtidigt som de slapp karln och hans imperialistiska motto ”Make America great again!”.

I

röken Donald den här gången lämnade efter sig i form av analyser och spekulationer finns det nog många sanningar. Avledning från andra frågor Donald trasslat in sig i, symbolisk signal inför kommande valrörelse att han verkligen är besjälad av att göra ”America great again” och kan göra det som en fastighetsmagnat.

Huvudmotivet till utspelet tror jag ändå var en aggressiv markering från USA:s ekonomiska och militärstrategiska intressen på Grönland. ”Bråket” med Mette slutade som jag tror bråk med den narcissistiske affärsmannen Donald ofta gör, ett telefonsamtal där motparten krälar i stoftet, smickrar och ger något för att slippa släppa huvudståndpunkten.

Jag tror ändå Mette knappast kunde pusta ut då Donald dagen efter machomeddelade världen att danska statsministern var ”…en underbar kvinna. Hon ringde upp mig och vi kom överens om att talas vid senare.” Smicker med något lossade tumskruvar med andra ord. ■

Hongkong:

Fackordförande sparkas i hämndaktion Rebecca Sy On-na, fackordföranden för 2 000 flygvärdinnor på Hongkongs flygbolag Cathay Dragon, har fått sparken.

Detta är den senaste och allvarligaste attacken på anställda vid Hongkongs flygplats och flygbolag under stadens massiva demokratiprotester de senaste månaderna. Åtminstone 14 flyganställda har nu fått sparken eller avgått på grund av den utpressning de har utsatts för av bolag som är under tryck från den kinesiska diktaturen.

SOCIALIST ACTION

CWI Hongkong

R

ebecca Sy On-na kallades till ett möte med ledningen den 21 augusti där hon visades tre skärmklipp av kommentarer hon påstås ha skrivit på sin privata Facebooksida. Enligt tidningen Apple Daily var skärmklippen tagna av en tidigare anställd som är släkting med en högt uppsatt polis. Den tidigare anställde skickade dem till proregeringsorganisationer och uppmanade folk till att ”rapportera” Sy till Kinas civila flygadministration (CAAC), en myndighet under Pekings transportmyndighet.

CAAC har infört nya ”säkerhetslagar” för Hongkongflyg över kinesiskt luftrum sedan massprotesterna började i Hongkong i juni. Dessa har inget att göra med säkerhet, men allt att göra med att diskriminera och skuldbelägga flyganställda som visar sympati med protesterna. Den kinesiska pressen ökade igen efter massprotesterna på Hongkongs flygplats i mitten av augusti.

Sy sa att ”Det handlar inte bara om mig. Det handlar om hela industrin. Det handlar om Hongkong.

När kommer denna vita terror få ett slut?” Det är tydligt att attacken mot Sy är en del av en bredare attack mot proteströrelsen, men särskilt mot flygsektorns fackföreningar med syftet att tysta arbetargrupper som har visat sina sympatier med massprotesterna vid flera tillfällen.

Cathay Dragons flygvärdinnefack är en del av den fackliga centralor-

ganisationen HKCTU, med 190 000 medlemmar i territoriet. HKCTU:s ordförande Carol Mg Man-yee sa till Hong Kong Free Press att facken inom flygsektorn nu var en måltavla eftersom de hade det största deltagarantalet av alla fack på generalstrejken den 5 augusti. Denna politiska strejk till stöd för massrörelsen var den första på nästan ett århundrade i Hongkong. Omkring 350 000 arbetare anslöt, varav en majoritet inte är fackliga medlemmar.

Cathay Pacific och dess dotterbolag Cathay Dragon är en del av miljardärsgruppen Swire Pacific, ett av de stora konglomeraten i Hongkong involverade i fastigheter, transport, industrier, mat och dryck. Med sina attacker mot fackligt deltagande och yttrandefrihet har cheferna för Cathay visat att de är ett politiskt redskap för Kinas enpartidiktatur att slå ner mot massprotesterna i Hongkong.

Medan facken inte har spelat en framträdande roll i Hongkongs masskamp ännu förstår flygcheferna och deras motsvarigheter i andra sektorer att facken kan spela en mycket starkare och även avgörande roll på grund av deras potentiella kraft i att stänga ner ekonomiska aktiviteter – och slå mot bolagens vinster.

För facken i Hongkong är detta en väldigt allvarlig attack. Genom att peka ut Rebecca Sy försöker företa-

get tydligt att krossa eller åtminstone allvarligt försvaga en av de mest organiserade och potentiellt starkaste fackliga grupperna i Hongkong.

HKCTU måste svara på detta omedelbart med en tydlig uppmaning till strejkaktioner och solidaritetsstrejker av arbetare i andra sektorer.

Kravet borde vara tydligt: Återinför Rebecca Sy On-na och upphör med den vita terrorn mot flyganställda.

HKCTU har utlyst sin avsikt att stämma bolaget för det felaktiga avskedandet. Men rättsliga utmaningar är ett väldigt begränsat och otillförlitligt vapen för arbetarorganisationer. Ett av de största problemen är att de slukar dyrbar tid när det bästa tillfället att aktivt agera är nu. Det innebär att mobilisera hela det stöd som finns bland Cathayarbetarna och andra flyganställda som står inför liknande attacker, samtidigt som hela befolkningen är på fötterna i de största protesterna på åtminstone 50 år.

Det vore ett misstag att vänta och tillåta attackerna mot Rebecca Sy utan ett omedelbart och kraftigt svar i form av strejkaktioner.

• Försvara Rebecca Sy On-na – vi kräver hennes omedelbara återanställning.

• Försvara Hongkongs fackliga och arbetarrättigheter.

• Agera nu – kalla till strejkaktioner av Cathay och andra flygarbetare för att kräva återanställning av skuldbelagda flyganställda och få ett slut på bolagens vita terror.

• Facken internationellt borde organisera solidaritetsprotester.

Fack världen runt uppmanas skicka stöd och solidaritet till: HKCTU: hkctu@hkctu.org.hk Cathay Dragon flygvärdinnefack: info@kafaa.org.hk Rebecca Sy On-nas epostadress: rebecca@kafaa.org.hk Protester skickas till Cathay Pacific (Cathay Dragons moderbolag): eservice@cathaypacific.com ■

Boden:

Demokratisk centralism kontra byråkrati Tid: Torsdag den 5 september kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Tid: Tisdag den 3 september kl 18.00.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Vad är trotskism?

Södra Tid: Onsdag den 4 september kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad vill socialisterna?

Rannebergen Tid: Torsdag den 5 september kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Sthlm Norra Tid: Torsdag den 5 september kl 18.30.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Eskilstuna:

Marxistisk ekonomi Sthlm Södra Tid: Torsdag den 5 september kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Umeå:

Haninge

Flyktingkampen då och idag Tid: Torsdag den 5 september kl 18.00.

Plats: Haninge kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

Kampanj mot tiggeriförbudet Tid: Lördag kl 12 i centrala Eskilstuna.

För info: 073-373 33 61.

Stöd motståndet nu

D

en här veckan har vi lyckats få in 5 337 kronor till ekonomikampanjen; totalt har vi strax över 77 procent av vårt mål med 93 034 kronor. Det kan jämföras med samma månad förra året när vi avslutade perioden med 70 943 kronor.

För oss är våra aktiviteter och försäljningar ett viktigt sätt att samla in pengar, men framför allt handlar det om att vara ute på gator och torg och diskutera socialism.

Vikten av att lägga fram ett socialistiskt program blir tydligt när man läser rapporten från våra medlemmar i Eskilstuna som kampanjar mot ett rasistiskt tiggeriförbud, där trots att

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

Kan du skänka en slant under sista slutspurten? Bidra genom att Swisha valfritt belopp till 123-240 32 85 eller sätt in det på vårt PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Procent av mål

Norrbotten

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

många i början var för ett förbud kunde de ändå vinnas över genom att exempelvis lyfta fram krav på gemensam kamp mot nedskärningar.

Totalt

77% 93 034 kr

1 290 kr

Västerbotten

800 kr

Mellannorrland

120 kr

Stockholm

6 414 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

6 290 kr

Sydsverige

0 kr

För info: 073-740 39 54.

Gårdstensmodellen Lövgärdet Tid: Måndag den 2 september kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Örebro:

När betongen reser sig Hammarkullen Tid: Tisdag den 3 september kl 18.00.

Plats: Sandeslätt.

För mer info: 073-501 21 37.

Borås:

Svaret är socialism

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

29 AUGUSTI 2019 # 1 365

Även om facktopparna bedyrar att en klimatomställning ”måste och ska ske” kommer de inte utnyttja det politiska strejkvapnet i detta ändamål.

Karl-Petter Thorwaldsson (LO), Eva Nordmark (TCO) och Göran Arrius (Saco) – ordförande för de tre fackliga centralorganisationerna – hade i fredags ett möte med representanter för Fridays for Future, som på LO:s hemsida beskrivs som ”konstruktivt”.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

A

tt Parisavtalets mål måste nås, var alla eniga om, enligt en kort artikel om mötet på LO:s hemsida, som också Eva Nordmark har lagt ut på TCO:s hemsida. Enligt LO:s ordförande Karl-­Petter Thorwaldsson handlade en viktig del av diskussionen om att kostnaderna för klimatomställningen måste fördelas rättvist.

– Unga ska inte betala med sin framtid. Vanligt folk ska inte betala med sina jobb. Klimatomställningen måste och ska ske, och kostnaderna för den ska fördelas jämlikt, citeras Thorwaldsson.

– Jag är mycket imponerad över engagemanget och målmedvetenheten hos den globala rörelse som

har skapats till försvar för klimatet.

En nödvändig grön omställning måste gå hand i hand med trygghet och utvecklingsmöjligheter i arbetslivet, när jobb försvinner och förändras, säger Eva Nordmark.

– Arbetsmarknadens parter måste också tillsammans sätta press på politikerna för en grönare utveckling av arbetsmarknaden, säger Göran Arrius.

LO, TCO och Saco tydliggjorde också att en politisk strejk inte är aktuell den 27 september 2019.

Däremot uppmanas centralorganisationernas medlemmar och förtroendevalda att, om de själva vill, ”delta i olika manifestationer den

Få aktiva i FFF eller klimatrörelsen i stort är särskilt imponerade över den överslätande klapp på axeln som detta ger intryck av. Nu gäller det att pressa på både centralorganisationerna och fackförbunden för att de på allvar sprider uppmaningen och ser till att facken sluter upp med egna fanor och banderoller i manifestationerna.

En av dem som nu ställer frågan till sitt eget förbund är sjuksköterskan Katja Raetz: ”Idag läste jag med glädje att Eva

Nordmark skriver att TCO tillsammans med LO och Saco uppmanar medlemmar och förtroendevalda att delta på klimatmanifestationer den 27 september (...) Frågan som jag nu ställer är, på vilket sätt Vårdförbundet som en organisation inom TCO ställer

”

Facklig kamp krävs för att säkerställa en rättvist fördelad klimatomställning så att inte de svagaste drabbas.

sig till det? Kommer informationen skickas ut till förtroendevalda och medlemmar med information om protestdagen den 27 september och uppmaning att delta?

Enligt min uppfattning har fackföreningar en stor roll att spela i att tillsammans med eleverna som har startat rörelsen att pressa ansvariga

politiker om att det behövs akuta åtgärder snarast med minskade utsläpp av växthusgaser för att vända den fortsatt ökande trenden”, skriver Katja och fortsätter: ”Facklig kamp krävs för att säkerställa en rättvist fördelad klimatomställning så att inte de svagaste drabbas. Risken är också att det är de svagaste som kommer drabbas allra mest av klimatförändringarna samtidigt. Arbetsmiljön är redan påverkad negativt av de överlag allt vanligare värmeböljorna och i slutändan kommer varken jobb eller välfärd att finnas på en döende planet. Allt detta borde egentligen vara skäl nog för att kunna utlysa politisk strejk.

Därför hoppas jag att både Vårdförbundet och TCO inte bara uppmanar till deltagande den 27 september, utan fortsätter att engagera och fördjupa sig i klimatfrågan. Det skulle också vara önskvärt att Vårdförbundet synligt deltar på manifestationer med banderoll, flaggor eller liknande profilprodukter för att visa Vårdförbundets stöd.” ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

aktuella dagen. Detta sker utanför ordinarie arbetstid eller efter överenskommelse med arbetsgivaren”.

På Offensivs frågor om vad LO då gör för att nå ut till förbund och medlemmar med uppmaningen att delta i manifestationerna svarar LO:s pressekreterare Malin Fagerberg Wikström att ”uppmaningen framför allt har spridits i sociala medier” och att ”jag hänvisar till texten på vår hemsida för mer information om mötet”.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: LO

LO, TCO och Saco: ”Konstruktivt” klimatmöte utan kampuppmaning