12 december 2019 / # 1 380 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor
Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning
Högerpolitiken sänker vården
socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv
LEDARE
Facken måste ta fajten för LAS!
2 5 7
Foto: Natalia Medina
Privatiseringshotet kvar efter AF-reträtt
För ett riksomfattande vårduppror
mot nedskärningar och varsel
läs mer på sid 4
Det är backlashen som grovt förtalar Samtidigt som kampsången ”Un violador en tu camino” fortsätter att sprida sig från land till land som en ny feministisk ”Internationalen” råder en isande backlash i Sverige. Cissi Wallin döms
för förtal och till att betala böter på 90 000 kronor. Nu gäller det att ta Metoo ut på gatan, som i Spanien och andra länder.
läs mer på sid 13
8-9
Frankrike i revolt mot Macron
Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50
Posttidning A
Finsk storstrejk pressar ny regering
OFFENSIVS STÅNDPUNKT
12 DECEMBER 2019 # 1 380
2
FACKEN MÅSTE TA FAJTEN FÖR LAS!
N
Bara dagen efter att januariavtalets partier tvingades till reträtt om Arbetsförmedlingens privatisering (läs mer på sidan 7) meddelar flera LO-förbund av de hoppar av LAS-förhandlingarna, som är en direkt följd av januariavtalets antifackliga diktat. I januariavtalets punkt 20 står det att: ”Lagen om anställningsskydd (LAS) ska ändras genom tydligt utökade undantag från tur ordningsreglerna (...) och att en utredning ska tillsättas för att utarbeta förslag som, särskilt för mindre företag, innebär lägre kostnader vid uppsägningar”. Med hot om lagstiftning hoppades dock januariavtalets partier kunna tvinga facken till att sluta en överenskommelse med arbetsgivarna ”om hur LAS ska reformeras”. Om inte ”genomförs utredningens förslag” (januariavtalet). I april tillsatte regeringen den utredning som skulle försämra
Foto: Terese Perma
är den nya regeringen tillträdde i början av året, 131 dagar efter valet, var det den svagaste och mest högerinriktade som Socialdemokraterna någonsin har lett, åtminstone i modern tid. Regeringens politik bestämdes av den överenskommelse (januariavtalet) som de båda regeringspartierna slutit med Centern och Liberalerna och vars mål var att ”åstadkomma systemförändringar (läs borgerliga) som kan vara stabila över tid”. Det fördjupade och breddade borgerliga systemskifte som januariavtalet dikterade skulle snabbt innebära att stödet till de båda regeringspartierna S och MP, som båda varit valets förlorare, rasade och att många regeringskriser stundade.
LAS. Utredningsdirektiven var direkt hämtade från januariavtalet. LAS-utredningen var en provokation och hotet om lagstiftning var precis det ”politiska tryck” på facken som arbetsgivarna alltid efterlyser. Sporrade av regeringen, utredningens och fackledarnas tidigare reträtter har arbetsgivarna i de pågående förhandlingarna gått längre än januariavtalet och krävt ”att stora delar av anställningstryggheten tas bort”, enligt de fem LO-förbunden (Byggnads, Fastighets, Kommunal, Målarna och Seko) som i veckan lämnade LAS-förhandlingarna. Redan i maj hoppade Pappers av LAS-förhandlingarna. ”Pappers varnade tidigt för att gå in i förhandlingar. Det kommer inte att föra med sig framgångar. Vi kommer kanske att kunna byta något
som är bra för oss mot något annat, men att gå ut ur det på andra sidan med ett värde större än idag kan inte ens den mest optimistiska tro... och det blir inte bättre av att politikerna lägger sig i”, skrev Pappers nu bortgångne ordförande Matts Jutterström i sin sista krönika i Dagens Arbete den 13 maj under rubriken: ”Nu måste vi kämpa för LAS!”. Att sex fackförbund, som tillsammans organiserar mer än hälften av LO:s medlemmar, har hoppat av innebär att varje eventuell överenskommelse saknar legitimitet. Nu gäller det att facken gör slag i saken, bryter samförståndet med regeringen och arbetsgivarna och istället tar den ”politiska fajt” som Fastighets förbundsordförande Magnus Pettersson utlovade i tisdags för att försvara arbetsrätten. ■
MILJARDÄRERNA FLER OCH RIKARE
R
äknat per invånare är det få länder i världen som har så många miljardärer som Sverige. Antalet miljardärer i landet räknas nu till 206. Förra årets siffra var 191. Miljardärerna blir inte bara fler – de blir också allt rikare. Rikast av dem alla är klädjätten H&M:s storägare och styrelseordförande Stefan Persson, som sitter på en förmögenhet på omkring 178 miljarder kronor. Det är en ökning med hela 63 miljarder jämfört med ifjol. Stefan Perssons förmögenhet är betydligt större än den totala kostnaden för landets grund- och gymnasiekola i år. Så visst finns det pengar. Sedan år 1997 har antalet miljardärer ökat med närmare 500 procent. Denna lilla grupp av superrika har tillsammans en förmögenhet som är mycket större än statens budget. För några år sedan beräknades miljardärsfamiljerna, de som bor i landet och de som bor utomlands, förfoga över en sammanlagd förmögenhet ”som är nästan lika stor som hela statens nettoförmögenhet plus värdet av den samlade socialförsäkringssektorn, det vill säga det statliga pensionssystemet. Med andra ord är dessa superrika ingen marginell grupp i samhället, utan en extremt kapitalstark skara aktörer” (Konjunkturrådets rapport 2018: Kapitalbeskattningens förutsättningar). ”En extremt kapitalstark skara” är bara förnamnet. De superrika har all anledning att vara nöjda med regeringarnas politik som har gjort landet till ett skatteparadis för de verkligt rika och som gett vinster och aktiekurser en stimulans som saknar motstycke.
V
arje år ser Stefan Persson och familjeklanens övriga medlemmar till att inkassera flera miljarder kronor i utdelning på sina H&M-aktier. I år blev det ”ordentligt med klirr i kassan för huvudägaren Stefan Persson med familj – totalt kan de räkna med över 7,6 miljarder kronor i utdelning”, skrev SvD Näringsliv den 7 maj. Bakom Stefan Perssons förmögenhet finns slavlöner och fattigdom. Under senare år har H&M flyttat allt mer av sin produktion till Etiopien där lönerna är lägre än någon annanstans i världen. Enligt en undersökning gjord av New York University Stern Center for Business and Human Rights, som redovisades i maj i år, tjänar de textilarbetare i Etiopien som bland annat tillverkar kläder åt H&M inte mer än dryga 250 kronor i månaden. Det är vad Stefan Persson inkasserade på en åttondels sekund under förra året. ■
Krig, konflikter och terror är en guldgruva för vapentillverkarna. Ifjol sålde de 100 största vapentillverkarna vapen för motsvarande 3 990 miljarder kronor, visar fredsforskningsinstitutet Sipris nya rapport – en ofattbar summa som kunde utrotat fattigdom och hunger flera gånger om. Kapitalismen och krig är oskiljaktiga – kämpa för socialismen (skärmbild sr.se 9/12). Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2019 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447
KAMPANJ
12 DECEMBER 2019 # 1 380
3
Järva i marsch för klimatet
De globala klimatstrejkerna fortsätter. Förutom Madrid, där klimattoppmötet COP25 just nu äger rum, anordnades också en klimatstrejk i Rinkeby fredagen den 6 december av Fridays For Future. ROBERT BIELECKI
offensiv@socialisterna.org
RS lyfte förutom ett socialistiskt program för klimatet fram behovet av en avgiftsfri kollektivtrafik som ett sätt att mota bort massbilismen och få fler att välja kollektivtrafiken. Detta måste såklart kombi-
Foto: Natalia Medina
D
et var en imponerande uppslutning från flera av Järvas skolor i fredagens skolstrejk och klimatmarsch, som hade förlagts utanför Stockholms innerstad till Rinkeby. Elever från åtminstone sex lokala skolor deltog: Järvaskolan, Hjulstaskolan, Cordobaskolan, Kvarnbyskolan, Fryshusets skola och Kista International School, vilka troligen utgjorde cirka hälften av de omkring 1 000 deltagarna. Därtill deltog elever från andra skolor, klimataktivister, föräldrar, lärare och självfallet också Rättvisepartiet Socialisterna (RS).
Energisk och livlig förortsmarsch för klimatet samlade omkring 1 000 deltagare, främst ungdomar från Järvaområdet.
neras med ett den kraftigt byggs ut och görs tillgänglig för alla. Särskilt tydligt blir det när nu det blågröna regionstyret i Stockholm har beslutat om att drastiskt höja priset på kollektivtrafiken, trots allt tal om ”klimatnödläge” från deras kollegor i Stockholms kommunfullmäktige. Vi hade också protestlistor mot denna höjning. Många skrev
under och många andra ville få ytterligare information om RS kampanjer och politik. Under marschens gång från Norra stadsparken ner till Spångadalen skanderades talkörer som ”Vad ska vi göra? Rädda klimatet!” och ”Internationell solidaritet – Vi har bara en planet!”.
Väl på plats hölls det tal från bland annat Amazonas ursprungsbefolkning och via videolänk också Greta Thunberg. Nu måste klimatkampen gå vidare. Arbetarklassen som helhet måste komma med med sina egna strejker som kan stanna produktionen och hela samhällen, och därmed
slå mot kapitalismens drivkraft – profiten. Hela klimatrörelsen måste också ta till sig att det krävs en allomfattande socialistisk systemförändring för att på allvar genomföra en grön, rättvis omställning av samhälle och planet i samklang med naturens, människans och djurens behov. ■
”Jag är en människa och jag har rätt att leva” Nawroz från Afghanistan intervjuades i Offensiv i slutet av maj 2018. Då hade han sedan en tid tillbaka fått sitt tredje avslag på sin asylansökan. Båda hans bröder, 12 och 22 år gamla, hade däremot blivit beviljade uppehållstillstånd.
N
awroz är 21 år och har varit i Sverige sedan 2015. Han var fotbollstränare innan han blev inlåst på förvaret och skulle vilja studera tandvård.
Foto: Privat
Nawroz har suttit inspärrad på förvaret i Märsta i nio månader.
– Jag är i Märstaförvaret just nu. Det blir nu nio månader som jag har varit inomhus. Situationen i förvaret är mycket dålig, särskilt för mig själv. Jag har haft mentala problem här. – Det är som en dimma framför mina ögon. Jag vet inte vad som kommer att hända. Våra liv har bli-
vit sådana att vi aldrig kan återvända till våra egna liv. Det finns flera ungdomar här. Det finns killar som har bott i Sverige 4 eller 5 år, de är så duktiga på svenska. – Jag har inte så mycket styrka nu när jag är i förvaret. För jag fruktar för min framtid, jag känner skräck för min framtid.
– Jag är en människa och jag har rätt att leva. Jag är flykting och behöver verkligen hjälp. Vi har sökt tillflykt i Sverige, men det Sverige har gjort mot oss är att sätta oss i fängelse. – De har stängt dörren för oss och vår ungdom får vi spendera i förvaret. ■ Natalia Medina
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:
• Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Riv upp EU:s avtal och samarbete med Afghanistan, Libyen, Sudan och Turkiet. Stoppa militariseringen av flyktingpolitiken och kriminaliseringen av stöd- och räddningsinsatser. • Återinför asylrätten. Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening. • Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar. • Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad åt alla – låt storföretag, banker och rika betala. • Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred och frihet.
Globala revolter och masskampen: Julavslutningsmöten med Rättvisepartiet Socialisterna Rättvisepartiet Socialisterna har varje vecka möten för våra medlemmar, sympatisörer och intresserade. I det sista mötet för året innan julledigheterna kommer vi at ha gemensamma mö-
ten i distrikten Väst, Stockholm och Norrbotten. I bland annat Stockholm kommer vi att diskutera de makalösa kampvågorna som sveper över världen just nu och om våra sektioners arbete runt om i världen.
Luleå: Tisdag den 17 december kl 18.00 i partilokalen i Luleå. För info, ring 076-119 22 92. Stockholm: Torsdag den 19 december kl 18.00 i partilokalen i Farsta. För info, ring 08-
605 94 00.
Göteborg: Lördag den 14 december kl 17.00 i Sandeslätt 27. För info, ring 073-501 21 37. Du kan också få info via e-post: rs@socialisterna.org. ■
INRIKES
12 DECEMBER 2019 # 1 380
4
Vad som i grunden ägde rum var en smygprivatisering, vilket har lett till att flera delar nu är privatdrivna, även om sjukhuset i sig är offentligt styrt. För de involverade företagen är det en icke-sinande källa till inkomster då OPS-avtalet sträcker sig till 2040 och inte enbart omfattar bygget, utan även service och drift samt en mängd tilläggsavtal. Det absurda i detta tydliggjordes när personalen som ett sparbeting uppmanades att inte längre använda växeln för interna samtal, då växeln är privat upphandlad och varje samtal faktureras till NKS! En majoritet av befolkningen är emot vinster i välfärden. Trots detta innebär januariavtalet att ”Regeringen inte kommer att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden”.
Det krävs ett landsomfattande vårduppror – kan startskottet bli den 14 decembers vårdprotester?
För ett
vårduppror Varslen på sammanlagt 1 350 tjänster på tre olika sjukhus i region Stockholm har fått många människor att reagera på vad det är som händer inom vården. Det är bara en del av de många neddragningar som har ägt rum de senaste åren. KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska
offensiv@socialisterna.org
V
årdslakten i Västernorrland, med bland annat nedläggning av BB Sollefteå där människor i regionen i tre år har kämpat för att BB ska öppnas igen, är bara en i raden. Under sommaren blev det känt att NU-sjukvården i Västsverige ska ta bort drygt 400 heltidstjänster. På många håll har framför allt sjuksköterskebristen lett till stängda vårdplatser som nu har permanentats. Ledningen på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg har till exempel annonserat att 400 tjänster ska tas bort utan att varsla några anställda då en halv miljard kronor ska sparas, läs skäras ner. Liknande skedde när man lade ner en avdelning på Södertälje sjukhus under hösten. I Region Västerbotten tas var femte AT-tjänst bort i ett läge där det redan råder stor brist på AT-tjänster i hela landet. Redan innan de här nedskärningarna kommer att omsättas i praktiken är bristen på vårdplatser enorm. Enligt Socialstyrelsens rapport Kapaciteten i sjukvården minskade antalet disponibla vårdplatser från 2,9 per tusen invånare år 2006 till 2,2 år 2017. Som jämförelse hade Sverige år 1994 hela 5,21 vårdplatser per tusen invånare – alltså har mer än hälften av platserna skurits bort. Överbeläggningar och utlokaliseringar är
vanliga, det vill säga att patienter vårdas på fel avdelning. Akutmottagningar är överfyllda och liknar enligt ett vittnesmål en ”krigszon” (insändare i DN den 25 november). Orsaken till den omfattande krisen är det nyliberala systemskifte som påbörjades under 1990-talet under namnet New Public Management. Kärnan i det har varit och är fortfarande att konkurrensutsätta och avveckla tidigare kommunal- respektive landstingsdriven verksamhet till förmån för privata alternativ. Marknadsanpassningen genomfördes med Lagen om valfrihet (LOV) och den fria etableringsrätten. Upphandlingen av specialistvården har drivits på framför allt genom så kallade vårdval, det vill säga uppstyckning av verksamhet i enskilda delar såsom fysioterapi, geriatrik, gynekologi med mera. Samtidigt finns det inga som helst begränsningar på vinstuttag eller krav på återinvestering i verksamheten. Mellan 2006 och 2017 har antalet privat drivna vårdcentraler ökat med 82 procent i hela landet (Dagens Medicin den 15 februari). Det finns dock stora regionala skillnader, med högst andel i Region Stockholm där 68 procent av alla vårdcentraler drivs i privat regi. Då den fria etableringsrätten innebär att vårdgivarna själva kan
bestämma var de vill starta verksamhet har flest vårdcentraler öppnats inom Stockholms innerstad samtidigt som vårdcentraler i förorterna har behövt dra ner sin verksamhet eller även stängas, som den offentligt drivna vårdcentralen i Husby 2011. Samtidigt har utgifterna som helhet ökat för vård på vårdcentraler och de nyinrättade närakuterna, utan att nämnvärt avlasta akutmottagningarna i regionen. I synnerhet har inrättandet av vårdvalet trappat upp kostnaderna för sjukvården. Svenska Dagbladet sammanställde kostnaderna i augusti 2018, alltså 10 år efter införandet av vårdvalet, och kom fram till att utgifterna för dem (vid den tidpunkten 38 vårdval) hade stigit med 4,3 miljarder kronor jämfört med när de infördes. I många områden var ökningen över 100 procent. Trots kostnadsökningen fortsätter det blågröna styret att införa
Foto: Natalia Medina
mot högerns systemskifte
fler vårdval. Det senaste i raden är Vårdval reumatologi i strid mot bland annat Reumatikerförbundet, som varnar för att en sammanhållen vård bryts upp samt att vårdgivare dras från landet till Region Stockholm som gör tillgången till bra vård mer ojämlik. Upphandlingssystemet i sig kräver en enorm administration. I synnerhet skandalbygget Nya Karolinska (NKS) står som symbol för detta som har byggts i offentlig-privat samverkan (OPS) och blivit världens dyraste sjukhus (som hittills har kostat 52 miljarder kronor), samtidigt som vårdplatserna har minskats. Cheferna har blivit fler medan vårdpersonalen blivit färre, även innan varslet. DN har i flera artiklar blottlagt det korrupta systemet med hutlösa kostnader för konsulter och skandalösa felbeslut som hade kunnat undvikas om personalen hade fått bestämma.
Det som krävs nu är kamp. Varslen sägs vara en del av en framtidsplan där vården ska flyttas närmre befolkningen. Dock är primärvården (vårdcentralerna) inte alls rustade för att ta emot fler patienter. Den tilldelade ökningen av budgeten med 1,5 procent för primärvården räcker inte för att ens jämna ut den årliga kostnads- och löneökningen. När det dessutom diskuteras att det ska krävas en remiss för att komma till akutmottagning inom Region Stockholm kommer belastningen på vårdcentralen att öka än mer. Det är mot denna bakgrund som privata sjukförsäkringar ökar lavinartat. Med det nyliberala skiftet är vi ett steg närmre en tudelad sjukvård där de med pengar kan köpa sig till en bra vård. Demonstrationerna den 14 december i Stockholm och Göteborg är ett mycket bra initiativ och helt rätt i tiden. Det är också bra att Kommunal Stockholm har ställt sig bakom uppropet och uppmanar medlemmarna att delta. För att stoppa varslen behövs det dock en enad facklig kamp utöver demonstrationerna. Ansvarig politiker, finansregionråd Irene Svenonius (M), lär inte avgå i första taget. För att bryta marknadsstyrningen av vården och skapa en vård styrd efter behov kommer det att krävas ett vårduppror i hela landet. ■
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:
• För ett riksomfattande vårduppror för att stoppa varslen och vårdnedskärningarna. • Behov, inte marknad, ska styra vården. Skrota vårdvalen och den fria etableringsrätten. Avskaffa privatiseringslagen LOV. • Bort med det M-ledda högerstyret med början i finansregionrådet Irene Svenonius (M) omedelbara avgång. • Vården ska drivas i offentlig regi utan vinstintresse och styras demokratiskt av de anställda i samarbete med patient-, brukar- och anhörigorganisationer. • Uppvärdering av de vårdanställdas löner och villkor. • Omedelbar höjning av statsbidragen till kommuner och regioner. 200 000 nya välfärdsjobb. • Ta tillbaka alla skattegåvor till rika och storbolag. Höj bolagsskatten och kapitalbeskattningen, återinför beskattning av arv, förmögenheter och stora fastigheter. • För en snabb och jämlik klimatomställning av hela samhället. Massiva offentliga satsningar på välfärd, kollektivtrafik och nollhus. • Demokratiska och kämpande fack. För ett nytt, stort arbetarparti. • Bankerna, storbolag och naturtillgångarna måste överföras i samhällets ägo och styras demokratiskt. För en demokratisk plan för hela samhällsekonomin som utgår från människors behov och säkrar en utveckling i samklang med naturen.
12 DECEMBER 2019 # 1 380
I korthet
Postfacket PAU:s ordförande Heidi Nieminen på en pressträff. Poststrejken inledde den finska regeringskrisen.
5
Arbetsmiljörisker inom tung industri
A
rbetsmiljö Inom de tunga industrier som hanterar stora mängder brandfarliga, explosiva och giftiga kemiska ämnen är bristerna i arbetsmiljön stora. Efter att Arbetsmiljöverket har genomfört inspektioner på 480 kemi- och processintensiva företag konstaterar de att nio av tio av dessa tunga industrier har brister. Det rör sig om företag inom pappers- och ståltillverkning, tillverkning av kemiska produkter och bränsle samt läkemedelsindustrin, rapporterar Dagens Arbete den 5 december. Bristerna rör sig om arbetsutrustning, utbildning av inhyrd personal, ergonomi och kemiska risker – utöver företagens arbete med att motverka för hög arbetsbelastning och stress. Vanligaste bristen är dock slarv med det förebyggande arbetsmiljöarbetet. – Vi pratar mycket om stress inom offentlig sektor, men det finns även inom industrin. Stress kan leda till misstag som får förödande konsekvenser. Därför är det viktigt att arbetsgivaren har rutiner för att undersöka, bedöma och åtgärda de sociala och organisatoriska riskerna, säger projektledare för insatsen vid Arbetsmiljöverket, Sabiha Hajdarevic, i ett pressmeddelande.
”För dyrt” att odla klimatsmart
J
Finsk storstrejk sätter Det tog en vecka från att statsministern Antti Rinne tvingades avgå till att en ny regering, baserad på samma partier, var på plats i Finland. JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org
S
tatliga Postens försök att dumpa lönerna för 700 paketsorterare och den påföljande storstrejken blev Rinnes fall. Men Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterförbundet, De Gröna och Svenska folkpartiets regeringsproblem lär inte vara över. Nu pressas de av en ny hård strid i avtalsrörelsen, där 100 000 industriarbetare i veckan gick ut i tre dagars strejk. Det är strejker från Industrifacket, PRO (tjänstemännen inom industrin) och YTN (akademiker i industrin) som i princip helt stoppar finsk exportindustri. Enligt arbetsgivarna kostar strejken dem 400 miljoner euro. – Hela landet står nu still. Allt som ska skickas ut inom teknologi och industri har stannat, sade Ralf Holmlund från YTN, en av de 3 000 strejkande vid Wärtsiläs fabrik i Vasa, till Yle när strejken bröt ut i måndags. I strejkens centrum står lönerna som har halkat efter med det så
kallade ”konkurrensavtalet”, som den förra regeringen tillsammans med arbetsgivarna påtvingade facken med hjälp av utpressning. I avtalet ingick 24 timmars gratisarbetare från arbetarnas sida som facken nu kräver ska bort. Arbetsgivarna vägrar och kräver dessutom sänkta löner för övertids- och helgarbete. Under strejken pågår inga förhandlingar och positionerna verkar vara helt låsta. Facken förbereder nya strejker och skogsindustrin har svarat strejken med sex dagars lockout. Dessutom genomför Elektrikerfacket just nu en fyra veckors strejk, eftersom de har förlorat rätten till att företräda sina medlemmar på grund av ändringar i kollektivavtalen inom industrin. Det är ingen tvekan om att de finska storföretagen har råd att betala. Inkomstklyftorna har vuxit dramatiskt i Finland och det är de rikas förmögenhet som växer mest. På ett av de företag där man nu strejkar, skogsbolaget UPM, tjänar vd:n 150 gånger mer än de vanliga anställda. Sedan 2010 har vd-lönerna ökat från 37 till att vara 48 gånger högre än en medelinkomsttagares. Regeringskrisen som tvingade bort Antti Rinne handlade just om att Centerpartiet pressar Socialdemokraterna och Vänsterförbundet till att INTE lägga sig i
Foto: Pau
press på ny regering
när storföretagen vill öka klyftorna ytterligare, som Postens försök till avtalsshopping (se artikel i förra Offensiv). Samtidigt vill Centern profilera sig efter katastrofsiffror på endast drygt 10 procent i opinionsundersökningar. 34-åriga Sanna Marin (S) har nu utsetts till ny statsminister (världens yngsta), vilket innebär att alla fem regeringspartier leds av kvinnor och fyra av dem är under 35. Detta är något som har uppmärksammats internationellt som ett tecken på jämställdhet och ”progressiv” politik. Partiernas regeringsprogram innebär dock fortsatta nedskärningar i välfärden, otillräckliga klimatåtgärder och brutal flyktingpolitik. Att Vänsterförbundet i denna situation av upptrappad arbetarkamp har bakbundit sig själva genom att sitta i regering med högerpartier är ett historiskt misstag, som inte bara undergräver deras egen position, utan också bereder vägen för de högerextrema Sannfinländarna. En seger för industriarbetarnas strejk skulle stärka självförtroendet hos hela arbetarklassen att också ta strid mot andra orättvisor, inklusive regeringspolitiken. Därför blir det ännu viktigare att kampen måste trappas upp, med en plan för längre strejker, i kombination med sympatistrejker från övriga fackföreningsrörelsen. ■
ordbruk En studie från Lunds universitet visar att många lantbrukare inte odlar på ett sätt som är hållbart för framtiden, där hänsyn inte tas till jordmånsbildning och reglering av vattennivåer då de inte har något marknadsvärde. Det finns helt enkelt inga ”ekonomiska incitament” för hållbar odling. Detta trots att miljövänliga metoder – som att låta marken ligga i träda, vilket ger positiv markpåverkan och dessutom minskar den totala produktionsvolymen med över 10 procent – gynnar samhället i stort. Det rapporterar Dagens Arena den 9 december. – Det här är ett allvarligt marknadsmisslyckande som kräver ett politiskt svar. De jordbruksmetoder som skulle bidra med störst värden till samhället i stort och även till jordbruket används i ganska liten utsträckning. Istället tenderar enskilda lantbrukare att ta beslut som grundar sig på kortsiktiga analyser utan att räkna in ekosystemtjänsterna, säger Mark Brady, nationalekonom verksam på Lunds Centrum för miljö- och klimatforskning samt på AgriFood/ SLU, i ett pressmeddelande.
Barnfamiljer utan hem blir utan hjälp
B
ostad Efter att Göteborgs stad ändrade sina rutiner gällande socialt boende i maj har de bostadssökande själva fått leta boende. Innan köpte kommunen platser på vandrarhem och andra boenden åt de bostadslösa, varav de flesta inte har några andra sociala problem utöver bristen på bostad. Nu får de leta själva, utan hjälp från kommunen. Det rapporterar P4 Göteborg den 9 december. – Det är inte så lätt att få lägenhet. Man måste stå i bostadskön eller söka på blocket. Sen tre månader tillbaka [efter att han och hans familj blev av med lägenheten de hyrde i andra hand] har vi sökt, men vi har inte fått något, säger Saad Alo till P4 Göteborg.
”Man är i en väldigt utsatt position”
S
exuella trakasserier I början av december hade totalt 60 fall av anmälda arbetssjukdomar på grund av sexuella trakasserier anmälts till Arbetsmiljöverket, en ökning med 20 procent jämfört med 2018. Trenden är också att antalet blir högre än rekordåret 2017, när Metoo var som störst. De mest drabbade är vård- och omsorgspersonal, som undersköterskor och personliga assistenter, rapporterar TT den 9 december. – Man är i en väldigt utsatt position som personlig assistent. Jobbar du åt en brukare som tillika är arbetsgivare och den utsätter dig för kränkande behandlingar är det väldigt svårt vem man ska vända sig till. Enligt arbetsmiljölagen ska du vända dig till chefen, säger Margaretha Johansson, ombudsman på Kommunal, till TT. ■
INRIKES
12 DECEMBER 2019 # 1 380
6
”Mäter vi kunskap,BNs?P” eller klas
RAYMOND STOKKI
rs.lulea@socialisterna.org
örra veckan rullades PISA-resultaten ut över mediasamhället, en nyhet som kantades av firande av 30 år sedan muren revs och att den samlade konservativa, fundamentalistiska och rasistiska högern vill riva ner den andra högern; regeringen. Allt detta hänger samman. Va, hur?! Jo, alltsammans svetsas tydligt samman i den svenska skolan. Under veckan har det redan gjorts flera artiklar och kommentarer kring PISA-resultaten från ordförandena för de två lärarfacken, fackligt aktiva lärare, forskare och så vidare. Men vad säger resultaten och vad är de till för – och kanske mest intressant; av vem? Resultaten visar egentligen en knapp uppgång enligt Skolverket, men samtidigt hurras det över att Sverige efter det stora fallet 2013 är över OECD-snittet i framför allt läsning och matematik. Men fortfarande är Sverige sämst i Norden på likvärdighet. Samhällets klyftor växer och skolsystemet följer efter med fortsatt segregation mellan skolor. En artikel i Lärarnas tidning påpekar att det är anmärkningsvärt att Sverige överhuvudtaget lyckas nå till några bra resultat; att det bara är tack vare den skolpersonal som är kvar efter nedskärningar. Det har inte drivits någon politik som räddat den svenska skolans resultat oavsett vad Liberalerna skriver på Twitter. Sanningen är att jag aldrig hört om någon mer hatad person i skolan än Jan Björklund.
M
en å andra sidan jobbade jag inte i skolan när Göran Persson, som utbildningsminister, drev igenom kommunaliseringen av skolan, så jag vet inte hur avskyn såg ut då. Däremot vet jag att många, däribland forskningen, håller med om att det var det största sveket mot svensk skola någonsin. Nu när vi firar rivningen av Berlinmuren för 30 år sedan är det också på plats att uppmärksamma ett annat 30-års- jubileum, nämligen kommunaliseringen av skolan. Tätt efter beslutet kom ännu ett lika ogenomtänkt svek: friskolornas intåg. Nu fanns receptet på att urholka utbildning på ett enkelt sätt: det fria skolvalet som kan segregera skolor tillsammans med kommunalt ansvar, istället för att frågan om barns rätt till utbildning ska ligga på hela samhället, det vill säga staten. Lägg därtill möjligheten för genomruttna riskkapitalister som kan pumpa ut skattebetalarnas pengar från skolor till skatteparadis. Men åter till PISA och hur mätningarna är relevanta för skolan. Först och främst bör vi veta att det finns andra modeller som mäter skolors resultat, modeller som faktiskt är knutna till varje lands specifika skolkultur och läroplaner, jämfört med PISA som mäter ett snitt rakt av över länder som ser helt olika ut. Sen bör vi veta vem som mäter. Mätningen genomförs av OECD för att kunna jämföra skolor precis som BNP jämförs, där barns kunskaper blir till ett kapital. Det som mäts är egentligen inte kunskaper, utan ett lands konkurrenskraft; med andra ord om barn blir lönsamma i framtiden. Därtill finns det ett antal punkter som visar att mätningarnas vetenskapliga säkerhet inte är säkra. För den som är intresserad kan jag rekommendera att läsa kommentarer från Svein Sjøberg som är professor vid Oslo universitet.
D
et är inte heller bara vi som jobbar i skolan som protesterar mot mätningarna, vi som vill ha tillbaka våra resurser, läromedel, pengar och saknade kollegor. BRIS (Barnens rätt i samhället) och Sveriges elevråd skriver i en debattartikel om hur dagens skola är så pressande att det skapar ångest hos barn och ungdomar då det handlar om allt mer mätningar i en resultatstyrd skola. Men kan vi inte bara återförstatliga skolan då? Mjo, det är en fråga som drivs av Lärarnas riksförbund. Men frågan är vem som kontrollerar staten? Det är solklart att skolan skulle må bättre av statligt ägande, men det innebär idag att skolan skulle kontrolleras av en högerregering som gör allt för att rasera välfärden eller än värre om oppositionen skulle få makten med SD i spetsen, som vill införa en koncentrationslägerinspirerad skola med internat för elever som har det svårt i skolan. Så visst behöver vi driva frågan om att återförstatliga skolan, men det måste hänga ihop med kamp mot högerpolitiken och den resultatshetsande skolan utan resurser. ■
de inte längre har förtroende för Malin Carlsson. Två dagar senare anmäls hon för förtal av sin tidigare politiske sekreterare. 22 september: Fackförbundet Kommunal vill ha bort partitoppen. Sektionsordföranden Anna Ross Leü är mycket kritisk till hur S i Borås har hanterat konflikten. Efter ett medlemsmöte den 25 september väljer Anna Ross Leü att lämna partiet. 11 oktober: Åklagaren lägger ner förundersökningen mot Malin Carlsson. Hon åtalas inte för förtal.
Foto: Nicke L / Wikimedia commons
F
S, ett parti i kris, präglas i Borås av tystnadskultur. På bild Borås rådshus.
Borås: Parti i
(S)önderfall
S
ocialdemokraterna i Borås har under större delen av 2019 skakats av kriser och skandaler. För de som inte har järnkoll på Borås politiska intriger kommer här en sammanfattning av det som skett inför öppen ridå (källan är Borås Tidning, BT): 11 juni: BT avslöjar att flera socialdemokrater i Borås upplever toppstyrning och att en tystnadskultur präglar partiet. Samtidigt sägs kommunalrådet Malin Carlsson vara oönskad på sin post av andra inflytelserika personer i partiet.
13 juni: BT avslöjar något som man (något missvisande) väljer att kalla ”bastuklubben”. Medlemmar är bland andra kommunalrådet Ulf Olsson och riksdagsledamoten Petter Löberg, vilka pekas ut som bakgrund till toppstyrningen av partiet i Borås. Olsson och Löberg anklagas för att med järnhand styra vilka som får uppdrag inom partiet.
12 juni: S i Ulricehamn uttalar misstroende mot Ulf Olsson och Petter Löberg och kräver deras avgång. 16 juni: Kommunalrådet Malin Carlsson talar för första gången ut i BT om partiets maktstrukturer och om hur det finns en ryktesspridning mot henne och andra i partiet. 1 juli: S distriktsstyrelse beslutar att man har fortsatt förtroende för Petter Löberg och Ulf Olsson. 27 augusti: Före detta kommunalrådet Lena Palmén väljer att hoppa av politiken. Orsaken är S agerande efter avslöjandena om männens maktmissbruk. 9 september: Kommunalrådet Malin Carlsson anklagas för kränkande särbehandling av en tidigare politisk sekreterare. 17 september: Efter ett maratonmöte meddelar S-styrelsen att
14 november: Malin Carlsson återvänder till stadshuset efter två månaders sjukskrivning. 22 november: S kommunstyrelsegrupp i Borås uppmanar Malin Carlsson att lämna sitt uppdrag. 27 november: Sven Sawatski och Ronny Karlsson, ombudsmän för Transport respektive Byggnads, uttrycker sitt stöd för Malin Carlsson. Samtidigt uppmanar de Ulf Olsson och Per Carlsson att avgå. 3 december: BT avslöjar att Per Carlsson, ordförande i Borås arbetarekommun, skickat in en insändare under falskt namn till BT. ”Jag har känt mig stressad, sovit dåligt och tror inte att jag tänkte klart i det skedet”, sade han till BT när han konfronterades med uppgifterna. 4 december: Per Carlsson meddelar att han lämnar sitt uppdrag som ordförande för S i Borås. I ett pressmeddelande skriver Carlsson: ”Jag känner sedan en tid att jag inte har mer att ge, och då är det bättre att lämna över till någon annan”. Att intriger som dessa just nu kommer fram i ljuset och spelas upp inför öppen ridå är ett tecken på att S är ett parti i kris. Missnöjet med den förda politiken i det egna partiet gör att medlemmarna inte räds för att gå till storms i media. ■ RS Borås
S-striden i Luleå: Lenita Ericson blir kommunalråd
D
en 9 december avgjordes den bittra (S)triden om kommunalrådsposten i Luleå. Lenita Ericson besegrade oddsen och S-apparatens kandidater – ett resultat av den indirekta pressen från massprotesterna mot S-M-styrets nedrustningspolitik. Men trots Ericsons betoning av lyhördhet och demokrati står hon som alla i S-ledningen för samma innehåll i politiken: budgetöverskott till varje pris. Luleå arbetarekommuns repskap gick med rejäl marginal emot valberedningens förslag och valde Lenita Ericson med 54 röster mot 43 i en sluten omröstning. Vice ordförande i kommunstyrelsen blir Fredrik Hansson, nuvarande ordförande för socialnämnden. Utgången är ett svaghetstecken för S-apparatens inre kärna, som stödde kandidaterna Kent Ögren och Emma Engelmark och därmed signalerade en hård linje gentemot det stora missnöjet med kommunledningens nedläggningar av skolor och förskolor. Den linjen skulle ha garanterat S ett katastrofval i
Luleå 2022, en insikt som uppenbarligen hamrats in i flera S-ombud. De röstade emot de bundna mandat de hade fått med sig till repskapet i ett direkt utslag av trycket från fyra års massprotester. Bara i år har Hela Kommunen Ska Leva Och Lära hållit två historiska demonstrationer med 2 000 deltagare vardera och samlat in nära 9 000 namn för folkomröstning om framtiden för Luleås skola och förskola. Gratulationerna som nu flödar över Ericson från lulebor och aktiva i skolkampen visar på de stärkta förhoppningarna om att hennes ledning ska innebära en vändning bort från S och M:s tondöva och hänsynslösa plan på att skära kostnaderna genom stordrift i skola och förskola. Inget tyder dock på att Ericson har några som helst avsikter om att ändra inriktningen på politiken i Luleå; hennes vision om dialog och utvecklade demokratiska former handlar i grunden om att ”tuta och köra” istället för att bara köra över. ■ Liv Shange Moyo
12 DECEMBER 2019 # 1 380
7
Sundsvall: Delseger i kampen om byskolorna
Efter hot om misstroendeförklaring backar regeringen – dock skjuts bara förslaget upp ett år. Bara utomparlamentarisk kamp kan stoppa högerpolitiken.
I
– privatiseringshotet kvarstår Inför hotet om en misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och på grund av kritiken mot kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen tvingades regeringen och januariavtalets partier att slå till reträtt. PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org
D
en så kallade reformeringen – avveckling och privatisering – av Arbetsförmedlingen skjuts upp ett år. Men regeringen ämnar ändå att gå vidare med privatiseringen, även om den inte längre ska vila på LOV, lagen om ”valfrihet”. Regeringens reträtt kommer efter att Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har gett sitt stöd till den misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) som Vänsterpartiet var beredd att väcka. Därmed fanns det inte någon politisk majoritet för den form av privatisering som januariavtalet hade stakat ut och som regeringen påbörjade efter att den tillträdde i januari med stöd av V:s nedlagda röster. V gav sitt medgivande trots att regeringspolitiken bestämdes av det nyliberala januariavtalet som, förutom att det innehöll en rad försämringar som inte ens de tidigare Alli-
ansregeringarna vågade genomföra, också maktarrogant deklarerade att: ”Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden”.
Trots Alliansens havererade privatiseringsexperiment och alla varningar, bland annat från facken, kom en snabb avveckling av Arbetsförmedlingen att stå högt på den nya regeringens dagordning.
Att Vänsterpartiet till sist höjde rösten mot delar av regeringens högerpolitik och det kaos som den pågående raseringen av Arbetsförmedlingen har skapat är ett välkommet steg. Även om det är senkommet och trots att ambitionen hos V-ledningen främst tycks vara att regeringen ska börja se partiet som en förhandlingspartner igen. Den utbredda kritiken och viljan att ge regeringen ett ”nålstick” fick även de blåbruna partierna att föreslå att privatiseringen av Arbetsförmedlingen delvis skulle ske på ett annat sätt och inte vila på LOV, som innebär total etableringsfrihet och som öppnar för att vilka skojare som helst kan driva arbetsförmedling med skattemedel. LOV är en privatiseringslag som inte minst Moderaterna och Kristdemokraterna gjort till sitt signum. LOV är exempelvis grundbulten i de många valfrihetssystem som idag sänker Stockholmsvården. Det var den tidigare högeralliansen som inledde avvecklingen av den statliga Arbetsförmedlingen, men Alliansregeringarnas privatiseringsexperiment (jobbcoacher och etableringslotsar) blev till dyra misslyckanden.
– Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Fristående aktörer ska bidra till att matcha och rusta arbetssökande, sa statsminister Stefan Löfven när han angav regeringsförklaringen den 21 januari. En vecka senare varslades en tredjedel (4 500) av alla Arbetsförmedlingens anställda. Därefter följde beskedet om att mer än hälften av landets alla kontor, totalt 132 kontor, skulle läggas ned. Fram till september hade cirka 1 600 anställda sagts upp och nästan lika många hade valt att lämna sina jobb. Och under hösten har takten i kontorsnedläggningarna stadigt ökat. Den snabba nedläggningen av kontor och den kris som högerpolitiken orsakat fick regeringen att lova extra pengar i början av november för att fler kontor skulle bli
Foto: Peter Kroon
Regeringen backar om Arbetsförmedlingen
kvar. Detta följdes sedan av att en ny generaldirektör för Arbetsförmedlingen tillsattes. Men det var inga nya pengar som utlovades. Det var ett försök att sätta plåster på det sår som högerpolitiken skapat och som har resulterat i att det saknas både personal och pengar för bemanning av kontoren. – Vi bedömer att man inte har några förutsättningar för att bedriva verksamhet längre. Det saknas förutsättningar för att krav och resurser ska vara i balans, säger Dan Ribbenborg, huvudskyddsombud för fackförbundet ST i Arbetsförmedlingens region syd (Skåne, Kronoberg och Blekinge) till Dagens Nyheter den 9 december. Under galgen har regeringen nu tvingats backa, vilket bör sporra till den upptrappade utomparlamentariska kamp som behövs för att stoppa det privatiseringshot som finns kvar mot Arbetsförmedlingen såväl som de många övriga försämringar som januariavtalet rymmer. ■
oktober föreslog en utredning gjord av kommunens tjänstemän om den framtida skolstrukturen i Sundsvall att fem byskolor skulle läggas ned. De fem skolorna var Ankarsviks skola, Kyrkskolan, Österro skola, Allsta skola och Runsvik skola. Förslaget startade snabbt protester. Det har varit en manifes tation, namninsamlingar, flera uppvaktningar av kommunpolitiker och insändare i tidningarna. Förra veckan kom tjänstemännens nya förslag där innehållet är att Allsta och Ankarsviks skola blir kvar samt att de inte rör Sundsvalls Montessoriskola, vilken också skulle påverkas i första förslaget. Däremot föreslås nedläggning av Runsviks skola, Österro skola och Kyrkskolan. Det verkar inte råda någon större politisk oenighet om detta förslag. Enligt uttalandena i media verkar både den S-ledda majoriteten och oppositionen stödja det senaste förslaget. Lärdomen måste bli att det lönar sig att protestera. Tjänstemännen och även politikerna har utan tvekan påverkats av den opinion och den kritik som framförts från föräldrar, pedagoger och inte minst de många berörda skolbarnen. Men det nya förslaget är dock endast en mindre besparing än tidigare. Kvarstår kraven på en budget i balans, kommer nya nedskärningsförslag. I februari väntas kommunfullmäktige fatta beslut om skolans framtid. – Hur dessa förslag påverkar pedagogik, arbetsmiljö och om det i slutändan blir besparingar och inte fördyringar är ytterst oklart, säger Therese Lindberg, lärare och lokalombud för LR. Det kommer att bli en karusell med både lärare, rektorer och studierektorer framöver. Det finns också en överhängande risk för att friskolor kliver in och tar över, och då tappar kommunen ännu mer kontroll; ekonomin lär inte bli stärkt av det direkt. ■ Per Johansson
RS och Offensiv säger:
• Dra helt tillbaka förslaget om privatisering av Arbetsförmedlingen. Stoppa nedläggningen av Arbetsförmedlingens kontor. Dra tillbaka alla varsel. • Återupprätta arbetsmarknadspolitiken – offentliga jobb- och utbildningssatsningar. • Gör den 18 april till en riksomfattande protestdag mot högerpolitiken och januariavtalet.
Ankarviks skola räddas.
ANALYS
12 DECEMBER 2019 # 1 380
8
Franska masstrejker mot Enorma, samordnade och obegränsade strejker (grève illimité) har sedan torsdagen den 5 december lamslagit nästan alla delar av Frankrikes kollektivtrafik, skolor och offentliga sektor. Protesterna riktas mot presidenten Emmanuel Macrons försök att genomföra en svensk pensionsreform, som krönet på den serie av nyliberala systemskiften som han har varit fast besluten om att driva igenom. ARNE JOHANSSON
offensiv@socialisterna.org
A
tt en höst av växande kampvilja i en rad mindre strider skulle utmynna i en dag av omfattande strejker mot pensionsattacken hade fackens varsel pekat emot i flera veckor. Men att de skulle bli så effektiva och demonstrationerna på 248 orter så stora har uppenbarligen skakat Macron. Att uppslutningen under den första protestdagen rentav tycks ha överträffat upptakten till de tre veckor av strejker och gatuprotester som lamslog Frankrike 1995 och tvingade den dåvarande presidenten Chirac och hans premiärminister Juppé att ge upp sina försök att försämra pensionerna får Frankrikes arbetare att vädra frisk morgonluft. Den rörelsen var i sin tur den största sedan 1968. Därmed får Europa en förstärkt fläkt av de massuppror mot klassklyftor, korruption och nyliberalism som idag sveper genom stora delar av Mellanöstern, Nordafrika och Latinamerika. Enligt polisen deltog drygt 800 000 i den första strejkdagens demonstrationer den 5 december – enligt fackförbundet CGT deltog 1,5 miljoner i demonstrationerna. De strejker, som enligt CGT omfattade 70 procent av lärarna, 61,4 procent av SNCF:s järnvägare, 50-60 procent av elektrikerna i Electricité de France och 45 procent av alla
”
Vi ska fortsätta att protesterna i minst en vecka, och i slutet av den veckan är det regeringen som ska backa.
offentliganställda, fick bokstavligen Frankrike att stanna. 90 procent av det statliga järnvägsbolaget SNCF:s tågtrafik stod stilla, liksom Paris regionaltåg, busstrafiken och 30 procent av flygtrafiken. Även hamnarna och 7 av 8 raffinaderier stängdes ned. I Paris stod 11 av 16 tunnelbanelinjer stilla, med full drift bara på två förarlösa linjer. Lärarnas strejker stängde 70 procent av låg- och högstadieskolorna. Men även läkare, sjuksköterskor, brandmän, elektriker och
många andra offentliganställda strejkade, som personal vid Louvren och andra muséer, Eiffeltornet och Paris båda operor; ja, till och med poliser och anställda i Nationalförsamlingen. 350 kilometer långa köer sägs ha skapats i och runt Paris, vilket fick många att ta till cyklar och elskotrar. Under tryck och inspiration av den första strejkdagens succé träffades de fyra fackliga federationerna CGT (Confédération Générale du Travail), FO (Force Ouvrière), Solidaires, FSU (Fédération syndicale unitaire) och fyra ungdomsorganisationer redan på fredagen för att utlysa en ny gemensam protestdag av strejker, aktioner och massdemonstrationer tisdagen den 10 december, som när detta skrivs ser ut att ha fått ännu större proportioner än den 5 december. Denna ska i sin tur följas upp av en ny nationell mobilisering den 12 december. Även i energisektorn, hamnarna och oljeraffinaderierna väntades arbetare strejka och demonstrera. På många arbetsplatser har också stormöten organiserats för att samordna och mobilisera. – Vi måste förnya strejken tills det erkänns att den här reformen skapar fattigdom. Vi måste lita på vår sociala bas, som är en av de bästa i världen, och förbättra den bland unga människor, kvinnor och de mest sårbara, uttalade CGT:s generalsekreterare Phillippe Martinez i fransk TV. Obegränsade strejker och demonstrationer inom framför allt kollektivtrafiken fortsatte även under helgen och måndagen, då även de gula västarna har fått ny kraft. – Vi ska fortsätta protesterna i minst en vecka, och i slutet av den veckan är det regeringen som ska backa, citerades en 50-årig transportarbetare av Reuters.
liksom ett undantag för polisen ”som riskerar sitt liv varje dag” och en kompensation till lärarna med ett högre lönepåslag 2021. Risken är förstås att de fackliga ledarna, som har möten inplanerade med ”solidaritetsministern” Agnès Buzyn, hellre än att våga ta striden ända till slutet än en gång väljer att skriva under på en rutten kompromiss. – Vi säger inte att det gäller ”dra tillbaka förslaget, annars”, vi säger dra tillbaka det och förbättra systemet, som är världens bästa, har CGT:s generalsekreterare Martinez uttryckt sig i en radiointervju.
Frågan är hur detta kommer att påverka det förslag till pensionsreform som ska presenteras på onsdagen. Hittills har premiärministern Édouard Phillippe kombinerat sin försäkran om att inte ge vika för protesterna med små försök att gjuta olja på vågorna. Till exempel antyder han att regeringen kan tänka sig en mer utdragen period för att införa det nya pensionssystemet,
Det möte som facken på måndagen höll med pensionärsreformens kommissionär Jean-Paul Delevoye gav dock inget resultat. – Jag kommer inte att förhandla om genomförandet av en monstrositet som äventyrar morgondagens pensioner, förklarade FO-fackets ledare Yves Veyrier enligt AFP. Macron, som i folkmun snabbt började kallas ”de rikas president”,
drivs av en ambition att sänka kostnaderna för den franska välfärden i nivå med de franska kapitalisternas konkurrenter i övriga Europa. Jämfört med den offentliga sektorns andel av Sveriges BNP som idag är nere på 49 procent är Frankrikes motsvarande andel på 56 procent ett bra mått på hur mycket bättre de franska arbetarna hittills har kunnat försvara sina villkor. Genom att slugt nog ta en strid i taget snarare än att utmana alla samtidigt har Macron ändå mer framgångsrikt än tidigare franska presidenter lyckats genomdriva en rad kontrareformer, som försvagad arbetsrätt, avreglerad järnväg, försämrad a-kassa och attacker på gymnasieskolan som har försvårat tillträdet till högre utbildningar. I en bitter strid mot de tre järnvägsfacken lyckades Macron våren och sommaren 2018 rida ut en serie av 18 två dagar långa strejker per vecka under tre månader. Även om Macron tvingades till vissa eftergifter som slopade höjningar av priser
på bensin, diesel, el och gas har han hittills även lyckats bemästra de gula västarnas mer än årslånga proteströrelse, som skulle ha kunnat lyckas bättre om facken förstått att med full kraft stödja det momentum dessa hade under sin första fas. Ingen av dessa förlorade ronder i kampen har dock lyckats kväsa ett markant växande socialt missnöje. Tvärtom har under året och särskilt hösten flera nya konflikter och händelser byggt upp kampviljan, som bland räddningspersonalens proteströrelse med kulmen i flera stora demonstrationer den 14 november. Både bland lärarna och de studerande har protesterna mot deras villkor tagit fart, samtidigt som också klimatrörelsen har vuxit i omfattning. Till de stora demonstrationerna mot mäns våld mot kvinnor den 23 november slöt 100 000 upp. Då en seger för facken och massprotesterna i pensionsfrågan på klockren svengelska skulle göra Macron till en ”lam anka” (lame duck), utan kraft att driva konfron-
12 DECEMBER 2019 # 1 380
9
t svensk pensionsreform
Miljontals har deltagit i de franska strejkerna mot pensionsreformen – en attack lik den svenska ”reformen” 1994. Skillnaden är att de franska facken och arbetarklassen intar gatorna i 1968-liknande scener.
tationen mot arbetares och låginkomsttagares rättigheter vidare, kommer Macrons franska regering heller inte att ge upp i första taget. Men det kommer inte heller proteströrelsen, som har fått allt fler att börja erinra sig revoltåret
1968, då det uppror som började bland studenterna utmynnade i en generalstrejk för 10 miljoner med fabriksockupationer som var nära att störta den tidens makthavare. – Missnöjet idag är mer utbrett än 1995, varnar enligt DN fackför-
bundet CGT:s förre ledare Bernard Thibault, som ledde protesterna då. Med en rörelse som i bästa fall kan komma att utvecklas ytterligare av demokratiska strejkmöten och folkförsamlingar på såväl arbetsplatser,
skolor och universitet som i många stadsdelar, kan kampen både breddas och fördjupas ytterligare. En seger i pensionsstriden kan också bli en första murbräcka i kampen för en bredare plattform av förbättrad gemensam välfärd,
trygga jobb åt alla med kortad arbetstid, massiva investeringar i en grön omställning, beskattning av de rika och den nödvändiga nationalisering av banker och nyckelföretag som kan garantera en demokratiskt planerad framtid. ■
Macron vill sänka pensionerna enligt svensk modell
D
en ”pensionsreform” som Macron vill pracka på de franska arbetarna har ironiskt nog 1994 års svenska pensionsreform som främsta förebild. Det vill säga en baklängesreform som de svenska facken aldrig har lyft ett lillfinger för att bekämpa.
Vad Macron nu vill göra är att ersätta dagens franska pensioner och dess 42 pensionskassor med ett enhetligt och poängbaserat system enligt ”den svenska modellen” där var och en som lever genomsnittligt länge får ut vad den har betalat in och aldrig kan veta vad pensionen blir. Dagens franska pensioner är inte bara
betydligt bättre för de cirka 2 av 100 med speciella förmåner som i vissa fall har rätt till betydligt tidigare pensionering, som lokoch tunnelbaneförare, poliser, elektriker och vissa anställda vid domstolar och operan. För både de flesta tidigare privatanställdas pensioner, som dels utbetalas av en pensionskassa och dels av en nationell tilläggspension, och de offentliganställdas som ersätts av statliga och kommunala pensionskassor, motsvarar dagens pensioner 72-74 procent av deras referenslöner. Medan pensionerna i Frankrikes privata sektor baseras på de 25 bästa årens inkomster, baseras de i den offentliga sektorn på det sista halvårets slutlöner.
I det förra svenska ATP-systemet, som avskaffades 1994, grundades pensionen på de 15 bästa inkomståren, medan dagens svenska pensioner bygger på hela livsinkomsten. Därmed ger all sorts frånvaro från en livslång heltid på arbetsmarknaden, som föräldraledighet, arbetslöshet eller deltidsarbete ett allt större utslag i en tid av allt osäkrare jobb. Medan dagens franska pensioner är Europas mest generösa har de svenska pensionerna fallit nedåt 55-60 procent av den tidigare lönen och allra mest för kvinnor. Detta trots att svenskar i genomsnitt arbetar två år längre och i snitt pensioneras vid 64 år, jämfört med 62 i Frankrike.
Och prognosen framåt ser ännu sämre ut. Pensionsmyndigheten räknar med att de framtida pensionerna för svenska 90-talister bara blir 50 procent av lönen. Enligt Eurostat lever med dagens system radikalt färre franska pensionärer i relativ fattigdom än Sveriges eller övriga Europas, 7 procent i Frankrike jämfört med 17 procent i Sverige (och 19 procent i Tyskland och Storbritannien). Kanske kan de franska arbetarnas uppror mot den svenska pensionsmodell som de kallar monstruös även leda till ett visst uppvaknande hos den gradvist kokta groda som de svenska facken liknar. ■
INTERNATIONELLT
12 DECEMBER 2019 # 1 380
10
Foto: UNClimateChange / Flickr CC
Inga verkliga åtgärder för klimatet kan komma från etablissemangets representanter.
COP25: Toppmöte utan substans och åtgärder
Under det klimattoppmöte som fortfarande pågår när detta skrivs (mötet äger rum från den 2 december till den 13 december) har som väntat inga bindande avtal eller nödvändiga åtgärder utlovats ännu. ROBERT BIELECKI
offensiv@socialisterna.org
D
en som sätter sitt hopp till etablissemangspolitiker, som tjänar det kapitalistiska systemet, att leda vägen för en betydande, allomfattande grön omställning av produktion och distribution av varor och tjänster, har inget att hämta. Det står återigen klart i och med klimattoppmötet COP25 i Madrid. Inga nya löften eller planer har när detta skrivs getts. Framför allt är det paragraf 6 av Parisavtalet som har blivit en knäckfråga för politikerna, en fråga som inte löstes under COP24 och som förmodligen måste skjutas upp till klimattoppmötet i Glasgow nästa år. Den handlar om hur utsläppsminskningar i ett land ska kunna överföras till ett annat; hur de rikare länderna ska kunna satsa på diverse projekt som ska minska utsläppen i fattigare länder, vilket ofta är billigare än motsvarande åtgärder i det egna landet. De vill sedan kunna räkna utsläppsminsk-
ningarna från detta till sin egen så kallade ”koldioxidbudget”, trots att utsläppen sker i ett annat land. Länder som Brasilien vill dock kunna räkna dessa åtgärder dubbelt; om ett rikare land tillåts plantera skog i deras land och det leder till minskade utsläpp vill de räkna det till sig också. Det skulle bli en dubbel bokföring av koldioxidbudgeten. En annan fråga som är svårlöst för makthavarna är det faktum att fattigare länder vill ha mer ersättning och resurser från rikare länder som kompensation för de stora skador och förödelse som de allt värre naturkatastroferna orsakar – som i sin tur är kopplade till den systemorsakade globala uppvärmningen. Det är en enorm klyfta mellan de klimatbehov som finns och de ”åtgärder” som makthavarna är beredda att genomföra. Det finns redan teknik och möjligheter för att ställa om till grön produktion och grön energi. Ändå fortsätter utsläppen av fossila bränslen, som enligt The Global Carbon Projects rapport – som utkom mitt under mötet – ökade med 0,6 procent under 2019. Men just nu sker mest en politik som handlar om att skjuta problemet framför sig. Fortfarande hoppas de på att marknadens olika mekanismer samt framtida teknologiska lösningar ska kunna lösa problemen utan att grundläggande förändringar i system och politik behöver genomföras.
Den imponerande och viktiga klimatstrejkrörelse som startades av Greta Thunberg under valet 2018 har vuxit sig enormt stor och fått ett otroligt gensvar bland framför allt världens unga, studenter och klimataktiva. I Madrid var det också den 6 december ännu en jättemarsch för klimatet, där uppskattningsvis 500 000 personer deltog. Thunberg pratar om att sätta press på makthavarna till att genomföra en grön omställning via dessa massmobiliseringar. Men ännu har de inte brytt sig om detta nämnvärt.
matmål för 2030. EU kommer inte ens att nå sitt mål på 40 procents minskning av koldioxidutsläppen till 2030 om inte ”en radikal omställning” äger rum, med enorma investeringar i ny teknik snarare än ”effektivisering” av gammal teknik såsom kolkraftverk och bilmotorer – men en radikal omställning är inte möjlig på grundval av kapitalismen. Systemet har rovdrift av alla resurser – mänskliga, naturens, med mera – ofrånkomligt inbyggt i sig självt. Miljöbyråns rapport ger en mörk framtidsbild, där minskade
Det är en enorm klyfta mellan de klimatbehov som finns och de ”åtgärder” som makthavarna är beredda att genomföra. Och precis som SVT:s utrikeskommentator Erika Bjerström svarar på frågan om ledarna lyssnar på Thunberg i SVT:s Morgonstudion den 4 december: – Nej, är det korta svaret. Den stora konflikten som man börjar se nu, eftersom till och med EU-parlamentet har utropat klimatnödläge, är en allt mer ekonomisk konflikt i samhället. Politikerna som åker till Madrid är också de som subventionerar olje- och kolföretagen. EU:s miljöbyrå konstaterade också i en rapport den 4 december att EU är långt ifrån att nå sina uppsatta kli-
skördar redan är ett av resultaten av klimatförändringarna i Europa. Om ingenting görs de kommande decennierna kommer skördarna att halveras. EU har också lovat en klimatlag som ska börja gälla från år 2020 som ska göra EU ”klimatneutralt” till 2050 (som enligt läckta uppgifter bland annat ska ske via handel med utsläppsrätter som inte gör någon nytta för klimatet) samt en ”omställningsfond” på 1 000 miljarder euro för att hjälpa samhällen och områden att skapa en hållbar framtid. Pengarna för detta ska enligt
EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen tas från EU-budgeten och Europeiska investeringsbanken (EIB). Men om detta ska finansieras via höjd avgift till EU:s budget för medlemsländerna samt lån kommer det ge EU:s regeringar ammunition till att motivera ännu värre nedskärningar på offentlig service. Pengar och resurser måste naturligtvis tas från där de finns och inte skadar någon – de superrika, storbanker och storföretag. Det pågår en radikalisering bland ungdomar som letar efter ett alternativ till och ett svar på klimatkrisen. Klimatkrisen är ett humanitärt hot som pågår samtidigt som världen allt mer genomgår ett blodigt sönderfall via privatiseringar, nedskärningar, krig, terror, svält och försämringar på alla fronter. Alternativet till kapitalismen, till högerpolitiken, till nyliberalismen – och därmed till klimatkrisen? Det är socialismen. Rättvisepartiet Socialisterna och CWI, den internationella organisation RS är den svenska sektionen av, kämpar över hela världen för en socialistisk omvandling. Det innebär demokratiskt ägande och förvaltande underifrån av storföretag, banker och energibolag med mera för att kunna planera samhället i enlighet med behoven, där rikedomar och teknik står alla till dels. ■
12 DECEMBER 2019 # 1 380
11
Etiopien: Gemensam kamp mot det
etniska och sekteristiska våldet I måndags fick Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed Nobels fredspris vid en ceremoni i Oslo. Men i Etiopien växer oron över etniskt och sekteristiskt våld, som har ökat kraftigt sedan han kom till makten i april 2018. Människor dödas och fördrivs på grund av sitt ursprung. PER-ÅKE WESTERLUND
F
redagen den 6 december deltog över 200 personer i en manifestation i Stockholm mot våldsdåden i Etiopien. Protesten initierades av kyrkor. Rättvisepartiet Socialisterna delade ut flygblad som mottogs mycket positivt (text nedan). Sju deltagare tecknade månadsprenumerationer på Offensiv.
massdemonstrationer och strejkrörelser. Den starka ekonomiska tillväxten i Etiopien har bara gynnat en liten elit, samt multinationella företag och utländska diktaturstater (främst Kina och Gulfstaterna). Massan av den växande befolkningen lever fortfarande på självförsörjande jordbruk. Det finns tre miljoner interna flyktingar.
Flygbladstexten (något bearbetad): ”Den nya vågen av etniskt våld i Etiopien måste upphöra. På en vecka i oktober dödades mer än 80 människor av våldsamma gäng som är anhängare till Jawar Mohammed, en oromo-extremistisk ledare. Våldet är ett tecken på behovet av en enad och demokratisk massrörelse underifrån för att störta den gamla regimen som fortfarande är vid makten, men med en nytt ansikte. Det är mer och mer tydligt att
I april 2018 presenterades den nye premiärministern Abiy Ahmed som en verklig förnyare. Han frigav politiska fångar, bjöd in förbjudna partier, skrev ett fredsavtal med Eritrea och höll massmöten som lovade verklig förändring. I väst – inte minst Sverige och Norge – berömdes han så mycket att han fick Nobels fredspris, som delas ut tisdagen den 10 december. Ekonomiskt kommer Abiy Ahmeds politik inte att lösa de växande
Våldet är ett tecken på behovet av en enad och demokratisk massrörelse underifrån för att störta den gamla regimen som fortfarande är vid makten, men med en nytt ansikte. Abiy Ahmeds makttillträde var ett försök från den styrande EPRDF- regimen och dess huvudkomponent, partiet TPLF, att stoppa växande massprotester och missnöje. Deras metoder av massivt förtryck – tiotusentals arresterade och stämplade som ’terrorister’ – och valfusk kunde inte längre stoppa
problemen med skulder och ökad arbetslöshet – och kommer definitivt inte att hjälpa den fattiga befolkning som behöver mat och pengar. Abiy Ahmed vill privatisera eloch telebolag, Ethiopian Airways, järnvägarna, med mera. Det inbjuder multinationella företag till att fortsätta plundra Etiopien och ut-
Foto: Per-Åke Westerlund
paw@socialisterna.org
Manifestationen i Stockholm samlade över 200 personer.
nyttja arbetarna ännu mer. Han har också knutit tätare band till gulfstaterna, särskilt genom stora lån från Förenade Arabemiraten, vars envälde han står nära. I många demonstrationer av etiopier i Sverige, mot EPRDF:s diktatur och mot utvisning av politiska flyktingar, har vi från Rättvisepartiet Socialisterna förklarat att ’regimförändring’ inte är tillräckligt. Detta är särskilt sant när den ’nya ledaren’ kommer från den gamla regimen. Abiys försök att nu bilda ett ’nytt parti’, Prosperity Party, är bara ett nytt namn för de gamla partierna, även om TPLF inte har gått med. Verklig förändring måste komma underifrån, från demokratisk organisering av arbetarklassen och de fattiga. Förändring kräver mass
kamp, som vi ser i många länder idag. Upproren i världen är en inspiration för alla förtryckta. Diktaturerna i Sudan och Algeriet har störtats i år. I Sudan finns en stark misstro mot avtalet mellan vissa ledare och militären för att samregera. I Egypten 2011 lämnades militären och kapitalismen orörda efter att Mubarak störtades. Det gav general al-Sisi möjligheten att upprätta en ny diktatur. Militären och den gamla regimen måste rensas ut och bestraffas – det är lärdomen från Egypten. Från striderna i Tunisien kan vi lära oss att fackföreningar kan vara ett viktigt hinder för den värsta kontrarevolutionen. Idag i Etiopien måste demokratiska försvarskommittéer organise-
ras mot de våldsgäng som initierats av Jawar Mohammed. Etnisk chauvinism och våld måste fördömas. Huvudstaden Addis Abeba tillhör alla etiopier. Försvar mot våldet kommer inte att organiseras från regimen. De snarare ursäktar våldet som ’strider från båda sidor’. De spelar också på rädslan för våld som ett sätt att slippa enade protester. Abiy Ahmed har misslyckats. Det behövs ett nytt demokratiskt organiserat parti för arbetare och den fattiga landsbygdsbefolkningen. Att kämpa för att ta den politiska och ekonomiska makten, för att säkra rättigheter för alla etniska grupper. Det kräver att den gamla regimen, kapitalismen och imperialismen i Etiopien störtas – för att demokratisk socialism ska upprättas.” ■
Ökade ojämlikheter i takt med ökad global massilska mot systemet
E
n ny rapport från FN:s utvecklingsprogram visar det många vanliga människor och arbetarklassen i världen känner av: klyftorna och ojämlikheterna ökar. Rapporten har gjort ett så kallat index över mänsklig utveckling, där de har tittat på saker som hälsa och tillgång till hälsovård, levnadsstandard samt utbildning och dess kvalitet för att mäta hur människor har det. Ulrika Modéer, assisterande generalsekreterare på FN:s utvecklingsprogram, säger till Sveriges Radio den 9 december: – Det är fortfarande så att Afrika söder om Sahara släpar efter. Det gör man även i Sydasien och i arabländer och förstås
i Latinamerika och Karibien som också präglas av stora mått av ojämlikhet. Men även i Sverige och Europa ökar ojämlikheten som helhet. Ett exempel är att över 40 procent att den fattigaste delen av befolkningen dör innan 80 års ålder, medan motsvarande siffra för de i toppen av inkomstpyramiden är 25 procent.
Modéer menar också att ojämlikheten är en orsak till det missnöje och den sociala oro som just nu råder runtom i världen. Detta menar hon vidare leder till en bristande tilltro till ”demokratiska system”. Där har hon fel. Det världens förtryckta nu börjar resa sig emot – i Iran, Irak, Libanon, Frankrike,
Chile, Hongkong, Ecuador med flera länder – är nyliberalismens fruktansvärda effekter, där offentlig service har trasats sönder av avregleringar, nedskärningar och privatiseringar, där bostadskrisen är akut, klimatkrisen ständigt kännbar, låga löner och otrygga jobb urholkar människors liv... Listan kan göras lång. Rättigheter och vinster som arbetarklassen historiskt har tillkämpat sig håller i stora delar av världen på att rullas tillbaka. Och där de inte har funnits, men massorna nu kräver det, möter de extrem repression. Snarare kräver folk just demokratiska system; verkligt demokratiska, inte den ”demokrati” som existerar idag där beslut
bara godkänns om det gynnar kapitalismen. Annars hotar storföretagen med kapitalflykt (som Spanska statens regering möjliggjorde för storföretagen under revolten i Katalonien 2017, eller som företagen hotar med i Storbritannien om Corbyn vinner valet). Eller så avsätts valda ledare av militärkupper, understödda av Västimperialismen (som mängder av exempel i Latinamerika visar). Det är när arbetarklassen vaknar, intar gatorna i massvrede och organiserar sig för bygget av ett helt nytt socialistiskt samhälle som ojämlikheter och klyftor kan börja utraderas. ■ Robert Bielecki
INTERNATIONELLT
12 DECEMBER 2019 # 1 380
12
Enorm kampvåg mot Colombias korrupta höger
I närmare tre veckor har det pågått enorma demonstrationer och strejker i Colombia, riktade mot president Iván Duques nedskärningspolitik och korruptionen i landet. Under första dagen den 21 november var en miljon ute på gatorna runt om i landet i en landsomfattande strejk mot högern. LOUISE STRÖMBÄCK
louise.strömbäck@socialisterna.org
D
e omkring en miljon colombianer som intog gatorna mot högerregeringen på strejkdagen den 21 november
var inspirerade av kampen i bland annat Chile och Ecuador. Strejken och protesterna triggades bland annat av ett förslag om nedskärningar
på pensionerna, och följer mindre studentprotester som har ägt rum tidigare i år. Demonstrationerna var från början lugna och fredliga, och demonstranter viftade med chilenska och ecuadorianska flaggor och banderoller med texten ”Sydamerika har vaknat”. Regeringen svarade genast med att skicka ut 170 000 kravallpoliser som använde sig av våldsam repression mot demonstranterna, bland annat genom användandet av tårgas och vattenkanoner.
Foto: Wikipedia CC
I över tre veckor har kampen pågått mot Iván Duques korrupta högerregim med flera strejker och massmobiliseringar.
Även om det var hotet om nedskärningar på pensionerna som utlöste protesterna har kritik mot regeringens högerpolitik på alla områden snabbt väckts. Kraven som strejkledare och fackföreningar ställer är att regeringen stoppar alla planer på nedskärningar och så kallade ekonomiska reformer. Ett annat krav är att regeringen hedrar fredsavtalet med FARC, något som den nuvarande regeringen har ignorerat. Det har lett till en mängd dödsfall, bland annat ett flertal minderåriga och är en av de frågor som väckts av många demonstranter. Demonstranterna har sedan flera dödats av polisen lyft kravet om att Colombias kravallpolisstyrka Esmad, som är ökänd för att använda övervåld, ska läggas ner.
Samma dag som protesterna bröt ut (den 21 november) stängde president Iván Duque landets gränser. Dagen efter infördes utegångsförbud i huvudstaden Bogotá och i flera andra städer. Regeringen har kallat protesterna en ”terrorkampanj”, när det är regeringen själv som står bakom flera dödsfall av demonstranter. Sedan starten har det pågått protester varje dag i olika delar av Colombia, och under två veckor genomfördes tre generalstrejker.
Den 4 december blev det den tredje generalstrejken på två veckor, och det märktes tydligt att protesterna och strejkerna haft effekt när president Duque vädjade till facken om att avbryta strejken på grund av dess förlamande effekt på ekonomin. Det facken bör göra nu är att ställa hårdare krav, kalla till fler generalstrejker och försöka få ännu fler att gå ut i en landsomfattande obegränsad strejk tills kraven uppfylls. Facken i Colombia var fram till 1990-talet mycket starka, men sedan dess har tusentals fackligt aktiva mördats av paramilitära organisationer och än idag är Colombia ett av de farligaste länderna att organisera sig fackligt i. Colombia är ett av världens tio farligaste länder för arbetare, och att arbetare över hela landet ändå går ut i strejk visar på deras beslutsamhet att kämpa för förändring. ■
Zimbabwe: Regimen sitter på en tidsinställd bomb
A
v rädsla för ett rent uppror drog Zimbabwes regering i slutet av november tillbaka avskaffandet av subventioner på basmatvaror, en ”reform” den nyss hade lagt fram. Med revolution i luften runt om i världen, och nya strejker och protester på hemmaplan där såväl massiv torka som ekonomisk kris råder, gör den auktoritära regimen rätt i att darra. Dess fall är en tidsfråga. Presidenten Emmerson Mnangagwa kom själv till makten genom en kupp som sprang ur den eskalerande konflikten inom det styrande ZANU-PF-partiet efter att en ny våg av protester startade 2016. Efter att ha klarat sig ur de stora protesterna mot det tveksamma valresultatet 2018 och generalstrejken (eller ”stayaway”) i januari 2019 mot en 130-procentig höjning av bensinpriset, måste hans regim nu jobba övertid för att fortsätta undertrycka en revolution som kan vara oundviklig. Trots all polisbrutalitet och det konsekventa användandet av militären mot protester och alla oppositionsröster har Zimbabwe sett
en lång läkarstrejk och en växande ilska från arbetare och fattiga. Läkarna har varit i strejk sedan den 3 september, och till dem sällade sig övrig sjukvårdspersonal tidigt i november. Trots att flera av deras demonstrationer har utsatts för brutala polisinsatser demonstrerade läkarna igen den 4 december med krav på bättre löner, mediciner och nödvändig utrustning på sina arbetsplatser. Den 29 november strejkade jurister i protest mot polisbrutalitet.
Ända sedan den nuvarande regimen kom till makten genom en kupp 2017 har Zimbabwes folk bara erfarit nedskärningar på sjukvård, utbildning och offentliganställdas löner. Samtidigt har elitens onödiga lyxutgifter fortsatt, till exempel genom en mängd utlandsresor med inhyrda privatjet för presidenten och hans ministär och inköp av dyra bilar till ministrar och parlamentsledamöter. Kapitalister fortsätter att utvinna mineraler som platina och diamanter, medan vanliga arbetare och fattiga fortsätter att betala mer för
mindre, om något alls. Den tvåprocentiga höjningen av momsen som infördes ifjol, höjda priser på el och bensin och sänkta löner, inflationen som enligt olika uppskattningar ligger på mellan 300 och 500 procent – allt sammantaget bidrar till ett växande missnöje med regeringen.
Armén och polisen har fått tillskott till sina budgetar, medan sjukhus och vårdcentraler lider dödlig brist på medicin och förbrukningsvaror – prioriteringarna avslöjar att regeringens enda syfte är att hålla fast vid makten med hjälp av repression och rädsla. Oavsett hur mycket brutalitet den gör bruk av kommer år 2020 vara ett test för den uppenbart oeniga regimen givet omfattningen av den pågående torkan. Bristen på regn påverkar direkt den redan dåliga ekonomiska situationen vad gäller tillgång till mat, vatten och el. I nuläget slås strömmen av i upp till 18 timmar om dagen (så kallad ”load shedding”) och omkring 3,6 miljoner människor i Zimbabwe får inte tillräckligt att äta. Totalt le-
Regimen i Zimbabwe skakas av massiva protester och har tvingats till eftergifter.
ver just nu nio miljoner människor i södra Afrika på gränsen till en svältkatastrof grundad i klimatförändringarna. För att bli av med den korrupta kapitalistiska regimen, som splittrar arbetarklassen och ställer folk emot varandra medan landet blöder av utsugning, korruption, nepotism och vanstyre, behöver
arbetarklassen och de fattiga komma samman för att utmana och i slutändan störta den. Vanliga soldater och poliser borde vägra att krossa sina systrar och bröder som protesterar och istället stötta dem. Bygget av ett nytt socialistiskt, demokratiskt och internationalistiskt politiskt parti rotat i massprotesterna är en nyckelfråga. ■ Obvious Moyo
INRIKES
12 DECEMBER 2019 # 1 380
13
Foto: Wikipedia CC
Det är backlashen som förtalar
Kampsången ”Un violador en tu camino” sprider sig från land till land som en ny feministisk ”international” (på bild Mexiko); samtidigt råder en isande backlash i Sverige vilket domen mot Cissi Wallin visar.
Samtidigt som kampsången ”Un violador en tu camino” fortsätter att sprida sig från land till land som en ny feministisk ”international” råder en isande backlash i Sverige. Cissi Wallin döms för förtal och till att betala böter på 90 000 kronor. Om hon inte tar bort instagraminläggen där hon anklagar journalisten Fredrik Virtanen för våldtäkt kan det anses vara ett upprepande brott och hon kan dömas till fängelse. Samma dag fälldes SVT-dokumentären om artisten Josefin Nilsson, ”Älska mig för den jag är” och radions ”Hästgården” (som vann stora journalistpriset förra året) i Granskningsnämnden för ”intrång i privatlivet”. ELIN GAUFFIN
elin.gauffin@socialisterna.org
M
edan Virtanen i kommentarerna om domen utnämnde sig själv till talesperson för alla hundratusentals barn som mobbas på internet pratade Wallin om det absurda i att vara ett brottsoffer som blir dömt och att problemet inte är de våldsutsatta kvinnor som vågar prata om det, utan alla som håller tyst för att de vet att de inte kommer att bli betrodda. Den extrema ängslighet som råder i media spelar med i backlashen, eller ”avkylningen” som Wallin kallar det. För två år sedan försökte ledarsidorna bräcka varandra med hyllanden av Metoo-revolutionen och att historien kommer att delas upp i ett innan och ett efter Metoo. Nu släpper Aftonbladet fram attacker såsom Martin Aagårds ”Wallins aktivism är ett privilegium för de rika” och Jan Guillous ”obskyra anklagelser om våldtäkt” där feministaktivister påstås vilja
sätta sig över rättssystemet. Detta har redan öppnat dammluckorna för en flodvåg av sexistiskt hat. Ett av vittnena i Cissi Wallins försvar var Lena Martinsson, professor i genusvetenskap, som tog upp om namngivningarnas betydelse för Metoo-rörelsen hösten 2017. I de 65 Metoo-upproren inom yrkeslivet, där tiotusentals vittnade om sexuella trakasserier, fanns en bas både bland de med akademiska utbildningar som läkare, lärare och advokater som utan; servitriser, undersköterskor, florister, barnskötare, skådespelare, dansare, personer med erfarenhet av sexindustrin med flera. Det skedde kollektiva diskussioner och organisering kring upproren. Att det inte är påhittat visar pressmeddelandet från Seko samma dag som dessa reaktionära domar, där fackförbundet offentliggör en undersökning bland 3 000 medlemmar som jobbar som tågvärdar.
Hälften upplever hot och var fjärde upplever sexuella trakasserier mot de anställda på tågen varje dag, varannan dag eller en gång i veckan. Hade inte staten som vi lever i varit en institution för att hålla samman ett klassamhälle som bygger på ekonomisk utsugning och könsmaktsordning hade det varit försöken till backlash mot Metoo som istället dömdes för förtal. Inte Cissi Wallin. Metoo var de arbetande kvinnornas gemensamma resning mot sexuella trakasserier och våld och gjorde en gång för alla klart att det inte handlar om några enskilda rötägg, utan är ett system som på ett eller annat sätt binder oss alla till kvinnoförtrycket och mäns överordning. De kända kvinnorna som gick först och använde sig av namngivningar spelade en viktig och modig roll i starten. Det är svårt att tänka sig att rörelsen hade fått en sådan spridning utan personer som Alyssa Milano och Cissi Wallin. Jan Guillou förfasar sig över att feminister protesterar för att våldtäktsmän om de döms får för låga straff. I Spanien har hundratusentals män, kvinnor och transpersoner demonstrerat mot fängelsedomarna mot våldtäktgänget La Manada (vargflocken), en rörelse som fick upp domarna för de fem förövarna från sexuellt utnyttjande till 15 års fängelse vardera för våldtäkt. Det är helt i sin ordning att det blir proteströrelser mot domar eller som i de flesta och i Virtanens fall, nedlagda utredningar.
Förtalsparagrafen i sig vittnar om hur uråldrigt rättsväsendet är. Det spelar ingen roll om en sak är sann eller inte i den svenska lagen, du får inte prata om det i offentligheten om det kränker äran av en person. Därför har vi en situation där bevisligen dömda män, som skådespelaren i Josefin Nilssons fall eller ägaren till hästgården, har laglig rätt att inte bli kränkta genom att offren talar om detta.
Den praxis som backlashen nu försöker etablera är extremt farlig. I Virtanens fall ska vi komma ihåg att Aftonbladet gjorde en egen utredning och valde att avskeda honom. Den praxis som backlashen nu försöker etablera är extremt farlig. Lyssna på Hästgården! Utnyttjandet av minderåriga fortskred under årtionden likt en hästvärldens Knutby just på grund av tystnadskulturen, manipulation och horstämpling av offer. Den kritik som bör riktas mot Metoo, eller snarare mot de självutnämnda ledarna som våren 2018 försökte samordna en fortsättning, är att de inte verkade för en fortsättning på kampen – på gator och torg som i Spanien. De krav som faktiskt formerades riktade helt in sig på myndigheter och regeringen, som tillsatte lite mer pengar och lite mer utredningar.
Men exakt som Offensiv varnade för redan då kan inga utbildningar i världen och inte heller enskilda personer, även om de har en viss position, stå emot backlashen och högervridningen när den kommer. Det kan bara den kollektiva kampen. Rättvisepartiet Socialisterna för i kampen fram kravet på specialdomstolar för sexualbrott. Det får vara nog av ifrågasättande av offer. Över hela världen sjunger nu kvinnor om straffriheten för våldtäktsmän, men att ”felet är inte mitt, varken var jag var eller hur jag var klädd”, ”våldtäktsmannen det är du. Det är polisen, domarna, staten, presidenten”. I specialdomstolar krävs stor kunskap och utbildning i könsmaktsordningen och hur den verkar. Vi menar att en fullvärdig utveckling av ett rättssystem som inte göder utan motverkar mäns våld mot kvinnor förutsätter en socialistisk omdaning av hela klassamhället. Att feministerna i Chile har dragit slutsatser om statens roll kommer ur att massupproret mot även det ekonomiska systemet, som de är en del av, har mötts av extremt statligt våld. Det är väldigt viktigt även för oss här i Sverige, som nu drabbas av en annan variant av samma statliga förtryck, att deras erfarenheter och framför allt motstånd sprids. Ska vi klara av att fälla både det ekonomiska systemet och den stat som försvarar det behövs det ett socialistiskt program och organisering i kvinnokampen och i arbetarkampen. ■
INRIKES
12 DECEMBER 2019 # 1 380
14
En anmärkningsvärd formulering då det är just kommunerna genom skolan som har ansvaret för att barnen ska lära sig simma.
Lärare anser korrekt att politikerna inte förstår hur slopad avgiftsfri simskola slår mot barnen.
Många lärare har reagerat starkt på beslutet. – Jag tror inte att politikerna förstår hur mycket det här betyder för våra elever och den glädjen som de får när de klarar det, sade Pontus Bierich, idrottslärare på Ryaskolan i Biskopsgården till SR P4 Göteborg den 27 november, som menar att Simlyftet har gjort en stor skillnad på deras skola. Mycket riktigt lyfter han skolorna i socioekonomiskt utsatta stadsdelar som exempel på att behovet är som störst där.
B
orgarna försvarar nedläggningen av kommunens avgiftsfria simskola Simlyftet med att måluppfyllelsen är högre när en annan aktör bedriver simskola och hänvisar samtidigt till hemmets del där 30 procent lär sig simma av syskon och föräldrar. Samtidigt rapporterar etablerad media att den avgiftsfria simskolan
försvinner på grund av avsaknad av statliga pengar. Men Simlyftet har bedrivits utan det statliga stödet detta år såväl som tidigare år. De 300 miljoner kronor som den tidigare regeringen fördelade ut till kommunerna för avgiftsfri simskola togs det beslut om hösten 2017 inför 2018. Då hade Simlyftet re-
dan bedrivits ett år i Göteborg och var just anledningen till spridningen. Dessförinnan hade Simlyftet ytterligare ett år i nacken genom ett pilotprojekt på utvalda simhallar. Med den styrande högerminoriteten i Göteborg finns det ett beslut sedan tidigare för en avveckling av Simlyftet. Men efter protester i våras och att frågan togs upp i Kommun-
styrelsen räddades verksamheten för höstterminen 2019 då 15,5 miljoner sköts till. Inte helt oväntat saknades det pengar i högerns senaste budget som klubbades igenom för några veckor sedan. Här fanns också en tydlighet till Idrotts- och före ningsnämnden att ”Simskola ska inte bedrivas i kommunal regi”.
Foto: Johannes Lundberg
Slopad simskola slår mot skolor i socioekonomiskt utsatta områden
Rättvisepartiet Socialisterna me nar att ingen reform varar för evigt, speciellt inte under ett högerstyre. Frågan om avgiftsfri simskola i framtiden eller inte handlar om trycket underifrån, såväl när avgiftsfri simskola kom till genom opinionsbildning, protester och socialt arbete i form av gratis simskola och Rätt att simma som då verksamheten tillfälligt räddades och pengar sköts till inför hösten efter protester. Offensiv hade för ett par veckor sedan en intervju (# 1376; ”Avgiftsfri simskola läggs ner i borgarnas Göteborg”) som förklarade riskerna med att stänga ner verksamheten mitt under ett läsår, Nu är frågan på nytt upptagen till Kommunstyrelsen av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. ■ RS Göteborg
”Fritidsgården är ett andra hem för många”
Foto: Mattias Bernhardsson
Ungdomar på Lyckebygården organiserade en protest mot nedläggningarna.
D
en 3 december organiserade ungdomar från Lyckebygården en protest mot Haninges nedläggning av deras fritidsgård samt tre andra fritidsgårdar. Den 23 oktober beslutade Idrotts- och fritidsnämnden i Haninge att lägga ned fyra av kommunens åtta fritidsgårdar. Det är S-CL-KD-styret som alltså lägger ned fritidsgårdarna i Lyckebyn, Dalarö,
Vendelsömalm och Tungelsta. Helt utan dialog med vare sig ungdomar eller fritidsledare. – Gården är ett andra hem för många. På en fredagskväll kan det vara 70 ungdomar på Lyckebygården, säger Konrad Krawiec som tog initiativ till protesten. Efter sommaren blev Haninge kommun diplomerad som en av blott fyra svenska kommuner som en
”barnrättskommun” av Unicef. Nu skulle barn och ungdomars åsikter tas tillvara på. Kort därefter kom beslutet att stänga hälften av fritidsgårdarna helt utan dialog. Beslutet och kommunen kritiseras nu starkt av Rädda Barnen i Haninge. Julia Engström från Rättvisepartiet Socialisterna har överklagat nedläggningarna till Förvaltningsrätten. ■ Mattias Bernhardsson
SD i förnyade attacker på invandrare lioteksplanen för skolbiblioteken så att man slutar att köpa in böcker på alla elevers modersmål tar man nu nästa steg.
SD vill att ”illegala” invandrare som inte har svenskt medborgarskap inte ska få låna böcker på biblioteken. Man ska som ickesvensk inte få utnyttja samhällets tjänster vare sig på biblioteken eller i skolan. Den allt hårdare högerpolitiken söker nya vägar för att attackera flyktingar, ensamkommande och invandrare. Man vill göra rätten att utnyttja olika samhällstjänster till en fråga om medborgarskap. Det blåbruna blocket med SD i spetsen vill med sin politik sätta
likhetstecken mellan att invandrare eller flyktingar också är illegala och därmed snyltare på det svenska samhället. Man vill dessutom göra kulturen mera ”svensk” genom att ta bort avvikande konst (menskonst) med hjälp av kommunpoliser.
Nu är det viktigare än någonsin att sätta stopp för den allt brutalare högerpolitiken. För detta krävs mobilisering och organisering mot rasism och mot nedskärningar i välfärden. Den krävs en politik mot ökade klassklyftor och utanförskap. Det krävs ett socialistiskt alternativ till högerpolitiken. ■ Anders Wemmert
Foto: Offensiv
S
verigedemokraternas rasistiska attacker på flyktingar och invandrare fortsätter med oförminskad styrka och tar sig ständigt nya uttryck. Senast i raden är en motion till riksdagen att utreda om medborgarskap ska kopplas till olika subventionerade tjänster som stat och kommuner erbjuder. I motionen skriver man att vissa bibliotekstjänster som till exempel utlåning av böcker ska kräva svenskt medborgarskap eller att man är medborgare i ett nordiskt land alternativt turist eller studerande. Efter att SD tillsammans med M, KD och ett lokalt parti i Sölvesborg bestämt sig för att ändra i bib-
Böcker ska inte få lånas utan medborgarskap enligt SD:s senaste rasistförslag.
Boden:
Julavslutningsmöte Tid: Torsdag den 19 december kl 18.00. För mer info: 070-231 99 10.
Luleå:
Uppsala:
För info: 072-200 08 13.
Västerås:
För info: 073-740 39 54.
Julavslutningsmöte: Inför Luleås 2020 och världskongressen Tid: Tisdag den 17 december kl 18.00. Plats: Partilokalen. För mer info: 073-053 68 84.
Örebro:
Sundsvall:
Borås:
Julavslutningsmöte För info om tid/plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.
Stockholm / Haninge:
För info: 070-536 43 17.
Södertälje:
För info: 073-740 39 54. För mer info: 070-396 47 83.
Ta en prenumeration
E
fter de första nio dagarna har vi samlat in 12 248 kronor till årets sista ekonomikampanj, dryga 20 procent av vårt mål på 60 000 kronor. Sydsverige har däremot haft en riktig bra början med 572 kronor – över 57 procent av det lokala målet.
Vi fortsätter värva prenumeranter och 33 stycken långa prenumerationer har sålts sedan månadsskiftet. Hittills har vår prenumerationskampanj nått 170 långa av målet på 200 till och med årsskiftet. Hjälp oss nå målet! Läs mer på sid 16. Vi hinner inte ha lika många aktiviteter under december månad av uppenbara skäl och det
innebär att månaden alltid är lite svårare. Vi behöver därför extra mycket stöd – ditt stöd skulle verkligen uppskattas. Det är viktigt att avsluta året på en höjdpunkt och vartenda öre gör skillnad. Du kan skicka ditt bidrag med Swish till nummer 123-240 32 85 eller sätta in valfritt belopp på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■
Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.
Julavslutningsmöte: Globala revolter och masskampen Sthlm Norra, Sthlm Södra, Haninge Tid: Torsdag den 19 december kl 18.00. Plats: Partilokalen i Farsta. För mer info: 070-990 38 40.
Eskilstuna:
Torgmöte: Rädda våra hyresrätter Tid: Torsdag den 12 december kl 12.00. Plats: Fristadstorget. Värd: Eskilstuna inte till salu För info: 073-373 33 61.
Svaret är socialism
Göteborg:
Julavslutningsmöte med RS Göteborg Hammarkullen, Rannebergen, Lövgärdet, Södra Tid: Lördag den 14 december kl 18.00. Plats: Sandeslätt 27. För mer info: 073-501 21 37.
Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto
Umeå:
För info: 079-340 59 97.
• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.
Klimat- och miljöhot • Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna. • Massiva, offentliga klimatinvesteringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu! • Avveckla kärnkraften. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.
Rusta upp välfärden • Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna. • Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. • Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga. • För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföreningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.
Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar. • Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla. • Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.
Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyttan, ombildningar och marknadshyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.
Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.
Socialistisk feminism
Kämpande fackföreningar
• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar. • Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor. • Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.
• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala. • Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. •D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.
Trygga jobb • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. • Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala. • Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■
SOCIALISTISKT
En skola för alla
• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion. • Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.
PROGRAM 2019
Nej till militarismen
Prenumerera på Offensiv! Nu är den årliga höstprenumerationskampanjen på Offensiv i full gång. Att prenumerera på Offensiv är det bästa sättet att stödja den socialistiska gräsrotskampen – både lokalt, på riksplanet och internationellt. Vi rapporterar om och stöttar kamp lokalt och globalt varje vecka – klimatstrejkerna, mot militärkuppen i Bolivia, om massornas heroiska kamp i Chile, Hongkong, Irak med flera länder, mot marknadshyror, utvisningar, rasism och nazism, mot rovdrift på människa och natur, för mer resurser och bättre villkor i skolan och vården, för styrkan i enad kamp för ett demokratiskt socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, utsugning och miljöförstöring. Rättvisepartiet Socialisternas tidning Offensiv är en unik och tydlig veckotidning som varje vecka ger sitt stöd praktiskt och ekonomiskt till de som kämpar. Nu behöver vi allt stöd vi kan få av dem som tycker att vi gör ett bra jobb och har bra idéer. För bara 60 kronor i månaden, eller 100 kronor per månad i stödpris, kan du prenumerera och ge oss det stöd som vårt arbete är helt beroende av för att fortsätta.
Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!
Foto: Natalia Medina
Gå med i
Foto: Natalia Medina
Målet är 200 nya långa prenumerationer (autogiro, helår eller halvår) och att 100 av dessa ska vara autogiro. Hittills har vi nått totalt 170 nya prenumerationer! Stöd oss! Hjälp oss nå ut till fler: be dina vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater, grannar och bekanta att prenumerera på Offensiv. Du kan också själv ge bort en prenumeration som en gåva – då dras summan från ditt konto. Skicka mejl till prenumerant@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00 för att teckna din prenumeration. Du kan också fylla i en talong på vår hemsida socialisterna.org; klicka på fliken Offensiv och sedan på ”prenumerera på Offensiv”.
Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.
[
Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta
[
PRENUMERERA PÅ
Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.