Offensiv 1398

socialisterna.org

30 april 2020 / # 1 398 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Socialistiskt svar på krisen för:

Jobb, välfärd och grön omställning

@offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

”Platåfas” är inget lugn

3 5 7

läs mer på sid 2, 3, 4 och 6 Special Coro

Foto: Natalia Medina

Så minns vi PO Enqvist

GÅ MED I RÄTTVISEPARTIET

SOCIALISTERNA

Coronakrisen belyser det starka behovet av en demokratisk och socialistisk värld i samklang med naturen. Det är för detta som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och International Socialist Alternative (ISA) kämpar.

ISA är en internationell socialistisk organisation som finns i över 30 länder och som RS är med i. Bli medlem i RS/ISA, kom med i kampen för socialism!

Skriv till rs@socialisterna.org för info!

16

Socialistisk 1 maj – digitalt stormöte

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Stoppa regeringens marknadshyror

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

30 APRIL 2020 # 1 398

2

SOM ETT EKO AV TRUMP

IDAG PÅ NÄTET, IMORGON TILLBAKA PÅ GATOR OCH TORG

F Foto: Natalia Medina

T

ill följd av coronakrisen kommer årets 1 maj-arrangemang att bli till digitala stormöten. Klockan 14.30 börjar RS/Offensivs stormöte på Rättvisepartiet Socialisternas Facebooksida och Youtubekanal (mer info finns på sid 16).

Det var den andra socialistiska Internationalen som år 1889 beslöt att göra 1 maj till arbetarklassens internationella kampdag för 8-timmars arbetsdag. Till en början var det inte tänkt att det skulle bli återkommande årliga demonstrationer.

Men ”det räckte att fira 1 maj en gång, år 1890, för att alla skulle förstå och känna att majfirandet måste bli en årlig och ständig kampdag”, skrev den tyska revolutionära socialisten Rosa Luxemburg år 1894 och tillade: ”Så länge arbetarnas kamp mot kapitalistklassen och regeringar varar, så länge det finns krav kvar att uppfylla, kommer 1 maj-firandet att årligen ge uttryck åt dessa krav. Men även när världens arbetare nått sin befrielse, även då kommer mänskligheten helt säkert att fira 1 maj”.

Coronapandemin har på ett brutalt sätt illustrerat kapitalismens och nyliberalismens misslyckande.

Alla kan smittas av viruset, men risken att smittas är störst i områden där medelinkomsten är låg och trångboddheten hög. Hårdast slår smittan mot världens fattigaste invånare och länder. I Afrika ökade under den senaste veckan antalet registrerade smittade med 43 procent. Men det verkliga antalet smittade och döda är betydligt hö-

gre på grund av att så få testats, sättet att räkna och att många regeringar döljer smittans omfattning. Även i Sverige är det oklart hur många som smittats och nyligen konstaterade Socialstyrelsen att dödsfallen i covid-19 är 10 procent fler än vad Folkhälsomyndighetens statistik visar. Under vecka 15 (6-12 april) ”uppmättes det högsta dödstalet på 2000-talet i Sverige.

Enligt SCB:s preliminära siffror dog 2 505 personer under veckan. Framför allt sticker den hårt coronadrabbade Stockholmsregionen ut” (nyhetsbyrån TT den 27 april).

Smittan har nu fått fäste på ett stort antal äldreboenden och servicehus runt om i landet, särskilt i Stockholm där äldreomsorgen är mer privatiserad och marknadsstyrd än i andra regioner. Och som Jan Guillou skrev i en krönika i Aftonbladet i söndags: ”Girighet och privatisering är en dödlig farsot mot vilken inget vaccin finns i en värld där vinsten är viktigare än liv.”

Det har också visat sig att bakom myndigheternas (bland annat Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten) nedtoning av kravet på skyddsutrustning stod politikerna tillika arbetsgivarna i Sveriges Kommuner och Regioner.

Det finns därmed stor anledning till att misstänka att det också är politikerna som driver på för att Arbetsmiljöverket inte ska fatta beslut som gäller hela landet.

Mot den bakgrunden är inte bara nya skyddsstopp absolut nödvändiga (i tisdags lade Kommunal i Jönköping ett skyddsstopp som

stannade busstrafiken och det blev avgörande – facket vann striden om avspärrningar i bussarna), utan om arbetsgivarna och myndigheterna fortsätter att avvisa kraven återstår inget annat än att vägra utföra arbetet utan skyddsutrustning.

Dagens kris blir långvarig och många av de tusentals jobb som nu dagligen försvinner kanske aldrig kommer tillbaka.

Krisen har tvingat S-MP-regeringen att tillfälligt ge upp åtstramningspolitiken, men grunden för regeringspolitiken, januariavtalets nyliberala punkter, finns kvar samtidigt som kommunerna och regionerna inte har dragit tillbaka de nedskärningar och varsel som har planerats för 2020. Istället hotar nya och större nedskärningar på grund av de minskade skatteinkomster som arbetslösheten orsakar och krisens kostnader.

För att stoppa detta och exempelvis attackerna på hyresrätten samt anställningsskyddet kommer det att krävas organisering och en beslutsam kollektiv kamp som går längre än tidigare. Arbetet för att bygga en sådan kamprörelse är mycket begränsad till nätet idag.

Men om vi är hemma idag och tvingas fira 1 maj på nätet är vi imorgon åter ute på gator och torg i kamp mot högerpolitik och kapitalism – för socialism och demokratisk planerad ekonomi för behov och en snabb, grön omställning.

Det är Rättvisepartiet Socialisterna och ISA:s (den internationella socialistiska organisation som RS tillhör) budskap på årets 1 maj. ■

ör att påminna om sin egen existens och få ökat anslag varnar Säkerhetspolisen (Säpo) för att utländska stormakter kan komma att utnyttja coronakrisen i Sverige för sina egna intressen. Som vanligt gav Säpo inga uppgifter om vilka stormakter man åsyftade.

Men det är klart att det var Ryssland och Kina som avågs, vilket fick M-ledaren Ulf Kristersson att kräva lagstiftning mot aktörer som kan hota svenska intressen. Vilka ”intressen” lät han vara osagt. Men det lät som ett eko av Trump.

I det nya kalla krig som utvecklas har den svenska regeringen och högerpartierna slutit upp bakom den amerikanska kapitalismen och Trump. Politiskt och militärt står Sverige numera närmare USA-imperialismen än på mycket länge. Och om det inte vore för pandemin skulle det så kallade försvaret tillsammans med bland annat amerikanska helikopterförband på nytt ha övat Nato-krig i maj-juni.

Den svenska kapitalismen och regeringen vill dock också vårda sina affärer med Kinas diktatur. Inte sällan blir det kryperi åt båda hållen. ”En stor insats för Sverige. Vi har mycket att tacka honom för”, sa dåvarande näringsminister Mikael Damberg (S) i juni 2017 om Li Shufu som äger Geely, det kinesiska bolag som är Volvo Cars storägare.

Men i takt med att rivaliteten har hårdnat mellan USA och Kina har regeringen och den blåbruna högern känt sig manade att höja tonen mot den kinesiska statskapitalismens investeringar i Sverige. Det kostar lite och ger poäng i Washington, men är även en följd av regeringens nationalism och blågula skydd av ”svenska företag”. Samma svenska företag som för övrigt investerar mer i andra länder än vad utländska företag investerar i Sverige.

V

ad som däremot fortfarande är helt ok är att välfärden och allmännyttans bostäder reas ut till inhemska och utländska bolag. ”Bostadsbrist och renoveringsbehov i miljonprogrammet lockar utländska företag och riskkapitalister att köpa hyreshus i Sverige. Och det svenska hyressystemet hjälper dem att höja hyrorna” (Dagens Nyheter den 31 december 2019).

Sedan år 1990 har mer än var fjärde kommunal lägenhet sålts till privata bolag, oftast ägda av riskkapitalister.

Det tyska riskkapitalägda bolaget Vonovia har efter köpet av amerikanska riskkapitalkoncernen Blackstones andel i Hembla (tidigare D Carnegie & Co) blivit landets största privata hyresvärd. Och bara i Stockholmsområdet beräknas marknadshyror ge de privata fastighetsägarna en extra vinst på fyra miljarder kronor. ■

Över 2 500 kulturarbetare har skrivit under ett gemensamt upprop där de pekar på att regeringens åtgärder för coronakrisen inte är tillräckliga. ”Vi faller mellan stolarna. Vi vill ha en långsiktig lösning. Det finns ett enormt behov av att ändra det här systemet i grunden” (svt.se 27/4).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2020 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

30 APRIL 2020 # 1 398

3

teringarna kan bli annorlunda än vad många läkare utanför intensivvården har varit vana vid.

Arbetsbelastningen börjar bli olidlig för vårdpersonalen som dessutom riskerar få sina sommarsemestrar indragna.

Sedan mitten av april har läget inom akutsjukvården i Stockholm stabiliserats. Drygt 1 000 patienter sjukhusvårdas för covid-19, lite drygt 200 av dem ligger på intensivvårdsavdelningar. Varje dag skrivs några ut – antingen på grund av att de förbättras eller för att de avlider – och några nya tillkommer.

JOHAN SAND, narkos- och intensivvårdssjuksköterska offensiv@socialisterna.org

E

ftersom det i hela akutsjukvården i Stockholm vanligtvis finns mindre än 3 000 vårdplatser, varav cirka 90 på intensivvårdsavdelningar (IVA), är det lätt att inse att sjukvården som helhet har fått ställa om. Allt som

kan vänta tvingas vänta, och all vårdpersonal som kan avvaras från normal verksamhet flyttas till att ta hand om covid-19-patienter.

Störst behov av förstärkning har intensivvården, där antalet vårdplatser har fyrdubblats.

Det är utan tvekan ett katastrofläge som råder i sjukvården i Stockholm. En katastrof är per definition enligt Socialstyrelsen: ”en allvarlig händelse där tillgängliga resurser är otillräckliga i förhållande till det akuta vårdbehovet, och belastningen är så hög att normala kvalitetskrav för medicinsk behandling trots adekvata åtgärder inte längre kan upprätthållas”.

Det akuta vårdbehovet kan tillgodoses i Stockholm, men de normala kvalitetskraven vad gäller all behandling som inte är akut kan inte upprätthållas.

Frågan om prioriteringar till intensivvården har varit uppe till

Foto: Johan Sand

”Platåfas” är inget lugn

diskussion i bland annat Dagens Nyheter.

Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO, den statliga tillsynsmyndighet som ska se till att sjukvården bedrivs i enlighet med gällande lagar och föreskrifter) har inlett en tillsyn av prioriteringarna till intensivvården på Karolinska efter rapporter om att patienter nekas intensivvård trots att det finns platser kvar.

Men covid-19-patienterna är en svårvårdad patientgrupp eftersom inga tidigare studier finns när sjukdomen är ny. Det faktum att covid-19-patienterna ofta kräver lång vårdtid på IVA gör att priori-

Den ökade arbetsbelastningen sliter hårt på vårdpersonalen. Inom intensivvården är arbetsveckor på 60 timmar och mer vanliga, med arbete dygnets alla timmar och återkommande växlingar mellan dagoch nattarbete, iklädd varm skyddsutrustning och munskydd som hos många ger en kvävningskänsla.

En oro som gör sig gällande bland vårdpersonalen är risken att sommarsemestrarna ställs in.

Många känner att de bara orkar med den nuvarande arbetsbelastningen en begränsad tid till, och om tillfället till återhämtning i form av sommarsemester rycks undan kommer de inte att orka jobba kvar.

Arbetsgivarorganisationen SKR har nyligen försökt få igenom ett avtal som kan flytta semesterperioden till december mot en extra ersättning på 7 500 kronor för varje flyttad semestervecka. De fackliga organisationerna har sagt nej. Enligt lag ska semester ges med minst fyra sammanhängande veckor under perioden juni till augusti. Alla inser att detta kommer att bli svårt eftersom ett ökat vårdbehov i spåren av coronaviruset kommer att kvarstå i månader.

Till det kommer det uppskjutna vårdbehov som bara ökar för varje vecka som planerad vård fortsätter att vara inställd.

Det går inte att skylla pandemin på någon enskild politisk kraft. Men det är helt klart att möjligheterna att både ställa om till katastrofläge – vilket har gått både snabbt och effektivt – och förmågan att gradvis återgå till normal vårdnivå hade kunnat underlättas om det inte hade sparats och snålats så mycket på den offentliga vården som har skett de senaste 20 åren, minst. ■

Seger: lika reseersättning i vården i Norrbotten Efter ett ramaskri från undersköterskor och allmänheten har region Norrbotten tvingats backa från sitt orättvisa ”rörelsetillägg”, där läkare gavs 1 000 kronor extra för att arbeta vid annat sjukhus med covid-19-patienter, medan undersköterskor inte fick ett öre extra. Striden visar att om facket blåser till strid finns all chans att vinna.

När personal skulle flyttas till den nya Covid19 IVA-avdelningen vid Piteå älvdals sjukhus upptäcktes att villkoren för olika personalgrupper var väldigt olika.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

I

förhandlingsrummet pratade Kommunal för döva öron från region Norrbotten, som styrs av Centerpartiet, Moderaterna och Norrbottens sjukvårdsparti. Men när fackförbundet gick ut på sociala medier spred sig inlägget som en löpeld. ”Strax före 05.00 rullar bilen från Sunderby Sjukhus. I bilen sitter tre passagerare som skall arbeta just denna dag på covid-IVA i Piteå. (...)

Alla får sin lön per månad utifrån respektive yrke (läkare, sjuksköter-

ska, undersköterska) (...) Men det är nu som någonting uppdagas! Två i bilen får ersättning (...) ett rörelsetillägg från Region Norrbotten (...)

1 000 kr/dygn respektive 500 kr/ dygn. Och vet ni vad? Den tredje passageraren, undersköterskan, får ett rörelsetillägg på 0 kr/dygn!”

På några få dygn nådde inlägget 45 000 människor och reaktionerna var överväldigande, av ilska mot regionledningen och av solidaritet med undersköterskorna.

Även Vårdförbundet krävde lika ersättning för alla yrkesgrupper (både gentemot läkarna och i solidaritet med undersköterskorna).

När fackliga företrädare dessutom signalerade att vårdanställda skulle vägra åka till Piteå var det sista spiken i kistan för regionledningen som tvingades pudla. Nu får alla

yrkesgrupper 550 kronor per dygn i rörelsetillägg.

Både Kommunals och Vårdförbundets ledning i Norrbotten uttryckte efteråt att det var ”sorgligt” att allmänhet och medias påtryckningar vägde tyngre är ”förhandlingar i slutna rum”. Fackliga segrar har

dock alltid sin grund i kamp och mobilisering; även segrar i ”förhandlingsrummet” bygger på beredskap från medlemmar och fackets ledning att gå ut i kamp om man inte får igenom sina krav.

I detta fall var hotet om arbetsvägran avgörande för att tvinga fram en förändring. ■

INRIKES

30 APRIL 2020 # 1 398

4

Hyresgästerna försummas under pandemin

Inte heller finns det ännu något tydligt beslut att stoppa alla coro­ narelaterade vräkningar. Vad som erbjuds för dem som inte har råd att betala hyran är främst anstånd med hyran och avbetalningspla­ ner, samt att bolaget kan hänvisa drabbade hyresgäster vidare till försäkringskassan och stadsdelar­ nas socialförvaltning, där hyres­ gästerna kan hoppas få del av ett bostadsförsörjningsstöd.

Foto: Johannes Lundberg

RS kräver ett stopp på vräkningarna och tre månaders hyresfritt.

Än så länge har inga initiativ tagits till något stöd för de hyresgäster som ofta hör till de hårdast drabbade av coronapandemins sjukskrivningar, varsel, permitteringar och tvärstopp för många osäkra jobb och därför ej kan betala hyran.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

H

är råder än så länge en öronbedövande tystnad från såväl regeringen som bostadsföretagen, även om både Sve­

riges Allmännytta och Fastighets­ ägarna hoppas kunna undvika vräk­ ningar och gärna vill se ett tillfälligt bostadsbidrag från regeringen.

– Vi är fast beslutna att inga ska behöva sägas upp av den anled­ ningen, säger Anders Nordstrand, vd på Sveriges Allmännytta till Fastighetsnytt, med hänvisning till coronapandemin.

– Vi inser allvaret och uppmanar alla som drabbas av svårigheter att betala hyran att höra av sig till oss, men har inga generella stöd att er­ bjuda, säger Svenska Bostäders kom­ munikationschef Anne Kuylenstier­ na Arnström till Offensiv.

Enligt Kuylenstierna är det hittills få av dessa hyresgäster som har hört av sig med sådana frågor, medan trycket från oroade småfö­ retagare än så länge sägs vara be­ tydligt större.

Till dem kan stöd också bevil­ jas efter en individuell prövning, där fastighetsägarna kan dra nytta av att regeringen har erbjudit sig att betala hälften av den hyresra­ batt som fastighetsägaren kom­ mer överens med hyresgästen om, en rabatt som för att få statligt stöd inte får vara mer än maxi­ malt halva hyran under perioden 1 april till och med den 30 juni 2020.

Att Robert Dicksons stiftelse i Göteborg uppmärksammas för att skjuta på årets hyreshöjning visar hur liten framgång Hyresgästför­ eningen har fått på sin uppmaning till hyresvärdarna att erbjuda ra­ batter.

Generositeten är betydligt större till de villaägare och bostadsrätts­ innehavare som har bolån. För dem har Finansinspektionen nu tillåtit bankerna att ge alla amorterings­ fritt ända till den 1 juli 2021. Skälet behöver heller inte vara inkomst­ bortfall på grund av coronaviruset.

Av storbankerna erbjuder Handels­ banken, Nordea och Danske Bank amorteringsfria bolån i sex måna­ der, Swedbank i tolv månader och SEB i tre månader.

Hyresgästerna är återigen dem som glöms bort. Som Rättvise­ partiet Socialisterna har påpe­ kat många gånger har staten en gigantisk skuld till alla landets hyresgäster, som i många år har straffats av en beskattning som är uppemot 3 000 kronor högre per månad jämfört med ägda bostä­ der eller bostadsrätter, samtidigt som flertalet fastighetsägare har mycket höga överskott.

Att inte Hyresgästföreningen har förmått att på allvar utmana denna enorma orättvisa är ett be­ drövligt svaghetstecken.

Men här och nu kräver Rättvi­ separtiet Socialisterna förutom ett klart och tydligt stopp för alla vräkningar tre månaders hyresfritt som en liten kompensation för detta och ekonomiskt stöd under coronapandemin.

Samma krav drivs på ett syn­ ligt och smart sätt av föreningen Ort till ort i Husby, vars initiativ till gula flaggor för vräkningsstopp och tre månaders hyresfritt lång­ samt sprider sig både lokalt och till fler stadsdelar.

– Vi träffas varje lördag i Fol­ kets Husby för att göra i ordning och dela ut gula flaggor. Hittills är det väl mellan 50 och 70 husbybor som har hängt upp dem på sina balkonger, berättar Ilhan Kelleci­ ouglu, ordförande för Ort till ort i Husby.

Det är ett initiativ som är väl värt att stödjas, särskilt då stora kollekti­ va manifestationer får vänta. ■

Vårdförbundet kräver krislägesavtal i Norrbotten

E

fter många veckor nu med en extrem arbetsbelastning krä­ ver Vårdförbundet i Norr­ botten att krislägesavtalet aktiveras.

– Gränsen är nådd för vad våra medlemmar klarar och då vill vi att krislägesavtalet aktiveras för att åtminstone få skälig ekonomisk ersättning till medlemmarna, säger Camilla Sundberg, ordförande för Vårdförbundet Norrbotten. ”Trots att Region Norrbotten be­ gär att personalen gör veckoarbets­ tider i nivå med krislägesavtal, ges inte högre ekonomisk ersättning eftersom regionen inte valt att ak­ tivera krislägesavtalet. Det är oac­

ceptabelt att utnyttja och anstränga personal såhär”, skriver Vårdför­ bundet i ett pressmeddelande.

Arbetspassen är ofta över tolv timmar långa, och anställda tving­ as resa långt för att arbeta på annan ort (se artikel på sid 3 om striden om reseersättning) – Familjesituationen påverkas och det kräver stora omställningar i var­ dagslivet för att få ihop livspusslet.

Det här måste hanteras mer profes­ sionellt av regionen och utifrån vårt gemensamma krislägesavtal, säger Camilla Eriksson Sundberg.

Krislägesavtalet mellan Vård­

förbundet och SKR tecknades den 26 mars och innebär bland annat att arbetstiden kan utökas till 48 timmar per vecka, och den anställ­ da får 220 procent av lönen per timme. Avtalet ger en större flexi­ bilitet för arbetsgivaren att använ­ da personalen, som i gengäld får mycket bättre betalt.

Regionen avvisar fackets krav med hänvisning till att ”arbetsmiljön skulle bli sämre”, men svarar inte på Vårdförbundets argument att veckoarbetstiden redan är i nivå med krislägesavtalet. ■ Jonas Brännberg

Personalen jobbar redan som under ett krislägesavtal – fast utan höjda löner.

Sundsvall: Skolan hotas av nya nedskärningar – stoppa ”sparplanerna”!

I

Sundsvall fortsätter skolan att vara i fokus för nedskärningar. Offensiv har tidigare skrivit om att det har tagits beslut om nedläggningar av bland annat byskolor, som planeras vara genomförda vid höstens skolstart.

I förra veckan rapporterade Sundsvalls Tidning (ST) att skolan riskerar en ny ekonomisk smäll. I en ny prognos för-

väntas underskottet bli 85 miljoner kronor 2020.

– Vi behöver anpassa vår kostym efter det elevunderlag som finns, säger Johan Lindqvist, ekonomichef i skolförvaltningen, till ST, som menar att all bemanning ska ses över.

Inte bara skolan har gått med underskott. Hela Sundsvalls kommun har spar-

planer på 300 miljoner kronor som enligt politikerna ska vara genomförda i slutet av 2021.

I förra veckan presenterade tjänstemännen ett förslag på olika åtgärder motsvarande 485,4 miljoner kronor, som berör alla områden i kommunen. Beslut om dessa neddragningar på 300 miljoner kronor pla-

neras att tas av kommunpolitikerna i juni.

Fortsätter den här utvecklingen står vi inför år av fortsatta nedskärningar och uppsägning av personal i Sundsvall.

Det behövs nu kamp för att kräva mer resurser till kommunerna, liksom att riva upp friskolereformen som är en stor anledning till problemen inom skolan. ■ Per Johansson

30 APRIL 2020 # 1 398

I korthet

Marknadshyror måste stoppas och för det krävs en mäktig gräsrotsbaserad kamp.

5

”Coronatesta landets lärare”

U

Stoppa

tbildning Folkhälsomyndigheten har nu utlovat att fler coronatester ska utföras på vårdpersonal, äldreomsorgspersonal och arbetstagare inom samhällsbärande yrken. Det sistnämnda kräver nu Lärarförbundet att förskollärare och lärare ska ingå i, skriver Lärarnas tidning den 25 april.

– Jag upplever att medlemstrycket är störst på förskolorna där man har svårast att följa övriga av folkhälsomyndighetens riktlinjer. En testning skulle där även kunna hjälpa till att dämpa oron för såväl vårdnadshavare som personal, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand till Lärartidningen.

Det är också svårt att i en skol- eller förskolemiljö införa de riktlinjer som Folkhälsomyndigheten har kommit med som gäller generellt i samhället. Därför blir tester extra viktigt.

Fria skolvalet sågas i ny rapport

För en vecka sedan tillsatte S-MP-regeringen den utredning som syftar till införandet av ”friare hyressättning”, ett första konkret steg för införandet av marknadshyra.

M

itt under pågående coronapandemi hoppas de kunna utnyttja situationen med att införa marknadshyra i mediaskuggan av covid-19 och när människors oro och uppmärksamhet har fokus på annat håll.

Detta sker i en period när tiotusentals hyresgäster förlorar sina jobb i spåren av den ekonomiska kris som stod för dörren och som har påskyndats med coronautbrottet.

Globalt och nationellt står vi inför en ekonomisk kris av 1930-talsmått, där människors möjligheter att betala dagens hyror begränsas.

Då väljer Stefan Löfven och regeringen att överföra ännu mer pengar från människors privata ekonomi till företagens skattkistor. Redan idag ökar antalet hyresgäster som inte har råd att betala hyran. Detta borde följas av tre hyresfria månader, men regeringens svar är istället att genomföra den mest omfattande kontrareform sedan hyresförhandlingarna infördes, vilket kommer att öka hyrorna med över 50 procent.

Höjda hyror drabbar alla, oavsett om du bor i storstad eller på landsbygd, ytterområde eller innerstad.

För landets tre miljoner hyresgäster vore marknadshyror en social och ekonomisk katastrof som kommer att öka segregationen och trångboddheten samt fördjupa fattigdomen och klassklyftorna.

Förslaget om marknadshyror saknar stöd hos 85 procent av befolkningen. Regeringens utredning om friare hyressättning riktar sig i första hand till nyproduktion, men syftet är att använda januariavtalets punkt 44 som en murbräcka mot hyressättningssystemet som

sådant. Det går inte att ha två separata system och på sikt kommer det innebära att landets hyresgäster förlorar rätten till förhandlade hyror och att makten över hyran helt övergår till bostadskapitalet.

Förlorarna blir hyresgästerna.

Det kommer att leda till ökade samhällskostnader med högre utgifter för bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd och social nödhjälp samt öka antalet vräkningar som ett resultat av hyresskulder.

För fastighetsägarna, de kommunala bolagen, privata företagen och riskkapitalet innebär det ökade vinster och nya marknader med stora möjligheter att tjäna pengar.

Vänsterpartiet klargjorde tidigt för regeringen genom Jonas Sjöstedt att de är beredda att fälla regeringen om de går vidare med marknadshyra, vilket hyresgästkollektivet välkomnar. Nu är det upp till bevis. Regeringen kommer att vilseleda och tala om nationell samling med hänvisning till pandemin.

Landets hyresgäster följer noga utvecklingen och hoppas att det inte är tomma tunnor som skramlar.

Inom Hyresgästföreningen har medlemsbasen visat på stor vilja till att bekämpa regeringens marknadshyra, men hyresgästföreningsbyråkratin har sedan januariavtalet sjösattes varit oförmögna att axla ansvaret och saknar viljan till att verkligen blåsa till strid för att stoppa marknadshyra. De är mer lojala med regeringspartiet S än med landets hyresgäster. ”Den bostadspolitiska stridens epicentrum återfinns på Västkusten. Den kan komma att påverka regeringsmakten”, skrev GT:s le-

Foto: Sari Hevosaho

marknadshyrorna R darsida i februari i år och fortsatte med ”Punkt 44: Det är namnet på den mina som kan bli den rödgröna regeringens slutliga fall”.

För hyresgäster och aktiva i Hyresgästföreningen krävs det nu att kampen organiseras underifrån. Stora protester planeras till den 12 september. Det finns ett skriande behov av en aktiv, kämpande och demokratisk hyresgästförening. I Västra Sverige pågår diskussioner om hur en sådan kan ta form som enar de kämpande skikt som finns inom och utanför Hyresgästföreningen.

Fokuset är att samordna den lokala kampen nationellt för att stoppa marknadshyra, ombildning och renovräkning, men också för att väcka diskussionen om vilket slags samhälle vi vill ha.

Vi ser ett skriande behov av en framtidsrörelse, med djärva initiativ, som vågar tala om hur bostadsbristen kan byggas bort, var pengarna finns för renoveringar utan hyreshöjningar, som kan peka på att det finns resurser i samhället bara de fördelades annorlunda.

Genom att förstatliga banker, bygg- och bostadsföretag under arbetarnas och hyresgästernas demokratiska kontroll och styre kan vi bygga ett nytt klimatanpassat miljonprogram med bra standard till låga hyror och göra hemmet till en självklar del av välfärden. ■ Några av undertecknarna: Kristofer Lundberg, 18 april­ kommitteens ledningsgrupp Pamela Möller-Ajani, ordf HGF Norra Helene Calner, ordf HGF Frölunda Marie Nordin, ordf HGF Mölndal Ove Qvicklund, HGF Östra Christel Rosengren, Ledamot HGF Angered Med flera

ädda skolan Utredaren för en likvärdig skola, Björn Åstrand, presenterade den 27 april sina slutsatser från den statliga utredningen, som är starkt kritisk till hur det fria skolvalet är utformat. Att klass- och invandringsbakgrund samt var i landet en råkar bo spelar ”en oacceptabel roll” för hur barnen lyckas i skolan, och utvecklingen har förvärrats av det fria skolvalet. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 27 april.

– Det är väldigt allvarligt att likvärdigheten brister i den svenska skolan. Det är också så att utvecklingen går åt fel håll när det gäller skolsegregationen. Det vi föreslår är att staten ska ta ett större ansvar för likvärdigheten i den svenska skolan och för arbetet mot skolsegregationen, säger Björn Åstrand till SR. Mer pengar till kommunala skolor och att köplatser till populära skolor slopas till förmån för kvotering och lottning är några andra saker som nämns i den utredning på 800 sidor som tagit två år att framställa. Rapporten slår också fast att: ”De fördelar som det decentraliserade skolsystemet var tänkta att ge har inte infriats”.

Covid-19: Fler långtidsarbetslösa

A

rbetslöshet Antalet långtidsarbetslösa spåddes öka redan innan coronakrisen, men antalet väntas nu öka explosionsartat och drivs upp av coronakrisens effekter. Enligt Arbetsförmedlingens beräkningar kan antalet öka med 70 000 och då ligga på över 200 000. Det skriver Sveriges Radio (SR) den 27 april.

– Cirka 150 000 personer har varit arbetslösa ett år i dag.

Coronakrisen gör att ytterligare 70 000 riskerar att hamna där, säger Arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén till SR.

Flyktingar oroliga: ”Katastrof här”

F

örvar Allt fler flyktingar som sitter inspärrade i förvar i väntan på utvisning till krig, förtryck, terror eller andra hemskheter har också covid-19 att oroa sig över.

De intagna rapporterar om hur inga förändringar i rutiner har skett, och att det är svårt att hålla avstånd till andra. Det larmar Ekot om den 26 april.

– Det är katastrof här. Det finns 30 personer här, på varje rum fyra. Ingenting [har förändrats]. Det är samma sak som innan. Personalen har inga munskydd, de har inga handskar på sig. Ingen skillnad, säger flyktingen Sheref på förvaret i Kållered utanför Göteborg till Ekot, där också hungerstrejker har organiserats i protest.

Coronakrisen slår hårt mot rennäringen

S

amer Cirka 2 500 samer beräknas vara beroende av inkomsterna från rennäringen. Men på grund av covid-19 har försäljningen av renkött kraftigt minskat då efterfrågan rasat, rapporterar Sveriges Radio den 26 april.

– Blir det långvarigt kommer det att få konsekvenser, och liksom andra branscher så är det väl troligt att vi också behöver någon slags hjälp, säger renskötaren Patrik Lundgren till SR. ■

INRIKES

30 APRIL 2020 # 1 398

6

året. Tusentals forskare och mil­ jontals klimataktivister med Greta Thunberg i spetsen har gång efter annan varnat för att naturen kom­ mer att utlösa förödande katastro­ fer inom en väldigt snar framtid om inte uppvärmningen stoppas.

För att hinna stoppa uppvärm­ ningen i tid krävs en genomgri­ pande omställning av ekonomin nu väldigt snart.

En rapport om den svenska upp­ värmningen från SMHI som drun­ knade i coronanyheter säger att Sverige är 1,7 grader varmare idag jämfört med 1800-talets slut. Värl­ den har samtidigt blivit 0,8 grader varmare, så uppvärmningstakten är dubbelt så snabb här. Halten koldi­ oxid i luften var fortsatt på väg upp­ åt under förra året.

Gemenskap och solidaritet – alltså socialism – är den nödvändiga vägen framåt för att leva i samklang med naturen.

Socialism:

klimatkatastrofer Första maj är arbetarnas dag för samling och gemenskap.

I år är bara formen annorlunda. Första maj är rödare än någonsin. Det är inte bara oro, sjukdom, hunger och död som ökar i världen idag. Det gror också en ny medvetenhet bland miljoner människor. En insikt om att det bästa skyddet mot virus är ett samhälle som bygger på gemenskap.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

S

ocialismens motto ljuder: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Kapitalis­ men däremot premierar egoismen, konkurrensen och att roffa åt sig på andras bekostnad. Det är bevisli­ gen så och därför finns de abnorma klassklyftorna där miljardärerna har tusentals gånger mer pengar än vad de rimligen kan göra sig av med.

Hur ser det ut nu under corona­ tider? Det sociala livet organiseras med distansering på ett helt an­ nat sätt än tidigare för att skydda de svagaste i samhället. Det som många har sagt var en fin tanke, men omöjligt att genomföra i prak­

tiken, är alltså genomfört – vilket visar att det går.

Men bara en indikation. Det­ ta skydd av de äldre och svaga är helt och hållet otillräckligt, torftigt, för sent och enbart tillfälligt. I ett socialistiskt samhälle skulle de sto­ ra delarna av ekonomin ägas och kontrolleras gemensamt med hu­ vudinriktning på att skapa bra väl­ färd åt alla. Det är en sådan sam­ hällsomställning vi nu måste börja diskutera och förbereda.

Vår första maj-paroll är ”Kapita­ lismen är sjukdomen”. Den kapita­ listiska ekonomiska mekanismen

bygger på konkurrens där svaga slås ut, monopol skapas och med en extrem kapitalkoncentration. Pro­ fiten till ägarna utvinns genom att arbetarna, de anställda, sugs ut. De får inte lön för hela sitt arbete, utan ägarna lägger beslag på en andel av det värde som arbetarna skapar.

Kapitalismens hela historia är historien om ständiga krascher.

Produktionen flyttar ständigt dit där lönerna är som lägst. Hjulen måste snurra snabbare och snabb­ are. BNP-tillväxten jämförs alltid med hur det var året innan. Det finns ingen långsiktig planering.

Ingenting i lager. Mer och mer sat­ sas på kortsiktiga aktieklipp och mindre på investeringar. Just-in-ti­ me-systemet blev totalt magplask när viruset slog till.

Foto: Natalia Medina

Bästa skyddet mot virus och

Företagen drivs till att ständigt hitta nya marknader som skapas oavsett behov: allt från sex till un­ derhållning och hälsovård blir bu­ siness. Alla måste köpa så mycket de kan hela tiden – när det inte kan göras, för att folk måste hål­ la sig inomhus till exempel, ja då kraschar systemet.

Kapitalismens hela historia är historien om ständiga krascher. Då arbetarna får för lite i lön i förhål­ lande till det värde de skapar leder det till en hysterisk överproduktion följt av en krasch. Bordet rensas.

Produktion slås ut. Och så börjar allt om igen. ”Naturen slår tillbaka” är det många som tänker våren 2020. Nu är inte naturen den andra och onda sidan i ett drama. Men det är knappast en nyhet att naturen kan utlösa okon­ trollerbara och för oss människor övermäktiga krafter om systemet rubbas.

Klimatet var tvärtom ett huvud­ tema i världspolitiken hela förra

Produktion av välfärd ger väldigt lite utsläpp av koldioxid jämfört med alla andra stora branscher: energi, textil, transport, byggindu­ strin, teknik med mera. Sjukvården och äldreomsorgen är de nya led­ stjärnorna. Respiratorer behöver så klart tillverkas, men den betydande delen inom sjukvården är persona­ len och deras kunskap.

Det var 100 år sedan arbetsdagen kortades sist. Med permitteringar idag visas att det går att dra ner på produktion, dela på jobben och ge arbetarna mer fritid. Just kortare ar­ betsdag med bibehållen lön behöver vara en del av en välfärdsbaserad klimatomställning.

Permitteringarna idag är bara en tillfällig manöver från staten och näringslivet för att rädda systemet.

Den socialistiska samhällsomställ­ ning som vi samlas för att prata om på första maj kommer att kräva en revolution. Staten är just en väk­ tare som försvarar kapitalisternas makt och system vilket blivit skri­ ande tydligt.

Corona har givit ett växan­ de skikt vittring på det livsviktiga med välfärdssystem och här ligger en groende kraft. När en majoritet av befolkningen har bestämt sig är fredliga, genomgripande och re­ volutionära förändringar möjliga.

I en socialistisk framtid kommer män­ni­skan återigen, som under vår långa förtidsfas, att kunna leva inte mot utan i samklang med naturen. ■

Påbörja en grön omställning av flyget – stoppa varslen

D

et skandinaviska flygbola­ get SAS varslar 5 000 hel­ tidsanställda, varav 1 900 i Sverige. Varslet omfattar 40 pro­

Foto: eGuide Trave / Flickr CC

Stödpaketen bör gå till omställning, inte direktörernas fickor.

cent av det totala antalet anställ­ da. Det är ännu oklart exakt vilka som varslas. Enligt ordföranden för Svensk Pilotförenings SAS-sektion,

Wilhelm Tersmeden, är det ”djupt sorgligt”, men säger i nästa andetag att ”det här är nödvändigt”.

och sämre pensioner. Men hoten mot jobb och villkor fortsatte, trots de vinster som SAS gjorde.

SAS, som har fått ungefär 1,5 miljarder kronor i statliga bidrag vardera av regeringarna i Sveri­ ge, Norge och Danmark och som ägs av bland andra storkapitalis­ ten Jacob Wallenberg, gör sig med personalen för att spara pengar då extremt få flygningar genomförs under coronakrisen.

Detta är inte ”nödvändigt” och det var inte så länge sedan som facken gick med på sänkta löner

De anställdas fackliga organisatio­ ner måste blåsa till strid för att inte personalen ska ställas på bar backe.

De enorma stödpaket som på nytt har utlovats till SAS måste gå till de anställda och bli en grundplåt för att varslen dras tillbaka såväl som till en påbörjad omställning av den klimatförpestande flygindustrin.

De varslade jobben borde nu istället ingå i en satsning på ett statligt omställningsföretag eller

en ny avdelning inom SAS, som med investeringar, utbildning och annat kan satsa på kollektivtrafik, järnvägstransporter med mera.

Detta måste naturligtvis ske under berörda fack och anställdas demo­ kratiska kontroll och styre.

Det är också nu guldläge för att omedelbart påbörja avvecklingen av Bromma flygplats till förmån för bostäder och välfärdssatsningar.

På så sätt kan vi minimera in­ rikes- och de inomnordiska flygen och istället påbörja den gröna om­ ställning som akut krävs. ■ Robert Bielecki

30 APRIL 2020 # 1 398

7

Offensiv minns berättaren PO Enquist PO Enquist var både västerbottning och socialdemokrat av den gamla stammen, och en fantastisk berättare. Det finns många skäl att uppmuntra till läsning och omläsning av hans romaner.

den andra om pingströrelsens framväxt i Sverige. Både den tillfällige diktatorn och den religiöse ledaren tvivlar på sina förmågor att övertyga och leda. Det är för övrigt ett drag de delade med Tage Erlander, svensk statsminister 1946-69.

PO Enquist refererade inte sällan till Erlanders dagböcker och statsministerns ständiga oro.

När PO Enquist 2008 gav ut Ett annat liv, där han skrev om sin alkoholism, fick det stor uppmärksamhet och boken hyllades. Det är en naken beskrivning av hans inre monolog-dialog och något han hade lyckats dölja även för sina närmaste vänner.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

P

I dessa trakter var kristendomen stark och dominerande, så tydligt i språket hos dem båda. Inte bara i språket, utan också i kunskapen om stränga moraliska regler. Men här fanns också arbetarrörelsens framväxt, hoppet om ett bättre samhälle här och nu, inte bara i himlen.

PO Enquist, en stark försvarare av välfärdsstaten, gick efter en längre tids sjukdom bort i helgen, 85 år gammal.

På 1950-talet var PO Enquist en av landets bästa höjdhoppare, i en tid där Benke Nilsson var Europamästare. Även som etablerad författare förblev PO Enquist sportintresserad och skrev om sport på

Han gav stöd till bojkotten av friidrotts-EM i militärdiktaturens Aten 1969 och var starkt kritisk till den moderna idrottens kommersialisering.

PO Enquists roman Musikanternas uttåg handlar om den lokala arbetarrörelsen, fackföreningar och strider, både klasskamp och inre konflikter.

Expressens kultursidor. Han gav stöd till bojkotten av friidrotts-EM i militärdiktaturens Aten 1969 och var starkt kritisk till den moderna idrottens kommersialisering.

Sekonden var den första av hans böcker som jag läste. Den byggde, som ofta med hans böcker, på verkliga händelser. En släggkastare som slog rekord efter rekord med sin egen slägga, men avslöjades med att den vägde för lite. Sekonden var släggkastarens son och medhjälpare.

PO Enquist var socialdemokrat hela sitt vuxna liv, en stark försvarare av välfärdsstaten.

I sin mest uppmärksammade bok på 1960-talet, Legionärerna, försvarade han den svenska regeringens beslut om utlämning av balter till Sovjetunionen 1945, eftersom de samarbetat med nazisterna under

Foto: Wikimedia Commons / CC

O Enquist dog i helgen, 85 år gammal, efter en längre tids sjukdom. Hans uppväxt och hans unga vuxna liv sammanföll med den svenska modellens framväxt från fattig-Sverige till välfärdsreformer.

Det är fantastiskt att både Sara Lidman och PO Enquist, mina svenska favoritförfattare, båda kom från byar i Skellefteå kommun. Att det fanns en plats som hette Hjoggböle, där PO Enquist växte upp, lärde jag mig i tidningen Norra Västerbotten. 10 mil nordväst ligger Missenträsk, Sara Lidmans by.

andra världskriget och sedan flytt till Sverige. Med boken gick han emot den borgerliga opinion av sympati gentemot de som utvisades.

På 1970-talet blev PO Enquist dramatiker med verk som översattes och spelade i många länder.

Själv såg jag pjäsen Chez Nous, om ekonomiska brott och korruption, den enda gång jag hittills varit på Dramaten.

Romanerna Livläkarens besök (1999) och Lewis resa (2001) är fantastiska historiska romaner.

Den första om hur den danska kungens läkare, Struensee, under några år blir landets diktator och

Både Olle Svenning i Aftonbladet och Göran Greider i Dala-Demokraten betonar i sina läsvärda krönikor efter PO Enquists död dennes socialdemokratiska tillhörighet.

Om det råder inga tvivel. Som socialdemokrat stod han dock snarare till vänster och att han skrev i Expressen och inte i en socialdemokratisk tidning gav honom faktiskt friare utrymme.

I sin recension 2013 av Åsne Seierstads bok om den nazistiske terroristen Anders Behring Breivik kritiserade PO Enquist att Fremskrittspartiet inte ställts till svars: ”Stor politisk energi har från norskt håll, från höger till vänster, ägnats åt att skapa brandväggar mellan Breivik och Fremskrittspartiet. Kanske för att partiet – numera – är statsbärande. Och det är sant, steget mellan ord och handling är avgörande. Men om orden är den kompost varur den onda plantan Breivik växer, så nog förvånar det i varje fall mig hur lätt dagens Fremskrittsparti har kommit undan Breiviks omfamning.

Han var ju trots allt en påläggskalv inom partiet.” ■

”Hela Sverige ska leva” – en ihålig regeringsparoll

Ö

stersundsposten hade den 25 april en artikel om bredbandsutbyggnaden i Bräcke kommun. Där är man nu uppe i en täckningsgrad på cirka 95 procent jämfört med cirka 84 procent för riket som helhet. Att Bräcke kommun nått en sådan hög täckningsgrad beror på ideella krafter, främst förra

Bilder: Mr Thinktank, Masrur Mahmood

Bredbandstillförseln kan inte överlåtas till privata händer.

kommunalrådet Erik Magnusson.

De sista åtta åren har han lagt ner över 5 000 timmar på fiberutbyggnaden. Hans fru säger att det gått dagar när hon knappt har sett honom.

Regeringen har satt upp ett mål om 95 procents bredbandstäckning år 2020. Hur har man tänkt uppnå det? Man kan inte förlita

sig på att ideella krafter som Erik Magnusson ska ställa upp. De krafterna finns inte överallt.

Jordbruksverket har i uppgift att ge stöd till bredbandsutbyggnad på landsbygden. Pengarna ska tas från landsbygdsprogrammet. Där inbegrips mycket annat, bland annat miljöersättningar. Intresset för miljöersättningar har varit större än beräknat. Jordbruksverket har då beslutat att dra in 500 miljoner kronor från andra stöd, däribland bredbandsutbyggnaden på landsbygd till förmån för betesmarker och slåtterängar.

Jämtland är en av Sveriges mest glesbefolkade regioner. Hur ser bredbandsutbyggnaden ut där?

Jämtland som helhet ligger långt från Bräckes 95 procent. I Strömsunds kommun har knappt hälften tillgång till snabbt bredband. I de

minsta byarna är siffran knappt över 10 procent.

Enligt kommunalrådet Susanne Hansson beror det på att privata aktörer inte är intresserade av att bygga ut i glesbefolkade trakter.

Där kan man helt enkelt inte tjäna nog mycket pengar. Strömsunds kommun har under åren satsat runt 100 miljoner kronor för en bättre täckning men skulle, enligt Susanne Hansson, behöva 74 miljoner till.

Bredband är viktigt för människor var de än bor. Samtidigt som utbyggnaden av bredband ligger i privata profitörers händer släcker Telia ner det analoga telefonsystemet och förlitar sig på det digitala mobilnätet. Det är inte heltäckande. Tittar man på täckningskartor ser man fullgod täckning i södra Sverige, längs norrlandskusten samt längs turiststråken upp till skidorterna.

Även Telia, som har bästa täckningen, har vita fläckar. Vita fläckar där folk faktiskt bor och verkar.

Utbyggnaden av telefonnätet, som nu monteras ner, ansågs en gång så viktig att staten ombesörjde den.

Parollen ”Hela Sverige ska leva” låter allt mer ihålig. Ska hela Sverige leva kan utbyggnaden av samhällsservice inte ligga i privata profitörers händer. Man kan heller inte hoppas på att fattiga kommuner ska bekosta den eller att lokala eldsjälar ska lägga ner tusentals timmar ideellt arbete.

Regering och riksdag måste ta ansvar för hela landet. Man får inte överlåta utbyggnaden av viktig infrastruktur på privata aktörer vars enda intresse är att tjäna pengar. Även folk i glesbygd behöver service.

Hela Sverige ska leva – bort med privata aktörer ur all infrastruktur! ■ Sigbritt Herbert

ANALYS

30 APRIL 2020 # 1 398

8

Storkonflikten 1980: Tio da I månadsskiftet april-maj är det precis 40 år sedan storkonflikten 1980 inleddes. Sammanlagt var 717 000 arbetare och tjänstemän indragna i de strejker och lockouter som under tio dagar skakade Sverige. Det var den mest omfattande klasstriden i Sverige sedan metallstrejken 1945.

Tv-rutan slocknade, två av Sveriges Radios tre kanaler tystnade. Då fanns det bara två tv-kanaler och tre radiokanaler, alla statliga. Tunnelbanan stod stilla och kungen fick be facket om lov för att flyga utomlands. Demonstrationerna på 1 maj 1980 blev rekordstora. I landet som helhet gick drygt 800 000 med i LO och Socialdemokraternas tåg (S var då inte samma borgerliga parti som dagens).

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

K

ampen tvingade de hökaktiga arbetsgivarna, som såg storkonflikten som en ”investering för framtiden” och därför provocerat fram den, att backa och gå med på fackens lönekrav. Men redan på hösten samma år inledde den dåvarande högerregeringen och arbetsgivarna en motoffensiv som inte besvarades av den fackliga ledningen och Socialdemokraterna. Det omskakande året 1980 kom därför att markera slutet för efterkrigstidens ”samförstånd” och välfärdsbyggen, och blev början på de rikas kontrarevolution med borgerliga systemskiften och växande klyftor.

I början av 1980 var Sverige som minst ojämlikt och toppdirektörerna fick nöja sig med att tjäna dryga 9 gånger mer än industriarbetarna, mot 60 gånger mer idag. Det var ingen given utveckling, utan blev bara möjligt efter att fackledningarna och S gick till höger och til�lät borgarna och arbetsgivarna att börja genomföra den politik som orsakat storkonflikten. När sedan S kom tillbaka till regeringsmakten 1982 fortsatte S det borgerliga systemskifte som hade påbörjats.

Storkonflikten år 1980 blev till en mäktig uppvisning av arbetarklassens styrka, vilket tog såväl politikerna, kapitalisterna som fackledningen och de socialdemokratiska topparna med överraskning. Stor-

etablissemangets tystnad bottnar i storkonfliktens utfall: kapitalisterna och det borgerliga etablissemanget vill inte bli påminda om nederlaget och därmed tvingas erkänna att kamp lönar sig.

Fackens ledning vill inte heller att det ska bli känt att den kollektiva kampen besegrade både arbetsgivare och regering, eftersom det omedelbart reser frågan om varför man inte använde denna seger för att hejda den nedmontering av välfärden – nedskärningar, avregleringar och marknadsanpassning – som därefter påbörjades.

Det är därför extra viktigt att dagens socialister håller den kamptradition som storkonflikten representerar levande.

Efter storkonflikten menade även borgerliga kommentatorer att såväl arbetsgivarna som regeringen hade lidit ett kännbart nederlag. ”Vad har löntagarorganisationerna uppnått, utom att demonstrera sin makt att tvinga SAF och regeringen på knä?”, skrev Dagens Nyheter i en tidstypisk ledare under rubriken ”SAF lämnades i sticket” (SAF, Svenska arbetsgivarföreningen, har idag ersatts av Svenskt Näringsliv). Enligt samma tidning var SAF-ordföranden Curt Nicolins supportrar under storkonflikten så få att de kunde rymmas i en telefonkiosk.

Facken hade visat sin styrka i

Kapitalisterna och det borgerliga etablissemanget vill inte bli påminda om nederlaget och därmed tvingas erkänna att kamp lönar sig. konflikten slutade med en moralisk seger för arbetarna. Arbetsgivarna, som envist hade stått fast vid ett nollbud, tvingades till sist att gå med på ett lönelyft på 6,8 procent.

Men storkonflikten blev också slutet för den gamla ordningen på arbetsmarknaden, präglad av arbetsfred och centrala förhandlingar inom ramen för en ständigt expanderande kapitalism.

Det kan tyckas förvånande att så lite har sagts och skrivits om storkonflikten år 1980. Skälen till

kamp, men ledningen hade ingen aning om hur segern skulle förvaltas. Paradoxalt nog kom år 1980 efter maj månad att därmed bli till en politisk vändpunkt högerut.

Den förödmjukade högerregeringen tilläts punktera avtalsresultaten med sitt åtstramningspaket; bland annat höjdes momsen på sensommaren 1980. År 1981 gjorde Socialdemokraterna upp med regeringen om att sänka skatterna för de högavlönade och avtalsrörelsen samma år

800 000 tog till gatorna den 1 maj 1980 i en mäktig klasstrid. Hundratusentals arbetare strejkade eller var lockoutade i vad som blev

resulterade i ett uruselt tvåårsavtal för arbetarna. Men inget kan dölja att storkonflikten 1980 visade att kamp lönar sig.

Storkonflikten år 1980 ägde rum i en helt annan tid än idag, vilket satte sin prägel på händelseutvecklingen. De globala makt- och styrkerelationerna präglades ännu av rivaliteten mellan ett stalinistiskt block under Sovjets ledning och ett imperialistiskt med USA i spetsen.

Det fanns fortfarande en livaktig arbetarrörelse. Nästan samtliga arbetare och tjänstemän var fackligt organiserade och Socialdemokraternas förborgerligande hade inte fullbordats.

Det fanns också en annan medvetenhet. Socialismen sågs av många som ett självklart alternativ till kapitalismen och det fanns starka förhoppningar om att den ”ekonomiska demokratin” skulle förverkligas under 1980-talet och att arbetarna skulle få makten på arbetsplatserna.

Till och med LO-toppen, som var under stark press underifrån, talade i termer av att ta makten över produktionen och företagen.

Dessutom hade kapitalismens guldålder i Sverige, under perioden

1945-75, precis tagit slut. En ny tid av ekonomisk stagnation och hårdnande klassmotsättningar hade inletts.

Kapitalismens guldålder hade gett facken och S-regeringarna (S styrde Sverige från 1932 fram till 1976) en möjlighet att genomföra långtgående sociala reformer utan att utmana kapitalismen och utan större mobiliseringar, vilket inte längre var möjligt från och med 1970-talets mitt.

Med några års fördröjning fick även Sverige känna av den globala kapitalistiska kris som bröt ut åren 1974-75. Åren 1976-77 var särskilt besvärliga. En stor del av den gamla svenska basindustrin slogs ut, som till exempel varvs-, textil- och klädindustrin.

Det borgerliga etablissemanget skyllde krisen på de påstått höga lönerna och företagen skar i sina kostnader genom massavskedanden. När sedan konjunkturen började vända uppåt steg vinsterna igen, men inte lönerna och investeringarna. År 1976 hade de borgerliga partierna, som då var bara tre – Centern, Folkpartiet (Liberalerna) och

Moderaterna – vunnit valet och bildat regering för första gången på drygt 40 år. Det i sig var också en signal om att en ny tid hade inträtt.

Den borgerliga regeringen från år 1976 lyckades, med minsta möjliga marginal, bli återvald år 1979.

Arbetsgivarnas uppblåsta brösttoner år 1980 representerade makt­ elitens revolt mot den offentliga sektorns framväxt och mot den nya arbetsrätt som hade utformats som ett svar på de många så kallade vilda strejker som genomfördes i början av 1970-talet.

Det var fråga om en kapitalistisk reaktion mot de många eftergifter man ansåg sig ha tvingats göra när det gällde sociala förbättringar.

Främst hoppades SAF på att kunna sätta stopp för alla fortsatta krav och diskussioner om hur arbetarna skulle ta makten över företagen. Kraven på att ta över ägandet av företagen var så omfattande att LO-ledningen kände sig tvingad att lägga förslag om så kallade löntagarfonder, ett vinstandelssystem som åtminstone på papperet skulle innebära ett stegvist övertagande av företagen.

LO:s usprungliga löntagarfondsförslag var en reformistisk utopi. Ka-

30 APRIL 2020 # 1 398

9

agar som skakade Sverige

hällsfarliga, eller rentav livsfarliga.

Redan på storkonfliktens första dag höjdes röster från borgarna och arbetsgivarna om att strejkrätten måste begränsas. ”Hade vi vetat att de fackliga organisationerna skulle använda strejkvapnet som de gjort denna gång hade vi aldrig accepterat den förhandlingsrättsreform som gav dem full strejkrätt”, sa exempelvis chefen för Statens arbetsgivarverk efter konflikten. Förhandlingsrättsreformen är den lag som år 1965 gav offentligt anställda tjänstemän rätt att strejka.

en styrkeuppvisning i vilken makt arbetarklassen har när den går ut i enad kamp.

pitalismen kan inte avskaffas stegvis via fonder, utan det krävs medveten klasskamp för en revolutionär förändring.

Löntagarfonderna var LO-toppens försök att hitta ett svar till kravet på socialisering (förstatliganden), en planerad ekonomi och kamp för att verkligen avskaffa kapitalismen. Genom att sätta klackarna i marken år 1980 hoppades kapitalisterna på att kunna inleda en ständig omfördelning av produktionsresultatet – från löner och offentlig sektor till vinster och privata förmögenheter. En politik som senare skulle kallas nyliberal blev ett av verktygen, men för att bana väg för total politisk kursändring måste facken besegras.

Arbetsgivarna dolde aldrig detta. SAF-chefen Curt Nicolin, från Wallenbergsfären, sa exempelvis att masslockouten av hundratusentals arbetare år 1980 var ”en investering för framtiden”, trots att den beräknades kosta verkstadsföretagen och ekonomin mångmiljardbelopp.

De dåliga avtalen åren innan 1980, med reallöneförsämringar samtidigt som vinster och aktieutdelningar ökade, gjorde att det bland arbetar-

na fanns en utbredd vilja att försöka ta igen lite av det man hade förlorat. Även regeringspolitiken fungerade som tändvätska. Den sittande högerregeringen hade sänkt skatter och avgifter för företagen och dessutom devalverat, minskat kronans värde, vilket resulterade i högre priser (inflation) särskilt från år 1979.

Inte minst arbetsgivarnas extremt provokativa agerande, där nollbudet ackompanjerades med påkostade politiska annonskampanjer, retade upp arbetarna. Tidningarna var fyllda med annonser där SAF skrek ut sitt budskap om att högre löner och ökade offentliga utgifter ruinerade Sverige.

I praktiken vägrade SAF att inleda några förhandlingar. Det var noll och inget annat som gällde från första stund. Arbetsgivarna hoppades att regeringen skulle stifta en tvångslag som innebar att de uppsagda avtalen skulle fortsätta att gälla under år 1980. Regeringen hade lekt med den tanken och ett tag trodde den dåvarande statsministern Torbjörn Fälldin (C) att han hade fått LO-toppens medgivande för en tvångslag.

Regeringen vågade dock inte.

Stämningarna och pressen underifrån gjorde det i det närmaste omöjligt för LO-ledningen att acceptera en tvångslag. SAF:s attacker på den offentliga sektorn bidrog till att för första gången förena LO:s två stora offentligfack Kommunal och Statsanställdas förbund, som idag heter Seko, med tjänstemännen på den kommunala och statliga sidan.

På den privata sidan hände det motsatta: LO:s samordning med privattjänstemännen bröt samman när PTK-ledningen (TCO:s privattjänstemannafack) gick ut och stödde ett samhällskontrakt – alltså en uppgörelse mellan staten, arbetsgivarna och facken – där facken gick med på noll i löneökning i utbyte mot några sockerpiller från regeringen.

Nedräkningen mot storkonflikten inleddes på allvar i mars 1980, när LO lade det första varslet i form av övertidsblockad. Strax därefter lade regeringen fram ett åtgärdspaket som bland annat utlovade prisoch hyresstopp samt vissa skattesänkningar under förutsättning att facken skrev på ett nollavtal.

Regeringens inhopp fick ilskan att växa än mer. Pris- och hyres­

stoppet var ett skämt, merparten av hyrorna år 1980 hade redan höjts och priserna hade höjts med 8 procent sedan avtalen hade sagts upp fem månader tidigare.

Den 2 april besvarade SAF LO:s övertidsblockad med varsel om masslockout av 750 000 privatanställda. Det var när lockoutvarslet presenterades som SAF-chefen Nicolin sa att ”det handlade om en investering för framtiden”.

Till en början skulle SAF:s masslockout inledas natten mot den 14 april, men efter medlarbud och diverse turer inleddes masslockouten den 2 maj, vilket gjorde att 1 maj blev en verklig kampdag med 800 000 demonstranter – en tiondel av befolkningen – enbart i LO- och S-tågen.

LO:s svar på SAF:s masslockout var att ta ut 100 000 arbetare i punktstrejker från och med den 2 maj. Men dessförinnan hade 14 000 offentligt anställda gått ut i strejk från den 25 april och nästan lika många hade lockoutats av de offentliga arbetsgivarna.

Så fort de offentligt anställda gick i strejk fylldes borgarpressen med artiklar om att strejkerna var sam-

Den styrka som facket och arbetarna visade under storkonflikten 1980 bidrog starkt till att kapitalisterna och övriga samhällstoppar, inkluderat S-ledningen, började se det borgerliga systemskiftet – marknadsanpassning över hela linjen – som en absolut nödvändighet för att kunna genomföra en omfördelning från löner och välfärd till vinster. Samtidigt påbörjades en serie åtgärder för att begränsa strejkrätten.

Efter segern mot SAF var det många arbetare som ville gå vidare och fälla regeringen. Men facktopparna tyckte att det räckte med att visa styrkan en gång. LO- och TCO-ledningen använde den tillfälligt stärkta auktoriteten som storkonflikten hade gett till att hålla tillbaka och avleda kamprörelsen som sedan uppstod på hösten 1980 mot regeringens krispaket och för nyval.

Varken facktopparna eller S-ledningen önskade ett nyval, utan stod i tur att påbörja en politisk högersväng. Det fanns därför ingen beredskap för att möta kapitalisternas och statens (läs regeringens) försök att snabbt ta tillbaka vad man tvingats ge i form av lönelyft i maj.

Med hjälp av inflation, räntehöjningar och sparpaket och sedan ytterligare en devalvering i början av år 1981 tilläts regeringen punktera storkonfliktens ekonomiska resultat, vilket åtminstone tillfälligtvis gjorde det svårare att mobilisera mot den högerpolitik som Socialdemokraterna kom att bedriva i regeringsställning efter att ha vunnit valet år 1982.

Den kanske viktigaste lärdomen av storkonflikten år 1980 är att även kampen för högre löner är politisk och ytterst gäller frågan om vilken klass som ska styra samhället.

Storkonflikten för 40 år sedan visade att arbetarklassen kan vinna framgångar genom kamp, men att inga segrar är varaktiga så länge kapitalismen består.

Därför måste också dagens kamp mot högerpolitiken, de rikas kontrarevolution, också bli till en kamp för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse – för demokratiska och kämpande fack och ett nytt arbetarparti. ■

INTERNATIONELLT

30 APRIL 2020 # 1 398

10

ILLVÄXT T K S I M (A) O EKON 2020 IMF /09

(B) 2020 IMF

2008

0% - 1%

-1,6 %

-2% - 3% - 4% - 5%

-3%

ril-juni. artal 2, ap v k r ä t k n u sens höjdp tember.

(A) Om kri l 3, juli-sep a rt a v k r e tt sen fortsä (B) Om kri

-6%

- 6%

Hur djup blir

depressionen?

Världsekonomin i chock och förlamning Chocken i världsekonomin är den värsta någonsin. 2,7 miljarder arbetare jorden runt – 81 procent av arbetskraften – har utegångs- eller reseförbud. Hundratals miljoner riskerar akut svält. Och ännu vet ingen hur djup eller långvarig depressionen blir.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

D

et kraftiga snabba raset och ett nytt oberäkneligt virus gör att alla prognoser blir preliminära. Stor osäkerhet kommer att prägla situationen även när utvecklingen börjar vända. Även organ som Internationella Valutafonden tvingas ha tre olika scenarier, varav deras värsta är att pandemin fortsätter även nästa år.

Redan står ekonomin helt stilla inom flera områden, särskilt turistoch besöksnäringen. Investeringar ligger nära noll i många branscher.

Aktiemarknaderna har rasat 20 procent eller mer i hela världen.

Skuldsatta länder närmar sig statsbankrutt.

Globala varningssignaler som SARS 2002 och finanskrisen 200809 ledde inte till någon förändring av officiell politik. Fokus var fortsatt på att tillfredsställa den parasitära finans- och aktiemarknaden. Skuldbergen slog nya rekord, liksom klyftorna mellan rika och fattiga. Väl-

färd och vård slaktades, jobben blev osäkra med lägre löner.

En procent av vad världens rikaste man (Amazonägaren Jeff Bezos) äger är lika mycket som sjukvårdsbudgeten i Etiopien med 100 miljoner invånare. Årtionden av nyliberal politik har lagt grunden för den nuvarande depressionen.

I januari trodde Internationella Valutafonden, IMF, att världsekonomin skulle växa med tre procent i år. Nu är prognosen att ekonomin krymper med 3,3 procent – eller sex procent, om nedstängningen fortsätter under det tredje kvartalet.

Det mer ”optimistiska” scenariot med en nedgång på 3,3 procent betyder ett fall med 4,5 procent per capita. Jämfört med 2019 motsvarar det 8 345 kronor mindre per invånare i världen, med störst effekt hos de redan extremt fattiga. FN:s avdelning för matprogram, WFP, varnar för att direkt svält kan drabba 265 miljoner människor, en katastrof av ”bibliska proportioner” enligt WFP:s chef.

Ytterligare krisrekord slås på alla områden: • Världshandeln krymper med mellan 13 och 32 procent under 2020, enligt världshandels­ organisationen WTO. •R åvarupriserna sjönk med 37 procent mellan den 20 februari och 20 mars, varav metall- och energipriser föll med 55 procent.

•N är inga köpare av olja fanns

och lagren är fulla tvingades oljebolag i USA betala sina kunder – negativa oljepriser för första gången i historien.

•U nder mars månad flyttade finanskapitalet 83 miljarder dollar från ”tillväxtländer” i Afrika, Asien och Latinamerika till rikare länder. Hittills är kapitalflykten fyra gånger större än under krisen 2008-09.

Krisen slår i alla delar av världen: • I en global undersökning i slutet av februari hade 75 procent av företagen redan någon form av störningar i leveranskedjan – och en majoritet av dem hade ingen plan B. • FN-organet ILO, som ska se över arbetares villkor, varnade den 7 april att 195 miljoner löntagare riskerar förlora jobbet, och över en miljard bli delvis arbetslösa eller få sänkt lön.

• I Afrika ingår 80 procent av alla löntagare i den informella ekonomin – lönen är vad som kommer in under en dag. Med nedstängning försvinner inkomsten helt.

• 22 miljoner har blivit arbetslösa i USA på några veckor, och prognosen är en ökning till 50 miljoner i maj. 35 miljoner av dem förlorar då också sin sjukförsäkring.

• Pessimismen sprider sig också i Europa. Inköpschefsindex, som länge använts för att mäta trender, har rasat från 26,4 i mars till 13,5 i april i eurozonen. För eko-

nomisk tillväxt ska index ligga på över 50.

Regeringar och centralbanker världen över har lanserat de största nödpaketen någonsin. Plötsligt finns det hundratals miljarder som i första hand går till storföretag och banker.

Men regeringarna har också sett sig tvingade att ge mer pengar till vården och införa olika sorter av ersättning för arbetslösa. Åtgärderna finansieras av att helt enkelt trycka upp mer pengar, något som de styrande hoppas tvinga arbetare och fattiga att betala senare.

Det finns få tecken på att ekonomin snabbt kommer att vända uppåt igen. Vi vet inte hur länge nedstängningarna kommer att pågå. Trycket att lätta på restriktionerna riskerar att starta nya infektionsvågor.

Skakade kapitalister kommer att starta produktion på en lägre nivå.

Glädjerapporter säger att Kinas ekonomi är igång igen, men en ekonomi på 60-90 procent av tidigare nivå innebär fortsatt kris. Export och import från och till Kina har rasat kraftigt, och många länder har Kina som största handelspartner.

Kapitalisternas veckotidning The Economist har en ”Överlevnadsguide för företag” som varnar för osäkerhet, oroliga konsumenter och nya hälsoregler. Tidskriften förutspår också en våg av sammanslagningar och övertaganden efter alla konkurser.

Den nationalism och protektionism som ökade kraftigt redan innan krisen har nu nått nya nivåer som kommer att fördjupa nedgången. En viktig motsättning bakom kapitalismens regelbundna kriser är att kapitalister och stora företag är nationella, men marknader, resurser och även produktionskedjorna är globala. Under 1930-talet fördjupade de protektionistiska åtgärderna krisen.

Kampen mellan de imperialistiska stormakterna USA och Kina, som också trappades upp redan innan krisen, är också ett stort hinder för återhämtning.

Washington och Peking pekar ut varandra som ansvariga för krisen, och utvecklingen av parallella system inom teknologi, finanser, makt och militär fördjupas. Flytten av produktion från Kina var redan på väg och ökar nu. Till exempel betalar Japans regering företag för att flytta tillbaka.

En annan faktor bakom ekonomiska kriser är vad kapitalistiska ekonomer kallar överproduktion och överkapacitet. Det betyder att kapitalet inte kan sälja sina produkter med vinst.

Det är ett faktum under kapitalismen att arbetarnas löner är mindre än värdet på vad de producerar. Kapitalisten köper arbete och får produkter som är mer värda.

Detta, förklarade Marx, är produktion av mervärde och vinster, kapitalismens drivkraft. Arbetarens lön räcker därför inte för att köpa det som produceras.

Konsumtionen står för mer än hälften av ekonomin i de flesta länder. I USA står den för 68 procent av ekonomin. Under de senaste decennierna har krediter, skulder och skattesänkningar delvis kompenserat för låga löner. Att miljoner nu står utan jobb eller lön, och de som har jobb inte längre kan eller vill låna, gör att konsumtionen inte kan fortsätta vara ekonomins motor och krisen därmed förlängs.

Den ekonomiska depressionen blixtbelyser kapitalismens absurditet och cynism: fabriker som producerar vapen och lyxprodukter stängs inte, medan det finns denna enorma brist på medicinsk utrustning. Och priserna på medicin och medicinsk utrustning stiger. Kapitalismen visar sitt verkliga ansikte, något som kommer att ha stor inverkan på medvetande och politik.

För socialister understryker krisen de stora möjligheterna att ändra produktion och ekonomi i en riktning som gynnar arbetare, fattiga och miljö.

Istället för att åter starta förorenande fabriker och produktion av icke-väsentliga varor behövs det demokratiska beslut och planering. Arbetstiderna kan minskas och arbetarnas kunskap användas för att omvandla produktionen.

Socialister, fackföreningar, klimatrörelser och sociala rörelser måste mobilisera, kräva demokratisk kontroll, för att avskaffa hela det kapitalistiska systemet. ■

30 APRIL 2020 # 1 398

11

Världens hungriga får inga stödpaket Coronakrisen har enorma effekter på samhällets alla skikt.

Inte bara förlorar människor sina jobb och inkomster: produktion och distribution av mat vi alla behöver för att överleva riskerar att helt slås ut. Matkrisen kan komma att bli ännu mer akut i stora delar av världen – vilket återigen visar på kapitalismens oförmåga.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

E

nligt FN:s siffror var det ungefär 815 miljoner som led av kronisk undernäring, alltså hungersnöd, innan krisen slog till.

I förra veckan sa World Food Program att på grund av coronakrisen riskerar 265 miljoner att svälta ihjäl; ifjol var det 100 miljoner. De menade att det är ”en katastrof av bibliska proportioner”, och precis som kapitalistiska kriser tidigare drabbar det här framför allt världens fattiga, särskilt i Afrika och Sydostasien.

Och hungersnöd och svält har länge varit ett av kapitalismens och klassamhällets mest brutala effekter.

Trots att det produceras tillräckligt med mat för att föda världens befolkning flera gånger om är detta inte ”lönsamt” för systemet. Istället utnyttjar man fattiga som billig arbetskraft för att överproducera mat till de rikare västländerna.

Varje år förstörs eller slängs runt 1,6 miljarder ton mat i världen. Det är drygt en tredjedel av all mat som produceras och motsvarar cirka 50 ton mat i sekunden, enligt siffror från Sveriges Natur.

Sedan coronakrisen tog fart har priserna på basvaror, som grönsaker, ris, vete och annat spannmål, ökat mer och mer. Det är en effekt av att stora delar av arbetsstyrkan som arbetar inom jordbruk och övrig matproduktion, samt den handelsoch logistikkedja som transporterar maten, inte kan eller får jobba.

Den kedjan är för övrigt också helt galen och klimatförödande, där varor kan transporteras kors och tvärs över hela världen för bearbetning, paketering och annat innan det når livsmedelsbutiken.

också eftersom de i många fall inte kan jobba.

44 procent i Indien jobbar inom jordbruk, men majoriteten kan inte jobba. Många miljontals har hamnat i extrem nöd, där de säger att ”det är inte corona som kommer att döda oss, utan hungern, svälten”.

Frukansvärda rapporter om att folk dör längs med gatorna har kommit de senaste veckorna, vilket sker i allt fler av världens fattigare länder. Även om det skulle finnas mat att köpa skulle många inte ha råd. I Sydafrika har desperata länsat matbutiker, kapat leveranser till stormarknadskedjorna och så vidare.

Landet har varit nedstängt i drygt en månad i en situation där en tredjedel av barnen hungrar i normala fall.

I Frankrike har köerna till soppköken börjat ringla sig mångdubbelt längre.

Skulle coronaviruset få spridning i Afrikas landsbygd, vars småbönder utgör 60-70 procent av kontinentens befolkning och producerar uppskattningsvis 90 procent av all mat som konsumeras i kontinenten (siffror enligt Africa Development Bank 2017 och Oxford Business Group), skulle matproduktionen där helt kollapsa.

När ebolaepidemin svepte igenom Västafrika odlades det ingenting på 40 procent av all jordbruksmark i de berörda länderna eftersom bönderna inte kunde arbeta, sälja sina varor etcetera. Om något liknande blir effekten av coronaviruset är det risk för att den redan stora hungersnöden och svälten snabbt och brutalt ökar och sprids i kontinenten.

Den största riskfaktorn för att smittas eller påverkas av coronaviruset och coronakrisen är att vara längst ner i klassamhällets pyramid.

Allt fler länder har ju helt stängt ner, vilket får dödliga effekter.

Man står mellan valet att jobba och bli smittad, eller isolera sig och förlora all inkomst. I Indien har jordbruket nästintill kollapsat då bönderna inte kan skörda sina grödor i brist på arbetskraft – och allt färre har råd att handla mat oavsett.

Indiska bönder tvingas nu låta vissa av sina grödor ruttna eftersom kostnaden för att skörda dem överstiger vad de skulle få in på att sälja dem i grosshandeln, men

FN uppskattade i en rapport från i höstas att 257 miljoner människor lider av hungersnöd i Afrika, varav majoriteten (237 miljoner) i Afrika söder om Sahara. UNHCR rapporterar exempelvis att miljontals inte har mat för dagen redan innan allt det här; 7 miljoner i Nigeria, 17 miljoner i det krigshärjade Jemen, 6,2 miljoner i Somalia, med mera.

Norra Afrika och delar av Mellan­ östern hade redan innan coronakrisen lamslagits av en massiv gräs­ hoppssvärm som åt upp enorma

265 miljoner riskerar att svälta ihjäl som ett resultat av kapitalismens coronakris.

mängder grödor, vilket enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisa­ tion (FAO) var ett resultat av klimatkrisen och ovanliga väderfenomen (bland annat ovanligt stora mängder regn).

Nu har en andra våg av denna svärm, som rapporteras vara 20 gånger större än den första, svept över regionen. Jemen och länderna kring Persiska viken är hårt ansatta, tillsammans med Kenya, Etiopien och Somalia.

Stora delar av regionens matproduktion slås alltså ut av klimatkrisens effekter, ovanpå coronakrisens effekter. Världens hungriga får ju inga stödpaket för att kunna överleva.

– Tajmingen är hemsk, eftersom grödorna just börjar komma upp nu i början av regnsäsongen. Och det är på samma gång som du har ett ökande antal svärmar i Kenya och Etiopien. Det rapporteras redan om hur grödornas skott blir ”hamrade” av svärmar. Så det är i princip över för dessa bönders grödor, säger Keith Cressman på FAO i ett uttalande den 18 april.

De på landsbygden i Afrika är också särskilt utsatta. I många afrikanska länder råder det stor brist

på tillgänglig sjukvård, tillgång till rent vatten, möjlighet till att tvätta händerna och övriga sanitära saker. Detta är mångdubbelt fallet på landsbygden, där infrastrukturen är ännu mindre utbyggd. Underliggande sjukdomar och undernäring kan dessutom öka risken att smittas.

Den största riskfaktorn för att smittas eller påverkas av coronaviruset och coronakrisen är egentligen att vara längst ner i klassamhällets pyramid.

Det är ofta väldigt billig arbetskraft som utnyttjas inom jordbruken, som migrantarbetare som jobbar på slavlöner och slavvillkor över hela världen, även i Europa; Spanien, Italien, Tyskland, Frankrike med flera länder.

Tyskland har dock börjat göra undantag, där de i vissa områden har öppnat gränserna – men bara för den billiga arbetskraften att komma in och jobba på sparris­ odlingarna. Och den 11 april var det en rumänsk arbetare som dog i sitt slavarbete att skörda. Personen kom inte ens in till sjukhus, utan dog i den barrack han bodde i.

Därför är det så billigt att pro-

ducera dessa varor: det är en industri som bokstavligen går över lik, ett system som dödar för att hålla igång ”ekonomin”.

Coronakrisen blixtbelyser behovet av en annan sorts planering av all produktion och distribution av varor och tjänster, särskilt mat. Det kapitalistiska systemet är genomruttet och medvetenheten om att det krävs ett helt annat slags samhälle kommer att öka bland allt fler ju längre krisen fortskrider.

Covid-19-pandemin kan också följas av fler pandemier av olika slag i framtiden. Det går inte att lita på att det här systemet, där profit går före allt annat, ska kunna förse världens befolkning med mat, tak över huvudet och vård- och omsorgsbehov. Det har coronakrisen visat med all önskvärd tydlighet.

Det krävs en global socialistisk samhällsomvandling, där ägande av livsmedelsindustrier, storföretag och banker styrs och kontrolleras demokratiskt underifrån av världens arbetarklass.

Det behövs en grön omställning av all produktion och distribution av varor, energi, service och tjänster i samhället. ■

INTERNATIONELLT

30 APRIL 2020 # 1 398

12

Allt fler ansluter sig till RentStrike2020-rörelsen som organiserar hyresgäster i kamp för sina hem. Över tre miljoner har skrivit under uppropet.

Coronaviruset lamslår Ecuador.

Ecuador – ett av världens hårdast drabbade länder

E

cuador är ett av de latinamerikanska länderna som har drabbats hårdast av coronaviruset, som kom till landet i februari. Sedan dess har smittan spridit sig till tusentals människor; den officiella siffran är knappt 23 000 smittade och 576 döda, men det är med största sannolikhet betydligt fler som har dött. Enligt en analys gjord av The New York Times kan dödssiffran vara upp till 15 gånger högre. I staden Guayaquil har döda kroppar legat på gatorna och i hemmen, och begravningsbyråerna har så fullt upp att det inte går att boka begravningar hos dem.

USA 1 maj: Hyresstrejk!

Den pågående kollapsen av USA:s ekonomi i kölvattnet av covid-19 har skakat om arbetarklassens liv. Oron för viruset förstärks av ekonomiska bekymmer: Hur ska hyran betalas? Hur ska vi ha råd med mat och sjukvård?

ROB BROOKE international socialist alternative

Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA)

E

n del hyllor i mataffärerna gapar fortfarande tomma, samtidigt som priserna skjuter i höjden. Under april tog pengarna slut för miljontals.

Långa köer till soppköken och matbanker påminner om den svåra ekonomiska depressionen på 1930-talet.

Empire Food Bank i Santa Rosa, Kalifornien, som brukade dela ut 650 mål mat om dagen, delar för närvarande ut 120 000 mål mat om dagen – och den siffran förväntas fördubblas. Miljontals arbetare besöker dessa ställen för första gången i sina liv.

Uppmaningen till hyresstrejker från den 1 maj har därför fått stöd.

Omkring tre miljoner har undertecknat RentStrike2020-namnlistan, och tusentals har gått med i hyresstrejkgrupper på Facebook i flera städer.

Hyresgäster i hela USA tar redan nu saken i sina egna händer. Från Los Angeles till Boston organise-

rar hyresgäster möten online och via telefon.

I april kunde ungefär en tredjedel av hyresgästerna inte betala sina hyror, och tusentals dagligvaruaffärer, hotell och snabbmats­kedjor betalade inte heller några hyror. Nu blir det emellertid lite annorlunda då många hyresgäster väntar på tillägget på motsvarande 6 000 kronor på a-kassan (detta är ett extra federalt stöd till arbetslösa på upp till 6 000 kronor i veckan som ska betalas ut i högst fyra månader).

Många arbetare, inklusive de papperslösa, kommer sannolikt inte få att något ekonomiskt stöd.

Hyresstrejk 2020 är en kampanj som baseras på organisering. Den argumenterar inte för att alla helt enkelt ska sluta betala sina hyror.

Rörelsen handlar istället om att folk organiserar sig tillsammans och agerar kollektivt till försvar av sina hem. Hyresgäster agerar redan nu kollektivt för att förhandla fram hyressänkningar.

Detta är inte någon hyresavbetalningsplan, i likhet med vad så många hyresbolag marknadsför, vilket skulle göra alla hyresgäster djupt skuldsatta.

Hyresstrejk 2020 argumenterar för att hyresgäster bör gå samman och vinna majoritet i sina bostadsområden för en betydande hyressänkning. Denna hyressänkning kan bli en 25- eller en 50-procentig sänkning, vad helst som hyresgästerna anser att de rimligen kan betala för att överleva.

Hyresstrejk 2020:s krav på ett hyresstopp utan några hyresbetalningsanmärkningar eller ackumulerade hyresskulder, tillsammans med ett lånebetalningsstopp, är den omedelbara politiska lösning som krävs på denna kris. Såvida inte tillgång till a-kassa görs verkligt allmän kommer många individer och familjer att lämnas åt sina öden.

Denna rörelse är en kamp för att förhindra att hyresgäster bestraffas för coronaviruset. Vi är också för ett federalt stöd till små hyresvärdar som kan bevisa att de är beroende av hyresintäkterna för sina grundinkomster.

Under sommaren och hösten kommer det att äga rum många strider för att folk ska få bo kvar.

Detta kommer att bli en priori-

tet. En ”Kan inte flytta, kommer inte att flytta”-rörelse skulle skapa stora sympatier bland alla de vars liv har omkullkastats av etablissemangets undermåliga respons på covid-19-hotet.

Massorganisering runt omkring vräkningsärenden, både i domstolen och utanför bostäderna för de vräkningshotade, kan få ett omfattande lokalt stöd.

Hyresgäster måste organisera sig.

De måste förbereda sig för en utdragen kamp under de kommande månaderna. Vi har inte råd med de gamla hyresnivåerna.

Vi har inte råd med ett system som sätter lönsamhet före folks hälsa och välbefinnande. Vi behöver en socialistisk framtid. ■

international socialist alternative

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

I Latinamerika och Karibien är dödssiffran minst 8 400 personer och minst 172 000 är smittade. Det är svårt att veta exakt då flera länder i regionen inte har komplett information. Många av dessa länder har ett undermåligt sjukvårdssystem som nu riskerar att kollapsa totalt, och i ett försök att undvika detta har regeringarna beslutat om utegångsförbud så att de som redan är sjuka inte kan smitta de som är friska.

I Ecuador får inte befolkningen lämna sitt hem mellan klockan 14 och 05, förutom om man har ett samhällsbärande arbete, behöver skaffa mat eller vård, och då behöver man använda mask och handskar.

Det här är andra gången på ett halvår som folket i Ecuador tvingas lyda ett utegångsförbud. I oktober 2019 införde regeringen utegångsförbud under kvällen och natten, som svar på de enorma protesterna ledda av ursprungsbefolkningen mot regeringens nedskärningar efter lån från Internationella valutafonden. Protesterna tvingade ändå landets president Lenín Moreno att ta tillbaka nedskärningsplanerna, men då hade redan åtta personer dödats under protesterna.

Effekterna av pandemin kommer att innebära den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930 i Latinamerika och ytterligare 29 miljoner människor i regionen riskerar att bli extremt fattiga. Det kan ta upp till två årtionden innan Latinamerika och Karibien återhämtar sig från krisens sociala följder, varnar FN. ■ Louise Strömbäck

30 APRIL 2020 # 1 398

13

Hongkong: ”Ett modernt slaveri” Socialist Action kräver reger­ ingsinvesteringar för bygget av eller utökningen av redan existerande offentliga inrättningar för att möj­ liggöra för migrantarbetare att stu­ dera, använda internet, hålla möten och ha fritidsaktiviteter under säk­ ra och hygieniska förhållanden.

Det finns för närvarande om­ kring 87 000 tomma hotellrum i Hongkong till följd av kollapsen för turismen med ”spökhotell” över­ allt. Dessa hotellrum borde som en omedelbar krisåtgärd erbjudas åt migrantarbetare för att få en kostnadsfri tillflyktsplats ett dygn i veckan från deras dagliga klaus­ trofobiska arbetsvillkor. Hotellin­ dustrin kräver i likhet med andra kapitalister ett regeringsunderstött räddningspaket, men vi säger att det inte borde anslås några statliga pengar utan en fullständig offentlig kontroll över och tillgång till dessa resurser.

Vi kräver att regeringens särskil­ da stöd på dryga 13 000 kronor till alla bofasta invånare också borde komma migrantarbetare till del.

Pandemin lägger större bördor på hushållsarbetande migrantkvinnor. ”Jag har inte haft en dag ledigt på två månader på grund av coronaviruset”, säger Seputih, en indonesisk hemhjälpsarbetare. ”Min arbetsgivare betalar mig för en dags ledighet, men i verkligheten finns ingen ledig dag.

Jag går för min hälsas skull med på att inte ta ut den.”

VINCENT KOLO & XIAXI CAI international socialist alternative

S

Socialist Action (ISA Hongkong)

öndagar, en obligatorisk ledig dag för hembiträden, har ti­ digare varit deras enda chans till vila, avkoppling och möten med vänner. Men de är under Hongkong­ regeringens påtryckningar på att stanna hemma permanent låsta till sina arbetsplatser i andras hem. En del har hotats med uppsägning av sina arbetsgivare, som sagt att de kommer att få med sig viruset hem till dem om de tillåts att gå ut på sön­ dagarna. Ändå tillämpas inte samma logik när hembiträden skickas ut för att handla eller rasta hunden.

Coronaviruset har varit ett hårt slag mot arbetare överallt med re­ strik­tio­ner, nedläggningar och för­ lorade inkomster. Men de fattigaste och mest utsatta sektorerna av ar­ betarklassen bär de tyngsta börd­ orna. I Hongkong utgörs de skikten av de 400 000 migrantarbetare som mestadels kommer från Indonesien

och Filippinerna. De ställs inför en kraftigt utökad arbetsbörda, längre arbetsdagar och ännu fler restrik­ tioner av deras frihet och privatliv.

Självisoleringen innebär för hem­ biträden mer arbete än någonsin, men förstås utan extra betalning.

Arbetet har fördömts som ”mo­ dernt slaveri” i otaliga globala stu­ dier, även om deras motsvarigheter i Saudiarabien och andra gulfstater ställs inför ännu hårdare, mer för­ tryckande arbetsvillkor. ”Jag har mycket mer att göra nu därför att arbetsgivarens son inte går i skolan”, säger Seputihs indone­ siska medimmigrant och vän Vant.

Barnpassning är i likhet med andra hemhjälparbetares villkor en del av hennes jobb. Över hälften av de hemhjälps­anställda uppger i en nyli­ gen genomförd studie av Asian Mig­ rants Coordinating Body (asiatiska

migrantarbetares samordningsor­ gan) att deras arbetsbörda har ökat sedan början av virusutbrottet.

Den strikta inneboenderegeln, en enormt förtryckande och invasiv lag även under normala tider, har blivit mer outhärdlig under virusut­ brottet. Hemhjälpsanställda – som ofta inte har sina egna privata rum – är enligt lag tvingade att bo hos sina arbetsgivare. Straffen för brott mot den lagen är dryga böter, fäng­ else och utvisning. Det finns ingen möjlighet att ”gå hem” efter arbets­ dagens slut. Lägenheter i Hongkong är bland de minsta i världen.

Halva världen upplever en slags ”lappsjuka” genom långvarig ihop­ trängning på små utrymmen, vilket drabbar den psykiska hälsan. Men detta blir ännu värre för den som inte är en familjemedlem, utan en ”piga”. Hembiträden kan komma att bli hushållets stötdämpare då stäm­ ningen i hemmet försämras. ”De flesta av mina vänner är de­ primerade på grund av denna si­ tuation”, säger Seputih. ”Det finns till exempel ingen frihet, om du vill ringa till din familj i byn [i Indone­ sien] måste du vänta på att arbets­ givaren går ut för att handla först.”

Pandemin har tillsammans med den kapitalistiska recessionen utlöst

Foto: chinaworker

De extremt exploaterade hushållsarbetande migrantarbetarna i Hongkong drabbas hårt av coronakrisen. Socialist Action kämpar för förändring.

en våg av ekonomisk förstörelse och avskedanden i global skala, inklusi­ ve i Indonesien och på Filippinerna, vilket sätter ett ännu starkare tryck på Hongkongs migrantarbetare. De är rädda för att få sparken och att bli infekterade, vilket i många fall leder till avskedanden.

På Filippinerna har 500 000 jobb redan försvunnit under de två senas­ te månaderna. Indonesiens regering varnar för att covid-19-krisen kan leda till att 5,2 miljoner jobb försvin­ ner och att ytterligare 3,8 miljoner invånare hamnar under fattigdoms­ gränsen. Det här är samhällen utan några skyddsnät eller a-kassor: inget jobb, inga pengar. Migrantarbetarna i Hongkong var även innan denna kris ofta huvudförsörjarna för sina familjer hemma, även sina barn. De­ ras utbildning, sjukvårdskostnader och ekonomiska överlevnad hänger på de inkomster som deras mödrar kan få i Hongkong.

Socialist Action (ISA i Hongkong) kräver ett omedelbart återinförande av migrantarbetarnas vilodag. Men detta nödvändiggör också en ny politik för att få slut på den vanhe­ drande hänvisningen av hembiträ­ den till att samlas på gångbroar och i parker eftersom det inte finns någ­ ra platser de har råd att samlas på.

Regeringens skamliga snåljåps­ politik för migrantarbetare måste skrotas – börja med inneboende­ regeln och tvåveckorsregeln (som tvingar migranter att lämna Hong­ kong efter 14 dagar om de får spar­ ken och inte kan få ett nytt anställ­ ningskontrakt). Båda reglerna är socialt polisiära åtgärder som av­ sevärt begränsar migrantkvinnors rättigheter och rörlighet.

Migrantarbetarnas lägsta tillåtna lön på drygt 6 000 kronor per må­ nad, som är normen snarare än ett minimum, behöver höjas. Socialist Action kräver att migranter inklu­ deras under minimilönelagen, för avskaffandet av denna diskrimine­ ring en gång för alla.

Migrantarbetare behöver i lik­ het med resten av arbetarklassen i Hongkong organisera sig i fack­ föreningar och politiska organi­ sationer för arbetarklassen för att kunna få till stånd kollektivavtal, genomföra strejker och försvara sina rättigheter. Men de bör inte lämnas att ensamma stå upp för sig själva.

Vågen av nybildade fackförening­ ar i Hongkong, som fortfarande är i sin linda, behöver nå ut till och erbjuda solidaritet med och en gemensam facklig apparat också för migrantarbetare, inte separata migrantfackföreningar. De utgör de tio procent mest exploaterade av Hongkongs arbetskraft, men delar också rika erfarenheter av arbetar­ kamp på den asiatiska kontinenten, något som de framväxande fackför­ eningarna saknar och behöver.

Endast en gemensam kamp från alla arbetare oavsett nationalitet kan stå emot den våg av attacker på arbetares fri- och rättigheter, jobb och levnadsvillkor som har släppts lös av denna kris. ■

KULTUR

30 APRIL 2020 # 1 398

14

berättigade kritik mot förhållandena i G.W. Zoo driver den koleriske och lynnige Joe Exotic till vansinne. Han häver ur sig en massa grova hot och hat mot Baskin i varje avsnitt och visar video där han fiktivt skjuter huvudet av henne.

Han anklagar även henne för att ha mördat sin förre man och matat sina tigrar med kvarlevorna. Även detta illustrerar Exotic i en video.

Jag drar paralleller till den lika narcissistiske Trumps mässande av ”Lock her up” i sin kampanj mot Hillary Clinton.

Tiger King visar upp ett Trumpland i miniatyr, en freakshow där vilda djur och fattiga människor utnyttjas.

Tiger King

vårens streamingssnackis Tiger King: Mord, Förödelse och Galenskap titulerar Netflix sin största succé någonsin. Var verkligen detta underhållning jag skulle lägga ned någon tid på i coronatid? Netflix tyckte helt klart det. ”You’ve never seen anything like it.

Big Cats, Rivalry, Murderplots and Mayhem!” Textinramning av en stor bild på en cowboy/storviltsjägare i blonderad hockeyfrilla utrustad med gevär och en Shere Kahns tassar på ryggen. En Big Cat? Jag lovar!

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

O

kej, jag kan kolla upp det första avsnittet men inte sju tänkte jag... Nu har jag, eh, sett hela serien inklusive extraavsnittets välbehövliga eftersnack och tja, vad ska man säga?

Så många trådar! Var ska man börja? Bakgrunden, Joseph Allen Schreibvogel, senare Joe Exotic, född 1963, växer upp i Kansas och Texas tillsammans med föräldrar och en yngre bror. Som femåring blir han utsatt för en våldtäkt. I Eastvale, Texas får han jobb inom polisen och avancerar märkligt snabbt till polischef enbart 19 år gammal.

Engagemanget inom polisen blir dock kortvarigt då han i förtvivlan kraschar en polisbil sedan en kusin avslöjat för hans föräldrar att deras son är bög. Joseph skadar sig allvarligt och det är under en lång rehabtid i Florida som hans intresse för exotiska djur föds. Han återvänder till Arlington, Texas och driver i tio år en djuraffär med sin bror Garold. År 1997 kommer Joseph i onåd med myndigheterna för gayaktivism sedan han bland annat de-

korerat staden med stjärnbaneret i hbtq+-rörelsens regnbågsfärger.

Samma år dör Garold i en trafikolycka. Joseph säljer sin djuraffär och köper tillsammans med sina föräldrar ett stycke mark i Oklahoma. Där bygger han upp en djurpark som två år senare invigs som Garold Wayne Exotic Animal Park (G.W. Zoo), idag Greater Wynnewood Exotic Animal Park.

Joseph driver djurparken i tjugo år under alias Joe Exotic. Han utvecklar alltmer en ”grandios” personlighet som vill synas och bli kändis. Han säger sig vara den som har flest tigrar, uppemot 200, och vara kungen på att hantera dem – ”The Tiger king”.

Egot växer med hjälp av de miljontals dollar han tjänar på den kommers och exploatering han utsätter människor och djur för.

Han använder tigrarna som avelsdjur och säljer ungarna dyrt till djurparker och privatpersoner runt om i USA. Barnfamiljer på utflykt till G.W. Zoo erbjuds att mot extra betalning kela och fotograferas tillsammans med tigerungarna. Joe

Exotic syns njuta i strålkastarljuset när han skrävlande visar upp sig i sin mixade utstyrsel som beväpnad Tiger King-cowboy. Men det räcker inte. Mycket vill ha mer!

Tv-journalisten Rick Kirkham har både ett rykte som erkänd yrkesman, men också med ett tidigare kokain- och crackmissbruk i sin ryggsäck. Han får jobbet att överföra Joe Exotics podcast även till tv-mediet. Rick sänder en dagbok över vad som händer på G.W. Zoo med Joe Exotic i huvudrollen.

Samtidigt intervjuar han också personal och planerar för en egen dokumentärfilm. Men Joe vill stå i centrum och det kommer till en konflikt som följs av att djurparkens tv-station brinner ned och Rick Kirkham flyr fältet.

Formatet plockas då upp av Eric Goode, en man med mycket på sitt cv. Konstnär i samarbete med Andy Warhol på 1960-talet, entreprenör, skapare av klubb- och hotellkoncept, men också beskyddare av utrotningshotade djur och dokumentärfilmare.

Han och Rebecca Chaiklin skriver ett manus som tas upp, finansieras och produceras av Netflix och resten är historia, tv-serien Tiger King.

Serien berättar i sex plus ett avsnitt historien om rivaliteten mellan privata djurparksägare i USA med fanatisk fascination för stora kattdjur – i synnerhet tigrar. Det finns idag fler tigrar i burar i USA än vad som finns i fritt tillstånd i

världen. Tv-dramatiken byggs upp kring excentriska djurparksägaren, narcissisten, polygamisten Joe Exotic – gift med tre olika män – och hans kampanj mot Carol Baskin.

Baskin betecknar sig som djurrättskämpe och en befriare av tigrar, samtidigt som hon också äger en kommersiell djurpark med tigrar i bur. Motsägelsefullt? Hennes ”Big Cats Rescue” försvarar sig med att dessa ”befriade tigrar” idag inte skulle klara av att släppas ut i naturlig tigermiljö.

Carol och hennes man tycks också vara nöjda dollarmiljonärer med denna omständighet. Hennes

Serien inramas av denna huvudhandling, men innehåller så mycket mer av trash i en sörja av utnyttjande av djur och människor. I ett konkurrerande tigerzoo som drivs av Baghavan Antle utnyttjas unga djurintresserade kvinnor som vill få åtråvärda arbetsuppgifter sexuellt då det förutsätts att ligga med Antle för att få jobba med tigrarna.

Joe Exotic i sin tur rekryterar en del av sin personal från fängelser. Människor som har avtjänat sina straff, men har svårt att få ett arbete, hamnar i stort beroendeförhållande till Joe Exotic, som hunsar och kör med dem. Några regler för arbetstider och arbetsmiljö verkar inte finnas.

Tigrarna utfodras med utgångna köttprodukter från Walmarts i transporter från vilka även den fattiga delen av personalen fyller dagens matlåda.

Tiger King visar upp ett Trumpland i miniatyr, en freakshow där vilda djur och fattiga människor utnyttjas.

Galet så att det blir till en tragikomisk voyeurunderhållning. Värt att se? Tja, ”gapa av förvåning och skaka på huvudet”-faktorn är stor och du kan hänga med och kommentera i snacket på skolan eller jobbet.

Temat för det hela är burar. Personalen kom från sina fängelseburar till en annan typ av bur. Tigrarna tvingas leva hela sina tjugoåriga liv i burar. Joe Exotic dömdes för djurplågeri och mordkomplott och straffet blev 22 år i buren. ■

Beställ boken

Sverigedemokraterna och

nazismen – en faktagenomgång I boken redogörs den nazistiska historien i Sverige, från 1930-talet till dagens Sverigedemokraterna, som kom från det öppet nazistiska ”Bevara Sverige svenskt” och bildades av en rad nazister – bland annat SS-veteraner som deltog i förintelsen.

Boken är viktig: det är ett svar på de som försöker skriva om historien och en uppmaning till att aldrig låta det äga rum igen. Beställ den redan idag från Offensiv!

PRIS:

100 kr

+ PORTO

Mejla till offensiv@socialisterna.org för att göra din beställning!

Boden:

Kampen i vård och omsorg under covid-19-krisen Tid: Tisdag den 5 maj kl 19.00.

Plats: ABF-lokalen i Boden + digitalt (kontakta oss om du vill delta via länk).

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Göteborg:

Socialistiskt program för krisen Tid: Torsdag den 7 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-993 99 94.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Coronakrisen: Vad härnäst?

Tid: Tisdag den 5 maj kl 19.00.

Plats: Partilokalen + digitalt (kontakta oss om du vill delta via länk).

För mer info: 073-053 68 84.

Uppsala:

Sundsvall:

Eskilstuna:

Var står klimatkampen efter corona?

Tid: Torsdag den 7 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Skype.

För info om deltagande: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 6 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Ge till 1 maj-insamlingen

F

örst nästa vecka kommer vi att kunna redovisa de slutgiltiga sifforna för april, men i skrivande stund (måndag kväll) har vi fått in 41 647 kronor. Det är ett fantastiskt resultat med tanke på de svårigheter som corona innebär för vårt utåtriktade arbete.

Ett stort bidrag till resultaten – 21 440 kronor – kom från partistyrelsemötet som ägde rum i helgen, men vi har även fortsatt att värva nya läsare till Offensiv. Den här veckan har 15 personer tagit en prenumeration.

Vårt ingripande på arbetarklassens högtidsdag – första maj – har alltid varit av stor betydelse, både politiskt och ekonomiskt. Det politiska

ingripandet gör vi via vårt digitala stormöte (se sida 16 för mer info), där alla bör delta, men vi behöver också hjälp med den ekonomiska delen!

Om du vill skänka en slant till vår första maj-insamling – gör det antingen med Swish till 123-240 32 85 och märk ditt bidrag med ”1 maj”, eller genom att sätta in pengar på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

För info: 073-373 33 61.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Örebro:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Helsingborg: För info: 070-885 44 86.

Sthlm Södra Tid: Torsdag den 7 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 073-509 06 84.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Haninge:

Världsekonomin i coronakrisens spår Tid: Torsdag den 7 maj kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-732 33 97.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

SOCIALISTISKT

• Riv upp oroande inskränkningar i demokratiska rättigheter som riskerar att permanentas – försvara strejkrätten.

• Stäng skolor, åtminstone i områden med smittspridning i samhället – med bibehållen fritidsverksamhet för barn med föräldrar med samhällsbärande jobb inom t ex vården och för barn som särskilt behöver det.

• Inga uppsägningar eller lönesänkningar med coronaviruset som ursäkt. Facklig vetorätt mot varsel och organisationsförändringar.

Nej till statligt stöd till storföretag med fulla kassakistor – statliga pengar ska gå till verksamhet och anställda. Hota med strejk för att stoppa alla aktieutdelningar. Stöd till småföretag, idrotts- och kulturbranschen istället för miljardbidrag till storbanker. Inför kortare arbetstid med full lön och fortbildningsmöjligheter om det uppstår brist på arbete.

• Öppna a-kassan – full kompensation för inkomstbortfallet vid arbetslöshet. Även till de som inte kvalificerar sig eller är medlem i någon a-kassa.

• Kamp mot all rasistisk nationalism och sexism. Arbetarrörelsen måste stå för enighet, internationell solidaritet och självständig arbetarkamp mot klasspolitiken som låter arbetare drabbas medan storföretagen får miljarder.

• Stoppa tvångsutvisningar – amnesti för alla flyktingar. Omvandla alla uppehållstillstånd till permanenta – uppehållstillstånd kan inte baseras på inkomstförsörjning när ekonomin krisar.

• Flygindustrin och andra fossilindustrier är inte hållbara även efter ett coronautbrott. Använd krisen för att förstatliga flygbolag, vidareutbilda anställda och ställa om till hållbara transporter. Gratis kollektivtrafik är redan tillfälligt infört på Stockholms bussar och bör utvidgas till hela sektorn. Påbörja genast en liknande klimatomställning vad gäller matproduktion, varuproduktion, energisystem, gruvnäring med mera.

• Avskaffa kapitalismens vinstjakt, rovdrift på människor och natur, toppstyrning och hemlighetsmakeri, som har gett viruset fritt spelrum och lagt grunden för dagens kris.

• Demokratisk socialistisk planering av ekonomin, där människors hälsa och välmående och ett hållbart förhållande till naturen prioriteras framför vinstintressen hos en liten superrik maktelit.

PROGRAM MOT corona

• Facklig kamp för full kompensation till drabbade. Smittskydd och omställning av verksamheter efter behoven. 100 procent i sjukpenning, VAB, smittbärarpenning och permitteringspenning.

• Bygg omedelbart ut smittskyddet för vård- och äldreomsorgspersonal och andra utsatta arbetargrupper. Statlig produktion av skyddsutrustning och tester NU – ta över nödvändiga resurser från privata företag.

• Gratis vård till alla som vistas i Sverige – tillgång till vård är en mänsklig rättighet.

• Att stanna hemma förutsätter ett hem. Nej till alla vräkningar – bostäder åt alla! Hyresfria månader för hyresgäster för att kompensera i krisen.

• Massiv statlig satsning på att förstärka arbetet med smittspårning, virustester, desinficering och fri tillgång till handsprit på alla offentliga platser, kollektivtrafik och så vidare. Ställ om militära resurser till civila för dessa uppgifter.

• Utökat virustest till alla misstänkta fall så att hela hushållet kan sätta sig i karantän.

• Höj statsbidragen till regioner och kommuner med 50 miljarder NU till vård och omsorg i offentlig ägo utan vinstintresse. Stoppa alla nedskärningsplaner omedelbart och utveckla krisplaner under kontroll av vårdpersonal och fackföreningar för att snabbast möjligt kunna bygga ut vårdkapaciteten. Riv upp avskaffad värnskatt och RUT-avdrag – låt de rika betala.

• Ge vikarier i vården fast jobb. Tjänstledigt och ekonomiska incitament för sjukvårdsutbildade som har valt att jobba med annat, men som kan tänka sig att tillfälligt eller långsiktigt jobba i vård eller omsorg.

• Stoppa dränering av resurser genom marknadslösningar i vården – ta omedelbart över all privat, vinstdrivande verksamhet i offentlig ägo.

Styr om från marknadstänk och byråkrati till vård. Nej till New Public Management och ”Just-in-time”.

• Förstatliga läkemedelsbolag, produktion av skydd och medicinsk utrustning för en planering av verksamhet efter akut behov idag och efter samhällets långsiktiga behov.

• Inför rätt för anställda på icke samhällsbärande arbetsplatser att arbeta hemifrån alternativt att vara lediga med full lön i områden med virusutbrott.

Svaret är socialism

a

T L A T I G I D J A 1M STORMÖTE Covid-19:

KAPITALISMEN ÄR SJUKDOMEN En socialistisk värld

vaccinet Kl. 14.30

livesändning från Rättvisepartiet Socialisternas facebooksida och youtubekanal

Kl. 15.40 eftersnack för alla via zoom Huvudtalare: KRISTOFER LUNDBERG – hyresrättsorganisatör Göteborg LIV SHANGE MOYO – kommunfullmäktige Luleå KSHAMA SAWANT – kommunstyret i Seattle, USA • • • • •

En panel av marxister svarar på frågor som skickas in 1 maj-plakattävling med bästa juryn Musik, poesi och filmer Arbetarröster om corona och behovet av omställning 1 maj – insamlingen

Gå med i eventet ”1 maj – Kapitalismen är sjukdomen” för att få uppdateringar om programmet.

Frågor till: elin.gauffin@socialisterna.org

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.