Offensiv 1396

socialisterna.org

16 april 2020 / # 1 396 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Proteststorm mot uteslutningen av Kristofer Lundberg

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Vi kör med risk för våra liv”

3 4 5

För en demokratisk och kämpande hyresgästförening

Skyddsstopp ger säkerhet

läs mer på sid 6 och 7

Special Coro

TILL ALLA OFFENSIVPRENUMERANTER Vi kommer att ge ut Offensiv som vanligt. Samtidigt förbereder vi oss på att vi på grund av coronaviruset, länge fram, under en period inte kommer kunna ge ut tidningen i pappersformat.

Vi ber därför alla prenumeranter att mejla sin e-postadress tillsammans med sitt namn till prenumerant@socialisterna.org.

OFFENSIV OCH RS BEHÖVER STÖD Vi ställer inte in kampen, utan förbereder oss för att komma igen med förnyad styrka längre fram. Just nu kan vi inte vara ute och sälja tidningen på gator och torg som vi brukar. Vi behöver därför extra stöd.

GE DITT STÖD: SWISH 123 240 32 85 eller PG 87 96 49 - 2

STORT TACK PÅ FÖRHAND!

8-9

”Imorgon är vi tillbaka på gatorna”

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Äldreomsorgen drabbas värst

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

16 APRIL 2020 # 1 396

2

FRISKOLOR FÅR GRÄDDFILER

T – EN NÖDVÄNDIGHET

I

tisdags (den 14 april) hade antalet coronasmittade i världen ökat till nära 2 miljoner och 120 000 människor har dött av viruset. I USA hade dödssiffran stigit till 23 500 och nästan 600 000 hade bekräftats smittade. Trots dessa svarta siffror och den fortsatta snabba smittspridningen är president Trump nu långt ifrån ensam om att kräva att USA snabbt måste öppna upp. ”USA:s näringsliv har nu börjat att leta efter vägar som ska göra det möjligt för arbetare att återvända till fabrikerna, lagren och kontoren”, skrev Washington Post i en artikel rubricerad ”Kapitalet (big business) har en egen plan för att öppna ekonomin” den 13 april. Även i Europa har länder börjat öppna upp efter krav från storföretag som i likhet med den svenska storkapitalisten Jacob Wallenberg anser att nedstängningen kostar ”för mycket”. Detta är förenat med livsfara. Faran är långt ifrån över och kapitalisternas krav på att öppna ekonomin igen kan leda till en ny smittovåg.

I Sverige hade antalet avlidna stigit till 1 033 personer i tisdags. 11 445 personer har bekräftats smittade.

Det betyder att antalet döda nästan har fördubblats på bara en vecka.

Kanske så mycket som 40 procent av dödsfallen kommer från äldreboenden. Sannolikt har många äldre på boenden blivit smittade av personalen. Men ”vi hade kunnat förhindra den här oerhörda spridningen som nu är om vi bara hade haft bättre beredskap, skyddsutrustning och information”, som en undersköterska på ett äldreboende säger till Aftonbladet den 14 april.

Äldreomsorgen har utsatts för neddragningar på sammantaget 23 miljarder kronor de senaste 20 åren.

96 procent av kommunerna lägger också sparkrav på äldreomsorgen 2020, enligt Dagens Arena.

Neddragningarna och privatiseringarna samt de försämrade villkor som detta har medfört har försvårat smittans bekämpning.

Till det ska läggas att bristen på skyddsutrustning är särskilt akut inom äldrevården och skandalöst nog har myndigheterna legitimerat bristen genom att hävda att munskydd inte behöver vara ett krav på äldreboendena.

Trots att Sverige inte har varit nedstängt i samma grad som andra länder och att smittans kulmen ännu tycks vara långt borta höjs röster om att det är dags för ”företagsledningarna och företagarorganisationerna att kräva en exitplan” (ledare i Dagens Industri den 14 april).

Att flera länder nu börjat öppna upp kan leda till ännu hårdare krav på att också Sverige allt för tidigt ska återgå till det ”normala”.

Samtidigt med smittans snabba spridning försvinner jobb i en takt och omfattning som inte har någon motsvarighet, varken globalt eller i Sverige.

På bara en vecka ökade antalet arbetslösa i världen med 6,6 miljoner; så många jobb försvann inte på så kort tid ens under 1930-talets ekonomiska depression. Enligt den Internationella valutafonden (IMF) är dagens ekonomiska kris den djupaste sedan 1930-talet, men till skillnad från då är krisen nu global.

Drygt 82 000 har i Sverige anmält sig som arbetslösa sedan coronakrisens början och om den

trenden fortsätter kommer snart en av tio att vara utan jobb. Mitt i denna varselvåg är fler fackförbund beredda att förhandla bort delar av anställningsskyddet. ”Krisen krånglar till förhandlingarna – men kan också göra det lättare att komma överens, tror Erland Olauson som fått parternas uppdrag att titta på nya regler”, rapporterar Dagens Arbete. Det var Erland Olausson som på uppdrag av fackledningarna och arbetsgivarna utarbetade den antistrejklag som regeringen beslutade om i maj förra året.

De planerade attackerna och de beslutade försämringarnas genomförande har visserligen till en del skjutits på framtiden till följd av coronakrisen. Men de har inte dragits tillbaka.

Januariavtalet ligger ännu fast.

Varslen och nedskärningarna inom välfärden har inte dragits tillbaka och så fort en dämpning i smittans spridning märks hotar inte bara verkställandet av de attacker som finns beslutade, utan också nya och än brutalare för att få arbetarna att betala krisens alla kostnader. Det kommer att möta ett motstånd som får extra beslutsamhet och kraft av viljan att försvara det som politikerna har tvingats att ge i form av förbättrad sjuk- och arbetslöshetsförsäkring, höjda vårdlöner och så vidare.

Coronakrisen har på ett brutalt sätt visat hur samhällets motståndskraft mot kriser och katastrofer kraftigt har försvagats av kapitalism och nyliberalism. Behovet av en socialistisk omställning har aldrig varit mer brännande och nödvändig. ■

Foto: Natalia Medina

SOCIALISTISK OMSTÄLLNING

ill alla vinstkramares glädje lovade Socialdemokraterna i januariavtalet att vinsterna i välfärden inte bara blir kvar, utan även att regeringen inte kommer ”att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden”.

Det löftet är det få eller ens någon annan regering som har gett. I skydd av januariavtalet har de privata vinstdrivna välfärdsbolagen ökat sin vinst och stöld av skattemedel.

Skolkoncernerna Internationella Engelska Skolan och Academedia gjorde tillsammans en vinst före skatt på över en kvarts miljard kronor det senaste kvartalet (andra kvartalet 2019).

Och nu väntar över 175 miljoner i aktieutdelning till ägarna, rapporterade SvD Näringsliv i augusti förra året. Även vårdoch omsorgsbolagen, som numera finns på börsen, ökade sina vinster och omsättning under förra året.

Samma politiker som skär i den offentliga välfärden är dessutom alltid beredda att öppna nya gräddfiler till de privata bolagen. Internationella Engelska Skolan (IES) har exempelvis satt i system att kräva hyresrabbater och mark av kommunerna som villkor för att etablera sig. I samarbete med fastighetsbolag och politiker ser IES till att få ekonomiskt stöd från kommunen vid nybyggnation och drift av skolor. Detta är i lagens gråzon, men det är något som har pågått en längre tid med stöd av nedskärningspolitikerna.

Så här går det till: ”Fastighetsbolag bygger ny skolbyggnad åt IES och kommunerna subventionerar sedan skillnaden mellan den höga hyra fastighets­ ägaren tar av IES och den genomsnittliga lokalkostnadsersättning kommunen ger till friskolor. På det här sättet får IES en nybyggd skola till priset av en skola med genomsnittlig ålder och slitage” (tanke­ smedjan Balans). Dessa rabatter ger IES stadigt växande vinster på skattbetalarnas bekostnad, vilket i sin tur gör det möjligt för bolaget att också expandera utomlands.

I

Trelleborg har kommunstyret – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – inte bara lovat IES en årlig hyresrabatt på 4 miljoner kronor, utan även lovat att betala hyran om skolan flyttar från lokalerna. Det är en frikostighet som oftast endast brukar komma bankerna till del. Samtidigt skär Trelleborgs brunblåa styre ned på skolan, trots fler elever, högre hyreskostnader och ökade personalkostnader. År 2019 låg sparbetinget på 56 miljoner kronor och året innan på 20 miljoner. Med januariavtalet i ryggen kan högerstyret i Trelleborg skära ner på den kommunala skolan och samtidigt ge hyresrabatter till friskolebolaget IES. ■

Till sommaren kan arbetslösheten nå över 10 procent i Sverige, spår Arbetsförmedlingen. Antalet nyinskrivna på Arbetsförmedlingen fortsätter att öka, samtidigt som varslen fortsätter strömma in. Läget är ”allvarligt”, menar Arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén (arbetet.se 14/4).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2020 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

16 APRIL 2020 # 1 396

3

”Vi kör med risk för våra liv”

Antalet taxiresor har kollapsat under coronakrisen. Men taxijätten Cabonline Group – som får krisstöd av staten på miljontals kronor – fortsätter pungslå sina chaufförer på samma fasta avgifter.

till manifestation vid Gärdet, där taxichaufförer från hela Stockholm ställde sina bilar i protest.

– Jag har inte pengar till hyran, jag har inte pengar till mat. Jag har tre barn, säger åkaren Daniel Der­ han.

MATTIAS BERNHARDSSON

Cabonline är Nordens ledande taxi­ företag, en växel som äger jättarna Sverigetaxi, Taxi kurir och Top cab.

De har 3 000 anslutna åkerier (de flesta egenanställda eller egenföre­

mattias.bernhardsson @socialisterna.org

–J

ag måste betala samma fasta avgift till Cabonline varje månad, 12 500 kro­ nor per månad och bil, vilket inne­ bär att jag går back med tusentals kronor varje månad, säger åkaren Özcann Özcan.

Nu har både de egenanställda åkarna och de anställda förarna fått nog av hur de behandlas av Cabonline under coronakrisen.

Tisdagen den 14 april samlades det

Jag har inte pengar till hyran, jag har inte pengar till mat. tagare med bara en bil som de själ­ va kör) och cirka 5 700 taxibilar.

– Vi kör med risk för våra liv, vi

hamnar i närkontakt med kunder helt utan skyddsutrustning. Vi har inte fått handskar eller munskydd, säger åkaren Samuel Dimkpa.

Elisabeth Lundbladh, aktiv i Taxi­ klubben, förklarar desperationen som alla känner: – Det är ett helvete, konkurser­ na har ökat med 175 procent inom taxi jämfört med mars förra året.

Riskkapitalbolaget Cabonline su­ ger ut varenda krona ur åkarna.

– Region Stockholm har betalat ut miljoner till de som kör rullstols­ taxi, men de andra bilarna får inte del av kakan. Cabonline håller dess­ utom inne med en del av miljonerna.

– Åkare och förare sitter i sam­ ma sits. Om föraren ska få behål­ la jobbet och lönen måste åkaren kunna driva ett företag som har råd att anställa förare. Tyvärr sitter de flesta åkare fast i ett modernt pyra­

midspel där toppen är ett riskkapi­ talbolag vars enda syfte är att tjäna pengar för egen vinning. De strun­ tar fullständigt i om åkaren eller föraren kan gå runt. Även i de andra stora taxibolagen är det chaufförerna som drabbas medan företagen får krisstöd: – I februari tjänade jag ihop en lön på 23 000 kronor. I mars fick jag

Samuel Dimkpa.

ihop 12 000 kronor. Just nu ligger jag bara på några hundringar och då har halva månaden gått, berättar Zalmay Nanng, förare på Taxi Stockholm.

Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt helhjärtade stöd till taxichauf­ förernas kamp. Nu behövs kamp inom hela arbetarrörelsen för krav på stödpaket till vanliga arbetare och välfärden – inte storföretagen. ■

Taxiklubben är en stridbar organisation för taxichaufförer – både åkare och förare – som har kämpat för kollektivavtal och löner som går att leva på i åratal. I mars 2016 strejkade hundratals taxichaufförer vid två tillfällen och över 200 bilar blockerade centrala gator i Stockholm i en historisk kortege.

I Haninge lyckades Rättvisepartiet Socialisterna och Taxiklubben samt andra fackliga tillsammans pressa kommunen att skärpa kraven i upphandlingarna av färdtjänst (Skol-, LSS- och rullstols­ taxi) så att alla chaufförer ska omfattas av kollektivavtalsenliga försäkringar och pensioner.

”Taxipersonalen måste testas!”

O

ffensiv har träffat en taxichaufför som berättar om en bransch i förlamning, och hur rädslan är stor bland de som ännu har jobbet kvar att bli en smittspridare i samhället.

– Vi kanske kör på 20-25 procent av kapaciteten. 25 procent av förarna har redan fått sluta. Normalt sett, innan coronakrisen, har vi kunnat köra in 3 000 kronor på ett pass, vilket har inneburit att man kunde få ut 13-15 000 kronor i månaden. Nu är man överlycklig om man kör in hälften. Det

är inga pengar som går att leva på. Som tur är kommer vi att kunna stämpla upp med a-kassa – annars hade det varit kört.

Hur hanteras coronaviruset inom taxibranschen?

– Inte bra. Jag slår vad om att vi har corona i bilarna utan att veta om det. Vi kör ju skolungdomar, äldre och flygpersonal.

I natt körde jag en läkare som jobbar på en corona-avdelning. De måste ju såklart fram till jobbet, så på så sätt är vi en samhällsbärande verksamhet.

Har ni några skydd för er själva och för kunderna?

– Inte mycket. Jag vet en bil som har satt in plexiglas mellan förare och kund, så där som det var på 1970-talet. Fler är på gång, men det tar tid. Vi rengör förstås bilen så gott vi kan hela tiden, spritar kortläsare mellan varje kund och så vidare, men det känns tveksamt om det räcker.

– En annan oro är sjukresorna. När det inte finns entrévärdar på sjukhusen går vi ju in på avdelningar och hämtar patienter helt utan skydd. Vi borde åtminstone få tillgång

Foto: Mattias Bernhardsson

På tisdagen samlades det till en manifestation på Gärdet i Stockholm mot hur Cabonline behandlar sina åkare och förare.

Daniel Derhan.

till munskydd så att vi inte sprider smittan in på sjukhusen utan att veta om det.

Vad tycker du borde göras?

– Förutom skydd vid sjukhusbesök och för förare borde tester genomföras på personal i taxi, så vi vet om vi är smittade.

Offensiv har pratat med smittskyddet i den berörda regionen. Inga tester planeras utanför vården och inga speciella riktlinjer finns för taxi eller andra delar av transportsektorn. ■

INRIKES

16 APRIL 2020 # 1 396

4

Äldreomsorgen

förande Tomas Baudin stora skäl till oro för bemanningen.

– När sjuktalen går upp kommer det bli supertufft att klara bemanningen. Här måste man tänka nytt och få arbetsgivarna att inte hålla på med timvikariat. Man måste ta in alla som kan jobba och anställa dem på heltid och bygga upp personalpooler till arbetsplatserna.

värst drabbad av coronakrisen

D

en snabba spridningen av coronaviruset på Stockholms äldreboenden är enligt statsepidemiolog Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten en stor anledning till de ökande dödstalen i Sverige. En enkät till Kommunals skyddsombud tyder på att det kan vara minst lika illa i den extremt slimmade och sönderprivatiserade hemtjänsten.

– Det här är, skulle jag vilja hävda, vårt största bekymmer just nu,

har Anders Tegnell kommenterat smittspridningen på äldreboendena i 18 av 21 regioner.

Två stora enkäter av Kommunal som har besvarats av mer än 2 000 skyddsombud i hela landet visar att 82 procent känner stor oro över den stora och förvärrade bristen på skyddsutrustning. Enligt Kommunalarbetaren svarade i förra veckan 42 procent av skyddsombuden i hemtjänsten att det under coro-

napandemin förekommit situationer där personal arbetat utan rätt skyddsutrustning, jämfört med 36 procent när frågan ställdes ett par veckor innan. På äldreboenden hade den siffran ökat från 25 till 28 procent och inom hälso- och sjukvården från 28 till 31 procent.

Enligt Taha Alexandersson, ställföreträdande krisberedskapschef på Socialstyrelsen som har fått i uppgift att inventera läget, finns det ing-

Foto: Public Domain

”Framför allt i Stockholm, som har flest patienter, är bristerna störst”, säger Taha Alexandersson, ställföreträdande krisberedskapschef på Socialstyrelsen.

et överskott av utrustning i någon region. Nya leveranser av handskar, kroppsskydd och skyddsmasker har kommit in, men det är enligt Alexandersson inte i kvantiteter som ger någon uthållighet över tid.

– Framför allt i Stockholm, som har flest patienter, är bristerna störst, säger hon.

Då viruskrisen ännu bara är i början är bristen på skyddsutrustning extremt oroande. Men det finns också enligt Kommunals ord-

Hemtjänsten hade redan innan coronaviruset tvingats på knä av kommunernas nedskärningar. Konsekvensen är en kroniskt låg bemanning och eländiga arbetsvillkor som har skapat hög personalomsättning och stor brist på utbildad, fast och erfaren personal. I Stockholm är 25 procent timanställda.

Elisabeth Antfolk, som är aktiv inom Kommunal inom den privata hemtjänsten i Stockholm, hävdar i Aftonbladet att det finns en stor kunskap om hygienrutiner bland den fasta personalen, men att det är svårare när många är sjuka, mycket ny personal kommer in och det råder enorm brist på skyddsutrustning.

– Det finns arbetsplatser där man har gjort munskydd av kaffefilter och gummisnoddar eller av bindor och resårband, säger hon och vittnar om att personalen är väldigt, väldigt rädd för att jobba under rådande omständigheter.

– Jag har hela mitt yrkesliv arbetat inom äldreomsorgen och har aldrig varit med om att det inte finns handsprit, handskar, förkläden och ytdesinfektion till städning att tillgå. Men så är det nu. ■ Arne Johansson

Norrbotten: Skyddsombud misstros och färre personal

L

När skyddsutrustningen inte räcker till blir de fackliga skyddsombudens roll ännu viktigare. Den 31 mars utfördes ett skyddsstopp på ett boende i Kiruna på grund av bristande säkerhet. Det fick hård kritik av Kirunas socialchef Håkan Dahlqvist som ansåg att kommunen följer de riktlinjer som finns och fick även medhåll av Arbetsmiljöverket.

I en intervju med SVT från förra veckan hävdar facket å sin sida att socialchefen medvetet har ljugit om mängden skyddsmaterial som funnits tillgängligt.

Mindre än en vecka efter detta

var två av de anställda inom hemtjänsten sjuka med vad som befaras vara covid-19, men det är obekräftat eftersom de inte har testats.

Samtidigt kom de första rapporterna från Kiruna om covid-19 som har spridit sig till äldreboenden.

Hemtjänstpersonal besöker under ett typiskt pass runt 15 hem och uppmanas att hålla 2 meters avstånd och sköta handhygienen, men hur skall det fungera när personalen till exempel måste lyfta patienterna?

Nu finns det åtminstone skyddsutrustning i och med den leverans som kom under samma vecka. På Kiruna sjukhus finns numera också en nyöppnad avdelning för coronapatienter.

Tanken är att kunna erbjuda respiratorer i avvaktan på transport till bättre rustade sjukhus i till exempel Piteå eller Gällivare.

Mitt under pågående kris med bekräftade fall på äldreboenden och misstänkt smittad personal inom hemtjänsten blev det dessutom klart att en oenig socialnämnd röstat för att skära ned i personalstyrkan.

Från och med maj sänks bemanningskvoten och enligt Ingela

Hur ska hemtjänstpersonal kunna hålla två meters avstånd från brukarna och sköta handhygienen?

Olsson, ombudsman på Kommunal Norrbotten, rör det sig om runt 40 tjänster, rapporterar NSD. På andra håll i länet ser vi liknande eller ännu värre situationer, exempelvis i Gällivare. Där avled tre äldre personer under loppet av en vecka på samma boende och antalet misstänkta fall inom hem-

tjänsten har på kort tid gått från sju till 17.

Att det kapitalistiska systemet inte lyckats förbereda samhället på en kris av det här slaget kan ingen längre tveka på. Att det dessutom fortsätter att utsätta fackliga representanter för påtryckningar och inte litar på deras omdöme när de sätter

Foto: Public Domain

ikt andra delar av landet har Region Norrbotten dragits med alltför små lager av skyddsutrustning för att vara ordentligt förberedda på coronakrisen.

Eva Lakso på Norrbottens kommuner som varje vecka får sammanfattningar från regionens kommunala medicinskt ansvariga sköterskor (MAS) uppger i en intervju med Norrbottenskuriren under veckan som har gått att det råder brist på skyddsutrustning och att personalomsättningen är hög.

ner foten gör att förtroendet för de styrande minskar ytterligare.

Vi måste kämpa för att rusta upp facken och återinföra den demokratiska och kämpande roll som ger arbetare chansen att försvara sina intressen och sin säkerhet – både nu under krisen och efteråt! ■ Lars Bjersing

16 APRIL 2020 # 1 396

5

: a k i n ö Kr ga

Foto: Joanna Chichelnitzky

Allt fler skyddsstopp läggs på grund av bristande eller ingen skyddsutrustning.

Skyddsstoppet på Serafens äldreboende i Stockholm gav facket rätt. Arbetsgivaren ska se till att de anställda har munskydd. Men beslutet saboteras av bland annat Folkhälsomyndigheten, som påstår att det inte gäller i hela landet!

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

M

ed ökad spridning av covid-19 i äldreomsorgen ökar oron bland de

anställda.

För facket och de anställda finns det bara ett svar – att införa skyddsstopp. Redan för en vecka sedan (den 8 april) hade 48 skyddstopp anmälts, varav Arbetsmiljöverket godkände 15. De flesta av dessa gällde bussförare, enligt verkets tidning Arbetsvärlden.

Inom vård och äldreomsorg har skyddsstopp genomförts på Östra sjukhuset i Göteborg och på äldreboenden i Kiruna (se artikel sid 4), Stockholm, Botkyrka och fler kommuner.

Serafen är ett stort äldreboende i centrala Stockholm med 176 lägenheter. Skyddsombuden Peter Olsson och Shilan Abdulmhsin initierade skyddsstopp med krav på munskydd, inte bara visir, när personalen vårdar coronasmittade.

Efter sex timmars skyddsstopp, där visst arbetet utfördes med en meters avstånd, beslutade Arbetsmiljöverket att de som arbetar med coronasmittade ska ha munskydd, annars kan arbetsgivaren få 100 000 kronor i böter.

Men arbetsgivaren, stadsdels-

förvaltningen på Kungsholmen i Stockholm, har överklagat beslutet!

Och Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och Socialstyrelsen påstod senare att beslutet inte gäller för hela landet!

På Östra sjukhuset i Göteborg handlade skyddsstoppet om en avdelning med äldre patienter som väntade på provsvar om de var smittade. Personalen skulle arbeta kortärmade, med visir men utan munskydd. Stoppet varade i sex timmar, därefter väntade sig facket åtgärder från sjukhuset.

I Botkyrka i södra Stockholm har flera skyddsstopp lagts. ”Gränsen är nådd. Anställda ska inte riskera liv och hälsa i sitt jobb”, säger Selda Elcim, Kommunals ordförande i Botkyrka-Salem, till Mitti.se. Hon pekade på att en av cheferna i hemtjänsten låst in skyddsutrustningen och att boende för funktionsnedsatta helt saknade utrustning. Hon välkomnar Arbetsmiljöverkets avgörande om Serafen.

Fackförbundet Kommunals ledning känner trycket och förbundsordförande Tobias Baudin kommenterade i Aftonbladet: ”Får inte skyddsombuden gehör hos arbetsgivaren och man tvingar medlemmar att jobba utan rätt skydd, då kommer vi stoppa arbetsuppgifterna och lägga ett skyddsombudsstopp”.

Ett stort ansvar ligger på Folk-

hälsomyndigheten, som har backat från tidigare detaljerade krav på skyddsutrustning och istället lagt ansvaret på respektive arbetsgivare, kommuner och regioner. Det kan inte ses som något annat än en anpassning till att det råder brist. Beslutet om Serafen ska självklart gälla i hela landet!

Utöver äldreomsorgen redovisar Arbetsvärlden fler andra allvarliga fall, där exempelvis ambulanspersonal inte har haft skyddsutrustning och efter kontakt med covid-19-patienter uppmanats att fortsätta arbeta. En av dem fick inte ens testa sig.

Statens servicekontor, som hjälper till med exempelvis deklarationer, stängde två kontor efter att personalen har protesterat. ”Cheferna själva har ju inga möten med varandra utan pratar via video, men vi ska fortsätta träffa folk och det är inget problem”, sa en av de anställda till tidningen Publikt, som ges ut av fackförbundet ST. När de två stängda kontoren öppnar igen är det med skyddsåtgärder godkända av facket. Även från andra branscher, till exempel handeln, kommer många rapporter om arbetsgivare som utsätter anställda för smittorisk.

Det ligger i patienters och kunders intresse att personal inte blir smittade. Protester och tryck för skyddsutrustning har därför ett starkt stöd. ■

Offensiv & Rättvisepartiet Socialisterna står för:

• Lokal facklig vetorätt mot farligt arbete. Använd skyddsstopp för att pressa arbetsgivare.

• Fackliga informationsmöten via internet.

• Rätt till test för alla anställda i vård, omsorg och skola.

•R ätt till munskydd och annan skyddsutrustning på alla arbetsplatser.

SAMUEL KOSTOV

A

offensiv@socialisterna.org

v alla förändringar som coronaviruset har lett till är det som påverkat mig och min vardag mest när skolorna stängdes ner, eftersom jag går på gymnasiet.

Jag kommer ihåg när jag och mina vänner fick höra nyheterna och hur nästan alla reagerade med: ”Va fan gör vi nu?”.

För mig, en person som knappt kan hålla sig till en enkel morgonrutin och får beslutsångest med varje sekund av oplanerad tid, var detta extremt läskigt och är det fortfarande.

Foto: Natalia Medina

Skyddsstopp ger säkerhet

”Plug n...” hemifrå

L

yckligtvis har det varit lite bättre än jag förväntade mig. För det första tog min skola snabba åtgärder för att samla ihop alla lärare och se till att alla förstod hur distansundervisningen går till.

Dessutom har lärarna varit väldigt bra och anpassade undervisningen väldigt smidigt, kanske för att vi redan jobbade mycket digitalt. I min skola hade vi redan väldigt få ”prov” som man satt och skrev i klassrummet i en timme och skulle lämna in på slutet av lektionen. Istället har vi större skrivuppgifter, och alla vanliga ”prov” som vi skulle ha haft ska genomföras på ett liknande sätt.

J

ag har dock hört från vänner i andra skolor att det inte har gått lika bra för dem. En person berättade om hur hens lärare vill att de filmar sig själva separat med en telefon, medan de skriver provet på datorn, för att ”se till att ingen fuskar”.

Jag tycker att det är vädligt dumt att sådana lärare skapar extra krångel för eleverna (och ärligt talat sig själva), bara för att de vill utsätta sina elever för stressen som ett vanligt prov innebär genom att få dem att lida hemma!

J

ag kan inte föreställa mig hur det har varit för elever som har särskilda behov. Som jag nämnde har jag problem med rutin- och ”time management”, men klarar mig ganska bra med bara en genomgång eller förklaring för att förstå uppgiften. Distansundervisningen har säkert varit jäkligt tuff.

Samtidigt har tillgången till specialpedagoger också minskat, vilket är ytterligare något som drabbar de som kräver mer hjälp i skolan.

E

n sak jag saknar, förutom att träffa folk varje dag är skollunchen. Åhhhhhh, vad man saknar skollunchen! Inte för att det är gott, utan eftersom man inte behövde tänka på mat. Ofta lagar jag lunch under lunchrasten och äter till slut när skoldagen är över, så hela min matrutin har gått åt skogen.

Värsta är att det kostar skitmycket och kommer att vara ett stort ekonomiskt bekymmer för särskilt de med låg inkomst.

Dessutom har min skola inte nämnt någonting om lunchleveranser, temporära lunchkort eller finansiellt stöd och att staten inte heller tänkt på det är en stor besvikelse eftersom många redan nu påverkas.

S

om jag sa, distansundervisning har varit bättre än jag förväntade mig, fastän jag suger på rutinförändringarna. Samtidigt har min skola hanterat situationen väl jämfört med andra.

Jag har skämtat runt lite grann under den här krönikan, mest för att lätta på stämningen, men önskar verkligen all lycka till de som drabbas av coronaviruset och förändringarna det har medfört! ■

NEJ TILL UTESLUTNINGEN

16 APRIL 2020 # 1 396

6

borg.

Ragnar von Malm

Per-Åke Westerlund.

PO Brogren.

från Hyresgästföreningen fortsätter hela tiden”

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

D

e gör sig därmed skyldiga till ett oförlåtligt svek mot landets hyresgäster som blir av med den mest stridbara regionordföranden som, tillsammans med sin styrelse, tagit ledningen i kampen mot marknadshyror och satt de bästa exemplen på hur masskamp kan stoppa renovräkningar, ombildningar och utförsäljningar. Brottet är dubbelt eftersom de samtidigt sprider direkta lögner om Kristofer Lundberg, vilket innebär att de degraderar sig själva som trovärdiga ledare. Landets hyresgäster har därmed varken en kämpande eller en demokratisk organisation.

Förbundsstyrelsen har också suspenderat den ledamot som genomfört bedrägeriet gentemot Angered föreningen. Medan hen får behålla sitt medlemskap blir Kristofer Lundberg alltså utesluten. Förbundskontoret meddelar idag att den tillfälliga regionstyrelsen (läs förbundsstyrelsen, under februari och mars) beslutade att frånta själva Angeredföreningen sin beslutanderätt. Därmed förhindras den mest aktiva föreningen i Sverige från att agera. Detta är också historiskt och förkastligt.

Protesterna kommer att fortsätta.

Nu närmast på protestdagen den 18 april, som hundratals aktivister på Kristofer Lundbergs och regionstyrelsens initiativ planerat inför över ett år.

– Ilska och besvikelse kokar i medlemsleden, vissa har redan lämnat andra kliver fram med mer engagemang. Vi kommer göra vårt bästa för att bistå alla i kampen oavsett vilken väg de väljer att organisera sig i. I Göteborg pågår redan en diskussion om alternativ organisering som kan verka parallellt med HGF, säger Kristofer.

Uteslutningen av Kristofer Lundberg följer den värsta traditionen av övergrepp mot demokrati inom pamp-styrda och S-färgade föreningar. Offensiv har intervjuat veteraner som själva har blivit uteslutna.

Ragnar von Malmborg, utesluten ur Hyresgästföreningen två gånger:

Ser du ett mönster inom Hyresgästföreningen?

– Det har varit en lång rad av uteslutningar ur Hyresgästföreningen de senaste sex åren, vi pratar om ett tiotal. Det här har kantat Marie Linders tid som ordförande. Det startade med suspenderingen av Greger Björkegren 2014 några månader efter att hon hade tillträtt.

Det har varit rättegång och dom kommer den 22 april.

– Efter det följde ett antal försök till suspenderingar och uteslutningar. Jag tror att tidigare ordförande Barbro Engman gav Linder i uppdrag att göra sig av med Greger och tillsätta regionchefen Annika

Billström, som någon sorts permanent konsult. Billströms projekt var att driva igenom Stockholmshyra (systematiserad hyressättning som är en variant av marknadshyra och som nu införs).

– Hoten om suspenderingar och uteslutningar fortsätter hela tiden. Regionstyrelsen i Stockholm kräver en utredning om Billström som ledare, då regionkontoret i Stockholm inte fungerar. Men det blir istället förtroendevalda som utreds. Fredrik Eriksson blir utesluten vintern 2017. Sommaren 2017 blir jag själv, PO Brogren, Jan Bergström, Bror Sandström och en till uteslutna, som tillsammans bar på 150 år av erfarenhet av hyresgästengagemang.

– Det har hela tiden handlat om maktfrågor och att ledande tjänstemän har agerat mot förtroendevalda. Man ger sig på de som anses som starka, slår ner på småsaker och låter de stora felen inom Hyresgästföreningen vara utan åtgärd.

– Det är ett stort mått av partipolitik, med socialdemokratiska maktstrukturer. Det här är skadligt. Det tar mycket kraft från föreningen och de gör sig av med de mest driftiga.

– Den här uteslutningen följer mönstret från tidigare: den anklagade får inte veta anklagelserna och får inte läsa utredningen. Det är väldigt allvarligt då Region Västra Sverige har setts som ett föredöme för andra och tagit ledningen mot marknadshyror.

Känner du till något annat fall där en hel förening stängts av, som

Foto: Natalia Medina

”Hoten om uteslutningar Den 14 april kom beskedet att förbundsstyrelsen för Hyresgästföreningen under skärtorsdagen fattade beslut att utesluta Kristofer Lundberg.

riktas mot socialdemokratiska politiker som driver politiken högerut.

Hela toppen i Hyresgästföreningen är socialdemokrater som försörjts av organisationer inom arbetarrörelsen under större delen av sitt liv.

De har ingen väg framåt för sina organisationer och medlemmar.

– I alla dessa fall är både byråkraternas attacker och det stora motståndet mot uteslutningar samtidigt ett tecken på det stöd som kämpande socialister kan uppnå.

Uteslutningarna går att driva igenom efter en lång period av smutskastning som skrämt och passiviserat medlemmar.

Angered nu gör (när Förbundsstyrelsen hade ställt regionstyrelsen åt sidan och tagit över driften av regionen tog de enligt uppgift ett beslut att frånta Angered beslutanderätten)?

– Nej, något sådant känner jag inte till att man gjort tidigare mot en hel förening.

– De struntar ju i alla formaliteter. Angereds styrelse fick ansvarsfrihet av årsmötet. Det borde vara det som gäller.

Per-Åke Westerlund, Rättvisepartiet Socialisternas verkställande utskott och en gång utesluten ur SSU: På vilket sätt liknar uteslutningarna ur Hyresgästföreningen nu de tidigare socialdemokratiskt ledda uteslutningar ur exempelvis SSU och Elevorganisationen?

– Byråkrater i toppen av organisationerna var och är rädda att tappa kontrollen när medlemmar blir aktiva. Och än mer om aktivismen

U

Finns det internationella exempel, till exempel på hur Corbyn har behandlats?

– I helgen kom en ny rapport som visar hur anställda och högerpolitiker i Labourpartiet agerade för att bli av med partiledaren Jeremy Corbyn, som drev en vänsterlinje.

Högertyperna jublade när det gick dåligt för deras eget parti, hittade på anklagelser och hade en hemsk intern jargong mot partiets vänster.

PO Brogren, tidigare presstalespreson för Hyresgästföreningen Stockholm och utesluten ur Hyresgästföreningen 2017: Vad säger du om det här?

– Det är jätteviktigt att Angeredföreningen gav styrelsen ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2019, det vill säga då underskottet skapades. Angereds revisorer förordade ansvarsfrihet. Regionens revisorer har inte med det att göra. När de har fått ansvarsfrihet av föreningen kan ingen annan komma och angripa Kristofer Lundberg som ordförande även för Angeredsföreningen. Så länge han inte anklagas för något brottsligt, men det gör han inte. Det handlar om bedömningar med mera.

– Jag har skrivit ett brev till Marie Linder om hennes uttalande att det här handlar om ”medlemmarnas pengar, väldigt mycket pengar”.

Jag frågar henne om hon känner till att Region Stockholm har haft underskott på 12 miljoner kronor två år i rad, vilket blir 24 miljoner eller drygt 30 gånger mer än Angeredsföreningen. Vilken kontroll anser Linder detta tyder på och vilka sanktioner kommer hon att föreslå avseende Stockholm regionens ordförande Simon Safari? ■

ttalanden till stöd för Kristofer Lundberg har strömmat in från hela landet. Här är en bit av ett brev från anställda på ungdomsgård och grundskola i Hammarkullen.

Hela uttalandet och alla de andra uttalanden kan ni läsa på hemsidan Kampandeforening.org. ”Vi är upprörda och oroade över vad som nu sker i Hyregästföreningen och det sätt på vilket ni har behandlat Region Väst, HGF Angered och Kristofer Lundberg. För en folkrörelse som Hyresgästföreningen måste ett starkt lokalt engagemang vara grundläggande. Har man inom rörelsen en person med det engagemang och den kunskap som Kristofer Lundberg besitter, speciellt i dessa tider när hyresrätten är ifrågasatt och införande av marknadshyror är på inmarsch, något som för era medlemmar i så kallade utsatta områden kommer få katastrofala följder, är det oförklarligt att ni inte tar till vara på den kraften och det engagemanget. För oss och många med oss är ert agerande ett svek från ledningen för en rörelse som borde stå för helt andra värderingar än vad ni visar och gör nu.” ■

16 APRIL 2020 # 1 396

Angered fråntas

7

rande vara att återta Hyresgästföreningen till att bli ett kämpande organ för hyresgästkollektivet. Samtidigt förstår jag de som känner uppgivenhet, ilska och besvikelse över förbundsstyrelsens agerande. Det vore oansvarigt att inte erbjuda något nytt för alla de som väljer att lämna.

Att Kristofer utesluts är ett oförlåtligt svek mot landets hyresgäster som blir av med den mest stridbara regionordföranden.

beslutanderätt

F

örbundsstyrelsen tog i sin roll som tillförordnade regionstyrelsen ett sista beslut för två veckor sedan att frånta Angered föreningen beslutande rätt. Sen tillsatte de en ny regionstyrelse – stadgevidrigt, eftersom det är årsmöten som väljer styrelse och ordförande.

Den nya regionstyrelsen (samma som den förra minus Kristofer Lundberg och en till ledamot, samt med en ny motvillig ordförande) har nu i uppdrag att ta över driften av Angered.

Offensiv anser att den nya regionsstyrelsen bör riva upp beslutet om att de ska driva Angered samt att de istället bör följa Angereds årsmötes beslut. Angered valde ju en styrelse.

Vad tycker ni om att Kristofer Lundberg är utesluten?

– Det är under all kritik och de har skjutit sig själva i foten nu. Jag står som många andra på Krilles sida; så som han har kämpat har ingen annan gjort, säger Katarina.

– Det är konstigt och helt fel.

De har inte kunnat visa på papper vad som är fel och de har hemlighållt utredningen. Det känns inte rättvist, avslutar Jan-Åke. ■ Elin Gauffin

Nedan följer Kristofers egna ord om det skandalösa beslutet att utesluta honom.

E

fter nio år som förtroendevald i Hyresgästföreningen, där jag lagt själ och hjärta i kampen för hyresgästkollektivet är jag idag utesluten.

Jag har hela tiden agerat med utgångspunkten att sätta exempel. Att visa på vad som är möjligt. Jag har

Historien om vad vi har lyckats uppnå på två år kan inte suddas ut. alltid börjat med att lägga förslagen hos de lokala föreningarna, sedan föreningarna och upp genom organisationen, det är också därför det funnit sådan kraft i allt vi gjort.

Genom att bygga rörelsen underifrån har vi skapat en rörelse som engagerar tusentals på en månadsbasis. Som stoppat ombildningar, som stoppat utförsäljningar, kommunaliserat privata slumbostäder, vunnit 0-alternativ vid renovering och inte minst skapat en massiv rörelse mot den socialdemokratiska regeringens marknadshyra genom januariavtalet.

för att agera för att stoppa själva bedrägeriet. Bedrägeriet mot Angered används för att bli av med en röst som bygger rörelsen underifrån.

Jag förstår den besvikelse många känner inom rörelsen. Vi har tillsammans skapat en livlig, aktiv och kämpande Hyresgästförening i Västra Sverige; den dör inte med att jag utesluts.

Historien om Hyresgästföreningen i Västra Sverige och vad vi lyckats uppnå på två år kan inte suddas ut. Kampen finns i minnet och det fortsatta engagemanget.

Jag tror inte någon låter sig luras av att detta skulle handla om ett ekonomiskt underskott i Angered.

Förbundsstyrelsens beslut är helt grundat på politik.

Förbundsstyrelsen och regionchefen har på ett för hyresgästerna skadligt sätt utnyttjat ett bedrägeri som föreningen utsatts för istället

Mitt bostadspolitiska engagemang har varken börjat eller slutar med Hyresgästföreningen. Behovet kräver en kämpande hyresgäströrelse, hotet mot hyresrätten och hyressättningssystemet är på allvar.

Närmast fokus sätter vi på 18 april och fortsatt till 12 september, mot januariavtalet och marknadshyra.

Hyresgästföreningens överlevnad handlar om huruvida hyresgästerna tar tillbaka den från högavlönade pampar och karriärister.

Utgångspunkten måste fortfa-

P

å skärtorsdagen den 9 april samlades ett tiotal aktivister från Nätverket Rädda Hyresrätten, En Kämpande Förening, Rättvisepartiet Socialisterna och Unga Socialister utanför Hyresgästföreningens Riksförbund i centrala Stockholm för att protestera mot uteslutningen av Kristofer Lundberg, ordförande i Hyresgästföreningen Västra Sverige.

Protesten, som höll på i två timmar, livesändes på Facebook. Stöduttalanden och protestbrev lästes upp, inklusive solidaritetshälsningar från hyresgästföreningen i Rumänien, hyresrättskämpar och engagerade i Österrike, Nigeria och Katalonien samt från ett stort antal lokala hyresgästföreningar runt om i Sverige. ■ Vilgot Karlsson

Foto: Vilgot Karlsson

Protest mot uteslutningshotet i Stockholm den 9 april.

Foto: Johannes Lundberg

Hur fick du reda på beslutet?

– Jag har inte läst beslutet. Jag har hört om det.

– Jag läste om det i Hem och Hyra, säger Jan-Åke Nilsson, även han från Angeredsstyrelsen.

Kristofer Lundberg: ”Det är en politisk uteslutning”

Foto: Proletären

Katarina Tegneskog från Angereds styrelsen: vad tycker du om att Angered har fråntagits beslutanderätt?

– Detta är på helt fel grunder; vi har inte gjort nått fel och inte Krille heller. Vi har blivit utsatta för falska annonser som vi ej har beställt!

För de som vill bilda något nytt är jag beredd att bygga rörelsen tillsammans med er, för de som fortfarande är kvar i Hyresgästföreningen är vi beredda att samarbeta, en uppmaning till er som är kvar, gör Hyresgästföreningen till den kamporganisation den bör vara.

Ersätt ja-sägarna, utmana byråkratin, öka ert engagemang. Ge inte bort föreningen till den socialdemokratiska byråkratin. Jag ska stötta så mycket det går utifrån för de som vill ha hjälp och stöd.

Det tydligaste rådet är: Lita inte på välbetalda tjänstepersoner, lita inte på påstådda kontrollfunktioner, lita bara på de kamrater som sätter kampen främst och hitta allianser hos de tjänstepensioner som bygger folkrörelsen; de är lika utsatta som ni från ledningen.

Hyresgästföreningens förbundsledning, både tjänstemän och förtroendevalda, har gjort allt för att jag ska tappa intresset. På ledningsmöten och konferenser har jag förminskats, förlöjligats och förnedrats, händelser som i vilket annat sammanhang vore brott mot värdegrunden.

Vi har utmanat starka krafter genom att angripa regeringens januariavtal och marknadshyra. Dess partivänner i förbundsstyrelsen ville aldrig kritisera Socialdemokraterna men tvingades av trycket underifrån; nu kommer de att lägga om fokus, tona ned kritiken och hoppas kunna gå vidare med tandlös plakatpolitik, men rörelsen måste fortsätta kampen mot regeringens marknadshyra och kampen för hyresrätten.

Strukturer, makt och privilegier i Hyresgästtoppen måste utmanas, det är bara en aktiv medlemsbas som kan göra det. ■ Kristofer Lundberg

Nu får vi veta att regionchefen under ett år har dömt ut hela regionstyrelsen och bedrivit en kampanj mot denna till valberedningen och i ledningsgruppen, ”alla måste bort”.

Regionens högsta tjänsteman har alltså haft inställningen att se till att byta ut regionstyrelsen som han till valberedningen har kallat ”inkompetent” – inte otroligt att han då medvetet har valt att titta åt andra hållet när han har upptäckt brister i ekonomi och inte informerar de som bör informeras.

Regionchefen har öppet agerat illojalt mot regionstyrelsen till valberedning. Desto längre tiden går har rädslan börjat släppa och fler och fler tar nu ordet från munnen.

I Göteborg hölls också en protest mot uteslutningshotet den 9 april.

U

nder skärtorsdagen hölls en symbolisk protest utanför Hyresgästföreningens lokaler på Arena Första Lång i Göteborg mot förbundets ledning och dess planer på att eventuellt utesluta Kristofer Lundberg.

Många plakat riktade sig mot förbundsordföranden Marie Linder: såväl gällande en uppmaning till att avgå som att hennes groteska lön inte är i ”medlemmarnas intresse,” för att citera henne. ■ Johannes Lundberg

ANALYS

16 APRIL 2020 # 1 396

8

Covid-19-krisen: Ett socialist

Covid-19-krisen har slagit hårt mot världen. Miljontals människors liv har dramatiskt förändrats under de senaste veckorna allt eftersom fler och fler länder (delvis) stänger ned, vilket innesluter fler i hemmet. Det är uppenbart en stor skillnad på att vara instängd i en liten lägenhet tillsammans med dina barn jämfört med att vara det i enorma herrgårdar med stora trädgårdar som i fallet med den förre kaliforniske guvernören och skådespelaren Arnold Schwarzenegger.

ISA:s INTERNATIONELLA KVINNOBYRÅ international socialist alternative

International Socialist Alternative

I

nte att förglömma de miljontals hemlösa i världen, de miljontals flyktingar som sitter fast i flyktingläger med knappt någon tillgång alls till tvål och vatten samt ingen tillgång till medicinsk vård, eller de otaliga lokalsamhällen runt om i världen utan lättillgänglig åtkomst till vatten och sanitetsfaciliteter. Även om vem som helst kan bli infekterad av coronaviruset är överlevnadschansen betydligt lägre för fattiga som generellt sett redan har sämre hälsa, vilket medför en lägre motståndskraft mot virus.

Men det finns också en könsaspekt: kvinnor är klart och tydligt bland de som drabbas värst av effekterna. ”Coronavirusutfallet kan bli värre för kvinnor än för män”, konstaterar World Economic Forum. Även om kinesiska siffror tyder på att fler män än kvinnor dör av sjukdomen får kvinnor ta den största smällen då de utgör majoriteten av sjukvårdsarbetarna likaväl som de som utför större delen av vård- och omsorgsarbetet inom familjerna och i grannskapen. Det gör dem mer sårbara för att bli infekterade, vilket erfarenheterna av epidemier i det förflutna har visat.

Allt eftersom skolor och andra tjänsteinrättningar har stängts läggs merparten av extrahushållsarbetet på kvinnors skuldror. Man kan också förvänta sig att instängdheten kommer att orsaka en topp av våld i hemmet – fysiskt, sexuellt, psykologiskt – mot kvinnor likaväl som

Denna kris har också väldigt tydligt visat det kapitalistiska etablissemangets oförmåga att handskas med denna hälsofara, där de flesta åtgärderna de till slut vidtog – som alltid för lite, för sent – tvingades igenom underifrån, av vanliga arbetare som tog besluten och genomförde dem medan regeringarna och cheferna släpade efter.

Kvinnor utgör majoriteten av de anställda inom vård och omsorg.

Deras löner ligger i allmänhet under genomsnittsnivån. Dessa funktioner är nu helt klart av livsavgörande betydelse, inte bara de högkvalificerade sjuksköterskornas och läkarnas, men också de lägst betalda arbetarnas som lokalvårdarna, utan vars insatser hela sjukvårdssektorn skulle tvingas stänga ner. De lägst betalda jobben är ofta bland de mest nödvändiga och värdefulla. Årtionden av nedskärningar på sjukvården i alla de utvecklade kapitalistiska länderna har skapat en situation där det inte finns tillräckligt med sjukhussängar, med en utarbetad personal och som har drabbats av en epidemi av arbetsplatsrelaterade sjukdomar långt innan denna kris började, med i hög grad otillräckliga testningsmöjligheter.

Detta gjordes inte enbart för att skära i budgetar, utan var också en del av en medveten satsning på kommersialisering och privatisering av nyliberala regeringar som har avlöst varandra, vilket har ska-

Det kapitalistiska samhället har anpassat kvinnoförtrycket och institutionaliserat sexismen till sina egna behov. mot barn och hbtqi+-ungdomar.

Många kvinnor har också tillfälliga och osäkra anställningar, vilket innebär att de nu står utan inkomst efter att ha förlorat jobbet.

Denna kris belyser kvinnors utsatta ställning på arbetsmarknaden och det kapitalistiska samhället i stort, likaväl som kvinnors viktiga roll som obetalda vård- och omsorgsarbetare i familjen och grannskapen samt som lönearbetare i sektorer som alltid har varit undervärderade, med låga löner, osäkra anställningskontrakt och dåliga arbetsvillkor, men som nu visar hur oundgängliga de faktiskt är.

pat en vinstdriven privat vård- och omsorgssektor sida vid sida med en åderlåten offentlig sådan.

Länder som Italien har reducerat antalet vårdplatser från 10,6 per 1 000 invånare 1975 till 2,6 nu; i Frankrike har antalet vårdsplatser minskat från 11,1 sängar per 1 000 invånare 1981 till 6,5 år 2013. I de fattiga länderna har det aldrig funnits adekvat sjukvård och följderna av virusets spridning kan bli katastrofala i exempelvis Afrika.

Bilder på utmattade sjuksköterskor med märken i ansiktena från masker och skyddsglasögon kommer

Kvinnor utgör majoriteten av de inom yrken med hög smittrisksfaktor, som vård- och omsorg, utbildning, lokalvårdare och annan off

att bli ikoniska bilder relaterade till denna kris – vi måste säkerställa att det inte glöms bort efteråt.

Vårdanställda i hela världen står nu inför en situation i vilka dubbla skift har blivit det nya normala. Det förväntas allmänt att den pågående krisen i vårdsektorn kommer att följas av en utbrändhetskris bland personalen. Det kommer inte att vara etablissemangets förtjänst om vårdsektorn klarar sig igenom denna kris intakt, utan personalens enorma uppoffringar, inklusive de anställda som städar och desinfekterar sjukhus och andra vårdinrättningar.

En kamp pågår på de ”icke samhällsnödvändiga” arbetsplatserna då arbetare inte är beredda att riskera att bli infekterade eller att smitta sina familjer för att upprätthålla att vinsterna strömmar in och kräver därför tekniska arbetslöshetsåtgärder.

Men i många av de nedstängda sektorerna har de anställda inte fasta anställningar och har blivit utan jobb. I bästa fall hänvisas de till försörjningsstöd och sociala välfärdsåtgärder som har urholkats på grund av årtionden av underinvesteringar och hårda åtstramningar efter finanskrisen 2008-2009.

I länder som Belgien ligger a-kasseersättningarna eller försörjnings-

stödet en bra bit under fattigdomsgränsen – definitivt så när de bor tillsammans med en lönearbetande partner. Kvinnor världen över har varit de största offren för häxjakten på de arbetslösa, som har lämnats utan rätt till understöd eller med bara brödsmulor.

Som en del av en massiv attack på arbetarklassfamiljernas inkomster har de också utelämnat dem till ett större beroende av sina partner i de fall de har sådana. Ensamstående är dömda till fattigdom till följd av låga löner och sänkta bidrag tillsammans med höga hyror.

Till följd av ett massivt skifte till distansarbete för de som har möjlighet står nu många arbetare, mestadels kvinnor, inför att behöva jobba hemifrån med sina barn närvarande. Som en belgisk mamma med två små barn sa till pres�sen: ”Jag ställer väckarklockan på ringning klockan 4 på morgonen för att kunna få något jobb gjort”.

Bloggar visar hur många kvinnor knäcks av trycket, med känslan av att de inte längre kan göra något rätt: inte kunna sköta sitt jobb på ett bra sätt, samtidigt som de känner sig som dåliga föräldrar.

Enligt World Economic Forum står kvinnor i normala tider för 76,2 procent av det obetalda vård- och

omsorgsarbetet i familjen. Detta är en del av en århundraden gammal tradition: kvinnoförtrycket började med att kvinnor knuffades ut från den produktiva sfären, vilket placerade dem under kontroll och beroende av familjens manliga överhuvud, som en del av de första klas�samhällena för tiotusentals år sedan.

Men det kapitalistiska samhället har anpassat kvinnoförtrycket och institutionaliserat sexismen till sina egna behov. Den återskapar och förstärker det varje dag och på vartenda område i livet. Det görs genom brist på kvalitetsservice till en kostnad som serviceanvändaren har råd med, som tillåter kvinnliga arbetare att kombinera arbets- och familjeliv.

Det sker också genom faktumet att kvinnors låga löner gör det logiskt att det är kvinnan i hushållet som tar ett steg tillbaka i lönearbete när omvårdnad av barn kräver att en av föräldrarna håller sig hemma mer. Traditioner och den materiella verkligheten i kombination håller kvar kvinnor i denna position med obetalt hemarbete.

Stängningen av skolor i många länder har nu i enormt hög grad ökat antalet timmar som kvinnor spenderar på denna del av ”dubbelarbetets” uppgifter. Fackföreningarna måste här och nu sätta tryck på kra-

16 APRIL 2020 # 1 396

9

tiskt feministiskt perspektiv

vet att utmana föreställningen om att arbetare kan arbeta som vanligt och samtidigt ta hand om sina barn på heltid. Deras arbetstid måste som ett första steg minskas genom införandet av ett antal arbetsfria dagar i veckan utan lönesänkning (och som inte gröper ur deras normala semesterledighet), vilket minskar den produktivitet som förväntas av dem.

På längre sikt bör denna höjda medvetenhet om föräldraansvar användas för kampen för föräldrars rätt att vara hemma utan förlust av lön när deras barn är sjuka eller inte kan gå i skolan, offentligt finansierad och kostnadsfri barnomsorg samt offentliga rekreationsmöjligheter för barn och unga under sommarloven.

Utbildningen är också en av de sektorer i samhället som har slitits isär av åtstramningar, där rekord i underbemanning slås år efter år.

Lärare, som tillhör en kvinnodominerad sektor, befinner sig själva hemma med sina barn, oförmögna att kunna koncentrera sig på att utveckla hemundervisningsmetoder under denna perioden.

Lärare slår nu larm om att stora grupper av elever och studenter hamnar efter i skolundervisningen.

De fattigaste av dem har inte de nödvändiga verktygen – datorer, internetuppkoppling – för att kunna

Det krävs en socialistisk feministisk kamp för att bli kvitt sexism, kvinnoförtryck och kapitalets brutala nedskärningar som slår extra hårt mot kvinnodominerade yrken.

upprätthålla studietakten och/eller har inte föräldrar som kan hjälpa dem på grund av arbetstider, att de saknar de nödvändiga färdigheterna, eller språkbarriärer.

Medan demokratiseringen av utbildningsväsendet i de utvecklade kapitalistländerna på 1960och 1970-talet gjorde det möjligt för många arbetarungdomar att få tillgång till högre utbildning än vad deras föräldrageneration hade, förstärker dagens nedskärningsdrabbade skola snarare de sociala skillnaderna och med dagens kris kommer segregeringen och utslagningen att förvärras. Även om skolorna i vissa länder fortfarande är öppna vägrar många familjer att låta sina barn gå i till skolan på grund av oron för smittspridningen.

De stängda skolorna kommer dock att öppna igen, men återöppnandet av skolor av högerregeringar i affärsvärldens intressen kommer att behöva möta motstånd. Ett återöppnande kan bara bli av om det görs på ett säkert sätt med upprepade masstestningar av och infektionsskydd för både personal och studerande. En återöppningsplan bör utvecklas tillsammans med personalrepresentanter, fackföreningar, föräldraföreningar och studerande –

det är de som kan handskas med situationen i samhällets intresse, inte för att garantera privata vinster.

Under tiden de hålls stängda utvecklas samtidigt en slags allmän ”föräldrautbrändhet”, med utmattade föräldrar som har minst två heltidsjobb under flera veckor i sträck.

Familjeförbundet i Belgien skriver: ”om denna situation drar ut på tiden kommer otaliga föräldrar att bryta samman och det är att föredra att omedelbart garantera ett antal lediga dagar att ta ut växelvis av föräldrarna när så är möjligt, istället för att om ett par veckor stå inför en utbrändhetsvåg (...) med föräldrar som riskerar yrkesmässig likaväl som föräldrautbrändhet” (Le Ligueur den 20 mars).

Utöver riskerna för föräldrars psykiska hälsa befarar institutioner som ansvarar för barns välfärd ökade spänningar inom många familjer, vilket utgör en fara för barnen.

Våld i hemmet skjuter i höjden då kvinnor isoleras i sina hem tillsammans med sina förövare.

Olika rapporter från flera länder visar hur kvinnojourer, som i de flesta länder är NGO-baserade snarare än statligt baserade institutioner, generellt sett var fullbelagda redan innan pandemin tog fart. I

Belgien är kölistor det som gäller i normala situationer, vilket innebär att det kan ta veckor och till och med månader innan en plats är tillgänglig. De är inte bara fullbelagda, de har också över hela världen stora svårigheter med att upprätthålla social distansering och göra sina skyddsboenden säkra.

Politiker som idag hycklande applåderar anställda i vård och omsorg kommer imorgon, efter virusets första smittspridningstopp, att ställas inför arbetares krav på en lön som går att leva på, löneökningar och förbättrade arbetsvillkor inom dessa sektorer, inklusive mer personal och massiva satsningar på upprustad välfärd i offentlig regi.

Det kapitalistiska etablisemanget kommer att lägga notan för denna nya kris på arbetarklassens och befolkningens fattigaste skikt. Regeringarna har i många länder skaffat sig särskilda maktbefogenheter.

Särskilda restriktiva åtgärder har vidtagits för att tvinga fram social distansering, inklusive förbud mot protester, demonstrationer och strejker.

Vi kommer att bli tvungna att bekämpa dessa restriktionr när de inte används för att begränsa virusets spridning, utan för att begränsa och stänga inne de protester och

Foto: ROSA

Foto: Public Domain

ffentlig sektor.

den ilska som utvecklas mot de nya åtstramningspaketen.

De anställda inom de kvinnodominerade sektorerna som vård, skola och omsorg samt handel har varit i frontlinjen för arbetarkampen mot de åtstramningar som följde efter krisen 2008-2009 och den kampen kommer att komma tillbaka med intensiv kraft.

Kapitalistiska partier och deras offentliga feministiska företrädare vill inte ha några svar, eftersom stärkandet och en uppvärdering av kvinnors arbete skulle beskära vinsterna för den lilla minoritet av miljardärer som de försvarar och representerar.

Vi måste få ut budskapet om att endast en värld där befolkningens behov kollektivt tillgodoses kommer att vara kapabel att på ett effektivt sätt ta itu med sådana hälsokriser.

Endast ett sådant samhälle kommer att kunna befria majoriteten av kvinnorna. Ett sådant samhälle kan bara vara ett socialistiskt samhälle, i vilken arbetarklassen enar alla förtryckta skikt i kampen för att beröva miljardärklassen kontrollen, för att planera världens produktion för att tillgodose världens behov. Detta är den värld vi kämpar för – idag ofta isolerade i våra hem, imorgon tillbaka på gatorna! ■

INTERNATIONELLT

16 APRIL 2020 # 1 396

10

Aborträtten inskränks med coronaviruset som förevändning

Under den nuvarande coronakrisen har sjukvården i stora delar av världen dragit in behandlingar som inte är livsnödvändiga, till förmån för kampen mot coronasmittan. Detta har lett till att även möjligheten och rätten till abort har inskränkts på många håll, och som alltid är det de fattigaste kvinnorna som främst blir lidande.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

R

ätten till abort var redan innan coronapandemin inskränkt eller icke-existerande i många av världens länder. Sedan virusets spridning har många vårdenheter stängt ner och ompla-

cerat personalen till sjukhus och andra vårdinrättningar som arbetar med coronapatienter.

Detta har inneburit att man tills vidare ställer in alla behandlingar som inte är livsviktiga, exempelvis

planerade operationer där patienten överlever utan operation även om det försämrar livskvaliteten.

Bland dessa icke-essentiella behandlingar har i många fall aborter räknats in, då de inte är livsnödvändiga i de flesta fall. Men abortmöjligheten är tidsbegränsad och måste därför ändå utföras så snart som möjligt. Detta leder till att många kvinnor som vill genomföra en abort tvingas att antingen föda barn mot sin vilja eller göra abort under osäkra omständigheter.

Så har situationen alltid sett ut för kvinnor i många av världens

Foto: Wikimedia Commons / Elvert Barnes

Pandemin utnyttas av reaktionärer och högerregimer för att inskränka olika rättigheter, däribland rätten till abort.

länder, där abort i bästa fall är tillgängligt för de som har gott om pengar. Restriktionerna på grund av pandemin innebär att kvinnor i vissa länder inte ens kan resa utomlands för att göra abort.

Detta är fallet i Polen, som inte tillåter abort i nästan något fall, som nu har stängt sina gränser vilket gör det omöjligt för polska kvinnor att få tillgång till abort utomlands.

I USA, där högern länge har attackerat aborträtten, har Texas helt förbjudit aborter under coronakrisen.

Detta har nått landets högsta domstol, som kommer att fatta beslut

om det är lagligt eller inte – och detta beslut kommer att påverka aborträtten i hela landet. Kvinnor i Texas är nu tvungna att resa till andra delstater för att göra abort, vilket alla inte har möjlighet till.

För de kvinnor som inte har bil och behöver ta sig till en abortklinik innebär resan dit en risk när kollektivtrafiken drar ner på antalet resor där bussar och tåg är extra trånga, och i många fall behöver kvinnor resa långa sträckor för att nå en klinik som fortfarande utför aborter.

När skolor och dagis stänger blir kvinnor med barn som inte har råd med privat barnpassning tvungna att stanna hemma. Bara detta inskränker möjligheterna till abort, då det skulle innebära att man behöver ta med sig barnen till en klinik där de riskerar att smittas eller smitta andra med coronaviruset.

Tillgång till abort är alltid en del av den essentiella vården och måste alltid vara tillgänglig. Aborträttsorganisationen Marie Stopes International beräknar att 9,5 miljoner flickor och kvinnor riskerar att förlora tillgången till preventivmedel och säkra aborter under coronapandemin, vilket skulle leda till att 2,7 miljoner osäkra aborter utförs och 11 000 graviditetsrelaterade dödsfall.

Allt detta är sådant som kan förhindras enbart genom att inte inskränka den tillgänglighet till säkra aborter och preventivmedel som redan fanns före pandemin.

Men abort måste vara tillgänglig för alla då det är varje flickas och kvinnas rätt att bestämma över sina egna kroppar. Säkra aborter är en viktig del av sjukvården och måste vara tillgängliga även nu. Som när det kommer till många andra instanser får vi inte heller här tillåta den styrande eliten att minska våra rättigheter. Aborträtten är en viktig del av alla människors rätt till en god hälsa och livskvalitet, och måste kämpas för och bevaras. ■

Polen: Aborträtten attackeras mitt under nedstängningen En stark rörelse slog tillbaka mot de konservativa och kulminerade i en endags kvinnostrejk. Sedan dess har småskaligare attacker på kvinnors rättigheter regelbundet ägt rum, exempelvis för att begränsa åtkomsten på dagen efter-piller.

Polska kvinnor har mobiliserat mot varje attack på reproduktiva rättigheter, med krav på att abort görs lagligt och bättre tillgång till preventivmedel. Men nu innebär coronavirusets isolerande att de konservativa får fria tyglar.

Därför lanserar Alternatywa Socjalistyczna (ISA i Polen) ROSA i Polen (socialistisk feministisk plattform). Kampen de senaste åren har visat att vi inte kan förlita oss på borgerliga politiker i att uppnå reproduktiva rättigheter, men också att det kapitalistiska ekonomiska systemet inte kan garantera kvinnor rätten att välja själva.

Kvinnorörelsen i Polen har mobiliserat mot varje attack på reproduktiva rättigheter.

ROSA i Polen kampanjar för rätten till fri abort på begäran, gratis preventivmedel och tillgång till det (även för minderåriga), sexualundervisning i alla skolor som täcker alla sexuella läggningar, för tillräckligt många barnomsorgscen-

ter och förskolor – samt att detta kopplas till kraven på kamp för att försvara den offentliga sektorn och drägliga bostäder samt löner.

Vår historiska uppgift är att byta ut det antiarbetar- och antikvin-

Foto: Wikimedia Commons / Zorro2212

S

edan 1993 har abort bara varit lagligt i Polen i fall av våldtäkt (inom 12 veckor), hälsoeller livsfara för den gravida, och missbildningar eller obotliga sjukdomar hos fostret.

Lagförslaget som ska diskuteras den 15 april handlar om att ytterligare begränsa aborträtten genom att ta bort abort i det sista exemplet, som abortmotståndare kallar för ”eugenisk abort”. Men enbart den gravida borde ha rätten att besluta, utan att samhället frågar dem om vad deras skäl är och beslutar om huruvida det är giltigt eller ej.

Detta är inte första gången som förslag om att begränsa reproduktiva rättigheter diskuteras i det polska parlamentet. År 2016 fanns det planer på att begränsa rätten till abort i de fall som sätter den gravidas liv i fara, samt att introducera fängelsestraff i upp till fem år för kvinnor som utför illegala aborter.

no-kapitalistiska systemet som etablerades 1989 med stöd av den katolska kyrkan mot ett socialistiskt system som erbjuder ett bra liv och fullständiga demokratiska rättigheter för alla. ■ ROSA Polen

16 APRIL 2020 # 1 396

11

EU och euron är i sin djupaste kris någonsin, och den europeiska kapitalismen är långt ifrån att ”stå enade”.

i stark gungning Den uppgörelse som EU:s finansministrar slöt under påsken var enligt finansminister Magdalena Andersson (S) ”ett historiskt paket som visar att Europa förmår att stå enat”.

Men det är långt ifrån sanningen. Vad EU:s finansministrar enades om var att köpa sig tid. Krispaketets slutsumma på 500 miljarder euro (drygt tio gånger mer i kronor räknat) är uppblåst i syfte att försöka dölja att EU är i sin djupaste kris någonsin.

PER OLSSON per.olsson@socialisterna.org

E

fter Brexit, coronakrisen och regeringarnas nationella respons har EU-krisen, särskilt inom eurozonen, nått en ny nivå. ”Klyftan fördjupas i den del av EU som en gång var tänkt att bilda den hårda inre kärnan, eurogruppen.

Idag är tongångarna så oförsonliga att den grundläggande sammanhållningen kring den gemensamma valutan förefaller hotad” (Svenska Dagbladet den 3 april).

I själva verket finns det inte någon ”grundläggande sammanhållning”, vilket påskens krismöte på nytt bekräftade. I elfte timmen lyckades EU:s finansministrar nå en uppgörelse som på papperet ska ge stöd och lån på totalt 500 miljarder euro. Enligt Europeiska centralbanken (ECB) kräver krisen gemensamma åtgärder som kostar tre gånger mer.

Innehållet i EU:s krispaket är också långt ifrån vad regeringarna i de länder som hårdast har drabbats av coronakrisen, särskilt Italien och Spanien, hade hoppats på. Istället för att ”dela bördorna”

och gemensamma corona- eller euroobligationer får euroländer i särskild nöd tillfälligt låna från eurozonens krisfond ESM. Den summa som euroländerna totalt kan få låna från så länge coronakrisen pågår är 200 miljarder euro.

De två andra delarna av krispaketet är ett tillfälligt stöd till bland annat korttidsarbeten i medlemsländerna på 100 miljarder euro samt att företag kan söka krislån hos Europeiska investeringsbanken på upp till 200 miljarder euro.

I förlängningen kan den nuvarande krisen för EU och den europeiska kapitalismen leda till att EU bara finns kvar till namnet och att euron lider skeppsbrott. Dagens kris är betydligt allvarligare och djupare än eurokrisen för tio år sedan. Redan innan krisen var EU paralyserat av stadigt upptrappade motsättningar mellan medlemsländerna och dess regeringar som har stängt gränser, byggt nya murar och vars politik samt retorik har blivit allt mer nationalistiskt färgad.

När coronakrisen bröt ut sva-

rade EU-regeringar med skuldbeläggning, stängning av alla gränser samt stopp av exempelvis export av hjälp- och skyddsutrustning. I efterhand har exportförbuden lättats eller tagits bort, men den nationalistiska politiken finns kvar och stödet till särskilt krisdrabbade länder har mest varit symboliskt.

Det har i sin tur inneburit att det nu i Italien finns en stor majoritet som är emot EU. Enligt en opinionsundersökning som gjordes i mars var 67 procent negativt inställda till Italiens EU-medlemskap, mot 47 procent i november 2018. ”Även bland Italiens EU-vänliga elit finns nu en känsla av att man har övergivits av EU”, rapporterade Financial Times den 7 april.

Italien och Spanien är EU och eurozonens tredje respektive fjärde största ekonomi och i båda länderna sprider sig krisen i skrämmande takt och omfattning. Redan innan coronakrisen var Italien eurozonens kanske svagaste länk. Den italienska kapitalismen återhämtade sig aldrig efter finanskrisen 2008-2009. Ifjol var den italienska ekonomin fortfarande betydligt mindre än 2007, och under de senaste tio åren har reallönerna inte ökat alls.

Däremot har det under samma period skett en fördubbling av antalet fattiga. Förra året nådde landets totala offentliga skuld sin högsta nivå någonsin (138 procent av BNP, en av de högsta i världen), vilket innebar att det blev ännu dyrare för landet att låna. Samtidigt förvärrades den italienska bank-

krisen. Varje stödinsats blir därför betydligt mer kostsam än i andra länder och för Italien allt närmare en statsbankrutt. Hittills är de italienska stödinsatserna bara några procent av vad exempelvis den tyska regeringen hittills har spenderat på att backa upp ”sin” kapitalism.

Ju mer krisen utvecklas, desto större kommer skillnaderna mellan vad EU- och euroländerna kan spendera att bli, vilket ökar motsättningarna samt förstärker processen mot splittring och sönderfall.

Coronakrisen har kastat ned den italienska ekonomin i ett mörkt hål. Hundratusentals jobb har försvunnit och varje dag har 1 000 småföretag tvingats slå igen. Många arbetarhushåll har inte råd med mat. ”Miljoner människor i Italien har förlorat sina jobb och många har inte pengar till mat och andra livsnödvändiga varor. I den fattiga södern är läget desperat” (The Local Italy den 3 april).

För turistnäringen, som sysselsätter en av fem anställda och som står för 13 procent av landets BNP har 2020 blivit ett helt förlorat år.

Nästan lika dramatisk är krisutvecklingen i Spanien där jobbförlusterna nu är de svartaste i historien. Under de senaste tre veckorna har nästan en miljon jobb försvunnit i Spanien, ett land som redan innan krisen var bland de EU-länder som hade den mest utbredda fattigdomen – 26 procent av befolkningen levde antingen i fattigdom eller riskerade att falla ner i fattigdomsfällan.

Foto:Public domain

EU och euron

Det tillfälliga krisstöd som EU erbjuder dessa länder är en droppe i havet. EU har aldrig haft någon social dimension, utan var från första stund en skapelse av de europeiska storföretagen och deras strävan att dels skydda sig mot utländsk konkurrens och dels för att samordna sin jakt mot botten vad gäller arbetarnas löner och villkor.

Topparnas EU-samarbete syftade visserligen också till att försöka övervinna nationalstatens begränsningar, men detta stod alltid i motsättning till att de olika EU-ländernas kapitalister behöver det skydd och stöd som den ”egna” staten ger, särskilt i kristider när konkurrensen hårdnar på alla marknader.

Det är också därför som nationalstaten och nationalismen nu blir allt mer framträdande. Det politiska uttrycket för detta är regeringarnas nationalistiska politik och att EU får allt mindre betydelse. Under coronakrisen, när behovet av samordning, stöd och solidaritet aldrig har varit större, har EU-regeringar agerat enligt maximen ”vårt land först”.

Kapitalistklassen och deras politiska företrädare är oförmögna att riva ner de nationella barriärerna och förena Europa. Det kan bara göras om Europas arbetare förenas över nationsgränserna i en gemensam kamp för att avskaffa kapitalismen.

Nej till kapitalets EU och EMU (euron och den monetära unionen) – för ett demokratiskt och socialistiskt Europa. ■

INTERNATIONELLT

16 APRIL 2020 # 1 396

12

där han tog folk i hand med mera för att visa ”styrka” inför sin bas.

Bolsonaros kris blir allt djupare, och coronakrisen förtydligar också hur misslyckat det kapitalistiska systemet är.

politiska krisen för Bolsonaro Med drygt 22 000 bekräftade smittfall och 1 200 dödsfall har Brasilien gått in i den snabbare fasen i covid-19-pandemin.

Hälsovårdsministeriet konstaterade förra veckan att fyra delstater, inklusive den folkrikaste, São Paulo, och huvudstaden Brasília, gått in i en fas av ”okontrollerad acceleration”.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

M

ånga städer och delstater var relativt tidiga med att deklarera behovet av social distans. Skolor och handel har stängts. Det har haft en viss effekt i att bromsa spridningen av sjukdomen. Men det är många faktorer som försvårar situationen.

1) Den sociala situationen, där en stor del av befolkningen inte har tillgång till vatten och avlopp.

Miljoner bor i tätbefolkad slum, där ”social distans” är en praktisk omöjlighet. Drygt 40 procent av befolkningen jobbar i den informella sektorn. Många av dem har inga marginaler, så maten tar slut efter ett par dagar utan inkomst. Många tvingas fortsätta att färdas tätt ihop i bussar och tåg till sina jobb.

De sociala orättvisorna var tydliga från första dagen. Det första dödsoffret i Rio de Janeiro var en 63-årig kvinna som jobbade som hushållerska åt en medelklassfamilj.

Kvinnan i familjen hade kommit hem från Italien och var hemma i karantän, men sa inget till hushållerskan, som förutom åldern hade diabetes och högt blodtryck. Först dagen efter att hon började må dåligt

och tvingades uppsöka sjukhus fick hon veta att hennes chef var sjuk.

2) Situationen är långt värre än vad man kan veta, då det tas alltför få prover. Tiotusentals prover står i kö för att testas, inklusive hundratals misstänkta dödsoffer.

3) Den offentliga sjukvården lider av kronisk underfinansiering. Överbelastning och avsaknaden av skyddsutrustning gör att sjukvården, tillsammans med kollektivtrafiken, är en stor smitthärd.

4) Sist, men absolut inte minst, president Bolsonaros totalt irrationella linje, som lägger ständiga krokben för alla initiativ. Ända från början av pandemin har Bolsonaro försökt tona ned riskerna. Han har kallat det ”massmediahysteri”, ”en liten förkylning” och även sagt att ”brasilianare är ett märkligt folk som borde studeras, du kan se folk som hoppar in i avlopp och inget händer”. Det är otroligt cyniskt, då hundratusentals insjuknar varje år på grund av avsaknad av rent vatten och avlopp.

Bolsonaro har försvagats och isolerats på grund av sin ställning, som lett till att han ständigt hamnar

i kollisionskurs med kongressen, domstolsväsendet och till och med sina egna ministrar. Det gör att han ständigt vacklar mellan konfrontation och försoning.

Redan innan krisen var han tvungen att stärka militärens ställning inom regeringen, då han redan hade blivit alltmer isolerad. Men samtidigt som har försöker knyta nya band varvar han det med reaktionära uttalanden för att stimulera sin väljarbas, som ännu är betydande på drygt 30 procent. Han har tappat stöd inom medelklassen, men

Motsättningarna inom regeringen har stegrats till en ny nivå. försöker kompensera genom att vända sig till fattigare skikt, speciellt hos de evangeliska frikyrkorna.

Det gör han genom att tala om hur hotet från arbetslösheten är större än från viruset och att fattiga människor inte kan stanna hemma.

Han försöker lasta skulden för de sociala konsekvenserna på de guvernörer och borgmästare som säger till folk att stanna hemma och att handeln måste vara stängd.

Men han har aldrig brytt sig om fattiga och hans förslag om att rädda jobben är att göra det lättare för arbetsgivare att sänka lönen under krisen och att anställa med färre rättigheter. Medan regeringen föreslog att folk inom den informella sektorn

Foto: Wikimedia Commons / Victormferreira

Covid-19 fördjupar den

som har förlorat sina inkomster skulle kunna få ett bidrag på löjligt låga 440 kronor, hamnade kongressens beslut på ett bidrag på mellan 1 320 och 2 640 kronor. Det är inte tillräckligt, men långt bättre, och kom efter ett starkt tryck.

Bolsonaro försöker dessutom skapa illusioner kring medicinen klorokin som en mirakelkur, trots att det saknas medicinska bevis på att det är effektivt. Det ledde till att medicinen tog slut i apoteken, vilket drabbar de som verkligen behöver den mot malaria, lupus och vissa former av reumatism.

Den senaste veckan var dramatisk, då motsättningarna inom regeringen har stegrats till en ny nivå.

Opinionsundersökningarna har visat att majoriteten, 76 procent stödjer åtgärderna för social isolering, även om Bolsonaros eget stöd fallit i mindre drag. Samtidigt har stödet för hälsovårdsministern, Mandetta, ökat kraftigt och är dubbelt så stort som Bolsonaros. Mandetta är en högerpolitiker som har förespråkat privatiseringar inom sjukvården, men har under denna kris förespråkat WHO:s riktlinjer, vilket gjort att han ständigt hamnat i konflikt med Bolsonaro.

Förra veckan var Bolsonaro på väg att sparka Mandetta, men backade efter att nyckelfigurer från armén inom regeringen pressat honom. Bolsonaro lät honom sitta kvar, hade något slags försoningsmöte, för att sedan under flera dagar i rad ta promenader bland folk,

Det är tydligt att Bolsonaro inte kommer att nöja sig med att bli en slags galjonsfigur, där andra har den verkliga makten; det kommer att fortsätta vara ständiga kriser.

Den politiska krisen, där det saknas ett starkt vänsteralternativ, gör att den mer traditionella högern kan stärkas på nytt. Bolsonaro polemiserar mer mot de högerguvernörer som styr i exempelvis São Paulo och Rio de Janeiro än mot socialdemokratiska PT för närvarande. Hans bas har även kallat till en del demonstrationer mot dessa högerpolitiker, som de nu kallar för ”kommunister” i sociala medier.

Den sociala krisen kommer att förvärras de närmaste veckorna.

Pandemin har fått ett fotfäste inom Rios slumområden. Miljoner har redan stora svårigheter med maten.

I miljonstaden Manaus, huvudstaden i delstaten Amazonas, har det viktigaste sjukhuset redan gått in i en kollaps, med alla intensivvårdsplatser upptagna. Den ekonomiska krisen fördjupas också. Världsbankens prognos är att Brasiliens BNP kommer att rasa 5 procent i år, vilket kommer att innebära miljoner nya arbetslösa och fattiga.

För vänstern är det viktigt att ta upp de brännande omedelbara frågorna, som rätt till skyddsutrustning till sjukvårdspersonal, rätt till att stanna hemma utan löneavdrag för de som inte har essentiella jobb, utdelning av mat, vatten och tvål i de fattiga områdena med mera. Detta måste kopplas ihop med behovet av att beskatta rika och storföretag, ställa in betalningarna på statsskulden och att ta över banker, privatsjukvård och läkemedelsindustrin i offentlig ägo. Vi är för att fälla Bolsonaro, men hela regeringen och den nyliberala agendan måste väck, inklusive militären Mourão som är vice president och den ultraliberala finansministern Paulo Guedes.

Det kommer bara att vara möjligt genom att bygga ett socialistiskt alternativ och masskamp.

Denna kris gör det allt tydligare för varje dag som går hur misslyckat det kapitalistiska systemet är.

Samtidigt visas dagligen hur folk bara överlever tack varje solidaritet från vanliga människor, vilket kan vara fröet till ett annat samhälle, där det är folkets behov och inte vinsten som styr. ■

international socialist alternative

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

16 APRIL 2020 # 1 396

13

Sanders hoppar av i helt fel tid Onsdagen den 8 april utlyste Bernie Sanders att han upphäver sin presidentvalskampanj. Han låg 300 delegater bakom Biden och hade en väldigt svår väg att gå för att vinna nomineringen (till att bli Demokraternas presidentkandidat), men att dra sig ur i detta skedet har gjort miljontals av hans sympatisörer djupt besvikna. De förstår, som vi i Socialist Alternative har argumenterat, att detta primärval likt 2016 har stulits av Demokraternas näringslivsetablissemang.

KSHAMA SAWANT

Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA)

S

anders beslutade att dra sig ur i en tid då arbetare ställs inför en oemotsvarad kris och när behovet av en socialistisk förändring aldrig har varit tydligare. Coronavirusets epidemi har till fullo avslöjat den enorma ojämlikheten i det amerikanska samhället och de katastrofala effekterna från årtionden av attacker på arbetares rättigheter och nedskärningar på välfärden, däribland sjukvården.

Ovanpå förödelsen som coronaviruset skapar i många arbetarklassområden har vi den nya verkligheten med massarbetslöshet på en skala som bara kan jämföras med Den stora depressionen [med början 1929]. När april månad når sitt slut kommer 50 miljoner att ha förlorat sina jobb, 35 miljoner att ha förlorat sina vårdförmåner knutna till sitt jobb, och tiotals miljoner kommer att tvingas välja mellan att betala hyran eller köpa mat för sina familjer.

Krisen visar på ett nästan oemotsvarat sätt den totala bankrutten hos det kapitalistiska systemet.

Demokraternas kandidat är nu allra troligast Joe Biden, en lojal tjänare till Wall Street under flera årtionden som har stött nedskärningar på socialförsäkringen och Medicaid [statlig sjukvårdsförsäkring].

Han var ledande i den politik som skapade massfängslanden, ledde åtalet i senaten mot Anita Hill som vittnade om Högsta domstolens kandidat Clarence Thomas vidriga sexuella trakasserier, och har kraftigt stött Irakkriget.

Etablissemangets desperation i att stoppa Sanders efter den medvind han fick efter att ha vunnit de första tre primärvalen återspeglas av att de samlades bakom Biden.

De erkände till fullo hans desperata svaghet som kandidat och spenderade månader med att försöka hitta en annan kandidat att sluta upp bakom utan framgång. Men medan de lyckades blockera Bernie har de bara skjutit upp räkenskapens dag. Även om Biden på något sätt besegrar Trump kommer han att behöva hantera en kris jämförbar med Den stora depressionen som kommer att avslöja den Demokratiska ledningens otillräcklighet och elda på önskan hos miljontals om att skapa ett nytt parti för arbetarklassen.

Men det var just rädslan för en andra mandatperiod för Trump, den mest reaktionära presidenten på

årtionden, som öppnade dörren för etablissemanget att gå in i en kampanj bestående av massmanipulation efter primärvalet i South Carolina. Ironin är att många som stödjer Biden och köpte argumentet att Sanders skulle vara ”för radikal” för att besegra Trump stödjer nyckeldelarna av Sanders program. I de första 20 primärvalen visade de sista vallokalsmätningarna att en majoritet stödde Medicare for All [allmän sjukvård åt alla].

Trots allt detta och trots att alla opinionsundersökningar visade att Sanders skulle besegra Trump har Bernie sett sig som besegrad och gjort det klart att han kommer att stödja Biden. Sanders team har reducerats till att få fram verbala ”eftergifter” från Biden för en progressiv agenda. Men det vore ärligt talat en vanföreställning att acceptera Bidens inställsamma löften, särskilt eftersom han för bara några veckor sedan sa att han skulle lägga ett veto mot Medicare for All om kongressen godkände det!

Vi förstår varför miljontals är så desperata i att bli av med Trump och att de skulle stödja nästan vemsomhelst. Men vi måste också veta vem Joe Biden är, och han är ingen ”vän” till arbetare, kvinnor, svarta eller invandrare. Vi stödjer honom inte och det borde inte heller Sanders göra.

Socialist Alternative har stött Sanders sen i november och satsade allt på att vinna valet. Vi ångrar inte vår ståndpunkt baserat på rörelsens enorma positiva drag som han hjälpte till att skapa. År 2016 elektrifierade Sanders miljontals med sin radikala pro-arbetarklassplattform, hans uppmaning till en ”politisk revolution mot miljardärklassen” och hans popularisering av ”demokratisk socialism”.

Denna gången gick Sanders ännu längre och sa att miljardärer ”inte borde existera”, samtidigt som han pratade om en ”arbetarklassens regering” och utlyste att hans roll som president skulle vara ”chefsorganisatör”. Han manade till en Green New Deal och till och med att ta delar av energiindustrin i offentlig ägo.

Hans kampanj 2016 hjälpte till att inspirera masskamp, inklusive lärarrevolterna 2018 och 2019 samt början på en pånyttfödelse av arbetarrörelsen i landet. Demokraternas näringslivsdonatorer var tydliga med att de föredrog fyra år till med Trump än att ha Sanders i Vita huset.

Foto: Flickr CC / Gage Skidmore

international socialist alternative

Sanders begår ett stort misstag genom att stödja den nyliberala Joe Biden. Det behövs ett nytt parti för arbetarklassen!

Samtidigt har vi alltid varit ärliga om Sanders begränsningar och de viktiga saker som skiljer oss åt.

Vi pekade 2016 på den motsägelsefulla karaktären av hans kampanj: å ena sidan pekade hans vägran i att ta emot företagspengar på potentialen för ett nytt parti, men å andra sidan drog det samtidigt tillbaka folk till Demokraterna. År 2018 såg vi en ytterligare vändning bland många åt vänster i att försöka reformera Demokraterna, uppmuntrade av valet av Alexandria Ocasio-Cortez och andra som benämner sig som demokratiska socialister till kongressen.

Vad mer har vi aldrig hållit med om Sanders förklaring om vad socialism är, vilket verkar vara en kombination av FDR:s New Deal och europeiska socialdemokratiska regeringar. Dessa är exempel på försök att rädda det bankrutta kapitalistiska systemet, inte att bli av med det. Det är ett misslyckat projekt, som ytterligare understryks av den nuvarande pandemin och hotet av en klimatkatastrof.

En mer stridbar position mot Biden från första början skulle ha gynnat Sanders genom att avslöja vem Biden verkligen är. Men mer än så; Sanders strategi att hålla igen funkar

verkligen inte i den nya situationen vi befinner oss i. Nu är det dags att stå emot den härskande klassens falska vädjan till ”enighet”, att peka ut de som är ansvariga för katastrofen, och bygga ett starkt motstånd oavsett näringslivsmedias ylande.

Miljontals frågar sig ”vad nu?”.

Sanders beslut att upphäva kampanjen är utan tvekan ett verkligt bakslag för vänstern. Men det bör också vara ett slut i illusionerna om vänsterns förmåga att omvandla Demokraterna. Det finns en verklig fara av demoralisering, men miljontals får sig också en ögonöppnare. Detta tvingar många att fråga sig, i en tid av oerhörda kriser, vad för slags ledarskap arbetarklassen behöver?

När Sanders tydligt gick mot ett nederlag i upploppet till Demokraternas konvent 2016 efter ett riggat primärval manade vi honom att fortsätta kandidera som oberoende. Detta fick ett stort gensvar och sågs av många som nästa logiska steg. Det är möjligt att han kunde ha vunnit mot Clinton och Trump.

En liknande uppmaning idag skulle troligen inte få samma stöd eftersom så många miljontals räds att Trump blir omvald. Men nyckelbidragen som Sanders skulle kun-

na göra till den ytterligare utvecklingen av rörelsen han har byggt är enligt oss att erkänna att det inte går att reformera Demokraterna och att hjälpa till att bygga upp ett nytt parti.

Under tiden kommer de bästa aktivisterna att vända sig till den masskamp som utvecklar sig även mitt under en nedstängning. Redan ser vi hur arbetare på frontlinjerna runtom i landet kräver skyddsåtgärder och risktillägg på lönen, däribland via strejkaktioner.

Arbetare i tydligt icke-essentiella sektorer har krävt att deras arbetsplatser stängs.

Med tiotals miljoner oförmögna att betala sin hyra finns det objektivt sett en grund för en landsomfattande hyresstrejk den 1 maj. Vi manar till att detta ska kombineras med arbetsplatsaktioner runtom i landet, även om de är kortvariga, och solidaritetsaktioner med social distansering i arbetarklassområden.

Det är genom dessa kamper på 1 maj och de kommande månaderna som arbetarklassolidaritet och medvetenhet kan byggas, vilket kommer hjälpa till i att lägga grunden för den oberoende arbetarklassutmaningen mot näringslivsmakten som så desperat behövs. ■

KULTUR

16 APRIL 2020 # 1 396

14

Minnen, ett sätt att göra motstånd Gabriel García Márquez föddes 1927 i den lilla byn Aracataca, vid Colombias karibiska atlantkust och dog i Mexico City 2014.

Idag är det svårt att mäta det inflytande som hans böcker och reportage, men också politiska engagemang, har haft för Latinamerika. Han är älskad och hyllad inte enbart i Colombia, utan världen över. Han var den förste författaren från Colombia och den fjärde från Latinamerika som fick Nobelpriset. I hans tal var temat Latinamerikas ensamhet och hur den europeiska kolonialismen har påverkat Latinamerikas länder. ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

M

annen som kallas Gabo av många är på sätt och vis dold bakom myten, den berättelse som han var med om att skapa. Det är inte lätt att få grepp på karln – hyllad och älskad, men också kritiserad och ifrågasatt (jag skulle gärna ställa några frågor, om möjligt!).

Boken Hundra år av ensamhet (Cien anos de soledad) kom ut första gången 1967, på svenska 1970 och nu i nyöversättning av Lina Wolff (Wahlström & Widstrand 2020). Den har sålts i mer än 30 miljoner exemplar och gjorde Márquez berömd, sedd som en av de främsta författarna från Latinamerikas magiska realism, en genre som präglas av att realism blandas med övernaturliga fenomen med en poetisk, stundtals bisarr verkan.

Många av hans noveller och romaner handlar om hans barndomsår hos mormor och morfar i en liten by i det karibiska kustlandskapet där människor från många olika kulturella bakgrunder har hamnat och stannat kvar. För mig är det intressant att Colombias historia vävs in i byns och släktens historia, hur inbördeskrig och imperialism når överallt.

Hundra år av ensamhet handlar om sju generationer av familjen Buendia, deras drömmar, strävanden och olyckor. Deras liv i byn Macondo är inflätade i Colombias utveckling, inbördeskrig, korruption, exploatering av det amerikanska Banankompaniet och politiska stridigheter. Macondo är inspirerad av Márquez hemby Aracataca, idag ett tynande samhälle, kvävt av hetta, damm och fukt.

män som kan flyga eller leviterande jungfrur är det kört. Men Gabriel García Márquez magiska realism är övertygande och visar oss en värld där magi är lika starkt som vetenskap när det gäller att förklara händelser. Det är människor som lever utanför och har hållits utanför historiens skeende, de känner sig övergivna, lämnade åt sin ”ensamhet”.

Márquez blev tidigt känd som en nyskapande vänsterröst inom journalistiken. Han lämnade Colombia redan på 1970-talet till Mexiko, men fortsatte att ha stort inflytande, bland annat genom artiklar och böcker. När hans böcker blev kurslitteratur i USA på 1980-talet nekades han visum på grund av sitt stöd för Cuba och åsikter om Falklandskriget (1982).

Han kritiserades konstant från feministiska akademiker som menade att han var en ohejdad ”macho” som trots att han var revolutionär alltid behandlade kvinnorna i sina böcker som objekt, passionerade och mystiska eller horor med hjärtan av guld, alltid klichéer. Den hårda verkligheten var att flickor ofta inte fick gå i skolan. Hade de tur fick de lära sig något förutom att sköta hushåll och brodera.

Márquez politiska engagemang speglas sällan i hans skönlitterära produktion. ”Varför använde han inte sin position för att ge kvinnor en egen röst?”, undrar kritikerna. Å andra sidan visar han med största tydlighet hur illa kvinnor behandlas och hur mycket av ”machismo”-idealet för män som finns kvar, något som den nya kvinnorörelsen i Latinamerika slåss mot, liksom

Det finns inte en enda kvinnlig förebild bland de författare Gabriel García Márquez hade, knappast konstigt med tanke på hur kvinnor på universitet och skolor fick höra att det inte fanns några bra kvinnliga författare; bättre att de läste ”de stora” männen. De kvinnor som envisades med att vilja skriva behövde en mäktig man som hjälpte dem, annars blev de inte publicerade.

Det finns ändå så många som

Utan gamla män som kan flyga eller leviterande jungfrur Byns förvandling och Banankompaniets härjningar har verklighetsbakgrund. Colombias historia som självständigt land och före detta spansk koloni är en 1900-talets våldsamma, brokiga och från början hoppfulla och optimistiska historia, en där vetenskap och visdom ska lyfta och befria, ett slags pionjäranda där fantasin blir till besatthet och tvärsäkerhet blir till tystnad och förfall.

Vissa latinamerikanska författare har klagat på att den magiska realismen har gjort det omöjligt att bli läst internationellt. Utan gamla

den traditionella synen på hur en idealkvinna ska vara, ”marianismo”, Maria som den främsta av kvinnor, ren, dygdig och uppoffrande.

Márquez skriver från ett patriarkaliskt, manligt dominerande perspektiv. Männen skapar och kontrollerar världen, kvinnans makt ligger i att hon skapar liv eller är ett objekt för männens sexualitet. Det pågår en social revolution i Latinamerika, men Márquez gjorde inget för att förändra de kulturella normer som slår så hårt mot flickor och kvinnor, men också mot män som inte passar in i ”machismo-rollen”.

borde lyftas fram (något Márquez kunde ha gjort), och nu letar ett litterärt kvinnoprojekt (The Vindictas collective) upp de tystade och bortglömda och ger dem en plats i antologier och nytryck. En av dessa är Elena Garro, mexikansk författare som tyvärr dog 1998. Hon skrev böcker långt före Márquez, i en magisk realism-stil.

2016 trycktes en jubileumsutgåva av hennes bok från 1982 och förlaget skrev då på framsidan: ”Octavio Paz fru, älskarinna åt Bioy Cesares, inspirerade García Márquez, beundrad av Borges.” Efter kritik om

hyper-sexistisk, kvinnofientlig, upprörande syn bad förlaget om ursäkt, men förklarade att de bara ville att folk skulle känna igen namnen.

García Márquez värld är en våldsam, krigisk värld och boken Hundra år av ensamhet är fylld med våldtäkter, övergrepp, mord, barn som far illa, girighet, lättja, galenskap och elände. Men också kärlek och passion, ibland besatthet, någon enär det kört. staka gång med lyckligt slut medan tiden cirkulerar, dammet lägger sig och rödmyrorna tävlar med termiterna om att förstöra värst.

Men det är ändå människan som är sin egen värsta fiende, förstörande i sin egoism. En läsare sa att det var den roligaste bok han hade läst, en annan att det var hans favorit, andra klarar inte att läsa om kvinnor som våldtas, gifts bort vid 9 års ålder eller skickas i kloster.

För mig är det inte en rolig bok, utom vid ett enda tillfälle när ett älskande par älskar så passionerat

att de somnar utomhus och blir halvt uppätna av rödmyror.

Man kan läsa den för bildspråket, beskrivningen av Banankompaniet och den amerikanska invasionen, arbetarnas protester och hur de blev massakrerade av armén, på regeringens och USA:s befallning och som en beskrivning av ett Latinamerika som bröts ner och förvandlades till Bananrepubliker, lydstater till multibolag.

Den får mig att vilja veta mer och också att jag borde veta mer om de historiska händelser som har format Latinamerika.

Den ger också en bild av hur människor på flykt har ”luftrötter” och ibland inte känner sig hemma någonstans, hur det som kallas kulturellt snarare är förtryckarnas kultur medan ursprungsbefolkning tystas. ■

Författare: Gabriel García Márquez Översättare: Lina Wolff Förlag: Wahlström & Widstrand Utgivningsår: 2020 Orginalutgivning: 1967 Antal sidor: 430

Boden:

Tid: Tisdag den 21 april kl 19.00.

Plats: ABF-lokalen i Boden + digitalt (kontakta oss om du vill delta via länk) För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Uppdatering om coronakrisen Tid: Tisdag den 21 april kl 19.00.

Plats: Partilokalen + digitalt (kontakta oss om du vill delta via länk).

För mer info: 073-053 68 84.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 22 april kl 18.00.

Plats: Digitalt via zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

Sanders och USA Sthlm Södra Tid: Torsdag den 23 april kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-509 06 84.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Örebro:

För info: 072-736 14 69.

Ditt stöd är avgörande

P

åskledigheten har inneburit ett kort avbrott i ekonomikampanjen, men ändå har två personer tagit en prenumeration på Offensiv. Totalt har vi fått in 5 580 kronor hittills i april, exklusive inkomster från de nya autogiroprenumerationerna.

Med en målsättning på 60 000 kronor är det dock dags att öka takten! Än så länge har Mellannorrland med 1 400 kronor kommit närmast det lokala målet (46 procent) följt av Västsverige med 1 600 kronor (11 procent).

Ett viktigt ordspråk för Rättvisepartiet Socialisterna är ”den som betalar bestämmer”, och att vara ekonomiskt oberoende är för oss en

förutsättning för att kunna driva en riktig arbetar- och socialistisk politik. Vi är därför beroende av bidrag från våra medlemmar och sympatisörer.

Om du kan skänka en slant skicka det med Swish till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Helsingborg: För info: 070-885 44 86.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Haninge:

Aprilteserna samt uppdatering coronakrisen Tid: Torsdag den 23 april kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-732 33 97.

Göteborg:

Tid: Torsdag den 21 april kl 18.00.

Plats: Digitalt via zoom.

För mer info: 070-993 99 94.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Protestera mot marknadshyror lördagen den 18 april genom att ta en bild på dig själv med budskapet Nej till marknadshyror och dela med hashtaggen #18 april.

SOCIALISTISKT

• Riv upp oroande inskränkningar i demokratiska rättigheter som riskerar att permanentas – försvara strejkrätten.

• Stäng skolor, åtminstone i områden med smittspridning i samhället – med bibehållen fritidsverksamhet för barn med föräldrar med samhällsbärande jobb inom t ex vården och för barn som särskilt behöver det.

• Inga uppsägningar eller lönesänkningar med coronaviruset som ursäkt. Facklig vetorätt mot varsel och organisationsförändringar.

Nej till statligt stöd till storföretag med fulla kassakistor – statliga pengar ska gå till verksamhet och anställda. Hota med strejk för att stoppa alla aktieutdelningar. Stöd till småföretag, idrotts- och kulturbranschen istället för miljardbidrag till storbanker. Inför kortare arbetstid med full lön och fortbildningsmöjligheter om det uppstår brist på arbete.

• Öppna a-kassan – full kompensation för inkomstbortfallet vid arbetslöshet. Även till de som inte kvalificerar sig eller är medlem i någon a-kassa.

• Kamp mot all rasistisk nationalism och sexism. Arbetarrörelsen måste stå för enighet, internationell solidaritet och självständig arbetarkamp mot klasspolitiken som låter arbetare drabbas medan storföretagen får miljarder.

• Stoppa tvångsutvisningar – amnesti för alla flyktingar. Omvandla alla uppehållstillstånd till permanenta – uppehållstillstånd kan inte baseras på inkomstförsörjning när ekonomin krisar.

• Flygindustrin och andra fossilindustrier är inte hållbara även efter ett coronautbrott. Använd krisen för att förstatliga flygbolag, vidareutbilda anställda och ställa om till hållbara transporter. Gratis kollektivtrafik är redan tillfälligt infört på Stockholms bussar och bör utvidgas till hela sektorn. Påbörja genast en liknande klimatomställning vad gäller matproduktion, varuproduktion, energisystem, gruvnäring med mera.

• Avskaffa kapitalismens vinstjakt, rovdrift på människor och natur, toppstyrning och hemlighetsmakeri, som har gett viruset fritt spelrum och lagt grunden för dagens kris.

• Demokratisk socialistisk planering av ekonomin, där människors hälsa och välmående och ett hållbart förhållande till naturen prioriteras framför vinstintressen hos en liten superrik maktelit.

PROGRAM MOT corona

• Facklig kamp för full kompensation till drabbade. Smittskydd och omställning av verksamheter efter behoven. 100 procent i sjukpenning, VAB, smittbärarpenning och permitteringspenning.

• Bygg omedelbart ut smittskyddet för vård- och äldreomsorgspersonal och andra utsatta arbetargrupper. Statlig produktion av skyddsutrustning och tester NU – ta över nödvändiga resurser från privata företag.

• Gratis vård till alla som vistas i Sverige – tillgång till vård är en mänsklig rättighet.

• Att stanna hemma förutsätter ett hem. Nej till alla vräkningar – bostäder åt alla! Hyresfria månader för hyresgäster för att kompensera i krisen.

• Massiv statlig satsning på att förstärka arbetet med smittspårning, virustester, desinficering och fri tillgång till handsprit på alla offentliga platser, kollektivtrafik och så vidare. Ställ om militära resurser till civila för dessa uppgifter.

• Utökat virustest till alla misstänkta fall så att hela hushållet kan sätta sig i karantän.

• Höj statsbidragen till regioner och kommuner med 50 miljarder NU till vård och omsorg i offentlig ägo utan vinstintresse. Stoppa alla nedskärningsplaner omedelbart och utveckla krisplaner under kontroll av vårdpersonal och fackföreningar för att snabbast möjligt kunna bygga ut vårdkapaciteten. Riv upp avskaffad värnskatt och RUT-avdrag – låt de rika betala.

• Ge vikarier i vården fast jobb. Tjänstledigt och ekonomiska incitament för sjukvårdsutbildade som har valt att jobba med annat, men som kan tänka sig att tillfälligt eller långsiktigt jobba i vård eller omsorg.

• Stoppa dränering av resurser genom marknadslösningar i vården – ta omedelbart över all privat, vinstdrivande verksamhet i offentlig ägo.

Styr om från marknadstänk och byråkrati till vård. Nej till New Public Management och ”Just-in-time”.

• Förstatliga läkemedelsbolag, produktion av skydd och medicinsk utrustning för en planering av verksamhet efter akut behov idag och efter samhällets långsiktiga behov.

• Inför rätt för anställda på icke samhällsbärande arbetsplatser att arbeta hemifrån alternativt att vara lediga med full lön i områden med virusutbrott.

18 april: Protestera mot marknadshyror

BRÄNNANDE

16 APRIL 2020 # 1 396

En viktig faktor utöver antalet intensivvårdsplatser framöver är: Kommer sjukvårdspersonalen att orka?

Hittills (tisdagen den 14 april) har 11 445 personer bekräftats insjuknade i covid-19 i Sverige. 1 033 har hittills avlidit.

Det som i flera veckor har varit en av de största frågorna är om sjukvårdens kapacitet ska räcka till.

JOHAN SAND, narkos- och intensivvårdssjuksköterska offensiv@socialisterna.org

S

verige hade i början av 2020 det lägsta antalet vårdplatser på sjukhus per 10 000 invånare i hela EU, cirka 2,2. Antalet intensivvårdsplatser, alltså (aningen förenklat) sjukhusplatser med tillgång till respirator var ungefär 5 per 100 000 invånare. I EU hade bara Portugal färre.

Sedan mitten av mars har akutsjukhusen i Sverige arbetat intensivt med att ställa om sin vårdapparat för att kunna ta emot ett förväntat stort antal covid-19sjuka patienter, som behöver hållas isolerade från övriga patienter,

ofta behöver syrgas och där en ovanligt hög andel behöver intensivvård.

Intensivvårdskapaciteten har byggts ut överallt och fler platser tillkommer dagligen. Enligt det svenska intensivvårdsregistret (icuregswe.org) har 867 patienter fått intensivvård på grund av covid-19.

Drygt 500 vårdas just nu på intensivvårdsavdelningar. Det betyder att hela den normala svenska intensivvårdskapaciteten nu är utnyttjad, fylld av covid-19-patienter. Men tack vare den snabba ut-

I Stockholm och Sörmland, som sett till folkmängd är de hårdast drabbade regionerna, har tillströmningen av patienter varit konstant den senaste veckan. Antalet har ökat, men inte så mycket som de mörkaste prognoserna förutspådde. I Sörmland är 122 patienter inlagda på sjukhus, varav 33 får intensivvård. I Stockholm är 1077 patienter inlagda på sjukhus, varav 222 på intensivvårdsavdelningar. Det ska jämföras med att Stockholm hade cirka 90 intensivvårdsplatser totalt i början av året.

Priset för denna omställning är att nästan all sjukvård som kan vänta utan att någon dör också får vänta. Behandlingar och operationer av cancersjuka görs, likaså akut verksamhet. Graviditets- och förlossningsvård fortsätter som vanligt.

Men nu har omställningen i stort sett gjorts. Planerad vård är inställd. Den personal som har kunnat förflyttas arbetar nu inom intensivvård, där antalet vårdplatser har flerdubblats. Ett krislägesavtal är aktiverat inom intensivvården, vilket ger arbetsgivaren möjlighet att ta ut nästan obegränsat med övertid av de anställda mot att dessa får en betydligt högre lön.

I takt med att vårdplatserna beläggs minskar nu reservkapaciteten och punkten närmar sig när ansvariga läkare måste börja välja vilka patienter som ska nekas intensivvård, trots att de med stor sannolikhet skulle överleva om de fick den, men kanske inte klarar sig utan den.

Samtidigt finns det vissa tecken på att trycket inte ökar så mycket eftersom några patienter skrivs ut från intensivvårdsavdelningar varje dag. På Karolinska i Stockholm har hittills cirka 80 procent av de

covid-19-patienter som har skrivits ut från intensivvården varit vid liv. Det är ännu för tidigt att säga om denna siffra kommer att förändras, vare sig till det bättre eller det sämre.

Den kommande veckan kan i bästa fall ge svaret på om den svenska sjukvårdens kapacitet räcker.

Om antalet patienter som behöver sjukhusvård inte ökar alltför mycket – antalet kommer att öka, det är bara frågan hur mycket – kommer sjukhusplatserna att räcka för alla de som bedöms ha en chans att överleva om de får sjukhusvård, inklusive intensivvård.

En faktor i detta är också hur mycket den sedan länge överarbetade vårdpersonalen orkar. Det är förmodligen nu det avgörs. I förlängningen kan denna vecka också utgöra en utgångspunkt för valet 2022. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

byggnaden finns fortfarande lediga platser. Taket är inte nått.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Johan Sand

Räcker sjukvårdens resurser till?