Offensiv 1402

28 maj 2020 / # 1 402 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Rör inte LAS

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Kräver svar om Järvas coronakris

3 7

Hur kan vi få ett fossilfritt samhälle?

– läs mer på sid 2 och 5

GÅ MED I RÄTTVISEPARTIET

SOCIALISTERNA

Coronakrisen belyser det starka behovet av en demokratisk och socialistisk värld i samklang med naturen. Det är för detta som Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och International Socialist Alternative (ISA) kämpar.

ISA är en internationell socialistisk organisation som finns i över 30 länder och som RS är med i. Bli medlem i RS/ISA, kom med i kampen för socialism!

Foto: Natalia Medina

Foto: Arbetsmiljöverket

– facken måste ta strid för anställningsskyddet

8-9

Skriv till rs@socialisterna.org för info!

16

Socialistiskt sommarläger 2020

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Politikerna strider mot de anställda

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

28 MAJ 2020 # 1 402

2

SITTER FAST I HÖGERBUREN

I HUVUDET PÅ FEM KAPITALISTER

V

Foto: Anders Löwdin / Sveriges riksdag

E

fter att Sverige under förra veckan legat högst i världen när det gäller rapporterade döda i coronaviruset per en miljon invånare kom antalet döda i måndags att överstiga 4 000 personer. Även om det finns många och starka skäl att betvivla de dödssiffror som flera länder redovisar har dödssiffran i Sverige varit katastrofalt hög.

Enligt Folkhälsomyndigheten beror de höga dödstalen på att Sverige till skillnad från många andra länder ligger långt fram i epidemikurvan, vilket inte stämmer om man jämför med övriga nordiska länder. Snarare tycks den svenska kurvan ha plattats ut, men ligger kvar på en hög nivå.

Coronakrisen har på ett djupt tragiskt sätt blottlagt den kris inom äldreomsorgen som årtionden av nedskärningar, förödande marknadsstyrning och privatiseringar har orsakat. Redan under 1990-talets första hälft drabbades äldreomsorgen av nedskärningar och omfattande privatiseringar. ”Äldreomsorg på entreprenad fyrdubblades under decenniet (1990-talet), och omfattade år 2000 elva procent av det särskilda boendet (äldreboenden) och nio procent av hemhjälpstimmarna”, konstaterade den statliga Välfärdsbokslut för 1990-talet.

Tjugo år senare står privata aktörer för 19 procent av alla äldreboendeplatser i landet och 23 procent av alla hemtjänsttimmar.

Detta tillsammans med ständiga besparingar och marknadsstyrningen har utgjort ett direkt hinder för den samordning och de centraliserade insatser som krävs för att

skydda de äldre, vilket regering och myndigheter har sagt vara prio ett. ”Vinstdriven äldreomsorg erbjuder i genomsnitt sämre villkor på alla jämförbara områden. Detta går tvärt emot antagandet som låg till grund för konkurrensutsättningen på 1990-talet”, slog Kommunal fast i sin rapport Så mycket bättre? från 2018. Men det är först nu som statsminister Stefan Löfven känner sig manad att lova ”bättre villkor för äldreomsorgens personal”. Men han säger inte när och hur samt ger ingen signal om att regeringen är beredd att göra den politiska kurs­ ändring som krävs för att genomföra den upprustning av välfärden som krisen har gjort akut.

Regeringen har visserligen inte haft något val än att överge högerpolitikens godtyckliga budgetregler, men det extrastöd som har getts till välfärden är bara en droppe i havet jämfört med de hundratals miljarder kronor som storbolag och banker får i stöd och garantier. Även under coronapandemin fortsätter kommunerna att skära ned och i Uppsala gav den S-ledda koalitionen inte upp försöken att sälja ut sju äldreboenden förrän i mitten av maj, och då på grund av att inga anbud hade kommit in. Ännu har regionerna inte dragit tillbaka de nedskärningar och varsel som ligger för 2020 – de har endast skjutits upp, samtidigt som underskott och vårdskuld växer.

Mitt under coronakrisen har regeringen sjösatt utredningen om marknadshyror och den nu färdiga LAS-utredningens förslag är en frontalattack mot anställnings-

tryggheten. Samtidigt planeras en rad nya inskränkningar i asylrätten.

Mycket pekar dessutom på att militären kommer att få ytterligare tiotalet miljarder under kommande år. ”Regeringen prioriterar försvaret”, upplyste försvarsminister Peter Hultqvist på SvD Debatt den 18 maj när det mer än någonsin borde gälla: Rusta välfärden – inte militären.

Med januariavtalet som grund sitter regeringen fast i högerburen och där kommer den att försöka bli kvar mandatperioden ut, trots att krisen har blottlagt högerpolitikens skadeverkningar på samhällets alla områden.

Coronapandemin innebar att många planerade protester fick ställas in. Oron och osäkerheten fick leden att slutas, vilket de styrande tillfälligt har kunnat dra vinning av. Men den tiden är på väg mot sitt slut. Till den ilska och föresats att aktivt säga ifrån, som fanns innan coronapandemin, har lagts viljan att inte gå tillbaka till det som har varit samt att försvara de förbättringar i exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen som skett och som regeringen ser som tillfälliga. ”Ingen behöver längre tvivla om saken: en stor strid är under uppsegling om arbetsrätten. Inte ens coronapandemin kommer att kunna ändra på den saken”, skrev Expressen i en ledare i måndags.

Men inte bara om arbetsrätten utan på en rad andra områden är stora strider under uppsegling, som också kommer att rymma ett allt större mått av antikapitalism och krav på socialistiska systemförändringar. ■

ad som främst oroar högern är inte antalet som har dött och smittas av coronaviruset, utan att tilltron till kapitalismen har fått sig en rejäl knäck.

Av den anledning drar fem ”entreprenörer” ut till kapitalismens och den så kallade valfrihetens försvar på DN Debatt den 25 maj. En av de fem är Johan Andersson, arvtagare och chef för miljardimperiet Mellby Gård.

Genom sitt ägande av den fuskande skoljätten Academedia har hans familj sett till att bli rik på skattefinansierad välfärd i privat regi. ”Således frodas det privata genom att snylta på det offentliga”, som John Lapidus skrev.

Tillsammans med landets fjärde rikaste individ, Antonia Ax:son Johnson, står han bakom Perituskliniken i Lund som till en kostnad av flera hundratusen kronor lovar ”vård utan att vänta”. En annan av de fem är Mariana Burenstam Linder, chef för Proactive Medicine, ett privat bolag som säger sig ha livskvalitet och hälsa som specialitet. Graden av hälsa och livskvalitet som bolaget erbjuder beror på hur mycket man är beredd att betala. ”En grundlig genomgång av din hälsa” kostar 15 800 kronor enligt bolagets hemsida.

En tredje är Peje Emilsson, ”som kämpar mot vinster i välfärden med Kreab och Moderaterna – och skördar frukten med sin utbildningskoncern Kunskapsskolan”, för at citera sajten Resumé. Övriga två är Dan Olofsson, grundare av konsultbolaget Sigma och god för 4 miljarder kronor samt Maria Rankka, moderat och tidigare chef på den nyliberala propagandacentralen Timbro som numera lobbar för det privata anläggningsbolaget Sveab.

D

etta sällskap av mörkblåa kapitalister ser ”med ökad osäkerhet och oro” att de ”inskränkningar i företagens handlingsutrymme som kampen mot pandemin naturligen har nödvändiggjort framöver ska begränsa valfrihet till förmån för enhetliga lösningar”. På ett mindre krångligt språk betyder det att de fem oroas över att krav kommer att resas på att privatiserad verksamhet ska återtas. Särskilt oroas de över att att krisen inom äldreomsorgen ska ”skyllas på ägarformen och vinsterna”.

Som om vinstjakten inte hade något att göra med alla missförhållanden som avslöjats på de äldre- och omsorgsboenden, bland annat Berga i Solna, som drivs av koncernen Ansvar och Omsorg (A&O); en mer falsk och skadlig varubeteckning får man leta efter.

• Återta all privatiserad verksamhet – vård, skola och omsorg ska drivas offentlig regi utan vinstsyfte och styras demokratiskt av de anställda och brukare. ■

Anmälningarna till Allmänna reklamationsnämnden har ökat dramatiskt under vårens coronakris. Ett vanligt klagomål är att konsumenter ofta inte får pengarna tillbaka, utan istället får värdecheckar då företagen ”inte har råd” att betala tillbaka. Inte mycket värt om företagen går under (sr.se 26/5).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2020 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

28 MAJ 2020 # 1 402

3

Foto: Mohamed Nuur

Den extrema trängseln på bussarna till och från Järva har ännu inte åtgärdats, vilket bidrar till smittspridningen.

”Vi kräver en oberoende

granskning av Järvas coronakris”

Rinkeby-Kista på Järvafältet fortsätter att vara både Sveriges och Stockholms värst drabbade stadsdel av coronaviruset i förhållande till befolkningens storlek, med totalt 85 döda enligt Region Stockholms senaste redovisning den 19 maj. Därmed var mer än en tiondel av alla då 828 dödsoffer i Stockholms stad folkbörda i Rinkeby-Kista.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

D

egmo Daar är talesperson för en grupp unga kvinnor med somalisk bakgrund som har startat ett nätverk med namnet Kriskommittén.

– Vi ser att de rekommendationer som kommer från myndigheterna inte var anpassade för målgruppen i just Järvaområdet och kräver en kartläggning av smittspridningen, orsaker och anledningar. Alla har inte möjlighet att arbeta hemifrån.

Det har även riktats väldigt stor kritik mot staden i form av att erbjuda särskilt boende till personer som befinner sig i riskgrupper. Och vi kommer att följa upp detta, säger hon till Offensiv.

Att kritiken träffar en öm punkt bekräftas av ett mejl till Ekot där smittskyddsläkare Per Follin vid Smittskydd Stockholm meddelar att man tillsammans med Folkhälsomyndigheten tittar på förutsättningar för att få till en undersökning av smittspridningen i områden där skillnader i spridningshastighet varit som mest påtagliga.

Först att slå larm om Järvastadsdelarnas utsatta läge var Svensksomaliska läkarföreningen, som hävdade att en mycket stor andel av pande-

mins offer under de första veckorna var svensksomalier i området.

Kahin Ahmed, som tillsammans med Mohamed Hagi Farah och mig själv skrev en artikel på Aftonbladet Debatt med krav på evakueringsbostäder till trångbodda äldre på Järva, känner själv tolv av de avlidna.

Exakt vad som först tog smittan till Järva är det ingen som vet, då inga försök till smittspårning har gjorts. Men en mycket trovärdig teori går ut på att smittan först kan ha tagits till Järva av taxichaufförer från orten som smittats av de hemvändande skidturister från alpländerna som de har kört från Arlanda.

De i stort sett enda speciella åtgärder som vidtagits mot smittspridningen i förorter som Järvas är också att översätta Folkhälsomyndighetens mantra om betydelsen av att tvätta händerna och social distansering på ett stort antal språk och betala för spridningen av dessa.

– Det viktigaste sättet att få ner antalet fall med covid-19 är att stockholmarna fortsätter följa Folkhälsomyndighetens råd. Att inte samlas med fler än de som bor tillsammans i hushållet, undvika att åka i kollektivtrafiken och för de

som har möjlighet att fortsätta distansarbeta. Det allra viktigaste är att undvika att besöka äldre och andra riskgrupper som behöver vara beredda på att isolera sig ytterligare ett antal veckor framåt, upprepar också Smittskydd Stockholms biträdande smittskyddsläkare Maria Rotzén.

Men detta är lättare sagt än gjort i fattiga stadsdelar där många är mycket trångbodda, få kan jobba hemifrån, färre har bil och fler måste trängas i bussar och tunnelbanan på väg till och från sina viktiga jobb i vården och äldreomsorgen (där många smittats på grund av undermåliga skydd och villkor), skolor och förskolor, butiker och kollektivtrafiken.

Vilka som drabbas värst av coronaviruset handlar här liksom i New York, Paris och São Paolo om klass i ett politiskt landskap där januariavtalets partier inte drar sig för att gnugga salt i såren med förslag om ytterligare försämrat anställningsskydd, marknadshyror och löften att inte ifrågasätta den privatiseringspolitik som just nu skördar så många offer.

Vissa frågor har väckt uppenbara krav på åtgärder. Vi har själva varit med om att driva krav på tillfälliga evakueringsboenden för utlandsfödda äldre som bor trångt tillsammans med barn och barnbarn i alltför små lägenheter och därför inte kan isoleras från uppenbara smittorisker.

På den punkten har löftet från Rinkeby-Kistas stadsdelsnämndsordförande Benjamin Dousa (M, som nu hoppat av partipolitiken för att bli chef på Timbro) om att detta

också skulle ordnas, ”kosta vad det kosta vill”, blivit ”en tumme”. Bara sex personer har nappat på ett erbjudande att låta sig isoleras i en av 16 erbjudna minilägenheter i ett slitet och nedlagt servicehus i Akalla med ytterst spartansk inredning, som de själva skulle tvingas betala en hyra på 5 000 kronor i månaden för.

Frågan måste också ställas hur många som insjuknat av att rulltrappan i Rinkebys djupa tunnelbanestation länge stod still under värsta smittspridningen och tvingade Rinkebyborna att trängas i den hiss som alla som inte orkade gå i den mycket långa trappan måste använda sig av?

Ett liknande problem som ännu inte har åtgärdats är den extrema trängseln tvärtemot Folkhälsomyndighetens instruktioner på de bussar i Järva som går i rusningstrafiken, som Mohamed Nuur slog larm om den 28 april.

på bussförarna, utan är ett problem som de ansvariga på Trafikförvaltningen i Region Stockholm och bussbolaget Arriva har skyllt på varandra, säger Mohamed till Offensiv.

Petri Myllykoski, som är Kommunals huvudskyddsombud på trafiken i Södertörn, en annan del av Stockholm, och som kan ta åt sig en stor del av äran för att Stockholms bussförare sluppit biljettviseringen under pandemin, intygar att han har hört kollegor tala om problemet med särskilt överfulla bussar på Järva.

Ilhan Kellecioglu och några andra yngre vuxna i Ort till ort har fått stor uppmärksamhet när de går runt på gårdarna i Husby med trappaffischer för kampanjen Flagga gult. De som de möter och stöder kravet på tre månaders hyresfritt för behövande och stopp för alla vräkningar uppmanas att hänga ut ett gult stycke tyg från sin balkong, krav som också stöds av Norra Järva Stadsdelsråd.

Januariavtalets partier drar sig inte för att gnugga salt i såren med sina förslag om ytterligare försämrat anställningsskydd och marknadshyror. ”Vi som är tvungna att åka kommunalt till jobbet på förskolan, skolan eller äldreboendet ska inte behöva åka i en överfull buss under pågående pandemi”, skrev han i ett inlägg till Nyhetsbyrån Järva som han illustrerade med en bild från buss 179. Och problemet är än idag inte löst.

– Det här är inget som ska lastas

– Flest gula flaggor hänger det nu på Nidarosgatan, men även på Tönsbergsgatan tar det fart med stöd av Lokala hyresgästföreningen. Initiativet har också spritt sig till mindre orter som Visby och Nyköping, berättar han.

Frågan kommer att bränna till så snart några hyresgäster hotas att vräkas. ■

INRIKES

28 MAJ 2020 # 1 402

4

besättning som inte fått korrekt lön eller hamnarbetare i andra hamnar som undanträngs från sina jobb av strejkbrytare.”

Arbetsgivarna i Portugal tar in strejkbrytare under coronakrisen (ej fartyget på bilden). Hamnarbetarförbundets solidaritet med de portugisiska arbetarna är helt rätt.

Den 13 maj varslade Hamnarbetarförbundet om blockad som en sympatiåtgärd för hamnarbetarna i Portugal.

Svenska Hamnarbetarförbundets medlemmar kommer inte att arbeta med fartyget ”Wes Janine” som nu har anlänt till Göteborgs hamn.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

U

nder onsdagen mottog Hamnarbetarförbundet en formell hemställan om sympatiåtgärder från det portugisiska hamnarbetarfacket SEAL, efter att Wes Janine lastats av extern arbetskraft utan kollektivavtal i Lissabons hamn under pågående arbetsmarknadskonflikt där.

Hamnarbetare anslutna till Hamn4an varken lossade eller las-

tade fartyget som anlände, inte heller hanterade de gods som kommer från eller ska lastas på Wes Janine.

APM Terminals Gothenburg svarade direkt med att de inte tänkte respektera stridsåtgärderna, utan istället försöka lossa och lasta fartyget med icke fackansluten personal under morgondagen.

Containeroperatören APM

Terminals Gothenburg har valt att gå på hårt om att försöka kringgå blockaden genom att förflytta alla Hamnarbetarförbundets medlemmar från operationen.

Istället lossar de fartyget med arbetare från minoritetsfacket Transport, vilka inte har varslat om sympatiåtgärder till stöd för de portugisiska hamnarbetare samt oorganiserad arbetskraft från bemanningsföretaget Adecco.

Hamnarbetarförbundet skriver följande om det hela: ”När en fackförening varslar om sympatiaktioner såsom blockad för att stödja andra, kan påverkade arbetsgivare svara med att försöka komma runt stridsåtgärden genom att använda icke fackanslutna ar-

Foto: Göteborgs Hamn AB

Sympatiblockad mot ”Wes Janine” betstagare för att utföra arbetet.

Det är ett brott mot god sed på svensk arbetsmarknad, men är inte straffbart.

Arbetsgivare har dock ingen rätt att tvinga oorganiserade anställda att jobba med arbetsuppgifter som är försatta i facklig blockad. I svensk rätt finns nämligen en allmän rättsprincip som kallas neutralitetsprincipen.

Den innebär i korthet att arbetstagare som inte är medlemmar i en kollektivavtalsbärande fackförening har rätt att själva välja om man vill delta i en stridsåtgärd eller inte, utan att riskera några påföljder från arbetsgivaren. Även den som för tillfället inte är ansluten till en fackförening har alltså rätt agera solidariskt och stödja exempelvis fartygs-

Med mer tid för förberedelser och koordinering med hamnarbetarkollegor här hemma och runtom i världen bedömer Hamnarbetarförbundet att kommande sympatiåtgärder kan genomföras på ett mer effektivt sätt.

Den 14 maj fick Hamnarbetarförbundet information om att ytterligare ett fartyg hade lastats av avtalslösa strejkbrytare i Lissabon – ”Wes Gesa” – och kan vara på väg till nordiska hamnar. Hamnarbetarförbundet inledde därför diskussioner med danska hamnarbetare om att koordinera blockader och därmed öka trycket i det internationella solidaritetsarbetet för att stödja hamnarbetarna i Lissabon.

Enligt portugisisk lag är strejkbryteri förbjudet. Det är alltså inte tillåtet för arbetsgivare att ta in extern personal för att ersätta strejkande arbetare under konflikt.

Men till följd av coronapandemin utlyste den portugisiska regeringen ett undantagstillstånd, under vilka fackliga stridsåtgärder tillfälligt suspenderades. Hamnarbetsgivarna i Lissabon, genom det turkiska storföretaget Yilport, utnyttjade därmed krissituationen genom att pressa in bemanningsföretag och annan extern arbetskraft i hamnen för att tränga undan de fackligt organiserade hamnarbetarna från hamnportar, maskinkörning, manuellt arbete och fartygsberedning i hamnen.

Strejkbrytarna som lastat Wes Janine omfattas inte av något kollektivavtal och har i många fall närmast obefintlig utbildning för arbetsuppgifterna. 150 fackligt organiserade hamnarbetare från blixt­ poolen och även fastanställd personal har samtidigt trängts ut från sina arbeten i Lissabons hamn.

RS/Offensiv stödjer de portugisiska hamnarbetarnas kamp och de solidaritetsaktioner som vidtas av Hamnarbetarförbundet. ■

Skyddsombud: ”Personal och brukare offras för kapitalismen”

I

en uppmärksammad debattartikel i GP den 18 maj från skyddsombuden Angelo Causin Lundgren, Majorna-Linne och Marianne Bromberg, Norra Hisingen (båda i Göteborg) varnar de fackligt aktiva om situationen i hemtjänsten för såväl arbetarna som brukarna. ”De äldre och sköra ska skyddas. Ändå träffar de alldeles för många personer från hemtjänsten varje dag”, skriver de och fortsätter: ”Skyddsutrustningen räcker inte och timanställda har inte råd att sjukskriva sig. Att skattesänkningar och privatiseringar slår sönder välfärden borde alla vid det här laget ha insett.”

Debattartikeln är en svidande kritik mot effekterna av nyliberalismen och konstaterar: ”Våra gamla och sköra, men även personalen, är utsatta på grund av just pri-

vatiseringar och skattesänkningar. Att det skulle krävas en pandemi för att inse att privatiseringar av välfärden är dåligt och rentav idiotiskt är tragiskt.” Äldreomsorgen är som ett resultat av politiska beslut såväl underfinansierad som underbemannad. Men att de mest basala behoven i denna pandemi saknas visar skyddsombuden i sin debattartikel.

”Vi som skyddsombud har blivit kontaktade av personal för att ytdesinfektion, tvål och handsprit är slut på avdelningarna. Nattpersonal vittnar om att de kommer till jobbet på kvällen och har två stycken munskydd som ska fördelas på 6-8 insatser hos brukare med både misstänkt och bekräftad smitta.”

De beskriver en ohållbar situation inom hemtjänsten där de gamla tvingas möta

alldeles för många olika personer per dag, vilket går emot Folkhälsomyndighetens rekommendationer om att begränsa sociala kontakter.

De kritiserar också situationen där personal saknar riktiga anställningar och en arbetsmiljö som är så dålig att de själva insjuknar. Det berättas om handlingsplaner som görs med närmsta chef, som sedan uppmanar personalen att inte följa handlingsplanerna. De beskriver problem med att timvikarier inte har råd att vara hemma vid minsta symtom, utan kommer till jobbet ändå.

Skyddsombuden riktar en sylvass kritik mot ansvariga chefer som avfärdar fackets förslag. ”Vi skyddsombud har många förslag för att minska smittspridningen. Men det

känns som att man direkt avfärdar de förslagen utan att ens lyssna på dem, eftersom de inte kommer från en tjänsteman.”

De har föreslagit att ”arbetsgivaren borde månadsanställa timvikarier för att bemanna upp på avdelningarna, att personalen inte ska springa mellan avdelningar med och utan smitta”.

De har påpekat att resurspassen borde göras på den egna avdelningen. Men ingen har lyssnat. Skyddsombuden uppvisar en frustration med att de väntar på åtgärder som inte kommer, eller riskerar komma för sent. De varnar för att ”Fler gamla och personal insjuknar och riskerar att dö i väntan (...) Båda grupperna är offrade för kapitalismens skull, och av handfallna arbetsgivare som inte verkar komma till skott med beslut.” ■ Kristofer Lundberg

28 MAJ 2020 # 1 402

I korthet

Rättvisepartiet Socialisternas 1 majparoll från 2019 blir bara mer och mer aktuell.

5

”Vi ses som smitthärdar”

H

emlöshet Rekommendationer om att stanna hemma så mycket som möjligt under coronapandemin är inte mycket värt för alla de som lever i hemlöshet.

Sårbarheten och behoven för en redan extremt utsatt grupp ökar. Det rapporterar SVT Nyheter den 25 maj.

– Folk ryggar tillbaka, drar upp halsduken över munnen, går över på andra sidan perrongen. Vi hemlösa uppfattas som vandrande coronasmitthärdar. (…) De som åker tunnelbana numera är folk som jobbar inom sjukvården, skolelever och andra som oftast inte har råd att hjälpa oss med lite pengar.

Det tar mer än dubbelt så lång tid för oss att få in det vi behöver, berättar Daniel och Sandra som SVT har följt.

LAS – lagen om anställningsskydd – är under attack av januariavtalets partier, där ”arbetarpartiet” Socialdemokraterna ingår. De förändringar som föreslås kommer att urholka arbetsrätten för hundratusentals och lämna många helt rättslösa på arbetsplatsen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

F

örst den 31 maj kommer de olika parternas arbetsgrupper – från LO, Svenskt Näringsliv och PTK (som har 17 Sacoförbund, åtta TCO-förbund samt Ledarna under sig) – med sina slutrapporter som rör arbetslöshetsförsäkringen, LAS och omställningstrygghet. De ska ses som ”avsiktsförklaringar”.

Men SVT Agenda har fått ut axplock av utredningen, som visar just hur arbetarfientliga de är. Bland annat ska undantagen i turordningsreglerna utökas från två till fem, vilket gäller alla företag.

Dessutom kommer inte arbetaren att få behålla sin lön eller tjänst under tiden uppsägningstvister pågår. Nu kan facket ogiltigförklara en uppsägning och begära att det utreds, men nu slopas detta för anställda på företag med mindre än 15 anställda. Just denna punkt berör hundratusentals anställda och lämnar dem i princip rättslösa.

Det ska även bli mindre kostsamt och ”enklare” för arbetsgivare att säga upp på grund av personliga skäl, men det specificeras inte mer kring det. Blir vilket skäl som helst som chefen hittar på ett giltigt, personligt skäl?

Allt detta gör det simpelt för arbetsgivarna att enkelt avskeda vem de vill: de som ifrågasätter, går emot ”företagets kultur”, med mera.

Kanske även de som försöker organisera fackligt på sin arbetsplats.

Det riskerar att skrämma arbetare till att hålla tyst om missförhållanden eller orättvisor av rädsla över att förlora sitt jobb.

Att löner och villkor pressas ner som ett resultat är lätt att förutse; man ska ”vara glad” att ens ha ett jobb och stå med mössan i hand.

Det gör det lättare för företagen att diktera alla villkor.

Det enda som verkar gynna arbetaren är att rätt till förtur vid anställning ska ges efter 9 månader istället för efter 12 månader som idag vid visstidsanställning, men det är en liten eftergift i ett hav av uppluckrade rättigheter för arbetarklassen.

Dessutom kan ju företag enkelt säga upp anställda innan 9 månader och ta in nya låglöneslavar.

Det kan också leda till att det sätts i system att avskeda flera åt gången, och då vilka man vill utan att företaget behöver ange skäl eller ta hänsyn till någon annan aspekt än sin profitökning. En slags låglönekarusell.

Precis som Kommunals ordförande Tobias Baudin uttryckte det till SVT den 24 maj: – Det här är ju en katastrofutredning. Man skulle säkra maktbalansen mellan parterna på arbetsmarknaden. Med sportspråk är det väl 10-1 till arbetsgivarna. (...)

Det är fritt fram för arbetsgivaren att göra sig av med vem de vill till höger och vänster.

Foto: Natalia Medina

Rädda LAS med kamp och strejk

”Enbart visir skyddar inte”

Regeringen och dess januariavtalspartner, Centern och Liberalerna, hoppas att parterna ska komma överens för att slippa gå in själva och lagstifta i frågan. Enligt förslaget ska lagen träda i kraft den 1 juli 2022 istället för under 2021 som januariavtalet slår fast. Även om Vänsterpartiet hotar med att fälla regeringen om förslaget läggs fram i riksdagen har Jonas Sjöstedt inte någon kampanjplan för att aktivera V:s medlemmar till kamp (och inget intresse av det heller).

Förmodligen kommer LO kräva att utredningen slängs i papperskorgen och att nya förhandlingar inleds. Men det är dags att sluta förhandla bakom stängda dörrar med kapitalets representanter och istället mobilisera till kamp.

Detta antiarbetarförslag är den senaste i raden av årtionden av attacker mot arbetsvillkor och -rättigheter samt nedmonterad välfärd. Facken och den samlade arbetarklassen har en enorm potentiell kraft i att stoppa dessa förslag – men då måste kraften sättas i rörelse med strejker, kamp och motstånd.

Mer lyckat skulle det bli om en sådan rörelse dessutom kombinerades med ett program som tar strid mot hela högerpolitiken och det kapitalistiska vanstyret, som just nu representeras av januariavtalet men backas upp av hela det politiska och ekonomiska etablissemanget.

Sprid den fackliga budkavlen mot försämringar i LAS som startats av IF Metallklubben på Volvo Lastvagnar i Umeå: volvoklubben. se/wp-content/uploads/2020/01/ Budkavle-1.pdf Nu är det verkligen upp till bevis för facktopparna. ■

C

ovid-19 Två svenska arbetsmiljöforskare menar i en artikel i Arbetsvärlden (AV) den 25 maj att Folkhälsomyndighetens (FHM) rekommendationer om ”enbart visir” inte är tillräckligt för att coronaskydda anställda. − Om man utgår från en situation där en patient misstänks ha eller har covid-19, och det inte finns andra åtgärder som minskar smittrisken, har jag svårt att se att man skulle kunna hålla en säkerhetsnivå som är lägre än munskydd och visir, säger Maria Albin, professor i arbets- och miljömedicin på Karolinska institutet, till AV. FHM menar att eftersom det i första hand är en dropp­ smitta och inte aerosolsmitta räcker visir, men det existerar enligt de två forskarna ingen tydlig gräns mellan dessa.

– Alla partiklar som är suspenderade i luft kan bli (eller är) aerosolpartiklar. När droppar hamnar i luften kommer de successivt torka och bli mindre och mindre. Och det finns ingen skarp gräns när droppar övergår till aerosolpartiklar.

Man kan få in droppar i mun eller ögon oavsett om de är små eller stora och därför skulle jag känna mig mindre säker om jag inte hade munskydd, säger Mats Bohgard, seniorprofessor vid Lunds universitet, till AV.

Uppskjuten tandvård slår ekonomiskt

T

andvård Under coronakrisen har många tandläkarbesök skjutits upp eller ställts in på grund av att sjukvården har behövt skyddsmaterial från tandvården.

Men högkostnadsskyddet skjuts inte upp, vilket innebär att många inte kommer ha råd med sina planerade ingrepp.

82-åriga Soli Nilsson är ett exempel. Hon ska byta ut två framtänder i komposit mot mer permanenta tänder, men när detta skjuts upp förlorar hon över 6 000 kronor i högkostnadsskydd. Det skriver SVT Nyheter den 26 maj.

– Det känns diskriminerande. Jag känner mig illa behandlad. (...) Så mycket pengar har inte jag. Då måste jag försöka låna pengar på banken, säger hon till SVT Nyheter.

Anställdas yttrandefrihet inskränks

A

rbetsmiljö En undersökning som Arbetsvärlden (AV) genomfört visar att en majoritet av fackförbundens medlemmar har fått sin yttrandefrihet inskränkt under den senaste femårsperioden. Det kan handla om allt från repressalier i form av utebliven lönehöjning om man anses ha baktalat arbetsgivaren, förbud mot att prata med medier, med mera. Det larmar AV om den 26 maj. ”Det går inte skilja frågor om inskränkning av yttrandefrihet från anklagelser om illojalt beteende i största allmänhet eller att uppfattas som kritisk och negativ. Man kallas till samtal om detta med närmaste chef. Upplevelsen om att bli missgynnad i lönesättningen förekommer”, skriver exempelvis Lärarnas riksförbunds chefsförhandlare Ingrid Lindholm i sitt svar till AV:s undersökning.

Och Visions förbundsjurist Åsa Tillberg skriver: ”Arbetsgivaren ’informerar’ anställda om att de måste framställa arbetsgivaren i en god dager. Arbetsgivaren säger att det är förbjudet att tala med pressen, det får bara chefen göra. Arbetsgivaren ’informerar’ om att det råder tystnadsplikt inom hela verksamheten. Arbetsgivaren hotar med att lönehöjning uteblir om man orsakar ’dålig stämning’ på jobbet”. ■

INRIKES

28 MAJ 2020 # 1 402

6

Engelska Skolan ska etablera sig i staden, samtidigt som de kommunala skolorna tvingas in i ett nytt stålbad.

24 rektorer i Östersund skrev i mitten av maj ett öppet brev till politikerna i Barn- och ungdomsnämnden. De undrar där om de ska bryta mot kommunens direktiv eller mot skollagen och arbetsmiljölagen. ”Vi är beordrade att nolla budgeten utan att ta hänsyn till om eleverna drabbas eller inte”, säger en av rektorerna som vill vara anonym till Länstidningen den 16 maj.

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

F

örvaltningschefen Anna Örjebo säger i en kommentar: ”Jag är tvungen att lägga en nollbudget eftersom jag är tvungen att begära av rektorerna att lägga en budget utifrån de ramar vi blivit har tilldelade (...) Vi ska naturligtvis inte bryta mot några skollagar. Naturligtvis måste vi se till att de elever som behöver det får stöd.”

Hon säger också att hon gått igenom några av skolornas budgetar och sett att det är omöjligt att skolorna kan producera en nollbudget.

Det här är några av konsekvenserna som rektorerna pekar på: • Elevassistenter varslas och elever får inte det stöd de har rätt till.

• Större undervisningsgrupper.

• Ökad undervisningstid för vissa lärare.

• Ingen ekonomi att ta in vikarier.

Redan idag är det lärare som inte orkar och bryter ihop. Rektorerna bävar inför hösten. Ansvariga politiker har inte hört av sig och frågat om behoven inför hösten, inte heller bett om någon risk- och konsekvensanalys.

Kommunalrådet Bosse Svensson (C) säger att ingen har sagt att man ska bryta mot skollagen, utan precis tvärtom. Joel Nordqvist (M), ordförande i Barn- och ungdoms­ nämnden, säger att det var fel av rektorerna att gå ut och oroa föräldrarna. Snarare är det väl så att det är rektorernas skyldighet att informera föräldrarna på ett tidigt stadium om man nu anser det befogat.

När skolorna äskade medel inför nästkommande läsår landade man på minus 44 miljoner kronor; skillnaden mellan vad rektorerna anser behövs till den verklighet kommunledningen vill tvinga dem till är himmelsvid. Kommunledningen gör en poäng av att skolpengen är oförändrad, alltså inte sänkt. Enligt rektorerna är det en sanning med modifikation.

Utgifterna har blivit fler och intäkter har försvunnit. Bland annat har SVA-ersättning på cirka 15 miljoner försvunnit. Dessutom har man räknat fel på skolskjutsar för

Foto: Mikael Gustavsen

Östersunds skolor sätts på svältkur

2019 på 27 miljoner. Ingen skola har heller fått ersättning för löneuppräkning. I realiteten betyder det en sänkning av elevpengen för 2020.

Samtidigt ska Engelska Skolan etablera sig i Östersund. En nedlagd gymnasieskola har renoverats på skattebetalarnas bekostnad och hyrs ut till Engelska Skolan till en hyra

som inte motsvarar kommunens kostnader. För att strö ytterligare salt i såren skrotar man nu långtgående planer på hur gymnasieskolans lokaler ska användas. För två år sedan beslutades att lokalerna, tillsammans med en närliggande LM-skola, skulle göras om till en högstadieskola med integrerad särskola. Man skulle då få en F-9-skola med integrerad särskola. En lösning alla sade sig vara nöjda med, varpå tjänstemännen började skissa på en sådan skola och la ner ganska mycket tid på arbetet.

Men när Alliansen vann valet skrotades planerna. Engelska Skolan skulle få flytta till en nyrenoverad skola och kommunen får börja om från början med planerna på en integrerad särskola.

Engelska Skolan är inte ensam friskola i Östersund. Sedan tidigare finns det tre som tävlar med kommunens skolor om eleverna. Fyra friskolor är kostnadsdrivande. De kommunala skolorna får betala med sämre möjligheter. Den styrande alliansen anser kanske att det är ett pris värt att betala. Man kan visa att privata skolor får ett bättre resultat till ett lägre pris. De har ju också råd att ge utdelning till sina ägare samtidigt som kommunala skolor tvingas skära ned sina kostnader till under minimum. Mumma för friskoleförespråkare.

För majoriteten av Östersunds elever innebär det inget positivt, speciellt inte för de elever som är i behov av särskilda insatser av något slag.

Vi har inte sett slutet av Alliansens skolpolitik än, inte heller reaktionerna på densamma. ■

Byskolor räddas från nedläggning

U

nder våren har det pågått en utredning om nedläggningar av byskolorna i Lycksele kommun. Men i mitten av maj meddelade kommunledningen att planerna på att stänga skolorna lagts åt sidan och att inga förändringar kommer att göras fram till läsåret 2024/2025. Det är ett glädjande besked och en seger för byborna i Umgransele, Kristineberg, Rusksele och Knaften.

Detta var ytterligare ett kapitel i den långa striden om byskolorna i kommunen. Vid flera tillfällen under det senaste årtiondet har det funnits planer på nedläggningar, men de har gång på gång mötts av hårt motstånd från människor i de berörda byarna. Sannolikt har utsikten av en ny uppslitande strid varit avgörande för att den borgerliga allians som styr kommunen nu backar från nedläggningsplanerna. ■

D

et var i förra veckan som facket Kommunal hotade arbetsgivaren Göteborgs Spårvägar (GS) med skyddsstopp i Göteborgs spårvagnstrafik. Kravet: säkerheten för förarna under covid-19-krisen måste förbättras.

Under flera månader har Göteborgs spårvagnsförare krävt ökade säkerhetsåtgärder för att minska risken att smittas i pandemin.

På tisdagseftermiddagen meddelade Kommunal sitt hot om att lägga skyddsstopp inom all spårvagns­trafik. Stoppet var avsett att träda i kraft samma eftermiddag, men sköts fram en dag till onsdag.

Kommunals krav var dels att dörrarna längst fram på spårvagnen skulle stängas på samma sätt som de gjorts på bussarna.

Förarna menar dock att det finns fler problem än så. De pekar på brister i städningen av vagnarna och att spårvagnsförarna tvingas åka kollektivt i trängsel, när de inte börjat och slutar skiftet på samma ställe.

En enkel åtgärd skulle vara att öka städningen och att låta förare börja och sluta sina pass på samma plats.

På onsdag morgon kom beskedet att det inte blir något skyddsstopp, då GS gick med på fackets krav. ■ Kristofer Lundberg

Foto: CC0

Göteborg: Facklig framgång efter hot om skyddsstopp

Kommunal hotade med skyddstopp på spårvagnarna om inte åtgärder vidtogs – kamp lönar sig.

28 MAJ 2020 # 1 402

7

Striden om munskydden – politiker mot anställda PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

M

edan ambulans- och sjukvårdspersonal har skyddsmasker ska hemtjänst och äldreboenden i bästa fall ha bristfälliga plastvisir. ”Striden om munskydden” på SVT visar hur först Folkhälsomyndigheten backar till att skyddsmasker enbart behövs vid ”risk för stänk”. Anders Tegnell säger i en intervju i reportaget att ”Man behöver nog inte det [munskydd] i många vårdsituationer i hemsjukvården”. När reportern frågar om inte personalen riskerar att bli superspridare backar han till att säga att ”de jobben kontrollerar inte vi”.

Arbetsmiljöverket riktade först hård kritik mot att Folkhälsomyndigheten inte krävde munskydd och mot uttrycket ”stänk”. Arbetsmiljöverket ställde sig också på skyddsombudens sida på äldreboendet Serafen i Stockholm. Arbetsgivaren, Stockholms stad, överklagade beslutet.

Politikerna ville helt enkelt inte gå med munskydden. Ansvariga i både Göteborg och Stockholm, som intervjuas av SVT, pratar som om det skulle vara mycket speciellt att personalen kom ”nära” de äldre.

I verkligheten sker tvärtom större delen av hemtjänst och äldreomsorg mycket nära. ”Jag känner mig som en dödsängel”, säger en av de undersköterskor som är med i reportaget.

De chockas av mötet med ambulans- och sjukvårdspersonal som har en helt annan nivå på skyddet.

SKR (Sveriges kommuner och regioner) kallade då till ett möte med fyra myndigheter: Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Inspektionen för vård

och omsorg. Även socialminister Lena Hallengren (S) var hela tiden informerad om SKR:s krav.

På mötet pressades Arbetsmiljöverket att backa. Beslutet om Serafen skulle inte vara vägledande för hela äldreomsorgen. En rad experter som intervjuas kritiserar hur politikerna pressat myndigheterna.

Kommunals ledning har också med rätta protesterat mycket kraftigt mot besluten, som tagits på möten som varit hemliga för fack och skyddsombud.

Men den JO-anmälan som Kommunal har gjort räcker inte. Det är tydligt att arbetsgivarna, alltså politikerna, hela tiden försöker förhala och sänka kraven på skydd.

En första protest med en timmes skyddsstopp, förankrad genom största möjliga möten via internet, skulle få massivt stöd i samhället.

Det vore bästa möjliga skydd för anställda och de äldre, men också en förberedelse för fortsatt kamp mot nedskärningar, privatiseringar och för högre löner och bättre villkor. ■

Foto: CC0

Arbetsgivarna (alltså politikerna) försöker hela tiden förhala och sänka kraven på munskydd.

Foto: RS Luleå

Landets högsta kommunpolitiker och regeringen såg till att Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten backade från krav på munskydd i äldreomsorgen.

All vård och omsorg måste återtas i offentlig regi.

Privata assistansföretag har gräddfil i coronatider

N

orrbotten har hittills haft begränsad coronasmitta jämfört med andra delar av landet. Ändå har vård och omsorg prövats hårt med brist utrustning och personal, som inneburit en extrem arbetsbelastning inom framför allt vården. Samtidigt avslöjar krisen än mer det sjuka med vinstintressen i välfärden.

Redan sedan tidigare har de privata personliga assistansföretagen haft en gräddfil jämfört med kommunerna. Till exempel behöver de privata assistansföretagen inte betala för sina egna vikariekostnader. När deras personal är sjuka kan de skicka räkningen till kommunen. Om de inte tycker att de kan hitta vikarier kan de bara ringa kommunen – som måste skicka någon omedelbart. I Luleå kommun har assistansföretag under coronakrisen ringt helt utan förvarning och kommunen har fått skicka ut vikarie med taxi till den assistansberättigade.

Nu har det visat sig att samma system gäller för skyddsutrustning mot det nya coronaviruset. Många kommuner har haft extremt svårt att få tag i skyddsutrustning och har i många fall fått tillverka egna efter bästa förmåga. Enligt ansvariga i Luleå har det hela tiden funnits tillräcklig skyddsutrustning, men framförhållningen har varit mycket dålig. Nu finns en ”buffert” för några dagar.

Den stora oron i Luleå är hur

situationen ser ut inom den välfärd som är utom kommunens kontroll, särskilt bland de privata assistansföretagen. Ingen vet om eller hur mycket skyddsutrustning de har tillgång till. Dessa företag kan när som helst kontakta kommunen och kräva till exempel 500 visir, andningsskydd eller förkläden – och kommunen måste förstås leverera. De har inte heller någon skyldighet att som kommunerna redogöra för eventuella lager, utan kan lägga skydd på hög medan andra kan bli utan.

– Luleå kommun har fått nej på begäran om mer skyddsutrustning från myndigheter med argumentet att utrustningen inte får användas för att bygga upp lager. Det kan vara vettigt när bristen är extrem att centralisera resurserna och fördela där behovet är som störst.

Det sjuka är att denna princip bara gäller offentligt driven verksamhet – inte privat. Där används ”företagshemligheten” som ursäkt för den gräddfil som de privata företagen har. Det innebär att vården och omsorgen inte fördelas till de som behöver den mest, säger Jonas Brännberg, ledamot i Socialnämnden i Luleå för Rättvisepartiet Socialisterna, och fortsätter: – Coronakrisen blixtbelyser varför vi måste kämpa för att all vård och omsorg ska återtas i offentlig regi och drivas efter behoven – utan vinstintresse. ■ RS Luleå

Vårdboenden i Skåne hårt drabbade av covid-19

T

rots upprepade försäkringar från ledningen från både kommunala och privata vårdboenden i Skåne om att man har kontroll över coronasituationen har det visat sig att situationen är mycket allvarlig. Personal inom äldrevården vittnar om att smittan sprider sig och drabbar allt fler, med ökat antal avlidna som följd. Ingen eller bristfällig skyddsutrustning, bristfällig utbildning och många timanställda är några av orsakerna till att smittan sprids.

På det kommunala äldreboendet Valltorp i Helsingborg har både boende och personal drabbats hårt av coronasmittan. Mer än 37 av de 60-talet boende på Valltorp har konstaterats smittade och hittills har 20 av dessa avlidit. Smittan finns också på två

andra boenden i Helsingborg. Även personalen har konstaterats smittad, men ”hur många som är smittade vet man inte”, säger Ingrid Bergh, verksamhetschef för vårdboende på vård- och omsorgsförvaltningen i en intervju i Sydsvenskan.

På Harakärrsgårdens äldreboende och Boklundens äldreboende i Burlövs kommun har covid-19 också kommit in och smittat de boende. Här har man också haft dödsfall som personalen vittnat om.

I början vägrade ledningen för kommunen att kommentera händelsen med hänsyn till sekretess. Men efter upprepade uttalanden från personal om bristfälliga skyddsrutiner och brist på skyddsutrustning har

kommunledningen nu vänt och erkänt att coronasmittan finns på äldreboendena.

Detta visar på konsekvenserna av att låta de anställda arbeta utan fullgod skyddsutrustning och tillräcklig utbildning. Många kommuner i Skåne, som Vellinge och Staffanstorp, har lagt ut äldreomsorgen på entreprenad till privata bolag där vinsten styr.

De kommuner i Skåne som har störst andel timanställda inom äldreomsorgen är Vellinge, Staffanstorp, Lomma, Eslöv och Ängelholm, där mer än 30 procent av personalen är timanställd. De timanställda arbetar ofta på flera olika boenden och med ingen eller dålig skyddsutrustning ökar risken för spridning av viruset.

Vinstkrav, otrygga anställningsformer, bristfällig skyddsutrustning och sekretess är de faktorer som riskera att sprida coronaviruset inom äldreomsorgen i Skåne och i resten av landet.

För att effektivt stoppa spridningen krävs andra åtgärder: • Fullgod skyddsutrustning till alla som arbetar inom vård och äldreomsorg.

• Ersätt timanställningar och vikariat med fasta anställningar.

• Riv upp alla privatiseringar inom vård och omsorg.

• Nej till New Public Management och ”Just-in-time”-system. ■ Anders Wemmert

ANALYS

28 MAJ 2020 # 1 402

8

Fossilfritt samhälle kräver k

Tidigare kriser har inte lett till mer än små hack i kurvan, sedan har oljeproduktionen i världen på nytt tagit fart och fortsatt att öka. Den kris för oljebranschen och hela fossilindustrin i spåren på coronasmittan är av ett annat slag än de tidigare. Olje- och kolbolagen kommer att vilja öka produktionen på nytt, men det kommer att vara långt mycket svårare än någonsin tidigare.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

konflikten upp på nytt. När Saudi­ arabien och Ryssland i början av mars meddelade att de skulle öka produktionen, samtidigt som effekterna av coronapandemin redan påverkade världsekonomin, påskyndade det raset för oljepriset. Priset på den amerikanska WTI-oljan, som har legat på mellan 50 och 60 dollar per fat under förra året, störtdök till ner mot tio dollar. Vid ett tillfälle fick producenterna till och med betala bortemot 40 dollar per fat för att kunna bli av med oljan.

Sedan i mars befinner sig branschen i fritt fall. Investeringarna i att leta efter ny olja har tvärstannat.

Ett mått på inbromsningen är företaget Baker Hughes veckostatistik över antalet borriggar som är i arbete i Nordamerika. I USA har antalet borriggar som borrar efter olja och gas minskat med två tredjedelar jämfört med för ett år sedan.

De oljeproducerande länderna har haft krismöten och beslutat om produktionsminskningar på omkring 10 miljoner fat per dag från och med i maj. Men det räcker inte långt när minskningen av efterfrågan under mars april beräknas till bortemot 30 miljoner fat. Det gör att oljelagren har fortsatt att fyllas på i snabb takt.

Den accelererande krisen har gjort att bland annat Saudiarabien har beslutat om ytterligare produktionsminskningar i början av maj.

Läget i USA är speciellt. Produktionskostnaderna låg redan före krisen nära det pris som betalades för oljan. Efter prisraset gick i stort sett hela USA:s oljeproduktion med stora förluster. Den höga skuldsättningen gjorde att de första konkurserna kom redan efter några veckor.

Oljeindustrin, flygbranschen, de stora biltillverkarna – alla kommer att göra sitt bästa för att återvända till tiden före pandemin, även om det ligger stora hinder i vägen.

Den ökade oljeproduktionen har blivit till en nagel i ögat, inte minst för de båda huvudkonkurrenterna. Redan 2014 till 2016 pågick ett första priskrig som för en tid hejdade produktionsökningarna i USA. Men låga oljepriser ställer till problem även för Saudiarabien och Ryssland, där oljeinkomsterna utgör en stor del av ekonomin.

Men under våren 2020 trappades

Inom andra branscher skulle det naturliga ha varit att stoppa produktionen när den går med förlust.

Men här ligger det speciella problemet för frackingbranschen. Stänger man en källa är det inte säkert att den går att öppna på nytt eller i vart fall är risken stor att produktionen blir betydligt lägre. Därför är detta något som bolagen dragit sig för i det längsta. Men nu sker

Foto: CC0

S

om i andra delar av ekonomin har viruset utlöst krisen, men är inte orsaken till den.

Motsättningarna inom oljeindustrin hade byggts upp under en längre tid. Den stora förändringen som har skett inom oljebranschen under det senaste årtiondet är den ökade utvinningen av olja genom fracking i USA. Tekniken bygger på att med högt tryck pressa ut olja som finns i skifferlager i marken.

Miljöriskerna är stora, men i takt med att tekniken utvecklats har det öppnat möjligheterna att öka produktionen dramatiskt.

Till för drygt tio år sedan hade oljeutvinningen i USA minskat under en längre tid. Men sedan har kurvan pekat brant uppåt. Oljeproduktionen har mer än fördubblats, och USA har gått om Ryssland och Saudiarabien till att ha blivit världens största producent av råolja.

Detta hade inte varit möjligt utan en nästan obegränsad tillgång till billiga krediter till de många oljebolag som har börjat leta olja i de nya fälten i Texas, North Dakota och Appalacherna. Kostnaderna för att utvinna olja genom fracking är betydligt högre än för traditionella oljekällor. Bolagen har framför allt satsat på snabb tillväxt och byggt upp förhoppningar om framtida vinster.

Den amerikanska oljebranschen är ett tydligt exempel på hur kapitalismen har byggt upp nya spekulationsbubblor när billiga lån pumpats ut i spåren på krisen 20082009. Dessutom är investeringar i ökad oljeproduktion det sista världen behöver om det ska vara möjligt att undvika skenande klimatförändringar.

Oljeproduktionen och -priset har rasat under coronakrisen, och tillfället att ställa om till grön energi och produktion är slående. Men

detta i stor skala. Den amerikanska oljeproduktionen minskade med 1,6 miljoner fat fram till mitten av maj och stängningarna fortsätter i snabb takt.

Det finns många exempel som visar hur desperat läget är för den amerikanska oljeindustrin. Ett av de mer säregna är ett krav från ett 30-tal kongressledamöter att de banker och finansinstitut som har sagt att de kommer att dra sig ur satsningar på fossilindustrin ska straffas för denna ”diskriminering”. Det är makalöst att se hur dessa varma anhängare av fria marknader plötsligt vill inskränka bankdirektörers rätt att investera hur de vill.

Som vid alla kapitalistiska kriser är det inte företagens ägare som betalar priset för krisen. I USA har många som jobbar inom branschen förlorat sina jobb. Redan under mars försvann drygt 50 000 jobb, samtidigt som den amerikanska regeringens krisplaner innebär att mångmiljardbelopp satsas på att hålla branschen under armarna.

Läget är naturligt långt mycket värre i länder som Irak och Nigeria som är nästan helt beroende av oljeinkomster. Till och med ekonomin i Saudiarabien har påverkats kraftigt. I början av maj tredubblades momsen till 15 procent och de månatliga utbetalningarna till alla medborgare, som skulle dämpa effekten av höjda levnadskostnader, drogs in. Detta bäddar för växande opposition mot familjen Sauds mångåriga diktatur i landet.

Krisen har också skärpt politiska spänningar. USA har satt hård press på Saudiarabien och andra oljeproducenter att minska produktionen.

Donald Trump sa om sin vän och allierade kung Salman i Saudiarabien att ”han skulle inte sitta kvar vid makten ens i två veckor utan USA:s militära stöd”.

Det ligger också förslag i den amerikanska kongressen om regler som gör det möjligt att införa ekonomiska sanktioner mot de oljeproducerande länderna inom organisationen OPEC. Spänningen har också

varit hög mellan amerikanska och iranska krigsfartyg i Persiska viken. Även de djupaste kriserna inom den kapitalistiska ekonomin har en botten någonstans. Det gäller också för krisen inom oljeindustrin. Långsamt lättade restriktioner i många länder gör att efterfrågan på olja så smått har börjat öka igen. Priserna har också återhämtat sig något under maj, även om de inte ens är i närheten av nivåerna i början av året.

Det är heller inte mycket som talar för en snabb vändning. Snarare kan nya smittutbrott eller att den ekonomiska krisen ytterligare fördjupas leda till att efterfrågan minskar på nytt. Men de panikartade minskningarna av produktionen och de kraftiga neddragningarna av investeringarna kommer förr eller senare att leda till att efterfrågan blir större än produktionen och lagren så smått börjar minska. Hur snabbt detta sker är omöjligt att säga.

Men det är precis vid denna vändpunkt som branschen kommer att möta ett nytt problem. Olja är

28 MAJ 2020 # 1 402

9

kapitalismen kommer aldrig att göra det.

trots allt en ändlig resurs. Det är inte så att den håller på att ta slut, men de tillgångar som är billigast att komma åt är begränsade. De nya oljekällorna kostar betydligt mer att starta.

Det kommer att behövas klart högre oljepriser än tidigare för att investerare ska vilja satsa enorma belopp på att bygga upp branschen på nytt, särskilt som de nya källorna inte kommer att ge lika hög produktion som de som nu stängs i snabb takt.

Redan före den nuvarande krisen har det också långsiktigt krävts allt större investeringar bara för att ersätta de oljekällor som sinar.

En del experter inom branschen talar nu om att det kommer att bli ett uppsving för oljeutvinning på havsbottnarna, men det är både dyrt och en miljömässigt mycket riskabel verksamhet. Detta gör att det idag är lätt att hitta bedömningar som pekar mot att oljepriset kan stiga upp mot 100 dollar per fat den dag efterfrågan är större än produktionen.

Förutom de av naturen givna

Foto: Simon Fraser University / Flickr CC

kapitalismens avskaffande

problemen med att snabbt öka oljeproduktionen skulle detta skapa ett till problem för fossilindustrin.

Höga oljepriser kommer att påskynda processen av att göra eldrivna fordon till ett billigare alternativ än fossildrivna. En snabbare övergång till elfordon kommer att minska efterfrågan på bensin och diesel, vilket sätter press på priserna.

Till och med direktörerna för de stora oljebolagen har börjat tvivla på att efterfrågan någonsin kommer att återvända till tidigare nivåer.

– Jag tror inte att vi vet hur detta kommer att te sig. Jag vet det absolut inte. Skulle detta kunna vara ”peak oil”? Det är möjligt. Jag skulle inte vilja avskriva det, sa BP:s vd Bernard Looney i en intervju med tidningen Financial times.

På ett liknande sätt gör allt billigare produktion av sol- och vindkraftsel att kolproduktionen, sent om sider, är på väg mot en vändpunkt. I Europa och USA minskar kolanvändningen kraftigt. Donald Trumps uttalade ambition att för-

Stora fält där det miljöförstörande fracking pågår.

svara den amerikanska kolindustrin har inte på något sätt lyckats hejda nedgången.

Den kolbaserade elproduktionen har fallit till mindre än hälften under 2000-talet, medan gas, vind och även sol har ökat. Det är ökad efterfrågan på kol i Indien och Kina som gör att den globala kolförbrukningen ännu inte har börjat minska, men även i dessa länder är kostnaderna för att bygga ut sol- och vind­ el lägre och höjningar av priset på kol kommer att göra den prisskillnaden än tydligare. Även om den nuvarande krisen innebär ett trendbrott för fossilindustrin innebär detta på inget sätt att en omställning till ett fossilfritt samhälle med en kapitalistisk ekonomi har blivit en möjlighet. Oljeindustrin, flygbranschen, de stora biltillverkarna – alla kommer att göra sitt bästa för att återvända till tiden före pandemin, även om det ligger stora hinder i vägen.

Inom olje- och kolindustrin är det sannolikt att en rad mindre

bolag går i konkurs och kan köpas upp av jättarna i branschen. Dessa kommer naturligtvis att göra allt de kan för att krama ur vartenda fat olja och ton kol ur de tillgångar de kan komma över billigt under den nuvarande krisen.

Bilbranschens satsning på elfordon ger inte alls de utsläppsminskningar som krävs, bland annat eftersom man fortsätter att satsa på tunga bilar med stora batterier och hög elförbrukning. De stora bilbolagen kommer också att fortsätta med sin lobbyverksamhet mot skärpta utsläppsregler.

Regeringarna i USA, Norge och andra oljeländer har redan gjort stora satsningar för att stödja oljeindustrin. Den svenska regeringen har, i likhet med andra regeringar, gett villkorslösa miljardstöd till flygbranschen.

På marknadens villkor kommer nedgången av oljeanvändningen att vara alldeles för långsam och priset för nedgången kommer att vara extremt högt för de som jobbar inom

branschen och de samhällen som är beroende av den.

Den nuvarande krisen formligen ropar på en plan för omställning av hela energisektorn och de branscher som drivs med fossil energi. Stora satsningar behövs för att ersätta jobb inom olje-, kol- och gasindustrin med produktion av förnyelsebar energi.

Bilindustrin måste organiseras för att producera långt mer resurssnåla bilar oavsett drivmedel. En stor del av världens flygplansflottor måste avvecklas, samtidigt som det kommer att finnas behov av utbyggnad och personal inom framför allt järnvägstrafik. Detta går att göra.

Pandemin har visat att snabba samhällsomställningar är möjliga.

Men så länge makten över de ekonomiska besluten ligger hos ett litet fåtal och dikteras av avkastningen på det satsade kapitalet kommer detta inte att ske. För det krävs att det är samhället och löntagarna som får makten över de stora bolagen inom dessa branscher. ■

INTERNATIONELLT

28 MAJ 2020 # 1 402

10

Latinamerika i kamp:

familjer skulle få runt 317 dollar i stöd, vilket ännu inte har uppfyllts.

De krispaket som delas ut är en mycket kortsiktig åtgärd; det krävs mycket mer än så. Det som egentligen behövs är att alla som inte är förmögna ska få tillgång till mat och alla nödvändiga produkter omedelbart, vilket ekonomiskt sett är fullt genomförbart för regeringen.

”Vi är hungriga!”

”Karantän med hunger”, något som många låginkomsttagare lider av och som har skapat stora protester.

Coronapandemin har slagit hårt över hela världen, inte minst mot de fattigaste som inte har råd att sitta i karantän. I stora delar av Latinamerika har människor börjat protestera mot nedstängningarna som har lett till ökad fattigdom och svält.

LOUISE STRÖMBÄCK

louise.strömbäck@socialisterna.org

V

ärldshälsoorganisationen WHO kallar nu Latinamerika för det nya epicentret för coronasmittan. I Chile har antalet smittade med covid-19 ökat

lavinartat de senaste veckorna, vilket har lett regeringen till att införa total nedstängning och utegångsförbud i huvudstaden Santiago.

Samtidigt är landets sjukvårds-

system på gränsen till kollaps då det saknas allt från plats och material till personal. Antalet smittade i landet har nu nått över 70 000.

Den rådande situationen i Santiago har lett till att stora delar av befolkningen inte har tillgång till mat och står utan inkomst. Det är framför allt detta som har lett till nya demonstrationer i huvudstaden, där demonstranter ropat ut ”vi är hungriga!”.

Det är en ny våg i den proteströrelse som började i oktober förra året och som tagit en paus sedan

coronapandemin nådde Chile i början av året. Även om det är riskabelt att samlas i stora demonstrationer idag handlar det för många om antingen corona eller svält.

Kraven på stödåtgärder från regeringen har fått gensvar, då regeringen har lovat att dela ut 2,5 miljoner krispaket med mat och andra förnödenheter till de som behöver det mest. De har också lovat att betala ut runt 80 dollar till en del av befolkningen, men redan i april lovade president Piñera att 4,5 miljoner

Befolkningen i flera andra latinamerikanska länder har också protesterat på olika sätt mot den ohållbara situation som de tvingats in i när deras samhällen stänger ner. I Colombia har många börjat hänga röda tygtrasor utanför sina hem när de inte har mat, för att på något sätt demonstrera sin situation.

I Argentina har intagna i ett fängelse protesterat och krävt ökat skydd mot covid-19. Argentinas fängelser är ökända för sin trängsel och dåliga hygien, vilket i dagsläget gör dem till en dödsfälla. De intagnas familjer kräver att de ska få avtjäna resten av straffet i husarrest.

I Brasilien finns nu över 370 000 fall av covid-19, näst flest i världen efter USA. En orsak är att president Bolsonaro inte tar sjukdomen och smittspridningen på allvar, utan nonchalerar alla säkerhetsförordningar.

Men folket protesterar mot politiken som förs och mot den svåra livssituation de befinner sig i. I mitten av maj marscherade flera hundra från São Paolos största favela till delstatsguvernörens palats för att tydligt visa sitt missnöje över fattigdomen och hungern som breder ut sig.

I dagens läge behövs det akut en utjämning av världens resurser. Att fortsätta kämpa och ställa krav på rättvisa är otroligt viktigt. Kampen i Chile gav en liten seger i form av de krispaket som regeringen skickar ut, vilket visar att kamp lönar sig. ■

Sophanterare i Libanon strejkar mot lönesänkningar

D

en senaste månaden har sophanterare runtom i Libanon varit ute i strejk mot de låga lönerna.

I skuggan av coronakrisen råder en ekonomisk kris i landet som startade redan i somras, med ökad arbetslöshet och fattigdom, vilket besvarades med protester under hösten och vintern som har fortsatt under våren.

Det libanesiska pundet har förlorat två tredjedelar av värdet på bara några veckor, där 1 USA-dollar nu går på cirka 4 000 libanesiska pund. Riksbankens officiella kurs är 1 500 per amerikansk dollar.

Varupriserna stiger, och företag som tidigare har betalat sina arbetare i dollar har nu gått över till libanesiska pund istället.

Så är fallet även för storföretaget RAMCO, som i första hand är ett byggbolag, men som även sköter fastighetsunderhåll och avfallshantering.

En stor andel av RAMCO:s anställda är migrantarbetare från bland annat Bangladesh, Etiopien och Filippinerna. De är beroende av arbetsgivaren för att få uppehållstillstånd, och har sedan fem månader tillbaka haft en nedskuren lön på cirka 100 dollar, jämfört med 300 som det står i kontraktet.

Migrantarbetare har inte heller samma arbetsvillkor som libanesiska medborgare, utan saknar grundläggande rätt till exempelvis minimilön. Det finns också en överhängande risk för att bli deporterad om någon börjar ställa krav.

Som en reaktion mot den rådande situationen bestämde sig då närmare 400 avfallsarbetare i början på april för att vägra gå till jobbet.

De har bland annat blockerat vägar som leder till RAMCO:s anläggningar och hindrat sopbilar från att lämna området.

Sedan förra veckan är det fortfarande närmare 250 arbetare som

strejkar till deras krav har uppnåtts.

Bland kraven ingår både att få betalt för de senaste månadernas sänkta lön och att de vill ha betalt i amerikanska dollar som de fått tidigare.

Andra arbetare har antingen gått tillbaka till jobbet eller åkt tillbaka till hemlandet för att leta jobb där.

Bland kritiken mot RAMCO finns också anklagelser som har spridits på sociala medier om att en arbetare med psykiska problem nekats tillgång till vård, misshandlats av säkerhetsvakter och fängslats i flera dagar. Företaget nekar till brott, och säger att han har placerats i förvar inför att bli deporterad.

De strejkande arbetarnas kamp för värdiga villkor och en lön man kan leva på förtjänar global solidaritet och stöd. Migrantarbetare utnyttjas som billig arbetskraft runtom i världen, och deras levnadsförhållanden kommer bara att försämras under coronakrisens fortsatta onda spiral mot ekonomisk kollaps.

Sänkta löner fick sophanterare, främst migrantarbetare, att gå ut i strejk.

Masskampen som startade i många länder under 2019 fortsätter, men tvingas hålla andan under coronapandemin, redo att explodera igen när smittan har upphört.

Motståndet mot korruptionen, nedskärningarna, låga löner och in-

skränkningar på fri- och rättigheter kommer att återuppstå. De grundläggande ekonomiska, sociala och politiska orättvisorna som orsakade massprotesterna finns fortfarande kvar och måste bekämpas. ■ Vilgot Karlsson

28 MAJ 2020 # 1 402

11

EU:s kris djupare än någonsin I veckan ska EU diskutera förslaget till en ny flerårsbudget för 2021-2027. Inför budgetförhandlingarna har en ny strid blossat upp om hur och i vilken mån EU ska stötta de enskilda medlemsländernas ekonomier. Under våren har flera försök gjorts för att nå enighet i denna fråga, men alla har misslyckats.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

M

ycket pekar mot att budgetförhandlingarna slutar i en liknande oenighet, trots att den tyska och franska regeringen, EU:s två dominanter, gemensamt har lagt förslaget om att EU ska upprätta en tillfällig återhämtningsfond på 500 miljarder euro (omkring 5 300 miljarder kronor). Pengarna till fonden ska gå till hårt drabbade EU-länder i form av bidrag, och fondens medel ska EU gemensamt låna upp och lånen ska också gemensamt återbetalas av alla 27 medlemsstaterna.

Detta kommer att belasta och öka EU:s kommande budgetar.

De gemensamma lånen betyder också någon form av euroobligationer, vilket den tyska regeringen tidigare alltid har avvisat. Alla medlemsstater ska dock enligt förslaget förbinda sig att bedriva en ”sund ekonomisk politik och en ambitiös reformagenda”, det vill säga en fortsatt högerpolitik.

Enligt Merkel är coronakrisen EU:s största utmaning någonsin och i förlängningen kan krisen leda till att EU börjar falla samman och att eurozonen spricker. Ställd inför det perspektivet och med insikten om att det blir hennes efterträdare som får uppgiften att försöka genomföra förslaget om det någonsin realiseras, valde Merkel och den tyska regeringen att ge upp motståndet mot krisstöd i form av bidrag som gemensamt upplånas och betalas av medlemsländerna.

Tidigare har den tyska regeringen och EU haft inställningen att krisstöd ska ges i form av lån, som mottagarländerna återbetalar, samt stödinsatser från Europeiska centralbanken (ECB). Det sistnämnda har dock den tyska författningsdomstolen rest invändningar mot.

I början av maj slog den tyska författningsdomstolen fast att ECB:s stödköp av euroländernas statsobligationer kan strida mot den tyska konstitutionen och bryta mot EU-fördraget som säger att euroländer inte får subventionera andra euroländers statsskulder.

Det i sin tur kan också ha varit en orsak till den tyska regeringens omsvängning. En annan är att den tyska regeringen inte ville framstå som ansvarig för att inte särskilt krisdrabbade länder som Italien inte får det stöd man har begärt.

Det har resulterat i att en klar majoritet av italienarna nu anser att EU-medlemskapet är mer negativt än positivt samt att en tredjedel (35 procent) vill att landet överger euron, mot mindre än en fjärdedel (23 procent) för några månader sedan, För Macron, som nyligen förlorade den egna majoriteten i parlamentet efter ytterligare avhopp från det egna regeringspartiet och vars popularitet fortsatt att rasa under coronakrisen, är förslaget ett försök att vinna stöd på hemmaplan och upprätthålla

Ytterst visar EU-krisen att på kapitalistisk grund finns ingen möjlighet att förena Europas länder.

skenet av att det är Frankrike som sätter tonen inom EU. Men oavsett skälen till det tysk-­ franska förslaget är det långt ifrån tillräckligt. Till det ska läggas att det redan från första stund stod klart att det inte finns den enighet som krävs för att förslaget i sin nuvarande form ska bli verklighet.

Samma dag som förslaget lades fram deklarerade de så kallade ”sparsamma fyra” – regeringarna i Danmark, Nederländerna, Sverige och Österrike – att man var emot.

Under den gångna helgen presenterade de fyra regeringarna sitt eget motförslag, som innebär nya krislån, inte bidrag, till enskilda medlemsstater. Dessa lån ska som tidigare betalas av låntagarländerna.

I ett gemensamt uttalande, med tydlig adress till Merkel och Macron, säger de fyra ländernas regeringar att ”vi inte kan gå med på några instrument eller åtgärder som leder till en gemensam skuldbörda eller betydande ökningar i EU:s budget”.

Med två helt motsatta förslag tycks det inte finnas ett annat utfall än att budgetförhandlingar slutar i

att de avgörande besluten skjuts på framtiden i väntan på en kompromiss som ska rädda ansiktet på de olika regeringarna.

Men även om EU-ledarma snabbt skulle lyckas bli eniga om hur nästa stödpaket ska utformas väntar nya EU-kriser.

Krisen inom EU, särskilt i fråga om Italien, är den djupaste någonsin.

Den italienska ekonomin, EU:s tredje största, beräknas krympa med 15 procent under årets första sex månader, budgetunderskottet som andel av BNP är nu lika stort (drygt 10 procent) som Greklands var under det svåraste året 2011 och statsskulden är på väg att öka till 160 procent av BNP. I mitten av maj uppskattades att 11,5 miljoner anställda, hälften av landets offciellt sysselsatta, förlorat sin löneinkomst.

Italien tvingas också ta allt dyrare lån när underskotten växer och kreditbetyget sänks.

En fortsatt snabbt fördjupad kris i Italien eller Spanien, EU:s fjärde största ekonomi, innebär att EU och euron kan stå inför en

Foto: CC0

När det tysk-franska förslaget presenterades den 19 maj hälsades det av såväl finansmarknaderna som flertalet kapitalistiska kommentatorer. Lovorden var många och översvallande: ”Ett historiskt steg”, skrev Financial Times, ”Merkel (Tysklands förbundskansler) och Macron (Frankrikes president) visar vägen framåt i coronatider”, skrev tyska Der Spiegel och Svenska Dagbladets Rolf Gustavsson menade att ”detta förslag sätter EU i rörelse igen”.

Det fanns till och med de som drog liknelser med 1700-talet, då den amerikanska federala regeringen enades om att ta på sig skulderna från frihetskriget mot det brittiska imperiet. Det var ett beslut som bidrog till att forma dagens USA som nation. Men den liknelsen haltar på alla områden – EU är ingen federal nation och varje ytterligare steg idag mot ökad federalism och överstatlighet inom EU möter motstånd från allt mer nationalistiska regeringar som i skydd av nationalstaten strävar efter att gynna det egna landets kapitalism.

Visserligen utgör den hårdnade rivaliteten och maktstriden på världsarenan en press på EU-regeringar att komma samman och ständigt försöka återuppliva processen mot ökad integrering, men varje steg i den riktningen tenderar att snabbt undergrävas av kapitalismens kris och nationalstaten som till följd av krisen får en allt mer framträdande roll.

De utfästelser som görs om att ”vi ska göra allt som krävs” för att rädda EU och dess medlemsstater blir därför inte skrivna i sten.

Till sist kan den fortsatta krisen i kombination med de politiska villkor som reses för att medlemsstater ska få stöd resultera i sådana motsättningar att svaga regeringar, ställda mot väggen, inte ser någon annan möjlighet att rädda sig kvar vid makten än att beträda en väg som leder bort från EU och euron.

betydligt värre kris än 2009-2011 då flera euroländer sattes under tvångsförvaltning. Att dessa länder nu öppnas igen innebär att det som den italienska regeringen benämner som en "kalkylerad risk" kan visa sig bli en ödesdiger risktagning som leder till ny smittspridning och ekonomisk kollaps.

Ytterst visar EU-krisen att på kapitalistisk grund finns ingen möjlighet att förena Europas länder. För en tid, när ekonomin växte och med stimulans från kapitalets globalisering, kunde EU ständigt ta nya steg mot ökad integrering och därmed delvis och tillfälligt övervinna nationalstaternas begränsningar.

Men den tiden är nu förbi och istället för ökad integrering stärks de motsatta trenderna – splittring och att EU paralyseras allt mer.

Bara arbetarklassens kamp, organisering och solidaritet kan riva ner de hinder som står i vägen för att förena Europa länder. Nej till kapitalets EU och EMU – för ett demokratiskt och socialistiskt Europa. ■

INTERNATIONELLT

28 MAJ 2020 # 1 402

12

Xi Jinpings nya lag – en järnhand mot Hongkong

Efter den kinesiska diktaturens beslut att påtvinga Hongkong en ny nationell säkerhetslag för att få direkt politisk kontroll över territoriet har utvecklingen i Hongkong nått en punkt utan återvändo. Hongkongs begränsade politiska autonomi inom ramverket ”ett land, två system” är i praktiken avskaffad.

DIKANG international socialist alternative

D

chinaworker.info

e bräckliga fri- och rättigheter som existerar i Hongkong, men som inte finns i resten av Kina, hotas som aldrig förr. Kanske får Hongkong behålla sin ekonomiska autonomi, vilket är väldigt profitabelt för den kinesiska regimen. Men möjliga motåtgärder från Väst och det upptrappade ”kalla kriget” mellan USA och Kina kan ge upphov till en utveckling som resulterar i att Hongkongkapitalisternas speciella privilegier stadigt undergrävs. Att Asiens främsta finanscentrums öde står på spel visar vilken dramatisk tid vi lever i.

– Den nationella säkerhetslagen och dess konsekvenser är mycket värre än utlämningslagen, som utlöste förra årets gigantiska proteströrelse. Lagen innebär att regimen i Peking tar över det politiska styret av Hongkong och bestämmer vilken nivå av opposition som ska tillåtas.

Med hjälp av lagen kan oppositions-

grupper förbjudas och oppositionella fängslas. Att säga saker som ”Ner med diktaturen!” blir brottsligt, säger Jaco från Socialist Action (ISA i Hongkong) till Offensiv.

Den nya lagen har omfattande innebörder som sträcker sig långt bortom Hongkongs gränser. Avsikten är en diplomatisk styrkeuppvisning från Kinas envåldshärskare Xi Jinping, som örfilar USA och andra västmakter som har grillat hans regim i spåren av coronavirusutbrottet.

Pandemin och den påföljande ekonomiska kollapsen har återupplivat maktkampen inom diktaturens parti KKP, och Xi känner behovet av att visa sin makt.

Om det någonsin har funnits några tvivel om att covid-19-krisen håller på att förändra världen och i accelererande takt driva på motsättningarna samt utlösa nya kriser skingrar Xis maktutövning i Hongkong alla tvivel. Övertagandet av den direkta politiska kontrollen visar att diktaturen inte längre litar på de till större delen dekorativa politiska institutioner som den tidigare tolererade, som exempelvis den lagstiftande församlingen.

KKP:s mål är att krossa den demokratiska masskampen och röja undan stödet för självständighet och andra radikala idéer bland Hongkongs unga. Men det är en målsättning den inte kan uppnå; effekten kommer att bli den rakt motsatta, att stöta bort ännu större skikt av samhället i Hongkong och

förstärka självständighetsvänliga idéer inom betydande skikt, särskilt bland de unga.

Att det blir fler protester är ett som är säkert, inklusive möjligheten av en del omfattande demonstrationer under de närmaste veckorna, men också av mer polisbrutalitet och statsterror i ett försök att driva igenom Xis lag.

Den kinesiska regimens misskötsel av coronavirusutbrottet under dess första månader – handfallenhet, censur och mörkläggningsåtgärder – utlöste ett massivt missnöje runtom på fastlandet, vilket skakade Xi och den styrande klicken. Återigen framträdde utsikten av ett nytt 1989 innan västliga regeringar, särskilt Trumpadministrationen, lättade trycket på Peking genom att visa sig själva vara ännu mer odug-

Foto: Flickr CC / Studio Incendo

Bild från de massprotester som skakade Hongkong och KKP-diktaturen i höstas. Masskampen behövs igen, men måste nu organiseras demokratiskt.

len organiserad styrka. Strejkvapnet har inte använts på ett seriöst och planerat sätt i Hongkong.

Uppmaningar på sociala media kan fungera för enstaka demonstrationer, men för genomförandet av en verklig strejk behövs planering och noggranna förberedelser, det behövs faktiska styrkor på arbetsplatserna – verkliga fackföreningar med demokratiska medlemsstrukturer.

Kampen måste vara demokratiskt organiserad. Spontana aktioner kan spela en viktig roll, men de har också sina begränsningar.

Att upprätthålla en rörelse och sprida den bortom Hongkong (då den inte kan vinna enbart i Hongkong) kräver inriktning och samordning. Det krävs urval genom demokratiska omröstningar och debatter om vilken den bästa taktiken är, vilka de bästa representanterna som talespersoner för rörelsen är och för att klart och tydligt utveckla dess målsättningar, samt för att kunna mobilisera det stora antal deltagare som kommer att behövas.

liga och vårdslösa i hanteringen av nödläget. Även om ”krisbarometern” har återhämtat sig en aning efter de kraftiga fallen under coronavirusets utbrott är diktaturen medveten om sin sårbarhet. Därav den brådska och faktiskt även desperation gällande många av de steg som Xi tar.

– KKP-regimen anser att de inte har råd att vänta, utan känner att man måste agera nu, säger Jaco.

Masskamp är nyckeln till att besegra den nya lagen, och arbetarklassen måste ges huvudrollen. Arbetarklassen har en unik position i samhället genom dess roll i ekonomin, kollektiva traditioner och klassmedvetenhet. Även om arbetare deltar i och i vissa fall dominerar i Hongkongrörelsen gör de så som individer, inte som en sammanhål-

Den nya lagen innebär:

• Fastlandskinesiska agenter och den hemliga polisen kommer för första gången att kunna agera lagligt i Hongkong.

•N ya ”säkerhetsorgan” kan upprättas av Peking för att spionera på och arrestera politisk opposition.

• Lagen kommer att förbjuda ”underminering, separatism och utländsk inblandning”. Liknande lagar finns redan i Hongkong, men den nya lagen kommer att göra det möjligt för diktaturen i Peking att tvinga igenom en betydligt hårdare linje.

• Lagens omedelbara fokus kommer att bli att förbjuda ”utländska och yttre krafters aktiviteter”, vilket främst riktas mot alla former av solidaritet.

• Lagen innebär att politiska oppositionspartier och -organisationer i allt högre grad inte tillåts

Kampen kan bara lyckas genom att inspirera till en ännu större kamprörelse i Kina.

För att så ska bli möjligt krävs att striden blir till en klasskamp mot det kapitalistiska systemet på båda sidor om gränsen, som både är ett odemokratiskt system och vars kris är så djup att det enda som erbjuds är ekonomisk kollaps, bostadsmisär, arbetslöshet och ökad fattigdom.

Demokratikampen i Hongkong behöver därför också utvecklas till en kamp för jobb och arbetsrätt, för att avskaffa obetald ledighet och lönestölder under pandemin, massiva satsningar på offentlig sjukvård, beskattning av de superrika för att betala pandemins kostnader, att läkemedelsföretagen, bankerna och de privata företagen överförs i demokratisk offentlig ägo och att de kapitalistiska magnaternas makt bryts.

Ett sådant kampprogram som knyter ihop behovet av en revolutionär demokratisk kamp med behovet av en socialistisk omvälvning av det kapitalistiska systemet är vägen till att organisera arbetare i Hongkong, av vilka nittio procent inte är fackligt anslutna, och till att nå ut till fastlands-Kinas arbetare. ■

att ställa upp i val. En del kan komma att bli helt förbjudna, särskilt om de anklagas för att förespråka självständighet för Hongkong.

• Rätten att protestera, som redan befinner sig under attack sedan förra året, kommer att bli kraftigt inskränkt.

• Yttrandefriheten kommer att kraftigt begränsas.

Det kommer kanske inte längre att vara möjligt att uppmana till ett slut på enpartidiktaturen. Hårdare fängelsestraff och förföljelse av politisk opposition.

• Tilltagande censur. Pressfriheten i Hongkong har redan minskat. Hongkong har rasat från plats 58 år 2013 till plats 80 på Reportrar utan gränsers (RSF) årliga index över global pressfrihet. Artiklar som den du just nu läser kan komma att bli olagliga.

• Mer omfattande övervakning av internet. ■

KRÖNIKA / INTERNATIONELLT

28 MAJ 2020 # 1 402

13

: a k i n ö r K tet

När barnen blir en handelsvara

V

LARS BJERSING

rs.lulea@socialisterna.org

älvilliga som vill göra sitt för att rädda världen har gått på kapitalismens försvarares ständiga förklaring: Det är ditt fel att det ser ut som det gör.

Hade du bara gjort bättre personliga val hade det här problemet inte existerat!

Om det var sant skulle våra politiska problem vara lättare att lösa, det gäller bara att bojkotta de enstaka företag eller produkter som står för utsläppen så är problemet löst. Att det inte fungerar så är viktigt att förstå för att kunna ta de beslut som mänskligheten behöver.

Vi kan under coronakrisen se att även om individerna inte går på shoppingturnéer och har minskat sin konsumtion ordentligt ligger minskningarna av utsläppen långt under de nivåer som behövs (på mellan 5,5 och 8 procent enligt Carbon Brief, medan det krävs en genomsnittlig minskning på 7,6 procent per år för att ha någon chans att inte överskrida en global uppvärmning på 1,5 grader celsius).

Kan detta bli det slagträ som slutligen tar kål på myten om varje människas direkta personliga ansvar för krisen?

S

amtidigt fortsätter vissa länder att öka takten på miljö- och klimatförstöringen. Bland annat har skövlingen/bränningen av Amazonas nått sin snabbaste takt någonsin. Oförmågan att samla sig för att protestera utnyttjas maximalt av de som har pengar att tjäna på skövlingen. Även om träd bara utgör en del av jordens koldioxidskrubbning är det en betydande del av den naturliga bromsen av koldioxiduppbyggnad i atmosfären.

Att återgå till den tidigare ordningen efter krisen verkar tyvärr vara den svenska regeringens och storföretagens linje. Tillväxt och vinstjakt får regeringen att diskutera slopad moms för nyproducerade elbilar och inga planer finns på att slopa stödet till flygindustrin. Sveriges Radio rapporterade förra veckan att återgångsprogrammen överväldigande är bruna (fossilbaserade istället för gröna, förnyelsebara). Även gröna åtgärder efter krisen måste tänkas igenom. Att helt ersätta världens fordonsflotta med elfordon är inte lösningen på problemet. Den ökade produktion och gruvdrift som detta skulle tvinga med sig skulle snarare öka utsläppen under en överskådlig framtid.

Att utvinna metaller är dessutom en av de absolut värsta utsläpparna och leder ofta till både förgiftad miljö med följdeffekter och utförs ofta under slavliknande förhållanden i länder som historiskt och fortsatt utnyttjas av västvärlden.

N

är krisen tar slut och samhället öppnar igen måste vi kräva ett systemskifte! Bara ett socialistiskt samhälle har möjligheten att lösa problemet. Kraven måste vara på hushållning av resurserna, främst metaller och oljebaserade produkter samt stopp för energi genererad av fossila material.

I urbana miljöer måste vi ersätta privat bilism med gemensamma eldrivna transporter. Att frakta varor över hela jorden med båtar drivna på tjockolja, flygplan drivna med flygbränsle eller lastbilar drivna på diesel måste minimeras! Frakt bör ske med eldrivna tåg fram till centrallager. Bara den sista sträckan från centrallager till butik bör ske med fossilfria lastbilar.

De varor som måste fraktas mellan kontinenter bör fraktas på båtar med hållbara drivmedel. ■

Foto: Sven Blume ur dokumentärfilmen For Somebody Else

”Klimra kräve skifte” system

Människohandel – vidrigaste uttrycket för kapitalismen. I oktober har For Somebody Else premiär, som handlar om surrogatindustrin.

När sexköpsskandalen kring Paolo Roberto dras fram står det klart att det vidrigaste uttrycket för kapitalismen – människohandeln – inte har pausat med corona.

En annan variant av denna som nu orsakar ett extra lidande är surrogatindustrin.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

T

idningarna The Guardian och Arbetaren samt Sveriges Television har berört detta med rubriker som ”Barn till reducerat pris”.

Vi i Rättvisepartiet Socialisterna har varit en del av proteströrelsen mot den svenska surrogatförmedlingen Tammuz och dess målmedvetna plan att bli normaliserad i samhället. Rörelsen har haft flera blockader mot Tammuz försäljningskonferenser på diverse välrenommerade hotell runt om i Stockholm de senaste åren.

Tammuz har, trots att en statlig utredning kom fram till att surrogatförmedlingar inte ska legaliseras i Sverige, ändå lyckats flytta fram sina positioner.

Affärerna, där graviditeten sker hos kvinnor i andra länder, har gått fint.

Tammuz har haft tält på Pride, lyfts

fram i QX och fått delta i Fråga vad du vill i P3.

Tidningen Arbetaren belyser hur Tammuz under rådande pandemi och reserestriktioner nu rear ut priset på att köpa ett barn. Att inleda en process i USA eller Ukraina görs mellan 38 000 och 115 000 kronor billigare. Att sätta igång nya graviditeter när ingen vet hur det kommer bli med pandemin är smutsigare än vanligt.

Det finns redan nu indikationer på att barn som har fötts av surrogatmödrar i Ukraina samlats upp i stora barnsalar och sköts av sköterskor eftersom beställarfamiljerna i Sverige inte kan komma och hämta dem. Är det sant är det en grov försummelse av spädbarnens viktiga behov av anknytning (Offensiv har inte kunnat fastställa riktigheten i uppgifterna mer än att Sveriges Television gjort ett reportage om förtvivlade svenskar). Men hela problematiken med att använda kvinnors livmödrar och spädbarns skyddsvärn i kommersiellt syfte blir glasklar under en pandemi.

The Guardian har speglat några av de tragedier som nu utspelar sig i USA:s surrogatindustri som följd av att par inte kan komma in i landet för att hämta barn eller lämna landet för att hämta barn.

Beställ boken

Sverigedemokraterna och nazismen – en faktagenomgång I boken redogörs den nazistiska historien i Sverige, från 1930-talet till dagens Sverigedemokraterna, som kom från det öppet nazistiska ”Bevara Sverige svenskt” och bildades av en rad nazister – bland annat SS-veteraner som deltog i förintelsen.

Boken är viktig: det är ett svar på de som försöker skriva om historien och en uppmaning till att aldrig låta det äga rum igen. Beställ den redan idag från Offensiv!

För att beställa: Mejla till offensiv@socialisterna.org

Det är hjärtskärande att läsa om surrogatmamman Martin. Hon jobbar som barista och har två egna barn på tre och fem. Nu sköter hon om det barn som genetiskt sett tillhör ett par i Kina, men som hon har burit i sin mage i nio månader.

Problematiken med att använda kvinnors livmödrar och spädbarns skyddsvärn i kommersiellt syfte blir glasklar under en pandemi.

När hon sköter om bäbisen växer kärleken ännu starkare och ångesten inför att behöva lämna ifrån sig honom är stor.

I oktober får dokumentärfilmen For Somebody Else av regissören Sven Blume premiär på svenska biografer. Där följer vi under sex år tre surrogatmödrar inför, under och efter deras graviditeter.

Filmen är inspelad i Kalifornien där surrogatmödraskap är helt oreglerat.

For Somebody Else bjuder på en emotionell och tankeväckande resa med dessa tre kvinnor. Du kan se trailern för filmen på hemsidan svenblume.se. ■

KULTUR

28 MAJ 2020 # 1 402

14

En nagel i ögat på svensk kolonialhistoria

Efter alldeles för lång tid av andra saker som kommit före, i spåren av coronakrisen, fick jag äntligen tid att läsa (och nu skriva om) årets bok för det samiska samhället och en nagel i ögat på den svenska kolonialhistorien: Herrarna satte oss hit. Elin Anna Labba, som själv kommer från en familj som tvångsförflyttades, återger berättelser om vardagen kopplad till 1920-talets tvångsförflyttningar av samer.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

D

en svenska statens agerande finns med på varje sida, som beskriver livsöden och de omvälvande förändringar som detta innebar för de familjer som tvingades iväg, såväl socialt och psykiskt som ekonomiskt.

Boken, som bygger på intervjuer med närmare 100 samer som tvingades flytta, blandar berättelser med fakta, delar av intervjuerna med poesi, allt sammanflätat och lagt som ett band tillsammans med författarens egna koppling till historien.

Offensiv har tidigare skrivit om SVT:s dokumentärserie om tvångsförflyttningarna, som ger en bra grund för den som vill veta mer om ämnet och få en inblick i delar av det historiska förtryck som drabbat samer.

Det är ett förtryck som framför allt än idag har synliga konsekvenser i konflikter om markrättigheter, rätt till renskötsel och förlorat språk, vilket vissa menar har gett upphov

till ett slags kollektivt mönster av posttraumatisk stress till följd av den svenska kolonialismens härjningar.

Herrarna satte oss hit ger däremot en annan form av djupare förståelse, med en litterär skärpa som låter läsaren följa med familjerna, precis före, under och efter tvångsförflyttningarna. Alla tankar och känslor, människornas sätt att hantera situationen av det svåra och skärande i att förlora sina hem, att få sina familjer splittrade – varav vissa aldrig återses igen.

Boken tar upp bakgrunden till tvångsförflyttningarna: om hur gränserna mellan Norge-Danmark och Sverige-Finland delas och hur gränserna successivt stängs under 1800-talet fram till 1900-talets början då Norge blir självständigt och gränserna stängs för den gränsöverskridande renskötseln.

Mellan 1919 och 1932 tvingar Sverige drygt 300 samer att flyt-

ta som en följd av de stängda gränserna som har tvingat fler renar in på samma yta, tillsammans med att renhjordar ökar (dels på grund av bra bete, dels av kolonialismens tvång på ökad ekonomisk styrka hos samer).

Det statliga överförmynderiet och den nedlåtande synen på samer i allmänhet går igenom bokens historia i allt från de kulturella följderna till hur språk och kulturella delar dödas med hjälp av tvångsförflyttningarna, nomadskolorna och de rasbiologiska studierna.

Men även synen på vad det innebär att vara nomad: att det gjorde det lättare att flytta på samer då de redan ansågs vara ett flyttande folk. Eller hur den skogssamiska kulturen krossades genom statens bestämmelser om vem som fick vara same och hur samer skulle leva (exempelvis bara i kåtor, dessutom av rätt färg).

Därtill lyfter boken framför allt kvinnorna, kvinnornas roll i det samiska samhället, hur de samiska kvinnorna drabbades hårdast av att tvingas lämna bort barn, bli avskurna från släkten och hur de i böckerna beskrivs som bohag snarare än den halva av familjen de

var med sin egen ekonomi och sin egen del av yrkeslivet.

En bok värd att läsa, för som författaren Elin Anna Labba skriver: Det vi berättar om, minns vi. ■

Överförmynderiet sätts på pränt av citatet från intervjun med Ándom Ovllá Elle som ger bokens titel: ”...1931 fick vi flytta från Váisá hit till Västerbotten. Herrarna satte oss hit...”

Författare: Elin Anna Labba Förlag: Norstedts Utgivningsår: 2020 Antal sidor: 190

Svärta: smutsigt och häpnadsväckande vackert

J

ag var på en fantastisk fotoutställning på Norrbottens museum nyligen: Svärta.

Landskrona foto har sammanställt tre fotografers bilder, Yngve Baum, Jean Hermanson och Odd Uhrbom 1968-1974, tagna i den tunga industrin.

Det var oroligt runt om i världen och i den svenska tunga industrin växte missnöjet; ”Vem skulle få vara kvar och vem var ’obekväm’ att ha kvar?”

Foto: Yngve Baum ur utställningen Svärta

Den tunga industrin 1968-1974 skildras i fotoutställningen Svärta.

De tre fotograferna besökte industrierna, från gruvorna i Kiruna i norr till skeppsverken i Landskrona i söder, och gjorde varsin häpnadsväckande dokumentation på stämningen på arbetsplatserna.

I industrin kan det ofta vara smutsigt och obekvämt. Men till och med ”detta” blev vackert på de svartvita fotona.

Jag kunde tyvärr inte ta del av tidningsurklippen som låg under en glasskiva på ett bord. Där fanns det nog mycket fakta. Men jag är så glad att jag fått se alla dessa vackra bilder. Jag skulle vilja att alla fick se denna utställning. ■ Britta Berggren

Boden:

Hur skulle ett socialistiskt samhälle se ut?

Tid: Tisdag den 2 juni kl 18.30.

Plats: ABF-lokalen i Boden + digitalt (kontakta oss om du vill delta via länk).

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Göteborg:

Historisk materialism Tid: Torsdag den 28 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-993 99 94.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Hur skulle ett socialistiskt samhälle se ut?

Tid: Tisdag den 2 juni kl 18.30.

Plats: Partilokalen + digitalt (kontakta oss om du vill delta via länk).

För mer info: 073-053 68 84.

Uppsala:

Sundsvall:

För info: 073-373 33 61.

Media av idag – utveckling och i vems intresse?

Tid: Tisdag den 4 juni kl 18.00.

Plats: Digitalt via Skype.

För info om deltagande: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 3 juni kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

Sthlm Sydost Tid: Torsdag den 4 juni kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 073-509 06 84.

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Kampen kräver stöd

N

u är vi inne i slutspurten och vi har hittills klarat drygt hälften av vår målsättning. I rena siffror har vi fått in 35 148 av de 70 000 kronor som vi har som mål. Men sista veckan brukar alltid vara den bästa!

De begränsningar som coronakrisen har inneburit för vårt utåtriktade arbete kräver att vi anpassar oss och hittar andra sätt att stärka vår ekonomi. Ett bra exempel på det är en medlem i Stockholm som har sysslat med smyckestillverkning och sålt handgjorda örhängen för 1 650 kronor under den senaste veckan. Vi behöver flera sådana kreativa idéer!

Vi fortsätter som alltid att sprida Offensiv och har nio stycken nya prenumerationer sedan sist.

Det finns även några autogiroprenumerationer som redovisas först nästa vecka.

Nu är det sista rycket och vi behöver ditt stöd.

Skicka ett bidrag med Swish till 123-240 32 85 eller sätt in valfritt belopp på PlusGiro 87 96 49-2. ■

Eskilstuna: Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Örebro:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Helsingborg: För info: 070-885 44 86.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Sthlm Sydväst Tid: Tisdag den 2 juni kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 076-234 52 18.

Haninge:

Den nationella frågan Tid: Torsdag den 4 juni kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-732 33 97.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

SOCIALISTISKT

• Riv upp oroande inskränkningar i demokratiska rättigheter som riskerar att permanentas – försvara strejkrätten.

• Stäng skolor, åtminstone i områden med smittspridning i samhället – med bibehållen fritidsverksamhet för barn med föräldrar med samhällsbärande jobb inom t ex vården och för barn som särskilt behöver det.

• Inga uppsägningar eller lönesänkningar med coronaviruset som ursäkt. Facklig vetorätt mot varsel och organisationsförändringar.

Nej till statligt stöd till storföretag med fulla kassakistor – statliga pengar ska gå till verksamhet och anställda. Hota med strejk för att stoppa alla aktieutdelningar. Stöd till småföretag, idrotts- och kulturbranschen istället för miljardbidrag till storbanker. Inför kortare arbetstid med full lön och fortbildningsmöjligheter om det uppstår brist på arbete.

• Öppna a-kassan – full kompensation för inkomstbortfallet vid arbetslöshet. Även till de som inte kvalificerar sig eller är medlem i någon a-kassa.

• Kamp mot all rasistisk nationalism och sexism. Arbetarrörelsen måste stå för enighet, internationell solidaritet och självständig arbetarkamp mot klasspolitiken som låter arbetare drabbas medan storföretagen får miljarder.

• Stoppa tvångsutvisningar – amnesti för alla flyktingar. Omvandla alla uppehållstillstånd till permanenta – uppehållstillstånd kan inte baseras på inkomstförsörjning när ekonomin krisar.

• Flygindustrin och andra fossilindustrier är inte hållbara även efter ett coronautbrott. Använd krisen för att förstatliga flygbolag, vidareutbilda anställda och ställa om till hållbara transporter. Gratis kollektivtrafik är redan tillfälligt infört på Stockholms bussar och bör utvidgas till hela sektorn. Påbörja genast en liknande klimatomställning vad gäller matproduktion, varuproduktion, energisystem, gruvnäring med mera.

• Avskaffa kapitalismens vinstjakt, rovdrift på människor och natur, toppstyrning och hemlighetsmakeri, som har gett viruset fritt spelrum och lagt grunden för dagens kris.

• Demokratisk socialistisk planering av ekonomin, där människors hälsa och välmående och ett hållbart förhållande till naturen prioriteras framför vinstintressen hos en liten superrik maktelit.

PROGRAM MOT corona

• Facklig kamp för full kompensation till drabbade. Smittskydd och omställning av verksamheter efter behoven. 100 procent i sjukpenning, VAB, smittbärarpenning och permitteringspenning.

• Bygg omedelbart ut smittskyddet för vård- och äldreomsorgspersonal och andra utsatta arbetargrupper. Statlig produktion av skyddsutrustning och tester NU – ta över nödvändiga resurser från privata företag.

• Gratis vård till alla som vistas i Sverige – tillgång till vård är en mänsklig rättighet.

• Att stanna hemma förutsätter ett hem. Nej till alla vräkningar – bostäder åt alla! Hyresfria månader för hyresgäster för att kompensera i krisen.

• Massiv statlig satsning på att förstärka arbetet med smittspårning, virustester, desinficering och fri tillgång till handsprit på alla offentliga platser, kollektivtrafik och så vidare. Ställ om militära resurser till civila för dessa uppgifter.

• Utökat virustest till alla misstänkta fall så att hela hushållet kan sätta sig i karantän.

• Höj statsbidragen till regioner och kommuner med 50 miljarder NU till vård och omsorg i offentlig ägo utan vinstintresse. Stoppa alla nedskärningsplaner omedelbart och utveckla krisplaner under kontroll av vårdpersonal och fackföreningar för att snabbast möjligt kunna bygga ut vårdkapaciteten. Riv upp avskaffad värnskatt och RUT-avdrag – låt de rika betala.

• Ge vikarier i vården fast jobb. Tjänstledigt och ekonomiska incitament för sjukvårdsutbildade som har valt att jobba med annat, men som kan tänka sig att tillfälligt eller långsiktigt jobba i vård eller omsorg.

• Stoppa dränering av resurser genom marknadslösningar i vården – ta omedelbart över all privat, vinstdrivande verksamhet i offentlig ägo.

Styr om från marknadstänk och byråkrati till vård. Nej till New Public Management och ”Just-in-time”.

• Förstatliga läkemedelsbolag, produktion av skydd och medicinsk utrustning för en planering av verksamhet efter akut behov idag och efter samhällets långsiktiga behov.

• Inför rätt för anställda på icke samhällsbärande arbetsplatser att arbeta hemifrån alternativt att vara lediga med full lön i områden med virusutbrott.

Svaret är socialism

Socialistiskt sommarläger 2020 14 augusti (start kl 16.00) – 16 augusti (avslut kl 16.00)

I år kan vi inte alla samlas på samma plats för det socialistiska sommarlägret. Men vi kommer samlas på många platser och vi kommer att samlas på nätet. Att gemensamt diskutera fram ett socialistiskt svar på kapitalismens alla kriser är viktigare än någonsin. Sommarlägret sker på dagtid via zoom och livesändningar. På kvällarna tänds lägereldarna landet runt.

Lägret är gratis, men vi kommer istället att ha en insamling för frivilliga bidrag.

Anmäl dig nu! Mejla: elin.gauffin@socialisterna.org Programmets fyra stora block:

• MARXISMEN OCH DAGENS KRASCH • LÄRDOMAR FRÅN 1930-TALET • KLIMAT, NATUR OCH SOCIALISM • ARBETARKAMP & ORGANISERING under och efter coronakrisen Vidare i programmet: Kampen mot nationalism och fascism // Vad är trotskism? // Den sjuka matproduktionen med massvält och skadligt jordbruk // Skydd – den nya kampfrågan. Hur organiseras det bästa skyddet? // Bostaden & covid-19 – från karantän till nej till marknadshyra // Transsocialister uppdaterar det revolutionära programmet // Och mycket mer! Se socialisterna.org.

UNGA SOCIALISTER Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

international socialist alternative

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.