Offensiv 1450

6 maj 2021 / # 1 450 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Stoppa Sveaskogs

skövling – stöd #skogsupproret

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Nej till marknadshyra

14 4

6-7

Varför sker denna backlash?

Foto: Privat

13

– Läs mer på sid 3 och 4

90 år sedan

dödsskotten i Ådalen Den 14 maj är det precis 90 år sedan som ett demonstrationståg i Ådalen (området längs Ångermanälven med kommunerna Kramfors och Sollefteå) gick från Frånö mot Lunde. I det långa demonstrationståget gick tusen-

tals. Men väl i Lunde väntade militär med skarpladdade vapen – innan klockan hade slagit tre hade fem arbetare dödats.

Dödsskotten ekar än idag.

Glöm dem aldrig.

– läs mer på sid 8 och 9

Colombia i revolt mot högerpolitiken

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

”Vill inte bli slavar under arbetet”

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

6 MAJ 2021 # 1 450

2

OTÄCK BLÅBRUN ALLIANS SLÅR ROT

S FÖRSTATLIGA

-MP-regeringens förslag till ny migrationslag innebär ytterligare skärpningar av flyktingpolitiken. Permanenta uppehållstillstånd avskaffas och nya hinder sätts i vägen för familjeåterförening. Lagen innebär ett ytterligare steg mot en ”mer restriktiv migrationspolitik”, erkänner Annelie Karlsson, som är Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen. Men enligt det blåbruna blocket, som nu också har fått anslutning av det krisande Liberalerna, är lagen inte tillräckligt restriktiv och omänsklig. I helgen lade Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna fram ett gemensamt förslag till en ännu hårdare flyktingpolitik, som bland annat omöjliggör familjeåterförening.

De blåbrunas attacker mot flyktingars rättigheter är enligt SD-ledaren Jimmie Åkesson ett kliv ”i rätt riktning” som kommer att följas av flera. I skydd av regeringens högerpolitik flyttar sig de blåbruna allt mer högerut och Moderaterna blir allt mer som Sverigedemokraterna. M och SD är tvillingpartier och nyligen avslöjades att Sverigedemokraterna ”rekryterar topptjänstemän från Moderaterna som ska bana väg för ett maktskifte efter valet 2022” (Dagens Industri den 18 april).

BANKERNA I

S

torbankerna badar i pengar.

Det var också de penning­ stinna bankerna som först fick mångmiljardstöd från regeringen och Riksbanken. ”Med den globala finanskrisen 2008-2009 i minnet drog central­ bankerna, även den svenska Riks­ banken, igång värsta räddningspå­ draget. Det har blivit hundratals miljarder kronor i nya pengar ut i banksystemet bara i Sverige”, skri­ ver SVT ekonomikommentator Kristina Lagerström den 29 april och tillägger att: ”Nu förvaltar de fyra storbanker­ na sammanlagt över 8 000 miljarder kronor – det motsvarar ungefär Sve­ riges och Finlands hela BNP sam­ manlagt. Bara ökningen av det för­ valtade kapitalet förra året var 1 700 miljarder.” Det handlar om ofantligt mycket pengar som en handfull storägare och bankchefer förvaltar och förfogar över.

De fyra storbankerna – Handels­ banken, Nordea, SEB och Swed­ bank – har årligen kunnat redovisa en sammanlagd vinst på över 100 miljarder kronor, varav nära en fjärdedel har delats ut till aktieägar­ na. Förra året blev den sammanlag­ da vinsten inte lika stor, men i år kan det bli ett nytt vinstlyft.

Inte minst bolånen är en kassako för bankerna. Bankernas samlade bruttovinst på bolån låg 2002 på 10 miljarder kronor i dagens pen­ ningvärde. År 2019 hade denna

siffra ökat till 47 miljarder kronor, konstaterade Villägarna i förra året.

Det är mycket möjligt att banker­ na kommer att tjäna ännu mer på sina bolån i år eftersom trenden mot kraftigt stigande bostadspriser, högre belåningsgrader och ökad skuldsättning tycks fortsätta. Ökad skuldsättning göder ban­ kerna som dessutom gynnas av att ränteavdragen sänker kostnaden för deras långivning.

Staten och Riksbankens stödåtgär­ der har ytterligare sänkt bankernas kostnader och gett dem möjlighet att tjäna ännu mer på att låta utlå­

Stödmiljarderna gör att bankerna badar i pengar. ningskarusellen snurra allt snabb­ are. Eller som Sverige Radio kom­ menterar den 29 april: ”Köpen (som Riksbanken gör) av obligationer håller nere räntor och bankernas upplåningskostna­ der, samtidigt som priserna på bo­ städer och aktier skjuter i höjden.

Det för med sig ökade volymer av bolån. Börsyran gör att provisio­ nerna från fondförvaltning växer, liksom courtageintäkterna (provi­ sion) från handel med aktier och räntepapper.”

Storbankerna har också visat sig vara de rikas länk till skatteparadi­ sen, vilket Panamadokumenten

avslöjade 2016, och år 2018 upp­ dagades att SEB deltagit i det som beskrivits som Europas största skattesvindel i modern tid. Flera av landets storbanker har också ägnat sig åt penningtvätt i stor skala.

Under senare år har storban­ kerna försökt ge sken av att man stadigt skärper klimatarbetet. Ny­ ligen hävdade exempelvis SEB och Swedbank att man på nytt ”skärper klimatarbetet”.

Men flera svenska storbanker har ”sedan Parisavtalet slöts (2015) fortsatt att finansiera och investe­ ra i företag inom fossilbranschen med hundratals miljarder kronor.

Bankerna stödjer bland annat fö­ retag som utvecklat ny kolkraft, borrar efter olja i Arktis eller an­ vänder utvinningsmetoder med särskilt hög klimat- och miljöpå­ verkan, som utvinning av oljesand och fracking. Värst är SEB och Nordea, följt av Danske Bank och Swedbank” (Fair Finance Guide den 1 februari).

Bankerna behöver inget mångmil­ jardstöd. Istället måste bankerna omedelbart överföras i samhällets ägo under de anställdas och kun­ dernas demokratiska styre och kon­ troll, vilket skulle göra bankernas tillgångar till gemensam egendom och ge resurser till samhällsnyttiga investeringar – massiva offentliga satsningar på välfärd, bostäder, in­ frastruktur, energieffektivisering och förnybar energi. ■

förra veckan föreslog det rasistiska högerpartiet SD att barnbidraget, bostadsbidraget, garantipension och flera andra bidrag bara skulle gälla för svenska medborgare och medborgare i EU/ EES-länder. Enligt SVT:s beräkningar skulle det betyda att 100 000 barn inte längre skulle ha rätt till barnbidrag. Förslaget ligger i linje med vad Moderaterna föreslår i sin ”nya integrationspolitik”.

Förslaget ska ligga till grund i en förhandling med en framtida högerregering hävdar SD, som dessutom kräver att endast svenska medborgare ska få rösträtt. ”Ska vi få Sverige i rätt riktning då måste SD på något sätt vara med”, sa Moderaternas finansministerkandidat Elisabeth Svantesson i en intervju med radions Ekot den 1 maj. Om valet nästa år resulterar i att en ny högerregering bildas behöver inte Sverigedemokraterna några ministerposter för att bestämma den nya regeringspolitikens innehåll. Oavsett om SD sitter med i regeringen eller inte har partiet avgörandet och vetorätt.

Det är regeringens högerpolitik, baserad på det arbetarfientliga januariavtalet, som har öppnat dörren för de blåbruna. Ska den dörren stängas och det blåbruna hotet slås tillbaka krävs kamp underifrån – mot rasism och alla former av högerpolitik: Skrota januariavtalet. Jobb, välfärd och bostad till alla – låt de rika betala. ■

Vårdjätten Attendo har fått hela 133 miljoner i statliga coronastöd – samtidigt har toppcheferna fått flera miljoner mer i bonus, och de anställda lägre genomsnittslön. Attendo skakas också av vårdskandaler, som på vårdboendet Sabbatsbergsbyn i Stockholm. Ut med de privata parasiterna ur välfärden! (skärmklipp svt.se 3/5).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2021 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

6 MAJ 2021 # 1 450

3

Blockad mot skövling fortsätter Förra veckan rapporterade Offensiv från blockaderna mot Sveaskogs skogsavverkningar vid Paharova och Juoksuvaara. Under veckan och helgen har en enorm polisinsats brutit upp blockaden vid Paharova, medan aktionen vid Juoksuvaara både hunnit vinna delsegrar och förlorat.

RAYMOND STOKKI

rs.lulea@socialisterna.org

Att länet fått så stora polisinsatser har retat upp många i ett län där resurserna oftast sägs vara för knappa. Exempel är hur renägare drabbas när renar skjuts eller plågas ihjäl utan att polisen knappt lyfter på en penna. Trots att Sveaskog för en vecka sen deklarerade om att ändra sitt skogsbruk till att anpassas biologisk mångfald och samiska behov sattes det i måndags in 14 polisbilar mot en liten grupp

stängdes in, vilket gav plats för ett timmerfordon att hämta timmer som redan fällts. Samma måndag hölls även en protestaktion utanför Skogsverket i Luleå av Skogsupproret, uppbackat av Rättvisepartiet Socialisterna (läs mer på sid 4).

Ledaren i Norrbottens-Kuriren grinar blåbruna floder och kallar Extinction Rebellion för en odemokratisk organisation som inte skyr några medel, för att sedan komma med villfarelser om hur skog och skogsbruk idag är det enda rätta. Även socialdemokratiska NSD hakar på, om än inte lika hårt som Kuriren.

Det enda som egentligen är rätt i Kurirens ledare är att skogen används och har använts för klimatinvesteringar, det är sant, men hur och vilka följder det får finns inte med i tankevurpan. Skogen används bland annat till bioplast och diesel och det förs en diskussion om att träkonstruktioner i husbygge skulle vara en klimatåtgärd vi måste satsa på (jämfört med cement och andra klimatpåverkande material).

Men vi har också på samma sätt sett andra diskussioner och försök: etanol-bränsle på sockerbetor, vilket ledde till insikten om att försörjning av drivmedel för transport på marknaden och privat skulle leda till en sådan storskalig produktion att den skulle behöva slå ut stora jordbruksarealer för matproduktionen, samt den ”lilla” detaljen att biobränslen fortfarande ger utsläpp.

Eller som med elbilsdiskussionen, eller rättare sagt lagring av el och insikten om att det kommer att kräva enorma ingrepp i naturen för att få tag på de jordartsmetaller som krävs, med enorm klimatpåverkan.

Kampen för systemförändring måste fortsätta och bli gemensam, från samer, klimataktivister, facken och anställda inom träindustrin. aktivister, bara för att eskortera en skotare (timmerlastare).

Förra veckan var det en lika stor polisinsats som dundrade in klockan fyra på morgonen för att riva upp lägret och blockaden vid Paharova. Efter en halv dag lyckades polisen. Dock stoppades en timmermaskin av aktivisterna vid Juoksuvaara där polis och den underentreprenör som jobbade åt Sveaskog slutligen lade ner fler försök till arbete för helgen.

Under måndagen slog dock polisen till igen och aktivisterna

På samma sätt är även skogen som råvara inte ett ”klimatvänligt” alternativ – det är inte koldioxidneutralt, men ett mindre dåligt alternativ.

Eftersom träd lagrar kol frigörs det vid förbränning och så är vi tillbaka till utsläppen, men med mindre andel skog som kan binda upp det.

Det här är också ett av Skogsupprorets nuvarande krav, att redan avverkat timmer lämnas kvar i området för att användas till dels möjlighet för användning till samiska kulturbyggnader (rengärden, renvaktarstugor) samt att låta kolet

Foto: Jonas Brännberg

T

räindustrin i Norrbotten har gått emot aktionerna i en debattartikel, pappersmassaindustrin har även den uppmärksammat vad som pågår. Borgerlig media har upplåtit sina ledarplatser för hat och lögner och flera aktivister har polisanmälts av Sveaskog, men kampen fortsätter och allt fler ansluter.

Offensiv och Rättvisepartiet Socialisterna kommenterar inte enbart, utan deltar även aktivt i blockaderna och solidaritetsaktioner.

Kampen mot Sveaskogs kalavverkningar och den negativa påverkan som skogsbruket, och andra exploateringar, utgör för renskötare och samisk kultur är inte en glöd; det är en rasande eld som nu har möjlighet att ta fäste och sprida sig.

Skogsupproret, som står bakom aktionen, är en kampanj av Extinction Rebellion tillsammans med samiska aktivister. Fältbiologerna anslöt under förra veckan och bjuder bland annat unga deltagare på resekostnaden. Den samiska ungdomsorganisationen Sáminuorra uppmanar även fler ungdomar att stötta och delta i protesterna. Runtom i landet har solidaritetsaktioner hållits bland annat utanför Sveaskogs kontor.

Skogsbolagen struntar såväl i samråd med ursprungs- och lokalbefolkning som med klimatets behov. Fullt stöd till kampen!

ligga kvar i markerna och bidra till en biologisk mångfald.

Grunden till ovan nämnda problem är det ekonomiska system (kapitalism) och den makt som upprätthåller sagda system. Marknadens diktatur bygger på konkurrens, och där finns det inte plats för nyckelbiotoper, rekreation, artrikedom eller traditionell renskötsel.

Dessa måste konkurreras ut till förmån för större och mer vinstgiriga verksamheter. Kapitalismen är med andra ord parasitär.

Det finns inga kapitalister som gör något för att rädda planeten; de gör vad de gör för att fylla sina stinna fickor, sen kommer de att kalla det för klimatmål om det är vad som krävs för att hålla tillbaka motståndet. Skogsbruket har fortsatt på relativt samma sätt innan vi hade klimatmål, skillnaden blir bara retorik. NSD lägger till denna sanning när de talar om en utdöende glesbygd och att det handlar om pengar, att svensk export av skog under 2020 uppgick till 145 miljarder kronor: där ligger det svart på vitt och det är endast exporten.

Det är mycket prat från Sveaskog om hur de följer regler såväl för miljön som för att renskötseln ska kunna leva vidare, men det finns olika sidor på den ”sanningen”.

Dels visar forskning på att skogarna håller på att förlora sin förmåga att binda upp kol, dels finns 1 400 rödlistade arter som påverkas negativt av avverkningar.

95 procent av Sveaskogs förvaltning ligger på renbetesmarker, men samråd mellan samebyar och Sveaskog faller alltid i skogsbolagets favör.

Därtill hålls inga samråd med koncessionssamebyar som nu i fallet med Ängeså och Tärendö samebyar vars marker ligger inom avverkningsområdet som nu blockeras.

Det är ovanpå det bara sex procent av all skog i Sverige som har något formellt skydd. DN har i sin granskning av skogsbolagen bland annat visat på hur Sveaskog och andra bolag gång på gång bryter mot sina egna miljöcertifikat.

En annan fråga är hur Sveaskog undviker samråd genom att sälja ut mark till privata aktörer som inte är bundna till samrådsavtal.

Det som krävs för att vinna kampen om skogen är solidaritet och gemensam kamp. Frågan gäller nykolonialism av Sápmi, och renskötselns överlevnad är en kulturell faktor likväl som ett yrke. Men skogen används av alla; precis som Skogsupproret säger är det inte motstånd till allt skogsbruk, utan hur skogsbruket sköts och sker idag.

Majoriteten av landets skogar är privatägda idag, men även den lilla del som ägs av staten är bortom vår kontroll. Skogsexporten ger pengar i fickorna hos de redan rika, inte arbetaren som kör skördaren eller lokalbefolkningen.

Skogsbruket måste vara hållbart för människors och klimatets behov.

Inte ens en sågverks-vd lever nog länge för att vänta på nya träd när allt har kalavverkats. Kampen för systemförändring måste fortsätta och den måste bli gemensam, från samer, klimataktivister, fackföreningar och anställda inom träindustrin. ■

Offensiv och RS kräver:

• Förbjud kalhyggen.

• Gemensamt ägda skogar under demokratisk kontroll – med full kompensation till små skogsägare.

• Vetorätt för lokalbefolkning och samer som lever på och av området.

• Kämpande fack mot de vinstjagande skogsbolagens exploatering av arbetskraft och miljö.

• Demokratisk planering av skogsbruket. Omställning för fler jobb i hållbart skogsbruk. Rusta upp välfärd och järnväg.

INRIKES

6 MAJ 2021 # 1 450

4

Skogsskövling pågår

”Det är en 100 år gammal kamp som ännu pågår, men något håller på att vakna”, säger Laura, en av aktivisterna på plats.

med regeringens

goda minne

S

i Juoksuvaara O ffensiv har pratat med två aktivister vid blockaden i Jouksuvaara, Ofelia och

Foto: Jonas Brännberg

– Det gör att det är svårt att komma åt Sveaskog direkt, säger Ofelia.

Vad är orsaken till Sveaskogs skövling tror ni?

– Pengar, det finns inget annat, pengar styr världen, säger Laura.

deltog i protesten utanför Skogsstyrelsen.

I dagarna har dessutom Skogutredningen på 1 300 sidor presenterats, som är kopplad till januariavtalet där C vill ”stärka den privata äganderätten” över skogen. I den finns ännu mer förödande förslag, till exempel att initiativet att formellt skydda skog i normalfallet ska komma från skogsägaren själv och inte vara påtvingat av en myndighet.

– Med dagens system där stora företag med profithungriga ägare – inklusive staten – äger stora delar av skogen kan vi lätt förstå vad det innebär. Helt skandalöst föreslår också Skogsutredningen att de befintliga nyckelbiotopsinventeringar som gjorts ska raderas! Något som Riksarkivet har pekat på bryter mot arkivlagen, säger Jonas. ■ RS Luleå

Hur kan Offensivs läsare hjälpa till i kampen?

– Prata om det, dela information, swisha en slant, kom upp och hjälp till om du kan! Bli en del av kampen, det är på riktigt och det är NU! säger Ofelia.

Hur ser ni som unga samer på framtiden?

– Jag är ändå försiktigt hoppfull, för att man har börjat sätta ned foten. Visst, det är en 100 år gammal kamp som fortfarande pågår, men det känns som att det är något som håller på att vakna, säger Laura.

Jonas Brännberg

Kampen sprider sig, och i Luleå var det också protester under måndagen.

Foto: Privat

Foto: Jonas Brännberg

Laura: – Även om jag inte har personlig anknytning till just den här marken är principen densamma. Det är samma övergrepp som sker om och om igen mot lokalbefolkningen och urbefolkningen och de som blir mest lidande är samerna och de som faktiskt bor här. Därför är det viktigt att vara här och visa mitt stöd, säger Ofelia och fortsätter: – Vi har en skyldighet att vara här. Vi har rätten att demonstrera, därför har vi skyldighet att demonstrera. Övergreppen som händer här blir nedtystade, folk hinner ofta inte reagera innan det hänt. Det är fördjävligt.

– Det som är synd är att enskilda arbetare drabbas. Sveaskog använder underentreprenörer för att skydda sig, säger Laura.

Foto: Privat

Röster från blockaden

veaskogs skogsskövling pågår med regeringen och statens goda minne. Samtidigt som aktivister försöker blockera skogsmaskiner i Juoksuvaara samlades det på måndagen också till en manifestation utanför den statliga myndigheten Skogsstyrelsen i Luleå.

– De senaste åren har Skogsstyrelsens tillsyn och kontroll över ”skogsbruket” raserats. Efter krav från Centerpartiet i januariavtalet har de slutat göra inventeringar av nyckelbiotoper, och deras tillsyn före och efter avverkningar har minskat på grund av nedskärningar. År 2020 gjordes bara tillsyn innan avverkning i fyra procent av alla averkningsanmälningar.

Var nionde minut anmäldes en skogsavverkning – nästan alla får godkänt, säger Jonas Brännberg, kommunfullmäktigeledamot för Rättvisepartiet Socialisterna, som

”Vi vill inte bli slavar under arbetet” D Lunds undersköterskor tar strid mot hälsoscheman.

Foto: Kristofer Lundberg

en 29 april organiserades protester mot de så kallade ”hälsoscheman” på flera platser i landet. RS och Offensiv var på plats i Lund.

– Vi är här för att protestera mot Lund kommun och hur de tvingar oss att skriva på nya avtal med orimliga arbetsvillkor, säger undersköterskan Madeleine Fahlgranz till Offensiv på Rådhustorget i Lund.

– Vi protesterar mot det som kallas hälsoschema; de hackar våra turer, de sågar turerna, vi får kortare nattpass, förkortad ledighet, får ingen återhämtning, ingen vila, ingen möjlighet till fritid, konstaterar Petra Hultberg.

– Detta påverkar oss, det påverkar de äldre. Nu är det ren förvaring, vi

hinner inte med vård och omsorg, vi har så många andra uppgifter, berättar Madeleine Fahlgranz och fortsätter: – Medarbetare mår dåligt, anhöriga är inte glada. Vi gör vårt arbete, men sjukskrivningarna ökar.

– Vi har fått nog! Vi undersköterskor är vana att ta allt, vi tar alltid allt för verksamheten, men vi har fått nog, det räcker nu, säger Petra Hultberg.

– Vi funderar på vilken annan yrkesgrupp som skulle acceptera detta, som skulle ta att behandlas på detta sätt och köras över – de kör över oss totalt. Politikerna behandlar oss fruktansvärt, som om vi är utbytbara. Vi älskar yrket, men inte såhär, säger Jenny Cederblad.

Jenny Cederblad och kollegorna säger att stödet från facket har varit bra, men att de kan göra mer för att kämpa i frågan.

– Uppslutningen i protesterna har varit bra. Vi har hållit på restriktionerna om 8, vi har haft schema hela dagen vilka som deltar när och då vi varit många har vi delat upp oss, säger Petra och fortsätter: – Alla känner att detta är viktigt.

Vi har dålig lön, dåliga arbetsvillkor och dåliga arbetstider. Vi är vana att bli trampade på, men vi vill inte bli slavar under vårt arbete. Det är dags att vi reser oss och rätar våra ryggar, avslutar Petra Hultberg. ■ Kristofer Lundberg

6 MAJ 2021 # 1 450

I korthet

M och SD har snart samma politik och förenas allt mer i sin blåbruna sörja till block.

5

Region går emot rekommendationer

C

kan Moderaterna gå?

Nu formerar högern sina styrkor inför kommande val 2022. Den 28 april lade Moderaterna fram sin skuggbudget – en lång lista av attacker mot arbetarklassen.

ANDERS WEMMERT offensiv@socialisterna.org

M

oderaterna säger sig vilja satsa på att minska arbetslösheten och att strama åt migrationspolitiken ännu mera för att lösa Sveriges problem. För att ”lösa problemen” vill M minska på de olika bidrag som finns för dem som inte har något arbete alls eller som inte kan leva på sin låga lön. Bland annat vill man strama åt sjukförsäkringen ännu mera. Man vill ”se över” bostadsbidragen och andra bidrag.

Moderaternas ekonomisk-poli-

reserveras för de som är svenska medborgare och ingen annan. M:s förslag stramar åt ytterligare.

Elisabeth Svantesson påstår i Ekots lördagsintervju den 1 maj att arbetslösa invandrare har alldeles för höga bidrag och därför inte söker jobb.

M verkar tycka att arbetslösa invandrare och deras familjer lever ett slags lyxliv och att ännu sämre villkor ska tvinga de som är arbetslösa att söka jobb. Som vanligt skyller högern arbetslösheten på lata invandrare som lever lyxliv på bidrag från samhället.

Den så kallade jobbsatsningen i M:s skuggbudget är ett ”jobbpaket” på 10 miljarder kronor. Det ska finansiera en sänkning av arbetsgivaravgifterna ytterligare. Moderaterna vill alltså överföra ytterligare skattemedel till den privata sektorn för att på så sätt öka bolagens vinster.

Högern vässar klorna och förbereder ytterligare attacker mot inte bara på invandrare och flyktingar, utan på alla arbetare. tiska talesperson Elisabeth Svantesson hävdar att den höga arbetslösheten beror på ”för stor invandring” och bristande integration.

För M är lösningen att attackera invandrarna ytterligare. Bidrag ska kopplas till medborgarskap och om man har permanent uppehållstillstånd. Detta innebär med den nya migrationspolitiken som regeringen och januaripartierna föreslår där tillfälliga uppehållstillstånd blir praxis att bidrag i olika former

Som väntat innehåller M:s skuggbudget förslag på ökade resurser till polis och militär. Man benämner detta som att man vill ”öka tryggheten för medborgarna och bekämpa brottsligheten”.

De presenterar satsningar på rättsväsendet som ett led i kampen mot den organiserade brottsligheten. Skuggbudgeten innehåller därför bland annat en ytterligare satsning på höjda polislöner till en kostnad på 350 miljoner kronor.

Dessutom ska 400 miljoner gå till att förstärka polisens tekniska förmåga att utreda grov brottslighet.

Men i praktiken innebär det ännu mer övervakning med godtyckliga ID-kontroller, visitationszoner i så kallade utsatta områden, utökad kameraövervakning, med mera.

I skuggbudgeten finns naturligtvis även deras vanliga prioriteringar; fortsatt nedskärning av den offentliga välfärden och fortsatt privatisering av vård, skola och omsorg.

Målet för M är att inför valet kommande år få ihop en budget tillsammans med SD, KD och L. Elisabeth Svantesson säger i Ekots intervju att hon hoppas att man enas om en gemensam budget inför 2022.

Kort efter att skuggbudgeten presenterades lade de fyra högerpartierna M, KD, SD och L fram ett gemensamt förslag till migrationspolitik som är ännu stramare än det som regeringen har föreslagit (läs mer på sid 2).

Både M:s skuggbudget och det gemensamma förslaget på migrationspolitik visar på att högern nu vässar klorna och förbereder ytterligare attacker mot inte bara invandrare och flyktingar, utan på alla arbetare, på arbetslösa, på ungdomar, på kvinnor – på alla som inte tillhör etablissemanget och ”toppeliten”.

Högerpolitiken måste stoppas nu! Den kan bara stoppas av aktiv mobilisering av de som är emot högerpolitiken.

Högerns politik måste ersättas av en kamp för en socialistisk politik och den kampen måste ledas av ett nytt socialistiskt arbetarparti. ■

Foto: Paul Kagame / Flickr CC

Hur långt höger

ovid-19 Gravida klassas som riskgrupp då covidinfektion kraftigt ökar risken för prematur födsel. Men ändå tvingas gravid vårdpersonal att arbeta patientnära med covid-smittade. På Sahlgrenska Östra sjukhuset i Göteborgs barnintensiv har två skyddsstopp lagts för gravida som riskerar covid-19 på grund av arbetet. Arbetsmiljöverket har också dömt att gravid vårdpersonal endast får jobba med patienter som testats negativt för covid-19 efter en inspektion på barnakuten, och vid varje överträdelse hotar 150 000 kronor i böter. Men nu överklagar Västra götalandsregionen (VGR) domen, rapporterar Vårdfokus den 30 april.

– VGR borde skämmas som överklagar ett beslut om att gravida inte ska utsättas för covidsmittade patienter och anhöriga. Det handlar om en akut verksamhet där man inte alltid hinner testa, oavsett vad som står i riktlinjerna. Man chansar med de gravida anställdas hälsa, framför allt deras ofödda barns hälsa, säger Ola Sjöholm, ombudsman i Vårdförbundet, till Vårdfokus.

Ska FHM lyssna på lärarna?

L

ärarnas oro Folkhälsomyndigheten (FHM) har konsekvent avfärdat lärarnas oro och menar att de inte löper större risk än andra yrkesgrupper i samhället att smittas av covid-19. Men en nyligen genomförd undersökning av Lärarnas riksförbund (LR) visar att det bland grundskollärare är mer än dubbelt så hög risk att smittas (24 procent hade smittats, jämfört med befolkningen 20-89 år i stort på 10 procent). Bland gymnasielärarna hade 15 procent smittats, vilket visar att distansundervisning kan ha haft effekt i att bromsa smittspridningen bland dessa lärare.

Sex av tio uppger att de har blivit smittade på arbetsplatsen, och åtta av tio av alla lärare uppger att de känner rädsla eller olust av att gå till jobbet på grund av smittorisken.

– Det är svårt att följa riktlinjer och rekommendationer, för att inte säga omöjligt. En del rekommendationer har uppfattas som rena hån av lärarkåren, och det är allvarligt att man under så här lång tid inte tagit det på allvar. Man har inte tagit lärarnas och vägledarnas oro på allvar, och det här visar att det är ett misstag, säger LR:s ordförande Åsa Fahlén till Skolvärlden den 29 april.

Vårdens semesterskuld skenar

A

rbetsmiljö Det blev betydligt färre semesterdagar för vårdpersonalen ifjol jämfört med året innan. Av 26 kartlagda akutsjukhus ökade semesterskulden (det som arbetsgivarna är skyldiga de anställda i semester) med 30 procent ifjol. Det rapporterar Ekot den 4 maj.

– Det visar att vi har jobbat och slitit väldigt mycket under det här pandemiåret. Medlemmarna behöver sin återhämtning och vila, och mina kollegor begär att få ut semester, även under året, men får nekad semester eftersom det inte finns någon att ersätta dem med. Jag kan bli riktigt arg när jag tänker på att man faktiskt sliter ut mina kollegor i det här läget, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro till Ekot.

Hot och hat mot journalister

P

ress En ny studie genomfört att forskare från Lund och Halmstad genom att låta 3 000 av Journalistförbundets medlemmar svara på en enkät visar att en stor andel av journalister i Sverige upplever olika former av hot och hat i samband med sitt utövande av yrket. 70 procent har utsatts för förolämpning, 40 procent för förtal och 23 procent för ofredande respektive olaga hot. Och journalister med utländsk bakgrund är särskilt utsatta i alla områden utom förolämpning. Det skriver SVT Nyheter den 3 maj.

– Vi ser att de i stor utsträckning mottar hot och hat av rasistisk natur. Vi ser också att den här gruppens hälsa påverkas mer negativt av utsattheten, men också att de i högre mån avstår att rapportera om ett ämne på grund av hot och hat och det är ju såklart extremt oroväckande, säger Oscar Björkenfeldt, doktorand vid Lunds universitet och som är en av forskarna bakom studien. ■

INRIKES

6 MAJ 2021 # 1 450

6

Vi måste gå samman, prata om våra erfarenheter, organisera oss och agera kollektivt för att kunna avancera. Låt det här vara botten och vändningen. Nu måste vi börja slå tillbaka.

Det som har blivit så tydligt nu, med backlashen mot Metoo, kan bara förstås med hjälp av en marxistisk analys av statens natur. Berget som måste bestigas blir med detta ännu större, men öppningen ligger i att den feministiska rörelsen börjar dra revolutionära slutsatser, att vi måste kämpa för en i grunden annan stat, för att inte begå samma misstag gång efter annan.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

O

ffensiv har noterat att en backlash mot feminismen har pågått de senaste två åren, men ändå är det som händer nu uppseendeväckande.

Redan hösten 2019 dömdes en av Metoos förgrundspersoner Cissi Wallin för förtal, och de prisade produktionerna Hästgården (en radiodokumentär om sexuella övergrepp som under många år utfördes av en ridlärare) och tv-dokumentären Älska mig för den jag är (om sångaren Josefin Nilsson som levde i ett misshandelsförhållande med en känd skådespelare) fälldes i Granskningsnämnden, ett statligt organ.

Enligt GP är det nu fem kvinnor som under Metoo namngav sina förövare i sociala medier som har dömts för förtal, samtidigt som män som anklagats och genom SVT ges exklusiva plattformar för upprättelse. Om de kvinnor som inte namngivit sin förövare men pratat om övergreppet i stängda grupper ingår i dessa fem vet jag inte, men de två senaste utbrotten av backlash har denna ingrediens.

Kvinnan som blev förnedrad av tidigare justitiekansler Göran Lambertz i den av bland annat SVT direktsända presskonferensen från hans trädgård hade tidigare vänt sig till Lambertz för att få hjälp när hon blev åtalad för ett vittnesmål i Metoo.

Och en av alla kvinnor som har anklagat komikern Soran Ismail, som nyligen fick tala ut i en alldeles egen SVT-dokumentär med stöd av flickvän, bäbis och bästa manliga komikergänget, har tidigare dömts för förtal för att hon i en stängd grupp berättat, utan att namnge honom.

I många andra länder hade det varit massprotester för länge sedan om sådana här skandaler hade inträffat, men här har backlashen redan tystat rörelsen.

De pålitliga feministerna kring skådespelaren Lo Kauppi och författaren Maria Sveland har dock reagerat och startat Förtalskassan som har samlat in 260 000 kronor för att täcka böter för Metoo-kvinnor som döms

för förtal, med start med den kvinna som dömdes att betala 60 000 i mars.

Det samlas också in pengar för en dokumentär om de som vittnar om att blivit utsatta för sexualbrott för att väga upp dokumentärerna om de som blir anklagade.

Något som Lo Kauppi har förklarat när hon talat för Förtalskassan i media är att grundproblemet inte är förtalslagstiftningen i sig, utan att rättsväsendet inte klarar av att hantera mäns våld mot kvinnor. Endast tio procent av de som utsätts för sexualbrott anmäler och av dem är det bara fem procent som leder till fällande dom.

Varför är det nu så? På självaste första maj plingade det till i mobilen och Ekots push-notis meddelade att det nu pågår utförliga samtal mellan M och SD om ett gemensamt regeringsalternativ. Inget av de brunblåa partierna är speciellt förtjusta i public service och nervositeten inne i radio- och tv-huset är enorm. Högertrollen gapar högt för varje rapportering som inte framstår som neutral och cheferna är rädda att detta ska tas som förevändning för nästa högerregering att lägga ner den statliga tv:n.

Men går det att vara neutral med mäns våld mot kvinnor? Nej. Antingen är man en del av systemet som göder detta våld eller så tar man kamp emot det. Är man neutral i frågan om att någon våldtas är man på våldtäktsmannens sida; den feministiska vågen på 1990-ta-

let lyckades till och med få in detta i kvinnofridslagstiftningen när mäns våld föll under allmänt åtal.

Det kruxiga är att staten på pappret ska vara neutral, men är i grund och botten inte det. Statens främsta uppgift är att se till att det rådande systemet består. Det rådande systemet är rakt igenom ett klassamhälle där kapitalets exploatering av arbetare resulterar i svidande klassklyftor.

En annan bärande stomme i klassamhället är sedan dess uppkomst genusordningen där män som grupp sätts över kvinnor och där mäns kontroll över kvinnors sexualitet är en grundfaktor. Det går inte att få en rättvis stat förrän det system staten är satt att vakta är rättvist.

Foto: Natalia Medina

Varför sker denna backlash?

En annan eftergift var samtyckeslagstiftningen för några år sedan. Ändå ser vi gång på gång att problemen med mäns våld fortsätter och att kvinnor som utsätts för mäns våld inte får rättvisa. Det går inte att lagstifta eller dömas bort.

Män har ekonomisk och social makt över kvinnor, något som det kapitalistiska systemet matar varje dag, och detta måste upphöra för att komma åt våldet.

Det räcker inte med reformer; dessa kan pressas tillbaka som vi ser nu under pandemin när ojämlikheten mellan kvinnor och män ökar i Sverige och i hela världen.

Det krävs revolutionära omvälvningar som avskaffar kapitalismen – dagens klassamhälle.

Går det att vara neutral med mäns våld mot kvinnor? Nej. Antingen är man en del av systemet som göder detta våld eller så tar man kamp emot det.

Arbetar- och kvinnokampen har pressat staten och kapitalet till viktiga eftergifter. Den största var när välfärdsutbyggnaden tog fart på 1970-talet till den grad att andelen av arbetskraften som var anställd inom offentlig sektor i mitten av 1980-talet var 60 procent. Detta utjämnade klassklyftorna och lyfte kvinnors och barns ställning flera steg i samhället.

I ett verkligt socialistiskt samhälle skulle de stora ekonomiska enheterna så som storföretag och banker tas över och ägas av samhället så att produktionen kan ställas om till välfärd och klimatåtgärder.

Men även styret av staten skulle revolutioneras. Demokratisk socialism innebär ett direktstyre med demokratisk kontroll underifrån med insyn och inflytande från lokalsam-

6 MAJ 2021 # 1 450

hälle, arbetsplatser, skolor med mera. Valda representanter ska kunna avsättas om de inte följer gemensamt fattade beslut och ingen ska kunna bli rik genom politiken, utan representanter ska dela väljarnas livsvillkor.

Socialister och feminister får ofta bemöta påståendet om att en demokratisering av stat och rättssystem skulle innebära något sorts pöbelvälde i negativ mening, där falska rykten kan starta drev från en folkmassa som skulle döma oskyldiga. Det verkar finnas en föreställning om att detta hände redan under Metoo, en myt som bland annat den före detta feministen och socialisten Åsa Linderborg spinner på.

När den normala ordningen bryts – en ordning där bara 5 procent av alla anmälda sexualbrott leder till fällande dom – blir det ett ramaskri. När kvinnor får en kraft som belyser det livsfarliga förtryck vi är utsatta för genom att gå samman och prata om våra erfarenheter kallas det för drev, men när högermännen drevar med sitt anonyma näthat eller när kapitalet genom tusentals mekanismer dagligen pressar staten i sin riktning, upplevs det som neutralt och fullkomligt naturligt.

Nej, vi vill inte att oskyldiga ska dömas, och varje fall måste utredas. Sexualbrottsanklagade borde ställas inför rätta i specialdomstolar som aldrig låter fördomar förnedra offret en andra gång. Sexistiska och rasistiska domare borde kunna granskas och avsättas av diskrimineringsorganisationer. Män som våldför sig behöver dömas till psykologisk behandling för att bli av med sitt kvinnohat.

”Vi behöver en pension som det går att leva på” Ett drygt år före nästa års val kan partierna bakom 1990-talets pensionsuppgörelse inte längre blunda för att den för varje år leder till pensioner som inte går att leva på.

STEFAN LUNDQVIST

rs.sundsvall@socialisterna.org

F

attigdom blir nu snabbt en hård erfarenhet för alltfler som lämnar ett långt liv i arbete. Fackförbundet Byggnads och Katalys, institut för facklig idéutveckling, lade i förra veckan fram ett förslag, ”Knegarpension – en pension att leva på”, som vill förändra dagens pensionssystem.

Arkitekterna bakom det nuvarande pensionssystemet avskaffade ATP-systemet (allmän tilläggspension), prioriterade statsfinanserna, men lovade en hållbar allmän pension på 60 procent av slutlönen.

”Idag får den som är född 1953 ut cirka 45 procent av sin slutlön i pension”, skriver Byggnads och Katalys i en debattartikel i DN den 28 april där de presenterar sitt förslag.

Snittet för vad män och kvinnor får ut i allmän pension är idag 13 200 kronor respektive 11 800 kronor.

Inte konstigt att oron har växt till 53 procent i landet som är rädda för att tvingas leva på låg pension.

Dagens pensioner är också mycket beroende på hur arbetslivet kommer att se ut; arbetslöshet, sjukdom, skador och förslitning av din kropp sänker din pension med förlusten av arbetsdagar då du inte har kunnat jobba.

Byggnads/Katalys menar att deras pensionsförslag ger mer i plånboken för alla löntagare, men mest till låginkomstagare.

I rapporten föreslås i huvudsak fyra förändringar (reformer) för att få ”en pension som landets knegare kan leva på”:

Det krävs ett pensionssystem som garanterar alla äldre ett fullvärdigt liv, inte som idag där fattigpensionärer blir allt fler.

1. Grundpension. Garantipensionen (dagens tillägg för minimipension) byts ut mot en grundpension.

Syftet med detta är att komma åt problemet med höjda pensionsavgifter, där fler år i arbete ger en väldigt liten effekt för lågavlönade som idag har garantipension.

Grundpensionen ska vara en gemensam pott för alla i samma åldersgrupp och en ”bottenplatta” för den allmänna pensionen. Vid varje pensionsinbetalning går en del till grundpensionen och en större del till den individuella inkomstpensionen. Varje fler arbetstimme och varje höjning av pensionsavgifterna till pensionssystemet kommer då att ge en större effekt än nu för de som idag lever på garantipension.

2. Inbetalningarna till pensionssystemet ökas från 18,5 procent till 20 procent, vilket förstärker systemet med 28 miljarder kronor varje år.

För att inte sabotera löneutrymmet vill Byggnads/Katalys att ökningen tas från ”den allmänna löneavgiften i socialförsäkringen”.

Höjningen ska ge de flesta löntagare 600 till 800 kronor mer i pension varje månad.

3. Det tredje förslaget handlar om att komma åt katastrofen med att först drabbas av sjukdom, skada, arbetslöshet eller ”ofrivillig frånvaro” från arbete, och till råga på all olycka bli fattigpensionär.

I Byggnads/Katalys konstruktion görs ”en höjd pensionsavsättning vid ofrivillig frånvaro från aktivt arbete”. Även frivillig frånvaro som föräldraskap räknas hit.

Den ska vara 100 procent och grundas på den lön arbetaren i vanliga fall får och inte på den ersättning hen kan ha i ersättning vid frånvaron.

I rapporten sägs denna föränd-

ring av hur pensionen ska beräknas kosta staten 13 miljarder kronor.

4. Förändrad arbetsprövning för äldre. Arbetsprövning för en arbetare som har skadats eller slitit ut sin kropp ska när hen har fyllt 61 år endast göras mot individens arbetsgivare. Om hen har blivit arbetslös ska arbetsprövningen istället göras mot individens yrke.

Byggnads/Katalys uppvaktar nu regeringen med förslaget om ”Knegarpension” och en reform där pensionsrätterna beräknas på lönenivån innan sjukskrivning och inte på sjukpenningsnivån.

Enligt Daniel Suhonen, chef på Katalys, är de förslag som rapporten lägger fram inte bara åtgärder som förbättrar livet för alla med låga pensioner och som idag är djupt oroade för vad som ska hända när de går i pension, utan också en reform som det går att vinna val på. ■

Härligt 1 maj med RS i Luleå

L Ett härligt arrangemang med RS i Luleå och Boden.

Foto: Raymond Stokki

Så länge som kapitalismen fortfarande består är det helt avgörande att kvinnokampen återigen kommer på fötterna.

Orsaken till att backlashen har gått så långt nu är att Metoo helt har tystnat. Metoo lyckades få fackföreningar att prioritera upp arbetet mot sexuella trakasserier, men att arbetsvillkoren för många har blivit så mycket värre under pandemin och att regeringen har pressat igenom försämringarna av anställningstryggheten gör omständigheterna ännu svårare.

Trots att det var politiska attacker på LAS och trots att det var ett stort avtalsår förra året skedde inte en enda strejk. Både arbetarkampen och kvinnokampen har det gemensamt att vi måste gå samman och prata om våra erfarenheter och organisera oss och agera kollektivt för att kunna avancera, ja för att inte rent av pressas ännu mer tillbaka. Låt det här vara botten och vändningen. Nu måste vi börja slå tillbaka. Tillsammans. ■

7

ördagen den 1 maj inleddes med ett zoom-möte där tre mycket bra talare höll inledningar (läs mer på sid 16).

Därefter styrde vi bodensare kosan mot grannstaden Luleå där våra Luleå-kamrater mötte upp utanför Smedjan.

Det var en jämn ström av människor utanför Smedjan. Vi hade två bokbord med flygblad, Offensiv och namnlistor beträffande Nej till marknadshyror. Några personer stannade och pratade med oss och en och annan skrev

även under våra namnlistor. Vi delade ut flygblad till förbipasserande och det såldes även flera lösnummer av Offensiv.

Unga Socialister fanns även på plats med ett eget bord, och de kampanjade för antirasism.

Efter stadsaktiviteten hade vi partikamrater en social träff utomhus där det vankades gott fika och grillning. Med andra ord: En mycket bra dag med både arbete och trevlig gemenskap. ■ Carina Nordström

ANALYS

6 MAJ 2021 # 1 450

8

Dödsskotten i Ådalen den Den 14 maj är det precis 90 år sedan som ett demonstrationståg i Ådalen (området längs Ångermanälven med kommunerna Kramfors och Sollefteå) gick från Frånö mot Lunde. I det långa demonstrationståget gick tusentals. Men väl i Lunde väntade militär med skarpladdade vapen – innan klockan hade slagit tre hade fem arbetare dödats. Skotten i Ådalen förändrade Sverige och året därpå inleddes Socialdemokraternas mer än 40 år långa regeringsinnehav.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

M

ilitären, som agerade på uppdrag av provokativa arbetsgivare, hade beordrats till Lunde för att skydda beväpnade strejkbrytare. Regeringen, ledd av den frisinnade liberalen C G Ekman, och kapitalismen bär det yttersta ansvaret för skotten i Ådalen för 90 år sedan. Upprinnelsen till dödsskotten var den djupa globala kapitalistiska krisen som följde efter börs­kraschen i USA i oktober 1929.

Världshandeln kollapsade och inte minst Ådalens skogsindustri – sågverk, massafabriker och pappersbruk – drabbades hårt.

I början av 1930-talet rådde massarbetslöshet och arbetsgivarna ville utnyttja krisen till att pressa tillbaka Ådalens starka arbetarrörelse som hade en lång historia av kamp bakom sig. Under åren kring 1917 hade revolutionära stormar svept fram över Ådalen och här hade Kommunistpartiet ett fäste. ”För Marma-arbetarnas seger!”, stod det på en banderoll längst fram i täten på ett demonstrationståg i Ådalen dagen innan dödsskotten. Banderollen uttryckte stöd till pappersarbetarnas kamp vid Marmaverken utanför Söderhamn.

Kampen på Marma-Långrörs sulfatfabrik vid Marmaverken hade börjat re­dan på sommaren 1930 och efter att ledningen helt godtyckligt sänkte lönen för de arbetare som utförde reparationer sattes arbetsplatsen i blockad i oktober samma år. Sulfatfabriken ingick i Marma-Långrörskoncernen som ägdes av familjen Versteegh, en av dåtidens rikaste familjer. I Ådalen hade den Versteegh­ ägda Graningekoncernen skog, sågverk och fabriker.

vid Ångermanälven i Västernorrlands län”, skulle en officiell rapport senare skriva.

Sympatistrejker i Ådalen skulle bidra till att knäcka Versteeghs som hade full uppbackning av arbetsgivarföreningen (SAF, idag Svenskt Näringsliv), trots att man inte var SAF-medlem.

Arbetsgivarnas mål var att tvinga Marmaarbetarna till underkastel­se för att därmed bana väg för generella lönesänkningar.

När väl islossning­en var igång skulle skogsindustrins produkter som låg för lastning stuvas på båtarna ”hända vad som hända vill”, som en representant för arbetsgivarnas strejkbrytarorganisation i hamnarna uttryckte det. Veckorna innan dödsskotten i Ådalen hade arbetsgivarna använt sig av sam­ma taktik mot en strejk vid brädgårdarna i Halmstads hamn. Beväpnade strejkbrytare kallades in för att krossa strejken, vilket provocerade fram en revolt i Halmstad.

Angreppen mot strejken slogs tillbaka och avtal slöts. Några av Halmstads strejkbrytare rekryterades sedan till Ådalen.

Den 12 maj anlände cirka 60 strejkbrytare till Härnösand för att forslas vidare till Ådalen där de skulle inkvarteras i stuveribolagets strejkbrytarbarack (”Villan”) i Lunde.

På plats, i Lunde, hälsades de välkomna av disponenten för Sandvikens sulfatfabrik samt landsfogden (länspolischefen) Sune Påhlman. ”Både myndigheterna och Stuveribolaget visste att strejk­brytarna var beväpnade”, skriver Birger Norman i sin banbrytande bok Ådalen 31.

Först strejkbrytare och sedan militär (däribland en kulsprute­pluton); det är svårare att hitta en mer utmanande provokation mot arbetarkampen.

Strejken vid Marmaverken trappades successivt upp med blockader av transporter och sympatistrejker.

I januari 1931 inleddes sympatistrejker vid Graningeverkens sågverk och fabriker i Ådalen. ”I anledning av en arbetskonflikt, som sedan sommaren 1930 pågått vid Långrörs sulfatfabrik, uppstodo i januari 1931 sympatistrejker vid sulfatfabriken i Sandviken och sulfatfabriken i Utansjö, båda belägna

Så fort nyheten kom om att strejk­ brytare hade anlänt elektrifierades stämningen. Den socialdemokratiska tidning­en Nya Norrland skrev i sin leda­re att: ”Befolkandet av den beryktade strejkbrytarvillan i Lunde är en stridssignal till alla arbetare i Ådalen”.

Kommunistpartiet (SKP), som också kallades ”Sillénar­na” och som hade en stark ställning i Ådalen, manade på morgonen den 13 maj

Skotten i Ådalen 1931 visade på ett brutalt sätt hur långt kapitalistklassen och staten var beredda att gå för att påtvinga arbetarna si

till generalstrejk och demonstration med samling i Kramfors klockan 12. (Efter SKP:s splittring 1929 och fram till 1934 fanns det två partier med samma namn och beteckning.

Det ena leddes av Karl Kilbom som uteslutits ur den Stalin-kontrollerade Kommunistiska internationalen (Ko­ mintern) 1929 och det andra SKP, Komintern parti, som ofta benämndes som ”Sillénarna”, efter en av partiets ledare Hugo Sillén).

Flygbladen som spreds inför demonstrationen den 13 maj ”skulle under andra omständigheter knappast tilldragit sig något intresse, än mindre fått några massor i rörelse.

Men läget i Ådalen var sådant att den stencilerade papperslappen verkade mobiliserande. Befolkningen och särskilt arbetarbefolkningens sinnen var i uppror inför den oerhörda utmaning som strejkbrytar­ invasionen innebar”, skrev SKP:s (Komintern) partisekreterare Fritjof Lager i sin skrift Ådalen 1931.

Efter ett kort möte startade demonstrationen för att konfrontera strejkbrytarna som höll på att lasta ångaren Milos. Det var cirka 500 som gick i tåget och de lyckades ta sig in på fabriksområdet och skrämma iväg de flesta av strejkbrytarna.

Några av strejkbrytarna, som hade

försökt gömma sig på Milos, fick man dock tag i. De släpptes ef­ter att ha lovat att återvända hem igen, men det löftet var ing­et värt. ”Samtidigt som demonstrationståget begav sig iväg från fabriksområdet (där strejkbrytarna konfronterats) landstego de från Sandvikens fabriksområde bortskrämda strejkbrytarna i Lunde”, berättar Konrad Östberg, som då var redaktör på Nya Norrland, i Ådalshändelserna – en ögonvittnesskildring.

Samma dag kallades militär in.

Det var omkring 60 soldater och officerare med bland annat kul­ sprutor som skickades för att skydda strejkbrytarna. De var in­te vanliga värnpliktiga, utan huvudsak ett skolkompani av blivande befäl under kapten Nils Mestertons befäl. Innan avfärden till Lunde fick de maningen att: ”Kom ihåg en sak – inget nytt Seskarö”. På Seskarö utanför Haparanda hade arbetarna år 1917 avväpnat den militär som skickats för att stoppa protesterna mot matbristen.

Först strejkbrytare och sedan militär (däribland en kulsprute­ pluton); det är svårare att hitta en mer utmanande provokation mot arbetarkampen. Redan när militären anlände på kvällen/midnatt möttes de av demonstrationer och

vädjan om att solidarisera sig med arbetarnas kamp.

Den 14 maj (Kristi himmelsfärdsdag) samlades tusentals till ett möte i Frånö som utlystes av Transportfacket för att diskutera om hur man skulle svara på provokationerna. Under mötet föreslog Sillénarnas förgrundsgestalt i Ådalen, Axel Nordström, att en generalstrejk skulle utlysas i Ådalen och att strejken skulle pågå till dess att strejkbrytarna lämnat. Mötet röstade ”ja” på förslaget.

När mötet avslutades omvandlades det till en spontan marsch mot Lunde där ”villan” och strejkbrytarna fanns. De fackligt förtroendevalda och bland annat Axel Nordström, som ledde den kampkommitté som mötet hade utsett, blev dock kvar för att diskutera hur strejken skulle organiseras.

Kanske så många som 8 000, en del säger 10 000, gick med i tåget som Birger Norman beskriver till sist blev nära två kilometer långt.

Demonstrationen var som Birger Norman skrev en ”spontan masshandling”. Ungefär samtidigt som demonstrationen satte igång beslutade landshövdingen, mot SAF:s uttryckliga vilja, att strejkbrytarnas

6 MAJ 2021 # 1 450

9

n 14 maj 1931 ekar ännu

När skotten inte längre ekade lika starkt började allt fler inom LO och S-ledningen att peka ut kommunisterna som huvudansvarig för blodsspillan. År 1933 hävdade exempelvis LO:s ordförande Edvard Johansson att han alltid hade ansett att det var kommunisterna som bar ansvaret för händelserna den 14 maj 1931. Även efter Ådalen 1931 besköts arbetare av polis i Sandarne och Klemensnäs 1932.

aktivitet måste upphöra. Men det tog landsfogden och militären ingen notis om.

När demonstrationståget kom till Lunde stoppades det av militären och strax därefter avlossades de första skotten. Sedan kommenderade kapten Mesterton ”Eld!”. ”På några få minuter var det över.

Fem människor låg ihjälskjutna och lika många låg sårade, på grusvägen, ner till hamnen, där i Lunde”, inleder Roger Johansson sin djuplodande bok Ådalen 1931 – kampen om historien. En av de döda var Eira Söderberg, som inte hade deltagit i demonstrationen utan befann sig på en tomt i närheten. Sammanlagt avlossades 37 skott. Militären, som hade sjukvårdsutrustning, gjorde inget för att hjäl­pa de sårade.

Beskedet om dessa dödens minuter skapade omedelbart en ”fullständig revolutionsstämning” i Ådalen, enligt landsfogden. När nyheten nådde övriga landet började arbetare att lägga ned arbetet. ”Redan på morgonen den 15 maj låg allt arbete bland byggnadsarbetarna i Stockholm nere. Rapporter om arbetsinställelser runt om i landet strömmade under dagen in till LO och de olika förbundskontoren. Ny Dag (SKP:s tidning) hade samma morgon publicerat ett

manifest som ’manade till proteststrejker mot arbetarmorden i Ådalen’… uppmaningen svarade mot de stämningar som fanns inom stora delar av fackföre­ningsrörelsen”, skriver Roger Johansson. Högerns försök att skylla skotten på arbetarna spädde på ilskan.

På kvällen den 15 maj demonstrerade 150 000 i Stockholm i den största arbetarmarschen någonsin i landet. Antalet deltagare var nästan lika många som antalet fackligt organiserade i Stockholm. Demonstrationen blev enligt tidningen Social-Demokra­ten till en ”folkdom över kapitalism och militarism”.

I Ådalen var generalstrejken total och under några dagar var det arbetarna som styrde i området.

När fyra av offren begravdes den 21 maj, de från Ådalen, samlades 25 000 personer för att ta ett sista avsked. Det femte offret begravdes i sin hemstad Västervik.

Dödens minuter i Ådalen för 90 år sedan kastade samhället in i vad som kan beskrivas som en förrevolutionär kris. Skotten hade på ett brutalt sätt visat hur långt kapitalistklassen och staten var beredda att gå för att påtvinga arbetarna sina diktat och lönesänkningspolitik.

Socialdemokratin, som då ännu

var ett arbetarparti med borgerlig ledning, var splittrat. Många socialdemokratiska arbetare ville precis som sina kommunistiska kamrater att vreden mot skotten skulle manifesteras i storstrejk mot regeringen och mot det kapitalistiska systemet som bar det yttersta ansvaret.

Men den socialdemokratiska ledningen och inte minst LO-toppen fruktade att radikaliseringen och revoltstämningarna skulle lägga ett oöverstigligt hinder i vägen mot ett nära samarbete med arbetsgivarna och framtida uppgörelser med de borgerliga partier­na. ”Det var tydligt att den socialdemokratiska ledningen inte ville bli indragen i en repris av kampanjen mot Ekman (statsministern) liknande den man drivit tillsammans med LO mot lagstiftningen om kollektivavtal och arbetsdomstol (år 1928)”, påpekar Roger Johansson.

I kampen mot de antistrejkparagrafer som ingick i lagen om kollektivavtal och inrättandet av Arbetsdomstol hade LO-ledningen tvingats utlysa en politisk strejk och demonstrera på eftermiddagen den 22 mars mot regeringens förslag.

Det var samma dag som de nya lagarna antogs av riksdagen. Men efter att de nya lagarna hade klubbats

Foto: Public Domain

ina diktat och lönesänkningspolitik. Enorma strejker och arbetarprotester svepte över landet efter det dödliga våldet.

igenom upphörde LO:s och Socialdemokraternas motstånd. Istället påbörjades ett allt mer institutionaliserat klass­amarbete, vilket senare döptes till den ”svenska modellen” LO- och S-toppen ställde sig helt avvisande till kravet på att utlysa en storstrejk som svar på dödsskotten.

Vädjan om ”återhållsamhet” följdes allt oftare av hätska angrepp mot kommunisterna, som anklagades för att vara medskyldiga till det som hänt i Ådalen. S- och LO-ledningen inskränkte sig till att kräva en undersökningskommission och utlysa fem tysta minuter vid begravningen den 21 maj, vilket det borgerliga etablissemanget snabbt gav sitt bifall till.

SKP hade kunnat växa snabbt efter 1931, men partiets sekterism och ultravänsterpolitik förhindrade detta samt spelade S- och LO-byråkratin i händer­na.

Kampstämningarna 1931 tvingade dock LO-ledningen att tillfälligt ”pausa” de klassamarbetsprojekt som inletts. Mot LO-ledningens vilja röstade LO-kongressen i augusti 1931 för att man skulle lämna den arbetsfredsdelegation/kommitté som bildats för att nå det ”samförstånd” som stat, arbetsgivare och fackföreningstoppen önskade.

De som gav order om skotten i Å­ dalen blev aldrig fällda. Kapten Mesterton fick till och med skadestånd efter att ”rätten” ansett att han hade blivit förtalad.

Axel Nordström dömdes där­ emot till 2 år och 6 månaders straff­ arbete för att ha lett demonstrationen och konfrontationen med strejkbrytarna den 13 maj. Även andra arbetare dömdes till straffarbete för att ha protesterat mot strejkbryteriet. Andra dömdes för tryckfrihetsbrott – bland annat för att de hade kallat Mesterton för mördare.

Kravet på amnesti för de dömda var ett viktigt krav i valrörelsen 1932. Även Socialdemokraterna stod bakom det kravet. Men när valet var över och Socialdemokraterna hade bildat regering (delvis som en följd av Ådalen året innan) övergavs amnestikravet.

Sjuttio år efter Ådalen 1931 sköt polisen skarpt mot demonstranter i Göteborg 2001. Under 2000-talet och särskilt under senare åren har statens hårda kärna – polis och militär – rustats upp. En lag från 2006 gjorde det möjligt för polisen att be om stöd från militären vid en krissituation och ”sedan dess har också polisen och militärens särskilda styrka övat regelbundet tillsammans” (SVT den 19 februari 2019).

Statsmaktens nya repressiva lagar (inkluderat nya inskränkningar i strejkrätten) är en del av kapitalets och statens förberedelser inför de nya bittra klasstrider som står för dörren.

Trots alla försök att skriva om historien och dölja sanningen om Ådalen 1931 kommer ekot av dödsskotten aldrig att tystna. Socialdemokraternas valseger år 1932 blev början till ett mer än 40-årigt långt regeringsinnehav som förändrade Sverige. Men eftersom S-politiken aldrig utmanade kapitalismen kom framstegen att rullas tillbaka när kapitalismen stagnerade och Socialdemokraterna började skära ned och privatisera den välfärd som hade byggts upp, vilket resulterade i att partiet förborgerligades.

Dagens kamp för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse behöver genomsyras av samma kampvilja och solidaritet som fick arbetarna i Ådalen 1931 att strejka och demonstrera för Marmaarbetarnas seger.

Glöm dem aldrig. ■

INTERNATIONELLT

6 MAJ 2021 # 1 450

10

En stödprotest i Hongkong innan säkerhetslagen infördes.

g Churan, några av de attackerade.

Liang Xiaomen, Xiao Meili och Zhen

Feminister attackeras i Kina Kvinnorättsaktivister i Kina befinner sig återigen under attack. Den kinesiska diktaturen under ledning av det statsbärande partiet KKP känner sig hotad av den växande radikaliseringen bland kvinnor, som är en del av en bredare radikalisering i samhället och bland unga.

SOLIDARITET MOT REPRESSION I KINA OCH HONGKONG

ISA:s solidaritetskampanj

D

e många attackerna har ett likartat mönster. Först förföljs feminister skoningslöst av nationalistiska KKP-vänliga internettroll i en samordnad kampanj. En våg av hysterisk online-antifeminism uppmuntras av staten.

Sedan stängs prominenta taleskvinnors konton på sociala medier och deras grupphemsidor ner. De utmålas som statens fiender för att sedan tystas!

I slutet av mars ägde en attack rum på en restaurang i den sydvästra staden Chengdu. Två kvinnor angreps av en manlig gäst efter att de klagat på hans rökning. Mannen kastade het vätska på de två kvinnorna som videofilmade attacken och postade videoklippet på Weibo, Kinas motsvarighet till Twitter.

De två kvinnorna är Xiao Meili och Zheng Churan, två välkända feministiska aktivister. Zheng var en av de fem feminister som greps och fängslades i samband med Internationella kvinnodagen (den 8 mars) 2015. International Socialist Alternative i Hongkong organiserade protestaktioner med kravet på

att de fem skulle friges, som en del av en global försvarskampanj.

Xiaos video av attacken i Chengdu blev viral på internet och fick många stödjande kommentarer, inklusive från en del officiella regeringsanknutna konton. Dagen efter lade ett Weibokonto tillhörande en framträdande nationalistgrupp upp en attack på kvinnorna, med ”historiska” foton av Xiao från 2014 där hon uttrycker solidaritet med paraplyrörelsen i Hongkong.

Trollen påstod felaktigt att hon stödde ”självständighet för Hongkong” (vilket inte var vad paraplyrörelsen handlade om, men detta påstående används av kinesiska nationalister för att attackera vem som helst som stödjer eller visar sympati för demokratikampen i Hongkong).

Zheng visades upp på ett annat gammalt foto där hon har på sig ett gult band, en symbol för demokratiprotesterna i Hongkong. Hon anklagades för att vara anhängare av ”Taiwans självständighet” (ett annat tabuämne under KKP-styret). De två kvinnorna och andra

feminister utsattes för våldsamma hot och anklagelser om att vara ”xenocentriska” (främlingsvänliga), ”antikinesiska” och ”CIA-spioner”.

Kort efteråt stängdes Xiaos Weibokonto ner av företaget, vilket fick trollningsmaskineriet att fira.

Attackerna stämmer in på ett känt mönster som kombinerar misogyni med nationalism. De högernationalistiska krafterna bakom dessa attacker är de facto hjälpredor åt KKP-staten och åtnjuter dess beskydd. Deras kärnfråga är nationalism, men också socialkonservatism – därav att feminism är en styggelse. Över 20 konton tillhöriga feminister och kvinnorättsgrupper har sedan dess avslutats av Weibo med förklaringen att innehållet på dem är ”skadligt”, ”olagligt” eller kan ”egga till motsättningar”. ”Vi blev kollektivt tystade av ett internetomfattande nedslag som slog till som en tsunami”, berättade en av kvinnorna för CNN. Det står klart att KKP-staten står bakom detta nedslag. Frågan är varför? Över tio feministiska grupper blev i en separat men sammankopplad händelseutveckling avlägsnade från Douban, en annan on­line­platt­ form. Douban är en bok- och filmrecensionssajt som tjänar som ett slags anslagstavla för olika grupper av mestadels unga. En av de femi-

nistiska diskussionsgrupperna som stängdes ner under detta tillslag hade 40 000 medlemmar.

De grupper som blev måltavlor var huvudsakligen anhängare av den radikala ”6B4T”-kulturen, som fortfarande i väldigt hög grad utgör en marginalgruppering i den tilltagande kinesiska feminismen, som förespråkar en bojkott av eller ”strejk” mot relationer med män, äktenskap, samt att skaffa barn. ”6B4T”-rörelsen började i Sydkorea – som i likhet med Kina är ett konfucianskt samhälle, där kapitalismen är djupt patriarkal och kvinnoförtrycket antar starka former.

Regimen lever dock i rädsla för att gripanden och massförföljelser av feminister medför att man hamnar på kollisionskurs mot en stor del av den allmänna opinionen, som är missnöjd med kvinnors levnadsvillkor. Men samtidigt är man djupt oroad över feminismens växande stöd och alla slags sociala processer bortom dess kontroll. Även när en rörelse inte är någon organiserad kraft, som den i Hongkong 2019, är det ändå så att när idéer väl når massomfattning blir de ett hot mot varje styrande elit. Den kinesiska diktaturen är inget undantag från den regeln.

Ytterligare en nyckelfaktor som förklarar attackerna på Kinas feminister är det katastrofala fallet i Kinas födelsetal, som är det lägsta sedan 1949 och som föll med ytterligare 15 procent förra året.

Unga i Kina lever under stort tryck, i ekonomisk osäkerhet med hushållsskulder knutna till bostadskostnader som skjuter i höjden. Det blir till ett ännu större skäl till att inte gifta sig och skaffa barn.

Blockerandet av feministiska plattformar fortsätter i skrivande stund.

Den nationalistiska häxjakten mot feminismen avtar inte. En del spekulerar till och om att den här kampanjen kan ha ett annat motiv: Att Xis regim vill avleda uppmärksamheten bort från hans försök att minska spänningarna gentemot USA, vilket ogillas av nationalister i Kina.

Attackerna på feministiska sociala media-konton har väckt storskalig uppmärksamhet. Xianzi, en högprofilerad feminist som polisanmälde ett sexuellt angrepp 2018 från en tv-kändis, tillkännagav sin solidaritet med Doubansystrarna.

Hashtagen ”Kvinnor förena er” i protest mot nedstängningarna dök upp på Weibo och sågs 50 miljoner gånger.

Undertryckandet av feministiska grupperingar utgör också en varning om att Xis regim rör sig i riktning mot tillslag mot alla potentiellt oppositionella skikt. Detta kan leda till nya attacker på arbetarkamp, på vänsterungdomar, etniska minoriteter, grävande journalister och andra.

Diktaturen ser kvinnors rättigheter som ett hinder i vägen för dess styre och stormaktsutövning.

Att budskapet från ”6B4T” får gehör bland i huvudsak unga kvinnor är inte svårt att förstå – den brutala och totalitära kapitalistiska regimen tillåter inga former av kollektiva protester, organisationer eller politiska yttringar, och många samhällsskikt känner sig maktlösa. KKP har återupplivat många patriarkala kontrollstrukturer som delvis försvann eller drevs tillbaka efter revolutionen och fram till 1970-talet, innan återupprättandet av kapitalismen började.

Diktaturen ser kvinnors rättigheter som ett hinder i vägen för dess styre och stormaktsutövning.

Solidaritet mot repression i Kina och Hongkong och International Socialist Alternative protesterar mot attackerna mot feminister i Kina. Vi uppmanar alla våra anhängare och läsare att genomföra aktioner.

Dela denna artikel brett, visa ert stöd med bilder och videofilmer med plakat, med mera.

• Solidaritet med den feministiska kampen i Kina.

• Slut på förföljelse och undertryckande av feminister på Weibo och Douban.

• Enad kamp mot kapitalism och diktatur. ■

6 MAJ 2021 # 1 450

11

Indien: Hur många fler måste dö?

Indien lamslås just nu av en enorm kris, orsakad av Modi-regeringens och kapitalismens horribla covid-19-politik. Hundratals miljoner är fångar i en mardrömsliknande situation.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

A

ntalet insjuknade i covid-19 har i det närmaste exploderat i Indien. Från att den 1 mars ha haft ett snitt på strax över 15 000 fall per dag var siffran den 30 april på över 370 000 fall per dag! Som jämförelse var antalet fall per dag i snitt under Indiens första våg som högst på omkring 92 00093 000.

Kurvan går dessutom spikrakt uppåt, samt att dessa endast är officiella siffror – det verkliga antalet fall per dag kan vara ”många gånger fler”, enligt matematikern Murad Banaji, rapporterar NPR den 30 april.

Orsaken är det extremt underfinansierade och överansträngda sjukvårdssystemet. Enligt officiella siffror lägger Indien blott 1,35 procent av sin BNP på sjukvården, långt under jämförbara länder (Brasilien lägger i jämförelse omkring 9 procent av BNP).

Men enorma privatiseringar av sjukvårdssystemet pekas också ut som en av orsakerna till den totala kollapsen vi just nu bevittnar. För en stor andel av Indiens massor är det för dyrt att få vård i de privatiserade vårdinrättningarna, och många dör nu som ett resultat.

Antal dödsfall är nu över 3 500 om dagen i snitt; under första vågen var det som mest strax över 1 000 dödsfall per dag. Dessa siffror kan också vara starkt i underkant.

I brittiska The Guardian den 28 april beskriver fredsaktivisten Arundhati Roy läget: ”Det finns inga sjukhussängar.

Läkare och sjukvårdspersonal är vid brytpunkten. Det finns flera berättelser om avdelningar utan personal med fler döda patienter än levande.

Folk dör i sjukhuskorridorerna, på vägarna och i sina hem. Krematorier har slut på ved. Parker och parkeringshus görs om till kremeringsmark”.

Antalet officiellt döda är nu över 216 000, men det verkliga antalet tros vara mycket högre då inte alla dödsfall rapporteras in. Brittiska BBC rapporterar att syrebristen på landets sjukhus är extrem, där många tvingas vända sig till svarta marknaden för att få tag på syrgastuber – till ett kraftigt höjt pris.

Dessutom är den indiska mutationen av viruset, B.1.617, mer smittsam än andra i landet.

I förra veckan gick Indien mot delstatsval i bland annat Västbengalen och Uttar Pradesh, och kritiken har

Upptrissade priser på syrgas har ökat privata bolags vinster, samtidigt som de flesta inte har råd och kvävs ihjäl.

haglat mot såväl de statliga myndigheterna som Modiregeringen; ilskan är påtaglig. Modi anklagas nu från flera håll för att ignorera varningar om covid-19, då han deltagit i stora offentliga valmöten och tillät en stor hinduisk festival att hållas i norra Indien.

Modis högernationalistiska hinduparti BJP var i stort behov av valframgångar, särskilt i Västbengalen. Nog är det därför som han har deltagit på och anordnat flera av de stora politiska valmötena. Samtidigt ringlade köerna långa till vallokalerna under torsdagen.

Dock led de bakslag i Västbengalen, då Trinamool Congress Party vann två tredjedelars majoritet.

– Modi är en superspridare som har kastat ut alla normer angående covid-19. Nu, när andra vågen av covid-19 inte ens har nått sin kulmen, fallerar hela sjukvårdssystemet eftersom premiärministern inte vidtog några åtgärder för att stärka det under hela året, sa exempelvis Navjot Dahiya, vice ordförande för Indiens medicinska förening, i ett uttalande den 27 april.

Massvaccineringsprogram och upprustad, stärkt vård är centrala aspekter för att stävja smittan och pressa ner kurvan. Men världens läkemedelsbolag, med stor hjälp av de kapitalistiska representanterna i regeringar och parlament, håller världen som gisslan.

Patentregler och vinstjakten sätter stopp för en rättvis och all-

män fördelning samt produktion och distribuering av alla de vaccin som finns tillgängliga.

Samtidigt som Indiens massor lider kommer rapporter om att landets superrika och kändisar flyr landet i sina privata jetplan till London, Dubai och diverse tropiska paradisöar. Vi sitter inte alla i samma båt, långt därifrån. De rika har ju jetplan som sagt.

Det finns också stora profiter att göra på det stora lidandet, något som den inhumana och allt mer parasitära kapitalismen inte drar sig för att utnyttja.

I delstaten Karnataka i sydvästra Indien höjde privata bussbolag sina priser med sju gånger det normala i de extremt trångfyllda bussarna, där de utnyttjar migrant­ arbetares desperation i att komma tillbaka till sina hemorter innan nedstängningar och andra restriktioner kommer i effekt.

Bristen på syrgas har också gjort att bolagen kraftigt ökat sina priser, med upp till fem gånger det vanliga priset, rapporterade India Today den 22 april.

Investerare har lagt mycket pengar i syrgasbolag för att få stor återkastning när människor kvävs ihjäl på gatorna. Aktiekurserna för Linde India, National Oxygen, Gagan Gases och Bhagwati Oxygen rusar. Business Today rapporterade att Bombay Oxygen hade gått upp med 256 procent under april – som inte ens producerar syrgas!

Alla de döda som bokstavligen läggs på hög i Indien är ännu ett fruktansvärt bevis på hur inhumant och trasigt det kapitalistiska systemet är för världens arbetare och förtryckta.

Modiregeringen har, precis som all världens kapitalistiska regeringar, inga svar eller lösningar på pandemin. Kapitalet dikterar vinst före liv, systemet före behoven. Ingen kan med trovärdigheten i behåll påstå att kapitalismen värnar folks bästa: det har pandemin bevisat.

Vad som hade behövts är att alla patent släpps fria från läkemedelsbolagens stryptag och se till att all världens laboratorier och läkemedelscenter får tillgång till de medel som krävs för att massproducera och utveckla vaccinen, utan vinstintressen eller affärshinder.

En effektiv vaccinering måste ske samordnat och internationellt för att stoppa smittspridningen och förhindra att nya mutationer utvecklas.

Det krävs en massiv omfördelning från kapitalets överflöd av resurser och rikedomar till de skriande behoven inom alla välfärdssektorer, särskilt vård och omsorg. För detta krävs det ett socialistiskt alternativ, där ekonomins och samhällets nyckelsektorer förstatligas under demokratisk kontroll och styre underifrån, för att möjliggöra denna omfördelning som så akut behövs.

Precis som ISA:s sympatisörer i Indien skriver: ”Landet har kastats ner i kaos.

Arbetarklassens lidande i händer-

na på en inkompetent kapitalism och korrupta politiker kan inte längre tolereras av folket. Det finns ett omedelbart behov för arbetarklassen att organisera och mobilisera sig för att erövra de grundläggande mänskliga rättigheterna som de rika förnekar dem.

Det finns också ett akut behov av att kasta ut de privata rovgamarna ur sjukvårdssektorn och förstatliga sjukvården, göra den offentligt ägd och styrd så vi kan ge allmän sjukvård för hela folket. (…)

Kapitalismen sviker Indiens massor. Pandemin stoppas inte av trångsynthet, splittrande hat och försvar av storföretagen. Massorna är i starkt behov av ett socialistiskt samhälle som ser till att alla tillgängliga medel finns tillgodo under demokratisk kontroll och planering för att bekämpa pandemin och de förhållanden som förvärrar pandemins konsekvenser.” ■

international socialist alternative

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

INTERNATIONELLT

6 MAJ 2021 # 1 450

12

Direkt när domen kom gick över 10 000 ut i protester i Berlin. Kampen måste nu spridas utanför Berlin för att slå tillbaka mot domen.

avskaffat – vad händer nu?

Den tyska författningsdomstolen har upphävt Berlins hyrestak med motiveringen att delstaterna inte får anta lagar om hyresbegränsningar – det är bara förbundsdagen [motsvarande riksdagen] som får göra det. Partierna CDU/ CSU och FDP, vars parlamentsledamöter var de som hade klagat, och de fastighetsbolag som tjänar på det, är exalterade. Vad innebär denna dom för hyresgästerna och Die Linke (Vänstern)?

SOZIALISTISCHE ALTERNATIVE (SAV) international socialist alternative

B

ISA Tyskland

land hyresgästerna i Berlin har domen väckt stor ilska: kvällen efter beskedet den 15 april demonstrerade över 10 000 personer i Berlin mot avskaffandet av hyrestaket. Organisatorerna av protestlistan för en folkomröstning "Deutsche Wohnen & Co enteignen" (Expropriera Deutsche Wohen & Co) rapporterade om ett

stort intresse bland deltagarna att ansluta sig till deras lokala grupper, och många nya underskrifter.

Många hyresgäster ser expropriation som den sista chansen att stoppa hyreshöjningarna och sätta stopp för bolagens ocker. En framgång i folkomröstningen skulle vara en stark signal om att arbetarklassen inte accepterar allt.

Men det är oklart om det verkligen skulle ske en expropriering även om omröstningen lyckas – hyrestaket har visat att i den borgerliga staten gynnar lagarna och konstitutionen i slutändan alltid kapitalet. Endast under det massiva trycket från en rörelse som behöver fortsätta även efter en lyckad folkomröstning skulle expropriationerna faktiskt kunna genomföras.

Die Linke kräver ett hyrestak på nationell nivå som en reaktion på domen. Naturligtvis vore det bra om det istället för den ineffektiva hyresregleringen skulle finnas en fast gräns i hela landet. I parti- och valprogrammet från Die Linke är kravet rätt som ett första steg mot en verklig kostnadshyra, där hyran fastställs på grundval av kostnaderna för underhåll och byggande.

Foto: Sozialistische Alternative

Berlin: Hyrestaket

Men för att genomföra den krävs en stor hyresgäströrelse, som hittills inte är lika stark i andra städer som den är i Berlin. Utan en sådan rörelse är det svårt att föreställa sig att regeringen skulle införa ett hyrestak.

I en regering med CDU eller FDP skulle det vara uteslutet redan från början, men även SPD och De Gröna skulle knappast vara beredda att göra det, även om de skulle bilda nästa regering. I Berlins senat gick de med på hyrestaket främst i hopp om att den skulle ta vinden ur seglen på den redan pågående exproprieringskampanjen. Här var trycket underifrån avgörande.

Det som nu behövs är att senaten i Berlin ger de kommunala bostadsbolagen i uppdrag att behålla hyresgränsen. Om det verkligen fanns en

vänsterregering i Berlin skulle den omedelbart kunna sammankalla till online-konferenser i hela staden tillsammans med hyresgästinitiativ och fackföreningar för att diskutera ytterligare aktioner.

Detta skulle kunna vara en uppmaning till alla hyresgäster att vägra betala tillbaka de underbetalda hyrorna. Senaten skulle kunna försäkra dem om att de får offentlig finansiering för efterbetalningar och rättegångskostnader.

För att stödja bojkotten av hyresskulder och öka trycket på bolagen skulle man kunna anordna stora gemensamma demonstrationer. En sådan massrörelse som är synlig på gatorna skulle också kunna förbereda verkställandet av expropriationerna efter en framgångsrik folkomröstning.

Låter en sådan åtgärd orealistisk med tanke på den röd-röd-gröna koalitionen i Berlin? Det stämmer!

Enbart att godkänna den andra etappen av folkomröstningen om exproprieringen tog ett helt år för den socialdemokratiskt ledda senaten för inre frågor.

Die Linke fortsätter att entusiastiskt ingå koalitioner på delstatsnivå för att "äntligen kunna forma saker och ting istället för att bara kritisera dem", bara för att konstatera att den verkliga påverkansmakten tillsammans med SPD och De Gröna är mycket liten.

I slutändan är sådana statliga regeringars roll begränsad till att mer eller mindre effektivt hantera vardagen under kapitalismen. Att delta i detta kan skada vänsterpartiernas trovärdighet och förvandla deras ledande medlemmar från aktivister till ministrar och statssekreterare som snabbt förlorar siktet på mål som går bortom administration.

Det bästa sättet för Die Linke att föra kampen vidare för prisvärda bostäder är att ur oppositionen lyfta kraven på ett nationellt hyrestak och expropriering av fastighetsbolagen, samt att stödja och medorganisera byggandet av en rörelse för deras genomförande. ■

Historien visar att kamp lönar sig – gå med i RS/ISA!

D

et är ingen tvekan om att man känner historiens vingslag på 1 maj, som först utlystes som en kampdag för 8 timmars arbetsdag. Hela vår historia visar att kamp lönar sig. Alla framgångar är kopplat till arbetarklassens organisering, styrka och i slutändan beredskapen att kämpa, demonstrera och strejka för våra krav.

Vi ser det varje idag. Nyligen dömdes polisen som genomförde det rasistiska mordet på George Floyd. Många med mig är säkra på att han inte hade dömts om det inte var för Black Lives Matter-protesterna förra året – den största rörelsen i USA:s historia.

Men BLM visar också på kampens begränsningar. Derek Chauvin dömdes, men systemet är kvar: där polisen fortsätter att skjuta svarta till döds, där miljoner låses in i fängelsefabriker, där de rika tjänar miljarder på att betala lägre löner till svarta,

hispanics, kvinnor eller andra som diskrimineras under kapitalismen.

Pandemin har avslöjat kapitalismen som ruttnare än någonsin.

• Var fjärde person i de rika länderna har vaccinerats, medan bara var 500:e fått vaccin i resten av världen.

• Flera hundra miljoner har förlorat jobbet medan världens dollarmiljardärer har ökat sin förmögenhet med 54 procent under pandemin.

• Medan människor går hungriga rustar stormakterna sig till tänderna. USA och Kina driver ett kallt krig mot varandra, och båda använder vaccinleveranser som utpressning mot andra länder.

Det här kan kännas nedslående, men det finns också hopp: Trots en global pandemi har de styrande inte lyckats bryta den globa-

la trend av massprotester som utvecklades redan 2019. Förutom BLM kom kampen nära med den heroiska rörelsen i Belarus. Under våren har vårdpersonal i Myanmar gått i täten för kampen mot militärjuntan. Och förra veckan bröt en generalstrejk ut i Colombia.

Allt fler känner att vi kan inte fortsätta leva så här, och är beredda att kämpa för förändring. Men även om kampen kan uppstå spontant behövs organisering för att vinna.

Därför behöver kampen den socialistiska organiseringen. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) bygger International Socialist Alternative (ISA) – ett socialistiskt världsparti. Vi deltar i kamp varje dag och har varit med att vinna viktiga segrar: till exempel för rätten till abort på Irland eller rörelsen med vår kommunfullmäktigeledamot i Seattle, Kshama Sawant, som vunnit kampen för 15

dollar minimlön och ökad beskattning av världens rikaste man – Jeff Bezos.

Det här har gjort de rika vansinniga, och nu försöker de avsätta Kshama genom en odemokratisk domstolsprocess. Solidaritetskampanjen för att försvara Kshama är en viktig strid – vi har redan vunnit två gånger mot Bezos & co, och skulle vi vinna igen visar det verkligen vad som är möjligt.

Men vi kämpar inte bara för smulorna på kapitalisternas bord, små förändringar som kan vara bra men alltid är otillräckliga. Varken människor eller vår planet har råd med kapitalismen; därför behövs kamp för att störta hela det här systemet. 1 maj ger oss styrka att göra allt vi kan i kampen och uppbygget av det socialistiska alternativet. Gå med i RS och ISA! ■ Jonas Brännberg

6 MAJ 2021 # 1 450

13

Colombia: Masskamp pressar Duque Ilskan från protesterna i Colombia 2019 finns kvar. Det som denna gång tände gnistan är det skattepaket som regeringen nyligen presenterade.

NATALIA MEDINA natalia.medina@socialisterna.org

C

olombia har drabbats hårt av pandemin, med 72 000 döda och en ekonomi i kris.

Fastän 4,2 procent av BNP har investerats i att tackla covidkrisens konsekvenser har det inte på långa vägar räckt.

4,1 miljoner colombianer står utan arbete och mer än 500 000 affärer har tvingats stänga. 2,3 miljoner hushåll har bara råd med två mål mat om dagen och sjukvårdssystemet närmar sig en kollaps. De utlovade vaccinationsprogrammen har gått mycket långsammare än planerat. Bara 6,7 procent har hittills fått den första dosen, att jämföra med Argentinas 15,6 procent, Brasiliens 13,9 procent och Uruguays 33,7 procent.

Tanken bakom skattepaketet som har fått det orwellska namnet Lagen om hållbar solidaritet är att dra in motsvarande 6 294 miljoner dollar till statskassan genom att införa moms på el, gas och vatten, men även på baslivsmedel. Detta kommer att slå hårt mot en redan pressad arbetar- och medelklass. Även skattehöjningar för de allra rikaste är en del av skattereformen. 73 procent av de nya skatteintäkterna är riktade mot privatpersoner, resten ska komma från företagen. Idag betalar företag i Colombia oerhört lite skatt.

Missnöjet från 2019 finns ännu kvar och denna gång har protesterna tilltagit i styrka. Onsdagen den 28 april genomfördes en generalstrejk med protester i både de största och de medelstora städerna.

Att landet nu har den hittills största smittspridningen har inte bromsat upproret. Misstron mot regeringen och dess nyliberala politik med starka kopplingar till näringslivet fortsätter att elda på protesterna.

Rörelsen är fortfarande spretig,

”De fortsätter bryta mot de mänskliga rättigheterna. Det göder viljan att fortsätta strejka, eftersom inget förändras”, berättar Lucia Vargas i Bogotá.

men innehåller antikapitalistiska krav på fri tillgång till sjukvård och utbildning. Avsättandet av finansministern Alberto Carrasquilla och krav på en polisreform är andra krav som ställs.

Den officiella siffran hittills är sex döda och hundratals skadade, men det verkliga antalet döda är troligtvis högre. Protesterna har snabbt gett effekt. På fredagskvällen meddelade presidenten Iván Duque Márquez att momshöjningen på basvaror ska slopas.

Men folksamlingarna skingrades inte och efter ytterligare protester vädjade på söndagen presidenten till kongressen i ett livesänt tal att dra tillbaka skattepaketet. Om detta räcker för att kväsa det enorma missnöjet mot systemet återstår att se.

Musikern och aktivisten Lucia Vargas är bosatt i Bogotá i Colombia och hon var med både under protesterna 2019 och nu under generalstrejken. Hon berättar hur de senaste dagarna har varit:

– Det började som ett uppror mot skattepaketet. Men jag tror också att många har reagerat på förtrycket mot ursprungsbefolkningen och hur besprutningen med glyfosat på landsbygden påverkar småbönder.

– Folk är också ute på gatorna för att de är upprörda över hur staten fortsätter att stjäla från oss. Även om det finns delar av skattereformerna som kommer att gynna oss behöver det förändras, för som helhet slår det hårt mot fattiga, arbetare och medelklassen. Det behövs skattereformer, men inte ökade skatter på mat. Det är överklassen som skulle klara ett ökat skattetryck, men de smiter undan. Därför lägger staten skatterna på arbetar- och medelklassen istället.

– Det är fel att tala om glädje över protesterna. Polisen och militären använder sig av extremt mycket våld. I Cali har många dött, i Bogotá, i Medellin är många skadade och försvunna. Tack vare sociala medier har vi kunnat lokalisera flera av de som varit försvunna. Det är

enorma övergrepp och jag hoppas att resten av världen ser att de bryter mot de mänskliga rättigheterna.

sociala rörelserna. Det har inte förändrats ett dugg. De fortsätter döda ledare för de sociala rörelserna. De fortsätter bryta mot de mänskliga rättigheterna. Det göder viljan att

Folk är också ute på gatorna för att de är upprörda över hur staten fortsätter att stjäla från oss.

– Jag var ute på gatorna under protesterna den 21 november 2019, 21N. Det var en otrolig demonstration. De stora nyhetskanalerna visade bara våldet. Men många gick ut på gatorna och protesterade genom klassisk musik, rap, punk, metal, konst, teater. Folket är upprörda och går ut och manifesterar sin ilska på massor av olika sätt.

– Protesterna 21N hölls för att de dödade så många ledare för de

fortsätta strejka, eftersom inget förändras.

– Presidenten fortsätter med samma repressiva politik. Det han gjorde för två dagar sedan är helt absurt.

Han gav polisen och militären godkännande att gå ut på gatorna för att ”skydda” folket. Det ”skyddet” har inneburit fortsatt mördande av ungdomar som protesterar fredligt.

Det har verkligen gått över styr. Vi behöver internationellt stöd. ■

Beställ Elbilen och jakten på metallerna

”Vägen till ökad vinst går ofta via ökad försäljning, helst så stora ökningar att marknadsekonomin växer. I denna helt grundläggande ekonomiska mekanism ligger förklaringen till de problematiska och allt annat än hållbara trender vi ser inom produktion och användning av metaller – trots alla ambitiösa miljö- och hållbarhetsplaner. Företagen måste helt enkelt till varje pris försöka öka försäljningen även när detta är helt förkastligt utifrån vad som krävs för en långsiktig hållbar utveckling”.

Kampen för att stoppa miljöfarliga gruvprojekt skildras på ett utmärkt sätt i Arne Müllers bok Elbilen och jakten på metallerna (Ord & visor förlag, 2019). Det är en bok som verkligen förtjänar epitetet en måstebok för alla som kämpar för en framtid som inte bestäms av bolagens vinstjakt och den så kallade marknaden.

Beställ denna viktiga bok! Mejla offensiv@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00.

PRIS:

200 kr + PORTO

INRIKES

6 MAJ 2021 # 1 450

14

RS – en aktiv kraft mot marknadshyra Rättvisepartiet Socialisterna (RS) har byggt kampen mot marknadshyra i över två år nu och vi är en aktiv kraft i Nätverket Nej till marknadshyra.

PAMELA MÖLLER-AJANI

offensiv@socialisterna.org

En socialistisk bostadspolitik syftar till att aktivera och mobilisera att ta aktiv ställning mot marknadshyra, utförsäljning, ombildning och renovräkning, för rätten till en bra bostad för alla som en självklar del av välfärden.

Det är en otrolig kraft som finns.

Samtidigt måste arbetarklassen göra klart att företrädarna inom folk- och arbetarrörelsen som inte är beredda att ta kampen när den är så avgörande måste ställas åt sidan till förmån för en ny ledning som är beredda att företräda arbetarna och hyresgästerna. En socialistisk bostadspolitik handlar om mer än rätten till bostad; det handlar om att planera utifrån de behov som finns för att kunna tillgodose bostad som en mänsklig rättighet för alla, bra bostäder till en rimlig kostnad som alla har råd med.

Foto: Kristofer Lundberg

D

en 18 april organiserades över 155 protester i minst 35 kommuner i Sverige mot regeringens planer på att införa marknadshyra.

Vi arbetar för att skapa en tillräckligt stor bostadspolitisk rörelse som gör det omöjligt att genomföra försämringar för hyresgästerna och våra barns framtid.

Förutom att vi ska stoppa marknadshyra är kampanjen Nej till marknadshyra också viktig för att den har enat bostadsaktivister och vänstern i gemensam kamp, ett viktigt steg mot just den återuppbyggnad av den kämpande folkoch arbetarrörelsen som behövs.

RS är där kampen är, och bygger tillsammans med andra upp kampanjer så som Nej till marknadshyra.

Det ska finnas bostäder för alla människor för att bryta segregation, att motverka klyftorna i staden, bygga levande lokalsamhällen med en blandning av verksamheter såsom lokal odling, kontor, butiker, småskaliga industrier, närhet till social service, förskola, skola, fritidssysselsättning och kollektivtrafik, och så vidare.

Det handlar inte om att bygga en typ av lägenheter för alla, utan tvärtom, att planera bostadsbyggandet och samhällsbyggandet för att tillgodose alla olika typer behov.

Vi behöver blandade bostäder för att möta olika typer av efterfrågan; små och stora lägenheter, radhus, villor, resursboenden, trygghetsboenden, bostäder för storfamiljer, studenter, pensionärer, och för de med funktionsvariationer.

Vi har alla olika behov och samhället ska kunna tillgodose dessa.

Hyreslägenhetens hyra ska vara förhandlad mellan hyresgästernas organisation och fastighetsbolagen som ska vara samhällsnyttiga och stå under hyresgästernas och arbetarkollektivets kontroll och styre; allmännyttiga bostadsbolag utan vinstintresse.

Därför måste en socialistisk bostadspolitik vara sammankopplad med välfärdsbygget och en socialistisk stadsplanering som samtidigt utgår från en hållbarhetsaspekt för att uppnå en socialt-, kulturellt-, ekonomisk- och ekologisk hållbar stad som uppnår nödvändiga miljö- och klimatmål.

Störtandet av det kapitalistiska systemet är helt avgörande för att kunna införa den typ av omfördelning av resurser, demokratisering av beslutsfattandet och omprioritering av samhällspolitiken som är

helt livsnödvändig idag. Folk- och arbetarrörelsen samt vänstern i bred bemärkelse måste reorganiseras och

återuppbyggas på socialistisk grund för att ta strid för en socialistisk bostadspolitik. ■

Efter den fantastiska protestdagen den 18 april fortsätter kampanjen Nej till marknadshyra att bygga rörelsen.

Den 4 maj var det senaste stormötet, där vi diskuterade vilka slags protester vi ska anordna när regeringens utredare presenterar sin rapport om marknadshyror i nyproduktion. Den mäktiga gräsrotskampanjen växer och blir bara större och större!

KOM MED du också!

INFO raddahyresratterna.se MEJLA nejtillmarknadshyra@gmail.com

Över 1 000 jobb försvinner då Stora Enso ska öka vinsten

S

Foto: Creative Commons

Stora Ensos huvudkontor i Helsinki. Att öka vinsterna än mer går före jobben.

kogsindustrikoncernen Stora Enso stänger ned två av sina massa- och pappersproduktionsanläggningar. Kvarnsvedenbruket i Borlänge samt Veitsiluoto i Kemi är de som drabbas och totalt berörs 1 110 anställda.

Trots att koncernen förutspår god efterfrågan på dess produkter under 2021, mer än året innan, samt visar goda resultat för första kvartalet är vinsten inte tillräcklig så de väljer att stänga ned på orterna i Sverige och Finland.

Stora Enso omsatte första kvartalet nära 2,3 miljarder. Ifjol var Stora Ensos totala vinst nära 6,6 miljarder.

Rörelseresultatet (vinsten) väntas med nedstängningarna bli bättre än 2020 och öka vinsterna med

ytterligare 35 miljoner euro på en årlig basis.

Stora Enso blir ett tydligt exempel på kapitalistisk rovdrift. Företagen i allmänhet och Stora Enso i detta fall har varken intresse eller något ansvarstagande för vare sig orterna, den enskilde arbetaren, deras familjer eller samhället överhuvudtaget, det är bara vinsterna som styr.

Stora Enso och dess föregångare har ”hämtat pengar” i generationer i exempelvis Borlänge och lämnar nu efter sig 300 Pappersmedlemmar och totalt 440 anställda.

Conny Nilsson, ombudsman på Pappers, förklarar till SVD den 20 april hur förbundet har gått från 40 000 medlemmar på 1990-talet till att idag vara nere på omkring 14 000.

– Det handlar dock inte om att

färre går med i facket, utan att jobben har försvunnit i branschen.

De senaste 30 åren med minskade arbetstillfällen i branschen visar tydligt att företagen kan ställa om.

Problemet är bara att omställningarna sker utifrån effektiviseringar och ökad vinstjakt, sällan utifrån behov. Det borde ligga i allas intresse att försvara jobben. En omställning av produktionen skulle kunna rädda jobben.

Om än det finns en minskad efterfrågan på exempelvis tidningspapper finns det ett enormt behov av annat. Istället för kortsiktiga vinstplaner skulle Stora Enso kunnat investera i en omställning av produktionen på orterna och på så sätt rädda jobben. ■ Johannes Lundberg

Boden:

Ett socialistiskt svar på dagens skogsbruk Tid: Tisdag den 11 maj kl 18.30.

Plats: Digitalt via zoom.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Ett socialistiskt svar på dagens skogsbruk Tid: Tisdag den 11 maj kl 18.30.

Plats: Partilokalen + digitalt.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Kvinnliga rösträtten 100 år Tid: Onsdag den 12 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Mellansverige:

Vårt parti – organisation, metoder, demokrati Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 10 maj kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Stockholm:

Låt maj bli rejält rött

Göteborg:

E

Angered Tid: Onsdag den 12 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

tt sista ryck innan månadsskiftet innebar att vi avslutade april månad med 34 805 kronor vilket var strax under 70 procent av vårt mål. Mellansverige kom närmast det lokala målet med 97 procent.

Hammarkullen Tid: Torsdag den 13 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Första maj – arbetarklassens högtid – var återigen lite annorlunda i år. Dagen för Rättvisepartiet Socialisterna inleddes med ett digitalt stormöte följt av lokala coronasäkra torgmöten med tal, musik och tidningsförsäljning. Trots det tuffa läget har vi ändå kommit igång bra med 6 870 insamlade kronor.

Då målet för maj månad är något förhöjt

Kortedala/Bergsjön Tid: Fredag den 14 maj kl 10.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Rannebergen Tid: Fredag den 14 maj kl 20.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

med 75 000 kronor behöver vi hålla uppe denna takten hela månaden, men du kan hjälpa oss att komma igång med ett bidrag till första maj-insamlingen!

Skicka ditt bidrag med Swish till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Ditt stöd gör skillnad. Tack! ■

Syd:

Vårt parti – organisation, metoder, demokrati Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 10 maj kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Umeå:

Socialister och basinkomst Sthlm Sydväst Tid: Tisdag den 11 maj kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-509 06 84.

För info: 079-340 59 97.

Kvinnliga rösträtten 100 år Sthlm Norra Tid: Onsdag den 12 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

För info: 072-736 14 69.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Karlskoga: Borås:

För mer info: rs.boras@socialisterna.org.

Sthlm Sydost Torsdag den 13 maj kl 18.30.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-509 06 84.

Haninge:

Hur uppstod rasismen?

Tid: Torsdag den 13 maj kl 18.15.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 072-524 42 95.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorium.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-

platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

1 maj med Rättvisepartiet Socialisterna

SIGBRITT HERBERT

offensiv@socialisterna.org

I

att störta systemet, inte bara för att få några smulor. Första maj är ett bra avstamp.

Pamela talade om kampen mot marknadshyra. En bra bostad är en mänsklig rättighet. När man planerar ett bostadsområde planerar man ett samhälle med olika behov.

Vi måste ha bostadsföretag utan vinstintressen. Staten måste ta ett större ansvar för finansieringen.

Mattias talade om situationen i Sverige, hur protester växer runt

I den efterföljande frågestunden påpekades att ojämlikheten har ökat globalt under pandemin. Antalet dollarmiljardärer har ökat med 54 procent det senaste året. Rika länder använder vaccin som utpressning.

Pamela påpekade att regeringen har opinionen emot sig när det gäller marknadshyror. Kampen mot marknadshyror har potential att växa än mer om facken ställer sig bakom.

Frågan kan bli en kris för Löfven.

Hyresrätten måste prioriteras och makten tas från bankerna för att skapa en social bostadspolitik.

Torgmöte med tal och utåtriktad aktivitet i Luleå.

Jonas visade vad en progressiv kraft kan åstadkomma. I Seattle på USA:s västkust råder akut bostadsbrist. Arbetare pressas allt längre ut från stadskärnan. Kshama Sawant, fullmäktigeledamot för Socialist Alternative, RS:s systerparti, har med hjälp underifrån lyckats få igenom en skatt på storföretagen som ska bekosta ett bostadsbyggnadsprogram och en grön omställning.

Som svar på det har Jeff Bezos, världens rikaste man, startat en kampanj för att avsätta henne.

I samtalet påpekades att svenska arbetare inte är främmande för kamp. Senaste stora exemplet är storkonflikten 1980 som slutade med att arbetsgivarna fick krypa till korset. Idag ser vi inte mycket av central kamp. Lokal kamp finns det flera exempel på. Ett är kampen på Pågatågen i Skåne som slutade med seger. Det visar att kamp lönar

sig. En lärdom bra att ha med sig i framtiden.

Paneldeltagarna fick frågan vad som är viktigt efter 1 maj. Jonas svarade att det var att stödja och bygga den kamp som finns, som undersköterskornas vårduppror eller kampen mot skogsskövling. Pamela påpekade att 1 maj inte handlar om nostalgi, utan om att förbereda för framtiden. Mattias vill bygga ut kampen mot marknadshyror till hela landet samt ta kamp för anställningstrygghet, för asylrätten samt mäns våld mot kvinnor.

Sedan kom Liv Shange Moyo in och vädjade om finansiella bidrag för att kunna gå vidare. Hon påpekade att vad vi nu ser är lugnet före stormen. Med det var mötet slut och RS-­medlemmarna gick ut på gator och torg för tidningsförsäljning och coronasäkra torgmöten. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

om i landet. Luleå visar vad som behövs: RS, som sitter i fullmäktige, har lagt fram alternativa budgetar utan nedskärningar. I Haninge har S pressats till att bromsa nedskärningspolitiken. RS spelar en viktig roll i undersköterskornas protest mot ”hälsoscheman” i Lund.

Foto: Jonas Brännberg

RS i Göteborg tillsammans med den iranska vänstern.

Ett revolutionärt parti kan inte sitta hemma och göra ingenting på 1 maj även om det råder coronarestriktioner. Rättvisepartiet Socialisterna anordnade ett digitalt panelsamtal och lokala torgmöten. I panelen satt Jonas Brännberg, Pamela Möller Ajani och Mattias Bernhardsson. Samtalsledare var Vilgot Karlsson.

sin inledning tog Jonas upp ett internationellt perspektiv, viktigt för en internationell organisation. Han påpekade att kamp lönar sig. Just nu pågår kamp mot skogsskövling, inte bara i Norrbotten utan även i andra delar av världen.

I Belarus och Myanmar ser vi en heroisk kamp. Den uppstod spontant, men för att lyckas måste den organiseras. Inte bara där, utan över hela världen behövs kamp för

I Jordbro talade flera kamrater, däribland Katja Raetz.

Foto: Syvan Rezai

Foto: Syvan Rezai

Bilkaravan i Göteborg.

Foto: Robert Bielecki

Foto: Natalia Medina

Boel Bernmark, en av talarna i Högdalen.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.