Offensiv 1439

18 februari 2021 / # 1 439 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Statligt miljardstöd blev

guldregn över aktieägarna

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Haninge ”sparar” på hemtjänsten

3 7

8-9

Foto: Riksbanken

150 år sedan Pariskommunen

Omedelbart förstatligande av bolag och banker som öser miljarder över sina ägare

– Läs mer på sid 3, 5, 12-13

Högern förvränger fakta om hyrorna Det är inte bara alla vi som vill stoppa hotet om marknadshyror som mobiliserar. Det gör också högern och fastighetsägare, fast med motsatt syfte. Högern vill kasta tillbaka utvecklingen.

Att marknadshyror kommer att innebära kraftigt höjda hyror i hela landet och en fördubbling i Stockholm är just det som kommer att få folk på stridsstigen.

– läs mer på sid 14

11

Stoppa utvisningen av Zozan Büyük

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Systemet har svikit dagens ungdomar

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

2

SLÄNG UT PLUNDRARNA

F KUPPEN MÖTER VÄXANDE MOTSTÅND

”D

Foto: Wikimedia Commons

MYANMAR:

e många strejkerna statsanställda, bankanställda, fab- att konstitutionen från 2008, som gör det allt svårare riks- och gruvarbetare och anställ- garanterar militären ett stort inför generalerna att da vid järnvägen. Även poliser ska flytande oavsett valutgång, skulle konsolidera sin makt och styra över ha strejkat. skrivas om och att det även kunde en ilsken befolkning”. Så sammanStrejkerna har gett motståndet äventyra generalernas kontroll över fattade New York Times läget i My- en styrka och kraft som saknats i ti- stora delar av ekonomin. ”Vi avvaktar”, var klädjätten anmar (tidigare Burma) två veckor digare kamprörelser som 1988 och efter militärens kupp. Det motstånd 2007. ”Den fackliga rörelsen är ung H & M:s svar på kuppen (som har som kuppmakarna har mött har men beslutsam, och genom åren många leverantörer i Myanmar), överraskat generalerna som blir allt har den fått en erfarenhet av att or- och samma svar ger de allra flesta mer isolerade, desperata och vålds- ganisera strejker”, skrev Al Jazeera utländska bolag. Även efter kuppen är det business as usual som gäller benägna. Sedan början av veckan den 13 februari. finns det fler trupper och pansarArbetarnas strejker är en viktig för de storföretag som länge har vagnar på gatorna, och kuppma- skillnad mot tidigare. En annan samarbetat med militären. karna har hotat de som protesterar viktig skillnad är att nästan alla Den internationella fackförenhar en mobiltelefon idag, vilket har ingsrörelsen har lovat att stödja med upp till 20 års fängelse. kampen och sätta press på Men varken den militära de multinationella bolag som uppladdningen eller generaStrejkerna har gett samarbetar med juntan. För lernas tomma löften om att motståndet en att den pressen inte ska stanval ska hållas, inget har sagts na vid uttalanden krävs det om när, har hittills lyckats styrka och kraft som beredskap till blockader och stoppat kampen. saknats i tidigare bojkotter om arbetarna i MyÄven i tisdags, den 16 kamprörelser. anmar så begär. februari då detta skrivs, genomfördes nya protestaktioner och massmobiliseringar med möjliggjort att kampen har kunnat Dagens motstånd och tidigare rögeneralstrejk och direkta upp- samordnas trots återkommande relser mot diktatur och fattigdom maningar till vanliga poliser och nedstängningar av nätet. visar att kampen för demokrati och soldater att vägra lyda order och I början av 2010-talet fanns det nationella rättigheter i Myanmar istället ansluta sig till protesterna. lika få mobiler i Myanmar som i också är en kamp för att avskaffa kaDetta är nu ett livsvillkor för kam- Nordkorea. Idag finns det över 68 pitalismen och för kollektivt ägande pen och dess försvar. miljoner mobilabonnemang, be- av de stora företagen och jordegentydligt fler än antalet invånare (om- domarna. I den kampen kan MyanNästan omedelbart möttes kupp- kring 56 miljoner). mars arbetare, studenter och fattiga makarna av strejker, med början i bara lita till sin egen styrka och att de vårdanställda strejkade på 70 Militärens kupp följde efter att ge- självständiga, demokratiska organisjukhus. De vårdanställdas modi- neralernas parti gått starkt tillbaka sering samt det stöd som de kan få ga strejker tände ett hopp och fick i valet i november och regerande från förtryckta globalt. snabbt spridning. Under kuppens NDL hade vunnit en överraskande Stöd kampen i Myanmar. Ut två första veckor har generalerna stor seger. Militären fruktade att med juntan – för ett demokratiskt utmanats av strejker från lärare, valsegern skulle sporra till krav på och socialistiskt Myanmar. ■

ärre lärare och färre elevassistenter. Totalt motsvarar kommunernas nedskärningar på skolan 1 100 lärartjänster. Det visar en ny rapport som Lärarförbundet låtit göra om de skolnedskärningar som kommunerna har genomfört mellan åren 2018 och 2019. Även i år och nästa år väntas nya skolnedskärningar eftersom skolan inte kompenseras fullt ut för de kostnadsökningar som väntas.

Friskolorna dränerar skolbudgetarna. Offensiv har tidigare skrivit om Internationella Engelska Skolans (IES), som numera ägs av amerikanska riskkapitalister, etablering i Östersund.

Från och med nästa år kommer IES att få 50 miljoner kronor av kommunen vars skolor redan har ett ”effektiviseringskrav” på 13,5 miljoner. ”Det är som en snöboll som rullar”, skriver lokaltidningen Östersunds-Posten.

Och ”när IES nya skola i Upplands Väsby öppnade förlorade kommunala Väsbyskolan sex miljoner kronor och fick dra ner på personal. Trollhättan sparar in på de mest utsatta eleverna”, skrev Svenska Dagbladet den 30 januari efter att ha gått igenom friskoleetableringars effekter.

Friskolorna har färre lärare per elev än de kommunala skolorna. Dessutom har lärare i den privata sektorn lägre utbildning och sämre lön. Det har flera granskningar konstaterat. Den senaste gjordes av Riksdagens utredningstjänst och publicerades i början av året.

F

riskolekoncernerna, den största är Academedia, tillhör pandemins parasiter. Under det sista kvartalet 2020 gjorde Academedia en ny rekordvinst på 173 miljoner kronor. Ett av skälen till den kraftiga vinstökningen var enligt bolaget ”lägre kostnader när många aktiviteter har fått ställas in i pandemins spår”.

Dessförinnan, i augusti, hade Academedia beslutat att ”trotsa de politiska vindarna och höja utdelningen”, enligt den privata skoljättens vd Marcus Strömberg.

Academedias två huvudägare är Rune Anderssons Mellby Gård och Swedbank. ”Det går bra för friskoleföretagen som drar till sig investerare från banksektorn. Friskoledebatten och krav på ett begränsa vinsterna skrämmer inte investerarna”, skrev Dagens PS i måndags med anledning av att storbankerna har gett sig in i ”skolbranschen”.

Det kan bankerna göra i skydd av januariavtalet, som har gett vinstjagande bolag en frisedel att plundra välfärden.

• Rädda skolan – släng ut profitörerna.

• Sätt stopp för nedskärningar och marknadsskolan. ■

Skön seger för Pågatågens arbetare! De uppsagda får tillbaka sina jobb och hyvlingarna dras tillbaka. Det visar vad som är möjligt när man kämpar. ”Idag ska vi fira att våra arbetskamrater stannar”, säger Ola Brunnström, förhandlingsansvarig på Seko Pågatåg (skärmklipp Sekotidningen 12/2).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2021 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

3

Hyresgästföreningens förbundsordförande Marie Linders avgångsvederlag motsvarar 2 450 medlemmars årsavgifter, avslöjar Expressens granskning.

CARLOS GUTIERREZ offensiv@socialisterna.org

T

ill detta har Marie Linder 1,4 miljoner kronor i årslön, motsvarande över 116 000 kronor i månaden. Dessutom avsätter Hyresgästföreningen 495 000 kronor per år till hennes pension.

Erik Elmgren är ny förbundschef på Hyresgästföreningen. Hans företrädare Jonas Nygren hade en årslön på 1,2 miljoner kronor, och dessutom avsattes det 368 000 kronor per år till hans pension.

Men det är inte bara i den absoluta toppen som miljonerna rullar in på de privata kontona direkt från medlemsavgifterna. Expressen avslöjade också hur samtliga nio regionchefer tjänar runt en miljon per

Foto: Hyresgästföreningen

HGF-topparna har lyxlöner år och ingen av dem bor i hyresrätt, utan i mångmiljonvillor.

– Det är en sak att ha en akademisk syn på fattigdom eller läsa sig till vad det innebär. Men lever man inte i den verklighet där varje procent i en hyreshöjning betyder något för de människor som ska betala hyran, då förstår man inte, kommenterade den uteslutna regionordförande Kristofer Lundberg i Expressen.

Han har på de två senaste stämmorna, 2016 och 2018, kritiserat lönerna i toppen (stämmorna är Hyresgästföreningens högsta beslutande organ). 2016 konstaterade han bland annat: ”Hyresgästföreningen är en folkrörelse som framför allt byggs av lokala eldsjälar, som efter sin ordinarie arbetstid på ideell basis lägger själ och hjärta för att bygga denna rörelse i allt från trygghetsskapande åtgärder till lokalt bostadspolitiskt arbete. Visst sticker det då i ögonen när vi samtidigt ser vilka löner man har i toppen i organisationen.Vad skapar det för

I Expressens granskning framkommer det också att medlemsintäkterna (526 miljoner kronor) inte täcker lönekostnaderna (572 miljoner kronor) för de över 850 anställda. Hyresgästföreningens totala verksamhetsförlust 2019 var 96 miljoner kronor.

Expressen ringde upp alla regionchefer, förbundschefen och förbundsordförande, men ingen ville svara på frågor. Michael Syrén, som har gjort granskningen, intervjuades i SVT (dit även Hyresgästföreningen bjöds in, men avböjde). Trots detta skriver de på sin hemsida och i sin kommunikation till medlemmar och förtroendevalda att: ”Expressen/GT har valt att granska Hyresgästföreningen. De har tittat närmare på vår organisations ekonomi, löner och arvode till förbundsordförande och regionchefer.

Vi har inte fått komma till tals.” En ytterst oärlig form av retorik i syfte att avleda medlemmarnas ilska.

Inte sedan dåvarande förbundschef Jonas Nygren i Dagens Industri den 6 januari 2019 deklarerade att Hyresgästföreningen öppnar för en friare hyressättning har ilskan varit så omfattande. På Hyresgästföreningens Facebooksida haglar kommentarer om medlemmar som nu lämnar föreningen.

Redan under 2020 lämnade uppemot 70 000 medlemmar föreningen, något som inte vägdes upp av nyrekrytering. Ett historiskt tapp på 21 000 medlemmar blev resultatet och ett ekonomiskt bortfall på 21 miljoner kronor.

Att missnöjet är stort med hur föreningen sköts är ett faktum.

Offensiv har fått flera skrivelser och dokument till sig som avslöjar missnöjet och en svidande kritik mot brist på demokrati bland de förtroendevalda. ■

Utdelningsfest hos storbolagen

L

astbilstillverkaren AB Volvo slår svenskt rekord i utdelning och delar ut 30 miljarder kronor till aktieägarna. Under förra året fick AB Volvo närmare 1,3 miljarder kronor i krisstöd från statskassan (skattebetalarna). Ett statligt stöd som blev en grundplåt för årets aktieutdelning.

– Vi är stolta över att kunna återuppta utdelningen, säger AB Volvos styrelseordförande Carl-­ Henric Svanberg till Dagens Nyheter den 16 februari.

I samma intervju säger Svanberg cyniskt och provokativt att Volvo inte kommer att betala tillbaka ett öre av det statliga miljardstödet.

Efter att ha hållit inne en del av utdelningen under 2020 står börsbolagen redo att ösa pengar över sina aktieägare.

Foto: Riksbanken

kultur när topparna i Hyresgästföreningen har mer gemensamt med bostadsbolagens vd:ar än med de egna medlemsleden?”

Det är en enorm klyfta mellan ledningen och medlemmarna. På bild Marie Linder.

Verkstadsbolaget Sandvik, som fick 300 miljoner kronor och gör personalneddragningar, ger exempelvis hela 8 miljarder kronor till aktieägarna i år. Wallenbergimperiets maktbolag Investor ger ännu mer – över 10 miljarder kronor.

Storbankerna planerar också att göra stora utdelningar i år. SEB har redan aviserat att 9 miljarder kronor ska delas ut till aktieägarna i vår och det kan bli mer i höst.

Totalt beräknas de stora börsbolagen dela ut minst 220 miljarder kronor i år. En summa som skulle räcka till att finansiera landets sjukvård under 11 av årets 12 månader.

• Stoppa utdelningsfesten – förstatliga omedelbart de börsbolag som öser pengar över sina aktieägare. ■ Per Olsson

Rekordutdelningar sticker i ögonen när välfärden samtidigt är på fallrepet.

Haninge(s)tyret ”sparar” på hemtjänsten mitt under pandemin

K

Foto: Arbetsmiljöverket

Nedskärningarna duggar tätt i Haninge, trots rekordöverskott.

ommunstyret i Haninge (S, C, L och KD) fortsätter nedskärningarna trots de superstora överskotten. Nu ska kommunens hemtjänst i Handen och Brandbergen flyttas ihop med Natt- och stödenheterna – 120 anställda på en lokal. Dessutom flyttar Västerhaninge hemtjänst till Handen. Flyttarna görs redan i slutet av februari mitt under pandemin.

Hemtjänstflyttningen görs för att kommunen ska ”spara hyra”.

Samtidigt redovisar Äldrenämnden ett resultat på 44,8 miljoner kronor för 2020 – ett överskott på 5,5 procent på verksamheten.

Någon konsekvensanalys av flytten finns inte. Men skyddsombudet Karolin Björnö befarar att 50 anställda kan tvingas trängas samtidigt i lokalen om flytten genomförs.

– Att kommunen flyttar ihop enheter helt utan varsel, information eller samråd med anställda är både odemokratiskt och väldigt riskfyllt.

Det finns inte ens en riskanalys kring smittspridning, än mindre om hur centraliseringen påverkar personalens redan pressade scheman eller de äldres personalkontinuitet, säger Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna Haninge, som också har organiserat protesterna mot de påtvingade 12-timmarspassen på äldreboendena.

Personalkontinuiteten i Haninges kommunala hemtjänst är redan idag väldigt låg, vilket i sig är en faktor bakom smittorisken. De äldre får i snitt besök av 17 olika anställda under en tvåveckorsperiod.

Arbetsmiljön i Haninges äldre­ omsorg är i fritt fall. Ihopflyttningen av hemtjänstenheterna är bara en i ledet av flera förödande beslut; exempelvis halveringen av de anställdas friskvårdsersättning, sammanslagningen av social- och äldreförvaltningen, de obligatoriska 12-timmarspassen och ständiga ekonomiska sparkrav trots stora ekonomiska överskott.

Allt detta ger nya exempel på det demokratiska haveriet i kommunen: beslut tas utan samråd, beslutsunderlag, konsekvensanalyser eller information till kommunanställda. Det är dags för ett uppror mot kommunstyret, mot försämringen av arbetsmiljön såväl som mot avvecklingen av demokratiska procedurer och insyn. ■ RS Haninge

INRIKES

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

4

Sexuella trakasserier på arbetsplatsen är ett enormt problem. Nu har Vision i Göteborg tagit initiativ till ett kollaktivavtal mot just sexuella trakasserier.

Det omfattande samhällsproblemet som sexuella trakasserier är, inte minst i arbetslivet, gjorde sig tydligt påmint i samband med #Metoo.

JOHANNES LUNDBERG

johannes.lundberg @socialisterna.org

Hilda Johansson.

Vision Göteborg har en tid jobbat för ett kollektivavtal mot sexuella trakasserier, kan du berätta lite om bakgrunden kring det?

– Jag läste i en artikel att det fanns kollektivavtal mot sexuella trakasserier i Kanada. Det kändes helt rätt direkt och jag kontaktade Lena Svenaues som artikeln handlade om. Hon är jurist som bland annat har jobbat på Jämo och i Kanada.

Detta var 2017 och vi startade ett samarbete för att jämföra de kana-

Foto: Vision

D

iskrimineringsombudsmannen (DO) släppte en rapport ifjol som visar att många kommuner och regioner inte tar sitt ansvar utifrån diskrimineringslagen. Till exempel blir 1 av 10 sexuellt trakasserade och bland kvinnor i åldern 18-29 är siffran 30 procent. I samma rapport framgår också att kunskapen gällande diskrimineringslagen är bristfällig i landets kommuner. 262 av 287 kommuner lever inte fullt ut upp till bestämmelser i lagen.

Offensiv träffar Hilda Johansson, ordförande Vision Göteborg, tillika initiativtagare till ett kollektivavtal mot sexuella trakasserier:

Foto: Arbetsmiljöverket

Kollektivavtal mot sexuella trakasserier

Vissa menar nog att detta redan finns reglerat i lag. Hur skulle du beskriva skillnaden mellan det avtal ni vill se och vad lagen säger?

– Bestämmelserna om aktiva åtgärder i diskrimineringslagen har ramlagskaraktär och måste fyllas ut så att alla på arbetsplatsen förstår vad som ska göras.

– Det behövs ett arbetsplatsnära system för utredning och hjälp till den drabbade. Polisanmälan kan förvisso vara påkallat om ett beteende omfattas av regler i brottsbalken, men det tar lång tid innan en utredning är klar. Statistik visar att de flesta anmälningarna inte leder till något alls. Anmälningar till DO utreds endast i ett fåtal fall. DO har hittills inte utnyttjat sanktionssystemet (ansökan om vitesförelägganden).

– Idag ser arbetet väldigt olika ut i stadens förvaltningar. Ett avtal som gäller över hela staden skulle säkerställa en grundnivå för hur vi ska motverka sexuella trakasserier och hur vi agerar när de uppstår.

Ett avtal har större bäring än de policyer vi har idag som tenderar att bli hyllvärmare.

densiska avtalen mot våra förutsättningar.

– Parallellt med detta uppvaktade vi politiker i Kommunstyrelsen för att få dem att förstå vilken bra idé detta är. V, MP och S la fram ett förslag om att teckna kollektivavtal, men det röstades ner. I höstas la V in förslaget igen och det gick igenom.

Vad säger andra fackliga organisationer i staden om arbetet ni har gjort med detta?

– Vi har haft kontakt med våra fackliga kollegor i TCO (Vårdförbundet och Lärarförbundet) under en längre tid och de stöttar oss fullt ut. I förra veckan träffade vi även Saco och Kommunal, och de är positivt inställda till avtalet.

Vad har inspirerat till detta avtal? Är inte det här något helt unikt i Sverige och Europa?

– Lena Svenaus nämnde att det finns i något land i Europa och så finns det i Kanada. Något mer avtal har jag inte hört om. Efter att vi på Vision har intervjuats och pratat om det internt i vårt förbund har flera personer från olika håll i Sverige hört av sig till mig och velat ta del av vårt arbete. Så det kommer förmodligen att komma till fler avtal.

Har du genom din tid som fackligt aktiv stött på många ärenden kopplat till sexuella trakasserier?

– Ja. Det har både handlat om arbetsplatser med en riktigt dålig jargong och individer som har blivit utsatta.

Om vi tittar på medarbetarenkäten kan vi tyvärr se att det är många fler som borde ha kontaktat oss med anledning av sexuella trakasserier, diskriminering och kränkningar.

Anledningen att de inte gör det beror dels på att arbetsgivaren inte är tillräckligt tydlig i att de inte accepterar sexuella trakasserier, diskriminering och kränkningar, men också på att det fortfarande är förenat med en hel del skam och skuld.

Hur långt borta är ett lokalt avtal mellan arbetsgivare och fackliga organisationer i staden?

– Stadsledningskontoret har fått i uppdrag att förhandla med de fackliga parterna i syfte att teckna ett avtal för arbetet mot sexuella trakasserier, diskriminering och kränkningar i arbetslivet. Förhandlingschefen vill ha ett första möte efter februari. Eftersom det här är ett helt nytt avtal (förhoppningsvis blir vi först i Sverige) kommer det säkert att ta lite tid, men vi kommer väl förberedda till förhandlingsbordet så jag hoppas att vi är klara relativt snart efter förhandlingens start.

Du har här en kanal ut till tjejer och kvinnor på väg ut eller ute i arbetslivet, vad är dina ord till dem om de har upplevt eller upplever sexuella trakasserier?

– Ta hjälp. Vänd dig till ditt fackförbund. Om du blir behandlad på ett sätt som känns fel för dig är det fel och du ska inte acceptera det.

Ditt fackförbund kan hjälpa dig att kontakta HR-avdelningen eller din närmaste chef, och de måste agera.

Arbetsgivaren är skyldig att utreda sexuella trakasserier och de är ansvariga för din arbetsmiljö. Om du inte är med i ett fackförbund kan du kontakta HR-avdelningen eller din chef direkt. ■

Vaccinskandal i Norrbotten: ”Vi kräver en offentlig ursäkt”

E

fter att diverse chefer har avslöjats med att gå före i vaccinationskön lyfte media i Norrbotten upp att även vårdpersonal i region Norrbotten vaccinerats i strid med gällande prioriteringsordning. Region Norrbotten gick i ett pressmeddelande ut och anklagade personal för att ha vaccinerat sig ”trots att deras chef sagt nej”.

Men enligt både skyddsombud och annan personal har dock personalen erbjudits vaccin och tackat ja – för att sedan i efterhand få skulden. Verksamhetschefen

ska även fått ok från högre upp i organisationen. Det är cirka 30 anställda på den speciella corona-IVA-avdelningen i Piteå som har vaccinerats.

– Fusk är det värsta vi vet och därför gör det så fruktansvärt ont att vår egen arbetsgivare hänger ut en hel klinik. En klinik som kämpar varje dag med att rädda liv, säger skyddsombudet Patrik Flodström till Piteå-tidningen den 12 februari.

– Personalen har erbjudits det här och tackat ja, nu får de skit för det, säger Ca-

milla Eriksson Sundberg, ordförande för Vårdförbundet i Norrbotten till NSD den 15 februari.

När media har krävt att ta del av utredningen om händelsen visar det sig att det inte finns någon utredning. Utifrån detta är det uppenbart att någon chef valt att lägga skulden på personalen för att skydda sig själv, något som sedan blivit hela regionens hållning. De anställda kräver nu en offentlig ursäkt och att pressmeddelandet tas bort från regionens hemsida. De högsta cheferna och regionrådet Kenneth Backgård väg-

rar dock att uttala sig, nu när bluffen att lägga skulden på personalen har avslöjats.

Rättvisepartiet Socialisterna anser att en snabbutredning borde tillsättas, där representanter för både de anställda på kliniken och deras fackliga representanter medverkar. Vårdpersonal och fack bör också vara med och planera hur vaccineringen ska gå till, för att vaccineringen ska bli smidig, nå ut till de prioriterade grupperna och inga vaccin gå förlorade. ■ Jonas Brännberg

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

5

I korthet

Inkomstklyftorna mellan arbetare och cheferna har aldrig varit högre i Sverige än nu.

1177 i Stockholm kan åter bli offentlig

V

ården Region Stockholm är landets enda region som har outsourcat sin sjukvårdsrådgivning, 1177. Just nu är det företaget Medhelp som driver det, och i januari meddelades det att det privata skandalvårdsbolaget Kry tänkt köpa upp verksamheten. Men efter starka protester öppnar nu regionen för att liksom alla andra regioner i landet ha hand om sjukvårdsrådgivningen i offentlig regi. Det rapporterar SVT Nyheter den 16 februari.

Det blågröna styret ska nu ge Hälso- och sjukvårdsnämnden i uppdrag att ”utreda förutsättningarna för att göra en ny upphandling av sjukvårdsrådgivningen 1177”, och om dessa förutsättningar saknas ska ett alternativ vara att ”utreda” om man ska driva det i egen regi istället.

Det borde vara självklart att hålla privata vinstdrivande bolag borta från all välfärd, något som en stor majoritet av befolkningen anser. Dock finns det bland de partierna och politikerna inga tankar om detta. Protester och kamp måste hållas uppe mot Region Stockholm för att säkerställa att sjukvårdsrådgivningen åter blir offentlig. Att stockholmarna dessutom är de som har sämst förtroende för rådgivningen talar sitt tydliga språk.

Sedan år 2000 har LO fram­ ställt en årlig rapport som jämför den svenska makt­ elitens inkomster med en genomsnittlig industriarbe­ tarlön och hur förhållandet mellan dessa har utvecklats sedan 1950-talet.

VILGOT KARLSSON offensiv@socialisterna.org

Uppdelat i de tre kategorierna (ekonomiska, byråkratiska och demokratiska eliten) blir resultatet att den ”demokratiska” eliten tjänade 3,9, byråkratiska tjänade 7,4 och den ekonomiska tjänade hela 60,2 gånger industrilönen år 2019. Det är den näst högsta mätningen sedan 1950, och toppas bara av resultatet från 2018 som var snarlikt.

De två första gruppernas inkomster jämfört med industrilönen varierar ständigt och det finns ingen tydlig trend. Men den ekonomiska elitens (50 rikaste vd:arna) utveckling påverkar inkomsterna för hela makteliten, och har utvecklats dramatiskt sedan 1950. År 1950 låg inkomsten för den ekonomiska eliten 26 gånger industriarbetarlönen. År 1980 sjönk nivån till 9 gånger, men har sedan stigit stadigt de senaste decennierna till 60,2 gånger för år 2019.

Jämför man med andra yrken motsvarade den ekonomiska elitens inkomster 2019 exempelvis cirka 62 gånger lönen för en tågvärd, 79 gånger för taxichaufförer och städare, 65 gånger för butiksförsäljare samt 66,8 gånger lönen för undersköterskor i hemtjänst och äldreboende. År 2019 tjänade LO:s ordförande 3,4 gånger industrilönen (LO

har sedan 2012 en policy om att ordföranden inte får tjäna mer än 3,5 gånger industrilönen), medan vd:n för Svenskt Näringsliv tjänade motsvarande 16,6 gånger.

Rapporten tar också upp jämställdheten mellan könen inom makteliten. År 2019 var 35 procent av makt­eliten kvinnlig. Uppdelat var det 46 procent i byråkratiska, 37 procent i demokratiska och 10 procent i den ekonomiska gruppen.

Under pressträffen då rapporten publicerades drog LO:s ordförande Susanna Gideonsson paralleller mellan maktelitens dramatiskt höga inkomstnivåer och SCB:s senaste rapport som visar att för första gången i modern tid lider över 15 procent av Sveriges befolkning av relativ fattigdom.

Hon annonserade också att LO föreslår en ny ”rättviseskatt på de allra högsta lönerna, med andra ord en ny värnskatt för alla som tjänar mer än en miljon i arbetsinkomst varje år”, samt en skatt på 35 procent på kapitalinkomster.

Att inkomstskillnaderna mellan en industriarbetare och en vd ligger på historiskt höga nivåer är oroväckande, men inte förvånande. Det är resultatet av årtionden av nyliberal politik och konstanta attacker på arbetarklassen. Även om det är välkommet att beskatta höginkomsttagare och kapitalister kommer det inte att räcka för att skapa ett rättvist samhälle. Det behövs socialistiska förändringar från grunden. ■

A

rbetsmiljö Enligt en ny rapport som Sifo Kantar gjort på uppdrag av ideella stiftelsen Hjärnfonden riskerar tre av tio arbetare inom välfärdsyrkena vård, skola och omsorg att drabbas av utmattningssyndrom på grund av den allt värre stressen och pressen på arbetet.

Hälften uppger också att stressen är värre nu än innan pandemin slog ner för nästan exakt ett år sedan. Värst utsatta är unga kvinnor inom omsorgsyrket. Hjärnfonden kräver nu att regeringen tillsätter en haverikommission för att komma till rätta med problemen. Det larmar Sveriges Radio om den 16 februari.

– Läget är så allvarligt att det är ett haveri vi talar om, säger Hjärnfondens samhällschef Maria Prigorowsky till Sveriges Radio. ■

Gymmen måste vara kvar i offentlig regi.

Foto: Johannes Lundberg

E

konomen Anna Almqvist har skrivit årets rapport, som går igenom inkomsterna åren 1950-2019 hos den ekonomiska, demokratiska (politiska) och byråkratiska eliten. Den består av cirka 200 högt uppsatta personer, inklusive politiker, förtroendevalda, tjänstemän samt vd:arna på Sveriges 50 största företag.

Rapporten studerar elitens hela inkomster, inte bara just grundlönerna, eftersom många också har styrelseuppdrag och såklart kapital­ inkomster. Detta jämförs med den genomsnittliga lönen för en industriarbetare, exklusive eventuellt kapital eftersom det inte finns någon statistik kring det samt att de flesta industriarbetare inte har något kapital att jämföra med. Just industriarbetarlönen används eftersom det har förts tydlig statistik på det årliga genomsnittet sedan 1950.

Rapporten visar att den genomsnittliga inkomsten för makteliten 2019 motsvarade 19,9 gånger industriarbetarlönen. Det var ungefär samma nivå som år 2018. De två

årens resultat är de högsta nivåerna sedan mätningarna började 1950.

Jämförelsevis låg nivån på 4,9 gånger industrilönen år 1980. Elitens inkomster har alltså fyrdubblats på 40 år.

Foto: Arbetsmiljöverket

Elitens inkomster skenar – kvar blir knappt smulor

Stressen ökar inom välfärdsyrken

Gymmen kvar i kommunal regi?

A

llianspartierna i Göteborg var tydliga i sin budget för 2021 om planen för de kommunala gymmen som idag drivs av Idrott- och föreningsförvaltningen. ”Kommunen ska inte bedriva gym där annan aktör kan göra det”.

Vad de borgerliga partierna anser om kommunala gym är ingen hemlighet. Men i förra veckan gick Idrott- och föreningsnämnden emot den av kommunfullmäktige fastslagna viljan avseende andra aktörer som huvudman för gymmen.

Idrotts- och föreningsnämnden beslutade att inte ge förvaltningen i uppdrag att fortsätta utreda frågan – ett välkommet beslut för alla som förstår att folkhälsan inte kan garanteras på samma sätt med privata aktörer som drivs av vinstjakt.

Hur långvarig seger detta blir återstår att se då vi har passerat halva tiden för mandatperioden och högerpartierna i staden vill driva igenom så mycket som möjligt av sin politik fram till nästa val. ■ RS Göteborg

INRIKES

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

6

rationspolitiken som regeringen hoppas kunna genomföra.

Redan har alla de borgerliga partierna sagt nej till ändringen i gymnasielagen, vilket betyder att regeringen inte har någon möjlighet att få igenom förslaget i riksdagen.

Därför pågår det nu intensiva förhandlingar mellan S, MP, L och C för att hitta ”konstruktiva lösningar”. S-MP-regeringen vill undvika regeringskris och nyval, och C och L pressas av M, SD och KD. Regeringen försöker nu övertyga övriga partier om att den strama flykting- och migrationspolitiken ligger fast och att ändringen i gymnasielagen inte på något sätt kommer att innebära att fler ensamkommande kommer att få stanna i landet.

Låt de ensamkommande få stanna – stoppa den svenska statens inhumana flyktingpolitik!

D

et pågår en tävling mot botten mellan regeringen och dess stödpartier L och C samt övrig borgerlig opposition om vilka som kan strama åt invandrings- och flyktingpolitiken mest.

I höstas lade regeringen fram ett förslag till ny migrationspolitik på remiss. Förslaget ska ligga till grund för ett beslut som ska fattas av riksdagen under våren. I förslaget finns bland annat ett förslag att

man ska göra ändringar i den så kallade gymnasielagen.

Nuvarande lag omfattar ensamkommande ungdomar som går på gymnasiet och har fått avslag på sin asylansökan och nu har tidsbegränsade uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Lagen omfattar drygt 7 600 ungdomar och ger ”rätt till” ett uppehållstillstånd om man inom 6 månader efter avslutade studier har hittat jobb och försörjning.

Det nya förslaget som nu är ute på remiss har enligt justitie- och migrationsminister Morgan Johansson tagits fram på grund av att den pågående pandemin har gjort det svårare för de som har tidsbegränsade uppehållstillstånd att hitta jobb och försörjning.

I regeringens förslag finns bland annat att ensamkommande unga som studerar ska få 12 månader på sig att hitta arbete efter studier.

Man ska också få räkna in stu-

Foto: Natalia Medina

Förnyade attacker på ensamkommande

diemedel på halvtid som försörjning som grund för uppehållstillstånd. Men ungdomarna måste även ha inkomster från jobb eller företagande.

Hittills har bara 127 av de drygt 7 600 som har fått stanna för gymnasiestudier beviljats permanent uppehållstillstånd. Ändringen av innehållet i gymnasielagen är en del av en större ändring av utlänningslagen och mig-

Den pågående ekonomiska krisen och pandemin har ökat arbetslösheten framför allt bland ungdomar. Även om ensamkommande ungdomar som har avslutat sina gymnasiestudier skulle få ytterligare 6 månader på sig att hitta arbete och bostad ökar förutsättningarna att få stanna endast minimalt.

Om regeringen verkligen ville ge de ensamkommande ungdomarna en chans till en framtid här skulle man låta alla ensamkommande få permanent uppehållstillstånd.

Nu måste återigen alla krafter samlas för att stoppa attackerna på de ensamkommande barnen och ungdomarna.

• Låt ensamkommande få stanna.

• Permanent uppehållstillstånd istället för tillfälliga.

•Å terinför asylrätten.

•R iv EU:s flyktingmurar. ■ Anders Wemmert

Östersunds vårdpersonal offras på nedskärningarnas altare Arbetssituationen på Östersunds sjukhus har återigen hamnat i rampljuset. Den här omgången började den 4 februari när tidningarna publicerade en debattartikel av Stefan Sandman, ledningssköterska på akuten.

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

De första att reagera var personalen på kirurgen. För knappt ett år sedan gick de ut i protester. Sedan dess har läget förvärrats vid intensiven och akuten. På båda avdelningarna har man för första gången på flera år tvingats hyra in stafettsköterskor.

På ortopeden kommer personalen nu att få arbeta två helger av fyra samtidigt som antalet vårdplatser minskar från 28 till 21 från och med vecka 9 – när turisttrycket i fjällen är som störst och flest frakturskador sker.

Länstidningen Östersund den 13 februari att ”Vården fungerar när den behövs, det känner jag mig trygg med. Vårdprofessionen är pålitlig, som medborgare kan man känna sig trygg.” Hon lastar alltså över ansvaret på personalen.

Eva Hellstrand (C) låter vårdpersonalen gå på knäna. De anställda börjar få nog.

De anställda har fått nog. Huvudskyddsombudet Tony Lötebo Lubell kräver akuta åtgärder inom två veckor, annars kopplas Arbetsmiljöverket in. Han säger att problemet är enkelt att beskriva: För många

Foto: Lena Manneby

R

ubriken på artikeln var: ”Håller Hellstrand sitt löfte?”, som hänvisar till regionstyrelsens ordförande Eva Hellstrand (C). Löftet som utfärdades i höstas var att akutpersonalen skulle jobba två helger av fem istället för varannan helg. Löftet skulle uppfyllas under 2021 på ospecificerat datum. Eva Hellstrand svarar att de har gett uppdrag och resurser, men i dagsläget kan man inte säga när. Frågan bollas nu mellan olika personer i sjukhusledningen.

För knappt ett år sedan ändrades arbetstidsavtalen vid sjukhuset

så att alla skulle omfattas av samma avtal. Tidigare hade vissa avdelningar egna avtal som bland annat gav personalen vid kirurgen mer tid till återhämtning mellan arbetspassen samt bättre OB-ersättning. De förväntades nu arbeta mer för lägre lön.

Sedan det nya avtalet infördes har antalet sjuk- och undersköterskor som sagt upp sig ökat. Nu råder akut personalbrist på intensiven, akuten, kirurgen och nu senast på ortopeden. Behovet av inhyrd personal ökar.

patienter och för få anställda. Lösningen blir då enligt honom fler anställda eller färre patienter.

Eva Hellstrand säger sig inte vara orolig för att länsbor och turister ska få rätt vård i tid. Hon säger i

Regionens blågröna styre trodde man kunde ”sanera ekonomin” genom att försämra för de anställda.

Det är en taktik som slagit tillbaka.

Nu urgröps finanserna genom att man tvingas ta in stafettpersonal.

Jämtland är en till ytan stor, men befolkningsmässigt liten region. Dessutom är medelinkomsten i regionen lägre än genomsnittet i landet. Ute i de små byarna bor många äldre personer som har ett större behov av sjukvård än yngre.

Avstånden är långa. En del byar har tjugo mil till sjukhuset i Östersund. Det betyder långa och kostsamma sjukresor.

Nu försöker regionledningen trolla med knäna. Det brukar inte gå och det går nog inte i det här fallet heller. ■

Offensivs UNGDOMSSIDA

Växande hopplöshet bland ungdomar

CESAR ANDERSEN LINDHOLM offensiv@socialisterna.org

E

ndast 8 av 20 ungdomar känner att de kan påverka sina egna liv, visar årets resultat på enkätundersökningen Ungdomsbarometern. En minskning på nästan 30 procent från 2018 års barometer på 11 av 20.

Eirini Fanidou, 18 år, tror att orsaken till detta kan vara hopplöshet.

– Ju yngre man är, desto kortare tid har man levt. Dagarna känns därför längre. När man som tonåring har spenderat nästan ett år i en pandemi är det lätt att det känns som att det aldrig kommer att ta slut (alltså begränsningarna och restriktionerna utifrån Folkhälsomyndighetens rekommendationer med syfte att minska smittspridningen).

Dessa har främst begränsat sociala sammankomster – en väldigt stor del av de ungas vardag. ”Att inte kunna gå ut, umgås med de man älskar och träffa nya människor” var svaret jag fick på frågan om vad som personligen är den absolut värsta konsekvensen av pandemin.

Men trots att hopplöshet till följd av det sociala bortfallet är en väl rimlig förklaring till framtidsoron, finns det också mer konkreta förklaringar.

Foto: Joanna Chichelnitzky / Natalia Medina

Utöver det hektiska tumultet under 2020 har pandemin också satt permanenta avtryck på många aspekter av samhället, vilka vi kommer att ha med oss långt in på det nya året. Men just ungdomar, med hela livet framför sig och framtiden i sina händer, misstänker själva att de kan ha en extra mörk framtid framför sig.

Många unga känner hopplöshet inför jobb- och bostadsbrist. Men kamp kan återge hoppet!

Både bostads- och arbetsmarknaden samt studierna har blivit tuffare under det gångna året. För många bildar dessa tillsammans en ond spiral; svårigheter i skolan till följd av distansundervisningen gör att man inte klarar av sina studier, vilket försämrar möjligheterna att få ett jobb och en inkomst, vilket i sin tur hotar drömmen om att flytta hemifrån och skaffa en egen bostad.

Sanningen är dock att pandemin är långt ifrån orsaken till den här utvecklingen. Alla brister och svagheter är i grunden enbart ett resultat av dagens utbredda kapitalism och högervridna styre. Arbetslösheten och bostadsbristen är båda direkt kopplade till kapitalismens girighet, och

studiesvårigheter är ofta ett resultat av antingen psykisk ohälsa eller de två förstnämnda sakerna – alla vilka mer eller mindre går in i varandra.

Just elevers underprestationer i skolan den sista tiden tror Eirini kan få avgörande långsiktiga konsekvenser på generationen efter dagens ungdomar.

– Jag gissar på en sänkning i krav för att komma in på universitetet, vilket kan leda till kunskapsglapp om man vill plugga vidare.

Oavsett orsak är det tydligt att unga inte är hoppfulla om framtiden, något som till stor del också påverkar deras mående nu. Statistiken från 2020 för stödchatten ”Jourhavande

kompis” visar på en ökning på 1 500 sammanlagda samtal, 40 procent fler än året innan. Ett av de vanligaste samtalsämnena under dessa samtal var också just framtiden, tillsammans med ensamhet och känslor.

Vera Carlbaum Wrennmar på Röda Korsets Ungdomsförbund, vilka driver stödchatten, har en egen teori om vad det kan vara som gör att unga varit bland dem mest utsatta under pandemin: – Generellt sett är unga inte i riskgrupp, vilket gör att de inte har fått en tydlig plats i pandemin och det är få som lyssnar på dem. Men de påverkas. De chattar om oro över föräldrarnas ekonomi, eller så är man rädd att de ska bli sjuka.

Eirini Fanidou.

Trots alla negativa konsekvenser och effekter är det viktigt att vara optimistisk. Eirini är inte bara hoppfull om att allt kommer att lösa sig, utan tror till och med att det för unga kan komma något bra ur dagens obalans i samhället.

– Pandemin visar vilka jobb som är av nytta till samhället och vilka som håller oss tillbaka.

Men för att få uppleva de positiva eller negativa konsekvenserna krävs att vi får en framtid överhuvudtaget. För att stoppa den verkliga krisen – den världsomspännande kapitalismen – finns det bara en lösning: organisering och kamp av och från arbetarklassen. Unga inkluderat. ■

Svenska staten stäms för sina brister i klimatarbetet

L

rande på klimatområdet och fick precis som många andra svår ångest när skolan visade en dokumentär om den sjätte massutrotningen.

En film som visade verkligheten och som berörde.

Foto: Aurora

andets ungdomar har gått ut i strejk, forskare har varnat om en planet i fara. Ändå har regeringen inte tagit nog med beslut för att försöka vända klimatkrisen. Därför förbereder en grupp ungdomar och jurister en klimatstämning av svenska staten. Först ut att som stat bli stämda för ett bristande klimatarbete var Nederländerna. Efter det har en rad andra länder, bland annat Frankrike, gått igenom samma process.

Nu är det den svenska regeringens tur att i domstol bli stämd för att den inte gör nog för att rädda vår planet. Själva målsättningen med stämningen är att tvinga den svenska regeringen till att öka klimatambitionerna.

Anton Foley och Iris Elmér, som står bakom planen om att stämma staten, har gett projektet namnet Auroramålet och planen är att samla unga i hela Sverige

Zoommöte med de ungdomar och aktivister som stämmer den svenska staten.

och gemensamt ta regeringen till domstol.

Bakom sig har de bland andra ett mindre nätverk av forskare, klimat­ aktivisten Bo Thorén och en grupp på runt 15 juriststudenter. Ungdomarna menar att det kan vara ett brott mot både barnkonventionen och Europakonventionen.

– En ska inte säga att inget görs, för lite händer ju. Men det går alldeles, alldeles för långsamt enligt i princip alla experter på ämnet, säger Iris Elmér, en av processens tänkta måls­ ägande i en intervju med DN. 20-åringen anser sig själv ha drabbats av Sveriges bristande age-

Enligt Naturvårdsverkets egen utvärdering missar Sverige 15 av 16 miljömål till 2020. Ändå visar oberoende internationella utvärderingar att Sveriges klimatmål ligger på en hög nivå globalt sett – men fortfarande inte i nivå med vad Parisavtalet kräver.

Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet, har granskat möjligheterna att genomföra rättsprocesser som de i Nederländerna eller Frankrike i Sverige och menar att det är möjligt att stämma även den svenska staten i domstol. Att en domstol skulle ta upp en rättsprocess är dock inte detsamma som att den som stäm-

mer staten skulle vinna, påpekar han till DN.

Men enligt Iris Elmér är inte en seger i rättsprocessen det viktigaste: – Drömscenariot är att vi vinner rättsligt. Men jag skulle säga att vårt främsta mål är att vi ska skapa debatt och att folk ska börja prata om de här sakerna. Det är så viktigt att det kommer upp mer på agendan.

Att ungdomar tar strid för klimatet, både med strejker och rättsligt, visar på viljan som finns om att rädda klimatet bland många ungdomar.

Men för att åstadkomma en verklig, långvarig grön förändring och omställning krävs det också gemensam kamp och strejkaktioner från arbetarrörelsen i stort. Kanske kan stämningsansökan sporra fler till att komma med i ett sånt motstånd och få fler att förstå allvaret och brådskan i att agera för klimatet. ■ Agnes Pohjanen

ANALYS

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

8

Pariskommunen 1871: Det hero

I år är det 150 år sedan Pariskommunen 1871. Det var första gången i historien som arbetarna grep makten och i 72 dagar höll den i en mycket svår situation, där stater som låg i krig med varandra gick samman för att dränka revolutionen i blod. Karl Marx beskrev denna omvälvande händelse som att parisarna ”stormade himlen”, och alla marxister sedan dess har dragit enorma lärdomar ur kommunardernas heroiska kamp – framför allt gällande statens roll.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

F

rankrike och parisarna hade vid denna tid en lång historia av radikalisering och missnöje med den härskande klassen. 40 år tidigare, 1831, genomfördes en av de första organiserade arbetarupproren i silkesfabriker i Lyon och Paris, de så kallade Canut-revolterna (”canut” kallades silkesarbetare i Lyon).

Under revolutionsåret 1848 var det arbetarkamp och strejker över hela Europa, och även 1848 möttes arbetarna av en stenhård repression från den franska staten. Det var åren efter, 1851, som militärdiktatorn Napoleon III (Louis Bonaparte) tog över och bildade det andra franska kejsardömet året därpå, 1852. Det brutala, omfattande förtrycket från kejsardömet de följande två årtiondena gav upphov till en än större radikalisering av massorna.

Motsättningarna växte och ilskan mot makthavarna var bestående. En populär paroll bland arbetarklassen under åren som ledde fram till Pariskommunen var ”För en demokratisk och social republik” – inte tydligt socialistisk, men ändock en längtan och en strävan efter något helt annat.

I juli 1870 inleddes ett krig mellan Frankrike och Preussen, vilket skulle bli en viktig orsak till att Pariskommunen bildades i mars 1871.

Det fransk-tyska kriget kom till av flera orsaker, men en stor anledning var att Frankrike ville återställa sig själv som ”den odiskutabla stormakten i Europa” enligt den franske historikern Pierre Milza, särskilt efter de diplomatis-

de var fler, bättre utrustade, hade bättre ledning och var mer redo för krig. Belägringen av Metz, och framför allt slaget om Sedan den 2 september 1870, blev avgörande.

Efter det slaget kapitulerade Louis Bonaparte till Otto von Bismarck och blev krigsfånge.

I och med Bonapartes kapitulation kollapsade det andra franska kejsardömet och en ”regering för nationellt försvar” bildades (en de facto provisorisk regering), med säte i Bordeaux. De fortsatte kriget.

Kriget hade på kort tid fört med sig ett stort missnöje och social misär bland parisarna, och dagen efter kapitulationen tog massorna till gatorna. Republikaner intog Hotel de Ville, motsvarande Paris kommunhus, med krav på att ett nytt styre, en kommun, formades. Så blev dock inte fallet – inte än. Liknande demonstrationer ägde rum under hela hösten, inte bara i Paris.

Kriget fortsatte, och tyskarna marscherade mot Paris och ställde den under belägring från den 20 september. Belägringen av Paris fortsatte in i vintern, liksom arbetarprotesterna.

I december blev situationen än värre på grund av den isande kylan, bristen på mat, mediciner, ved och kol, att det var becksvart mest hela tiden och att meddelanden med adressat utanför Paris endast gick att skickas med brevduvor och ballonger (då tyskarna hade klippt av telegrafledningen). Det hände att parisare såg sig tvingade att äta råttor för att dämpa hungern.

Pariskommunen kom att kvarstå som ett exempel på att arbetarklassen kan ta makten. ka nederlagen i att vinna territorium efter det preussisk-österrikiska kriget 1866 (också känt som det tyska enhetskriget).

Samtidigt ville Preussen också ha ett krig som ett sätt att piska upp den tyska nationalismen och därmed få med sig de fyra delstaterna i södra Tyskland som ännu inte var en del av Preussen. Att Preussens förbundskansler Otto von Bismarck lyckades provocera fram en krigsförklaring från Louis Bonaparte den 19 juli 1870 spelade honom i händerna.

Preussens militär var effektivare;

Den 5 januari 1871 hade tyskarna tröttnat på belägringen och började bombardera staden – 300-600 artilleripjäser avfyrades dag och natt mot staden.

Den 26 januari tecknade Frankrike ett eldupphör med Preussen, som tvingades till stora eftergifter. Man förhandlade dock fram att Paris inte skulle ockuperas (vilket andra delar av landet gjordes). Arméns styrkor fick ge upp sina vapen, men nationalgardet fick ha kvar sina för att ”upprätthålla ordningen i Paris”.

Nyval utlystes kort därefter

En barrikad framför den katolska kyrkan Église de la Madeleine. Stat och kyrka separerades under Pariskommunen, och det ”andliga

och den 8 februari genomfördes val i Frankrike, vilket ledde till att Adolphe Thiers kom till makten och den tredje franska republiken bildades. I Paris vann dock republikaner och socialister 37 av de 42 platserna, vilket var ett tecken på radikaliseringen. Även i Marseille, Lyon och Toulouse vann vänstern och centern majoritet.

Att en reaktionär regering valdes, ledd av Thiers och bestående av andra monarkister och högertyper, spädde också på radikaliseringsprocessen. Många fruktade ett återupprättande av monarkin, samt att bli ruinerade som ett resultat av regeringens politik. Thiers regering hotade att dra in lönerna till många inom nationalgardet och krävde att skulder som många hade dragit på sig under kriget omedelbart skulle betalas tillbaka.

Den nationella försvarsstyrkan och regeringsstyret förflyttades från Bordeaux till Versailles istället för till Paris som var tänkt, för att komma längre bort från det parisiska trycket underifrån (Versailles ligger cirka 2 mil väster om Paris).

Samtidigt som detta nationella styre upprättades, upprättades ett annat styre i Paris, med stöd av det starka nationalgardet. Radikaliseringen av massorna i Paris skrämde i sin tur Thiers regering och när parisarna valde en centralkommitté för nationalgardet, som motsatte sig Thiers styre och militär, bestäm-

de sig Thiers för att agera i maskopi med Preussen – det låg i bådas intresse att undertrycka parisarna.

Han ville komma åt de omkring 400 kanoner som nationalgardet hade placerat ut i arbetarklassområden, som Montmartre, och skickade därför den 18 mars trupper till Paris för att lägga beslag på parisarnas kanoner för att återställa ”ordning” och ”nationell auktoritet” till Paris. Kanonerna var en symbol på auktoriteten.

Soldaterna hade fått order om att skjuta in i folkmassorna som försvarade kanonerna, men soldaterna vägrade lyda order; det var ju i många fall sina vänner och familjer de beordrades skjuta. Istället vann parisarna över dem till sig; soldaterna omhändertog och avrättade generalerna som gav orderna. Det var främst kvinnor från Montmartre som ledde de protester som vann över soldaterna på sin sida.

Efter nederlaget tvingades alla Thiers-lojala soldater och tjänstemän till reträtt från Paris till Versailles. Detta var upproret som ledde till arbetarnas maktövertagande i Paris, den 18 mars 1871.

Den 26 mars hölls val till Pariskommunen, där totalt 92 delegater, alla män, valdes till kommunen (en delegat per 20 000 invånare). Vissa vägrade dock sina platser, och till sist bestod den av 60 delegater. Det var arbetarklassen som utgjorde kärnan av Pariskommunen.

En revolutionär omorganisering av samhället påbörjades. Kommunens första dekret gick ut på att avskaffa den stående hären och ersätta den med det beväpnade folket. De invalda i Pariskommunen fick inga privilegier, utan alla anställda inom kommunen fick arbeta för samma lön som en vanlig arbetare. De kunde också avsättas när som helst.

Här började det socialistiska styrets A-B-C att utformas, som än idag är en grund för oss och alla allvarligt inställda socialister. Och vidare: Polisen, som tidigare hade tjänat den borgerliga statens regering, fråntogs alla politiska funktioner och ställdes under demokratisk kontroll, och kunde när som helst avsättas. Alla kommunens tjänstemän, inom olika förvaltningar, inklusive de juridiska ämbetsmännen, ställdes under samma kontroll underifrån. Syftet med detta var att de som hade genomfört revolutionen skulle behålla kontrollen över det nya samhället. Även det andliga förtrycket, utövat genom kyrkorna, avskaffades.

Stat och kyrka separerades. Kommunen beslutade att upplösa alla kyrkor och frånta dem de rikedomar som de hade lagt beslag på.

Prästerna fick nu livnära sig på gåvor från de troende. Undervisningen gjordes kostnadsfri och fri från inblandning från staten och kyrkan.

En rad åtgärder för att förbättra livssituationen för stadens arbetare

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

9

oiska försöket till en arbetarstat

genomfördes. Nattarbetet för bagare avskaffades. Pantbanker stängdes, och de verktyg som arbetare hade pantsatt under belägringen återgavs.

Man beslutade att alla stängda fabriker eller verkstäder skulle tas över av kooperativa arbetarsammanslutningar, utan att ge ersättning till kapitalisten. Man sköt också upp återbetalning av skulder och avskaffade ränta på lån. Paris massor ämnade inte bara hindra monarkins återinförande, utan att avskaffa klassförtrycket i sin helhet.

Och som i alla revolutioner kom ett uppvaknande och ett starkt ifrågasättande av traditioner, där viktiga feministiska initiativ togs. Kvinnliga socialister och anarkister bildade Kvinnornas fackförening till försvar av Paris och vård av de sårade, i början av april. De utgjorde samtidigt första Internationalens kvinnosektion med 3 000 medlemmar. Mellan den 11 april och den 14 maj hade sektionen tjugofyra möten.

De menade att kampen mot patriarkatet och kvinnoförtrycket endast kan föras genom en global kamp mot kapitalismen, och ställde krav på lika rättigheter mellan kön, lika löner, rätten till skilsmässa, avskaffande av prostitution och så vidare.

Paris revolutionärer hade heller aldrig för avsikt att begränsa revolutionen till Paris. Ett mål var att varje stad och by skulle styras på samma sätt och samordnas genom valda

Barrikader till försvar av Pariskommunen sattes upp i hela staden.

församlingar till distriktens huvudstäder, med en nationell samordning i Paris. Alla dessa församlingar skulle kontrolleras underifrån, precis som Pariskommunen.

Internationalismen hos kommunarderna visas av den populära parollen ”Kommunens flagga är världsrepublikens flagga”; kommunens flagga var socialistiskt röd.

Men eftersom Paris var under belägring var det svårt att sprida revolutionen utanför Paris. Trots detta gjordes uppror i ett antal städer, bland annat Lyon och Marseille. De upproren slogs dock snabbt ner av regeringens styrkor.

Etablerandet av Pariskommunen utgjorde ett allvarligt hot för borgarklassens makt internationellt.

Thiers hade från början inte nog med soldater för att krossa kommunen. Han var tvungen att förhandla med Bismarck och be om lov om fler soldater. Bismarck var mer än villig – han och Preussen ville också krossa den ”röda faran”, som var inom räckhåll för den preussiska armén.

Under våren fick Thiers först armén utökad till 80 000, sen 110 000 och till sist till 170 000. Dessutom släppte Bismarck 400 000 franska krigsfångar så att dessa kunde ansluta sig till armén.

Under hela våren fortsatte belägringen och kriget mot kommunarderna. Deras heroiska kamp var inte nog mot den allt mer brutala

och övertaliga kontrarevolutionen.

När en viktig försvarspunkt, fortet Issy, föll i början av maj var det bara en tidsfråga innan kontrarevolutionen skulle stå som segrare.

Frankrikes och Preussens styrande klasser och dess arméer gick samman och slog ned Pariskommunen i en blodig kontrarevolution.

Det visar på hur långt borgarklassen är beredd att gå mot varje försök att rubba den rådande ordningen: de två värsta fienderna gick samman för att krossa parisarna.

Efter en lång belägring och ett bombardemang av staden gick armén in i Paris den 21 maj. De följande dagarna blev känt som ”den blodiga veckan”, och trots en envis motståndskamp från kommunarderna hade den samlade styrkan hos Preussen och Frankrike efter åtta dagars massaker slagit ned revolutionen. Runt 30 000 kvinnor, män och barn mördades. Tiotusentals fängslades.

Syftet med massakern var att utplåna minnet av Pariskommunen, men det misslyckades totalt.

Socialister än idag talar om det och viktiga erfarenheter och lärdomar har kommit ur kommunardernas heroiska kamp.

Vad Pariskommunen lyckades åstadkomma, trots belägringen och trots den begränsade tiden, är anmärkningsvärt och gav lärdomar av otrolig vikt för följande revolutioner.

Pariskommunen gav Marx och

Foto: Pierre-Ambroise Richebourg / Public domain

Foto: André-Adolphe-Eugène Disdéri / Public domain

förtrycket” avskaffades.

Engels ovärderliga erfarenheter av arbetares maktövertagande som de inte hade haft innan. De drog av detta viktiga slutsatser gällande staten (som är ett verktyg för en härskande klass kuvande av en annan klass, förtryckaren mot den förtryckta).

Marx förklarade att den borgerliga staten inte bara kan tas över av en arbetarrevolution. Det gamla statsmaskineriet måste krossas och en ny stat upprättas, som står till arbetarklassens förfogande. Den nya arbetarstaten måste ställas under demokratisk kontroll enligt de principer som utarbetades under Pariskommunen. När staten inte längre är en del av ett klassförtryck kommer den att börja dö bort av sig själv.

I senare upplagor av Kommunistiska manifestet förklarar Marx och Engels att detta faktiskt var det enda tillägget till den historiska skriften som man ville göra, men inte gjorde då det är ett ”historiskt dokument, som vi inte längre anser oss ha rätt att ändra i”. De pekade på hur Kommunen bevisade att ”arbetarklassen inte helt enkelt kan ta det färdiga statsmaskineriet i besittning och sätta det i rörelse för sina egna syften”.

I den revolutionära massrörelsen såg Marx, trots att den inte nådde sitt mål, ett ”historiskt försök av enorm betydelse, ett visst framsteg för den proletära världsrevolutionen och ett praktiskt steg av större vikt än hundratals program och utläggningar”.

För att fullfölja avskaffandet av klassförtrycket krävs det också att arbetarklassen tar kontrollen över de viktigaste delarna av ekonomin.

Det var ett misstag att Pariskommunen lämnade stora delar av ekonomin, som bankerna, orörda.

Att Pariskommunens styre inte heller var centraliserat försvårade i att fatta enhetliga revolutionära beslut. Ett demokratiskt centraliserat arbetarparti hade kunnat ge vägledning åt arbetarna och med en gång organiserat arbetarna och mer framgångsrikt spridit revolutionen till fler städer.

Och istället för att gå emot fienden sökte kommunarderna i många fall samförstånd över klasslinjerna – exempelvis ville kommunen förhandla om fred och självständighet med Thiers direkt efter maktövertagandet, vilket gav Thiers den nödvändiga tiden att förbereda invasionen av Paris. Flera gånger söktes det förhandlingar med den borgerlighet som inget annat ville än att krossa kommunarderna.

Men de inre och yttre extremt svåra omständigheter är en stor förklaring till varför kommunen inte utvecklades vidare, och Pariskommunen kom att kvarstå som ett exempel på att arbetarklassen kan ta makten.

Vad Pariskommunens kämpar saknade var erfarenheter från tidigare arbetarrevolutioner, ett revolutionärt massparti som kunde leda kampen, demokratisk centralism samt tid att genomföra revolutionens målsättningar. Pariskommunen hade inte ett Pariskommunen att dra lärdomar ifrån.

Pariskommunen blev det första praktiska försöket till att upprätta ett helt nytt styre. Med dess grundstruktur, att representanterna var valda underifrån och levde på arbetarlön utan privilegier, att polis och tjänstemän ställdes under demokratisk kontroll och så vidare, hade för första gången innehållet i en helt ny form av stat, en arbetarstat, sett dagens ljus.

Kvar från kommunens dagar finns också den globala kampsången nr 1: Internationalen. Det var Eugéne Pottier, medlem av kommunen, som skrev texten i juni 1871 som en hyllning till första Internationalen.

Kommunardernas heroiska kamp och försök får aldrig glömmas.

Karl Marx sista stycke i sin bok Pariskommunen från 1871 sammanfattar det bra: ”Arbetarnas Paris med sin kommun kommer alltid att firas som det ärorika förebudet för ett nytt samhälle. Dess martyrer ligger bevarade i arbetarklassens stora hjärta. Deras förgörare har historien redan nu spikat fast vid den skampåle, som inga böner från deras präster kan frälsa dem från.” ■

INTERNATIONELLT

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

10

Lärdomar av den thailändska

demokratikampen 2020

Foto: CC

Den thailändska masskampen för demokrati – mot korruption, militärdiktatur och kungafamiljen – lär återkomma i förnyad styrka.

Massdemonstrationerna i Thailand år 2020 har för alltid förändrat landets politiska landskap. De många återkommande mobiliseringarna trotsade regeringens repression och censur, och nyligen genomfördes nya demonstrationer.

Får att gå vidare behöver dock upproret organiseras, inkludera strejker och resa uppgiften att bilda ett nytt kampbaserat vänsterparti som kan ge de förtryckta en politisk röst.

QIU QING international socialist alternative

Socialist Action (ISA)

I

demonstrationerna har tre hu­ vudkrav rests: upplösning av parlamentet, stopp för förtryck­ et av folket och en ny konstitution.

Enligt en opinionsundersökning som genomfördes i augusti förra året stöddes kraven av en majoritet av befolkningen.

Regimen har dock inte visat sig vara beredd att backa och den 18 november förkastade man även ett förslag till en symbolisk begräns­ ning av kungens makt i Thailand.

De thailändska studenterna har sedan i februari förra året genom­ fört demonstrationer på sina uni­ versitetsområden. I juli ifjol utbröt massprotester efter att folket hade fått nog av förtrycket och regimens misslyckade smittbekämpning. Den härskande klicken svarade protes­ terna med våld och utegångsförbud, vilket ignorerades av massorna som fortsatte att gå ut på gatorna.

I augusti demonstrerade över 100 000 människor i huvudstaden Bangkok och lika många gick ut på gatorna den 19 september (årsda­ gen av militärkuppen 2006).

Ryggraden i protesterna var ung­ domarna och det var första gång­ en på årtionden som massrörelsen hade självförtroende nog att kriti­ sera kungafamiljen offentligt (kritik

mot Thailands kungahus är ett lag­ brott) – en del av de mer progres­ siva ungdomarna förespråkar även en thailändsk republik.

Thailands arbetarklass deltog emellertid inte som en självständig kraft i denna, utan istället bara som anhängare till studentgrupper och demonstrationerna. Oppositions­ rörelsen använde sig därför inte av det kraftfullaste vapnet – arbetar­ strejker.

Det i sin tur gjorde det svårt att ta kampen till en ny och högre nivå, vilket tillsammans med myn­ digheternas hårdnackade motstånd och väpnade repression medförde att kampen gick in i en återvänds­ gränd i december förra året.

Det är viljan att få bort den mili­ tärdiktatur som har styrt Thailand sedan 2014 som fick massorna att gå ut på gatorna. År 2019 sågs en öppning när parlamentsval skulle hållas efter fem år av militärdiktatur. Resulta­ tet av valet blev dock att den tidi­ gare kuppledaren Prayut kom till makten genom valfusk.

Det nya partiet Framtidspartiet (Future Kadima), de ungas parti som deltog i valet för första gång­ en någonsin, fick bara ett år efter partiets grundande 6,27 miljoner

röster (18 procent av rösterna). De vann 81 av nationalförsamlingens totalt 500 mandat, vilket gjorde partiet till det tredje största.

Framtidspartiet drog snabbt till sig ett stort antal anhängare på grund av dess ungdomliga anti­ etablissemangsframtoning, i likhet med nya framväxande partier i oli­ ka länder på senare år. Partiet lyck­ ades till skillnad från andra oppo­ sitionspartier få ett genomslag och vann röster från tidigare konserva­ tiva väljare i många stadsområden.

Det har ägt rum 17 militärkupper i Thailand mellan åren 1947-2014.

Den thailändska kungafamiljen har direkt eller indirekt deltagit i de tidigare kupperna, mestadels för att störta de civila regeringar som har hotat kungafamiljens eller militärens intressen.

De mest välkända de senaste åren är de som har ägt rum mot Thaksinfamiljen (den förre premi­ ärministern Thaksin Shinawatra och hans släktingar) och politiska grupper i samband med kupperna 2006 och 2014. Den thailändska ar­ mén och kungafamiljen har uppen­ barligen täta band av gemensamma intressen, men den verkliga maktre­ lationen finns mellan militären och deras omfattande kapitalinnehav.

Den thailändska kungafamiljen har själv en extremt lyxig och deka­ dent livsstil, vars samlade rikedomar uppgår till 43 miljarder USA-dollar.

Det gör den till världens rikaste kungafamilj. Den brittiska kunga­ familjen har jämförelsevis bara 520 miljoner USA-dollar i sin ägo. Den saudiska kungafamiljen äger endast 18 miljarder USA-dollar, vilket är mindre än hälften av den thailänd­ ska kungafamiljens rikedomar.

Samtidigt är den thailändska ar­ méns korruption precis lika hemsk.

Thailands armé är en av världens största grupper för människohan­ del och för ”sexuella tjänster”. Enligt Human Trafficking Report publicer­ ad av USA:s utrikesdepartement år 2014 är Thailand det land i världen med den mest omfattande männi­ sko­handeln. Rapporten visar att en vuxen person i Thailand kan säljas för omkring 2 000 USA-dollar, och att människohandlarna själva tjänar 320 USA-dollar på affären. Resten lägger den kungliga thailändska flot­ tan och kustbevakningen beslag på.

Den kungliga auktoriteten har se­ dan trontillträdet för Thailands nu­ varande kung Maha Vajiralongkorn rasat till följd hans absurda privatliv och politiska inkompetens. Särskilt efter det att Vajiralongkorn efter covid-19-utbrottet 2020 flydde till München i Tyskland tillsammans med tjugo konkubiner och läm­ nade rikets angelägenheter bakom sig. Dessa nyheter har fullständigt skakat om den kungliga familjens status och ytterligare retat upp det thailändska folkets ilska.

Massornas medvetenhet har ge­ nomgått enorma förändringar och det är nu nödvändigt att ytterligare föra fram ett klart och tydligt klass­ orienterat program. Framför allt har Thailands storstäder upplevt en ekonomisk depression under pandemins inverkan, ett stort an­ tal inhemska små- och medelstora företag har gått omkull och många har mist sina jobb.

De inhemska industriarbetarna står inför en kris med sjunkande löner, försämrade levnadsvillkor och omfattande uppsägningar.

Dessa problem kan inte lösas inom

kapitalismens ramar eller av elitens olika partier.

Vänsterkrafterna i Thailand hade ett avsevärt inflytande på 1950och 1970-talen och blev därför brutalt undertryckta av den thai­ ländska kungafamiljen och armén, med USA-imperialismens aktiva stöd. Thailands arbetare borde nu ta tillvara på detta tillfälle till att återuppbygga sin styrka.

Fackföreningarnas politiska vän­ sterkrafter och arbetarklassen kan vinna segrar mot det enväldiga eta­ blissemanget och säkra att det in­ hemska storkapitalet inte punkterar de framgångar som kampen vinner, samtidigt som de befrämjar kampen för demokratiska rättigheter och omedelbara sociala förbättringar.

De ungdomliga resningarna i Thailand kräver en organiserad de­ mokratisk struktur och förbindel­ ser med de arbetande för att kun­ na gå framåt. Detta innebär också övervinnandet av skepticismen mot politiska partier och arbete tillsam­ mans med arbetarna för bygget av ett nytt kampbaserat vänsterparti för att förändra samhället. ■

international socialist alternative

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

INTERNATIONELLT / INRIKES

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

11

Frige Öcalan – fred i Kurdistan regim. Kraven kommer att accepteras först när den tvingas att göra det av massornas revolutionära uppror och kamp om makten.

Ett kurdiskt självbestämmande i Bakur, den ockuperade kurdiska delen av Turkiet, skulle omedelbart få återverkningar i alla länder som ockuperar Kurdistan och där kurderna utgör en förtryckt minoritet.

Den svenska socialdemokratin måste pressas att avsluta sin allians med Turkiet och att Sverige öppet och tydligt kräver att Öcalan friges och att Turkiet erkänner kurdernas rättigheter.

Huruvida kurderna väljer att riva upp de gränser som imperialismen en gång dikterade över huvudet på de människor som lever där, eller att bygga egna självstyrande kantoner inom dessa stater, är upp till det kurdiska folket att bestämma. Oavsett om kurderna väljer självstyre eller självständighet bör kampen kopplas samman med kampen för socialism och uppbygget av en socialistisk konfederation i Mellanöstern. ■ Kristofer Lundberg

Foto: Natalia Medina

Släpp Öcalan fri och ta kamp för kurdiskt självbestämmande.

Foto: CC

D

en kurdiska folkledaren Abdullah Öcalan, som greps av turkiska agenter den 15 februari för 22 år sedan, sitter ännu fängslad och isolerad. Idag reses därför på nytt kravet på hans frigivning. Lika tydligt som vi fördömde gripandet av Öcalan 1999 reser vi idag kraven på hans frigivande.

Som socialister kräver vi att den turkiska krigsmakten, polisen och alla halvmilitära styrkor och fascistiska miliser dras tillbaka från de kurdiska områdena och ett erkännande av kurdernas rätt att själva bestämma sin egen framtid, vare sig de väljer att skapa en självständig stat eller självbestämmande inom ramen för den turkiska staten. Samtidigt inser vi att detta inte kommer att ske utan en offensiv kamp mot den turkiska staten och fascismen som är stark i landet, en kamp som vi uppmanar den turkiska arbetarklassen att ge sitt stöd till.

Historien har lärt oss att denna lösning inte kommer att accepteras av den turkiska regimen, oavsett om den leds av en socialdemokratisk, borgerlig eller fascistisk

Infernot som var Australiens skogsbränder 2020 kan bli mer regel än undantag om ingen förändring sker.

”5 procents chans att klara 2 °C”

E

n ny dyster klimatstudie som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature visar att vi just nu endast har 5 procents chans att hålla oss under 2 °C i global uppvärmning fram till år 2100.

Enligt det ineffektiva Parisavtalet som slöts i december 2015 ska den globala uppvärmningen begränsas till under 2 °C, med ett mål på helst under 1,5 °C, till år 2100. Detta ska enligt avtalet ske med så kallade NDC:s, nationellt bestämda bidrag.

Men enligt klimatstudien med det långa namnet Country-based rate of emissions reductions should increase by 80% beyond nationally determined contributions to meet the 2 °C target är chansen till att nå dessa mål hopplöst små. Exempelvis räknar de med att det för USA:s del endast är en chans på 2 procent att klara målet!

De pekar vidare på att om nuvarande trender håller i sig är chan-

sen att klara sig under 2 °C bara 5 procent, men om alla länder klarar av sina uppsatta mål och fortsätter att jobba med att minska utsläppen i samma takt efter 2030 ökar chanserna – men bara till 26 procent.

Och som titeln på studien säger behöver utsläppsminskningarna öka med 80 procent utöver de nationellt bestämda bidragen, vilket knappt några stater ens når upp till.

Vad visar studien? Och vad visar verkligheten med allt värre klimatkatastrofer – torkor, översvämningar, skogsbränder med mera? Jo, att det globala kapitalistiska system vi alla lever under är totalt oförmöget att ändra kurs frivilligt.

Varken de politiker som företräder systemet eller ”näringslivet” kommer att lyfta ett finger för klimatet, eftersom de skulle förlora enorma profiter på det. Och inom kapitalismen går jakten på ökade

vinster före alla andra behov – även planetens.

Det finns ingen lösning på klimatkrisen inom kapitalismens ramar. De ramarna måste sprängas och ett helt nytt system baserat på klimatets, människans och djurens behov införas i dess ställe – ett socialistiskt system. Då kan vi genomföra den akuta gröna omställning som krävs samt demokratiskt planera samhället, ekonomin och all produktion och distribution av varor och tjänster, där arbetarklassen – den stora majoriteten av världens befolkning – innehar makten.

För detta krävs det omfattande gemensam kamp från ursprungsbefolkning, facken, miljörörelsen, gräsrotsorganisationer, ungdomar och hela den samlade arbetarrörelsen. En enorm uppgift – men vi har inget annat val. Det visar verkligheten med all tydlighet. ■ Robert Bielecki

Zozan Büyük förd till sjukhus – stoppa utvisningen!

Zozan är själv inte politiskt aktiv, men förhördes av Säpo om hennes syn på den kurdiska frågan, hennes syn på kvinnors rättigheter och om hon har deltagit på kurdiska demonstrationer.

Det finns inte någon kontrollfunktion som granskar vad Säpo baserar sitt utlåtande på, och ingen domstol har någonsin gått emot deras rekommendationer.

Zozan är inte ensam. Det är flera kurder som förra året nekades medborgarskap med hänvisning till påstådda sympatier med den kurdiska vänstern YPG, YPJ eller PYD. Med dessa uppgifter blir det tydligt att Säpo och den svenska regeringen har riktat in sig mot kurder i exil för att gå dess politiska motståndare i Turkiet och Iran till mötes.

Hon har fyra veckor på sig innan hon måste lämna landet. Men den pressen som detta har inneburit tog ut sin rätt och hon vårdas nu akut på sjukhus.

– Hon gråter hela tiden, hjärtat slits sönder av att separeras från våra barn. Barnen frågar efter sin mamma hela tiden, säger hennes man Veisi Ari till Offensiv. Även Zozans son har farit illa av processen och mår jättedåligt. Han är nu ett prioriterat fall hos barnpsykiatrin för att få hjälp och stöd.

Zozan kom till Sverige för fem år sedan för att bilda familj med sin man Veysi. Hon lärde sig snabbt språket och fick jobb inom vården, men när hon ansökte om permanent uppehållstillstånd nekades hon och fick istället veta att hon var en säkerhetsrisk som skulle utvisas.

Säpo vägrar att redogöra varför och Migrationsverket accepterar utan att ifrågasätta deras bedömning.

Eftersom Zozan inte får veta vad hon anklagas för kan hon heller inte försvara sig. Hennes överklagan nekas att tas upp på nytt då Migrationsöverdomstolen har sagt nej till att överpröva beslut om utvisning.

Polisen har besökt både familjens bostad som släktingars hem och frågan alla ställer sig nu är varför Säpo vill skynda på processen?

Vi vet att Säpo, enligt egen utsago, har ett utbyte av information med utländska underrättelsetjänster. De vägrar dock avslöja vilka. En behöver inte vara konspiratorisk för att förstå att Turkiets underrättelsetjänst kan vara inblandad.

Att auktoritära länder och dik-

Foto: Privat

D

en kurdiska småbarnsmamman Zozan Büyük, 30 år, som har ett utvisningshot hängande över sig, har kollapsat av pressen och vårdas nu akut sedan den 10 februari på akutpsykiatriska avdelningen på Universitetssjukhuset Örebro.

Zozan och hennes familjs situation, som Offensiv har rapporterat om tidigare, är ett tydligt exempel på hur rättsosäker den svenska migrationspolitiken är och vad som sker när den svenska staten och socialdemokratin låter Turkiet diktera villkoren för svensk inrikes- och utrikespolitik.

Hon har aldrig begått något brott, men Säpo menar att Zozan Büyük är en säkerhetsrisk för Sverige och ska utvisas, ett beslut direkt kopplat till Zozans etnicitet, att hon är kurd.

Zozan och hennes familjs situation är högst oviss. Låt Zozan stanna!

taturers underrättelsetjänster, som Turkiets MIT, påståenden ska få så långtgående konsekvenser i Sverige är en skam.

Rättvisepartiet Socialisterna kräver att jakten på Zozan Büyük och hennes familj upphör, bevilja hen-

ne medborgarskap och låt familjen leva i fred. Vi kräver också ett slut på misstänkliggörandet av kurdiska föreningar och partier och att Sverige slopar terrorstämplingen av PKK som ligger till grund för Säpos godtyckliga agerande mot kurder. ■ Kristofer Lundberg

INTERNATIONELLT

Klass i Sverige

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

12

Ojämlikheten, makten och politiken

i det 21:a århundradet Att det svenska samhället på senare år har slitits isär av snabbt växande klassklyftor har nog de flesta förstått. Men att förmögenhetsfördelningen i Sverige har skilt ut sig från resten av Europa till den grad att den, enligt Crédite Suisse, blivit lika snedfördelad som i USA, Brasilien och Sydafrika kan nog få de flesta att studsa.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

K

lass i Sverige är en över 700 sidor lång tegelsten om ”ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet” som samlar resultatet av det projekt med samma namn som det fackliga idéinstitutet Katalys drog igång 2016. Med bidrag av ett 40tal forskare ges en bred översikt om hur Sverige under 40 år har förvandlats från den kapitalistiska världens kanske mest jämlika samhälle till det land i hela OECD där ojämlikheten har ökat snabbast och privatiseringspolitiken har drivits längst, liksom otryggheten på arbetsmarknaden.

Bokens redaktörer Daniel Suhonen, Göran Therborn och Jesper Weithz erinrar i förordet om att Marx och Engels redan 1848 förklarat att historien om alla hittillsvarande samhällen är en historia om klasskamp. Kanske är Sverige idag rent av västvärldens mest spektakulära exempel på vad den amerikanske mångmiljardären Warren Buffet kallat ett ensidigt klasskrig uppifrån ”där det är min klass, de rika, som för kriget och som vinner det”.

Klass i Sverige redogör i 26 kapitel för hur ägande, klassförhållanden, klassmedvetenhet och makt har förändrats, liksom kön och etnicitet, arbetsvillkor, levnadsförhållanden och livslängd, ojämlikheten inför lagen, i kulturen och i medier.

Den beskriver också lobbyismen och de kapitalistiska och politiska eliternas fraternisering.

Boken slår också fast att arbetarklassen i vidare mening fortfarande är den enskilt största samhällsklassen, trots den stora minskningen

av antalet ”i snäv mening”, sänkt klassmedvetenhet och ökade skillnader mellan fackutbildade och arbetare med prekära villkor. Att den har krympt både i antal och facklig organisering skulle kunna vägas upp av att dess potentiellt allierade bland mellanskikten har blivit fler, inte minst på grund av den skärpta motsättningen mellan arbete och kapital även i staten och välfärdssektorns både offentliga och privatiserade sektor som en konsekvens av det nyliberala systemskiftet. Ändå är det i beskrivningen av hur astronomiskt ojämlikt Sverige har utvecklats när det gäller inkomster och förmögenheter och i redovisningen av hur klasstrukturerna har förändrats under samma tid som Klass i Sverige har allra mest att ge.

Bara sedan 2002 har den rikaste hundradelens andel av förmögenheterna ökat från 18 till 42 procent och den rikaste tiondelens ökat från 59 till 78 procent. I förhållande till nationalinkomsten har de privata förmögenheterna inte sedan 1810 varit så stora som nu, 465 procent, samtidigt som mer än halva befolkningen idag är så skuldsatt att de inte har någon nettoförmögenhet alls.

Den rikaste tusendelen har idag en 38 gånger högre disponibel inkomst än de som har samhällets medianinkomst. Det kan enligt bokens förord i vissa avseenden mäta sig med klassklyftorna i England 1688!

Samtidigt har den offentliga sektorn, som i viss mån utjämnar skillnaderna, kraftigt trängts tillbaka sedan den nyliberala tanken slagit rot även hos Sveriges socialdemokrater. Med samma skattekvot som 1999 skulle statens skatteintäkter 2019 ha varit 300 miljarder kronor högre.

I flera kapitel diskuteras hur klasstrukturen på arbetsmarknaden har förändrats genom en avindustrialisering, som i sin tur orsakats av bland annat outsourcing och digitalisering.

Men som Göran Therborn förklarar i ett kapitel om klasserna idag har samtidigt den grundläggande motsättningen mellan kapital och lönearbete utvidgats till ”nya konfliktarenor som en konsekvens av både den offentliga sektorns priva-

tisering, kapitalets strävan att lägga under sig allt professionellt arbete, kapitalets invasion av staten och sammanlänkningen av ekonomiska och politiska eliter”. Även om arbetarklassen i snäv mening, det vill säga arbetare i produktion, transport och lagring, enligt Therborn har minskat utgör arbetarklassen i vidare mening fortfarande nästan hälften av alla på arbetsmarknaden, 46 procent enligt Therborns sätt att räkna, drygt 49

procent enligt Göran Ahrne, Niels Stöber och Max Thaning.

Då skillnaden mellan verkstad och kontor förlorat i relevans, menar Therborn att inte bara som redan nu de handelsanställda måste inkluderas i arbetarklassen, utan även ”proletariserade mellanskikt” som lägre kontorstjänstemän. Om även dagens fler arbetslösa inräknas uppgår arbetarklassen i vidare mening fortfarande till uppemot hälften av

alla sysselsatta, om än 15 procentenheter färre än i mitten av 1980-talet.

Trots att den fackliga organisationsgraden har fallit och mest bland arbetare, hör den tillsammans med de nordiska grannländernas och Belgiens fortfarande till de högsta i världen. Vid mitten av 1980-talet var 85 procent av alla arbetare som jobbade minst halvtid organiserade, en andel som bland arbetare inom industri och offentlig sektor fallit till 61 procent 2017 och

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

13

nansbransch i snabb tillväxt, samtidigt som 80 procent av private equity-bolagens riskkapital kommer från utlandet (främst USA), liksom 40 procent av aktierna i Sveriges börsbolag, upp från 4 procent sedan 1979.

Föga förvånande drivs Sveriges växande inkomstskillnader framför allt av skenande kapitalinkomster för höginkomsttagare, för att inte tala om de allra rikaste. I förhållande till de totala inkomsterna har värdet av privata förmögenheter enligt Konjunkturrådet 2018 fördubblats på 20 år till det högsta på 200 år. De

Foto: Natalia Medina

Varken Therborn eller andra skribenter i Klass i Sverige använder beteckningen lönearbetare, även om så klart åtskilliga högavlönade chefer, ekonomer och specialister i mellanskiktens tjänstemannagrupper inte ser sig som arbetare. Däremot noterar han på ett ställe att ”någon principiell motsättning mellanskikt och arbetarklass emellan inte finns, till skillnad från finanskapitalismens allt skarpare motsättningar mellan kapital och lönearbetare alla kategorier”.

Det nyliberala systemskiftets negativa konsekvenser bäddar för möjligheten av en radikal klassallians mellan dem som traditionellt har ansetts tillhöra arbetarklassen och stora delar av samhällets mellanskikt.

Bara en sjundedel av mellanskikten har för övrigt chefsbefattningar, medan lärare och sjuksköterskor är de största grupperna, vars arbeten går ut på att lära, utveckla och vårda människor. Även andra mellanskikt med humanistiska yrken som psykologer och socionomer är kategorier av lönearbetare som med överväldigande majoritet är emot den offentliga sektorns avreglering, privatiseringar och New public management-metoder. Detsamma gäller nuförtiden även en majoritet av läkare och sjuksköterskor.

Bland de 7-8 procent som klassas som företagare är också många ekonomiskt utsatta företagare med F-skattsedel och egenanställningsföretagare, medan antalet gig-anställda än så länge är begränsat.

Samtidigt tronar över hela klassamhällets pyramid en alltmer finansialiserad kapitalmakt i ett Sverige som tillsammans med Nederländerna är Europas mest banktunga land efter Schweiz.

Bankernas tillgångar var redan före coronapandemin mer än tre gånger större än BNP. Överst på stegen dominerar fortfarande fyra tunga och dynastiliknande maktsfärer. Av dessa kom-

Foto: Eva Lindblad

till bara hälften inom handel och privat service. Bland tjänstemän är fler organiserade, 73 procent.

Parallellt med allt detta har även otryggheten i arbetslivet ökat genom en rad försämringar av anställningsskyddet.

Daniel Suhonen.

Göran Therborn.

I Wallenbergsimperiet ingår även det allra största riskkapitalbolaget EQT i spetsen för en spekulativ fi-

Foto: Eva Lindblad

Överst på stegen dominerar fortfarande fyra tunga och dynastiliknande maktsfärer. binerar både Wallenbergfamiljen och Lundbergsimperiet kontrollen över var sin sfär av storbanker (SEB respektive SHB) och en rad exportföretag, medan familjerna Kamprad och Persson kontrollerar de globala handelskoncernerna Ikea och H & M. Av de 15 mäktigaste finansfamiljerna har 13 varit med ända sedan 1960-talet.

förklarar handlar det här om hur välfärden har kunnat bjudas ut till allsköns spekulanter på en extremt säker och lönsam kvasimarknad.

Och monopoliseringen har varit blixtsnabb. Redan 2013 stod de tre största privata aktörerna för 51 procent av landstingens upphandling av sjukvård. Inom gymnasieskolan var 2014 redan 85 procent av de privata utförarna aktiebolagsägda.

Allra störst har de rena nedskärningarna varit av stödet till socialförsäkringarna vid arbetslöshet och sjukdom som resulterat i en kraftigt minskad offentlig sektor.

Jesper Weithz.

40 rikaste familjernas andel av hela befolkningens förmögenheter har under samma tid ökat sex gånger.

I ett Sverige med skenande klassklyftor är det heller ingen tillfällighet att vaktbolaget Securitas är landets i särklass största privata arbetsgivare med 282 000 anställda 2016, nästan dubbelt fler än de anställda hos Ikea, 2,5 gånger så många som Ericsson och H & M och tre gånger så många som Volvo.

I boken gör Majsa Allelin, Markus Kallifatides, Stefan Sjöberg och Viktor Skyrman en intressant genomgång av den svenska ägandeoch förmögenhetsstrukturens förändring. Där noteras till exempel att svenska storföretag till endast 16 procent ägs av svenska finansfamiljer, samtidigt som dessa ändå tack vare röstdifferentierade aktier (A- och B-aktier) ändå kan kontrollera 56 av Sveriges 91 största börsnoterade aktiebolag.

I andra kapitel om hur högern vann nyliberal hegemoni i privatiseringsfrågan görs lika faktaspäckade som smärtsamma genomlysningar. Från ett utgångsläge där den statliga sektorn som andel av ekonomin redan var mindre än i flera andra av Europas länder listas i detalj när och till vilket transaktionsvärde som svenska regeringar efter 1990-talets nyliberala hegemoniskifte har tagit ledningen i privatiseringsracet. Det har skett med en utförsäljning helt eller delvis av ett hundratal statligt ägda företag i allt från stålindustri, telekommunikationer, finans och fastighetsbolag, apotek och beredskapslagring till vapen- och ammunitionstillverkning. Även i kommuner och landsting (som idag kallas regioner) har det som började med förskolan Pysslingen som bekant fortsatt med en privatisering av allt från energibolag, snöröjning och vägunderhåll till äldreomsorg, vårdcentraler, tandvård, sjukhus, skolor och barnomsorg.

Som den statliga utredningen Ordning och reda i välfärden själv

Parallellt med allt detta har även otryggheten i arbetslivet ökat genom en rad försämringar av anställningsskyddet redan innan de som januaripartierna försöker genomföra.

Enligt ett kapitel av Johan Alfonsson har anställningstryggheten i Sverige steg för steg försämrats från en av västvärldens bästa till en av de sämsta, där bara ett fåtal som USA och Storbritannien har ett sämre anställningsskydd.

Vad kan sägas om bokens brister? En är att de flesta statistiska jämförelser inte har uppdaterats längre fram än till 2014-2015 eller i några fall 2017. En annan uppenbar lucka är bokens tystnad om den sociala bostadspolitikens avveckling, som idag hotar landets hyresgäster med en katastrofal fattigdomsfälla genom höjda marknadshyror.

I bokens förord påtalas visserligen hur pandemin spetsat till alla systemets orimliga konsekvenser.

Men dess allra allvarligaste lucka gäller att inget sägs om det kapitalistiska systemets och de ökande inkomst- och förmögenhetsklyftornas katastrofala konsekvenser för klimatet och den nödvändiga balans med naturen som tillåter ett civiliserat liv på planeten.

Inget sägs dessvärre om att kapitalismen idag har fört mänskligheten till randen av en existentiell kris, som inte kan avvärjas med mindre än en dramatisk omfördelning av ägande, makt och förmögenheter från de rika till en jämlik välfärd och kultur som kommer alla till del enligt behov. För en sådan dramatiskt planerad omställning av allt från industri, bostäder, trafik och levnadsvillkor krävs att både det finansiella systemet och de stora företagen ägs gemensamt av samhället.

Klass i Sverige presenterar inga lösningar, men ökar ändå i de avsnitt den behandlar medvetenheten om att dagens utveckling är fullständigt ohållbar, med allt allvarligare sociala konsekvenser. ■

KAMPEN MOT MARKNADSHYROR

18 FEBRUARI 2021 # 1 439

14

Högern förvränger fakta om hyrorna

Det är inte bara alla vi som vill stoppa hotet om marknadshyror som mobiliserar. Det gör också högern och fastighetsägare, fast med motsatt syfte. Den 12 februari slog Dagens Nyheter upp en provocerande artikel med rubriken ”Hyresregleringen kostar 20 miljarder om året”. En rapport från Bostad 2030 om de nya hoten om fri hyressättning ger svar på tal som vi kommer att använda i motståndet.

När vi var ute med namnlistorna Nej till marknadshyra kom Ivan förbi. Han berättar att han har varit bostadslös i 28 år.

Då sov han ute, i parker och så vidare. Socialtjänsten ville inte hjälpa honom att få bostad. Nu har han precis fått ett boende i ett lägenhetshotell med hjälp av Equal Monument. Han kommer delta på protestdagen den 18 april och han kommer att starta en podd för att höja rösterna för de hemlösa.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

D

Regeringens direktiv utgår från att fri hyressättning i nyproduktionen skulle leda till lägre hyror – utan att härleda eller bevisa detta påstående. ”Samtliga genomförda beräkningar på vad en friare hyressättning skulle innebära pekar mot hyreshöjningar”, skriver Bostad 2030 och att regeringen/direktiven nu säger motsatsen förklaras inte alls. Hyresmarknaden kan inte betraktas som

nyproduktion inte beror på det som problematiseras med dagens hyressystem.

Rapportens slutsats är att ”Allt tyder på att de problem som redan finns på svenska bostadsmarknaden avseende segregation och att stora grupper av låg- och medelinkomsttagare stängs ute från bostadsmarknaden förvärras om fri hyressättning införs”.

Exemplet Danmark avskräcker. Där har försök med fri prissättning i nyproduktion inte löst bostadsbristen, trots att det har pågått ända sedan 1992. Nederländerna har sedan statliga subventioner togs bort fått problem med bostadsbrist, där ökade inslag av marknadshyror har gjort att vanliga hyresgäster inte har råd. De internationella erfarenheterna pekar på att förändringen innebär större problem för hyresgäster och större vinster för bolagen.

Den statliga utredningen SOU 2018:35 konstaterar att trösklarna för ett bra boende idag är allt för höga, inte bara för utsatta grupper, utan också för många vanliga löntagare. Detta går som tidigare konstaterats emot FN:s mänskliga rättigheter. Kapitalismen har inte lyckats leverera det som människor behöver – därför finns en stor bostadsbrist. Boverket bedömer att det behövs byggas 640 000 bostäder under en tioårsperiod från 2018 till 2027.

Bostad 2030 svarar på påståendet från Boverket om att bruksvärdeshyrorna idag kostar samhället ett antal miljarder varje år, det som även Fredrik Kopsch hävdar i den ovannämnda DN-artikeln. Bostad 2030 menar att Boverket gör ett

Dagens Nyheter och Timbro kan glömma att folk skulle svälja det som en naturlag att ”Sverige går mot marknadshyror”. en perfekt konkurrensmarknad i ett laboratorium, utan karakteriseras med Scoccos ord av ett ”marknadsmisslyckande”.

Bostad 2030 tar fram ny fakta som visar att hyrorna tvärtom blir högre ju mer marknadsinslag som tillåts. De konstaterar vidare att rika kommer att få ökat tillträde till hyresrätter, vilket tränger undan medel- och låginkomsttagare samt att de höga hyrorna i dagens

teoretiskt antagande som inte stämmer med verkligheten. Man skulle lika gärna kunna hävda att denna ”kostnad” vägs upp av att samhället slipper kostnaden som skulle bli av fri hyressättning och en ännu större bostadssegregation.

För att tala klarspråk – ja, samhället har genom detta system (trots en rad brister så som att hyresgäster inte har strejkrätt) tagit några steg på vägen att tillgodose den mänsk-

Foto: Elin Gauffin

agens Nyheter lyfter alltså fram Timbro, den nyliberala högerns, prat om att det finns en hyresreglering idag som skulle ha skapat ”misär”. Beviset de framhåller är att priset på bostadsrätter och andrahandsuthyrningen är högre än hyrorna i hyresrätter och att detta skulle visa vad folk vill betala för sitt boende. Inte ett ord om den skriande bostadsbristen som tvingar människor att betala mycket mer för sitt boende än vad de egentligen vill.

Sandro Scocco har skrivit rapporten En granskning av direktiven till utredning om fri hyressättning i nyproduktion tillsammans med Lars-Fredrik Andersson och Per Lindgren för tankesmedjan Bostad 2030. Granskningen konstaterar att regeringen i utredningsdirektiven för punkt 44 i januariavtalet redan har svarat på frågan vad det är utredningen ska komma fram till, nämligen att hyresvärden vid nybyggnation fritt ska sätta en hyra.

Denna ska efter en inledande period följa en tariff med jämförbara nybyggda objekt, med en inbyggd broms om hyran blir allt för hög. Utredningsuppdraget blir då att komma med detaljerna kring hur detta ska gå till.

liga rättigheten bostad åt alla. Samtidigt har många steg bakåt tagits, som när statliga byggsubventioner togs bort. Nu vill högern kasta oss tillbaka ännu längre.

Bostad 2030 undersöker det hyressystem som vi redan har i nyproduktion, så kallade presumtionshyror. Dessa infördes 2006 i syfte att göra det mer attraktivt för bolagen att bygga hyresrätter och tillåta dem att ha högre hyror i nyproduktion än vad bruksvärdesjämförelserna tillåter. Inte heller presumtionshyrorna orsakar högre hyror menar Bostad 2030.

Genom att jämföra byggpris och marknadspris i hyresrätt och bostadsrätt i en tidsaxel med en period innan och en period efter att presumtionshyror infördes visar de tvärtom att byggkostnaderna för hyresrätt har ökat långsammare än för bostadsrätt.

Det har redan konstaterats i en annan statlig utredning (SOU 2017:65) att hyressättningen inte

är en avgörande faktor i vad som byggs, något som den här utredningen negligerar. Scocco laborerar med varför det görs en ny utredning så tätt inpå med en helt annan problembild. Han härleder det till Fastighetsägarnas särskilda yttrande. De ogillar att presumtionshyresmodellen förutsätter en förhandling med Hyresgästföreningen. Föga överraskande vill fastighetsägarna ha bort både bruksvärdes- och presumtionsmodellerna till förmån för en ”friare hyressättning”.

Idag fasas nyproduktionen in i hela beståndet. I det system som direktiven föreslår blir ”nyproduktionen” en permanent dyr boendeform, som på sikt skulle utgöra 30 procent av bostäderna i storstäder.

Direktivens modell med en tariff för höjda hyror som ska vara oberoende förvaltningskvalité och renoveringsbehov innebär att hyresvärdarna kan höja hyran utan att sköta om fastigheten bättre, vilket Bostad 2030 kallar för ”osunt”.

Sandro Scocco med flera noterar att det som föreslås i utredningsdirektiven inte är rena marknadshyror på grund av inslagen med tariffer och broms.

Det är viktigt att vi som driver Nej till marknadshyra använder detta faktum på rätt sätt. Marknadshyror vore så skadligt för samhället att inte ens S, MP, C och L vågar föreslå det. Men vad de har föreslagit är ökade inslag av marknadshyra i ett system som redan har betydande inslag av marknadshyra och detta är illa nog. Detta måste vi stoppa!

Dagens Nyheter och Timbro kan glömma att folk skulle svälja det som en naturlag att ”Sverige går mot marknadshyror”. En sak tar vi fasta på i det Fredrik Kopsch sa i intervjun och det är att hans system innebär kraftigt höjda hyror i hela landet och en fördubbling i Stockholm, något som Finanspolitiska rådet också har konstaterat.

Och det är just detta som kommer att få folk på stridsstigen. ■

Boden:

Hur skulle en socialistisk matproduktion se ut?

Tid: Tisdag den 23 februari kl 18.30.

Plats: Digitalt via zoom.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Hur skulle en socialistisk matproduktion se ut?

Tid: Tisdag den 23 februari kl 18.30.

Plats: Partilokalen + digitalt.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Sydafrika – Generalstrejk på väg Tid: Tisdag den 23 februari kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Västerås:

Skolan – hur stoppa klyftor, vinster och nedskärningar?

Tid: Måndag den 22 februari kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Eskilstuna:

Skolan – hur stoppa klyftor, vinster och nedskärningar?

Tid: Måndag den 22 februari kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Stockholm:

ISA: Bygget av ungdomskampen Sthlm Sydväst Tid: Tisdag den 23 februari kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-509 06 84.

Artificiell intelligens Sthlm Norra Tid: Onsdag den 24 februari kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

Vad innebär en socialistisk narkotikapolitik?

Sthlm Sydost Torsdag den 25 februari kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-509 06 84.

Haninge:

Vi minns Pariskommunen 1871 Tid: Torsdag den 25 februari kl 18.15 Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 072-524 42 95.

Örebro:

Skolan – hur stoppa klyftor, vinster och nedskärningar?

Tid: Måndag den 22 februari kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Göteborg:

Vad händer i Hyresgästföreningen?

Angered Tid: Onsdag den 24 februari kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad händer i Hyresgästföreningen?

Hammarkullen Tid: Torsdag den 25 februari kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Långt kvar – stöd oss!

E

fter ytterligare en vecka har vi fått in 4 461 kronor. Det betyder att vi under februari månad har klarat drygt 17 procent av vårt mål med 8 886 kronor totalt. Nu måste vi öka takten om vi vill få in de 50 000 kronor som vi har som mål till månadsskiftet.

Det är inget lätt uppdrag under rådande omständigheter, men vi har många gånger under det senaste året hittat lösningar – kalendrar, örhängen och inte minst en utökad satsning på Offensiv som 71 personer nu har tagit en prenumeration på den här månaden. Nu gäller det att vara kreativ och varje bidrag gör skillnad många bäckar små!

Hör gärna av dig om du har tröttnat på att knyta näven i fickan och vill aktivera dig i den socialistiska kampen – skriv till rs@socialisterna.org för att få mer info! Det hjälper både kampanjarbetet och vår ekonomi, som går hand i hand.

Vi behöver ditt stöd! Skicka ett bidrag på swish till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Vad händer i Hyresgästföreningen?

Kortedala/Bergsjön Tid: Fredag den 26 februari kl 10.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Vad händer i Hyresgästföreningen?

Rannebergen Tid: Fredag den 26 februari kl 20.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Malmö-Lund:

Skolan – hur stoppa klyftor, vinster och nedskärningar?

Tid: Måndag den 22 februari kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

För mer info: 070-396 47 83.

Helsingborg: För info: 070-885 44 86.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorium.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-

platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

Stöd kampen swisha 30 kr till

123 240 32 85 & få 4 nr av offensiv eller: • 100 kr för 12 nr (också rabatt) • 360 för 25 nr • 720 för 50 nr 11 febr uari 2021 / # 1 438 / Pris: 20 kron or / Månadspren:

60 kronor Rättvisepartiet So cialister nas veckoti dning

Marknadshyra:

Skriv adress eller mail i meddelanderutan

”Regeringen ute på hal is”

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Budkavle mot LAS-sveket

3 4

5

Växande gräsrotsrörels e utmanar januariavtalets hyrescho ck

Rättvisepartiet Socialisterna Myanmar: Massprotester kämpar förnaett socialistiskt utma r militärens kupp samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Bara en vecka efter kuppe n utmanas militären i Myan mar av massdemonstrationer och strejker.

Dagens protester mot militä rjuntan är de största sedan kamp rörelsen hösten 2007.

Efter en helg av stora demo n-

strationer följde strejkaktione r och uppmaning till generalstrejk .

• Kuppmakarna måste bort – frisläpp alla som har fängslats.

• För ett demokratiskt och socialistiskt Myanmar.

– läs mer på sid 12

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

– läs mer på sid 13

8-9

Kommer Biden att leverera?

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Foto: Mattias Bernhardsson

Gå med i

Foto: Natalia Medina

Mer än fyra år av BB-ockupation

Posttidning A

”Är vårt jobb under smittan inget värt?”