Offensiv 1373

24 oktober 2019 / # 1 373 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Chile, Libanon, Katalonien i revolt

mot orättvisor och toppstyre

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Vi tar kampen mot januariavtalet”

16 6 7

Foto: Carlos Figueroa / Wikimedia Commons

Gratis & utbyggd kollektivtrafik

– läs mer i ledaren sid 2

Stöd kurderna –

stoppa Turkiets krig Efter att Trump har gett sitt stöd till Turkiets krig mot Rojava, trots en påstådd fem dagar lång vapenvila, är Syriens kurder mellan hammaren och städet. I den ”normalisering av situationen” som Rysslands president Putin

samtalat med Erdoğan om ingår inte erkännande av kurdernas rätt till nationellt självbestämmande.

Stöd till kurdernas kamp är nu viktigare än någonsin.

läs mer på sid 4, 8-9 och 12

10

Seattle: Socialisten Kshama vs Amazon

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Göteborg: Stoppa högerns budget

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

24 OKTOBER 2019 # 1 373

2

BÖRJAN TILL EN NY GLOBAL REVOLT?

E

fter höstens historiska klimatstrejker världen runt har land efter land skakats av massrevolter mot högerpolitik, regeringarnas auktoritära styre, korruption och växande klyftor. Även om det är olika frågor som har fått missnöjet att explodera finns flera gemensamma drag: makteliten har tagits med total överraskning‚ ungdomen har gått i bräschen, varken repression eller eftergifter har kunnat stoppa protesterna utan tenderat ge kampen ökad beslutsamhet och att det inte finns någon tilltro till etablissemangets alla representanter. De olika kamprörelserna har också hämtat inspiration och kampmetoder från varandra.

I Chile blev de ungas protester mot höjda kollektivtrafikspriser inledningen till de största demonstrationerna på årtionden. Precis som i Ecuador svarade Chiles regering med repression och intog till en början en obeveklig hållning, vilket bara ökade massornas kampvilja och beslutsamhet.

Regeringen tvingades dock dra tillbaka höjningen, men eftersom prosterna gäller betydligt mer än endast biljettpriserna i kollektivtrafiken fortsatte kampen på gatorna. ”Det handlar inte om 30 pesos, utan om 30 år av orättvisor”, som demonstranterna säger, Detta är en revolt mot stadigt växande orättvisor som har gjort Chile till ett av världens mest ojämlika länder. ”Vi är i krig”, deklarerade Chiles president Sebastián Piñera, en av landets rikaste, när han i söndags förlängde och utökade undantagstillståndet samt skickade ut ännu fler soldater på gatorna. Inte sedan Pinochets militärdiktatur (1973-

1990) har Chile styrts av undantagstillstånd i flera städer och special­ lagar mot demokratin.

Att en general dessutom har fått nästan oinskränkt makt av presidenten visar hur långt regeringen är beredd att gå i sitt krig mot det arbetande folket.

Men protesterna fortsätter. Det är också troligt att kampen i Chile och Ecuador sprids till andra latinamerikanska länder. Överhuvudtaget gungar marken under många av kontinentens högerregeringar, som alla har försvagats under de senaste 12 månaderna.

En ny politisk karta håller på att ritas i Latinamerika. Vad som dock ännu saknas är att arbetarklassens organisationer i än högre grad blir med i protesterna och att kampen börjar föda nya stora vänsterorganisationer som kan ta plats på den politiska karta som missnöjet ritar.

– För första gången står det libanesiska folket enat mot den korrupta elit som suger vårt blod och våra skattepengar för att själva leva i lyx, medan människor dör på sjukhustrappen, sade en av de 100 000-tals som demonstrerade i huvudstaden Beirut till Sveriges Radio Ekot.

I detta uttalande ges en bild av de orsaker och stämningar som ligger bakom den förändring som håller på att äga rum.

Helgens massprotester i Chile, Libanon och Katalonien liksom exempelvis arbetarstrejkerna i USA, den globala kvinnokampen och klimatstrejkerna uttrycker alla en förnyad tilltro till kampen och början till en global förändring av medvetenheten.

I dagens kamp gror fröet till såväl mer organiserade revolter med antikapitalistisk udd som den socialistiska vänsterns pånyttfödelse. ■

MARKNADENS LEVERANSKRIS

O

rsaken till den leveranskris som har drabbat vården i fem regioner stavas marknadskaoset som avregleringar, den nyliberala lagen om offentlig upphandling och regionernas kostnadsjakt skapar.

Fram till slutet av förra veckan hade mer än 130 planerade operationer i Uppsala, Dalarna och Västmanland ställts in till följd av uteblivna leveranser av sjukvårdsmaterial. Även under denna vecka ställs planerade operationer in. I måndags (den 21 oktober) ställdes 42 operationer in i Dalarna och på Akademiska sjukhuset rådde fortsatt operationsstopp. Men efter att ha ställt in totalt 150 operationer (från den 10 oktober) hävdes operationsstoppet på Akademiska sjukhuset i tisdags.

– Vi tar höjd för att leverantören (Apotekstjänst) inte kommer att kunna leverera det som behövs de kommande tre månaderna, larmade chefsläkaren Mikael Köhler på Akademiska sjukhuset i helgen.

Upprinnelsen till denna vårdskandal är att regionerna Uppsala, Örebro län, Västmanland, Dalarna och Sörmland sedan den 1 oktober har fått en ny leverantör av sjukvårdsmaterial – Apotekstjänst. Men redan efter ett par dagar stod det klart att den nye leverantören inte hade några sjukvårdsmaterial att leverera. Att sjukhusen dessutom inte hade några egna lager, för att ”spara”, gjorde att krisen snabbt blev akut.

Apotekstjänst hade vunnit upphandlingen efter att ha lagt sig 14 miljoner kronor under konkurrenterna, vilket nedskärningspolitikerna med stöd av lagen om upphandlings budskap om att välja ”ekonomiskt mest fördelaktigt” köpte utan att blinka.

Detta trots att Apotekstjänst sedan år 2013 har fått utstå kritik för att inte kunna leverera.

Apotekstjänst ingår i en koncern som ägs av medlemmar i klanen Versteegh som började som videouthyrare och vedhandlare på Östermalm i Stockholm för att sedan sadla om ”när streaming tog över filmmarknaden. Men de hittade nya nischer: ett kaffe-och-glass-koncept och, som sagt, läkemedelsleveranser” (Expressen den 18 oktober).

De vinster som Apotekstjänst har gjort genom åren har slussats över till det egna kafferosteri som producerar det exklusiva kaffet som ägarna i en tidningsintervju säger sig vara ”särskilt stolta över”.

Kaffeleveranserna och det sockrade budet räckte för att dessa skojare skulle vinna upphandlingen. Leveranskrisen är en politiskt skapad vårdskandal.

• Rädda vården undan marknadsstyrning och livsfarliga sparbeting. ■

Kommunal kommer inte att ingå i LO-samordningen i den kommande avtalsrörelsen, som kommer att beröra omkring 2,8 miljoner människor. Detta då de inte har fått gehör för en lönesatsning på välfärdens yrkesutbildade.

Nu är det upp till bevis för Kommunal att ta fajten för bra löner och schyssta villkor – samt att andra fack också gör detsamma (skärmdump sr.se 22/10).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

24 OKTOBER 2019 # 1 373

3

Krisande (S) vill ”vända blad” i Nordström/Lekfalk-affärerna

E

fter att sanningen har kom­ mit fram om varför det soci­ aldemokratiska kommunal­ rådet Niklas Nordström avgick – att han anklagas för utnyttjande av an­ ställd i beroendeställning – gör nu S allt för att den affären, tillsammans med kommundirektörens avgång, ska begravas.

Socialdemokraternas ”spin” da­ garna efter Nordströms avgång, att allt handlade om ”hat och hot” på sociala medier, har totalt kommit av sig efter att S-toppen har avslö­ jats med att ljuga om de verkliga orsakerna.

S vill begrava historierna och turerna kring Lekfalk och Nordström.

Bland annat har media avslöjat att allt tyder på att ”mentorn” Lek­ falk ska ha träffat under samma tid har varit bosatt i Nairobi i Kenya!

Lekfalk har valt att inte kommen­ tera uppgifterna.

Lekfalks mentor är toppen av ett is­ berg. Det visar Rättvisepartiet Soci­ alisternas (RS) budgetgenomgång, där vi avslöjar att konsultkostnader

har skenat under Nordströms tid vid makten – en ökning med 8 mil­ joner kronor under det senaste året!

– Vi kräver att konsultcirkusen stoppas genom ett köpstopp och en genomgång av befintliga avtal, sä­ ger Liv Shange Moyo, gruppledare för RS i Luleå kommunfullmäktige.

– Dessutom kräver vi en total ge­ nomlysning av Lekfalk-gate, en ut­

Foto: Oskar Pettersson

Att Nordström avgick är i sig själv ett sätt att få historien att falla i glömska innan detaljerna når of­ fentlighetens ljus. I och med att han inte längre är förtroendevald i Luleå har kommunen inte längre någon skyldighet att utreda händelsen, vil­ ket de heller inte tänker göra.

Det kommunala bolaget, där den som ska ha utsatts jobbar, gör däre­ mot en utredning. Det är dock hem­ ligt på vilket sätt det kommer att ske.

Trots att många fler frågetecken har kommit fram kring före detta kommundirektören Lekfalks ”per­ sonliga mentor” planerar S och M inte för att kommunen gör någon egen utredning i den frågan heller, utan förlitar sig på den dysfunktio­ nella kommunrevisionen som har inlett en utredning.

RS förslag till strategisk plan och budget för Luleå kommun

redning där även kommunanställda är representerade.

– Om Socialdemokraterna verk­ ligen menade allvar med att de är ”ett feministiskt parti” skulle de ha genomfört en egen utredning som parti av anklagelserna mot Niklas Nordström, oavsett om han har avgått som kommunalråd eller ej, säger Liv Shange Moyo. ■ RS Luleå

• Vänd nedrustning till satsningar efter behov.

• Sex timmars arbetsdag i äldrevården, mer personal, schemaläggning ”på golvet”.

• Skolorna kvar – mer personal och bättre villkor i skola & förskola.

• Seriös klimatomställning.

• F örtroendevalda på arbetarlön – stoppa konsultcirkusen.

• Kamp för ökade statsbidrag.

• Istället för avveckling – kämpa för satsningar enligt behoven.

RS kämpar för att omfördela resurserna – från storföretagens och -bankernas supervinster, utförsäljningar, privatiseringar och vinster i välfärden, de superrikas skattesänkningar, RUT-bidrag, upprustning av militär och krigshets – till där män­ ni­skors verkliga behov ligger.

RS står för den enda realistiska lösningen – det här systemet måste avskaffas och ersättas med en demokratisk socialistisk värld. ■

Jordbrobor slöt upp bakom de hotade frisörerna

I

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har också fört fram tre krav till centrum­ ägarna: Jordbro centrum måste ha trygghetsvärdar, de drab­ bade frisörerna måste få hyres­ reduktion för den tid de tvingats ha stängt samt även få anstånd på obetalda hyresräkningar.

Allt fler jordbrobor känner en större otrygghet i sin egen kom­ mundel. Allt fler vågar inte gå till Jordbro centrum på kvällen. Räds­ lan för gäng, droghandel och att utsättas för rån har slagit rot efter åratal och även decennier av poli­ tikernas nedmontering av service, skola, idrotts- och föreningsliv samt satsningar i den fysiska miljön.

RS kräver: • J ordbro centrum måste ha trygg­ hetsvärdar. Återta centrumet i kommunal regi för total upp­ rustning.

•M er resurser till Förebyggartea­ met och fler fältassistenter till Trygghetsteamen för att klara av en bra närvaro bland ungdomar.

• Socialtjänsten behöver mer re­ surser för att stödja och ge in­

satser till föräldrar med barn i riskzonen.

• Mörka platser måste belysas och nedrustade idrottsytor rustas upp samt kvällsbelysas.

•F ritidsgårdarna behöver moder­ nisera innehållet (bland annat genustänk och tjejaktiviteter) och bli fler till antalet för att bli mer åldersspecifika, motverka machokultur samt vara kvälls­ öppna sju dagar i veckan.

• Idrotts- och föreningslivet behö­ ver mer stöd för att få till stånd ökad organiseringsgrad bland unga. Höj föreningsstöden från Kultur- och demokratinämnden samt Idrotts- och fritidsnämn­ den. Stoppa Tornbergets infö­ rande av marknadshyror.

• Rör inte 0-taxan och Sportoteket (gratis låneutrustning till ungas sportutövning).

• Ingen rivning av Jordbro Kul­ tur- och föreningshus förrän ett nytt står klart som är stort nog att inrymma dagens verksam­ heter och föreningsliv.

• Skolorna behöver fler resurslä­ rare och elevvårdande personal

RS organiserade stödklippning i Jordbro, som ett hundratal slöt upp till.

Foto: Mattias Bernhardsson

våras öppnade Masih och Wahid sin frisersalong i Jord­ bro, ”Masih Salong & Barber­ shop”. Salongen har varit stängd sedan den 10 september. Orsaken är de allt värre hoten och trakasse­ rierna från kriminella som kräver pengar för ”beskydd”. Två personer har dömts i tingsrätten, men tra­ kasserierna har fortsatt från andra kriminella.

I lördags strömmade jordbro­ bor för att klippa sig och markera närvaro i samband med att Masih och Wahid hade öppet under någ­ ra timmar: – En för alla, alla för en. Bara när vi går tillsammans kan vi ska­ pa trygghet. Centrumet tillhör alla i orten: barnfamiljer, pensionärer, unga, handlare – alla, säger Mat­ tias Bernhardsson från Rättvise­ partiet Socialisterna som har mo­ biliserat jordbrobor att komma till salongen.

Mattias har bott i Jordbro i 20 år och är organisatör för Rättvisepar­ tiet Socialisterna som har kämpat för trygghetsåtgärder under väldigt lång tid.

samt resurser till satsning på läxhjälp i skolan, vilket är sär­ skilt viktigt för elever med svår hemmasituation.

Det viktigaste för att bekämpa otrygghet och gängbildning är dä­

remot självorganisering, att hela Jordbro går ihop och demonstrerar för trygghetskrav, att alla förening­ ar agerar tillsammans, att handlare och grannar går ut och backar var­ andra när någon hotas. ■ RS Haninge

INRIKES

24 OKTOBER 2019 # 1 373

4

Nya antikrigsprotester landet runt Återigen slöt tiotusentals upp i demonstrationer mot Erdogans invasionskrig mot de kurdiskkontrollerade områdena i norra Syrien (västra Kurdistan). Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv fanns på plats för att visa vårt stöd och vår solidaritet.

Göteborg fortsätter sluta upp och visa sitt stöd för kurdernas kamp.

GÖTEBORG:

Foto: Johannes Lundberg

Foto: Anders Wemmert

Offensiv står med kampen i Malmö.

Talkörerna skanderade mot Erdo­ gan och ISIS (IS). ”Erdogan, ISIS – samma sak, samma sak” och ”Inga svenska vapen till turkiska staten”, löd några av talkörerna.

På Järntorget hölls tal och mu­ sik spelades. Rättvisepartiet Soci­ alisterna uppmanar alla att delta på fortsatta solidaritetsaktioner till försvar för Rojava och det kurdiska folket. ■ Johannes Lundberg

för Rojava och ett självständigt Kurdistan. Ilskan över Erdoğans invasion samt EU:s och Trumps svek mot kurderna var stor.

Demonstrationen, som gick igenom centrala Malmö, block­ erade en av de största gatorna i stan under en dryg halvtimme genom att helt enkelt stå still mitt i gatan och hålla tal och ropa slagord. ■ Anders Wemmert

Foto: Arne Johansson

MALMÖ: Lördagen den 19 ok­ tober hölls en manifestation och demonstration mot Turkiets krig i Syrien under parollen: ”Stoppa Erdoğans krig!”.

Drygt 500 personer slöt upp till stöd för kurdernas kamp för nationellt självbestämmande och mot Turkiets invasion av de kurd­ iskkontrollerade områdena i nor­ ra Syrien (västra Kurdistan).

Många appeller hölls till stöd

Det var fortsatta solidaritetsdemonstrationer för Rojava i Göteborg under veckan, där den stora ägde rum under lör­ dagen den 19 oktober.

Demonstrationen, som förra veckan samlade flera tusen och därmed blockerade kollektivtrafi­ ken i flera timmar i centrala stan, samlades denna gången på Heden.

Demonstrationen gick till Järn­

torget och stannade till mitt på Avenyn för att uppmärksamma Erdoğans krig mot det kurdiska folket.

Banderoller och talkörer med uppmaning till bojkott mot såväl turkiska varor som semesterresor till Turkiet propagerades ut till Gö­ teborgarna.

I marsch mot USA:s ambassad i Stockholm.

STOCKHOLM: I huvudstaden var det över 5 000 personer som slöt upp i lördags för att ge sitt stöd för

kurdernas kamp. ”Erdoğan – terro­ rist!” och ”Rojava, Rojava – solida­ ritet!” var några av de talkörer som

ropades när den stora demonstra­ tionen gick från Humlegården till USA:s ambassad. ■

Haninge: Stäng inte Dalarö och Lyckebyns fritidsgårdar

”F

örvaltningens ambition är att stärka kvaliteten i kommunens fritids­ gårdsverksamhet genom nya typer av arbetssätt”. Så står det i besluts­ underlaget inför Idrotts- och fri­ tidsnämndens möte den 23 okto­ ber där förslaget är att lägga ned Dalarögården och Lyckebygården.

Vilka de ”nya arbetssätten” är nämns inte.

Foto: Usodesita / Flickr CC

Fritidsgårdarna planeras läggas ner – helt utan konsekvensanalys, dialog eller samråd med de boende i områdena.

I verkligheten handlar det om krass nedskärningspolitik: 2,3 miljoner kronor ”sparas” in när gårdsloka­ lerna ställs av och fem anställda tas bort.

Men inga samhällskostnader sparas på detta huvudlösa och kort­ siktiga beslut, tvärtom.

För unga på Dalarö finns inga andra fritidsgårdar att besöka istäl­ let, såvida de inte orkar ta en glest

trafikerad buss till Handen som tar 30-35 minuter. Stängningen av gårdarna tas helt utan dialog, sam­ råd eller konsekvensanalys, vilket tas upp i ett protestbrev underteck­ nat av 112 dalaröbor, föräldrar och föreningsaktiva.

Haninge satsar mycket mindre på kultur och fritid än de flesta andra kommuner i länet. 2015 redogjor­ de SCB att Haninge satsade 66 kro­ nor per invånare och år på allmän fritidsverksamhet jämfört med Stockholms 105 kr, Botkyrkas 298 kr eller Norrtäljes 479 kr. Sedan dess har nedskärningarna fortsatt.

Och nu förbereder kommunstyret (S, L, C och KD) att ta bort 0-taxan som föreningslivet har på hallar.

Nu måste det bli ett stopp på av­ vecklingen av fritidsverksamheter! ■ RS Haninge

24 OKTOBER 2019 # 1 373

I korthet

Skolmarscherna förra helgen visade att lärarna kräver mer personal och bättre arbetsmiljö – inte slopad undervisning.

5

Äldreprotester i Ystad

U

pproriskt Utanför rådhuset i Ystad samlades den 17 oktober pensionärer i protest mot de nedskärningar som kommunens socialnämnd planerar att genomföra.

En del av nedskärningen är att servera frysmat istället för ett lagat varmt mål mat om dagen. Även om de nu har backat från det förslaget är pensionärsföreningen SKPF inte nöjda med att det ska skäras, rapporterar Sveriges Radio den 17 oktober. ”Jag vill inte leva i skit”, som en av demonstranterna uttryckte det. De delade också ut fryspizzor till politikerna i sin protestaktion utanför rådhuset.

Sahlgrenska stänger enheter

V

undervisning om minoritetsfolk Skolverket föreslår revideringar i kurs- och ämnesplaner för grundskolan – då förlorar högstadiet undervisning om Sveriges minoritetsfolk. Förslaget till revidering ligger nu ute på remiss, men har redan mött kritik. Det är ett förslag som innebär att plocka bort innehåll från skolan, istället för mer personal och förbättrad arbetsmiljö.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

S

taten har nu insett att skolan står inför en kris som uttrycker sig i lärarbrist, segregation mellan skolor och upprop från personal.

Det finns olika delar som är en förklaring till detta: kommunaliseringen av skolan har de senaste åren fått mycket kritik. Det har sagts att det var det sämsta som har hänt svensk skola; bilden har blivit tydlig att utan statlig styrning har skolor segregerats beroende på vilken kommun de är verksamma i.

Därtill att ”den fria marknaden” som har släppts lös inom skolvärlden har dränerat statskassan och stängt ner flera skolor då riskkapitalister kunnat använda skolor och elever som spelpjäser för att lyfta en fet vinst och dumpa alla pengar på hög i något skatteparadis. Åratal av nedskärningar har endast vägts upp med reformer som splittrat lärarkåren. Istället för höjda bidrag till kommuner och mer personal till skolan har ”karriärtjänster” och ”lönespridning” sått split i en redan tyngd verksamhet.

Nu är en del av de nya lösningarna återigen inte fler tjänster, utan istället revidering av innehållet för att minska viss arbetsbörda. Själv-

fallet ska skolans innehåll ständigt ses över, förnyas och anpassas till samhället. Men lärarna skriker inte efter förändrade läroplaner, utan minskad dokumentationsbörda, bättre arbetsmiljö, fler kollegor och stopp på nedskärningar.

Skolverket hade kunnat kasta blicken mot skolmarscherna härom veckan eller de flera grupper som startats av förskollärare, fritidspedagoger, lärare, rektorer, föräldrar med flera.

Förslaget att nu plocka bort undervisning för högstadiet handlar dels om Sveriges minoritetsfolk, däribland urfolket samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalningar.

Istället ska det koncentreras i lågoch mellanstadiet – ett oerhört svek av staten som återigen sopar sin egna koloniala historia under mattan med de historiska och nutida förtryck som från statens sida åsamkats flera av dessa grupper.

Men tydligen är detta inte nog viktigt för att få genomsyra hela grundskolan. Det ökar risken för en återgång till den glömska som leder till att exempelvis öppen rasism idag inte tas på allvar.

Sáminuorra – Samiska riksungdomsförbundet – är kritiska. De

kräver i en skrivelse och ett öppet brev avslag till revideringen och lyfter brister som redan finns i skolan. De menar att undervisning om samer har varit bristfällig redan innan förslaget och snarare måste förstärkas för att inte öka risken för okunskap, fördomar, rasism och trakasserier.

Sáminuorra har själva drivit en utbildningssatsning som de menar har visat på kunskapsluckor, men även efterfrågan på mer kunskap bland elever och lärare på högstadiet. AnnaKarin Länta, Sameskolstyrelsens myndighetschef, är också kritisk till revideringen. Bland annat menar Länta att en försämring är att klumpa ihop alla minoriteter, jämfört med nuvarande skrivning där samer, som urfolk, har en egen rad.

Sameskolstyrelsen har inte deltagit i processen för att ta fram revideringsförslaget, men arbetar nu med att svara på remissen.

Svenska staten måste tvätta sin byk och göra upp med gammal och nutida rasism samt stå till svars för de djupa sår som kolonialismen har satt i människor och samhällen. Såväl historia som nutida kunskap måste ges plats i skolan för att inte splittra människor än mer.

Skolan måste räddas, men inte genom att hugga bort viktiga delar.

Satsa på skolpersonalens arbetsmiljö, mer pengar till skolan, mer personal – återförstatliga skolan.

Men det går inte att göra på högerpolitikers premisser. Stoppa nedskärningar, stoppa antifackligoch arbetarfientlig politik – skrota januariavtalet. ■

Foto: Johannes Lundberg

Högstadiet kan förlora

årdkrisen På Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg kommer sex operationssalar att stängas ner från och med hösten 2020. Anledningen är att personalen blir sjuka av att jobba där (!). Bland annat har personalen drabbats av huvudvärk, astma, andningssvårigheter och lunginflammation, rapporterar Dagens Medicin den 21 oktober.

Arbetsmiljöverket kommer att utdela Sahlgrenska 5 miljoner kronor i vite om inte enheterna stängs senast den 30 november nästa år. Redan för tio år sedan uppstod problemen för första gången – då lade man om alla golv. Nu vet man inte vad orsaken är. 1 800 operationer om året måste därmed utföras någon annanstans.

Svimmade efter nekat toabesök

A

rbetsmiljö När den kvinnliga konduktören på Saltsjöbanan i Stockholm begärde om att få besöka toaletten nekades hon av trafikledaren. Efter 20 minuter svimmade hon och tvingades akut tas till sjukhus, där det upptäcktes att hon hade en urinvägsinfektion. Arriva, det privata företag som opererar sträckan, ”beklagar” det inträffade, men menar samtidigt att ”uppdraget man har” innebär att de ska vara i tid. Det skriver Sekotidningen den 15 oktober.

– Jag hade så ont, det domnade i vänster sida och jag tänkte hela tiden när jag var på tåget att jag måste andas. Jag fick hålla emot, det tryckte på så oerhört. Jag ville bara krypa in på en toalett. Jag ringer i en akut situation med svåra smärtor och de tänker på tidtabellen; jag hade dessutom en kollega att byta med, men ändå sa de nej, säger konduktören till Sekotidningen efter att hon kom hem från sjukhuset.

Ordförande på Seko Saltsjöbanan, Omid Bazgar, rasar över hur detta kan inträffa: – Det är ofattbart att det kan bli så här. Hur kan man säga nej till att gå på toaletten när det är en akut situation.

Att hon hade drabbats av sjukdom kunde inte trafikledaren veta, men det visar hur fel det blir när man inte lyssnar på medarbetarna, säger han till Sekotidningen.

Hotat djurskydd i landet

V

eterinärer När de statliga distriktsveterinärerna har slagit ihop flera av sina områden innebär det att täckningen blir sämre och avstånden till djuren längre.

Därmed hotas djurskyddet i stora delar av landet. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 21 oktober.

– Jag tycker inte att man kan garantera ett gott djurskydd i Norrlands inland eller för den delen i inre Dalarna, i Värmland, de områdena. Det är ju helt märkligt att en patient i Jokkmokk måste vänta på veterinär från Kiruna över 20 mil. Det är ju helt horribla avstånd, säger länsveterinär Anna Bäckvall på länsstyrelsen i Västerbotten till SR.

Ingen utvisningshotad vinner mot Säpo

F

lyktingpolitik Om en flykting enlig Säpo utgör en säkerhetsrisk är det i princip omöjligt att vinna. Inte i ett enda fall sedan 1991 har en flykting vunnit ett mål mot Säpo. Lagen om särskild utlänningskontroll har kritiserats för rättssäkerhetsbrister, där jurister bland annat menar att det i princip ”är omöjligt” att försvara sig. Detta eftersom processen tillåter att ett beslut baseras på bevisning som den enskilde inte fått ta del av, rapporterar flera medier den 21 oktober. ■

INRIKES

24 OKTOBER 2019 # 1 373

6

”Pengarna räcker inte – finns inget utrymme för extravaganser”

Slut upp till Gustaf Adolfs torg den 4 november och protestera mot Göteborgs kommuns nedskärningsbudget.

Carina Nordström, pensionerad läkarsekreterare:

Maria Linna, pensionerad arbetsterapeut:

Vad betydde det ekonomiskt när du blev pensionär?

– Det betydde ett ganska stort av­ bräck. Jag hade redan låg lön på grund av att jag hade en anpassad tjänst, så jag kom knappt upp i nivån för en nyutbildad läkar­ sekreterare.

– Efter skatt hade jag omkring 16 000-17 000 kronor i slutlön; nu är det tusentals kronor min­ dre. Pengarna räcker helt enkelt inte, det finns inget utrymme för extravaganser.

Vad betydde det ekonomiskt när du blev pensionär?

– Jag fick 65 procent av min lön – klart det blev stor skillnad. Jag är ju ändå inte fattigpensionär, så jag förstår inte hur de klarar sig. Man får tänka på vad man handlar, så att man inte blir lurad att handla saker man inte behöver.

Hur påverkar det ditt liv nu?

– Pensionen räcker till hyra och mat, men det blir ingen shopping eller resor – och inget ut och äta på restaurang. Jag skulle aldrig har råd med bil.

– Veckan före pensionsutbe­ talning räcker pengarna knappt till mat, då får man tugga på blå­ naglarna som min vän säger.

Vad är en rimlig pension?

– Minst 15 000 i månaden efter skatt. Jag skulle behöva minst 2 000 kronor till i månaden för att leva drägligt. Det behöver gäl­ la för alla.

Vad tycker du om höjd pensionsålder?

– Det är dåligt. Jag klarade ju mig till 65 år, men jag tycker det är uselt.

– En del klarar inte av att job­ ba ens till 65 års ålder, exempel­ vis de som jobbar i sjukvården eller grovarbetare. Det är hemskt för dem tycker jag.

Carina Nordström.

Hur påverkar det ditt liv nu?

– Inte så mycket i vardagen kan­ ske, eftersom mycket som jag gil­ lar är gratis – än så länge. Som att gå på biblioteket. Det ska vi vara rädda om. Jag kan förstås inte resa som jag skulle vilja göra.

Vad är en rimlig pension?

– Min granne har 12 000 kronor brutto i månaden, det är ingen­ ting! Man behöver minst 15 000.

Vad tycker du om höjd pensionsålder?

– Jag tycker inte om det. För vis­ sa yrken kanske det går, men i många yrken fungerar det inte.

Man ska ju både ha ork och eko­ nomi att kunna göra något när man blir pensionär. Man kan ju jobba kvar om man vill, men ing­ en ska tvingas jobba efter 65.

– De flesta är nog ganska färdi­ ga då, oavsett om det är ett fysiskt tungt arbete eller inte. Det finns ju andra krav än fysiska som kan var minst lika slitiga: stress, hänga med i ny teknik, med mera. Nu är det så mycket neddragningar också, som gör att jobben bara blir tyngre och tyngre. ■ Jonas Brännberg

Maria Linna.

Foto: Johannes Lundberg

Riksdagen har beslutat att höja pensionsåldern när det istället är pensionerna som omedelbart måste höjas.

Offensiv har pratat med två pensionärer om beslutet och livet som pensionär.

Göteborg: Fyll Gustaf Adolfs torg

mot högerns budget

I fredags (den 18 oktober) presenterade Göteborgs allianspartier sin budget för 2020. Det är tydligt var fokus ligger för Göteborgshögern: Effektiviseringar, utförsäljningar och att viktigt arbete kan skötas på ideell basis.

Helt klart blir det ytterligare nedskärningar om högerpartiernas budget går igenom.

JOHANNES LUNDBERG

johannes.lundberg@socialisterna.org

”M

ed näringsliv och civilsamhälle byg­ ger vi ett Göteborg som håller ihop”, finner en att läsa bland de första styckena i budgeten.

Vad betyder då detta? Jo, det privata och den del av samhället där människor hjälper varandra utan inblandning av det offentliga, staten eller kommunen, är det som ska hålla ihop staden. Samtidigt är det just bristen på seriös offentlig verksamhet som slitit staden isär. ”Ansvarsfullt förvaltande av sta­ dens ekonomi”, heter det vidare.

Den stundande lågkonjunkturen ska motivera kommande nedskärningar och det hävdas att ett trendbrott är nödvändigt. ”Den totala personal­ volymen ska minska”, finns att läsa och gäller samtliga nämnder.

Det ideella engagemanget från föreningar och civilsamhället är av stor vikt för stadens utveckling, skriver Allianspartierna: ”I grunden är det varje enskild medborgares ansvar att Göteborg blir en välkom­ nande stad.” Med denna mening är det som att högerpartierna avsäger sig ansvaret gällande trygghet och välkomnande.

Självklart lyfter högern behovet av fler poliser på Göteborgs gator och torg, där kraftfulla förebyggande åtgärder skrivs ut, men där civil­ samhället ska spela en avgörande roll i arbetet.

Offensiv skrev för ett par veckor

sedan om regeringens punktpro­ gram mot gängkriminaliteten och dess avsaknad av det förebyggande arbetet.

Göteborgs-Posten rapporterade i måndags om att även 14 polische­ fer menar att hårdare straff inte lö­ ser gängproblematiken. Många av dem är inne på just det förebyggan­ de arbetet och kommunens ansvar.

Att ”bura in kriminella” hjälper föga, då grunden till nyrekrytering finns kvar.

Som svar på bostadsbristen har de blandat boende som affärsidé, med betoning på bostadsrätter, om än fler hyresrätter nämns. Här vet vi sedan tidigare var borgarna står, att de också vill införa marknads­ hyra i nyproduktion.

Göteborg är en delad stad, ekono­ miskt och socialt. En stor social klyfta är de höga ohälsotalen i vissa stadsdelar och skillnaden i medel­ livslängd mellan socioekonomiskt utsatta stadsdelar gentemot rikare stadsdelar. Arbetet för att minska denna klyfta ligger bland annat på Idrotts- och föreningsnämnden/ förvaltningens bord och deras frisk­ vårdsarbete runt om i stadens gym, motions- och simanläggningar med visionen ”Vi gör Göteborg friskare”.

Men även detta viktiga arbete ska försämras. Högst upp på listan vad Idrotts- och föreningsnämnden får i uppdrag klargörs att ”Nämn­ den får i uppdrag att inte driva kom­

munala gym där andra aktörer kan göra det”. Vilka gym det är blir svårt att säga, men i och med att det ska bli lättare för företagande och arbe­ tet ska underlättas för privata aktö­ rer kan ju uppdraget tolkas som att vartenda gym är hotat.

En privatisering av gymmen ris­ kerar folkhälsan. Den lågintensiva träningen med fokus på målgrup­ per som kanske normalt inte skulle gå till ett gym är de som riskerar att falla undan i kommersiella vinst­ drivande syften hos en privat aktör.

Den politiskt viktiga reformen gällande avgiftsfri simskola som Rättvisepartiet Socialisterna var med och kämpade fram, såväl so­ cialt som politiskt, skrotas inte helt oväntat av högern.

Men det är inte bara nedlägg­ ning av Simlyftet som drabbar lä­ rare och elever. Skolans budget i sig innebär sparkrav.

Tankesmedjan Balans har gran­ skat budgeten gällande skolan: ”Grundskolenämnden måste mins­ ka ramen med 118 miljoner för att hålla budget i år. Det nya ned­ skärningskravet i budget för 2020 innebär 96 miljoner ytterligare i nedskärning. Drygt 200 miljoner kronor måste alltså skäras bort från nuvarande verksamhet i grundsko­ lan”, uppger de i en artikel.

Samtidigt menar Sveriges Kom­ muner och Landstings ekonomer att kommunerna borde öka välfär­ dens resurser med 2,7 procent nästa år för att ge verksamheterna samma förutsättningar som 2019 med hän­ syn tagen till inflation och genom­ snittliga löneökningar, skriver Tan­ kesmedjan Balans i samma artikel.

Rättvisepartiet Socialisterna manar till protester vid kommunfullmäkti­ ges sammanträde den 4 november, mot högeralliansens budget. ■

24 OKTOBER 2019 # 1 373

7

Avgiftsfri kollektivtrafik fullt möjligt Kollektivtrafik är en nödvändighet för främst låginkomsttagare för att kunna ta sig till jobb och skola, till fritidsaktivitet och kulturverksamhet. Men priset höjs nästintill årligen i storstäderna, och det kraftigt över konsumentprisindexet (KPI, den privata konsumtionens prisutveckling). Samtidigt gör de privata utförarna miljardvinster.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

I

Stockholm föreslås nu SL-kortet höjas till 930 kronor för 30 dagar (det så kallade månadskortet) från och med årsskiftet, från dagens redan skyhöga 890 kronor.

Därefter ska det höjas med 20 kronor per år till och med 2023, då det kan vara uppe i 1 000 kronor.

Det gäller även priset för studenter och pensionärer, som kommer att höjas från nuvarande 590 kronor till 620 kronor och sedan öka årligen. Även i Göteborg har priset chockhöjts. I somras blev det klart att Västtrafik höjde priset på månadskortet i Göteborg med hela 135 kronor till 775 kronor.

”Ja, men det finns ju inte pengar, priset måste ju höjas”, mässar högern. SL:s mantra är att verksamheten ska finansieras med hälften från skattemedel och hälften från resenärer, samtidigt som högerpolitiken innebär skattelättnader för de allra rikaste (se slopad värnskatt, höjt ROT- och RUT-avdrag, med mera).

I Stockholm har man länge lagt mer på resenären och mindre på skatten – det vill säga, mer finansieras

Foto: Natalia Medina

De på högerkanten vill göra gällande att det är små summor. När priset på SL:s månadskort höjdes med hundra kronor 2011 sa exempelvis Stockholms dåvarande finanslandstingsråd Torbjörn Rosdahl (M) att höjningen ”motsvarar priset av tre chipspåsar” – ett uttalande som dryper av klassförakt.

Men det är inga små summor för alla oss som lever på marginalen månad ut och månad in, för oss som lever i ytterförorterna och måste ha ett SL-kort för att kunna ta oss till jobb, studier med mera.

Kollektivtrafiken är för oss inte bara samhällsnyttig, den är likt all välfärd samhällsnödvändig.

Priset på att resa kollektivt i Stockholm har de senaste 15 åren ökat mångdubbelt mer än konsumentprisindexet, en ökning som kanske bara hyrestakten kan mäta sig med (som sedan 1991 har ökat varje år och nu ligger på dubbelt så mycket som KPI). Inkomst­ utvecklingen har inte ökat i motsvarande takt – hålen i plånboken blir större.

via platta avgifter (biljettpriset är samma oavsett din inkomst) än via progressiv beskattning. Trafikanalys siffror visar att det i nuläget är 45 procent skattefinansiering för SL, lägst i landet (i landet exklusive Stockholm är motsvarande siffra 57 procent!).

Framför allt var det under åren 2010-2011 som politikerna ökade avgiftstrycket, när de skiftade finansieringsbördan från skattekollektivet till biljettintäkter. Det är en del i högerns nedskärningspaket.

Så konstigt att det finns mindre pengar till det offentliga!

Pengar finns dock – i överflöd, men i fel fickor. Ett stort problem är att kollektivtrafiken utförs av privata utförare (Sverige har ett av de mest avreglerade kollektivtrafiksystemen i hela världen).

I Stockholm är det Hongkong­ ägda MTR som driver pendel- och tunnelbanetrafiken samt städningen, som uppskattningsvis gör över 200 miljoner kronor per år i ren vinst. De privata företagen Arriva, Keolis och Nobina har hand om bussarna och skär också guld med täljkniv. Det är dock svårt att ta reda på exakt hur mycket de tjänar just i Stockholm,

men företagen gör totalt sett vinster i miljardklassen årligen.

Dessa utförare finansieras alltså delvis med våra skattepengar, som blir till vinst för de rika. Det är ett välfärdsrån som största möjliga uppror måste samlas till.

Detta hade förhindrats om kollektivtrafiken var offentligt ägd, kontrollerad och styrd. I ”lägsta bud vinner”-karusellen är folket förlorarna när kapitalisterna ska öka sina profiter.

Pengar slösas också bort av SL på spärrar och biljettkontroller, vilket mer är till för att straffa de låginkomsttagare som måste ”tjuv”-åka för att ta sig runt i staden, än något annat. För att inte tala om alla konsulter, utredare, projektmakare och annat som slu-

som kontrollerar att de privata sköter sina uppdrag, etcetera.

Vad mer skulle trängselskatten i Stockholm gå till att finansiera kollektivtrafiken, vilket utlovades när folkomröstningen om det hölls 2006. Istället har pengarna – över 1,5 miljarder varje år – gått till dyra motorvägsbyggen som Förbifart Stockholm.

Avgiftsfri kollektivtrafik är ingen verklighetsfrånvänd utopi. Det är en jämställdhetsreform av yttersta vikt. Faktum är att det redan har införts på sina håll i landet i mindre kommuner som Avesta. Men även i Stockholm är det möjligt.

Enligt 2017 års siffror från SL skulle det kosta 7,9 miljarder kronor att avskaffa SL:s avgifter (7,9 miljarder kronor är summan av

I ”lägsta bud vinner”-karusellen är folket förlorarna när kapitalisterna ska öka sina profiter. kar resurser i miljardklassen – bara år 2015 spenderade SL 1,2 miljarder kronor på konsultföretag och annan byråkrati.

Den uppsvällda byråkratin blir mångdubbel när dessutom de olika privata företagen har sina egna byråkratier och ledningar, samt att SL måste ha en byråkrati

deras biljettintäkter). Det motsvarar med 2018 års siffror 4 437 kronor per invånare över 19 år. Bara den summan är betydligt mindre än de 11 160 kronor som vi årligen ska betala för 12 månadskortspåfyllningar efter årsskiftet.

Om dessa avgifter dessutom slopades via en rättvis progressiv skattehöjning (ju mer man tjänar, desto mer betalar man) skulle det enbart bli en förlustaffär för de som tjänar över 60 000 kronor i månaden enligt ETC (om man räknar in att fler kommer att resa när avgif-

ten slopas, annars blir siffran ännu högre). Med en inkomst på över 50 000 kronor per månad räknas man till de 10 procenten rikaste i Sverige, enligt SCB.

Det visar att det är fullt möjligt att genomföra denna rättvisereform – men det måste också ske i kombination med en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken för att göra den tillgänglig för så många som möjligt.

Fler busslinjer och utbyggda spår till glesbygd och ytterförorter är ett måste, samtidigt som den offentliga servicen måste byggas ut och samordnas för bättre framkomlighet för att på så sätt börja få ner massbilismen.

Detta och mycket mera kan genomföras genom att ta de otroliga summor som storföretagen, banker och de rikaste årligen tjänar på vinster och aktieutdelningar, och istället lägga dem på samhällsinvesteringar efter behoven.

Stockholmsbörsens stora företag, ”Large Cap”-bolagen, har de senaste åren delat ut långt över 250 miljarder kronor – varje år!

I avregleringarnas och privatiseringarnas Sverige är välfärden, där kollektivtrafik ingår, satt på svältkur. En pengakran är satt i den, där pengar slussas ut från det offentliga, det gemensamma, till det privata, de enskilda rika profitörerna.

De som får betala priset är låginkomsttagare; arbetarklassen.

Vad som saknas är den politiska viljan. Eller snarare: den politiska viljan är den motsatta jämfört med behoven.

Det är helt bakvänt att höja priset och försvåra för människor att resa kollektivt när vi samtidigt lever mitt i den globala uppvärmningens och klimatkrisens tid. Men när kortsiktiga profiter och jakten på ökade vinster styr ställs allt annat åt sidan – även mänsklighetens fortsatta framtid på denna planet.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer att fortsätta kampanja och samla till största möjliga motstånd tillsammans med andra för att stoppa höjningen av SL-kortet och verka för en avgiftsfri, kraftigt utbyggd och tillgänglig kollektivtrafik.

Det är dags att slå tillbaka mot högerns klassföraktspolitik. ■

ANALYS

24 OKTOBER 2019 # 1 373

8

Kurdernas långa kamp för nationell frigörelse Sedan tidigt 1900-tal har kurderna kämpat mot förtryckare och imperialistiska intressen – för deras rätt till nationellt självbestämmande.

Erdoğans krig mot Rojava, västra Kurdistan i Syrien, har åter ställt kurdernas kamp i världens fokus.

De senaste 100 åren har präglats av nästan ständigt pågående strider, uppror och väpnade revolter för det kurdiska folkets rätt till nationellt självbestämmande.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

K

urdistan, med omkring 30 miljoner kurder, är en nation som aldrig har kunnat bilda en egen stat. Deras språk och kultur har brutalt förtryckts och förnekats. Deras ledare har fängslats och avrättats.

Vid ett flertal tillfällen har kurdernas kamp för rätten till nationellt självbestämmande krossats i blod av regionens regimer, ofta diktaturer, i samarbete med imperialistiska stormakter.

Det beräknas att över en miljon kurder dödades av turkisk militär

under upproren 1925-38. Precis som nu har många gånger över 100 000 människor tvingats på flykt, medan modiga kurdiska soldater har stått för försvaret av det självbestämmande som uppnåtts.

Imperialismen – i början av 1900-talet främst Storbritannien och Frankrike, efter andra världskriget i första hand USA – bär huvudansvaret för förtrycket av kurderna. Västmakterna har strävat efter kontroll över de rika oljetillgångarna, samtidigt som de understött auktoritära regimer som har

slagit ner alla former av revolter.

Dessa regimer – i Turkiet, Irak, Iran och Syrien – har under långa perioder varit nära allierade med USA och andra västmakter.

Under 1800-talet gjorde flera kurdiska furstar uppror mot sultanen, som styrde det allt mer krisfyllda Osmanska riket. Redan då ingrep England på sultanens sida, både med vapen och för att övertala upprorsledarna att av religiösa skäl sluta upp bakom sultanen.

Den första ryska revolutionen 1905 ledde till omvälvningar även i Mellanöstern. Hoppet tändes om förändring i Persien (Iran), där de revolter som följde slogs ner gemensamt av England och Ryssland.

I det Osmanska rikets kärnområde – det som skulle bli Turkiet – störtades sultanen 1908 av ungturkarna. Dessa utlovade ursprungligen självständighet för kurderna,

löften som snabbt sveks. Istället förbjöds alla icke-turkiska organisationer, tidningar och så vidare.

Ett århundrade av extremt förtryck av kurderna inleddes. Med den extrema turkiska nationalismen följde också massakern på en miljon armenier 1915, samt massakrer på och stora folkomflyttningar av kurder.

Under det första världskriget lockades kurdiska och arabiska ledare att från 1916 delta i kriget på Storbritanniens och Frankrikes sida, mot utfästelser om självständighet om det Osmanska riket besegrades. I själva verket hade den brittisk-franska imperialismen inga planer på att infria sina löften.

Det hemliga Sykes-Picot-avtalet, döpt efter ländernas utrikesministrar, innehöll en detaljerad karta om hur Mellanöstern skulle delas. Avtalet offentliggjordes när bolsjevikerna tog makten i Ryssland (som

dittills varit allierat med England och Frankrike).

Londons verkliga avsikter visades när 600 000 brittiska soldater intog Bagdad i mars 1917. Sykes-Picot-avtalet bekräftades under förhandlingar i San Remo i april 1920, med segrarmakterna Storbritannien, Frankrike, USA och Italien.

Nya stater/kolonier ritades upp: Irak, Transjordanien, Libanon, Syrien och Palestina. Strax därefter utsåg imperialismen också kungar för Transjordanien och Irak.

Trots Sykes-Picot fanns det stora förhoppningar om ett självständigt Kurdistan efter första världskriget.

Fredsavtalet i Sèvres i Frankrike i augusti 1920 uttalade också att kurder och armenier hade rätt till självständiga stater.

Men för imperialismen var oljan av överordnad betydelse. Storbritannien ville få kontroll över Mo-

24 OKTOBER 2019 # 1 373

9

uppror. De höll stånd i en månad, men krossades när Frankrike gav turkiska trupper fri lejd för att attackera kurderna i ryggen.

Parallellt pågick ett befrielsekrig i det brittiskt kontrollerade Kurdi­stan i norra Irak. De kurdiska rebellerna besegrades först efter intensiva flygbombningar, inklusive med giftgas. Befolkningen tvingades fly upp i bergen. På ett år, fram till maj 1924, minskade befolkningen i Suleymania från 80 000 till 700.

Det är slående hur det nationella förtrycket mot kurderna, liksom deras långvariga kamp, hör samman med arbetarrörelsens kamp.

I Turkiet förbjöds 1 maj-demonstrationer 1924. Två år senare blev både socialistiska och kurdiska aktiviteter olagliga.

Högerregimerna, med starka band till USA, har med stora ockupationsstyrkor upprätthållit förtrycket mot kurderna. Samtidigt har kurdernas kamp haft en stark social grund ovanpå det nationella förtrycket. Kurdistan i Turkiet blev ett område i extrem underutveckling,

tillbaka efter ett avtal mellan Stalin och västmakterna.

Efterkrigstiden understryker än mer imperialismens roll. Regimerna i Turkiet och Iran ville till varje pris tillfredsställa de multinationella bolagens investeringar (det vill säga utsugning). Att stoppa alla försök till uppror var en avgörande del.

1950-talet blev länge en period av återhämtning för kurderna efter de många nederlagen. Men 1958 ökade kampen igen, då den irakiska kungen störtades i en kupp och revolutionära stämningar gjorde att Iraks kommunistparti med många kurdiska medlemmar växte snabbt.

De nya herrarna i Bagdad gjorde som alla tidigare regimer och svek sina löften till kurderna, som 1961 inledde ett nytt väpnat uppror.

De nya stämningarna i södra Kurdistan (Irak) spreds till Turkiet.

Kurderna i Turkiet lyssnade på kurdiska radiosändningar från Irak, och nya tidningar och tidskrifter gavs ut.

Militärkuppen i Turkiet 1960 var riktad mot både kurder och mot arbetarrörelsen. Men en effekt när

Efterkrigstiden understryker än mer imperialismens roll. Regimerna i Turkiet och Iran ville till varje pris tillfredsställa de multinationella bolagens investeringar.

Foto: Kurdishstruggle / Flickr CC sul och Kirkuk (Irak), och för detta behövdes en överenskommelse med Atatürk och de nya herrarna i Turkiet. Regeringen i London och oljebolagen fick ett avtal som gav dem över hälften av oljan (resten fick USA) i utbyte mot ett löfte att inte stödja kurderna. Den engelska armén var samtidigt upptagen i ett krig mot upproriska kurdiska trupper i södra Kurdistan (norra Irak).

Avtalet från Sèvres följdes av fredsförhandlingar i Lausanne år 1922, sedan Turkiet besegrat Grekland i ett nytt krig. I avtalet från Lausanne fanns inget om kurdernas rätt till självstyre.

Den nya republiken Turkiet utropades den 29 oktober 1923. Detta följdes av avrättningar av kurdiska shejker och att det kurdiska språket förbjöds. Ett drygt år senare, i februari 1925, reste sig hela Kurdistan i det nya Turkiet i ett väpnat

utan vare sig sjukvård, mediciner, utbildning eller vägar.

Det kurdiska språket förbjöds i undervisningen och litteraturen av alla de berörda staterna: Iran, Irak, Turkiet och Syrien. Under hela perioden fanns också starka band över de konstgjorda nationsgränserna, till exempel genom att kurder i Turkiet flydde till Syrien och Irak.

Mellankrigstiden präglades av fortsatta uppror. En ny kurdisk regering, som utropades i Ararat 1929, krossades av flygbomber som brände byarna. 100 000 kurder dödades. 1932, när Irak formellt blev självständigt – men England behöll makten över oljan – inleddes nya revolter i södra Kurdistan. Dessa krossades, men i andra världskrigets slutskede var kurderna nära att besegra den irakiska armén, som räddades av det brittiska flygvapnet. Brittiska trupper hade redan 1941 invaderat Bagdad.

Några år tidigare hade sovjetiska och brittiska trupper störtat shahen av Iran för att förhindra dennes stöd till Tyskland. Kurderna i Iran utnyttjade de nya styrkeförhållandena till att upprätta en egen republik i Mahabad, med en miljon invånare. Den kurdiska flagga som idag används på demonstrationer är den som användes i Mahabad.

Den nya republiken var dock beroende av Sovjets stöd, som drogs

civilt styre tillträdde två år senare blev ett uppvaknande för både arbetarkampen och kurdernas kamp.

Det nya socialdemokratiska arbetarparti (TIP) som bildades blev det första som erkände kurdernas rättigheter, om än bara formellt.

Ingen socialistisk eller arbetarorganisation i Turkiet kan nå framgång utan att också ta upp kurdernas rättigheter. Och motsvarande: kurdernas kamp handlar också om kapitalisternas och militärens makt i hela Turkiet. De två följande militärkupperna, 1971 och 1980, var också riktade både mot den revolutionära potential som visades av arbetarklassen, socialister och kurderna. I Irak ledde upproret från 1961 till förhandlingar och ett avtal där kurdernas existens erkändes.

Men i verkligheten hände inget och kriget återupptogs flera gånger, till sist efter att den nye härskaren Saddam Hussein tagit makten 1969.

Kurdernas ledare i norra Irak, Mustafa Barzani från partiet KDP, sökte i början av 1970-talet stöd från Iraks ärkefiende Iran. Detta sedan ytterligare ett avtal om rätt till autonomi hade svikits av Bagdad, som i sin tur närmade sig Sovjet (vilket också innebar att det Moskva-trogna kommunistpartiet underordnade sig Saddam). Som mest mönstrade kurderna 150 000 beväpnade peshmerga.

Samarbetet med shahen av Iran var i praktiken ett samarbete med USA, som fick stort inflytande över Barzanis agerande. Denne ledde sin rörelse mycket auktoritärt och hade inga sociala ambitioner, till exempel att dela upp jorden till fattiga bönder.

När USA senare förhandlade fram ett avtal mellan Iran och Irak upphörde allt stöd till kurderna.

Henry Kissinger medgav senare att USA aldrig hade tänkt ge kurderna självständighet. 350 000 kurder dödades när Saddam Hussein tog hämnd. Ett brett område vid gränsen till Turkiet militariserades och kurdiska namn byttes till arabiska.

Men Saddam skulle komma att begå ännu värre brott mot kurderna. Under militärangreppet Anfal 1987-88 dödades 182 000 kurder, varav minst 5 000 i den fruktansvärda gasattacken mot Halabja. Denna gång, liksom så många gånger tidigare och senare, var Västmakterna tysta eftersom de stödde Irak i kriget mot Iran.

I Turkiet fortsatte den massiva militära ockupationen av Kurdistan, med 400 000 soldater. 1984 ledde det fram till att PKK inledde sin väpnade kamp. PKK fick snabbt ett masstöd för vad som uppfattades som en kompromisslös kamp, något som tidigare kurdiska ledare inte hade stått för. Den turkiska statens hårda repression – krigslagar, försvinnanden, massarresteringar och förstörda byar – ökade stödet för PKK. Masstödet för PKK tvingade fram förändringar. Ett år efter massdemonstrationerna 1990 ändrades språklagen till att kurdiska inte längre var förbjudet, men ”separatism” var fortfarande ett brott.

PKK:s framgångar begränsades dock av dess politik, inklusive dåd som drabbade civila, avsaknad av demokratiska diskussioner och en stadieteori som innebär att socialismen sköts till bakgrunden.

PKK har i omgångar upprättat baser över gränsen i Irak, vilket flera gånger – till exempel 1994 och 1997 – utnyttjats av den turkiska armén för storskaliga invasioner.

1999 greps PKK:s ledare Abdullah Öcalan och sattes i turkiskt fängelse. Olika initiativ till förhandlingar har följt i hopp om att få till stånd en varaktig fred med ökade rättigheter för kurderna. Men det som ibland såg ut som en ”förhandlings­ öppning och dialog” har följts av stegrat förtryck.

I det första Gulfkriget 1991 var USA:s syfte att bestraffa men inte störta Saddam Hussein. Barzani stödde USA:s krig och kurdiska styrkor utnyttjade tillfället att gripa makten i norr. Men när kriget var över för USA:s del släpptes Saddams artilleri, stridsvagnar och helikoptrar fram för att attackera kurderna, inklusive med gas, fosfor och napalm. Först när två miljoner kurder flydde i april 1991 ingrep USA på nytt med soldater – men enbart för att ”flyktingströmmarna utgör ett hot mot stabiliteten i regionen”, enligt USA:s FN-ambassadör Thomas Pickering.

Massoud Barzani, som hade tagit över KDP efter sin far, och ledaren för den konkurrerande organisationen PUK, Jalal Talabani, upplöste de arbetarråd som hade bildats under kriget och tvingades till förnedrande fredssamtal med Saddam. När KDP och PUK senare på 1990-talet stred militärt mot varandra inbjöd Barzani den irakiska armén att delta på hans sida.

USA:s båda krig och ockupationen följdes av ökat självstyre för kurderna i norra Irak. Men samtidigt med större självständighet gentemot Bagdad för södra Kurdistan (norra Irak) kom det allt mer korrupta och odemokratiska KDP-dominerade styret att knyta både ekonomiska och politiska band till Turkiet.

Barzanis regim mötte också i början av 2011 liknande protester som i andra delar av Mellanöstern, mot arbetslösheten och den sociala nöden. Men när sedan KRG (det kurdiska regionstyret) år 2017 utlyste en folkomröstning för självständighet förenades alla imperialistiska makter mot kurderna och regimen i Bagdad tilläts ta över oljestaden Kirkuk och andra områden som tidigare varit under KRG:s kontroll.

Historien om kurdernas heroiska kamp för nationell befrielse och social rättvisa innehåller många lärdomar. Den visar hur de kurdiska massorna gång på gång, under de värsta förhållandena, har varit beredda till kamp, även med vapen, men också att kampen har förlorats och begränsats av allianser med regimer och imperialistmakter som egentligen aldrig har brytt sig om kurdernas rättigheter. Historien visar hur ekonomiska och nationella intressen sammanfaller. Marknader, råvaror, särskilt olja, och militärmakt går före alla fina ord om demokrati.

Revolutionär kamp kan inte stanna halvvägs. Massorna i Egypten, där arbetarklassens tyngd var avgörande, fällde Mubarak 2011.

Men den ekonomiska makten och militärens styrka lämnades orörd.

På motsvarande sätt som kurderna har Egyptens arbetare och unga fått betala ett högt pris för detta.

Kurdernas långa kamp för rätten till nationellt självbestämmande har alltid fått socialisters fulla stöd.

Som socialister menar vi också att den kurdiska befrielsekampen endast har en pålitlig allierad och det är arbetarnas och fattigas kamp i regionen och internationellt. Stöd till de förtryckta folkens kamp för nationellt självbestämmande är en förutsättning för en enad kamp mot både lokala och imperialistiska förtryckare och mot det globala kapitalistiska system som skapar nationellt förtryck och krig – för massornas befrielse från alla former av förtryck. ■

Denna artikel är en uppdaterad version av en artikel skriven av Per-Åke Westerlund och som först publicerades i Offensiv #1 121, den 15 oktober 2014.

INTERNATIONELLT

24 OKTOBER 2019 # 1 373

10

Seattle: Socialisten Kshama vs Amazon Just nu pågår den viktiga valkampanjen för att Kshama Sawant från Socialist Alternative, CWI:s sympatisörer i USA, ska bli omvald i Seattles stadsfullmäktige. Amazon, som ägs av världens rikaste individ Jeff Bezos, satsar miljontals dollar på att om möjligt stoppa Kshama Sawant från att bli återvald.

VILGOT KARLSSON

D

en 19 oktober samlades närmare 85 personer i Capitol Hill i Seattle för att sparka igång slutfasen på Kshama Sawants valkampanj. Med två veckor kvar på kampanjen har tempot ökat rejält, och mottot ”Leave no stone unturned” har blivit som ett mantra för alla involverade.

Eftersom röstsedlarna precis har börjat dyka upp är nästa steg i valkampanjen att knacka på varenda dörr och prata med varenda väljare för att se till att alla som stödjer Sawants och Socialist Alternatives program för en Green New Deal, hyresreglering och beskattning av storföretag faktiskt röstar.

Att diskutera med väljare är en balansgång mellan att berätta om det Kshama och Socialist Alternative kämpar för och att informera om motståndaren Egan Orions kappvändande och uppbackning från storföretagen.

Amazons skamlösa donation till företagsvänliga CASE PAC har

gett den socialistiska valkampanjen ammunition till dörrknackningarna, och ilskan mot Amazon har gett konkreta resultat i antalet volontärer och mängden donationer.

Efter Amazons miljondonation ligger deras totala bidrag på hela 1,5 miljoner dollar, och den totala krigsbudgeten från storföretagen ligger på cirka 4 miljoner, med donationer från (utöver Amazon) investeringoch fastighetsbolaget Vulcan, Puget Sound Energy, Comcast och flera andra storföretag för att köpa sig ett kapitalistvänligt stadsfullmäktige.

Foto: Socialist Alternative

offensiv@socialisterna.org

Gruppbild på några av de många som jobbar stenhårt för att se till att Kshama Sawant återigen väljs in i stadsfullmäktige.

Orions kampanj har tidigare visat sina cyniska metoder genom att bland annat köpa en annons på utsidan av tidningen the Stranger för att få det att verka som om de stödjer honom, trots att de i samma nummer ger sitt stöd till Kshama!

Men Sawants valarbetare är redo att slå tillbaka mot rykten och förvirring med fakta och avslöjanden.

Att både Bernie Sanders och Elizabeth Warren samt nationella tidningar har skrivit om Amazon

Maktkampen mellan storföretag och arbetare har dragits till sin spets i Kshama Sawants egna distrikt 3 i och med att hennes motståndare Egan Orion är den huvudsakliga mottagaren av donationer från storföretagen. De kommande veckorna kommer dessa miljoner att användas för att överösa Seattle med attackerande tv-reklam, massaffischering, desinformerande flygblad och betalda dörrknackare.

den senaste veckan visar hur stort det här valet är, och hur viktigt det är för hela landet.

För att behålla en röst för arbetarklassen i stadsfullmäktige krävs det att vi når varenda Kshamasupporter i distrikt 3 och säkrar deras röst. Arbetare står inför många hinder i röstprocessen, som att se till att de är registrerade, att informationen är uppdaterad, att de inte skickar in sin poströst för sent eller

helt enkelt glömmer bort på grund av en stressig vardag.

Men det räcker såklart inte bara med att rösta för att förändra saker – det krävs också att vi bygger och upprätthåller den starkast möjliga gräsrotskampanjen för att få Kshama Sawant omvald.

Varje dollar och varje timme investerad i denna valkampanj kommer att spela en avgörande roll i maktkampen mot storföretag och kapitalismen. ■

Solidaritet med kampen i Chile

M

ed kort varsel samlades cirka 70 personer utanför det chilenska konsulatet i Göteborg för att visa solidaritet med det chilenska folkets massiva protester.

Foto: RS Göteborg

Fler solidaritetsaktioner kommer att äga rum i veckan.

Efter flera dagar av protester mot högerregeringen och presidenten Sebastian Piñeras politik, som har kostat tre människor livet, utlyste regeringen i fredags undantagstillstånd med utegångsförbud, det första sedan diktaturen försvann.

De stängde även ner hela tunnelbanesystemet som cirka 3 miljoner passagerare använder dagligen för att försöka försvåra för de som protesterar.

Repressionen som nu äger rum påminner oss om Pinochets diktatur där tortyr, misshandel och massarresteringar var en vardag för de som kämpade emot.

Massprotesterna handlade till en början om de höjda priserna på kollektivtrafik, men har utvecklats

till en masskamp mot hela den förda högerpolitiken. Vår solidaritet är med det chilenska folkets kamp! ”El pueblo unido, jamas sera vencido” (Ett enat folk, kan aldrig trampas ner) och ”Obreros, estudiantes – siguan adelante” (Arbetare, studerande – fortsätt framåt) var några av de talkörer som ropades ut mellan de spontana tal som skedde på plats utanför konsulatet.

Större demonstrationer planeras denna veckan. ■ Sara Juaniquina

Haiti: Massiva protester mot regimens korruption

E

norma protester mot Haitis regering har pågått under sex veckors tid över hela landet. Haitis befolkning kräver att president Jovenel Moïse ska avgå, en reaktion på presidentens korruption och den utbredda fattigdomen med brist på mat och bränsle. Över hälften av Haitis befolkning lever på under 24 kronor i månaden, vilket gör Haiti till västvärldens fattigaste land. Landet har sedan jordbävningen år 2010 tagit emot miljontals dollar i internationellt stöd, men befolkningen och infrastrukturen har inte sett mycket av de pengarna.

Korruption har länge varit ett utbrett problem i Haiti, och även den nuvarande

presidenten Jovenel Moïse har bevisats vara korrupt.

Sedan år 1990 har Haiti haft 14 olika presidenter, varav bara två har suttit under hela sina femårsperioder, och två andra blev presidenter genom statskupper.

Haiti ligger på plats 161 av 180 länder i Transparency Internationals korruptionsundersökning för 2018, vilket visar på hur utbrett korruptionsproblemet är.

Under sex veckor har stora delar av Haitis befolkning protesterat genom att gå ut i nästan dagliga enorma demonstrationer.

Dessa protester har mötts av polisvåld; 18 personer har hittills dött och 189 skadats.

President Moïse har besvarat situationen genom att sända en förinspelad video på TV klockan två på morgonen, där han ber om dialog. Men varken folket eller presidentens politiska motståndare är intresserade av dialog; de kräver att han ska avgå omedelbart.

Haitis problem kommer dock inte lösas bara för att den nuvarande presidenten avgår – problemet är mycket djupare rotat än en enstaka person.

Hela det politiska systemet i Haiti är korrumperat och för att kunna lösa krisen krävs det att hela systemet raderas för att ett nytt ska kunna byggas upp. Detta är däremot inte troligt i dagsläget då rörelsen

inte har någon ledning alls, än mindre en medveten socialistisk ledning som skulle kunna visa vägen till ett samhälle som gynnar alla.

Dessa protester är de största i Haiti på många år, och även om de saknar en klar ledning finns det vissa krav som de kan vinna. Detta är bland annat en bättre ekonomisk situation för befolkningen och ett totalt avskaffande av korruptionen i landets ledning så att pengarna som korrupta politiker stjäl ska kunna gå tillbaka till samhället.

Och en enda vinst visar på att kamp lönar sig och kan därmed leda till en ökad, upptrappad kamp mot det politiska systemet. ■ Louise Strömbäck

24 OKTOBER 2019 # 1 373

Latinamerika upplever en fördjupad ekonomisk, politisk och social kris. En ny motståndsfas mot imperialismens, storkapitalets och dess lokala kumpaners attacker har påbörjats i regionen.

11

I valet den 27 oktober lär Macri lida valfiasko, efter flera år av masskamp mot regeringens nedskärningar och attacker på levnadsvillkor.

UTTALANDE FRÅN CWI

Committee for a Workers’ International

U

rsprungsfolkets och arbetarnas uppror i Ecuador, som tvingade Morenoregeringen att backa från att införa IMF:s planer, är ett tydligt exempel på allvaret i krisen, villigheten att kämpa och styrkan hos de förtryckta och utsugna i regionen. Kriser och enorma mobiliseringar har ägt rum i länder som Haiti, Honduras och Puerto Rico. Allt tyder på att det kommer mer i den kommande perioden.

I detta scenario är valet i Argentina den 27 oktober och exemplen på folkets och arbetares motstånd mot Macriregeringens attacker av avgörande vikt. Alla medvetna arbetare och den internationella socialistiska vänstern måste ha en tydlig åsikt om dessa processer.

Allvaret i krisen i detta nyckelland i regionen kan ha en stark påverkan på utvecklingen i hela Latinamerika och internationellt. Den argentinska krisen är en del av kapitalismens internationella kris, men det är också en potentiell utlösare för nya kriser bortom dess gränser. Macris överenskommelse med IMF (Internationella valutafonden) ifjol om ett megalån på 56 miljarder USA-dollar har inte mildrat situationen.

Lånen som redan har getts har bara fyllt spekulanternas och långivarnas fickor på de fattigas och arbetares bekostnad. Men den nyliberala politiken som Macri för (med direkt inblandning från IMF i regeringsbeslut) har bara tjänat till att fördjupa den ekonomiska och sociala krisen.

Cocktailen av recession och hög inflation har enorma sociala kostnader. Arbetslöshet, otrygga jobb, fallande familjeinkomster och förvärrad levnadsstandard kännetecknar landet efter nästan fyra år av Macris administration. 35,4 procent av befolkningen lever officiellt i fattigdom, 8 procent fler än för ett år sedan. Över 15 miljoner (25,4 procent av familjerna) kan inte betala för basvaror. Fattigdomen påverkar 51 procent av Argentinas barn.

Detta läge liknar mycket det som i december 2001 resulterade i den sociala explosionen av ”Argentinazo”, när den dåvarande presidenten Fernando De La Rua tvingades avgå och fly i en helikopter från Casa Rosada (officiella residenset för Argentinas president), som var omringat av demonstranter.

Argentina är nu världens största gäldenär till IMF. Det är symptomatiskt att den andra platsen på listan är just Ecuador, ett land som just sett ett folkligt, ursprungs-

Argentina: Stöd FIT-Unidad i valet folks- och arbetaruppror detonera på grund av just den nyliberala politiken som påtvingas av IMF. I fallet Argentina har många viktiga strider redan ägt rum, däribland fem generalstrejker under Macris tid vid makten och den stora konfrontationen i december 2017 framför kongressen i kampen mot försämringarna av den sociala tryggheten.

Kvinnorörelsen, såväl Ni Una Menos som den mäktiga abort­rätts­ kampen, har också varit en inspiration internationellt. Offentligarbetares strejk i Chubut i Patagonien (södra Argentina) hade landsomspännande efterverkningar och visar på potentialen för att sprida kampen över hela landet.

Ur ett valperspektiv har krisen gjort Macris omvalschanser extremt osannolika. Hans stora primärvalsnederlag i augusti förebådar ett ännu värre resultat den 27 oktober.

Macri kom till makten efter valet i december 2015, där han byggde sig en bild som en modern förvaltare, inte nedtyngd av påstådd ideologisk ”kirchnerism” hos sin motståndare från peronistpartiet, den dåvarande presidenten Cristina Kirchner.

Hans valseger var en återkomst till makten för den uttalade nyliberala högern efter flera år av Peronist­ regeringar som föredragit en klassförsoningspolitik och ofta tvingades göra eftergifter till arbetarklassen.

Att Macri kom till makten var

en mindre traumatisk process än den som ägde rum i exempelvis Brasilien. I detta grannland har den uttalade nyliberala högern återtagit full kontroll över regeringen genom en institutionell kupp 2016. De fick vända sig till Bolsonaro, en extremhögerkandidat med förfascistiska drag, i valet 2018.

Det absoluta fiaskot för Macris administration och dess förmodade valfiasko är ett allvarligt nederlag för den nya högern som har kommit till makten i flera länder i Latinamerika, efter de utslitna center-vänsterregeringar som styrde på grundval av klassförsoning och aldrig bröt med kapitalismen.

Det är förståeligt att miljontals argentinska arbetare idag ser det som sitt prioriterade mål att besegra Macri i valet. Många verkar anse att en röst på den gemensamma vallistan för Alberto Fernandez och Cristina Fernandez de Kirchner är den lättaste vägen att uppnå detta.

Men kandidatlistan Fernandez-­ Fernandez utgör inte en effektiv brytning med Macris politik och erbjuder ingen verklig väg ut ur krisen ur arbetares och fattigas perspektiv.

Fernandez insisterar på försoningspolitik och sociala pakter mellan arbetare och borgarklassen, och intygar på nytt att han kommer att fortsätta upprätthålla överenskommelsen med IMF. Dessutom kommer Argentina under de kommande åren inte att

gynnas av en internationell ekonomisk tillväxt, som under åren efter 2001 års konkurs (då till stor del baserat på boomen från råvaror och skuldnedskrivningar). Idén om att dessa år av ekonomisk tillväxt och relativ stabilitet ska komma tillbaka har ingen grund i verkligheten.

Den breda enigheten i handling och kamp mot Macris attacker och attacker på arbetare eliminerar inte behovet av att bygga ett oberoende, socialistiskt och massvänsterpolitiskt projekt. I valet i Argentina är den grundläggande uppgiften att samla styrkorna för de strider som oundvikligen kommer. En röst på kandidaterna från Frente de Izquierda y de los Trabajadores – Unidad (FIT-U) är, i vårt tycke, en del i detta arbete.

Ju fler röster som kandidatlistan Nicolás del Caño och Romina del Plá får och ju fler medlemmar ur FIT-U som väljs, desto bättre för den kommande kampen.

FIT-U försvarar klassoberoendet hos arbetare och sprider inga illusioner om klassernas försoning.

De pekar åt rätt håll genom att vilja

bryta med IMF och stoppa skuldbetalningen för att istället möta folkets behov.

Vi ser också positivt på ansträngningarna att bredda FIT-U till andra delar av vänstern, som MST (Movimiento Socialista de los Trabajadores) och andra grupper med gräsrotskämpar.

Vänstern och arbetarorganisationerna står inför uppgiften att bygga en massförankrad socialistisk vänster i Argentina som kan bli en given politisk referenspunkt för arbetarna och de unga. Denna uppgift måste utföras i de sociala striderna som kommer att växa på grund av den fördjupade krisen. De konkreta erfarenheterna hos breda skikt av högerns fiasko vid makten och kirchnerismens begränsningar kan bereda väg för detta vänster­ alternativ. Det är nödvändigt att möta utmaningen och förbereda för den.

Committee for a Workers’ International (CWI) som är en revolutionär och internationell socialistisk organisation ger fullt stöd till arbetarnas och ungdomens kamp i Argentina. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

INTERNATIONELLT

24 OKTOBER 2019 # 1 373

12

All solidaritet med kurdernas kamp som bara kan lita till den internationella arbetarrörelsens solidaritet och stöd.

Solidaritet med Rojava – kurderna mellan hammaren och städet Efter att Trump har gett sitt stöd till Turkiets krig mot Rojava, trots en påstådd fem dagar lång vapenvila, är Syriens kurder mellan hammaren och städet. I den ”normalisering av situationen” som Rysslands president Putin samtalat med Erdoğan om ingår inte erkännande av kurdernas rätt till nationellt självbestämmande.

Stöd till kurdernas kamp är nu viktigare än någonsin.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

E

fter mycket hårda strider i en central sektor av den 444 km långa och 32 km djupa ”säkerhetszon” längs det syriska gränsområdet mellan floden Eufrat och den irakiska gränsen som Turkiet vill ta kontrollen över har SDF (där de kurdiska YPG/YPJ-styrkorna ingår) bekräftat att de kurdiska styrkorna nu har lämnat den viktiga gränsstaden Ras-al-Ein/Serêkaniyê.

Då de samtidigt har gått med på att under en fem dagar lång vapenvila helt dra sig ur det 120 km breda och 32 km djupa gränsområdet mellan städerna Tal Abyad och Ras al-Ein, där Turkiets flyg och pansar tillsammans med Erdoğans lejda legoarmé av blodsbesudlade syriska rebeller har satt in sin hårdaste stöt, är detta en första större seger för den turkiska aggressionen.

Om detta nu blir upptakten till en förnyad turkisk offensiv för att med Erdoğans ord ”krossa kurdiska skallar” även i de andra områden som fortfarande hålls av både SDF/YPG och nu också på allt fler platser den under ryskt beskydd framflyttade syriska armén, som städerna Manbij och Kobane väster om Tal Abyad och Qamashli i Hasaka-regionen öster om Ras alEin, är när detta skrivs (tisdagen den 22 oktober) inte klart.

Alternativet är att de samtal som Turkiets president Erdoğan och Rysslands president Putin för på vapenvilans sista dag i ryska Sochi istället kan öppna för någon form av mycket ruttna kompromisser om vilket öde som på kort sikt väntar kurderna och andra i nordöstra Syrien.

De kurdiska ledarna som på allvar hoppats på ett långvarigt beskydd av USA-imperialismen har blivit grymt svikna. Upprörda kurder har också visat sina känslor genom att kasta potatisar och tomater på retirerande amerikanska styrkor.

Sedan Trump efter ett telefonsamtal med Erdoğan meddelat att USA omedelbart överger sina allierade kurder i kriget mot IS och drar sig ut ur Syrien, och Turkiet redan ett par dagar därpå den 9 oktober inledde sin cyniskt benämnda ”Operation Peace Spring”, såg de kurdiska ledarna inget annat alternativ än att i en halsbrytande politisk saltomortal vända sig till Putin och Assad-regimen. Detta för att förmå dessa att snabbt flytta fram sina militära styrkor till gränsen mot Turkiet, allt i hopp om att detta skulle kunna hejda den turkiska invasionen.

Hellre ”smärtsamma kompromisser” med Assad-regimen än att krossas i ett turkiskt blodbad, löd ar-

gumenten. Det var ett scenario som både Putin och Assad också såg ut att vara misstänkt väl förberedda på.

Kalkylen går ut på att Turkiet inför risken av sammanstötningar med den syriska armén kanske kan nöja sig med tillräckligt långtgående försäkringar om att den syriska regimen övertar kontrollen av gränsområdet för att därefter avväpna SDF och de kurdiska YPG-YPJ-styrkorna. Avtalet gäller ”endast militära frågor”, har SDF sagt. Om det motstånd som leds av syrisk-kurdiska Demokratiska unionspartiet PYD också kan förmås att gå med på en lösning som innebär att YPG/SDF upplöses, till exempel genom att uppgå i den syriska armén, återstår att se.

För Ryssland är huvudsaken på kort sikt att det inte blir någon sammanstötning mellan turkiska och syriska trupper, vilket även Turkiet vill undvika, och på längre sikt att förmå kurderna att ge upp idén om självstyrande regioner.

Om Turkiet tillåter en förlängd paus i striderna, lär detta inte ske utan att Ryssland och Assad-regimen som under tiden förstärker Syriens militära närvaro i Rojava lovar Turkiet att överta kontrollen från YPG, vilket förutsätter att dessa styrkor låter sig avväpnas och möjligen erbjuds att bli upplösta inom den syriska armén?

Som den ryske utrikesministern Lavrov har uttryckt saken vill Ryssland se till att ”alla kurdiska strukturer” i Syrien inkluderas i den syriska konstitutionen, ”så att det inte finns några illegala väpnade grupper på Syriens territorium och inget hot mot Turkiets eller andra staters säkerhet”. Men detta är lättare sagt än

gjort. Hur det ska ske på ett sätt som både YPG kan pressas att gå med på och Turkiet samtidigt kan godkänna står skrivet i stjärnorna. Även om en tungt beväpnad och spänd vapenvila åstadkoms kan få kurder ha några illusioner om vad en framtid inom den så kallade Astana-processens förhandlingar om Syrien kan innebära, där de styrande makthavarna i Ryssland, Syrien, Turkiet och Iran förhandlar om deras öde.

På kort sikt tycks de kurdiska ledarna hellre föredra en förödmjukande kapitulation för de krav som kan förhandlas fram mellan Putin, Erdoğan och Assad än ett fortsatt och katastrofalt krig mot den turkiska invasionen, som redan har krävt mer än 600 dödsoffer och tvingat mer än 300 000 civila att fly från sina hem.

Samtidigt som de syriska kurderna i Rojava nu har hamnat mellan de regionala stormakternas hammare och den syriska regimens städ kommer givetvis den kurdiska

frihetskampen för nationella, demokratiska och sociala rättigheter att leva vidare, om än med nya förutsättningar.

Men för att till sist segra måste de kämpande kurderna på ett nytt sätt lyckas kroka arm med helt andra allierade än USA:s, europeiska staters eller Rysslands stormaktsintressen – med de arbetare, fattiga och frihetstörstande unga i alla Levantens och Mellanösterns folkgrupper som alla borde ha gemensamma intressen av att bekämpa såväl de imperialistiska stormakterna som regionala förtryckarregimer och all form av religiös sekterism.

Att en sådan möjlighet för framtiden ändå finns är de pågående ickesekteristiska massprotesterna i både Irak och nu även Libanon nya tecken på. Men för att på sikt säkra en seger krävs också att de alla kan hitta vägen till ett program för en demokratisk, antiimperialistisk och socialistisk federation av alla regionens folk. ■

RS och Offensiv kräver:

• Stoppa Erdoğans krig – solidaritet med Rojavas kämpande kurder och Syriens förtryckta folk och flyktingar.

• Bojkotta den turkiska regimen – internationella fackliga bojkotter mot all handel med den turkiska krigsmaskinen. Solidaritet med alla kurdiska och turkiska fackföreningar och vänsterorganisationer som motsätter sig kriget.

• I nget samarbete med imperialistiska stormakter varken där eller här.

•A vbryt allt svenskt militärt samarbete med Nato och all vapenexport till Turkiet – inte en krona till Erdoğans krig.

• Allt stöd till den kurdiska kampen för rätten till nationellt självbestämmande, liksom för allas demokratiska rättigheter och kvinnors frigörelse.

• Ned med Erdoğans och alla regionens förtryckarregimer – kämpa för en frivillig, demokratisk och socialistisk federation av alla förtryckta folk i Levanten och hela Mellanöstern.

INRIKES

24 OKTOBER 2019 # 1 373

13

Avkriminalisera inte sexköp, RFSL

Som första land i världen införde Sverige 1999 en sexköpslag som gjorde det olagligt att köpa sexuella tjänster, som ett sätt att minska prostitutionen genom att fokusera på kunderna och på de som tjänar på prostitutionen. Man ville också ge en tydlig signal om att köpa sex är ett brott. Nu vill organisationer som RFSL och Amnesty luckra på lagen. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

L

agen ska tjäna som ett vapen mot trafficking, människohandel, hallickar och andra som blir rika på att exploatera de som utför sexuella tjänster. Lagen vill ge stöd till de som vill sluta, utan att bli dömda. Omdebatterad och omdiskuterad, en del i det internationella ”krig” som pågår mellan de som tjänar oerhört mycket pengar på sexindustrin och som ligger bakom olika lobbyorganisationer som vill att prostitution ska ses som vilket arbete som helst.

De som vill att alla lagar ska avskaffas kring köp och försäljning av sexuella tjänster, och de som ser hur kapitalismens mörker sträcker sig överallt. Vissa blir rika på andras kroppar, liv och hälsa.

I Sverige är det runt 10 procent av alla män som själva säger sig ha köpt sex. I Umeå har polisen jobbat mycket med razzior och märkt hur vanligt det är; mycket värre än de trodde. Poliser har förändrats i sin syn på prostitution genom att dagligen komma i kontakt med kvinnorna och deras sexköpare. De ser det inte längre som ”två vuxna som gör upp om en tjänst”. De konstaterar ”att köpa sex är ett övergrepp, oavsett hur du behandlar kvinnan”.

De som åker fast har många ursäkter. De ser sig som snälla som gör något bra, hjälper en kvinna överleva eller menar att det är bättre att köpa sex än att våldta – helt absurt, men så rättfärdigar sig en del. Ofta oerhört egocentriska; så fort de har åkt fast tänker de aldrig på hur kvinnan mår, enbart på familj, arbete och hur synd det är om dem själva.

Tyvärr är det låga straff: böter, samhällstjänst eller som mest ett års fängelse. Att köpa sex av minderårig kan ge två års fängelse. Få åker fast och de flesta kan köpa sig fria utan rättegång.

Sedan lagen infördes har några andra länder också antagit liknande lagar. Men Tyskland (år 2002) och Nederländerna (år 2000) har istället legaliserat prostitutionen och infört regler för hur den får gå till. Sexarbetare skulle genom att få anställningsbevis få tillgång till välfärdssystemet, pension, arbetslöshetsersättning och hälsoförsäkring. De skulle betala skatt och i

All fakta pekar på en tydlig sak: när sexköp avkriminaliseras/görs lagligt ökar utnyttjandet av kvinnor. Legalisering medför ökad människohandel, ökad efterfrågan.

Nederländerna förbjöds gatuprostitution helt.

I Dortmund konstaterar en socialarbetare bittert att det blev ett fiasko. Tyskland har blivit centrum för människohandel och trafficking, där de allra fattigaste och desperata kvinnorna som har lovats ett bättre liv i Europa av människohandlare snart finner sig tvingas ha sex för så lite som 5 euro. Nästan inga har fått anställningskontrakt och står fortfarande utanför välfärdssystemet.

Svenska män åker till Tyskland eller Thailand och köper sex. Den svenska lagen borde gälla i hela världen. Då skulle deras köp av prostituerade vara kriminellt, även om det skedde långt bort från Sverige.

Socialarbetare, polis och forskare som har frågat dem som är i prostitution om de skulle haft sex med köparen utan att denne hade utlovat ersättning har alla fått ett bestämt nej till svar. Köp av sex innebär att en person som vill ha sex köper sig ett samtycke av en annan person som egentligen inte vill ha sex.

Att köpa sig tillgång till en annan människas kropp handlar om att utnyttja någon som befinner sig i underläge eller beroendeställning.

Den som köper en annan människa kan inte säkerställa att denna inte lever under hot och tvång.

Den 18 oktober var det EU:s anti-traffickingdag, då man vill visa enighet inför den organiserade brottsligheten. Men inom EU har man olika syn. I Tyskland är det ”kunder som köper sex”, i Frankrike betalar sexköparen ”för våldtäkt”. Frankrike beräknas ha cirka 35 000 prostituerade, jämfört Tysklands minst 400 000 – troligen ännu fler.

En av många anti-traffickingorganisationer som kämpar mot den starka sexlobbyn är Foundation Scelles. I sin senaste rapport Sexual exploitation, New challenges, new answers (5th Global report) lyfter man fram migranters särskilt utsatta situation, internets ökade påverkan och makt på sexindustrin, samt barn och ungas ökade sårbarhet.

Människor som flyr krig och fattigdom blir utnyttjade och utsatta för tortyr och sexuellt utnyttjande, tvångsprostitution, tvångsäktenskap och krigsvapen som sexslavar. Kriminella nätverk och personer utnyttjar situationen.

Folkhälsomyndigheten lyfte 2019 fram hur barn och unga exploateras sexuellt. Dejtingappar flyttar fram gränserna och prostitution görs legitimt, normaliseras.

Hur kan då organisationer som Amnesty International ta ställning

mot de som kämpar för mänskliga rättigheter? De menar att lagar spiller över på de redan förtryckta, att det är en komplex fråga, att lagstiftning påverkar fattigdom, könsdiskriminering och förtryck av andra grupper, men att vägen inte är att kriminalisera kontext i vilken ofta redan marginaliserade människor lever sina liv. Istället ska stater kämpa för grundläggande ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter för alla. Rätt till jobb, utbildning och sociala trygghetssystem. Även RFSL vill avkriminalisera sexköp, eller ”reformera” den som de menar. De ordnade även så att ”fuckförbundet”, som ”kämpar” mot ”den svenska skildringen angående sexköp”, kunde ha sin konferens i Sverige i slutet av september!

RFSL:s förbundsordförande Sandra Ehne skrev på sin hemsida i slutet av september att ”Vi ser hur vår kriminaliserande lagstiftning stigmatiserar och skapar stora svårigheter och är glada över att den diskuteras och problematiseras”.

Amnesty International menar att genom att respektera, skydda och uppfylla dessa rättigheter samt ge stöd till de som vill sluta sälja sex, kommer ingen att sälja sex för försörjning eller överlevnad. Den svenska sektionen reserverade sig.

Ingen har undersökt hur lagen fått konsekvenser i Sverige, ingen har frågat de berörda, ingen har lyssnat på dem, menar man. De vill ha en utredning som fokuserar på de som säljer sex.

Amnesty fastnar därför att de enbart vill arbeta ”inom ramarna”.

Liksom en del andra ideella organisationer försöker de förbättra vissa bitar genom reformer och lagar, utan att på allvar utmana makten.

Den cyniska människohandeln gynnas av pengar från köparen. Prostitution är grunden för trafficking, den främsta grunden till att trafficking existerar. Den svenska sexköpslagen signalerar viktiga värderingar och är ett vapen mot sexhandeln.

Allas rätt till liv, frihet och personlig säkerhet kränks grovt av människohandeln.

Det ligger mäktiga ekonomiska intressen bakom sexlobbyn, hallickar, bordellägare, organiserade ligor – alla tjänar de på att prostitution normaliseras, legaliseras och döps om till ”sexarbete”.

Legalisering medför ökad människohandel, ökad efterfrågan. Det gäller att se igenom dimridåer av ”radikalitet” och se vilka som tjänar de stora pengarna, se vilka som tjänar på en social och ekonomisk ojämlikhet. ■

KULTUR / INRIKES

24 OKTOBER 2019 # 1 373

14

Gripande om Norrbotten inför kriget som händer, men så är det också mycket som ska hinnas med. Manusförfattaren Erik Norberg har vävt in hela det historiska skeendet: Francos fascistiska kupp, Hitler-Stalin-pakten, finska vinterkriget, arbetslägren dit kommunister internerades och det fruktansvärda attentatet mot kommunisternas tidning Norrskensflamman där fem människor – däribland två barn – brändes inne.

Det är en imponerande föreställning, med fantastisk nyskriven musik av Tomas Isacsson, som knyter an till tidsepoken, och som skickligt driver historien framåt.

Starkast är nog berättelsen kring Norrskensflamman. När Valdemar Granberg, tvångsinternerad i Storsien på grund av sina vänsteråsikter, får reda på att hans fru och barn har dött i brandattentatet mot tidningen, knyter det sig nog i bröstet på de flesta.

Den brutala orättvisan sammanfattas av hela ensemblen när de sedan sjunger ”Orätt, det är orätt!” så nästan taket lyfter.

Foto: Pressbild

En dramatisk historia, men inte utan humor. Här åskådliggörs Stalin-Hitlerpakten. Mindre rolig var paktens innebörd för Norrbottens kommunister, som helt plötsligt skulle försvara en pakt med vad de själva såg som den värsta fienden.

Sedan början av oktober spelar Norrbottensteatern en gripande och lärorik föreställning, det musikaliska dramat Nybergs mekaniska verkstad.

JONAS BRÄNNBERG & BRITTA BERGGREN

rs.lulea@socialisterna.org

P

jäsen är till mycket stor del baserad på verkliga händelser i Norrbotten under åren före och början av andra världskri-

get 1937-1941, och i händelsernas centrum står Edvard Nyberg.

Nyberg var sjöman, men när kriget närmade sig kom han hem och

bosatte sig i Kiruna. När inbördeskriget rasade i Spanien och de tyska nazisternas arméer färdades genom Sverige kände Edvard att detta inte var rätt och rekryterades av en kommunistisk sabotageorganisation, ledd av den tyska kommunisten Ernst Wollweber (veteran från den tyska revolutionen 1918 och senare chef för Stasi i Östtyskland).

Edvard jobbade på SSAB och hade en liten mekanisk verkstad

hemma. Från jobbet stal han dynamit och tillverkade bomber. Dessa smugglades med av sjömän för att placeras ut på fartyg som tillhörde fascistiska länder för att hälla grus i det fascistiska maskineriet. Det sägs att ”Wollweberligan” sprängde 22 fascistiska fartyg under kriget.

Föreställningen går bitvis i ett rasande tempo och det finns inte mycket tid för reflektion över vad

Nybergs mekaniska verkstad är en föreställning i bästa Norrbottensteater-tradition: lokalhistoria, samhällsengagemang och musik.

Gå och se den innan det är för sent!

Föreställningen går i Luleå till den 27 oktober och kommer sen att turnera runt om i Norrbotten och ner till Umeå. ■ Pjäsförfattare: Erik Norberg Musik: Tomas Isacsson Regi: Helena Röhr Medverkande: Jonas Hellman Driessen, Karin Paulin, Roger Storm, Maria Pontén, m fl

Den 20 oktober samlades det till en demonstration mot surrogatindustrin på Sergels torg i Stockholm. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) var på plats, där Katja Raetz talade för RS. Hennes tal följer nedan.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

”V

i demonstrerar idag mot surrogatindustrin – en miljardindustri där varan är fattiga kvinnors kroppar och barnen de föder. Det handlar om kommersialiseringen och normaliseringen av kvinnohandeln.

I ett kapitalistiskt samhälle med ökande klassklyftor kan surrogatmoderskap aldrig tillåtas – det finns alltid risken att kvinnor utnyttjas på grund av sin ekonomiska position.

Det är ingen tillfällighet att det är i de fattigaste länderna där kvinnor lever nära fattigdomsgränsen

som surrogatindustrin har fått fäste. Tidigare var det framför allt länder som Indien eller Thailand, numera är det också Georgien och Ukraina som hör till de fattigaste länderna i Europa och där larmrapporterna om kvinnornas utsatthet strömmar in.

Kvinnors kroppar hör till arbetsredskap och produkten som tillverkas är deras barn.

Exploateringen är total. Den gravida kvinnan förlorar kontrollen över sin kropp och sitt liv. Samtidigt är det hon som bär alla risker

som följer med en graviditet, som högt blodtryck, diabetes, förlossningsskador eller depression. Och i slutändan att överlämna barnet som hon nyss har fött.

Makten över kvinnors kroppar är en hörnsten i det kapitalistiska samhället och för kvinnoförtrycket. Det surrogatförespråkare väljer att inte se är hur det samhälle vi lever i är byggt på maktstrukturer och förtryck.

Rättvisepartiet Socialisterna menar att kampen mot surrogatindustrin är en del av kampen mot kvinnoförtryck och patriarkatet.

Kvinnor befinner sig idag i frontlinjen i de framväxande upproren, sociala rörelserna och arbetarrörelserna världen över – från lärarna som strejkar i USA till kvinnor som kämpar mot kvinnomorden i Latinamerika. Från de kämpande kvinnorna i Iran till de kvinnor som står

Foto: Sebastian Olsson

”Internationell kamp och solidaritet mot surrogatindustrin”

längst fram i upproren i Nordafrika, som i Sudan.

Svaret mot surrogatindustrin är internationell kamp och solidaritet,

Katja Raetz talade för RS.

bort från ett system som är organiserat efter vinstintresse och för ett samhälle där människans frigörelse blir verklig utan bekostnad av sina medmänniskor.” ■

Boden:

Socialistisk feminism Tid: Torsdag den 31 oktober kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Socialistisk feminism Tid: Tisdag den 29 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Blir det en Brexit?

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 30 oktober kl 18.30.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Stoppa höjningen av SL-kortet Sthlm Södra Tid: Torsdag den 31 oktober kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Därför nej till surrogatmödraskap Tid: Torsdag den 31 oktober kl 18.00.

Plats: Västerhaninge bibliotek.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

Svarta pantrarnas uppgång och fall Lövgärdet Tid: Måndag den 28 oktober kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad händer i Chile?

Hammarkullen Tid: Tisdag den 29 oktober kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Svarta pantrarnas uppgång och fall Södra Tid: Onsdag den 30 oktober kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

Svarta pantrarnas uppgång och fall Rannebergen Tid: Torsdag den 31 oktober kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Ta en pren på Offensiv

V

i kommer snart in på slutspurten och än så länge är Västsverige närmast på att klara sitt mål med drygt 80 procent. När det gäller landet har vi klarat 72 procent av det totala målet med 57 707 kronor, inklusive kongressinsamlingen.

I resultatet ingår också de autogiro vi har fått in hittills i årets prenumerationskampanj. Efter en vecka har vi värvat 18 nya prenumerationer via autogiro – en bra start! Efter veckans aktiviteter har vi också mer än fördubblat antal sålda Offensiv till 1 121 stycken.

Prenumerationer är ett viktigt sätt för oss att Procent av mål

Eskilstuna:

Norrbotten

Kampanj mot tiggeriförbudet Tid: Lördag kl 12 i centrala Eskilstuna.

För info: 073-373 33 61.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

kunna planera vår ekonomi – hör av dig nu för att få Offensiv varje vecka! Befintliga prenumeranter kan också hjälpa till genom att teckna en gåvoprenumeration åt en kollega eller vän.

Stöd vårt arbete via Swish 123-240 32 85 eller alternativt genom att sätta in ditt bidrag på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

2 200 kr

Västerbotten

Totalt

72% 57 707 kr

0 kr

Mellannorrland

260 kr

Stockholm

17 557 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

9 640 kr

Sydsverige

200 kr

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

Svaret är socialism

För info: 073-740 39 54.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

BRÄNNANDE

24 OKTOBER 2019 # 1 373

Västra Sveriges regionstyrelse kommer nu att diskutera ett lämp­ ligt datum i april för en landsom­ fattande protestdag och därefter uppmana resten av landet att göra det samma.

– Kampen mot regeringen har vuxit fram ur den bostadspolitiska verklighet vi står inför. ”Säg nej till regeringens hyreschock” får inte stanna med en namninsamling på nätet, den måste ut i bostadsom­ rådena och in på arbetsplatserna, säger Kristofer, som planerar en talarturné runt om i landet.

Arbetet sker på flera fronter. I Västra Sverige är hundratals lokala medlemmar och aktivister redan igång med möten och att ta fram flygblad, informationsmaterial och en plan för att knacka dörr och nya massmöten.

Nu blåser Hyresgästföreningen till strid mot det arbetarklassfientliga januariavtalet.

Nu utmanas S-MP-regeringen av en landsomfattande kampanj från Hyresgästföreningen.

Initiativet kommer från Västra Sverige som i nio månader har arbetat med att folkbilda och skapa opinion mot januariavtalet (uppgörelsen mellan S, MP, C och L som utgör den grund på vilken regeringspolitiken vilar).

CARLOS GUTIERREZ offensiv@socialisterna.org

A

tt Hyresgästföreningen rik­ tar skarp kritik mot reger­ ingen är inte konstigt. Ett av de allvarligaste hoten i januariav­ talet är marknadshyra i nyproduk­ tion, vilket öppnar upp för mark­ nadshyra i hela bostadsbeståndet.

Hyresgästföreningen tänker nu i en offensiv kampanj stoppa januari­ avtalet. En landsomfattande protest­

våg sprids nu över landet med mö­ ten på alla nivåer i organisationen.

Kampanjen ”Säg nej till regering­ ens hyreschock” lanserades i tors­ dags förra veckan och syftar till att öka kunskapen om hotet mot hy­ resrätten samt skapa engagemang och ökad organisering bland hy­ resgäster över hela landet.

Kristofer Lundberg, ordförande i Hyresgästföreningen Västra Sverige och en av arkitekterna bakom kam­ pen mot regeringen som nu sprids över landet, säger till Offensiv:

– Januariavtalet är ett stort svek från S-MP-regeringen mot hela hyresgästkollektivet, mot dagens och morgondagens hyresgäster.

Den största faran är att många inte känner till hur omfattande hotet är och hur snart beslutet fattas.

– Regeringens målsättning är marknadshyror i nyproduktion re­ dan år 2021 – det är snart. Vi har därför ett stort behov av att kombi­ nera folkbildning och mobilisering omgående.

– Vi ska stoppa januariavtalet, det kommer att kosta politiskt om regeringen och dess stödpartier C och L inte lyssnar på hyresgästkol­ lektivet.

– Vi är 540 000 medlemmar och vi kommer att höras.

– Vi siktar på en landsomfattande protestdag i april nästa år. Vi upp­ manar alla hyresgäster att delta, oavsett om de är medlemmar eller ej. Den samlade vänstern, fackför­ eningsrörelsen, sociala rörelser och protestgrupper kan tillsammans med oss leda kampen mot januari­ avtalet för en social bostadspolitik som en del av en stärkt välfärdspo­ litik i sin helhet, avslutar Kristofer Lundberg. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Arne Johansson

Gå med i

Västra Sverige har initierat kampanjen efter ett uttalande från 200 lokala hyresgästföreningar i februari, som fick stöd av region­ styrelsen som i sin tur organiserade ett massmöte med 700 deltagare i mars. Därefter har de upprätthål­ lit trycket i frågan och spridit den över landet, senast i september med deltagande på både Tenant Organi­ sing Conference och Bostadsvrålet i Stockholm.

Kampanjen ”Säg nej till reger­ ingens hyreschock” har sedan be­ slutats i förbundsstyrelsen.

Foto: Natalia Medina

Hyresgästföreningen tar kamp mot januariavtalet

Parallellt pågår arbetet med att sprida kampanjen till andra regi­ oner.

– Vi tror att Hyresgästförening­ en Västra Sverige kan inspirera. Vi har skapat ett otroligt tryck och en­ gagemang mot januariavtalet och marknadshyra. Våra konferenser och möten har fullt hus och samlar hundratals varje gång.

– Detta kombinerat med de­ battartiklar, annonser i press och sociala medier samt uppvaktande av politiker kommer att byggas upp fram till en landsomfattande protestdag på olika orter och sedan hålla trycket uppe till valet 2022.

Lokala riksdagsledamöter kom­ mer att kontaktas och få veta att hela hyresgästkollektivet kommer att få reda på vilken knapp de trycker på i frågan om marknads­ hyra.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.