Offensiv 1378

28 november 2019 / # 1 378 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Vårduppror

krävs mot varsel och nedskärningar

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Stoppa mäns våld mot kvinnor

3, 11 6 7

Marknad eller klimaträttvisa?

Foto: Natalia Medina

14

läs mer på sid 4

Masskampen 2019 –

global politisk vändpunkt Under de senaste månaderna har vi sett masskamp och generalstrejker med revolutionära drag.

Det är explosioner som har laddats upp under lång tid – mot makthavare, deras nyliberalism och bristen på demokrati. Samti-

digt har regeringar, diktatorer och militärer visat att den härskande klassen inte avgår frivilligt. Väpnad kontrarevolution och brutalt förtryck har använts mot fredliga demonstrationer.

läs mer på sid 8, 9 och 12

Osäkra jobben både fler och osäkrare

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Poststrejken växer i Finland

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

2

HÖGERPOLITIKEN FÅR SD ATT VÄXA R

Men opinionsbilden är långtifrån entydig. Det är särskilt tidigare M-väljare som har gått till SD och det är främst bland män som partiet har gått fram. Socialdemokraterna har också tappat väljare till SD, men väljarflykten från S har varit lika stor till Vänsterpartiet, som nu är nästan landets största parti bland kvinnor under 30 år – 18,7 procent i Sifo:s senaste väljarbarometer.

Regeringens högerpolitik har såväl spelat de blåbruna i händerna som snabbt fördjupat krisen för i synnerhet Socialdemokraterna, men även för Miljöpartiet som till skillnad från liknande partier i Europa inte har gynnats av klimatkampen. Socialdemokraternas kris

Foto: Natalia Medina

egeringens och januariavtalets högerpolitik tillsammans med avsaknad av kamp och tilltagande polarisering har gett Sverigedemokraterna ett nytt uppsving i väljaropinionen.

Det är en markant förändring som har ägt rum under året. Det rasistiska högerpartiet Sverigedemokraterna är på väg att bli landets största parti och ett nytt blåbrunt block har formerats. I valet för drygt ett år sedan var det viljan att stoppa SD som fällde avgörandet. Men när en ny regering till sist kunde bildas, 131 dagar efter valet, var det med det nyliberala januariavtalet som grund. Stefan Löfvens nya regering stod längre till höger än vad någon S-ledd regering har gjort.

Att denna regering och januariavtalet dessutom fick stöd av den fackliga ledningen och att det var med hjälp av Vänsterpartiets nedlagda röster som Löfven återigen kunde bli statsminister öppnade dörren för SD och en kantring i opinionen till de blåbrunas fördel.

är nu djupare än någonsin tidigare och förtroendet för partiet är stadigt vikande.

I ett samhällsklimat präglat av bristen på uthållig kamp jämte växande oro och vanmakt som finns över en samhällsutveckling som går åt fel håll har högern kunnat sätta dagordningen och under hösten har ”lag och ordning” toppat maktelitens agenda.

Vad partierna och samhällstopparna inte har diskuterat är de sociala orsakerna till gängkriminalitet och våld. Samhällsproblemen som högerpolitiken och klyftorna har skapat skylls på flyktingar och invandrare. De övriga nedskärningsoch högerpartierna har i allt högre grad tagit efter SD:s skuldbeläggning. Istället för social upprustning står etablissemanget enigt bakom en upprustning av polis och militär.

Jämsides med att nedskärningspolitikerna skyller den seg-

regration som de själva har skapat på invandringen genomförs den största välfärdsslakten sedan 1990-talets djupa kris och bostaden (hyresrätten och allmänyttan) är det borgerliga systemskiftets nästa offer.

Den tilltagande välfärdskrisen, den snabbt annalkande lågkonjunkturen och hotet om att året slutar med att SD blir landets största parti måste följas av handling från inte minst facken, som måste bryta sin förlamande passivitet. Fackledningarnas högerkurs och reträtter är en stor anledning till varför SD-röster hörs allt mer på arbetsplatserna.

Om den utvecklingen ska vändas krävs det fackföreningar som tar fajten och som tillsammans med andra folkörelser samt gräsrotsorganisationer formar en aktiv vänsteropposition mot skuldbeläggning, högerpolitik och rasism – för välfärd, jobb och bostad åt alla. ■

STAT OCH KAPITAL I SAMMA JETFLYG

D

en brittiska resejätten Thomas Cooks konkurs i september sände chockvågor världen över. Bolaget var ett av världens äldsta med totalt 22 000 anställda, varav 9 000 på de brittiska öarna. Bolagets långivare och “investerare” kompenserades, men de anställda fick inte ens ut sin sista innestående lön och många strandade resenärer fick själva betala sin hemresa.

Hays Travel, som köpte upp delar av Thomas Cooks verksamhet i Storbritannien i oktober, är bara berett att ge anställning till ett mindre antal av de 9 000 som förlorade sina jobb. I början av november rapporterade brittisk media att endast en tiondel av Thomas Cooks anställda i Storbritannien hade fått ett nytt heltidsjobb.

Bolaget kördes i sank av vinsthungriga ägare och en bonusjagande ledning. Trots förlusterna och det växande skuldberget har den verkställande direktören kvitterat ut lön och bonusar på dryga 200 miljoner kronor sedan 2014.

Ä

ven i Sverige kändes konkursen, eftersom Thomas Cook också var ägare till Ving. Enligt så kallade reseexperter var detta den största konkursen som har hänt i svensk resehistoria.

“Ett stort antal nordiska Ving-guider i Spanien står utan lön efter Thomas Cooks konkurs. Många tvingas låna pengar av familj och vänner för att ha råd med mat”, skrev Aftonbladet den 6 oktober.

Vings konkursförvaltare påstod dock att lönerna till blottställda skulle betalas ut. ”Men att de kunde ta månader” – ett besked som mättar ingen.

Kapitalismen har gjort “den enes död, den andres bröd” till en oskriven lag och snabbt började spekulanterna förbereda sig för att sluka Ving som har varit en lönsam del av Thomas Cook-koncernen. I slutet av oktober stod det klart att svenska Ving köps av ett gäng riskapitalister i sällskap med mångmiljardären och hotellmagnaten Peter Stordalen, som säger sig värna klimatet men som åker privatjet. Det egna planet lär lyfta var 70:e timme.

Köpet gjordes möjligt genom ett upplägg som låter staten betala för de anställdas löner, semestrar och pensioner och som innebär att skuldsatta resenärer inte kan räkna med någon ersättning.

Köpet var ännu en kapitalistisk skandal där staten fick ta över skulderna medan Stordalen & Co tar vinsterna. ■

I en helsida i senaste Kommunalarbetaren (nr 18 2019) uppmärksammar de den enorma ilska som håller på att koka över bland välfärdens anställda. ”En strejk skulle vara en tydlig markering att det är allvar nu!”, säger undersköterskan Marie Wiberg till tidningen, en av medgrundarna till Undersköteskeupproret. Vi håller med – rusta till kamp och strejkåtgärder! (KA nr 18 2019).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

3

Ska inte Barnkonventionen gälla alla barn?

Julia Engström var en av åtta talare på Rättvisepartiet Socialisternas manifestation mot mäns våld mot kvinnor.

Foto: Jonas Brännberg

Fatima Jafari.

MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson @socialisterna.org

M

anifestationen berörde de stora revolterna mot både kvinnoförtryck och nyliberalismen runt om i världen samt ojämlikheten och våldet mot kvinnor i Sverige. Att hela 34,4 procent av kvinnor i åldern 20-24 år i Sverige uppger att de upplevt sexuella övergrepp (BRÅ) är en larmklocka.

Zahra Hosseyni från Liv utan Gränser öppningstalade om kvinnors situation i Afghanistan och kampen mot utvisningar: – Jag är en av tusentals afghanska kvinnor som tvingats fly. Jag kunde ha varit en av alla de kvinnorna som dödats för att de har vågat sticka upp i ett samhälle där alla kvinnor ska vara lydiga. Jag kunde ha varit en av alla de kvinnorna som aldrig fick chansen att få gå i skolan och lever sina liv i våldsamma förhållanden.

Natalia Medina, aktiv i Socialistiska Feminister, Bad Art och Rättvisepartiet Socialisterna (RS), talade om hur den S-ledda högerregeringens politik, januariavtalet samt de pågående massnedskärningarna och varslen slår mot kvinnor: – Vården, omsorgen och skolan

är stora arbetsplatser för kvinnor.

Risken att bli sjuk av stress är 44 procent högre inom kvinnodominerade yrken jämfört med mansdominerade – sjukskrivningar som får konsekvenser för inkomsten och senare pensionen.

Julia Engström från Unga Socialister talade om hur ojämlikheten och kvinnoförtrycket innebär att klimatkrisen slår hårdare mot kvinnor globalt.

Derly Guzman, Derlyflow, talade om hur mäns våld mot kvinnor drabbar även andra, från barnen till även andra män. Därefter framförde hon sin låt om nolltaxa och mot statligt våld.

Katja Raetz, sjuksköterska, aktiv i RS och En annan vård är möjlig, talade sedan: – Förra året dödades 22 kvinnor av en närstående man i Sverige.

Tusentals kvinnor och barn söker skydd på kvinnojourer varje år.

Med metoo-rörelsen blev mängden av sexistiska kränkningar och övergrepp uppenbar. Framför allt vid osäkra anställningar och i så

kallade kontaktyrken som vård och omsorg, handel och restaurang hör sexuella trakasserier till vardagen.

Att ha trygghet på jobbet kräver säkra anställningsformer, annars vågar många inte anmäla.

Mehrnosh Shafiee från Shora, Rådet till försvar för det Iranska folkets frihetskamp, talade om masskampen som exploderat mot den iranska regimen. Hon följdes av Judith Muños från Bolivianer mot statskupp – för demokrati som talade om kampen mot högerns kupp där kvinnor står i främsta ledet.

Elin Gauffin, konferencier för dagen, avslutade manifestationen och lyfte bland annat de stora globala kvinnostrejkerna med hundratusentals deltagare och de viktiga segrarna för kvinnokampen, till exempel för aborträtten på Irland och mot lagar om tvångsgifte med offrens våldtäktsförövare i Jordanien, Libanon, Tunisien och Malaysia.

– Nu tar vi sikte på den internationella kvinnodagen den 8 mars, manade Elin. ■

22 marschaller för mördade kvinnor I Luleå arrangerade Kvinnojouren Iris och Iris Tjejjour en manifestation till minne av de 22 kvinnor som under 2018 mördades av sina män.

Emelie Skeppar från tjejjouren läste upp namnen på de dödade kvinnorna, berättade lite om deras liv och deras död. Det kändes i hjärtat. Hon berättade om hur våld drabbar inte bara en, utan hela familjen far illa, och hur våldet inte är begränsat till

det som syns i mordstatistiken – det lever vidare i ohälsa som tyst skördar ännu fler kvinnoliv.

Hon berättade om barnen som blev kvar, som i flera fall var närvarande när pappa dödade mamma. Våldsutövaren blir i många fall vårdnadshavare till gemensamma barn och kan styra och bestämma inne från fängelset.

Nadia Sahlin berörde många starkt med hemskt vackra låtar. ■ Liv Shange Moyo

P

å Barnkonventionens dag den 20 november samlades afghanska barnfamiljer runt om Sverige för att protestera.

Den 1 januari 2020 blir Barnkonventionen svensk lag, men samtidigt blir situationen för flyktingbarn från Afghanistan bara värre.

– Varför gäller inte Barnkonventionen våra barn? frågade sig Fatima Jafari, en av arrangörerna bakom demonstrationen i Luleå.

Förutom i Luleå samlades det till protester i bland annat Växjö, Västerås, Härnösand, Ronneby och Skellefteå. Budskapet var tydligt: Våra barn ska också räknas i Barnkonventionen!

– Barnkonventionen ska gälla

Foto: Anders Wemmert

På Internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor hölls demonstrationer runt i världen i måndags. I Stockholm samlade Rättvisepartiet Socialisterna, Unga socialister och Socialistiska feminister till manifestation.

Foto: Joanna Chichelnitzky (fotomovimiento)

”Behövs en revolt mot mäns våld mot kvinnor”

”Barnkonventionen ska gälla alla barn” alla barn. Därför är det inte rätt att våra barn lever under så svåra situationer. De upplever stress, och Migrationsverket pressar hela tiden på: ”Ni måste åka tillbaka till Afghanistan” – trots att Sveriges avtal med Afghanistan tydligt säger att de inte tar emot barnfamiljer då det är för farligt, berättar Fatima Jafari.

– De kan inte tvångsutvisa oss, men samtidigt får vi inte stanna.

Barnen lever i limbo, vilket är en enorm stress. När vi pratar med dem säger de ”Vi förstår inget i skolan – för vi kan inte sluta tänka på vad som ska hända med oss”. ■ Jonas Brännberg

Landet runt ägde protester rum mot den inhumana flyktingpolitiken.

Stoppa utvisningarna – värna asylrätten

MALMÖ: Söndagen den 24 no-

vember samlades ett 50-tal personer på Möllevångstorget i Malmö för att protestera mot regeringens asylpoltik. Det var ”Vi står inte ut längre” som kallat till protest i Malmö och på över 70 andra platser i landet.

I ett av de tal som hölls av en ungdom från Afghanistan, som också är ordförande i Ensamkommandes förening i Malmö, uppmanades regeringen att ome-

BORÅS:

Cirka 50 slöt upp för att delta på manifestationen i Borås den 24 november mot den inhumana flyktingpolitiken.

Kim Lindberg, aktiv i Refugees Welcome, hade tagit initiativet.

Talare var Ida Legnemark från V och Birgitta Svensson från Agape.

delbart riva upp den ”tillfälliga” lagen som antogs 2015, att ge alla ensamkommande asyl och permanent uppehållstillstånd samt att värna asylrätten.

Rättvisepartiet Socialisterna stödjer självklart dessa krav och uppmanar samtidigt till organisering på arbetsplatser, skolor och bostadsområden till kamp mot rasism och kamp för att stoppa jakten på flyktingar. ■ Anders Wemmert – Vi vill ha bättre och mänskligare asyllagar, sa Birgitta.

– Vi måste tillsammans göra rösten hörd för en human flyktingpolitik i Sverige och få en bred politisk uppgörelse kring en human flyktingpolitik, sa Ida. ■ RS Borås

INRIKES

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

4

Nacksta: ”Lägg inte ned vår hälsocentral”

100 vardera ska varslas från Sös och Danderyds sjukhus i ännu ett dråpslag mot vården. Nu är det dags att slå tillbaka!

I

september presenterade led­ ningen för primärvården i Västernorrland, på uppdrag av Regionens politiska majori­ tet S, M och L, ett förslag om att bland annat lägga ned hälsocen­ tralen i Nacksta, Sundsvall.

Personalen på hälsocentralen och många boende reagerade och ett nätverk för att rädda hälsocen­ tralen bildades.

Foto: Natalia Medina

Nya chockvarsel i Stockholmsvården

T

re veckor efter chockvarslet på Karolinska universitets­ sjukhuset i Solna och Hud­ dinge läggs ett nytt stort varsel: Sö­ dersjukhuset (Sös) och Danderyds sjukhus i Stockholm varslar om att totalt 200 tjänster ska bort.

På Sös är det 50 undersköter­ skor, 25 läkare och 25 administrati­ va tjänster som omfattas av varslet.

På Danderyds sjukhus är det ännu inte klart vilka som ska omfattas av varslen.

Den sedan länge underfinansie­ rade vården, marknadsstyrningen och privatiseringspolitiken har fått akutsjukhusens underskott att växa.

Till det ska läggas kostnaderna för Nya Karolinska som hittills uppgår till 57 miljarder kronor. Men det blågröna styret straffar anställda och patienter för den vårdkris man har skapat och är inte beredd att ge en krona mer till de sjukhus som nu varslar anställda och genomför sto­ ra nedskärningar.

De blågröna påstår att nedskär­ ningarna är en nödvändig del i en ”omställning av vården” och häv­ dar hånfullt att personalen ”produ­ cerar för lite vård”.

– Jag har jobbat (på Karolinska) varenda helg den här sommaren, varenda helg, förutom på semestern som jag behövde dela för att det var ont om personal. Så man känner inte igen sig i beskrivningarna de pratar om, replikerade ST-läkaren Emelie Sundkvist i SVT på den sist­ nämnda anklagelsen.

Det som de blågröna beskri­ ver som en ”omställning” är ingen omställning för att flytta vården

närmare patienterna eller för att åt­ gärda vårdplatsbristen. Det handlar om att ta resurser från det offentli­ ga och för att finansiera fler privata vårdcentraler ”och andra specialis­ ter hos privata vårdgivare”, enligt Södersjukhusets vd Mikael Runsiö som likt högerpolitikerna upprepar lögnen om att ”akutsjukhusen har förhållandevis stora resurser”.

Detta trots att det sjukhus han är chef för vid ett flertal tillfällen i år behövt gå upp i stabsläge på grund av den akuta bristen på vårdplatser.

Nu är det både mer nödvändigt och brådskande att samtliga vårdfack, patientorganisationer, kampanjor­ ganisationer som En annan vård är möjlig, Socialistiska läkare och alla som vill kämpa för att rädda vår­ den går samman för att: • Anordna omedelbara utåtrikta­ de protester som en början till det vårduppror som kommer att krävas för att stoppa varslen och vårdnedskärningarna.

• Få ett slut på marknadsstyr­ ningen och regionstyrets mis�­ skötsel av vården.

• Omedelbart avsätta den ytterst ansvarige politikern, finansre­ gionråd Irene Svenonius (M). ■ Per Olsson

I regionstyrets tidigare förslag fanns nedläggningar eller ned­ dragningar av andra hälsocentra­ ler i länet med, som exempelvis hälsocentralen i Stöde.

– Ibland försöker politikerna ställa stad mot landsbygd. Det måste vi gå emot. Vi i nätverket tycker att man ska ha rätt till god vård var man än bor. Vi stöder alla som kämpar mot nedskär­ ningar i övriga delar av länet.

Efter höstens dialogmöten och protester gick den politiska majo­

Vid Västernorrlands regionfull­ mäktige förra veckan klubbades en ny budget igenom. I den utökas primärvårdens ramar. Kravet på att återställa underskotten skjuts upp till 2024. Regionen räknar också med fler miljoner genom det nya skatteutjämningssystemet.

Att nedläggningsbeslut inte togs nu i höst får ses som en del­ seger och att tid har vunnits. Vi som vill försvara hälsocentralen får använda tiden till att öka stö­ det, slipa argumenten med mera.

Vad händer framöver?

– Nätverket har nu en listnings­ kampanj som uppmanar så många som möjligt att lista sig på hälso­ centralen. Politikerna har sagt att de tycker att strax under 4 000 lis­ tade är för lite. Vi hoppas komma över 4 000, avslutar Jakob.

I januari kommer det att ar­ rangeras en stödkonsert för häl­ socentralen i samarbete med en kulturförening i Nacksta. ■ Per Johansson

En av de protester som har ägt rum för att rädda Nacksta hälsocentral.

Foto: Nätverket Rädda Nacksta Hälsocentral

– Det här är förfärligt. Detta kom­ mer att påverka patientsäkerheten, kvaliteten på hälso- och sjukvår­ den och vårdproduktionen. Allt detta kommer att leda till mycket längre väntetider både till mottag­ ningar och operation, säger Johan Styrud, ordförande i Stockholms läkarförening, i en kommentar till de senaste varslen.

– Det här kommer inte att gå.

Jag förstår inte hur de undersköter­ skor som blir kvar ska ha en möj­ lighet att klara av sitt arbete på ett bra sätt, säger Anne-Li Rosengren, förhandlingsansvarig för Kommu­ nal på Södersjukhuset, till Dagens Nyheter.

Det M-ledda blågröna vansty­ ret i Region Stockholm håller på

att sänka länets akutvård. Det är en oemotsvarad vårdslakt som har inletts.

Offensiv har pratat med Jakob Lejon, Nackstabo och aktiv i nät­ verket.

– Det hölls ett möte med po­ litikerna och flera ansåg efteråt att de behövde organisera sig.

Gruppen har nyligen genomfört två demonstrationer samt skrivit debattartiklar i lokalpressen.

– Vi kräver inte bara stopp för nedläggningsplanerna, utan även att det satsas mer resurser på häl­ socentralen. Det skulle behövas än mer personal och kompetens, säger Jakob, som betonar att nät­ verket är partipolitiskt obundet.

riteten nu i november ut med att de inte går vidare med planerna.

Det ser ut som åtminstone en tillfällig seger mot nedläggnings­ planerna. Politikerna har nu utta­ lat att de förstår att det finns stort behov av barnavårdscentral och distriktssköterska i Nacksta.

De går heller inte vidare med planerna att lägga ned hälsocen­ tralen i Stöde. Utan omstrukture­ ringar av primärvården kommer att utredas ytterligare och beslut skjuts upp till nästa år.

Region Skåne: Borgarstyrets nedskärningar ett dråpslag mot vården

B

orgaralliansen i Region Skå­ ne har beslutat om nedskär­ ningar på sammanlagt 590 miljoner kronor, varav 364 miljo­ ner ska skäras ner på personalkost­ nader på SUS (Skånes Universitets­ sjukhus).

Besparingen motsvarar en per­ sonalminskning på cirka 600 hel­ tidstjänster. Detta innebär sämre

vårdkvalite, minskad patientsäker­ het samt ökad stress och arbetsbe­ lastning för den kvarvarande per­ sonalen.

För att ytterligare sätta press på den redan hårt utnyttjade perso­ nalen vill nu det borgerliga styret i Region Skåne i ett uttalande ”öka produktiviteten för operationer”.

Man menar att det opereras ”för lite” och att man därför borde höja tempot.

Personalen på operationsavdel­ ningarna på de olika sjukhusen i Skåne har reagerat starkt på bor­ garnas uttalande och kallat det ”provocerande”, ”verklighetsfräm­ mande” och ”en käftsmäll”. Man sä­ ger att det som saknas är inte ökad

produktivitet, utan vårdplatser och personal till sjukvården. Med ökad press på personalen kommer sjuk­ skrivningar och personalflykt att fortsätta öka.

Den borgerliga alliansen tog över styret av Region Skåne efter valet 2018 och genomförde då en skatte­ höjning, samtidigt som stora ned­

skärningar inom den offentliga sjuvården fortsatte.

Samtidigt fortsatte och fortsät­ ter privatiseringen av sjukvården i ökande takt.

I praktiken innebär detta att skattepengar som ska gå till offent­ lig sjukvård överförs till privata vårdgivare. ■ Anders Wemmert

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

I korthet

Hur ska Sverige och Stockholm nå sina klimatmål om man underlättar för massbilismen i storstäderna?

5

Ingen stödlinje för din psykiska ohälsa

K

lara dig själv Vid årsskiftet kommer Hjälplinjen, stödlinjen för psykisk ohälsa, att försvinna. Dit har personer som mår dåligt kunnat ringa på kvällar och helger för att få stöd, hjälp och råd av i första hand psykologer på andra änden luren. Verksamheten kostar tio miljoner kronor per år och sköts av landets regioner via Sveriges kommuner och landstings bolag Inera. Men nu anser regionerna att man kan få ”mer nytta” för pengarna. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 26 november.

– Vi blev bestörta när vi hörde att man skulle lägga ner hjälplinjen, eftersom den är den enda i sitt slag, dit vem som helst kan ringa i akut kris och enkelt hitta ett enda nummer.

Det är en första kontakt, och en tidig kontakt för människor i kris kan verkligen spara in lidande, säger ordföranden för Nationell samverkan för psykisk hälsa, Anki Sandberg, till SR.

Fel på flertalet byggställningar

K Foto: Natalia Medina

Skrota Förbifarten – för klimatet och våra barns framtid Förbifart Stockholm beräknas kosta skattebetalarna cirka 38 miljarder kronor.

Detta är pengar som hade kunnat användas för att till exempel rusta upp och bygga ut kollektivtrafiken samt gång- och cykelbanor.

JULIA ENGSTRÖM offensiv@socialisterna.org

N

är trängselskatterna infördes hoppades många att pengarna skulle gå till utbyggd kollektivtrafik – vilket också utlovades inför folkomröstningen 2006 – men nu väntas de istället finansiera ett gigantiskt vägprojekt.

Oavsett var pengarna tas ifrån menar Rättvisepartiet Socialisterna (RS) att det är en mycket dum idé att satsa på utbyggda vägar och mer biltrafik i en storstad som Stockholm när vi står inför ett klimathot som är en av de största utmaningar människan någonsin har mött. Organisationer som Fältbiologerna menar att Sverige måste ligga på nollutsläpp år 2030.

I storstäder bör politiker istället satsa på kraftigt utbyggd kollektivtrafik, samåkningstjänster och billiga bilpooler för de som verkligen behöver bil. Det handlar också om tillsynes självklara saker som att inte placera stora köpcentrum

utanför stadskärnan så att det blir svårare att ta sig dit utan bil. På lands- och glesbygd är många väldigt beroende av bilen och då vore det bra om det fanns någorlunda billiga bilar som drivs av hållbart och lokalt producerad biogas.

I arbetsplanen för Förbifarten står det att transportsektorn i Stockholms län beräknas öka med 69 procent från 2007 till 2035, vilket är så långt ifrån nollutsläpp 2030 som vi kan komma.

Elbilar målas ofta upp av teknikfantaster som ett exempel på att vi inte alls behöver överge bilen. Arne Müller skriver dock i sin bok Elbilar och jakten på metallerna att brytningen av de metaller som krävs för att bygga elbilar är långt ifrån hållbar och i brytningen av litium krävs det mycket vatten, vilket är en global bristvara.

En annan fråga är också var elen kommer ifrån. 40 procent av Sveriges el kommer i dagsläget från kärnkraft. Vissa ser kärnkraften som en lösning på klimatkrisen, men det är en långt ifrån hållbar och säker energikälla av flera skäl. Främst för att det i dagsläget inte finns ett fungerande slutförvar för kärnbränsle.

Brytningen av uran orsakar också stora skador på människor, djur och natur och är därför förbjuden i Sverige sedan 2018. Istället har

man förpassat uranbrytningen till länder som har svagare arbets- och miljöskyddslagstiftning än Sverige.

När det gäller biobränslen som etanol beror det på hur den odlas och framställs. Det krävs mark för att framställa etanol och odlingsbar mark är globalt sett en bristvara.

Biogas, som framställs genom rötning av organiskt material, beskrivs av Naturskyddsföreningen som det mest klimatsmarta drivmedlet och ger cirka 80 procent mindre utsläpp än en bensinbil. Eftersom biogasbilar i dagsläget är mycket dyra och låginkomsttagare följaktligen inte har råd med en sådan bil är det heller inget alternativ till att bygga ut och subventionera kollektivtrafiken i storstäder som Stockholm.

RS står för att bygget av Förbifart Stockholm omedelbart bör stoppas och att resterande trängselavgifter ska gå till att rusta upp och subventionera kollektivtrafiken. Sveriges järnvägar ska förstatligas samt rustas upp och byggas ut oavsett om inkomsterna från trängselskatterna kommer att finnas kvar på lång sikt eller ej. Kollektivtrafiken måste också kraftigt byggas ut och förtätas samt göras avgiftsfri.

Slutligen vore det bra med någon form av subvention av biogasbilar för de som verkligen behöver en bil och såklart lättillgängliga och billiga biogasbilpooler. ■

onstruktion När fackförbundet Byggnads under årets arbetsmiljövecka i oktober gjorde kontroller på 1 100 byggen fann de att 65 procent av alla ställningar hade olika fel och brister, och på flera platser tvingades skyddsombuden stoppa arbetet på grund av de allvarliga bristerna.

Det rapporterar tidningen Elektrikern den 26 november.

– Felaktiga ställningar kostar liv och hälsa för oss byggnadsarbetare. I jakten på att tjäna pengar är det uppenbart att byggbranschen släppt kontrollen över vilka aktörer som kommer in på byggena och vilken utbildning de har och inte har, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm till Elektrikern.

Antalet dödsfall och olyckor ökar inom byggbranschen, där många olyckor är kopplade till osäkra och felaktiga byggnadsställningar.

Stress bakom långtidssjukskrivningar

P

sykisk ohälsa Enligt statistik från AFA försäkring för 2017 och 2018 står psykiska diagnoser, främst depression och stress, bakom 37 procent av de långa sjukskrivningarna (över 90 dagar). Dessa sjukskrivningar drabbar särskilt kvinnor inom välfärdssektorn, skriver Kommunalarbetaren (KA) den 21 november.

– Den typiska personen som har långvarig sjukfrånvaro på grund av en psykisk diagnos är en kvinna i 50-årsåldern som arbetar som undersköterska inom kommun och region och bor i Västra Götalands län. Hon är sjukskriven på grund av reaktion på svår stress, säger analytikern Elin Henriksson på AFA Försäkring till KA.

Gästarbetare: slavlön och skattesmäll

M

odernt slaveri I en granskning av Arbetet den 25 november redogörs för hur den lettiska gästarbetaren Renars Lazdin drog fiberkablar i Sverige för ynka 15 kronor i timmen plus 60 kronor i timmen i traktamente under nio månaders tid. Han fick då en lön varje månad på 12 900 kronor före skatt, men Skumraskbolaget Hyrlett inhuserade honom tillsammans med åtta andra i en liten stuga och drog 2 500 kronor av hans lön till ”hyran”. ”Jobbet” kostade honom sedan frysta konton, skuldsättning och en rejäl skattesmäll på 20 000 kronor, då Hyrlett hade skattefuskat, vilket sedan lämpades över på en del av arbetarna.

– Jag var som en slav. Men jag har lärt mig av mina misstag. Nu skulle jag aldrig jobba för så lite pengar med ett sådant jobb i så många timmar. Absolut inte, säger Renars till Arbetet.

Piteås lärare tvingas tvätta gardiner

R

ädda skolan I de allt mer förnedrande nedskärningarna ska nu lärare i Piteå tvätta gardiner och dammsuga sina klassrum själva, något som starkt upprör lärarkåren i kommunen. Detta menar Lärarnas riksförbunds kommunombud Ingrid Pihl ”rimmar väldigt illa med att renodla läraryrket, att låta lärare få vara lärare”. Det rapporterar Skolvärlden den 26 november. ■

INRIKES

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

6

”Kommunal, hjälp oss ta

Den finska poststrejken utökas och får stöd av en mängd olika fackföreningar.

strid mot 12-timmarspassen”

K

”Jag är postiljon,

inte en slav!”

När 10 000 postanställda hotas av sämre löner och arbetsvillkor har deras fack PAU backats upp av viktiga delar av den finska fackföreningsrörelsen i en massiv strejk. Stora delar av exporten har stoppats, kollektivtrafiken inskränks och posthantering är i princip utslagen. Pressen är stor på Posten att backa, vilket vore en mycket viktig seger för fackföreningsrörelsen.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

Detta har lett till att postanställda har demonstrerat utanför riksdagen med plakat som ”Jag är postiljon, inte en slav!” och krävt besked från den socialdemokratiska ministern för ägarstyrning, Sirpa Paatero.

Både riksdagsledamöter från Vänsterförbundet och Socialdemo­

LULEÅ

VI SAMLAR MOTKRAFT

30 nov. kl 15-19. IOG T (köpm

Återigen är det de mer militanta facken inom den finska fackfören­ ingsrörelsen som har backat upp postarbetarna i denna nyckelfråga för alla arbetare – en viktig signal till svenska fackliga aktivister.

Chansen finns för att slå ett verk­ ligt slag mot arbetsgivarnas försök att skapa en stor låglönemarknad.

För att segern inte ska glida ur hän­ derna måste pressen ökas ännu mer.

En endags generalstrejk som stan­ narhela landet i protest mot både arbetsgivare och regering skulle innebära spiken i kistan för Postens avtalsshopping. ■

”Vi är undersköterskor och vård­ biträden som jobbar i Haninges äldreomsorg. Vi har stått ut med mycket, under lång tid: Ständiga försämringar av våra arbetsvill­ kor, i princip årliga nedskärning­ ar i verksamheten och nu i år kom obligatoriska 12-timmarspass på helg samtidigt som bemanningen försämras på många avdelningar.

På ett boende har nattbeman­ ningen nu minskats från tre till två anställda som ska ta hand om 32 dementa på två våningsplan.

Detta trots att vissa boende krä­ ver tre anställda vid larm. Nattbe­ manningen går från lägstanivå till katastrofnivå samtidigt som även de ska jobba 12-timmarspass.

Vi anser att 12-timmarspass och minskad bemanning utsät­ ter både anställda och boende för livsfara. Vi ser nu hur antalet tillbud skenat efter att 12-tim­ marspassen infördes. Och nästa år kommer ytterligare nedskär­ ningar på bemanningen.

Det hela är ganska enkelt: Våra kroppar orkar inte med 12-tim­ marspassen, särskilt inte i kom­ bination med försämrad beman­ ning och ständiga nedskärningar.

Trots alla försämringar har vi aldrig kallats ut i konflikt eller till demonstrationer av Kommunal, vår fackförening. Vi undrar om ledningen i Kommunal har nå­ gon plan? Vad tänker ni göra för att pressa kommunen att ta bort 12-timmarspassen och upphöra med att försämra bemanningen?

Vi är 170 anställda som orga­ niserat oss mot 12-timmarspas­ sen och skrivit ett gemensamt upprop till kommunen.

Om Kommunal, vårt fack, kallar till demonstration mot 12-timmarspassen, då kommer vi. Om Kommunal ”tar fajten”, då kommer vi kunna värva tillbaka alla våra kollegor på avdelningar­ na till Kommunal.

Vi, 38 medlemmar i Kom­ munal sektion Sydost, vädjar nu till ledningen att agera för att 12-timmarspassen tas bort.” ■ Sofia Abukar, Anqi Rydberg, Malla Törnquist, Therese Lundh, Lena Klerkefors-Pettersson, Rano Miraliyeva, Anna Yaman, Phia Steen, Pirjo Kettunen, Eva Vestin, Lena Åkerström, Jill Lidström, Birgitta Uvehag, Mary Williams, Carina Renard, Ayse Altunay Özcan, Carla Vargas, Laila Tokola, Karina Bassmann Therese Petersson, Ania Faisal, Cathrine Flodèn, Miraliyeva Gulnara, Inger Granberg, Olga Popovic, Secil Yildiz, Fikreta Barucic, Sara Gerth, Oulimata Diop, Shazia Paracha, Eva Jurgin, Kristina Sebom Smedberg, Cecilia Hjalmarsson, Riitta Itäjärvi, Carina Burman Ingemansson, Ulrika Nunez Lindgren, Anne Millberg, Nevim Elaldi

JORDBRO

En kväll i kampens tecken Ändra systemet inte klimatet!

-men hur?

Världen i uppror!

Ung a Soc ialis ter

Följ > Stöd > bli aktiv!

socialisterna.org/haninge instagram.com/rattvisepartiet_haninge twitter.com/rshaninge facebook.com/RattvisepartietSocialisternaH aninge swish 123 240 32 85 rs.haninge@socialisterna.org 072-524 42 95

Kommer Kommunal stödja kampen eller tyst se på?

Foto: Mattias Bernhardsson

Hongkong, irak, sudan, chile...

mat, musik, poesi, konst

antorget)

Vad gäller de 700 postsorterare som redan i september överfördes till dotterbolaget Posti Palvelut är det uppenbart ett fall av avtalsshop­ ping. Timlönen sänks med upp till 30 procent och nattersättningen med upp till 80 procent! Dessutom införs arbetstidsmodeller som för­ svårar vardagen för redan lågavlöna­ de arbetare med ett fysiskt krävande arbete. Arbetarna vet vad som vän­ tar; 2017 överfördes 2 300 tidnings­ utdelare till samma avtal. År 2015 försökte sig finska Pos­ ten på en liknande attack men slogs då tillbaka av strejker. Nu är ilskan och gensvaret ännu större. Efter att PAU utlyste sin strejk den 11 no­ vember (som nu har utökats och förlängts till den 22 december) har

sympatiaktionerna strömmat in från många olika fack.

Avgörande i förhandlingarna är de 700 postsorterarna. Facken vill sätta stopp för avtalsshopping, medan Posten först har vägrat för­ handla om frågan och deras VD har hävdat att de har regeringens stöd.

a

P

osten och dess arbetsgivar­ organisation Palta har gått till frontalangrepp mot de anställda på två olika sätt. Dels har 700 anställda överförts till ett helägt dotterbolag med ett annat, billigare, kollektivavtal. Dels har budet till övriga anställda i avtalsförhandling­ arna varit skamligt. Enligt Journa­ listen erbjuds noll procent i löneök­ ning, halverad semesterersättning, mer arbetstid utan ersättning och begränsningar i sjuklönerna.

kraterna mötte de demonstrerande och hävdade att de står på deras sida – men uttalande klingar falskt när de samtidigt sitter i den regering som först har vägrat att ingripa och sedan bara tillsatt fyra ”utredare”.

Under tiden växer stödet för rasisterna i Sannfinländarna, som påstår sig stå på de postanställdas sida (trots att de själva satt i reger­ ing till 2017 då posten började av­ talsshoppa).

ampanjen Nej till slav­ liknande scheman i Ha­ ninges äldreomsorg har samlat 170 undersköterskor och vårdbiträden – en majoritet av de anställda på Haninges vård- och omsorgsboenden. Tre demonstra­ tioner har hållits utanför kom­ munhuset, flera anmälningar har gjorts till Arbetsmiljöverket och över 15 debattartiklar samt även ett massivt upprop har publicerats i lokaltidningen Mitt i Haninge.

Kampanjen har pressat fram att det på pappret finns en majo­ ritet i kommunfullmäktige för att ta bort 12-timmarspassen. Kam­ panjen och den massiva kritiken har också inneburit att äldreför­ valtningschefen tvingats lämna sin tjänst. Men 12-timmarspas­ sen är fortfarande kvar.

Offensiv publicerar här ett öppet brev från 38 medlemmar i Kommunal sektion Sydost som vill att ledningen hjälper de an­ ställda att ta strid mot 12-tim­ marspassen.

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

7

Marknad eller klimaträttvisa?

I ett samhälle där klassklyftorna och de regionala klyftorna växer är också skillnaderna när det gäller koldioxidutsläpp jättestora. Samtidigt förväntas ”vi” alla ta ett ansvar för klimatet. Om klimatpolitiken inte utgår från klasskillnader och skillnader mellan stad och land kommer den inte att kunna bli framgångsrik.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

M

icrosoftgrundaren Bill Gates flygande orsakade 1 600 ton i koldioxidutsläpp under ett år. Det globala genomsnittet är 100 kilo per person.

Det resultatet kom en grupp forskare i Lund fram till när de tittade på tio internationellt kända personers flygutsläpp. Slutsatsen var att dessa ”superutsläppare” inte nämnvärt påverkats av alla rapporter och uppmaningar att minska flygandet och därmed utsläppen.

Ett privatflygplan beräknas orsaka 40 gånger så stora utsläpp per person som ett reguljärflyg. Trots detta ökar försäljningen av sådana plan. Under de närmaste tio åren väntas 8 000 privatplan levereras runt om i världen.

Det går att se samma mönster när det gäller bilförsäljningen.

Försäljningen av SUV:ar har ökat dramatiskt under det senaste årtiondet. Dessa ofta dyra fordon är idag den näst största orsaken till att koldioxidutsläppen ökar (kraftindustrin är större). I Sverige har försäljningen av riktigt exklusiva bilar med höga utsläpp ökat rejält. Antalet bilar av märket

Porsche har nästan fördubblats sedan 2010.

Detta är två exempel på en mer allmän bild av att koldioxidutsläppen har ett nära samband med inkomstklyftorna globalt och inom olika länder. Biståndsorganisationen Oxfam har visat att den rikaste tiondelen av världens befolkning står för 49 procent av de globala utsläppen. De fattigaste 30 procenten står för 4,5 procent av utsläppen.

I Sverige har det gjorts några undersökningar av utsläppsskillnader kopplade till inkomst. Ett exempel är Göteborg, där utsläppen per person i ett typiskt hyreshusområde beräknades till sex ton koldioxid och till tio ton i ett typiskt villaområde.

Det finns också tydliga regionala skillnader. År 2005 bodde nära hälften av världens befolkning i städer. Samtidigt visar en rapport från World Watch Institute att städerna stod för 82 procent av världens gasförbrukning, 76 procent av kolförbrukningen och 63 procent av oljeförbrukningen. Detta samband går att se i alla delar av världen.

En rapport från Hela Sverige

ska leva visar att det är människor i storstäder som står för de största klimatpåverkande utsläppen, även om skillnaderna mellan olika delar i dessa städer kan vara stora.

Med sådana slående utsläppsskillnader kopplade till inkomst och var människor bor kan man tycka att det borde prägla klimatpolitiken. Så är det inte. En stor del av klimatpolitiken utgår istället från att ”vi” måste förändra våra vanor och vår konsumtion. Men att på det sättet likställa en familj i hyreshus i en stad eller någon som bor i ett mindre samhälle utan tillgång till kollektivtrafik med höginkomsttagare med mångdubbelt större utsläpp blir helt absurt.

I själva verket är delar av dagens klimatpolitik värre än så. En rapport som ingick i Långtidsutredningen 2003 visade att koldioxidskatterna är mer kännbara för låginkomsttagare än höginkomsttagare, eftersom bland annat bilbränsle står för en större del av hushållsutgifterna.

När det gäller de subventioner som går till elbilsköpare är övervikten för särskilt Stockholmsområdet tydlig. Nästan hälften av stödet gick under förra året till personer i Stockholms län, den del av landet där medelinkomsten är högst och det finns en relativt väl utbyggd kollektivtrafik.

Detta gör det begripligt att Facebookgruppen Bensinupproret 2.0 kunde få ett sådant genomslag. På ungefär en månad växte den från

Foto: Wikimedia Commons, Johannes Jansson

Det är inte ”vi” som är problemet – det är de superrika och det kapitalistiska systemet som offrar allt för höjda profiter.

10 000 till över 600 000 följare och företrädare för gruppen fick uttala sig för krav på att sänka bensinpriset till 12 kronor i olika medier. På sin hemsida och i sina uttalanden är gruppen noga med att betona att man månar om människor i glesbygd med låga inkomster.

Det finns två sidor av detta motstånd mot att bensin- och dieselpriserna steg upp mot 17 kronor under en period i våras. Det finns människor som bor utanför städerna som måste köra långa sträckor till jobb, utbildning och service och där det inte finns kollektivtrafik. I en

Den andra sidan av saken är att rörelser som Bensinprisupproret 2.0 är ett användbart redskap för de som vill bromsa eller helt stoppa klimatomställningen. Det går inte att hitta 600 000 personer som kännbart drabbats av de höjda bränslepriserna. Det är betydligt fler företag och personer som ”drabbats” för att de köpt en SUV eller annan bil med hög bränsleförbrukning. På sin hemsida säger Bensinupproret 2.0 att en sänkning av bensinpriset till 12 kronor inte skulle öka utsläppen eftersom bilen bara används för nödvändiga resor.

Om man istället tror på vad forskningen säger skulle en sådan prissänkning öka bränsleförbrukningen med cirka 15 procent. Organisationens alternativ – att satsa på en övergång till biobränslen – faller bland annat på problemet med att få fram tillräckliga mängder utan allvarliga miljökonsekvenser.

En granskning i Svenska Dagbladet visade att Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna på olika sätt understött tillväxten för Bensinupproret. Även i andra länder har inslag i en borgerlig nyliberal klimatpolitik mött motstånd. De gula västarna och den norska proteströrelsen mot vägavgifter är exempel på detta. Så länge det är möjligt för höginkomsttagare att släppa ut mångdubbelt mer än människor med låga och normala inkomster är liknande protester att vänta i Sverige och i andra länder.

En socialistisk miljöpolitik måste ta sikte på de stora företag som står för en stor del av utsläppen och på de smala högavlönade skikt av befolkningen som står för en stor del av utsläppen. Det måste vara svårt och dyrt att skaffa lyxbilar, jättevillor och stora båtar. Att sätta ett pris på utsläppen kommer inte att vara tillräckligt. Det kommer att krävas förbud mot fordon med orimligt höga utsläpp och resursförbrukning, regler för hur bostäder får byggas med mera.

På punkt efter punkt kommer det att krävas att klimatpolitiken utmanar kapitalets och de förmögna samhällsskiktens intressen för att den ska bli effektiv. del områden kanske den har funnits tidigare, men har senare dragits in.

Höjningar av bränslepriserna är ytterligare en orättvisa som drabbar människor i dessa delar av landet.

Kommuner i glesbygd är i särskilt djup kris, vilket gör att skolor och annan service hotas och kommunalskatten är hög.

Butikskedjor och banker centraliserar sin verksamhet. Arbetsförmedlingen är i full gång med att avveckla en stor del av sin verksamhet. Höjda bränslepriser blir ytterligare en försämring, som dessutom är tydlig och omedelbart kännbar i plånboken.

En rättvis skatte- och fördelningspolitik kan dra åt samma håll som en rättvis klimatpolitik. Det behövs en kraftfull utbyggnad av kollektivtrafik i offentlig regi och avgiftsfri i hela landet för att snabbt minska behovet av bil och flygresor.

Städerna måste gå före med en planering som gör det möjligt att klara sig utan bil, även om detta krockar med handelns, byggbolagens och bilbranschens intressen.

På punkt efter punkt kommer det att krävas att klimatpolitiken utmanar kapitalets och de förmögna samhällsskiktens intressen för att den ska bli effektiv. ■

ANALYS

28 NOVEMBER 2019 # 1 377

8

Masskampen 2019 – en g År 2019 markerar en definitiv politisk vändpunkt globalt.

Särskilt under de senaste månaderna har vi sett masskamp och generalstrejker med revolutionära drag. Det är explosioner som har laddats upp under lång tid – mot makthavare, deras nyliberalism och bristen på demokrati. Dessa protester har också uppvisat grundläggande idéer i det socialistiska programmet – arbetarklassens styrka och behovet av internationalism.

Samtidigt har regeringar, diktatorer och generaler visat att den härskande klassen inte avgår frivilligt. Väpnad kontrarevolution och brutalt förtryck har använts mot fredliga demonstrationer och unga aktivister.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

D

e flesta regeringar runt om i världen är tysta om kontrarevolutionens våld eller kräver ”lugn”. Nyhetsmedier talar om ”våldsamma konflikter” mellan statliga styrkor och demonstranter.

Faktum är att våldet överallt består av attacker från tungt beväpnade kontrarevolutionära styrkor, medan de som protesterar försöker försvara sig.

I Bolivia har fler än 30 personer dödats av statliga styrkor under de senaste två veckorna, åtta av dem i en massaker i El Alto den 19 november. För imperialismen och regeringarna är dessa händelser en skarp varning om hur svagt deras globala kapitalistiska system är.

Denna våg av protester äger rum samtidigt med en kraftig ökning av interimperialistiska konflikter (USA mot Kina), en trolig nedgång i världsekonomin och en fördjupad klimatkris.

Förra veckan blev Iran och Colombia de senaste arenorna för massprotester. I Iran, efter ytterligare en drastisk prishöjning på bränsle, ägde protester rum i över 100 städer. Den nya ekonomiska bördan för arbetare och fattiga kopplades omedelbart

på jobb, vatten, elektricitet etcetera.

Politiskt har massorna också dragit slutsatsen att regimförändring inte är tillräckligt. I Sudan har massorna fortsatt sina mobiliseringar efter att diktatorn al-Bashir störtades. Årets rörelser är långvarigare än tidigare. Protesterna på Haiti startade i februari och Hongkong i juni.

Libanons ”oktoberrevolution” tvingade premiärminister Hariri att avgå efter två veckor. I mitten av november gick bankarbetare ut i obegränsad strejk, vägar blockerades runt om i landet och statliga byggnader blockerades. Algeriet har sett massdemonstrationer varje fredag, också efter att Bouteflika tvingades avgå, med slagordet ”Ny Revolution”.

Kampen är också inspirerad av de ungdomliga klimatstrejkerna och den globala kvinno- och feministrörelsen. Både har en internationell karaktär och använder strejkvapnet.

Med generalstrejker har styrkeförhållandet mellan klasserna gjorts mycket tydligt – den isolerade lilla eliten mot majoriteten av arbetarna och fattiga, inklusive arbetarklassens ekonomiska och kollektiva roll, den kraft som kan

Obegränsade generalstrejker och massrörelser av en revolutionär karaktär väcker frågan om makten.

Vilken klass ska styra? till den teokratiska diktaturen. Den högste ledaren, Khamenei, gick ut på TV för att fördöma protesterna och hävdade att extrainkomsterna på bränsle skulle gå till de fattigaste.

Svaret var ökad ilska, inklusive att bilder av Khamenei brändes.

I Colombia följdes generalstrejken den 21 november, med 250 000 i demonstrationer, av gatuprotester mot privatiseringar och nedskärningar av pensioner. Staten svarade med ett utegångsförbud i Bogotá och tung polisnärvaro.

Jämfört med den så kallade arabiska våren 2011, som störtade Mubarak i Egypten och Ben Ali i Tunisien, är denna protestvåg global och har tydligare sociala krav

uppnå en socialistisk omvandling av samhället.

Rörelserna kombinerar många frågor, från ekonomiska svårigheter och brist på demokrati till sexistiskt förtryck och miljöfrågor.

I Indonesien i slutet av september organiserades studentprotester på över 300 universitet mot en lag som olagligförklarade sex utanför äktenskapet, riktat mot hbtq+-personer, men kraven riktades snabbt också mot korruption och avverkning av regnskogar.

Borgerliga ”experter” har stora svårigheter att förklara dessa rörelser. Tidskriften Economist avfärdar kopplingen till nyliberalism

Under hela året har massrörelser skakat makthavarna: Sudan, Chile (bilden), Libanon, Hongkong och så vidare. Motståndet mot den

och regeringars politik, och påstår att ”sökandet efter ett gemensamt tema är meningslöst”, att protester kan vara ”mer spännande och även roligare än den grå vardagen” och varnar för att ”solidaritet blir mode”.

Detta förklarar naturligtvis ingenting: varför protesterna äger rum nu eller varför inte fler alltid tycker om den här typen av ”kul”.

Som marxister måste vi överväga och analysera både de tydliga gemensamma nämnarna, styrkorna och svagheterna i dessa rörelser, liksom de olika krafterna i kontrarevolutionen. Naturligtvis finns det nationella särdrag, men också många likheter.

Detta är en global vändpunkt som skapas av kapitalismens djupa politiska och ekonomiska kriser, dess återvändgränd och förfall, vilket förklarats i många diskussioner och dokument från CWI-majoriteten. Politiskt ser vi den härskande klassen förlita sig på högerpopulism och nationalism, i ett alltmer parasitärt ekonomiskt system. De har ingen utväg.

Vem riktas dessa massprotester mot? Vad ligger bakom den explosiva ilskan?

1. Det extrema hatet mot regeringar och partier. I Libanon är den do-

minerande parollen ”Alla måste avgå”. Till skillnad från den stora rörelsen 2005 inkluderar detta krav nu också Hizbollah och dess ledare Nasrallah. I Irak vill rörelsen förbjuda alla befintliga partier i kommande val, inklusive Muqtada al-Sadrs rörelse som har kunnat avleda tidigare protester. I Chile ropar människor på gatorna ”Bort med alla tjuvar”.

2. D ecennier av nyliberalism och krympande levnadsstandard, ingen framtid. Internationella valutafondens (IMF) krav på mer nyliberalism med minskade statliga subventioner utlöste revolterna i Sudan och Ecuador. I Libanon går 50 procent av statens utgifter till skuldbetalningar. Nya åtstramningar utlöste också protesterna i Haiti, Chile, Iran, Uganda och andra länder. Till detta hör den extrema ökningen av ojämlikheten, med Hongkong och Chile som viktiga exempel.

Kampen visar upp många gemensamma drag.

1. E norma fredliga demonstrationer var startskottet i många länder.

Två miljoner marscherade i Hongkong i juni (med en befolkning på 7,3 miljoner), över en miljon vardera i Chile och Libanon, och

flera hundratusen på Tahrirtorget i Bagdad. I de flesta fall har protesterna inte bara varit i storstäderna, utan har spridits till mindre städer och landsbygd.

2. G eneralstrejker har varit avgörande för att störta och skaka regimer. År 2019 började med den stora generalstrejken i Indien (150 miljoner) och fortsatte med Tunisien, Brasilien och Argentina. I höst har det varit generalstrejker i Ecuador, Chile (två gånger), Libanon, Katalonien och Colombia, plus strejker i Rom och Milano. Irak har sett stora strejker av lärare, hamnarbetare och läkare. Regeringsbyggnader har ockuperats (som centralbanken i Beirut) eller bränts ner i många städer i Irak. Vägar har blockerats i Irak och Libanon, liksom i Peru där ursprungsbefolkningen kämpar för att stoppa gruvprojekt som hotar miljön.

Vägblockader var också metoden för de gula västarna i Frankrike.

3.

Kampen har visat nya medel i kampen och drag av ett nytt samhälle. I Bagdad har Tahrirtorget tagit traditioner från torget med samma namn i Egypten 2011, med ett sjukhustält, gratis transporter och till och med en dagstidning. I Ecuador bildades

28 NOVEMBER 2019 # 1 377

9

global politisk vändpunkt

I Sudan undertecknade officiella protestledare en överenskommelse över massornas huvuden med militären om maktdelning. Detta lämnade den verkliga makten hos general Hemeti och hans ökända styrkor. Nu växer protesterna igen, mot avtalet och generalerna.

I Chile har ett viktigt krav varit en ny konstitution, eftersom den nuvarande är från 1980, under Pinochets diktatur. Kravet på en revolutionär konstituerande församling av demokratiskt valda företrädare från arbetsplatser och arbetarområden är emellertid motsatsen till en församling som inkluderar president Piñera och högerpartier. År 2011 varnade CWI för illusioner av ”regimförändring” i slutet av striderna. Staten, kapitalisterna och imperialismen lämnades intakta och öppnade dörren till kontrarevolution. Men nederlag är inte lika långvariga som på 1930-talet eller 1970-talet. Massprotester i Iran krossades 2009 och igen 2017, men återvände igen i år. Detsamma har hänt i Irak, Zimbabwe och Sudan. Nya protester visar också att Egypten inte är stabilt.

dre än en tredjedel av parlamentet.

Sveriges utrikesminister Ann Linde har uttryckt stöd för kuppen. Över 300 har dödats och 15 000 skadats i Irak under den senaste månaden. I Chile har 285 personer förlorat synen efter att ha skjutits i ögonen. I Frankrike i våras drabbades 40 personer av ögonskott. I Guinea i Västafrika dödades fem personer i protester mot att president Alpha Conde skulle ställa upp för en tredje mandatperiod.

Obegränsade generalstrejker och massrörelser av en revolutionär karaktär väcker frågan om makten.

Vilken klass ska styra? I många länder skulle vår uppmaning vara en 24-timmars eller 48-timmars generalstrejk istället för en total strejk.

Detta för att förbereda arbetarklassen, låta den känna sin styrka och överlägsenhet, att börja organisera och öka medvetandet om sina fiender, för att välja sitt ledarskap.

De flesta av de nuvarande kamprörelserna är en ”all-in”-kamp som omedelbart utmanar den kapitalistiska klassens makt. I jämförelse med tidigare epoker lämnar dagens situation inget utrymme för långa perioder av reaktion utan kamp. Vad som kommer att hända i Bolivia är fortfarande en öppen fråga. Kontrarevolutionen har slagits ner tidigare i Bolivia, som av rörelsen 2008.

Det finns fortfarande risk för en attack från den kinesiska armén i Hongkong, även om de många varningarna för en ny massaker som på Himmelska fridens torg hittills inte har inträffat. Risken för återgång till sekterism i Libanon eller Irak är en verklig fara. Den styrande klassen vill också avleda protesterna till förhandlingar eller val.

I Argentina var detta tydligt fallet när peronisternas Fernández och Fernández-Kirchner vann valet nyligen. Massorna ville bli av med Macri, det tidigare stora hoppet för kapitalismen i Latinamerika, som istället skapade en ny djup finansiell kris. Den nya Peronistregeringen kommer emellertid inte att få någon smekmånad eftersom den kommer att fortsätta med IMF:s politik.

Vi kommer utan tvekan att se ytterligare länder och regioner gå in i denna trend av massrörelser. En effekt på medvetenheten blir att öka förståelsen att kamp är det enda sättet att uppnå förändringar. Antikapitalistiska och socialistiska idéer kommer att utvecklas i sökandet efter ett alternativ till kapitalism och förtryck.

Vänsterns och arbetarorganisationens svaghet innebär att det kommer att bli en utdragen process, med både språng och bakslag.

Den allmänna lärdomen är dock densamma som 1905 eller 1968 – behovet för arbetarklassen att ta makten för att säkra de framsteg som en massrörelse kan vinna och för att uppnå en grundläggande förändring, ett socialistiskt samhälle. ■

rådande ordningen och nyliberal politik förenar dem.

folkförsamlingar och Chile har också ny lokal organisering. I Libanon lämnade studenterna universiteten för praktisk utbildning i städerna. I Hongkong har unga uppfunnit nya metoder för gatukonfrontationer för att möta tårgas och polisvåld.

4. Sekteristisk splittring har övervunnits med gemensam kamp, typiskt i förrevolutionär kamp. I Libanon kämpar shia- och sunnimuslimer tillsammans med kristna. I Irak kämpar också shia och sunni tillsammans, även om det mest är i shiaområden hittills. I Latinamerika spelar ursprungsfolkens organisationer en ledande roll i Ecuador och Peru, och i motståndet mot kuppen i Bolivia. Internationalismen är också tydlig, med solidaritetsuttalandet från massorna i Irak till protesterna i Iran, liksom den stora demonstrationen i Buenos Aires mot kuppen i Bolivia.

Rörelserna har vunnit stora segrar och eftergifter. Långvariga diktatorer i Sudan och Algeriet har störtats, regeringen i Ecuador flydde från huvudstaden, ministrar har avgått i Libanon, Chile och Irak.

I Chile hävdade president Piñera först att landet var ”i krig” mot

protesterna, men tvingades sedan ”be om ursäkt” och dra tillbaka de åtgärder som utlöste rörelsen.

Kampen i Hongkong sticker ut på många sätt. Våra kamrater på plats ger oss analyser och information. Kampen har präglats av ungdomens otroliga beslutsamhet och mod. Att Hongkong styrs från diktaturen i Peking innebär att reträtter som i andra länder inte erbjuds.

I augusti varnade CWI-kamrater för ”krypande undantagstillstånd”. I mitten av november förändrades detta, när Xi Jinping gav nya direktiv – protesterna måste stoppas. Regimens hopp om att trötta ut rörelsen och sedan öka repressionen (som mot paraplyrörelsen 2014) misslyckades. Istället skapade proteströrelsen ytterligare en stor kris för Xis styre.

Med förtryck på en ny nivå uppstod krigsliknande scener måndag-­ tisdag den 18-19 november med polis som hotade med att använda skarp ammunition och studenter på universiteten som försökte försvara sig med molotovcocktails och pilbågar. Tisdag morgon attackerade polisen med över 1 500 tårgasskott och studenterna vid PolyTech-universitetet tvingades överlämna sig till polisen. Mer än tusen arresterades och riskerar nu tio år i fängelse.

Stödet för ungdomens kamp visades med solidaritetsmanifestationer på gatorna och ännu mer i det stora nederlaget för högerpartierna på regeringens sida i lokalvalen, söndagen den 24 november (läs mer om Hongkong på sid 10).

I debatterna och splittringen av CWI under 2019 spelade frågan om medvetenheten en viktig roll. Att förstå den avgörande rollen för den organiserade arbetarklassen betyder inte att ignorera andra viktiga sociala rörelser. Medvetenheten kan ta språng baserat på erfarenheter av kamp. Denna process har börjat, men i huvudsak saknar masskampen organisation och ledarskap för att utveckla en strategi för en socialistisk omvandling av samhället. Inga arbetar- eller vänsterpartier med tydlig socialistisk politik och kampinriktning har utvecklats. Denna höst har också visat att kapitalistklassen inte tvekar att använda det mest brutala kontrarevolutionära förtryck för att stanna vid makten. De föredrar andra, mer fredliga medel, men är beredda att använda våld som en utväg.

I Bolivia genomfördes en militärkupp med stöd av USA:s imperialism och den brasilianska regeringen under Bolsonaro. Den nya ”presidenten” Añez ”valdes” av min-

INTERNATIONELLT

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

10

Valet stod mellan regimens auktoritära styre och brutala våld eller massornas kamp för demokrati och frihet. För regimen är valresultatet ännu en förödmjukelse.

Valkollaps för Xi:s partier i Hongkong Valen till stadsdelsfullmäktige den 24 november var en enorm seger för den antiauktoritära proteströrelsen. Utan massprotesterna, som har pågått i nästan sex månader, hade denna jordskredsseger aldrig ägt rum.

SOCIALIST ACTION

CWI Hongkong

5

000 demonstranter har hittills arresterats under kampens gång, varav ungefär en tredjedel av dem under 18 års ålder. Polisbrutaliteten har eskalerat under protesternas gång, med tusentals inlagda på sjukhus och tre ungdomar, varav en bara 14 år, har skjutits med skarp ammunition.

Slutsiffrorna i distriktsfullmäktigevalen är 388 mandat för oppositionen (från tidigare 126) och 59 för pro-Pekingpartierna (från tidigare 298). Detta innebär att pandemokraterna och andra oppositionskandidater har vunnit 87 procent av mandaten tack vare ett valsystem baserat på relativ majoritet [där en enda valomgång avgör]. Deras röstandel var 60 procent jämfört med 40 procent för proregeringspartierna.

Valdeltagandet var 71,2 procent, ett nytt rekord. Köer bildades utanför många av de 600 röststationerna en timme innan de öppnade.

Många ungdomar fanns bland dem i en helomvändning från tidigare år.

Hongkong är ingen demokrati; dess politiska system möjliggör val för stadsdelsfullmäktige, vilket är den lägsta regeringsnivån, och för hälften av platserna i det lagstiftande rådet (Legco) där proregeringssidan har en inbyggd majoritet tack vare de riggade så kallade ”funktionella valkretsarna” reserverade mestadels för näringslivet/storföretagen. Regeringen, som leds av ett statsöverhuvud som godkänns av Peking, väljs inte.

Ingen är mer förvånad över valresultatet än de pandemokratiska oppositionsledarna. De går från att kontrollera noll fullmäktigeförsamlingar till att kontrollera 17 av 18.

Stadsdelsfullmäktige är relativt sett maktlösa. Det har funnits en stark konservativ tradition att avpolitisera dessa val, men detta år har de ”opolitiska” traditionerna i valen blåsts bort av en oemotsvarad militant stämning. Valet blev en de facto folkomröstning om att

stödja antingen antiregeringsprotesterna eller regeringens allt brutalare tillslag.

Resultatet ger inga tvivel om var majoriteten av Hongkongborna står. För regeringen, pro-Pekings kapitalistiska etablissemang och Xi Jinpings diktatoriska regim är detta ett förödmjukande bakslag.

Det reser också nya komplikationer för regeringen och KKP att försöka få ett slut på den politiska krisen. Efter KKP:s fjärde plena i slutet av oktober var det tydligt att Peking utövade tryck på Hongkongs regering och polisen – Pekings förlängda arm – för att mer skoningslöst hantera de mestadels unga demonstranterna.

Planer fanns för en lokal variant av 4 juni (1989 års massaker på Himmelska fridens torg), kanske med mindre dödliga metoder, men med ett liknande syfte att på ett chockerande och våldsamt sätt få ett slut på protesterna. Denna plan är inte längre möjlig på kort sikt.

Resultatet är ett förkrossande nederlag för regeringen och ett allvarligt bakslag för KKP-regimen. Det kommer också få efterverkningar i Fastlandskina, både på marken och i den interna maktkampen. Pekings nationalistiska och antidemokratiska, chauvinistiska anti-Hong-

kongpropaganda har alltid hävdat att protesterna bara hade fått stöd av en minoritet.

Inte ens världens bästa internetcensur kommer att hindra dessa resultat från att bli kända i Fastlandskina, vilket på ett betydande sätt kan underminera den statliga propagandan mot rörelsen.

levererat – en enorm energiinjektion. För att besegra den kinesiska diktaturen, vilket är det enda sättet att vinna rörelsens fem krav och få ett slut på det auktoritära styret i Hongkong, är en rörelse enbart i Hongkong inte tillräckligt.

Kampen måste spridas till Fastlandskina genom att länka samman med de förtryckta arbetarna och ungdomarna – en kraft KKP fruktar mer än någonsin – och också uppmana till solidaritet runtom i världen. Det betyder solidaritet från vanliga arbetare och särskilt de som kämpar mot liknande förtryck i heroiska masskamper från Chile till Katalonien till Iran.

Det innebär inte att sätta sitt hopp till Trump eller andra kapitalistiska högerpolitiker i USA eller Europa, vars attityder till Kina och Hongkong dikteras av handels- och affärsavtal snarare än av demokratiska rättigheter. Den rutten är snabbspåret till förräderi och nederlag.

Hongkongs makalösa valtsunami är en möjlighet att starta om massrörelsen, som är i starkt behov av en ändrad riktning för att vinna.

Kampen måste basera sig på arbetarklassen som den mest effektiva sociala kraften för att paralysera och störta en auktoritär regim.

Bygget av demokratiska kommittéer – på arbetsplatser, skolor och lokalområden – för att organisera rörelsen på ett mer solitt och effektivt sätt är också en huvudprioritet.

Detta reser behovet av ett nytt politiskt tillvägagångssätt för att länka den demokratiska kampen med kampen för arbetares och fattigas rättigheter, eftersom den ena inte kan vinna utan den andra. Det innebär att utöka de fem kraven till att inkorporera arbetares och ungdomars behov: för ett nödprogram för att bygga 100 000 allmännyttiga bostäder om året, dramatisk ökning av lönerna, ett allmänt pensionssystem och åtta timmars arbetsdag.

Dessa krav har alltid fått mothugg av de kapitalistiska storpam-

För regeringen, pro-Pekings kapitalistiska etablissemang och Xi Jinpings diktatoriska regim är detta ett förödmjukande bakslag.

Men det finns andra faktorer som kan spela regimen i händerna i att försöka återta kontroll över situationen. Ett skikt av de pandemokratiska ledarna kommer att vara mottagliga för regimens och kapitalisternas tryck på att trappa ner rörelsen.

Den största valvinnaren inom det pandemokratiska blocket är Demokratiska partiet med 91 mandat (från tidigare 43). Partiet har en historia av att sluta avtal bakom stängda dörrar med representanter för KKP och bromsa kampen för demokratiska rättigheter.

Massrörelsen i Hongkong måste trappa upp och dra vinning av den politiska fördelen dessa val har

parna vars intressen den auktoritära regeringen tjänar. Vi i Socialist Action (CWI Hongkong) vill ha rätten att välja en regering via allmän rösträtt från 16 års ålder, men också ta över storföretag och banker under demokratisk kontroll och styre, vilka blockerar alla sociala framsteg och koncentrerar samhällets rikedom i en liten elits händer.

En studie nyligen visade att Hongkongs 50 rikaste miljardärer har en sammanlagd förmögenhet på 300 miljarder USA-dollar (Hongkongs BNP är 362 miljarder USA-dollar). Superprofiterna för Hongkongs magnater möjliggörs av det auktoritära styret i Hongkong och Kina. ■

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

11

faktiskt deltog eller att det var vi som organiserade protesten. Statliga media kommer att ignorera det helt. Det är dock betydande att det var mycket större än ett event under helgen mot feminism och mot de som är emot våld i hemmet.

Protesten den 25 november var den största för kvinnors rättigheter på många, många år i Moskva.

”Vi är rösten för alla de som inte längre har en”

Dominikanska republiken:

Tusentals kvinnor tog till gatorna mot kvinnomorden i landet, som är bland de högsta i hela Latinamerika (minst 357 kvinnor har mördats i nära relationer de senaste fyra åren).

Marcha de las Mariposas (Fjärilarnas marsch) organiserade demonstrationen för att markera att det var den 25 november 1960 som systrarna Mirabal mördades då de tog till kamp mot diktatorn Rafael Trujillo.

I hela världen ägde demonstrationer och aktioner mot mäns våld mot kvinnor rum den 25 november (i vissa fall helgen innan, den 23-24 november). Nedan följer ett axplock av kamprapporter globalt från CWI och kvinnokampsorganisationer.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

Irland: Dagen blev ett avstamp för att bygga ytterligare massprotester, demonstrationer och strejker på Internationella kvinnodagen den 8 mars 2020.

Flera tal hölls och talkörer ropades, där vi fick sällskap av spanska feministiska kämpar som berättade om kampen där. Vi i Socialist Party (CWI Irland) fortsätter kampen i spåren av aborträttssegern! monstration för att säga nej till våldet mot kvinnor. LSP/PSL:s (CWI Belgien) Rosa-kampanj (socialistisk feministisk plattform) hade ett stort block i demonstrationståget.

Via Rosa organiserar vi aktioner, evenemang och kampanjer för att kämpa mot sexism och det system som stödjer den: kapitalismen.

Sozialistische Links­ parteis (CWI Österrike) socialistiska feministiska plattform Nicht mit mir [inte med mig] organiserade en lyckad protest mot det könsrelaterade våldet i Wien. Intresset var stort, framför allt bland unga kvinnor.

Vi ska nu organisera möten om kvinnokampen och den globala kampvågen.

Vi pekade på det ökande antalet mord mot kvinnor i Österrike och lade tonvikt på att det behövs bättre utrustade och mer välfinansierade skyddade boenden, bostäder man har råd med samt höjda och jämställda löner för att pressa tillbaka våldet mot kvinnor.

Vi kan i denna kamp inte förlita oss på en läpparnas bekännelse från de etablerade partierna, utan

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

Israel/Palestina:

På Tel Aviv University hade vi på vårt initiativ i Tnu’at Maavak Sotzyalisti (CWI Israel/Palestina) en gemensam aktion med studenter från Feministiska Studentgruppen och Hadash (Stå Tillsammans).

Våra plakat hade budskap som ”Finansiering till skyddade boenden och välfärd – inte till krig och ockupation!” och ”Nog med kvinno­ morden – hela systemet är skyldigt!”.

Polisen vägrade demonstranterna att använda högtalare eller megafoner, så deltagarna fick stå i tystnad med sina krav skrivna på plakat.

Detta stoppade inte oss. Marta Chromova från Socialistiskt Alternativ öppnade protestmötet med en ”levande mick” – efter varje mening upprepade folk runtomkring vad hon hade sagt så alla kunde höra.

Den liberala oppositionspressen har inte vågat säga hur många som

Italien: Rom fylldes till bredden

då tiotusentals slöt upp. Organisationen ”Non una de menos!” (Inte en till) anordnade marschen i ett land där 94 kvinnor har dött i nära relationer bara under 2019.

Talkörer och banderoller hade budskap som ”Vi är i revolt mot ert våld!” och ”Vi är den mäktiga rösten för alla de som inte längre har en röst”. ■

Spanien:

Tiotusentals främst kvinnor deltog i demonstrationer i över 30 städer mot våldet mot kvinnor och mot hotet från extremhögerpartiet Vox mot kvinnors rättigheter. Vox har utlyst sitt hat mot feminism och förnekar att det finns något könsrelaterat våld.

Vi i Socialismo Revolucionario (CWI Spanien) hade ett specialnummer av vår tidning La Brecha mot mäns våld mot kvinnor och fick in ett antal intresserade till vår organisation.

Ryssland:

I Moskva anslöt 1 000 till SocFemAlternativas (Socialistiskt Alternativs, CWI Ryssland, socialistiska feministiska plattform) protest mot mäns våld mot kvinnor/våld i nära relationer.

Andra solidaritetsaktioner anordnades i St. Petersburg, Izhevsk i Uralbergen och Blagoveshensk vid kinesiska gränsen.

Göteborg: Motstånd

mot statskuppen i Bolivia

F

ör andra lördagen i rad demonstrerade bolivianer och boliviavänner i Göteborg mot högerns statskupp i Bolivia.

Situationen i Bolivia är allvarlig. Högerns aggressivitet med polis och militär i spetsen som dessutom påhejar organiserade beväpnade rasistgäng oroar såklart många bolivianer i exil.

Foto: Johannes Lundberg

Belgien: 15 000 slöt upp i en de-

Österrike:

vi måste organisera den kampen själva.

Foto: ROSA

Rosa i Belgien, en socialistisk feministisk plattform som lanserades av CWI i Belgien, hade ett jätteblock i demonstrationen den 25 november.

Frankrike: Hela 150 000 slöt upp i landet i helgen enligt det feministiska kollektivet #NousToutes (Alla oss) för att visa sin avsky mot våldet mot kvinnor och den förhärskande sexismen. Marscher ägde rum i 30 städer. I Paris var det omkring 100 000 som täckte hela staden i färgen lila, som har blivit kampanjens färg. Demonstranter höll upp plakat med en bild på en dödad släkting eller vän.

Vissa plakat hade texten ”Bryt tystnaden, inte kvinnor” och ”Angripare, förföljare – din tid är ute, kvinnorna är på gatan”.

Oron och motståndet mot kuppen och den repression som utspelar sig visades genom talkörer och i motståndet mot inskränkt yttrandefrihet och de imperialistiska krafter som nu hotar landet på nytt. ”Mot statskupp, censur och diktatur”, ekade längs Avenyn under lördagen. ■ Johannes Lundberg

INTERNATIONELLT

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

12

kämpar sunni- och shiamuslimer sida vid sida.

Kontrarevolutionens våld har varit chockerande, men ändå samlas massorna i kampen för att störta den gamla förtryckande ordningen.

Historisk revolt utmanar i Irak I snart två månader har Irak skakats av historiska massprotester. Trots regimens och de kontrarevolutionära milisernas dödliga våld har kampen fortsatt för att störta den gamla ordningen och befria Irak från förtryck, sekterism och utländskt inflytande.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

P

å Tahrirtorget i Bagdad, som är revoltens epicentrum, ges bilden av det nya Irak som de revolterande unga och arbetarna vill skapa.

Hittills har regimens alla försök att krossa rörelsen misslyckats.

Snarare har den mordiska repressionen och de många tomma löftena fått motsatt effekt.

I förra veckan genomfördes på nytt stora strejker och blockader i Bagdad och södra Irak, som bland annat stängde ner skolor och myndigheter och lamslog en stor del av verksamheten i landets två viktigaste hamnar.

Samtidigt lyckades beslutsamma aktivister återta mark och broar från säkerhetsstyrkorna i centrala Bagdad och därmed komma allt närmare den starkt befästa gröna zon där de styrande (regering och parlament) och de utländska ambassaderna har sitt säte.

Revolten i Irak riktas såväl mot sociala orättvisor som den sekteristiska, splittrande politiska ordningen som upprättades av den USA-ledda ockupationsmakten efter invasionen av Irak 2003 och som har närt korruption, plundring och maktmissbruk.

Det är också bakgrunden till

varför hatet är så djupt rotat mot nästan samtliga av Iraks partier och dess företrädare samt de religiösa ledarna, som alla förenas i ett försvar av den ordning som har gjort dem rika på massornas bekostnad. ”I 17 år har de bara gett oss en massa falska löften. De har ljugit och ljugit för oss, de är tjuvar, allihop är tjuvar”, som en demonstrant sa till New York Times i slutet av oktober och i samma artikel säger en annan demonstrant att: ”Vi vill ha jobb och en bit mark till de fattiga samt att de korrupta ställs till svars. Det premiärministern lovar (sociala förbättringar och nyval) är inga verkliga reformer, utan syftar bara till att försöka få oss att ge upp”.

Kamp för en ny icke-sekteristisk politisk ordning i Irak är också en kamp för jobb, utbildning, sjukvård, tryggad vatten- och elförsörjning samt nationell frigörelse från de utländska makterna, Iran och andra angränsande makter samt USA, som fortfarande har trupper i landet.

Hittills har alla löften som regeringen har gett om förändring, krafttag mot korruptionen och nya val nästa år inte haft någon effekt, utan upplevs som manövrer från en desperat klick som vill vinna tid och som avslöjats som en våldsregim.

Det kontrarevolutionära våldet i Irak har varit krigiskt i sin omfattning. Mer än 330 människor har dödats sedan början av oktober, och över 15 000 har skadats.

De väpnade kontrarevolutionära förbanden (milisgrupper och säkerhetsstyrkor) skjuter skarpt mot fredliga demonstranter samt ”använder sig av tårgasgranater som är byggda som militära granater. De är upp till tio gånger tyngre än standardvarianter av tårgasgranater och orsakar fruktansvärda skador och dödsfall när de avfyras direkt mot demonstranter” (Amnesty International).

Aktivister kidnappas och säker­ hetsstyrkorna gör razzior på sjukhus och skolor i sin jakt på demonstranter.

Utegångsförbud och nedstängning av internet är andra vapen som regimen har använt mot kampen. Den mordiska repressionen har visat hur långt regimen är beredd att gå i försvaret av sin stat, makt och privilegier.

Det bestialiska våldet har dock inte stoppat proteströrelsen, utan

tenderat att dra in ännu fler i kampen. Under de senaste veckorna har allt fler kvinnor deltagit i protesterna. Motståndet har hårdnat och regimen har blivit om möjligt än mer hatad. ”De som vi samtalar med på Tahrirtorget, protesternas nav, säger att de inte tror att regeringen lyssnar och är beredd att hörsamma de krav som ställs. Därför ger de inte upp, utan är beredda att dagligen kämpa och trotsa alla faror. Det finns inget som idag tyder på att protesterna är på väg att bedarra”, rapporterade Al-Jazira i söndags.

Protesterna har fått stöd från alla folkgrupper samt religiösa grupper och riktningar. Det har dock än så länge varit en revolt med säte i de shiamuslimska områdena (shiamuslimerna utgör ungefär 60 procent av landets befolkning). Ännu väntar proteströrelsen på att spridas till de sunnidominerade områdena i västra Irak.

Men revolten är icke-sekteristisk – ett av de första slagorden var ”Varken shia eller sunni – utan irakier!” – och i exempelvis Bagdad

Det utbredda föraktet mot de korrupta partierna, som många är knutna till miliser, och den oro som finns över att kampen ska kidnappas av självutnämnda ledare eller domineras av en rörelse, har resulterat i att det finns en misstro mot organisering och ledning överhuvudtaget.

Men för att de spontana protesterna ska kunna ta nya steg framåt och för att slå tillbaka kontrarevolutionen behövs såväl en demokratisk organisering och samordning som ett politiskt alternativ. Det är nödvändigt om den generalstrejk som sedan en tid tillbaka har stått på kampens dagordning ska bli verklighet.

I den gräsrotsorganisering som finns inte minst på Tahrirtorget, som har blivit ett alternativt samhälle men som också finns i mindre skala i bostadsområden och på arbetsplatser, finns fröet till en landsomfattande organisering.

På Tahrirtorget finns en långtgående självorganisering och försvarsgrupper som har gjort ”området till ett parallellt Irak. Här råder inte gamla religiösa strukturer eller klanmentalitet, här umgås unga män och kvinnor med varandra utan att fördömas. Här är det okej att vara ateist och sekulär. Religionens roll har tonats ner rejält. Det här är det nya Irak, säger demonstranterna”, rapporterade radions Ekot den 19 november.

Genom frivilliginsatser organiseras försörjning av tiotusentals människor som dagligen samlas på Tahrirtorget, där det också finns sjukvård, skola och bibliotek och som sjuder av mötes- och kulturaktiviteter. Torget försvaras och skyddas av säkerhetskommittéer.

Sedan ett par veckor tillbaka produceras även en tidning på torget. Tidningen som fått namnet ”Tuk-tuk” efter de trehjulingar som har blivit kampens transportmedel. De unga fattiga tuk-tukförarna låter demonstranter åka gratis och transporterar med risk för eget liv de sårade till sjukhus. Inte för inte har protesterna i Irak ibland döpts till ”tuktukrevolutionen”.

Revolten i Irak är intimt sammanbunden med utvecklingen i Iran. Masskampen i Irak behöver stödet från nya folkliga resningar i Iran och kampen globalt för att besegra regeringen, de kontrarevolutionära väpnade trupperna och bygga det nya Irak som kampen har börjat forma. ■

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:

• Bort med säkerhetsstyrkorna och regeringstrogna miliser från gator och torg.

• Regeringen måste bort – nyval nu.

• För en revolutionär konstituerande församling och en arbetarnas och de fattigas regering.

• Fortsatt mobilisering med nya strejker till kampens försvar.

• För demokratisk organisering och självförsvar av kampen. Bygg strejk- och försvarskommittéer i alla bostadskvarter, arbetsplatser, universitet och skolor.

• De ansvariga för morden och övergreppen på demonstranterna ska ställas inför rätta i särskilda domstolar som har masskampens erkännande.

• Stoppa plundringen av Iraks tillgångar. Riv upp alla privatiseringar. Oljan och andra viktiga delar av ekonomin måste bli hela folkets egendom samt styras och förvaltas demokratiskt.

• För ett program med massiva offentliga satsningar för jobb, utbildning, sjuk- och hälsovård samt tryggad el- och vattenförsörjning.

• För ett demokratiskt och socialistiskt Irak.

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

13

När FN:s årliga klimatcirkus COP25 drar igång, som på grund av upproret i Chile istället samlas i Madrid den 2 december, är förväntningarna trots årets enorma klimatstrejker mycket små på att världens kapitalistiska makthavare ska kunna enas om några nya framsteg.

iktigare just nu är om Jeremy Corbyns Labourparti mot alla odds ska lyckas med att vända det brittiska valet den 12 december från det ”Brexitval” som Boris Johnsons högerparti vill ha till ett val där ett radikalt Green New Deal är huvudnumret tillsammans med ett stopp för åtstramningspolitiken. Även om senhösten har varit kylig i Västeuropa påminner de enorma bushbränder som rasar i Australien om det globala klimatnödläge som miljoner skolungdomar har strejkat och demonstrerat emot, sporrade av fjolårets larm från världens klimatforskare.

V

neten, utan nu också en ny klimatrörelse med krav på en revolutionerande omställning av samhället.

Det är mot denna bakgrund av nyväckt medvetenhet om det globala klimatnödläget som nya och radikalare versioner av krav på en grundläggande förändring har kastats fram i namn av en Green New Deal.

I USA hoppas Bernie Sanders tända sin primärvalskampanj i Demokraterna tillsammans med Alexandria Ocasio-Cortez med ett 34-sidigt och ännu radikalare förslag till en Green New Deal än det som i början av året presenterades av Ocasio-Cortez.

Men det är i det brittiska valet som det första stora politiska slaget för en Green New Deal har lanserats av det socialdemokratiska Labourpartiet. Det görs i ett brett upplagt försök att mobilisera både de unga och facken med en uppsjö av långtgående reformer för klimat och rättvisa i strid emot de nyliberala avregleringar och sociala nedskärningar som rått ända sedan Thatchers dagar. Enligt Labourledaren Jeremy Corbyn kan detta också vara den sista chansen till förändring innan ohejdbara tippunkter passeras.

Häromveckan bidrog också den Världsmeteorologiska organisationen (WMO) med ett nytt larm om att halten av koldioxid i atmosfären låg på 407,8 miljondelar (ppm) under 2018. Det var en ökning från de 405,5 miljondelarna 2017; en högre takt än genomsnittet för de senaste tio åren. ”Det är värt att komma ihåg att förra gången jorden upplevde en jämförbar koncentration av koldioxid var för 3-5 miljoner år sedan. Då var temperaturen 2-3 °C

I den ”gröna industriella revolution” som Labour tillsammans med valmanifestets storsatsning på välfärden söker stöd för utlovas massiva investeringar för nya bostäder till nollhusstandard och en miljon nya och välavlönade gröna jobb genom klimatsmart renovering av nästan alla 27 miljoner hem och förnybara energisystem med nollutsläpp redan 2030.

För detta utlovas en storsatsning på 9 000 främst havsbaserade vindkraftverk, solpaneler på en yta lika

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

Det nödvändiga slutet på kapitalismens slit- och slängsystem är inte förenligt med vinstdrivna banker, storföretag med mera. varmare och havsnivån 10-20 meter högre än nu”, kommenterade WMO:s generalsekreterare Petteri Taalas det ”uppseendeväckande och växande” gapet mellan verkligheten och Parisavtalets klimatmål om att försöka begränsa uppvärmningen till 1,5 °C, som inte ens det säkert kan garantera att ohejdbara tippunkter undviks.

Medan frustrationen växer över makthavarnas ovilja och oförmåga ligger hoppet hos det senaste årets dramatiskt växande krav på en ekologisk revolution som alltmer förenar forskare, klimataktivister och sociala rörelser i spåren av de globala klimatstrejker som har följt i Greta Thunbergs fotspår. Som Naomi Klein beskriver i sin nya bok On Fire brinner inte bara pla-

stor som 22 000 fotbollsplaner, men också ny kärnkraft och infångande och begravning av koldioxid. Inga arbetare, arbetslösa eller andra utsatta grupper ska heller tillåtas lämnas efter i omställningen.

För att åstadkomma allt detta lovar Labour också att återta all strategisk infrastruktur som elnät och vatten i demokratisk och offentlig ägo.

För ett uthålligt, tillgängligt, billigt och integrerat transportsystem utlovas också ett stopp för nya fossildrivna fordon 2030, reglerat och återtaget ägande av både bussnätverk och järnvägar med nya järnvägslinjer, utökad satsning på höghastighetståg och stöd till gods på järnväg.

För stål-, plast- och bilindustrin utlovas stöd till nya teknologier baserade på till exempel elektrifiering, vätgas och infångande av koldioxid

Foto: Sophie Brown / Wikimedia Commons

Hoppet står till Green New Deal

och nya industrier för återanvändning av stål och plast, med mera.

Finansieringen av allt detta ska enligt skuggfinansministern John McDonell säkras med en social omställningsfond på 1 860 miljarder kronor över fem år och därutöver ytterligare 680 miljarder kronor per år till den gröna industriella revolutionen, bland annat genom en Nationell investeringsbank.

En av de stora svagheterna i Labours program, som av Financial Times politiske redaktör Jim Pickard kallas ”ett av de mest radikala program han har sett i sin livstid av ett stort politiskt parti”, är givetvis att det inte räknar med det massiva politiska och finansiella motstånd som ökad beskattning av de rika och alla föreslagna nationaliseringar av energi, vatten, järnvägar, bussnätverk och posten skulle trigga efter en valseger. Något som dessutom skulle få benäget stöd av Labours egen femtekolonn av övervintrade Blair­ anhängare (högern inom Labour).

Redan innan valet har enligt The Guardian två av de största energibolagen, National Grid och SSE, i linje med den plikt de anser sig ha till aktieägarna, flyttat ägandet av

Om Labour vinner och genomför sitt gröna program vore det ett kliv åt rätt håll.

de brittiska verksamheter som hotas av Labours förstatligandeplaner till skatteparadis. Detsamma har två vattenbolag gjort.

Enligt en kaxig kommentar från Labour visar detta bara varför de måste återtas i offentlig ägo. Men även om detta kanske inte räcker för att förhindra en allvarligt planerad nationalisering kan det göra priset för att köpa tillbaka dem högt, om inte Labour är berett att expropriera dem utan hänsyn till ägarnas krav på ”marknadspris”.

Labours radikala valmanifest och gröna revolution räknar med att stora och statligt ledda offentliga investeringar även ska locka till stora privata investeringar, men kan istället utlösa kapitalflykt och investeringsstrejker enligt mönster från Mitterrands Frankrike i början av 1980-talet. Inte heller tas den avgörande frågan upp om en nedstängning av oljeindustrin och de återverkningar detta skulle få på det finansiella systemet.

En annan avgörande svaghet om de brittiska kapitalägarna verkligen skulle kunna förmås att spela med är valmanifestets tilltro till att en grönare tillväxt vore nog för att tillräck-

ligt dramatiskt reducera de utsläpp och andra skador på de hotade planetära gränserna som ändå kommer att ske från en konkurrensdriven kapitalism som enligt systemets lagar måste ”ackumulera eller dö”.

För socialister är det viktigt att förstå att det nödvändiga slutet på kapitalismens slit- och slängsystem inte är förenligt med vinstdrivna banker, storföretag, skogs- och jordbrukssystem, liksom att det kommer att krävas en tillräckligt radikal omfördelning för att begränsa de rikas överkonsumtion av utrikesflyg, dyra villor och bilar med mera. Ändå måste de förslag till en Grön ny giv som presenterats av Sanders och Corbyns Labour ges ett kritiskt stöd. Vi har inte tid att invänta en fullbordad socialistisk samhällsomvandling innan vi kan tackla klimathotet, och förslagen visar en väg framåt som kan få brett socialt stöd av både unga och arbetare för viktiga kampfrågor som snabbt kan peka mot centrala övergångskrav och särskilt inför det kapitalistiska systemets sabotage också förklara nödvändigheten av en fullbordad ekologisk, politisk och social revolution. ■

KULTUR / INRIKES

28 NOVEMBER 2019 # 1 378

14

Vem får vara i god hälsa?

Att lura åldrandet: Hälsohetsen som jagar oss ända in i döden (Leopard förlag 2019) är den senaste boken från journalisten och debattören Barbara Ehrenreich, med examina i både kemi och fysik och dessutom en doktorsexamen i cellbiologi. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

D

et är en bitsk och rolig bok som helt och fullt visar på hur hälsa och sjukdom ses och behandlas på helt olika sätt, beroende på om vi är vanliga, fattiga arbetare eller rika, kändisar eller direktörer.

Hur en moraliserande ton – inte olikt 1800-talets syn på fattiga som personligen skyldiga till sitt elände, sina sjukdomar och sin död – finns kvar och har förvärrats de senaste decennierna, med betoning på att den som blir sjuk troligen har misskött sig med exempelvis rökning, fel matvanor eller brist på motion.

Att vi måste ”ha kontroll” över kroppen är något som Barbara Ehrenreich starkt ifrågasätter. Hon beskriver istället hur immunsystem och celler gör ungefär som de vill, hur rika renlevnadsmänniskor också dör i cancer och hur absurt mycket pengar det finns att tjäna på de rika som vill leva för evigt.

Ehrenreich är känd för sitt starka engagemang för att visa sambandet mellan klass och hälsa, att avslöja kapitalismens myter när det gäller sjukvården i USA och hälsoindustrin.

I sin tidigare bok som blev en omdebatterad världssuccé, Barskrapad: konsten att hanka sig fram, visade hon på ett mycket handgripligt sätt att det är de fattiga, underbetalda, hunsade och kuvade som är förutsättningen för rikedom i USA. Hon använde sig av metoden som Jack London och senare på 1970-talet Gunther Wallraff använde – att leva och arbeta som en arbetare och

sedan avslöja förtryck, rasism och exploatering.

Barbara Ehrenreich tog jobb som vårdbiträde, barbiträde, städerska och affärsbiträde, försökte hitta någonstans att hyra som täcktes av lönen men misslyckades ofta och blev tvungen att arbeta flera heltidsjobb för att överleva.

Den boken kom ut 2002 och är lika aktuell idag. Tusentals arbetare är en lönecheck från hemlöshet och miljoner familjer vet inte var nästa måltid ska komma från efter decennier av konservativt styre i Storbritannien och efter marknadskrafternas fria spel i USA (och världen) där de rikas egenintresse går före allt.

Hennes journalistiska bragd ledde till att hon fick vittna om sina upplevelser i senaten och inspirerade kampen för en reglerad minimilön, fasta anställningskontrakt och hälso- och sjukvård för alla.

Idag är Barbara Ehrenreich 78 år och hennes senaste projekt som hon hoppas ska leva länge är Economic Hardship Reporting Project, där journalistik om fattigdom och ojämlikhet understöds. Människor, till exempel unga, ensamstående mammor, får stöd för att på heltid ägna sig åt att undersöka och skriva avslöjande, djupdykande reportage.

När hon fick bröstcancer och uppmanades tänka positivt för att bli frisk (av sin läkare), skrev hon en bok om det: Gilla läget, hur allt gick åt helvete med positivt tänkande (2010) och den senaste boken kan sägas vara en fortsättning på hennes skarpa, roliga och effektiva analys av sambandet mellan sam-

hälle, ekonomi, klass och hälsa.

Hon inspirerar till att se kritiskt på hälsoindustrins underliggande motiv och det beteende den sporrar. I Sverige har kvinnohälsohistorikern Karin Johannesson skrivit flera böcker om kvinnor, kvinnokroppens historia och hur vetenskapen och samhället strävat efter kontroll över kropp och själ.

Vi skulle alla vilja leva längre och friskare liv; frågan är hur mycket av våra liv som ska gå åt till det här projektet, när vi alla, eller åtminstone de flesta av oss, har andra och viktigare saker att göra?

Vi kan tänka bittert eller resignerat på döden som ett tragiskt slut på livet och vidta alla möjliga åtgärder för att undvika den. Eller så kan vi vara mera re a list iska o ch tänka på livet som ett avbrott i en personlig icke-existens, och ta det som en flyktig chans att observera och interagera med den levande, ständigt överraskande världen omkring oss.

Olika sätt att se hur livet kan fortgå beskrivs också fint, bland annat hur arbetaraktivisten Joe Hill som blev mördad ändå lever kvar överallt där det finns kamp.

Hur andra tar vid, hur nya generationer för kampen vidare.

Idén om en obruten kedja av mänsklig erfarenhet, att andra tar över facklan när jag snubblar.

Dock ser klarsynta Barbara vår planets utveckling med miljöförstörelse och utrotningshot och citerar Martin Luther King: ”Historiens båge är lång, men

den böjer sig mot katastrofal utplåning”. ■

Författare: Barbara Ehrenreich Förlag: Leopard Förlag Utgivningsår: 2019 Antal sidor: 300

De osäkra jobben blir både fler och mer osäkra

A

Foto: Maria Åkermark (Orasis)

Fasta jobb och schyssta arbetsvillkor måste det rustas till kamp för.

rena idé har tagit fram en rapport som visar att antalet osäkra anställningar ökar och att de anställningar som är mest osäkra också är de som ökar mest. Rapporten visar dessutom att den fackliga organiseringen bland arbetare är i en nedåtgående trend.

Hela 15 procent av alla anställningar i Sverige är tidsbegränsade anställningar enligt rapporten. Där ingår allmän visstidsanställning, även kallad behovs- eller timanställning, vikariat, provanställning och säsongsanställning.

Andelen personer med en visstidsanställning har ökat med 29 procent, medan antalet vikariat har minskat mest. Hela 439 300

personer i Sverige har en allmän visstidsanställning idag.

Allmän visstid innebär en enorm osäkerhet, då arbetaren får jobba vid behov och aldrig kan veta om det finns tillräckligt med jobb för att klara ekonomin. Många med en sådan anställning sover med telefonen under kudden ifall jobbet ringer på morgonen.

Det är också den anställningsform som ökar mest, då det är ett billigare alternativ än att anställa någon som vikarie. Visstidsanställda som snart måste anställas fast i och med LAS (Lagen om anställningsskydd) är det bara att sluta ringa in.

Utrikes födda, främst födda ut-

anför Europa, samt kvinnor och ungdomar är mycket överrepresenterade i den här gruppen.

De osäkra anställningsformerna kommer ur nyliberalismen och är en metod att göra största möjliga vinst på arbetarnas bekostnad.

Detta måste bekämpas för att vi ska få lika rättigheter på arbetsmarknaden. Alla ska ha rätt till fasta heltidsanställningar, betald semester, rättigheter och makt att förändra på arbetsplatsen och lika lön för lika arbete.

Alla historiska vinster visar att kamp lönar sig, men kampen måste vara gemensam. ■ Louise Strömbäck

Boden:

En värld i uppror Tid: Torsdag den 5 december kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Global masskamp 2019 Tid: Tisdag den 3 december kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 4 december kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 5 december kl 18.30.

Plats: Tobaksvägen 6 För mer info: 073-509 06 84.

Eskilstuna:

Situationen i Chile Tid: Lördag den 30 november kl 13.00.

Plats: Fridhemstorget.

Arr: Solidaritet med Chile.

Möte för Latinamerikanätverket Tid: Tisdag den 3 december kl 18.00.

Plats: eFolkets lokaler, Norra hamn.

För info: 073-373 33 61.

Haninge

Lärdomar från 1917 Tid: Torsdag den 5 december kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

Nyfiken på RS? Öppet möte Tid: Fredag den 29 november kl 18.00 Plats: Folkets hus Hammarkullen För mer info: 073-501 21 37.

Kampen mot januariavtalet Lövgärdet Tid: Måndag den 2 december kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Outtröttligt klasskrig i Chile Hammarkullen Tid: Tisdag den 3 december kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Kampen mot januariavtalet Södra Tid: Onsdag den 4 december kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

Kampen mot januariavtalet Rannebergen Tid: Torsdag den 5 december kl 18.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Umeå:

Slutryck nödvändigt

Ä

n så länge har vi klarat 57 procent av novembermålet med 40 057 kronor med Stockholm och Norrbotten tätt inpå varandra i ledningen med 71 respektive 69 procent av sina lokala mål.

När det gäller Offensiv har 1 219 lösnummer sålts medan 74 personer har skaffat en prenumeration. Av dessa har 16 stycken tagit sin prenumeration via autogiro.

Vi ligger en liten bit bort från målet, men innan månadsskiftet hinner vi med ett sista stort ryck nu på fredag och lördag. Kan du vara med? En

bra uppslutning på våra aktiviteter ger inte sällan stora resultat, så hör av dig på en gång! Även om du inte kan vara med på någon aktivitet kan du bidra direkt till ekonomikampanjen.

Skicka ett belopp med Swish till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Procent av mål

Norrbotten

8 349 kr

Västerbotten

Totalt

57% 40 057 kr

400 kr

Mellannorrland

1 610 kr

Stockholm

22 911 kr

Mellansverige

280 kr

För info: 079-340 59 97.

Västsverige

6 507 kr

Sundsvall:

Sydsverige

0 kr

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

Svaret är socialism

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

Prenumerera på Offensiv!

Nu är den årliga höstprenumerationskampanjen på Offensiv i full gång. Att prenumerera på Offensiv är det bästa sättet att stödja den socialistiska gräsrotskampen – både lokalt, på riksplanet och internationellt.

Vi rapporterar om och stöttar kamp lokalt och globalt varje vecka – mot militärkuppen i Bolivia, om massornas heroiska kamp i Chile, Hongkong, Irak med flera länder, mot marknadshyror, utvisningar, rasism och nazism, mot rovdrift på människa och natur, för mer resurser och bättre villkor i skolan och vården, för styrkan i enad kamp för ett demokratiskt socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, utsugning och miljöförstöring.

Rättvisepartiet Socialisternas tidning Offensiv är en unik och tydlig veckotidning som varje vecka ger sitt stöd praktiskt och ekonomiskt till de som kämpar.

Nu behöver vi allt stöd vi kan få av dem som tycker vi gör ett bra jobb och har bra idéer.

För bara 60 kronor i månaden, eller 100 kronor per månad i stödpris, kan du prenumerera och ge oss det stöd som vårt arbete är helt beroende av för att fortsätta.

Gå med i

Foto: Natalia Medina Foto: Joanna Chichelnitzky (fotomovimiento)

Målet är 200 nya långa prenumerationer (autogiro, helår eller halvår) och att 100 av dessa ska vara autogiro. Hittills har vi nått totalt 101 nya prenumerationer!

Stöd oss! Hjälp oss nå ut till fler: be dina vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater, grannar och bekanta att prenumerera på Offensiv. Du kan också själv ge bort en prenumeration som en gåva – då dras summan från ditt konto.

Skicka mejl till prenumerant@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00 för att teckna din prenumeration. Du kan också fylla i en talong på vår hemsida socialisterna.org; klicka på fliken Offensiv och sedan på ”prenumerera på Offensiv”.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.