Offensiv 1371

10 oktober 2019 / # 1 371 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Barn & skola

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

måste få kosta Bort med 12-timmarspassen

3 11 13

Foto: Mattias Bernhardsson

”Kampen räddade varvsjobben”

Stoppa nedskärningarna Gå med i helgens skolmarscher – läs mer på sid 6, 7 och 16

Stoppa Erdoğans krig Den turkiske presidenten Erdoğan har förklarat att Turkiet ”vilket ögonblick som helst” kan inleda det korståg som han länge hotat med för att krossa det kurdledda självstyret i nordöstra Syrien, Rojava.

Allt ser ut att vara klart för krig sedan Trump den 6 oktober förklarat att USA inte längre

kommer att stå i vägen och försvara sina tidigare allierade i kriget mot IS och att amerikanska trupper även tycks ha påbörjat ett tillbakadragande från positioner närmast gränsen.

Ett turkiskt krig mot kurderna kommer att leda till snabba och omfattande protester världen runt.

läs mer på sid 2 och 10

14

Därför nej till ”flexicurity”

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Historisk strejk på GM i USA

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

10 OKTOBER 2019 # 1 371

2

ERDOGAN BEDRIVER KRIG MED EU-STÖD

I

E

Att Erdoğan delvis har öppnat gränsen beror på att den krisande turkiska regimen vill använda flyktingkatstrofen som ett medel för att få mer pengar från EU samt politiskt stöd för kriget mot kurderna i Syrien. Ett krig som syftar till att fördriva kurderna från den ”säkerhetszon” som Turkiet vill upprätta i Syrien och dit uppemot 3 miljoner syriska flyktingar ska utvisas.

Det var år 2016 som EU slöt en uppgörelse med Erdoğan om att gemensamt bygga en oöverkomlig flyktingmur. I utbyte mot att turkisk militär blev EU:s gränspoliser fick Erdoğans regim löfte om cirka 65 miljarder kronor i bistånd. Det ekonomiska stödet är även ett politiskt stöd till en regim som sedan 2016 blivit allt mer odemokratisk.

Foto: Secretary of Defence / Public Domain

fter valförlusterna och som ett led i Erdoğans krigsförberedelser har allt fler syriska flyktingar tvångsutvisats från Turkiet. Totalt har omkring 320 000 syriska flyktingar tvångsutvisats.

Samtidigt har Turkiet börjat öppna några av de flyktingvägar från landet som leder in till ett Europa och ett EU som bygger allt högre flyktingmurar, vilket skapar nya humanitära katastrofer: ”Uppemot 24 000 män, kvinnor och barn som sökt skydd i Europa är fast på de grekiska öarna under horribla förhållanden. Samtidigt negligeras de medvetet av både grekiska myndigheter och andra EU-länder.

EU:s avskräckande strategi för att hantera migration har misslyckats”, som Läkare Utan Gränser larmade den 5 september.

I EU:s avskräckande strategi finns att asylsökande hålls inlåsta under desperata förhållanden på de grekiska öarna.

Under den senaste veckans snabba nedräkning mot ett nytt turkiskt Syrienkrig har ministrar från bland annat Tyskland och flera EU-pampar varit på besök i Grekland och Turkiet för att rädda uppgörelsen från 2016. ”Även om det finns kontroverser om ’säkerhetszonen’ vill ett allt mer desperat EU att besöken i första hand leder till att uppgörelsen med Turkiet ska börja fungera igen”, kommenterade tyska Deutsche Welle den 3 oktober. ”EU måste göra mer för att stödja Turkiet, annars kommer det fler flyktingar, kanske fler än 2015”, var också den tyske inrikesministern Horst Seehofers budskap under den gångna helgen.

Det går en rak linje från bygget av Fort Europa till att Erdoğan med EU-stöd bedriver krig mot kurderna i Syrien och Turkiet, mot landets

arbetare, fattiga och flyktingar samt all inhemsk opposition.

RS och Offensiv säger: • Stoppa Erdoğans krig.

•R iv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar.

Riv upp de avtal mot flyktingars rättigheter som EU har slutit med Turkiet och andra auktoritära regimer.

• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd, bostad och ökade resurser till kommunerna – låt storföretag, banker och rika betala.

• Alleuropeisk kamp för att skrota kapitalets EU – för ett demokratiskt och socialistiskt Europa.

• Bygg en massrörelse mot krig, terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■

ALLT UTOM ”VÄNSTER”

söndags (den 6 oktober) skrev Expressen på nytt en ledare som skyllde samhällsproblemen på flyktingar och invandrare. Denna gång tar man hjälp av den danska S-regeringen och särskilt migrationsministern Mattias Tesfaye som enligt Expressen ger ”motiv från vänster för en stram invandringspolitik”.

Men dessa så kallade ”motiv från vänster” är inget annat än renodlad högerpopulism och skuldbeläggning av värsta sort. ”Vanliga människor” får betala den ”dyra” invandringen och vi måste ”värna de sämst ställda”, påstår Mattias Tesfaye och det är också vad Dansk folkeparti (DF, Danmarks Sverigedemokrater) hävdar för att dölja den egna högerpolitiken och alla gåvor till rika på bekostnad av de sämst ställda. Det är också med den nya danska S-regeringen som förebild som Moderaterna kräver att antalet asylsökande ska minska med 70 procent.

Danmarks ledande socialdemokrater samarbetar gärna med DF och andra rasistiska högerpartier. Det har man gjort länge i folketinget (riksdagen) och i kommunerna. ”Och frågar man Socialdemokraterna om receptet på framgång tvekar de inte om svaret: de har övertagit den yttersta högerflygelns flyktingoch integrationspolitik. Och alliansen med populismen är ingen smutsig hemlighet inom socialdemokratin. Det är en officiell strategi som ropas ut från taken”, skrev den danska författaren och journalisten Carsten Jensen i Dagens Nyheter förra året.

När Socialdemokraterna vann valet tidigare i år var det med budskap som var identiskt med DF:s.

I den nya budget som regeringen har lagt fram lyser välfärdssatsningarna med sin frånvaro och det blir fortsatta nedskärningar inom bland annat psykiatrin. Polisen däremot kan se fram emot kraftigt höjda anslag.

Så det är allt annat än vänsterpolitik, vilket får Expressen att hoppas att den svenska socialdemokratin snart kommer att fullt ut följa danska S i spåren.

A

ldrig har de rikas förmögenheter vuxit så snabbt som nu och orättvisorna är groteska. Förra året ökade familjen Waltons, som äger detaljhandelsbolaget Walmart – världens största företag – samlade förmögenhet i en takt på nästan 40 miljoner kronor i timmen, allt medan många av Walmarts anställda inte tjänar mer än 110 kronor i timmen.

Den lilla familjeklanen Walton sitter på en förmögenhet (1 900 miljarder kronor) som är vida större än vad det skulle kosta att omedelbart göra slut på världssvälten. Så visst finns det pengar, i öveflöd till och med. Men i fel fickor. ■

Under Seniormässan i Örebro i helgen slöt Tantpatrullen upp för att protestera mot de låga pensionerna. Regeringens låga höjning ”är bara en liten sminkning mot vad det egentligen skulle kunna vara” samt att höjningen minst gynnar de ”som räknar ören varje dag”, säger Bitte Alling-Ode från Tantpatrullen.

Höj pensionerna nu – riv upp pensionsuppgörelsen! (skärmdump SVT 5/10) Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

10 OKTOBER 2019 # 1 371

3

12h-kampanjen pressar politikerna I april införde Haninge äldreförvaltning 12-timmarspass på helger för anställda på kommunens vård- och omsorgsboenden i Handen, Vendelsö, Västerhaninge, Tungelsta och Dalarö.

Gräsrotskampen från personalen mot 12-timmarspassen har satt en otrolig press på politikerna, där RS redan från början har deltagit fullt ut.

RS HANINGE

offensiv@socialisterna.org

– Pressen har byggts upp ända sen dag ett när vi fick veta att de nya långpassen skulle införas, berättar Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg.

Nu har Vänsterpartiet (V) och Moderaterna (M) skrivit en ge-

Foto: Mattias Bernhardsson

S

amma månad hölls det första mötet med kampanjen Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg. Över 170 anställda anslöt sig till kampanjen som lyckats förvandla frågan om 12-timmarspassen till den största politiska frågan i Haninge: • En majoritet av kommunens anställda undersköterskor och vårdbiträden på samtliga kommunens vård- och omsorgsboenden ställde sig bakom kampanjens upprop.

• Över 15 debattartiklar av anställda har publicerats i lokaltidningen Mitt i Haninge.

• Tre demonstrationer har hållits utanför kommunhuset.

• Flera anmälningar har skrivits till Arbetsmiljöverket.

mensam motion (!) om att ta bort 12-timmarspassen. Det har aldrig hänt tidigare. Även Sverigedemokraterna (SD) har lagt en motion om att ta bort passen.

– Detta visar hur mäktig vår kampanj är. Och sen tror jag att alla partierna är sjukt stressade över Rättvisepartiet Socialisternas

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för:

• Ta bort 12-timmarspassen!

• Rätt till heltid för alla som önskar – och övergång till 35-timmars arbetsvecka med bibehållen lön – ska möjliggöras genom högre bemanning och en schemaläggning som tas fram tillsammans med de anställda. Nej till delade turer.

• Stoppa alla nedskärningar. Massiv upprustning av äldreomsorgen: mer tid för de äldre, bättre mat, bistånd efter individuella behov och bättre bemanning för ökad kontinuitet. Nej till privata vinster i välfärden!

• Pengarna tillbaka till kommuner och landsting, återinför index- och behovsreglerade statsbidrag. Sätt stopp för pengakranen till banker, storföretag och miljardärer – hela välfärden ska rustas upp!

ledande roll i frågan, säger undersköterskan Alexandra Rivera.

– Kampanjen har visat var folket står. M och SD är populistiska och de känner vart vinden blåser, konstaterar vårdbiträdet Henrik Björk.

I den gemensamma motionen från V och M skriver de otroligt nog att: ”Trots olika politiska utgångspunkter delar partierna synen på god omsorg och vikten av att kommunen är en attraktiv arbetsgivare”(!).

– M och SD:s arbetarfientliga meritlista är lång. I Haninge har de gång på gång röstat nej till förslag om att arbetare ska ha rätt till kollektivavtal i kommunens upphandlade verksamheter, berättar Katja Raetz, sjuksköterska och aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna.

– Jag tror man börjar förstå allvaret i frågan. Snart kommer förhoppningsvis resten av partierna

med svansen mellan benen. 12-timmarspass såg säkert bra ut på pappret, men det ska ju genomföras av någon och denna någon är en redan underbemannad uska eller ett vårdbiträde som ropar på hjälp för att inte bryta ihop under trycket av en för tung arbetsbörda, konstaterar undersköterskan Therese Lundh.

– Kampanjen har spelat ALL roll.

Man kan inte bara nonchalera en hel yrkesgrupp när arbetsförhållandena försämras så allvarligt som de har gjort med 12-timmarspassen, där också sjukskrivningarna har skjutit i höjden, fortsätter Therese Lundh.

I september genomförde Rättvisepartiet Socialisterna en granskning av alla inrapporterade arbetsmiljöhändelser i kommunens rapporteringssystem KIA och avslöjade att antalet tillbud har ökat dramatiskt sedan 12-timmarspassen inför-

des, 47 procent på ett kvartal – en koppling som nu också ta upp i V och M:s gemensamma motion.

M reste även en interpellationsdebatt om situationen i äldreomsorgen i kommunfullmäktige, där protesterna och kampanjen av 170 anställda nämns.

– Det har nog aldrig hänt tidigare att M hänvisar till arbetarprotester i sina texter, ler Mattias Bernhardsson, som avslutar med: – Vi kommer fortsätta mobilisera protester, skicka anmälningar till olika myndigheter, granska tillbudsrapporteringen noggrant, skriva debattartiklar och mycket mer – ända tills 12-timmarspassen har tagits bort. Organiseringen måste också fortsätta för att kräva en äldreomsorg värd namnet för både anställda och brukare, ett stopp för nedskärningar och försämrad bemanning. ■

Tomelilla vill inte ha några gruvor ScandiVanadium har mutat in drygt 20 000 hektar mark och räknar med att starta brytning i dagbrott på en yta av cirka 10 000 hektar. Detta motsvarar den yta som en motorväg från mellersta Skåne till Rom i Italien skulle ta upp!

ScandiVanadium påstår att de har teknik för att ingen skadlig miljöpåverkan kommer att ske, trots att VetoNu och andra experter har visat på en stor risk att tungmetaller kommer ut i grundvattnet och att odlings- och betesmarker samt ovärderliga naturområden riskerar att skövlas.

Nu har ScandiVanadium fått tillstånd att provborra i ytterligare två områden i Tomelilla kommun.

Provborrningarna kommer att starta inom kort.

Om företagets planer skall kunna stoppas krävs ytterligare mobilisering och protester.

ScandiVanadiums och andra gruvföretags vinstjakt och rovdrift på natur och miljö måste stoppas.

• Inga gruvor på Österlen. Stoppa mineraljakten i Skåne.

• Offentligt ägande av naturresurserna. ■ Anders Wemmert

Foto: Anders Wemmert

F

redagen den 4 oktober anordnade nätverket mot gruvor på Österlen, VetoNu, en manifestation i Tomelilla. Ett drygt 20-tal personer slöt upp för att protestera mot bolaget ScandiVanadiums planer på att bryta vanadin, en metall för batterier. Vanadin finns i alunskiffern i berggrunden, men också många andra tungmetaller – bland annat uran.

Företaget har trots protester i form av olika manifestationer och namninsamling (hittills 16 300 underskrifter) fått tillstånd av Bergsstaten att provborra i ett antal områden på Österlen.

Bredda och utöka gruvkampen – stoppa gruvbolagens rovdrift.

INRIKES

10 OKTOBER 2019 # 1 371

4

Haninge: Mot bergtäkten för bygdens överlevnad

n. över framtide

I kulturlandskapet söder om Tungelsta utspelas en ”David mot Goliat”-strid; Folket mot bergtäktsjättarna Skanska och Jehander som vill öppna varsin förödande bergtäkt i samma område.

RS HANINGE

offensiv@socialisterna.org

H

Foto: Mattias Bernhardsson

my är oroade

m Bertil och To

undratals boende i Ekeby-­ Utlida och Tungelsta har överklagat och manifesterat i åratal mot Sand- och Grus Jehander AB:s planer på att öppna en förödande bergtäkt i Ekeby. Samtidigt försöker Skanska AB öppna en bergtäkt i Västnora, bara 800 meter från Jehanders tilltänkta bergtäkt.

Om Skanska får öppna sin verksamhet kommer boende både söder (Västnora-Östnora) och norr om täkten (Ekeby-Utlida) tvingas leva med sprängningar, dammoln och

– Slöseriet är enormt. Det behövs inga fler täkter. Vad som behövs är att bergsmaterial från länets alla täkter återanvänds och återvinns i den utsträckning som faktiskt är möjlig, säger Mattias Bernhardsson från Rättvisepartiet Socialisterna.

Redan 2014 påpekade Christoffer de Vall från kampanjgruppen mot bergtäkt i Västnora i ett yttrande till Länsstyrelsen att bygget av Norviks hamn kunde ge ett ”överskott av berg på cirka 25 miljoner ton under 15-20 år” (WSP Environmentals dokument Underlag till MKB avseende verksamhetoch logistikområde i Norvik).

Christoffer de Vall nämnde också i sitt yttrande att det till och med verkar finnas så mycket överskott av bergsmassor att det fanns på bordet att exportera till Baltikum.

ständiga lastbilstransporter i 30 års tid. Och boende i Ekeby-Utlida riskerar alltså att omringas av två enorma bergtäktsverksamheter.

Nästan 800 boende är med i de två motståndsgrupperna mot de planerade bergtäkterna i Ekeby och Västnora. Skanska vill ta ut tio miljoner ton berg och morän i 30 års tid. Jehander vill ta ut fyra miljoner ton berg i 20 års tid. Skulle båda täkterna få öppna handlar det om 400-500 lastbilstransporter dagligen.

– Det är mycket trafik redan nu.

Blir täkterna av kommer det att bli outhärdligt, säger Tommy Gilborn som bor i Östnora.

Bara på den lilla Söderbyvägen kommer det att bli cirka 160 lastbils­transporter om dagen – en lastbil var fjärde minut.

– Jag har sovrummet direkt mot Söderbyvägen, konstaterar Bertil Wallin som bor i Utlida.

– Det kommer damma som fan av sprängningarna. Dammet kommer lägga sig överallt. Och tänk på boskapet, dammet lägger sig i betet, fortsätter Bertil.

Utöver boskap finns hundratals hästar på gårdarna vid Ekeby, Utlida, Västnora, Östnora och Eknäs.

Det räcker med att en av täkterna öppnar sin verksamhet för att lägga en död hand över hela kulturlandskapet söder om Tungelsta. Och naturvärdena i de skogspartier täkterna lokaliseras i kommer att gå förlorade.

– Vi som bor, har verksamhet eller rider här på Ekeby hoppas fortfarande på någon form av mirakel.

Antingen att Jehander ska inse platsens absoluta olämplighet, eller att Trafikverkets plan över åtgärder blir för stora. Det krävs ju massor för att nå någon form av vettig säkerhet för alla som använder vägen dagligen, säger Mia Engström från kampanjgruppen mot bergtäkt i Ekeby.

Haninge Naturskyddsförening pekar i sitt mycket gedigna yttrande till Länsstyrelsen på hur Skanskas bifogade naturvärdesrapport har varit bristfällig; bland annat står det i den 15 år gamla rapporten att ”Inga rödlistade arter, eller signal­ arter påträffades” i det fina skogsområde de vill exploatera.

Men faktum är att ”det finns många iakttagelser de senaste åren registrerade i Artportalen”, skriver Naturskyddsföreningen och räknar upp: ”Mindre blåvinge, Jättesvampmal, Sexfläckig bastardsvärmare, Bredbrämad, Hasselsnok, Årta, Duvhök, Havsörn, Ormvråk, Mindre hackspett, Spillkråka, Gröngöling, Nötkråka, Kungsfågel, Stare, Ängspiplärk, och Gulsparv”.

Det finns redan ett 40-tal täkter i länet, varav 25 är bergtäkter.

I det sydöstra försörjningsområdet finns redan Jordbrokrossen, Riksten, Gladö kvarn, Grödby och Väggarö.

Haninge kommun säger nej till båda bergtäkter, men är för passiva enligt Rättvisepartiet Socialisterna: – Vi har föreslagit att Haninge genomför en fullgod inventering av naturvärden och arter i skogsområdena som sträcker sig från Träsksjön till de tilltänkta täktområdena.

Det har vi påtalat i tre år. Vi anser också att kommunen måste ta den juridiska striden på allvar genom hela överklagandeprocessen, säger Mi Alforsen från Rättvisepartiet Socialisterna.

Jehander fick efter en åttaårig tillståndsprocess till sist tillstånd att öppna Ekeby-täkten av Mark- och Miljööverdomstolen förra året. Men först måste de få tillstånd att bredda Söderbyvägen för all lastbils­ trafik – något de boende förbereder som nästa slagfält för att kunna stoppa täkten.

Skanska ska strax komma med sina nya yttranden på de boendes överklaganden. Därefter väntas Länsstyrelsens beslut.

Av hundratals bergtäkter och gruvor där det har funnits ett motstånd minns de flesta endast kampen mot Nordkalk på Gotland, där kampen också segrade till skillnad från hundratals andra platser. Det krävdes inte bara stora demonstrationer, det krävdes ockupation och massiv civil olydnad. ■

Västernorrland: Protester för vården och jobben kvar

I

lördags samlades mycket folk i Ånge och Sollefteå i protester mot hotade jobb och fortsatt kamp för sjukhuset och BB. Manifestationen i Ånge samlade 500 demonstranter som protesterade mot Norrskogs chockbesked att lägga ned sågverket i Östavall till sommaren.

Sågen har en 70-årig historia, 80 erkänt yrkesskickliga arbetare, är maskinellt välrustad och gick med 30 miljoner kronor i vinst förra året.

Men företagsekonomiska kalkyler kring råvarutillgång och lågkonjunktur har gjort att hänsyn till vinstmaximering och utdelning till ägarna gått före jobben och de

flyttar produktionen till Hissmofors i Jämtland.

Norrskog är en av Ånge kommuns största arbetsgivare, och beslutet är förödande för arbetarna, de 200 invånarna i samhället och för de cirka 30 entreprenörer med anställda som har anlitas av sågverket.

Manifestationen satte sitt hopp till att Norrskog – som dagen efter beskedet gick upp i fusion med Norra skogsägarna – river upp beslutet eller åtminstone upplåter sågverket till en ny ägare.

I Sollefteå hade BB-ockupationen, Sollefteå Framtidens Akutsjukhus (SFA) och Ådalen reser sig omedelbart reagerat på

ett beslut i hälso- och sjukvårdsnämnden i regionen om att inte åter öppna akutkirurgin på sjukhuset. En ny ”Alle man ur huse-demonstration” – för vilken gång i ordningen?

Ett demonstrationståg delade sig den här gången mitt i tu och bildade kedja runt sjukhuset i ett mänskligt värn. Budskapet från demonstranterna var att beslutet inte accepteras.

Tillgång till akutkirurgi och BB är livsviktig att behålla just för att det handlar om akuta behov där långa transporter inte hinns med.

Lisa Bjurwald, författare till boken BB-­ krisen – sveket vid livets början talade om

förlossningsvårdens haveri och politikernas svek.

Nils-Gunnar Molin från SFA sa till allehanda.se att: – Folk är så förbannade. Det är som att stoppa en lavin på fjället. Vi ger oss aldrig!

Nu går frågan om akutkirurgi i Sollefteå till regionfullmäktige för beslut. Demonstranten Elisabeth Grafström underströk: – Det är en jätteviktig fråga som berör hela familjen. Sundsvall och hela länet behöver Sollefteå och vi behöver dem. Det finns inte på kartan att vi ger oss! ■ Stefan Lundqvist

10 OKTOBER 2019 # 1 371

I korthet

Till förtryckets och det raserade Syrien vill Migrationsverket utvisa. Det är bortom inhumant.

5

80 procent av plasten bränns

M

iljön Bara 20 procent av plastförpackningarna i Sverige återvinns till ny plast – resten eldas upp, visar Ekots granskning den 3 oktober. Detta står i kontrast till Naturvårdsverkets siffror till EU ifjol som menar att 46 procent återvinns. Det beror på att de inte har räknat med de 150 000 ton som aldrig har registrerats utan har hamnat i sopor som bränns upp – men trots att Naturvårdsverket kom fram till samma sak i en egen rapport lämnade de ändå in siffrorna på 46 procent.

– Jag tänker att Sverige är väl inte kriminella, men väldigt nära. Svensk statistik på detta område är inte bra, säger plaståtervinnarnas europeiska branschorganisation EPRO:s ordförande Peter Sundt till Ekot.

till Syrien Sverige kan bli det första europeiska landet som börjar utvisa människor till det krigshärjade Syrien – något som Migrationsverket skryter om och hoppas att resten av Europa tar efter. Detta trots att läget i Syrien är allt annat än stabilt, samtidigt som Turkiet förbereder en offensiv mot kurdiska styrkor i Syrien.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

I

slutet av augusti gick Migrationsverket ut med ett nytt ställningstagande gällande asylsökande från Syrien, där de säger att säkerhetssituationen i vissa områden i Syrien har blivit bättre och att de därför kan komma att utvisa flyktingar dit. Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer säger att Sverige är bland de första länderna i Europa som utarbetar en praxis för utvisningar till Syrien, och att andra länder kommer att kunna ta efter.

De enda länderna som har kommit längre än Sverige i sina planer att utvisa syriska flyktingar är Turkiet och Libanon. Libanon planerar att utvisa hela 1,5 miljoner, och libanesisk militär har sedan i somras förstört flyktingläger och jagat syriska arbetare som saknat papper.

Turkiet har börjat skicka syrier i stora bussar och polisbilar till gränsen mot Syrien där de lämnas.

Inom turkisk media har det länge pågått en hatkampanj mot syrier, vilket har lett till diskriminering i form av höjda hyror för syriska hyresgäster och böter för arbetsgivare som anställer syrier utan papper.

Turkiet är dessutom på väg att inleda en offensiv mot kurdiska trupper inom Syrien, samma trupper som har bekämpat Islamiska Staten

i nordöstra Syrien. Enligt Turkiets president Erdoğan är dessa kurdiska trupper ett säkerhetshot mot Turkiet, men i verkligheten handlar det om ett brinnande hat mot kurder.

EU har betalat den turkiska regimen nästan 70 miljarder kronor för att ”kontrollera flödet” av syriska flyktingar in i EU. Nu vill alltså Turkiets regim med Erdoğan i spetsen skapa ännu fler flyktingar genom att attackera Syriens kurder i ett rasistiskt krig mot en specifik folkgrupp.

Det finns alltså en risk för ett nytt krig i Syrien, mellan kurdiska trupper och turkisk militär. Ändå anser Migrationsverket att det är tillräckligt säkert för att utvisa syriska flyktingar dit.

Enligt flera syriska organisatio-

Foto: Flickr CC / Freedom House

Nej till utvisningar

Kulturskolan på svältkur

ner i Sverige är Syrien fortfarande rent farligt att befinna sig i, och landet har en dålig ekonomisk situation och förstörd infrastruktur.

Om regimkritiker utvisas tillbaka till Syrien riskerar de att arresteras, och de som skulle ha bäst chans om de utvisades tillbaka till Syrien är Assadanhängare.

Utvisningar till Syrien skulle riskera många människors liv och om inte den rasistiska politik som Migrationsverket för stoppas riskerar tusentals människor att dö.

När utvisningarna till Syrien stoppades år 2012 var det asylrörelsen som låg bakom. Asylrörelsen, där Rättvisepartiet Socialisterna ingick, hade under lång tid satt press på Migrationsverket och regeringen genom en mängd aktioner, bland annat blockader och aktioner som stoppade individuella utvisningar.

Det är ett bevis på att kamp lönar sig och faktiskt kan innebära stor skillnad för många människor!

Asylkampen fortsätter än idag för rätten till asyl och ett tryggt liv. När vi visar att vi inte går med på Migrationsverkets och riksdagens rasistiska politik kan vi tvinga fram viktiga förändringar. ■

Rättvisepartiet Socialisterna säger:

• Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Riv upp EU:s avtal och samarbete med Afghanistan, Libyen, Sudan och Turkiet. Stoppa militariseringen av flyktingpolitiken.

•Å terinför asylrätten. Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad åt alla – låt storföretag, banker och rika betala.

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred och frihet.

K

ultur Kulturskolerådets nya siffror visar att omkring fyra av tio kulturskolor kommer att drabbas av nedskärningar de kommande fyra åren – och i 15 kommuner riskerar kulturskolan att läggas ner helt. Eftersom det inte är lagstadgat att erbjuda kommunal kulturskola hänger dessa löst när ”effektiviseringar” ska genomföras.

Det skriver Sveriges Radio (SR) den 3 oktober.

Ett annat problem är att 37 procent av kulturskolorna på frågan om var och när undervisningen sker svarade ”efter skoltid och inte i direkt anslutning till ordinarie undervisning i skolan”. Det gör det svårare att nå underrepresenterade barn till deras verksamheter, som barn till föräldrar utan akademisk utbildning.

En av de hotade kulturskolorna ligger i Ronneby, där gymnasisten Lovisa Johansson för SR berättar vad det skulle innebära för henne: – Jag tycker att det skulle vara väldigt tråkigt, det innebär att alla som inte är idrottsintresserade skulle inte ha nåt att göra. Jag är på kulturskolan fyra dagar i veckan, skulle jag inte göra det så skulle jag nog inte göra så mycket.

Livet som pensionär ”inte roligt”

P

ensionen Många av arbetarna inom låglöneyrken har inte mycket att se fram emot när pensionen stundar. Tidningen Fastighetsfolket har den 3 oktober pratat med en pensionerad städare och en pensionerad fastighetsskötare som båda vittnar om lite pengar. Den pensionerade städaren Lejla Jacobsson får blott 10 000 kronor i månaden i pension.

– Det är inte roligt. Men man har ju hört att pensionen blir dålig så det har man ju räknat med. Jag håller med om att det inte går att leva på pensionen, säger hon till Fastighetsfolket.

Naturvärden riskerar att försvinna

S

kydda skogen En omfattande inventering från Skogsstyrelsen visar att stora delar av de avverkningsskyddade skogarnas naturvärden kan gå förlorade på grund av bristen på pengar till skötselåtgärder. I över hälften av de 13 000 avverkningsskyddade områdena är skötseln eftersatt, och i vart tredje är behoven akuta.

– Tittar vi över landet har vi ett mer brådskande skötselbehov i södra Sverige, där igenväxningen går snabbare. En skog som har skötselbehov – om vi inte tar hand om det kommer vi successivt att börja förlora naturvärden, säger Skogsstyrelsens specialist på områdesskydd Emma Liljewall till Sveriges Radio den 4 oktober.

De skyddade områdena ska skydda och bevara den biologiska mångfalden, som sällsynta fåglar och insekter.

12-timmarspass på AF hotar

S

kyen Då över hälften av Arbetsförmedlingens alla kontor ska läggas ner kan handläggarna få fyra timmars total resväg till och från jobbet. Facket ST varnar för att detta kommer leda till en kompentensflykt som drabbar såväl personal som arbetssökande. ST strider nu både mot de långa resvägarna och för resekompensation för dem, skriver Arbetet den 7 oktober. ■

INRIKES

10 OKTOBER 2019 # 1 371

6

”Många förtvivlade över skolnedläggningarna”

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

O

ffensiv har pratat med Ulrika Sellin Levander, som är SO-lärare, arbetsplatsombud och styrelseledamot för Lärarförbundet i Luleå.

Hur är stämningarna bland dina kollegor och era medlemmar?

– Vi märker att vi har många trötta medlemmar. Det gäller alla delar av skolan, men speciellt i förskolan.

Barngrupperna är stora och peda­ gogerna känner av att de blir större.

Jobbigast är vikariebristen i både förskola och skola – när någon är borta får resten springa ännu fortare.

– ”Jag vet inte hur länge jag orkar” är en vanlig kommentar.

Medlemmar tackar nej till fack-

liga utbildningar, för de orkar inte – det är så mycket på jobbet.

Det är sorgligt, men det är en del som slutar/säger upp sig då de är besvikna över att det ska sparas på skolan. Pedagogerna får också en ökad arbetsbelastning när det sparas på andra yrkesgrupper som jobbar inom skolan.

– Lönen är ett ofta återkommande ämne som diskuteras. Löneutvecklingen jämfört med det ansvar och det tunga och stressiga arbete som utförs dagligen är inte kompatibla.

Märker ni av ”besparingarna” mycket?

– Man märker att det ska sparas, även på småsaker. Det värsta är att vi inte får vikarier. Men många medlemmar är också förtvivlade över skolnedläggningarna. De vill inte lämna sin arbetsplats och sina kollegor. Jag är orolig för att skolpengen kommer att sänkas, vilket inte alls känns bra. Detta skulle ju innebära ännu mindre resurser till skolan än vad vad vi har nu.

– Vi ser besparingar på skolmaten. Det drabbar ju inte oss pedagoger, men barnen påverkas när

det finns färre alternativ att välja mellan – många nekas specialkost.

– En annan sak som vi funderar över är pratet om att ”digitaliseringen ger effektiviseringar”. Hur ska det gå till? Många pedagoger upplever snarare att det är en utmaning att få tid till att implementera di-

Sarah Häggström.

”

Foto: byronv2 / Flickr CC, Natalia Medina

Skolmarscherna visar på ett allt större missnöje bland personal i skola och förskola. Luleå är en av de orter där motståndet har varit massivt mot skolnedläggningar och nedskärningar.

Allt fler elever mobbas, fryses ut och upplever otrygghet.

De orkar inte – det är så mycket på jobbet. Det är sorgligt, men det är ganska många som slutar då de är besvikna över att det sparas på skolan.

Astrid Skalman.

Vad kan stoppa ökad mobbning?

En ny rapport från SCB visar att barn i skolan känner sig mer otrygga och att mobbningen har ökat de senaste åren.

Dessutom ökar ojämlikheten. Därmed finns det ingen trend att Sverige kommer att nå målen i FN:s ”Agenda 2030”, som är tänkt ska leda till en ”hållbar och rättvis framtid”.

Gymnasieeleverna Astrid Skalman och Sarah Häggström ser en tydlig koppling till ökade orättvisor och rasism.

gitala arbetssätt och att teknikstrul upptar mycket tid. En farhåga som pedagoger har uttryckt är om det planeras att 100 elever ska samlas i en stor aula med föreläsning på storbilds­skärm? Man blir ju skiträdd att det blir något sånt när det planeras så mycket besparingar. ■

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

S

Grundskolorna tvingas till rekord-”besparingar”

E

n enkät av Sveriges radio (SR) den 8 oktober visar att över hälften av landets kommuner (151 av 290) har genomfört ”besparingar” – alltså nedskärningar – på skolan, bara under detta året. Dessutom har det i var fjärde kommun blivit en personal mindre räknat per elev.

Skolcheferna i enkäten i de kommuner där besparingar har genomförts menar också att de

trots detta inte kommer att hålla budgeten. Svenljungas skolchef Tommy Fock säger till SR att: – Det är tufft. Vi har haft effektiviseringskrav på oss nu sedan 2018 på totalt runt 20 miljoner.

Och det är klart att det påverkar vår verksamhet.

Tre av fyra skolchefer menar att det är ”mycket eller ganska sannolikt” att de även nästa år

kommer att behöva skära ner på verksamheten. Och varannan skolchef säger att detta kommer att innebära en minskning av antalet anställda per elev.

Detta bara understryker behovet av att blåsa till en mäktig strid mot den nedskärningspolitik utan ände som etablissemangets politiker oavsett politisk färg står för. ■ Robert Bielecki

Foto: Jonas Brännberg

Ulrika Sellin Levander har spelat en aktiv roll i kampen för skolan. Här leder hon föräldrar och barn när de omringar Kläppenskolan som ett försvar mot nedläggningshotet 2016.

CB:s statistik visar att mobbningen har ökat både bland pojkar och flickor i åldern 11, 13 och 15 år. 2013/2014 svarade 12,6 procent att de hade blivit mobbade någon gång eller ofta de senaste månaderna. Under 2017/2018 hade andelen stigit till 19,4 procent.

– Jag tycker man kan göra en koppling till dagens debatt om kriminalitet. Det är uppenbart att mobbning också är kopplat till klassfrågor, till ojämlikheten. På sikt är det ju också så att både mobbare och den som blir utsatt löper större risk att hamna i kriminalitet senare i livet, säger Sarah Häggström.

– Ja, ju större klyftor det blir, desto större risk för ett ”vi och dem”tänk, och desto större konkurrens blir det. Mobbning handlar ju till viss del om det – att sätta sig själv högst i ”näringskedjan”, säger Astrid Skalman.

Även mobbningsforskaren Robert Thornberg tror att en förklaring är ett ”mer polariserat och hårdare samhälle”. Han pekar även ut att sociala medier kan bidra till ökningen.

– Det är klart, på sociala medier blir det lättare att mobba. Man ser mer av varandra – det finns mer att attackera än i skolan. I skolan kan man hålla en låg profil, men på sociala medier finns det fler saker att hacka på, säger Astrid.

Vilken roll tror ni att den ökade rasismen och hetsen mot flyktingar sedan 2015 har haft?

– Ju mer acceptabelt det har blivit med SD som parti, desto fler är öppna med sitt stöd till dem, och så klart blir det också fler som agerar på sina åsikter. Så det lär ju ha blivit mer rasistisk mobbning, säger Astrid.

– Där det blir mer rasism, oavsett om det är SD, NMR:s klisterlappar eller hakkors-kludd, sprider det hat, även om det inte är mot en person. Det normaliserar sånt och underlättar för rasistisk mobbning, säger Sarah.

Vad kan man göra åt ökad mobbning tycker ni?

– Se till att skolan blir ett andra hem, ett tryggt ställe. Jag märkte vilken skillnad det blev när jag kom till en trygg skola med familjekänsla. Om skolan är som en familj är mycket vunnet. Man vill inte mobba en annan familjemedlem, eller sabotera sitt eget hem, säger Astrid.

– Lärare och lever måste ha förtroende till varandra. För det behövs att satsa på lärarna, deras arbetsmiljö. Då blir det också bättre för eleverna. Det räcker inte att gå igenom en powerpoint om ”hur man är en bra människa”, det behövs mycket mer för att skapa en trygg skola. Sen räcker inte skolan heller, man måste göra det tryggt för eleverna hemma, säger Sarah.

– Ja, lärare måste orka med att både vara lärare, och hjälpa elever på annat sätt. Om de bara är stressade över jobbet, hinner man inte skapa en trygg miljö, säger Astrid. ■

10 OKTOBER 2019 # 1 371

7

Högerpolitiken sänkte skolan

Skolans kris accelereras. Efter årtionden av nedskärningar utan slut har vi börjat nå en brytpunkt – det går snart helt enkelt inte. Den 12-13 oktober samlas skolpersonal till nya massprotester för upprustning med Skolmarschen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

A

tt saker och ting var bättre förr stämmer inte alltid, men när man pratar om välfärden stämmer det nog. All verksamhet inom välfärden är satt på svältkur – går det en dag utan en rapport om vårdens kris? – och skolan är inget undantag.

Vi ser hur elevernas resultat försämras, och hur körd i botten arbetsmiljön är med lärare som går på knäna och inte har tid för vare sig för- eller efterarbete. Dessutom ökar klasstorlekarna hela tiden, samtidigt som elevhälsovårdande och övrig skolpersonal får stryka på foten i allt större utsträckning. Det är ett recept för komplett katastrof.

Men hur kunde det bli såhär?

Under 1980-talet påbörjades ett nyliberalt skifte i Västvärlden. I högertokarnas Reagans och Thatchers spår (USA:s president och Storbritanniens premiärminister) skulle allt privatiseras, avregleras och göras till en vara för kapitalistens möjlighet till profit, så även i Sverige.

För den svenska skolans del var det i slutet av 1980-talet som det första av en rad dåliga förslag antogs av riksdagen. 1989 antogs beslutet om att kommunalisera skolan, vilket trädde i kraft två år senare. Det drevs igenom av Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet. Det föregicks av en massiv protestvåg från lärarfacken, särskilt Lärarnas riksförbund (LR) som genomförde veckolånga proteststrejker.

LR:s farhågor var att likvärdig-

De profitjagande friskolornas utsugning av den kommunala skolan har skapat en tydlig skolsegregation och uppdelning mellan områden, skolor och livschanser. heten i skolan skulle gå förlorad samt att skolorna skulle bli alltför beroende av hur de olika kommunerna skötte sina uppdrag. Man oroade sig också för att läraryrkets status skulle urholkas och att sämre löneutveckling skulle följa.

På den tiden var Göran Persson (S) skolminister, som senare blev statsminister och genomförde ”världsrekord i budgetsanering” – de fruktansvärda nedskärningarna

under 1990-talet på välfärd och villkor, vilka i 90 procent av fallen fick stöd av Vänsterpartiet. Han var en av de största förespråkarna av kommunaliseringen av skolan och hävdade att LR hade helt fel; raka motsatsen till vad de sa skulle ske. Idag är det lätt att se vilka som fick rätt.

Men det slutade inte där. Året efter kommunaliseringen genomfördes också två andra omfattande skolreformer – friskolereformen och det fria skolvalet – av den dåvarande högerregeringen (M, C, FP och KDS) med Carl Bildt i spetsen.

Reformerna, som presenterades i Proposition 1991/92:95. Valfrihet och fristående skolor av dåvarande skolminister Beatrice Ask (M), visar marknadstänkandet: ”Jag tror också att en stimulerande tävlan mellan olika skolor, med olika inriktning och olika ägandeformer, i sin tur kan bidra till att höja kvaliteten inom hela skolväsendet”, står det bland annat. De medger också att ”Skolan kommer att utvecklas längs skilda linjer”, något de menade ”sammantaget ger en större utvecklingsmässig bredd såväl i olika ämnen som beträffande pedagogiska metoder”.

Istället har klasskolan cementerats. Många rapporter och undersökningar under 2010-talet, bland annat från LR, har visat att vilken socioekonomisk bakgrund eleven har är av en större betydelse idag än innan reformerna.

Barn och unga i arbetarförorter och glesbygd, de områden som drabbas hårdast av nedskärningarna, är också de som har svårare att nå bra skolresultat. Elever med låg utbildningsbakgrund i hemmet klarar sig också betydligt sämre än de med hög utbildningsbakgrund. ”Kostnadseffektivitet” nämns också: ”Med större valfrihet och mer utrymme för en skolas profil skapas också bättre incitament för kostnadseffektivitet. Nya och effektivare arbetsmetoder kan prövas och vinna spridning. Därmed torde ett större inslag av fristående skolor också på sikt kunna bidra till en mer effektiv resursanvändning inom det samlade skolväsendet.”

Med allt detta blev eleven en vara i och med skolpengen. Den öppnade upp för ökad konkurrens mellan skolor om att få över elever till sin skola. Privata aktörer och företag – idag ofta i form av riskkapitalbolag – tilläts starta upp skolor med delvis finansiering via skattemedel.

Skolan har sedan 1980-talet varit en kampfront. Skär inte ner – rusta upp!

Det har eskalerat något fasansfullt. Skolkoncernerna gör miljardtals kronor i vinst varje år – pengar som borde gå till välfärden, men istället går rakt ner i aktieägarnas fickor. Vinster i välfärden är ett rån av de offentliga medlen till de rika, en omvänd Robin Hood-politik.

De profitjagande friskolornas utsugning av den kommunala skolan har skapat en tydlig skolsegregation och uppdelning mellan områden, skolor och livschanser.

Detta var inte någon enorm olyckshändelse, utan medvetna politiska beslut som möjliggjorde ett öppet rån av välfärden.

Dessutom har många friskolor satt i system en omfattande selektionsprocess, vilket bland annat Uppdrag granskning har rapporterat om. Dessa skolor väljer bort elever med behov av särskilt stöd, ”problembarn” eller andra ”resursslukande” elever för att istället handplocka de ”duktiga” eleverna. Därmed kan man spara in pengar genom att inte behöva specialpedagoger, stödpersonal med mera.

Den kommunala skolan har dock ett ansvar att ta emot alla elever.

Oavsett vilka som har styrt de senaste 30 åren har ingen del av de etablerade partierna velat avskaffa de fruktansvärda ojämlikheterna i skolan som konstanta nedskärningar, dråpslagsreformer och klassklyftor har skapat. Trots en massiv opinion emot vinster i välfärden är det bara Vänsterpartiet som i ord är emot det.

När etablissemanget vurmar för ”valfrihet” är det inte din och min rätt till ”fria val”, utan det är valfriheten för kapitalisterna att stycka upp och välja vad de kan göra vinst på som menas.

Och idag är vi i en ny 1990-talssituation, med enorma underskott i kommuner och regioner som ska ”lösas” med massiva nedskärningar – men det finns knappt något att skära på. Enda sättet för borgarna att utföra sina ”spar”-program på skolan idag är genom att samtidigt genomföra ett systemskifte inom välfärden – att stänga ner skolor, förskolor och småskolor och ersätta dem med skolfabriker, med tusentals elever i varje skola.

Välfärden ska inte vara en marknad. Den måste vara styrd utifrån behoven, inte jakten på profiter.

Skär ner på aktieutdelningen istäl-

let! Pengar och resurser finns ju i överflöd, men i de superrikas, storföretagens och bankernas fickor.

Samhällsutvecklingen är totalt ohållbar. Låt årets Skolmarscher bli första steget i en fightback för resurserna utifrån behoven, där de verkliga experterna lyssnas på – skolpersonalen. ■

Skolmarscher landet runt!

Den 12/10: Falun kl 13.00 Lund kl 13.30 Växjö kl 13.30

Den 13/10: Stockholm kl 13.00 Karlshamn kl 13.00 Göteborg kl 13.30 Norrköping kl 13.30 Piteå kl 13.30 Trelleborg kl 13.30 Uppsala kl 13.30 Malmö kl 13.30 Strömstad kl 15.00

ANALYS

10 OKTOBER 2019 # 1 371

8

1989: Året som förändrade v Detta är den första av en rad artiklar i Offensiv som kommer att analysera året 1989.

I Polen den 13 september 1989 bildade facket Solidarność, som vann en överväldigande majoritet i valet, den första ”ickekommunistiska” regeringen i det tidigare Sovjet sedan 1948. Två månader senare revs Berlinmuren. De spektakulära händelserna 1989 i Östeuropa inspirerade arbetarklassen i hela världen, även om året avslutades med arkebuseringen av den hatade rumänske diktatorn Nicolae Ceauşescu och hans fru Elena, direktsänt för hela världen på tv på juldagen.

Inom två år hade det forna DDR (Östtyskland) tagits över av Väst, Jugoslavien bröt samman och efter en misslyckad kupp i augusti 1991 kollapsade Sovjetunionen.

ROB JONES

Sotsialisticheskaya Alternativa (CWI Ryssland)

K

apitalismen återinfördes i hela regionen. Kalla kriget avslutades då Warsawapakten, det militärblock som sattes upp mot amerikansk imperialism, upplöstes. Den borgerliga filosofen Francis Fukuyama kungjorde ”historiens slut”.

Massrörelsen drevs av hoppet om att genom att bli av med de motbjudande byråkratiska diktaturerna som styrde i Sovjetblocket skulle livet dramatiskt förbättras.

Men regionen spenderade nästa årtionde i en hemsk ekonomisk depression, värre än under 1930-talet, då de formellt centralt planerade ekonomierna byttes ut mot frimarknadskaos med drag som oftare hittas i utvecklingsländerna.

Till och med Världsbanken, en av huvudarkitekterna bakom omställningen, rapporterade att Centraloch Östeuropas BNP hade sjunkit med 15 procent vid år 2000 och med 40 procent i före detta Sovjetunionen. Antalet som levde i absolut fattigdom steg från 4 till 20 procent.

De tidigare stalinistiska staterna var auktoritära regimer med storskalig övervakning av och repression mot opponenter. Ofta utlöstes de första tecknen på missnöje i Sovjet av olyckshändelser eller sekundära frågor. Explosionen och branden vid Tjernobyls kärnkraftverk 1986 väckte oron angående miljön.

Den sovjetbyråkrati som skapats av Stalin och hans efterföljare hade inga likheter med Lenins, Trotskijs och bolsjevikernas ideal 1917. Den ryska revolutionen hade som mål att etablera ett genuint demokratiskt och socialistiskt samhälle där landets rikedomar och resurser togs i offentlig ägo där produktion och distribution planerades av valda arbetarkommittéer.

Bolsjevikerna var internationalister som garanterade rätten till självbestämmande för nationer inom det tidigare ryska kejsardömet, samtidigt som de argumenterade för en frivillig federation av socialistiska stater. Bolsjevikerna var övertygade om att den nya arbetarrepubliken bara kunde överleva och gå mot socialism om revolutioner segrade i mer avancerade länder.

Den revolutionära vågen som avslutade det första världskriget och störtade den tyska monarkin, bildade sovjetiska republiker i Ungern och Bayern samt bildade sovjeter (arbetarråd) i Österrike och Tjeckoslovakien, misslyckades tyvärr. Den nya ryska republiken invaderades av 15 imperialistiska arméer och tillsammans med de reaktionära vitgardistiska arméerna ödelades landet. Många av de bästa arbetarna dödades i strider.

Andra tvingades lämna fabrikerna för att sköta den nya staten. Det

De som fick betala priset för bristen på ett socialistiskt alternativ till stalinismen var framför allt arbetarklassen och de unga.

I de tre baltiska staterna, som infogades i Sovjet som en del av Hitler-Stalinpakten 1939, lämnades ett väldigt bittert arv. Nationalistiska protester utvecklades i början utifrån miljöfrågor – i Estland kring planerna om fosfatgruvor, i Lettland mot bygget av ett enormt vattenkraftverk.

Folk började sjunga ”patriotiska” sånger efter officiella musikfestivaler. På andra håll var det bristen på mat och andra hushållsvaror som spädde på missnöjet.

revolutionära Ryssland avslutade inbördeskriget utmattat, förkrossat och isolerat.

Ett skikt byråkrater, varav många var emot revolutionen och som i avsaknad av en internationell revolution stärktes, hittade en ledare i Josef Stalin och slet den politiska makten ur arbetarklassens händer. De konsoliderade sin makt genom ett nytt inbördeskrig med massarresteringar, terror och avrättningar av de gamla bolsjevi-

Den baltiska ”sjungande revolutionen” mot bland annat sovjetiska gruvprojekt, som senare ledde till självständighet för de tre baltis

kerna, störtade deras internationalism och bytte ut det med ideologin ”socialism i ett land”.

Detta var en politisk kontrarevolution som lämnade kvar en byråkratisk statsapparat med många drag av ett tsaristiskt och till och med kapitalistiskt samhälle som övervakade den förstatligade, planerade ekonomin.

För att återställa en genuin sovjetdemokrati krävdes det som Trotskij förklarade inte en social revolution för att förändra samhällets ekonomiska grundval, utan en politisk revolution för att störta byråkratin.

Tack vare den planerade ekonomin och beslutsamheten hos Sovjets befolkning kom de segrande ur andra världskriget, trots inkompetensen hos den stalinistiska byråkratin. Östeuropa, däribland delar av Tyskland, kontrollerades av Sovjets armé.

Allt eftersom den avancerade föll de gamla borgerliga staterna, och i Tjeckoslovakien och andra ställen utvecklades en gryende revolutionär rörelse. Från början ämnade Stalin behålla kapitalismen i regionen med marionettdockeregeringar som en buffert mellan Öst och Väst. Men det var ogenomförbart.

Rädda för att utvecklingen av oberoende socialistiska republiker skulle underminera det byråkratiska Sovjetstyret upplöste den sovjetiska armén aktioner av arbetare och

rebeller. Den byråkratiska planerade ekonomin utvidgades över hela regionen. Den ryska revolutionen degenererade, medan de nya regimerna i Östeuropa var deformerade redan från första början. Även om den planerade ekonomin led av en hemsk byråkratisk misskötsel och svinn var den under en period mer effektiv än Västs marknadsekonomi. I Sovjet gick ekonomin framåt. På 1970-talet nådde levnadsstandarden nästan Västs nivåer. I de krigshärjade östeuropeiska ekonomierna var per capita-tillväxten de 20 åren efter andra världskriget omkring 2,4 gånger högre än i Europa som helhet.

blev ny ledare för Sovjet­ unionen 1985, och också den sista) representerade de byråkrater som såg det desperata behovet av att väcka nytt liv i ekonomin och få ett slut på ”stagnationens era”. Han började med att bannlysa alkohol, vilket slog slint när det uppstod en sockerbrist som ett resultat av att folk brände hembränt.

Hans reformprogram glasnost (öppenhet) och perestrojka (omstrukturering), vilket exempelvis tillät kooperativ och samriskföretag att etableras, ledde bara till ett ökat ekonomiskt kaos. Arbetarna blev alltmer missnöjda, men byråkratin kunde inte möta deras behov.

När Stalin kom till makten bestod byråkratin av några hundratusen.

På 1980-talet hade den blivit ett 20 miljoner starkt allomspännande monster. Utan arbetardemokratins skötsel och kontroll över ekonomin, plundrade byråkratin samhällets rikedomar via stölder och mutor, och deras byråkratiska misskötsel slösade bort upp till 30 procent av industri- och jordbruksproduktionen.

Du kunde inte ens begravas utan en muta. En mindre elit styrde dem, vars groteskt rika livsstil exemplifierades av Brezjnevs enorma samling av lyxbilar.

Avsaknaden av arbetardemokrati skapade krisen som började i Sovjet under 1970-talet. Gorbatjov (som

När de sovjetiska massorna såg att den härskande eliten var i kris återfick de självförtroendet att höja sina röster. I 60 år hade den härskande eliten exkluderat massorna från politiken. När de kom tillbaka tog de trevande steg, men fick självförtroende när protesterna blommade ut.

I slutet av 1980-talet bröt protester från en början ut kring miljöfrågor. Luften i många städer var så förorenad att medellivslängden sjönk. Bajkalsjön och Kaspiska havet fylldes av industriellt avfall. Aralsjön i Centralasien, en gång världens fjärde största sjö, praktiskt taget försvann på grund av Brezjnevs tvångsbomullsplanteringar i Uzbekistan.

Dessa protester visade det mas-

10 OKTOBER 2019 # 1 371

9

världen – Sovjetunionens fall

siva missnöjet inom det sovjetiska samhället, särskilt kring den nationella frågan.

På 1980-talet släpptes en uppdämd förbittring lös då nationaliteter kämpade för att fly den förtryckande centraliserade kontrollen.

Medan massorna kämpade för nationell frigörelse var det många inom den härskande eliten, som anade att Sovjet snart skulle upplösas, som klädde sig i nationalismens färger för att utnyttja dessa stämningar för sina egna intressen.

En blodig varning om vad som komma skulle gavs 1988. För att upplösa en massrörelse som krävde att Nagorno-Karabach i Azerbajdzjan fördes över till Armenien organiserade kommunistpartiet en blodig pogrom – hundratals armenier slogs ihjäl. Det etniska krig som följde höll i sig i flera år och har inte blivit löst ännu.

Händelserna i Östeuropa snabbade på händelserna i Sovjet, vilket i sin tur accelererade processerna på andra håll. Sovjets dödsstöt kom i juli 1989 när en stor gruvstrejk drabbade Kuzbass kolfält i Sibirien, Donbass i Ukraina, Vorkuta vid polcirkeln och Karaganda (Qaraghandy) på den kazakstanska stäppen.

Den härskande eliten hävdade att Sovjet var ett ”utvecklat socialistiskt samhälle” styrt i arbetarklassens intresse. Verkligheten var helt

Foto: Kusurija / Wikipedia Commons

ska staterna.

Gorbatjov med USA:s president Ronald Reagan. Gorbatjovs ”glastnost” och ”perestrojka”-reformer ledde till ett ökat ekonomiskt kaos.

annorlunda. Många arbetare hade levnads- och arbetsvillkor som påminde om den viktorianska eran.

Gruvarbetare i Sibirien vid polcirkeln med relativt höga löner hade inget att spendera pengarna på. Ofta levde flera familjer tillsammans i träbaracker från innan revolutionen.

Saker ställdes på sin spets efter att tvålen tog slut i gruvornas duschar. Hundratusentals gruvarbetare krävde förbättrade levnadsvillkor och att den statliga och industriella byråkratin skulle skäras bort.

De stod inför ett val. Om de och den bredare arbetarklassen hade sitt egna politiska parti skulle de ha kunnat störta byråkratin och etablera ett genuint socialistiskt samhälle. Det skulle ha varit arbetarkontroll och styre på varje nivå, från planerad ekonomi till industrigolvet.

Det skulle ha varit frihet för fack och politiska partier, resfrihet, frihet att protestera. Nationer skulle ha rätt till självbestämmande med en genuin union av fria, jämlika socialistiska stater som det mest fördelaktiga alternativet.

Resurserna som släpptes lös när byråkratins svinn och överdrivna konsumtion avslutades skulle dramatiskt ha förbättrat arbetarnas levnadsvillkor.

Arbetarna var dock politiskt helt oförberedda. När strejkerna star-

tade var ett skikt av gruvarbetarna öppna för de genuina socialistiska idéerna. Tre viktiga strejkkommittéer svarade på solidaritetsmeddelanden som skickades av Terry Fields, en brittisk parlamentsledamot och medlem i CWI, som höll med om hans förslag att en återgång till Lenins idéer var nödvändig. Men denna politik hade ingen organisatorisk form.

Den stalinistiska regimen hade i 60 år undertryckt alla former av arbetarnas självorganisering. Även om ett antal ”leninistiska” och ”marxistiska” undergroundcirklar hade bildats under 1970- och -80-talet var de oförmögna att förvandlas från små cirklar till att ingripa i massiva arbetarklassrörelser. Som en konsekvens, även om gruvarbetarna inte hade någon önskan om att gå mot kapitalism, förlorade de tilltron på att det sovjetiska systemet som av byråkratin beskrevs som ”socialistiskt” skulle kunna lösa deras problem.

Men ett växande skikt inom byråkratin hade sina egna planer.

Ledande inom partiet, särskilt de privilegierade ungkommunisterna och KGB-medlemmar, drogs till Västs livsstil och hade tillgång till lyxprylar. Många av dessa parasitära byråkrater såg att deras system krånglade och vände sig till kapitalismen för att rädda dem. I ökande takt argumenterade de för marknadsreformer. För att återstäl-

la ”ett civiliserat samhälle” borde industrin lämnas över till privata händer, alltså till dem själva.

Utan ett organiserat politiskt arbetarklassalternativ fick dessa idéer stöd i samhället, särskilt när vanligt folk jämförde den dåliga kvaliteten och livsmedelsbristen med de på ytan attraktiva och överflödande matvaruhyllorna i Väst. Även om Gorbatjovs ”perestrojka” var ämnad att minska byråkratins svinn och misskötsel utan att ta makten ifrån dem (reformer från ovan för att hindra revolution underifrån) öppnade den istället för återförandet av kapitalism i Sovjet och resten av Östeuropa.

När händelser rör sig i våldsam fart utvecklas också medvetenheten. Men som händelserna 1989 visar fanns det en ideologisk kamp för rörelsens politiska ledning. Vad som startades som potentiella revolutionära rörelser mot stalinismen i Östeuropa slutade med att makten lämnades över till öppna kontrarevolutionärer. Arbetare måste ha sina egna politiska alternativ, ett parti beväpnat med ett socialistiskt program om inte fientliga klasser ska vinna.

Arbetet med att bygga ett sånt alternativ kan inte vänta tills en rörelse börjar. Revolutionära socialister måste samla sina styrkor nu för att vara förberedda.

De som fick betala priset för

bristen på ett socialistiskt alternativ till stalinismen var framför allt arbetarklassen och de unga – när etniska konflikter bröt ut – samt de miljontals östeuropéer som flydde sina länder i jakten på jobb.

Men stalinismens kollaps hade också en djupgående effekt på arbetarrörelsen internationellt. Ända sedan bolsjevikerna segrade 1917, till och med under de mörka dagarna av Stalins utrensningar och sedan det kalla kriget, visade existensen av det sovjetiska blocket att det var möjligt att ha ett alternativ till kapitalismen.

När detta skenbara alternativ försvann såg vi hur tidigare vänster-

Nu, efter 30 år, växer stödet för socialistiska idéer. partier i hela världen övergav en socialistisk orientering. Bara nu, efter 30 år, kan vi se början på återuppståndelsen av stödet för socialistiska idéer, särskilt bland ungdomar.

Oavsett visade de enorma händelserna 1989 makten hos den organiserade arbetarklassen. Vår uppgift nu är att försäkra oss om att vi nästa gång är redo att kanalisera energin till att besegra alla former av kapitalistisk reaktion och skapa ett genuint demokratiskt och internationalistiskt socialistiskt samhälle. ■

INTERNATIONELLT

10 OKTOBER 2019 # 1 371

10

Erdogan vill en gång för alla krossa det kurdiska självstyret i Rojava. Nej till Turkiets krig – solidaritet med kurdernas kamp.

Stoppa Erdoğans krig Den turkiske presidenten Erdoğan har förklarat att Turkiet ”vilket ögonblick som helst” kan inleda det korståg som han länge har hotat med för att krossa det kurdledda självstyret i nordöstra Syrien, Rojava. Allt ser ut att vara klart för krig sedan Trump den 6 oktober förklarat att USA inte längre kommer att stå i vägen och försvara sina tidigare allierade i kriget mot IS och att USA även tycks ha påbörjat ett tillbakadragande från positioner närmast gränsen.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

T

urkiets öppet deklarerade mål är inte bara att knäcka de kurdiska YPG-styrkorna, som de kallar ”terrorister”.

Planen går ut på att därefter upprätta en 32 kilometer djup ”säkerhetszon” längs hela gränsen öster om Eufrat till Irak. Där vill Erdoğan-regimen, liksom efter förra årets inmarsch i den nordvästliga Afrin-kantonen, ändra befolkningens sammansättning genom att repatriera en stor del av de sunnimuslimska flyktingar från det syriska inbördeskriget som tagit sig till Turkiet.

Enligt Al Jazeera är de turkiska förberedelserna redan klara för en stor militär operation tillsammans med syriska jihadistgrupper, samtidigt som kurdiska civila i alla åldrar samlas i städerna Ras alAin, Tal Abyad och Kobane för att upprätta en ”mänsklig sit in-sköld” i stora tältläger nära gränsen.

Det säger sig självt att en turkisk invasion, som kommer att möta hårt motstånd från den kurdiska YPG-milisen och dess allierade i de Syriska demokratiska styrkorna, SDF, kan leda till ett nytt ohyggligt blodbad och nya flyktingkatastro-

fer i den enda del av Syrien som hittills har varit förskonat från krigets förstörelse. Inte minst Europas makthavare oroas också över att det kan leda till en massflykt av tillfångatagna IS-soldater när YPG tvingas samla sina styrkor mot den turkiska inmarschen.

Det var begripligt att de syriska YPG-styrkorna för fem år sedan inte kunde tacka nej till flygunderstöd från USA, när de hotades med utplåning i slaget mot IS i Kobane och Turkiet blockerade gränsen för de frivilliga kurder och andra som var beredda att ansluta sig till kampen.

Men som Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna har varnat för skulle USA-imperialismen knappast vara beredd att stödja några ambitioner om att upprätta ett mer demokratiskt och jämlikt mönstersamhälle, utan när som helst kunna hugga kniven i ryggen på dem.

Dessutom skulle en fortsatt allians med USA-imperiet, till exempel som fotfolk i USA-ledda militära operationer utanför egna kärnområden, också försvåra det nödvändiga uppbygget av ett förtroendefullt samarbete med andra folkgruppers arbetare och förtryckta massor.

USA lyfte heller inte ett finger till kurdernas försvar under Turkiets tidigare inmarsch i den nordvästliga kantonen Afrin.

Enligt Trump är det nu dags för USA att dra bort sina trupper från konfliktzoner där USA enligt presidenten inte har något nationellt intresse att försvara: ”Turkiet, Europa, Syrien, Iran, Irak, Ryssland och kurderna får nu klara upp situationen själva och vad de vill göra med de tillfångatagna IS-kämparna i sina ’grannskap’... Jag höll isär dem i nästan tre år, men det är dags för oss att dra oss ur dessa löjligt ändlösa krig, många av dem mellan stammar, och ta hem våra soldater”.

I ett Turkiet, vars ekonomi redan går på knäna, kommer Erdoğans krig sannolikt att möta starkt motstånd från stora delar av den kurdiska minoriteten och anhängare till vänsterpartiet HDP. Även det största borgerliga oppositionspartiet CHP, som nyligen vann stora framgångar i turkiska lokalval, har fördömt krigsplanerna: ”[Regeringen] kan inte styra landet. De har lett ekonomin till ruiner: vårt land faller isär.

De letar efter en väg ut och avstår inte från att köra ner [Turkiet] i Mellanösterns träsk”, citeras partiets talesperson i turkiska Hurriyet.

Trumps besked oroar Europas regeringar, som fruktar nya flyktingvågor och IS-terrorister. Det förstärker också oron hos USA:s reaktionära allierade i Mellanöstern, som redan skakas av att Trump först har infört en sådan ekonomisk blockad mot Iran och militär uppladdning att det trappat upp spänningen till bristningsgränsen, för att sedan

inte slå tillbaka när Saudiarabiens oljefält har bombats av drönare. Även i USA har Trumps beslut väckt skarpa reaktioner inom det politiska etablissemanget. Inte bara Demokraterna tar avstånd. Det gör nu även en uppsjö av det republikanska partiets tidigare Trump-lojala höjdare, som senatens majoritetsledare Mitch McConnell, Marco Rubio och Lindsey Graham – figurer som Trump är beroende av för att kunna frias av senaten om den riksrättsprocess som Demokraterna i representanthuset har inlett i den så kallade Ukrainaaffären skulle leda till åtal.

Graham, som leder senatens juridiska utskott, har inte bara kallat Trumps agerande ”en begynnande katastrof ”, som hotar ”säkerställa en comeback för IS” och ”tvingar kurderna att liera sig med Assad och Iran”. Han tänker också lägga fram en gemensam resolution med Demokraterna för sanktioner och suspendering av Turkiet från Nato om de attackerar de kurdiska styrkor som USA stött sig på mot IS-kalifatet, och som kan få mer än den två tredjedels majoritet som krävs för att den inte kan stoppas av presidentens veto.

I ett försök att dämpa kritiken har Trump än en gång framkallat spekulationer om sitt mentala till-

stånd genom att twittra att han i sin ”stora och oemotsvarade visdom” har fattat detta beslut, men att han kommer att ”fullständigt förstöra och utplåna” Turkiets ekonomi om de gör något som enligt honom vore ”otillåtet”.

Frågan är nu om allt detta på något sätt kan hejda eller begränsa Erdoğans krigsplaner, eller rentav kan bli ett avgörande moment i det gryende upproret mot den oberäknelige Trump i USA:s egna ”djupa stat”.

Ett turkiskt krig mot kurderna i Syrien kommer att leda till snabba och omfattande protester världen runt där Rättvisepartiet Socialisterna och övriga CWI-sektioner deltar i solidaritet med de attackerade kurderna i Rojava. För den kurdiska frihetskampens slutliga seger ligger det största hoppet för framtiden i de möjligheter som förr eller senare måste födas ur nya, mäktiga antikrigsprotester och sociala proteströrelser i såväl Turkiet som i det redan sönderslagna Syrien, liksom i Irak, Iran och övriga Mellanöstern och som vi redan har sett nya tendenser till i Sudan och Algeriet.

Till syvende och sist kan deras nationella, demokratiska och sociala rättigheter bara vinnas om regionens förtryckta massor förenas i gemensam kamp för en demokratisk och socialistisk konfederation. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

10 OKTOBER 2019 # 1 371

11

Historisk GM-strejk i USA Uppemot 50 000 arbetare vid biljätten General Motors samtliga 55 anläggningar i USA gick den 15 september ut i strejk.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

D

en historiska bilarbetarstrejken som nu går in på sin fjärde vecka är en kamp för fasta jobb, del av bolagets vinster och förbättrade och tryggare pensions- och sjukförsäkringar, samt att jobben räddas vid de fabriker som hotas av nedläggning.

Det är den första strejken vid GM sedan 2007 och den största som har skakat biljätten sedan 1970.

Under senare år har GM blivit en vinstmaskin på arbetarnas bekostnad. Bara i Nordamerika har GM under de tre senaste åren gjort en sammanlagd vinst på 35 miljarder dollar.

Vinsterna under senare år kommer efter att bilarbetarfacket UAW gjorde stora eftergifter för att rädda bolaget under krisen 2007 och gick med på en rad försämringar som arbetarna nu strejkar mot. Bakom GM:s vinster finns också det gigantiska stödpaket som bolaget erhöll av Obamas administration år 2009, då GM och andra amerikanska bilbolag stod vid bankruttens rand.

Sedan 2010 har GM:s vinst per anställd ökat med 40 procent. Under samma tid har bilarbetarnas reallöner varit fallande.

Bland de strejkvakter som Socialist Alternatives medlemmar (CWI:s sympatisörer i USA) i Michigan, Pennsylvania och Wisconsin har samtalat med under de första strejkdagarna är ilskan stor mot GM:s arrogans och vägran att riva upp de försämringar som facket gick med på 2007-2009. Dessa försämringar skulle vara tillfälliga, men har blivit permanenta, rapporterar Socialist

Strejken går nu in på sin fjärde vecka med krav på fasta jobb och bättre villkor.

Alternative på sin hemsida socialistalternative.org.

En av de eftergifter som UAW gick med på var att allt fler jobb blev tillfälliga och att de nyanställda fick betydligt sämre lön, pensioner och sjukförsäkring än de som blivit anställda innan. Först efter åtta års anställning kan en nyanställd räkna med att få samma villkor som de som har jobbat länge inom GM. Att UAW överhuvudtaget gick med på ett tudelat anställningssystem och fler otrygga anställningar med lön på endast hälften av vad de fast anställda bilarbetarna tjänar har fungerat som en press nedåt på löner och villkor, samtidigt som vinster, aktieutdelning och chefslöner har stimulerats.

GM:s vd tjänar numera 263 gånger mer än snittet för bilarbetarna. ”Genom utdelningar och återköp av egna aktier har GM gett totalt 25 miljarder dollar till spekulanterna på Wall Street samt de stora ägarna och visat att bolaget struntar helt i arbetarna”, som UAW skriver i ett uttalande.

Bilarbetarnas strejk har starkt stöd och det är många som dagligen besöker strejkvaktskedjorna.

– GM-ledningen kunde för sitt liv inte föreställa sig det stöd vi skulle få, som en av fackets strejkvakter sa till vänstertidningen Jacobin på strejkens andra vecka.

Strejken på GM hämtar inspiration från de många framgångsrika strejker som genomförts i USA

sedan början av 2018. Inte sedan 1986 har så många arbetare strejkat som förra året. Näst i tur att strejka står Chicagos lärare som har varslat om strejk från den 17 oktober.

Facket i USA vinner också allt större förtroende, och alla de som har en chans att bli Demokraternas presidentkandidat har efter att Bernie Sanders gjorde det under den första strejkdagen känt sig tvingade av besöka någon av UAW:s strejkvaktskedjor.

UAW är långt ifrån det mest kampvilliga facket och dess ledning har avslöjats i många korruptionsskandaler. Men strejken ger också medlemmarna en chans att ta tillbaka kontrollen över det egna facket och sätta stopp för den eftergiftspolitik som försvagat UAW.

Bland fackets gräsrötter reses även på krav på att UAW i likhet med flera andra fackförbund ska ge sitt stöd till en Green New Deal; att bilindustrin under arbetarnas styre och kontroll ställs om till en alternativ hållbar produktion för jobb och samhällsnyttiga satsningar.

Under strejkens gång har återkommande försök gjorts för att nå en uppgörelse. Men GM-ledningen har, trots att bolaget förlorar minst 100 miljoner dollar varje strejkdag, hårdnackat vägrat att gå arbetarna till mötes. ”Ledningens hållning har bara blivit värre”, sa UAW i en kommentar efter de resultatlösa samtal som hölls den gångna helgen.

En framgång för GM-strejken kommer att vara en viktig seger för arbetarkampen i hela USA. ■

Arbetarkämpen Tony Mulhearn är död

T Foto: Offensiv

Tony Mulhearn på ett möte med Offensiv i Göteborg 1988.

ony Mulhearn, som spelade en nyckelroll i Liverpools episka och Militant-ledda kamp mot Thatchers nedskärningar, har avlidit, omgiven av barn och barnbarn. Tony blev 80 år gammal, men hans insatser i kampen för en på allvar kämpande och socialistisk arbetarrörelse förblir en inspirationskälla för alla oss som kände honom.

Han var som trotskistisk distriktsordförande i Labourpartiet en ledande gestalt bland de 47 kommunfullmäktigeledamöter i Liverpool City som stod i spetsen för en omfattande masskamp,

inklusive en lokal generalstrejk, mot Thatchers nedskärningar.

Efter att först ha lyckats pressa Thatcherregeringen till eftergifter som garanterade omfattande reformer och investeringar tog etablissemanget sin hämnd, först genom att utesluta dem ur Labourpartiet och sedan genom att högsta domstolen bannlyste dem från kommunala uppdrag.

En efterlängtad revansch kom några år senare då den massrörelse och massbojkott av skatten som leddes av Militants trotskister i Poll Tax Union lyckades

stoppa Thatchers planer på att genomföra en hatad skatt (Poll Tax), vilket också blev den första spiken i järnladyns politiska kista.

Tony gjorde också två otroligt uppskattade besök i Sverige hos Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna. Det första, i slutet av 1980-talet, blev särskilt minnesvärt genom hyllningen till Liverpools och gruvarbetarnas kamp mot Thatcher från den då 100-årige Anton Nilson, som kom till mötet för egen maskin efter att bokstavligen ha slitit sig loss från en bädd i Södersjukhuset, där han legat inlagd med dropp efter en svimning. ■

INTERNATIONELLT

10 OKTOBER 2019 # 1 371

12

dra in tillståndet till en godkänd demonstration.

Sarah El Banna flydde från repressionen – hon dömdes till tio års fängelse för att ha demonstrerat mot regimen.

Sarah El Banna, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna (RS), flydde i november 2016 från Egypten. Detta är hennes berättelse.

LARS BJERSING

rs.lulea@socialisterna.org

S

arah radikaliserades under revolutionen 2011 och gick med i Sjätte Aprilrörelsen. Efter blodiga strider på gatorna med

massakrer och annat tog Muslimska brödraskap över makten och styrde ihop med militärrådet.

En av de första sakerna som genomfördes var att begränsa möjligheterna att demonstrera.

Under 2013 började Sarah på ett av Kairos största universitet.

Där hade Sjätte Aprilrörelsen redan en grupp av aktiva medlemmar. Här kändes hennes aktivism mindre ensam och deras grupp bestod av ungefär 20 personer.

Förutom denna rörelse fanns även

Foto: Shaimaa Elbanna

Sarah tvingades fly repressionens Egypten

flera andra sociala och politiska grupper. Innan stora demonstrationer träffades representanter från olika grupper för att diskutera och planera samordnade ingripanden.

Då var det fortfarande möjligt att diskutera med människor på gatan och att demonstrera.

Men i slutet av 2013 infördes den repressiva antidemonstrationslagen och man var nu tvungen att söka tillstånd för sin demonstration minst tre dagar i förväg och polisen kunde när som helst

Till minne av treårsdagen av revolutionen 2011 planerades en stor demonstration. När aktivisterna fortfarande höll på att förbereda demonstrationståget attackerade polisen. Utan varning dök de upp och sköt först tårgas och sedan gummikulor för att skrämma bort dem.

Demonstranterna hade i förväg bestämt att mötas upp vid demonstrationstågets slutpunkt om de skulle splittras. Fler och fler återsamlades. Till slut var det en stor folksamling. Nu återbildades tåget.

Denna gången upptäckte polisen dem och stängde in dem mellan gatornas byggnader och i gränderna. Lokalbefolkningen hade hotats med våld och repression om de inte hjälpte polisen; det hotet var effektivt och många demonstranter arresterades. Civilpoliser fann Sarah och hennes syster Shaimaa och de fördes till den lokala polisstationen.

Sarah säger att de ändå hade tur eftersom de som hade gripits av militären direkt fördes till en synagoga i närheten där människor torterades.

De kom till stationen kl 16. Under misshandel, utfrågningar, sexuella trakasserier och utan någon kontakt med familj eller advokater hölls de där tills sent på kvällen då de överfördes till ett olagligt fängelseläger.

Mitt i natten dök säkerhetspolisen upp och började förhöra syskonen. Sarah berättade inte det som de ville höra och efter flera timmar gav de upp för natten.

Under den andra natten i lägret dök statsåklagaren upp. Syskonen separerades och förhören började på nytt. Syskonen hade enats om

sin berättelse och höll sig till den.

När Sarah efterfrågade en advokat sa åklagaren att det inte skulle gå eftersom klockan var tre på natten. Hen tvingades skriva under ett papper. Eftersom pappret förnekade alla anklagelser skrev hen under och då fick hen helt plötsligt träffa en av de advokater som tydligen funnits på plats hela tiden.

Sammanlagt blev syskonen kvar i lägret under fem dagar.

Totalt arresterades 228 personer under den demonstrationen. Målet togs upp av anti-terrordomstolen. I slutet av 2016 gick rättegången mot sitt slut. Syskonen förstod att de antagligen skulle behöva fly, vilket de gjorde veckan innan domen föll och tog sig till Libanon. Domen blev 10 års fängelse med ett extra år av husarrest från kl 06-18 varje dag på polisstationen. Från Libanon sökte de politisk asyl i Sverige.

Efter att Migrationsverket processat deras fall fick syskonen permanent uppehållstillstånd och Sarah studerar nu svenska och genomgår etableringsprogrammet. Sin första kontakt med RS var på ett möte i Hammarkullen under maj 2018. Även om Sarah och Shaimaa numera bor i Sverige är resten av deras familj kvar i Egypten. Att berätta sin historia försätter hennes familj i fara, men de har ändå bett henne att vara modig och sprida informationen om vad som pågår i landet.

Jag frågar Sarah om hen ångrar sina handlingar och revolutionen 2011. Svaret jag får är att hen alltid kommer att vara tacksam för revolutionen och den medvetenhet, smärta men även hopp som den förde med sig. ■

Irak: Massprotester mot fattigdom och korrupt elit

S

edan den 1 oktober skakas stora delar av Irak av massprotester mot fattigdom, arbetslöshet och ett genomkorrupt politiskt styre. Regimen och de miliser som stödjer den har svarat protesterna med dödligt våld. Över 100 människor har dödats och mer än 6 000 har sårats.

Men till skillnad från förra året då revolten i södra Irak slogs ner av regimens våld har protesterna fortsatt, trots de mordiska angreppen på fredliga demonstranter.

Massrörelsen började som en spontan protest från främst unga (70 procent av Iraks invånare är under 30 år) mot bristen på jobb, den utbredda fattigdomen och den kleptokratiska elit som styr landet.

Mycket snabbt reste kampen dock krav på regeringens avgång och nyval.

Efter det andra Irakkriget 2003 och i skydd av USA:s ockupation har den nya inhemska elit som tog över efter Saddams fall kunnat berika sig själva på massornas bekostnad.

När sedan protesterna mot ockupationen och den nya makteliten

inte segrade, utan slogs sönder av sekteristisk splittring och inbördeskrig (2006-2008) följt av att en tredjedel av landets yta kom att kontrolleras av IS och dess terrorvälde, lades under flera år en förlamande hand över kampen.

Men nu är situationen annorlunda och massorna har börjat återfå sitt självförtroende. Efter att valet ifjol vanns av en allians mellan den shiamuslimske ledaren Muqtada al-Sadr och Iraks

Mycket snabbt reste kampen krav på regeringens avgång och nyval. ”kommunist”-parti på ett sekulärt program och den revolt som sedan följde var det bara en tidsfråga innan missnöjet på nytt skulle resultera i att människor gick ut på gatorna mot regeringen, som valets förlorare bildade, och krävde att ”landet skulle befrias från tjuvarna”.

Hittills har dock protesterna inte spridits till områden där majoriteten är sunnimuslimer, utan det är främst

shiamuslimer i Bagdad och i de södra provinserna – varav många är mycket unga – som har demonstrerat. De ”tycks ha stort stöd från alla delar av samhället – från arbetarna i de fattigaste delarna av östra Bagdad till läkarna och ingenjörerna”, skriver Patrick Cockburn på plats i Bagdad i brittiska Independent.

Det är vanliga shiamuslimer som har dödats på order av en shiitiskdominerad regering och armén samt den Iranstödda milisen PMU, som skulle ha integrerats i den irakiska armén men som opererar som en stat i staten, för att förhindra att massrevolten även sprids över gränsen till Iran. Oron i Teheran delas av andra härskare i regionen samt Washington.

För att den i mycket spontana revolten ska kunna gå vidare behövs demokratisk organisering i aktions- och försvarskommittéer och ett politiskt, socialistiskt och enande kampalternativ som kan svara repressionen och maktelitens förödande kapitalistiska och sekteristiskt splittrande politik. ■ Per Olsson

De många främst unga som demonstrerar har stort stöd i hela landet.

10 OKTOBER 2019 # 1 371

13

”Kampen räddade varvsjobben” det drivs på ett klimatsmart, hållbart vis. Du kan inte kontrollera vad du inte äger. I privata händer kommer varvet att användas för det som ger mest profiter.

– Jag tror det förstods att man i en sån här kamp bara kan riktigt lita på andra arbetare och arbetarklassens egna organisationer. Som socialist anser jag att det finns ett större behov än någonsin för fackföreningsrörelsen att sätta sin egen agenda och se hur de kan utmana de etablerade partierna på ett sätt som kan ena arbetarklassens folk.

I nio veckor ockuperade arbetarna på skeppsvarvet Harland & Wolff i Belfast varvet då företaget ställdes under förvaltarskap, vilket hotade jobben. Arbetarna – medlemmar i facken Unite och GMB – krävde att regeringen skulle förstatliga varvet för att skydda framtiden. Arbetare, unga och fackliga i Irland och hela världen har visat sin solidaritet med denna viktiga kamp. Arbetarnas kamp räddade varvet, då en ny köpare har tagit över varvet.

SOCIALIST PARTY

CWI Nord- och Sydirland

S

ocialist Party (CWI Irland) pratade med Susan Fitzgerald, medlem i Socialist Party och Unites regionala samordnare, som spelade en nyckelroll i kampen.

Arbetarnas ockupation av Harland & Wolff var verkligen historisk.

Kan du berätta hur det startade?

– Veckorna innan hade förvaltarskapet fokuserat enbart på en potentiell köpare, som sänkte sitt bud betydligt i siste stund och, viktigast, vägrade ge en försäkran om att jobben skulle behållas.

Ledningen hade ingen lösning.

Då var det upp till facken att dra ihop en plan som i början fokuserade på att diskutera med regeringen, politiker och förvaltaren angående vad som kan göras för att rädda varvet.

– Medan dessa samtal pågick hade vi regelbundna samtal i lunchrummen med alla arbetare där vi utöver att uppdatera dem om vad som hände argumenterade för att vi måste gå i handling. Vi refererade till och drog lärdomar av arbetarnas ockupation av Ford/Visteonkraftverket i Belfast och Waterford Crystal i Irland för tio år sedan.

– Det viktigaste var samtalen om vad är nödvändigt för att rädda varvet – återförstatligande. Arbetarna är väl medvetna om att varvet var statligt ägt mellan åren 1977-1989.

Frågan om förstatligande ställdes inte på något ”ideologiskt” vis, utan kom ur den verkliga situationen: det fanns ingen bra lösning inom den privata sektorn. Och varvet är en resurs som kan användas i investeringar i grön energi, ett område det har varit engagerade i de senaste 10-15 åren.

– Under samtalen (mellan ledning och förvaltaren) skisserades det bakom kulisserna fram planer på ockupation om nödvändigt, där en arbetsplatskommitté etablerades. Den 29 juli stod det klart att det inte blev några sista minuten-räddningsplaner. Det var nödvändigt för arbetarna att utlysa att de nu tar över varvet.

– Att förstatligande var möjligt visades av händelserna på Ferguson Marine i Glasgow, där den skotska regeringen i augusti utlyste att de skulle förstatliga det varvet.

Detta stärkte förstatligandefrågan – om de kan i Skottland, varför kan inte vi?

Massivt stöd gavs till varvsarbetarna. Kan du berätta om den solidariteten?

– Det flödade in solidaritet från alla tänkbara slags arbetare. Arbetarna på Bombardier, som håller till precis intill varvet, var bland de första som anslöt sig. Så fort ockupationen startade reste de en banderoll där det stod ”Arbetarna på Bombardier är i solidaritet med arbetarna på Harland & Wolff ”.

– När Ferguson Marines varv förstatligades sa arbetarna där att Harland & Wolff är näst på tur och gjorde en solidaritetsbanderoll och skickade fackliga företrädare till Belfast för att ge hälsningar. Innan ockupationen började, när tjänstemännen strejkade, hade de plakat med budskap om solidaritet med varvet.

– Från hela Nordirland slöt folk upp: fotbollsspelare, musiker, komiker, författare – vad du vill. När ICTU (motsvarande LO) organiserade ett protestmöte lämnade varje fack kvar sin fana som ett budskap om att detta var en kamp för hela rörelsen och för att visa enighet.

stöd för varvsarbetarna. Många tog också Socialist Partys plakat, där det stod ”Pride betyder solidaritet: Stöd varvsarbetarna”. På Earth Strike satte de upp budskap över hela varvet till stöd för Earth Strike, hade på sig Earth Strike t-shirtar och höll i fackliga banderoller under marschen.

Arbetarna krävde att varvet skulle förstatligas. Vad menar du som socialist med förstatligande?

– Kravet på att regeringen borde förstatliga varvet är logiskt, särskilt i kontexten om att vi måste hantera klimatkrisen och skapa gröna jobb.

– Ingen har en bättre förståelse om vad som behövs för att driva ett varv, eller expertisen i vad som krävs, än arbetarna. Det är helt logiskt att varvet inte bara tas över i offentligt ägarskap, utan också att styret lämnas över till de verkliga experterna – arbetarna. Det skulle med andra ord innebära arbetarkontroll och -styre över varvet, och att arbetare inte fattar beslut på grundval av ökade profiter, utan på grundval av vad som är nödvändigt för samhället

Jag tror det förstods att man i en sån här kamp bara kan riktigt lita på andra arbetare och arbetarklassens egna organisationer.

– Solidaritet kom också från arbetare i södra Irland, som besökte ockupationen.

– Arbetarna gav tillbaka sin solidaritet. Under Belfast Pride-veckan satte de upp två Prideflaggor som fortfarande hänger kvar vid ingången. Under Pridedemonstrationerna syntes fanor och t-shirtar med budskapet ”Rädda vårt varv” till

och klimatet – som grön energi.

– Att en ny köpare nu tar över är en viktig seger i att det för tillfället säkrar varvets och jobbens framtid.

Det var bara möjligt tack vare kampen. Men förstatligande kvarstår som det bästa sättet att trygga varvet långsiktigt och för att försäkra att arbetarnas förmågor används i samhällets bästa intressen samt att

Foto: Bobbie Hanvey

Tack vare nio veckor av militant kamp och ockupation räddades varvet. Solidariteten med arbetarna spreds som en löpeld.

Vi har sett tjänstemännens strejk och andra arbetare rösta för aktioner, från postarbetare till sjuksköterskor. Nu hotas också 1 200 jobb på Wrightbus. Vilka lärdomar finns det för arbetare att dra från kampen på Harland & Wolff?

– Ockupationen visade arbetarnas förmåga att organisera och ta sig an utmaningen. Och när en grupp arbetare reser sig kommer de att få solidaritet från tusentals arbetare från alla olika slags bakgrunder. Särskilt häpnadsväckande var solidariteten från fackligt aktiva och arbetare i Sydafrika, som fick reda på dispyten via vårt systerparti Workers and Socialist Party (CWI Sydafrika). Tanken på att dessa hårt pressade arbetare inspirerades och gick i handling i solidaritet med Belfasts arbetare var helt enkelt otroligt och en ständig samtalspunkt.

– Det nordirländska bolaget Wrightbus planer på att avskeda 1 200 arbetare som blev känt i början på oktober visar den totala likgiltighet som det kapitalistiska systemet har för arbetare. Lärdomarna från Harland & Wolffs är att kampen och klassolidariteten är nyckeln till att försvara jobben. Just nu håller arbetarna på varvet på att hyra bussar för att ansluta sig till Wrightbusarbetares protestmöte i Ballymena för att rädda deras jobb.

Susan Fitzgerald.

– Som den militanta fackliga ledaren Bob Crow brukade säga: ”Om du kämpar kan du vinna; om inte har du redan förlorat”. Det finns inga garantier för att segra, men dessa arbetares kamp har varit central i att trygga varvets jobb och framtid.

– Deras kamp visar att ett socialistiskt alternativ till kapitalismens misslyckande är möjligt och att arbetarklassen är nyckeln till att genomföra det. ■

INRIKES

10 OKTOBER 2019 # 1 371

14

småföretagande jämfört med Sverige; därtill har det försvagade anställningsskyddet åtminstone haft uppsägningstider som ökar i takt ju längre en anställning har varit.

Men politiken har urholkat ersättningsmodellen, medan företagen har möjlighet att lättvindigt (utan någon som helst anledning) säga upp anställda. Därför börjar danska fack nu att prata om krav på införande av anställningstrygghet.

På grund av nedskärningar är det inte längre lika många arbetslösa i Danmark som får aktivitet, och utbildningsinsatserna har heller inte fungerat bra. Som Offensiv tidigare skrivit har den danska modellen dessutom funkat bäst när ekonomin är stabil och antalet arbetslösa är färre. När fler blir arbetslösa (på grund av att företagen skyddar sina vinster när ekonomin faller) har modellen fungerat sämre.

Eva Nordmark på S-kongressen 2015. Då ordförande för TCO, som har sagt att ersättningsnivån måste höjas. Nu, som arbetsmarknadsminister för S, är det tvärtom.

Januariavtalet betar av punkt efter punkt. En stor satsning görs nu från regeringen för att göra arbetsmarknaden allt otryggare för arbetare och allt mer bekväm för arbetsköparna. Sverige sneglar mot den danska modellen för arbetslöshetsförsäkring som kallas flexicurity, en modell som kan se bättre ut beroende på vinkling, men januariavtalets parter vill genomföra en försämrad version.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

O

ffensiv har skrivit om flexicurity i samband med regeringens attacker mot LAS, lagen om anställningsskydd.

Anställningsskydd och arbetslöshetsersättning är utifrån arbetares synvinkel ett skyddsnät för att slippa bli uppsagd hur som helst och att ha en ekonomisk trygghet om en ställs utan jobb för en period.

Men utifrån januariavtalet med

S-MP-regeringen, L och C handlar det inte om trygghet för anställda, utan om att marknadsanpassa anställningar för företagarna så att maximal vinst kan säkras och därmed hålla lönerna nere.

Den danska modellen som januariavtalet pekar på bygger på tre delar: lågt anställningsskydd (det ska vara lätt för arbetsköpare att säga upp

anställda), hyfsad a-kassa (Danmark har haft högre ersättningsnivå än Sverige och under längre tid) och en aktiv arbetsmarknadspolitik (insatser, aktiviteter och utbildning för arbetslösa). Även ur ett fackligt perspektiv kan dansk flexicurity se bra ut: som arbetslös får du 90-procentig ersättning i upp till två år, istället för som i Sverige max 80 procent som minskar i takt med arbetslöshetens längd. Därtill får du arbeta viss- eller deltid utan sänkt a-kassa i Danmark, du får till och med 2 timmar förlängd a-kassa för varje arbetad timme om du jobbar samtidigt som du har ut ersättning från a-kassan.

Du har också rätt till semesterersättning när du har a-kassa.

Allt detta jämfört med Sverige där du bara kan tappa dagar från a-kassan, samtidigt som ersätt-

Foto: Socialdemokraterna / Flickr CC

Flexicurity – försäkring för arbetare eller företag?

ningsnivån sänks gradvis och därtill kommer att regeringen nyligen kapade Arbetsförmedlingen och privatiserade arbetsmarknadspolitiken. Tilläggas bör även att svensk a-kassa inte har höjts sedan 2015; sanningen är faktiskt att Sveriges ersättning till arbetslösa är mycket sämre än på flera håll i Europa och i princip varje regering har försämrat eller vägrat höja ersättningen trots löneökningar.

Men om det nu är guld och gröna skogar, varför går vi inte snabbt över till den danska modellen då?

En granskning från tidningen Dagens Arena om dansk flexicurity visar att de danska facken inte längre är nöjda med modellen och att dansk arbetsmarknad inte går att jämföra med svensk. Dansk arbetsmarknad bygger i större grad på

Januarigamarna vill heller inte se ökad ersättning för arbetslösa, även om det kunde verka så om vi nu ska ta efter den danska modellen. Dagens Arena pekar på att Martin Ådahl, Centerns arbetsmarknadspolitiska talesperson, säger att ersättningen för arbetslösa först och främst måste sänkas från dagens nivå och dessutom successivt trappas ner ytterligare.

Men vad är då kvar av den danska modellen om inte ersättningen ska upp? Jo, att det ska vara lättare att säga upp anställda, en oerhört försämrad trygghet på arbetsmarknaden.

Det är inte förvånansvärt att detta kommer ur januariavtalet, som innehåller sänkt skatt för de rikaste och försämrad trygghet för arbetare. Men extra hånfullt blir den här politiken när nya arbetsmarknadsministern Eva Nordmark är TCO:s tidigare ordförande. TCO har tidigare stuckit ut med att föra fram att ersättningsnivån måste höjas – senast i augusti kom en rapport från TCO med dessa krav.

För att bekämpa januariavtalets arbetarfientliga politik måste gräsrötterna inom facken samt kämpande grupper utanför de fackliga strukturerna, som landets alla välfärdsuppror, enas i gemensam kamp och motstånd. ■

RS och Unga Socialisters klimataktioner fortsätter därmed också fördubbla utsläppen.

Anställda och förbipasserande fick information via högtalarljud och flygblad.

Den 10 oktober är nästa aktion: ett protestmöte vid Slussen kl 16.30 för gratis kollektivtrafik. Hela tiden höjs SL-kortet, men kollektivtrafiken blir sämre. För att utmana massbilismen och rädda klimatet måste gratis kollektivtrafik införas, samtidigt som den måste byggas ut.

Vill du bli aktiv i klimatkampen, Unga Socialister eller Rättvisepartiet Socialisterna? Kontakta oss på rs@socialisterna.org. ■

Foto: Natalia Medina

D

en 24 september stängde Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Unga Socialister framgångsrikt ned Swedbanks huvudkontor under en timme, där ett hundratal anställda manades via högtalare och flygblad att agera mot företagets inblandning i skövlingen av Amazonas.

Den 3 oktober var det Preems tur, då RS och Unga Socialister blockerade oljebolaget Preem AB:s entré med banderoller och plakat som fördömer deras giftiga utsläpp.

Preem vill fördubbla produktionen av bensin och diesel i sitt oljeraffinaderi Preemraff i Lysekil, och

Färgstark protest utanför Preems huvudkontor i Stockholm.

Boden:

Tid: Torsdag den 17 oktober kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

RS socialistiska budgetalternativ för Luleå Tid: Tisdag den 15 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Torsdag den 17 oktober kl 18.30.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Haninge

Vad hände med den svenska skolan?

Tid: Torsdag den 17 oktober kl 18.00.

Plats: Västerhaninge bibliotek.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

Black History Month Rannebergen Tid: Torsdag den 17 oktober kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Eskilstuna:

Stöd en röd oktober

U

nder den gångna helgen höll Rättvisepartiet Socialisterna en partikonferens för att diskutera lärdomar från CWI-debatten och blicka framåt mot de nya kamputbrott som stundar lokalt och internationellt.

Partikonferensens insamling gav över 25 000 kronor, vilket gav en bra start till de många kampanjer och det motstånd som Rättvisepartiet Socialisterna kommer att ta initiativ till och/eller stödja framöver.

Internationalismen visades inte minst av den solidaritetskampanj som pågår världen runt för

att återanställa vår medlem Nathan Leung och alla avskedade anställda från storbanken HSBC i Hongkong (se bild). De har avskedats efter att ha deltagit i den pågående masskampen.

Stöd oss – då stöder du också den socialistiska kampen i hela världen. Sätt in en slant på PlusGiro 87 96 49-2 eller swisha till 123 240 32 85. ■

Kampanj mot tiggeriförbudet Tid: Lördag kl 12 i centrala Eskilstuna.

För info: 073-373 33 61.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Foto: Natalia Medina

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 17 oktober kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Black History Month Södra Tid: Onsdag den 16 oktober kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Black History Month Lövgärdet Tid: Måndag den 14 oktober kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Örebro:

Black History Month Hammarkullen Tid: Tisdag den 15 oktober kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Borås:

Svaret är socialism

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

10 OKTOBER 2019 # 1 371

”En protest mot alla neddragningar” KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

Varför anser du att det är viktigt att delta i Skolmarschen?

– Marschen som går i Göteborg på söndag är en manifestation från flera olika upprorsgrupper, en gemensam aktion från Skolledar­upproret, Lärarupproret, Fritidshemsupproret, Syvupproret och Skolföräldra­upproret. Det är alltså inte bara personalen som blir drabbade som kommer att delta, utan även föräldrar, berättar Terje.

– Sålunda är manifestationen en marsch för en hållbar utbildning för både personal och elever och för den framtid som utbildningen bär. Därför uppmanas alla som förstår vikten av en god utbildning att delta i marschen.

– Tyvärr har Förskoleupproret valt att inte delta, men jag vet att många förskollärare ändå kommer att delta då förskolan är grunden till lärandet och förskollärarna i synnerhet har en tuff arbetsbörda. Vi i Lärarförbundet ser förskollärarnas närvaro som en självklarhet.

Vad är bakgrunden till de stora protesterna mot den förda skolpolitiken?

– Protesten är en manifestation mot alla ned-

dragningar och effektiviseringskrav som drabbar personalen då de måste ”springa fortare”.

– Lärarna ligger redan högt i sjukstatistiken och med en högre arbetsbelastning riskeras deras hälsa ännu mer. Nyligen presenterade Arbetsmiljöverket en undersökning som visar på att stress dödar fler än arbetsplatsolyckor.

– Vi från Lärarförbundet menar att detta är extremt allvarligt och att huvudmannen måste ta detta på allvar. Lärarna måste ha förutsättningar, alltså balans mellan krav och resurs för att ge barnen en god utbildning.

– Hela utbildningssektorn behöver ha en finansiering som säkerställer personalens och elevernas hälsa samt att administrativa bördor måste minskas.

Hur mobiliserar Lärarförbundet?

– Initiativtagarna till marschen har valt att driva detta själva utan gemensamt arrangemang med de fackliga organisationerna. Detta respekterar vi naturligtvis, men jag tror att när vi som facklig organisation deltar med vår banderoll samlas fler personer då många medlemmar vill gå med våra färger under vår banderoll.

– Däremot är vi inte passiva. Vi är aktiva och stödjande på olika sätt runt om i Sverige. Vissa avdelningar erbjuder bussresa till manifestationerna andra sprider budskap och affischer samt uppmanar medlemmar på avdelningarnas hemsidor till att delta på marschen. ■

Foto: Privat

Till helgen är det skolmarscher mot nedskärningar landet runt. Offensiv fick en pratstund med Terje Adkins, Lärarförbundet i Göteborg, inför Skolmarschen.

”Det är en marsch för hållbar utbildning för personal och elever”, säger läraren Terje Adkins.

”Det är sabotage av skolan för både elever och lärare”

B

Britta B

rus.

sering”, men vi låter oss inte luras längre. Det är inte effektivisering att skära ned, det är sabotage av skolan för både elever och lärare.

– Vi samarbetar alla som vågar säga NEJ till kommunernas nedskärningar, däribland de fackliga organisationerna. I vissa delar av landet är de lokala avdelningarna av facken med oss, i andra delar är de rädda för att bli kritiserade.

– Bakgrunden till protesterna är att vi har fått nog, och att vi börjat samarbeta i gemensamma protester; föräldrar, lärare, rektorer.

– I många kommuner kallar man det fortfarande för ”effektivi-

Hur mobiliserar skolföräldraupproret till protesterna?

– Vi är sedan i våras en snabbt växande rörelse och har grupper i hela landet. Vår gemensamma arbetsplattform är Facebook och allt

fler ansluter sig när de får veta att vi finns. Vi använder de nätverk vi redan har av exempelvis hemmasittarföräldrar och olika patientgrupper.

– Till exempel de nätverk som ordnade protestmarscher mot budgetnedskärningar i Göteborgs stad och flera mindre protester mot nedläggningen av viktiga verksamheter inom omsorg och skola har inte dött ut, de har bara ändrat form.

– Många av oss som har deltagit i olika typer av protester fortsätter att träffas och hjälpa varandra med information och stöd. Vi har lärt känna personer över hela landet i våra nätverk. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Foton: Kalle Blomkvist, Privat

”Vi låter oss inte luras av så kallade effektiviseringar,” säger Britta Brus.

ritta Brus är sammankallande för Skolföräldraupproret och en av organisatörerna för söndagens demonstration. Till Offensiv säger hon: – Det är viktigt att protestera, för vi står vid vägs ände. De flesta kommunerna skär ned på skolorna.

De nedskärningar som planeras nu och tre år framåt kommer att leda till att få elever klarar av skolan.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.