Offensiv 1413

20 augusti 2020 / # 1 413 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Belarus i revolt: Massiva strejker får diktaturen på fall

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna rs_offensiv

KAMPANJ

Försvara LAS

5 3

4

Foto: Максим Шикунец / Wikimedia Commons

”Skolstarten är fylld av oro”

– läs på sid 16

80 år sedan mordet på Leo Trotskij Den 20 augusti 1940 mördades den ryske revolutionära socialisten Leo Trotskij. Mordet hade beställts av Stalin och utgjorde kulmen på en våg av terror mot de socialister som kämpade för att återupprätta den socialistiska demokrati som likviderats av

den stalinistiska diktauren i Sovjet. Den kampen jämte Trotskijs många övriga bidrag till den internationella socialistiska rörelsen kamp är en oskattbar källa och inspiratör för dagens socialister.

– läs mer på sid 7-14

Posttidning A

RS-läger: Socialistisk metabolism i 3 dagar

6

Generalstrejk mot

Bolivias kuppmakare

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Plusgiro: 87 96 49-2 Swish: 123-240 32 85 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

2

I SAMMA BÅT?

M

RIV UPP JANUARIAVTALET

T

rots en oemotsvarad kris fortsätter regeringen att genomföra den högerpolitik som är ett med januariavtalet (det 73-punktsprogram som S, MP, C och L kom överens om i början av 2019).

LO-fackens ledningar gav alla sitt stöd till januariavtalet och gjorde sig själva till högerpolitikens gisslan, vilket nu resulterat i att facktopparna står beredda att i förhandlingar med arbetsgivarna genomföra en försämring av anställningsskyddet som ligger i linje med vad januariavtalet föreskrev.

För facktopparna är det primära att försöka rädda regeringen och Socialdemokraterna undan protester och fortsatt kris.

Utan facktopparnas stöd skulle regeringen inte kunna fortsätta högerpolitiken och verkställa januariavtalets arbetarfientliga agenda.

LO:s och TCO:s kapitulation inför högerpolitiken spelar arbetsgivarna i händerna.

Svaghet inbjuder alltid till aggressivitet; ”Vi måste ha ordentliga förändringar i LAS-reglerna, inklusive saklig grund”, sa Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widoff provokativt inför LAS-förhandlingarnas återstart i tisdags.

I januariavtalet förband sig regeringen att också höja och utvidga RUT-avdraget.

I förra veckan föreslog regeringen att taket för RUT-avdraget höjs

från 50 000 till 75 000 kronor och att avdraget ska omfatta fyra nya kategorier, däribland möblering av bostad och tvätt vid tvättinrättning.

RUT-avdraget är en skattesubvention till välbeställda som redan rånar statskassan på drygt 5 miljarder kronor i år, vilket motsvarar kostnaden för att anställa minst 10 000 fler undersköterskor. Även regeringens egen Jämlikhetskommission sågar förslaget om marknadshyror. ”Ett grundproblem på hyresmarknaden är att det finns för få bostäder med hyror som är rimliga för låginkomsthushåll. Det är svårt att se att den tilltänkta reformen (marknadshyror) ska kunna bidra till lösningen av det problemet”, skriver Jämlikhetskomissionen som i motsats till regeringen vill se en återgång till den sociala bostadspolitiken.

I attackerna mot asylrätten förenas Socialdemokraterna med det blåbruna blocket. S och M är överens om 18 av 23 punkter från Migrationskommittén. Mycket pekar också mot att Miljöpartiet även denna gång viker ner sig.

När regeringen hösten 2015 stramade åt flyktingpolitiken var det som en del i skärpt högerpolitik på alla områden som nådde en ny kulmen med januariavtalet.

Både regering och arbetsgivare försöker utnyttja krisen och de restriktioner som finns mot större

Foto: Sebastian Olsson

SÄTT STOPP FÖR HÖGERPOLITIKEN

folksamlingar. Dessutom har exempelvis fackens mötesverksamhet legat nere.

Protester mot högerpolitiken har till stor del fått ta sig formen av upprop och diskussion på nätet.

Så tycks det bli även de kommande veckorna, men hur gå vidare för att konsolidera och samla till nya protester samt förbereda för de utåtriktade arrangemang som kommer att krävas?

Kan exempelvis de fack som är motståndare till att ledningen är beredd att förhandla bort delar av anställningsskyddet samlas till ett digitalt stormöte, hur kan det lärarupprorets ”Öppet brev! Krav på smittbegränsande åtgärder inom grund- och gymnasieskolan” bli verklighet på skolorna och vad krävs i höst för att exempelvis stoppa varslen och nedskärningarna inom vården.

Coronakrisen har satt fokus på allt som gått fel i samhället men också gjort uppgiften att bygga en kämpande vänsteropposition än mer akut.

En vänsteropposition som till skillnad från Vänsterpartiet går längre än att ibland höja rösten, en aktiv vänsteropposition som tar kamp och som försöker samla de olika protest- och gräsrotsrörelser i gemensamma aktioner och forum.

Det är sådan vänsteropposition som Rättvisepartiet Socialisterna tillsammans med andra vill bygga.

Den uppgiften kan inte vänta. ■

akteliten påstår ständigt och särskilt ofta i kristider att vi sitter alla i samma båt. Men en sådan båt har aldrig funnits och det är inte precis ”alla” som kan köpa sig en lyxyacht och fly till havs för att undvika smittan. ”Miljardärerna försöker undvika pandemin genom att chartra en lyxyacht”, rapporterade Business Insider i slutet av maj och citerade en uthyrare av lyxbåtarna som vittnade om att de ”välbeställda flyr till varmare klimat och ser livet på lyxyachten som en behaglig form av social distansering”.

Men smakar det så kostar det. Omkring 6 miljoner kronor per vecka kostar en lyxyacht med besättning, som i många fall jobbar under slavliknande villkor.

Det finns också en rad storbolag som girigt profiterat på pandemin. 17 av USAs största bolag, bland dem Microsoft, Johnson & Johnson, Facebook, Pfizer och Visa beräknas tillsammans göra en vinst i år som nästan är 85 miljarder dollar (omkring 738 miljarder kronor) större än tidigare. Dessutom ämnar USA:s vinstrikaste företag dela ut närmare 99 procent av sin vinst i år till aktieägarna. Även flera svenska bolag ökar sina vinster i år och höst kommer exempelvis skogsjätten Holmen återuppta sin aktieutdelning.

Den finansiella dopingen av aktiebörser och handeln med värdepapper samt guld har gjort de redan rika ännu rikare – på ett groteskt sätt. Samtidigt som FN varnar för en förödande ökning av hunger och fattigdom i Latinamerika och Karibien och beskriver dagens kris ”den värsta på 100 år” rapporterar hjälporganisationen Oxfam att Latinamerikas dollarmiljardärers förmögenhet har ökat kraftigt sedan början av coronapandemin, trots att regionen är bland de värst drabbade i världen av viruset. En ny dollarmiljardär har skapats varannan vecka och de nu 73 miljardärernas förmögenheter har ökat med 48,2 miljarder dollar (dryga 417 miljarder kronor) sedan i mars.

U

nder de senaste månaderna och med hjälp av frikostiga bidrag från regeringarna har Latinamerikas miljardärer tjänat enorma belopp på spekulationsaffärer. ”Samtidigt som miljardärernas förmögenhet har ökat har miljontals människor i regionen lämnats att kämpa mot sjukdomsspridning, ekonomisk kris och att sätta mat på bordet under nedstängningen. Medan alla andra sitter instängda, försöker överleva och lever i ständig rädsla över att bli sjuka har Latinamerikas miljardärer tjänat 413 miljoner dollar om dagen (drygt 3,5 miljarder kronor) under hela pandemin”, påpekar Oxfam.

I samma båt? F-n tro’t. ■

Under årets första fem månader inträffade tio arbetsplatsolyckor som kostade människor livet i Sverige. Utvecklingen ser dystrare ut under sommaren. Nio personer miste livet i olyckor mellan början av juni och mitten av augusti (Arbetet den 16 augusti).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2020 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

3

Socialistisk metabolism i tre dagar utan om människans förhållande till naturen. Marx grundade begreppen naturens universella metabolism, den sociala metabolismen och revan i metabolismen” Just det här med metabolismen, som betyder ämnesomsättning, återkom sedan lägret till flera gånger inte minst på det stormöte som Julia Engström, Mattias Bernhardsson och Robert Bielekki höll i med hjälp av Petri Myllykoski och Samuel Kostov som fördjupade sig

berättade också om rörelsen Black Lives Matter, som är den största proteströrelsen i USA:s historia. Rörelsen har haft en hög politisk nivå till följd av att den kom under tiden för pandemin.

Omer Pinchuk från ISA i Israel/ Palestina var nästa talare, som beskrev den politiska situationen i Israel. Israel har 27 procent arbetslösa, och både polisbrutalitet och våld i hemmet ökar. Men även

Marxismen handlar inte bara om ekonomi utan om människans förhållande till naturen i frågor som djurhållning, skogsskövling, smittskyddskamp och socialistisk omställning.

Under helgen 14–16 augusti genomfördes Rättvisepartiet Socialisternas sommarläger, men aningen annorlunda än vanligt. Genom den digifysiska formen hade lägret fysiska möten runt om i landet sammankopplade via nätet.

Sommarlägret är en viktig händelse med de politiska inledningarna och diskussionerna och det sociala umgänget bland deltagarna.

LOUISE STRÖMBÄCK ELIN GAUFFIN

offensiv@socialisterna.org

P

å fredagen inleddes lägret med ett stormöte om marxismen och dagens krasch som live-sändes på Facebook och på Rättvisepartiet Socialisternas YouTube-kanal (där det fortfarande kan tittas på).

Per Olsson menade att det att globaliseringen börjat vändas till sin

motsats är kanske vad som är särskilt utmärkande för denna kris: ”Ett enormt slag, både ekonomiskt och politiskt, har utdelats mot hela den kapitalistiska ordning och organisation av produktionen som utvecklades efter att stalinismen rasade samman för 30 år sedan”.

Raymond Stokki gick in på att

Foto: Arne Johansson

Alicia Salvadeo från Socialist Alternative i USA var en talarna på lägret. Ovan: Lägret var politik, samvaro och grillkvällar.

exploateringen av djur och natur och klimatförändringar är avgörande för att skapa utbrott av viruspandemier som FN också konstaterat i en rapport i somras. ”Hela planeten är uppbyggd av ekosystem så väl som sociala system.

Människan och naturen går inte att dela på. Det skrev redan Marx om, mycket inför författandet av Kapitalet, baserat på dåtida forskningen kring mineraler, solkraft och ekologiska system. Han satte det i relation till människan och studier av ursprungsbefolkningar och kolonialismens påverkan på natur och klimat. När människan slits från att förvalta jorden för egen försörjning till att sälja sin arbetskraft till någon annan som gör vinst. Marxismen handlar inte bara om ekonomi

På förmiddagarna hölls seminarier i form av zoommöten på teman som lärdomar från 1930-talet (då mycket av dagens situation har drag av 30-talet), Black Lives Matter, arbetsrätten och transsocialism.

64 personer deltog på zoom-mötena och eftermiddagarnas livesändningar har nått över hundra, kanske flera hundra.

En del av lägret är förberedelsearbetet där inledarna under sommaren läser på och fördjupar sig i sitt ämne. Vi är nöjda med att vi hade hela 26 inledare.

På kvällarna var det gemensamma grillningar och det var väldigt skönt att komma ur den sociala distanseringen och mötas i kamratskap och i det sköna sommarvädret.

Lägrets sista stormöte hade tre talare. Alicia Salvadeo från Socialist Alternative i USA talade om arbetarkampen där såsom strejker och sjukskrivningar i protest mot arbetsvillkoren, särskilt i och med pandemin som har slagit hårt mot USA:s arbetare och fattiga.

Samtidigt har styrande politiker istället för att satsa på åtgärder mot smittspridning istället lagt ut miljarder dollar på presidentvalet. Hon

arbetarkampen ökar, och missnöjet med president Netanyahu har lett till demonstrationer runt om i landet med tiotusentals deltagare. Netanyahus korrupta politik och hot om utökad annektering av Västbanken är viktiga punkter som väckt ett starkt motstånd.

Sista inledaren var Katja Raetz från RS, som tog upp hur Sveriges coronastrategi totalt misslyckats.

Provtagning i större utsträckning påbörjades inte förrän efter flera månaders spridning i Sverige, och smittspårning har blivit individens ansvar.

90 procent av alla som dött till följd av covid-19 i Sverige var över 70 år. I Stockholm är en stor del av äldreomsorgen privatiserad, och där har krisen tydligt visat hur personalens arbetssituation ser ut, och där bristen på skydd har lett till smitta av både äldre och personal.

Detta är ett av många exempel på hur det kapitalistiska systemet förvärrat pandemin och hur Sverige istället för att skydda befolkningen har skyddat kapitalismen.

Därefter följde ett stormöte där många ville komma in med sina förslag och vi slutade i stor enighet om att i längden kan inget stoppa kampen och socialister kommer att ha mycket att göra under den höst som väntar. ■

Vårdkrisens Jämtland/Härjedalen: lskan växer mot regionledningen Region Jämtland/Härjedalen fick efter valet 2018 en blågrön ledning (C, KD, L, M och MP) som började med att höja skatten med 50 öre. Och så genomförde man nedskärningar och försämrade sjuksköterskornas arbetsvillkor. ”Sjuksköterskorna på sjukhuset flyr och konsekvenserna i vården blir allt tydligare för varje vecka som går. Sommaren 2020 är ett nytt lågvattenmärke när det gäller förutsättningar för god och patientsäker vård”, skrev nyligen 21 läkare på Östersunds sjukhus i en debattartikel.

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

I

våras gick sjuksköterskorna vid kirurgen ut och protesterade mot förändringar i arbetstidsavtalet som innebar längre arbetstid och försämrat OB-tillägg, det vill säga längre arbetstid för mindre lön.

Flera sjuksköterskor och undersköterskor, över 35 hittills i år, har slutat på kirurgen.

Det är de mest erfarna sköterskorna som slutat. Kvar blir då nyutexade sköterskor som behöver

handledning, något de inte kan få i dagsläget.

Den 10 augusti publicerade regionens tidningar (LT och ÖP) en debattartikel av 21 läkare vid kirurgen. De uttryckte sin oro över att så många erfarna sköterskor slutat och att de som är kvar får jobba mycket hårdare.

I Jämtlandsnytt den 14 augusti beskrev flera sköterskor situationen. Det har exempelvis hänt att patienter blivit bortglömda, att man under en dag inte hunnit ta tempen på patienter med hög feber, och en patient fick i flera dagar luft i stället för syrgas.

Sjukköterskor hinner inte äta eller knappt gå på toaletten. Sjukvårdsdirektör Maria Söderkvist

kommenterar i Jämtlandsnytt den 14 augusti: ”Det låter inte bra. Så här kan vi inte ha det.”

Ordföranden i hälso- och sjukvårdsnämnden Tom Silverklo (C) svarar att de måste få ordning på ekonomin. Regionens ekonomi har varit ett sorgebarn i flera år oberoende av politisk majoritet. ”Om vi inte får ordning på Regionens ekonomi tappar länet möjlighet att ha ett fullskaligt sjukhus”, säger han i LT 12 augusti. Han fortsätter: ”Ska vi klara det behöver vi gå igenom det stålbad vi nu är uppe i.” I en debattartikel två dagar senare skryter han med att politikerna fryst sina arvoden fram till nästa val.

Regionen upptar 12 procent av

Sveriges yta men har bara 1,5 procent av befolkningen. Av regionens ca 130 000 invånare är drygt en fjärdedel över 65 år. Medelinkomsten ligger lägre än för riket som helhet. Avstånden är stora. Från Ankarvattnet längst i nordväst är det 31 mil till Östersund. Lillhärdal i södra Härjedalen har 21 mil.

Det är alltså en region med stora geografiska och demografiska problem.

Nu krävs ett riksomfattande vårduppror. Nedskärningar, privatiseringar eller konkurrensutsättningar, måste få ett slut! Dags att rusta upp sjukvården, inte bara i Jämtland/Härjedalen utan i hela landet. ■

INRIKES

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

4

Inför skolstarten - risken går inte att komma ifrån

Regeringen och de blåbruna förenas mot asylrätten. S och M står bakom 18 av Migrationskommitténs 23 förslag.

på flyktingars rättigheter

I

juni 2019 tillsatte regeringen i samarbete med C och L en parlamentarisk kommitté som senast den 15 augusti skulle lägga fram förslag på hur Sverige skulle få ”en långsiktigt hållbar migrations- och integrationspolitik” Några av direktiven till kommittén var bland annat • Om skyddsbehövande ska beviljas tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd.

• Om asylsökande ska kunna beviljas uppehållstillstånd på ytterligare andra grunder än de som gäller enligt EU-rätten och svenska konventionsåtaganden och då speciellt ta ställning till om en ny humanitär grund för uppehållstillstånd ska införas.

• I vilken utsträckning som anhöriginvandring ska vara möjlig.

• Om ett försörjningskrav ska införas och hur det i så fall ska utformas.

Vidare skulle kommittén utgå från och jämföra andra EU-länders regelverk och också analysera varför flyktingar söker asyl i Sverige.

Sedan kommitténs arbete började har de olika partierna försökt göra allt för att strama åt flyktingpolitiken så mycket det går.

Splittringen inom borgerligeheten har blivit tydlig. SD och M vill ha en betydligt minskad invandring, i praktiken vill man att Sverige inte ska ta emot några flyktingar alls. C, KD och L vill sätta en gräns i paritet med Danmark och Norge vilket också innebär ett kraftigt minskat flyktingmottagande.

S vill också strama åt flyktingmottagandet och förhandlar med M om ett gemensamt förslag.

V och MP är emot förslagen på en åtstramad flyktingpolitik och vill återgå till ”en mera human flyk-

tingpolitik”, utan att precisera närmare vad man menar med detta.

Vidare är S, M, C, L, SD och KD överens om att tillfälliga tidsbegränsade uppehållstillstånd ska vara huvudregel och bara gälla i tre år. Man vill försvåra anhöriginvandring och förlänga tiden för förnyad asylansökan om man fått avslag.

Polisen ska få utökade resurser att jaga flyktingar, bland annat vill man utöka den så kallade inre flyktingkontrollen. Detta innebär att polisen får utökad rätt att utföra id-kontroll. Alla minns väl REVA-lagen och vad den ledde till.

Trots oenigheten i kommittén lade man fram sitt förslag den 7 augusti.

Förslagen i urval, enligt Migrationskommittén, och nyhetsbyrån TT; är: • Uppehållstillstånd ska vara tidsbegränsade.

Stöds av: S, C, L, M, KD och SD. • Kvotflyktingar ska få permanenta tillstånd. Inga andra undantag.

Stöds av: S, C, L, M och KD • Första tillståndet för flykting ska vara i tre år Stöds av: S, C, L, M, KD och SD. • Om tillståndet förlängs ska det gälla i två år. Om vissa krav är uppfyllda kan permanent tillstånd ges i stället.

Stöds av: S, C, L, M och KD. • Första tillståndet för alternativt skyddsbehövande (oftast krigsflykting) ska gälla 13 månader.

Stöds av: S och L. • Om tillståndet förlängs ska det gälla i två år Stöds av: S, L, M, KD och SD. • Om tillståndet förlängs igen ska det gälla i två år. Om vissa krav är uppfyllda kan permanent tillstånd ges i stället.

Stöds av: S, L, M och KD. • Vandelskrav, försörjningskrav,

Foto: Natalia Medina

Migrationsutredningen – lång lista av attacker språk och samhällskunskapskrav införs för permanent tillstånd.

Stöds av: S, L, M och KD. • Skyddskategorin ”övrig skyddsbehövande” tas bort ur utlänningslagen.

Stöds av: S, C, L, M, KD, V och SD. • Den som har tidsbegränsat uppehållstillstånd (inklusive alternativt skyddsbehövande) med välgrundade utsikter att få varaktigt tillstånd har rätt till familjeåterförening.

Stöds av: S, C, L, KD och V. • Ett uppehållstillstånd ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år.

Stöds av: S, C, L, M, KD och SD. • Försörjningskrav ska som huvudregel ställas för anhöriginvandring.

Stöds av: S, C, L, M och KD • Personen i Sverige ska kunna försörja sig själv och den anhörige och ha tillräckligt stor bostad.

Stöds av: S, C, L och KD.

Bara Socialdemokraterna står bakom samtliga av kommitténs förslag. SD och M vill ha ännu hårdare regler på några av de förslag som lagts fram.

Nästa steg blir nu att regeringen lägger en proposition i riksdagen om de olika förslagen. Nu måste alla krafter som vill stoppa attackerna på asylrätten, på flyktingar och ensamkommande och på invandrare mobiliseras för att se till att migrationskommittens förslag stoppas.

Rättvisepartiet Socialisterna/ Offensiv säger: • Återinför asylrätten– stoppa utvisningarna till krig och förtryck.

• Permanenta uppehållstillstånd åt alla istället för tillfälliga.

• Riv EU:s flyktingmurar. ■ Anders Wemmert

– Det är en oro, Jag tänker särskilt på personalen, säger Agnes Pohjanen.

Offensiv intervjuade Agnes Pohjanen, som i veckan börjar gymnasiet på Lärkan i Luleå.

Känner du någon oro för att skolstart kommer betyda risk för smittspridning – för dig själv, släktingar eller andra?

– Ja, absolut – en del av mig känner oro. Jag har ju inte haft distansundervisning tidigare, eftersom jag gått på högstadiet, så det är samtidigt tillbaka till det normala för mig. Skolan kan ju göra en del saker för att förhindra smittspridning, men i slutändan är vi ju ändå många människor samlade på en plats, så risken går inte att komma ifrån.

Hur funkade det med ”social distansering” under vårterminen?

– Det gjordes några försök att hålla avstånd i matkön, men det följdes inte särskilt bra, iallafall inte på min skola. Och i klassrummen satt vi precis som vanligt.

Skulle skolorna kunna göra något mer tycker du?

– Beslut om eventuell stängning kommer ju uppifrån, så det kan ju inte de enskilda skolorna göra något åt. Det de själva kan göra – som att sprida info om att hålla avståndet, försöka glesa ut våra tider och så – det verkar de redan göra. Sen funkar det ju sådär. Så det är en oro – jag tänker särskilt på personalen, som lärarna och städpersonalen som ju måste vara där varje dag, de kan inte jobba hemifrån. Och de har ju familjer och kanske sårbara personer ikring sig.

Liv Shange Moyo

Göteborg: Haveri kring skolvalet

D

et har varit turbulent i Göteborg inför den nya skolstarten. Årets skolval har varit hårt kritiserat.

När grundskoleförvaltningens process för skolbyten var klar var missnöjet stort och 2 100 ansökningar om byten lämnades in, 1 600 av dessa fick avslag.

Många elever och föräldrar var upprörda över de skolplaceringar som beslutats och ifrågasatte hur det gått till.

Bara omkring 500 elever har fått erbjudande om en ny placering, 360 av dem utifrån sitt förstahandsval.

Men majoriteten, 1 600, har fått avslag.

I en internrapport konstateras att det i arbetet med årets skolval i Göteborg begicks flera misstag.

Flera elever fick plats på en skola för långt från hemmet, i vissa fall på andra sidan stan med flera byten i kollektivtrafik, andra barn har blivit placerade ensam i förhållande till andra elever från klassen.

Grundskoleförvaltningen tog över ansvaret för skolan från stadsdelarna för två år sedan och har varit kraftigt kritiserat, och beskrivits som ett haveri.

Kristofer Lundberg

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

Nu gäller det att mobilisera största möjliga motstånd mot de försämringar som hotar anställningsskyddet.

I korthet

5

Ras för tandvården under pandemin

T

andvård Mellan 16 mars och 9 augusti i år har antalet tandvårdsbesök varit 1,1 miljoner färre än motsvarande period i fjol – en minskning på runt 33 procent,rapporterade Svenska Dagbladet den 16 augusti.

Bland 70-plussarna har nästan hälften av tandläkarbesöken skjutits på framtiden.

– Det är värst för de äldsta. Det finns ett klart samband mellan munhälsa och allmänhälsa, säger Chaim Zlotnik, ordförande i Tandläkarförbundet till tidningen. med hänvisning till ny statistik från Försäkringskassan.

Krav på lönesänkning följdes av avsked

Foto: Abetsmiljöverket

A

Försvara LAS

Förra veckan beslutade LO:s representantskap att återuppta förhandlingarna om LAS (Lag om anställningsskydd) med Svenskt Näringsliv. Och i tisdags startade dessa förhandlingar, som sker under regeringens hot om lagstiftning om inte ”parterna” kommer överens.

PER JOHANSSON, sjuksköterska

rs.sundsvall@socialisterna.org

B

akgrunden är följande: I januariavtalet, alltså den politiska uppgörelsen mellan S, MP, L och C som lade grunden till dagens politiska styre ingick krav på att försämra LAS, vilket enligt överenskommelsen skulle vara genomförd år 2021.

Under 2019 startade också förhandlingar mellan fack och Svenskt Näringsliv om arbetsrätten. Dessa skedde redan från början under hotet om att i fall de inte själva kommer överens så tänker regeringen och stödpartierna lagstifta för en försämring av LAS. Förhandlingarna stannade dock av efter att flera LO-förbund hoppade av. Det som väckt starka reaktioner var diskussionen om att ge arbetsgivarna friare händer vid uppsägningar och få bort krav på ”saklig grund” vid uppsägningar med mera.

Den 1 juni i år presenterades till slut den LAS-utredning som regeringen tillsatt och som var ett resultat av januariavtalet. Som väntat innehöll den förslag på en rad kraftiga försämringar av arbetsrätten, bland annat ändringar i turordningsregler samt regler vid uppsägning av personliga skäl.

I förslaget ska turordningsreglerna förändras till den grad att de tappar sin funktion. En av grundprinciperna i LAS har varit turordningsreglerna. Det som enkelt be-

skrivs som ”sist in, först ut” när en arbetsgivare vill säga upp någon.

Syftet är att få ett system och skapa tryggare förhållanden på en arbetsplats. Redan tidigare har LAS försämrats på den punkten och mindre företag har fått undanta två personer från turordningsreglerna.

Regeringens utredning föreslog fem undantag för alla arbetsgivare.

De fem undantagen ska gälla varje gång som de organiserar om företagen och i varje turordningskrets (turordningskretsar handlar om anställda med jämförbara arbetsuppgifter och förhandlas fram).

Dessutom ska detta kunna göras om igen i det fall behov av uppsägningar uppkommer igen efter tre månader. Var och en kan förstå vilken otrygghet detta kommer att skapa på arbetsplatserna. ”I praktiken blir man permanent provanställd”, skrev exempelvis Fastighetsförbundets ordförande Magnus Pettersson på förbundets hemsida den 1 juni: ”Förslagen backar bandet till 30-talets arbetsmarknad. Man undrar om allmänheten förstår vad som är på gång”, fortsätter Pettersson.

Utfallet av de nya förhandlingarna kommer inte att bli positivt för anställda och fack. Hela upplägget är att facken ska förhandla fram en försämring av arbetsrätten och

LO:s ledning går in i förhandlingarna utan tydliga utfästelser om att turordningsreglerna vid ”arbetsbrist” ska försvaras.

Dessutom sker det nu under hot.

Kommer inte fack och arbetsgivare överrens om en förändring av arbetsrätten hotar S-MP-regeringen med stöd av C och L med att lagstifta igenom en försämring utifrån regeringens utredning. Redan den sista september vill regeringen att fack och arbetsgivare förhandlat färdigt.

Arbetsgivarna går nu till hård attack mot arbetsrätt och löner.

Förutom kraven på försämring av arbetsrätten som de fått januariavtalets partier att driva, så hotar de med nollbud i avtalsrörelsen.

Detta trots att svenska storföretag och banker fortsätter att göra vinster. De försöker dock använda covid-krisen som vapen för att få argument att genomföra attacker på arbetare.

Den linje som facken nu borde ha är att vägra förhandla om försämringar av arbetsrätten. Hela tanken med denna förhandling under hot är att få igenom en försämring. Fackföreningarna behöver sätta press både på arbetsgivarna och regeringen. Först för att stoppa försämringarna av arbetsrätten men också för att stå rustade för en kamp för rejäla lönelyft i avtalsrörelsen. ■ Sprid och anta den budkavle ”Försvara turordningsreglerna i LAS” som IF Metallklubben på Volvo i Umeå tagit initiativ till. Budkavlen har antagits av fackföreningar med totalt över 100 000 medlemmar.

Budkavlen kan hämtas på: https:// volvoklubben.se/wp-content/uploads/2020/01/Budkavle-1.pdf ■

rbetsmarknad Vings flygbolag Sunclass Airlines säger upp samtliga 175 anställda i Sverige. Beskedet om avsked följer efter att förhandlingarna om sänkta löner med fackförbundet Unionen slutat i oenighet.

I slutet av maj gav Vinggruppens flygbolag Sunclass Airlines sina kabinanställda ett ultimatum: gå med på sänkta löner – en permanent lönesänkning på 20 procent – eller bli av med jobbet. När facket vägrade följde avsked.

Hemlighetsmakeri omger miljardstödet

E

konomi Tillväxtverket hemlighåller vilka bolag som får ta del av regeringens miljardstöd under coronakrisen.

Sekretessen har även godkänts av Högsta förvaltningsdomstolen.

– De här uppgifterna kan inte röjas utan att det skulle innebära skada för arbetsgivaren, sa Malin Lindell Riis, chefsjurist på Tillväxtverket, till radions Ekot i juli.

Men hemlighetsmakeriet är en skandal som förhindrar en granskning av vilka som får stöd. ”Aldrig har 95 miljarder kronor varit så hemliga”, skrev Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i en krönika den 15 augusti.

Fjäskande ministrar på knä för Amazon

A

rbetsmarknad I ett brev år 2017 till bland annat Amazons ägare Jeff Bezos, historiens rikaste individ, skrev de tre ministrarna, Isabella Lövin (MP), Mikael Damberg och Ibrahim Baylan, som båda är socialdemokrater: ” För att tala klarspråk, i en tid när andra tar ett steg tillbaka vill vi röra oss framåt. Därför kommer vi göra det lättare för ditt bolag att komma hit och dra nytta av vårt storartade företagsklimat. Vi är redo för business och står till er tjänst”. Brevet återgavs i Aftonbladet i måndags.

Tre år senare står det klart att Amazon etablerar sig i Sverige, med början i Eskilstuna.

Inte mycket till verklig ”omstart”

P

olitik Den så kallade Omstartskommissionen, som tillsatts av Stockholms handelskammare och andra representanter från ”näringslivet” är klar med sin slutrapport.

Omstartskommissionen som letts av Klas Eklund som tidigare var socialdemokrat och med i den ”kanslihushöger” som stod bakom de nyliberala avregleringarna i mitten av 1980-talet, vill bland annat att bolagsskatterna sänks ännu mer. Men framför allt vill man ha en låglönemarknad med försämrat anställningsskydd och ”acceptans för lägre löner för lågkvalificerade jobb; samt att den mer generösa arbetslöshetsersättningen rullas tillbaka efter krisen”.

En annan nyliberal försämring som ”näringslivets” kommission efterlyser är avskaffad hyresreglering (marknadshyror) och ”en rörligare bostadsmarknad”.

Nya protester för att stoppa Preemraff

M

iljö Nätverket Stoppa Preemraff uppmuntrar till en mångfald av aktioner för att stoppa Preemraffs utbyggnad i Lysekil.

Aktionerna, som inleds den 22 augusti, kommer att ha en mängd olika utföranden, men kommer alltid att förbli fredliga, skriver nätverket på sin hemsida stoppapreemraff.org ■

INTERNATIONELLT

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

6

Netanyahus krisregering

utmanas av masskamp

Efter tre misslyckade val där ingen regering kunde bildas pressas regeringen från i våras av folklig vrede som kan framkalla ytterligare nyval. Under sommaren har sociala rörelser tagit till gatorna i Israel med stora demonstrationer. Om detta talade Omer Pinchuck från Rättvisepartiet Socialisterna systerparti i Israel/Palestina (Socialist Struggle Movement) på vårt sommarläger.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

O

vanpå pandemikrisen och en ekonomisk kollaps med en arbetslöshet på 27 procent, 1 miljon människor, dras Israel med en politisk kris där det krävdes tre omval för att Benjamin Netanyahu till sist i våras skulle kunna bilda en samlingsregering som kallas corona-regeringen.

Omer Pinchuck berättade att regeringen har stor inre spänning och motsättningar. En orsak till den folkliga vreden är att premiärministern själv står åtalad för tre korruptionshärvor och ska ställas inför domstol till hösten. Netanyahu anklagas för bedrägerier och att ha tagit emot mutor och erbjudit mutor till riksåklagaren i utbyte för att få denna att lägga ner åtalet mot hans hustru. Det här har framkallat proteststormar förut men mot bakgrund av hälsokrisen och massarbetslösheten blir situationen allt mer ohållbar.

–10 000-tals har demonstrerat runt om i landet. Störst har det varit utanför premiärministerns officiella adress på Balfour-gatan i Jerusalem. Det är mycket energiskt från unga arbetslösa som har tvingats flytta hem till sina föräldrar pga den ekonomiska krisen. Det är stora block mot ockupationen av Palestina, för klimatet, till försvar av demokratiska rättigheter.

– Det har också varit strejker över hela landet inom välfärdssektorn som läkare, sjuksköterskor, lärare och socialarbetare.

– Netanyahus förlöjligande av demonstranterna (han har kal�lat dom både anarkister och miljonärer), polisvåld samt brutala attacker från högergangsters har hittills snarare stärkt rörelsen. Socialist Struggle Movement kräver att fackföreningarna ansluter sig i större grad och reser sociala krav som kan ena de olika rörelserna –

få med den breda arbetarklassen – samt går in för att organisera säkerheten kring demonstrationerna så att dessa kan genomföras.

– Redan har rörelsen lyckats vinna att arbetslöshetsförsäkringen utökas från tre månader till ett år, berättade Omer.

Socialist Struggle Movement genomskådar hyckleriet både när det gäller Israels stöd nu till Libanon och när det gäller Förenade Arab­ emiratens nya avtal med Israel.

Det senare verkar visserligen sätta stopp för de vansinniga planerna på nya annekteringar av Västbanken men innebär samtidigt att ockupationen befästs och inget alls ges till palestinier och arbetare.

Det falska stödet till Libanon efter megaexplosionen blir makabert då Libanon är världens flyktingtätaste land, inte minst på grund av Israels krig och invasioner så som av Beirut själv 1982 och bombningarna 2006. Israel hotar ständigt Libanon med militära attacker och konfrontationen med Hizbollah hade eskalerat veckorna innan explosionen.

Israel är med i uppladdningen i östra Medelhavet där Grekland, Frankrike, Cypern, Norra Cypern och Turkiet slåss om vem som ska roffa åt sig av nya gas och oljefyndigheter på havets botten. Militära fartyg och helikoptrar har rört sig i området senaste veckan och en militär konflikt kan bryta ut. Det en sann bild över kapitalistiska staters prioriteringar i en situation av humanitär kris efter katastrofen i Libanon, den ständiga flyktingdöden på Medelhavet och den eskalerande klimatkrisen till följd av den redan gas och oljebaserade ekonomin. Den kraft som kan stoppa ytterligare urspårningar är arbetarmassor i kamp i Palestina, Libanon, Israel och med följdverkningar i andra grannländer. ■

Demonstrationer och strejker får marken att gunga under Netanyahu.

Bolivia skakas av generalstrejk och stora blockader mot kuppmakarnas regering.

Bolivia: Generalstrejk mot kuppmakarna I november förra året organiserade högern i Bolivia en statskupp och tillsatte Jeanine Añez som ny provisorisk president.

Hon skulle endast inneha posten fram till nästa val och tiden skulle vara maximalt tre månader. Mitt i coronapandemin i ett av världens mest drabbade länder per capita – 42 000 smittats och närmare 4 000 dött, men den verkliga siffran tros vara mycket högre – mobiliserar nu sociala rörelser och fackföreningarna i massiva protester med krav på val.

Jeanine Áñez skulle heller inte ställa upp i det nya valet. Hon bröt snabbt löftet om att inte kandidera för presidentposten, och sedan kuppen i november har valet skjutits upp en och två gånger.

Men när kuppmakarna på nytt sköt fram det utlovade valet har protesterna tagit ny fart i landet mot kuppregeringen med krav på att hålla valet.

Pandemin sägs vara orsaken till det ständigt framflyttade valet, samtidigt som högern aldrig varit intresserade att hålla det på grund av det massiva stöd som finns för MAS (Rörelsen för socialism, som regerade landet fram till kuppen), innan, under och efter valet.

Att skjuta fram valet från 6 september till 18 oktober blev dock för mycket för Bolivias arbetare, fattiga och ursprungsfolk.

Massiva protester med väg-

blockader som en metod pressar kuppregeringen.

De 75 strategiskt utvalda blockaderna i landet fyller sitt syfte då blockaderna kostar landet 100-tals miljoner och skakar regeringen.

Men det är inte bara blockaderna som lamslår landet. Anez-regeringen pressas nu också av landets fackliga centralorganisation, COB som har utlyst generalstrejk utan slutdatum.

Den icke legitima regeringen försöker skapa misstroende mot de som protesterar och propagerar att covid-19 patienter dör till följd av de organiserade blockaderna då syrgas och andra förnödenheter inte når fram till sjukhusen. Enligt kuppregeringen ska över 30 personer avlidit som en direkt följd av blockaderna. En siffra som tål att ifrågasättas.

Men demonstranterna förnekar anklagelserna och menar att dessa transporter släpps fram, vilket kan stärkas med klipp i sociala medier där ambulanser och transporter med sjukvårdsmaterial passerar blockaderna.

Väpnade styrkor har sedan kuppen trappat upp våldet mot ursprungsfolk i landet. Mat- och försäljningsstånd vandaliseras och stjäls samtidigt som personerna misshandlas.

Våldet riskerar att eskalera ytterligare då en av kuppledarna och fascisten Fernando Camacho pressar Añez från höger att inte ta itu med de protesterande massorna, som en-

ligt honom bidrar till kaos och oroligheter. Samtidigt som Camacho menar att regeringen ska lyfta på blockaderna innan ”folket” själva gör det så har flera vägblockader redan angripits av fascistiska grupper – ibland i samarbete med polis.

Den så kallade regeringen är ansvarig för våldet. Till CSN Español säger inrikesminister Arturo Murillo: – Man kan inte bara gå ut och skjuta folk, även om det politiskt vore det korrekta att göra. Ännu finns i media inga bekräftade dödsfall kopplade till protesterna, Men kuppmakarna och högermiliser har vid flera fall gått till våldsamt angrepp mot de som protesterar.

Kuppmakarna använder pandemin för sina syften och med corona som ursäkt vill man krimanalisera rörelsen i allmänhet och nyckelpersoner för rörelsens framtid i synnerhet inför stundande val.

MAS presidentkandidat Luis Arce och Juan Carlos Huarachi från COB, är två av personerna som pekas ut som ansvariga för protesterna och riskerar fängslas för ”terrorism, folkmord och brott mot hälsan”.

Socialister internationellt har ett ansvar att följa utvecklingen, ge sitt stöd och visa sin solidaritet med Bolivias arbetare, fattiga och ursprungsfolk och samtidigt fördöma kuppmakarna och våldet i spåret av den självutnämnda regeringen.

Johannes Lundberg

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

7

80 år sedan mordet på

Leo Trotskij

Artiklarna i denna Offensiv-special om Trotskijs liv och kamp är skrivna av Per-Åke Westerlund och hämtade från Offensiv år 2010. Recensionen av Pierre Broués bok Trotskij – en biografi, är skriven av Arne Johansson, en förkortad version av den som publicerades i Offensiv år 2011.

80 år efter det av Stalin beställda mordet på Leo Trotskij är trotskismen levande och aktuell. I Sverige är Hyresgästföreningens pampar bland dem som känt marken gunga.

Att Kristofer Lundberg, ledande medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, valdes till ordförande för Hyresgästföreningen i Västsverige lämnade de socialdemokratiska topparna ingen ro. För dem spelade det ingen roll att Kristofer hade starkt stöd och valdes med över 60 procent av rösterna. De fick stark uppbackning av den nyliberala högern i Timbro, som finansieras av Svenskt Näringsliv. Timbro betonade att “Rättvisepartiet Socialisterna är ett parti med rötterna i trotskismen, den marxistiska lära som har blivit uppkallad efter folkkommissarien Leo Trotskij som ledde oktoberrevolutionen och grundade den Röda armén.”.

Men vad var egentligen skillnaden mellan trotskister som Kristofer Lundberg och de socialdemokratiska politiker som le-

der Hyresgästföreningen? Det enkla svaret är att hyresgäster i Göteborg vunnit avgörande segrar genom aktiva medlemmar och kamp. Privatiseringar har stoppats, liksom stora hyreshöjningar efter renoveringar. Kommunen tog över 900 lägenheter från ett privat skumraskbolag.

Skillnaden är enorm mot pamparnas vänskapsband med S-politiker och rädsla för att blanda in aktiva medlemmar.

Trotskismen är modern marxism. Vi läser och studerar historien, för att kunna agera här och nu.

Rättvisepartiet Socialisternas lokala partiföreningar och medlemmar deltar i kampen mot skolnedskärningar i Luleå, för resurser till vården i Västernorrland och Jämtland, i lokala kampanjer för äldreomsorgen i Haninge, mot skumraskvärdar i Järvaområdet i Stockholm. I klimatkamp, mot utvisningar, mot rasism och sexism. För fackliga rättigheter och upprustad välfärd. Tillsammans, i breda kampanjer, med andra organisationer och aktivister.

Sanningen är att det är just med trotskismen som kampen kan ges en viktig bredd och fördjupning. För vår del är den internationella organiseringen (i International Socialist Alternative) och vår marxistiska grund avgörande.

Den 20 augusti 1940 högg Stalins lejde mördare Ramon Mercader Leo Trotskij med en ishacka i huvudet.

T

rotskij slogs som ett lejon mot mördaren och hindrade fler slag (mördaren var också utrustad med pistol och kniv).

Men ishackans träff var för svår – ett dygn senare avled han. Det 13:e mordförsöket hade lyckats.

Till sin sekreterare Joseph Hansen yttrade Trotskij sina sista ord: “Jag är säker på den Fjärde Internationalens seger - gå framåt”.

Den 22 augusti lades kroppen på lit de parade – 300 000 mexikanska arbetade defilerade förbi under fem dagar. Begravningen skedde i Mexiko sedan USA:s myndigheter vägrat till och med den döde visum.

Leo Trotskij vara bar 26 år när han blev ordförande för Petrograd-sovjeten (arbetarrådet) 1905.

Trotskij befann sig i Mexiko som politisk flykting. 1929 utvisades han av Stalin från Sovjetunionen.

Efter några år vardera i Turkiet och Frankrike kom han till Norge på sommaren 1935. Men även den norska socialdemokratiska regeringen ville bli av med honom, un-

der tryck från Stalin i Moskva. I december 1936 fraktades Trotskij och hans maka Natalia Sedova med ett lastfartyg till Mexiko, vars regering var den enda i på hela planeten som tog emot honom.

Mordet på Trotskij var kulmen på ett ensidigt inbördeskrig. Stalins hemliga poliser – GPU och NKVD – satsade enorma resurser på att fysiskt utplåna Trotskij och hans närmaste medarbetare. Trotskijs son Leon Sedov, som tillhörde Fjärde Internationalens ledning, mördades i februari 1938 under en sjukhusvistelse.

Under Moskvarättegångarna 1936–38, där ledande bolsjeviker från Lenins tid anklagades för samarbete med Hitlers nazister och omedelbart avrättades, var det Trotskij och Leon Sedov som stod som huvudanklagade. Parallellt med rättegångarna sattes åtta miljoner människor i fängelse eller fångläger. Två miljoner dog och upp till en miljon avrättades.

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

8

Stalin kunde inte nöja sig med massutrensningarna. Trotskij representerade mer än några av de åtalade i Moskvaprocesserna den ryska revolutionens och bolsjevismens minne. Han var den ende överlevande av den ryska revolutionens ledande figurer – Stalin själv hade spelat en undanskymd roll 1917. Trotskij hade dessutom applicerat Marx och Lenins idéer på det nya komplicerade världsläget under 1920- och 30-talen.

I augusti 1940 hade andra världskriget pågått i snart ett år. Trotskijs prognos att kriget skulle bryta ut som ett resultat av arbetarrörelsens misslyckande att avskaffa kapitalis-

na för det mexikanska kommunistpartiet, Valentin Campa och Herman Laborde, invände mot de hemliga planerna att mörda Trotskij, sparkades de ut ur partiet i mars 1940. Två månader senare, den 24-25 maj, genomfördes det första direkta mordförsöket. En grupp av beväpnade män trängde sig in i Trotskijs hem och sköt in i sovrummen med maskingevär.

De misslyckades dock både med att sätta eld på huset och med en bomb de placerat ut. De misstänkta som greps av polisen var tidigare deltagare i de internationella brigaderna i spanska inbördeskriget, där stalinisterna använde samma

Leo Trotskij 18

När mördaren släpptes fri 1960 fick han bemärkelsen Sovjetunionens hjälte av den tidens härskare i Moskva. För stalinismen var detta politiska mord ett hjältedåd. men med dess motsättningar och stoppa fascismen hade bekräftats.

Från Mexiko riktade Trotskij skoningslös kritik mot Stalins pakt med Hitler. Trotskij visade att denna uppgörelse inte skulle hindra ett tyskt anfall mot Sovjetunionen.

I juni 1941 inleddes också Hitlers militära attack. Trotskij underströk samtidigt att alternativet inte var att göra stora politiska eftergifter för att uppnå en allians med Storbritannien och USA - just den linje som Stalin valde från och med det tyska angreppet. Diktatorn i Moskva lade ner den Kommunistiska Internationalen (Komintern) 1943 – han låtsades inte längre att hans bundsförvanter var arbetarklassen internationellt, nu var det regeringar och diplomati som gällde.

Trots att kriget i sig innebar ett stort hot mot och enorma svårigheter för den Fjärde Internationalen, som grundats 1938, förstod Stalin att Trotskijs marxistiska kritik av diktaturen i Moskva hade ett stort potentiellt stöd.

När två av de högsta ledar-

metoder som i Sovjetunionen, och hade band till höga ledare i kommunistpartiet.

Ramon Mercader inledde redan 1938 under falsk identitet ett förhållande med en amerikansk trotskist, Syliva Ageloff, vilket så småningom gav honom tillträde till Trotskijs hem i Coyacan i södra Mexiko City. Under förevändning att be Trotskij om synpunkter på en artikel han skrivit kom han så nära att den dödliga attacken den 20 augusti kunde utföras.

Omedelbart efter mordet belönades Mercaders mor av Stalin genom att hon fick mottaga Leninorden. När mördaren släpptes fri 1960 och därefter bodde i både Sovjetunionen och på Kuba, fick han bemärkelsen Sovjetunionens hjälte av den tidens härskare i Moskva. För stalinismen var detta politiska mord ett hjältedåd.

För verkliga marxister är Trotskijs idéer och metoder oumbärliga redskap i kampen mot kapitalister och byråkrater, för att uppnå en demokratisk socialistisk värld.

Den Röda armé som Trotskij organiserade

Ledare för den ryska

F Arbetarkvinnornas demonstration den 8 mars 1917 i Petrograd blev startpunkten för den ryska revolutionen.

öddes 1879. Blev politiskt aktiv som 17-åring 1896.

Fängslad och sänd i exil 1898, varifrån han rymde 1902.

Invald i Iskras redaktion, tillsammans med bland andra Lenin. Återvände till Ryssland i början av revolutionen 1905, som den dittills största arbetarrevolten i något land. Trotskij valdes till ordförande för det viktigaste arbetarrådet, sovjeten, i Petrograd.

Trotskij valde att på de ryska

socialdemokraternas kongress 1903 att inte stödja Lenins bolsjeviker. Från 1905 var han inte heller en del av mensjevikerna.

Politiskt var hans syn närmast Lenins och bolsjevikerna, i betoningen av att arbetarklassen måste vara oberoende från borgerligheten och spela en ledande roll i den ryska revolutionen. Trotskijs teori om den permanenta revolutionen från 1904-05 underströk att revolutionens borgerliga och socialis-

tiska uppgifter hänger samman, samt revolutionens internationella karaktär. De var också förenade i sitt motstånd mot första världskriget.

Under revolutionen 1917 gick Trotskij med i bolsjevikpartiet då det i praktiken inte fanns någon åsiktsskillnad mellan honom och Lenin. I september valdes Trotskij åter till ordförande för Petrogradsovjeten. Över hela världen blev Lenin

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

879-1940

9

Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer ) har gett exempel på trotskismens möjligheter idag. Socialist Alternative har vunnit både valframgångar och besegrat Jeff Bezoss, Amazons ägare och världens rikaste.

Trotskismen – marxism i vår tid

e lyckades besegra kontrarevolutionen och angreppet från 21 imperialistiska arméer..

a revolutionen och Trotskij de två mest kända ledarna för ryska revolutionen sedan arbetarna tagit makten i oktober. De mest dramatiska och befriande beslut togs omedelbart: Stopp för kriget, fördelning av jord från jordägarna till de fattiga massor som brukade den, nationellt oberoende för de som så önskade (Finlands självständighet), förbud mot rasism och antisemitism, rättigheter för kvinnor och hbt-personer. I industrin

rådde arbetarkontroll och kapitalisternas sabotageförsök ledde till att företag förstatligades.

Det var först när imperialistiska makter världen över –Tyskland, Japan, England, USA med flera – invaderade i samarbete med tsarens reaktionära generaler som bolsjevikerna och det nya arbetarstyret byggde upp en armé.

Trotskij gick då från att vara “utrikesminister” till ledare för den Röda armén.

I

början av 1920-talet hoppades bolsjevikerna fortfarande att det underutvecklade, fattiga och krigshärjade Ryssland skulle få understöd av segrande revolutioner i andra mer utvecklade länder.

När detta inte hände utvecklades en byråkratisk kast inom staten och bolsjevikpartiet självt. Dess talesman blev Josef Stalin. För Lenin, som insjuknade 1922 och avled 1924, blev striden mot Stalin och byråkratiseringen hans sista, oavslutade, kamp.

Det blev Trotskij som ledde vänsteroppositionen mot Stalin under 1920-talet. Stalins politiska svaghet ledde till försiktighet, manövrerande och försök att hitta ‘progressiva’ borgerliga allierade. I tur och ordning ledde detta till avgörande nederlag för arbetarklassen i den

tyska revolutionen 1923, i den kinesiska revolutionen 1925-27 och i den brittiska generalstrejken 1926.

Under hela denna period stärkte Stalin parallellt sitt grepp om stat och parti. När Trotskij uteslöts på partikongressen 1927 blev detta den sista kongress där det fanns två uppfattningar.

Efter utvisningen ur Sovjetunionen 1929 inleddes en period på dryga decenniet där Trotskij utvecklade marxismens analys av en rad nya fenomen. Han varnade för nazismen i Tyskland och argumenterade för att de båda arbetarpartierna skulle förenas för att stoppa nazismen, något både socialdemokraterna och det stalinistiska kommunistpartiet vägrade göra.

Trotskijs kritik och alternativ för den spanska revolutionen 1931-37

var minst lika viktig. Han visade hur folkfronten – att kommunister och socialister skulle underordna sig borgerliga liberaler – skulle leda till att Francos fascister besegrades i inbördeskriget. För att arbetarna skulle segra måste de, liksom de fattiga bönderna och de nationella minoriteterna, erbjudas en verkligt revolutionär förändring.

Trotskijs kanske största teoretiska bedrift är analysen av stalinismen som en reaktionär diktatorisk nationell byråkrati som behöll planekonomin men krossade alla former av arbetardemokrati. Trotskij förutsåg att upplösningen skulle bli antingen en ny arbetarrevolution eller att kapitalismen skulle återinföras med före detta ”kommunistiska” byråkrater i spetsen.

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

10

Stalinismen

– vad hände med

arbetarstaten?

D

en groteska diktaturen i Sovjetunionen, som kal�lade sig ”kommunistisk” och ”socialistisk”, är fortfarande högerns viktigaste argument mot socialism. Men vad hände i Sovjet?

Vilken sorts samhälle var det?

Trots att stalinismen i Sovjet kollapsade för 30 år sedan, 1990, finns det fortfarande ingen sammanhängande analys från borgerligheten om Sovjetunionen. De använder Sovjet för att smutskasta alla verkliga socialister, trots att dessa av byråkratin i öststaterna helt korrekt ansågs vara dess värsta fiender.

Den ryska revolutionen i oktober 1917 gav arbetarna den politiska och ekonomiska makten. Stalin och byråkratin genomförde en politisk kontrarevolution, som krossade arbetarnas politiska makt. Men

lerna. Lenin varnade några år efter revolutionen att kommunistiska inte längre kunde styra utvecklingen trots att de formellt höll i ratten.

Socialismen var en fernissa över det gamla samhället. Den nya regimen tvingades göra eftergifter till bönderna och var beroende av före detta tsaristiska byråkrater.

Lenin sammanfattade det allvarliga läget: ”Det vi kallar för vår egen apparat som i själva verket är helt igenom främmande för oss och utgör ett borgerligt och tsaristiskt hopkok, vilket var absolut omöjligt att göra om under loppet av fem år utan hjälp från andra länder och sysselsatta som vi var med framför allt militära ‘bestyr’ och kamp mot hungersnöden.”

Lenin oroades av att dessa tendenser spreds in i bolsjevikpartiet,

Stalins makt stärktes av arbetarklassens och revolutionernas nederlag internationellt. Paradoxen var att Stalins egna misstag bidrog till dessa nederlag. I den kinesiska revolutionen 1925-27 beordrades kommunistpartiet att underordna sig det borgerliga Goumindang, som av Stalin hyllades som borgerliga revolutionärer. Men alliansen gav Goumindang fria händer att krossa arbetarkampen och kommunistpartiet - revolutionen dränktes i blod. Trotskij visade att den politik Stalin förordat var en kopia av mensjevikernas underordning under ryska borgare 1917, en linje helt motsatt Lenins och bolsjevikerna.

Ur Sovjetunionens växande isolering formulerade Stalin ‘teorin’ om

Ur Sovjetunionens växande isolering formulerade Stalin ‘teorin’ om ‘socialism i ett land’.

Denna gick ut på att Sovjet självt visst hade alla förutsättningar att bygga ett socialistiskt samhälle. socialt och ekonomiskt behölls det statliga ägandet. Egendomsförhållandena ändrades inte tillbaka till ett privat kapitalistiskt ägande. Orsaken var att byråkratins makt och privilegier i detta skede grundades just på det statliga ägandet. Det som uppstod var en unik skapelse - ett land som inte var kapitalistiskt men samtidigt en brutal diktatur.

Hur var detta möjligt?

Den nya arbetarstaten uppstod i ett underutvecklat land, där 80 procent av befolkningen var bönder och jordbruket primitivt. Landet var fattigt, med stor brist på mat.

Från 1918 dominerades landets utveckling av inbördeskriget, som förorsakats av invaderande imperialistiska arméer och de vita genera-

där den brutale partisekreteraren Josef Stalin samlat på sig allt större makt. I det som kallats Lenins testamente krävde revolutionsledaren att Stalin skulle bytas ut. Partiet måste ”utse en annan person som är överlägsen kamrat Stalin bara i ett avseende, nämligen att han är tolerantare, lojalare, hövligare och mer uppmärksam mot kamraterna, mindre nyckfull osv”. Att inte vara lojal mot arbetarnas och partiets sak var en förödande anklagelse mot Stalin. Efter Lenins död förnekades existensen av Lenins ‘testamente’ av stalinisterna, ända fram till 1956, tre år efter Stalins död. Det låg då i den nya sovjettoppens intresse att lägga skulden på stalinismens brott enbart på Stalin personligen trots att de själva utfört alla hans order.

‘socialism i ett land’. Denna gick ut på att Sovjet självt visst hade alla förutsättningar att bygga ett socialistiskt samhälle. Det var en teori som flirtade med statens byråkrater, men också med besvikelsen och tröttheten över att arbetarna inte nått längre internationellt. Redan på 1920-talet uttalade Stalin att socialismen uppnåtts till “90 procent”. Ett makabert uttalande i ett extremt fattigt land där det som framför allt stärktes var förtryckarapparaten, just den apparat som enligt Marx och Lenin under socialismen gradvis kommer att dö bort.

“Socialism i ett land” gick emot allt vad marxismen står för. Bolsjevikerna under Lenin var ett internationalistiskt parti, väl medvetna om att

den ryska revolutionen inte skulle kunna segra på egen hand.

I slutet av 1920-talet gjorde den stalinistiska regimen en vänstersväng. Syftet var att göra sig av med hotet från de rikare bönder som gynnats av marknadsekonomiska eftergifter. Stalin, som skarpt kritiserat Trotskijs och vänsteroppositionens förslag om planering av ekonomin och frivillig kollektivisering av jordbruket, genomförde nu sin egen diktatoriska variant av denna politik. Bönderna tvångskollektiviserades med förödande svältkatastrofer som resultat. Planekonomin infördes med dekret och diktaturmetoder. Detta var stalinismens “tredje period”, en ultravänsterpolitik som under några år innebar att alla utanför kommunistpartierna stämplades som “fascister”. En ny sväng tillbaka till klassamarbete med borgerliga regeringar inleddes från Moskva 1934.

Trotskijs fullbordade analys av stalinismen, i Förrådda revolutionen som skrevs 1936, visar hur byråkratin kan uppnå snabba ekonomiska framsteg genom att imitera de utvecklade kapitalistiska Västmakterna. Men att byråkratin var oförmögen att utveckla kvalitet, teknik och konsumtionsvaror. Detta innebar att byråkratin inte kunde leda Sovjetunionen förbi de kapitalistiska staterna ekonomiskt, vilket i sig är definitionen på socialism - ett mer utvecklat land friare samhälle än kapitalismen.

Sovjetunionen var ett övergångssamhälle. De oundvikliga kriserna måste leda till ny arbetarkamp med möjligheten till en politisk revolution, dvs en revolution som förändrar det politiska systemet men behåller det statliga ägandet. En sådan revolution skulle krossat diktaturen och infört demokratisk arbetarkontroll i ekonomin, dvs tagit steg till verklig socialism.

Trotskij och den Fjärde Internationalen som grundades på hans initiativ, utvecklade ett politiskt program för en ny arbetarrevolution i Ryssland. Grundstommen var desamma som i Pariskommunen 1871, då arbetarna i Paris tog makten, och i bolsjevikernas program 1917. Det betydde att alla privilegier måste avskaffas; val av alla funktionärer; ingen förtryckarapparat; rotation på alla valda poster; fria fackföreningar och frihet för partier som inte tar till vapen mot revolutionen.

Det andra alternativet var kapitalismens återinförande. Trotskijs perspektiv var att detta skulle ske under byråkratins ledning. Stalin, och senare hans efterträdare, försvarade bara planekonomin och låtsades vara den ryska revolutionens arvtagare enbart så länge det gynnade dem.

Trotskij förutsåg med andra ord den kommande krisen i Sovjet och Östeuropa, även om stalinismen på grund av andra världskrigets utgång överlevde längre än han trott. det kan jämföras med borgerlighetens bild av Sovjet som en oför-

änderlig betongkloss. 1980 gav det socialdemokratiska ungdomsförbundet i Sverige, SSU, sin enda bok på årtionden. Den hette “Entrismen i Sverige” och var en polemik mot Offensiv. Här beskrevs Sovjet som “ett av världens politiskt allra mest stabila länder” i ett försök att kritisera att Offensiv förde fram Trotskijs analys av att stalinismen bara kunde utveckla ekonomin till en viss nivå och att kriser därför var oundvikliga.

Att kommunistpartierna världen över följde med och stödde stalinismen berodde på den ryska revolutionens enorma auktoritet.

Den var det enda slaget där kapitalismen besegrats, vilket Stalin ständigt hänvisade till. Kommunistpartierna i resten av världen var yngre och svagare, och det nya systemet i Sovjet trots dess brister attraherade massorna, särskilt under kapitalismens djupa 30-talskris och det andra världskriget.

I många partier var det också nya personer som stod i ledningen. På den Kommunistiska Internationalens kongress 1935 deltog inte en enda delegat som varit med vid grundandet 1919. Även inom de stalinistiska kommunistpartierna runt om i världen infördes diktatur - ledningens ord fick inte kritiseras.

Partierna blev “ambassadpartier” vars främsta uppgift var att försvara Sovjetunionen.

Det svenska kommunistpartiet, med namnet SKP fram till 1967 och därefter VPK till 1990, stod inte de andra partierna efter. På Stalins 70-årsdag 1949 skrev SKP: “Vi läser Stalin, vi studerar Stalin, vi lyssnar till Stalin och vi lär genom Stalin.

Stalin, det är den proletära internationalismen, Stalin, det är freden.”

VPK och dess efterföljare Vänsterpartiet har aldrig på allvar analyserat stalinismen. V-ledarna har varken försvarat att de fram till 1990 fortfarande ansåg att Sovjet var socialistiskt eller tydligt sagt att systemet i Sovjet inte var socialistiskt. Trotskijs program, som byggde på Lenins program inför 1917, om att avskaffa privilegier, val till alla poster, fria debatter osv är inget som vänsterpartiet tagit till sig. Istället har de fullföljt ett av stalinismens mest utmärkande drag, nationalismen, genom att förneka behovet av en demokratiskt socialistisk arbetarinternational och ett helt och hållet ‘svenskt’ perspektiv.

V-toppen har också i flera sammanhang gått samma väg som de före detta byråkraterna i öst och accepterat privatiseringar och åtstramningspolitik.

För socialister idag är analysen av stalinismen en nyckelfråga. Vi står för demokratisk socialism, vilket innebär både stöd till massornas revolutioner och kamp mot varje form av byråkratisering och diktatoriska tendenser. I denna kamp behövs medvetna socialistiska partier med massförankring, som samlas i en ny verkligt socialistisk arbetarinternational.

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

11

Vänsteroppositionens kamp

Vänsteroppositionen tog upp kampen mot revolutionens urartning och för återupprätta det arbetarstyre som grundlagts av den socialistiska oktoberrevolutionen 1917.

S

talin kunde definitivt konsolidera sin regim först efter ett decennium av ensidigt inbördeskrig. Trotskij och vänsteroppositionen hade starka rötter och stöd inom den ryska arbetarklassen.

1924 lanserade Trotskij ett program mot byråkrati inom parti och stat i boken Den nya kursen, som även publicerades i partitidningen Pravda. Trotskijs ställning var ännu stark. Stalin vågade ännu inte agera med organisatoriska åtgärder mot Trotskij.

Lenins tidigare medarbetare Kamenev och Zinovjev gav Stalins styre en bolsjevikisk fasad när de tre tillsammans ledde partiet i mitten av 1920-talet. Zinovjev var ordförande i både den Kommunistiska Internationalen och Petrogradsovjeten, medan Kamenev var partiledare i Moskva. Men Stalins

allt starkare makt gjorde att de båda senare anslöt sig till Trotskijs opposition. Zinovjev uttalade då att hans stöd till Stalin var ett större misstag än när han 1917 offentligt motsatte sig oktoberrevolutionen.

Under 1926-27 visades oppositionens masstöd vid flera tillfällen.

Tusentals anhängare slöt upp vid flera tillfällen för att protestera mot att oppositionsledare skickades iväg från Moskva på meningslösa “uppdrag” av Stalin.

Den 14 november 1927 uteslöts så Trotskij ur kommunistpartiet.

Den norske författaren Yngvar Ustvedt citerar Trotskijs hustru Natalja Sedova om vad som hände när revolutionsledaren en månad senare skulle deporteras till Alma Ata i Kazakstan: “Vid stationen hade en väldig demonstration ägt rum. Folkmas-

san stod och väntade. Man ropade: ”Leve Trotskij!” Men man kunde inte få syn på honom. Var höll han hus? Vid den vagn, som reserverats för vår räkning, hade det församlats en upphetsad skara. På taket av vagnen hade ungdomar placerat en stor bild av Leo Davidovitj. Folk hälsade det med entusiastiska hurrarop.

Tåget satte sig i rörelse. En stöt, ännu en... Tåget rörde sig framåt ett stycke och tvärstannade. Demonstranterna hade sprungit och placerat sig framför lokomotivet, klamrat sig fast vid vagnarna och hejdat tåget, medan de ropade efter Trotskij. Ett rykte hade spritt sig bland massorna, att GPU:s agenter hade smugglat in Trotskij i vagnen och nu hindrade honom att visa sig till avsked. Upphetsningen på stationen var obeskrivlig. Det kom till en sammanstötning med milisen

och GPU-agenterna, på bägge sidor blev folk sårade, och många arresterades. Tåget måste vänta i en och en halv timme, innan det kunde ge sig iväg. Strax därpå blev vårt bagage hemskickat från stationen. Telefonen ringde i ett: det var vänner som ville höra sig för, om vi var i säkerhet hemma, och som berättade om vad som utspelats vid stationen.”

När utvisningen senare genomfördes fortsatte Trotskij sin opposition. Han tog emot och skickade tusentals brev till anhängare över hela Ryssland, inklusive kritiken av Kommunistiska Internationalens program 1928 (som i år ges ut av Rättviseböcker i boken Tredje Internationalen efter Lenin).

Uteslutningen av Trotskij bekräftades av Stalins hårt dirigerade partikongress. Direkt efteråt uteslöts ytterligare 1500 partimedlem-

mar. Zinovjev och Kamenev gick med på att göra en förnedrande avbön där de “erkände” sin “brott” mot partiet. Dessa avböner blev de första stegen på den färd som slutade med att de båda revolutionsledarna avrättades av Stalin.

Det finns de som frågar varför Trotskij inte använde sin ställning inom armén för att besegra Stalin. Men kampen mellan stalinismen och oppositionen var inte en militär fråga, utan en politisk. Även de bästa idéer kan inte vinna om de inte har en stark materiell grund i samhället.

Marxisterna, de medvetna arbetarna och ungdomarna, besegrades av en informell koalition av reaktionära skikt – byråkratin, de rika bönderna, de passiva massorna på landsbygden, kapitalisterna internationellt.

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

12

Den permanenta revolutionen

D

en ryska revolutionen 1917 innehåller lärdomar även för idag, inte minst för revolutioner i den före detta koloniala världen. Likheterna med Ryssland är stora i länder med svag kapitalism, där en liten klick jordägare dominerar på landsbygden, med olösta nationella frågor och där arbetarklassen är i minoritet.

Ryssland i början av 1900-talet täckte en sjättedel av jordytan men stod för bara tre procent av världsproduktionen. Landet var beroende av utländskt kapital för investeringar, många industrier var multinationella. Tsarens regim var enorm hämsko, men den svaga borgerligheten fruktade arbetarklassen och massorna på landsbygden mer än de fruktade tsaren.

Ur analysen av Ryssland utvecklade Trotskij teorin om den permanenta revolutionen. Den konstaterade att borgarklassen i Ryssland var för svag för att klara den klassiska borgerliga revolutionens uppgifter, som i den franska revolutionen 1789-1810. En av dessa uppgifter bestod i att lösa jordfrågan, dvs att avskaffa det feodala godsägarväldet. Men i Ryssland var borgarna i städerna ofta desamma som jordägarna, vilket gjorde att borgarna inte kunde lösa jordfrågan. På motsvarande sätt var borgarklasserna i de förtryckta nationerna - Polen, Finland, Ukraina - i beroendeställning till Moskva och alltför rädda för massorna för att leda en verklig nationell befrielsekamp. Borgarklassen var inte

heller kapabel att störta tsaren och införa någon form av modernare regim som skulle gynna en snabbare ekonomisk utveckling.

Trotskijs slutsats blev att arbetarklassen måste stå i ledningen för revolutionen. Den stora bondemassan måste vinnas över på arbetarnas sida med ett program för en jordreform. Med arbetarna som enda kraft som kan genomföra de borgerligt-demokratiska uppgifterna kommer revolutionen oundvikligen att gå över i sina socialistiska uppgifter.

Trotskij var genom denna betoning tydligare än Lenin, som fram till 1917 använde den öppnare formuleringen ‘arbetarnas och böndernas demokratiska diktatur’, även om han hela tiden underströk att

arbetarklassen måste vara oberoende mot borgarna. Detta till skillnad från mensjevikerna som menade att de borgerligt-demokratiska uppgifterna måste slutföras av borgarklassen med arbetarnas stöd.

Den ryska revolutionen bekräftade Trotskijs analys. Under perioden från februari, när tsaren störtats, till oktober genomfördes inte en enda av den borgerliga revolutionens uppgifter. I syfte att smutskasta bolsjevikerna har t ex historikern Peter Englund talat om “den folkliga februarirevolutionen”. Men efter februari fortsatte första världskriget, jorden var kvar i godsägarnas ägo och svälten förvärrades. Det var först oktoberrevolutionen, arbetarnas maktövertagande, som lade

grunden för att lösa den borgerliga revolutionens uppgifter. Med kapitalisternas väpnade svar på oktober påskyndades sedan de socialistiska uppgifterna, nationalisering av industrier och ekonomi.

Den permanenta revolutionen visar också att revolutionen är internationell, den kan inte stanna inom de trånga nationella ramarna.

Den ryska revolutionen följdes av revolutioner i andra länder, framför allt Tyskland, som hade kunnat bryta Rysslands isolering och ändra världshistoriens gång. Stalins försök att tvinga tillbaka ekonomin i den nationella ramen och göra detta till kommunisternas politik, innebar både den Kommunistiska Internationalens och så småningom Sovjetunionens undergång.

Kampen mot fascismen

H

itlers och nazisternas maktövertagande i Tyskland i januari 1933 var ett katastrofalt nederlag för arbetarklassen i hela världen.

Kommunistpartiets ledning, och än mer dess internationella ledning i Moskva, bar ansvaret för att nazismen inte stoppades.

Trotskij visade i sina analyser hur fascismen, med nazismen som dess tyska gren, skilde sig från andra reaktionära partier eller militära regimer. Fascismen var en massrörelse som uppstått ur den kapitalistiska krisen. Den organiserade det utblottade mellanskiktet i samhället - före detta bönder, småföretagare, studenter osv. Redan från första början var den en väpnad organisation som angrep arbetarkamp och arbetarorganisationer. Dess ultimata syfte var inte att upprätta en reaktionär diktatur utan att krossa varje form av arbetarorganisering.

Trotskij appellerade därför till arbetarpartierna, socialdemokraterna och särskilt kommunistpartiet, att ingå en enhetsfront för att stoppa nazisterna. Men båda partiledningarna var emot. Kommunispartiet var inne i den ‘tredje perioden’ och utmålade socialdemokraterna som “socialfascister”. De tog inte hotet från nazismen på allvar och trodde att Hitlers tid vid makten skulle bli kortvarig.

Kommunistpartiet hade sex miljoner väljare och 200 000 medlemmar, många med vapen, men lyfte inte ett

finger i januari 1933. I mars förbjöds kommunistpartiet, tillgångarna konfiskerades och medlemmarna greps för att skickas till koncentrationsläger. Att detta inte skapade någon som helst debatt inom kommunistpartierna internationellt visade för Trotskij att den Kommunistiska Internationalen var död, precis som den socialdemokratiska Andra internationalen kollapsat vid första världskrigets utbrott när dess partier gav stöd till sina respektive regeringar.

Efter det historiska nederlaget i Tyskland valde Stalin att inte kommentera hotet från fascismen förrän 1934. Nu med en nygammal linje, att söka allierade bland borgare och regeringar. En pakt slöts med den franska regeringen om militärt samarbete. De närmaste åren inbjöds borgerliga partier till folkfronter mot fascismen. Men Tyskland hade redan visat att i avgörandets timme kommer borgarna att sluta upp bakom fascisterna för att slå mot arbetarna. Folkfronten blev med Trotskijs ord en “strejkbrytarkoalition” där enigheten innebar att arbetarnas krav inte kunde föras fram och än mindre kämpas för.

Både i Tyskland och i Spanien ledde stalinismen till nederlag. Stalins zickzack-politik förvirrade och förlamade kommunistpartierna världen över. Att studera Trotskijs analyser och kritik av stalinismen är att förbereda sig för kampen mot rasism, fascism och högerpolitik idag.

En enhetsfront mellan arbetarpartierna hade kunnat stoppa nazisternas maktövertagande i Tyskland 1933.

Fjärde Internationalen

T

rotskijs idéer under 1920och 1930-talen byggde till största delen på hans erfarenheter av den ryska revolutionen. Den hade visat att arbetarklassen behöver att starkt, demokratiskt och politiskt medvetet parti. De tyska socialdemokraterna, som fram till första världskriget var det dominerande ‘marxistiska’ partiet, hade kapitulerat och blivit nationalister vid krigsutbrottet.

Partiet var sedan på kontrarevolutionens sida 1918 medan den unga

kommunistpartiet då var för svagt.

Den reformistiska socialdemokratin erbjöd ingen väg framåt. Det gjorde inte heller stalinismen, vars politik ledde till nederlag internationellt och diktatur i Sovjet.

Trotskij arbetade från 1933 med att grunda den Fjärde Internationalen, vilket formellt skedde med en kongress 1938. Den stora fördelen var politisk. Trotskismen hade börjat som ett skällsord från stalinisterna, men var nu en politisk riktning med ett distinkt klass-

program. I det som kallades Övergångsprogrammet hade Trotskij och hans anhängare sammanfattat sitt program mot det kommande världskriget och för internationell socialism.

Men Fjärde Internationalen bestod samtidigt av ofta små organisationer som förföljdes av både stalinister och fascister, liksom av socialdemokrater och statens repression. Många ledande trotskister mördades under slutet av 1930-talet och andra världskri-

get. I några länder fick trotskismen trots detta masstöd – Sri Lanka, Vietnam, Bolivia. I andra, som i Sverige, fanns ingen trotskistisk tradition alls.

Den organisation som tog namnet Fjärde Internationalen efter andra världskriget var en samling organisationer som utan Trotskijs ledning och erfarenhet begick rader av misstag. Utmärkande var en principlös inställning till “nya rörelser” – det vill säga att de flirtade med Tito i Jugoslavien, maoismen,

studentrörelser, gerillaismen och så vidare. De tappade betoningen av arbetarklassens avgörande roll samtidigt som det revolutionära programmet tonades ner.

Rättvisepartiet Socialisterna är idag den svenska sektionen av ISA (International en internationell socialistisk rörelse som utgår från Trotskijs analyser, liksom av Marx, Rosa Luxemburg och Lenin, för att ingripa i dagens kamp och debatter i syfte att bygga en ny marxistisk international.

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

13

Trotskij – ett liv i kamp revolutionära generaler stödda av 21 utländska arméer.

Den repression som steg för steg infördes handlade om att värja sig mot kontrarevolutionens arméer och politiska attentat och helt enkelt överleva till dess att revolutionen spreds till Tyskland och andra utvecklade länder. Det handlade också om att försvara ”krigskommunismens” tvångsrekvisitioner av livsmedel för att försörja en armé som till slut uppgick till fem miljoner samt en svältande stadsbefolkning. Detta i en tid där fronterna böljade fram och tillbaka, arbetarklassen hade skingrats och i hög grad tvingats överge städerna, sovjeternas interna liv upphört, industrierna lagts för fäfot, pengar blivit värdelösa och de bästa revolutionärerna dött som flugor vid fronterna.

Den belgiske trotskisten Ernest Mandel var i sin recension av Broués bok 1988 skarpt kritisk till att denne inte läxar upp Lenin och Trotskij för att de inte redan efter inbördeskrigets slut 1921 började riva upp de i stället skärpta parti- och

från 1922 och mot slutet av sitt liv blev alltmer alarmerad över hur de ryska kommunisterna blivit fångar i ”det väldiga och svällande byråkratiska maskineriet”. ”Vem leder vem?” frågade Lenin om och om igen. I flera frågor, som det föreslagna avskaffandet av monopolet på utrikeshandeln och Stalins brutala undertryckande av G ­ eorgiens självständighet bakom ryggen på centralkommittén, sökte han ett block med Trotskij, och anslöt sig till dennes idé om en förstärkt statsplanering av ekonomin. ”Jag förklarar ett krig på liv och död mot den storryska chauvinismen”, förklarade Lenin i en not till politbyrån.

Broué bevisar utom allt tvivel Trotskijs uppgifter att Lenins tillägg till sitt testamente om att Stalin borde avsättas som generalsekreterare inte var en tillfällig reaktion, utan att han verkligen strax innan sin död planerade en offentlig strid.

Trotskij var efteråt i Mitt Liv 1928 övertygad om att de båda skulle ha kunnat vinna en öppen strid 192223 mot den fraktion av de han kal�-

Inte bara Trotskij utan även Lenin från 1922 och mot slutet av sitt liv blev alltmer alarmerad över hur de ryska kommunisterna blivit fångar i ”det väldiga och svällande byråkratiska maskineriet”.

Pierre Broués bok Leo Trotskij - en biografi (Carlsson Bokförlag, 2011) är en mäktig tegelsten på 992 sidor som tar oss med på en historisk resa som börjar med Lev ”Ljova” Davidovitj Bronsteins födelse 1879 på en ukrainsk bondgård och tonårens tidiga kamp för att förstå marxismen och entusiastiska försök att organisera Södra Rysslands arbetarförbund under 1890-talets uppvaknande. Något som snart ledde till fängelse och förvisning till Sibirien, Trotskijs debut som skribent och första flykt till exil.

B

iografin beskriver väl den unge Trotskijs första möten med Lenin och Iskras redaktion i London. Liksom Trotskijs spektakulära roll i spetsen för den första sovjeten (arbetarråd) i St Petersburg under 1905 års revolutionära generalrepetition. Det var en erfarenhet som stärkte honom i hans formulering av teorin om den permanenta revolutionen.

Utifrån en analys av ”kapitalismens ojämna och kombinerade utveckling” förutsåg Trotskij hur revolutionen kunde segra i Ryssland i kapitalismens svagaste länk, som förspel och impuls till revolutionen i de mer utvecklade länderna.

Oktoberrevolutionen var inte, som borgarna påstår, någon minoritetsbaserad ”kupp” för ondskefulla ”doktriner” om en proletär diktatur, baserad på ”krigskommunism” med ”röd terror”, parti- och fraktionsförbud. ”I tiotusental strömmade det arbetande folket ut… Det röda Petrograd var i fara!…mot Moskovskijporten, män, kvinnor och barn med gevär, hackor, spadar, taggtrådsrullar och patronbälten över arbetskläderna… Ett sådant väldigt spontant gensvar från en stadsbefolkning hade aldrig skådats”, citeras den amerikanske journalisten John Reed ur Tio dagar som skakade världen.

Upproret hade ett överväldigande stöd sedan den aldrig valda provisoriska regeringen svikit alla arbetarnas, soldaternas och böndernas krav på bröd, jord och slut på Rysslands deltagande i världskriget.

Imperialismens invasion av Ryssland på sommaren 1918 tycktes knäcka revolutionen genom att trycka tillbaka den till storhertigdömet Moskva. Trotskij, som tackat nej till Lenins erbjudande om att bli regeringschef, skulle efter mellanspelet i Brest Litovsk bli den som byggde upp Röda armén. Från sitt berömda bepansrade tåg organiserade han de första röda gardena till en armé, som till ett ohyggligt högt pris skulle gå segerrik mot kontra-

fraktionsförbuden och ta steg mot att återupprätta sovjetdemokratin.

Det mesta tyder dock på att detta redan då skulle ha skapat oförutsebara konsekvenser i ett läge där arbetarklassen enormt försvagats och skingrats under inbördeskriget och inga lokala sovjeter kunde fungera normalt innan ekonomin och det sociala livet hunnit återhämta sig.

Som Trotskij långt efteråt skulle förklara i pamfletten Bolsjevism och Leninism följde förbudet av andra partier inte någon bolsjevikisk ”teori” utan nödvändigheten av att försvara revolutionen i ett förött och utblottat land, omringat av fiender på alla håll. ”För bolsjevikerna stod det från början klart att denna åtgärd, som senare kompletterades med ett förbud mot fraktioner inom det styrande partiet, betydde en oerhörd fara”. Och vidare: ”Om revolutionen segrat, om än bara i Tyskland, hade behovet att förbjuda andra partier omedelbart fallit bort. Det är otvivelaktigt att dominansen av ett enda parti tjänade som den juridiska utgångspunkten för Stalins totalitära system. Men orsaken var varken bolsjevismen eller partiförbudet som en temporär åtgärd, utan proletariatets nederlag i Europa och Asien”.

Inte bara Trotskij utan även Lenin

lade ”nationalistiska socia­ listiska tjänstemän, de som hade bemäktigat sig apparaten, de orättmätiga arvtagarna till oktober, bolsjevismens epigoner”.

Broués biografi står huvudet högre än Isaac Deutschers framförallt om turerna i Trotskijs långa strid mot stalinismen. Alltifrån vänsteroppositionen 1923-25 till den förenade oppositionen med Zinovjev och Kamenev 1925-1928 och de trevande försöken att skapa ett nytt block mot Stalin i början av 1930-talets terrorvälde.

Möjligheten att Trotskij skulle axla Lenins roll i ledningen för Sovjetunionen fick till en början gamla meningsmotståndare som Zinovjev och Kamenev att liera sig med Stalin och bilda ett blockerande triumvirat (trojka) tillsammans med denne.

Trots att stridsfrågorna med undantag för den georgiska frågan och den snabba byråkratiseringen ännu var relativt vaga och Lenins hälsotillstånd oklart har Deutscher och andra efterkloka recensenter skarpt kritiserat att Trotskij på den tolfte partikongressen våren 1923 valde att i stort sett ännu ligga lågt och bida sin tid, liksom att avstå från att offentligt publicera Lenins testamente.

Till detta kom att Trotskij efter en uppgörelse med Kamenev til�låtits presentera den ekonomiska rapporten till kongressen, i den

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

14 fråga som han för tillfället ansåg vara allra viktigast om än inte lika kontroversiell ännu, och som snart skulle bli en central del av vänsteroppositionens program. Genom att argumentera för en planerad förstärkning av industrin och därmed den arbetarklass som skulle kunna bära upp den framtida sovjetdemokratin, hoppades Trotskij vinna mer tid för revolutionen genom att matcha privatkapitalets tillväxt med höjd produktivitet och sänkta priser på industrivaror.

Med all säkerhet ville han också invänta den nya möjligheten för den tyska revolutionen sedan franska och belgiska trupper i januari 1923 ockuperat Ruhrområdet och framkallat en svår kris med en galopperande inflation.

Men det massivt förstärkta tyska kommunistpartiet, i närvaro av Kominterns rådgivare, missade det solklara tillfället att ta makten i ok-

nederlag i Väst 1921) i kombination med världsrevolutionens försening skulle kunna leda till ett återinförande av kapitalismen baserad på kulakerna, de 3-4 procent mest välbärgade bönderna.

Liksom för Trotskij var Stalins nya tal om ”socialismen i ett land” för Zinovjev och Kamenev en fullständigt omarxistisk paroll, som den styrande byråkratin försökte utnyttja i en tid av trötthet och känsla av isolering.

Zinovjev och Kamenev erkände den roll de haft i att smutskasta ”trotskismen”. Detta möjliggjorde ”den förenade oppositionens” tendensdeklaration. Denna deklaration, som snart fick spioneriet och fraktionsanklagelserna att gå på högvarv.

Den förenade oppositionen stöddes enligt Broués uppskattningar inför den femtonde partikongressen av cirka 8 000 partimedlemmar

På bara sju månader mellan april och oktober 1928 skickade Trotskij med hjälp av sin då 22-årige son Leon ”Ljova” Sedov, som skulle bli hans viktigaste medarbetare, 800 brev samtidigt som de tog emot 1 000 brev och 550 telegram från sina anhängare av den nya ”bolsjevik-leninistiska fraktionen”, förutom publiceringen av en oppositionsbulletin. Viktiga arbeten från denna tid är Trotskijs Tredje internationalen efter Lenin och Kritik av programförslaget till Kominterns sjätte kongress, som amerikanen James P Cannon och kanadensaren Maurice Spector kom över och som ledde till Vänsteroppositionens bildande även i USA och därefter i flera länder.

Oppositionen gjorde också så betydande framsteg bland unga och arbetare att Stalin snart beslutade att deportera Trotskij utomlands, vilket i början av 1929 förde honom till ön Prinkipo (Büyükada) i Turkiet.

Oppositionen gjorde också så betydande framsteg bland unga och arbetare att Stalin snart beslutade att deportera Trotskij utomlands, vilket i början av 1929 förde honom till ön Prinkipo (Büyükada) i Turkiet. tober 1923. Detta blev droppen som gjorde en öppen strid nödvändig. ”Bort med alla former av kryperi och karriärism ur partiet” skrev Trotskij i en appell till ungdomen, väl medveten om att han sannolikt inte skulle få majoriteten av de ledande kadrerna med sig.

Den lösa tendens som kom att kallas ”1923 års opposition” inleddes med Trotskijs skrift Den nya kursen. Ännu relativt försiktigt och utan då kräva partimonopolets avskaffande talade han ändå i klartext om den ”alltför snabba ökningen av partifunktionärerna” som skapat nya sociala skikt med egna intressen och en ”byråkratisk fraktion” i toppen med en ”korporativ klassanda”.

Något som ytterst måste brytas med världsrevolutionens frammarsch och den ekonomiska utvecklingen. Ännu mer upprörda känslor framkallade hans skrift Lärdomar av Oktober som jämförde erfarenheterna från oktoberrevolutionerna i Ryssland 1917 och i Tyskland 1923.

Det stöd han fick ledde efter Lenins död till en ursinnig isoleringskampanj mot ”trotskismen” från triumviratet.

Men, som Broué visar började även Zinovjev och Kamenev snart oroa sig över att NEP (den nya ekonomisk politik som påtvingats bolsjevikerna och arbetarstaten efter inbördeskriget och revolutionens

jämfört med de 20 000 som aktivt stödde partiledningen, av dess grå massa på 750 000 medlemmar.

Efter att ha malts ned av hot, utrensningar och egna eftergifter om fraktionsarbetet, blossade kampen åter upp 1927 som en följd av stalinisternas katastrofala råd till kommunisterna i den kinesiska revolutionen. Vidare insisterade oppositionen på att den ryska industrialiseringen måste påskyndas och de små och medelstora bönderna stödjas genom frivilliga kollektivjordbruk och jordbruksmaskiner, betalda med en beskattning av kulakerna och fördelaktiga krediter.

Broué skildrar de dramatiska turer med hemliga möten och offentliga demonstrationer som föregick uteslutningen av Zinovjev och Trotskij den 14 november 1927 exakt tio år efter Oktoberrevolutionen. Vidare beskrivs den förenade oppositionens splittring och tumultet i samband med Trotskijs deportation till Alma Ata den 16 januari, då en samling av 10 000 anhängare vid järnvägsstationen fick säkerhetstjänsten GPU att skjuta upp avresan i 48 timmar.

Kamenevs och Zinovjevs kapitulation innebar ett svårt bakslag, men den av Trotskij ledda Vänsteroppositionen skulle nu dominera i motståndet med ett tydligare budskap. En imponerande kontakt- och kurirverksamhet utvecklades också.

Samtidigt pågick en djup försörjningskris och en hamstringskampanj bland bönderna, vilket skulle driva Stalins center till en brytning med Bucharins högerfalang.

Detta inledde 1930-talets tvångskollektivisering ”till sista kycklingen” och industriella femårsplaner för att bygga upp en tung industri. Detta dramatiska lappkast liknade närmast en lika fruktansvärd som extrem karikatyr av Vänsteroppositionens ekonomiska program. Internationellt ledde det till en huvudlös definition av socialdemokratin som socialfascister.

Den bidrog samtidigt till en kapitulation från vissa av de oppositionella som likt Radek och Preobrazjenskij sett Bucharins, Rykovs och Tomskijs höger som ett större hot än Stalin.

Broué beskriver den teoretiska brevväxlingen mellan Rakovskij och Trotskij om parallellerna till den franska revolutionens ”termidor”, som Trotskij i mitten av 1930-talet skulle utveckla till en mer fullständig analys av den stalinistiska reaktionens karaktär i sitt viktigaste mästerverk om stalinismens karaktär, Den förrådda revolutionen.

Liksom den franska termidorepokens reaktion från Robespierre till Napoleon hade ägt rum utan att det gamla jordägarväldet hade åt­ rupprättats hade den stalinistiska regimens termidor, som han men-

ade inleddes 1924, gett makten till den byråkratiska apparat som betraktade staten som sin privategendom – utan att ännu ha förändrat den deformerade arbetarstatens ekonomiska och sociala grunder.

Ett återupprättande av arbetardemokratin skulle kräva en ny politisk revolution, om än inte en social, liksom revolutionens internationella spridning.

Broués mest uppseendeväckande ”nya” material jämfört med vad Trotskij själv kunde publicera av säkerhetsskäl och Deutscher haft tillgång till handlar om de relationer som hans son Lev Sedov upprättade med de oppositionella inom Sovjetunionen. De hade åter trots den extrema repressionen börjat aktiveras 1931 som en konsekvens av de fruktansvärda följderna av Stalins politik – vilket bland annat innebar ”absolut ar­mod i masskala” bland arbetarna och sju miljoner bönders död, se­dan de först skurit halsen av sin boskap. Återigen var det Christian Rakovskij, en av Trotskijs vid sidan av Sedov mest pålitliga medkämpar, som aldrig skulle vika sig för stalinismens bödlar som först dokumenterade den groteska sociala katastrof som pågick bakom de imponerande tillväxtsiffror som snart redovisades. En stor del av de ”omedgörliga” deporterade som på ett år ökade i antal från 700 till 7 000 i november 1930 var fortfarande, och i ökad grad, aktiva.

Enligt Broué beskrev även Zinovjev 1932 sin brytning med Trotskij och Vänsteroppositionen 1927 som sitt livs värsta misstag, värre än oppositionen mot Lenin i oktober 1917.

Det var i en tid då Sedov rapporterade om att utmattningen hade börjat övergå i desperat motstånd, i form av allt fler strejker, arbetaruppror i staden Ivanovo och mindre inbördeskrig i Kaukasus och Kuban.

En nyckelroll i den omgruppering som Broué beskriver spelades av Smirnov och andra ”trotskistiska ex-kapitulanter”, som enligt Sedov betraktade sin tidigare kapitulation som enbart taktisk och stod i kontakt med både före detta oppositionella som Preobrazjenskij och nya hemliga oppositionsgrupper från flera håll.

Det talades om ett nytt antistalinistiskt ”block” som bildats i juni 1932 med både de trotskistiska ex-kapitulanterna, en grupp f d medlemmar av arbetaroppositionen som Sjljapnikov och ”zinovjiter­ na”, som enligt Broué vid den ti­ den såg det som möjligt att avsätta Stalin som generalsekreterare. Även ”högerinriktade”, som Rjutin-Slepkov-gruppen som hade vägrat kapitulera tillsammans med Bucharin och breddat sitt program till krav på arbetardemokrati sökte samarbete.

Enligt Trotskij var det dock mest fråga om ett informationsutbyte, med ömsesidig rätt att kritisera, och inte om en sammanslagning. Även om GPU snabbt avslöjade Rjutin-Slepkovs kontakter med Zinovjev och Kamenev, som åter uteslöts och deporterades, och

dömde Smirnov till tio års fängelse, läckte ingen information ut om ”blocket” och Sedovs kanaler förrän i samband med den nya vågen av arresteringar efter mordet på Leningrads partichef Kirov 1934.

Avslöjandet av 1932 års block blev enligt Broué huvudskälet till den första Mokvarättegången mot 16 oppositionella, där Zinovjev ock Kamenev dömdes till döden som ”moraliskt medskyldiga till mordet på Kirov” utan att man ens påstod att de hade något med det att göra.

Mosvarättegångarna ska, enligt Broué, ses som Stalins desperata försök att krossa ett hotande motstånd genom de brutalaste politiska slag.

Broués bok visar också hur Trotskij under sin exil och flykt alltifrån Turkiet till Frankrike, Norge och till sist Mexiko, snabbt utmanade stalinisterna även i den internationella politiken.

Alltifrån de opportunistiska misstagen i Tyskland 1923 till deras katastrofala vägran att söka en enhetsfront med socialdemokraterna mot Hitler i Tyskland och deras nya opportunism där den spanska revolutionen såldes ut för en folkfrontspolitik som syftade till fåfänga försök att uppnå en allians med England och Frankrike mot Hitler-Tyskland. ”Förmodligen är det Trotskijs analyser av nazismen och det världsläge som uppstod efter dess seger i Tyskland som har givit honom ett profetiskt rykte” skriver Broué.

Hitlers maktövertagande” (1933), var för Trotskij stalinismens ”4 augusti”, det vill säga dess motsvarighet till den internationella socialdemokratins svek detta datum 1914 vid första världskrigets början.

Att inga lärdomar heller drogs av den tyska katastrofen blev för Trotskij det slutgiltiga beviset på Kominterns död och behovet av att bygga en ny, fjärde international.

Oktoberrevolutionens första tid, som manade arbetarna överallt att resa sig mot sina blodsbesudlade kapitalistiska regeringar.

Vi kan med Rosa Luxemburgs ord strax innan hon själv skulle mördas, och trots att vi delar hennes olust över våldet i det ryska inbördeskriget och inte ville se detta som ett exempel för framtiden, säga: ”Vadhelst ett parti i en historisk timma kan samla av mod, energi, revolutionär framsynthet och konsekvens – alla dessa saker har Lenin, Trotskij och deras kamrater uppnått i överflöd. All den revolutionära heder och förmåga till handling som socialdemokratin i väst saknar fanns företrädd hos bolsjevikerna.

Oktoberresningen räddade inte bara i praktiken den ryska revolutionen, den räddade också den internationella socialismens heder.”

Detsamma kan upprepas om Trotskijs långa kamp för en väg tillbaka till den förlorade arbetardemokratin i de stalinistiska staterna, liksom hans analyser av imperialismen och fascismen och kampen för en ny international och att åter knyta ihop den revolutionära marxismens röda tråd.

Arne Johansson

För mer info: 076-234 52 18.

Göteborg:

För mer info: 070-993 99 94.

Boden:

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

För mer info: 073-053 68 84.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Sundsvall:

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Västerås:

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

För info: 073-373 33 61.

101 300 TILL ISA OCH RS Insamlingsappellerna under RS -lägret gav ytterligare 21 300 kronor till sommarens insamling för att bygga International Socialist Alternative (ISA) och RS. Det betyder att insamlingen nu är uppe i rekordstora 101 300 kronor, varav 80 000 kronor till ISA och resterande till RS. ISA är en internationell socialistisk organisation som finns i över 30 länder och som RS är med i. Bli medlem i RS/ISA! Bli med i kampen för socialism.

Foto: Natalia Medina

Stockholm/Haninge:

REKORDINSAMLING

Skriv till rs@socialisterna.org för info!

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Örebro:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Helsingborg: För info: 070-885 44 86.

Malmö-Lund: För info: 070-885 44 86.

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

SOCIALISTISKT

• Riv upp oroande inskränkningar i demokratiska rättigheter som riskerar att permanentas – försvara strejkrätten.

• Stäng skolor, åtminstone i områden med smittspridning i samhället – med bibehållen fritidsverksamhet för barn med föräldrar med samhällsbärande jobb inom t ex vården och för barn som särskilt behöver det.

• Inga uppsägningar eller lönesänkningar med coronaviruset som ursäkt. Facklig vetorätt mot varsel och organisationsförändringar.

Nej till statligt stöd till storföretag med fulla kassakistor – statliga pengar ska gå till verksamhet och anställda. Hota med strejk för att stoppa alla aktieutdelningar. Stöd till småföretag, idrotts- och kulturbranschen istället för miljardbidrag till storbanker. Inför kortare arbetstid med full lön och fortbildningsmöjligheter om det uppstår brist på arbete.

• Öppna a-kassan – full kompensation för inkomstbortfallet vid arbetslöshet. Även till de som inte kvalificerar sig eller är medlem i någon a-kassa.

• Kamp mot all rasistisk nationalism och sexism. Arbetarrörelsen måste stå för enighet, internationell solidaritet och självständig arbetarkamp mot klasspolitiken som låter arbetare drabbas medan storföretagen får miljarder.

• Stoppa tvångsutvisningar – amnesti för alla flyktingar. Omvandla alla uppehållstillstånd till permanenta – uppehållstillstånd kan inte baseras på inkomstförsörjning när ekonomin krisar.

• Flygindustrin och andra fossilindustrier är inte hållbara även efter ett coronautbrott. Använd krisen för att förstatliga flygbolag, vidareutbilda anställda och ställa om till hållbara transporter. Gratis kollektivtrafik är redan tillfälligt infört på Stockholms bussar och bör utvidgas till hela sektorn. Påbörja genast en liknande klimatomställning vad gäller matproduktion, varuproduktion, energisystem, gruvnäring med mera.

• Avskaffa kapitalismens vinstjakt, rovdrift på människor och natur, toppstyrning och hemlighetsmakeri, som har gett viruset fritt spelrum och lagt grunden för dagens kris.

• Demokratisk socialistisk planering av ekonomin, där människors hälsa och välmående och ett hållbart förhållande till naturen prioriteras framför vinstintressen hos en liten superrik maktelit.

PROGRAM MOT corona

• Facklig kamp för full kompensation till drabbade. Smittskydd och omställning av verksamheter efter behoven. 100 procent i sjukpenning, VAB, smittbärarpenning och permitteringspenning.

• Bygg omedelbart ut smittskyddet för vård- och äldreomsorgspersonal och andra utsatta arbetargrupper. Statlig produktion av skyddsutrustning och tester NU – ta över nödvändiga resurser från privata företag.

• Gratis vård till alla som vistas i Sverige – tillgång till vård är en mänsklig rättighet.

• Att stanna hemma förutsätter ett hem. Nej till alla vräkningar – bostäder åt alla! Hyresfria månader för hyresgäster för att kompensera i krisen.

• Massiv statlig satsning på att förstärka arbetet med smittspårning, virustester, desinficering och fri tillgång till handsprit på alla offentliga platser, kollektivtrafik och så vidare. Ställ om militära resurser till civila för dessa uppgifter.

• Utökat virustest till alla misstänkta fall så att hela hushållet kan sätta sig i karantän.

• Höj statsbidragen till regioner och kommuner med 50 miljarder NU till vård och omsorg i offentlig ägo utan vinstintresse. Stoppa alla nedskärningsplaner omedelbart och utveckla krisplaner under kontroll av vårdpersonal och fackföreningar för att snabbast möjligt kunna bygga ut vårdkapaciteten. Riv upp avskaffad värnskatt och RUT-avdrag – låt de rika betala.

• Ge vikarier i vården fast jobb. Tjänstledigt och ekonomiska incitament för sjukvårdsutbildade som har valt att jobba med annat, men som kan tänka sig att tillfälligt eller långsiktigt jobba i vård eller omsorg.

• Stoppa dränering av resurser genom marknadslösningar i vården – ta omedelbart över all privat, vinstdrivande verksamhet i offentlig ägo.

Styr om från marknadstänk och byråkrati till vård. Nej till New Public Management och ”Just-in-time”.

• Förstatliga läkemedelsbolag, produktion av skydd och medicinsk utrustning för en planering av verksamhet efter akut behov idag och efter samhällets långsiktiga behov.

• Inför rätt för anställda på icke samhällsbärande arbetsplatser att arbeta hemifrån alternativt att vara lediga med full lön i områden med virusutbrott.

Svaret är socialism

BRÄNNANDE

Belarus: En revolution

20 AUGUSTI 2020 # 1 413

som kan fälla Lukasjenko

S

öndagens (den 16 augusti) demonstrationer var de största i landets historia. Över 200 000 samlades i huvudstaden Minsk. Lukasjenko gjorde ett desperat försök till ”motdemonstration” med inbussade statsanställda men misslyckades när bara några tusen dök upp. Ryktet säger att demonstranterna erbjudits 100 rubel och en ledig dag för att föga entusiastiskt svara ”Nej” när Lukasjenko ropade om de ville ha frihet, och ”ingenting” som svar på frågan om vad de ville förändra. Ännu viktigare för utvecklingen än jättedemonstrationen i Minsk var att protesterna skedde över hela landet, i nästan varenda stad och by och av nästan alla skikt i samhället. Regimens avgång krävs av allt från fabriksarbetare, sjukvårdsanställda och lärare till journalister, musiker och Belarus volleybollandslag(!)

I Brest, på gränsen till Polen, samlades på söndagen tiotusentals i ett imponerande massmöte. Efter flera timmars demonstration, där demonstranterna tillsammans utvecklade sina krav, skedde en öppen förhandling med stadsordförande och polischefen som tvingats dit.

Demonstranterna krävde stopp för våldet mot civila, ställa ansva-

riga för tortyr av fångar till svars, släppa alla politiska fångar, erkänna Svjatlana Tsichanouskaja som president, att de lokala myndigheter ska avgå och straffa de inblandade i valfusk. Efter mötet gick en stor demonstration vidare till Fångläger 7, för att kräva att fångarna släpptes direkt. På måndag morgon hade 178 demonstranter släppts (enligt nyhetssidan tut.by).

En liknande massdemonstration gick på måndagkvällen till arresten i Minsk, utan att några demonstranter släpptes fria.

Totalt sägs minst 6 700 personer arresterats i protesterna efter det riggade ”presidentvalet”, och det finns massor med rapporter om tortyr, hot om våldtäkt och försvinnanden. Officiellt har en person, Alexander Taraikovskij, dött i häktet, och hans begravning blev också till en enorm protest.

Trots repressionen växte protester under förra veckan, med bland annat jättelika demonstrationer av kvinnor och barn mot våldet. Det utvecklades hundratals strejker och inför måndagen fanns uppmaningen om en generalstrejk, som verkar få stor spridning.

En av världens största kaliumgruvor, Belaruskali, gick ut i strejk efter ett massmöte där en överväldigande majoritet röstade för strejk, och utsett en strejkommitté. ”Det finns inget annat sätt! Vi berövades våra röster, valet och sedan började våra barn dödas! Vår lön är kulor av kravallpolis!” sa en arbetare som svar på frågan om att de nu inte får lön om de strejkar. (tut.by) I Minsk gick ett demonstrationståg genom staden på måndagen och stannade vid olika

Gå med i

arbetsplatser för att ropa ut arbetarna att delta i strejk. Många följde med, medan andra var inlåsta av cheferna, men istället i protest vägrade arbeta. På många arbetsplatser dök anställda inte alls upp till jobbet på morgonen. Anställda på flera regimtrogna mediebolag är också ute i strejk.

Samtidigt försökte Lukasjenko visa på sitt stöd genom att tala vid en vad han trodde regimtrogen MZKT-fabrik för tillverkning av militärfordon i utkanten av Minsk.

Istället har en video läckt ut där Lukasjenko häcklas och arbetarna ropar ”avgå!”, medan uppemot tiotusen samlades utanför fabriksgrindarna för att protestera. Att Lukasjenko tvingades flyga med helihopter till fabriken visar att han inte känner sig säker på gatorna i Minsk.

De närmaste timmarna och dagarna kommer allt att ställas på sin spets. Den närmast av slumpen uppkomna ledaren för oppositionen, Svjatlana Tsichanouskaja, har sagt sig vara beredd att leda landet tills ett nyval kan hållas och uppmanat poliser, domaren med flera att sluta stödja regimen.

Regimens första försök att slå ned protesterna med våld efter ”valet” slog slint och ledde till ännu större protester. Frågan är nu om de vågar sig på ett nytt försök. Det kan dock visa sig vara omöjligt eftersom regimtrogna styrkor redan ställt sig på demonstranternas sida. I Brest anslöt sig fallskärmsjägare från 38:e brigaden till demonstranterna utanför fängelsemurarna som krävde att politiska fångar ska släppas. Samtidigt sprids videooch ljudupptagningar där man hör hur statsanställda tvingas fus-

En våg av masskamp sveper över Belarus. Även poliser och militärer ansluter sig till proteströrelsen och Lukasjenkos regim blir allt svagare och isolerad.

Foto: Максим Шикунец / Wikimedia Commons

Med helgens massprotester över hela Belarus gick kampen in i en ny revolutionär fas. När detta skrivs (den 18 augusti) sprider sig strejkerna som en löpeld över landet och mycket talar för att diktatorn Lukasjenkos dagar kan vara räknade inom mycket kort.

ka och ändra valresultatet. Poliser och statsanställda ställer sig på protesternas sida och avslöjar regimens brott. För de styrande blir situationen allt mer ohållbar.

Efter att tidigare kritiserat Putin och en nylig diplomatisk kris med Ryssland försöker Lukasjenko få stöd av Putin och hotar demonstranterna med sina stora granne i öster. Visserligen visar protesterna i Belarus på Putins egen ”dödlighet” och han skulle därmed gärna vilja hjälpa till att krossa dem. Det är ändå osannolikt med ett direkt ryskt militärt ingripande på grund av de långtgående konsekvenserna det skulle få, både för Putins ställning inom landet och för de geopolitiska relationerna.

Precis som ”färgrevolutionerna” i tidigare Sovjetstater har dagens oppositionsledare egentligen inget alternativ till den korrupta skurk-

kapitalism som råder i landet, även om de lovar demokratiska rättigheter som idag inte existerar.

Rörelsen i Belarus är dock på flera sätt mer avancerad än i exempelvis Ukraina 2013-14 med en mer utvecklad kampörelse på arbetsplatserna.

Rättvisepartiet Socialisterna och vår international International Socialist Alternative (ISA) ger fullt stöd till kamprörelsen.

Nästa steg för kampen att stärkas ytterligare vore demokratiskt valda strejkkommittéer på alla arbetsplatser som kan samordna sig och tillsammans med andra kamp­ organ leda kampen för att störta Lukasjenko. Det behövs för att ge folket makten över hur Belarus framtid ska byggas, istället för att ”bara” få en ny ledare för ett lika ruttet kapitalistiskt system.

Jonas Brännberg

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

E-posta: prenumerant@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta