Offensiv 1369

26 september 2019 / # 1 369 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Ändra systemet

inte klimatet

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

HANINGE

Bort med 12-timmarspassen

7 5

13

Foto: Natalia Medina

Svarar med farlig militär uppladdning

16

– läs mer på sid 2-4 och 8-12

Växande motstånd mot marknadshyror Med januariavtalet öppnade Socialdemokraterna upp för marknadshyror, med början i nyproduktion. Men motståndet växer mot marknadshyror.

Kom till Bostadsvrålet i Stock-

holm och diskutera den fortsatta kampen – den 28 september i Folkets Husby och den 29 september i Konsthall C i Hökarängen.

läs mer på sid 6-7

Välfärdsslakt oavsett maktpartier

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Budget för rika och fler utvisningar

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

2

SOCIALISTISK

VD:ARNA FICK 100 GÅNGER MER

KAMP FÖR KLIMATET

E

D

För att om möjligt ta udden ur den antikapitalism som uttrycks av klimatkampen har bolag efter bolag intensifierat sin falska grönmålning (”green washing”), samtidigt som makthavarna på nytt har lovat krafttag mot den snabbt förvärrade klimat- och miljökrisen. Men klimatstrejkerna är en replik på att makteliten inte har något svar.

– I över 30 år har vetenskapen varit kristallklar. Hur vågar ni fortsätta titta bort? Ni kommer hit och

Foto: Socialist Alternative Philadelphia

e historiska klimatstrejkerna den 20 september kan följas av ännu större klimatstrejker nu på fredag.

Precis som tidigare var det främst unga som deltog i förra fredagens klimatstrejker, men denna gång var de inte ensamma. I flera länder deltog facken i klimatstrejkerna. Många arbetsgivare kände också pressen och vågade inget annat än att slå igen under eftermiddagen så att de anställda (utan löneavdrag) kunde ta ledigt och delta i strejkerna.

En viktig orsak till varför klimatstrejken blev särskilt stor i Tyskland var att det denna gång ”även kom många vuxna direkt från sina arbetsplatser” (Deutsche Welle i sin rapport från den massiva strejken den 20 september).

Förutsättningar att förena klimatrörelsen, facken och andra sociala rörelser har aldrig varit större än nu. Att ledningarna för de svenska facken, med några få undantag, har ställt sig vid sidan av klimatstrejkerna och dess krav på genomgripande samhällsförändringar är därför ett oförlåtligt svek som behöver besvaras underifrån med ett stort fackligt deltagande nu på fredag.

säger att ni gör tillräckligt, medan politiken och lösningarna som behövs fortfarande inte är någonstans i närheten av vad som krävs. Ni säger att ni hör oss och att ni förstår allvaret. Men oavsett hur ledsen och arg jag är kan jag inte tro på det, som Greta Thunberg sa under FN-mötet i New York i måndags.

Till och med kapitalismens försvarare tvingas ibland erkänna att klimatförändringarna är marknadsekonomins största misslyckande.

Förskräckt tvingades exempelvis brittiska Economist (ett av den globala kapitalismens inflytelserikaste språkrör) i en ledare innan klimatstrejkerna den 20 september medge att många som är ute på gatorna för klimatet ”efterlyser inget mindre än att kapitalismen avskaf-

fas” och tillade att ”marknadsekonomin har hittills gjort väldigt lite för att ändra sitt beroende av fossila bränslen”. Men allt slutade ändå i att om kapitalismen bara ges mer tid – ”betydligt mer än tio år” – kommer systemet att hitta lösningarna.

Det finns ingen större och mer ödesdiger borgerlig illusion än denna. Med kapitalismen i fortsatt förarsäte kommer inom kort fler trösklar (tipping points) att ha passerats.

Utan avgörande systemförändringar – att kapitalismen ersätts med socialism och en demokratisk planerad ekonomi – kommer den globala temperaturen att öka med katastrofala 3 till 5 grader till år 2100.

• Socialistisk kamp krävs för att rädda klimatet. ■

nligt en ny rapport från Economic Policy Institute steg toppdirektörernas löner med hela 1 007 procent under perioden 1978 till 2018. Det är 100 gånger mer än den löneökning (totalt ynka 11,9 procent) som arbetarna fick under samma 40-årsperiod.

Bakom vd-lönernas färd mot bergets topp finns historiska börsuppgångar, rekordvinster och jättebonusar, samtidigt som lönernas andel av det samlade produktionsresultatet har sjunkit till rekordlåga nivåer.

Enligt siffror från USA:s federala myndighet Bureau of Labor Statistics (BLS) sjönk löneandelen från 63,3 procent vid milleniumskiftet till 56,7 procent år 2016 – den lägsta siffran på flera årtionden. Det omvända gäller för vinsternas andel som stadigt har ökat.

Om löneandelen hade legat kvar på samma nivå som år 2000 skulle den totala lönesumman vara flera hundra miljarder dollar högre, eller motsvarande 3 400 dollar per arbetare (drygt 32 640 kronor).

I

nkomstklyftorna i USA och andra länder är nu lika djupa och breda som Grand Canyons långa dalgång. I mitten av 1960-talet tjänade en amerikansk toppdirektör (vd:arna i de 350 största börsbolagen) i snitt 20 gånger mer än arbetarna. Idag tjänar storbolagens vd:ar i snitt 278 gånger mer.

Märk väl att detta är snittsiffror. Det finns amerikanska direktörer som tjänar mer än 1 000 gånger mer än sina anställda.

Mest tjänar klädjätten Gaps vd Arthur Peck – ofattbara 3 566 gånger mer än snittlönen för bolagets anställda. Gap har satt deltid i system, där nästan samtliga 135 000 anställda jobbar deltid, vilket betyder att årslönen för en Gap-anställd i snitt ligger på ynka 58 000 kronor. Det är vad Arthur Peck tjänar på en halvtimme.

I likhet med andra klädjättar har Gap förlagt sin tillverkning till länder där lönerna är extremt låga och villkoren omänskliga.

Ett av dessa länder är Indonesien, där de kvinnliga anställda som slavar för Gap vittnar ”om att de dagligen hånas och kal�las dumma för att de inte jobbar hårt nog samt att de ständigt hotas med avsked” (brittiska The Guardian den 5 juni 2018).

I Kambodja finns det många textilfabriker som fungerar som Gaps underleverentörer. I dessa textilfabriker är nästan alla anställningar tillfälliga, oftast inte längre än en månad och lönen ligger under 10 kronor i timmen.

Gap har även tillverkning i Bangladesh där textilarbetarna under sin livstid inte tjänar mer än vad Gapchefen Arthur Peck drar in på en dag. ■

Kapitalisterna är allt mer oroade. Det kapitalistiskta språkröret Financial Times ekonomiska kommentator Martin Wolf skriver att ”En svag konkurrens, låg produktionstillväxt, stor ojämlikhet och en degraderad demokrati sviker medborgarna”, som menar att det behövs en ”dynamisk kapitalistisk ekonomi”. Men kapitalismen kan inte ”återställas” – den måste skrotas och bytas ut mot socialism (FT den 18 september).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

3

Planeten brinner – strejka för klimatet!

Den 20 september ägde klimatstrejker rum i hela världen, så också i Sverige. Den 27 september är det dags igen – då är det strejker i 122 orter runtom i landet, och totalt i fler än 141 länder och 1 600 orter. Nedan följer kamprapporter från landet. stånd en lösning på klimatfrågan – eftersom systemet orsakar och upprätthåller global uppvärmning och klimatförändringarna i vinstjagande syfte.

Nu måste dock vädjandena till politiker och etablissemanget upphöra – de kommer aldrig att frivilligt vidta de kraftfulla åtgärder som krävs för klimatet. Storföretag, banker och energibolag måste förstatligas under demokratisk kontroll och styre underifrån för att möjliggöra den gröna omställning som så desperat behövs.

Det krävs en socialistisk kamp, organisering och politik för en värld där människans, naturens och djurens behov styr – inte vinsthets och ökade profiter. ■ Robert Bielecki

Foto: Natalia Medina

STOCKHOLM En fantastisk strejk och marsch för klimatet samlade uppemot 10 000 i huvudstaden.

Från Mynttorget utanför riksdagen till Medborgarplatsen gick tåget, där talkörer som ”Vad ska vi göra?

Rädda klimatet!” skanderades. På Medborgarplatsen följde sedan tal och musikuppträdanden, där Greta Thunberg fanns på plats via en live­ länk från New York.

Rättvisepartiet Socialisterna och Unga Socialister deltog naturligtvis med informationsbord och intresselistor precis intill manifestationerna. Att intresset för socialistiska lösningar på klimatfrågan var skyhögt märktes tydligt, och rekordmånga skrev upp sig för att få mer information och själva bli aktiva.

Allt fler ser hur det här systemet har misslyckats totalt med att få till

10 000 i en stor marsch för klimatet från Mynttorget till Medborgarplatsen.

Foto: Jonas Brännberg

En ”Fika For Future” kallades till i Luleå, som kraftsamlar inför den 27 september.

LULEÅ I Luleå är den stora mobiliseringen för klimatstrejkerna lagd till den 27 september. På initiativ av utbytesstudenter vid Luleå tekniska universitet genom-

fördes ändå aktionen ”Fika For Future” utanför stadshuset den 20 september. Trots kort varsel blev det ett 30-40-tal som deltog.

Nu laddar klimatkampen för

RS Luleå

Foto: Sara al Banna

”Stop denying the earth is dying!” skanderades i Göteborg.

fullt för den 27 september, som förhoppningsvis kan bli riktigt stort även i Luleå. ■

GÖTEBORG Under strejken i Göteborg ropades det ”Stop denying the earth is dying” och ”Save our future”.

Ett drygt hundratal slöt upp, men precis som på de flesta andra håll laddas det inför den storstrejk för klimatet som äger rum den 27 september. ■ RS Göteborg

Foto: Anders Wemmert

LUND Trots ihållande regnskurar samlades drygt ett 150-tal ungdomar, studerande och vuxna till klimatstrejk utanför Lunds rådhus fredagen den 20 september då klimatveckan inleddes.

En av de mer framträdande ban-

derollerna var ”Systemförändring – inte klimatförändring” Nästa strejk för klimatet blir den 27 september och förhoppningsvis blir den manifestationen större. ■ Anders Wemmert

Lund var en av de tusentals orter där klimatprotester ägde rum i världen.

Rättvisepartiet Socialisterna säger:

• Kamp för omedelbar grön omställning av hela samhället: av produktion och distribution av varor och tjänster, bostad, energi, transport med mera.

• Massiv satsning på, forskning om och utbyggnad av gröna energikällor.

• Stoppa skövlingen av artrik och biologiskt värdefull natur för privata företags och de rikas intressen. Bevara och främja mångfald och artrikedom. Grön omställning av jord- och skogsbruk.

• Närproducerad, småskalig och grön produktion av mat – reducera animalieproduktionen och ställ om produktionen till vegetabilier.

Kamp för bättre arbetsmiljö och -förhållanden för anställda inom animalie- och vegetabilieindustrier.

• Snabbtåg och stora satsningar på kollektivtrafik, inklusive att göra den gratis och tillgänglig för alla, istället för motorvägar och utökad bilism. Förbud mot bensin och diesel i nyproducerade fordon.

• Förstatliga de stora energibolagen, livsmedelsindustrierna, bankerna och storföretagen under demokratisk kontroll och styre underifrån för att möjliggöra en grön planerad klimatsmart ekonomi utifrån människors och naturens behov – för jobb, bostad, välfärd och trygghet för alla.

INRIKES

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

4

Girjas mot staten

lämna nomadlivet måste med nödvändighet stanna på en lägre kulturgrad och giva vika för de mera civiliserade bofasta stammarna, innan de efter ett tynande liv utdö”.

Det verkar som att staten greppar efter halmstrån i den rasbiologiska gödselstacken och uttalandet har väckt kritik; Matti Blind-Berg, ordförande i Girjas sameby kommenterade i Sameradion: – Det är ganska förskräckligt. Jag förstår inte varför staten drar upp gamla nationalsocialisters uttalanden och politiska åsikter.

Texten markerar även en del av den svenska statens assimileringspolitik som splittrade det samiska samhället mellan nomadiserande och bofasta, senare renskötande och icke renskötande samer, där de som inte tillhör någon sameby tappat principiella rättigheter.

i Högsta domstolen

Foto: Raymond Stokki

Girjasmålet kommer att bli avgörande för samers rätt till markerna. RS stödjer samernas och andra ursprungsfolks kamp för rättvisa.

#GirjasMotStaten: Fallet Girjas mot staten som nu håller på att avgöras i Högsta domstolen väntas ge en avgörande dom för framtida tvister om samers rätt till markerna. Därmed kan det även ge en rättslig påtryckning på att Sverige måste ratificera ILO 169 (FN:s konvention om urfolksrätt).

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

K

olonialiseringen av Sápmi ligger till grund för tvisten och det har blivit ett ämne som återkommande har lyfts på agendan i rättssalarna, men Girjasmålet började i maj 2009. Då hade detta föregåtts av många debatter inom Svenska Samers Riksförbund (intresseorganisation för rennäringen) om rätten till jakt och fiske inom samebyarnas marker, debatter som slutligen ledde till att Girjas sameby fick agera testpilot. År 2009 lämnade Girjas in en stämningsansökan till Gällivare

tingsrätt rörande ensamrätt samt förfoganderätt till jakt och fiske inom samebyns året runt-marker, det vill säga rätt att bestämma vem som förutom samebyns medlemmar får nyttja rätten. I hovrätten vann Girjas en delseger, där domen menade att samebyn har mer rätt än staten, vilket staten nu bestrider i Högsta domstolen (HD).

Eivind Torp, docent i juridik vid Mittuniversitetet, följer målet i HD för Sameradions räkning och skriver att staten alltid har erkänt sam-

erna grundläggande rätt till jakt och fiske, men att uttrycket ändrades av lagstiftaren under 1980-talet, efter en uppgång av jakt som fritidssysselsättning under 1970- och 80-talet. Innebörden blev att både staten och samebyn innehar rätten.

När staten under 1990-talet utredde ett ratificerande av ILO-konventionen 169 ifrågasatte utredningen om staten kunde uppfylla kraven om urfolks rättigheter till mark, däribland att samerna måste förfoga över rätten till jakt och fiske, något som staten hade lagstiftat bort.

Regeringen utreder nu igen ett antagande av ILO 169, men det kan verka ytterst underligt att statens advokater samtidigt står i domstol och hävdar att staten inte har några internationella förpliktelser att erkänna särskilda rättigheter för samer, eftersom ILO-konventionen konsekvent har avvisats av lagstiftaren.

Staten har mött hård kritik för detta (som finns med som aktbilaga i förhandlingarna) av bland annat Civil Rights Defenders. Mattias Åhrén, professor i urfolksrätt vid Universitetet i Tromsö, menar att staten visst har dessa internationella förpliktelser, oavsett om ILO 169 är ratificerat av svenska staten eller ej. Åhrén menar sig aldrig ha hört staten uttrycka något annat fram till Girjas-målet.

Gammal rasism har upprört när staten under förhandlingarna refererat till historiska texter och då även använt ordet lapp för att definiera samer, något som de efter kritik nu har ändrat på. Men nytt i HD är att statens advokater använt sig av texter kring utarbetandet av renbeteslagen 1886 och då citerat följande från dåvarande Justitierådet Knut Olivecrona: ”De folkstammar vilka icke vilja

Men har inte staten rätt till sina marker? Det är en sund fråga, men inte helt okomplicerad då det är grunden i målet – ägande och besittningsrätt till marker och urfolksrätt. Det går tillbaka till svensk kolonialhistoria då staten/ staterna tog sig rätten till markerna som redan brukades för att bland annat kunna ta in skatter som skulle bekosta krig.

Staten koncentrerar sig nu på att i HD hävda att staten alltid, i hundratals år, haft och har rätten på sin sida. Juridiskt sett handlar det om vad som kallas urminnes hävd, att det ”alltid har varit så”. Samebyn har historiska belägg; enligt kommentatorer ligger bevisbördan därför hos staten att visa på att den aldrig har tvistat om detta.

Den 8 oktober ska staten avsluta sitt slutpläderande som är den sista delen av målet som kan bli avgörande för fler samebyar och statens syn på urfolksrätt.

Rätten till självbestämmande är fundamental för socialister. Rätten för urfolk världen över har urholkats, urvattnats och inte minst stulits genom åren. Ett stärkande av samiska rättigheter, från en sanningskonvention till ett ratificerande av ILO 169 samt stärkta markrätter, skulle lyfta det samiska samhället men även stärka skyddet mot kapitalistisk exploatering av naturresurser. ■

– Man bygger en gigantisk motorväg rakt igenom Amazonas. Vi kräver avinvestering nu!

Det sa Mattias Bernhardsson (RS) på den blockad vid Swedbanks huvudkontor i Sundbyberg som Rättvisepartiet Socialisterna och Unga Socialister arrangerade tisdagen den 24 september.

Han uppmanade de anställda som gick in och ut ur byggnaden att uppmana ledningen att avsluta sina investeringar till Black­stone, det amerikanska riskkapitalbolag som är en av de största aktörerna bakom Amazonas skövling.

– Att svenska spar- och pensionspengar används för att skövla och bränna en av världens viktigaste platser för den biologiska artrikedomen, bidra till att fördriva och mörda ursprungsfolken och kraftigt accelerera den globala klimatkrisen borde vara totalt oacceptabelt! dundrade Mattias från högtalaren.

Sång och talkörer ropades under hela protesten. Klimataktivisten Lee Lundgren greppade micken: – Min generation har aldrig levt på en planet som mår bra. Vi är rädda för vår framtid. Stoppa kapitalismen – rädda Amazonas! ■

Foto: Mattias Bernhardsson

RS och Unga Socialister: ”Sluta skövla Amazonas, Swedbank!”

Huvudentrén stängdes ner av blockaden. Klimatkampen fortsätter!

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

I korthet

Pengarna går till militär och utvisningar – mer inhumant får man leta efter.

5

Fler lärare över 65 år jobbar kvar

R

ädda skolan Dubbelt så många lärare jobbar kvar inom skolan efter pensionsåldern jämfört med för åtta år sedan. Ifjol var det 3 300 lärare 65 år eller äldre som arbetade på kommunala skolor – 3,4 procent av alla lärare. Detta samtidigt som andelen behöriga lärare inom grundskolan minskar. Det rapporterar Dagens Nyheter den 20 september.

– Vi måste både se till att lärare vill vara kvar några år till i yrket, men vi måste också fylla på underifrån. Att fler väljer lärarutbildningen. Vi ser att många lämnar läraryrket under de tre första åren, man orkar inte med. Därför vore det bra om erfarna lärare kunde stötta de som är nya. Det skulle underlätta jättemycket, menar Åsa Fahlén från Lärarnas Riksförbund till DN. Detsamma kan man se bland de yrkessamma läkarna i landet, där antalet läkare över 70 år har mer än fördubblats de senaste fem åren, enligt Sveriges Läkarförbund.

utsläpp och utvisningar Miljarder till de rika medan krisen fördjupas i kommuner och landsting. Så ser de viktigaste delarna ut i den högerbudget som S-MP-regeringen presenterade i förra veckan.

medlemmar i aktiva kampanjer, både lokalt och centralt. Detsamma gäller de socialdemokratiska kommunpolitiker som kritiserar budgeten. Till exempel Marino Wallsten i Fagersta, som säger att ”Budgeten riskerar att ge många kommuner en hård knuff utför stupet”.

PER-ÅKE WESTERLUND

Nedmonteringen av välfärd och offentlig sektor har nu pågått under flera decennier. Under 2020 väntas den offentliga konsumtionen bara öka med 0,5 procent för att sedan sjunka till 0,3 procent år 2021 och därefter minska två år i rad, enligt Ekonomistyrningsverket.

Ytterligare slag mot kommunerna är att statens bidrag för kostnader för flyktingar minskas för varje år, från sju miljarder kronor år 2018 till noll 2021. Samtidigt läggs Arbetsförmedlingen ner, exempelvis i just Fagersta.

Stora resurser satsas också på massutvisningar av unga flyktingar till Afghanistan. I hetsen mot flyktingar ingår också att asylsökande som bosätter sig i ”utsatta områden” inte ska få några bidrag.

paw@socialisterna.org

J

anuariavtalet med Centern och Liberalerna förstärker kraftigt den kurs som Socialdemokraterna och Miljöpartiet drev i regeringen 2014-18. Till och med ordförandena i fackförbunden inom välfärden – de två lärarfacken, Kommunal, Vision, Vårdförbundet, Läkarförbundet, Skolledarna och Akademikerförbundet – riktar skarp kritik mot budgeten. ”Regeringens egna beräkningar visar att kommuner och regioner behöver 90 miljarder kronor mer än idag om välfärden ska kunna möta de ökade behov som uppstår av ett ökande antal äldre, barn och unga.

Vi står inför en situation som välfärden i Sverige inte upplevt sedan den ekonomiska krisen på 90-talet”, skrev Aftonbladet den 18 september.

Fackordförandena visar att inte ens de otillräckliga fem miljarder som regeringen påstår ska gå till kommuner och landsting stämmer – ökningen är 3,5 miljarder. ”Konsekvenserna riskerar att bli förödande med ytterligare nedskärningar i vård, omsorg och utbildning”, skriver de. Faktum är att stora nedskärningar genomförs redan nu.

Istället för att begära att regeringen ”borde öka statsbidragen” måste fackförbunden mobilisera

Det är inte så att staten saknar pengar. En liten grupp högavlönade får dela på sex miljarder kronor när värnskatten avskaffas. Lika mycket i sänkta arbetsgivaravgifter delas ut till företag som anställer långtidsarbetslösa. Ännu mer pengar går till militären. År 2021 ska militärutgifterna vara uppe i 64 miljarder per år, för att sedan öka med ytterligare 20 miljarder kronor under fyra år. Årets budget läggs i ett läge där den svenska ekonomin svajar. Arbetslösheten sjunker inte längre,

Foto: Natalia Medina

Budget för de rika,

Överfyllda klassrum sänker lärarna

bostadsbyggande och investeringar bromsas upp och välfärdskrisen ökar. När även LO-ledningen säger att budgeten ”kommer att leda till högre arbetslöshet och större problem i landets kommuner” med ökad ojämlikhet som följd visar det att något har hänt. LO pekar bland annat på att budgeten innehåller ett överskott på totalt 38 miljarder kronor i år och nästa år.

Regeringen och dess samarbetspartners är inriktade på ”att Sverige också på längre sikt ska stå sig väl i en global konkurrens”, ”som svar på en efterfrågan från näringslivet”. Det betyder att hand i hand med storföretagen satsa på export.

Inte att sätta välfärd, minskade klyftor och klimatet i första hand – 12 miljarder kronor kvarstår exempelvis på skattereduktioner för fossila bränslen.

Frågan är vilken kraft som kan mobiliseras för en annan politik. Klimatstrejkerna, de många upproren (undersköterskor, äldrevården, lärare, inlandet) och protesterna mot utvisningar har gemensamma intressen att kämpa mot den EU-inspirerade högerpolitiken.

Hyresgästföreningen som helhet behöver följa region Väst i en verklig kampanj mot januariavtalet. LO måste pressas underifrån till att inte bara skicka pressmeddelanden, utan faktiskt agera mot klyftor och för välfärd. Vänsterpartiet behöver följa råden för många av sina medlemmar att aktivt utmana S-MP-regeringen med vänsterpolitik. Den gryende antikapitalismen behöver bli en kamp för demokratisk socialism, det enda verkliga alternativet. ■

S

kolmiljö Politikerna säger sig vilja minska klasstorlekarna, men istället sker det motsatta i allt större utsträckning. I en krönika i Lärarnas tidning den 18 september av Susanna Klemming, som jobbar i grundskolan F-3, beskriver hon hur hon har fått nog av den ohållbara situationen; ”Tårarna av stress och ångest ligger ständigt på lur i tårkanalerna”. ”När ska politikerna förstå vilken situation vi lärare är i...

Vi sjukskriver oss, vi säger upp oss, få vill plugga till det...

Det är inte bara lönen, vi måste få ett tak på elevantalet i klasserna, få assistenter till de barn som har behov av det och få mindre administration NU!”, avslutar hon sin krönika.

”Kommer att drabba de anställda hårt”

A

rbetsvillkor Lägre löner och sämre semestervillkor till priset av ökad arbetsbörda. Det får personliga assistenter på det privata bolaget Tiohundra i Norrtälje utstå när bolaget ska spara 53 miljoner kronor. Heltidsmåttet höjs bland annat från 37 timmar till 38,25 timmar i veckan.

Det rapporterar Kommunalarbetaren (KA) den 18 september.

– Vi är rädda för att det kommer att drabba de anställda väldigt hårt och påverka inte bara deras löner utan även pensioner. Det är en hyvling de gör, det är förjäkligt, säger Christer Hallingström till KA, som är huvudskyddsombud, arbetsmiljösamordnare och förhandlingsansvarig på Kommunal för Tiohundra.

Inte bara de personliga assistenterna kommer att drabbas, utan ”alla verksamhetsområden” ska ses över, där bland annat psykiatri, sjukvård och äldreomsorg ingår.

Arbetslöshetsoro för timmisar

O

säkra anställningar Nya siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att 36 procent av de allt fler med tidsbegränsade, osäkra jobb är oroliga över att bli arbetslösa när deras nuvarande jobb avslutas – och 11 procent är ”mycket oroliga”. Det är fyra gånger fler än oron över att stå utan jobb som fast anställda har, där respektive siffror är 8 och 2 procent.

Just nu uppskattas omkring en av tio ha en tidsbegränsad anställning, vilket kan handla om vikariat, timanställda, säsongsarbetande eller provanställda. Dessa anställningsformer är särskilt vanligt bland ungdomar, utrikes födda och personer som saknar gymnasial utbildning.

Enorm brist på LSS-boenden

B

ostad åt alla I över hälften av landets kommuner – 162 stycken som innehar 80 procent av landets befolkning – råder det brist på LSS-boenden (bostäder med särskild service för personer med funktionsnedsättning). Det är framför allt högskole- och storstadskommuner som inte kan erbjuda anpassade lägenheter till dem som enligt lagen har rätt till det. Det skriver Hem & Hyra den 23 september. ■

INRIKES

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

6

privata. Vi ser en allt aggressivare nyliberal politik som breder ut sig lokalt och globalt. Riskkapitalister tränger sig allt mer in på den svenska bostadsmarknaden.

Kristofer Lundberg, ordf Hyresgästföreningen västra Sverige, manade till offensiv kamp mot januariavtalet på deras möte den 21 september.

Analysföretaget Ramböll räknade inför valet ut, på initiativ av Hyresgästföreningen, vad hyresnivåerna blir om priset sätts efter marknadsmässiga principer i Stockholm, Göteborg, Halmstad och Helsingborg.

Svaret blev att marknadshyror skulle innebära hyreshöjningar över hela landet och i alla städernas olika områden. Räknat på en genomsnittslägenhet med två rum och kök på 57-62 kvm ökar hyrorna med 50 procent i Stockholm, 32-50 procent i Göteborg, 31 procent i Halmstad och 24 procent i Helsingborg.

Om hushållens andel av inkomsten i ännu större utsträckning måste gå till hyran innebär det en minskad konsumtionskraft med uppemot 15 procent. De hushåll som redan har en ansträngd ekonomi är de som skulle drabbas hårdast.

Dagens system ger redan stora vinster åt företagen – det finns inget skäl till att låta dem fylla sina skattekistor ytterligare.

Socialdemokraterna öppnar med januariavtalet – överenskommelsen mellan regeringspartierna, Centern och Liberalerna – upp för marknadshyror. I första hand i nyproduktion, men med siktet inställt på hela beståndet. Beslut ska tas redan 2021.

CARLOS GUTIERREZ rs.gbg@socialisterna.org

I

samband med riksdagens öppnande läste Stefan Löfven upp den så kallade regeringsförklaringen, en sammanfattning om vilken politik som regeringen ska föra.

Talet innehöll en lång lista över förändringar av den svenska bostadsmarknaden.

Förutom friare hyressättning i nyproduktion ska S-MP-regeringen verka för att lägenheternas kvalitet och läge får en större betydelse för hur högt hyran sätts.

Detta stöter nu på motstånd från Hyresgästföreningen i västra Sverige som inleder en offensiv mot januariavtalet och uppmanar andra regioner att följa exemplet genom ett nationellt upprop.

Idag förhandlas hyrorna mellan fastighetsägarna och hyresgästerna, där Hyresgästföreningen kämpar för att hålla nere hyrorna samt ge trygghet och inflytande åt hyresgästerna. Det är detta system som överenskommelsen nu siktar på att rasera, med förödande sociala konsekvenser som följd.

– Krav på marknadshyra har alltid varit fastighetsägarnas och högerpartiernas återkommande lösning på bostadsbristen, men

aldrig tidigare har hotet mot hyressättningssystemet varit så allvarligt som under denna rödgröna regering, säger Kristofer Lundberg, regionordförande i den stridbara Hyresgästföreningen i västra Sverige med 75 000 medlemmar.

När regionstyrelsen för västra Sverige i förra veckan hade heldagsmöte ägnades en del av tiden till just frågan om motståndet mot januariavtalet.

Kristofer Lundberg lyfte då fram vikten av att organisationen nu mobiliserar mot januariavtalet för att stoppa marknadshyror och andra attacker på hyressättningssystemet.

Styrelsen uttryckte besvikelse över förbundets tystnad efter den uppmaning som har kommit från nära 200 lokala föreningar i västra Sverige med krav på en landsomfattande protestdag, ett krav som också antogs av det massmöte som hölls i Göteborg med nära 700 deltagare i mars.

Kristofer Lundberg poängterade att de inte kan vänta längre på förbundet, utan att västra Sverige nu uppmanar övriga regioner att följa västra Sveriges initiativ i ett nationellt upprop om en offensiv mot

januariavtalet. Regionstyrelsen höll med och gav det bostadspolitiska utskottet i uppdrag att ta fram en regional kampanjplan för mobiliseringen mot januariavtalet.

Marknadshyror skulle leda till kraftigt höjda hyror och förvärra en redan ansträngd ekonomisk situation för hyresgästkollektivet. En redan allvarlig bostadsbrist skulle förvärras. Marknadshyror skapar inte fler bostäder, utan kommer att öka klassklyftorna och segregationen.

Det finns inte stöd för marknadshyror hos något partis väljarbas och möjligheterna för en omfattande rörelse mot regeringen är stor. Mark-

Foto: Offensiv

Kampen hårdnar mot januariavtalet

nadshyrorhotet är akut. Detta var också tonen från Hyresgästföreningen västra Sverige när de samlade regionens alla 13 föreningar till planering inför 2020 den 21 september.

– Tre miljoner hyresgästers trygghet offras på regeringsmaktens altare, sa då Kristofer Lundberg till de 70 ledare för rörelsen som hade samlats, och fortsatte: – I januariavtalet är det på nytt det ägda boendet som gynnas av de politiska besluten. Budgeten som nu har presenterats är en budget för de rika, en omvänd Robin Hood-politik där de tar från låginkomsttagare och ger till höginkomsttagare, tar från det offentliga och ger till det

Varken fastighetsbolagen eller byggbolagen anger att dagens hyressättningssystem är ett hinder för bostadsbyggandet. Ändå är det hyressättningen som regeringen nu angriper. Bristen på hyreslägenheter och höga hyror innebär att priset på villor och bostadsrätter stiger.

De som tjänar på bostadsbristen är därmed de redan välbeställda.

Marknadshyror eller fri hyressättning ökar inte bostadsbyggandet, utan innebär en ökad otrygghet då människor som inte har råd att bo kvar trycks undan. Att med ökade hyror tvinga bort människor från sina hem löser inte bostadskrisen, utan skulle leda till allvarliga sociala problem.

Hyresgästföreningen har nu ett stort ansvar att på allvar ta kampen för att försvara föreningens 540 000 medlemmar, landets tre miljoner hyresgäster och morgondagens hyresgäster. ■

Hembla säljs – stoppa bostadskarusellen!

H

ej hyresgäst i Hembla, visste du att ditt hus har sålts igen? Vonovias köp av Blackstoneägda Hembla innebär att den vansinniga spekulationen med de miljonprogramshus som sålts ut till privata fastighetsägare av allmännyttan har nått svindlande höjder.

Det tyska riskkapitalbolaget Vonovia (som redan äger Victoria Park) köper upp hela Blackstones kontrollpost av Hembla (61,2 procent av kapitalet och 69,3 procent av röstandelen) för 12,2 miljarder kronor. Genom att till innehavet av Victoria Parks 16 638 lägenheter lägga Hemblas 21 411 lägenheter blir Vonovia med 38 049 lägenheter landets i särklass största privata fastighetsägare av miljonprogramshus och näst största ägare av bostadshus efter Svenska Bostäder.

Blackstone, som precis som nu Vonovia försäkrat att de är långsiktiga ägare, har genom dotterbolaget Vega Holdco bara ägt Hembla (tidigare D. Carnegie) i tre år. Affären innebär ett jätteklipp för Wall

Street-jätten, som enligt Fastighetsnytt tjänar 6 miljarder kronor på affären (det innebär en vinst på drygt 280 000 per lägenhet). Beloppet är lika mycket som regeringen sänker värnskatten med och en miljard mer än det statliga tillskottet till kommuner och landsting i statsbudgeten. Vonovia tycker att det priset är värt för möjligheten att på samma sätt som Blackstone skinna Hemblas hyresgäster.

För hyresgästerna i Husby tas de hyresrätter som privatiserades på 1990-talet nu över av nya ägare efter en lång rad tidigare privata fastighetsbolag efter Stockholms stad: Förstaden, Mandamus, Akelius, Wallenstam, Stendörren/Graflunds/D. Carnegie och Hembla/Blackstone, en räcka bolag som alla gjort rejäla klipp på hyresgästernas bekostnad. Vi måste kräva en ny social bostadspolitik som en gång för alla sätter stopp för den här sortens svindlande spekulationsaffärer med hyresgästernas hem! ■ Arne Johansson

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

7

12h-pass i Haninge: ”Vi ger oss inte!”

Den 18 september protesterade undersköterskor och vårdbiträden utanför kommunhuset för andra gången under september, när Äldrenämnden sammanträdde. En till demonstration hölls sedan måndagen den 23 september, då Kommunstyrelsen hade möte. Ett tjugotal, främst anställda, slöt upp på de båda demonstrationerna.

RS HANINGE

N

är Äldrenämnden sammanträdde den 18 september var det ingen politiker som vågade stanna till och bemöta de anställda.

Upprördheten över nämndordförande Martin Strömvalls (KD) beteende var stor; nämndordföranden har vägrat att träffa anställda för att lyssna på hur 12-timmarspassen påverkar deras hälsa och har dessutom strukit punkten ”Allmänhetens frågestund” från Äldrenämndens dagordning för att slippa obekväma frågor från anställda och brukare.

– Kom ut och prata med oss Martin Strömvall. Vi kommer inte ge oss förrän 12-timmarspassen är borta! sa undersköterskan Sofia Abukar i micken.

Kommunstyrelsens politiker möttes på måndagen den 23 september av krav på att 12-timmarspassen ska tas bort och att nedskärningar-

Foto: Mattias Bernhardsson

offensiv@socialisterna.org

na i äldreomsorgen måste stoppas.

Medan Äldrenämndens ordförande Martin Strömvall (KD) fortfarande gömde sig i kommunhuset valde kommunalrådet Petri Salonen (C) – under den tredje manifestationen, efter att ha viftat bort de anställda under den andra manifestationen – att stanna till och lyssna ett tag.

– Ge oss som arbetar i äldrevården medel och förutsättningar för att göra ett bra jobb. Kommunens mål bör inte vara att göra profit på dess

Fortfarande vägrar Äldrenämndens ordförande Martin Strömvall (KD) att träffa personalen. Skamligt är bara förnamnet.

invånare. Kommunens mål bör vara att skapa en kommun som är bra att arbeta, leva och åldras i, sa Henrik Björk, undersköterska på Johanneslunds boende i Västerhaninge.

kar, undersköterska på Ros-Anders Gård i Tungelsta samt Mi Alforsen och Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna.

– 12-timmarspass och minskad bemanning innebär att både anställda och boende utsätts för livsfara. Antalet tillbud har skenat efter att 12-timmarspassen infördes. Och nästa år kommer ytterligare nedskärningar på bemanningen, samtidigt som kommunstyret budgeterat

– En hel avdelning på Vallagården är nu långtidssjukskrivna, det är bara en ordinarie anställd kvar, berättade Lena Lindberg-Qvickström, undersköterska på Vallagården i Handen.

Andra som talade var Sofia Abu-

upprepade de allt mer ohöljda rasistiska anspelningarna. Bland annat påstod SD:s Per Göransson triumferande att det inte var ”rena” lulebor som stod bakom ”den stora ökningen av grova våldsbrott i Luleå” utan andra (”orena”?!) som ”forslats hit av Migrationsverket”.

När Liv Shange Moyo (RS) anmärkte att det var lägligt att det rasistiska partiet nu talade klarspråk uppfattade Göransson det genast som en referens till SD och begärde replik!

Liv Shange Moyo (RS) debatterade mot de allt värre rasistiska utspelen från särskilt SD.

K

ommunfullmäktiges möte i Luleå den 23 september upptogs till stor del av två debatter – dels om otrygghet och brottslighet, dels om växtbaserad kost i skolan.

Kristdemokraterna hade lagt en motion som föreslog att kommunen skulle införa EST (Effektiv Samordning för Trygghet) som metod för samverkan mellan kommunens verksamheter, polisen och det så kallade ”civila samhället” (exempelvis fastighetsbolag).

Detta stöddes av de övriga partierna minus RS, S och MP. När S insåg att det något märkliga stödet från V betydde att motionen skulle gå igenom föreslog de en återremiss för att utreda kostnaden för att införa EST, vilket också blev utfallet.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) tog ställning emot motionen och tog upp de grundläggande trygghetsfrågor som tappades bort av övriga partier – hur satsningar istället för ”effektiviseringar” på skolan,

med marginaler för lärare och annan personal att se och ingripa när unga riskerar att hamna i brottslighet, skulle minska behovet av kartläggning och inkoppling av polis.

SD försökte medvetet att måla upp en skräckbild av Luleå och Sverige, där ”något” påstods ha hänt de senaste åren.

Luleå har de senaste tio åren upplevts som allt tryggare av sina invånare och våldsbrotten har totalt i Sverige minskat, men partierna

Foto: Offensiv

Luleå: RS tog strid mot SD:s obscena rasism

Från det rent anstötliga gick SD vidare till rent pinsamt gubbtyckande. Genom en snabbinterpellation påstod de att kommunen utsätter gymnasieelever för livsfara genom att servera vegansk mat, samt att måltidspolicy sätts via ”influencers” istället för med vetenskapligt stöd. Här fick de svidande mothugg från i stort sett alla övriga partier.

RS var de enda som tog upp om hur storföretagens animalieproduktion bygger på rovdrift på djur och natur. Vi påpekade även hur anti-veganismen är en ideologisk, reaktionär attack som provoceras just av ungas motstånd mot de här centrala delarna i det globala vinstmaskineriet. ■ RS Luleå

för att göra ett överskott på hela 2,5 procent av kommunens statsbidrag och skatteintäkter, sa Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen Nej till slavliknande scheman i äldreomsorgen. Över 170 anställda från Haninges vård- och omsorgsboenden i Handen, Vendelsö, Västerhaninge, Tungelsta och Dalarö står bakom kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg. ■

Bostadsvrål i helgen BOSTADSVRÅLET 2019!

Den 28 september i Folkets Husby och den 29 september i Konsthall C i Hökarängen

Ur programmet med aktivister och forskare: •H yresgästorganisering kring förra sekelskiftet • Norra Järva stadsdelsråd har ordet • Migrant work and the fight for housing (In english) • Vad gör bostadsojämlikheten med oss?

• Renovräkt • Hyresvärdars maktspel och hur du tar striden!

• Striden om hyresrätten – offensiv mot januariavtalet • Hyresgästföreningen Väst • Gör motstånd mot ombildning & utförsäljning.

Det är också evenemanget ”Tenants organizing – precarization and resistance” den 26-27 september i Skarpnäcks kulturhus. ■

ANALYS

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

Systemförändring – in 8

Den globala klimatstrejken den 20 september har beskrivits som den största miljöprotesten någonsin. Över fyra miljoner elever, föräldrar och arbetare deltog världen över.

Det var 2 500 aktioner i 150 länder på världens sju kontinenter, inklusive Antarktis!

MEREDITH JACKA

Socialist Party (CWI Australien

I Tyskland blev protesterna lika stora som de var i hela världen de två föregående gångerna i våras med hela 1,4 miljoner som intog gatorna.

I USA tog sig hundratusentals ut i hela landet för klimatet – bara i New York uppskattas omkring 250 000 ha deltagit. I Seattle talade Socialist Alternatives (CWI:s sympatisörer USA) fullmäktigeledamot Kshama Sawant om en socialistisk Green New Deal och om kampen mot det enorma företaget Amazon.

Tiotusentals slöt upp i Storbritannien, Belgien, Irland, Brasilien, Frankrike, Sverige med flera länder; tusentals i Tjeckien, Grekland, och Polen; hundratals i Israel/Palestina, Ryssland och Nigeria, och i en uppsjö andra länder ägde strejker och protester rum.

I alla dessa länder ingrep och deltog CWI, där vi förde fram att det behövs ett socialistiskt program för klimatet – systemförändring, inte klimatförändring!

Medan rörelsen har en enorm potential, måste vi notera att enbart protester, även de som miljontals deltar i, inte kommer att vara nog för att få regeringar att agera. Exempelvis demonstrerade miljontals mot Irakkriget, men det kriget startades i alla fall.

Vi måste expandera protesterna med målet att slå mot de stora utsläpparnas och deras representanters ömma punkt – profiterna.

Det är arbetare och fattiga som drabbas hårdast av klimatförändringar. Men det är också arbetarklassen som har makten att ändra samhället.

Medan många såg till att ta ledigt från jobbet för att kunna delta i protesterna hade det kunnat få en så mycket större påverkan om det

hade varit grundligt organiserat via fackföreningarna.

Om både studenter och arbetare lade ner sitt arbete kombinerat med stora protester skulle det få hela ekonomin att stanna av. Detta är vad vi behöver i fortsättningen.

Att forma demokratiska kommittéer på skolor, universitet och arbetsplatser för att organisera och koordinera sådana aktioner är vägen framåt för att åstadkomma det.

FN:s klimattoppmöten må ge en läpparnas bekännelse till vår rörelse, men alla överenskommelser de når kommer att vara tandlösa, precis som de som slöts i Paris 2015.

Det föreslagna målet på nollutsläpp till 2050 är för lite, för sent.

Och precis som med Parisavtalet är strategierna som föreslås för att nå dessa mål baserade på samma logik som det profitdrivna system som orsakade den ekologiska katastrof vi nu står inför.

Det enda sättet för oss att avvärja en ytterligare katastrof, och att reparera skadan som redan har gjorts, är om vanligt folk tar makten i sina egna händer. Vi kan varken lita på storföretagens profitörer eller de partier som representerar dem att agera i våra intressen.

Utöver att få med oss fackföreningarna är aktioner, som blockader mot företag med insatser i den fossila bränsleindustrin, ett viktigt nästa steg. Hela rörelsen borde nu stödja den blockad som planeras på den internationella gruv- och resurskonferensen (IMARC) i Melbourne den 29-31 oktober.

Konferensen kommer att föra samman de ”globala gruvledarna, policyskapare, investerare och varuinköpare” från hela världen. De ska använda evenemanget för att diskutera hur de kan maximera sina profiter.

Att störa den konferensen skulle skicka ett budskap om att vi inte är beredda att acceptera ”business as usual” från de klimatförstörande fossila bränsleindustrierna.

Liknande aktioner måste hållas i alla världens länder mot olika bolag med starka kapitalintressen i den fossila bränsleindustrin och andra smutsiga marknader.

Snarare än att förlita oss på den kapitalistiska ”fria” marknaden behöver vi en hållbar plan för produktion som demokratiskt kan

Foton: CWI:s olika sektioner

I

Australien demonstrerade över 330 000 med krav på omedelbar handling gällande klimatfrågan. Många reste frågan om systemförändring. I Melbourne var strejken åtminstone 150 000 personer stark och stannade det centrala affärsdistriktet i flera timmar.

Protesterna i Australien var de största sedan de som organiserades mot Irakkriget 2003. Detta är ett tecken på den enorma ilska och frustration som vanligt folk känner, samtidigt som prokapitalistiska regeringar världen över fortsätter att inte agera.

använda världens resurser för att möta majoritetens behov. Med en sådan plan kan vi få bort alla vinstmotiv och rikta resurserna till investeringar i förnybara energier, högkvalitativ och gratis kollektivtrafik, samt ekovänliga prisvärda bostäder åt alla.

Genom att stryka de miljarder i subventioner som betalas ut till fossila bränsleindustrier skulle vi istället kunna utveckla miljövänliga teknologier och material. Vi skulle kunna garantera att alla har rätten till bra jobb på fackliga löner och ett liv fritt från fattigdom.

Det skapas mer än tillräckligt med rikedomar för att detta ska kunna ske, men just nu kontrolleras det av en girig, rik elit – världens kapitalistklass.

Vi måste kämpa för ett system som tar makten och rikedomarna av dessa klimatförstörare. Vi måste organisera ekonomin så att de stora gruvbolagen, energibolagen och bankerna är offentligt ägda och demokratiskt kontrollerade.

Med andra ord behöver vi ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter människor och miljön först! ■

150 000 deltog i Melbourne. CWI Australien ropar talkörer.

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

nte klimatförändring!

9

Kamraterna i Tyskland, där 1,4 miljoner deltog, hade ett fantastiskt ingripande – materialet tog nästan helt slut!

15 000 i Bryssel där vår sektion hade en energisk och stark närvaro.

I Aten slöt omkring 1 000 upp. Vi är starkt involverade i olika kampanjer mot miljöförstörande bolag och gruvor i landet.

Hundratals i Moskva, då de förpassades långt från centrum. CWI Ryssland på bild.

Tusentals slöt upp i polska Krakow.

I Israel/Palestina deltog ungefär 1 000. Intresset för vår sektions material var stort.

Facket NIPSA deltog i Belfast där vi har medlemmar.

INTERNATIONELLT

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

10

Klimatet kräver revolutionära f ”Lyssna på forskarna” är det budskap som Greta Thunberg tillsammans med miljontals klimatstrejkande skolungdomar denna vecka har konfronterat världens politiska ledare med i samband med FN:s så kallade Climate Action Summit i New York. Och den sammanställning av den allra senaste vetenskapliga informationen, United In Science, som FN:s ”Science Advisory Group” publicerade den 22 september, är minst sagt oroande.

ARNE JOHANSSON

H

är är några av nyckelbudskapen: • De globala utsläppen av koldioxid har sedan Parisavtalet 2015 fortsatt att öka med mer än 1 procent om året för att 2018 accelerera till 2 procent.

• Även om alla länder som skrev under Parisavtalet skulle uppnå sina frivilliga åtaganden skulle de globala utsläppen inte kulminera 2020 eller ens 2030.

• Även om de skulle klara sina nuvarande åtaganden pekar utvecklingen mot en temperaturökning med 2,9-3 grader år 2100, som sedan skulle fortsätta.

• För att kunna begränsa uppvärmningen till 2 grader skulle ländernas åtaganden behöva tredubblas och för att klara 1,5 grader femdubblas.

• Klimatförändringarna slår hårdare och snabbare än de uppskattades göra för tio år sedan och riskerar att närma sig kritiska tippunkter.

• Att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader är inte fysiskt omöjligt, men skulle kräva oemotsvarade förändringar av alla samhällets aspekter.

Allt fler klimatforskare tvivlar öppet på möjligheterna att lyckas. ”Detta är en pessimistisk krönika”, skrev Sveriges främste klimatguru Johan Rockström i Svenska Dagbladet den 7 september i en artikel där han kallade IPCC:s (FN:s klimatpanel) scenarier för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader ”en akademisk gymnastik som inte har med verkligheten att göra”.

till 3,5 procents årlig ökning – i nivå med eller något högre än den globala tillväxten. Koldioxidhalten i atmosfären (nu på 415 ppm) har ökat tre gånger så snabbt under tioårsperioden sedan finanskrisen (från 2009 till 2018) som under perioden 1959-1968. Dessvärre pekar dessutom dagens trender enligt de nya klimatmodeller som kommer att användas av IPCC från 2021 mot 2 graders högre uppvärmning år 2100 än enligt tidigare modeller, det vill säga mot 5 grader.

Nästa oroande fråga är när de tipp­ punkter passeras som gör upphettningen ohejdbar? Rockström är också en av de Earth System-forskare som i Proceedings of the National Academy of Sciences den 8 augusti 2018 varnade för att självförstärkande mekanismer redan vid relativt små globala temperaturhöjningar kan passera planetära trösklar där de skenar bortom mänsklig makt att hejda: inklusive tinande permafrost, frigörelse av metangas från havsbäddarna, försvagad förmåga för mark och hav att absorbera koldioxid, ökad respiration för bakterier i haven, skogsdöd i både regn- och barrskogar, reducerat snötäcke, och smältande polarisar.

Slutsatserna pekade i revolutionär riktning: ”Gradvisa linjära förändringar av det nuvarande socioekonomiska systemet räcker inte för att stabilisera jordsystemet. Omfattande, snabba och grundläggande omvandlingar kommer troligtvis att krävas för att minska risken för att korsa tröskeln och låsa fast i

Utan en revolutionerande omställning kan världen snart vara på väg mot en framtid av apokalyptiska konsekvenser.

Med hänvisning till en rapport från den europeiska miljökoalitionen EEB och en studie av Jason Hickel och Giorgios Kallis (Is Green Growth Possible?) ifrågasätter han också om den ”gröna tillväxt” som är både Världsbankens, OECD:s och FN:s huvudstrategi skulle vara möjlig, dvs att få utsläpp, föroreningar och utnyttjande av skog, vatten och mark att minska, även om ekonomin växer.

Efter en viss relativ frikoppling under 1990-talet har resurskonsumtionen på 2000-talet åter ökat

Hothouse Earth-banan. För att undvika att korsa en planetär tröskel (...) krävs en djup omvandling baserad på en grundläggande omorientering av mänskliga värden, rättvisa, beteende, institutioner, ekonomier och teknik.”

Utan en sådan revolutionerande omställning kan världen snart vara på väg mot en framtid av apokalyptiska konsekvenser, med hundratals miljoner klimatflyktingar från obeboeliga regioner, katastrofala stormar och skogsbränder, vatten- och livsmedelskriser.

Foto: Nikolaj F. Rasmussen / Flickr CC

offensiv@socialisterna.org

För att stoppa utsläppen krävs en total kursomläggning på alla områden och ett helt annat system – socialism.

Det är mot denna bakgrund av en akut existentiell kris för både mänskligheten och den natur vi känner som parollen ”Systemförändring, inte klimatförändring” snarast måste omsättas i den sorts omvälvande politiska åtgärder som Greta Thunberg darrande av harm krävde i FN, men inte fick se röken av, från världens ledande politiker.

Att inte vare sig Parisavtalet eller någon regering har övervägt att snarast sätta stoppdatum för både utvinningen och förbränningen av kol och olja beror inte minst på att det omedelbart skulle utlösa en global finanskris. Och då inte bara för oljebolagen, utan för all världens aktiemarknader och banker, vars aktiekurser bygger på att den fossila infrastrukturen inte kan skrotas innan reserverna är tömda och deras investeringar betalat sig – vilket också är drivkraften bakom alla falska marknadsmetoder och fantasifulla tekniska lösningar.

Omställningshastigheten är avgörande. Enligt Klimatpolitiska rådet, som är en del av Sveriges klimatpolitiska ramverk, har utsläppsminskningen bromsat in när den istället behöver accelerera till 5-8 procent varje år för att Sverige ska ha en chans att klara sina egna (i sig helt otillräckliga) klimatmål om noll i nettoutsläpp 2045 för de delar av ekonomin som inte ingår i EU:s handel med utsläppsrätter. Att alla storskaliga industrianläggningar, eloch fjärrvärmeverk samt flygtrafik

hänvisas till en absurd utsläppshandel som helt saknar styrning i riktning mot nollutsläpp är ett hån mot kraven på snabb klimatomställning.

Att SSAB får statligt stöd enligt det så kallade Industriklivet för en planerad försöksanläggning som de hoppas ska kunna leda till att kol i framtiden kan bytas ut mot vätgas i stålproduktionen, har kvalificerat den svenska regeringen för en global ledarskapsgrupp för omställning av tung industri tillsammans med Indiens reaktionära Modi-regering.

Men att Stefan Löfven och Isabella Lövin därmed deltar i en absurd greenwashing, visas av att ingen ifrågasätter att SSAB inte räknar med att ta detta i kommersiellt bruk förrän bortom 2035, då klimatet redan kan vara bortom räddning. Och i Göteborg byggs en ny storskalig fossilgasterminal, medan det är en öppen fråga om regeringen ens vågar sätta stopp för Preems planer på en utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil, som på ett bräde skulle stjälpa alla klimatmål.

Om Sverige ens ska ha en chans att uppnå sitt eget otillräckliga mål om nollutsläpp 2045 utanför den industri- och flygverksamhet där händerna tvås med hänvisning till EU:s handel med utsläppsrätter, är det enligt Klimatpolitiska rådet avgörande att klara etappmålet om 70 procents minskade utsläpp inom transportsektorn 2030 jämfört med 2010 (vilket borde vara 100 procent för denna relativt lätta uppgift).

Men inom transportsektorn, som svarar för hälften av de återstående utsläppen, ökade istället utsläppen med 2 procent förra året.

Enligt rådet pekar fattade beslut mot en minskning på bara hälften av etappmålets krav. ”Planeringen av Sveriges infrastruktur baseras inte på att klimatmålen ska uppnås, utan på prognoser för ökad vägtrafik som inte är förenliga med 2030-målet”, sammanfattas Klimatpolitiska rådets förödande kritik i Årsrapport 2019.

Staffan Laestadius, professor emeritus i industriell utveckling vid KTH i Stockholm som skrivit två böcker om den nödvändiga omställningen, anser att det är dags för riksdagen att utlösa ett nödläge. Enligt honom (som inte kan tänka sig något annat än en reglerad kapitalism) skulle inte ens en inledande skatteväxling som är sju gånger större än regeringens och sedan dubblas de följande åren räcka för att (i dagens samhälle) uppnå den omställningshastighet på 7 procent minskade utsläpp per år som krävs för att hejda uppvärmningen vid 2 grader.

Det skulle också, menar han, kräva ett tredubblat infrastrukturbygge, en snabbhalvering av flygtrafiken kopplat till en snabbutbyggnad av järnvägen Oslo-Stockholm, fördubblad utvecklingshastighet för vätgas och vätgasbaserad järnmalmsreduktion, omfattande satsningar på biomassa (men ej som biobränsle som också släpper ut

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

11

förändringar

koldioxid) och en halvering av nötköttets andel i livsmedelssystemet.

Det säger något om hur omfattande omställningen måste bli. Vad som helt saknas i detta perspektiv är de avgörande krockarna med dagens vinstdrivna, konkurrensutsatta och ojämlika kapitalistiska ekonomi och nödvändigheten av en demokratiskt utarbetad plan för en grön och rättvis omställning, under demokratisk kontroll av både de arbetande, klimatrörelsen och alla berörda.

Ingen ska tro att en Grön ny giv (Green New Deal) blir en lätt match, som säkrar jobb och välfärd under en historiskt snabb omställning av samhället: till ett energisystem som bygger på sol- och vind, där mycket av privatbilism och flyg måste ersättas av elektrifierad kollektivtrafik och järnvägar på snabbspår, med en samhällsplanering som både tar sikte på klimatsmart bostadsbyggande och renoveringar och en ny och elektrifierad infrastruktur för industrier och transporter.

Allt detta reser nya krav på en mycket stram hushållning med knappa naturresurser, där klyftorna utjämnas så att de mycket rika med de största ekologiska fotavtrycken får dra åt svångremmen och en kapitalistisk ekonomi för maximal tillväxt och vinst åt ägarna ersätts av sociala utvecklingsmål för en jämlik välfärd (skola, vård, omsorg, kultur).

De Gula västarnas revolt i Frankrike kom som en reaktion från landsbygdens folk på de höj-

Redan förslagsställarna bakom en Green New Deal i USA och liknande förslag av Corbyns Labour har förstått att en sådan planerad omställning måste ske i nära samplanering med fackföreningar, klimatrörelser och berörda samhällen och baseras på tydliga försäkringar om att de som riskerar att se sina gamla jobb försvinna ska erbjudas omskolning och en ny framtid med välbetalda och gröna alternativa jobb. Detsamma ska erbjudas drabbade ursprungsfolk, utsatta folkgrupper och regioner. I än högre grad måste detta gälla i en rödgrön och socialistisk ny giv.

Inget kan vara viktigare för socialister än att med största möjliga energi delta i den nya och världsomspännande unga klimatrörelsen, som idag erbjuder mänskligheten det bästa hoppet om en förändring och som också kan ingjuta nytt liv i fackföreningsrörelsen och andra gamla och nya folkrörelser. Denna har också alla förutsättningar att radikaliseras och bidra till en ny socialistisk medvetenhet om vilka konkreta kapitalintressen som står i vägen och som måste besegras för att våra barns och barnbarns liv på planeten ska kunna säkras.

Som socialister gäller det nu också att kunna utveckla kraven och förklara hur det nu är dags att utarbeta konkreta program för en Grön ny giv som för att kunna genomföras också måste bli röd. ■

Foto: CWI

da bränsleskatter som Macron försökte införa och som visar att en klimatomställning baserad på orättvisa skatter är dömd att misslyckas.

För socialister gäller det att istället visa hur en avgiftsfri kollektivtrafik, inte minst i Stockholm, Göteborg och andra storstäder, skulle kunna bli en populär grundbult i trafikens omställning – tillsammans med godstrafik på en återförstatligad järnväg, elbilar, bilpooler, cyklar och så vidare. På ett motsvarande sätt måste dagens asociala bostadspolitik ersättas av en politik som sätter stopp för bostadsspekulationen och trångboddheten genom att ekonomiskt uppmuntra flerfamiljsbostäder i en ny allmännytta och bygger billigt med stöd av samhällsägda banker och byggbolag.

Det säger sig självt att detta inte är förenligt med en ekonomi som domineras av privata storbanker som skulle krascha av ett nödvändigt stoppdatum för den fossila industrin och dess bränslen och privatkapitalistiska storföretag som inte ens klarar en något sämre vinst än de globala konkurrenterna.

Dagbok från Paris

Några av de kamrater som ingrep med CWI:s socialistiska program i Paris.

Den 21 september deltog CWI, den international Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av, i de klimatprotester som ägde rum i Paris. Jag deltog från Sverige.

LARS BJERSING

rs.lulea@socialisterna.org

Fredag

Måste ta bussen vid kl 11.30, men vaknar redan vid kl 07 utan alarm – ser fram emot denna helg och är både taggad och nervös. Jag ser med glädje på nyheterna att klimatveckan redan har dragit igång i Australien.

Planet från Arlanda till Paris får vända efter en dryg halvtimma i luften, dåligt bränslefilter tydligen.

Efter flera timmars försening är vi på gång igen. Väl på plats kan man ana via informationstavlorna hur helgen kommer att se ut; varningar för stängda hållplatser på flera linjer på grund av de kommande demonstrationerna.

Hotellet som bokats ligger i en av Paris utkanter där många flyktingar och invandrare har huserats under åren. Nedgånget, men vackert. Jag möter upp de kamrater som har hunnit före mig till hotellet runt midnatt och vi diskuterar morgondagens agenda och plan.

Lördag

På tv:n i lobbyn säger nyhetsankaret att över 7 500 poliser har mobiliserats för dagens demonstrationer.

Planen är att först ta oss till Stationen La Madeleine i centrala Paris, där en del av de Gula västarnas demonstration ska samlas först.

Efter att vi går av tunnelbanan dröjer det inte länge innan vi ser att någonting är konstigt. Överallt är det olika sorters polisbilar och de flesta poliserna vi ser är utklädda till stormtrupper ur någon dystopisk framtidsfilm.

Medan vi väntar på fler kamrater och försöker ta reda på var de

Gula västarna befinner sig får plötsligt en stor mängd poliser bråttom.

Runt 20 civilbilar, polisbilar och piketbussar fylls snabbt med poliser och bara någon minut senare hörs tumult och knallar från avfyrade tårgaskanoner. Längre ner längs gatan ser vi tårgasen fylla tomrummet mellan husen. Vi rör oss i den riktningen.

De vi träffar längs vägen varnar oss för vissa gator och även för civilklädda poliser som låtsas vara en del av folksamlingen. Skönt att se att folket håller ihop mot polisen denna morgon.

På varje gata som vi tittar ner efter är det poliser som visar upp sig, kroppsvisiterar, söker igenom folks väskor eller bara blockerar människors väg.

Känslan av att polisen gör vad den kan för att sätta sig i respekt släpper inte. Förutom den vanliga polisstyrkan har de även kallat in Gendarmerna (paramilitär styrka som även fungerar som militärpolis), CRS (piketstyrkor), nationella poliser och La BAC (civilpolis som ofta uppträder förklädda).

Vi beger oss till fots mot Edmond Rostand-torget (Luxembourgplatsen) där klimatdemonstrationer skall äga rum och dit även en del av de Gula västarna förväntas komma. Det är egentligen mer av en rondell än ett torg, men på grund av de stora folkmassorna är det inga bilar som försöker ta sig fram längs dessa gator idag.

Här är stämningen god och det hörs musik, tal och talkörer från de omgivande gatorna. Någonstans ifrån hörs Internationalen. Vi säljer tidningar, delar ut flygblad och

försöker att prata med de som är intresserade av diskussion. Den tidning som gjorts enkom för detta ingripande säljer slut nästan direkt och det är lätt att få folk att stanna ett slag och prata.

Långsamt rör sig demonstrationståget förbi torget, där omkring 20 000 deltar. Många av plakaten innehåller slagord mot kapitalismen och Macrons regering.

Efter ett tag bestämmer vi oss för att haka på demonstrationståget och börjar röra på oss. Efter några minuter märker vi hur tåget börjar stanna och längre fram flyger nu ny tårgas och polisen verkar göra utfall in i folkmassan. Tåget vänder under trycket från tårgasen och folkmassan pressas ihop mer och mer i takt med att vi närmar oss torget igen.

Väl på torget upptäcker vi att det inte längre finns någon väg ut.

Polisen har blockerat alla utvägar och där vi nu kom ifrån glider det fortfarande in färsk tårgas. Vi blir ståendes i den tryckande hettan länge, det kommer inga krav eller uppmaningar från polisen och vissa av de instängda börjar tappa tålamodet.

Efter ett tag börjar polisen släppa ut pensionärer och barnfamiljer; känslan är att de förbereder sig på nytt våld. När tålamodet till slut tryter slängs det enstaka flaskor mot polisen vid en av blockeringarna. Det utlöser nya inbrytningar från polisernas sida och mer tårgas. När vi till slut blir utsläppta är det många som känner sig lättade.

På söndagen tog jag mig upp tidigt för transport till flyget. Imorgon fortsätter kampen – fast då på hemmaplan. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

INTERNATIONELLT

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

12

tagsekonomiska institutet rapporten den 18 september: – På ett sätt är ju det kanske förskräckligt att så få företag står för stor påverkan. Å andra sidan kanske det är bra, för genom att titta på de största utsläpparna i ett land, regionalt eller globalt kan vi ju också tvinga dem till förändring.

Dock är det enda sättet att tvinga dem till förändring att samhället tar kontrollen över bolagen under demokratisk kontroll och styre, eftersom kapitalets järnhårda grepp runt produktion och distribution av varor och tjänster omöjliggör en grön klimatomställning.

Världens ledare sitter i knät på kapitalet och är oförmögna till att tillräckligt mycket hejda den globala uppvärmningen eller dess förödande effekter.

Parisavtalet, som slöts på klimattoppmötet COP21 i Paris 2015, hyllades av såväl etablissemanget som en del miljögrupper när det undertecknades av 196 länders regeringar för snart fyra år sedan. Nu äntligen skulle ödesfrågan som stavas global uppvärmning och alla dess negativa konsekvenser tacklas. Men vad har egentligen hänt?

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

R

ent krasst har inget konkret hänt vad gäller utsläppen, som fortsätter att öka år för år. Oljebolagen fortsätter att pumpa upp oljan för smutsiga utsläpp i industrier, transporter med mera. Kol förbränns fortfarande världen runt i kraftverk, och naturgasen – även om den släpper ut mindre än andra fossila bränslen – används ännu i stor utsträckning. Efter Parisavtalet låg börserna också oförändrade, vilket kanske är det tydligaste beviset på hur verkningslöst och uddlöst avtalet är. Hade det haft en effekt hade storbolagens aktier störtdykt.

Inför fjolårets klimattoppmöte COP24 i den polska kolstaden Katowice visade en rapport från Global Carbon Project att utsläppen av koldioxid hade ökat med minst två procent för 2018, samt att utsläpp av fossila bränslen och inom industrin beräknades ha ökat med 2,7 procent under året. Orsaker som rapporten tog upp var den fortsatta och ökande användningen av smutsiga energikällor, som kol, olja och gas.

Parisavtalet innehåller inga bin-

dande avtal eller åtaganden, utan är istället fyllt av ”frivilliga nationella bidrag” som skulle hålla temperaturökningen på 2,7 °C över förindustriella nivåer – långt över de ”helst” 1,5 °C som Parisavtalet har satt som mål. Värst av allt är kanske att avtalet inte ens nämner fossila bränslen!

Istället sätter det sin tillit på marknadslösningar och framtida teknologier för att rädda klimatet, något som är dömt att misslyckas.

Det har också kritiserats av framstående klimatexperter och forskare.

James Hansen, tidigare forskare vid den amerikanska rymdmyndigheten Nasa och klimatexpert, sågade avtalet som ”ett bedrägeri – bara fyllt med löften, men ingen handling”.

Klimatförnekaren Trump har dessutom meddelat att USA ska dra sig ur avtalet, vilket kan ske tidigast i november 2020. Det visar hur lite han bryr sig om klimatfrågan. Men redan nu är USA:s politik helt motsatt klimatets behov, med ökade subventioner till kolföretag som ett exempel.

En hel del på högerkanten och kapitalister i allmänhet brukar hävda att det inte finns pengar eller resurser till det mesta: välfärd, klimatomställning, höjda löner, kortare arbetsdagar, med mera. Men det är ganska lätt att klä av den lögnen.

Klassklyftorna formligen skenar.

Förutom den uppsjö av exempel på ökade aktieutdelningar och guldregn över de allra rikaste samt de hela tiden ökade profiterna för storföretag och banker har exempelvis de statliga subventionerna till de fossila bränsleföretagen heller inte stannat av sedan Parisavtalet, vilket leder till ökade utsläpp – och ökade vinster för bolagen.

Subventionerna till dessa företag ligger på omkring 500 miljarder USA-dollar per år, en summa som har stigit sedan 2016. Det är dock en siffra som Internationella valutafonden (IMF) kallar för ”innan skatt-subventioner”, det vill säga den statliga finansieringen för att minska bränslets försäljningspris.

Enligt IMF:s mer okonventionella sätt att räkna fick världens fossila bränsleföretag hela 5,2 biljoner USA-dollar i subventioner år 2017 – motsvarande 6,4 procent av världens totala BNP! Jämfört med IMF:s siffror från 2015 är det en negligerbar minskning (då var summan 5,3 biljoner USA-dollar).

I summan 5,2 biljoner USA-dollar ingår alla dessa utsläpps ytterligare kostnader, som hälsoproblem orsakade av fossila bränsleutsläpp,

oljespill, skadorna på hav och land som utvinning av fossila bränslen orsakar med mera, samt de enorma kostnaderna för att skydda fossila bränslen. Exempelvis lägger USA 81 miljarder dollar per år på att skydda oljetillförseln, medan noll läggs på att skydda vindturbiner eller solpaneler.

Merparten av alla dessa ”extrakostnader” får samhället stå för, vilket ekonomer benämner som den ”sociala kostnaden för koldioxid”.

Huvuddelen av de globala energisubventionerna som IMF räknar på är alltså indirekta former av stöd ”efter skatt”, som att inte prissätta växthusgasutsläpp.

Forskningsrapporten Transnational corporations and the challenge of biosphere stewardship publicerad i tidskriften Nature den 18 september visar också hur få företag i världen som faktiskt kontrollerar merparten av klimatförödande produktioner i något de beskriver: ”Koncentrationen beräknas som exempelvis proportionerna av profiter och försäljning, marknadsandelar, produktion, handelsvolymer eller tillgång till resursreserver”. Där står blott fem företag för 90 procent av all palmolja, fem står för 91 respektive 88 procent av all platina och palladium, tio företag för 72 procent av olja och 51 procent av gas, fyra företag för 84 procent av pesticider, med mera.

Till SVT Nyheter kommenterar docenten Johan Jansson på före-

Foto: Prezydencja COP24 / Wikimedia Commons

Kapitalet kan inte rädda klimatet

Parisavtalet hade aldrig som mål eller syfte att slå mot företagen eller deras kontroll. Vilka av etablissemangets ledare skulle skriva under en dödsdom mot det kapitalistiska system de företräder och tjänar?

Det lär inte förändras efter decembers COP25 i Santiago.

Röda korset uppskattar i en rapport den 20 september att omkring 200 miljoner människor kommer att behöva humanitär hjälp år 2050 på grund av klimatrelaterade katastrofer om ingen drastisk förändring äger rum. Den menar också att det kan kosta hela 200 miljarder kronor årligen i hjälpinsatser för klimat- och väderrelaterade katastrofer om tio år.

Det går inte att lösa en sådan ödesfråga som global uppvärmning och klimatförändringar – med alla dess effekter som värre naturkatastrofer, torkor, översvämningar, stigande havsnivåer, utdöende ekosystem, total ödeläggelse av hundratals miljoners hem och leverne, med mycket mera – på en individuell basis. Detta är orsakat och upprätthålls av det kapitalistiska systemet. Det är också helt otillräckligt att vädja till kapitalisterna och deras representanter att ändra sig. De ser till vinstintresset först, sist och endast, och kommer att bränna ner hela planeten om så krävs.

Slutsatsen blir därmed logisk: det måste bytas ut mot ett system där människans och naturens behov sätts i första rummet, alltså ett socialistiskt system.

För att det ska uppnås krävs en enad masskamp av ungdomar, arbetare, gräsrötter med flera samt att alla dagens kämpande grupper i Sverige och internationellt för välfärd, asyl och miljö med mera länkas samman i en gemensam aktion och i slutändan också ett nytt socialistiskt massarbetarklassparti. Det är vad vi i Rättvisepartiet Socialisterna försöker göra tillsammans med vår international CWI, som finns representerade i över 30 länder.

Vi ger de fantastiska skolstrejkerna för klimatet allt stöd, och säger samtidigt att de nu desperat måste länka samman med arbetarrörelsen i stort samt att anamma ett socialistiskt program som det enda sättet ur en framtida – och på sina håll nutida – klimatmardröm.

Efter klimataktionsveckan måste dessa frågor resas och ageras på. ■

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

13

Farlig militär uppladdning Efter sin första omedelbara krigiska respons till den drönar- och robotattack som slog ut hälften av Saudiarabiens oljeproduktion har Trumpadministrationen sagt sig vilja undvika krig. Men samtidigt har USA beslutat att skicka både mer vapen och militär personal till Saudiarabien och Trump har beordrat nya hårda sanktioner mot Iran, som Vita huset hävdar är direkt ansvarigt för attacken.

Samtidigt har den saudiska diktaturen svarat oljeattacken med nya bombangrepp mot Jemen, vilket bidragit till att det redan mycket spända läget har blivit än mer laddat.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

Ä

nnu tycks det fasansful­ la perspektivet av ett nytt storkrig i Mellanöstern hålla tillbaka både USA:s krigshö­ kar och den saudiska dikaturen.

Redan innan attacken mot ol­ jeanläggningarna i Saudiarabien, som slog ut hälften av landets olje­ produktion, var läget ytterst laddat i regionen. Detta som en följd av att Trump ensidigt har sagt upp kärn­ energiavtalet med Iran, och infört sanktioner för att få till stånd en re­ gimförändring, den påföljande mili­ tära uppladdningen i Persiska viken och de förändrade maktrelationer som Syrienkrigets fasor har skapat samt Jemenkrigets utveckling.

Allt det har ökat spänningarna mellan USA/Saudiarabien och Iran.

I juni var de skärpta motsättning­ arna ytterst nära att leda till krig, men i sista stund drog Trump till­ baka de färdiga krigsplanerna.

Efter attacken mot Saudiarabiens oljeproduktion finns nu en betydan­ de risk för att eskalerande militära hämndaktioner blir inledningen till ett krig mot Iran, även om det inte är vad de inblandade regimerna önskar.

USA och Saudiarabien förbere­ der sig nu för att svara på attacken och den krigshandling som man hävdar att Iran har gjort sig skyl­ dig till. Både den amerikanska och den saudiska regeringen har utan att offentliggöra några klara bevis pekat ut Iran som direkt ansvarig för attacken. Flera europeiska reger­ ingar, som den tyska och brittiska, har också uttalat att det står klart att

som ofta i historien har följts av att USA skickat stridande trupper.

Vidare har hamnstaden Hodei­ dah i Jemen utsatts för saudiska bombangrepp, vilket bröt det avtal om eldupphör i denna livsviktiga hamnstad som slöts i Stockholm i december förra året.

Sannolikt är dessa bombräder bara början till en fortsatt upptrapp­ ning av det saudiska bomb- och svältkriget mot Jemen, ett krig som Trumpadministrationen ser som ett proxykrig mot Iran.

I dagarna var det precis fem år sedan som de så kallade Huthire­ bellerna vann kontroll över Jemens huvudstad Sanaa och snabbt börja­ de lägga under sig en allt större del av landets territorium. Det var för att förhindra Huthirebellerna från att ta över landet som Saudiarabien och UAE inledde det förödande kriget mot Jemen våren 2015.

Ett krig som orsakat världens just nu värsta humanitära katastrof och som under de senaste måna­ derna i huvudsak har varit ett in­ bördeskrig i söder mellan de sau­ diledda styrkorna som påstår sig försvara landets så kallade lagliga regering och de separatistiska styr­ kor som betalas av UAE. Men landets ”lagliga och inter­ nationellt erkända regering” är en­ dast en samling marionetter som har flytt till Saudiarabien. Denna ”regering” tillsattes uppifrån av gulfstaternas reaktionära härskare för att splittra och avleda den je­ menitiska revolution (2011-2012)

Under året har USA blivit än mer indraget i Jemenkriget och varje saudisk upptrappning kräver mer militärt stöd från Trump.

Iran har utfört attacken. I sin iver att vinna Trumps gunst har den krisan­ de brittiska regeringen även sagt sig vara beredd att delta i den USA-led­ da militära upptrappningen.

Delar av det amerikansk-sau­ diska svaret har redan presenterats: nya sanktioner mot Iran, ökade va­ penleveranser från USA till Saudia­ rabien och Förenade Arabemiraten (UAE) i kombination med att ame­ rikanska trupper skickas till Sau­ diarabien som ”rådgivare”, ett steg

som ändade den korrupte presi­ denten Salehs långa styre.

Att massorna inte lyckades kon­ solidera revolutionens första fram­ gångar gjorde det möjligt för kontra­ revolutionen, stärkt av utvecklingen i andra delar av Mellanöstern och Nordafrika, att avancera och släcka det hopp som masskampen tände år 2011. I den paralysering och splitt­ ring som följde kunde miliser och krigsherrar med stöd av angräns­ ande länders regimer och utländska

Spänningarna och den militära upptrappningen ökar i Mellanöstern efter attacken mot Saudiarabiens oljeanläggningar.

trupper kapa åt sig makten. I norr skapade revolutionens nederlag möjligheter för Hutirebellerna, som länge var i allians med den avsatte presidenten Saleh, att etablera sin förtryckande makt.

I augusti i år tog de UAE-stödda styrkorna, efter häftiga strider mot de saudistödda styrkorna, över Aden, den viktigaste staden i söder.

Efter att ha tagit kontroll över Aden kan separatisterna med UAE:s stöd påbörja den delning av Jemen man eftersträvat – att landets södra del ska bli en egen stat, ett nytt Sydje­ men. Det är för att få kontroll över södra Jemen och dess hamnstäder som UAE har backat upp separatis­ terna och bedrivit krig i Jemen.

UAE:s diktatoriska och makt­ hungriga regim anser sig nu ha nått de mål man har satt upp för Jemen­ kriget – en buffertzon, en lydstat i söder – och trappar därför ner sin direkta militära närvaro.

Mot den bakgrunden rymmer ett fortsatt krig från Saudiarabien mot de Iranstödda Huthirebellerna – där oskyldiga civila är offren – en allt större risk för att fler utländska makter (inkluderat USA) dras in i kriget.

I slutet av förra året, efter att de saudiska härskarna mördade jour­ nalisten Jamal Khashoggi och Ho­ deidah stod inför hotet om att bli

Jemens Aleppo, kände Trumpad­ ministrationen sig tvungen att ge efter för den inhemska opinionen och mana Saudiarabien och UAE att åtminstone gå med på att förhandla om ett eldupphör i Hodeidah.

Men när kongressen fattade be­ slut om att sluta sälja vapen till Sau­ diarabien och UAE la Trump in sitt veto och lovade ännu mer vapen till Jemens bödlar. Under året har USA blivit än mer indraget i Jemenkriget och varje saudisk upptrappning krä­ ver mer militärt stöd från Trump.

Det saudiska kriget mot Jemen kan inte vinnas. Sedan mars 2015 har Saudiarabien genomfört 19 000 luftangrepp mot mål i Jemen, vilket har lagt landet i ruiner. Men Huthi­ rebellerna kontrollerar fortfarande landets norra del – där en stor del av befolkningen bor – och huvud­ staden Sanaa.

De saudiska flygräderna har dödat tiotusentals civila, slagit ut sjukvården, skola och infrastruk­ tur och drivit miljoner på flykt.

Idag hotas 13 av Jemens 30 mil­ joner invånare av svält och 80 pro­ cent av befolkningen behöver hu­ manitär hjälp för sin överlevnad.

För Saudiarabiens enväldiga kungadiktatur, och särskilt för kronprins Mohammed bin Salman, har krigets misslyckande blivit en prestigeförlust. Trots landets kraf­

tiga militära upprustning – Saudi­ arabien är världens största vapen­ importör och bara Kina och USA spenderar mer på sin militär – är kungadömets strategiska position i regionen svagare nu än när Je­ menkriget inleddes. Under senare tid har Huthirebellerna dessutom kunnat genomföra allt fler attacker mot mål inne i Saudiarabien.

Men trots att kriget inte kan vin­ nas tycks Saudiarabiens och USA:s svar på attacken mot de saudis­ ka oljeanläggningarna bli fortsatt militär uppladdning, eskalerade vedergällningsaktioner mot Jemen samt ännu hårdare sanktioner mot Iran för att om möjligt knäcka lan­ dets ekonomi och nya diplomatis­ ka-politiska åtgärder för att isolera regimen i Teheran.

Det är en riskfylld utveckling och det finns fog för alla varning­ ar om att regionen är kusligt nära en ”1914-årssituation”, där enskil­ da händelser startar nedräkningen mot ett storkrig om inte massornas kamp och organisering kan forma en motkraft – en massrörelse för fred, nationell och social befrielse.

Dels i form av en ny våg av revo­ lutionär kamp som fäller diktatu­ rerna och bryter imperialismens grepp och dels i form av ett massivt motstånd i USA och Väst mot mili­ tarism och krig. ■

KRÖNIKA / INRIKES 14

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

: a k i n ö Kr en”

14 år av lång, enträgen kamp tvingar nu Nordkalk till att kasta in handduken.

g a d r ö f t ”Ma

ANN-CHRISTIN HOLMSTRÖM

F

amiljer letar varje morgon efter mat och jobb. En del dagar finns det mat att köpa, men pengarna räcker inte långt då maten är dyr. Ibland är potatis det enda som kan inhandlas. Det är inte möjligt att odla för många. De som lever i städerna måste köpa sin mat. Flera gånger om dagen släpps bomber över städer och människor.

När jag hör argument från människor som tycker att nyanlända och asylsökande kostar pengar förstår jag hur okunniga de är, hur pass lite de vet om vad som händer runt om i världen. Lyssna på människor, be dem berätta; de kommer garanterat att berätta om livet under krig, under flykten och saknaden efter familjemedlemmar som har blivit kvar.

Oron som finns dagligen för att resten av familjen är kvar i krig och helvetet på jorden.

Inte alla har råd att skicka hem pengar till familjen; en del är studenter och andra lever på gatan med ett utvisningshot över sig. Många hittar en ny familj; gänget på asylboendet, svenska familjer som öppnar sina hem. Ordet familj får en annan innebörd.

P

ersonligen förstår jag de som rymmer från förvar – vem vill skickas tillbaka till krig? Ingen vill det – vi gör allt för att överleva. Flyktingar har överlevt vägen genom Europa gömda och vandrat långa sträckor. Sverige sviker dessa människor när de utvisas tillbaka till krig och förtryck.

Ge dem en fristad och ge dem ett liv med arbete och en framtid istället. Argument som att ”Vi har inte råd” håller inte. Det sa man på Hitlers tid när han utrotade judar och vi vill verkligen inte tro att det skulle vara på samma sätt nu. Sverige måste ge amnesti till alla flyktingar, oavsett vilket land de kommer ifrån, och återupprätta asylrätten. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa. ■

Slutgiltig seger för Ojnareskogens kamp

S

meddelade de att regeringens beslut var rätt och skulle träda i kraft.

Detta innebar inte automatiskt att Nordkalk inte skulle kunna få igenom sin vilja att bryta kalk i området, som ansåg att regeringen ingrep olagligt i rättsprocessen om Ojnareskogen och försökte få beslutet hävt.

edan år 2005 har det pågått en kamp mellan företaget Nordkalk, som har velat bryta kalk i Ojnareskogen på Gotland, och miljöaktivister som har velat rädda området. Nu, efter 14 år, har Nordkalk kastat in handduken för gott.

Kalkbolaget Nordkalk har sedan 2005 ansökt om att få börja bryta kalk i Ojnareskogen i området Bunge på norra Gotland. Ett kalkbrott skulle ha förödande effekter på den omgivande naturen och det skulle även förgifta grundvattnet.

Skogen ligger mellan två skyddade Natura 2000-områden och efter år av protester, ockupationer och överklaganden beslutade regeringen att även Ojnareskogen skulle få Natura 2000-status.

Beslutet stoppades tillfälligt av Högsta Förvaltningsdomstolen 2016, men 2017

Anledningen till att Nordkalk kämpat så hårt och gått emot alla beslut som fattats kring skogen är att mängden kalk som kan utvinnas från det planerade kalkbrottet på 170 hektar är värd runt 2 miljarder euro, över 20 miljarder kronor.

Skulle Nordkalk vinna skulle det vara värt alla rättskostnader.

Men i april i år avslog Högsta domstolen Nordkalks ansökan om prövningstillstånd, och den enda möjlighet som åter-

står är att ta fallet till Europadomstolen.

En sådan rättslig process skulle bli både långdragen och dyr, och det skulle inte längre vara värt besväret. Nordkalk har officiellt gått ut med att de lägger ner processen efter 14 år.

Det är 14 år av kamp mellan kapitalistiska Nordkalk och alla möjliga aktivister som vill rädda Ojnareskogen med dess unika natur. Det är enbart genom den hårda kampen, som bland annat inneburit demonstrationer och ockupation av skogen, som Ojnareskogen räddats.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte var regeringen i sig som räddade skogen, utan de aktivister som satte press på regeringen, vilket verkligen visar att kamp lönar sig! ■ Louise Strömbäck

Inspirerande upptakt med RS Göteborg

U

nder förra veckan hölls en höstupptakt för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i Göteborg.

35 personer deltog.

Svenska perspektiv, kampen i förorten och partiets utmaningar den närmsta tiden var några av de saker som diskuterades under lördagseftermiddagen.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen, men med hårdare högerpolitik än under Alliansens tid, lyftes inledningsvis av Patrik Hooghwinkel.

– Den nya högermajoriteten i staden har bara börjat sin politik. Därför är detta möte så viktigt för att samla oss, förbereda för att bemöta den kommande budgeten med mer sparkrav, privatiseringar och utförsäljningar. Vi måste ta diskussionerna ut till våra arbetsplatser, fackföreningar och bostadsområden, sa Johannes Lundberg.

Elin Gauffin från RS verkställande utskott lyfte såväl kampen internationellt genom främst de växande klimatprotes-

Foto: Kristofer Lundberg

tt varje dag, varje morgon gå ut och börja leta mat och jobb för att kunna försörja sig själv och sin familj för dagen är något helt främmande för mig som lever i Sverige. Jag jobbar och får min lön, vilket gör det möjligt för mig att försörja mig och mina barn. Jag har till och med möjligheten att äga en bil.

Men i Jemen är det något helt annat. Befolkningen lider av stor svält, matkostnaderna har stigit och det sociala skyddsnätet finns inte.

Det finns ytterst få jobb att söka. Bomberna faller och husen raseras; familjer splittras. Det saknas rent vatten och sjukhus, och hälsovården fungerar inte. Barn dör av svält och sjukdomar.

Kontrasten är stor – i Sverige kan jag ta mitt sjuka barn till en läkare och få rätt medicin och behandling (även om personalen får stressa och köerna är långa). I Jemen har de inte den ”lyxen”, inte ens att ge mat för dagen.

Foto: Dick Waller / Wikimedia Commons

A

rs.lulea@socialisterna.org

Patrik Hooghwinkel inledde upptakten.

terna som behovet av en stark international, baserad på Trotskijs analyser.

Sara Juaniquina pratade om behovet av att värva unga. RS har startat en ny partiförening i Rannebergen och Västra Sverige är de som värvat flest, men det behov som finns är att värva fler unga.

Kristofer Lundberg avrundade mötet genom att kommentera allt från den sudanesiska revolutionen till det lokala arbetet mot januariavtalet.

Kvällen avslutades med pakistansk mat och ytterligare politiska diskussioner under mer avslappnade former. ■ RS Göteborg

Boden:

Vad är demokratisk centralism?

Tid: Tisdag den 1 oktober kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Vad är demokratisk centralism?

Tid: Tisdag den 1 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Globala klimatkampen – Rapport från klimatkampsveckan Tid: Måndag den 30 september kl 18.00.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 2 oktober kl 18.30.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 3 oktober kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Kampanj mot 12-timmarspass Tid: Torsdag den 3 oktober kl 17.30.

Plats: Samling Haninge kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

Bygget av CWI & inför partikonferensen Hammarkullen Tid: Tisdag den 1 oktober kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Kampen mot januariavtalet Lövgärdet Tid: Måndag den 30 september kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad är nästa steg i klimatkampen?

Södra Tid: Onsdag den 2 oktober kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

Ett manifest för Rannebergen Rannebergen Tid: Torsdag den 3 oktober kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Slut upp för Offensiv

I

skrivande stund har vi fått in 17 860 kronor, vilket motsvarar drygt 25 procent av målet på 70 000 kronor. Än så länge har vi sålt 1 809 lösnummer och 59 personer har tecknat en prenumeration på Offensiv sedan början av september.

Stockholm är den region som har kommit längst med de lokala målen med strax över 40 procent, men även där krävs det ett verkligt ryck fram tills månadsskiftet. Klimatstrejken har dominerat såväl medierna som våra resultat den här veckan och vi kommer att fortsätta ingripa och delta i den växande klimatrörelsen.

Men vi behöver vara fler som kämpar för en socialistisk lösning – hör av dig för att få information om våra olika aktiviteter!

Det enklaste sättet att skicka ett bidrag är att Swisha till 123-240 32 85, men det går också bra att sätta in ett valfritt belopp på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Eskilstuna:

Kampanj mot tiggeriförbudet Tid: Lördag kl 12 i centrala Eskilstuna.

För info: 073-373 33 61.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

Svaret är socialism

För info: 073-740 39 54.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

För info: 073-740 39 54.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

26 SEPTEMBER 2019 # 1 369

Om en kommunledning skulle vägra nedskärningar och istället organisera kamp tillsammans med fack och anställda för mer resurser skulle stödet bli enormt. Det visar exempelvis Luleås skolkamp.

I Luleå har Socialdemokraternas och Moderaternas massiva nedskärningar på skolan och äldreomsorgen skapat en stor motreaktion, med tusentals i flera marscher i protest mot nedläggningar av skolor och förskolor. De övriga borgerliga partierna i kommunen menar att de är motståndare till välfärdslakten och kritiserar ofta S-M-styret från vänster.

Man behöver dock inte titta långt för att se att deras politik är närmast identisk när de sitter vid makten.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

I

region Norrbotten är det istället Sjukvårdspartiet, Centerpartiet och Moderaterna som planerar nedskärningar på 700 miljoner kronor till 2022, uppemot tio procent av regionens budget.

Socialdemokraterna, i opposition för första gången på 84 år, klarar konststycket att både kritisera regionledningen för att inte genomföra tillräckligt mycket ”effektivisering-

ar” och att gå emot nedskärningar, som till exempel beslutet att dra in en ambulans i kustområdet.

I Kiruna är det C som låter som en papegoja av Luleås kommunalråd Niklas Nordström (S) när kommunalrådet Gunnar Selberg säger att ”Det finns inga pengar” och har beslutat om besparingar på två procent. Där tar kommunstyret (även

Situationen är likadan över hela landet, även om konstellationerna ser olika ut och kommunernas ekonomiska läge skiljer sig åt. Orsaken ligger i att partierna accepterar (och ofta hyllar) den högerpolitik som under åratal har dränerat kommuner och landsting på resurser, samtidigt som gåvorna regnar över de

Att även Vänsterpartiet i en del kommuner sitter vid makten och beslutar om nedskärningar undergräver möjligheterna att utveckla en tydlig vänsterpol mot välfärdsslakten. rika – en politik som har accelererat med den sittande regeringen.

Om någon kommunledning skulle resa sig och säga ”Vi vägrar skära ned – välfärden måste få mer resurser” och tillsammans med fack och anställda organisera

kamp kring det kravet skulle stödet bli enormt från kommunmedborgarna och från människor över hela landet som oroas över hur välfärden rasar samman.

För en kommun som Luleå, med stora tillgångar, skulle det inte innebära någon ekonomisk risk. Tvärtom skulle det vara att ”ta ansvar” för välfärd och rättvisa.

– Att även Vänsterpartiet i en del kommuner sitter vid makten och beslutar om nedskärningar undergräver möjligheterna att utveckla en tydlig vänsterpol mot välfärdsslakten. Istället måste man som RS lägga fram budgetförslag utan nedskärningar, kopplat till att aktivt delta i alla motståndsrörelser som växer i spåren av välfärdskrisen, säger Liv Shange Moyo, gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå kommunfullmäktige. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

där med M och Sjukvårdspartiet) bort 50 av 75 elevassistenter, vill avgiftsbelägga skidspåren och skära ned på kulturen.

I Kalix gör Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet stora nedskärningar på Fritid och Kultur samt på Socialnämnden.

Till exempel stängs Töre bibliotek och verksamheten Draget för unga arbetslösa. Bidrag till föreningar och fritidsgården minskar och alla utvecklingspengar för kultur och fritid dras in.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

Foto: Liv Shange Moyo

Välfärdsslakt oavsett maktpartier