Offensiv 1379

5 december 2019 / # 1 379 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Klockan tickar allt snabbare

för klimatet

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Demonstrera för vården 14/12

6 5

12

Foto: Public Domain

Poststrejk: Seger och regeringskris

Socialistisk systemförändring krävs

läs mer på sid 7

Latinamerika:

Socialism eller barbari

Latinamerika har återigen börjat bli epicentret för global oro och kamp.

Nyliberalismens förkastande har uttryckts på gatorna via strejkaktioner, mobilisering av arbetare, ungdomar och kvinnorörelser,

och av ursprungsbefolknings- och bonderörelser. På vissa platser har missnöjet omvandlats till explosiva massrörelser som tryckt upp regeringarna mot väggen och öppnat revolutionära situationer.

läs mer på sid 8-9

14

När gör Sverige upp med kolonialismen?

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Skyddade boende är ingen vara

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

5 DECEMBER 2019 # 1 379

2

S-KRISEN FÖLJS AV EXIT LÖFVEN? N

Valet 2018 blev Socialdemokraternas sämsta sedan den allmänna rösträtten infördes 1921, och partiet förlorade merparten av sina kvarvarande styrkefästen som Norrbotten och Västernorrland. I riksdagsvalet fick partiet endast 28,3 procent och valresultatet skulle ha blivit ännu sämre om inte viljan att stoppa Sverigedemokraterna fått S att lyfta en aning i valets slutskede.

Efter valet 2018 och januariavtalet har förtroendet för S och Löfven slagit nya bottenrekord och i några opinionsundersökningar har partiet förlorat positionen som landets största till det rasistiska SD. I SCB:s senaste partisympatiundersökning (den 3 december) får S endast 26,3 procent, den lägsta siffran någonsin.

Socialdemokratin har sedan mitten av 1990-talet förlorat nästan två tredjedelar av sina medlemmar – från en kvarts miljon medlemmar

Foto: Kremlin

är Håkan Juholt på ett kuppartad sätt avsattes som Socialdemokraternas partiledare i början av år 2012 hade stödet till partiet rasat till under 25 procent. Efter Juholt kom Stefan Löfven som stod långt till höger om sin företrädare och i valet 2014, det första med Stefan Löfven som S-ledare, fick partiet endast 31 procent, vilket bara var en marginell ökning jämfört med katastrofvalet 2010.

Trots det svaga valresultatet 2014 blev det dock regeringsskifte och Stefan Löfven blev den nya regeringskoalitionens – mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet – statsminister.

Sedan dess har den högerpolitik som regeringen bedrivit resulterat i en stadigt fördjupad S-kris, och stödet till MP har mer än halverats.

till dagens 89 000 – och partiets inkomster kommer nästan uteslutande från statligt och kommunalt partistöd samt stöd från en del LO-förbund. Enbart 1,6 procent av partiets intäkter kommer från medlemsavgifter.

Socialdemokratins förtroendekris idag är djupare än någonsin och partiet har drabbats av samma pasokifisering (efter den grekiska socialdemokratins kollaps) som andra socialdemokratiska eller så kallade socialistiska partier i Europa.

Det är det arv som Stefan Löfven lämnar bakom sig när han, enligt Aftonbladet den 30 november, bestämt sig för att lämna posten som S-ledare år 2021. Om det beskedet också rymmer att Stefen Löfven ämnar avgå som statsminister återstår att se. Men oavsett vilket är Löf-

vens besked ett uttryck för S-krisens bestående djup och omfattning.

Talande är också att de som sägs stå närmast att efterträda honom är den grupp av pampar som ”finns i den innersta regeringskretsen”, enligt Aftonbladet, och som alla står för samma högerpolitik som Löfven.

I avsaknad av en stark vänster och kämpande fack är det högern som hittills har dragit vinning av Socialdemokraternas förborgerligande och kris. Men i klimatstrejkerna, välfärdskampen och den motreaktion som fortsatt högerpolitik kommer att föda skapas nya möjligheter att forma en kämpande vänsteropposition, vilken i sin tur kan bli början till det nya socialistiska arbetarparti som Rättvisepartiet Socialisterna vill bygga tillsammans med andra. ■

RASIST OCH KLIMATFÖRNEKARE

H

ögerextrema förenas i sin rasism, sexism och att de alla är klimatförnekare. Ungerns despotiske och rasistiske ledare Viktor Orbán, som ofta prisas av Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, avfärdar kravet på en en grön omställning som ”nonsens”. Enligt Orbán är Greta Thunberg ”en sjuk flicka” och klimatrörelsen ”en motbjudande företeelse”.

Attackerna mot Greta Thunberg och klimatrörelsen fick dock svar på tal. Den 29 september fylldes gatorna i den ungerska huvudstaden Budapest av framför allt studenter och elever som strejkade för klimatet. Officiella siffror anger att uppemot 6 000 deltog i den ungerska klimatstrejken som samlades bakom parollen: ”Greta är inte sjuk – men vår planet och våra politiker är det!”.

Dagen innan hade Orbáns propagandaminister Gergely Gulyás hävdat att ”som mest kommer klimatstrejken att samla ett dussintals aktivister”.

Att Ungern drabbas särskilt hårt av den globala uppvärmningen och det extrema vädrets torka är inget som Orbán bryr sig om.

J

immie Åkesson har i Ungerns ledare funnit en själsfrände. SD-ledaren är också han en klimatförnekare. Visserligen brukar Jimmie Åkesson ibland säga att klimatförändringarna är ett faktum, men så fort han har sagt det kommer alltid en massa reservationer som att ”klimatdebatten är bara till för att få oss att må dåligt”. Det hävdade Jimmie Åkesson i en Expressenintervju i söndags (den 1 december).

I valrörelsen 2018, som föregicks av sommarens rekordvärme och skogsbränder, hävdade SD-ledaren att värmen berodde på El Niño. Men så var inte fallet.

Väderfenoment El Niño förstärkte den globala temperaturökningen 2015 och 2016, men inte år 2017 som blev det varmaste året någonsin, och 2018 blev ett av de varmaste någonsin – trots påverkan av La Niña som är El Niños motsats. Faktum är att 2018 blev det varmaste La Niña-året hittills. ”Det spelar ingen roll politiskt om det är så bråttom eller lite mindre bråttom eller om det inte är bråttom alls. Däremot är det obehagligt med det som kallas alarmism”, säger Jimmie Åkesson i samma Expressenintervju.

SD-ledarens utfall mot klimatforskarnas larmrapporter och klimatkampen är obehagligt och farligt, men avslöjar Jimmie Åkesson som den reaktionäre klimatförnekare han är. ■

Trots att Azad (som egentligen heter något annat) stod först i kön, hade fast jobb och aldrig varit sen med hyran nekades han lägenhet två gånger av Hässelby Hem – ett bolag som själva säger sig ”motverka utanförskap i socialt utsatta områden”. Anledningen: han var inte svensk medborgare – en skamlig rasistisk diskriminering (skärmbild hemhyra.se den 3 december).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

5 DECEMBER 2019 # 1 379

3

”Ändra systemet – inte klimatet!”

BORÅS: I Borås demonstrationståg gick cirka 150 personer i blandade åldrar. Tal på Stora torget hölls av Maria Werner, och sedan samlades ungefär hälften av skaran på Brygghuset. Tal varvades med körsång från kören Vilda röster.

Skolungdomarna Smilla Åkerström och Amanda Luoto-Virta-

nen höll tal. De började med att läsa upp fakta om tillståndet för jorden. Bland annat nämndes de extrema väderfenomen som tilltagit i styrka och antal.

– Dessa fenomen kommer att öka om vi inte agerar, sa Smilla.

– Det är ofta de fattigaste länderna som drabbas hårdast, till exempel Bangladesh, sa Amanda.

– Det är inte vårt ansvar att förändra. Vi kan bara peka på fakta.

Resten är upp till politikerna, fortsatte hon.

Sedan sjöng kören fem sånger.

– Det handlar om att engagera sig. Gå med i Klimatomställning Borås, avslutade Birgitta Pålsson. ■ RS Borås

Foto: RS Borås

Den 29 november var det en ny global strejkdag för klimatet. I hela landet samlades det till manifestationer – dock inte i Stockholm, som kraftsamlar till den 6 december under COP25 istället. Nedan följar kamprapporter från utvalda orter.

Skolungdomarna Smilla och Amanda talade i Borås.

Foto: Andrew Herbert

MALMÖ: Omkring 200 personer trotsade snöblandat regn och blåst i Malmö den 29 november för att gå ut i strejk och demonstration för klimatet. Manifestationen organiserades av Fridays For Future och inleddes med tal och sång innan avmarschen genom centrala Malmö till Stortorget. Denna gång var det betydligt färre deltagare än i tidigare klimatdemonstrationer.

För att inte tappa tempo ytterligare är det oerhört viktigt att mo-

Ett hundratal deltog i Östersund.

ÖSTERSUND: Ett hundratal personer samlades på Stjärntorget för den globala strejkdagen för klimatet.

Sedan vidtog en livlig demonstration runt stadens centrala delar. Intressant att notera var att klimatdemonstrationerna verkar ha väckt gamla kämpar från 1970-talet till liv, då andelen äldre var påfallande stort. ■ Sigbritt Herbert

bilisera fackföreningar och andra ideella organisationer som säger sig stödja klimatkampen samt föra fram ett politiskt socialistiskt alternativ.

Kampen för att stoppa klimatförändringarna är i allra högsta grad en politisk kamp, en kamp för ett annat system som inte bedriver rovdrift på naturtillgångar och där vinster inte är drivkraften. Ändra systemet – inte klimatet! ■ Anders Wemmert

UMEÅ: Bara var tredje ledamot i Umeås kommunfullmäktige har bekräftat sitt stöd för Parisavtalet. Detta

LULEÅ: Fridays For Futures manifestation utanför Smedjan blev Luleås del i den globala klimatstrejken den 29 november. Ett 70-tal demonstranter samlades för tal, musik och gemenskap.

Det var en mindre manifesta-

tion, men med ett starkare ungt engagemang.

Det var en betydligt mindre grupp än tidigare protestdagar (senast demonstrerade cirka 500 personer den 27 september).

Foto: Anneli Häggström

Sarah Häggström från RS/Unga Socialister talade i Luleå.

Bland deltagarna fanns flera unga som signalerade en stärkt beslutsamhet i klimatkampen, med bland andra Sarah Häggström från Unga Socialister som talare. Hon beskrev hur Gretas klimatstrejk och den globala rörelse som kommit ur den bröt känslan av hopplöshet inför klimatkrisen och fortsatte: – Men strejkerna behöver fortsätta. Vi har gjort framsteg, men lever tyvärr fortfarande i ett system som går ut på att producera och konsumera, helt utan gränser och hänsyn för varken naturen eller människor. Även Linda Strandenhed från Naturskyddsföreningen talade, och Josh Armfield sjöng och spelade heroiskt gitarr trots minus femton och blåst. ■ RS Luleå

Snöblandat regn och blåst gjorde manifestationen mindre än sist.

GÖTEBORG: Det var en livlig demonstration i Göteborg som samlade 2 000 deltagare då Friday For Future på nytt manade till skolstrejk för klimatet.

Tidigare i höst demonstrerade 10 000 i staden. Klimatrörelsen har såklart mycket glöd kvar och fortfarande en enorm mobiliseringskraft, men självklart behöver nya och fler kampalternativ diskuteras.

Rörelsen behöver koppla samman kampen och utmaningarna globalt med mobiliseringar och aktioner mot politiken lokalt.

Johannes Lundberg

Foto: Johannes Lundberg

Ungefär 300 personer deltog i demonstrationståget. De båda kommunalråden Hans Lindberg (S) och Anders Ågren (M) ägnades var sin talkörsparoll. ”Hans – vad mer vill du veta? Ta och lyssna på Greta”, löd den ena.

Moderaten Anders Ågren har den senaste tiden utmärkt sig genom ett svavelosande angrepp mot den förskola som på försök har gått över till vegetarisk mat, vilket demonstranterna tog fasta på: ”Anders – vilse i spenaten. Barnen käkar glada – maten”. ■ RS Umeå

Foto: Anders Wemmert

var resultatet av en enkät som Fridays For Future hade skickat ut och som redovisades vid klimatdemonstrationen i Umeå den 29 november.

– Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet står upp för Parisavtalet. De andra svarar inte eller tar inte ställning, sa Carl Weidenstolpe, huvudtalare vid manifestationen utanför kommunhuset.

Nu måste rörelsen koppla samman med all annan gräsrotskamp.

INRIKES

5 DECEMBER 2019 # 1 379

4

50 000 kronor till Somalia

Kent Ögren mot Lenita Ericson i (S)trid om enbart makten. Deras politik är snarlik.

U

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

K

ommunstyrelsens tidigare vice ordförande Lenita Ericson (med Socialnämndens ordförande Fredrik Hansson som vice) står mot före detta landstingsrådet Kent Ögren (med Barnoch utbildningsnämnden ordförande Emma Engelmark som vice).

Bland folk på gatan är ilskan störst mot politikerräven Ögren och skolslaktaren Emma Engelmark, men striden är inte mellan olika politiska linjer, utan handlar endast om makten.

När Norrbottens-Kuriren gjorde en online-omröstning om kommunalrådsfrågan var det bara 16 procent som förordade Ögren, medan 71 procent vill se Ericson.

Skillnaden handlar om framtoning och ”metoder”, där Lenita Ericson, som har suttit med Nordström vid makten, paradoxalt nog är den som försöker markera ett brott med hans arrogans och förakt mot andras åsikter. Ögren har markerat att han tänker köra på som tidigare, exemplifierat genom hans uttalande om att skolfrågan ”snart blåst över”.

Inom partiet är åsikterna delade.

Det är framför allt den socialdemokratiska apparaten som står bakom Ögren/Engelmark, med stöd från S-klubbarna inom IF-Metall och valberedningen som har föreslagit Ögren. Lenita Ericson, som inte gått den traditionella banan inom SSU, har stöd av mer perifera delar i partiet. Uppenbart är att de med mer ”tentakler” ute bland vanligt folk stödjer Ericson, medan de som är inne i S-bubblan satsar på Ögren.

S-fackklubbarna inom IF Metall har via sju klubbars hela 21 ombud (av 110) i representantskapet som den 9 december väljer kommunalråd. Där har det stormat rejält efter vad som verkar vara ett kuppartat möte där det beslutades att allt stöd skulle gå till Ögren. Nu försöker Ögrenfalangen stoppa eventuell opposition genom att tvinga dem att rösta som lokalföreningarna. ”Ombuden på respresentantskapet företräder sin förening/klubbs beslut om vem som är deras kandidat. Naturligtvis gäller det även vid sluten omröstning” skriver Luleå arbetarkommuns ordförande Anders Öberg och vice ordförande Yvonne Stålnacke i en insändare.

Bland de som har protesterat mot Ögren/Engelmark finns Tomas Karlsson, ordförande för IF Metall på SSAB, och en av få socialdemokrater som tydligt har tagit avstånd från skolnedläggningar och ”Framtidens skola”.

”Man får gräva djupt i sossehjärtat för att orka ta alla diskussioner, det spelar ingen roll om man är i Stockholm på möte med IF Metall, eller på brottartävling i Haparanda, rundvandring bland medlemmarna i SSAB i Luleå eller säljer bingolotter på byn i Råneå så får man frågan om politiken i Luleå och hur det har kunnat gå så illa. ... Efter katastrofvalet 2018 då vi tappade 11 procent av rösterna ner till 37 procent och efter EU-valet 2019 då vi tappade ytterligare röster ner till 34 procent Om valberedningens förslag blir verklighet tror jag vi går mot ett nytt katastrofval 2022”, skriver han i ett inlägg som har delats 100 gånger.

Faktum är dock att S ras kommer att fortsätta oavsett vem som blir kommunalråd. Grunden är år av nedskärningar och nedläggningar i skolan och äldreomsorgen, utförsäljningar av Lulebos bostäder, kraftigt höjda avgifter för fritidsaktiviteter och dramatiskt växande klyftor.

I de frågorna har ingen av kandidaterna några tankar på en kursändring. De senaste årens kamprörelser, framför allt skolkampen, blev den katalysator som gjort att missnöjet har exploderat.

Enda sättet att förhindra att S ras ger nya uppgivna väljare till SD är att organisera enad kamp för välfärden och bygga ett nytt arbetarparti som kanaliserar ilskan till kamp, solidaritet och ett socialistiskt alternativ till nedskärningspolitiken. ■

Foto: AMISOM Public Information / Flickr CC

Inför öppen ridå står kampen om posten som kommunalråd och vice kommunalråd i Luleå efter Niklas Nordströms abrupta avgång.

klimatstrejkerna och kvinnokampen globalt.

Inlägg kom om situationen i Somalia kopplat till klimatstrejken tidigare under dagen. Rapporter kom också från Iran, Chile och Bolivia, samt behovet av en rörelse i Sverige.

Helt klart står kampen internationellt högt på den politiska dagordningen. Under fredagen hölls samtidigt två andra möten parallellt om situationen i Chile respektive Bolivia.

Rättvisepartiet Socialisterna var tidigare i veckan inbjudet till ett panelsamtal om nyliberalismen och dess motstånd i Chile, Latinamerika och Sverige där Johannes Lundberg talade. ■ Kristofer Lundberg

Stark solidaritet för att hjälpa de översvämningsdrabbade i Somalia.

RS och Unga Socialister

samlade motkraft Foto: Raymond Stokki

Rosornas krig utan politik

Foto: Socialdemokraterna Luleå

Luleå:

nder fredagen den 29 november samlade somaliska kvinnor i samarbete med Rättvisepartiet Socialisterna (RS) till solidaritetslunch i Hammarkullen. Under fyra timmar samlades 50 000 kronor in till översvämningsdrabbade delar i Somalia.

På kvällen bjöd RS in till diskussion i Hammarkullens Folkets Hus om de spridda massrörelser vi har sett under hösten.

– Det är en ny tid då vi ser massorna resa sig mot ekonomiskt förtryck och för demokratiska frioch rättigheter i land efter land, inledde Johannes Lundberg.

Det finns såväl likheter som skillnader i dessa rörelser, men en sak de har gemensamt är att inspiration är hämtad från både

L

Deltagarna kände kraft och gemenskap.

ördagen den 30 november bjöd Rättvisepartiet Socialisterna Luleå och Unga Socialister in till ”Vi samlar motkraft”, ett öppet möte med både politik, mat, musik och poesi.

Cirka 25 personer från Luleå och Boden deltog i diskussionerna om en värld i uppror – glimtar från revolt och reaktion från Hongkong till Sudan, Chile och

Iran med flera länder – och socialistiska svar på klimatkrisen.

Tillsammans med mat till självkostnadspris, fika och prat bland både medlemmar och en stor andel intresserade skapades en varm bubbla av vilja att förstå och kämpa mer. Ray Marx framförde sin musik och Mattias poetry slam – något som verkligen gav kraft åt kvällen. ■ Liv Shange Moyo

Svensk asylpolitik: Du misstänkliggörs, du är inte trovärdig – du ska ut

T

änk dig att du tvingas fly till ett annat land. Du kommer från en liten by.

Vid samtal med migrationsmyndigheterna utspelar sig följande: – Varifrån kommer du?

– Jag kommer från byn Hållborgen i Jämtland. Närmaste stad är Östersund.

Tjänstemannen tittar på en karta och kan inte upptäcka Hållborgen. I byn finns det 4-5 gårdar.

Eftersom tjänstemannen inte kan hitta byn på kartan finns den inte. Eftersom du har uppgett att du kommer från en by som inte finns är du inte trovärdig.

Det här var ett tänkt fall, men motsvarande finns. En afghansk pojke har råkat ut för det. Hans by på den afghanska landsbygden fanns inte på den karta Migrationsverkets handläggare tittade. Därför är han inte trovärdig och då misstros allt han säger.

Att då försöka övertyga Migrationsver-

ket om att du är ateist och av den anledningen riskerar förföljelse i Afghanistan är omöjligt. Du är inte trovärdig. Du ska ut ur landet.

Detta är svensk asylpolitik 2019, en asylpolitik som är mycket rättsosäker. ■ Sigbritt Herbert

5 DECEMBER 2019 # 1 379

I korthet

5

Lageranställda övervakas och hotas

A

rbetsmiljö De anställda på modejätten Zalandos lager i Upplands-Bro utanför Stockholm har slagit larm om grova missförhållanden på arbetsplatsen, där omkring 500 arbetar. Det handlar om smygfilmning, hot från chefer, extrem tidspress och minutövervakning, samt en ”ständig rädsla för att hamna i onåd”. Det skriver Transportarbetaren den 29 november.

– Vår Stockholmsavdelning har varit på lagret flera gånger, det har handlat om arbetsmiljöärenden och förhandlingar, berättar den centrala arbetsmiljöombudsmannen på Transport, Martin Miljeteig, till Transportarbetaren.

Lagret lät dessutom provanställningen för hen som ville bli skyddsombud löpa ut i vad som verkar vara ett systematiskt arbete för att motverka fackligt arbete (då de länge inte har haft något skyddsombud).

Skillnader i ungas levnadsvillkor stora

Skyddade boenden

ska inte vara en vara När marknaden styr kan man göra vinst på vad som helst, och mäns våld mot kvinnor är inget undantag i Sverige. Flera kommuner har upphandlat så kallade skyddade boenden för kvinnor, samtidigt som kvinnojourerna med långvarig realkompetens tvingas stänga sin verksamhet.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

U

nder 2018 dödades 22 kvinnor av en manlig partner eller expartner. I år kommer siffran att bli minst lika hög. Samtidigt försvinner kvinnojourernas möjligheter att hjälpa våldsutsatta kvinnor alltmer. Systemet för statsbidrag till ideella organisationer som jobbar med brottsoffer ska förändras, vilket kommer att påverka kvinnojourerna negativt.

Kvinnojourerna började som en rörelse på slutet av 1970-talet för att hjälpa och skydda våldsutsatta kvinnor och barn. Kommunerna fick långt senare ett formellt ansvar, men då kvinnojourerna redan var etablerade och hade stor kunskap valde många kommuner att samarbeta med dem.

När en kommun lämnar över genomförandet av en socialtjänstinsats måste de också ersätta alla kostnader, vilket gäller för kvinnojourer.

Men många kommuner har istället valt att bidragsfinansiera verksam-

heten för att sänka sina egna kostnader, vilket har lett till att jourerna har hamnat i en beroendeställning till kommunerna.

Det nya systemet kommer innebära att skyddade boenden betraktas som en ekonomisk verksamhet och inte ska finansieras genom bidrag.

Det leder till att de ideella kvinnojourerna inte kommer att kunna fortsätta driva skyddade boenden,

En plats på en kvinnojour för kvinnor och barn som flyr våld ska vara en rättighet. som istället blir en vinstdrivande marknadsverksamhet.

Då är det inte heller kvinnorna själva som avgör om de ska bo på det skyddade boendet, utan tjäns-

temän som ser till vinsten framför kvinnors behov.

De boenden som redan har upphandlats av kommunerna har i många fall inneburit en fortsatt utsatthet för många kvinnor. De har säkerhetsdörrar, insynsskydd, videoövervakning och män som arbetar på boendena för kvinnor som har traumatiserats av just män.

För kommunerna innebär de skyddade boendena en ökad kostnad, samtidigt som färre kvinnor och barn kan få hjälp. Att välja en marknadsmodell för skyddade boenden med vinstdrivande företag istället för att samarbeta med existerande kvinnojourer är ett rent ideologiskt beslut. Det går ut på att allt ska göras vinst på, däribland våld mot kvinnor.

Kvinno- och tjejjourer är oerhört viktiga och räddar liv. Kvinnor och barn ska aldrig behöva bo med en våldsam man, och dessa jourer har enorm kunskap som hjälper tiotusentals kvinnor, tjejer och barn varje år.

Därför måste de få fullt erkännande och finansiering så att de kan sköta de skyddade boendena istället för kommuner och privata, vinstdrivande bolag. En plats på en kvinnojour för kvinnor och barn som flyr våld ska vara en rättighet. ■

Foto: Liv Shange Moyo

Allt fler skyddade boenden släpps ut på den ”fria marknaden” och privatiseras – vilket försämrar verksamheterna.

S

egregation Myndigheten Delegationen mot segregation visar i en ny rapport som har överlämnats till regeringen att de ungas uppväxt- och livsvillkor skiljer sig allt mer åt som ett resultat av segregationen. 28 procent av barnen i områden med så kallade ”socioekonomiska utmaningar” (arbetarklassområden) bor i familjer vars inkomster inte räcker till de nödvändigaste uppgifterna. Motsvarande siffra i ”goda socioekonomiska områden” är 2 procent. Det skriver myndigheten i ett pressmeddelande den 2 december.

– För boende i områden med socioekonomiska utmaningar är segregationen sällan självvald eller fördelaktig, det gäller särskilt barn och unga. Det är allvarligt att det är så stora skillnader i förutsättningar för unga runt om i landet, säger den tillförordnade direktören för Delegationen mot segregation, Charlotte Johansson, i pressmeddelandet.

Det råder även stora skillnader i studieresultat och andelen unga i arbete, enligt rapporten.

Politiker pressar handläggare till beslut

N

äringslivet Sveriges Radio Kaliber visade i en undersökning den 2 december att mer än en av tre av Sveriges cirka 300 alkoholhandläggare har utsatts av försök till påverkan av politiker. Över hälften anser också att politikerna låter näringslivets intressen stå över alkohollagen, som är en skyddslag. Det innebär att de inte ska ta hänsyn till näringslivet och andra saker när de tar beslut om alkoholtillstånd.

– Ja det är helt oacceptabelt. Det kan ju inte vara meningen att påverka saker i en viss riktning för att man känner någon eller tycker någonting. Det finns ju en lag kring det här vi kan inte bara strunta i den. Jag är jätteförvånad, jätteförvånad, säger ordföranden för Kommunala Alkoholhandläggares Förening, Thomas Fehrm, till Kaliber.

En alkoholhandläggare avgör huruvida en förening, restaurang etcetera ska få tillstånd att servera alkohol eller ej av kommunen. Thomas Fehrm tycker nu att länsstyrelserna ska ta över ansvaret istället för att besluten ska komma längre ifrån de lokala intressena.

”Ren avtalsdumpning”

F

ar och flyg Flygbolaget Bra har under året genomfört stora nedskärningar, där 361 personer varslades om uppsägning i våras, varav 116 piloter. Det angivna skälet var arbetsbrist när de gamla flygplanen skulle fasas ut. Men nu ska flygbolaget flyga samma linjer som tidigare – med inhyrd personal. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 3 december.

– Det är en ren avtalsdumpning på marknaden de håller på med. Företaget avser att hyra in motsvarande produktion med jettrafik från ett annat land. Vi känner väl oss lite åsidosatta då i koncernen, menar Svensk pilotförenings Lars Petersson, som också är anställd på Bra till och med mars nästa år, som vidare säger att anställningsskyddet inte finns: – Ja, vi kan nog döpa om den från lagen om anställningsskydd till något annat för den är väldigt urholkad. Och gå inte och tro att ni har ett skydd, för det finns inte i Sverige. ■

INRIKES

5 DECEMBER 2019 # 1 379

6

Nu organiserar vårdanställda till en marsch för sjukvården i Stockholm i protest mot de drakoniska varslen som hotar patientsäkerheten.

Foto: Natalia Medina

Demonstrera för vården den 14/12

Lördagen den 14 december tågar Sjukvårdsmarschen genom Stockholm i protest mot de drastiska nedskärningar som drabbar länets vård. Nedskärningarna innebär att totalt 1 350 tjänster försvinner vid de tre sjukhusen Nya Karolinska, Danderyd och Södersjukhuset. Vidare har de hårda besparingar som har påtvingats Södertälje sjukhus medfört att en avdelning har stängts.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

”N

u har Stockholms vårdpersonal fått nog.

Storvarsel och omorganisationer blev droppen som fick bägaren att rinna över. Facebook-gruppen Stockholms sjukvårdsupprop består av sjukvårdspersonal och den 14 december marscherar vi genom stan för att visa vårt missnöje över de beslut, varsel och organisationsförändringar som kommer skapa patientosäkerhet, förlänga vårdköerna och i slutändan drabba våra sjukaste och sköraste patienter”, skriver Stockholms sjukvårdsupprop som arrangerar marschen.

Facebookgruppen Stockholms sjukvårdsupprop har sedan bildandet den 25 november fått över 15 000 medlemmar. Marschen i Stockholm har alla möjligheter att bli den massiva injektion som den fortsätta vårdkampen behöver för att stoppa varslen och nedskärningarna. Även i Göteborg planeras en liknande sjukvårdsmarsch mot högerstyrets senaste nedskärningspaket som innebär att 400 tjänster ska

bort på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Det M-ledda blågröna styret hävdar att varslen är en följd av en omorganisation som på papperet ska innebära att vården flyttas närmare hemmet genom en påstådd satsning på öppenvården, oftast primärvård (vårdcentraler).

Men omorganisationen, som har beslutats över huvudena på de anställda och som kantats av nedskärningar i sjukhusvården, är ännu ett utslag av högerns vanstyre och nyliberalism.

– Omorganisationen sker helt utan professionens medverkan. Vi träffar de sjukaste patienterna och måste varje dag kämpa med överbeläggningar. Att vi ska varsla i ett sådant här läge, medan man inom andra delar av vården som vårdval och nätläkarbolag snarare expanderar – det sticker i ögonen, säger ST-läkaren Akil Awad, en av initiativtagarna till Stockholms sjukvårdsupprop, till Dagens Medicin den 29 november, Varslen slår hårdast mot de svårast sjuka och bryter mot Hälso-

och sjukvårdslagen som säger att ”Den som har det största behovet ska ges företräde i vården”. Även Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) finner nu anledning att granska hur varslen i Stockholm påverkar patientsäkerheten och tillgången till vård i en region där anställda på vårdcentralerna redan frågar sig: Hur ska vi klara av mer?

Den extrema marknadsstyrningen av vården i Stockholm och den så kallade fria etableringsrätt som finns i det så kallade vårdvalssystemet, som är särskilt många i Region Stockholm (ett 40-tal), betyder oundvikligen att högerns omorganisation blir kaotisk och att vårdbehovet kommer på undantag. Till det ska läggas att vårdvalen bidrar till att kostnaderna skenar.

– Det saknas planering utifrån befolkningens och personalens behov. Vårdcentraler och specialistmottagningar finns koncentrerade där lönsamheten är störst – i Stockholms innerstad. Samtidigt har marknadsanpassningen lett till en enorm detaljstyrning som i sin tur driver upp kostnaderna för förvaltning och resulterar i att administrationen för oss på golvet ökar, säger Katja Raetz, sjuksköterska på en vårdcentral i Nynäshamn, till Offensiv.

Varslen och nedskärningarna överför resurser till de privata företag som driver en allt större del av Stockholms primärvård och som dessutom gärna ser att de växande gräddfilerna i vården blir både fler och större.

Den högste ansvarige politikern i Region Stockholm, finansregionrådet Irene Svenonius (M), säger i en Dagens Nyheter-intervju den 30 november att hon önskar ett system med antingen staten som beställare av sjukvård, eller ett sjukvårdssystem baserat på privata sjukvårdsförsäkringar.

Helst av allt vill hon se en total privatisering av hälso- och sjukvården, och dessutom vill hon ”avskaffa sig själv”.

Finansregionrådet Irene Svenonius, som också i högsta grad är ansvarig för att Nya Karolinska har blivit ett nyliberalt haveri, bör omedelbart avgå. ■

Demonstrera för vården i Stockholm den 14 december – samling klockan 12 på Mynttorget.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:

• För ett riksomfattande vårduppror för att stoppa varslen och vårdnedskärningarna.

• Behov, inte marknad, ska styra vården. Skrota vårdvalen och den fria etableringsrätten. Avskaffa privatiseringslagen LOV. • Bort med det M-ledda högerstyret med början i finansregionrådet Irene Svenonius (M) omedelbara avgång.

• Vården ska drivas i offentlig regi utan vinstintresse och styras demokratiskt av de anställda i samarbete med patient-, brukar- och anhörigorganisationer.

• Uppvärdering av de vårdanställdas löner och villkor.

• Omedelbar höjning av statsbidragen till kommuner och regioner. 200 000 nya välfärdsjobb.

• Ta tillbaka alla skattegåvor till rika och storbolag. Höj bolagsskatten och kapitalbeskattningen, återinför beskattning av arv, förmögenheter och stora fastigheter.

• För en snabb och jämlik klimatomställning av hela samhället. Massiva offentliga satsningar på välfärd, kollektivtrafik och nollhus.

• Demokratiska och kämpande fack. För ett nytt, stort arbetarparti.

• Bankerna, storbolag och naturtillgångarna måste överföras i samhällets ägo och styras demokratiskt. För en demokratisk plan för hela samhällsekonomin som utgår från människors behov och säkrar en utveckling i samklang med naturen.

KLIMATET

5 DECEMBER 2019 # 1 379

7

Varning: 1,5 grader kan vara kört Kontrasten är dramatisk mellan den tekniska diskussion om en i sig helt absurd marknadshandel om utsläppsrätter som sägs vara knäckfrågan på årets FN-ledda klimattoppmöte, COP25, i Madrid den 2-13 december och den klimatvarning om att vi redan kan vara mycket nära tippunkter i riktning mot en ohejdbar växthusvärld som sju ledande klimatforskare publicerade i tidskriften Nature den 28 november.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

C

OP25, som på grund av upproret i Chile har flyttats till Spanien, har kal�lats ännu ett mellanårsmöte innan Parisavtalet officiellt ska träda i kraft nästa år, då COP26 i Glasgow också måste presentera dramatiskt skärpta nationella åtaganden om inte Parisavtalets mål att hejda den globala uppvärmningen under 2 grader och helst under 1,5 grader alls ska ha någon trovärdighet kvar.

Trots alltmer desperata larm från klimatforskarna och världens klimatstrejkande skolungdomar tyder inget på att dagens regeringar ska svara upp mot detta. Tvärtom fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka.

Enligt FN:s miljöprogram Unep måste ländernas åtaganden femfaldigas för att världen ska klara Parisavtalets högsta ambitionsnivå på max 1,5 grader och trefaldigas för att klara 2 grader. Även om alla nationella klimatmål skulle uppnås, och idag pekar inget alls på detta, skulle detta enligt FN:s klimatpanel peka mot en katastrofal uppvärmning med 3,2 grader innan århundradets slut.

I en artikel i tidskriften Nature med rubriken ”Climate tipping points – too risky to bet against” varnar sju av världens mest kända klimatoch Earth System-forskare för att vi redan kan vara mycket nära de tippunkter då en utveckling mot en katastrofal ”växthusvärld” inte längre kan hejdas.

När FN:s klimatpanel (IPCC) för två årtionden sedan först började varna för möjliga tippunkter med ”storskaliga diskontinuiteter” i klimatsystemet ansågs dessa vara troliga först vid en global uppvärmning över 5 °C. I sina två senaste

i Västra Antarktis kan en tippunkt redan ha passerats, där det inte längre går att hejda en kollaps som likt dominobrickor kan destabilisera hela västra Antarktis istäcke.

Det skulle i så fall leda till cirka 3 meters havsnivåhöjning, även om det kan ta några hundra år.

Färska data tyder på att även området vid Wilkesbäckenet i östra Antarktis kan vara destabiliserat på samma sätt, vilket bortom ett århundrade kan leda till ytterligare 3-4 meters höjning av havsnivån.

Den accelererande avsmältningen av Grönland kan enligt forskarnas modeller nå en liknande tippunkt redan vid 1,5 graders uppvärmning runt 2030, som över tusentals år kan höja havsnivån med ytterligare sju meter.

Kapitalismens konsekvenser kan med andra ord redan ha dömt framtida generationer på planeten till mer än tio meters höjning av havsnivån, även om takten i isens avsmältning kan påverkas. Det som med 1,5 grader kan ta tiotusen år kan vid 2 grader ske på mindre än tusen år.

På mycket kortare sikt kan klimatförändringarna trigga än mer förödande tippunkter för organiskt liv i biosfären.

Havens uppvärmning har redan inneburit en förlust av hälften av de grunda vattnens koraller på Stora barriärrevet i Australien. Redan vid 2 graders uppvärmning bedöms 99 procent av de tropiska havens fisk­ rika koraller vara förlorade genom en kombination av havens uppvärmning, försurning och föroreningar. Konsekvensen blir en förödande förlust av havens biologiska mångfald med stora konsekvenser för både havens och människans hälsa och försörjning.

På mycket kortare sikt kan klimatförändringarna trigga än mer förödande tippunkter för organiskt liv i biosfären. ”Speciella rapporter” 2018 och i september i år varnar IPCC för att sådana kan inträffa redan mellan 1 och 2 graders uppvärmning.

Nu varnar sju ledande forskare i Nature för att flera tippunkter i kryosfären (områden av is och snö) är farligt nära, även om takten kan saktas in och underlätta en anpassning. Där isen, havet och berggrunden möts vid Amundsenhavet

Även Amazonas, som är planetens största regnskogsområde och habitat för 10 procent av jordens kända arter, kan vara farligt nära en tipppunkt, där regnskogen genom en samvariation av avskogning, bränder och uppvärmningens självförstärkande mekanismer förvandlas till savann. En sådan tippunkt anses kunna komma vid en avskogning på mellan 20 och 40 procent,

samtidigt som dagens avskogning redan har nått 17 procent.

Då Arktis uppvärms dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet är också jordens barrskogsbälten alltmer sårbara för en tilltagande skogsdöd som hotar att förvandla dem från kolsänkor till utsläpps­källor, orsakad av ökande angrepp av insekter och bränder.

Samtidigt börjar permafrosten att töa upp på ett oåterkalleligt sätt med tilltagande utsläpp av koldioxid och metangas, som inom 100 år är 30 gånger mer potent som växthusgas än koldioxid.

Om världen ska ha en 50-procentig chans att stoppa uppvärmningen vid 1,5 grader återstår enligt forskarna bara en kolbudget på ytterligare utsläpp av 500 gigaton koldioxid.

I artikeln redovisar de ett skrämmande räkneexempel på att permafrostens upptinande kan ta 100 gigaton av denna budget i anspråk, även om man inte räknar in metangas från djupare permafrost eller gasutsläpp under havsytan.

Amazonas avskogning kan också beräknas minska den återstående kolbudgeten med 90 gigaton och barrskogarna med ytterligare 110.

Om detta visar sig stämma åter-

står med dagens nivåer av årliga utsläpp på 40 gigaton nästan ingenting, en slutsats som redan har fått klimatforskaren Johan Rockström att förklara 1,5-gradersmålet som nästan omöjligt att uppnå.

Alla dessa nödlägen hotar nu enligt de sju forskarna att samspela till en global kaskad av tippunkter som kan leda till ”ett nytt, mindre beboeligt växthus-tillstånd”. Något som kan inträffa via rubbningar av cirkulationen i haven och atmosfären, självförstärkande ökningar av växthusgaser och den globala temperaturen eller alternativt av ökande molntäcken. Sådana kaskadeffekter tror forskarna kan bli vanliga, där tippunker i ett system ökar risken för att de utlöser andra.

De sju forskarna pekar också på att tidiga resultat av de senaste klimatmodeller som ska användas i IPCC:s sjätte rapport 2021 tyder på en mycket större klimatkänslighet än tidigare modeller och preliminära resultat som antyder att en global tippunkt är möjlig.

Gentemot de vetenskapsmän som fortfarande anser detta vara alltför spekulativa slutsatser svarar de sju att vi inte har råd att chansa.

Om en global tippunkt inte kan ute-

slutas råder det enligt de sju “ett planetärt nödläge”: ”Vi argumenterar att den tid vi har att ingripa för att förhindra en tippunkt redan kan ha sjunkit ned emot noll, medan tiden att åstadkomma noll i nettoutsläpp som bäst kan vara 30 år. Därför kan vi redan ha tappat kontrollen över om en tippunkt inträffar. Den återstående fördelen kan vara att den takt som skadorna efter tippunkterna uppträder i – och därför de risker de medför – fortfarande i viss mån kan vara under vår kontroll.”

En mer förkrossande dom över vad som utan att de tar dessa ord i sin mun är det kapitalistiska systemets dödliga konsekvenser har kanske aldrig uttalats, samtidigt som inga svar kan förväntas från klimatmötet i Madrid. Som även SVT-reportern Erika Bjerströms kunnat se är ”gapet mellan forskarnas ord om globalt nödläge och vad mötet faktiskt väntas handla om astronomiskt”.

Men även om vare sig klimatforskarna eller Fridays For Future kan förväntas ha några svar på vad som måste göras är det den frågan som nu en ny generation av allvarligt oroade unga världen runt kommer att kräva tydliga och socialistiska svar på. ■

ANALYS

5 DECEMBER 2019 # 1 379

8

Latinamerika: Revolutio Tre årtionden efter det cyniska uttalandet från storkapitalets ideologer om ”slutet på historien”, segerrusiga efter Berlinmurens fall, genomgår vi nu en dramatisk påskyndning av denna historiska period.

ANDRÉ FERRARI

F

rån Sudan och Algeriet till Hongkong; från Chile, Ecuador och Haiti till Katalonien; från Libanon, Iran och Irak till Frankrike – vi bevittnar folkliga uppror, masskamper och ett heroiskt motstånd mot de etablerade regeringarna, deras nyliberala åtstramningspolitik och auktoritära metoder. I många länder karaktäriseras dessa processer av drag av revolution och kontrarevolution.

Detta är fallet i Latinamerika, som återigen börjar bli epicentret för global oro och kamp. Ett kännetecken för utvecklingen i Latinamerika är förkastandet av den nyliberala politiken som har anammats av högerregeringar som gynnar banker, storföretag och imperialismen.

Men situationen sätter också de så kallade ”progressiva” krafterna som i vissa länder har haft regeringsmakten den senaste tiden under ett historiskt tryck.

Förkastandet av nyliberalismen har uttryckts på gatorna via strejkaktioner, mobilisering av arbetare, ungdomar och kvinnorörelser, och av ursprungsbefolknings- och bonderörelser. På vissa platser har missnöjet omvandlats till explosiva massrörelser som tryckt upp regeringarna mot väggen och öppnat revolutionära situationer. Detta var fallet i Ecuador i oktober och är fortfarande fallet i Chile.

I andra länder, som i Argentina och Colombia, har den explosiva potentialen i dessa massrevolter tem-

tering av offentlig service plågar landet som är fast i recession och på vippen till att gå i konkurs.

Nyliberalismens och Trumps underbarn Macri var tänkt att tjäna som ett exempel för resten av Latinamerika på hur en ny ”modern” nyliberal höger kan konsolidera sin makt och avsätta påstådda ”folkliga” mitten-vänsterregeringar, men blev tvärtom det motsatta. Macri är ett levande bevis på nyliberalismens totala misslyckande som ett alternativ för Latinamerika.

De sociala förutsättningarna för ett nytt utbrott likt ”Argentinazo” i december 2001 och de vi nu ser i länder som Ecuador existerar även i Argentina. Den nya regeringen bestående av Alberto Fernández och Cristina Fernández de Kirchner kommer att satsa allt på en ny ”social pakt” för att förhindra ett sådant utfall, samtidigt som de ser till att ligga i takt med IMF (Internationella valutafonden) och dess åtstramningspolitik.

Hur länge de kommer att kunna stävja orkanen av folkligt missnöje är en öppen fråga. Men en sak är säker – det finns inget sätt att förbättra livet för folket samtidigt som man sluter fred med IMF och fortsätter att betala till banker och spekulanter.

Samma revolutionära virvelvind som den sociala pakten med regeringen Fernández-Fernández hoppas undvika i Argentina har redan svept igenom Ecuador och Chile,

Bolsonaro och hela den latinamerikanska högern fruktar de revolutionära vindarna som blåser in från grannländerna. porärt hållits tillbaka av hoppet om att besegra högern i valen.

Den nuvarande colombianska ultrahögerpresidenten Iván Duque och hans mentor, expresidenten Álvaro Uribe, led smärtsamma nederlag i de regionala valen den 27 oktober, däribland i huvudstaden Bogotá och i Medellín (där partiet förväntades vinna, men istället kom på sista plats).

Argentinas president Mauricio Macris nederlag i den första valomgången på samma dag, den 27 oktober, markerade ett förkastande från breda skikt i samhället av en regering som har drivit landet mot en ekonomisk och social kollaps.

Hunger, arbetslöshet och nedmon-

något som gör imperialismen och Latinamerikas härskande klass panikslagna.

I Ecuador såg vi det massiva gensvaret för en regering som valdes med en ”progressiv” retorik om en fortsättning av det så kallade ”folkets revolution” med expresidenten Rafael Correa, men som väl vid makten bara har gått IMF:s och imperialismens ärenden.

President Lenín Moreno tvingades möta en folklig vrede efter ett nyliberalt åtgärdspaket, särskilt på grund av nedskärningarna på transportsubventioner och höjda bränslepriser. Rörelsen omvandlades snabbt till ett folkligt uppror där arbetare, ungdomar och

Foto: Wikimedia Commons

LSR (CWI Brazil)

Masskampen i Chile har tvingat högerpresidenten Piñera till omfattande eftergifter, och motståndet fortsätter mot hela den nylibera

kvinnor deltog. En särskilt heroisk roll spelade den ecuadorianska ursprungsbefolkningen organiserade via CONAIE-rörelsen.

Brutalt och fegt förtryck kunde inte stoppa ursprungssamfunden, arbetare och folket på gatorna från att ta över huvudstaden Quito. Lenín Moreno tvingades fly till Guayaquil och dra tillbaka åtstramningsåtgärderna, en viktig seger för rörelsen.

Samtidigt öppnade regeringen förhandlingar, medlade av FN och den katolska kyrkan, med skikt av ursprungsfolket och folkrörelsen.

Huvudmålet var att få folket bort från gatorna och undvika att upproret skulle leda till en revolution som skulle resa frågan om den politiska makten.

Regeringens strategi har fått önskad effekt, åtminstone för tillfället. Men regeringen har hur som helst förlorat sin prestige inför en massrörelse som har känt sin egen styrka och inte kommer att stå åt sidan om den möts av nya attacker.

Bara dagar efter upproret i Ecuador uppvisade det chilenska folket en massiv politisk livlighet som delas

av många delar av världen. Landets högerpresident Sebastian Piñera har tidigare kallat Chile en oas av stabilitet i ett turbulent Latinamerika. Några dagar senare sade han att Chile var ”i krig med en mäktig och oplacerbar fiende”.

Det var ungdomarnas svar på de höjda tunnelbanepriserna i Santiago som tände stubinen till den ”mäktiga och oplacerbara” sociala rörelsen.

Men som demonstranterna har ropat på gatorna: ”Det är inte bara 30 pesos, det är 30 år!”. Det syftar till att det var 30 år sedan ”omställningen” till en ”demokrati” som har bevarat kärnan av det politiska och ekonomiska systemet från Pinochets diktatur: radikal nyliberalism, extrem social ojämlikhet och auktoritära metoder. Även med de tillägg som har anammats genom åren är landets konstitution densamma som diktaturens.

Piñera svarade det folkliga upproret med krigsmetoder värdiga Pinochet: militären och polisen har använts för brutalt förtryck på gatorna, godtyckliga fängslanden har genomförts, och demonstranter har

utsatts för regelrätt tortyr. Regeringens officiella dödstal har nått 23. Antalet demonstranter som har förlorat synen på åtminstone ett av ögonen har redan överstigit 220, vilket visar att staten medvetet har velat skjuta demonstranterna i ansiktet.

Förtrycket har bara tjänat till att radikalisera massrörelsen.

Utöver de protester som har dragit över en miljon till gatorna räknade rörelsen med arbetarklassens avgörande roll att agera som en klass och genomföra mäktiga generalstrejker. Deltagandet av ungdomar, kvinnor, och den kämpande rörelsen från ursprungsbefolkningen Mapuchefolket med flera har också varit avgörande faktorer.

Piñera valde därför att retirera och offentligt be om förlåtelse, bytte ut flera ministrar och bad om öppen dialog med en regering för nationell enighet. Han utlyste samtidigt en serie eftergifter som gick bortom att enbart dra tillbaka de höjda priserna i kollektivtrafiken – vilket han aldrig skulle ha gjort om han inte hade blivit så pass pressad av kraften från massrörelsen.

5 DECEMBER 2019 # 1 379

9

on och kontrarevolution rarevolutionens piskrapp har ännu en gång bara stärkt revolutionen.

Ursprungsbefolkningen, bönder och arbetare i El Alto har varit detta motstånds förtrupper, men kampen har utökats till Chapareregionen, där Evo kommer ifrån, samt till bon­ desamhällen i flera delar av landet.

ala dagordningen.

Bland dessa eftergifter finns att energikostnader ska sänkas, pensio­ nerna höjas, ett tak på kostnaden för receptbelagda läkemedel och en ny skatt mot de rika. Därutöver utlyste Piñera en sänkning av parla­ mentsledamöternas och regerings­ anställdas löner, ämbetsperiodsbe­ gränsningar, med mera.

Istället för att hålla tillbaka mass­ rörelsen har dessa eftergifter bara bevisat makten hos direktaktioner på gatorna, och rörelsen fortsatte att växa. Med detta har så Piñera, med stöd av hela det politiska eta­ blissemanget, föreslagit en process för att se över landets konstitution vilket skulle börja med en folkom­ röstning i april 2020 om huruvida en ny konstituerande församling bör bildas eller ej.

Men detta skulle inte vara något annat än en politisk manöver efter­ som den nuvarande kongressen och Piñera själv – båda hatade – skulle ingå i den konstituerande försam­ lingen så som förslaget ser ut just nu. Dessutom skulle den ge högern en de facto-vetorätt eftersom alla förslag skulle kräva två tredjedelars majoritet.

Den reaktionära kuppen i Bolivia kan ses lite som en ”förebyggande kontrarevolution” och måste bekämpas.

För arbetare finns det ingen väg ur krisen så länge Piñera är president.

En legitim konstituerande försam­ ling måste byggas från mobilisering och organisering nerifrån och upp, som blir valda fritt och öppet för att anta makten och återspegla styrkan och viljan hos arbetare och folket.

En sådan konstituerande försam­ ling skulle representera ett steg i riktning mot en arbetares, utnyttja­ de och förtrycktas regering.

Makten som massrörelsen har uppvisat kan vinna en historisk seger. Men då kan de inte låta eta­ blissemangets krafter behålla Piñe­ ra vid makten eller tillåta dem att tvinga igenom en översyn av kon­ stitutionen under deras kontroll.

På andra sidan av den explosiva och polariserade situationen i La­ tinamerika är den reaktionära och proimperialistiska kuppen i Boli­ via i början av november. Kuppen är en reaktion på de avancerande masskamperna i andra länder. Den kan också ses som en ”förebyggan­ de kontrarevolution”.

Efter Honduras, Paraguay, Bra­ silien och nu Bolivia övervägs en

kupp som en väg till makten mer och mer uttryckligt av högern i många länder, och det finns ingen tvekan om att detta innebär nya risker för Venezuela.

Trumps roll och den auktoritära Bolsonaro är förvärrande faktorer i detta scenario. I Bolsonaros fall inte bara inom Brasilien, utan även utanför dess gränser.

Kuppen i Bolivia utfördes ge­ nom att utnyttja det vittrande stödet bland många skikt i samhället för Evo Morales efter 13 år vid makten, däribland hans ursprungliga sociala bas hos arbetare, bönder och ur­ sprungsbefolkning som flera gånger har kommit i konflikt med Mora­ lesregeringen. Ett sådant tillfälle var repressionen 2011 mot ursprungs­ befolkningsmobiliseringen mot motorvägsplanerna genom skyddat ursprungsbefolkningsområde.

Valet den 20 oktober var gnistan som satte igång en öppen konflikt.

Evo Morales ville bli vald för en fjär­ de mandatperiod, trots att han för­ lorade folkomröstningen som skulle ha gett honom den möjligheten.

Den knappa marginalen som skulle ha gett honom en fullständig

seger i första omgången, samt bris­ ten på transparens i rösträkningen, skapade en ohållbar situation och tillät den reaktionära högern att cyniskt klä sig i demokratins färger, vilket bedrog vissa skikt av befolk­ ningen. Vad som kvarstod var den reaktionära, auktoritära, rasistiska och proimperialistiska karaktären hos Morales opposition.

Den avgörande faktorn för kuppen var att lojaliteten skiftade bland de­ lar av den bolivianska säkerhetsstyr­ kan [där bland annat armén ingår].

Detta kort efter ett myteri inom polisen som började i Cochabamba och sedan spred sig igenom landet.

Utan armén och polisen skulle Evo Morales kunnat förlita sig på massornas mobilisering i att skyd­ da honom. Han valde att inte göra detta då han fruktade att massorna skulle radikaliseras. Men det är ock­ så tvivelaktigt om detta skulle ha va­ rit möjligt för Morales sett till hans tilltufsade status. Till sist avgick han på säkerhetsstyrkans insisterande.

Det faktum att motståndet mot kuppen bara har vuxit efter Morales exil är en avgörande faktor. Kont­

Kuppen har ännu inte kunnat kon­ solidera sig, och den självutnämn­ de presidenten Jeanine Áñez är ha­ tad av alla och har egentligen ingen social bas. Som provisorisk presi­ dent stöds hon av den traditionella högern som leds av den besegrade kandidaten Carlos Mesa samt av den framväxande extremhögern kring Luis Fernando Camacho, en nyckelfigur i kuppen. Men Áñez kan bara basera sig på vapnen och på det pågående brutala förtrycket som kan tvinga Bolivia till ett in­ bördeskrig.

Nya val mot bakgrund av kup­ pen, förtrycket och den öppna för­ följelsen av vänster- och folkliga styrkor skulle inte ha något gemen­ samt med demokrati och kommer inte att stabilisera landet.

Liksom år 2003 i kriget om Bo­ livias gasreserver, när en massrö­ relse störtade Gonzalo Sánchez de Lozada, år 2005 när den störtade den tidigare nämnde Carlos Mesa, samt år 2008 när den besegrade den kupp som stöddes av högern i Santa Cruz och ”Media Luna”-re­ gionen, kan dagens massrörelse besegra denna högerkupp.

Nu är det nödvändigt att gå bort­ om de begränsningar som Evo Mo­ rales ledarskap har infört, som i alla sådana situationer har hållit tillbaka rörelsen och förhindrar den från att gå vidare till sin naturliga slutsats.

Medan fullständig enighet är nöd­ vändig för att besegra kuppen är ett nytt socialistiskt och revolutionärt vänsteralternativ nödvändigt som kan omvända situationen till det bolivianska folkets fördel.

Bolsonaro, tillsammans med hela den latinamerikanska högern, fruk­ tar de revolutionära vindarna som blåser in från grannländerna. Hö­ gern förbereder sig för liknande si­ tuationer i Brasilien. Den socialistis­ ka vänstern i Brasilien, likaväl som den bredare arbetarrörelsen, måste vara förberedda på en ny omgång av kamp som kan vara avgörande för folkens framtid i vår region.

Begränsningarna i den latiname­ rikanska ”progressivismen”, som har vägrat att bryta med kapitalismen, öppnade dörrarna för högerns åter­ komst och till och med extremhö­ gern. Bygget av ett nytt seriöst soci­ alistiskt alternativ som kan peka på en väg för att bryta med imperialis­ men och kapitalismen samt resa fa­ nan för en socialistisk federation av de latinamerikanska länderna är nu en fråga om liv och död. Det finns ingen tid att slösa. ■

INTERNATIONELLT

5 DECEMBER 2019 # 1 379

10

– Vi strejkar för att våra ledare inte har lyssnat på oss. De tror att de bara kan strunta i vad vi har att säga och att de inte behöver ta oss på allvar. De inser inte att vi, ungdomen, är skräckslagna över vår framtid och inte kommer att sluta kämpa förrän vår framtid är tryggad.

”Vi kämpar tills vår framtid är tryggad”

Foto: De Havilland / Flickr CC

Marschen i tyska Leipzig hade en internationalistisk frontbanderoll med budskapet ”Klimaträttvisa nu!”.

Hundratusentals ungdomar i hela världen, från Manila till Luleå, tog till gatorna för att kräva åtgärder för att rädda klimatet. På omkring 2 000 platser ägde protester rum.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

V

ärldens makthavare är helt inkapabla till att genomföra den nödvändiga omställningen som behövs, eftersom det kräver ett totalt uppbrott med det kapitalistiska system de tjänar.

All kamp måste vara internationell, vilket blir särskilt tydligt när det gäller klimatfrågan. Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av Committee for a Workers’ International (CWI), som finns över hela världen och energiskt ingriper i klimatrörelsen med ett internationalistiskt, revolutionärt socialistiskt program (se rutan).

Där vi finns, där ingrep vi i klimatstrejkerna. På flera orter blev dock demonstrationerna denna gång betydligt mindre jämfört

med i september. Det kan bero på att mobiliseringen på vissa orter är förlagd till den 6 december, mitt under klimattoppmötet COP25 i Madrid (2-13 december).

Strejkdagen började i Australien och fylldes under dagen på med manifestationer och aktioner i Filippinska Manila, Hongkong, New Delhi i Indien (där demonstranter samlades utanför en avfallsförbränningsfabrik för att protestera mot dess extrema föroreningar och giftiga avfall) och Thailand (där det på plakaten bland annat stod ”Klimatförändring är klasskrig”).

Vidare fylldes Europas största städer med mängder av framför allt ungdomar: Rom, Berlin, Wien, London, Paris med flera.

Till klimatstrejken i Hamburg slöt över 50 000 upp. Där delade vårt systerparti Sozialistische Alternative ut 1 000 riksomfattande flygblad och 500 Hamburgspecifika flygblad. Vi sålde 25 tidningar och samlade in 189 euro till kampfonden. Många ville veta mer om vårt parti och vår politik.

I Belgien var det demonstrationer i sex städer den 29 november, där vi i vårt systerparti LSP/PSL

hade ungdomsblock i flera av demonstrationstågen – däribland i Gent. Två nya ungdomar gick med i vår ungdomsorganisation. Dock var demonstrationerna, liksom i hela världen, mindre än vad de var i september. Även i USA och Sydamerika ägde många protester rum.

Till Commondreams.org sa Maya Arengo från Fridays For Future USA den 29 november att:

Strejkdagen sammanföll med fenomenet Black Friday, där flera storföretag har satt i system att någon vecka inför fredagen höja priserna för att sedan ”sänka dem” via reor – alltså att de kostar samma som innan de höjdes.

Detta som ett knep för att få folk att konsumera mera. På sina håll riktades klimatprotesterna mot denna köphets.

Hejdlös konsumism och köp-­ och-slängsamhället ska kritiseras och motarbetas; det krävs mycket bättre hushållning av redan processade och/eller tillverkade produkter, naturresurser och varor.

Men det slår fel om man samtidigt lägger skulden på de arbetarklassfamiljer som lockas av reor för klimatförändringarna.

Det är inte individens fel att de stora bolagen spyr ut avgaser, skapar oändliga mängder avfall, förorenar vatten och jord, utplånar djur- och växtarter, med mera. Det är ett systemfel – kapitalismens.

Därför förespråkar vi kollektiv kamp för att de största förorenarna och ekonomiska instituten tas över i offentlig regi under arbetarklassens demokratiska kontroll och styre underifrån. Detta för att rättvist och med klimatets, mänsklighetens och allt planetens livs bästa intressen i fokus kunna skapa en grön, socialistisk värld, fri från förtryck och förpestande utsläpp. ■

Rättvisepartiet Socialisterna & Offensiv står för:

• Kamp för omedelbar grön omställning av hela samhället: av produktion och distribution av varor och tjänster, bostad, energi, transport med mera.

• Massiv satsning på, forskning om och utbyggnad av gröna energi­källor.

• Stoppa skövlingen av artrik och biologiskt värdefull natur för privata företags och de rikas intressen.

Bevara och främja mångfald och artrikedom. Grön omställning av jord- och skogsbruk.

• Närproducerad, småskalig och grön produktion av mat – reducera animalieproduktionen och ställ om produktionen till vegetabilier. Kamp för bättre arbetsmiljö och -förhållanden för anställda inom animalieoch vegetabilieindustrier.

• Snabbtåg och stora satsningar på en avgiftsfri och tillgänglig kollektivtrafik för alla, istället för motorvägar och utökad bilism. Förbud mot bensin och diesel i nyproducerade fordon.

• Förstatliga de stora energibolagen, livsmedelsindustrierna, bankerna och storföretagen under demokratisk kontroll och styre underifrån för att möjliggöra en grön planerad klimatsmart ekonomi utifrån människors och naturens behov – för jobb, bostad, välfärd och trygghet för alla.

Grekland: Livlig ungdomsprotest mot förorenande fabriker i Volos

D

en 21 november samlades skolelever till en demonstration mot Lafarges cementfabrik i grekiska Volos i protest mot luftföroreningarna den orsakar samt mot Volos kommunfullmäktiges planer på att bygga en SRF-fabrik (avfallsförbränning som bränner stora mängder plast och metaller, vilket skapar stora utsläpp).

Demonstranterna kräver ekologisk och hållbar avfallshantering i offentlig regi. Över 2 000 skolelever marscherade ge-

nom centrala staden. Många av de förbipasserande visade öppet sitt stöd till demonstrationen. Även universitetsstudenter och lärare från gymnasieskolorna deltog, vars fack hade kallat till en tre timmar lång arbetsnedläggelse för att stödja mobiliseringen.

14 av 20 skolor ockuperades också av studenter samma dag.

Många hemmagjorda plakat hölls upp under marschen, med buskap som ”Giftig

luft? Nej tack”, ”Luften är förorenad, utbildning dyrt, er tillväxt är giftig”, ”Nej till avfallsförbränning för multinationellas vinster”, med mera.

Denna massiva och lyckade demonstration var ett resultat av det hårda arbete som Volos Aktionskommittés Ungdomssektion har gjort, med öppna möten, massflygbladsutdelningar, affischering med mera. De fick även riksomfattande mediabevakning.

Xekinima (CWI Grekland) spelar en mycket aktiv roll i Ungdomssektionen samt i stadens Aktionskommitté. Det var vi som först föreslog en utbildningsstrejk och att elever tar till gatan i protest. Samtidigt lyfter vi behovet av att länka samman till arbetarklassen och förbereda för en generalstrejk som omfattar hela staden samt kamp mot det kapitalistiska samhället – för ett fritt och demokratiskt, socialistiskt samhälle. ■ Xekinima (CWI Grekland)

5 DECEMBER 2019 # 1 379

11

Amazonarbetare i strejk för bättre villkor Den 29 november protesterade Amazonarbetare världen över mot orimliga och rentav farliga arbetsförhållanden.

VILGOT KARLSSON offensiv@socialisterna.org

I Tyskland strejkade lagerarbetare på minst sex platser; Leipzig, Bad Hersfeld, Koblenz, Rheinberg, Werne och Graben för höjda löner, mot hög arbetsbelastning och med kravet att Amazonarbetare ska inkluderas i kollektivavtalen för motsvarande svenska Handels.

Amazon anklagades också för att sätta sina arbetare under extrem press, vilket har orsakat sjukdomsfall och olyckor.

Liknande kritik riktades mot Amazon från arbetare i Storbritannien som organiserade fackliga demonstrationer mot fruktansvärda

Foto: Wikimedia Commons / Álvaro Ibáñe

P

rotesterna sammanföll med den kapitalistiska ”högtiden” Black Friday, som traditionsenligt firas under långhelgen efter amerikanska Thanksgiving och som går ut på att företag och butiker erbjuder enorma rabatter och reor för att locka kunder och uppmuntra till överdriven konsumtion.

Termen uppstod under 1950-talet i Philadelphia i USA för att beskriva de stora trafikstörningar och folkmassor med kunder runt juletid, och har i nutid anammats av företagen själva – inte som ett skällsord, utan som en slogan för att signalera låga priser och maximera konsumtionen under dagarna fram till jul.

arbetsförhållanden. Enligt siffror från facket GMB har över 600 ambulanser behövt köra ut till Amazonlager de senaste tre åren och minst lika många skaderapporter har lämnats in.

En återkommande kritik mot Amazon världen över som också togs upp är bristen på toalettpauser, vilket har lett till att arbetare tvingas urinera i plastflaskor för att klara av det höga arbetstempot.

Detta underströks av de engelska

”We Are Not Robots!”, var ett av budskapen under den internationella strejkdagen på Amazons lager.

arbetarnas banderoller som löd ”We Are Not Robots!”.

I italienska Turin strejkade lastbilschaufförer strax innan Black Friday mot orimliga tidsscheman.

Amazon levererar inte själva, utan anställer underleverantörer som tvingas hantera orimliga scheman som till exempel inte tar hänsyn till att butiker har lunchstängt och som hänger på att arbetarna ska hinna leverera 150-200 paket om dagen.

För att hinna med stressen är de tvungna att köra för fort och skippa alla pauser (inklusive toalettpauser och lunchrast). På grund av detta har strejken gått ut på att helt enkelt köra jättelångsamt, ta långa pauser och vänta in kunder, rapporterar Transportarbetaren.

Amazon har bemött kritiken genom att hävda att de erbjuder rättvisa löner, bra arbetsvillkor och en säker arbetsmiljö samt att all kritik som riktas mot företaget är

desinformation från grupper som bara är intresserade av att vinna över folk på sin sida.

Kampen mot Amazons antifackliga och antiarbetarmetoder måste fortsätta. Att det finns pengar för att förbättra situationen finns det ingen tvekan om – Amazons vd Jeff Bezos är en av världens rikaste människor vars egenkapital uppgår till häpnadsväckande 110 miljarder USA-dollar! ■

”Regimen har en såg i baken”

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

M

ehrnosh Shafiee från Shora höll igång outtröttligt med talkörer och utrop. Polisen var i vanlig ordning extra biffiga utanför den iranska ambassaden med fem piketer och mycket knuf-

”

Moderniteten kommer att segra över det förflutna och med moderniteten menar jag socialismen.

far och press för att vakta en helt omotiverad linje – samtidigt som demonstranterna visade bilder på verkliga människor som har torterats och hängts av regimen.

Flera pratade om ryktet att den iranska regimen har upprättat ett nytt hemligt fängelse i skogen där tusentals av de senaste veckornas demonstranter har spärrats in.

Att upproret mot nyliberalism, fattigdom och diktatur har spridit sig till Iran är en av de mest positiva händelserna i år. För första gången omfattar massupproret hela landet och är helt ungdoms- och arbetarklassdominerat.

Offensiv fick en intervju med Afshin Sirmanshahi.

– För tillfället har upproret tagit en paus. Folk pratar och sörjer. Men regimen har en såg i baken. Det betyder att de inte kan röra på sig utan att det gör ont. De kan inte göra något. De kan bara få bort sågen med en riktig operation, vilket innebär något helt nytt, ett helt nytt styre.

– Iran har aldrig sett något liknande. De 20 miljoner fattigaste människorna, som inte äger något, har rest sig. Iran kommer aldrig tillbaka till situationen innan november 2019. Folket har flyttat fram sina positioner. Religion som politiskt våld kommer att avskaffas i det område där religion föddes.

– Till de som säger att USA ligger bakom upproret säger jag: nonsens! Den iranska regimen har själv bett om det här genom att pressa ner folket i fattigdom och terrorisera dem med avrättningar.

– Moderniteten kommer att segra över det förflutna och med moderniteten menar jag socialismen. Upproret behöver nu stöd på alla möjliga sätt. ■

Foto: Robert Bielecki

Den 29 november demonstrerade iranier från olika vänstergrupper utanför den iranska ambassaden i Stockholm i protest mot det gränslösa våldet mot alla som inte håller med om den teokratiska regimens chockerande våld och massfattigdomen i landet.

Framför allt följer den iranska vänstern med spänning och hopp de senaste veckornas massuppror i Iran. Rättvisepartiet Socialisterna deltog också och gav sitt fulla stöd.

Afshin Sirmanshahi berättade om hur de fattigaste massorna nu har rest sig.

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

INTERNATIONELLT

5 DECEMBER 2019 # 1 379

12

ningarna inom välfärden i denna avtalsrörelse måste bli högre än inom industrin.

Statsminister Antti Rinne (S) har avgått efter den kris som har kommit ur poststrejken.

Av allt att döma kommer det att bli en het vinter under de fortsatta av­ talsförhandlingarna, där arbetsgi­ varna har en mycket aggressiv linje.

I den här situationen har Vänster­ förbundet satt sig i en koalitionsre­ gering som driver högerpolitik.

Istället för ett gyllene tilfälle att ingripa till stöd för den fackliga kampen riskerar Vänsterförbundet att ytterligare smutsa ned vänsteridé­ er och rulla ut den röda mattan för rasisterna bland Sannfinländarna. ■

Vad händer nu efter statsministerns avgång?

och regeringskris I tisdags avgick Finlands statsminister Antti Rinne (socialdemokrat). Det var poststrejken som avslutades i förra veckan som fick honom på fall.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

P

ostfacket PAU vann en klar seger när försöket att dum­ pa lönerna genom att byta till ett billigare kollektivavtal – av­ talsshopping – stoppades. Som ett efterspel har regeringen drabbats av en djup kris, då ministrar har sagt sig vara mot avtalsshopping men regeringen samtidigt försva­ rade postens agerande.

Avtalet innebär att de 700 post­ sorterarna som posten har flyttat till ett dotterbolag får stanna kvar i det gamla kollektivavtalet mellan PAU och arbetsgivarorganisationen

Palta. Därmed slipper de en löne­ sänkning på uppåt 30 procent.

Frågan kvarstår dock om vad som händer på sikt? I samma dotterbo­ lag finns många anställda med ett annat kollektivavtal och mycket lägre löner. Vilket avtal kommer att bli det dominerande i framtiden?

Strejken har utlöst en regerings­ kris och ett krig mellan postens sty­ relse och statliga stjänstemän å ena sidan och S-ministrar i regeringen å andra sidan. Ägarstyrningsminister Sirpa Paa­

tero (S) beskyllde postens styrelse för att de sysslade med lönedumpning mot regeringens vilja, men när Pos­ tens styrelse kunde visa att ministern hela tiden varit informerad tving­ ades statsminister Antti Rinne (S) i fredags att ge henne sparken.

Oppositionen har vädrat mor­ gonluft och efter en interpellations­ debatt om frågan blir det förtroen­ deomröstning mot regeringen på onsdag. I helgen har regeringen haft krismöte för att diskutera hur frå­ gan ska hanteras.

Situationen har likheter med Sve­ rige. Regeringens högerpolitik har lett till att förtroendet har fallit som en sten. Två olika undersökningar i november visar att bara tre procent av de tillfrågade var mycket nöjda med regeringen – 52 procent var missnöjda eller mycket missnöjda.

Foto: European Parliament / Wikimedia Commons

Poststrejken gav seger –

Samtidigt visar opionionsunder­ sökningar att rasistiska Sannfinlän­ darna är största parti med stöd av 22 procent.

Flera av de viktiga stötestenar­ na i den finska avtalsrörelsen lös­ tes inte av poststrejken. Frågan om lönenivåerna kommer att avgöras i industrins avtalsrörelse, där det har varslats om både strejk och lockout under december.

I det så kallade ”konkurrens­ avtalet” från 2017 gick fackföre­ ningsrörelsen under hot från arbetsgivare och regering bland annat med på 24 timmar längre arbetstid per år utan lön. Nu löper avtalet ut, men då kräver arbets­ givarna ”kompensation” i form av lägre löneökningar – vilket facken än så länge vägrar gå med på.

Dessutom finns samma diskus­ sion som i Sverige om att löneök­

Den 3 december tvingades Antti Rinne (S) under galgen att lämna in sin avskedsansökan till presi­ dent Sauli Niinistö. Orsaken var att Centerpartiet, som sitter i samma koalitionsregering, var beredd att stödja oppositionen i en misstro­ endeomröstning imorgon.

Den utlösande faktorn var Rin­ nes roll i poststrejken, där det är oklart om han har ljugit för riks­ dagen angående om han stött eller inte stött postens styrelse i beslutet att flytta 700 postsorterare till ett sämre kollektivavtal.

I grunden finns en djupare kon­ flikt mellan Centerpartiet och Soci­ aldemokraterna. Centerpartiet vill till exempel inte att regeringen ska lägga sig i när staten som arbetsgi­ vare attackerar arbetares rättigheter.

Socialdemokraterna håller egentli­ gen med, men tvingades i poststrej­ ken ifrågasätta postens agerande för att rädda sitt eget ansikte. Än så länge pekar det mesta på att fempartiregeringen ombildas med samma partier (Socialdemokra­ terna, Centerpartiet, Vänsterför­ bundet, Svenska Folkpartiet samt De Gröna). Redan har kommuni­ kationsminister Sanna Marin och Socialdemokraternas gruppledare Antti Lindtman räckt upp handen som frivilliga till posten som stats­ minister.

Om klyftan mellan Centern och Socialdemokraterna inte kan över­ vinnas väntar av allt att döma ett nyval. ■

Irak: Premiärministerns avgång följs av fortsatt kamp

I

helgen avgick Iraks premiärmi­ nister Adil Abdul Mahdi och nu väntas en ny tillfällig rege­ ring ta över styret.

Mahdis avgång har dock inte stoppat proteströrelsen som krä­ ver en ny politisk ordning – bort med alla sekteristiska, korrupta partier och politiker, för jobb, väl­ färd, tryggad el- och vattenförsörj­ ning samt ett slut på plundringen av landets resurser och utländska makters inblandning.

När detta skrivs (den 3 decem­ ber) sitter de som revolten vänder sig emot och försöker få ihop en ny

tillfällig regering för att om möjligt kunna hänga sig kvar vid makten ännu en tid. Men det är långt ifrån säkert att de lyckas.

Efter över två månader av protester finns det en bestämd vilja att göra upp räkningen med det sekteristiska politiska system som infördes av den USA-ledda ockupationsmakten.

Eller som en 18-årig student sa till Al Jazira i söndags: ”Varför ska vi sluta strejka nu och ge upp Tahrirtorget? Mahdis avgång för­ ändrar inget, han var bara tillsatt av en massa korrupta politiska partier”.

Mahdis avgång hade föregåtts av den blodigaste dagen hittills när säkerhetsstyrkor och regimtrogna miliser dödade minst 52 personer i städerna Nasirija (Mahdis hem­ stad) och Najaf i södra Irak. Sedan protesterna inleddes har mer än 420 människor dödats.

För att hedra minnet av de som har dödats och för att visa sitt stöd till revolten genomfördes under hel­ gen även manifestationer i sunni­ dominerade områden i västra Irak.

I exempelvis Mosul samlades elever, studenter och lärare från

stadens skolor och unversitet för att visa sin solidaritet med kampen och för att hedra de som har dödats i protesterna med en tyst minut mot korruption och arbetslöshet.

Liknande aktioner skedde även i två andra orter där majoriteten är sunnimuslimer, enligt Middle East Eye i söndags.

Genom fortsatt kamp och organi­ sering för att dels försvara mas­ sorna och dels forma ett politiskt alternativ kan revolten spridas och regimen besegras. ■ Per Olsson

Protesterna har inte bedarrat.

INRIKES

5 DECEMBER 2019 # 1 379

13

Vem ska ha tillgång till staden?

brist. Speciell brist är det på hyresrätter och mindre sådana med rimliga hyror.

Vad händer när kommunalt ägda köpcenter säljs till privata aktörer? Allt fler centrum köps upp – hur påverkar det medborgarna? Det som gör områden otrevliga för vissa gör dem otrevliga för alla. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

U

tsatta grupper drabbas i alltför stor utsträckning när det fattas bänkar, offentliga toaletter och skydd från oväder. Det offentliga blir fientligt och det slår mot allt nyttjande av området.

I många storstäder världen över finns idag en antihemlöspraxis, ibland också lagar mot hemlöshet, som förbud att ligga ner på bänkar eller sova i portar samt krökta bänkar. Det kan också vara outtalat i infrastruktur och offentliga platser.

I Seattle revs en bosättning för hemlösa där man istället satte upp ett cykelställ, men efter folkets protester och medias uppmärksamhet flyttades de en bit bort. Kalifornien, med 12 procent av USA:s befolkning, var tidigt ute. De tog bort parkbänkar redan på 1990-talet, målade med ”kiss-säker färg” som studsar tillbaka och gulfärgar personen som kissar. De har också förbud mot att dela ut mat till hemlösa i parker, med motiveringen att det stör turismen.

En konsekvens är att när något faller under privat egendom har man inte samma möjlighet att på demokratisk väg påverka, även om det

kan vara svårt när allt är kommunalt ägt också. Många centrum i förorterna byggdes under en tid då detaljplanerna inte tog i beaktning att torgens mark kunde bli privatägd.

Ett torg borde inte vara en vara som man kan köpa och sälja. Det borde vara en gemensam plats. Vi behöver öka medvetenheten om hur ägande påverkar vårt dagliga liv och våra möten med varandra.

De som jobbar med stadsbyggnadsfrågor och politiker pratar

vilka individer som får ta plats: vilket beteende är godkänt? Vilka får räknas som en del av torget? Får vi sitta och värma oss på biblioteket?

Ett köpcentrum är ett torg som har hägnats in. Enligt ordningslagen är köpcentrum en offentlig plats och juridiskt sett är det alltså att betrakta som ett torg. Trots det är det lätt att tänka att platsen tillhör någon annan jämfört med ett öppet torg utomhus.

Väggar och tak, väktare och kameror, skyltning och design – allt samverkar till att utestänga vissa, medan vi som konsumenter eller potentiella konsumenter är välkomna. I Liljeholmsgallerian i Stockholm har exempelvis gratis sittplatser tagits bort.

En problematik med privatiseringen av offentliga platser ligger i den grundläggande skillnaden mel-

Centrala mänskliga behov blir klämda mellan statens och privata aktörers jakt på vinst. mycket om dialogprojekt, att mötesplatser är viktiga. Samtidigt ser vi att det gemensamma har monterats ner på platser där vi bor och verkar.

De diskuterar sällan vilka som ska mötas och hur det ska ske. Man til�låter inte heller samtal om vem som bör äga och förvalta platserna och det finns inte något rättsligt skydd för dessa slags försäljningar.

De senaste decenniernas utförsäljningar ställer nya frågor om

lan allmän platsmark och fastigheter. Allmän platsmark är den mark som tillhör alla; torg, gator, parker med mera, men saknar per definition kommersiellt värde då den inte går att sälja (utan ändrad detaljplan).

I fastighetsaffärer skapas vinst genom att på olika sätt öka platsens kommersiella värde och därigenom få avkastning på sin investering. Helt olika intressen som i sin tur styr vad som tillåts hända på

platsen. En tydlig varningssignal är att centrumägare och förvaltare är dåligt införstådda med att köpcentrum är offentlig plats och att demonstrationsrätt därför gäller där.

Likaså vet alla som stått och haft namnlistor, protesterat och sålt tidningen hur ofta ordningsvakter tror att de har rätt att avhysa oss!

Varannan vår sedan 1993 räknas antalet hemlösa. År 1993 fanns det 9 903 hemlösa. Många kom från de stora institutionerna som stängdes; psykiatrireformen 1995 stängde de sista mentalsjukhusen av gammalt snitt och lovade lägenhet med eget kontrakt, något många inte klarade av efter ett liv på institution.

Idag är ofta det enda och stora problemet för hemlösa att de inte har någon bostad. 33 250 personer räknades 2017 som hemlösa, enligt Socialstyrelsen. Bland de nordiska länderna ligger Sverige nu sämst till. 15 000 barn räknas som hemlösa, och omkring 7 000 har föräldrar som är hemlösa.

På 1930-talet var Sverige bland de av Europas länder som hade lägst bostadsstandard. Fyra decennier senare hade Sverige en av de högsta. När miljonprogrammet hade fullbordats hade hemlösheten nästan utrotats. En miljon bostäder skulle byggas på 10 år från 1965 till 1975 och det blev en balans mellan tillgång och efterfrågan.

Enligt Boverket har idag 243 av 290 kommuner i Sverige bostads-

Foto: Public Domain

Från 1950-talet och framåt var fokus på tillgänglighet och öppenhet (bild Vällingby centrum på 1950-talet). Nu är politikernas fokus ökad vinst för profitörerna.

När Vällingby centrum byggdes på 1950-talet var det ett fantastiskt modernt torg som hade byggts med ABC-tänkande – att allt skulle finnas i närheten: arbete, bostäder och centrum. Allmännyttiga Svenska Bostäder byggde husen och hyrde ut till butiker. Nu har staden renoverat Vällingby centrum för 3 miljarder kronor, vilket har bekostats av våra skattepengar. Den borgerliga majoriteten vill nu sälja alltihop för en miljard, till klart underpris.

Det visar vilket förakt de har när det gäller våra skattepengar och att ideologi går före allt. ”Staden ska inte äga förortscentrum”, menar miljöborgarrådet Dennis Wedin (MP) och hänvisar till en utredning som han säger att man baserat sitt beslut på – en utredning V- och S-politiker som sitter i styrelsen för Svenska Bostäder säger sig inte ha sett röken av och inte tror existerar!

Vi vet alla vad som hände när riskkapitalistbolaget Boultbee fick köpa Tensta, Bredäng och Högdalens centrum: chockhöjda hyror, sämre service, tomma lokaler, utförsäljningar och spöklika centrum.

Centrala mänskliga behov blir klämda mellan statens och privata aktörers jakt på vinst. När stater och regeringar genomför privatiseringsprocesser säljer de ut något som inte tillhör dem – det tillhör samhällsgemenskapen. Hur kommer det sig att dessa allmänningar har så svagt rättsligt skydd när det privata ägandet är starkt skyddat inom den borgerligt liberala rättstraditionen?

Expropriering är reglerat i lag; enskild garanteras ersättning om mark tas i anspråk för andra syften. Men när staten eller kommunen säljer ut det som tillhör alla, då finns ingen motsvarande reglering.

Offentliga platser förändras när städer historiskt sett förändras. Torget är stadens hjärta där ekonomiska, sociala och kulturella aktiviteter samt möten, kamp och protester sker spontant och planerat. Men det offentliga ger ingen avkastning. De politiker som tycker om att privatisera vill exkludera oss för att rikta allt mot konsumtion. Inglasade gallerior, uteserveringar och bostadsrättsgårdar med höga stängsel bryter mot alla lagar om tillgänglighet.

Alla ska ha möjlighet att synas och höras om de vill i en demokrati. Folket ska ha möjlighet att mobilisera, det är en av demokratins grundpelare. Får borgarna bestämma är vi tillbaka till 1920-talets smutsiga, dyra och trångbodda bostäder där löss och sjukdomar frodas. Vi måste organisera ett motstånd mot detta och mot de människofientliga utförsäljningarna och privatiseringarna. ■

KULTUR

5 DECEMBER 2019 # 1 379

14

att rikta den energin som finns i dagens kvarvarande intressekonflikter mot staten som ensamt är skyldig.

En av de konflikter som lever än idag är Vapstenskonflikten i Tärnaby i Västerbotten, där Vapstens sameby och Vapstens lappby nu står mot varandra i domstol om vem som äger rätt till renskötseln. Det är en konflikt som började med att en grupp renskötare tvingades in på andras betesmarker då de som redan bodde där tappade rättigheter av staten.

Vapstensrättegången har uppmärksammats i media och nyligen släppte Sveriges Radio P1 Dokumentär ett podavsnitt som handlar om just Vapstenskonflikten.

De samiska tvångsförflyttningarna skildras i SVT:s nya dokumentärserie.

en del av svensk kolonialism

Som en del av den svenska kolonialismen i Sápmi genomfördes tvångsförflyttningar av samer, något som har satt djupa spår, startat konflikter som pågår än idag och raderat ut språk och kultur för många. SVT:s dokumentärserie Tvångsförflyttningar – Bággojohtin tar upp den del av svensk och samisk historia som det sällan talas om.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

K

olonialiseringen av Sápmi med nybyggen, jordbruk och skogsbruk ligger till grund för det som kom att bli ett av de största förtryckande ingreppen mot samer i svensk historia.

Nomadiserande folkslag har alltid haft det svårt i och med staters gränsdragningar. Därtill kommer urbefolkningars ständiga kamp för

överlevnad mot kolonialmakter över hela världen.

Upplösningen av unionen mellan Norge och Sverige 1905 ses som den slutgiltiga faktorn som ledde till att staten tvingade renskötande samer att flytta från områden kring Karesuando till Jokkmokk eller längre söderut. Unionsupplösningen ledde till stängda gränser för de

renskötare som brukade betesmarker på svensk och norsk sida, något som säkrades genom en renbeteslag 1751. Detta ledde i sin tur till att betesmarkerna blev för små.

Just området kring Karesuando hade redan befolkats med samer från Kautokeino sedan Ryssland stängde gränsen mellan Finland och Ryssland 1809.

Svenska staten hade dessutom redan börjat exploatera och upplåta samiska marker, som ansågs tillhöra svenska staten, för nybyggen.

Som en lösning på problemet som uppstod mellan den svenska och norska staten bestämde sig staten, utan samernas inblandning, för att flera samer fick flytta på sig.

Vissa trotsade betesförbud över

Illustration: Raynond Stokki

Tvångsförflyttningarna –

gränserna och tvingades betala höga böter dagligen, vissa tvingades göra sig av med delar av renhjordar för att betala, andra tvingades slakta renar för att ha färre.

Statens knep för att tvinga fram förflyttningarna var många.

Att staten ligger bakom dagens konflikter är något som flera av de som intervjuas i SVT:s dokumentärserie säger, eftersom de samer som tvingades flytta var tvungna att bosätta sig inom andras renskötselmarker.

Svårigheter och problem uppstod såklart, från att inte tala samma språk och kunna göra sig förstådd till olika kulturer och olika sätt att bedriva renskötsel. Men många anser också att det rätta och bästa vore

Den svenska rasbiologin och assimileringspolitiken har också del i konflikter över olika intressen och stölden av språk, kultur och marker.

Samtidigt som tvångsförflyttningarna genomfördes fördes den svenska modellen som kallades ”lapp ska vara lapp” fram. Denna innebar att endast renskötande samer och framför allt endast renskötande fjällsamer, det vill säga de som har renbete på fjällmarker, ansågs vara riktiga samer och de som kunde garantera folkslagets överlevnad. Övriga skulle assimileras till det svenska samhället, språket och kulturen.

Det var därför en av de största anledningarna till att skogssamer och icke renskötande samer trycktes undan och förlorade många av sina rättigheter till förmån för de som tvångsförflyttats.

Förutom stora frågor som rör det samiska samhället och hur det har påverkats visar SVT:s serie även på alla personliga sår som har satts i människor. Familjer som har splittrats, många utan att återses igen, på grund av tvångsförflyttningarna.

Det är en känslosam dokumentärserie i tre delar som helt klart är värd att se. Det är också viktigt att lyfta fram den svenska kolonialhistorien i dagens ljus. ■

S

taffanstorps kommun har gjort det igen! Kommunen som har gjort sig känd för att placera flyktingar i undermåliga husvagnar utan rinnande vatten på en öde åker, tiggeriförbud, förbud mot halalslaktat kött i skolan och som vill införa slöjförbud i förskola och skola upp till mellanstadiet förnekar sig inte.

Nu har man låtit producera en så kallad reklamfilm om Staffanstorp i bästa Leni Riefenstahl-stil.

Filmen har klart rasistiska undertoner och framställer Malmö som en stad med tomburkskastande invandrarungdomar som terroriserar ”vanliga vita svenskar” så att de tvingas fly till paradiset i Staffanstorp. Alla miljöer i Malmö presenteras i svartvitt, medan alla scener från Staffanstorp är i färg och andas lugn och harmoni – för här finns ju inga invandrare eller flyktingar.

Filmens budskap är tydligt: Invandring är lika med problem och lösningen är ett samhälle fritt från invandrare, flyktingar och andra ”störande element” som till exempel tiggare och hemlösa.

Man får kalla kårar längs ryggraden och tankarna går osökt till nazisternas propagandafilmer som gjordes av den ökända filmregissören Leni Riefenstahl.

Filmens regissör Niclas Röhr, som själv är Malmömoderat, säger i tidningen Kvällsposten den 16 november att ”Vi lägger ingen värdering i innehåll eller upplägg”. Han avslutar med att han har slutfört sitt uppdrag åt en kund.

Naturligtvis lägger Niclas Röhr ingen värdering i att göra propagandafilmen om Staffanstorp – hans partikollegor styr ju som bekant Staffanstorps kommun.

Vad blir nästa rasistiska attacker från de styrande i Staffanstorp? Blir det förbud mot olämpliga böcker på biblioteken, borttagande av olämplig konst, införande av så kallade visitationszoner där privata vaktbolag godtyckligt kontrollerar personer?

Får vi se förbud mot att tala andra språk än svenska på offentliga platser och i skolan? Blir det obligatoriskt att gå i kyrkan på skolavslutningen inför jul- och sommarlovet?

Högern och rasisterna försöker ständigt tänja på gränserna i sina attacker mot flyktingar och invandrare, men också mot fackföreningar och klimatrörelsen. Samtidigt monterar de ner den offentliga välfärden och säljer ut den till privata intressen.

Bara massiva protester, strejker och organisering kan stoppa deras katastrofala politik. ■ Anders Wemmert

Foto: Skärmdump från filmen

Äcklande rasism i ”reklamfilm” från Staffanstorp kommun

Boden:

Rapport från partistyrelsen Tid: Tisdag den 10 december kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Rapport från partistyrelsen Tid: Tisdag den 10 december kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Örebro:

För info: 070-536 43 17.

Rapport från partistyrelsen För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Södertälje:

Stockholm:

För mer info: 070-396 47 83.

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 11 december kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

För info: 073-740 39 54.

Låt det bli en röd jul

N

ovembers ekonomikampanj avslutades med 78 625 insamlade kronor, vilket motsvarar 112 procent av målet för månaden. Under denna period har vi lyckats sälja 1 923 lösnummer av Offensiv och 158 nya prenumeranter har värvats.

Vi kommer att fortsätta satsa på Offensiv under de kommande veckorna och nu när det är dags att fundera på att fixa julklappar kan du även överväga att köpa en gåvoprenumeration till vänner eller släkt. Är du inte redan prenumerant kan du börja med att köpa en julklapp till dig själv!

Procent av mål

Borås:

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 12 december kl 18.30.

Plats: Tobaksvägen 6 För mer info: 073-509 06 84.

Det går också bra att ge det socialistiska motståndet en julklapp direkt! December månad är någorlunda kortare på grund av julledigheten, så vi behöver extra stöd för att klara målet på 60 000 kronor.

Sätt in pengar på PlusGiro 87 96 49-2 eller Swisha till 123-240 32 85. Tack! ■

Norrbotten

13 279 kr

Västerbotten

Totalt

112% 78 625 kr

700 kr

Mellannorrland

3 200 kr

Stockholm

41 239 kr

Mellansverige

1 400 kr

Västsverige

18 767 kr

Sydsverige

40 kr

Haninge

Hur stoppa rasismen?

Tid: Torsdag den 12 december kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

Svaret är socialism

Göteborg:

Julavslutningsmöte med RS Göteborg Hammarkullen, Rannebergen, Lövgärdet, Södra Tid: Lördag den 14 december kl 17.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Antirasism & asyl • Riv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

• Demokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

PROGRAM 2019

Nej till militarismen

Prenumerera på Offensiv!

Nu är den årliga höstprenumerationskampanjen på Offensiv i full gång. Att prenumerera på Offensiv är det bästa sättet att stödja den socialistiska gräsrotskampen – både lokalt, på riksplanet och internationellt.

Vi rapporterar om och stöttar kamp lokalt och globalt varje vecka – klimatstrejkerna, mot militärkuppen i Bolivia, om massornas heroiska kamp i Chile, Hongkong, Irak med flera länder, mot marknadshyror, utvisningar, rasism och nazism, mot rovdrift på människa och natur, för mer resurser och bättre villkor i skolan och vården, för styrkan i enad kamp för ett demokratiskt socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, utsugning och miljöförstöring.

Rättvisepartiet Socialisternas tidning Offensiv är en unik och tydlig veckotidning som varje vecka ger sitt stöd praktiskt och ekonomiskt till de som kämpar.

Nu behöver vi allt stöd vi kan få av dem som tycker att vi gör ett bra jobb och har bra idéer.

För bara 60 kronor i månaden, eller 100 kronor per månad i stödpris, kan du prenumerera och ge oss det stöd som vårt arbete är helt beroende av för att fortsätta.

Gå med i

Foto: Natalia Medina Foto: Joanna Chichelnitzky (fotomovimiento)

Målet är 200 nya långa prenumerationer (autogiro, helår eller halvår) och att 100 av dessa ska vara autogiro. Hittills har vi nått totalt 139 nya prenumerationer!

Stöd oss! Hjälp oss nå ut till fler: be dina vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater, grannar och bekanta att prenumerera på Offensiv. Du kan också själv ge bort en prenumeration som en gåva – då dras summan från ditt konto.

Skicka mejl till prenumerant@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00 för att teckna din prenumeration. Du kan också fylla i en talong på vår hemsida socialisterna.org; klicka på fliken Offensiv och sedan på ”prenumerera på Offensiv”.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.