Offensiv 1383

9 januari 2020 / # 1 383 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Organisera & ta kamp

mot Trumps krigspolitik

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Luleås skolkamp fortsätter 2020

3 5

Slaget om LAS

Riv de inhumana flyktingmurarna

Foto: Wikipedia Commons

9

läs mer på sid 2 och 6-7

Systemet förvärrar Australiens bränder Vidden av bränderna är oemotsvarad och påverkar varje delstat i landet. Nästan 6 miljoner hektar har brunnit – fem gånger mer än 2019 års bränder i Amazonas. Över 24 har dött och dödssiffran lär stiga.

Att det politiska etablissemanget tvingar nödvändig brandbekämpning att drivas på en smal budget är kriminellt, men deras största brott utan tvekan dess klimatpolitik.

läs mer på sid 8

En genomgång av ockupationer

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

4

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

9 JANUARI 2020 # 1 383

2

TRUMP OSÄKRAR MELLANÖSTERN D

Nu har den senaste händelseutvecklingen sannolikt helt punkterat kärnenergiavtalet och öppnar för att regimen i Iran snabbt försöker skaffa sig atomvapen.

Mycket pekar mot att USA tog den snabbt fördjupade ekonomiska krisen i Iran och massprotesterna i november som ett uttryck för att den ”maximala pressen” varit framgångsrik och att regimen skulle vara oförmögen att besvara en attack som den som ägde rum den 3 januari. Revolterna i Irak och Libanon kan ytterligare ha närt den hållningen. Det var emellertid en dödsbringande felkalkyl.

Lönnmorden i Bagdad stärker åtminstone på kort sikt den iranska regimen och ger den en ursäkt för

Foto: The U.S. Army / Flickr CC

e lönnmord som Vita huset utförde i Bagdad den 3 januari var en ny farlig vändpunkt i ett redan skarpladdat läge. Den dödliga attacken är att likna vid en krigsförklaring som kommer att följas av vedergällningsaktioner vilka riskerar att utvecklas till ett fullskaligt krig i Mellanöstern.

USA:s attack är en brutal fortsättning på den krigshets som följt efter att president Donald Trump sade upp det kärnteknikavtal som Väst slöt med den diktatoriska regimen i Teheran och inledde vad Vita huset benämnt som ”maximal press” på Iran innehållande bland annat nya hårda sanktioner med det uttalade målet att pressa ner landets oljeexport till noll.

Washington hoppades att detta skulle knäcka regimen och stoppa Irans härskare från att fortsätta urananrikningen. Men det är upp till massorna i Iran att göra upp räkningen med regimen.

att ytterligare trappa upp förtrycket, samtidigt som den kan avleda och splittra den ickesekteristiska masskampen i Libanon och särskilt Irak. Det är kampen i dessa länder som har visat vägen framåt och som i november inspirerade massorna i Iran att på nytt gå ut på gatorna i protest mot regimen.

I juni hävdade Trump att USA bara var minuter från ett storskaligt angrepp mot Iran och i september, efter att robot- och drönarattacker slagit ut hälften av Saudiarabiens oljeproduktion, blev läget än allvarligare. USA pekade snabbt ut Iran som ansvarigt för angreppen mot Saudiarabien, men risken för ett fullskaligt storkrig fick även de värsta krigshökarna att avstå från omfattande vedergällningsaktioner. Den militära uppladdningen fortsatte dock.

Med Trumps beslut att lönnmörda bland andra Qassem Soleimani, ledaren för det iranska revolutionsgardets specialstyrka Quds, och Abu Mahdi al-Muhandis, som

var en av ledarna för den Iranstödda shiamuslimska milisen Hashed al-Shaabi i Irak (Folkets mobiliseringsstyrkor som samlar flera olika milisgrupper och som har blivit en del av landets reguljära styrkor), togs ett stort steg mot ett fullskaligt krig.

Det är möjligt att det fasansfulla scenariot av ett storskaligt krig får regimerna i USA och Iran och dess allierade att begränsa sina veder­ gällnings- och hämndaktioner, men även dessa kommer att betinga ett högt mänskligt pris och det är långt ifrån säkert att den våldsspiral som följer kan hejdas.

Endast massornas kamp, organisering och solidaritet kan göra slut på den mardröm utan ände som imperialism, kapitalism och diktatur har skapat i Mellanöstern.

Ska freden bli möjlig krävs en ny våg av revolutionär kamp och massuppror som fäller regionens diktaturer tillsammans med ett massivt motstånd i USA och andra väststater mot krig och kapitalism. ■

EN ÅRSLÖN I SKATTESÄNKNING

V

älbärgade hushåll i Danderyd har fått en årslön i skattesänkning, skrev TT dagarna innan nyår och tillade att 2000-talet är de förmögnas århundrade, i alla fall hittills. Sedan millenieskiftet har inkomstoch förmögenhetsklyftorna i Sverige vuxit i en takt som inte har någon historisk motsvarighet. Under 2000-talet har antalet svenska miljardärer ökat med hisnande 300 procent. Den rikaste hundradelen i landet, omkring 70 000 individer, är fem gånger rikare idag jämfört med för 20 år sedan.

Bakom fåtalets växande rikedomar finns en medveten politik som omfördelar hundratals miljarder kronor från den offentliga sektorn och arbetarna till den privata sektorn och välbärgade. ”Över 200 000 kronor eller ungefär lika mycket som en undersköterska drar ihop efter skatt på ett år. Så mycket har ett villaägande hushåll i Danderyd tjänat på slopad fastighets- och förmögenhetsskatt – per år”, konstaterar TT. Enbart den slopade förmögenhetsskatten har gett höginkomsttagarna i Danderyd en skattesänkning på 140 000 kronor.

S

verige är numera ett skatteparadis för de superrika. ”Det började med att Göran Persson avskaffade arvsskatten i slutet på år 2004 med stöd av Vänsterpartiet. Sedan kom Alliansen in i regeringskansliet år 2006 med vallöftet om att avskaffa fastighetsskatten. År 2007 passade också statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg på att avskaffa förmögenhetsskatten (...) Sveriges stora skattesänkningar för de rika är inte ett resultat av någon diffus globalisering. Det är tvärtom i huvudsak en hemmakokt politik som saknar motstycke internationellt”, skrev LO-ekonomen Torbjörn Hållö i socialdemokratiska Tiden den 16 augusti ifjol.

Lägg därtill att den nuvarande S-MP-regeringen har avskaffat värnskatten, vilket innebär att höginkomsttagarna från och med i år i snitt får en skattesänkning på 17 700 kronor per år.

De superrika får ännu mer. För Volvochefen Martin Lundstedt, som ligger i topp på listan över landets bäst betalda direktörer, betyder avskaffad värnskatt 2,5 miljoner kronor mer i plånboken.

Den avskaffade värnskatten gav i ett slag mer till rika män än vad Alliansens många skattesänkningar gav. Det säger något om hur långt högerut den påstått feministiska och löntagarvänliga regeringen har gått. ■

Då vårdplatserna inte har räckt till på SÖS i Stockholm har väntetiderna för akutpatienter blivit dramatiskt långa. ”Jag tycker det är katastrof. Och det är så synd om personalen, det var hemskt att se hur de fick springa hela tiden för att hinna hjälpa alla patienter”, säger Marianne Svensson till SVT Nyheter. Rusta upp vården och all välfärd – nu! (skärmklipp svt.se den 7/1).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2020 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

9 JANUARI 2020 # 1 383

3

är inte inställda på någon egentlig förändring av innehållet i politiken.

Nu har det sagts rent ut att det handlar om att ”spara” pengar.

Skräckscenarion målas upp om ett massivt framtida underskott, ”ålderspuckel” och det vikande skatteunderlag för välfärden. Slutsatsen från tidigare blev att inte längre låtsas föra dialog.

Istället har förtroendevalda från S och M med stolthet gjort klart att de inte låter sig påverkas av någon ”mobb”. Ansvariga politiker har lyst med sin frånvaro i debatten och förvaltningschefer som skolchefen Maarit Enbuske fick ta emot mycket av kritiken mot nedläggningarna.

Så stämplades all kritik som ”hat och hot”.

Luleås imponerande skolkamp, som samlat tusentals i flera olika demonstrationer, måste fortsätta och backas upp av lokala strejker och fler kamporganisationer.

Efter fem års kamp är 2020 året då Luleås styrande kan tvingas krypa till korset och hålla den folkomröstning om skola och förskola som nära 9 000 lulebor har skrivit på för. Samtidigt understryker kommunens krisande politik behovet av en fortsatt och breddad kamp mot stordrift och nedskärningar, för att göra behoven vägledande.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

M

otståndet mot kommunledningens stordriftsomläggning av skola och förskola som först samlades under hösten 2015 är nu inne på sitt sjätte år. Första omgångens protestvåg, under 2015 och 2016, såg två tusenstarka karnevalståg, en lång rad mindre protester, stormöten, oräkneliga timmar faktakollande, resonerande och samordnande – plus över 8 000 insamlade namnunderskrifter för en folkomröstning.

Som ett resultat av trycket släppte kommunledningen på nedläggningshotet mot några av de då hotade skolorna och förskolorna – till exempel räddades (då) skolorna i Vitå och Klöverträsk. Samtidigt antogs ramverket ”Framtidens skola” och stängningen av Svartöstadsskolan och Kläppenskolan drevs brutalt igenom av Socialdemokraterna med stöd av Moderaterna och Landsbygdspartiet.

Samma partier gjorde gemen-

sam sak av att med knapp marginal stoppa folkinitiativet för folkomröstning om skolans framtid i november 2016.

Efter valet, där både S, M och LPO straffades hårt av väljarna, återupptogs omstruktureringen i en ny, högre växel av den allt tydligare S-M-alliansen i kommuntoppen.

Stängningen av Vitåskolan drevs igenom i extrem hastighet till skolavslutningen 2019. Kort därefter presenterades Barn- och Utbildningsförvaltningens nya förslag om nedläggning av skolor och förskolor i Sörbyarna, förslag som övergavs under hösten under trycket från de förstärkta protesterna.

Våren 2019 väcktes det slumrande nätverket Hela Kommunen Ska Leva och Lära (HKSLOL) till liv igen, starkare än någonsin – de nya och nygamla hoten mot skolor och förskolor samlade och enade nya och gamla kämpar. Medan ned-

läggningsförslagen processades i rekordfart av kommunen slog även protesterna rekord, med två jättelika demonstrationståg med över 2 000 deltagande i maj och i september, och återigen nästan 9 000 namn insamlade för folkomröstning.

Foto: RS Luleå

Luleå: Kampen för skolorna och förskolorna år 2020

HKSLOL samlade in namn för att ”stoppa pågående centralisering och stordrift av skolan/förskolan, avbryta planerade åtgärder inom ’Framtidens skola’ och andra beslut enligt centraliseringsprincipen för att istället ta fram en ny utvecklingsplan för Luleås framtida skolstruktur som utgår från alla barns behov, lärarnas arbetsmiljö, som beaktar landsbygds- och klimatperspektivet och som inte styrs av centraliserings- och stordriftsprinciper” och kommer naturligtvis att försvara andemeningen i den frågeställningen.

Även om tonen och tempot kan variera beroende på vilka som sitter i yttersta ledningen grundar sig politiken som har förts i skolfrågan i de styrande partiernas strategiska perspektiv på ett samhälle med vidare klyftor, både vad gäller klass, stad och land, och en fortsatt krympande andel av samhällets välstånd till det offentliga till förmån för en liten klick superrika. Globalt fungerar den kapitalistiska ekonomin allt sämre, och de politiker som ser det systemet som den enda möjliga ramen för samhället drar inför ett oändligt sluttande plan slutsatser som går ut på att säkra den regerande klassens intressen.

Därför ägnar sig politiker i kommun efter kommun, liksom regeringen genom januariavtalet, åt att försöka driva igenom ett systemskifte med en sänkt nivå på välfärden, med ”färre, större enheter” för att kunna utnyttja arbetskraften mer intensivt, samtidigt som marknadsanpassning och vidgade möjligheter för privata företag att göra vinst på den offentliga verksamhet blir kvar.

En ny våg av drastiska nedskärningar i välfärden är naturligtvis en politik på tvärs emot det stora folkflertalets intressen. Därför är den sortens politik i grunden förbunden med inskränkt demokrati.

Under de sista veckorna av 2019 påbörjades dialog mellan HKSLOL:s samordningsgrupp och kommunfullmäktiges presidium kring folkSkolkampen har varit en faktor i omröstningen som nu sannolikt den politiska krisen i Luleå. Lärdokommer att hållas någon gång unmarna av den visar att ingen tilltro der 2020. S och M saknar nu den kan sättas till de etablerade partiertvå-tredjedels-majoritet som krävs nas ”goda vilja”. Inte heller den sanför att kunna stoppa ett folkinitia- Under Niklas Nordströms ledning nolika folkomröstningen är någon tiv, på grund av de förluster de led i (som efter skandaler avgick) chock- garanti för seger (resultatet är bara valet 2018, till stor del på grund av ades många lulebor över S-M-­ rådgivande). deras roll i just ”Framtidens skola” alliansens ångvältsmetoder – snabIstället är det bredare och vas(de lär inte heller få stöd av LPO:s bast möjliga beslut och verkställande sare massprotester som kan tvinga numera enda mandat igen). fram grundläggande efterDe styrande tvingas accepNya stora demonstraIngen tilltro kan sättas gifter. tera att en folkomröstning ska tioner borde backas upp av till de etablerade anordnas, även om det fortfalokala strejker, länkas till de rande är möjligt att de försöpartiernas ”goda vilja”. andra grupper som hotas av kommunledningens budgetker sig på att dribbla bort både substansen i själva folkomröstnings- av dem, på sin höjd skendialog med fundamentalism (till exempel anberörda medborgare som sen körs ställda och anhöriga i äldrevården). frågan och omröstningen själv. över. Taktiken i ”Framtidens skola”, Dessutom lär 2020 bjuda på fleFrågan om en folkomröstning ska som målades upp som en satsning ra chanser att knyta an till de prohållas kan separeras från frågan om på kvalitet och likvärdighet medan tester som bubblar upp mot skolexakt vad det ska folkomröstas om. motståndet stämplades som bak- nedskärningar och -nedläggningar, Frågeställningen i omröstningen är åtsträvande och trångsynt, blev en utarmningen av glesbygden, markdärför en knäckfråga som kan av- sorts uppvärmning för en ny linje nadshyror och andra delar av den göras med vanlig enkel majoritet i efter valet 2018. S nya kommunalråd sammanhängande front av högerLenita Ericson och Fredrik Hansson politik som stordriften är del av. ■ fullmäktige, alltså av S och M.

INRIKES

9 JANUARI 2020 # 1 383

4

Hjälporganisationernas fartyg har också förvägrats att gå i hamn med nödställda, vilket bryter mot alla internationella konventioner om att nödställda till havs ska föras i säkerhet och Libyen är minst av allt ett ”säkert land”.

Kriminaliseringen av först flyktingarna och sedan av stödet och flyktingsolidariteteten har inneburit att under de senaste fem åren har åtminstone 250 personer i tio av EU:s medlemsländer fällts eller stått anklagade för att ha bistått flyktingar.

Höjda och värre murar, ett Dödens hav och EU-pengar till miliser och slavhandlare har brutaliserat flyktingpolitiken.

De mångmiljardbelopp som EU har betalat ut för att stoppa flyktingar från att nå Europa har gött Libyens miliser och människosmugglare. Det avslöjas på nytt i en granskning som nyhetsbyrån Associated Press (AP) har gjort.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

N

är EU för ett par år sedan gav Libyens så kallade regering och myndigheter uppdraget att bli Fort Europas gränsvakter gjordes utfästelser att det ekonomiska stödet inte skulle gå till landets miliser och att en del av pengarna skulle användas till att förbättra villkoren för de flyktingar som befinner sig i Libyen. Men det motsatta har skett. EU:s outsourcing av flyktingmottagandet och Fort Europas utvidgning blev till en exploateringscykel som även inkluderar att flyktingar i Libyen säljs som slavar.

Totalt har EU betalat ut 3,5 miljarder kronor till Libyen för att hindra flyktingar att korsa Medelhavet och i december bestämdes det att ytterligare 450 miljoner ska betalas ut. En stor del av de medel som har betalats ut har gött de människosmugglare som EU påstår sig bekämpa.

”Med hjälp av EU:s pengar och med FN:s vetskap har flyktingars utsatthet blivit en lönsam affär. Vår granskning visar att i ett land utan en fungerande regering har en stor andel av EU:s anslag hamnat hos kriminella nätverk – milismän, smugglare och kustbevakare – som förenas i dess exploatering av flyktingar”, skriver AP. Libyen är ett av världens farligaste länder. Det inbördeskrig som rasar för olja och makt, med deltagande från olika imperialistiska makter, håller på att helt slita sönder landet.

I de flyktingförvar som miliserna driver är villkoren helvetiska.

Flyktingar utsätts för tortyr och sexuella övergrepp, och hålls som gisslan i väntan på att de eller familjemedlemmarna ska betala den lösensumma som bödlarna kräver. ”Många flyktingar bara försvin-

I ett land utan en fungerande regering har en stor andel av EU:s anslag hamnat hos kriminella nätverk – milismän, smugglare och kustbevakare – som förenas i dess exploatering av flyktingar. ner från förvaren eller säljs, oftast i grupp, vidare till andra förvar”, konstaterar AP. Ibland arbetar miliserna i nära samarbete med kustbevakarna som EU har beväpnat och betalar. Efter uppgörelsen med miliser skickas flyktingar till havs tillbaka till förvaren där exploateringscykeln startar igen.

Både FN och EU har länge varit medvetna om de många brott som följt i spåren av att Fort Europas utposter befästs i ett land i kaos och

blodigt sönderfall, vilket interna EU-dokument och mejl som AP har fått tillgång till visar.

EU och EU-ländernas regeringar, den svenska är inget undantag, är direkt medansvariga för alla de brott, varav flera med dödlig utgång, som har begåtts.

Jämsides med att EU har betalat och beväpnat den gangsterverksamhet som går under namnet Libyens kustbevakning har man kriminaliserat livräddande insatser till havs och stöd till flyktingar, vilket har inneburit att hjälporganisationer har tvingats avbryta sina sök- och räddningsinsatser på Medelhavet.

Foto: Délmagyarország/Schmidt Andrea / Wikipedia CC

Riv Fort Europas dödliga flyktingmurar

Flyktingmurarna inom EU blir allt fler och högre. Det i sin tur har resulterat i att antalet flyktingar som lyckats nå Europa för att söka skydd och asyl – en demokratisk rättighet – minskat från dryga 1 miljon år 2015 till strax över 100 000 ifjol.

Samtidigt är rekordmånga i världen på flykt, mer än 71 miljoner människor. Varannan sekund tvingas en människa att fly sitt hem på grund av fattigdom, förtryck, klimatförändringar och krig.

EU-politiken och bygget av Fort Europa innebär att det inte finns några lagliga och säkra vägar in i Europa, vilket har resulterat i att Medelhavet blivit dödens hav. Sedan 2014 har nära 20 000 människor på flykt drunknat i Medelhavet. Sannolikt är den verkliga dödssiffran högre.

Den farligaste och dödligaste flyktvägen är från Libyens kustland till Europa. Den flyktvägen blev ifjol ännu dödligare till följd av de EU-stödda kriminella nätverkens exploatering av flyktingars utsatthet och förbud mot hjälp- och nöd­ insatser.

Medan avgångarna från Libyen minskade under 2019 förblir resan lika dödlig som någonsin. Den Internationella organisationen för Migration (IOM) registrerade 44 dödliga incidenter utanför den libyska kusten i år, vilka ändade 743 migranters liv. ”Detta signalerar behoven av ökad sök- och räddningsförmåga för att minimera förlusten av liv till sjöss, särskilt för de som försöker nå Europa genom att använda sig av den centrala Medel­ havsrutten, som förblir världens dödligaste havskorsning” (reliefweb den 20 december 2019).

Men EU gör precis tvärtom, vilket har inneburit att en allt högre andel av de som tvingas använda sig av den centrala Medelhavsrutten dör på väg till Europa. ■

Rättvisepartiet Socialisterna/Offensiv säger:

• Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Riv upp EU:s avtal och samarbete med Afghanistan, Libyen, Sudan och Turkiet. Stoppa militariseringen av flyktingpolitiken och kriminaliseringen av stöd- och räddningsinsatser.

• Återinför asylrätten. Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och flyktingmurar – ja till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad åt alla – låt storföretag, banker och rika betala.

• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred och frihet.

9 JANUARI 2020 # 1 383

I korthet

LO:s Torbjörn Johansson, en av de LO-toppar som förde samtal med Svenskt Näringsliv bakom ryggen på flera LO-förbund.

5

Vården: Stress & tidsbrist drabbar barn

A

rbetsmiljö Sjuksköterskor hinner inte ge det stöd de vill till barn och föräldrar. Det beror inte på att de inte har viljan eller kunskapen om hur bäst stötta dem, ge dem human vård eller barns rättigheter, utan på grund av tidsbrist och stress. Det visar en avhandling från Borås högskola om hur vården möter de nya kraven i och med att Barnkonventionen blir lag, skriver Vårdfokus den 3 januari.

– Sjuksköterskornas arbetssituation tillåter dem inte att ge det stöd och den hjälp de vill till barn och föräldrar. Alla sjuksköterskor pratade om stress och tidsbrist. (…) Barn kan självklart inte bestämma allt om sin vård, för de förstår inte alltid vad som står på spel. Men man kan oftast göra något för att barnet ska förstå mer, känna sig tryggt och delaktigt, säger Katarina Karlsson, barnsjuksköterska som har disputerat i frågan, till Vårdfokus.

I december slog bomben ned som splittrade LO-förbunden.

LO-toppen hade i hemlighet fört ”samtal” med kapitalisterna i Svenskt Näringsliv, som pekade mot kraftigt försämrad anställningstrygghet när begreppet ”saklig grund” skulle tas bort ur lagen om anställningsskydd (LAS). I den slutgiltiga ”avsiktsförklaring” som till slut presenterades är detta konkreta förslag borta, men hotet har inte minskat för det.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

F

aktum är att om kravet på ”saklig grund” för uppsägning tas bort ur LAS har fackföreningsrörelsen gått med på större försämringar än vad som beskrivs i januariavtalet mellan regeringen, Centern och Liberalerna.

Begreppet saklig grund innebär att uppsägning bara får ske om arbetsgivaren kan visa på arbetsbrist (och då måste turordningsreglerna följas) eller av personliga skäl. Januariavtalet krävde ”utökade undantag från turordningsreglerna”, men om istället ”saklig grund” tas bort försvinner poängen med turordningsregler – eftersom arbetsgivaren då kan säga upp utan turordningsreglerna!

I den första versionen av ”avsiktsförklaringen” som presenterades för LO-styrelsen, som gjorde att fem LO-förbund hoppade av förhandlingarna i protest, står att saklig grund ska ersättas med att en uppsägning är otillåten om den ”strider mot lag eller mot vad som är allmänt godtaget på arbetsmarknaden”. Det skulle vara en återgång till den sorts skrivning som fanns innan 1970-talets fackliga kamp och radikalisering ledde fram till införandet av LAS – med andra ord ett historiskt bakslag för arbetarrörelsen.

Efter det raseri som utbröt när informationen läckte ut finns nu en mer luddig avsiktsförsklaring mel-

lan LO, PTK och Svenskt Näringsliv. Men inriktningen är klar: kraftigt försämrad anställningstrygghet är vad som står på dagordningen.

LO-ledningen ursäktar sig med att färre visstidsanställningar också ligger i vågskålen. Men vad är poängen med en tillvidareanställningen istället för visstid om tryggheten allt mer liknar en visstidsanställning? Då finns ju ingen, inte ens tillvidareanställda, som vågar stå upp mot missförhållanden på arbetsplatsen.

Nu tar förhandlingarna, som enligt LO inte har varit några förhandlingar, paus under avtalsrörelsen till den 1 augusti. Sedan ska ett nytt avtal förhandlas fram under bara två månader, med kniven mot strupen om ny lagstiftning enligt januariavtalet.

Det är uppenbart att LO-ledningen och vissa av LO-förbundstopparna är beredda att gå med på nästan vad som helst för att rädda Löfven från att tvingas lagstifta bort LAS och hot om misstroende från Vänsterpartiet. Det vill säga beredda till vad som helst, förutom en rejäl strid mot attackerna från arbetsgivare och regering!

Om LO-toppen får som den vill och detta blir tågordningen är det upplagt för ett katastrofresultat.

Istället måste en facklig mobilisering starta redan nu för att kräva en helt annan, offensiv, strategi och

Pressbild / LO.se

Slaget om LAS

Polisen dröjde – kvinna miste livet

kamp för att försvara och bygga ut anställningstryggheten.

Ilskan och viljan finns hos medlemmarna, det syns tydligt i olika fackliga Facebookgrupper och i fackliga tidningars kommentarsfält. ”Hur vore det med att fråga gräsrötterna i fackförbunden? Och hur vore det med en politisk strejk?

När ska vi säga ifrån? Eller ska vi ge bort allt tidigare generationer tillkämpat sig för ’annars kan det bli ännu värre’?” skriver till exempel en i gruppen ”Support you local skyddsombud”.

I ett föredömligt uttalande skriver Elektrikerna i Västervik: ”Vi har sett många viktiga styrkepositioner för arbetarklassen försämras drastiskt. Vårt pensionssystem, a-kassa och sjukförsäkring är bland de viktigaste. Varför skall vi arbetare vara organiserade om vi inte använder våra organisationer för att försvara oss?

Vi skall inte behöva vara rädda för att förlora jobbet så fort vi öppnar munnen om missförhållanden.

Vi menar att det räcker nu. Anställningsskyddet måste försvaras. Hårt måste mötas med hårt! Svenska Elektrikerförbundet borde sträcka ut solidaritetens hand till andra LO-förbund och möta förslagen på försämringarna med politisk strejk.”

Med en gräsrotsmobilisering underifrån som utmynnade i en endags politisk strejk skulle Svenskt Näringslivs attack kunna slås tillbaka och januariavtalet förpassas till papperskorgen. Redan i april planerar Hyresgästföreningen Väst för protester mot januariavtalets hot om marknadshyra. Det vore ett utmärkt tillfälle för fackföreningsrörelsen att kroka arm och samtidigt sätta hårt mot hårt vad gäller anställningstryggheten. ■

M

äns våld mot kvinnor När en granne larmade till polisen om att det pågick en misshandel i en lägenhet i Kalix i april ifjol dröjde polisen 1 timme och 14 minuter innan de dök upp. När de kom fram gick kvinnans liv inte att rädda. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 7 januari.

– Även om det är en svår tanke att beröra så har familjen reflekterat över att om polisen kommit dit tidigare, om de skickat en patrull som var närmare, så hade de mest troligt hunnit dit. Då hade vi inte sett de här tragiska slutet på det hela. Då hade den här kvinnan kunnat överleva. Det tog ju anmärkningsvärt lång tid, säger målsägandebiträdet till kvinnans föräldrar Karoliina Likanen till SR. Mannen dömdes i tingsrätten till 16 års fängelse för mord.

Försäkringskassan stäms av DO

F

öräldraledighet DO, Diskrimineringsombudsmannen, stämmer Försäkringskassan i Arbetsdomstolen efter att de sagt upp en provanställning på grund av att personen tog ut föräldraledighet under en del av anställningstiden. Försäkringskassan menade att eftersom det inte fanns ett tillräckligt underlag för att bedöma mannens prestationer skulle provanställningen komma att avbrytas. Det skriver Publikt den 7 januari.

DO:s processförare Karin Ernfors skriver i ett pressmeddelande att: ”Rätten att inte missgynnas i samband med barnafödande och föräldraledighet är en viktig princip som det är särskilt angeläget att staten värnar och upprätthåller. Det gäller även i samband med en provanställning”.

Anmälda ockerhyror ökar i Stockholm

H

yresrätt Ungefär två miljoner kronor har hyresvärdar i Stockholm tvingats betala tillbaka efter att de har tagit ut ockerhyror på lägenheter de har hyrt ut i andra hand. Och antalet anmälningar till Hyresnämnden ökade ifjol i Stockholm till 86 stycken, jämfört med 70 fall 2018. Det visar SVT:s granskning den 7 januari.

– Problemet är att de här hyrorna är stora inkomstkällor till förstahandsgästerna som väljer att behålla sina lägenheter när de faktiskt inte behöver dem, säger advokaten Maria Liljeblad till SVT Nyheter.

I reportaget pratar SVT med en av de drabbade som betalade 14 000 kronor i månaden för en studentlägenhet vars egentliga hyra låg på 7 000 kronor i månaden; totalt betalade han 52 000 kronor för mycket under nio månader. ■

”Varför vill regeringen öka bördan?”

S

kolan I en debattartikel i Skolvärlden den 2 januari sågar läraren Hai Phuong Tran regeringens förslag om betyg från årskurs 4: ”Jag vet redan nu att det kommer att innebära mer arbete, mer stress, mer oro, mer ängslighet och mer nervositet för lärare, elever och föräldrar. (...) Mitt betyg på regeringens förslag är F. F som i fel. F som i forskningsfientligt. F som i förkastligt.” ■

ANALYS

9 JANUARI 2020 # 1 383

6

”Krigshotet slår mot massprotes USA:s nyårsattentat utanför den irakiska huvudstaden Bagdads flygplats innebär en dramatiskt ökad risk för ett regionalt inferno.

ARNE JOHANSSON offensiv@socialisterna.org

B

land de tio dödade var den iranske generalen Qassem Soleimani, chef för Islamiska revolutionsgardets elitstyrka Quds, som var en av den iranska regimens allra mäktigaste ledare och den irakiske milisledaren Abu Mahdi al-Mohandis, som var näst högsta chef för Hashd al-Shaabi, Folkets mobiliseringsstyrkor, inom den irakiska krigsmakten. Att detta kommer att besvaras av Iran och dess närmast allierade miliser i hela regionen är närmast självklart.

Om sedan USA som Donald Trump har hotat med skulle straffa en iransk vedergällning med en bombning av 52 mål i Iran kan vad som helst hända.

”Vi vill ha vårt land tillbaka” har varit ett av massprotesternas främsta krav, men varken USA eller Iran vill tillåta ett självständigt Irak.

– Nu hoppas och tror jag att inte regimen lyckas få alla dessa bortglömda. Jag hade också redan innan attentatet mot Soleimani hört att även tidigare fängslade 50-60-åringar som inte varit så aktiva i de senaste protesterna åter har arresterats.

Den iranska prästregimen i Iran har varit hårt pressad av sanktioner och omfattande protester mot vanstyre och kostsamma krig i Syrien och Irak. Nu har Soleimanis död gett dem chansen att glorifiera

Foto: Wikipedia CC

ee.

n

”

Mehrnosh Shafi

Foto: Elin Gauffi

Offensiv har talat med svensk-irakiska Widad Zaki och svensk-iranska Mehrnosh Shafiee, som båda befarar svåra konsekvenser för de senaste månadernas massiva proteströrelser i sina hemländer.

– Risken för krig innebär att de som vågar göra något mot den iranska regimen anklagas för att stödja imperialismen. I alla fall på kort sikt stärks regimen som använder attentatet mot Soleimani till att piska upp en nationalistisk feberstämning, säger Mehrnosh Shafiee.

De massprotester som nyss skakade hela Iran hade i stort sett redan slagits ned för denna gång innan attentatet, till priset av 1 500 dödade och massfängslanden.

Widad Zaki.

Attentatet är ett försök att splittra den enorma irakiska torgrevolutionen mot landets korrupta vanstyre, menar Widad Zaki. Bild från Tahrirtorget i Bagdad hösten 2019.

honom som en ”antiimperialistisk” martyr, som de maximalt utnyttjar för att spela på såväl religiösa som nationalistiska känslor, något som samtidigt gör dem till fångar i sin egen krigsretorik.

Den mördade generalen, son till en fattig bonde, hyllas för sin långa rad av militära segrar alltifrån kriget mot Saddams Irak på 1980-talet till kriget mot IS-kalifatet i Irak tillsammans med irakiska shia­miliser, kurder och för en tid även USA. Vad som främst har gjort honom till ett hatobjekt för USA är det stöd han däremellan har gett till Hizbollah mot Israels invasion av Libanon och framförallt hans nyckelroll på Assads och Rysslands sida i det långa kriget mot sunnimuslimska jihadister i spetsen för de miliser som länge stöddes av både USA, Turkiet och Saudiarabien.

Men som chef för Islamiska revolutionsgardets elitstyrka Quds var Soleimani för Mehrnosh och de arbetare, ungdomar och vänsteraktivister som kämpat på gatorna mot den iranska regimen en av den reaktionära prästregimens kontrarevolutionära stöttepelare, även om Quds insatser primärt var utanför Irans gränser.

Soleimani deltog redan som ung i det islamiska revolutionsgardets undertryckande av ett kurdiskt uppror i nordvästra Iran. Han har

på senare år som en av de främsta militära ledarna på Assadregimens sida vadat i det syriska inbördeskrigets blodbad. Huvuddelen av det repressiva våld som dödat mer än 470 av Iraks torgrevolutionärer och skadat tusentals har också utförts av proiranska miliser, som varit nära allierade med Soleimani. Även om några få demonstranter därför uppges ha dansat på Tahrirtorget efter nyheten om Soleimanis och al-Mohandis död förstod de flesta instinktivt att detta tvärtom var ett nytt och större hot mot torgrevolutionen.

– Vi förkastar idén att göra Irak till en arena för ett krig mellan USA och Iran. Hashd och USA kan ta sitt krig någon annanstans, citerar Al Jazeera talespersonen för en grupp studenter på torget, som gav uttryck för mångas mening.

Spänningen mellan USA och Iran har byggts upp till bristningsgränsen alltsedan Trumps beslut att riva upp Obamas kärnavtal och införa mördande sanktioner mot Iran, i sig en ekonomisk krigföring. Ändå frågar sig många med Widad Zaki, som har nära kontakt med flera av Iraks torgrevolutionärer, varför USA genomförde attentatet mot Soleimani just nu? Hon ger inte ett vitten för Trumps påstående att det skulle ske för att förhindra planerade at-

tacker mot amerikanska mål.

I USA spekulerar många i stil med Elizabeth Warren om att det handlar om en ”Wag the dog”-aktion för att ta fokus från riksrättegången mot Trump i början av ett avgörande valår.

Widad Zaki ser attentatet först och främst som ett försök att splittra den enorma irakiska torgrevolutionen mot landets korrupta etniska och religiöst sekteristiska vanstyre som fått regeringen på fall.

– ”Vi vill ha vårt land tillbaka” har varit ett av massprotesternas främsta krav, men varken USA eller Iran vill tillåta ett självständigt Irak.

Medan USA har både stora strategiska intressen och oljeintressen i Irak är den irakiska marknaden livsviktig för Irans export av till exempel livsmedel och byggmateriel.

Den irakiska torgrevolutionen är också ett existentiellt hot mot den teokratiska diktaturen i Iran.

– Det har sagts att medan det tagit 40 år att exportera den islamiska revolutionen från Iran tog det bara

40 dagar att exportera det irakiska massupproret till Iran, även om detta för tillfället har slagits tillbaka, säger Widad.

För inte bara den iranska regimen, utan också dess allierade i Mellanöstern, handlar det nu om att mobilisera den så kallade ”motståndsaxel” som de ibland talar om mellan proiranska regeringar och/ eller miliser alltifrån Teheran och Bagdad till Damaskus och Beirut.

Widad Zaki befarar fruktansvärda konsekvenser av maktkampen mellan USA-imperialismen och Irans regionala imperialism, där den enighet som bär upp torgrevolutionen kan bli ett tidigt offer.

– Ett sådant krig skulle till stor del utspelas i Irak, och vi ser redan nu hur politiska bråk har brutit ut efter USA:s mord på Soleimani och al-Mohandis.

I Beirut har Hizbollah-ledaren Nasrallah manat till vedergällning i hela regionen ”mot USA:s militära baser, soldater, officerare och krigsfartyg”.

– USA har startat en ny sorts

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. www.worldsocialist.net

9 JANUARI 2020 # 1 383

sterna”

7

Det finns efter Trumps beordrade lönnmord en allvarlig risk för ett regionalt storkrig.

konflikt som kommer att pågå i åratal. Det innebär ett klart och tydligt uppdrag för ”motstånds­ axeln”: att få ut alla USA-baser från regionen. Om de kan uppnå detta är en annan fråga, citerar Al Jazeera en libanesisk analytiker.

Den radikale shiaprästen Muqtada al-Sadr, som stöds av många fattiga shiamuslimer och leder den största gruppen i parlamentet, har hittills gett ett visst skydd åt torgprotesterna. Frågan är vad som händer nu då al-Sadr har återaktiverat sin tidigare avvecklade Mahdiarmé och uppmanat alla motståndsgrupper i och utanför Irak att mötas för att bilda ”internationella motståndslegioner”, kasta ut USA:s trupper under förödmjukande former, riva upp alla säkerhetsavtal med USA och stänga dess ambassad. Även om vare sig Iran eller Irak har råd att bedriva ett regelrätt krig och kanske hoppas undvika en fullskalig vedergällning från USA i stil med Trumps hot om att bomba 52 mål genom att utföra en ”proportionerlig” hämnd för mordet på Soleimani är det svårt att se hur en sådan spiral av våld ska kunna kontrolleras och leda till ett slut på dramat såvida inte Trumps sanslösa lek med elden kan stoppas av mäktiga protester i USA eller han i årets val kan ersättas av en ny president i USA. Det största hoppet just nu ligger i att massrörelserna i såväl Irak och Iran som Libanon tillsammans med skarpa antikrigsprotester i USA ändå ska kunna lägga band på krigshetsarna och stoppa den hotande katastrofen i sin linda. Det är bara nya demokratiska och socialistiska massuppror av regionens arbetare, unga och fattiga som kan ge regionen en framtid utan förtryckarregimer och imperialistiska intressen. ■

USA:s lönnmord kan sätta regionen i brand Trumps lönnmord och efterföljande hot om nya attacker mot Iran har allvarligt ökat risken för ett regionalt krig.

Den dödliga drönarattacken vid Bagdads internationella flygplats är också en attack mot den historiska masskampen i Irak och Libanon, och ger den reaktionära iranska regimen en ursäkt för att trapp upp det redan hårda inhemska förtrycket. Nu krävs omedelbara protester mot den militära upptrappningen och krigshotet.

ROB JONES CWI worldsocialist.net

R

ubriken och ledaren i den libanesiska pro-Hizbollahtidningen Al-Akhbar i fredags löd: ”Soleimanis martyrdom: Det är krig!”. Det är bara en av många ilskna reaktioner på USA:s drönar­ attack på konvojen som lämnade Bagdads internationella flygplats och som dödade den iranske toppgeneralen Qassem Soleimani samt åtminstone sex andra.

Chockvågorna spred sig snabbt över världen – priset på olja steg med 4 procent och USA:s aktiemarknad kom under press då spekulanter sökte efter ”fristäder” för sina pengar. Termerna ”Tredje världskriget” och ”Franz Ferdinand” var populära på Twitter.

Även om vi inte står på randen till ett tredje världskrig har Trumps lönnmord utan tvekan gjort situationen i regionen mycket farligare och risken är överhängande att de snabbt eskalerade spänningarna resulterar i en mycket mer allvarlig konflikt. Ett uttryck för den ökade krigsrisken är att USA:s regering uppmanar amerikanska medborgare i Irak att omedelbart lämna landet och att inte försöka närma sig den amerikanska ambassaden.

Iran och dess allierade, som Hizbollah i Libanon, kommer att svara med att försöka attackera amerikanska mål och dess allierade, som Israel eller Saudiarabien, vilket kommer

att leda till vedergällningsaktioner.

Offren för denna upptrappning kommer i överväldigande grad att vara vanligt folk i regionen.

Iran har redan visat tidigare under 2019 att de är kapabla till att blockera oljefartygens trafik i Hormuzsundet samt lamslå den saudiska oljeproduktionen.

Utbrottet av en allvarligare konflikt i regionen kan ha stora konsekvenser för världsekonomin som redan står inför en stor nedgång.

En annan långsiktig konsekvens för vanliga amerikanare och andra oskyldiga i världen är hotet om fler terroristattacker.

Mordet på Soleimani är det senaste skedet av en amerikansk offensiv mot Iran som började med att Trump drog sig ur kärn­ energiavtalet med Iran och därefter införde nya förödande sanktioner.

Sanktionerna är i sig själva en krigsförklaring och den iranska regimen har försökt slå tillbaka, däribland genom att sänka en amerikansk drönare och använda sina proxytrupper i Irak för att attackera baser i landet.

Lönnmordet återspeglar också behovet för den amerikanska imperialismen att visa sin ”styrka” i svallvågorna av det katastrofala avtalet med Erdoğan i norra Syrien och olika attacker från den iranska regimen och deras ombud, däribland

mot den amerikanska ambassaden i Bagdad.

Det sätt på vilket Trump tog beslutet att lansera attacken indikerar i sig självt hans styres skurkaktiga natur. Han ignorerade kongressen, som ska sanktionera sådana aktioner, och rapporter gör gällande att han knappt konsulterade sina egna rådgivare. Istället för att annonsera det själv lät han Pentagon göra det och twittrade bara en bild på en amerikansk flagga.

Medan flera ur Demokraterna korrekt pekar på att Trump med detta kan försöka sätta hinder i vägen för riksrättsprocessen är det på sin plats att påminna om att Demokraternas president Bill Clinton år 1998 utförde ett luftangrepp mot Irak just när hans egen riksrättsprocess var på väg att starta.

Som socialister är vi självklart motståndare till USA-imperialismen och dess självpåtagna ”rätt” att lönnmörda sina opponenter och vi uppmanar till maximal mobiliserng mot krigshotet, men ingen socialist kan heller fälla några tårar för Qassem Soleimani. Han ledde den notoriskt brutala Qudsstyrkan – den iranska regimens militärenheter som används för ingripanden för att stötta dess allierade i regionen och för att slå ner massornas kamp i Iran.

Bland deltagarna i protesterna i Irak, som har krävt ett slut på allt iranskt och utländskt ingripande, råder en utbredd tro på att Soleimani inte bara har pressat Iraks regering att anta en hård linje, utan också att han har försett miliserna med material samt pressat dem att attackera demonstranterna. Hundratals har dödats och många fler har skadats. Även om mordet på Soleimani är ett slag mot den iranska regimen kommer det också att förstärka den

Foto: Gage Skidmore / Flickr CC

Iraks avgående premiärminister Abdul Mahdi, som sitter kvar till dess att en ny har utsetts, kallade USA:s attentat ett grovt övergrepp mot Iraks suveränitet som innebär ”en farlig upptrappning som tänder stubinen till ett destruktivt krig i Irak, regionen och världen”.

Redan på söndagen bara två dagar efter USA:s attentat uppmanade också en majoritet i det irakiska parlamentet, trots att mötet bojkottades av kurder och sunnimuslimer, USA att dra tillbaka sina drygt 5 000 soldater från Irak. Något som Trump hotade att besvara med sanktioner som Irak aldrig har sett maken till, ”om det genomförs på ett ovänligt sätt”.

mot dess största interna utmaning från massopposition sedan 1979 års revolution. Soleimani själv har snabbt ersatts av Islamiska revolutionsgardets brigadgeneral Esamil Ghaani, som inte bara kommer att fortsätta Soleimanis blodiga arbete i hela Mellanöstern, utan även trappa upp det.

Reaktionen från andra imperialistiska makter har varit oro och försiktighet. Oron från de andra makterna eldas inte på av de mänskliga eller politiska rättigheterna för de som bor i regionen, utan av rädslan för att denna aktion kan tippa över regionen till en dramatisk upptrappning av konflikten samt att världsekonomin blir ett av konfliktens offer.

Rättvisepartiet Socialisterna och CWI säger: • Nej till imperialistiskt ingripande i Mellanöstern. De amerikanska, franska, brittiska, ryska och alla utländska trupper måste dras bort från regionen. Stoppa regeringarnas inblandning i grannländers angelägenheter.

• Fullt stöd till proteströrelserna i Irak, Iran, Libanon och på andra platser i deras kamp mot de reaktionära korrupta regimerna, fattigdom, och etnisk splittring.

•B ygg en massiv antikrigsrörelse i USA och internationellt som står i solidaritet med arbetares och ungdomars revolter i regionen.

• Enad kamp för att störta de kapitalistiska, reaktionära regimer som med stöd av olika imperialistiska makter söndrar och härskar i regionen. För demokratiska, socialistiska arbetarregeringar.

• För en frivillig demokratisk socialistisk federation i Mellanöstern som garanterar alla folks frihet och rätt till nationellt självbestämmande. ■

INTERNATIONELLT

9 JANUARI 2020 # 1 383

8

gik: kortsiktig profit, kosta vad det kosta vill.

Kapitalismen sätter eld på hela Australien

Australien är mitt i en extrem skogsbrandskris. Rekordvärmeböljor och månader av torka har skapat förutsättningarna för enorma eldsvådor genom landet.

JEREMY TROTT

Socialist Action (CWI Australien)

V

idden av bränderna är oemotsvarad och påverkar varje delstat i landet. De är de största skogsbränderna någonsin i Australien. I skrivande stund har nästan 6 miljoner hektar brunnit – fem gånger mer än 2019 års bränder i Amazonas. Över 24 har dött och dödssiffran lär stiga.

I veckor har en dimma av giftig rök slukat Sydney, Brisbane och Canberra. De flesta dagarna är luft-

kvaliteten värre än i Beijing. Under december månads två första veckor evakuerades dussintals kontor i Sydney när brandlarmen utlöstes av röken som sipprade in. Antalet ambulanser som har skickats ut för andningssvårigheter ökade med 30 procent under samma period.

När denna katastrof utvecklar sig sover koalitionsregeringen bestående av Liberalerna och Nationalistpartiet. Liksom hur kejsare Nero rullade tummarna medan Rom brann ner har premiärminister Scott Morrison haft semester på Hawaii mitt under ett nödtillstånd, vilket har utlöst ett utbrett folkligt fördömande.

För många sammanfattar Morrisons semestrande den hjärtlösa attityden från regeringen som vägrar att göra något åt den globala upp-

värmningen ens när dess effekter inte går att förneka.

Foto: robdownunder / Flickr CC

Skogsbränderna i Australien förvärras av brutala nedskärningar på brandkår, utbyggnad av fossila bränsleproduktioner samt en katastrofal klimatpolitik.

männen ofta på insamlingar för att förse dem med basvaror. Brandkåren i både Queensland och New South Wales drabbades av nedskärningar strax innan 2019 års brandsäsong. Nedskärningarna kostar liv.

I årtionden har forskare och brandexperter varnat för att klimatförändringarna kommer att förvärra skogsbränderna i Australien. Varningarna har nu blivit verklighet.

Skogsbrandssäsongen blir längre, med mindre nederbörd och längre, varmare somrar som ett resultat.

Det är nu så torrt att naturområden är som enorma tändsticksaskar.

Australisk kapitalism och dess politiker har inte gjort något för att förbereda sig för denna situation.

Brandsläckning i Australiens landsbygd utförs till största delen av tusentals obetalda lokala volontärer, som offrar sin tid – ibland sina liv – utan någon kompensation.

Svältfödda av regeringens finansiering förlitar sig volontärbrand-

Att det politiska etablissemanget tvingar nödvändig brandbekämpning att drivas på en smal budget är kriminellt, men deras största brott utan tvekan dess klimatpolitik.

Som tjänare till den fossila bränsleindustrins girighet har både Liberalerna och Socialdemokraterna utvidgat gas- och kolproduktionen i landet istället för att anta snabba åtgärder för en omställning till förnybar energi.

Deras tvåparti­stöd för kolgruvor i Queenslands Galileebassäng är det tydligaste exemplet. De följer blint den kapitalistiska marknadens lo-

40 000 tog till gatorna i Sydney i december för att protestera emot bristen på handling från regeringen och delstatsstyret i New South Wales. Denna massmobilisering visar på den bubblande ilskan i samhället som måste utnyttjas för att bygga en seriös rörelse som kan omvandla situationen.

Utöver fler studentstrejker behöver fackföreningarna vara spjutspetsen i denna rörelse genom att organisera kollektiva aktioner på arbetsplatser. Walkoffs från byggnads-, hamn- och elektronikarbetare i Sydney har redan ägt rum på hälso- och skyddsfrågor som svar på den giftiga röken.

Dessa småskaliga ”lägga ner arbetet”-aktioner borde trappas upp till en landsomfattande strejk av arbetare och studenter med krav på omedelbar finansiering för brandkår och aktioner mot klimatförändring. En masstrejk och protester för att stänga ner ekonomin för bara en dag skulle sätta en enorm press på regeringen.

I slutändan behövs det en radikal omstrukturering av ekonomin för att hantera klimatkrisen och dess katastrofala konsekvenser. Det är tydligt att så länge samhällets rikedomar, resurser och industrier ägs privat kommer företag att sätta sina egna profitintressen före samhällets intressen.

För att ens börja tackla detta nödläge behöver vi offentligt ägande och kontroll av ekonomins nyckeldelar. Om vi till exempel överförde de stora olje-, gas- och gruvbolagen i offentlig ägo skulle vi kunna börja en planerad övergång till förnybar energi. Istället för att skära bort jobben skulle arbetare i de industrierna kunna omskolas och få arbete med hållbara jobb.

Vi kan inte förlita oss på den privata sektorn att fatta viktiga beslut om vårt klimat och leverne.

En demokratisk socialistisk plan för produktion, som involverar arbetare i alla sektorer, är en akut nödvändighet. Klimatförändringar reser enorma utmaningar som kapitalismen inte kan möta. ■

I

slutet av 2019 drabbades Somalia av översvämningar när floder steg som ett resultat av kraftigt regn, vilket dränkte en rad byar och lokalsamhällen. Vattenmassorna förstörde bondgårdar och tog död på boskapsdjur.

Omkring 370 000 människor i Somalia tvingades fly och ett 20tal personer miste livet. Omkring 200 000 barn i landet påverkas av översvämningarna när tusentals familjer bor i primitiva läger på högre belägen mark eller under bar himmel.

Medan exilsomalier i diasporan försökte mildra konsekvenserna av katastroferna genom ekonomiska insamlingar till översvämningar-

nas offer kom nästa bakslag. Den 10 december dödades tio personer i samband med en attack mot ett hotell i Somalias huvudstad Mogadishu. Bland de dödade fanns tre civilpersoner och två medlemmar i landets säkerhetsstyrkor. Striderna pågick i flera timmar innan samtliga gärningsmän dödades av säkerhetsstyrkorna.

Lördagen den 28 december kom ytterligare rapporter om ett hundratal döda i Mogadishu efter en misstänkt självmordsbombare, en attack som inträffade tidigt på lördagen intill en vägtull. Minst 50 personer blev svårt skadade, däribland flera barn. En lastbil ska ha använts vid

självmordsattacken, och flera universitetsstudenter miste livet.

Attacken riktades mot civilbefolkningen och polisen riktar misstankarna mot den islamistiska Al-Shabaab-milisen. Flera av de dödade ska enligt rapporter ha varit studenter på Benadirs universitet. Även 17 poliser finns med bland de döda i en attack som är en av de blodigaste på flera år i Somalia.

Naturkatastrofer och terrorattacker i Somalia får inte speciellt stor mediabevakning eller uppmärksamhet i Sverige trots vår stora somaliska diaspora, vilket avslöjar de svenska myndigheternas och medias nonchalans för vad som sker i vår om-

Foto: AMISOM Public Information / Flickr CC

Översvämningar och terroristattacker plågar det somaliska folket

370 000 tvingades fly efter översvämningarna.

värld och hur det påverkar oss. Det är också en avspegling av ett rasistiskt och kolonialt tänkande hos makthavarna.

Det finns ett skriande behov av att

bygga upp ett socialistiskt alternativ i Somalia i kampen mot klimatkrisens effekter, krig och terror – för fred, säkerhet och social rättvisa. ■ Kristofer Lundberg

KULTUR / INTERNATIONELLT

9 JANUARI 2020 # 1 383

9

Glöm inte bullarna Ockuperat! Svenska husockupationer 1968-2018 (Verbal förlag) är en omfattande genomgång av ockupationer där Dominika V. Polanska och Mathias Wåg har samlat 37 olika röster i form av intervjuer, återpublicering av artiklar (främst från Brand, men även från Motkraft.net, Yelah.net och ockupantscenen.se), nya artiklar samt sina egna översikter.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

D

e räknar till 170 ockupatio­ ner och konstaterar att hus­ ockupationer har pågått konstant under de 50 åren sedan starten med kårhusockupationen (som ju också räknas som star­ ten för den stora vänstervågen på 1960-70-talet), och det är ju till och med ännu fler eftersom det främst är de anarkistiskt färgade ockupa­ tionerna som är med i boken. Även om bostadsockupationer inte har varit speciellt avgörande inslag av den allmänna arbetar­ kampen i Sverige under de senaste 50 åren ger boken ändå från sin vinkel en glimt av både rörelsens breda drag, politiken och ekono­ mins utveckling samt statens oli­ ka stadier, tack vare författarnas arbete med urval och teman. För en som har varit politiskt aktiv på vänsterkanten under epoken ger detta mycket minnen, tankar, över­ blickar och slutsatser.

debatten har fått ockupationer att framstå som illegitima. ”Ockupationen ses då som ett angrepp på själva kärnan i det eko­ nomiska systemet, där den privata äganderätten måste försvaras till varje pris”. Detta är bokens sista mening. Vi får själva vända jaget i meningen. Vi vill ju inte försvara kapitalismens äganderätt.

Ockuperat! har återkommande in­ ternationella inslag och detta måste göras även i framåtblicken. 2019 som kampår präglades av flera ock­ upationer, från tältlägret utanför militärhögkvarteret i Khartoum/ Sudan, via bland annat det poly­ tekniska universitet i Hongkong till den långa ockupationen av Tharir­ torget i Bagdad/Irak.

Att genom kamp ta en plats i be­ sittning och hålla den och upprätta en egen ordning baserat på gemen­ skap är ett återkommande inslag i

Alla kamphistorier går att använda.

Men allt mer nödtvunget tränger sig behovet av en mycket bredare, folkligare och djupgående rörelse.

Det viktigaste är då troligtvis om det är dags för en ny våg av ocku­ pationer? Eftersom boken kommer ut just nu och mycket väl kan an­ vändas som en sorts handbok. Det är tvetydigt.

Det sista stycket argumenterar för att det har blivit mycket svåra­ re. Att repressionen, högerpoliti­ ken och den hårdnande offentliga

sociala uppror. Trots att det stäm­ mer som Ockuperat! konstaterar att det var lättare när det handlade om kommunalt ägda hus i en miljö av allmän vänstervåg än när mot­ ståndaren direkt är multinationella bostadshajar och politiker som har privatiserat bort bostadspolitiken kommer ockupationer på ett eller annat sätt att komma tillbaka.

Boken tecknar också en bra bild över anarkismen. Att gå till direkt aktion, att skapa något nytt där och då, samt begränsningar­ na med det. Elof Hellström och Pedram Nasouri skriver om hur ockupanter hänvisar till att er­ farenheten av ockupationen lärt dem nästan allt de kan, men att kicken av känslan att det går att förändra allt har en baksida av hopplöshet och utbrändhet som liknar festens dramaturgi.

Eva X Moberg skrev en väldigt spännande text om ockupatio­ nen på Folkungagatan 164 i juni 1990 (Brand 1992) som man bara velat ha mer av. Oasen och an­ dra föreningar för punken känns verkligen som från det andra se­ klet. Om jag räknat rätt fick de tillgång till tre lokaler bara i lilla Rågsved Centrum.

Den viktigaste ingredien­ sen vid en ockupation verkar vara bullar – glöm inte det. Det handlar om innehållet. Redan i Haga (Göteborg) på 1970-talet eller vid den segerfyllda kam­ pen för kulturhuset i Jönköping handlade det om ”allaktivitet”, att man ville öppna ett hus för att skapa alla möjliga former av kulturella aktiviteter.

Johan Pries funderar kring frågan varför Sverige inte haft de ihållan­ de ockupationer som sträcker sig över decennier som i Köpenhamn (Christiania), Hamburg, Amster­ dam eller Rom. Han menar att statsapparaterna var olika. Den svenska socialdemokratin hade redan en utpräglad politik för fri­ tiden, som minskade behovet och samtidigt tog över och institutio­ naliserade många av de ockupatio­ ner som lyckades. ”I över tjugo år (från 1960) hade olika slags satsningar på samlings­ lokaler och fritidsgårdar utgjort en rumslig quick-fix på minsta tillstymmelse till social oro bland

arbetarklassens barn och ungdo­ mar. På så sätt hade arbetarrörel­ sens rumsskapande kulturprojekt gradvis integrerats i statsapparaten med tusentals kommunala med­ borgarhus, kulturhus och fritids­ gårdar som följd”.

Här hugger det ändå till i hjärtat.

Jag minns med svindel hur även politiska föreningar för vuxna i slutet på 1980-talet kunde välja och vraka mellan en massa fina centralt belägna lokaler i Stock­ holm att nyttja helt gratis.

Idag går det inte att räkna hur många fritidsgårdar och parklekar som ska läggas ner. Johan Pries

tror därför inte att de svenska husockupationernas historia kommer att gå att användas som karta i framtiden. Och han varnar för att bli nyliberalismens nyttiga idioter.

Hur får ni läsa i boken.

Jag menar att alla kamphistorier går att använda. Men allt mer nöd­ tvunget tränger sig behovet av en mycket bredare, folkligare och mer djupgående rörelse. ■

Författare: Dominika V. Polanska och Mathias Wåg Förlag: Verbal förlag Utgivningsår: 2019 Antal sidor: 432

Finland: Extra gratisarbete slopas, men låga lönelyft

E

fter storstrejken i december har industrifacket tecknat nytt avtal för 100 000 anställda i finska teknologisektorn.

En viktig seger vanns när de 24 timmarna extra gratisarbete i det så kallade ”konkurrensavtalet” togs bort, men löneökningarna blev mycket låga på totalt 3,3 procent under två år. Mycket mer hade kunnat vinnas med en fortsatt lönekamp. För elektrikerna inom industrin fortsätter dock strejken.

Precis som i Sverige finns det ett stort utrymme för höjda löner. Den finska industrin går bra med stora vinster, till exempel pappersindustrin. Vinsterna i de 30 vinstrikaste bolagen uppgick 2018 till 150 miljarder kronor. Med tanke på det, de låga löneökningarna under lång tid samt att finsk ekonomi till slut har lämnat finanskrisen bakom sig

är löneökningar på 3,3 procent under två år extremt blygsamt. Det kommer knappt över nivån på inflationen, som enligt OECD:s senaste prognos väntas bli 3,05 procent.

På samma sätt som i Sverige har industriavtalet historiskt varit ett ”märke” för lönenivåerna för resten av arbetsmarknaden, men liksom i Sverige ifrågasätts det allt mer, framför allt av facken inom välfärdsyrkena.

Det nya industriavtalet betyder därför inte automatiskt att det nu blir ”lugnt” under resten av vårens avtalsrörelse. Fack som Tehy, Super och JHL kommer att kräva högre lönelyft för deras anställda inom social- och hälsovården. Dessutom är det inte alls säkert att arbetsgivarna kommer att gå med på att stryka de 24 timmarna

extraarbete enligt konkurrensavtalet för andra branscher, där lönekostnaderna har större betydelse än inom industrin.

En viktig strid på arbetsmarknaden fortsätter: elektrikerfackets kamp för att få företräda sina medlemmar inom industrin. 2017 vägrade arbetsgivarna inom industrin att sluta ett kollektivavtal med elektrikerfacket, vilket har inneburit att deras industrielektriker gått under industrifackets avtal, och dessutom har elektrikerfacket saknat rätt att representera sina medlemmar.

Elektrikerna kräver inte längre ett eget kollektivavtal, men dock en mekanism för att elektrikerfackets företrädare ska kunna koopteras in i industrifackets förhandlingar för att kunna företräda elektrikernas intres-

sen. En sådan lösning har funnits tidigare med industrifackets föregångare Metall.

Sedan november råder övertidsblockad, den 5 december startade en strejk på 12 stora industrier och från den 2 januari är det också strejk vid tre kraftverk och ett kraftnätsföretag. Strejkerna är utlysta till minst den 30 januari om ingen uppgörelse sluts.

Precis som poststrejken före jul handlar elektrikernas strejk om viktiga fackliga principer – att arbetsgivare inte ska kunna ”shoppa” mellan olika kollektivavtal, och att det är medlemmarna själva som väljer vem som ska företräda dem. Därför måste allt möjligt stöd och maximal solidaritet ges till industrielektrikernas kamp. ■ Jonas Brännberg

KULTUR

9 JANUARI 2020 # 1 383

10

burg-Gotha, som bland annat drottning Victoria använde, till ett mer anglosaxiskt namn och blev då släkten Windsor. Släktingar från grenen Battenberg gjorde detsamma och blev Mountbatten istället. Hyckleriet är genomgående; isiga blickar och stela munnar sörplar soppa och drömmer om Preussen.

The Crown är ett drama som är fyllt med intriger, maktspel, kärlek och hemligheter. Det första avsnittet utspelar sig 1947 och sedan rul�lar det på, med tillbakablickar som förklarar en del och ger en djupare bakgrund. I den verkliga världen har den engelska drottningen aldrig gett en intervju. Hon gick muttrandes med på att en dokumentär gjordes i samband med hennes 90-årsdag, men det är barn och barnbarn som berättar, inte hon själv.

The Crown är ett drama om det brittiska kungahuset som årligen får miljardsummor i apanage.

The Crown: När jag var liten skämtades det om att man kunde vara ”monarknarkoman”, det vill säga att älska att läsa om främst svenska kungahuset, drottning Silvia, kungen som körde traktor och allt därtill. Liknande fenomen finns i alla länder, ett intresse för de (i Storbritannien) 0,6 procent som kallas aristokrater. De kan också kallas parasiter och oerhört dyra ättlingar till rövarbaroner och pirater. I tv-serien The Crown sägs lite då och då att monarkins roll är att vara underhållande. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

K

ungliga skandaler har alltid sålt lösnummer, men trots det syns många flaggviftande undersåtar hylla när det fylls år eller så. Söta kungliga barn vinkar mot kameror och julpysslar med mamma och pappa. Sedan går pappa kungen på herrklubb och får ”kaffeflickor” i knät (vackra flickor ringdes in till vår kungs fester).

Regering och parlament ska däremot vara effektiva i sitt styre. ”Effektiv” i Winston Churchills tolkning visas glimrande i Netflix serie The Crown, där premiärministern ljuger och förtiger det mesta för drottning Elisabeth trots deras tisdagsmöten, eftersom han tycker att hon är en liten flicka som inte förstår politik. Där har han rätt. Tjänstemännen på Buckingham Palace, engelska kronans paIats och drott-

ningens officiella residens, påpekar i serien att fördelen med en konstitutionell monarki är att de inte har någon verklig makt.

Det är väl en sanning med modifikation, med tanke på hur mycket kungahus och hov tillsammans med politiker och en lydig press har kunnat mörka, förtiga och dölja samt ljuga om genom tiderna.

Drottningen har regerat i över 65 år. Det finns 14 aktiva monarkier i Europa, och drottning Elisabeth tilhör de tre rikaste regenterna med en personlig förmögenhet på 340 miljoner pund (4,2 miljarder kronor).

Förutom miljardförmögenheter kommer det in mycket pengar i det årliga apanaget (underhåll).

Det är alltså skattebetalare som

betalar apanaget, likaså i Sverige förstås.

I Sverige finns Republikanska föreningen som vill avskaffa monarkin, och i Storbritannien finns det likande organisationer. År 2017 gjorde de en genomgång av den svenska monarkins verkliga kostnader, vilket visar sig vara mycket svårt att göra. Varken hovet eller staten vill att vi ska veta exakt hur dyrt det är med dessa ”underhållande” kungligheter, som på ett ungefär uppgår till 1 093 miljoner kronor per år. När kungen åker till exempelvis Italien på statsbesök kostar det oss mellan 700 000 och 1,3 miljoner kronor. År 2016/2017 fick det engelska hovet apanage på närmare en halv miljard kronor för att driva sin officiella verksamhet, plus 180 miljoner kronor för privata utgifter.

Drottningens man prins Philip, som nyss har gått i pension efter att ha kört bil berusad enligt gammal god tradition, har också apanage och en egen förmögenhet på cirka en kvarts miljard kronor. Han lär klara sig fint.

I tv-serien bildar han och hans polare en herrklubb som träffas varje torsdag vid lunch och sedan i princip festar hela veckoslutet, bakom stängda dörrar och med löfte

Foto: Pressbild

Maktspel och intriger

om att aldrig berätta vad som försiggår. Men det läcker ut, och hans otrohet är snarare regel än undantag, ”en grabbarnas grabb”, som tar för sig i var hamn. Hans son Andrew är numer ökänd efter liknande aktiviteter, där han bland annat har anklagats för våldtäkt och sexhandel. Mamma drottningen drog in 3 miljoner pund (37 miljoner kronor) av hans apanage som straff.

The Crown handlar om det brittiska kungahuset med drottning Elisabeth II i centrum. Tre säsonger har sänts, och under 2020 kommer en fjärde säsong. Totalt ska det bli sex säsonger som beräknas kosta 100 miljoner kronor.

Peter Morgan har producerat serien och baserat manus på sin pjäs The Audience, som handlar om de möten drottningen och premiärministern har en gång i veckan, där hon får berättat det man tycker hon behöver veta.

Tv-serien har fått mycket beröm för sina historiska detaljer, för tidstypiska kläder och bra research.

Skådespelarna har tränat på kungafamiljens speciella sätt att prata, en egen ”dialekt” som kan spåras till deras tyska rötter. Efter första världskrigets antityska stämningar bestämde sig kungafamiljen för att byta namn från Sachsen-Co-

I tv-serien får vi se hur ”Lillibet”, som Elisabeth kallades, och hennes lillasyster Margaret Rose lever lyckligt på landet, klättrar i träd och leker, tills livet förändras.

Kung Edward VIII abdikerar och nu måste deras pappa bli kung, något varken han eller familjen vill.

Det är fascinerande och upprörande att få reda på saker som kungahuset mycket sällan har berättat om. Serien inspirerar till fortsatt googling, om man vill veta mer om olika personer eller händelser. Något som mycket sällan talas om är pengar, vare sig förmögenheter eller utgifter.

Jag konstaterar också att allt mörkande och förnekande, både från kungahus och hov i samarbete med regering och parlament, har fått stora konsekvenser för allmänheten. Ett exempel bland många är när giftiga kolavgaser blandades med dimma (smog) i London 1952 och Churchill ljög för drottningen, tystade ner väderrapporter, vägrade varna allmänheten eller ge mer resurser när folk började bli sjuka och dö. Sjukhusen gick på knäna.

Till sist gick han med på en utredning om kolkraftverkens påverkan, något som 1956 blev The Clean Air Act. I efterhand beräknar man att 12 000 dog av den giftiga dimman.

Genomgående är temat i The Crown att det är en tung börda att bära kronan, där plikten går före allt och speciellt före kärleken; i princip aldrig får drottningen eller de andra kungligheterna göra som de vill.

Utom i smyg. Ända in i sängkammaren får vi se hur den fullt kapabla drottningen får hjälp av tjänare att klä på sig och klä av sig, helt absurt för oss flesta. Traumatiserade burfåglar, om än i gyllene bur. Vad sägs om att släppa ut dem? Låt dem vandra i Skottland med sina hundar, vi kan hjälpa dem lära sig något vettigt och snarast konfiskera deras vanvettiga överflöd. ■

Producent/Manus: Peter Morgan I rollerna: Claire Foy, Matt Smith, Vanessa Kirby m fl Utgivare: Netflix

Boden:

Umeå:

Tid: Torsdag den 16 januari kl 18.30.

För mer info: 070-231 99 10.

För info: 079-340 59 97.

Luleå:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Tid: Tisdag den 14 januari kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 15 januari kl 18.00.

Plats: Folkets Husby.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 16 januari kl 18.30.

Plats: Tobaksvägen 6, Hökarängen För mer info: 073-509 06 84.

Haninge

Tid: Torsdag den 16 januari kl 18.30.

Plats: Jordbro kulturhus.

För mer info: 073-732 33 97.

Sundsvall: Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Nytt årtionde av kamp

D

ecember månad avslutades med ett resultat på 43 214 kronor – ett bra resultat med tanke på den långa julledigheten. Men nu måste vi sluta oss samman igen för att ånyo resa ett socialistiskt motstånd under 20-talet.

Har behovet av en global socialistisk omvandling av samhället någonsin varit så akut som idag?

Stundande världsekonomisk nedgång, en hel kontintent i lågor, ökade imperialistiska spänningar, krig, förtryck och till synes konstanta nedskärningar och attacker mot välfärd och vanligt folk är vad kapitalismen har att erbjuda.

Rättvisepartiet Socialisterna och vår international CWI behövs mer än någonsin med vårt Procent av mål

Örebro:

Norrbotten

För info: 070-536 43 17.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Göteborg:

Lövgärdet Tid: Måndag den 13 januari kl 12.00.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

socialistiska program när exempelvis Vänsterpartiet slopar kravet på att avskaffa kapitalismen från sitt nya partiprogram.

Stöd kampen för ett socialistiskt samhälle i fred, harmoni och klimaträttvisa! Bästa stödet är att bli medlem (e-posta rs@socialisterna.org), men du kan också bidra ekonomiskt genom att swisha 100 kronor till 123-240 32 85, eller sätt in på PlusGiro 87 96 49-2. God röd fortsättning! ■

Västerbotten

Totalt

72% 43 214 kr

13 401 kr

Sydsverige

572 kr

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Antirasism & asyl •R iv muren mot flyktingar. Återinför rätten till asyl, permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

• Stoppa jakten på och utvisningar av flyktingar.

• Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

• Organisering på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism.

• Internationell solidaritet med arbetare och fattigas kamp och uppror mot förtryck, terrorism och krig.

Bostadskrisen • Nej till utförsäljning av allmännyt­tan, ombildningar och marknads­hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara.

• Rusta upp förorten – jobb, bostäder, skola, service och fritid.

• Förstatliga byggbolag och banker för klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar samt bygget av 71 000 billiga hyresrätter per år.

Likaberättigande • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Socialistisk feminism

Kämpande fackföreningar

• Kvinnors och hbtq+-personers rätt till sina kroppar.

• Specialdomstolar för sexbrott. Mer resurser mot mäns våld mot kvinnor.

• Kvinnokamp för utbyggd välfärd, mot diskriminering och sexism.

• Arbetarkamp för högre löner, bättre arbetsmiljö och försvar av jobben. Försvara och använd strejkrätten – låt företagens vinster betala.

• Facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer.

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt.

•D emokratiska fackföreningar. Nej till pampstyre och lyxliv; valda representanter på arbetarlön.

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.

• Kollektivavtal till alla. Skrota RUT. Minst 25 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.

• Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäk­ring. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka.

• Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

Nytt arbetarparti & socialism • För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge lågavlönade en röst.

• Rättvis fördelning av samhällets resurser. Låt de rika betala.

• Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll.

• Skrota kapitalets krisande EU och EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi i en socialistisk värld. ■

SOCIALISTISKT

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla.

• Ökad lärartäthet och fler specialpedagoger.

• Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

PROGRAM 2020

En skola för alla

• Nej till svenskt Natosamarbete och -medlemskap.

• Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandla till civil produktion.

• Enad, global kamp mot militär upprustning och imperialismens plundringar och krig.

Trygga jobb

0 kr

Västsverige

Nej till militarismen

• Kasta ut riskkapitalisterna från välfärden – riv upp privatiseringarna.

• Stoppa nedskärningarna i skola, vård och omsorg – mer pengar till kommuner och landsting. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.

• Välfärden ska styras demokratiskt av anställda, brukare och anhöriga.

• För landsomfattande protester mot regeringens högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera.

• Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

18 620 kr

Mellansverige

Rannebergen Tid: Torsdag den 16 januari kl 18.30.

Plats: Kaneltorget.

För mer info: 073-501 21 37.

Rusta upp välfärden

1 402 kr

Stockholm

Södra Tid: Onsdag den 15 januari kl 18.00.

Plats: Vita Björn.

För mer info: 073-501 21 37.

• Stoppa gruvbolags och fossilföretags rovdrift. Offentligt ägande av naturresurserna.

• Massiva, offentliga klimatinveste­ringar i avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik och energieffektiviseringar. Omställning till förnyelsebar energi nu!

• Avveckla kärnkraften.

• Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling i samklang med djur och natur.

0 kr

Mellannorrland

Hammarkullen Tid: Tisdag den 14 januari kl 18.00.

Plats: Hammarkullen.

För mer info: 073-501 21 37.

Klimat- och miljöhot

9 119 kr

BRÄNNANDE

9 JANUARI 2020 # 1 383

12

S-politikern Aida Hadžialić tycker Danmark har gjort rätt som har ”stramat åt” invandringen och ”hållit den linjen”.

Flera yngre socialdemokratiska karriärpolitiker vill vrida politiken ännu längre högerut. Särskilt flyktingpolitiken. ”Våra partivänner i Danmark har hanterat migrationspolitiken på ett sätt som även den svenska socialdemokratin troligtvis behöver”, är receptet från den före detta S-ministern Aida Hadžialić.

geringsmakten, men faktum är att partiet gick bakåt i förra valet. Men Hadžialić, som numera är regionråd i Stockholm, är som de flesta politikerna i DN:s intervjuserie för en minskad invandring.

tunga frågorna, framför allt i migrationspolitiken.

Alice Teodorescu Måwe, som drev GP:s ledarsida i SD-riktning och numera leder M:s framtidsarbete, säger att ett samarbete mellan S och M är ”en bra idé i viktiga frågor där man behöver långsiktiga lösningar. Som migrationen.”

Hadžialić talar om ”baksidorna med generös asylpolitik” och Teodorescu om att ”göra upp med den liberala flyktingpolitiken”.

KD:s Johan Ingerö låter likadant: ”Det är väldigt viktigt att man ska kunna säga att vi har en felaktig, dålig migrationspolitik”.

Socialdemokraterna och Moderaterna låter som kopior av varandra.

Aida Hadžialić ”vill att Socialdemokraterna ska söka stöd hos Moderaterna i de stora strategiska vägvalen.

– Det är alldeles nödvändigt för socialdemokratin och Moderaterna att finna varandra i de här stora

I det här skiktet av politiker är det som om det viktigaste som har ändrats i Sverige de senaste decennierna är ett ökat antal flyktingar och invandrare. Att lågavlönade arbetare och arbetslösa i förorterna själva har orsakat höga hyror, bostadsbrist och trångboddhet.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

A

ndra som har en liknande linje är socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi och Eskilstunas Jimmy Jansson, som styr kommunen tillsammans med Moderaterna och drivit igenom det ökända tiggeriförbudet.

Aida Hadžialić uttalar sig i en intervjuserie i Dagens Nyheter. Reportrarna frågar vad danska S har gjort och hon svarar: ”De har stramat åt. Sedan har de haft kontinuitet och verkligen sagt att nu kommer vi att hålla oss till den här linjen.”

S i Danmark har visserligen re-

Ökade klyftor och sociala problem är ett resultat av en medveten politik. Högerpolitikerna, inklusive Socialdemokraterna, har för att avleda ilskan riktat in sig på nyanlända och förorter för att i nästa steg säga att de bara lyssnar på den opinion de själva har skapat.

Både Ingerö och SD:s Mattias Karlsson vill också ta strid emot feminismen. Ingerö ”tar avstånd från idén om en könsmaktsordning där kvinnor systematiskt underordnas män”.

Han har just fått en fråga om vad han tror blir den största förändringen i svenskarnas liv om tio år.

– Idag ligger en depression över allting. Jag tycker det är tragiskt att en generation växer upp som tror att vi kommer få det sämre än våra föräldrar. (...) Jag vill mycket hellre leva i ett samhälle där vi känner: nu gör vi det här tillsammans, det finns lösningar. ”Han ser med stora förhoppningar på hur automatisering och robotisering kan göra att allt fler arbetsuppgifter utförs av maskiner och robotar. (...) Det är en jättestor möjlighet egentligen att få värdefulla jobb och få en bättre fördelning i samhället.

– Jag tror inte längre att alla svar finns i att till exempel söka upp på arbetsplatser eller i skolor. Jag tror att sociala medier är ett ställe där folk träffas, gör politiska val, blir politiskt aktiva.”

Med denna högervridning borde det därför vara öppet mål för Vänsterpartiet att i DN-serien peka på den nyliberala politiken som ansvarig – privatiseringar, nedskärningar och osäkra jobb. Försämringar för sjuka, arbetslösa och lågavlönade, samt nedskärningar i vården, äldreomsorgen och skolan, har fått betala bankvinster på över hundra miljarder kronor och att landet idag har

Det Aron Etzler önsketänker om handlar om makt – över resurser, maskiner, miljön. Det uppnås inte genom förhandlingar mellan riksdagspartier. Mot högervridningen behövs kamp underifrån – klimat­ strejker, vårduppror, lärarmarscher och lokal bostadskamp visar vägen och kan ge optimism, liksom i ännu högre grad arbetarkampen i Frankrike och globalt. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Joanna Chichelnitzky

Gå med i

Foto: Socialdemokraterna / Flickr CC

S-politiker vill bli ännu mer höger

208 miljardärer. Tyvärr lyckas inte intervjun med V:s partisekreterare Aron Etzler förmedla något av detta.

Inte heller hänvisar han till någon kamp eller motstånd mot högerpolitiken. Åtminstone i DN:s version verkar han, precis som de andra intervjuade, fokusera på debatterna politiker emellan: – Jag skulle säga att SD har fått hegemoni i Sverige idag. Inte en fullständig, vi är inte Ungern. Men det är det enda vi pratar om: olika typer av problem som de vill koppla till invandring. Kriminalitet, droger, nedskärningar i välfärden – allting ska förknippas med invandrare. Det är det som ”Agenda” handlar om i stort sett varenda söndag.

Och vad är då hans svar?

– Jag önskar att det blir optimismen, säger Aron Etzler.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.