Offensiv 1368

19 september 2019 / # 1 368 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Strejka för klimatet

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Massiv marsch för Luleås skolor

3 7

14

Foto: roaming-the-planet / Flickr CC

Hyresgäster slås ut av Blackstone & co

Kapitalismen dödar planeten –

socialistisk systemförändring krävs – läs mer på sid 4, 8-11, 13

Krigshöken Trump laddar för krig ”Vi är laddade och klara” twittrade president Donald Trump under söndagskvällen och menade att det var Iran som troligen låg bakom attacken mot Saudiarabiens oljedepåer som slog ut hälf-

ten av landets oljeproduktion. När detta skrivs under tisdagen den 17 september är det ännu inte klart vem och vilka som genomförde attacken.

läs mer på sid 2

16

”Afghanistan är inte säkert”

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Krävs mer för jämlikhet, LO

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

2

NOLL SKILLNAD MELLAN S OCH M

E

i är laddade och klara”, twittrade president Donald Trump under söndagskvällen och menade att det troligen var Iran som låg bakom attacken mot Saudiarabiens oljedepåer som slog ut hälften av landets oljeproduktion (ett bortfall på 5,7 miljoner fat råolja per dag, den enskilt största förlusten genom tiderna och 5 procent av världsproduktionen). Det kommer att ta veckor innan oljeanläggningarna har reparerats, och bortfallet har fått bränslepriserna att stiga snabbt.

När detta skrivs under tisdagen den 17 september är det ännu inte klart vem och vilka som genomförde attacken.

Huthirebellerna i Jemen har tagit på sig ansvaret för den storskaliga attacken. Men USA-imperialismens omedelbara respons var att peka ut Iran som direkt ansvarig för angreppet mot oljeanläggningarna Abqaiq och Khurais, ett ”nervcentrum för flödet av råolja till omvärlden” (SVT 15 september).

Det är möjligt att den hårt pressade regimen i Iran genomförde attacken för att visa sin militära kapacitet och varna för konsekvenserna av ett storkrig, samt för att om möjligt vända det interna missnöjet utåt. Kanske kalkylerade den iranska regimen, efter att Trump sagt sig vara redo att förutsättningslöst träffa Irans president Hassan Rohani i slutet av denna månad och avskedat sin hökaktige nationella rådgivare John Bolton, med att USA liksom i juni inte skulle svara militärt.

Det kan heller inte uteslutas att det verkligen var Huthirebellerna som lyckats utföra attacken, som

svar på det upptrappade saudiska bombkriget mot Jemen. Huthirebellerna stöds av Iran, men ”har också många egna skäl till att trappa upp sin offensiv mot norr (Saudiarabien)”, skrev International Crisis Group i juli och varnade för att det eskalerade kriget i Jemen, där olika makter direkt eller indirekt deltar, riskerade att snart bli ett storkrig.

Spänningarna i regionen har stadigt ökat, särskilt sedan Trumpadministrationen ensidigt sa upp kärnenergiavtalet med Iran 2018 och införde hårda sanktioner för att få till stånd en regimförändring.

I juni var USA bara några minuter från krig mot Iran enligt Trump, vars Iranpolitik har sporrat den saudiledda alliansen att intensifiera sitt terrorkrig mot Jemen och som har gett grönt ljus till israeliska bombangrepp mot såväl Syrien som Irak.

Som Offensiv skrev i en ledare den 27 juni pekar den brutala logiken i Trumps Iranpolitik mot en våldsam upplösning om den inte vid katastrofens rand radikalt förändras. Även om Trump under början av veckan försökte anlägga en annan mindre krigisk ton än dagarna innan är hotet om en amerikansk och saudisk militär vedergällning överhängande.

Men inför det fasansfulla perspektivet av ett nytt storkrig med oöverskådliga följder ”i ett Mellanöstern som just nu kokar av flera, parallella konflikter” (SVT den 17 september) tvingas även Trump­ administrationen vila på hanen. Situationen är dock extremt laddad och riskfylld. Som al Jazeera skriver den 17 september har attack-

Foto: Official White House Photos

TRUMP LADDAR FÖR KRIG ”V

en ”i ett slag förvärrat relationerna mellan USA och Iran. Den amerikanska regeringen, som har pekat ut Iran som direkt ansvarig, kommer att svara. Om det blir i form av krig eller diplomati återstår att se”.

Den stora portion av nyckfull oberäknelighet som präglar såväl Trumpadministrationen och dess allierade som Irans diktatur gör händelseutvecklingen än mer oförutsägbar.

Under de senaste månaderna har Trumpadministrationen i än högre grad backat upp det saudiska kriget mot Jemen, som har skapat världens nu värsta humanitära katastrof, och som i södra Jemen även har utvecklats till ett krig mellan i huvudsak de saudistödda trupperna och de separatistiska styrkor som stöds av Förenade Arabemiraten (UAE).

Detta har i sin tur kraftigt försvagat den saudiska alliansen och ökat Saudiarabiens beroende av stöd från USA. Mot den bakgrunden hotar varje saudisk upptrappning av Jemenkriget med stöd från USA att leda till att kriget sprids. Även om imperialismen och Mellanösterns diktatoriska regimer i sista minuten svarar attacken med att ge diplomatin en chans för att den vägen ändra maktbalansen till sin fördel och diktera villkoren har imperialismens nykolonialism och Mellanösterns diktaturer skapat ett konstant krigstillstånd i området.

Det är en terror utan ände för massorna som bara kan få ett slut om arbetarna och de förtryckta i regionen förenas i en kamp för fred – en demokratisk socialistisk federation i Mellanöstern som garanterar alla folks frihet och rätt till nationellt självbestämmande. ■

skilstuna styrs sedan många år tillbaka av en koalition mellan Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern. Tongivande i den koalitionen är S och M, som är tvillingpartier i Eskilstuna. Det finns inget som skiljer de två åt. Tillsammans såg de till att kommunen blev först i landet med att införa tiggeriförbud och M vill dessutom att det införs ett kommunalt slöjförbud.

Nu vill det socialdemokratiska kommunalrådet Jimmy Jansson i likhet med Moderaterna i stan och på riksplanet att nya hårda inksränkningar görs i asylrätten och att ett så lågt tak som möjligt sätts för hur många flyktingar som landet årligen ska ta emot.

Moderaterna vill sätta taket vid maximalt 8 000 flyktingar per år, helst bara 5 000, och det är väl där Jimmy Jansson också hamnar med sitt högersnack om att ”man måste våga diskutera volymerna” samtidigt som han gör allt för att banta välfärdens volymer, särskilt skola och förskola, och dra ner på allmännyttans bestånd.

J

immy Jansson är inte ensam socialdemokrat som hetsar mot flyktingar och EU-migranter.

Långt därifrån. Under skuldbeläggningens tak ryms många ned(s)kärningspolitiker och från höger driver de på för att den S-ledda regeringen ska bilda en ny pakt med Moderaterna mot flyktingar och asylrätt. De nya höga flyktingmurar som Jimmy Jansson och de andra socialdemokratiska kommunalråden ämnar bygga har fått Moderaterna att jubla och SD att hoppas på ett samarbete med S och M för en ”stram migrationspolitik”. ”Både M och SD försöker öka pressen på S efter att migrationskommittén hållit sitt första möte. Maria Malmer Stenergard, Moderaternas migrationspolitiska talesperson, siktar in sig på de interna motsättningarna inom socialdemokratin”, rapporterade Dagens Nyheter i början av september.

– Jag hoppas att Socialdemokraterna ska lyssna på de många kommunalråd runt om i landet som delar vår problemformulering om att vi måste få ned volymerna om vi ska klara integrationen, sa Maria Malmer Stenergard till tidningen.

Med hjälp av Socialdemokraterna ska Moderaterna alltså få igenom sin politik. För så gör man i Eskilstuna. Eller som Jimmy Jansson har sagt: ”Det fungerar alldeles utmärkt att både samarbeta och få igenom politik. Om det fungerar i en så stor kommun som Eskilstuna borde det kunna fungera även på nationell nivå.”

Gudibrallans ”Fy på sig Sosse, va du luktar skit” är mer aktuell och träffsäker än någonsin. ■

Allra flest sjukskrivna finns bland anställda på landets äldreboenden, ett starkt kvinnodominerat yrke. ”Det man måste ta tag i är obalansen mellan krav och resurser och då måste man börja prata ekonomi och arbetsmängd”, säger Åsa Plesner från tankesmedjan Balans (Arbetet nr 27).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

3

Foto: Sarah Häggström / Intervjubilder: Ahin Mezuri

Luleå: Mäktig marsch mot stordrift i skola och förskola

Luleå håller skolkampen levande – 2 000 slöt upp på demonstrationen. Motståndet hålls uppe framöver med bland annat rullande skolstrejker och namninsamling för folkomröstning.

Lördagen den 14 september samlades återigen omkring 2 000 demonstranter i Hela Kommunen Ska Leva Och Läras (HKSLOL) tåg genom Luleå. Sörbyarna, som hotas av nya nedläggningsförslag, var starkt representerade, men så var även Vitådalen, Svartöstan och förbannade kommuninvånare i allmänhet.

LIV SHANGE MOYO & AHIN MEZURI

rs.lulea@socialisterna.org

D

emonstrationen samlades vid Gula Paviljongen, där en rad korta tal varvades med att öva talkörer. Konferenciern Pontus Johansson från Råneå inled­ de med att likna proteströrelsen för att ”hela kommunen ska leva och lära” med en stor sten som har rul­ lat hela vägen från norra kommun­ delarna till södra ”och som nu ska rulla hela vägen in i Stadshuset och få politiken att ändra riktning!”.

Jonas Bonn från Måttsund beskrev hur de över 200 barnen i Sörby­ arnas skolor idag genom att själva gå och cykla till skolan får lära sig självständighet, sinne för avstånd, att röra på sig.

– Kommunen kan bara räkna i kilometer, de kan inte räkna på dessa mjuka värden, sade han.

Han beskrev också hur varje nedläggning minskar den praktiskt beboeliga ytan för barnfamiljer i kommunen, samt osäkerheten som råder idag när kommunen inte kan säga om det kommer finnas en sko­ la i Måttsund om ett år.

– Vi är samlade här för att politi­ kerna ännu en gång vill diktera utfallet i den här frågan, men vi sä­ ger nej – inte den här gången! Det räcker nu! sa Anna Karlsson från Jämtön i Vitådalen, vars vrede var tydlig när hon vittnade om utfallet av nedläggningen av Vitåskolan: – De lovade oss att allting skul­ le bli så bra, vi skulle få en mycket bättre skola, en mycket bättre ut­ bildning till våra barn. Allting skulle vara fixat i god tid innan skolstar­ ten. Vad hände? Det har gått tre och en halv vecka. Våra barn har fortfa­ rande inte skolskjutsarna i ordning, de står på en 90-väg, det finns ingen vägren, det finns ingen belysning; timmerbilarna susar förbi.

Anna berättade också om ”vän­ tis”, förvaring av barnen i väntan på bussen – till det går nu fem av veckans timmar för barn från Vit­ ådalen.

Christopher Eriksson Ask berät­ tade om hur Ängesbyn inte längre känns lika ”hemma” utan förskolan i byn, hur det utökade skjutsandet slår ekonomiskt och socialt.

Flera politiker från styrande Soci­ aldemokraterna hade hörsammat inbjudan och ”lyssnade” vid sam­ lingen, bland andra kommunalrå­ det Lenitha Ericson och Barn- och Utbildningsnämndens ordförande Emma Engelmark. Att döma av Engelmarks mekaniska upprepan­ den av argumenten till Norrbot­ tens Media om ”kvalitet” och hur skolsköterskorna inte ska behöva åka mellan flera skolor var lyssnan­ det dock bara en fasad.

Moderaterna lyste återigen med sin frånvaro. Två S-rebeller, före detta kommunalrådet Karl Petersen och SSAB:s Metallklubbordförande Tomas Karlsson, deltog i kontrast till detta i tåget. Deltog gjorde så­ klart även medlemmar i Rättvise­ partiet Socialisterna. RS delade ut flygblad som svarade på de allt ofta­ re ställda frågorna om hur kampen kan vinnas och var partiet står.

Anna Widén, numera utflyttad Svartöstadbo som var en av nyckel­ personerna i att dra igång HKSLOL 2015, gjorde en bejublad comeback.

I sitt tal beskrev hon hur skolkäm­ parna från start pekats ut av de sty­ rande som okunniga, bakåtsträvan­ de och ute efter att se om sin egen sak, och dessutom ett litet fåtal.

Anna underströk hoppet som finns i det stora engagemanget i rörelsen.

Ett rekordlångt tåg tog sig sen Stor­ gatan fram under tonerna av orkes­ terns ”Luleå demonstrerar, Luleå har fått nog” och rungande talkörer

som ”Nej till kommunens skolfa­ brik – inget barn är det andra likt”.

När tåget till slut var samlat igen i Stadsparken talade Fredrik och Wil­ ja Hjelte från Måttsund och Anneli Lyckestig från Ersnäs, liksom Malin Frostfalk från Kyrkbyn som också sjöng tillsammans med bandet River Flows. De betonade människorna bakom siffrorna i kommunens kal­

kyler. Musiken, tillsammans med godisregn, jättesåpbubblor och till­ verkandet av ett gigantiskt brev från barnen till politikerna, bidrog till en fantastisk stämning.

Pontus Johansson avslutade med att utlova fler protester – bland an­ nat skolstrejk – och påminde om namninsamlingen för folkomröst­ ning som kommer att lämnas in i oktober. ■

Röster från demonstrationen Rebecka Blixt Rönnqvist, 11 år, Ersnäs: – Jag vill strejka för att skolan inte ska läggas ned. De måste lyssna på vad folket vill – det vill säga att skolorna inte ska stängas ned.

Frida Grahn, 31 år, Fällträsk, by utanför Ersnäs: – Jag är här för att visa att det är fel med nedskärningarna. Nu hoppas jag att demon­ strationer och dylikt ska påverka politikerna och göra en påverkan på landsbygden. Jag är hoppfull och tror att nedskärningarna kom­ mer att stoppas.

Birgitta Karlsson 70 år (t.v), Siw Hansson 66 år (t.h), Ersnäs: – Vi vill behålla skolan i byn, vi har egna barn i byn samt barnbarn. Där vet vi att föräldrar är engagerade och lärare kän­ ner barnen väl då ingen är anonym.

– För att nedskärningarna ska stop­ pas krävs att prioritera rätt saker och inte spara på barnen som är vår framtid.

Man kan spara på alla nya anställda i stadshusets korridorer istället. ■

INRIKES

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

4

Kapitalismen kan aldrig bli grön. Den behöver krig, miljöförstöring och utsugning av natur och människa för att göra vinster.

Moderaternas ungdomsförbund har ett standardsvar på alla problem: mer kapitalism! Men att hävda att ”grön kapitalism” kan lösa klimatkrisen är helt absurt.

SARAH HÄGGSTRÖM rs.lulea@socialisterna.org

I

en debattartikel i Dagens Arena påstår Emilia Ljungar, ledamot i MUF Kungsholmen, att det behövs högerpolitik för att kunna tackla klimatutmaningarna. Det beskrivs att det behöver drivas igenom en politik som skapar rätt förutsätt-

ningar för de som kommer med innovationer – ingenjörer, forskare, entreprenörer, riskkapitalister och de nya industrialisterna.

För att det här ska ske måste skatten för höginkomsttagare sänkas för att det ska löna sig att gå högre utbildningar och jobba, skrivs det vidare.

Vårt svar på det är att om alla får rätt förutsättningar och en god miljö kan alla bidra med innovationer, inte bara de rika. Det är fruktansvärt ineffektivt, och som Emilia Ljungar själv skriver måste vi sätta klimatet i första rummet. Forskare idag får inte skyhöga löner, men

människor utbildar sig till det ändå av rent intresse för ämnet. Det är just intresset för vetenskap som behöver spridas till fler och vi behöver göra utbildning tillgängligt för alla.

Dessutom finns tekniken för att ställa om till en grön produktion av energi, varor med mera, men det införs inte om det inte finns ett vinstintresse i det för kapitalisten. Vi kan införa avgiftsfri kollektivtrafik så att fler väljer bussen, tåget eller spårvagnen, och dessutom kraftigt bygga ut den och göra den tillgänglig för alla. Det skulle drastiskt minska utsläppen av växthusgaser, men eftersom vinstintresset styr väljer man hellre att ta betalt.

När man kom på att freoner i kylskåpen gjorde hål i ozonlagret sa företagen att det inte finns något annat sätt att göra kylskåp. Men när det sedan blev förbjudet att använda freoner visade det sig att det egentligen gick. Oljebolagen visste om klimathoten av att bränna fossila bränslen redan på 1950- och 60-talet, men pumpade ändå upp och sålde oljan ändå för att tjäna på det. Nu måste vi städa upp efter dem.

Att tro att kapitalister står för lösningen i klimatfrågan är absurt då det är deras massproduktion och guldfeber som är problemet. De säljer för att öka vinsten och gör

Foto: William Alden / Flickr CC

”Grön” kapitalism tar oss över klimatruinens brant

det helt utan hänsyn till vår planet eller människorna på den.

Prylar produceras inte utifrån ett hållbarhetsperspektiv, utan ett ”slit och släng”-perspektiv; allt fler elprylar och hushållsapparater går sönder efter något år så att vi måste köpa nytt.

Att resurser finns i samhället för en grön omställning är det ingen tvekan om. Storbolagens, bankernas och de superrikas vinster ökar år för år, vilket ökar klassklyftorna.

Exempelvis beräknas utdelningen till aktieägarna i år bli hela 269 miljarder kronor från Stockholmsbörsens bolag.

De fyra storbankerna – Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB – totala vinst efter skatt var ifjol större än de 90 miljarder som enligt regeringen behövs till välfärden fram till 2026 (93,3 miljarder).

Och Katalys skrev i en rapport ifjol att: ”Om skattekvoten 2017 hade legat på samma nivå som 1999 – det vill säga på 49,2 procent av Sveriges BNP – hade svenska staten haft ungefär 240 miljarder kronor mer i skatteintäkter bara under 2017”.

Idag lägger etablissemanget ofta skulden för miljö- och klimathoten på individen: man måste ”konsumera rätt”, annars är man klimatdålig. Dessutom är det dyrare att köpa ekologiska produkter, vilket gör det till en klassfråga. Men den fossila bränsleindustrin och storbolagen står för den överväldigande majoriteten av utsläppen. Det i särklass största ansvaret och skulden har företagen och det kapitalistiska system vi lever under.

Den högerpolitik MUF förespråkar skulle ta oss hejdlöst över klimatruinens brant. Istället behövs det en kamp för en grön, socialistisk omställning av systemet där människans och naturens behov styr, inte marknadshets och vinstintressen före allt annat. ■

Enligt Statistiska centralbyrån lever 44 000 barn i Sverige i långvarig fattigdom.

Majoriteten av dessa barn har minst en förälder som är född utomlands och 40 procent är skrivna hos en ensamstående förälder.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck @socialisterna.org

S

tatistiska centralbyrån (SCB) har för första gången tagit fram statistik om barn i Sverige som lever i hem med varaktigt låg inkomststandard, och som under längre tid har haft svårt att ha råd med det nödvändigaste. Det handlar om 3 procent av barnen i Sverige, eller 44 000 barn.

Undersökningen utgick från åren 2014-2017. De som räknas in i gruppen varaktigt låg inkomststandard är de barn vars familjer under

minst tre av dessa år inte haft råd med det nödvändigaste. Det kan handla om allt från mat och kläder till att betala räkningarna.

Det är familjernas socioekonomiska situation som påverkar resultatet. 75 procent av barnen är födda i ett annat land eller har minst en förälder som är född i ett annat land. Det kan jämföras med statistik för alla barn i Sverige där knappt 30 procent har samma bakgrund.

Barn med den bakgrunden är alltså överrepresenterade bland fattiga.

Det är också värre ju kortare tid ett invandrat barn har bott i Sverige.

Andelen med varaktigt låg inkomststandard är hela 14 procent för de barn som bott i Sverige i fem år eller mindre, medan det bara är en procent för barn som fötts i Sverige av föräldrar som också föddes i Sverige.

41 procent är ensamstående föräldrar, och för ensamstående mammor är den ekonomiska situationen

värre än för pappor. Det är också fler ensamstående mammor än pappor som är arbetslösa.

Föräldrars utbildningsnivå spelar också in; de föräldrar med högst gymnasieutbildning är generellt fattigare än föräldrar med eftergymnasial utbildning. Även familjer där en förälder har eftergymnasial utbildning tenderar att ha det bättre ekonomiskt ställt än familjer där ingen förälder har det.

Den ekonomiska situationen försämras naturligtvis också i de fall där inte båda föräldrarna har arbete. SCB menar att det ofta är situationer där en eller båda föräldrar inte ännu kunnat etablera sig på arbetsmarknaden.

Att så många barn lever i fattigdom och svåra förhållanden är inte acceptabelt. Det är egentligen den svenska statens uppgift att se till att alla barn (och alla vuxna) har en god levnadsstandard med

Foto: Christer / Flickr CC

44 000 barn lever i fattigdom

Ett fattigt barn är ett för mycket, men i Sverige är de tiotusentals.

tillgång till alla nödvändigheter.

Men istället får militären 30 miljarder kronor mer samtidigt som värnskatten slopas. Välfärden och de sociala trygghetsnäten urholkas och löses upp, samtidigt som de rika och mäktiga får allt mer. Det är S-politik i dagens Sverige.

Ingen ska behöva växa upp i fattigdom. Även små barn förstår att något är fel och det orsakar en stän-

dig stress som kan leda till större problem senare i livet. Fattigdom är traumatiserande för barn.

I FN:s Barnkonvention står det att alla barn ska ha rätt till social trygghet. Barnkonventionen blir också svensk lag den 1 januari, om tre månader. Det innebär att de som röstade igenom lagen också kommer att vara de första som bryter mot den. ■

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

I korthet

Protesterna kommer att fortsätta utanför kommunhuset – slopa 12-timmarspassen!

5

Elprylar går sönder allt snabbare

K

onsumtion Kapitalismen vill få oss alla att konsumera mera och producerar därför allt mer varor med kort livslängd. Särskilt elektroniska prylar för hemmet går sönder allt snabbare. Och hushållsapparaters allt kortare livslängd får en klimatpåverkan, då ju kortare vi använder något, desto fler måste produceras, vilket slår mot miljö och klimat.

Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 12 september.

– Fler och fler produkter designas för en kortare användningstid och det är definitivt inte bra, säger Siddahart Prakash, senior researcher på forskningsinstitutet Öko-Institut i tyska Freiburg, till SR. Eric Poppe vid forskningsinstitutet Sustainum i Berlin menar också i inslaget att företagens ingenjörer vill göra produkter med högre kvalitet, men får stopp av marknadsavdelningen som vill ha billigare material.

tillbud på äldreboenden Ur rapporteringssystemet för arbetsmiljöhändelser, KIA, har separata rapporter för respektive avdelning inom Haninges äldreomsorg tagits fram för varje kvartal till Äldrenämndens politiker. Dessa rapporter hör sedan allmänheten väldigt lite om. Därför har Rättvisepartiet Socialisterna Haninge nu granskat rapporterna och det står klart att antalet tillbud ökar med besked.

RS HANINGE

offensiv@socialisterna.org

F

ör avdelningen Vård- och omsorgsboenden är ökningen av tillbud påtaglig: • I Tillbuds- och arbetsskaderapporterna från andra kvartalet 2019 finns 47 tillbud registrerade jämfört med 32 under första kvartalet – en ökning med 47 procent.

• 79 tillbud under första halvåret 2019 jämfört med 35 under första halvåret 2018 innebär en ökning med hisnande 126 procent.

Tillbud betyder hotande incidenter och arbetsmiljöhändelser som kan vara allt ifrån fall och överansträngning till psykisk överbelastning.

– Den stora ökningen i år har skett efter att kommunen införde nya obligatoriska 12-timmarspass.

Att ökningen är än större jämfört med för ett år sedan är heller ingen överraskning med tanke på de ständiga nedskärningarna. Egentligen är rapporteringen i underkant och ökningen av antal tillbud ännu högre då många anställda vittnar om att de inte har kunnat använda kommunens rapporteringssystem KIA under sommaren, säger Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg, som har granskat rapporterna. Över 170 undersköterskor och

vårdbiträden deltar i kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg – en stor majoritet av de anställda på Haninges vård- och omsorgsboenden i Handen, Vendelsö, Västerhaninge, Tungelsta och Dalarö. Tre demonstrationer mot 12-timmarspassen planeras under september. ”De som har beslutat om schemaförsämringarna kan omöjligen förstå hur det är att jobba med demenssjuka, med psykiskt sjuka, med redan dålig lägstabemanning, med alla tunga lyft vi gör”, förklarar de anställdas gemensamma upprop mot 12-timmarspassen.

Det handlar alltså om 12-timmarspass som läggs kl 08-20 på helg, ofta med jobb kl 07-15 dagen efter.

Men 12-timmarspassen omfattar

Foto: Mattias Bernhardsson

Haninge: Allt fler

även nattpersonal då passen förläggs till kl 20-08. Och även bland nattpersonalen försämras bemanningen: på Vallagården minskas nattbemanningen från tre till två anställda på 32 dementa fördelade på två våningsplan. Nattpersonalen har tillsammans med RS anmält förhållandena till Arbetsmiljöverket.

– Cheferna säger att 12-timmarspassen behövs för att fler anställda ska kunna gå upp i heltid. Men det stämmer inte. Det är bättre bemanning som behövs – det är en grundförutsättning för att klara omsorgsbehoven när fler jobbar heltid. Dessutom rimmar förvaltningens projekt ”heltidsresan” – där anställda pressas att gå upp i heltid – riktigt illa med kommunfullmäktiges beslut om rätt till heltid som klubbades i andan att ”heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet”, säger Katja Raetz, sjuksköterska och medlem i RS. Det handlar om resurser. De styrande politikerna har beslutat om en budget där kommunens verksamheter ska uppnå ett överskott på hela 2,5 procent. Det innebär att äldreomsorgen drabbas av årliga nedskärningar. Nästa år väntas ytterligare nedskärningar på minst 16,3 miljoner kronor på äldreomsorgen. ■

Rättvisepartiet Socialisterna står för:

• Ta bort 12-timmarspassen!

• Rätt till heltid för alla som önskar – och övergång till 35 timmars arbetsvecka med bibehållen lön – ska möjliggöras genom högre bemanning och en schemaläggning som tas fram tillsammans med de anställda. Nej till delade turer.

• Stoppa alla nedskärningar. Massiv upprustning av äldreomsorgen: mer tid för de äldre, bättre mat, bistånd efter individuella behov och bättre bemanning för ökad kontinuitet. Nej till privata vinster i välfärden!

• Pengarna tillbaka till kommuner och landsting, återinför index- och behovsreglerade statsbidrag. Sätt stopp för pengakranen till banker, storföretag och miljardärer – hela välfärden ska rustas upp!

För få sjuksköterskor sänker vården

V

ården Inom forskningsvärlden – för att inte tala om bland vårdpersonalen – växer frustrationen över att politiker och beslutsfattare inte vill satsa mer på bemanning och behållande av kompetens. Forskningen är enig och tydlig om att dödligheten ökar ju färre sjuksköterskor det är; att fallolyckor och sjukhusrelaterade infektioner ökar, samt att patienternas vårdtider blir allt längre med fler återinskrivningar. Det blir såväl ett mänskligt lidande som en högre kostnad. Det skriver Vårdfokus den 13 september.

– Det är ignorant att bara fokusera på vad sjuksköterskor kostar och inte på kostnaderna som följer av att ha för få sjuksköterskor, säger forskaren Jack Needleman från University of California, som i förra veckan deltog på ett seminarium på Karolinska institutet i Solna i Stockholm, till Vårdfokus.

130 värmerekord på två år

G

lobal uppvärmning På bara två år har SMHI:s väderstationer uppgett hela 130 lokala värmerekord.

2018 slogs det rekord på löpande band i mellersta och södra Sverige, medan det i år slogs många rekord i norra Sverige. Under 2018 och 2019 har SMHI:s mätstationer uppmätt temperaturer på över 30 grader vid 1 238 tillfällen.

Det rapporterar SVT Nyheter den 16 september.

– De här båda somrarna är inte lika varann meteorologiskt. (...) Men i princip var somrarna i samma klimat trots att de var så olika. En sommar är ingen sommar, två somrar är lite mer, men det är de långa serierna som säger något om klimatet, säger meteorologi-professorn Michael Tjernström vid Stockholms universitet till SVT Nyheter.

75 elevassistenter blir 25

R

ädda skolan I Kiruna kommun, likt alla kommuner, genomför man drastiska nedskärningar. På ett möte häromveckan meddelades representanter från Kommunal, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund att bara 25 elevassistenter kommer att finnas kvar, då man vill spara pengar samt att kultur- och utbildningsförvaltningen i Kiruna inte anser att det motsvarar ”det verkliga behovet”. Det skriver Skolvärlden den 13 september.

– I slutändan kommer det att slå mot de elever som har störst behov av stöd. Lärarna har det tufft redan som det är. Många oroar sig för vad det här kommer att få för konsekvenser, säger Lärarnas Riksförbunds kommunombud i Kiruna, Lena Sikku, till Skolvärlden.

300 tjänster försvinner efter storvarsel

J

obb Skogsindustriföretaget Billerud Korsnäs varslar 300 om uppsägning som enligt Pappers ordförande på bruket i Frövi, Lars Karlsson, kommer som ”en blixt från klar himmel”. Enligt finansdirektören på Billerud Korsnäs, Ivar Vatne, är en anledning till varslet att ”vi ser att det finns potential, det finns synergier vi vill få fram”, läs ”ökad profit och färre ska göra mer”. Det rapporterar SVT Nyheter den 16 september. ■

INRIKES

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

6

inget löntagare klarar sig på. De som har fått minijob har inte ”gått vidare” till andra jobb med högre löner. Även de nya etableringsjobben i Sverige kommer att ge låga pensionspoäng och låg sjukersättning.

Den låga lönen blir också ett hinder för att hitta en bostad.

Redan idag finns det en rad olika subventioner för företag för att anställa nyanlända eller långtidsarbetslösa, där staten betalar över hälften av lönen. Men företag anställer inte av välgörenhet, utan för att göra vinst – och det kostar inget att inte anställa någon alls. Det är oftast inte ”enkla jobb” som efterfrågas, utan yrkesutbildning och kompetens.

För Moderaterna och Svenskt Näringsliv är det ”onödigt” att fler ska studera på högskolan. De är öppet ute efter att skapa en extra lågavlönad grupp arbetare, som dessutom ska ha osäkrare villkor. Rutavdragets utvidgning ingår i detta.

Sänkta löner, ”enkla jobb” och tidsbegränsade anställningar gynnar enbart de i toppen.

Företag och arbetsgivare får sex miljarder kronor av staten för att ”anställa unga och nyanlända” till extra låga löner.

Det ingår i höstens budget från S-MP-regeringen i samarbete med Centern och Liberalerna.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

M

ålet sägs vara ”bättre integrering” och ”fler i arbete”. I verkligheten är det ett bidrag till företag som ändå skulle ha anställt.

Så var det när högerregeringen 2006-07 sänkte arbetsgivaravgifterna för unga med 15 miljarder kronor. Kanske 10 000 fick anställningar som de i de allra flesta fall ändå skulle fått, och många av jobben var osäkra anställningar.

Sänkta löner och lönekostnader (arbetsgivaravgifter) har i alla tider stått på kapitalets önskelista. Länge

var det särskilt unga som påstods få jobb om ”bara” lönerna sänktes.

Nu ingår även nyanlända flyktingar som slagträ för att sänka lönerna.

Bland högerns förslag finns också fler tidsbegränsade anställningar, lägre löner för ”enkla jobb” och sänkta löner för det första jobbet.

Höstens budget innehåller en drastisk sänkning av arbetsgivaravgifterna för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa från 31,42 procent till 10,21 procent.

Från den 1 juli nästa år ska också

nya etableringsjobb införas. Att anställa nyanlända och långtidsarbetslösa ska kosta arbetsgivaren 8 400 kronor i månaden. Lönen kommer att vara 19 780 kronor i månaden (15 600 kronor efter skatt). Anställningen ska gälla i två år.

Vad blir effekterna?

Det öppnar vägen för lönesänkningar för alla. Vilken är nästa grupp i tur? ”Våra beräkningar visar att sänkta ingångslöner riskerar att sänka lönerna mer för dem som redan har jobb än det skulle ge i lön för dem som eventuellt får jobb”, konstaterade LO-ekonomerna i en analys. Även om fler fick jobb skulle den totala lönesumman på arbetsmarknaden minska – det vill säga statens bidrag skulle i första hand öka företagens vinster.

Fackförbunden 6F (Byggnadsarbetareförbundet, Elektrikerförbun-

Foto: Arbetsmiljöverket

Upp till bevis - tar facken kamp mot sänkta löner?

det, Fastighetsanställdas förbund, Målareförbundet och Seko) visar i en annan rapport att lönesänkningar ”skapar arbetande fattiga. Det är löner man inte försörjer sig på. Med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut idag kan man utgå ifrån att dessa extremt lågavlönade grupperna koncentreras till redan socialt pressade och hårt segregerade bostadsområden. Att tro att det skapar grund för integration är aningslöst.” Ohälsan också högre bland lågavlönade.

6F:s utredning varnar också för de tyska ”minijobben”, som av högerdebattörer sägs vara ett gott exempel. Lönen är 450 euro i månaden (under 5000 kronor), och ”sjukeller arbetslöshetsersättning och pensionsavsättningarna är lägre än vid vanliga anställningar”.

Minijobben har blivit extrajobb för till exempel pensionärer, men är

Det är extra absurt att de som nu vill ”skapa jobb” är samma politiker och direktörer som beslutar om och driver på för fortsatta nedskärningar av arbeten som verkligen behövs – inom vård, omsorg, skola, kollektivtrafik, miljövård med mera. De är också stora supportrar till att aktieägare ska kunna lägga ner fabriker och arbetsplatser som inte ger tillräckligt höga vinster.

Deras beslut är den verkliga orsaken till att långstidsarbetslösheten numera ökar och att det är svårare för unga och nyanlända att få jobb.

Flera fackliga ledare, som Byggnads ordförande Johan Lindholm, riktade hård kritik mot de antifackliga delarna av Januariavtalet. Men fortfarande står regeringen fast vid att etableringsjobben ska ge bidrag även till företag som saknar kollektivavtal och till bemanningsföretag.

Nu är det upp till bevis för fackföreningsrörelsen att ta strid mot sänkta löner och bidrag till företag som redan har råd att anställa. En första protestdag behöver utlysas, med argument för avtalsenliga löner, förbättrade villkor och en upprustning av offentlig sektor, boende och infrastruktur i samklang med miljön, som skulle skapa hundratusentals nya jobb. ■

Sölvesborg: Blåbrun rasism och homofobi

S

ölvesborgs kommun, som styrs av SD, M, KD och det lokala högerpartiet Sölvesborgoch Listerpartiet, har tidigare beslutat om att införa tiggeriförbud och att vägra ta emot flyktingar och ensamkommande med motiveringen att det hotar den kommunala självbestämmanderätten.

I verkligheten visar kommunens beslut vad en blåbrun högerpolitik innebär i praktiken.

Nyligen beslöt kommunfullmäktige att kommunen hädanefter bara ska köpa in ”klassisk, tidlös konst” framför modern konst. SD-politikern Rolf Hans Berg kallade sam-

tida modern konst för ”menskonst” och att denna typ av konst inte uppskattas av medborgarna.

Ännu ett steg i genomförandet av den blåbruna koalitionens politik togs den 12 september då kommunfullmäktige beslöt att Prideflaggan inte längre ska hissas på stadshuset i Sölvesborg. Kommunen kommer enbart att flagga den svenska flaggan på allmänna och nationella flaggdagar. Enligt Louise Erixon (SD) var hissandet av Prideflaggan ett sätt att urholka och utmana traditionen.

Båda dessa beslut visar tydligt att den blåbruna politiken leder till at-

tacker på invandrare, flyktingar och ensamkommande, på hbtq+-personer, på de som tvingas tigga, samt på kultur med hänvisning till nationella traditioner. Fler attacker lär komma.

Den rasistiska politik som förs i framför allt Sölvesborg, Staffanstorp och Hörby, men även i social­ demokratiskt styrda kommuner som Eskilstuna, måste stoppas.

Socialister, fackföreningar och andra organisationer måste gå samman i gemensam kamp mot den blåbruna politiken som breder ut sig allt mera. ■ Anders Wemmert

Prideflaggan ska inte hissas på stadshuset i ett homofobt utspel.

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

7

Jämlikheten kräver mer, LO

Ojämlikheten är växande, och mycket av det som har fungerat som motmedel har försvagats under lång tid. Kapitalet har fått större spelrum. Inkomstskillnaderna har ökat snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land under de senaste decennierna. Det skriver LO i sitt nya Program för jämlikhet som innehåller förslag till 105 åtgärder som ska minska ojämlikheten och mildra högerpolitikens följder.

PER OLSSON

N

är Program för jämlikhet presenterades den 11 september sa LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson att ”Det är dags att ta tillbaka jämlikheten”.

I LO:s program och förslag till åtgärder finns det dock inte mycket som svarar upp mot Thorwaldssons utsago om att ”nu tar vi tillbaka jämlikheten” och S-regeringen kommer väldigt lindrigt undan, trots att rapporten slår fast att bakom den ökade ojämlikheten finns ”mer eller mindre aktiva politiska beslut”.

Januariavtalet, som LO-ledningen stödde, nämns överhuvudtaget inte. Inte heller att det var den dåvarande S-regeringen som med avregleringar av finansmarknaderna i mitten 1980-talet påbörjade det borgerliga systemskiftet.

År 1980 var Sverige som minst ojämlikt. Sedan dess har klyftorna stadigt ökat. Klyftorna har dessutom ökat snabbare här än i andra västländer och Sverige har blivit både ett skatteparadis för de rika samt ett land som toppar den globala listan över antalet miljardärer i förhållande till befolkningen. ”I början av 1980-talet låg den översta procentens andel av de totala inkomsterna på runt 4 procent, sedan dess har den tredubblats till runt 12 procent av hushållens totala inkomster. För det andra har inkomsterna för de som har det sämst ställt tillåtits halka efter. I början av 1980-talet var runt 7 procent av befolkningen relativt fattiga. Idag räknas närmare 15 procent av Sveriges befolkning till denna grupp”, sammanfattar rapporten.

LO:s program slår larm, men går oftast inte längre än så. Vidare finns en rad mycket tvivelaktiga resonemang och en salig blandning icke sammanhängande förklaringar till varför ojämlikheten ökar. Istället för att söka förklaringen i det kapitalistiska systemet och högerpolitikens misslyckande pekas ökad invandring ut som en anledning till ökade inkomstskillnader, men också till ”att fler blir kritiska till omfördelning när invandringen ökar i länder med en mer generös välfärd, som de nordiska länderna”.

Visserligen sägs i en bisats att det inte finns någon automatik i detta, men att LO-ledningen hör till de som hårdast slutit upp bakom regeringens skärpning av flyktingpolitiken 2015 är avslöjande. Sedan 2015 har LO-ledningen dessutom motsatt sig varje uppluckring av de skärpta asyllagarna, inkluderat de lättnader vad gäller familjeåterförening som riksdagen sa ja till tidigare i år.

Men växande klyftor liksom kriser är ett med kapitalismens vinstjakt och plundring, vilket framträder särskilt tydligt när kapitalismen som nu stagnerar och finansmonopolkapitalet etablerat en ”marknadens diktatur”.

Världen har sannolikt aldrig varit så ojämlik som idag. Klyftorna i Sverige är nu lika stora som för flera hundra år sedan, konstaterade Göran Therborn i sin bok Kapitalet, överheten och alla vi andra.

I sitt program efterlyser LO omedelbara satsningar på fritids och skola, högre ersättningsnivåer i sjuk- och arbetslöshetsförsäkring-

Omslag: Cristina Jäderberg

per.olsson@socialisterna.org

en (80 procent), höjt försörjningsstöd och höjda pensioner. Krav som det är lätt att instämma i och som manar till handling.

Vidare vill LO ha en ny skattepolitik samt byggande för ett jämlikt boende. Vad gäller en ”ny skattepolitik” så utmynnar detta i en önskan om en ny skatteuppgörelse ”över blockgränserna”, alltså även med Moderaterna. Det finns inga krav

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:

• Stoppa nedskärningarna. Inga vinster i välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Rusta välfärden – inte militären. Omedelbar höjning av statsbidragen till kommuner och landsting, med extra höjningar till glesbygdskommuner. 200 000 nya välfärdsjobb.

• Fasta jobb och heltid till de som önskar. 6 timmars arbetsdag utan lönesänkning och försämrade villkor. Stäng vägen till en låglönemarknad och avskaffa rut-avdragen.

• Rör inte arbetsrätten. Skrota den nya antistrejk­ lagen. Nej till ny försämrad arbetslöshetsförsäkring. Höj ersättningsnivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen till 90 procent.

• Höj pensionerna – inte pensionsåldern.

• Rädda hyresrätterna. Nej till marknadshyror, ombildningar och utförsäljningar. Förstatliga byggbolag och banker – för klimatsmarta renovering-

ar och för byggandet av 100 000 nya hyresrätter med billiga hyror per år.

• Återinför asylrätten – flyktingamnesti nu!

•H öj bolagsskatten och kapitalbeskattningen, återinför värnskatten samt beskattningen av arv, förmögenheter och stora fastigheter.

• F ör en snabb och jämlik omställning av hela samhället. Skrota den nyliberala mineralpolitiken. Utveckla ett ekologiskt jord- och skogsbruk. Massiva offentliga satsningar på kollektivtrafik och nollhus.

• Demokratiska och kämpande fack. För ett nytt arbetarparti.

•B ehoven ska styra. Banker, storbolag och naturtillgångar samt transport-, bygg- och bostadsbolag måste överföras i samhällets ägo och styras demokratiskt. För en demokratisk plan för hela samhällsekonomin som utgår från människors behov och säkrar en utveckling i samklang med naturen.

på att riva upp någon av de många skattesänkningar som de rika och storbolagen fått genom åren, utan det stannar vid att det vore önskvärt med någon form av arvsskatt och ändrad fastighetsskatt.

LO-ledningen är inte ens beredd att kräva återinförd förmögenhetsskatt, ett stopp på sänkningen av bolagsskatterna eller ett avskaffande av ränteavdragen som främst är en subvention där ”den rikaste tiondelen av hushållen får 20 gånger mer subventioner än den ekonomiskt svagaste” (SVT i mars 2015).

Ränteavdragen kostar statskassan 32 miljarder kronor per år, vilket kan jämföras med att gratis kollektivtrafik i hela landet skulle kosta 18 miljarder, enligt Dagens Arena den 12 oktober ifjol.

Avsnittet om byggande, som inte alls handlar om ett byggande för ett jämlikt boende, utmynnar i att LO vill se ”att fler ska få möjlighet att äga sitt boende”. När blev det LO:s uppgift att låta som eko av de borgare och ombildningskonsulter som vill sänka allmännyttan?

I en tid när allmännyttan aldrig har varit så hotad har LO inget

att säga om behovet av att försvara hyresrätten och att den sociala bostadspolitiken måste återupprättas.

I avsnittet om bostäder nämns inte ens allmännyttan, skattediskriminering av hyresrätten, hotande marknadshyror eller behovet av planering, förstatligande av byggbolag och banker om det ska bli möjligt att bygga billigt och hållbart. ”Har vi råd med jämlikhet?”, frågar programmet till sist och svarar ja, men utan övertygelse och tilltro till den kollektiva kamp som kan ge arbetarna en större bit av kakan.

Det finns inga utfästelser om att LO är beredd att ta strid för något av de krav som ställs eller på allvar ämnar utmana regeringen.

När LO-ledningen sa ja till Januariavtalet var det också ett bifall till en politik som får ojämlikheten att ytterligare växa. Det var ett svek som vidgade klyftan mellan LO-ledningen och den rättvisekamp som bedrivs av lokala fack, personaluppror och olika gräsrotsrörelser mot högerpolitiken, klimatkrisen och det brutala klassamhällets återkomst. I den kampen gror fröet till den massrörelse och politik som krävs för att börja ta tillbaka jämlikheten. ■

ANALYS

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

8

Vilken väg framåt för den

Skolåret 2018-19 kännetecknades av de massiva ungdomsklimatstrejkerna som skakade världen. Inspirerade av Greta Thunbergs strejker inledde hundratusentals elever världen över veckovisa klimatstrejker och -demonstrationer.

Rörelsens höjdpunkt var två globala klimatstrejker och -protester i mars och maj som samlade 1,4 och 1,6 miljoner i 128 länder världen runt.

Med nya globala klimatstrejker och -protester planerade mellan den 20 och 27 september reses frågan: Hur kan rörelsen gå vidare, växa och uppnå sitt mål?

ELENI MITSOU

U

nder trycket från klimatrörelsen har regeringarna i Storbritannien, Frankrike, Kanada och Irland utlyst ett klimatnödläge. Men de har inte vidtagit några konkreta åtgärder för att ta itu med den globala uppvärmningen och förändringarna i planetens klimat som kommer ur det. Tvärtom fortsätter de att ge 27,5 miljarder dollar per år till den fossila bränsleindustrin, både på hemmaplan och utomlands via subventioner, skattelättnader och andra ekonomiska stöd.

Ett antal chefer från olika storföretag har bildat en grupp vid namn ”B-laget”, som också hävdar att de stödjer klimatstrejkerna och arbetar för hållbara lösningar.

Men en närmare titt på de ”hållbara” förslagen och policyerna som dessa chefer erbjuder avslöjar att de antingen är pseudolösningar eller enbart ”greenwashing”. Exempelvis har sir Richard Bronson, vd för Virgin Groups och medgrundare till ”B-laget”, utlyst att Virgin Airlines använder biogas i ett antal flygningar. Men biogas är varken grönt eller en hållbar lösning.

För ett år sedan firade Branson användningen på ett kommersiellt flyg av en annan typ av vad som påstås vara ”hållbart jetbränsle”. Åter-

påverkar jordens klimat och att under de kommande årtiondena skulle temperaturen öka med 1-2 °C. 40 år senare har världens regeringar misslyckats med att genomföra några märkbara åtgärder för att hindra eller åtminstone bromsa den globala uppvärmningen och klimatförändringarna.

Ställda inför en klimatkris som hotar livet på jorden som vi känner det är de kapitalistiska regeringarna fortfarande inte redo att vidta de åtgärder som behövs för att hejda den globala uppvärmningen.

Skälet till det är att de inte är beredda att ta strid mot sina vänner i kapitalistklassen vars intressen de representerar, särskilt de stora olje-, gas- och kolbolagen och andra stora industrisektorer som är helt beroende av olja och gas för sina produkter och vinster, som exempelvis plastindustrin.

Den fossila bränsleindustrin producerar 86 procent av energin på planeten (el, värme, bränsle med mera) och enligt en av de senaste IPCC-studierna ”är den fossila bränsleanvändningen ansvarig för omkring 85 procent av de av människan skapade CO2-utsläppen som produceras årligen”. Så det finns inget annat sätt att hindra

Detta är en kamp som utmanar själva systemet, eftersom den politik och de aktioner som krävs för att rädda planeten är helt inkompatibla med kapitalismen. igen kom inte bränslet från förnybara energikällor, vätgasteknik eller andra gröna teknologier; det kom från ”återvunna industriella kolrika gaser”.

Det går inte att lita på vare sig de bolagschefer eller etablissemangspolitiker som påstår sig stå på klimatrörelsens sida. Forskare har gett allvarliga varningar om växthusgasutsläppens effekter på planeten sedan tidigt 1960-tal. Men de första klimattoppmötena hölls nästan 20 år senare; i Genève 1979. Det var ungefär samtidigt som stora oljebolag likt Exxon drog slutsatsen att förbränningen av fossila bränslen

ytterligare global uppvärmning och klimatförändringar än att stoppa gruvbrytning och förbränning av olja, gas och kol och istället gå mot förnybara energikällor och andra verkligt gröna teknologier.

Klimatstrejkerna måste därmed fortsätta och växa, både vad gäller antalet unga som deltar i dem och antalet länder där strejkerna äger rum, men även i att utvecklas till arbetarklasstrejker – särskilt generalstrejker som kan paralysera den kapitalistiska produktionen och hota den kapitalistiska elitens vinster. Och, såklart, måste sådana strejkaktioner organiseras mer demokratiskt och effektivare.

Foto: Natalia Medina

Xekinima (CWI Grekland)

De mäktiga klimatstrejkernas viktigaste uppgift nu är att länka samman med arbetarrörelsen, demokratiskt organisera sig och anam

Sociala medier och individuella initiativ har hjälpt enormt i att bygga denna rörelse och organisera globala strejkaktionsdagar, men de har också lämnat ett utrymme för självutnämnda ledarskap att utvecklas som ofta strider sinsemellan, där man kallar till strejkaktioner på olika dagar, olika platser eller både och, som är fallet i Belgien.

Detta tillvägagångssätt innebär också att godtyckliga krav läggs fram som ger utrymme för storföretagens och etablissemangspartiers representanter att ansluta sig till aktionerna där man låtsas stödja rörelsen och dess mål.

Om klimatmöten hölls i alla skolor på veckovis- eller varannan vecka-basis, där varje skola valde en kommitté eller en grupp representanter som diskuterar, planerar och koordinerar kraven och strejkaktionerna med kommittéer i andra skolor, skulle detta vara ett stort steg framåt mot ett mer effektivt och demokratiskt sätt att organisera rörelsen och mobilisera ett ännu större antal.

Om ungdomskommittéer också koordinerades på ett liknande sätt med liknande kommittéer på arbetsplatser med mera skulle en

mäktig, enormt kraftfull rörelse som enar ungdomarna med arbetarklassen äntra scenen. Skolelever kan inte själva tvinga kapitalisterna, som kontrollerar ekonomin och tar alla politiska beslut, att vidta de radikala koordinerade åtgärder som krävs i global skala för att rädda planeten.

Klimatrörelsen kan växa i antal och styrka genom att länka upp med andra rörelser och miljöstrider ”lokalt”, som kamperna mot brunkolsutvinningen i Tyskland, mot katastrofala guldgruvor i Grekland, Turkiet och Rumänien, mot fracking, djuphavsborrningar, nya pipe­ liner i exempelvis Nordamerika och på andra orter, med ursprungsfolken kamp mot plundringen och förstörelsen av regnskogen i Indonesien, Brasilien och Afrika, samt med Ogonifolkets kamp i Nigeria mot Shell.

Gemensamma aktioner och länkar borde också byggas med andra kampanjer och rörelser som den globala kvinnorörelsen, som har organiserat otroliga mobiliseringar de senaste åren och vunnit ett antal viktiga segrar; hbtq+-rörelsen och den antirasistiska rörelsen – låt oss inte glömma att extremhögerpartierna och -grupperna är klimatför-

nekare eller i bästa fall förnekar att det beror på mänsklig påverkan.

Det viktigaste är att ungdoms­ klimatstrejkerna försöker länka ihop sig med fackföreningsrörelsens kämpande delar för att tillsammans arbeta för en enad och konsoliderad kamprörelse av arbetare och ungdomar. Arbetarstrejker har makten att fälla regeringar, införa radikala förändringar i samhället och under vissa förhållanden skapa en revolution. De har denna makt eftersom arbetare är de som producerar alla varor och tjänster i samhället; de producerar all rikedom, inklusive profiterna som gör de rika rika.

Att försöka bygga en sån rörelse är ingen lätt uppgift. Den stora majoriteten av de fackliga ledarna har nått en ny nivå av byråkratism och degenerering, och är varken beredda att ta kampen för klimatet eller ta striden för att försvara medlemmarnas jobb, löner och arbetsvillkor med strejker och andra beslutsamma aktioner.

Majoriteten av de fackliga topparna har ställt sig vid sidan av klimatstrejkrörelsen, men det finns de som känner pressen underifrån och därför åtminstone i ord har gett sitt stöd till strejkerna den 20 och 27

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

9

n växande klimatrörelsen? planteringsprogram och planera matproduktionen på ett hållbart och ekovänligt sätt, som inklude­ rar att odla mer av vår mat lokalt, använda traditionella variationer av frön och boskap, samt att återut­ bilda befolkningen gällande över­ driven köttkonsumtion och dess negativa effekter på både miljön och den personliga hälsan.

4. Vi måste införa en massiv of­

fentlig investeringsplan i avgiftsfri, högkvalitativ och effektiv kollektiv­ trafik, ekovänliga byggarbeten och bostadsrenoveringar, samt åter­ användnings- och reparationsan­ läggningar istället för att förbränna skräp eller skicka det utomlands.

Alla dessa åtgärder är mer än väl prisvärda om alla rikedomar vi pro­ ducerar inte läggs beslag på av en li­ ten elit som kontrollerar ekonomin och det politiska etablissemanget.

mma ett socialistiskt program.

september. Men de är inte beredda att gå i täten.

Där facken kontrolleras av byrå­ kratiska och degenererade ledning­ ar måste klimataktivister vända sig till gräsrötterna, förtroendevalda och breda vänsterrörelser inom facket och öka trycket på ledning­ en genom att organisera strejker underifrån. Detta kommer också att stärka det genuina motståndet mot alla attacker på arbetares rät­ tigheter, löner och jobb.

Kapitalister och fackbyråkrater för­ söker slå en kil mellan klimatkam­ pen och arbetarkampen, och på­ står att en omläggning till hållbar produktion oundvikligen leder till jobbförluster och skattehöjningar.

Men om kämpande fack och de­ mokratiskt valda kommittéer bestå­ ende av arbetare, ungdomar, lokala grupper med mera tar kontroll över processen att gå från fossila bräns­ len till en grön och hållbar ekonomi skulle de kunna garantera att det sker utan att arbetstillfällen går för­ lorade. Till detta ska läggas att skif­ tet till gröna teknologier, satsningar på välfärd och andra samhällsnyt­ tiga investeringar skapar fler jobb och ett större behov av utbildning och fortlöpande vidareutbildning.

Foto: School Strike / Flickr CC

5.

Alla dessa saker skulle skapa miljontals nya bra jobb, utöver faktumet att det är nödvändigt för att reparera skadorna på ekosyste­ men. Arbetare i industrier och sek­ torer som drabbas av den nödvän­ diga övergången måste garanteras jobb och omskolning utan löne­ sänkning. Investeringar i förnyba­ ra energier skapar många fler jobb: för varje jobb som skapas av fossila bränsleinvesteringar skulle samma investering skapa 5-7 gröna jobb.

6.

Den 15 mars var 1,4 miljoner ute i strejk i 128 länder, som i Melbourne (bild). Den 20 och 27 september är det dags igen.

FN har varnat för att vi bara har strax över ett årtionde på oss för att vidta de åtgärder som krävs för att hålla den globala medeltempe­ raturen till 1,5 °C jämfört med den förindustriella eran. Detta är den globala temperaturökningen som förväntas ske någon gång mellan 2030 och 2052.

Om vi kan hejda den globala temperaturhöjningen till 1,5 °C kommer nästa generation att ha en ärlig chans att komma tillbaka till holoceneran – den moderna männi­ skans tid, eller åtminstone till närhe­ ten av den – som var eran där den mänskliga civilisationen utvecklades och som vi nu är i fara att lämna.

En temperaturhöjning på över 1,5 °C innebär inte slutet för livet på jorden. Men det innebär slutet på li­ vet på jorden som vi känner det. Li­ vet för hundratals miljoner, till och med miljarder, människor kommer att allvarligt hotas, miljontals arter kommer att gå förlorade och stora delar av vår planet kommer att bli obeboeliga.

Ungdomar och arbetare samt mil­ jö-, kvinno-, hbtq+- och antirasist­ rörelserna måste kämpa tillsam­ mans mot global uppvärmning och klimatförändringar. Och vi

måste vara medvetna om att detta är en kamp som utmanar själva det kapitalistiska systemet, eftersom den politik och de aktioner som krävs för att rädda planeten, som följer här under, är helt inkompati­ bla med kapitalismen och hur den fungerar.

1. Fossil energianvändning står för

ungefär 85 procent av de mänsk­ liga CO2-utsläppen årligen. Vi måste sluta bränna fossila bränslen för energi och plastproduktion de närmsta åren och göra en drastisk vändning mot användningen av teknologier som använder sig av förnybara energier (vind-, sol-, vat­ tenkraft, med mera) och väte. Tek­ nologin för detta finns. Vad syste­ met saknar är avsaknad av politisk vilja att göra den omställningen.

2. Den fossila bränsleindustrin och

dess produkter står för omkring 91 procent av de globala industriella växthusgasutsläppen och för om­ kring 70 procent av växthusgasut­ släppen kopplade till mänskliga ak­ tiviteter. Blott 100 företag i världen står för 71 procent av de industriella växthusgasutsläppen och hälften av utsläppen kopplade till mänskliga aktiviteter! Ingen av dem kommer

frivilligt att ge upp den grund som deras vinster frodas i.

Vi behöver därmed ta dessa fö­ retag under samhällets ägande och kontroll, använda deras rikedomar för att omvandla dem till företag som producerar energi och bränsle med förnybara energikällor och vä­ teteknologier utan att jobb försvin­ ner, och planera energiproduktionen på grundval av samhälleliga behov – inte kapitalistiska profitbehov.

3. En väldigt liten andel företag kontrollerar den stora majoriteten av världens matproduktion och handel.

De ansvarar för 75 procent av skogs­ skövlingen i världen, vilket står för 15-20 procent av CO2-utsläppen, ödeläggelsen av andra värdefulla ekosystem och mass­användningen av agrokemikalier som påverkar så­ väl naturen som vår hälsa.

Mat- och jordbruksbolagen är också de näst största bidragsgivarna till andra växthusgas­ utsläpp, som metan (56 procent). De är skyldi­ ga till 19-29 procent av de totala växthusgasutsläppen kopplade till mänskliga aktiviteter.

Vi måste även ta dessa företag från kapitalisternas händer, stop­ pa skogsskövlingen, organisera ett massivt världsomspännande åter­

Vi behöver en stor ökning av offentliga utgifter för demokratisk och oberoende vetenskaplig forsk­ ning för att bättre förstå och bekäm­ pa klimatförändringarna, för att ytterligare utveckla teknologier för produktion och förvaring av grön energi, för att ytterligare utveckla miljövänliga material (exempelvis miljövänlig betong och byggmate­ rial samt material som kan ersätta plast), med mera.

Statliga pengar som nu går till subventioner, skattelättnader och morötter för de fossila bränslebola­ gen borde istället gå till forskning.

Resultaten av den forskningen borde tillhöra hela samhället och användas för den gemensamma välfärden. De borde inte tillåtas att köpas, patenteras och användas i vinstsyfte av storbolagen.

7. Detta är VÅR planet; vi borde demokratiskt planera och styra eko­ nomin på grundval av allas rätt till ett liv utan fattigdom, förtryck och förstörelse; på en hållbar grundval för att försäkra oss om att vi alla har en framtid på denna planet.

Vi måste bekämpa kapitalismen och byta ut den mot ett samhälle ba­ serat på att möta folkets behov, inte företagens profiter. För miljörespekt, inte förstörelse; för verklig demo­ krati, inte företagskontroll över eko­ nomin och politiken – ett demokra­ tiskt socialistiskt samhälle! ■

INTERNATIONELLT

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

10

Maritime Union Australia är ett av många fack i världen som stöttar klimatstrejken – och ungdomarna stöttar MUA Sydneys kamp mot avskedningar.

Fackligt stöd kan bidra till stora klimatstrejker Några dagar innan den 20 och 27 september tyder mycket på att det kan bli den hittills största klimatprotesten med cirka 2 500 planerade klimatstrejker i 117 länder, varav 600 i USA där FN under veckan håller ett särskilt klimatmöte. I många länder växer också det fackliga stödet åtminstone i ord, även om ledningarna i LO, TCO och SACO har ställt sig i skamvrån – trots att de svenska facken har en laglig rätt till politiska strejker.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

”I

nternationella fackliga samorganisationen, med över 200 miljoner medlemmar runt om i världen, står bakom oss den 20-27 september.

De kommer att göra oss sällskap. Vi står inte längre ensamma”, twittrade Greta Thunberg den 11 september.

Detta sedan Sharan Burrow, generalsekreterare för ITUC, använt Youtube för ett passionerat stöduttalande för de skolstrejker som hon hyllar för att ha ändrat spelplanen (game changer) i klimatfrågan.

Samma besked har getts av Europafacket ETUC och PSI (Public Services International), som samlar fackförbund med fler än 30 miljoner anställda världen runt inom offentlig service.

Enligt PSI handlar det nu om ”en kamp för att sätta människorna och planeten före profiter” där: ”Det är för sent att göra små förändringar.

För att undvika klimatkatastrofer måste vi ha systemförändringar” genom en Global Green New Deal där facken enligt PSI måste göra allt i sin makt för att stödja aktions-

veckan för klimatet, ”inklusive med strejkaktioner där detta är möjligt.

För att bygga upp viljan att ändra systemet, måste vi bli djärvare än någonsin. Vi kan inte låta den här nya generationens vitala idealism förgiftas av cynism och tvivel. Det här är vår sista chans. De är vår sista chans. Vi måste stå tillsammans med dem.”

Här finns bara plats för att redovisa ett axplock av gensvaret i olika länder. Allra mest imponerande ser mobiliseringen ut att bli i Australien, där de skolstrejkande eleverna som den 15 mars samlade 150 000 på gatorna denna gång får stort stöd av både fackföreningar, arbetare och kyrkor. Bland de 30 fackförbund som ställer sig bakom de planerade marscherna finns Australian Education Union, Australian Nursing and Midwifery Federation och Community, Public Sector Union, National Tertiary Education Union, Maritime Union of Australia (MUA) och det stora servicefacket Australian Services Union (ASU).

Anslutningen underlättas av att inte mindre än 1 200 (!) företag har svarat på uppmaningar om att bevilja sina anställda ledigt.

Stödet från till exempel sjöfolket i MUA Sydney, som är en av de lokala fackföreningar som har förklarat att de organiserar för största möjliga arbetsstopp för att delta i demonstrationerna, har också kvitterats av de klimatstrejkande skolungdomarna i Sydney. De ställer i sin tur upp i solidaritetsaktioner för en facklig konflikt, där 200 av MUA:s arbetare hotas med avsked.

I USA, där 600 klimatstrejker förbereds, ser det fackliga stödet ut att bli särskilt stort i Kalifornien. Men att New York och andra städer ger fritt fram för elever att strejka utan repressalier underlättar även för stort deltagande från till exempel lärarfacken.

Särskild uppmärksamhet väcker i USA beslutet att delta i klimatstrejken från 900 anställda vid det gigantiska företaget Amazons huvudkontor i Seattle. I den första strejken vid huvudkontoret under företagets 25-åriga historia riktar de strejkande krav gentemot det egna företaget på att stoppa allt stöd till klimatförnekande politiker och lobbyorganisationer, stoppa allt samarbete med olje- och gasindustrier och att företaget självt ska uppnå nollutsläpp av växthusgaser innan 2030.

I Europa beslutade den brittiska TUC-konferensen i förra veckan att ställa sig bakom en motion från universitetslärarna i UCU om

en samordnad halvtimmes arbetsplatsaktion (sedan orden ”solidarity strike” bytts ut mot ”work day action”) den 20 september för att visa sitt stöd till den globala skolstrejken, efter mycket starkt stöd från en lång rad förbund som PCS, Unison, RMT och Aslef, med flera.

Fackligt aktiva i brittiska Socialist Alternative inom Unison rapporterar till Offensiv att många lokala fack kommer att göra längre aktioner än så, liksom i till exem-

ter att redan i juni ha samlat tio-_tusentals till en demonstration i Berlin för en rättvis klimatomställning som de mobiliserade till genom att chartra tio tåg och 800 bussar.

I Belgien har till exempel den vallonska delen av belgiska LO (FGTB) med 600 000 medlemmar beslutat att delta i de planerade demonstrationerna och stödja de anslutna fack som deltar i klimatstrejken. Franska CGT beslutade redan i somras att samarbeta med ungdomsorganisationerna för att delta i klimatprotest­ veckan den 20-27 september.

Att de fackliga topparna i LO, TCO och SACO är mindre benägna att stödja klimatstrejkerna borde placera dem i skamvrån. Orden från GS-fackets ordförande P-O Sjöö i Dagens Arbete i april om att ”det är hög tid för den internationella fackföreningsrörelsen att stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse” har hittills klingat utan gensvar från övriga LO-toppar.

I ett debattinlägg i Expressen under rubriken ”Debatten om klimatet har urartat till köttbulleskam” försöker LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson och andre vice ordförande Berit Müllerström lägga en rökridå över sin egen ovilja att stödja klimatstrejkerna genom att anse det vara självklart för LO att engagera sig för ”strukturella förändringar” och ”kraftfulla investeringar” i fossilfria transporter och utbyggd kollektivtrafik, i klimatneutrala energisystem och fossilfria produktionsprocesser för stål, kemi och cement.

Det låter i vissa stycken bra, men rimmar illa med samme Thorwaldssons uttalanden i Dagens Industri till stöd för en utbyggnad av till exempel Preemraff, kärnkraft och en ny landningsbana på Arlanda.

Förbundet Folkhögskollärarna är nu det enda svenska fackförbund (förutom syndikalisterna i SAC) som tydligt uppmanar sina medlemmar att ”i Greta Thunbergs

Att de fackliga topparna i LO, TCO och SACO är mindre benägna att stödja klimatstrejkerna borde placera dem i skamvrån. pel Selford och Wirral där de har fått stöd för att stoppet blir en halv dag respektive två timmar.

I Tyskland har förbundsledningen för två miljoner serviceanställda inom Ver.di uppmanat alla medlemmar som kan att stämpla ut och delta på gatorna. Även järnvägsfacket EVG har förklarat sitt deltagande i Fridays for Futures demonstrationer. IG BAU, som är Tysklands största fackförbund inom byggnads- och fastighetsbranschen, uppmanar också sina medlemmar att delta och sina motparter på arbetsgivarsidan att bevilja sina anställda ledigt för att delta. Även IG Metall ”välkomnar sina medlemmars deltagande i demonstrationerna den 20 september” ef-

anda” delta i manifestationerna den 27 september, även om några förbund har öppnat en dörr på glänt.

Fackförbundet Vision uppmanar till exempel alla sina medlemmar att intensifiera klimatarbetet på arbetsplatsen denna dag. Ändå innebär de globala klimatprotesterna den 20 och 27 september att ett nytt globalt avstamp tas för en nödvändig och radikaliserad allians mellan de bästa krafterna i facken, den nya unga klimatrörelsen och andra rättviserörelser. För socialister världen runt gäller det nu att med full kraft delta i kampen för att smida en sådan front, där aktivismen också kan bädda för insikten om att en Green New Deals dramatiska systemskifte för att lyckas måste bli socialistiskt. ■

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

11

Foto: Carlos Felipe Pardo / Flickr CC

Mot Paris för klimatet

När COP21 hölls i Paris i slutet av 2015 ägde massprotester för klimatet rum. Dags igen till helgen?

Från den 20 september startas en aktionsvecka för klimatet. Till helgen kommer undertecknad och flera andra från CWI, den international som Rättvisepartiet Socialisterna tillhör, att resa till Paris för att ingripa i de planerade jättedemonstrationerna för klimatet som kommer att äga rum där.

LARS BJERSING

rs.lulea@socialisterna.org

U

nder det fortsatta tryck som de gula (och numera även svarta) västarna står för med sina demonstrationer och med det växande hotet från både högern och klimatförstöringen är det dags för ett försök att kanalisera de franska strömningarna mot ett gemensamt mål. Första steget blir att bygga vår international CWI i Frankrike och i hela Europa stark.

När politiker som Marine Le Pen, Bolsonaro, Duterte och liknande får

spelrum i allt fler länder måste vi vakna. I Frankrike, med många åsikter och människor som inte är rädda för att tänka självständigt, måste socialister självklart ha en närvaro och när arbetarklassen är redo att gå till handling måste vi ha en stark sektion som klarar av att vinna folk för ett socialistiskt alternativ.

Denna helg är också ett viktigt avstamp eftersom klimatveckan som ska kulminera i strejker för klimatet

den 27 september (i många länder äger stora strejker också rum den 20 september) börjar på fredag.

Vi kommer att ingripa med ett socialistiskt program för klimatet som det enda sättet att hejda en katastrofal global uppvärmning och rädda livet på planeten som vi känner det (läs mer på sid 8-9).

Att nya klimatdemonstrationer äger rum i Paris är symboliskt. Det var där som COP21 anordnades, det klimattoppmöte som tog fram det berömda Parisavtalet. Det hyllades av etablissemanget och även en del miljögrupper när det togs fram som ett steg i rätt riktning – äntligen händer det något!

Men redan från första stund var det tydligt att det skulle ha en negligerbar effekt. Avtalet förbinder ingen till någonting och

är helt fritt från statlig och global planering och reglering. Det nämner inte ens orden ”fossila bränslen”! Inte så förvånande eftersom det har varit fortsatt ”business as usual” för storföretagen sedan dess.

De individuella ”lösningarna” räcker inte långt. Den som följt frågan vet redan att de individuella lösningarna inte är lösningen på miljöförstöringen, eftersom det inte är den sortens utsläpp som är de mest avgörande. Faktum är att

de står för en bråkdel jämfört med hur mycket de stora fossila bränsleindustrierna släpper ut.

Endast den gemensamma kampen för ett helt annat samhälle och system – ett socialistiskt samhälle – kan lösa de sociala problem som får extremhögern att växa då människor blandar ihop skuldbördan. Endast en socialistisk plan för produktionen kan lösa klimatkrisen. I Paris tar vi ett nytt steg för att stoppa vinstjakten på klimatets och människornas bekostnad. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

Bangladesh: Nya massavskedanden hos underleverantörer till H&M

H

&M:s underleverantör i Bangladesh har gjort det till regel att hindra anställda från att skapa fackföreningar eller organisera sig i existerande organisationer. Förra året fick hundra textilarbetare sparken av SF Denim Apparels, som bland annat levererar kläder till det svenska klädjätten H&M. Arbetarna avskedades efter att de gått med i centralorganisationen Sommilito Garments Sramik Federation (SGSF).

Efter strejkerna i vintras där 50 000 arbetare krävde högre lö-

ner blev nästan 12 000 av dessa avskedade. Nu har ytterligare 710 textilarbetare sparkats från sitt arbete av SF Denim Apparels i huvudstaden Dhaka. Minst hälften av dem planerade att starta en egen facklig organisation på sin arbetsplats, vilket inte tolereras av arbetsgivaren.

Bildandet av en oberoende fackförening som enar arbetarna på arbetsplatsen är ett viktigt steg för att kunna driva kampen vidare.

SF Denim Apparels är en av H&M:s

underleverantörer, vilket innebär att H&M säljer kläder tillverkade av arbetare utan rättigheter.

H&M har gång på gång visat att det enda viktiga är att maximera vinsterna. Som svar på att textilarbetarna i Bangladesh efter en långvarig kamp har lyckats få upp minimilönen har H&M börjat använda sig av underleverantörer i Etiopien där textilarbetarna har världens lägsta löner. Den nya minimilönen som vanns gav arbetarna en lite högre lön, men är fortfarande bara en fjärdedel av

vad en levnadslön skulle ligga på i Bangladesh.

Textilindustrin i Bangladesh är världens näst största efter KinaI. I Bangladeshs dryga 4 500 klädesfabriker jobbar 3,6 miljoner arbetare, varav de flesta är kvinnor, och textilindustrin står för 84 procent av landets totala export. Textilindustrin är med andra ord livsviktig för Bangladesh. Ändå är minimilönen bara 900 kronor i månaden.

Samtidigt ligger Bangladesh på topp tio av världens värsta länder

för arbetare, enligt världsfacket International Trade Union Confederation (ITUC). Detta på grund av att arbetare i Bangladesh möts av massuppsägningar, våld och diskriminering vid minsta protest.

Arbetare i Bangladesh har i praktiken inga rättigheter. Men trots det vägrar de att ge upp kampen. Trots hot och massavskedanden fortsätter de att kämpa för en lön som det går att leva på, bättre arbetsvillkor och rätten att organisera sig. ■ Louise Strömbäck

INTERNATIONELLT

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

12

Trots att hon delar mycket av Sanders plattform säger Elizabeth Warren, som också vill bli Demokraternas presidentkandidat, att hon är en ”kapitalist ända in i märgen”.

2020 års presidentval i USA markerar en dramatisk vändpunkt i amerikansk politik. Debatten inom Demokraterna utmärks allt mer av idéerna och förslagen från Bernie Sanders och Elizabeth Warren. Särskilt Sanders, tillsammans med kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, har populariserat ”demokratisk socialism” som nu har en massiv attraktionskraft.

TOM CREAN

Socialist Alternative (CWI:s sympatisörer USA)

E

nligt en studie nyligen av Axios skulle fyra av tio hellre leva i ett socialistiskt land än ett kapitalistiskt, och 55 procent av kvinnorna mellan 1854 år förkastar kapitalismen. Detta återspeglar radikaliseringen bland betydande skikt av befolkningen, särskilt ungdomar, som har levt igenom efterskalven av 2008 års ekonomiska kollaps.

Det återspeglar också effekten av Occupyrörelsen, Black Lives Matter och den växande kvinnorörelsen, likväl som återkomsten av arbetarkamp startad av lärarrevolterna.

Men ett förkastande av nyliberalismen är inte detsamma som klarhet kring hur socialism skulle se ut.

Sanders tal nyligen med rubriken ”Hur demokratisk socialism är det enda sättet att besegra oligarkin” pekade på president Roosevelts (FDR) ”New Deal” som en modell.

Men sanningen är att FDR var väldigt tydlig under den stora depressionen med att detta var för att rädda kapitalismen, inte ersätta den.

Trots att hon delar mycket av Sanders plattform säger Elizabeth Warren, som också vill bli Demokrater-

nas presidentkandidat, att hon är en ”kapitalist ända in i märgen”, och till skillnad från Bernie uppmanar hon inte till de slags massrörelser som behövs för att genomföra betydelsefulla förändringar.

Det är inga nyheter att Sanders politiska utsikter mer pekar på att reformera kapitalismen än mot marxismen (revolutionär socialism). Men i dagens kontext är uppmaningar som allmän sjukvård för alla, gratis universitetsutbildning och att studieskulderna stryks, 15 dollar i minimilön i hela landet och en grön ny giv, samt att dessa kopplas till att bygga en rörelse mot miljardärklassen som Sanders gör, en startpunkt för att diskutera mer grundläggande förändringar.

En nyckelfråga är hur Sanders program kan genomföras och om det är möjligt under dagens kapitalism.

Sanders brukar peka på att det han uppmanar till har införts i andra avancerade kapitalistiska länder.

Det är sant, men perioden där dessa segrar vanns var under en historisk exceptionell expansion av kapitalismen efter andra världskriget. Dagens verklighet är helt annorlunda.

I motsats till vad folk tror var det inte FDR:s ”New Deal”-politik som förde USA:s ekonomi ut ur den stora depressionen. Den avgörande faktorn i ”återhämtningen” var faktiskt mobiliseringen inför andra världskriget. Den enorma ödeläggelsen som kriget skapade lade grunden för den oemotsvarade ekonomiska expansionen under 1950- och 60-talet.

Två andra omständigheter spelade också in i efterkrigstiden: Styrkan i arbetarklassens organisering och hotet från Sovjetunionen, vars existens – trots den fruktansvärda stalinistiska deformeringen – visade att ekonomin kunde byggas på en ickekapitalistisk grundval.

Mot den bakgrunden vann arbetarklassen betydande framsteg för välfärd, pensioner, arbetarrättigheter med mera, särskilt i Västeuropa.

Där gjordes många av dessa segrar till lagar på grund av trycket från arbetarklasspartier. I USA, där inget sådant parti fanns, vanns mindre och segrarna var mer sårbara.

Den djupa recessionen i mitten av 1970-talet var början på slutet för efterkrigsboomen. Kapitalisternas vinster stramades åt, och för att återställa lönsamheten gick de på offensiven mot levnadsvillkor och arbetarklassens sociala förmåner.

De stalinistiska regimernas kollaps hade en ytterligare effekt i att det satte arbetarrörelsen på reträtt.

Kapitalismen verkade vara triumferande och många arbetarklasspartier, som de socialdemokratiska partierna i Europa, övergav alla anspråk på att stödja socialism och stod istället för nyliberala program.

Foto: Phil Roeder & Gage Skidmore / Flickr CC

Vad skiljer Sanders och Warren åt?

Vi kommer nu ut ur denna period av reträtt, men kapitalismen är nu ännu mer instabil och krisbenägen.

Kapitalisternas förmåga att göra betydande eftergifter är mindre jämfört med efterkrigstiden. Det enda sättet som vinster i samma omfattning som efter andra världskriget kan vinnas på nu är om kapitalisterna hotas av massrörelser från arbetare.

Det kommer att kräva bygget av kämpande fack och bildandet av ett

och deras intressen. Han erkänner att hans program bara kan uppnås via en massrörelse som får till stånd en ”politisk revolution”. Warrens plan, å andra sidan, är rationellt argumenterande och politisk klipskhet! En sån approach har aldrig ändrat de härskande klassernas ståndpunkt.

Sanders lyfter arbetarklassens frågor. Aktivisterna som spelade en avgörande roll i att lansera lärarnas revolter ifjol i West Virginia, Arizona och Oklahoma inspirerades alla av hans valkampanj 2016. Vad som håller den härskande klassen vaken om nätterna är att Sanders valkampanj skulle kunna spela en ännu större roll denna gång i att förena krafterna för att återuppbygga en kämpande arbetarrörelse och ett nytt politiskt parti. Till och med de skikt inom eliten som föredrar Demokraterna skulle hellre se Donald Trump vinna nästa val än att se Bernie Sanders som president.

Trots att de använder alla knep de kan för att dra ner Sanders fortsätter han att definiera Demokraternas nomineringsprocess. Som den första debattrundan visade pressas 2020-kandidaterna, ofta mot sin vilja, till att stödja de krav som Sanders först populariserade.

Deras falska progressivism ses som nödvändig för att blockera Sanders, men som han har påpekat är detta ihåligt: ”Inget kommer att förändras om vi inte har modet att ta oss an Wall Street, försäkringsindustrin, läkemedelsindustrin, det militärindustriella komplexet, och den fossila bränsleindustrin”.

En Sandersregering skulle sättas under ett enormt tryck att överge sitt program. Om den inte gjorde det och istället mobiliserade arbetarklassen till att tvinga igenom förändringar, skulle den ställas inför ett oupphörligt motstånd från den härskande klassen. I den si-

De skikt inom eliten som föredrar Demokraterna skulle hellre se Donald Trump vinna nästa val än att se Bernie Sanders som president. nytt politiskt parti baserat på arbetarklassens intressen. Men även då kommer dagens segrar att vara mer osäkra. För att göra dessa segrar permanenta behövs det att ekonomins nyckelsektorer tas över i offentligt ägande under demokratisk arbetarkontroll; alltså, att påbörja omställningen till en genuint socialistisk ekonomi där arbetarklassen demokratiskt bestämmer samhällets prioriteringar.

tuationen skulle Sanders begränsningar behöva övervinnas.

För att exempelvis få till stånd en grön ny giv för arbetarklassen skulle det krävas att de stora energibolagen tas över i offentlig ägo. Att bemöta den kommande ekonomiska nedgången skulle kräva att det görs raka motsatsen till vad Obama gjorde 2009 när han räddade Wall Street – det skulle kräva att ta över storbankerna i offentlig ägo.

I sitt tal nyligen lade Sanders ut en vision om en regering som kommer att stärka de sociala programmen, beskatta de rika och bryta upp monopolföretagen. På ett plan är detta inte så olikt det som Warren lägger fram.

Men en nyckelskillnad mellan henne och Sanders är inte det ena eller andra förslaget – det är att Sanders talar direkt till arbetarklassen

Det är därför vi stödjer Bernie Sanders – inte på grund av att vi håller med om hans definition av demokratisk socialism, utan eftersom hans program, och särskilt hans klassuppmaning, pekar åt rätt håll. Frågan som måste debatteras fram är hur vi kan få igenom hans program och gå bortom det till den nödvändiga slutsatsen: en socialistisk omvandling av samhället. ■

INRIKES

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

13

Stålföretaget SSAB är Sve­ riges största utsläppare av växthusgaser och står en­ samt för 12 procent av de totala utsläppen. Gruvbo­ laget LKAB är nummer fyra på ”svarta listan”. Nu har dessa bolag tillsammans med Vattenfall lovat en kol­ dioxidfri stålproduktion år 2045 – från gruva till stål­ ämnen. Frågan är om löfte­ na räcker och om det över huvud taget är realistiskt?

Pilotanläggningen för koldioxidfri stålproduktion i Luleå ska börja tas i drift under 2020.

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

Enligt projektägarna finns det inga stora tekniska hinder för att göra processen storskalig, även om det aldrig har gjorts förut. Pilotanläggningen i Luleå planeras vara i drift 2020-2024 och producera cirka ett ton stål i timmen (masugnen i Luleå producerar 300 ton i timmen).

Projektet kräver järnmalmspellets (små ihoppressade malmkulor) från LKAB, som idag tillverkas med hjälp av stora mängder fossila bränslen – något som LKAB säger sig vilja ersätta med förnybara bränslen.

Tekniskt är projektet fullt möjligt, men en stor utmaning är försörjningen av electricitet. Fullt utbyggt hos SSAB väntas HYBRIT-teknik

Foto: Jonas Brännberg

P

rojektet kallas HYBRIT och har fått stor uppmärksamhet i media och av politiker.

När bygget av en pilotanläggning påbörjades i Luleå 2018 var både statsminister Stefan Lövfen (S) och klimatminister Isabella Lövin (MP) på plats för att ta ”första spadtaget”.

I en traditionell masugn används kol för att reducera järnmalm (frigöra järnet från syret) och som en restprodukt bildas koldioxid.

HYBRIT-tekniken är en vidareutveckling av en process där kolet är utbytt mot naturgas (som är ett fossilt bränsle) som används för direktreducering av järnmalmen.

I HYBRIT-projektet används vätgas istället för naturgas, vätgas som i sin tur utvinns ur vatten med hjälp av stora mängder electricitet.

Vid direktreducering med vätgas är restprodukten vatten.

Kan stålproduktion vara ekologiskt hållbar?

innebära en ökad elkonsumtion med 15 TWh per år – 10 procent av Sveriges elkonsumtion eller ungefär lika mycket som all installerad vindkraft i hela Sverige! Även om det skulle vara möjligt att åstadkomma i Sverige säger det sig självt att det i global skala är en omöjlighet. Idag produceras 1 200 miljoner ton stål från järnmalm globalt, vilket skulle kräva nästan 5 000 TWh mer el än idag – en ökning som är betydligt större än hela USA:s nuvarande elproduktion!

Dessutom tillkommer det faktum att metaller är en ändlig resurs vars brytning förstör enorma arealer natur och riskerar att förgifta ännu större områden med de ämnen som tas upp ur berggrunden.

De viktigaste förändringarna vad gäller stålproduktion och konsumtion för ett hållbart samhälle är istället återvinning och minskad användning. Idag återvinns bara 30

procent av allt stål, trots att en återvinningsgrad på nära 100 procent är fullt möjlig. Orsaken är helt enkelt att det inte är lönsamt, samt att marknadens anarki gör att strukturer för återvinning saknas.

Dessutom finns en rad områden där stål enkelt skulle kunna ersättas med naturliga material, till exempel i byggnadskonstruktion. Återigen är det vinstjakten som förhindrar en omställning.

I den mån järnmalm måste användas är förstås HYBRIT-projektet ett steg framåt. Projektet riskerar dock att ta onödigt lång tid och inte genomföras i den skala som skulle vara möjlig på grund av att projektet drivs med vinstintresse – inte klimatintresse.

SSAB har själva erkänt att de inte ville ersätta sina nuvarande masugnar förrän de har gjort maximal vinst på sitt ”investerade” kapital – först då blir det intressant med

HYBRIT i full skala. Av vinstintresse väntar de med att ställa om – trots att vi inte har tid att vänta en sekund i onödan!

Risken finns också att produktionen blir ”för dyr” – och under kapitalismens logik kommer den därför inte att genomföras – trots att dagens teknik är fullständigt ohållbar. Om projektet lyckas har

på att ställa frågan om SSAB har några planer på att minska sin produktion av stål, eftersom dagens globala produktion är helt ohållbar, oavsett produktionsteknik.

Några sådana tankar fanns förstås inte – istället vill de att den nya tekniken ska göra att de kan öka produktionen än mer, och därmed vinsten.

Av vinstintresse väntar de med att ställa om – trots att vi inte har tid att vänta en sekund i onödan. varken SSAB eller Vattenfall någon tanke på att sprida tekniken gratis – de tänker i så fall använda sina patent för att göra nya vinster, vilket riskerar att bromsa upp en omställning ytterligare.

Det finns uppenbart tekniska lösningar för en hållbar koldioxidfri stålproduktion, men en sådan produktion kan inte ha som mål att ständigt öka produktionen i jakt på mer vinst. Istället måste produktionen planeras demokratiskt efter beNär SSAB redovisade HYBRIT-­ hoven och se till att effekterna inte projektet på en hållbarhetsträff i blir större än vad klimatet och vår Luleå våren 2018 passade Offensiv miljö klarar av. ■

Riksdagspartierna livnär sig på våra skattepengar

F

örtroendet för de etablerade partierna har i opinionsmätningar sjunkit drastiskt under åren. Riksdagsmajoritetens nyliberala politik med ständiga nedskärningar i välfärden, vårdkris och ökade klyftor i samhället har lett till rena rama ”jordskred” i medlemssiffror och medlemsavgifter. Ändå är de ”still standing” och allt tycks se ut som vanligt.

Riksdagspartierna verkar till och med utåt ha fått mer ekonomiska muskler. Lösningen på den ekvationen heter ökat statligt, kommunalt och regionalt partistöd. De har tillsammans beslutat att vi, du, jag betalar 1,2 miljarder kronor i bidrag varje år till deras krympande partier, kanslier, poli-

tiker, tjänstemän, reklambyråer och flådigt påkostade valkampanjer vart fjärde år.

Sveriges Television rapporterade förra veckan, utifrån rikdagspartiernas egna redovisningar till kammarkollegiet, hur de alltmer förlitar sig på det statliga partistödet.

Mest beroende av partistöd är Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Bidraget utgör 82 procent av båda partiernas intäkter. Kristdemokraterna stöttas med 33 miljoner kronor. Även Vänsterpartiet är, trots sin egen ”partiskatt”, nästan ekonomiskt oberoende av medlemmarna då de får 80 procent av sina intäkter från staten.

Partistödets procentsatser av övriga par-

tiers intäkter är: Liberalerna 76; Moderaterna, 72; Miljöpartiet, 67; Socialdemokraterna, 59; och Centern, ett förmöget parti, 22.

rat med högt betalda karriärpolitiker och andra partianställda som dominerar partiet och dess politik.

Riksdagspartierna har sedan mitten av 1990-talet tappat cirka hälften av sina medlemmar. Parallellt med de medlemsrasen har politikerna ökat partistödet. Bortsett från penningvärdets minskning har de under de senaste 50 åren ökat partistödet från 200 miljoner kronor till 1 200 miljoner kronor per år. Denna utveckling har gjort att partierna och politiken har blivit mer och mer oberoende av sina medlemmar.

Deras plats och demokratiska kontroll ersätts alltmer av en heltidsanställd appa-

Denna utveckling kan illustreras av att Socialdemokraterna på 1960-talet till 75 procent finansierades av medlemsavgifterna. Då hade partiet uppemot 1 miljon medlemmar. Idag, när kollektivanslutningen av medlemmar är avskaffad, partiets högerkurs har lett till rekordlåga valresultat och dränerat partiet ned till en medlemssiffra på enligt S 89 000, utgör medlemsavgifterna bara 1,6 procent av partiets inkomster.

En skillnad på 73,9 procent! ■ Stefan Lundqvist

KULTUR & BOSTAD

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

14

hoppat över den biten. Man får se klipp från Uppsala och hur Black­ stone tränger ut hyresgäster. Leilani Farha träffar en stadsdirektör från Stockholm och säger att världen ser upp till den tidigare svenska bostadspolitiken (det vill säga all­ männyttan), men att det är obe­ gripligt att vi kan släppa in ”monst­ ret” – Blackstone – när vi vet hur det slutar. Vad direktören svarar får ni se i filmen.

Push: Fastighetsspekulation

slår ut hyresgäster

Nu går filmen Push på SF-biograferna. För mig som är bostadspolitiskt aktiv är det efterlängtat, det har talats om filmen ett bra tag. Tyvärr hade jag bara sällskap med två andra på den visning jag gick på, så det skulle behövas mer pushning för Push. Filmen visas gratis fredagen den 27 september kl 18:30 i Folkets Husby.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

D

et är ovanligt med en så politisk dokumentärfilm på bio, vilket nog är en an­ ledning till att folk inte strömmar till. Men filmen har redan fyllt sitt syfte: att lyfta den helt centrala men ofta undanskymda frågan om bo­ städer i den politiska debatten.

Regissören Fredrik Gertten från WG Film låter oss följa FN:s rappor­ tör för bostadsfrågor Leilani Farha, som med ett brinnande engagemang besöker hyresgäster i storstäder som hennes eget Toronto samt Valpa­ raiso, London, Seoul, Berlin, New York och Uppsala.

Två teman är superintressanta i Push. Dels all den hyreskamp som pågår runt om i världen och dels hur viktig den del av kapitalismen som fastighetsspekulationen nu ut­ gör är idag. Leilani Farha besöker de så kallade döda kvarteren i Lon­ don. Det finns massor. Där kan du stå mitt i gatan, för där finns inga bilar. Där bor ingen. Det är främst oljemiljardärer som äger dessa och låter dem stå tomma för att stiga i värde. Precis som konst kan använ­ das i samma syfte, tavlor som inte ens hängs på en vägg någonstans utan bara står i ett kassaskåp.

Boktips: Renovräkt! Hyresvärdarnas makt(spel) och hur du tar striden

D

ominika V Polanska, Åse Richard och Sarah Liz Degerhammar har skrivit denna användbara handbok där de med hjälp av sin forskning kring bostadsfrågor, men inte minst erfarenheterna av aktivism, ger råd om hur hyresgäster kan agera när de ställs inför chockrenoveringar. Det föreslås att hyresgäster går samman och gemensamt tar reda på fakta, tar reda på lagar och rättigheter, dokumenterar, organiserar sig för att bli starka som kollektiv och inte låta hyresvärden ställa hyresgäster emot varandra. Dominika och Sarah deltar på de båda konferenserna nästa vecka (se rutan). ■

Samtidigt blir hemlösheten ett allt större problem. Människor med lägre inkomster pressas (pushas) längre och längre ut ur städerna.

De som bodde i skyskrapan Green­ fell tower, som kläddes i ett mycket vanligt och mycket farligt fasad­ material och brann upp, erbjuds ersättningslägenheter någonstans i England, alltså inte ens i London.

De som överlevde; 71 människor dog i branden.

Farha tar tillsammans med no­ belpristagaren Joseph Stiglitz fram diagram som visar på den otroliga klyftan mellan hur lönerna har legat stilla medan boendekostnaderna har skenat. Ett annat diagram visar världens samlade BNP i förhållande till värdet på världens fastigheter, där den senare stapeln är mer än dubbelt så hög.

Vi får träffa Roberto Saviano som förklarar hur maffian använ­ der fastigheter för att tvätta pengar, det här är den vita delen av kapi­ talismen helt medveten om. Och

Foto: Pressbild

Chilenska Valparaiso är en av de städer där hyresgäster besöks i filmen. Fastighetsmagnater gör storkovan på hyresgästernas bekostnad.

Stiglitz och Saskia Sassen (profes­ sor i sociologi) förklarar hur värl­ dens pensionsfonder används för att pressa upp priset på bostäder.

Och så till den största boven av dem alla, Blackstone, som verkar dyka upp överallt om det så gäller bostäder, ledningen för Trumps fö­ retagsråd eller skövlingen av Ama­ zonas. Här i våra förorter känner vi redan Blackstone, koncernen som i Sverige hette D. Carnegie och nu heter Hembla.

Blackstone köper upp hyresfas­ tigheter för låginkomsttagare över hela världen, chockrenoverar (allt­ så renoverar dåligt, men chock­ höjer hyrorna) mellan hyresgäster – när en hyresgäst flyttar ut och innan en ny kommer in. I New York står en hyresgäst inför dilem­ mat att 90 procent av inkomsten ska gå till hyran.

Sverige är med i filmen. Intres­ sant nog har de största medieka­ nalerna som skrivit om filmen här

En del hyreskamp återfinns. Det är de här bitarna jag hade önskat se mycket mer av. Det framgår att det har varit hyresstrejker (jag tror i New York eller Toronto, lite oklart), och de har varit framgångsrika.

I London ockuperas några av de tomma fastigheterna.

När det gäller erfarenheterna av hyreskampen rekommenderas två gräsrotskonferenser för hyresaktiva i Stockholm nästa vecka – se an­ nonserna nedan.

Den ”aktivism” som Push följer är just Leilani Farhas arbete. Hon drömmer om ett möte med Black­ stones ledning och hon har dem på kroken. Hon lyckas sammanföra stadsledningarna för Barcelona, Berlin, New York och London för att diskutera en politisk strategi, att exempelvis inte sälja mark till multinationella företag. Att köpa tillbaka fastigheter. Hon pläderar i FN för innebörden i att bostaden ska vara en mänsklig rättighet.

För att rå på ”monstret” räcker det inte med reformer eller reglering­ ar. Inte minst den svenska erfaren­ heten visar det. Det är som sagt mycket tydligt i filmen hur den aggressiva bostadsmarknaden är en integrerad del av det kapitalis­ tiska systemet. Det går inte heller att isolera bostadsproblematiken från den akuta nödvändigheten av en grön omställning och ett globalt välfärdsbygge.

Därför anser Rättvisepartiet So­ cialisterna att en verklig innebörd av allmännyttan är en bostadspoli­ tik som går i bräschen för en politik för allas nytta. För att få kraften att genomföra det behöver hyresgäs­ ter och arbetare i miljontals delta aktivt i en samordnad rörelse över landsgränserna med kampmetoder som biter; hyresstrejker, strejker, massdemonstrationer och ockupa­ tioner. ■

Två konferenser för hyresaktiva nästa vecka BOSTADSVRÅLET 2019!

Den 28 september i Folkets Husby och den 29 september i Konsthall C i Hökarängen

Ur programmet med aktivister och forskare: • Hyresgästorganisering kring förra sekelskiftet • Norra Järva stadsdelsråd har ordet •M igrant work and the fight for housing (In english) • Vad gör bostadsojämlikheten med oss?

• Renovräkt • Hyresvärdars maktspel och hur du tar striden!

• Striden om hyresrätten – offensiv mot Januariavtalet • Hyresgästföreningen Väst

• Gör motstånd mot ombildning & utförsäljning!

Hökarängen mot ombildning, Rågsved mot ombildning, Bagarmossen mot ombildning och Husby mot ombildning.

TENANTS ORGANIZING – PRECARIZATION AND RESISTANCE

Den 26-27 september, Skarpnäcks Kulturhus

Ur programmet: Lärdomar av historisk hyreskamp från Buenos Aires, Italien och New York.

Påegående hyreskamp med talare från Toronto, London, Madrid, Rio de Janeiro och Santiago de Chile. ■

Boden:

Revolutionen i Sudan Tid: Torsdag den 26 september kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Rapport från klimatprotesten i Paris Tid: Tisdag den 24 september kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Socialistisk kamp för klimatet Sthlm Norra Tid: Onsdag den 25 september kl 18.30.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Södra Tid: Onsdag den 25 september kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

Rannebergen Tid: Torsdag den 26 september kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Eskilstuna:

Kampanj mot tiggeriförbudet Tid: Lördag kl 12 i centrala Eskilstuna.

För info: 073-373 33 61.

Umeå:

Vi vet dock med oss att slutet av månaderna alltid är bättre än de inledande veckorna. Och vi har ingripit i många olika rörelser och kamper sedan förra veckans nummer.

I Haninge hade vi ett bokbord under Haninge­ dagen, där vi kampanjade mot de slavliknande 12-timmarspassen som kommunen har infört på kommunens äldreboenden. Vi fick mycket stort stöd och tack för vår kamp.

I Luleå var vi med i den enormt stora demon­ strationen för skolorna som samlade 2 000 per­ soner – kampen fortsätter där för skolans fram­ tid. Och i Eskilstuna fortsätter vi striden mot det rasistiska tiggeriförbudet.

Detta är bara några av en uppsjö kampanjer vi driver. Stöd oss! Swisha ditt bidrag på 123-240 32 85 eller sätt in en slant på PlusGiro 87 96 49-2.

Tack för att du stödjer den socialistiska kampen! ■

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Haninge

Västerås:

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Socialistisk kamp för klimatet Tid: Torsdag den 26 september kl 18.00.

Plats: Haninge kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

För info: 073-740 39 54.

Göteborg:

Södertälje:

Lövgärdet Tid: Måndag den 23 september kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

E

tt oberoende revolutionärt socialistiskt parti förlitar sig på det stöd vi får av våra medlemmar, sympatisörer och prenumeranter. När vi efter halva september ligger på låga 12 226 kronor är det verkligen dags att öka takten.

För info: 079-340 59 97.

Socialistisk kamp för klimatet Sthlm Södra Tid: Torsdag den 26 september kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Hammarkullen Tid: Tisdag den 24 september kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Nu måste vi öka takten

RS Göteborg hade en lyckad höstupptakt i helgen.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Svaret är socialism

För info: 073-740 39 54.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund:

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

19 SEPTEMBER 2019 # 1 368

3 216 namnunderskrifter för

Den pågående och växande flyktingkampen förtjänar allt stöd. Stoppa utvisningarna – amnesti nu!

att stoppa avverkningarna

i Tyresta naturreservat

”

Vi vill stoppa alla avverkningar, gallringar och vägdragningar.

ren KMN Förvaltning AB har kört in med skogsmaskiner och gallrat mitt i skogens viktiga spelplatser för tjäder.

Tjäderpopulationen har samtidigt minskat i Tyrestaskogen, rapporterar också Svante Joelsson,

fotograf och författare som är känd för sin dokumentation av området.

På mötet diskuterades kring kraven på att stoppa avverkningarna och hur Stiftelsen kan agera för att skydda hela skogsområdet.

– Vi vill stoppa alla avverkningar, gallringar och vägdragningar. Naturreservat måste få vara naturreservat, säger Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap.

Under mötet lovade Stiftelsens vd Per Wallsten att namninsamlingens krav skulle tas upp på nästa styrelsemöte.

På polisens bord ligger fortfarande den anmälan om miljöbrott som RS gjorde mot KMN Förvaltning AB i februari, och Länsstyrelsen – som mottog namnunderskrifter från kampanjen redan i maj – har öppnat ett ärende för att utreda och ta ställning till kraven i namninsamlingen. ■ RS Haninge

Foto: Mattias Bernhardsson

Naturreservat måste få vara naturreservat – stoppa skövlingen!

Foto: Natalia Medina

O

nsdagen den 11 september hade kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap möte med Stiftelsen Tyrestaskogen, som ansvarar för förvaltningen av både nationalparken och hela naturreservatet. En delegation överlämnade 3 216 namnunderskrifter mot att avverkningar tillåts i naturreservatet till VD:n Per Wallsten.

Det handlar om den privatägda södra delen av Tyresta naturreservat, där äga-

”Inga plan till Afghanistan!”

A

tt det trots en stor demonstration mot utvisningar till Afghanistan bara två dagar innan dök upp cirka 200 personer på en ny demonstration i Stockholm den 12 september visar känslorna i denna fråga.

200 gick från Norra Bantorget till Mynttorget under slagord som ”Afghanistan är inte säkert” och ”Inga plan till Afghanistan”.

Framme vid Mynttorget var det många talare, däribland Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Christina Höj-Larsen, den före detta kommissionär för mänskliga rättigheter vid Europarådet och nuvarande riksdagsledamot (S) Tomas Hammarberg, och Karin Fridell-Anter, en av initiativtagarna.

Talade gjorde även advokaten Almina Imamovic från Linköping.

Hon har gått igenom många asyl­

ärenden och slagits av den rättosäkerhet som trots regeringens försäkringar präglar asylutredningarna.

Enligt henne är det speciellt utredningar beträffande afghaner som präglas av rättsosäkerhet.

Bara att komma från Afghanistan innebär ett underläge.

Gustav Fridolin dök oväntat upp på väg för att hämta sina barn på skolan. Han ville tacka alla för det engagemang som visas i denna fråga. Att han och MP tillsammans med S införde ”tillfälliga flyktinglagar” som senare permanentades och gjorde flyktingpolitiken mer inhuman än någonsin tog han inte upp.

Deltog på mötet gjorde även trubaduren Roland von Malmborg. Mötet avslutades med sång. Vi sjöng en nyskriven text till Broder Jakob, nu med titeln Broder Stefan. Sång-

en avslutades med en vädjan om amnesti för alla som fortfarande svävar i ovisshet.

Vi gick från Mynttorget med en positiv känsla. Positiv över engagemanget och de många talen som berörde. Vi kommer fortsätta kämpa för att regeringen ska ta till sig det engagemang som visas av så många människor över hela landet och bevilja amnesti.

Socialdemokraternas flyktingpolitik är dock numera snarlik SD:s och de andra högerpartiernas. För att förändra i grunden krävs en gemensam kamp mot högerpolitik och klassklyftor från gräsrötter, flyktinggrupper, facken, välfärdsaktivister med flera – för omfördelning av resurser till behoven och ett stopp på den fruktansvärda inhumana flyktingpolitiken. ■ Sigbritt Herbert

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Marsch för mänsklighet:

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.