Offensiv 1374

31 oktober 2019 / # 1 374 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Massrevolterna varslar om ny global kampvåg

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Vi kräver trygghet i Jordbro”

4 3 6

Foto: Johannes Lundberg

Varför hetsar högern mot apatiska barn?

Chile, Irak och Libanon

– läs mer om den historiska kampen på sid 10 och 12

Luleå: Sossarnas uppgång och fall I valet 2010 fick S i Luleå 50 procent av rösterna och egen majoritet i kommunfullmäktige. I valet 2018 rasade de till 37 procent.

Sedan dess har krisen bara fördjupats och manifesterades i oktober med skandalerna i stadshuset som

ledde till att bland andra kommunalrådet Niklas Nordström och kommundirektören Mikael Lekfalk tvingades avgå. Offensiv ger här en analys till att S förlorat ett av sina sista riktigt starka fästen.

läs mer på sid 8-9

13

Kurdiska drömmen om frihet lever än

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Kommer Kommunal att ta fajten?

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

31 OKTOBER 2019 # 1 374

2

VÅRDKRISEN BLIR ALLT MER AKUT

BROTT LÖNAR SIG – FÖR BANKERNA

V

I det svårt krisdrabbade Jämtland-Härjedalen ska 100 tjänster bort inom vården, men trots nedskärningar och en beslutad skattehöjning har det samlade underskottet fortsatt att öka och nyligen flaggade regiondirektören för att

Foto: Holger.Ellgaard / Wikimedia Commons

ården blöder. I förra veckan beslöt ledningen för tre sjukhus i Stockholms län – Danderyds sjukhus, Södersjukhuset och Södertälje sjukhus – som ett led i nya sparåtgärder att införa anställningsstopp för samtliga yrkeskategorier (på Södertälje sjukhus rådde redan innan anställningstopp) och ett stopp för användande av hyrpersonal. Beskedet kom efter år av orimliga sparbeting och återkommande stabslägen samt efter att anställningsstopp har införts på Karolinska i maj.

Det ledningen för de tre sjukhusen kallar ”kraftfulla åtgärder avseende personalkostnader” kommer i ett läge där ”alla sjukhusen i Stockholm befinner sig i en helt omöjlig sits”, kommenterar Johan Styrud, läkarföreningens ordförande i Stockholm och överläkare på Danderyds sjukhus, i Dagens Nyheter den 25 oktober.

Läget inom vården i Region Stockholm har förvärrats av högerstyrets extrema nyliberalism och det gigantiska svarta hål som Nya Karolinska har grävt och gräver.

Men vårdkrisen fördjupas nu snabbt i alla delar av landet. Under året har en rad regioner sjösatt nya drakoniska nedskärningspaket med syfte att främst minska personalkostnaderna. Och ofta har de sparpaket som lanserades under våren följts av ännu större besparingar under hösten.

ytterligare tjänster försvinner i Jämtland-Härjedalen efter nyår.

I början av september aviserade exempelvis Region Norrbotten ett nytt så kallat sparpaket på totalt 700 miljoner kronor för de kommande åren och införde anställningsstopp.

Oavsett vem och vilka som styr i regionerna står nya nedskärningar och fortsatt marknadsstyrning på dagordningen.

I det S-styrda Region Gävleborg ska det ”sparas” lika mycket som S-M-L-styrda Region Västernorrland, och marknadstänkandet var en lika stor anledning till varför S-ledda Region Sörmland slöt kontrakt med skandalbolaget Apotekstjänst som till varför det blågröna styret i Region Uppsala gjorde det. ”Om personaltätheten skulle vara oförändrad och med den beräknade skattehöjningen på 8 öre blir det ett gap på 15,3 miljarder

kronor för regionerna att hantera med hjälp av effektiviseringsinsatser, besparingar eller skattehöjningar till år 2023”, skriver Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) i sin nya Ekonomirapport – Oktober 2019.

Det är alarmerande siffror som varslar om nya helt förödande stålbad i regionerna och kommunerna, som kommer att sakna ännu mer om inte staten, regeringen, omedelbart skjuter till extra stöd i form av mångmiljardbelopp under flera år framåt.

För att dessa satsningar ska bli verklighet krävs kamp och organisering: att anställda, brukare och anhöriga förenas i ett riksomfattande uppror mot högerpolitikens nedskärningar och marknadsstyrning och för en snabb upprustning av skola, vård och omsorg samt uppvärdering av personalens löner och villkor. ■

S

torbankerna fortsätter att vara vinstmaskiner. De fyra storbankerna Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank har under de senaste åren gjort kvartalsvinster på sammanlagt dryga 25 miljarder kronor – nästan en halv miljard kronor per dag.

På ett par veckor tjänar storbankerna lika mycket som det skulle kosta att införa gratis kollektivtrafik i hela landet, vilket har en prislapp på 18 miljarder kronor. Även under det senaste kvartalet redovisade storbankerna fortsatta jättevinster; undantaget var Nordea som trollade bort vinsten genom stora nedskrivningskostnader.

Samtidigt som Handelsbanken redovisade en kvartalsvinst på över 4,6 miljarder kronor aviserade ledningen ett nytt nedskärningspaket på 1,5 miljarder. Ytterligare 800 anställda förlorar sina jobb, varav 500 i Sverige, och ännu fler bankkontor försvinner. Bankledningens besked fick ”börsen att göra tummen upp”, skrev Affärsvärlden den 23 oktober.

Bakom Handelsbankens och de övriga storbankernas jättevinster finns en tsunami av nedlagda bankkontor och ständiga avskedanden. I snitt har ett bankkontor i veckan försvunnit under de senaste 10 åren. Under samma period har antalet anställda hos de fyra storbankerna minskat med ungefär 17 000.

Efter att ha mjölkat sina kunder via höga utlåningsräntor och nollränta på inlåning och sparande samt avgifter på allt kan det nu bli dags för minusränta på löne- och sparkontot. Det betyder alltså att många kunder får betala för att ha sina pengar på banken.

D

et stora bankrånet går i ständig repris. För storbankerna är brott en ytterst lönsam affär. Rån av kunderna, penningtvätt och skattefiffel genererar årligen miljarder till ägarna och miljonlöner till cheferna.

Ifjol fick de fyra storbankernas ägare totalt 71,4 miljarder kronor i utdelning, en summa som är mer än fyra gånger större än vad det skulle kosta att eliminera barnfattigdomen i Sverige.

Nordeas förre chef Casper von Koskull var den bank-vd som tjänade mest under 2018. Hans fasta lön inklusive förmåner uppgick till nära 22 miljoner kronor.

En kvarts miljard kronor fick Handelsbankens förre vd Anders Bouvin i lön och pension ifjol. En av hans sista åtgärder (Anders Bouvin avgick i augusti i år) var att genomföra ett nytt sparpaket som bland annat innebar att 1 600 tjänster skulle bort från banken.

Sådan är kapitalismen. ■

Minst 5 000 ”konceptrenoveringar” genomfördes ifjol. Det innebär att när en hyresgäst flyttar ut genomför bostadsbolaget en renovering (ofta undermålig) av lägenheten – och höjer sedan hyran med uppemot 50 procent. Särskilt vanligt är att det genomförs av privata fastighetsbolag i miljonprogramsområden.

Stoppa renovräkningarna – rimlig hyra åt alla! (skärmdump Hem & Hyra 28/10).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Västerås 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

31 OKTOBER 2019 # 1 374

3

”Nu måste Kommunal ta fajten” Efter att Kommunal och Pappers har valt att inte ingå i LO:s så kallade samordning finns större förutsättningar att bryta det ”märke” som arbetsgivarna och fack inom industrin ensamma sätter och som blir till ett lönetak för övriga fack.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

– Det är klart positivt att Kommunal har sagt upp samordningen.

Men nu måste man också vara beredd att ta en fajt för de lågavlönade kommunalarna, säger bussföraren Petri Myllykoski, kommunalare och huvudskyddsombud, till Offensiv och fortsätter: – Ledningen känner trycket underifrån, att någon gång måste de lågavlönade börja komma ikapp. ”Märket” har länge varit heligt för fackledningen, men inte för medlemmarna. Inom andra förbund

Foto: Natalia Medina

I

nästa års avtalsrörelse ska 485 kollektivavtal förhandlas om, där närmare 2,5 miljoner anställda berörs.

Att Kommunal och Pappers valt att inte gå med i LO:s samordning ger besked om att det åtminstone finns en början till ett tryck underifrån. Efter flera år av rekordvinster på lönernas bekostnad och en högkonjunktur som har präglats av ovanligt låga lönelyft finns som Pappers har uttryckt det ”ett stort utrymme för löneökningar”.

– Nu gäller det för gräsrötterna att se till att ledningen inte sviker igen, säger bussföraren, kommunalaren och huvudskyddsombudet Petri Myllykoski.

finns löneglidning (löneökningar utöver avtalets); särskilt när det råder högkonjunktur måste arbetsgivarna betala mer för att locka till sig arbetskraft. Men nåt sånt finns inte inom Kommunal.

– På det senaste medlemsmöte tog jag upp att ”märket” borde skrotas och att Kommunal måste rusta för strid. Kommunals ledning känner trycket på sig att den måste göra bra ifrån sig i avtalsrörelsen för att inte tappa fler medlemmar. Nu gäller det för gräsröt-

terna att se till att ledningen inte sviker igen. ”Märket”, tillsammans med att den offensiva lönekampen inte har fått plats i LO-förbundens samordning, har resulterat i att arbetarna under lång tid halkat efter grupper i samhället och att löneutjämningen mellan män och kvinnor har stannat av.

Om den negativa utvecklingen ska vändas krävs lönekrav i kronor och ören, särskilda låglönesatsningar och konfliktförberedelser,

men inget av detta finns med i det förslag till avtalsplattform som 12 av LO:s 14 fackförbund har ställt sig bakom. Och efter att ha lämnat samordningen är det upp till bevis för Kommunals ledning.

LO:s föreslagna låglönesatsning – att alla som tjänar under 26 100 kronor ska få ett påslag som motsvarar vad de skulle ha fått i procent om de hade haft den lönen – var för låg och utan någon som helst individgaranti. ”LO:s låglönesatsning ger inte

våra medlemmar ens en Skogaholmslimpa”, som Kommunals ordförande Tobias Baudin sa till LO:s tidning Arbetet.

Att bryta samordningen är steg i rätt riktning. Men om Kommunal ska få upp lönerna och få till stånd en rejäl uppvärdering av barnskötare, skötares, undersköterskors med fleras arbete och Pappers ska få igenom sitt krav på ett lönelyft på 4 procent krävs att de båda förbunden är beredda att ta fajten. ■

Haninge: Skamlig dimridå om 0-taxan S-C-L-KD-styret i Haninge lovade att dra tillbaka förslaget att ta bort 0-taxan för barn och ungas idrott – sen smög de in ett slutdatum i beslutet.

lerat: ”Idrotts- och fritidsnämnden beslutar att taxa 1a sätts, för samtliga objekt, till 0 kr 1 januari – 30 juni 2020”. De har alltså stoppat in ett slutdatum för 0-taxan. På direkta frågor om varför datumet står med vägrade Göran Florén (L) att svara.

RS HANINGE

–D

et är riktigt lågt att kommunstyret inte vågar stå för sina beslut. Att ta bort 0-taxan, sen ljuga om det, kamouflera allt med kryptiska beslutshandlingar och hoppas att ingen kommer att syna bluffen – det är riktigt folkförakt, säger Julia Engström från Rättvisepartiet Socialisterna (RS) som befann sig på Idrotts- och fritidsnämndens möte onsdagen den 23 oktober.

Dagen innan publicerade RS i Haninge en artikel om att kommunstyret tar bort 0-taxan för barn och ungas idrott. I artikeln redovisade vi hur stora kostnadsökningar detta skulle innebära för varje idrottsförening.

Foto: Håkan Dahlström / Flickr CC

offensiv@socialisterna.org

Idrottsföreningar löper nu risken att inte kunna upprätthålla sin verksamhet för barn och unga.

Ganska snart började politiker från Socialdemokraterna och Liberalerna att hävda att Rättvisepartiet Socialisterna hade fel: Förslaget hade ”dragits tillbaka” efter ett möte

med Idrotts- och fritidsnämndens arbetsutskott (AU).

Men på nämndmötet bara en dag senare var ärendet kvar på dag-

ordningen. På en direkt fråga om 0-taxan tas bort svarade nämnd­ ordföranden Göran Florén (L) ”Nej”. Men det var en lögn.

Förslaget till beslut var formu-

0-taxan tas alltså bort från och med 30 juni nästa år kan man tro. Men egentligen tas den bort redan innan beroende på när föreningarna har sina huvudsäsonger. Samma möte beslöt nämligen att dela upp barn och ungas taxekategori i 1a och 1b, där 1a avser taxa under idrotternas huvudsäsong och 1b föreningarnas för- och eftersäsong.

Det är bara taxekategorin för huvudsäsong som ska förbli 0-taxa fram till den 30 juni medan taxekategorin för för- och eftersäsong får taxa på en gång. Styret sysslar med rent bedrägeri.

På samma möte beslöt S-C-L-KDstyret att stänga hälften av kommunens fritidsgårdar. Det är dags för ett uppror i föreningslivet nu. ■

INRIKES

31 OKTOBER 2019 # 1 374

4

”Vi kräver trygghetsvärdar i Jordbro” Rättvisepartiet Socialisterna och de hotade frisörerna i Jordbro kräver trygghetsvärdar som ett sätt att öka tryggheten. Resurser till en sådan satsning finns – centrumägaren Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB håvade in 893 miljoner kronor i hyres­intäkter under det första halvåret.

Mattias Bernhardsson och RS har startat namninsamling för trygghetsåtgärder.

RS HANINGE

offensiv@socialisterna.org

”D

Foton: RS Haninge

– Ilskan är stor i Jordbro över den ständiga otryggheten i allmänhet och de kriminellas attacker mot frisörerna i synnerhet. Det är dags att både Haninge kommun och centrumägaren Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB tar sitt ansvar för tryggheten. Ett bolag som drar in 893 miljoner kronor i hyresintäkter på bara ett halvår borde inte ha några som helst problem att anställa trygghetsvärdar, säger Mattias Bernhardsson (RS) som tillsammans med de utsatta frisörerna nu kräver att det anställs trygghetsvärdar som verkar i centrumet både dag- och kvällstid.

RS har pressat kommunstyret till att anställa fältassistenter, men bara fyra av de 16 som skulle behövas. Medan fältassistenterna arbetar uppsökande ska trygghetsvärdarna arbeta stationärt i och omkring Jordbro centrum. Trygghetsvärdarna ska vara utbildade socialsekreterare, verka förebyggande, gå ron-

en senaste tidens utpressning, mordhot och flertalet vandaliseringar som riktats mot Masih Salong & Barbershop i Jordbro centrum är inte ett engångsproblem.

Det är en vardaglig verklighet som har eskalerat. Många barnfamiljer, äldre och vanliga jordbrobor vågar inte längre röra sig i centrum dagtid, än mindre kvällstid. Utpressning, hot, våld, rån och drogförsäljning har förvandlat Jordbro Centrum till ett av länets otryggaste platser. Avsaknaden av belysning och trygghetsvärdar samt det allmänna förfallet har lämnat centrumet öppet för kriminella”.

Så inleds den namninsamling med krav på trygghetsvärdar som startats av Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) som i förra veckan mobiliserade många jordbrobor till att stödklippa sig och stödja de hotade frisörerna i Jordbro centrum.

der mellan butikerna samt genom sin närvaro i centrumet utgöra en trygghet för både centrumbesökare och handlare.

Rättvisepartiet Socialisterna har organiserat ett flertal trygghetsmöten i Jordbro under de senaste åren och diskuterat trygghetsåtgärder med kultur- och föreningsaktiva, fritidsledare, lärare, skolkuratorer samt boende i Jordbro. Partiets program bygger på denna breda kompetens. Den 7 november kl 18.00 bjuder vi in till ett nytt möte på detta tema i Jordbro kultur- och föreningshus.

Hela vår kravlista i trygghetsfrågor kan du läsa på den lokala bloggen, rshaninge.blogspot.se.

Men det viktigaste för att bekämpa otrygghet och gängbildning är självorganisering, att hela Jordbro går ihop och demonstrerar för trygghetskrav, att alla föreningar agerar tillsammans, att handlare och grannar går ut och backar varandra när någon hotas. ■

Hur skapas trygghet i Jordbro? Öppet möte: Torsdag den 7 november kl 18.00 i Jordbro kulturhus.

Stora protester landet runt till stöd för kampen i Chile GÖTEBORG:

MALMÖ: Lördagen den 26 okto-

Johannes Lundberg talade på Chiledemon för RS i Göteborg.

rörelsen forma sitt egna alternativ för en annan politik, med stopp på åtstramningar och privatiseringar, ett stopp där de allra rikaste fått tillräckligt, ett stopp för nylibera-

lismen i Chile. Och istället ett återupptagande av en socialistisk politik som bara sågs glimten av innan Pinochets militärkupp 1973. ■ RS Göteborg

Foto: Anders Wemmert

ber samlades drygt 600 personer på Triangeltorget i Malmö för att visa sitt stöd för den pågående kampen mot den nyliberala regeringens förödande politik i Chile.

Under parollen ”Solidaritet med Chiles folk” deltog olika chilenska organisationer på vänsterkanten,

Foto: Jeanett Mendoza

Det var en massiv solidaritetsmanifestation i Göteborg i lördags när det demonstrerades i solidaritet med de kämpande massorna i Chile, mot president Piñera och repressionen från polis och militär.

Johannes Lundberg, ordförande i Rättvisepartiet Socialisterna Västra Sverige, var en av talarna: – Folket i Chile demonstrerar med sina liv som insats, mot president Piñera med den chilenska militären och polisen som mur.

Helt klart är Piñera rädd efter att folket rest sig, då han snabbt satte in militär och utlyste undantagstillstånd, något som inte har hänt sedan diktaturen.

– Lika stort behov som att massivt inta gatorna behöver också

men även Svensk-Kubanska föreningen och Rojava-föreningen fanns på plats – samt naturligtvis även Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv.

Sång, musik och solidaritetstal avlöste varandra under den 1,5 timme långa manifestationen. ■ Anders Wemmert

Malmöbor slöt upp i solidaritet med det chilenska folkets kamp.

”Rojava – solidaritet!”

Ä Foton: Robert Bielecki

Samlingen på Norra Bantorget innan avmarsch.

nnu en gång slöt kurdiska organisationer och solidaritetskämpar upp i Stockholm i en demonstration mot Turkiets våldsamma invasion och förtryck den 26 oktober. Temat på demonstrationen var ”Women Defend Rojava”, som särskilt lyfte fram kvinnornas roll i den revolution och motståndskamp som har pågått och just nu pågår.

Vi från Rättvisepartiet Socialis-

terna fanns självklart på plats för att visa vårt stöd och sprida vårt socialistiska budskap, något som togs emot med glädje. ”Erdoğan – terrorist!”, ”Turkiska armén ut ur Rojava!” och ”Rojava – solidaritet!” skanderades under marschvägen från Norra Bantorget till Kungsträdgården.

All solidaritet med den kurdiska motståndskampen! ■ Robert Bielecki

31 OKTOBER 2019 # 1 374

I korthet

Ulf Kristersson och M närmar sig SD med stormsteg med rasistiska och flyktingfientliga utspel.

5

Hot mot skyddsombud

A

rbetsmiljö Efter att flera skyddsombud i december skickade in 6:6a-anmälningar angående arbetsmiljön inom hemtjänsten i Göteborg – om bland annat den tajta schemaläggningen som gör det svårt att hinna med – har de fått utstå såväl hot som repressalier från sina chefer.

Detta trots att även Arbetsmiljöverket har gett skyddsombuden rätt i sin kritik. Det rapporterar Kommunalarbetaren (KA) den 25 oktober.

– Jag var på ett möte mellan en från HR-avdelningen och en medlem. Efter mötet ville han från HR träffa mig. Efter mötet sa han: ”du ska kontakta mig innan du intervjuas i media”. Jag blev helt ställd och sedan tänkte jag ”det här är inte sant”, berättar Silvana Vretoska, undersköterska och skyddsombud som jobbar inom hemtjänsten i Askim-Frölunda-Högsbo, till KA.

M fortsätter sin S rasistiska högerkurs

Nyanlända elever får bristfälligt stöd

Foto:Axel Adolfsson

Moderaternas partistämma befäste partiets kurs åt höger, med siktet inställt på att öka klyftorna och växla upp batongpolitiken.

AMMAR KHORSHED ammar.khorshed@socialisterna.org

F

ör två helger sedan höll Moderaterna sin årliga partistämma. Med skrämselpropaganda hämtad från extremhögern målar partiledningen upp en mörk bild av ett samhälle i kris och som bara Moderaterna kan fixa. Lösningen stavas mer av samma högerpolitik som borgerligheten alltid har drivit, med en vässad rasistisk udd riktad mot flyktingar och förorter. ”Moderaterna fullföljer högersvängen”, sammanfattade SVT:s kommentator Mats Knutson inriktningen på stämman.

Partistämman följde efter Moderaternas skuggbudget, som kan sammanfattas i dramatiskt sänkta skatter för de rikaste, hårdare tag och försämringar av trygghetssystem.

Moderaterna föreslår sänkt statlig skatt (som betalas av högavlönade) och ytterligare ett jobbskatteavdrag. ”Moderaterna sänker skatten mest för höginkomsttagare”, var titeln på SVT:s granskning av skattesänkningarnas fördelningseffekter.

Med Moderaternas budget skulle den egna partiledaren Ulf Kristersson, med en inkomst på 176 000 kronor i månaden, få 10 500 kronor i sänkt skatt och M-riksdagsmannen Hanif Bali skulle få 2 020 kronor. Detta kan jämföras med att deltidsarbetande servitrisen Karin, som serverade fika på partistämman, bara skulle få 300 kronor i

sänkt skatt och väktaren Maria skulle få ynka 290 kronor.

Den intensifierade batongpolitiken innehåller strängare straff och ut­ ökade befogenheter för polisen, som visitationszoner, hemlig avlyssning och biometrisk övervakning. Resultatet skulle bli mer av systematisk och godtycklig repression mot misstänkliggjorda grupper, främst invandrarungdomar i förorterna. Alltså: mer av de metoder som skapar en misstro mot polis och myndigheter.

Moderaterna vill sänka bidragen för dem som behöver mest stöd med ett ”bidragstak”. Dessutom föreslås förstärkt diskriminering av flyktingar genom minskad tillgång till bidrag. Försörjningsstöd ska villkoras med motprestationer, vil-

komma att närma sig extremhögern till den grad att partiet blir svårt att urskilja från Sverigedemokraterna.

På stämman behandlades förslag om slöjförbud i skolan, förbud mot böneutrop och mot omskärelse av pojkar. Slöjförbud har ett utbrett stöd inom partiet och det är på väg att drivas igenom i M-ledda Staffanstorp, vilket i realiteten skulle slå mot flickors skolgång.

I budgeten föreslås dessutom nedskärningar i migrationspolitiken och i biståndet. Moderaterna vill liksom extremhögern banta ner public service med motiveringen att den är ”vänstervriden”, vilket skulle slå emot den oberoende journalistiken.

De har också länge propagerat för utökade förbud mot de som tvingas tigga för att överleva. I flera kommuner har de redan drivit igenom det.

M:s ”lösning” stavas mer av samma högerpolitik som borgerligheten alltid har drivit, med en vässad rasistisk udd riktad mot flyktingar och förorter. ket i praktiken betyder att bidragstagare ska tvingas att jobba för en spottstyver. Partiet vill banta ner sjukförsäkringen och minska stödet till arbetslösa.

Moderatbudgeten föreslår även minskade bensin- och dieselpriser, tvärtemot vad som behövs för att klara en klimatomställning. Avreglering av hyrorna, i princip avskaffad reavinstskatt, höjt lånetak och ombildningar till ägarlägenheter ska ställa om bostadsmarknaden för att ännu mer gynna de privilegierade och effektivt stänga ute breda grupper som saknar kapital.

Partistämman varslade även om att framtidens Moderaterna kan

Moderaternas riktning högerut är möjlig tack vare det utrymme som S-MP-regeringens högerpolitik har skapat genom januariavtalet. Dessutom är Moderaterna i kris och försöker desperat att populistiskt kopiera Sverigedemokraterna för att hoppas kunna vinna tillbaka en del av de förlorade väljarna.

Moderaternas inriktning, som förtydligades på partistämman och i skuggbudgeten, visar att borgerligheten inte har några fasta ideologiska principer. Istället används den retorik som fungerar för dagen, för att legitimera samma högerpolitik som de alltid har stått för: att omfördela makt och resurser i syfte att berika överklassen och kapitalisterna. ■

tudier Nyanlända elever har rätt att få stöd på sitt modersmål för att kunna klara av undervisningen, men vilket stöd man kan få skiljer sig stort, såväl vad gäller tillgång som kvalitet. Anledningen är särskilt bristen på studiehandledare. I en statlig utredning skriver utredaren att ”Turen eller slumpen att råka hamna i en skola som anordnar stödet med hög kvalitet ska inte få avgöra om en elev når upp till kunskapskraven”. Det skriver SVT Nyheter den 28 oktober.

– Det är så ont om studiehandledare att man kanske bara anställer någon som kan språket som eleven får stöd på, men samtidigt kanske inte läraren kan svenska. Det finns också studiehandledare som verkligen gör ett bra jobb, men som behöver få mer utbildning om till exempel flerspråkighet och den svenska skolans kunskapssyn – men eftersom det är en sådan brist vill inte skolorna skicka iväg dem på utbildning, säger Hülya Basaran, som är projektledare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk, till SVT Nyheter.

”Kvinnor blir skrattade åt”

V

ården En undersökning av SVT Väst visar att många kvinnor blir dåligt bemötta för sina PMS-besvär, som PMDS, av vården i Västra Götaland. Det kan handla om att bli nonchalerad, att man inte blir tagen på allvar eller att man får fel diagnos som bipolär sjukdom eller borderline. Det rapporterar SVT Väst den 27 oktober.

– Kvinnorna har berättat om alltifrån att bli klappade på huvudet, till att läkarna inte vet vad det handlar om, till att bli skrattade åt. Och det är ju inte okej. Vi måste göra något åt det.

För det är så många som är drabbade, säger Ulrika Engmér Sandström, ordförande för PMS-förbundet, till SVT Väst.

Ungefär fem procent av alla fertila kvinnor i Sverige lider av PMDS, premenstruellt dysforiskt syndrom.

Stockholmssjukhus sparar – slår hårt

V

årdkrisen Danderyds sjukhus, Södertälje sjukhus och Södersjukhuset inför anställningsstopp och stopp för hyrpersonal som en del av ett omfattande sparprogram. Detta efter att anslagen de kommande åren sänks med 1,5 procent årligen från 2020-2023 på grund av högerstyret i regionens nya budget. Ersättningen kommer i större utsträckning också att baseras på den vård ”som produceras”. Det larmar DN om den 27 oktober.

Personalen oroas, menar Kommunals facklige företrädare på Södersjukhuset, Anne-Li Rosengren, som också är orolig över framtiden när det gäller arbetsmiljön: – Det är dåligt med pengar redan nu och de kommande vårdavtalen är ännu sämre. Jag förstår inte hur det ska gå ihop, säger Anne-Li Rosengren till DN. Finansregionsråd Irene Svenonius (M) kommenterar till DN att hon välkomnar att sjukhusen ”visar att de är beredda att ta ansvar för att patienterna får den vård de behöver samtidigt som de arbetar för en ekonomi i balans” samt att ”professionen” får besluta om hur besparingarna ska genomföras.

En sak är säker: högerpolitik och marknadstänk måste sparkas ut ur vården och all välfärdsverksamhet. ■

INRIKES

31 OKTOBER 2019 # 1 374

6

Idag är barnläkaren Karl Sallin på Karolinska, som har forskat i ämnet, landets auktoritet på uppgivenhetssyndrom. Han anser att socialstyrelsens råd för hur sjukdomen ska behandlas för att skydda barn mot manipulation nu bör kompletteras med att beredskap ska finnas för möjligheten att barnet tvingas manipulera. Cirka 100150 barn insjuknar varje år.

Sallin tycks instämma i tidigare analys att uppgivenhetssyndromet har psykosomatiska orsaker där barnen har en historia med svåra trauman där de till exempel har bevittnat hur deras trygghetspersoner – till exempel föräldrarna – misshandlats och kränkts. Till detta tillkommer en flykt och en lång och osäker asylprövning i Sverige, med återkommande negativa asylbesked.

När deprimerade föräldrar tappar stora delar av sin föräldraförmåga och inte längre kan förmedla hopp skapas en uppgivenhet som blir somatiskt hos barnet.

Masskampen 2005 gav tiotusentals apatiska flyktingbarn och deras familjer uppehållstillstånd. Nu smutskastas de apatiska barnen återigen.

Sedan en månad tillbaka har den gamla och sedan 15 år kullkastade anklagelsen om att de så kallade ”apatiska barnen” fejkar sitt tillstånd nu plötsligt återuppstått. Detta sedan magasinet Filter intervjuat två idag unga vuxna som i en artikel berättar hur deras föräldrar med våld tvingade dem som barn att sluta äta och dricka och manipulera ett tillstånd av uppgivenhetssyndrom som de hoppades skulle ge en sista möjlighet till att få stanna i Sverige.

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

G

ellert Tamas var den journalist som 2006 gick till botten med påståendena.

I två Uppdrag granskning-avsnitt och senare boken De apatiska kunde han vederlägga alla anklagelser som grundlösa rykten och myter.

Idag säger han att han – även om han inte själv stött på ett enda fall av manipulering – inte har någon anledning att betvivla ungdomarnas uppgifter i Filter. Däremot kritiserar han artikelförfattaren Ola Sandstig, som han menar drar för stora växlar på vittnesmålen om oförsvarbara övergrepp i form av svält och våld av dysfunktionella föräldrar, och sedan generaliserar och misstänkliggör majoriteten av sjuka barn och föräldrar för att fara med osanning.

Ola Sandstig generaliserar i artikeln också allvarlig kritik mot professionen barnläkare, psykologer och behandlande personal i vården för att ha insett men blundat för manipulation av rädsla för att bli stämplade som rasister.

Undertecknad arbetar på ett kommunalt HVB-hem och har själv i tre olika fall erfarenhet av arbete med barn med uppgivenhetssyndrom. Graden av tillståndet i fallen har varierat från de i djupaste dvala och kontaktlöshet till barn där tillståndet av vakenhet i viss mån skiftat, gått fram och tillbaka.

Genomgående har den personal jag har mött varit mycket engagerade i att stimulera och hjälpa barnet tillbaka till livet igen. Föräldrarna har varit trötta, deprimerade och ängsliga över sina barns tillstånd, samtidigt som de skött deras personliga hygien och sondmatning.

Så varför ger Filters artikel 2019 upphov till att de gamla argumenten mot dessa asylsökande familjer dammas av igen? Bevisligen har ett fåtal fall av manipulering av barn inträffat och detta kan naturligtvis tyvärr även inträffa idag. Detta är övergrepp och barnmisshandel som Offensiv tar tydligt avstånd från.

Däremot kan det förstås – om än inte försvaras – av en på 2000-talet allt omänskligare flyktingpolitik där de flesta asylskäl idag misstänkliggörs och barn utvisas till ett Afghanistan i krig, terror och förtryck. När en asylansökan ständigt möts av avslag kan desperata föräldrar drivas till desperata handlingar inför skräcken att utvisas med sin familj tillbaka till den fasa de flytt ifrån. Jag är övertygad om att detta tillhör undantagen.

Men 2019 finns en jordmån för revansch hos de flyktingkritiker som 2006 bevisades ha fel av Gellert Tamas och en solidarisk opinion som demonstrerade och till slut vann amnesti för de apatiska flyktingbarnen. De flesta etablerade partierna jagar idag i SD:s jaktmarker för att vinna stöd och väljare. De vanligaste politiska utspelen från politikerna tycks vara försämringar för asylsökande.

Filters artikel skrivs inte på beställning men ändå i denna tidsanda och dåtidens misstänkliggörare, alltifrån Hanne Kjöller i DN till psykiatrikern Thomas Jackson (som ett tag var medlem i nazistiska Svenskarnas parti), vädrar morgonluft och hävdar att de hade rätt redan 2006.

De sågar Tamas när de återigen som Kjöller misstänkliggör eller som Jackson hävdar att alla med diagnosen uppgivenhetssyndrom spelar teater med införstådd eller godtrogen BUP-personal.

Foto: Offensiv

Svar på högerns hets mot apatiska flyktingbarn

Det är i mitten av 2000-talet, efter 1990-talets hårdnande av svensk asylpolitik under S-regeringen Göran Persson. Allt fler asylsökande barnfamiljer utvisas i gryningen med polishandräckning. Nu visas plötsligt på TV hur till synes medvetslösa barn rullas in i flygplan för att deporteras till det land de har flytt ifrån. ”Apatiska barn” blir ett begrepp som senare uppdateras av psykiatrin till diagnosen ”barn med uppgivenhetssyndrom”. Ansvariga utvisningspolitiker och tjänstemän sprider uppgifter om att föräldrarna i familjerna som oftast kommer från forna sovjetrepubliker och Balkan misstänks ha förgiftat sina egna barn, och anklagelserna hängs ut på kvällstidningarnas löpsedlar.

Men svartmålningen visar sig vara grundlösa anklagelser efter att barnen har läkarundersökts.

Regeringens nationelle samordnare för utredningen om asylbarn med uppgivenhetssyndrom Marie Hessle och dåvarande migrationsministern Barbro Holmberg blåste under misstankarna om manipulation på med påståendet om att de apatiska tycktes vara unika för Sverige. Även detta argument kunde Gellert Tamas vederlägga efter att ha funnit liknande symtom hos traumatiserade barn i England och Australien. Filters Ola Sandstig tycker dock att dessa exempel är för få och inte heller jämförbara.

Idag sägs behandlingshemmet Solsidan, som ingår i det offentligägda bolaget Gryning Vård, ha de bästa resultaten i landet i att återföra barn med uppgivenhetssyndrom till ett vaket, medvetet och aktivt liv. De har botat alla 30 barn de hittills behandlat på hemmet i Skara.

Deras metod är att bygga en förtroendeallians med barnet och föräldrarna. Föräldrarna bor de första veckorna på Solsidan tillsammans med barnet för att sedan flytta därifrån. Kontakten med föräldrarna upprätthålls varje vecka i Skypesamtal där personalen informerar dem om veckans aktiviteter och tillståndet för deras barn.

Anledningen till att föräldrarna flyttas från barnet är inte oro för risk att de ska tvinga barnet till manipulation, utan i första hand att frigöra barnet för den stress, oro och hopplöshet som präglar stämningen hos familjer som har fått avslag i asylprocessen.

Solsidan, men även undertecknad, har även varit med om barn som har tillfrisknat först ett halvår efter att familjen har fått uppehållstillstånd. Solsidan kan rapportera även när familjen fått ett nytt avslag.

Filters artikel driver en tes att psykiatrin till skillnad mot Solsidan i för hög grad somatiserat vården av barnen med uppgivenhetssyndrom. Min erfarenhet är inte det. Barnen har inte legat kvar länge på sjukhus, utan snabbt skrivits ut till hemmet eller HVB-hemmet med förklaringen att barnet har positivare prognos att tillfriskna i en miljö där sinnena känner igen röster, sammanhang, beröring och dofter.

Familjer och behandlingspersonal har handletts i regelbunden stimulering av barnen. Socialstyrelsen har också försett BUP-mottagningar, föräldrar och personal med en handbok Vägen tillbaka (2016) som bygger på just Solsidans arbete med barn med uppgivenhetssyndrom. ■

31 OKTOBER 2019 # 1 374

7

Det blir inget grattis från mig Så var det dags för Socialistiska Partiets 50-årsjubileum.

Samtidigt som de fyller 50 år omvandlas partiet till att vara en organisation, dock med samma bokstavsförkortning – SP för Socialistisk Politik. De flesta av medlemmarna verkar samtidigt gå med i Vänsterpartiet.

ELIN GAUFFIN

J

ag var inbjuden till en av paneldiskussionerna som representant för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Nätverket Rädda Hyresrätterna. Det var en ganska självklar sak eftersom RS och SP samarbetat kring väldigt många kampanjnätverk de senaste 25 åren och även med två valsedlar.

Både SP och RS har sina ideologiska rötter i trotskismen och har ofta dragit liknande slutsatser om vad som behövts göras när det har gällt allt från att stoppa nedskärningar i sjukvården, privatiseringar, nej till vinster i välfärden, stoppa nazisterna, och antikapitalismen, samt i seminarier och block med Rött Forum och Välfärdsalliansen.

Det var stor uppslutning på detta event med över 200 deltagare och SP:s ledning hade också bjudit in så många vänsterorganisationer som möjligt, så det var över tio bokbord.

Det hela var vackert inramat med poesi, teater, boksamtal, en väldigt stor utställning, trubadurer och blåsorkester. Men det gjorde mig inte glad; det hela kändes sorgligt.

Det är tydligt att de allra flesta medlemmarna i SP själva är en bit över 50 år och att de har ett problem med föryngring, som många andra.

Det verkar som att de tänker att de bättre kan förvalta sin uttolkning av socialismen inom Vänsterpartiet än i en förtvinande tillvaro utanför.

Den här gången ruckade V:s ledning på sitt stalinistiska organisationsarv och har sagt ja; SP:are får bli medlemmar, trots att de har en egen organisationsform, en tidning och en international (även om båda är väldigt löst knutna till organisationen).

Jonas Sjöstedt och Hanna Cederin från V-ledningen fanns med och ett av seminarierna handlade om V:s nya program. Redan för ett år sedan bjöd V in till en bredare dialog om programmet som ska förnyas; det senaste är från 2004. Sjöstedt menade att det är dags att ta bort uppdelningen mellan reformister och revolutionärer– nu handlar det om man är socialist eller kapitalist.

För mig hängde den diskussionen helt i luften. Den var otydlig på alla punkter, från avsaknaden av mobiliserande dagskrav till övergångskrav och behovet av kapitalismens avskaffande – och den icke-definierade socialismen.

Foto: Natalia Medina

elin.gauffin@socialisterna.org

Jag saknade verkligen en summering av SP:s 50 år. Jag saknade en Socialistiska Partiet ombildas till Socialistisk Politik för att gå in i V. Men det är oklart vad de kan uträtta där. tydlig kritik mot Vänsterpartiets flathet. Alla gånger då V passivt har stannat vid att konstatera att de är handlade om kärleken till kärleken innebär att trampa upp en ny stig mera), så för oss i den revolutionära i minoritet istället för att genom och människan. Där blev uppgiften utan att vi har någon karta”. vänstern väntar stora möjligheter. masskamp underifrån försöka att inte tydlig.

Det nämndes att V behöver bli Men det är stor risk att SP kastar verkligen stoppa högerpolitik. Eller ett aktivistparti. Detta kan bety- bort sitt politiska arv. Visst, rent teoalla de gånger då V och Ung Vänster Vi har jättestora utmaningar i att da väldigt olika saker. Att dela ut retiskt skulle det kunna gå att som i rörelser begränsat dessa till enfrå- förklara för en generation som vux- flygblad vid tunnelbanan eller att socialistisk revolutionär jobba inom gor, vilket har försvagat rörelserna. it upp i en genomprivatiserad verk- bygga upp en facklig vänster som en reformistisk organisation som Alla socialister behöver delta i lighet att ”problemet med systemet” kräver och själva ordnar strejker för V, och ingen organisationsform är den unga klimatrörelsen, men inte är det privata ägandet, den globala att återta strejkrätten och försvara helig. Partier kan behöva omvandla enbart som marknaden arbetsrätten? Jag var tydlig med att sig. Men då krävs en tydlig orgapassiva stödoch de bor- bjuda in till de konkreta kamper nisationsstruktur som skyddar det jare, utan i Vad är det SP tänker gerliga sta- som nu finns att stoppa marknads- egna programmet, att ens uppgifter rörelsen våga sig uträtta inom V? terna som i hyror och ombildningar – jag tyckte och mål är tydliga och att den sobryta emot grund och inte andra var det. cialistiska profilen är skärpt. Annars den rådande praxisen att man inte botten finns för att skydda kapitakan det gå väldigt snabbt att en omska diskutera politik i rörelsen och let. Då räcker det inte att ”ta tillba- Det blir inget grattis från mig efter- vänd process äger rum. erbjuda de unga de antikapitalis- ka mer privat i offentlig regi” (det som den här omvandlingen på kort Istället för att en revolutionär tiska och socialistiska lösningarna. har ju knappt skett, för övrigt) som sikt innebär en viss försvagning av falang inom V byggs pressar V:s Jag betvivlar att V kommer göra Hanna Cederin sa. den utomparlamentariska vänstern. eftergiftspolitik på SP tills lingondet, för de har inte gjort det förut.

Vad är det SP tänker sig uträt- Nu kommer kampen visserligen att sylten (Håkans metafor till sociHåkan Blomqvist, SP, hade en ta inom V? Det var också väldigt växa och just nu ser vi hur den kan alismen i vardagen) inte längre är fin poetisk öppning som hette ”Kär- oklart. Agnes Lou från SP sa själv explodera fram (Hongkong, Irak, röd av lingon utan av konstgjorda leken till socialismen”, men den att ”vi påbörjar nu en vandring som Libanon, Chile, Haiti, Ecuador med färgämnen. ■

Ungdomsarbetslösheten ökar i landet

U Foto: Arbetsmiljöverket

Fler ungdomar är arbetslösa, och har de jobb är det ofta osäkra anställningar.

ngdomsarbetslösheten i Sverige ökar igen, för första gången sedan 2013.

Dessutom ökar antalet som varslas om uppsägning, och det är ofta unga med osäkra anställningar som tvingas sluta först.

Arbetslösheten i Sverige började stiga i somras, och i september var 353 000 personer inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen, enligt Arbetsförmedlingens statistik. Det är 11 000 fler totalt än förra året. Bland unga i åldern 1824 år är 49 000 arbetslösa, vilket är 700 fler än året innan.

Ungdomsarbetslösheten ligger så högt som 9,1 procent, att jämfö-

ra med 7,0 procent för befolkningen totalt.

Att unga är arbetslösa till större grad än befolkningen i sin helhet beror bland annat på att unga ofta har osäkra anställningar och är enklare att avskeda.

Arbetsförmedlingen vill att fler ska läsa yrkesutbildningar på gymnasiet för att det leder till jobb.

Dessa yrkesutbildningar leder till anställning, men det är inte där problemet ligger. Först och främst existerar yrkesutbildningarna i sin nuvarande form för att förhindra arbetarbarn att läsa vidare, då de inte är högskolegrundande.

Att det är ungas brist på kompetens som är anledningen till att de oftare saknar anställning stämmer inte. Det är attraktivt att anställa unga då de saknar längre erfarenhet och inte kräver högre löner samt orkar jobba hårt. Men där det är möjligt väljer de flesta arbetsgivare att ge unga tillfälliga anställningar eller anställning på timme.

Det som krävs är att rusta upp istället för att skära ner. Personal inom många olika områden går på knäna och behöver en ökad bemanning. Med en omfördelning av ekonomiska resurser är det fullt möjligt att helt utplåna arbetslösheten. ■ Louise Strömbäck

ANALYS

31 OKTOBER 2019 # 1 374

8

Luleå: Socialdemokrate I valet 2010 fick Socialdemokraterna i Luleå 50 procent av rösterna och egen majoritet i kommunfullmäktige. Nästan lika många röster fick de i valet 2014. I valet 2018 rasade de till 37 procent. Sedan dess har krisen bara fördjupats och manifesterades i oktober med skandalerna i stadshuset som ledde till att bland andra kommunalrådet Niklas Nordström och kommundirektören Mikael Lekfalk tvingades avgå. Offensiv ger här en analys till att S förlorat ett av sina sista riktigt starka fästen.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

Socialdemokraterna har utan avbrott suttit vid makten i det traditionellt röda Luleå sedan andra världskriget. Under efterkrigsuppsvinget växte Luleå snabbt och blev ett industriellt centrum baserat på det megasystem som utgörs av gruvorna i Malmfälten, vattenkraften längs Luleå älv och hamnen och stålverket SSAB i Luleå. Sedan 1970-talet bidrog även högskolan (senare Luleå Tekniska Universitet) till stadens tillväxt.

Bakgrunden till S kris visar att Nordströms avgång inte kommer att rädda partiet.

Baserat på detta, tillsammans med en jämförelsevis radikal arbetarrörelse och kamp underifrån som pressade på för reformer, byggdes en relativt stark offentlig sektor och kommunal ekonomi upp. Stor allmännytta och väl utbyggd barnomsorg och äldreomsorg var exempel på detta.

Men precis som i resten av Sverige började förtroendet för Socialdemokraterna urholkas med 1990-talets stora offentliga nedskärningar.

Efter stalinismens kollaps gick S snabbt högerut och den ekonomiska krisen användes för att genomföra ett systemskifte med nedskärningar, privatiseringar och kraftig omfördelning av resurser från välfärd och löner till aktieutdelningar och gåvor till de rika.

Socialdemokraterna blev ett borgerligt parti, även om processen tog längre tid i det röda Norrbotten. Även stark förankring och ett stort förtroende urholkas förr eller senare och i Luleå tvingades S 2002 att släppa in Vänsterpartiet i värmen för att behålla makten, samtidigt som Rättvisepartiet Socialisterna kom in i kommunfullmäktige på ett program av kamp mot Socialdemokraternas nedskärningar.

Under 2000-talets första decennium lyckades dock S bromsa fallet, men orsakerna var högst tillfälliga.

Baserat på en ohållbar råvaruboom och kraftigt sänkta räntor växte investeringar och privat konsumtion kraftigt, samtidigt som kommunen använde sin historiskt starka ekonomi för att göra egna investeringar – men denna gång finansierade med lån och utförsäljningar. På ytan kunde de visa på ”tillväxt” och ”utveckling” – samtidigt som missnöjet växte med ökade orättvisor, utförsäljningar och en allt tuffare situation i välfärden.

När Niklas Nordström tog över 2014 fanns alla faktorer till en ny kris: • Ett uppdämt missnöje med åratal av allt ohållbarare situation i välfärden och smygande privatiseringar och utförsäljningar.

•M ed Nordström fanns en ideologiskt övertygad borgerlig socialdemokrat i ledningen – som struntade i välfärden och genom marknadsanpassning ville omvandla kommunen till ett företag som tävlade med andra regioner samt betonade ”tillväxt i nära kontakt med näringslivet” (av andra uppfattat som ”om du kliar min rygg kliar jag din”).

•E n svårare ekonomisk situation, med stagnerande skatteinkomster, ökade behov i välfärden samt stora behov av reinvesteringar i den välfärd som byggdes upp under 1950-1970-talet. (Luleås ekonomi är dock fortfarande starkare än de flesta kommuner).

Foto: Jonas Brännberg

B

land lulebor läggs skulden ofta till stor del personligen på Niklas Nordström, vars högerpolitik och arroganta ledarstil har retat gallfeber på många.

Och självklart har personer betydelse – utan tvekan har Nordströms agerande varit en stark katalysator i S kris.

Men precis som i resten av Norrbotten, Sverige och världen är Socialdemokraternas kris mycket djupare än att den kan förklaras av en person. Som Offensiv skrev inför att Nordström skulle bli kommunstyrelsens ordförande 2017: ”Nordström är visserligen bara en hårsmån från Moderaterna, men hade Socialdemokraterna på något sätt representerat löntagare, unga, fattiga pensionärer och så vidare hade han aldrig blivit vald eller åtminstone mötts av stora protester internt. Istället har det varit helt tyst, vilket blir en svidande bekräftelse på S genomborgerliga karaktär.”

En av de skolstrejker som organiserades 2016. Skolkampen är en reaktion mot den nedskärningspolitik som S driver.

• En historia av protester som underlättade för att Nordströms högerkurs direkt möttes av stora protester. Skolkampen organiserad kring nätverket Hela Kommunen Ska Leva och Lära har blivit en maktfaktor och motvikt till S-politiken, som har gjort att missnöjet har vänts till ilska istället för som på många andra ställen uppgivenhet.

Till skillnad mot krisen på 1990-talet är den bas och det förtroende S byggde upp bland arbetarklassen med efterkrigstidens reformer borta. Det finns därför ingen ”krockkudde” som kan hindra raset. Sympatierna för S är idag lika flyktiga som för alla etablissemangets partier.

Bakgrunden till Socialdemokraternas kris visar att Nordströms avgång inte kommer att rädda partiet.

Den tid när Socialdemokraterna var ett stabilt 40-50-procentsparti är för alltid borta. Sociademokraternas politik fram till 1970-talet byggde på ett helt annat världsläge

där kapitalismen utmanades, och där de rika i ”samförstånd” därför accepterade S reformer. När S politik nu istället har blivit en del av det klasskrig som de rika driver för att attackera välfärd, strejkrätt, hyresrätt och så vidare är grunden för S stora väljarstöd borta.

I det rådande politiska klimatet, med en reaktionär politisk agenda från etablissemangets politiker, media, statliga institutioner som polis och militär med mera, finns en stor risk för att Socialdemokraternas kris på kort sikt kan gynna andra högerpartier, både de traditionella och Sverigedemokraterna.

S-krisen i Luleå är dock i grunden baserad på en revolt mot högerpolitik, även om det än så länge kanske inte är så tydligt.

Det innebär att S kris på sikt lägger grunden för att en stark vänsterpol kan utvecklas, som både i val och på gator och torg tar strid för välfärden och demokratin och mot de galopperande orättvisorna. ■

Utförsäljningen av allmännyttan Lulebos bestånd av nästan 11 000 lägenheter började säljas ut redan innan Niklas Nordström blev kommunal­ råd, men med honom antog utförsäljningarna en ”indu­ striell” skala.

Mer än 3 000 lägenheter såldes ut till framför allt Riks­ hem och Heimstaden. Resul­ tatet har varit förödande: • Kraftiga hyreshöjningar, framför allt genom ”total­ renoveringar” när hyres­ gäster flyttar ut.

• Minskat inflytande för hy­ resgästerna.

• Försämrad service.

•M iljardvinster till de priva­ ta fastighetsbolagens äga­ re. Rikshems köp utsågs 2015 till ”tredje bästa fas­ tighetsköp” av tidningen Fastighetsvärlden. ■

31 OKTOBER 2019 # 1 374

9

ernas uppgång och fall Foto: Sarah Häggström

Skolkampen och krisen i välfärden: Hösten 2019 gav delseger

Flera skolor har räddats efter en omfattande protestvåg.

Skolnedläggningarna i Luleå, lanserade 2015 under namnet ”Framtidens skola”, är ett systemskifte för nedskärningar och på sikt privatiseringar i stor skala, istället för ”osthyveln”. Genom att samla personal och elever till stora förskolor och skolor ska personalen pressas hårdare, klasserna kan maximeras och det blir mindre yta per elev. Lärarbristen har använts som ett fikonlöv för förändringarna – trots att det är just attackerna på arbetsvillkoren i skolan som är orsaken till bristen på pedagoger.

Sedan 2015 har kampen gått i vågor, hela tiden samlad runt nätverket Hela Kommunen Ska Leva och Lära. Svartöstadsskolan, Kläppenskolan, Vitåskolan och Kyrkbyskolan har lagts ned medan till exempel Hertsö­ skolan, Benzeliusskolan

Nordströms ”nätverkande” med ”näringslivet” har bara varit en del av S-ledningens strategi. Den andra har varit att medvetet tysta opposition, både inom och utanför det egna partiet.

Hela ”Framtidens skola” mörkades inför valet 2014 och nedläggningar har genomsyrats av ett uppifrånperspektiv där personalens, elevers och föräldrars synpunkter har ignorerats. Redan har ett folkinitiativ för folkomröstning röstats ned av Socialdemokraterna, Moderaterna och Landsbygdspartiet. Nu försöker de göra samma sak igen. I valet 2018 lovade S att Vitåskolan inte skulle stängas – ett år senare var skolan stängd.

Obekväma personer har motarbetats aktivt.

Festivalen Musikens Makt, vars personal vägrade att sitta tysta i båten och till exempel kritiserade att artister skulle spela gratis för Luleå Kommun, hotades med indraget bidrag och kunde bara räddas på grund av ett ramaskri från lulebor och kulturengagerade i allmänhet. Nu läggs festivalen ändå ned på grund av minskade bidrag.

Konstnären Kornelia Nilsson gjorde en karikatyr på Nordström i samband med att han välkomnade en krigsövning i Norrbotten, varpå hennes projektanställning för att arrangera Kulturnatten avslutades.

Helt utan diskussion eller förankring med vare sig personal eller Luleåbor lanserade Niklas Nordström planen att Teknikens Hus skulle flytta till Södra Hamnplan – och bestämde dessutom själv att ett speciellt arkitektkontor skulle vara med i projektet.

Stora beslut har varit omgivna av hemlighetsmakeri. VIP-event med stora fastighetsbolag genomfördes inför utförsäljningen av Lulebo och bolagets vd hölls utanför när hon ifrågasatte innehållet i affären, vd:n fick sedan sparken. De inom partiet som protesterade, till exempel inom SSU, ringdes upp med uppmaningen att vara tysta.

Efter valet 2018 beslutade S och M att minska den politiska insynen i nämnderna och strypa bidragen till oppositionen, samtidigt som M fick ett ”oppositionsråd”, trots att S och M bildar majoritet tillsammans. ■

I äldrevården är krisen nästan ännu större än i skolan. Rättvisepartiet Socialisterna har deltagit i flera strider som också vunnit segrar, till exempel mot delade turer. Men när kampen inte har kunnat hållas uppe har de undergrävts av nya nedskärningar. ■

Nordströms skandaler

Det mycket stora missnöjet med S och Niklas Nordström har inte bara att göra med politiken. Nordström har själv stått i centrum för en rad skandaler. Att han redan innan han kom till Luleå avslöjats med att ha lejts av PR-byrån Prime för sitt arbete med att driva Socialdemokraterna högerut gjorde att många från början var skeptiska.

Sedan dess har skandalerna avlöst varandra.

Kommunen bjöd in 150 ”VIP”-personer till Luleå Energi Arena för att fira Niklas Nordströms 50-årsdag. Luleåborna skulle betala – men var inte inbjudna. Utförsäljningen av 3 000 bostäder för miljardtals kronor skedde till utvalda bolag. Ett av dem var Rikshem, där Nordströms kollega från Prime-tiden, Ilja Batljan, var vd. Luleå startade ett ”samarbete” med Austin, ett projekt som tagits från Prime, där två kollegor till Nordström fick uppdrag åt kommunen.

Som kommunalråd har Nordström många gånger uttalat sig positivt om flyg, försvarat Bromma flygplats med mera, utan att uppge att han samtidigt har varit ordförande för lobbyorganisationen Svenskt Flyg. Han har även stöttat kärnkraft i norra Finland, militärövningar och mer gruvor.

Det som till sist blev Nordströms fall var ett ”personalärende” där Nordström anklagades för ”olämpligt beteende” och ”utnyttjande av person i beroendeställning” mot en kvinnlig anställd i ett kommunalt bolag. Med Nordströms avgång vill S nu lägga locket på i frågan och inte utreda frågan vidare. Det visar att det inte bara är solidariteten som partiet har övergivit, utan också jämställdheten. ■

Foto: Kornelia Nilsson

Demokratin på undantag

och Kråbergskolan har räddats kvar under kampens gång. I oktober 2019 vanns en stor delseger när skolorna i sörbyarna – Ersnäs­skolan, Måttsundsskolan, Alviksskolan samt Klöverträskskolan – räddades kvar tills vidare.

I oktober lämnade också Hela Kommunen Ska Leva och Lära in nästan 9 000 namn, knappt 15 procent av de röstberättigade, med krav på folkomröstning om att riva upp hela ”Framtidens skola”-principen.

Nordströms vurm för militärövningar och flyg ledde till denna karikatyr, vars upphovs­person sedan förlorade jobbet.

INTERNATIONELLT

31 OKTOBER 2019 # 1 374

10

le. Under fredagen var det 1,5 miljoner på Santiagos gator och tiotusentals i kuststäder som Valparaiso och Viña Del Mar. Även i de rikare distrikten dundrar revolten och sånger från revolutionären Victor Jara – som mördades av Pinochets diktatur – ekar genom utegångsförbudsnätterna. Hans låt ”El derecho de vivir en paz” (Rätten att leva i frihet) har anammats av rörelsen som ett svar på presidentens påstående om att han är i krig.

Chiles arbetare och unga har tagit till gatorna i en massrevolt mot Piñeras nyliberala och destruktiva politik.

”Chile despertó!”

Chile vaknar till massprotester Fredagen den 25 oktober skakades Chile av en av de största demonstrationerna någonsin – över 1 miljon människor var ute på huvudstaden Santiagos gator. Och masskampen fortsätter i trots mot repressionen och utan att låta sig avledas av högerpresidenten Piñeras regeringsombildningar samt falska löften om förändring.

Kravet på Piñeras avgång blir allt starkare.

PABLO NYNS PSL/LSP (CWI Belgien)

F

ör bara några veckor sedan sa högerpresidenten Piñera i media att Chile var en oas i Latinamerika och att IMF hyllade deras bedrifter. Men när han utlyste en höjning av tunnelbanebiljetten på 30 pesos organiserade tusentals ungdomar från högstadieskolorna massiva protester. Ungdomarna ”invaderade” tunnelbanestationerna och öppnade upp dess portar.

Massdemonstrationer, och nu en generalstrejk, fortsätter genom landet – ilskan ökar efter regeringens beslut att använda skarp ammunition där hundratals har skjutits.

Majoriteten av arbetarna tjänar mindre än 5 000 kronor per månad och en tunnelbanebiljett kostar omkring 10 kronor; en ökning på 30 pesos är outhärdligt för många.

Transporter absorberar redan i snitt 15 procent av inkomsterna från de chilenska arbetarklassfamiljerna.

Men, som demonstranterna säger, är revolten inte bara emot denna ökning, utan mot den politik som har förts de senaste 30 åren sedan ”demokratins” återkomst.

Under dessa 30 åren har alla traditionella partier från både vänster och höger gett tomma löften om att införa såväl sociala som demokratiska reformer. Konstitutionen nedärvd från Pinochets diktatur är till stor del fortfarande i kraft. Pinochet och hans regim skapade ett laboratorium för global nyliberalism, och de senaste tre årtiondena har denna politik fortsatt.

All viktig service som folk behöver, som vatten, transporter, utbildning, sjukvård och pensioner, har privatiserats. Chile är ett av de mest ojämlika länderna i världen – blott en procent av befolkningen kontrollerar en tredjedel av landets inkomst.

Efter den hårda polisrepressionen mot ungdomar har massdemonstrationer med studenter och arbetare gradvis börjat äga rum i huvudstaden Santiago och sedermera genom hela landet. Medan regeringen låtsas som att demonstrationerna är ”över” fortsätter de att växa.

Chile har upplevt många studentkamper det senaste årtiondet, särskilt 2006 och 2011 när de protesterade för gratis utbildning.

Detta har smitt en kampmedvetenhet hos alla chilenska ungdomar. De äldre generationerna som fortfarande minns våldet från militärdiktaturen mot de militanta har blivit eld och lågor av de nya generationerna, och har återvänt till kampen. En populär paroll i landet nu är ”Vi är inte längre rädda”.

I början kom det rapporter om förödelse och plundring. I de flesta fall riktade de sig mot stora matvarubutiker, banker, tunnelbanestationer eller motorvägstullar. Gradvis, i takt med att demonstrationerna växte, blev plundringen mindre. De har fördömts starkt av demonstranterna som ofta anser dessa handlingar vara provokationer av polisen och armén för att vända opinionen emot protesterna. Ovanpå detta har barrikader och blockader organiserats, särskilt i städerna.

Fredagen den 18 oktober beslöt sig det största chilenska hamnarbetarfacket Union Portuaria de Chile för att strejka och uppmanade till generalstrejk. Sebastián Piñeras regering, som kände att de tappade kontrollen över situationen, utlyste samma dag vid midnatt att de skulle frysa höjningen av tunnelbanebiljettpriset. Men samtidigt utlyste de ett undantagstillstånd i huvudstaden. Detta begränsar de fundamentala demokratiska rättigheterna

som mötesfrihet. Ett sånt steg har inte tagits sedan ”demokratins” återkomst, efter Pinochets diktatur.

Vad mer är att Piñera införde utegångsförbud kl 19.00-06.00 och skickade ut armén på gatorna med tillåtelse att arrestera vemsomhelst samt använda skjutvapen för att kväsa revolten. Enligt officiella siffror har 18 människor mist sina liv hittills. Hundratals har skadats och 2 500 har arresterats. Det finns också flera fall av tortyr och våldtäkt.

Användningen av militären och utegångsförbud mot demonstranterna har varit en enorm chock.

Omedelbart kopplade man dessa handlingar till de under diktaturen och det blev en katalysator för ännu starkare och beslutsammare mobiliseringar, samtidigt som regeringen blev svagare och mer osäker.

Lärarnas fack gick ut i strejk, precis som arbetare i den största privata gruvan i världen gjorde. Mapucheorganisationer (ursprungsbefolkning i Chile) har anslutit sig till rörelsen. 30 chilenska sociala organisationer och fackförbund kallade till en 48 timmars generalstrejk den 23 och 24 oktober. Bland dessa organisationer finns bland annat kampanjen mot privata pensioner och den feministiska koordineringen för 8 mars. Kort sagt har alla de sektorer som har varit ute i kamp de senaste åren organiserat för att ansluta sig till kampen.

Sedan dess har vi sett de största demonstrationerna någonsin i Chi-

Mot en sådan styrka tvingas regeringen att backa och be om förlåtelse. Piñera lovar nu att grundpensionen ska ökas med 20 procent, att minimilönen per månad ska höjas till omkring 4 660 kronor, att priset på mediciner ska sänkas, elprishöjningen frysas och lönerna för parlamentsledamöterna sänkas.

Ovanpå detta försöker regeringen bygga ”nationell enighet” med oppositionspartierna.

Men det är alldeles för sent för de chilenska arbetarna och ungdomarna. Piñera är nu totalt diskrediterad – huvudkraven från rörelsen är att han ska avgå och att trupperna ska dra sig tillbaka från gatorna. Ett annat huvudkrav är bildandet av en konstituerande församling för att staka ut en väg för att få ett slut på Pinochets nyliberala konstitution.

Vi anser att en fri och härskande revolutionär konstituerande församling måste vara ett nyckelkrav.

Generalstrejkerna måste fortsätta, utökas och organiseras. De första mötena och koordineringskommittéerna organiseras. Detta måste vara en prioritet i alla skolor, arbetsplatser och grannskap så att rörelsen kan strukturera sig demokratiskt nerifrån och upp, utan fackbyråkrater eller politiska karriärister som försöker avgöra hur rörelsen ska utvecklas.

En populär paroll i landet nu är ”Vi är inte längre rädda”.

Det borde göras uppmaningar till trupperna och polisen att inte agera mot demonstranterna, men ännu viktigare bör koordineringskommittéer och fackföreningar etablera ett organiserat försvar av protesterna.

Detta måste vara en rörelse som störtar regeringen, får ett slut på den nyliberala politiken och sätter upp en arbetares och folkets revolutionära konstituerande församling.

Detta kommer vara grunden till att återuppbygga Chile med en antikapitalistisk och socialistisk regering.

Puerto Rico, Ecuador, Haiti, Chile...

De folkliga upproren och arbetarkamperna sprider sig genom hela kontinenten. Vi måste ena dessa kamper och kämpa för ett gemensamt alternativ till det krisande kapitalistiska systemet: för en demokratisk och socialistisk federation i Latinamerika. ■

31 OKTOBER 2019 # 1 374

11

Exit för högerns Macri i Argentina Presidentvalet i Argentina satte punkt för nyliberalen Mauricio Macris styre.

Valet vanns av peronisternas Alberto Fernández och expresidenten Cristina Fernández de Kirchner som nu kommer tillbaka vid makten som vicepresident.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

H

ögerns valförlust i Argentina är ett ytterligare slag mot de allt mer pressade och försvagade högerregeringar som styr i andra latinamerikanska länder.

Väljarna straffade den högerpolitik som miljonären Macri har bedrivit under sina fyra år vid makten.

Under Macris tid vid makten har krisen fördjupats i Argentina och mer än var tredje invånare lever nu i fattigdom. Arbetslösheten har ökat och mer än var femte under 30 år är idag arbetslös. Inflationen är en av världens högsta (55 procent) och värdet på landets valuta har stadigt fallit, särskilt mot dollarn. Kapital flyr landet och valutareserven är i det närmaste tom.

I ett desperat försök att hejda ka-

Macri fick se sig besegrad, en reaktion mot alla de åtstramningar hans regering har ålagt de argentinska massorna.

pitalflykten har Argentinas centralbank infört nya hårda valutarestriktioner som innebär att från och med denna vecka får invånarna växla till sig maximalt 200 dollar i månaden.

Förra året fick Argentina det hittills största enskilda krislån som Internationella valutafonden (IMF) nå-

gonsin har beviljat ett land. Men det starkt villkorade lånet och dess krav på ännu större nedskärningar förvärrade krisen. Argentina närmar sig nu statsbankrutt. Lånen kan inte betalas.

I valet fick Alberto Fernández omkring 48 procent av rösterna mot dryga 40 procent för den

sittande presidenten. Men bara för några månader sedan ledde Fernández med nära 20 procent över Macri.

Att Fernández och Kirchner gick till val på ett ytterst begränsat program för att ”lugna marknaden” och dämpa förväntningarna om verklig förändring fick avstån-

det att krympa i takt med att valdagen närmade sig.

Den nya presidenten kan inte vänta sig någon längre smekmånad.

Mycket snart kan massorna på nytt vara ute på gatorna för att kräva att de inte ska få betala för den kris som kapitalismen, finansmarknaden och högerpolitiken orsakar. ■

Foodora-arbetarna i Norge vann striden om kollektivavtal världen har de som arbetar i leveranstjänster eländiga arbetsvillkor och tvingas in i frilansavtal”.

Efter att ha kämpat i 5 veckor vann Foodora-arbetarna det viktiga kravet på ett kollektivavtal, tillsammans med krav på högre löner, kompensation för utrustning och ett vinterlönepåslag.

TROND SVERRE KOLLTVEIT

CWI Norge

F

oodora-anställda levererar mat på cykel som kunder beställer online från restaurang-

er. Vintermånaderna är extra hårda, så ett vinterlönepåslag på 3,9 procent var ett viktigt krav. Tidigare var Foodora-anställda också skyldiga att betala för all utrustning själva, men även kravet på 3,9 procents lönepåslag för underhållstillägg uppfylldes.

Lönerna har nu höjts från 120 till 128 norska kronor per timme. Detta är fortfarande väldigt lågt, men Foodora-arbetarna är nu organiserade i Fellesforbundet (Norska LO:s största förbund inom privat sektor med cirka 143 000 medlemmar)

Foto:Public domain

”En pionjärstrejk” – så kallas Foodora-arbetarnas strejk, som vann kollektivavtal och bättre villkor.

och hela LO måste arbeta tillsammans för att få upp lönerna i de nya låglönebranscherna, till exempel leveranstjänster online.

Totalt ger segern cirka 15 000 norska kronor extra per år för en cyklist. Foodora-arbetarna har visat att det är värt att kämpa, och strejken är en stor inspiration för arbetarrörelsen som helhet – inte minst för de mest utsatta och sårbara arbetarna.

De kontaktade också kollegor internationellt för att sprida kampen. Som de själva säger: ”Över hela

Den socialdemokratiska tidningen Dagsavisen skriver att ingen hade tänkt att det skulle vara möjligt att organisera arbetare i det de kallar ”den nya ekonomin”, att ”varje arbetare är som en satellit, ensam på jobbet och isolerad från kollegor”. Detta var på alla sätt en pionjärstrejk.

Många företag försöker undvika överenskommelser genom att säga att de ”alltid följer kollektivavtalen”.

Det har varit flera lokala strider för rätten till kollektiva förhandlingar, inklusive strejker, som LO som helhet har stött. Dessa strider, och Foodora-arbetarnas kamp, är en varning till de kapitalägare som tror att de kan undkomma kollektivavtalet och som står för en större brutalisering av arbetslivet.

Ledningen för LO, som ofta har försökt hålla tillbaka kampen, måste nu pressas underifrån till en stridslinje för fackföreningsrörelsen. Ett exempel på hur fackledningen har försökt att hålla tillbaka kampen var striden mot den nya arbetsmiljölagen, där villigheten till att trappa upp kampen var stor bland medlemmarna.

Det stora stödet för Foodora-arbetarna, både i LO och bland befolkningen som helhet, visades bland annat i de enorma applåder som

de fick på 1 maj-demonstrationen i Oslo i år.

Det finns en vänstervind i Norge som särskilt riktar in sig mot de ökande klyftorna. Foodora-strejken konkretiserade denna kamp. Partiet Rødt, som särskilt har fokuserat på denna fråga i den senaste valkampanjen, har nu nått rekordhöga 6,1 procent i opinionen. SV (Socialistisk Venstre) ökade också i valen, inte minst på grund av kritiken mot de ökade klyftorna.

Men de två partierna, tillsammans med fackföreningsrörelsen, måste ta denna kamp vidare från valkampanj och parlament till gator och torg.

Inom facken verkar det också finnas en ökad villighet att blåsa till strid i den kommande perioden.

Järnvägsarbetare var ute i två timmars politisk strejk den 10 oktober mot att Norge accepterade EU:s nya järnvägsdirektiv, som innebär konkurrensutsättning och sämre arbetsvillkor.

Den borgerliga regeringen är mycket impopulär med sin politik som ökar klassklyftorna, sänker skatten för de rika, centraliserar och skär ner. Hade det varit parlamentsval idag skulle de inte väljas.

Men stödet för Socialdemokraterna har också minskat. Många före detta väljare har gått till Rødt och SV. Detta visar att efterfrågan på en tydlig socialistisk politik nu ökar. ■

INTERNATIONELLT

31 OKTOBER 2019 # 1 374

12

Libanon: Historisk revolt mot makteliten

F

ör snart två veckor sedan utbröt massiva demonstrationer över hela Libanon.

Sedan dess har hundratusentals samlats på gator och torg, dag som natt, i Libanons huvudstad Beirut och andra större städer med kravet på regeringens avgång. I tisdags förra veckan demonstrerade också Göteborg sin solidaritet med protesterna på Gustav Adolfs torg och medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna deltog. Även under lördagen samlades stödmanifestationer på Järntorget.

Protesterna har pågått i snart två veckor och minskar inte i styrka.

Demonstranterna kräver regeringens avgång och nyval.

Den 29 oktober meddelade också premiärministern Saad al-­ Hariri att han avgår, vilket även innebär att regeringen avgår. Vilka effekter detta får på kampen återstår att se.

Demonstrationerna startade spontant mot regeringens planerade skattehöjning och blev snabbt en allmän folkrörelse.

Likt i Sudan, Hongkong, Chile och Katalonien är det ungdomar och kvinnor som står i spetsen.

Vad som har kommit upp är åratal av frustrationer som pyrt under ytan mot dåliga levnadsförhållanden, finansiell kris, korruption och lagar som gynnar de rika och den härskande klassen.

Arbetslösheten är hög och snittlönerna för de som har ett arbete ligger på 11 500 kronor, medan bostads- och matpriserna är bland världens dyraste. För att hålla tillbaka arbetarklassen har de styrande infört långtgående lagar mot fackföreningar och arbetares rättigheter.

Libanon tillhör ett av världens mest skuldsatta länder. Nära hälften av statens skatteinkomster går till att betala räntor på lån.

Den libanesiska ekonomin befinner sig i djup kris. Befolkningen har länge pressats till bristningsgränsen och frustrationen stiger. Levnadsstandarden sjunker, kombinerat med utbredd korruption.

Demonstranterna anklagar landets politiska elit för att sko sig själva, dela upp maktpositioner mellan sig, skaffa sig ekonomiska fördelar och förskingra pengar som skulle gå till återuppbyggnad. Ännu är infrastrukturen dålig sedan inbördeskriget.

Som svar på de ekonomiska problemen välter regeringen och dess allierade över krisen på den fattigaste delen av befolkningen, vilket har tänt den präriebrand av protester vi nu ser. I årtionden har den härskande klassen plundrat staten på dess tillgångar och fört en nyliberal privatiseringspolitik av dess infrastruktur.

En stor del av resurserna har därmed övergått till olika familjers privata fickor, inte minst Hariri-klanen, vars bolag äger rätten till allt från lokal sophantering till underhåll av statens infrastruktur.

Proteströrelsen har lyckats ena alla grupper i landet oavsett religion, vilket är ovanligt och avslöjar en ny typ av medvetenhet kring behovet av enighet. Protesterna har fört alla människor samman på ett sätt som saknar historiskt motstycke i landets historia.

Demonstranterna kräver ett nytt demokratiskt och icke-sekteristiskt politiskt system. De sekteristiska partierna har alla tagit avstånd från demonstranterna, från shiamuslimska Hizbollah till de kristna fascistiska Falangisterna.

Men proteströrelsen har bara vuxit i styrka och slagordet är ”Alla betyder alla – från Hariri (premiärministern) till Nasrallah (Hizbollahs ledare)”. ■ Kristofer Lundberg

Massprotesterna har lett till premiärministerns avgång. Håll trycket uppe!

Irak är senaste landet i Mellanöstern som skakas av massiva demonstrationer och strejker mot korruption och orättvisor.

Irak: Kampen trappas upp – regeringen på fallrepet Sedan början av oktober skakas Libanon och Irak av oemotsvarade proteströrelser. Under den gångna helgen bildade hundratusentals en mänsklig kedja genom hela Libanon och i Irak har de dagliga demonstrationerna fått ytterligare kraft från de strejker som har börjat genomföras.

OFFENSIVS REDAKTION offensiv@socialisterna.org

D

en upptrappade kampen i Irak och Libanon, som hämtat inspiration från varandra, skakar såväl alla regimer i området som Västimperialismen.

De växande och icke-sekteristiska protesterna i de båda länderna förenas inte endast i kravet på en politisk revolution – bort med alla korrupta politiker och nyval – utan också att det är en revolt mot de sociala orättvisor som den ”tjuvaktiga” elitens politik har skapat.

Missnöjet är så djupt att det till kravet på nyval i Irak också läggs att ingen av dagens politiker ska tillåtas ställa upp i nyvalet.

Hittills har alla försök att slå ner kampen med brutal repression i kombination med löften om sociala förbättringar och att politikerkasten ska sänka sina löner inte stoppat kampen. Istället har det gett proteströrelsen större spridning och ökad beslutsamhet. Sannolikt kommer den fortsatta kampen också snart initiera nya protester i exempelvis Jordanien, som nyligen skakades av en fyra veckor lång framgångsrik lärarstrejk som fick stort stöd från resten av befolkningen.

Detta skrivs samma dag, tisdagen den 29 oktober, som Libanons premiärminister Saad al-Hariri har beslutat lämna in sin och regeringens avskedsansökan till presidenten.

Det är en viktig framgång, som för att bli bestående också reser behovet av att kampen får en fastare organisering med ett politiskt alternativ till de gamla korrupta, sekteristiska partier som bakom ryggen på massorna konspirerar för att bli kvar vid makten.

I Irak har kampen under veckan tagit en ny vändning. Till det brutala våldet, som har dödat minst 250 demonstranter sedan protesterna inleddes i början av oktober, har regeringen också lagt till undantagstillstånd. Men proteströrelsen har vuxit i styrka och spridits till nya

geografiska områden samt fått ett allt större kvinnligt deltagande.

Enligt Middle East Monitor den 29 oktober ”har även delar av Bagdad som i huvudsak bebos av sunnimuslimer börjat ansluta sig till protesterna. Detta sker samtidigt som elever och studenter har gått ut i strejk och flera fackförbund aviserat att de också går ut i strejk.

Lärarförbundets styrelse har exempelvis röstat för en total strejk i alla Iraks skolor”.

I början av veckan lämnade också det irakiska kommunistpartiets parlamentsledamöter sina platser i hopp om att återvinna stöd.

Snart kan det bli presidenten och regeringen som tvingas bort. Irak går mot nyval.

Men om inte kampen också får politisk representation är risken överhängande att det blir ett nyval där ”valet” stå mellan samma tjuvar som massorna har revolterat mot. ■

RS och Offensiv säger:

• Dra tillbaka undantagstillståndet – bort med säkerhetstyrkorna och regeringstrogna miliser från gator och torg.

• Regeringen måste bort – nyval nu.

• För en revolutionär konstituerande församling och en arbetarnas och de fattigas regering.

• Fortsatt mobilisering med nya strejker till kampens försvar.

• För demokratisk organisering och självförsvar av kampen. Bygg strejk- och försvarskommittéer i alla bostadskvarter, arbetsplatser, universitet och skolor.

• De ansvariga för morden och övergreppen på demonstranterna ska ställas inför rätta i särskilda domstolar som har masskampens erkännande.

• Stoppa plundringen av Iraks tillgångar. Riv upp alla privatseringar.

Oljan och andra viktiga delar av ekonomin måste bli hela folkets egendom, styras och förvaltas demokratiskt.

• För ett program med massiva offentliga satsningar för jobb, utbildning, sjuk- och hälsovård, tryggad el- och vattenförsörjning.

• För ett demokratiskt och socialistiskt Irak.

31 OKTOBER 2019 # 1 374

13

Kurdiska frihetsdrömmen lever än Tre omtumlande veckor sedan Donald Trump har dragit undan USA:s stöd till sina kurdiska allierade i kriget mot IS och öppnat dörren på vid gavel för en ny turkisk invasion i nordöstra Syrien är den kurdiska frihetskamp som vi hittills känner den extremt tillbakaträngd. Samtidigt reser de enorma massprotesterna i grannländer som Libanon och Irak hopp om ett nytt revolutionärt uppsving.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

Att USA förr eller senare skulle ”svika” de syriska kurderna och de YPG-ledda SDF-styrkorna är ingen överraskning. Sedan Trump och Erdoğan redan i början av året började tala om en 44 mil bred och 32 kilometer djup turkisk ”säkerhetszon” längs hela det syriska gränsområdet mot Turkiet öster om floden Eufrat, har också SDF försökt gardera sig med samtal under rysk medling

men än att krossas av den turkiska ångvälten”, har varit ledorden.

Mycket talar för att det avtal i tio punkter som mycket snabbt träffades den 22 oktober mellan Erdoğan och Putin i Svartahavsstaden Sotji och som nu också snabbt genomförs under en förlängd vapenvila i stora drag har varit väl förankrat hos såväl Trump som Assads syriska regim.

Enligt avtalet ska det ”status quo” bevaras som Turkiets ”Operation Peace Spring” har etablerat i det 12 mil breda och 32 kilometer djupa centrala gränsavsnitt mellan städerna Ras al-Ain och Tal Abyad, som redan har ockuperats av Turkiet. De kurdiska styrkor som i avtalet kallas ”YPG-element” tvingas också backa 32 kilometer bort från gränsen längs hela det långa gränsavsnittet öster om Eufrat ända till gränsen mot Irak. Samtidigt tillåts syriska gränsstyrkor och rysk militärpolis flytta fram sina styrkor till den turkiska gränsen väster och öster om den zon som har ockuperats av Turkiet.

I en tio kilometer djup zon ska också ryska militärpoliser och turkiska styrkor, utom i staden Qamishli, gemensamt kontrollera att det syriska gränsområdet till Turkiet är fritt från kurdiska styrkor.

Att de syriska kurdernas nationella och demokratiska krav helt ignoreras framgår tydligt av avtalets två första punkter. Dessa slår fast att Syriens ”politiska enhet och territoriella integritet bevaras”, att Turki-

De enorma och icke sekteristiska massprotesterna i grannländerna skapar hopp om en ny arabisk vår mot regionens alla korrupta makthavare. med Assad-regimen i Damaskus.

De samtalen handlade om villkoren för ett syriskt återtagande av den militära kontrollen av de gränsområden mot Turkiet som den syriska armén drog sig tillbaka från när det syriska kriget stod som hetast i landets mer centrala delar.

När Trump den 6 oktober ändå överrumplande snabbt meddelade att USA omedelbart drar tillbaka sina styrkor och lämnar luftrummet fritt för det turkiska flyget såg heller SDF inget alternativ till att vädja om beskydd från Ryssland och bjuda in den syriska regimens styrkor att överta skyddet av gränsen mot Turkiet. ”Hellre smärtsamma eftergifter till den syriska regi-

ets nationella säkerhet ska skyddas, samt att alla former av terrorism ska bekämpas och ”alla separatistiska agendor” på syrisk mark avbrytas. Bakom påstådda krav på säkerhetsgarantier syftar den turkiska operationen till att kväsa alla idéer om regionala självstyren.

Att överenskommelsen mellan Erdoğan och Putin också kopplas till ett stöd för det gamla Adana-avtalet från 1998 understryker ytterligare Sotji-avtalets udd mot kurdiska intressen. Med det gamla Adana-avtalet avbröt Assad-regimen i utbyte mot minskade spänningar mellan Turkiet och Syrien sitt beskydd av det turkisk-kurdiska arbetarpartiet

Foto: Natalia Medina

D

et mänskliga priset för den turkiska krigsmaktens och dess lejda milisgruppers nya invasion av ett 12 mil brett och 30 kilometer djupt centralt gränsområde som inleddes den 9 oktober med det officiella syftet att skapa en turkisk ”säkerhetszon” längs hela gränsen från floden Eufrat till irakiska gränsen är oerhört högt. Mer än 300 000 flyktingar, hundratals döda och sönderslagna samhällen i en tidigare relativt oskadad del av Syrien har blivit resultatet.

Det stormaktspolitiska spel mellan Trump, Erdoğan, och Putin som därefter har fortsatt över kurdernas huvuden ser också ut att sätta punkt för det i hela Levanten och Mellanöstern unika experimentet med ett relativt demokratiskt regionalt självstyre i Norra Syriens demokratiska federation.

Detta har byggts upp de senaste åren under ledning av Syriens kurder i de områden som de kallar Rojava, västra Kurdistan.

Sotjiavtalet är ett slag mot Rojava, men än är hoppet inte släckt för de kämpande kurderna.

PKK som på den tiden hade baser i Syrien. Som en direkt följd utvisades PKK-ledaren Öcalan från sin tillflykt i Syrien, varpå han greps av Turkiet och dömdes till livstids fängelse. Redan i Adana-avtalet gavs också Turkiet rätt att jaga PKK-kämpar upp till 5 kilometer in på syrisk mark.

Oklart hur och vilka flyktingar som avses sägs också i Sotji-avtalet att gemensamma ansträngningar ska göras för att underlätta för flyktingar att kunna återvända på ett säkert sätt.

Putin hoppas att avtalet i Sotji också ska innebära ett första steg mot en slags ”rysk fred” i hela Syrien, där Erdoğan ger upp sina ambitioner att ersätta Assad med en lyd­regim i Damaskus. Därmed skulle Turkiet också kunna tillåta den syriska regimen att återta det mesta av kontrollen även av Idlib, där rebellerna domineras av de HTS-miliser som inkluderar tidigare al-Qaida och som medvetet eller omedvetet även har huserat den nu dödade IS-ledaren al-Baghdadi bara några kilometer från den turkiska gränsen.

Avtalet i Sotji reglerar varken de kurdledda SDF-styrkornas militära eller kurdernas och deras allierades politiska status bakom de evakuerade gränsområdena. Ändå lär av-

talet logiskt innebära en strypning eller extrem försvagning av det regionala självstyrande demokratiska och feministiska experiment i och omkring Rojava, västra Kurdistan, som har kallats Norra Syriens demokratiska federation.

I de nya förhandlingar om Syriens framtida styre som snart ska inledas i Genève är varken det Syrien-kurdiska partiet PYD eller Norra Syriens demokratiska federation representerade. Ändå lär också nya rysk-medlade förhandlingar mellan dessa och regimen i Damaskus äga rum, där dessa mot bakgrund av helt nya styrkeförhållanden reser krav på att YPG och SDF också ska upplösas eller möjligen upptas och underställas befäl inom Syriens säkerhetsstyrkor.

I bästa fall kanske i utbyte mot förslag om någon sorts avväpnad och avlövad form av lokala självstyren.

Men allt är inte hopplöst förlorat.

Historien har än en gång varnat de kurdiska frihetskämparna för att förlita sig på några löften, förbindelser eller allianser med makthavarna i varken stormakterna eller de rivaliserande regionala regimerna. Än är vare sig de kurdiska styrkorna eller Rojava-kurdernas nyvunna idéer om lokal gräsrotsdemokrati, gräsrotsallianser över etniska grän-

ser och icke religiös organisering underifrån, som leds gemensamt av kvinnor och män, krossade.

Läget försvåras av att den turkiska och kurdiska vänstern och arbetarrörelsen i Turkiet just nu är extremt pressad av chauvinistisk turknationalism, till den grad att ledningen för landets största fackförbund säger sig ”skiftarbeta för moderlandet” och de offentligt anställdas fackledning anklagar eventuella kritiker av ett nytt avtal med reallönesänkningar för att vara ”terrorister och deras stödjare”.

Desto bättre skapar just nu de enorma och icke sekteristiska massprotesterna i grannländer som Irak och Libanon och nyligen även i nordafrikanska länder som Sudan och Algeriet hopp om en ny masskamp mot regionens alla korrupta makthavare av alla etniska och religiösa kulörer.

Det är inte minst genom att knyta an till denna sorts gemensamma kamp av arbetare, ungdomar och fattiga för demokrati och social rättvisa som den kurdiska frihetsdröm kan leva vidare, som idag motiverar kurder i hela världen att gå ut på gatorna och vägra ge upp, men som för att segra kräver en frivillig konfederation av demokratiska och socialistiska samhällen.■

KULTUR / INRIKES

31 OKTOBER 2019 # 1 374

14

: a k i n ö r K ågår

Kampen mot höjt SL-kort fortsätter

”Det pransdebatt” ingen t offensiv@socialisterna.org

et pratas mycket om transpersoner i media nu. Varenda ledarsida har en alarmistisk text om hur fler och fler personer står i kö för transvård. I nuläget ligger fokus framför allt på barn och unga som är trans. Detta kallas ofta för ”transdebatten”. Men det pågår inte en transdebatt.

En transdebatt skulle vara till exempel en diskussion om hur transvården skulle kunna förbättras eller hur transpersoners fysiska och materiella utsatthet skulle kunna minskas. Att vilja neka transpersoner den vård vi har rätt till eller att skriva krönikor om huruvida transpersoner existerar – det är inte en debatt.

Det som media drar igång några gånger om året nuförtiden är inte en debatt. Det är samma gamla moralpanik som riktas mot redan marginaliserade och utsatta grupper i samhället.

D

e oroar sig för operationer på barn som aldrig utförs, samtidigt som de fullständigt blundar för de operationer på barn som är intersex som faktiskt sker, utan barnens samtycke.

Barn som är intersex, alltså barn som föds med hormonuppsättningar eller könsorgan som inte stämmer överens med samhällets stela uppdelning av kön, är lika vanliga som rödhåriga barn. De operationer och hormonbehandlingar som görs på de här barnen mot deras vilja nämns aldrig. Det är alltså inte just operationer på barn de är emot.

De vill skydda nationalstaten genom att hålla den ”ren”. Samma tankemönster som låg bakom tvångssteriliseringarna av romer, samer, kvinnor som ansågs promiskuösa, personer med funktionsnedsättningar och transpersoner. Tvångssteriliseringarna av transpersoner var de sista att avskaffas, så sent som 2013.

Jag är 90-talist och har jämnåriga vänner som blev utsatta för detta övergrepp från staten. Efter 2013 skedde en kraftig ökning på antalet personer som sökte sig till könsidentitetsutredningar runt om i landet. Det är självklart kopplat till att tvångssteriliseringarna har upphört, men de reaktionära ledarsidorna försöker lura oss att tro att det är för att det har blivit ”trendigt” att vara trans.

S

å hur ser arbetet med att hjälpa barn och unga som är trans då ut? Jag har i flera år varit aktiv med att stödja unga transpersoner via allt från sommarkollon, ungdomsgårdar och stödjourer. Det finns ett fokus i media på hormoner och operationer, men det ges aldrig till minderåriga.

Vi gör roliga aktiviteter och ger anhöriga råd och stöd. Men framför allt lyssnar vi på transungdomarna. Vi lyssnar på deras berättelser, oro och förhoppningar. Tänk om media och samhället i stort, istället för att sprida lögner och tala över huvudet på unga transpersoner, faktiskt lyssnade på dem.

Foto: Natalia Medina

D

ISOLDE EDITH OSBECK

Nu sluter vi upp igen mot höjt SL-kort – kampen får inte dö ut!

K

ampen för att stoppa höjningen av SL-kortet fortsätter i Stockholm.

På torsdag den 31 oktober, när denna tidning kommer ut, anordnar Rättvisepartiet Socialisterna och Nej till höjt SL-kort en ny manifestation vid Slussen kl 16.00. Vi kommer att protestera mot det helt bakvända beslutet att höja priset på SL-kortet till 930 kronor för vuxna (620 kronor för studenter/pensionärer) i en tid när klimatet och samhällsbehoven behöver en total kurs­ omläggning.

Precis som vi skrev om i förra veckans Offensiv är det helt möjligt att införa avgiftsfri kollektivtrafik, som skulle bli omkring 7 000 kronor

billigare per år för vanligt folk med höjda skatter jämfört med de dryga 11 200 kronor som ett månadskort på 930 kronor skulle nå upp till på 12 månader.

Den manifestationen kommer också att livesändas via vår Facebooksida om du inte själv har möjlighet att delta.

Att våra manifestationer och kampanjer har haft resultat är redan tydligt, då fler grupper också kal­ lar till protester. Lördagen den 16 november är det ”SL-upproret” på Odenplan kl 14.00 som Planka.nu anordnar.

Det är positivt att fler samlar sig till ett motstånd mot den förda hö-

gerpolitiken. Att mer ska finansieras av individen via höjda avgifter och mindre via offentliga skattemedel är en del av borgarnas nedskärningspolitik, oavsett om det är från S eller M:s sida.

Nu måste vi enas i ett gemensamt motstånd och samla alla gräsrötter och kämpande organisationer mot klassklyftepolitiken. Vi kräver avgiftsfri kollektivtrafik och att den dessutom kraftigt byggs ut och görs tillgänglig för fler. Vi måste också peka på var pengar och resurser finns: hos storbanker, storföretag, aktieägarna och de superrika. Dags att vända om den omvända Robin Hood-politiken! ■ Robert Bielecki

Insänt: ”Stoppa svensk vapenexport!”

S

verige exporterar vapen till länder med reaktionära styren, som Erdoğans Turkiet, Bolsonaros Brasilien och monarkistiska Saudiarabien. Det går emot Sveriges officiella policy, som säger att ”om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i mottagarens demokratiska status utgör det hinder för beviljande av tillstånd”.

För att ett land ska få köpa vapen måste det alltså existera ett visst mått av demokrati och nationen får endast använda dem i försvarssyfte. Exempel på när det bryts är då Erdoğan marscherar in i Rojava (Kurdistan), eller Saudiarabiens attacker på Jemen.

Svenska vapenindustrin säljer vapen för omkring 11 miljarder kronor per år, en tredubbling sedan år 2000.

Det är en destruktiv industri som vi inte bör ha kopplingar till. LKAB omsätter 26,7 miljarder kronor per år. Den svenskproducerade stålen och andra produktioner bör istället för att bli till vapenmateriel använ-

das till samhällsnyttiga produktioner och civilproduktion: solpaneler, infrastruktur, bostäder med mera.

Sverige fördömer Turkiet och har nu stoppat vapenexporten dit. Men detta spelar ingen roll då Turkiet innan kriget var Sveriges största konsument.

Vapenmateriel för 300 miljoner kronor exporterades förra året. Sverige har alltså sponsrat Erdoğans krig.

Sverige har egentligen lovat att sluta exportera vapen till Saudiarabien, men fortsätter ändå. Exporten har minskat, men inte alls lagt av. 2017 genererade exporten 7 miljoner kronor; det är anti-tankroboten Bill som säljs. Efter att journalisten Jamal Kasodji dödades av Saudiarabien har Sverige fått en del kritik av vapenexporten. Till och med Tyskland avbröt all vapenexport dit efter mordet. Att Sverige skall vara något slags neutral fredsnation är inte reellt. Under andra världskriget sponsrade Sverige alla sidor av kriget med stål, precis som vi sponsrar krigförande länder idag. Detta är inte acceptabelt och måste stoppas. ■ Niels Berglund

Boden:

Socialistisk feminism Tid: Torsdag den 7 november kl 18.00.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Socialistisk feminism Tid: Tisdag den 5 november kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Blir det någon Brexit?

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 6 november kl 18.30.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Den antirasistiska kampen Sthlm Södra Tid: Torsdag den 7 november kl 18.00.

Plats: Harpsundsvägen 147 För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Hur skapar vi trygghet i Jordbro?

Tid: Torsdag den 7 november kl 18.00.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

En ny era av revolution och kontrarevolution Lövgärdet Tid: Måndag den 4 november kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Stoppa repressionen – internationell solidaritet Hammarkullen Tid: Tisdag den 5 november kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

En ny era av revolution och kontrarevolution Södra Tid: Onsdag den 6 november kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

En ny era av revolution och kontrarevolution Rannebergen Tid: Torsdag den 7 november kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Det saknas bara lite till

S

nubblande nära; så kan en beskriva ekonomikampanjen när detta skrivs på tisdag morgon. Vi har till på torsdag (när denna tidning kommer ut) på oss att få in de sista dryga 2 500 kronorna – och det bör vi ha gjort till dess!

En stor anledning till de dryga 80 000 insamlade kronorna denna månad är de många prenumerationer vi har fått in under den pågående prenumerationskampanjen. Det är ju det bästa sättet att kontinuerligt stödja Offensiv och Rättvisepartiet Socialisternas arbete.

Om du ännu inte har tagit en prenumeration, eller om du har en bekant som du vill ska få hem

Eskilstuna:

Procent av mål

Kampanj mot tiggeriförbudet Tid: Lördag kl 12 i centrala Eskilstuna.

För info: 073-373 33 61.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

Offensiv i brevlådan varje vecka, hör av dig till oss på offensiv@socialisterna.org eller 08-605 94 00.

Stockholm och Västsverige har dragit det tunga lasset denna månaden – en uppmaning för de andra regionerna att kommer igång!

Skicka en extra stödslant till kampen i Sverige och internationellt! Swisha till 123 240 32 85 eller sätt in på PlusGiro 87 96 49-2. ■

Norrbotten

3 360 kr

Västerbotten

Totalt

97% 77 652 kr

0 kr

Mellannorrland

260 kr

Stockholm

24 532 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

21 430 kr

Sydsverige

220 kr

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

Svaret är socialism

För info: 073-740 39 54.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Södertälje:

För info: 073-740 39 54.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

Prenumerera på Offensiv!

Nu är den årliga höstprenumerationskampanjen på Offensiv i full gång. Att prenumerera på Offensiv är det bästa sättet att stödja den socialistiska gräsrotskampen – både lokalt, på riksplanet och internationellt.

Vi rapporterar om och stöttar kamp lokalt och globalt varje vecka – mot Turkiets krig mot Rojava, mot marknadshyror, utvisningar, rasism och nazism, mot rovdrift på människa och natur, för mer resurser och bättre villkor i skolan och vården, för styrkan i enad kamp för ett demokratiskt socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, utsugning och miljöförstöring.

Rättvisepartiet Socialisternas tidning Offensiv är en unik och tydlig veckotidning som varje vecka ger sitt stöd praktiskt och ekonomiskt till de som kämpar.

Nu behöver vi allt stöd vi kan få av dem som tycker vi gör ett bra jobb och har bra idéer.

För bara 60 kronor i månaden, eller 100 kronor per månad i stödpris, kan du prenumerera och ge oss det stöd som vårt arbete är helt beroende av för att fortsätta.

Målet är 200 nya långa prenumerationer (autogiro, helår eller halvår) och att 100 av dessa ska vara autogiro. Hittills har vi nått totalt 40 nya prenumerationer – en bra start!

Stöd oss! Hjälp oss nå ut till fler: be dina vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater, grannar och bekanta att prenumerera på Offensiv. Du kan också själv ge bort en prenumeration som en gåva – då dras summan från ditt konto.

Skicka mejl till offensiv@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00 för att teckna din prenumeration. Du kan också fylla i en talong på vår hemsida socialisterna.org; klicka på fliken Offensiv och sedan på ”prenumerera på Offensiv”.

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.