Offensiv 1452

20 maj 2021 / # 1 452 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Stoppa

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Israels krig

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Stoppa Almegas avtalsshopping

7 2 5

Växande vårdskuld hotar hälsan

8-9

– Läs mer på sid 12 och 13

”Marknadshyra – en social katastrof”

Det är bara två veckor tills utredaren Kazimir Åberg lämnar över utredningen om fri hyressättning (marknadshyra) till regeringen.

Internationella exempel visar att marknadshyror har orsakat en social katastrof när människ-

ors ekonomi slås i spillror och det inte finns pengar till det mest grundläggande som tak över huvudet.

Nu laddar kampanjen Nej till marknadshyra för nya protester.

– läs mer på sid 3 och 4

Offensivrecension: Om könets existens

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Nedräkning mot ny LAS-strid?

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

20 MAJ 2021 # 1 452

2

MED MILJARDER I SEGLEN

V

NY LAS-STRID? Å

r 2020 blev ett historiskt år för fackföreningsrörelsen, men med undantag för att den fackliga organisationsgraden steg för första gången sedan 1990-talets mitt skrevs historia av helt fel skäl.

Först i form av att ledningarna inom IF Metall och Kommunal samt ett oenigt PTK skrev under en historisk svekuppgörelse med Svenskt Näringsliv som innebär stora försämringar av LAS (Lagen om anställningsskydd), och därefter i form av att alla fackförbund skrev på både låga och långa avtal utan en enda konflikt.

Att LO-ledningen (se klippet till höger) signalerar att man nu är beredd att återuppta LAS-förhandlingarna varslar om nya svek och det snara behovet av ett tvärfackligt motstånd underifrån.

Genom januariavtalet förband sig regeringen att under mandatperioden genomföra de försämringar i LAS som högern och arbetsgivarna länge har eftersträvat, men som inte ens Alliansregeringarna har vågat sig på. Januariavtalet önskade dock att ”parterna” (fack och arbetsgivare) själva skulle förhandla bort delar av LAS; om inte skulle det bli lagstiftning i enlighet med de förslag ”till en moderniserad arbetsrätt” som den antifackliga statliga Toijer­ utredningen lade fram i juni 2020.

Att facken gick med på att förhandla under lagstiftningshot och

dessutom med händerna bakbundna av coronans restriktioner av kampen var ett svek och en framgång för regeringen och arbetsgivarna.

Redan från början signalerade ledningen inom IF Metall och merparten av PTK-förbunden att man var beredda att sluta en överenskommelse. Motståndet från gräsrötterna och de fackförbund som var emot förhindrade dock att förhandlingarna slutade i en överenskommelse.

Men efter att Kommunals ledning helt över medlemmarnas huvuden skrev under kunde en över-

Försvaret av LAS måste byggas underifrån. enskommelse slutas i slutet av förra året, trots att övriga LO-förbund och tre av de förbund som ingår i PTK var emot.

Fackens medlemmar kördes helt över och särskilt Kommunal-ledningens svek lade en våt filt över den opinion som funnits på bas­ planet mot försämringar i LAS. Att de LO-förbund som var emot inte heller gav någon väg framåt, utan gav slaget förlorat, lade ytterligare sordin på stämningarna. Arbetsgivarna var dock mycket nöjda: ”I och med LAS-överenskommelsen kan några önskemål som näringslivet drivit länge bockas av, så som fler undantag från turord-

Foto: Natalia Medina

NEDRÄKNING MOT

ningen vid uppsägningar” summerade LO:s tidning Arbetet. Överenskommelsen gör det både enklare och billigare för arbetsgivarna att avskeda och fler kan undantas från turordningsreglerna; ett stort steg tas mot permanenta provanställningar.

Efter sveket tillsatte regeringen tre utredningar som hur överenskommelsen ska bli lag och genomföras. Den 15 maj skulle utredningarna vara klara, men det kan dröja till juni innan de är klara och det kan dröja innan den lagtexten är klar, vilken sedan byggs på med ett nytt huvudavtal i linje med överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, PTK och delar av LO. Istället för att ge slaget förlorat bör de fack som är emot LAS-uppgörelsen samlas för att gemensamt diskutera hur kampen ska drivas vidare och på nytt resa kravet på en politisk strejk för att försvara LAS. Det i sin tur skulle sätta press på de LO-förbund som har sagt nej till överenskommelsen att inte vika ner sig samt ge ny styrka till de röster som finns inom IF Metall och Kommunal på att respektive förbund ska lämna överenskommelsen.

Gräsrotskampanjen Nej till marknadshyra ger en bild av hur ett starkt motstånd byggs underifrån, och kan försvaret av LAS bilda en ny kampfront finns möjlighet att sätta stopp för regeringens och januariavtalets alla attacker. ■

ärldens rikaste individ Jeff Bezos har bestämt sig för att köpa en ny lyxyacht. Den nya lyxyachten som håller på att byggas kommer att bli världens största privatägda segelyacht någonsin och kostnaden beräknas till 500 miljoner dollar (dryga 4 miljarder kronor), vilket är dubbelt så mycket som vad Jeff Bezos betalade för sitt köp av tidningen Washington Post 2013.

Bara det årliga underhållet för den rekordstora segelyachten beräknas till 400 miljoner kronor, och den kommer att ha en besättning på 60 personer. Det Jeff Bezos spenderar på sin nya båt skulle räcka till att rädda miljoner människor undan svältdöden.

Med en förmögenhet som överstiger 200 miljarder dollar (drygt 1 600 miljarder kronor) har Bezos naturligtvis råd. Sedan år 2017 har Bezos förmögenhet blivit dubbelt så stor och under det senaste året har han tjänat mer än någonsin. Bara under en dag förra året växte Bezos förmögenhet med 13 miljarder dollar (över 100 miljarder kronor). Överhuvudtaget blev år 2020 ett eldorado för USA och världens superrika. I USA ökade miljardärernas (det handlar om 664 individer) samlade förmögenheter med en summa som om den fördelades på varje amerikan skulle ge var och en av landets 331 miljoner invånare ett tillskott på 3 900 dollar (32 000 kronor).

Bezos nya båt kommer att bli 127 meter lång och det ryktas dessutom att den ska ha en följebåt stor som en ”normal” lyxyacht som utöver en helikopterlandningsplats också ska ha plats för bilar, snabba småbåtar och en ubåt om Bezos också får för sig att titta på vad som finns under vattenytan. Kostnaden för följebåten är än så länge hemlig.

U

nder pandemin har de superrika dragit till havs och den egna ön för att undvika smittan, vilket innebar att 2020 blev ett rekordår för produktion och försäljning av lyxyachter. ”Förra året blev ett år som inget annat. Efterfrågan var två, tre gånger större än tidigare”, vittnar en försäljare av lyxyachter till brittiska BBC om och försäkrar, något onödigt kan man tycka, ”att det är en mycket exklusiv bransch”.

De superrikas lyxkonsumtion ger såväl en bild av dagens groteska klassklyftor som ett system i sönderfall. Det är seglande och festande mot undergången. ■

Varning för nya svek när LO vill återuppta förhandlingar om att försämra LAS. Svenskt Näringsliv gläds; ”LO är välkomna att ansluta sig till den uppgörelse som ligger fast”. Nu krävs facklig mobilisering och motstånd underifrån för att stoppa LAS-utredningen i papperskorgen (skärmklipp arbetet.se 18/5).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2021 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

20 MAJ 2021 # 1 452

3

Suecia (Chile väcker upp Sverige) som i lördags hade en livesändning på temat.

– De flesta i vår förening är hyresgäster. Marknadshyror skulle kosta mycket för familjerna och det är viktigt att man kan bo utan stor oro.

Marknadshyror skapar sociala problem för hela samhället. Människor kan bli bostadslösa. Jag vill upplysa om det här. Nästa vecka har vi riksmöte och det kan resultera i att Nej till marknadshyra får fler lokalgrupper, till exempel i Norrköping.

Hyresgästföreningen Huddinge valde redan i april den 22 maj som protestdag, så nu på lördag ska Alfonso vara ute och dela flygblad med sin lokala Hyresgästförening.

När regeringen presenterar sitt förslag om marknadshyror kommer de bemötas av nya, starka protester landet runt.

Debatten om marknadshyra tilltar. Nu är det bara två veckor kvar tills utredaren Kazimir Åberg lämnar över utredningen om fri hyressättning till regeringen. Sekreteraren Anna-Karin Berglund uppger nu att det troligaste datumet blir fredagen den 4 juni. Därefter följer först tre månaders remisstid. När därefter ett lagförslag har skrivits följer ytterligare en remisstid.

ELIN GAUFFIN

elin.gauffin@socialisterna.org

A

rne Johansson från Nej till marknadshyras samordningsgrupp säger: – Vi ska träffas och planera ikväll, men ett förslag är att vi i Stockholm i alla fall flyttar de lokala protesterna i stadsdelarna till den 5 juni och att vi protesterar på Sergels torg den 4 juni. Det ser ut som att man kommer få samlas 100 personer från och med juni.

Vi var många som följde SVT Agendas inslag om marknadshyra i söndags. Där påstod Nyamko Sabuni att marknadshyror i nypro-

duktion skulle sätta igång flyttkedjor som skulle komma lågavlönade till del.

– Sabuni använder sig löpande av nyliberala myter om ”privatisering”, ”ekonomisk frihet”, ”marknad” och att ”flyttkedjor löser bostadsbristen”.

Myter skapas för att rättfärdiga företagens logik som får dominera och förklara varför det inte finns bostäder till alla, kommenterar Kristofer Lundberg från 18 aprilkommittén och Nej till marknadshyra, och fortsätter:

Efter den fantastiska protestdagen den 18 april på 155 platser landet runt (se bildkollage) har kampanjen Nej till marknadshyra fortsatt att bygga rörelsen stark. Den 27 maj är nästa stormöte, där vi snackar ihop oss inför de protester som kommer att anordnas i samband med att regeringen presenterar sin utredning om marknadshyror den 3-4 juni.

Den mäktiga gräsrotskampanjen växer och blir bara större och större!

KOM MED du också!

INFO raddahyresratterna.se MEJLA nejtillmarknadshyra@gmail.com

– Enligt en rapport framtagen av Malmö universitet på uppdrag av Region Stockholm, Skåne och Göteborg avslöjas att det saknas belägg för att kedjorna når hushåll med låga inkomster, som står utanför bostadsmarknaden. Istället bryts flyttkedjorna innan de billiga lägenheterna når dessa hushåll.

– Sabuni påstår att bostadsbyggandet ökar med fri hyressättning.

Det finns inga vetenskapliga bevis för det. Snarare tvärtom. Det finns heller inga exempel internationellt där marknadshyra har ökat bostadsbyggandet – däremot om den sociala katastrof som det har inneburit när människors ekonomi slås i spillror av att inte ha råd med det mest grundläggande som tak över huvudet. I delar av Berlin ökade hyrorna med uppemot 90 procent och ledde till en rörelse med 50 000 som protesterade på gatorna.

– Sabuni påstår att betalningsviljan ska styra. Det finns inget som heter betalningsvilja, det finns be-

Foto: Natalia Medina

”Marknadshyra en social katastrof”

Ulla Premmert är från Höör i Skåne, som berättar vad som är på gång där:

talningsförmåga. Och med marknadshyra försämras förutsättningar för en stor del av landets tre miljoner hyresgäster, de som inte har förmågan att betala de pris som ensidigt sätts av Fastighetsägarna, slår Kristofer fast.

Med marknadshyra försämras förutsättningar för en stor del av landets tre miljoner hyresgäster, de som inte har förmågan att betala de pris som ensidigt sätts av Fastighetsägarna.

En av de nya orterna i Nej till marknadshyra är Skogås i Huddinge, representerad av Luis Alfonso Jara Cornejo. Alfonso har även tagit med sig föreningen Chile Desperto

Vad har ni gjort i Höör?

– Föreningen Tillsammans i Höör hade en hearing den 18 april om bostadsbristen och vad fri hyressättning innebär. Det blir dåligt för de som inte har råd.

– Jag läser kursen Orädda städer på Färnebo Folkhögskola, om deltagande demokrati. Ett inspirerande exempel på när människor går samman och tar tag i bostadsfrågan är från Barcelona där organiseringen ledde till att fastighetsägare inte längre kunde spekulera i långtidsuthyrning via Airbnb.

Vad mer gör Tillsammansskapet i Höör?

– När Höör fick två flyktingförläggningar för sex år sedan blev vi väldigt engagerade och såg till att 50 flyktingfamiljer fick 50 svenska vänfamiljer. Vi har startat mötesplats Mittpunkten som finansieras av secondhand och kafé.

– Nu ska jag se till att Nej till marknadshyra sprids till alla andra lokalgrupper inom Tillsammansskapet.

– Det saknas hyresrätter i Höör.

Det finns ett hotell som står tomt och förfaller. Vi lobbar för att det övertas av kommunen eller någon lokal aktör och omvandlas till billiga hyresrätter. ■

INRIKES

20 MAJ 2021 # 1 452

4

Finlands marknadshyror: Ingen bostadskö för rika – fattigare för alla andra

De ska istället kopplas till ännu högre kommande nyproduktionshyror och ett snabbare genomslag i hela beståndet med hjälp av ett nytt tariffsystem som kopplar hyror i nybyggen till kommande nybyggnadspriser. I samma riktning ska faktorer som läge, standard och fortsatt fri hyressättning efter renoveringar av tomställda lägenheter pressa.

Förutom av bankernas, byggherrarnas, fastighetsbolagens och deras alltmer kräsna investerares krav på feta vinster påverkas byggandet av statliga skatte- och avskrivningsregler, planregler, markpriser och avgifter, generella och individuella stöd till boende, konjunkturer och flyttmönster.

Kanske kan SVT Agendas inslag om marknadshyra, med avstamp i ett reportage från Husby och gräsrotskampanjens varningar för ännu värre fattigdom, trångboddhet och bostadssegregation, innebära att motståndet äntligen börjar tas på större allvar även i media. Det finska exemplet med marknadshyror förskräcker.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

I

den efterföljande debatten mot Nooshi Dadgostar (V) använde Nyamko Sabuni (L) de marknadshyror som 1995 infördes i Finland som ett exempel på att sådana skulle öka byggandet av bostäder för hushåll med ”hög betalningsvilja”. Därmed skulle enligt Sabuni nya flyttkedjor även friställa billigare bostäder till mindre bemedlade.

Det är ett påstående om bostads-

flyttkedjor som enligt en litteraturstudie av bostadsforskare vid Malmö universitet (Markus Rasmusson, Martin Grander och Tapio Salonen, 2018) helt saknar stöd. Rörligheten bland hyresgäster är redan mycket högre än bland ägare av villor och bostadsrätter.

Bostadskrisen gäller inte de rika.

För de som har råd att betala och låna dyrt råder ingen bostadsbrist.

De flesta av dem kommer hellre att köpa en bostad, som också på alla sätt gynnas av statliga skatteregler.

Höginkomsttagare som flyttar till en nybyggd hyresrätt i Stockholm kanske lämnar en billigare lägenhet efter sig på en ort där efterfrågan inte är lika stor.

Sanningen är att de finska marknadshyror, som inneburit mycket kraftiga hyreshöjningar, bara omfattar drygt halva beståndet av hyreslägenheter.

Det finns därutöver i Finland ideella (allmännyttiga) så kallade ARA-bostäder. Det är en form av

social housing som stöds av betydligt mer omfattande regleringar och subventioner från den finska staten än den svenska staten ger till svenska hyreslägenheter.

De finska marknadshyrorna har samtidigt blivit så tunga att bära för många medelinkomsttagare att de ”reduceras till låginkomsttagare”, har den finska nyhetsbyrån YLE berättat. Priserna har medfört brist på arbetskraft och kan ”bidra till att nativiteten sjunker ytterligare”.

– Det blev inte fler hyresrätter, men dyrare att bo, konstaterade till och med Sveriges finansminister Magdalena Andersson om de finska marknadshyrorna i Sveriges Radio så sent som 2017.

Enligt Sabunis och Timbros nyliberala myter skulle marknadshyror göra bostadsmarknaden mer flexibel. Vad de i suveränt klassförakt menar är att högre marknadshyror ska tvinga hyresgäster att tränga ihop sig ännu mer än de redan gör, så fler får plats.

Foto: Arne Johansson

Manifestation i Husby där kampanjen Nej till marknadshyra är rejält stark. Ja till en social bostadspolitik – nej till trångboddhet, fattigdom och ökade klassklyftor!

Som Sven Bergenstråhle och Peder Palmstierna har påpekat i Arena Essä har ordet rörlighet blivit ”ett kodord för att dagens hyresgäster ska tränga ihop sig för att ge plats för personer med större plånbok”. ”Hyresgäster med låga inkomster anses ibland till och med snylta på ett boende som andra med högre inkomster anses har rätt till.”

För de som har råd att betala och låna dyrt råder ingen bostadsbrist.

Det mesta talar för att dagens nybyggnadshyror redan ligger i nivå med eller mycket nära marknadshyror. Det fastighetsägarna är ute efter, men av taktiska skäl mörkar, är att hyrorna i de hus som byggs idag över tid inte ska kopplas till förhandlingar med hyresgästföreningen om en bruksvärdering.

Det är enligt Hyresgästföreningen i snitt 4 000 kronor billigare att bo i en nybyggd bostadsrätt på 70 kvadratmeter än att bo i en ny hyresrätt. Centrala krav är då att den grovt orättvisa favoriseringen av ägda boendeformer framför hyresrätter genom borttagen fastighetsskatt, ränte-, RUT- och ROT-avdrag etc inte bara upphör, utan vänds till sin motsats.

I en ny social bostadspolitik som inriktas på att bygga bort den extrema bostadsbristen och trångboddheten hos dem som inte har råd att köpa och låna har marknadshyror ingen plats.

För det krävs istället en demokratisk planering för ett massivt byggande av allmännyttiga hyresrätter i samklang med en klimat­ smart stadsplanering, statliga bolån och kommunala eller statliga byggbolag. Därmed skulle också ett mer industriellt byggande i hög grad kunna pressa byggkostnaderna.

Frågan måste ställas hur det i en tid av skenande klassklyftor, extremt segregerat boende, stor uppmärksamhet på mäns våld mot kvinnor, usla skolresultat och växande problem med gängkriminalitet i fattiga och trångbodda förorter alls är möjligt att lägga förslag som systematiskt skulle öka fattigdomen, klassklyftorna, trångboddheten och segregationen i boendet? ■

Utrikes födda får lägre pension – 5 000 kr mindre i månaden

U

tlandsfödda som går/gått i pension de senaste åren har i snitt 5 000 kronor mindre än inrikes födda att röra sig med. Trots att många har jobbat decennier i Sverige är pensionen låg. Det beror bara delvis på att de inte har jobbat lika länge i Sverige och tjänat ihop till pension.

I genomsnitt har personer födda i Sverige 17 823 kronor att leva på efter skatt; för de utlandsfödda är den siffran 12 663 kronor, enligt uppgifter från Aftonbladet.

– Överraskande lågt, säger Jan Andersson, förste vice ordförande i Pensionärernas Riksorganisation, till Sveriges Radio.

Utlandsfödda har vanligtvis arbeten som ger lägre lön, och då får man inte lika hög pension. De arbetar också ofta inom branscher som saknar kollektivavtal, och får därför ibland inte tjänstepension. En till orsak är att utlandsfödda oftare blir arbetslösa på grund av otryggare anställningar.

Studier på utlandsfödda och inrikes födda visar att skillnaderna på hur mycket pengar man har kvar efter skatt är oroväckande stora. Utrikesfödda vuxna barn tvingas ofta hjälpa sina föräldrar, vilket inte alltid är så lätt och inte känns bra för föräldrarna.

Men svenskfödda pensionärer har också låga pensioner och är missnöjda. Tantpatrullen, en fristående och antirasistisk organisation, har protesterat utanför riks-

dagen i flera år för ett nytt och rättvist pensionssystem och för äldre kvinnors villkor.

Wiveca Holst, som ingår i Tantpatrullen, berättar att pensionen inte räcker till extra utgifter.

– Utan att jobba extra skulle jag inte överleva. Allt går på marginalerna, det finns ingen buffert till tandläkare eller om tv:n går sönder, säger pensionären Wiveca Holst till Expressen den 19 september 2020. ■ Britta Berggren

20 MAJ 2021 # 1 452

I korthet

Sverige hade redan innan pandemin väldigt långa väntetider till icke-akut vård – nu är det än värre.

5

Huddinge skär ner på äldreomsorgen

H

ögerpolitik Äldreboendet Tallgården i Huddinge vill dra ner på 23 anställdas sysselsättningsgrad via schemaändringar, samtidigt som de säger sig vilja öka den för 20 anställda. Det innebär att de anställda ska göra lika mycket eller mer, men på färre timmar. Anledningen är att de ska följa den budget som finns bestämd av den M-styrda kommunledningen. Det får nu stark kritik från Kommunal, vilket Kommunalarbetaren (KA) skriver om den 17 maj.

– Kommunal har ett avtal med SKR om att heltid ska vara norm. Det här går emot det avtalet. Det är inte okej. Vårt mål är att förslaget dras tillbaka, säger Fredrik Björklund, som förhandlar för Kommunal i Huddinge, till KA. Andelen heltidsarbetande inom vård och omsorg i Huddinge har stadigt gått ner sedan avtalet mellan Kommunal och SKR tecknades för fem år sedan: från 55 procent 2015 till 51,8 procent 2020.

Fascist vill provocera återigen

Antalet genomförda operationer minskade med en femtedel mellan mars 2020 och januari 2021, jämfört med samma period ett år tidigare. Det visar en ny rapport från Socialstyrelsen, som har analyserat besök, behandlingar och väntetider under covid-19-pandemins första och andra våg.

KATJA RAETZ, specialistsjuksköterska

offensiv@socialisterna.org

A

ndelen av dem som har stått i operationskön längre än vårdgarantins 90 dagar har under samma tid ökat till omkring hälften av alla väntande.

Det är områdena ortopedi, allmän kirurgi och ögonsjukvård där operationerna har minskat mest. Detta gäller till exempel personer som väntar på knä- eller höftoperationer.

Bakgrunden är att resurserna fördelades om till att skapa fler vårdplatser inom covid-vården. Långa väntetider är dock inget nytt. Rapporten Vården ur befolkningens perspektiv 2020 (Rapport 2021:04), som är en jämförelse mellan Sverige och tio andra länder och baseras på undersökningar gjorda strax innan pandemin, visade att Sverige hade de längsta väntetiderna till icke-akut vård. Pandemin har därmed förvärrat en redan ansträngd situation inom vården.

Liknande gäller även överbeläggningar, det vill säga att patienter vårdas på en plats som inte motsvarar en fullvärdig vårdplats när det gäller utrustning, fysisk utformning och bemanning, samt utlokalisering, alltså att en patient vårdas

på annan avdelning än den som har det medicinska ansvaret.

I mars 2021 låg överbeläggningar i hela Sverige på 3,7 per 100 vårdplatser jämfört med 2,8 i mars 2020. Det finns dock stora regionala skillnader, med Gävleborg som hade högsta siffran med 22,2 överbeläggningar på 100 vårdplatser, följt av Västernorrland med 5,7 och Blekinge med 5,5.

Det behövs strukturella förändringar med ökat personalinflytande och bättre arbetsmiljö.

När det gäller utlokaliseringar låg de i mars 2021 i hela Sverige på 2,6 per 100 vårdplatser jämfört med 1,4 i mars 2020. Sedan tidigare har forskningen visat att risken att drabbas av allvarlig vårdskada ökar vid både överbeläggningar och utlokaliseringar.

Mot denna bakgrund är det inte underligt att andelen personer som

skaffar sig en privat sjukförsäkring ökar. Samtidigt riskerar detta en tudelning av vården där de som kan betala privata utförare kan gå före.

En varning kommer till exempel från vården om personer med kraftig övervikt. Obesitasvården har på många håll i landet fått anstå under pandemin, trots att fetma är en stor riskfaktor för många allvarliga följdsjukdomar och även förtida död.

Samtidigt som den offentligt betalda obesitaskirurgin har minskat kraftigt rapporterar Dagen Medicin om att andelen operationer som betalas av patienterna själva knappt har påverkats alls, vilket innebär att tre av tio patienter själva betalar sin kirurgi.

Med tanke på det är det nästan ett hån att majoriteten av regionerna har gått med ekonomiskt överskott under pandemiåret 2020, tack vare extra miljarder från regeringen.

All denna fakta pekar på nödvändigheten av en omställning av vården. Det ska vara slut med New public management med ledorden om budgetdisciplin, vårdval och fri etableringsrätt som sedan 1990-talet har öppnat välfärden för vinstdrivande företag.

Som det har visat sig räcker det inte med extra resurser, utan det behövs strukturella förändringar med ökat personalinflytande och bättre arbetsmiljö, till en sammanhållen vård mellan och inom regionerna, och även mellan regioner och kommuner. ■

Foto: Oscar Segerström

Vårdskulden hotar hälsan

N

ej till rasism Den danske högerextremisten Rasmus Paludan, som ifjol ansökte om demonstrationstillstånd för att ”bränna koranen” utanför Islamic Center i Malmö vilket eggade på andra högerextrema att genomföra aktionen trots att ansökan avslogs, vill nu på nytt provocera med en demonstration mitt i Malmöförorten Rosengård den 20 maj. Det rapporterar SVT Nyheter den 17 maj.

Polisen menar att de har avsatt resurser och planerar för att det kan bli en manifestation den 20 maj. Men lagar eller polisen stoppar inte rasister – för det krävs gemensam masskamp underifrån mot högern och den medvetna splittrande politiken.

Många unga utsätts för mäns våld

M

äns våld mot kvinnor I en Novus-undersökning gjort på beställning av Utbildningsradion (UR) visas att 4 av 10 unga (18-25 år) har utsatts för våld i nära relationer, varav flera redan i skoltiden. Våldet sker nästan uteslutande från män mot kvinnor, eller killar mot flickor. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 18 maj.

– Bara man pratade med någon kunde han bli svartsjuk.

Jag fick inte göra någonting tillslut. Jag skulle ta bort alla killar från min Snapchat, han bestämde vilka sätt jag skulle klä mig på, jag fick inte ha smink på mig… Det var massa, säger Meja, som har utsatts för våld från en man i parrelation, till SR.

SL vill fyrdubbla biljettkontrollerna

H

ögerpolitik Storstockholms Lokaltrafik (SL) vill fyrdubbla antalet biljettkontroller. Det säger SL:s moderata ordförande och trafikregionråd Kristoffer Tamsons, som menar att SL tappade ”750 miljoner kronor på grund av fusket”. Dock hänvisar han inte till någon statistik eller rapport. Han menar vidare att plankningen ”är ett mörker vi inte har råd med”. Det skriver Mitt i Stockholm den 5 maj.

Att de privata utförarna gör mångdubbelt mycket mer än så i ren vinst på driften av kollektivtrafiken varje år, eller att SL:s konsultkostnader för några år sedan uppgick till över en miljard kronor, är förstås inget mörker i Moderaternas värld.

Hälsoscheman berikar konsultföretag

A

rbetsmiljö Konsultföretaget Time Care gör enorma vinster på införandet av de så kallade hälsoscheman, som är nedskärningar och försämringar av de anställdas arbetsmiljö i täckmantel av ”heltid som norm”.

Det handlar om kortare men fler nattpass, varannanhelgsarbete, korta schemaperioder och resurspass (arbetstid som förläggs någon annanstans än den ordinarie arbetsplatsen).

Time Care, som säljer schemaprogram och konsulttjänster för att ”hjälpa kommunerna utarbeta schemamodeller”, har mellan 2016 och 2020 gjort en vinst på 94 miljoner kronor, där 2020 var rekordåret med 25,4 miljoner i vinst. Det skriver Kommunalarbetaren (KA) den 18 maj. ■

INRIKES

20 MAJ 2021 # 1 452

6

– Vi ser hur klyftorna i Sverige från 1980-talet fram till coronapandemin fördjupades mer än i övriga Västeuropa. Dessa vidgade klyftor beror till 60 procent på politiska beslut. (…) Ojämlikheten i livslängd ökar och i fattiga kommuner förkortades livet främst för kvinnor.

Man har internationellt kallat corona ”ojämlikhetens pandemi”. Det gäller också Sverige.

Att de svenska storbankerna och -företagen beräknas göra rekordvinster under 2021, samtidigt som hundratusentals permitterats, gått ner i arbetstid, förlorat jobb och framtidsutsikter med mera, visar på klassamhällets och kapitalismens groteska effekter.

Regeringens coronastöd till kommunsektorn har gett enorma överskott. De har alltid överskott som inte används på grund av de ”balanskrav” som ännu gäller.

Foto: Miljöpartiet de gröna / Flickr CC

Nedskärningar trots rekordartade överskott Under 2020 redovisade kommunsektorn (kommuner och regioner sammanräknat) ett ”verksamhetsresultat på 51,5 miljarder kronor för 2020” enligt SCB, vilket innebar 39,1 miljarder kronor mer jämfört med 2019. Men några stora satsningar har det inte blivit – istället stundar nya nedskärningar och ”besparingar”. Varför?

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

Ö

verskotten var historiskt stora under 2020, och enligt SKR:s (Sveriges Kommuner och Regioner) chefsekonom Annika Wallenskog var detta ”Det absolut högsta resultatet någonsin”. Huvudanledningen var de stora coronastöd som kommuner och regioner fick av regeringen.

De stora coronastöden som regeringen har pumpat ut har förhindrat än värre nedskärningar och hållit uppe konsumtionsförmågan

under pandemin, en märkbar skiftning jämfört med den förda politiken 2008-09, både i Sverige och globalt.

Dock säger SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog samtidigt till SVT Nyheter den 21 mars att nedskärningarna måste fortsätta: – Den långsiktiga utmaningen finns ju kvar, även om staten öst pengar över sektorn 2020 och ”efterfrågan på välfärd” har varit lägre.

Så det är viktigt att kommunerna

fortsätter arbetet med att minska administrationer, ta bort onödiga kostnader och uppgifter, fortsätter digitaliseringsarbetet och fortsätter tänka långsiktigt.

Men enligt de nyliberala budgetreglerna (balanskravet) som ännu gäller för kommuner och regioner ska intäkterna alltid överstiga kostnaderna. Men är kommuner och regioner vinstdrivande företag som har avkastningsmål?

Bakgrunden är den ekonomiska krisen i landet i början av 1990-talet, där det under ”budgetsaneringen” infördes ett överskottsmål för den offentliga sektorn, som en del av det finanspolitiska ramverket.

Enligt den av regeringen tillsatta Överskottsmålskommittén har ”Det finanspolitiska ramverket och den breda politiska uppslutningen bakom det bidragit till en gynnsam

utveckling av Sveriges ekonomi och offentliga finanser” (SOU 2016:67).

Men för vem och vilka har det varit ”en gynnsam utveckling”? Nedmonteringen av välfärden och av hela det gamla ”folkhemmet” de senaste 30 åren har inneburit katastrofala konsekvenser för arbetare, låginkomsttagare, pensionärer, ungdomar med flera – vad som kan benämnas som ”de 99 procenten” (kontra de allra rikaste i samhället, den 1 procenten).

Samtidigt har klassklyftorna skenat, vilket bland annat boken Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet av idéinstitutet Katalys påvisar. I ett pressmeddelande i samband med boksläppet i början av 2021 sa Göran Therborn, professor emeritus i sociologi och en av huvudförfattarna till boken, att:

Samtidigt som vinster för storbolagen ökat, antalet miljardärer skjutit i höjden och utdelningsfester för de rika bara blivit fler har även skattekvoten minskat.

Skattekvoten 2020 låg på 42,6 procent av BNP – 1999 låg den på 50,1 procent. Det innebär att utrymmet för offentliga investeringar (däribland välfärden) hade haft omkring 300 miljarder kronor mer varje år om skattekvoten varit densamma.

Det är rätt så tydligt att det finns pengar, resurser och utrymme för investeringar och satsningar på det offentliga redan idag, utan att ens märkbart röra kapitalisternas enorma rikedomar och förmögenheter.

Men det kapitalistiska systemet är hänsynslöst i jakten på ökade profiter och nya marknader. Allt kan offras, oavsett vilken modell kapitalismen har – nyliberalism, keynesianism, statskapitalism, etcetera.

Det handlar om att behålla makt och rikedomar samt förhindra allt för stora protester underifrån.

I Sverige väntar vi på att massiva demonstrationer för pengarna tillbaka till välfärden och mot nedskärningsivern ska utbryta, som vi sett i land efter land de senaste åren. Protester som har blivit till förkastande av hela det ekonomiska och politiska etablissemanget och systemet som binder dem samman (kapitalismen). ■

Svångremspolitik tar kål på glesbygdskommuner som Bräcke

B

räcke kommun i Jämtland är i ekonomiskt trångmål. Kommunen har drygt 6 000 invånare fördelade på många små orter. Störst är centralorten Bräcke med ca 1 500 invånare, resten är fördelade på en rad större och mindre orter. Avstånden är långa. En sådan kommun har sina egna problem.

Nu har kommunen ett underskott på drygt 30 miljoner kronor och det beräknas vara runt 40 miljoner fram till valet nästa år. I det läget vände sig kommunen till SKR för en utredning. SKR har nu gått igenom kommunens finanser och kommit med rekommendationer.

SKR säger att Bräcke kommun har ”högre ambitionsnivå än jämförbara kommuner”. Äldreomsorgen kostar 20 miljoner

mer än i jämförbara kommuner. Frågan är vad som är jämförbara kommuner?

Bräcke kommun har, likt andra glesbygdskommuner, en stor andel äldre i förhållande till folkmängden. Dessutom bor människor här i stor utsträckning i små byar. SKR säger att äldre här placeras i särskilt boende tidigare än de har behov av. De kanske har behov av mänskligt sällskap?

Det behovet finns inte med i SKR:s kalkyler.

SKR inser att mycket av Bräckes problem beror på utflyttning. Ändå finns det inga tankar på hur man kan motverka den trenden. De åtgärder som SKR föreslår blir en del av en nedåtgående spiral.

Det blir något slags ”race till botten” om man nu ska jämföra sig med och inte

ha högre ambitionsnivåer än ”jämförbara” kommuner. Lösningen kan inte vara att vi i Bräcke kommun ska klara allt på egen hand. Resultatet blir då skattehöjningar, nedskärningar eller en kombination av de två. Kommunen har redan bland de högsta kommunalskatterna i Sverige.

När staten har dragit åt svångremmen drabbas småkommunerna hårt. I Bräcke finns inte längre polisstation, arbetsförmedling eller försäkringskassa. Dessutom har alla banker stängt sina kontor.

Ska småkommuner som Bräcke klara sig måste det till en ny politik centralt. Det går inte att tro att småkommunerna klarar sig på egen hand. Det går inte heller att tro att marknaden löser alla problem.

Det har sina fördelar att bo i en liten ort, men det är ingen lösning på problemet att alla småkommuner lyfter fram sina fördelar. Det blir lätt en tävling om att dra till sig så många inflyttare som möjligt – om det sker på grannkommunens bekostnad spelar ingen roll.

Det sägs att hela Sverige ska leva. Det är dags för centrala myndigheter att se till att så sker. Eftersom det är jämförelsevis få personer som lever och bor i glesbygderna är det ingen fråga som är någon valvinnare. Men något måste göras innan allt större delar av landet blir av med all service. Det gäller inte bara Bräcke, utan många andra kommuner runt om i landet. ■ Sigbritt Herbert

20 MAJ 2021 # 1 452

7

Efter inskränkningarna av strejkrätten:

Almega driver på för avtalsshopping

Foto: Infranord / Creative Commons / Holger Ellgard

Sekos strid mot Infranord, som försöker avtalsshoppa sig till ett för arbetarna sämre avtal, blir en av de viktiga kommande striderna framöver.

År 2019 inskränktes strejkrätten så att det bland annat blev förbjudet att strejka om det redan fanns ett annat kollektivavtal på arbetsplatsen. Fackliga gräsrotsaktivister protesterade och menade att detta skulle öppna vägen för avtalsshopping, medan LO- och TCO-ledningen hävdade att det inte fanns några sådana risker. Under det senaste året har flera exempel visat att arbetsköpare nu försöker byta avtal för att dumpa löner och villkor.

JONAS BRÄNNBERG

jonas.brannberg@socialisterna.org

R

edan hösten 2020 beslutade det statliga företaget Infranord att byta arbetsgivarorganisation, från Almega till Byggföretagen. För Sekos medlemmar i företaget hotar därför kraftigt försämrade villkor. I dagens avtal, som är lika för arbetare och tjänstemän, har de mellan 29 och 34 semesterdagar, men Byggföretagens Väg- och banavtal ger bara 25 dagar. Dessutom är inbetalningen till tjänstepensionen mindre än hälften så hög och sjuklönen sämre.

– Det har aldrig blivit bättre kollektivavtal när arbetsgivare bytt till något annat. Troligtvis vill de ta bort semestervillkoren och försämra pensionsavtalet, sade Frederick Linderos, sekreterare i Sekos förhandlingsorganisation på Infranord, till tidningen Arbetaren när nyheten släpptes i höstas.

Förändringen på Infranord ska ske inom ett år. Seko Infranord kräver att de nuvarande villkoren

ska behållas och har en del trumf på hand.

– Om Infranord inte går med på det är risken stor att vi inte tecknar något avtal med företaget. Det kommer att få stora konsekvenser för verksamheten. Utan ett företagsavtal tillåts inte nattarbete, beredskap och helgarbete, sade Håkan Englund, ordförande i Sekos Förhandlingsorganisation Infranord, till Seko Stockholms tidning Första Linjen i december 2020.

Ett annat exempel på avtalsshopping är Gate Gourmet på Arlanda flygplats. De har omorganiserat verksamheten och hävdar nu att Transports arbetsuppgifter ”försvunnit”. De tillämpar därför nu bara det billigare avtalet med Hotell och restaurang-facket. Transport har svarat och stämt Gate Gourmet till Arbetsdomstolen för avtalsbrott och kräver ett skadestånd på en miljon kronor.

Historiskt har gränsdragningsfrågor för vilka arbetsuppgifter som ska tillhöra vilket kollektivavtal avgjorts mellan de berörda facken, något som sedan i stort sett har accepterats av företagen. Efter införandet av den nya antistrejklagen 2019 – som förbjuder strejker om det finns ett kollektivavtal – verkar det dock som att kapitalisterna vill utmana den ordningen. I bräschen går arbetsgivarorganisationen Almega och striden gäller larmföretagen och larminstallatörer.

I höstas tog Elektrikerna strid för kollektivavtal på Hometec Security i Göteborg, en franchiseföretagare till larmbolaget Verisure. Bolaget hävdade att företagets anställda inte var larminstallatörer, utan ”säkerhetsexperter” och att de därför kunde följa Unionens betydligt billigare och sämre avtal. Förutom upp till 4 000 kronor högre ingångslön har Elektrikernas avtal betydligt bättre villkor vad gäller till exempel inflytande över arbetstider.

Efter varsel och konfliktåtgärder tecknade visserligen Hometec Security ett kollektivavtal med Elektrikerförbundet, men meddelade omedelbart att de ändå fortsatt bara skulle tillämpa Unionens avtal, vilket Unionen också gav stöd till.

Detta trots att Unionen och Elektrikerna, efter hot om stridsåtgärder från Elektrikerna, i en skiljedom tidigare accepterat (då på Sector

Alarm) att arbetsuppgifterna tillhör Elektrikerförbundets kollektivavtal.

Efter nyår har det blivit tydligt att det är Almega som ligger bakom försöken till avtalsshopping. När en annan franchiseföretagare till Verisure var på väg att teckna kollektivavtal med Elektrikerförbundet gick Almega in och stoppade avtalet, hävdade att de anställda är ”säkerhetsexperter” och att Unionens avtal ska tillämpas.

– Medlemmarna säger att de gör samma idag som de gjorde i december. Det enda man gjort är att byta titel. Det är ingen skillnad på ar-

förbjuder det fack och de fackmedlemmar som drabbas att strejka för sitt kollektivavtal.

Kurt Junesjö, före detta förbundsjurist hos LO-TCO Rättsskydd, var en av de som hårdast kritiserade antistrejklagen och hans farhågor ser nu ut att besannas. ”I ytterligare tre mål i Arbetsdomstolen [förutom Sector Alarm] efter 1989 har LO-förbund avvärjt avtalsdumpning genom stridsåtgärder och återfått avtalsrätten. (...) antistrejkförslaget avskaffar denna rätt och ger arbetsgivaren fri rätt att välja det billigaste avtalet (...)

Förbudet mot stridsåtgärder mot

Sekos strid mot Infranord och Elektrikernas kamp i larmbranschen blir viktiga strider och styrkemätare för framtiden. betsuppgifterna, men grundlönen är idag lägre, säger Patrik Ericsson, ombudsman för Elektrikerna till tidningen Arbetaren (#36, 2021) – Jag kommer inte kunna försörja min familj på det här nya avtalet, säger larminstallatören Sara till tidningen Elektrikern den 5 maj Det är uppenbart att Almega vill driva fram ett nytt avgörande i Arbetsdomstolen för att få igenom sin avtalsdumpning. Den här gången finns en antistrejklag på plats som

avtalsdumpning är det allvarligaste hotet i lagförslaget”, skrev han i en debattartikel i Arbetet 14 mars 2019.

När nu lagen är verklighet blir hotet om avtalsdumpning en central facklig fråga. Antistrejklagar till trots kan kampen inklusive strejker fortfarande stoppa dumpning av löner och villkor. Sekos strid mot Infranord och Elektrikernas kamp i larmbranschen blir viktiga strider och styrkemätare för framtiden. ■

ANALYS

20 MAJ 2021 # 1 452

8

Om könets existens: Nypatriar

Vårens stora debattbok är här. För socialister är den värd att läsa eftersom den utmanar det filosofiska tänkandet.

Men i den breda kampen mot förtryck är den kontroversiell och har en splittrande effekt. En läsning av Om könets existens ställer frågan på vad i Kajsa Ekis Ekmans analysmetod som leder till transfobiska uttryck. Det blir en granskning av en radikalfeminism som slänger sig med dialektiska materialistiska uttryck, men som saknar tillämpning av dialektik och rörelse.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

V

ad är kön? Kajsa Ekis Ekman menar att fram till för ungefär tio år sedan skulle ordboken, och många feminister, ha svarat: en reproduktiv kategori, avgjord av ens könsceller. Sedan dess, menar hon, har en ny syn på kön snabbt och stort slagit igenom i samhället – många menar nu att kön är ”vad man själv känner”. Vid första anblick verkar den nya synen innebära frigörelse från normer och förtryck – men under ytan vilar den på reaktionära teoretiska grundvalar, och utgör en fara för kvinnor, transpersoner och kampen för jämställdhet, fortsätter Ekman.

Hon finner en ny ”berättelse” om kön i tre lager. I det första lagret är kön flytande, spektrum, känsla – inte definierat av ens könsorgan eller kropp. ”En saga om öppenhet och acceptans, oavsett kön”, som för vänstern och feminister verkar vara i linje med kvinno- och pride-kampen, och snabbt anammas av många.

Men om man inte längre ser kroppens könsceller som den materiella grunden för kön, vad är det då?

När Ekman skrapar på ytan framträder berättelsens andra lager och här slås fast att könet ändå är ”fast och bestämt, men inte av kroppen, utan av våra beteenden” – som i sin tur definieras utifrån stereotyper om ”manligt” och ”kvinnligt”. Samhällets idéer om biologiskt ”kön” och ”genus” (samhällets könsroller) har bytt plats i en rockad ”som går så snabbt att vi inte hinner se”.

Med könsrollerna som ”den bärande stommen i begreppet kön” kan möjligheten att ändra kroppen användas som ett slagträ för att inte ändra på samhället, varnar Ekman.

Istället sjukförklaras, medicineras och i förlängningen steriliseras ”barn som inte beter sig i enlighet med snäva könsmönster”.

Ekman synar forskningen, läkemedelsindustrin och den könsbekräftande vården, och varnar för risken att ”transvården slukar en grupp unga som egentligen har andra problem”, att det som hjälper vissa kanske ”också får andra att må sämre”.

Unga med diagnosen könsidentitetsstörning har ökat stort de senaste åren i flera länder, framför allt bland personer som uppfattats som tjejer vid födseln, och många i gruppen har en komplex psykisk ohälsa. Kan det ”vara något i vår samtid som får unga kvinnor att vilja fly kvinnligheten en masse?”, frågar sig Ekman. I vittnesmål från transmän läser hon gång på gång om en avsky inför att växa upp till kvinna – en roll som objekt, utsatt, föraktad – snarare än om en längtan att bli man. Även om det är intressant att fundera över hur könsdysfori relaterar till det kvinnofötryckande samhälle vi lever i blir det här absurt. ”En masse”? Det rör sig om en väldigt liten grupp i samhället. År 2018 hade enligt Socialstyrelsen 4 326 personer i Sverige en fastställd könsdysforidiagnos, vilket är 0,04 procent av be-

Den mest slående svagheten i Ekmans bok är frånvaron av såväl klass- som kvinno- och hbtq+-kamp.

I kontrast till ytans tolerans och frihet ser Ekman en återkomst för en typ av postmodern motsvarighet till konservatismens biologism – ”kön ska bestämma genus” inverterat till ”genus ska bestämma kön”.

Under nyliberalismens era är det ett sätt att pusha individuell frihet samtidigt som snäva könsroller blir ännu trängre. I Ekmans källor råder uppenbarligen ingen brist på hårresande exempel på hur stelt rollen som ”pojke”, ”flicka”, ”man” och ”kvinna” nu presenteras – kvinnligt är passivt, rosa klänningar och omhändertagande; manligt är aktivt, ambitiöst och rationellt.

folkningen. Det året diagnostiserades 160 personer i åldern 13 till 17 år, födda som kvinnor, med könsdysfori. 50 personer, födda som pojkar, fick samma diagnos.

I ett intressant kapitel kontrasterar Ekman hur transpersoner tidigare beskrivit transerfarenhetens kärna i motsägelsen mellan kön och genusuttryck, med hur den idag beskrivs som en bekräftelse av kön som en ”inre essens”. Medan den förra tolkningen ”öppnar för en radikal omvälvning av världen” exempelvis vad gäller olika status för män och kvinnor, används den senare idag i en motsatt ideologisk offensiv.

Trans Pride i Dublin är ett exempel på där kvinnokamp, hbtq+-kamp och arbetarkamp förenas och riktar sig mot klassamhället och ka

Dels ”kidnappar” patriarkatet transerfarenheten för att neutralisera dess inneboende revolt mot könsmaktsordningen; dels utnyttjar det transfrågan, och transpersoner, ”som en förevändning för att plötsligt sluta tala om kön och makt”.

I det tredje och innersta lagret av den nya berättelsen om kön drar ”en nypatriarkal backlash (...) undan mattan för kvinnorörelsen genom att avskaffa dess centrala begrepp”: det farliga ordet kvinna. Här försvinner nämligen de fasta punkterna igen – med nya lagar om själv­ identifikation blir det ”var mans rätt” att bli kvinna, oavsett beteende eller kropp.

Ekman menar att det handlar om ”en organisk process för att återställa förlorad makt”. Patriarkatet slår tillbaka genom att osynliggöra ”makt­ ordning byggd på biologiskt kön” – förtrycket av kvinnor som kategori utifrån sin reproduktiva roll. Kvinnoförtrycket och kampen emot det har gjort kvinnor till ”en klass-försig” – medvetna om sitt förtryck – argumenterar hon. Därför har ordet kvinna som ”kvinnornas eget” blivit farligt och ”måste oskadliggöras” – ersättas med ”icke-man”, ”livmoderbärare” eller med benämnandet av enskilda kroppsdelar.

RFSL har snabbt gett ut en ”motbok” som listar ”100 fel” i Om könets existens. På vissa punkter visar de på brister i Ekmans tolkning och urval av fakta, till exempel vad gäller överrepresentationen av (juridiska) flickor med könsdysfori. Det stora nummer de gör av tvivelaktiga källor och ”guilt-by-association” håller illa – men Ekmans analys hade vunnit på att titta närmare på den reaktionära högerns roll i berättelsen, och varför vissa av dess tankar sammanfaller med hennes egna, medan andra kan jämkas samman ”med den nya synen på kön”.

En viktig kritik, som har framförts av många debattörer, är att Ekman ger en alltför snäv bild av hur trans­ personer idag tolkar begreppen i fråga.

Om könets existens har kallats en transfobisk ”hatbok”, och Mittuniversitetets Forum för genusvetenskap har ställt in ett seminarium som delvis skulle ha utgått från boken med hänvisning till att man ”inte är en plats för transfobi och transhat”. Bitvis provocerar Ekman medvetet, exempelvis då hon felkönar. I vissa passager och – främst – intervjuer om boken ger hon uttryck för transfobins typiska misstänkliggörande av transkvinnor.

När Ekman osynliggör så mycket av transpersoners egna tolkningar osynliggör hon också transkampen. Det som är värt att kritiskt granska är den borgerliga statens försök att tillämpa en transpolitik.

Detta utmålas av Ekman nästan som en konspiration i att avväpna feminismen. I själva verket har transkampen nått vissa framsteg som sedan blir bristfälligt tillämpade av dagens stat, som i sig bygger på ojämlikhet.

Under samma period som trans­ kampen vuxit har kvinnoförtrycket skärpts. Med de före detta arbetarpartiernas och fackledningarnas kapitulation för ”marknaden” kom ständiga reträtter inför attacker på arbetarklassen och särskilt arbetarkvinnor, med osäkrare jobb, mer avreglering och marknadsstyre över allt från bostäder till sjukvård, mer objektifiering av kvinnor genom allt från reklam till prostitution och surrogatmödraskap.

Ideologiskt slog postmodernismen igenom med sin fragmentering i individer och ”inga objektiva sanningar”, på spillrorna av kollektiva segrar. Medan postmodernismen förklarade att det inte fanns några strukturer eller något att enas kring med andra intensifierades alltså förtrycket och många försökte ändå

20 MAJ 2021 # 1 452

9

rkal backlash eller frigörelse?

använda sig av dess idégods också för att göra motstånd, som Ekman delvis redogör för i sin intressanta historia över synen på kön.

Queerteorin lade till ”q” i hbtq+-­ rörelsen, och intersektionalismen blev för många ett sätt att förstå de många maktordningarna utifrån ”identiteter”. Hbtq+-rörelsen har växt under den här perioden, och influerats mycket av de postmoderna idéerna.

Segrar för hbtq+-rörelsen under de senaste åren – som samkönade äktenskap, ochrätt till könsbekräftande vård – kommer både ur kamp och ökad medvetenhet samt försök från den härskande klassens sida att bevara familjen som reproduktiv institution under delvis nya former.

På ett liknande sätt var segrarna för andra vågens kvinnokamp i Sverige – exempelvis förskola, utbyggd offentlig sektor, särbeskattning, rätt till abort – under 1970-talet delvis steg som tilläts för att de då tjänade vissa syften för kapitalet.

Ekman visar övertygande på att det finns en reaktionär underström i det nya sättet att se på kön, som – om den inte bjuds motstånd – kan användas för att snäva in könsrollerna ännu mer, för att tysta och osynliggöra kvinnor ännu mer. Det

Foto: Clara Bell

apitalismen.

från. I den moderna arbetarklassen skapade klassamhället slutligen sin egen dödgrävare, som Marx skrev.

Såväl över hundra år av kvinnokamp som de senaste två årens strejker, proteströrelser och revolutioner runt om i världen visar vilken avgörande roll arbetarkvinnor har att spela för att förverkliga den förutsägelsen, i arbetsplatskamp liksom i första ledet i rörelser mot förtryck i olika former. Idag är unga kvinnor och transpersoner ofta de mest radikala kämparna mot könsmaktsordning och kapitalism. Bara enad och beväpnad med en klar förståelse av systemet vi bekämpar kan arbetarklassen begrava kapitalismen och med den patriarkatet, och bygga ett socialistiskt alternativ.

Ekman går inte in på vilken kamp som behövs, utan stannar vid att varna för att den nya synen på kön hotar att ”göra kvinnan omöjlig som politiskt subjekt”. Hennes beskrivning av kvinnor som ”klass för sig” håller inte – trots att kvinnokampen onekligen är kraftfull i att synliggöra och ta strid mot förtrycket kan den inte ensam besegra det, just för att kvinnor inte i sig är en ”klass”.

Trots sina gemensamma erfarenheter av patriarkalt våld och förtryck är ju kvinnor som genus också uppsplittrade genom klass. Kvinnor som ”kvinnor” kan inte upplösa patriarkatet, det kan kvinnor tillsammans med män, transpersoner och icke-binära i arbetarklassens kamp mot kapitalismen som helhet.

blir dock en ganska ensidig studie av förändringarna i vad marxister skulle beskriva som den härskande klassens könsideologi, utan att gå in på ”motströmmen” – att hbtq+-kampens inneboende uppror mot könsrollerna inte bara är historia (som det framstår som i Ekmans skildring av transerfarenheten till och med 1990-talet), utan levande verklighet.

Boken riktar in sig på två lagförslag, om sänkt åldersgräns för underlivskirurgi respektive att kunna byta juridiskt kön utan att behöva få vårdens godkännande, och tar upp om liknande lagar som redan finns i flera andra länder. De behöver självklart studeras kritiskt – något som blir svårare när Ekman inte har med någon analys av staten, vilken klass det är som utövar makt genom den och vad det betyder för frågor kring rättigheter och identitet.

Ekman redogör för hur den tekniska möjligheten att avbryta puberteten på unga transpersoner, ”upptäcktes” i slutet av 1990-talet, och hur den nya synen på kön är viktig för läkemedelsbolagens och vårdens möjligheter att tillämpa behandlingen i stor skala (genom tunga rekommendationer till stater och försäkringsbolag).

Samtidigt som vården uppenbarligen hjälper många är det skrämmande vilket inflytande den vinsthungriga läkemedelsindustrin har – inte minst över forskningen, inte minst när det gäller kombinationen av risk för allvarliga biverkningar och unga och sårbara människor.

Det hade varit intressant att titta mer på vad vårdens förändrade materiella förutsättningar betyder för hur människor ser på kön idag.

Att människan liksom andra arter av djur och växter existerar som biologiska kön – ett som kan befrukta, ett som kan bära frukt – är inte kontroversiellt för marxister (eller för de flesta människor) och är ett generellt faktum som kvarstår trots att även biologin uppvisar en stor variation.

Som Ekman också visar är ju även könsroller och genus materiella, rörliga, sociala fakta. ”Dialektiken mellan natur och kultur uttrycks i begreppen kön och genus”, som Ekman skriver, och i samverkan med ”den maktordning som för tillfället råder” skapas helheten.

Det måste dock understrykas att detsamma gäller för könsidentitet – känslan av att vara ett visst kön – och för könsdysfori.

Radikalfeminismen – som Ek-

man utövar – ser reproduktionen som en ursprunglig källa till förtryck och lägger tonvikten vid biologin. Extra tydligt är det i de samtal som Ekman deltar i kring boken där hon lägger väldigt stor vikt vid biologiska könsorgan. En marxistisk analys behöver se hur reproduktion också är hur vi skapas som människor, sjukvård, omvårdnad, matlagning, städning, och att makten över reproduktionen – ofta kvinnors obetalda arbete – i grunden handlar om makten över arbetskraften.

Klassamhälle, könsmaktsordning, och staten som ett maskineri för att undertrycka motsättningarna växte fram i sammanvävda processer, som fortsätter växa än idag.

Rottrådarna till stigmatiseringen av samkönade relationer och överhuvudtaget allt sex som inte syftade till att producera barn är sammanslingrade med kapitalismens.

Hbtq+-förtrycket och kvinnoförtrycket har samma källor.

Med kapitalismens skärpning av motsättningarna både vad gäller klass och genus är vi som utsugs, förtrycks och förlorar på systemet en potentiellt starkare kraft än någonsin – om vi kan enas trots olika erfarenheter och splittring uppi-

Den mest slående svagheten i Ekmans bok är frånvaron av såväl klasssom kvinno- och hbtq+­-kamp. Här visar Ekman upp en av radikalfeminismens svagheter – vikten som läggs vid kvinnors reproduktiva roll blir för tung, och skymmer den avgörande solidariteten som behöver byggas inom arbetarklassen och med alla förtryckta. Radikalfeminismens slutsats att kvinnobegreppet måste försvaras genom att exkludera transkvinnor är skadlig. Ekmans slutliga dystopiska perspektiv blir att patriarkatets backlash gör kvinnoförtrycket omöjligt att se som helhet, förstå och upplösa.

Mer djupgående diskussioner för att utveckla en dialektiskt materialistisk förståelse av kön, genus och könsmaktsordning behövs – diskussioner som till skillnad från Om könets existens behöver använda sig av hela den marxistiska verktygslådan.

Då kan vi ha en ljusare målbild. I ett socialistiskt samhälle byggt på jämställdhet och jämlikhet kan genus helt avskaffas och det skulle kunna innebära att könsidentitet också förändras; det får framtiden visa. ■

Författare: Kajsa Ekis Ekman Förlag: Polaris Utgivningsår: 2021 Antal sidor: 359

INTERNATIONELLT

20 MAJ 2021 # 1 452

10

om en falsk regeringsdriven fackförening, ACFTU, som aldrig har stött en arbetarstrejk.

Arbetare kastas ofta i fängelse för strejk eller protester, särskilt om de försöker organisera sig. Arbetarledare anklagas för att ha ”manipulerats av utländska styrkor”.

Feminister attackeras också som ”opatriotiska” och ”korrumperade av utländska idéer”. År 2018 fängslades och torterades dussintals vänsterungdomar och självutnämnda maoister i den berömda Jasic-kampen för att ha organiserat solidaritet med strejkande fabriksarbetare. Så, en diktatur som falskt påstår sig vara ”kommunistisk” attackerar och fängslar verkliga kommunister och arbetare, inte bara liberala politiker och demokratiaktivister som i Hongkong.

Stöd kampen i Kina och Hongkong mot repressionen – kom med på mötet den 2 juni kl 18.00 för att få reda på mer!

förtrycket i Kina och Hongkong Onsdag den 2 juni kl 18.00 anordnar Rättvisepartiet Socialisterna och International Socialist Alternative (ISA) ett stormöte med lanseringen av kampanjen för gräsrotssolidaritet och internationalism mot repressionen i Kina och Hongkong.

Talare är socialister från Kina och Hongkong.

SOLIDARITET MOT REPRESSION I KINA OCH HONGKONG

ISA:s solidaritetskampanj

I

Hongkong har 10 200 personer arresterats sedan massprotesterna bröt ut 2019. Över 600 har hittills dömts för politiska brott inklusive ”upplopp” och ”olaglig församling”. Många har fått extrema fängelsestraff på fem år eller mer.

Den kinesiska diktaturen (KKP) kallar demonstranterna ”terrorister” och ”utländska agenter”, och har infört en ny nationell säkerhetslag för att krossa demokratirörelsen. Högsta straff är livstids fängelse.

Hongkong var under en tid den enda delen av Kina med vissa begränsade demokratiska rättigheter.

Sedan den nationella säkerhetslagen infördes har staden blivit en de facto polisstat. Kinas diktator Xi Jinping vill utplåna demokratins ”virus”, som han fruktar kommer att spridas från Hongkong till Kina, men han vill också visa styrka inför USA och västerländska regeringar i deras fördjupade konflikt under det kalla kriget.

Fakta: Repressionen i Hongkong

• Över 100 aktivister har hittills åtalats enligt den nationella säkerhetslagen och har utsatts för stränga straff.

• Yttrandefriheten krossas effektivt enligt den nationella säkerhetslagen. Slagordet ”Ner med enpartistyret”, som har varit ett grundläggande krav från demokratirörelsen och massdemonstrationer, klassificeras nu som ”subversion” – som kan straffas med livstidsdom.

• 4 juni – årsdagen av massakern på Himmelska fridens torg 1989 – är ett förbjudet ämne i Kina. Den 4 juni har bara uppmärksammats i Hongkong, med 180 000 som deltog i ljusmarschen 2019. Men 2021 har detta i Hongkong förbjudits för andra året i rad.

Demokrati eller diktatur

• USA ger militärt stöd till 73 procent av världens diktaturer. Kina kan inte toppa det!

• Storbritannien styrde Hongkong i 154 år och höll aldrig ett enda val.

• Regeringar i ”demokratiska” länder stöder de regimer som gör det möjligt för dem att göra profiter. Som Myanmar visar behövs revolutionär masskamp av arbetare och ungdomar för att bekämpa diktaturen.

Foto: Wikimedia Commons / Studio Incendo

Stormöte online: Stoppa

•F ackföreningar är måltavlor för Kinas förtryck. Den nya fackföreningen för statstjänstemän med 3 000 medlemmar upplöstes i januari. Två fackliga ledare, Carol Ng Man-yee från HKCTU och Winnie Yu Wai-ming från HAEA, har anklagats för ”subversion”. Ng avgick som fackföreningsordförande och avbröt också sina förbindelser med Labour Party i ett försök att minska sitt straff. Andra åtalade har också brutit med sina politiska kontakter.

•V eteranvänster- och demokratiaktivisten ”Long Hair” Leung Kwok-hung är bland dem som anklagas enligt den nationella säkerhetslagen. Han har redan dömts till 18 månaders fängelse för ”olaglig församling” enligt en brittisk kolonialtidslag – en påminnelse om att Kinas regering inte har monopol på repressiva lagar.

Repressionen i Kina är ännu värre.

Fackföreningar är olagliga, förut-

I Xinjiang, med 12 miljoner uiguriska muslimer, pågår ett fruktansvärt förtryck i namn av att bekämpa ”terrorism”. Den kinesiska diktaturen stödde västvärldens ”krig mot terror” efter 2001 och använde detta för att underlätta sitt eget anti-muslimska våld och skärpa sin kontroll över resursrika Xinjiang.

Uigurer utsätts för diskriminerande rasistiska lagar och ett massivt högteknologiskt övervakningssystem inklusive interneringsläger.

Xis regim förnekade först lägrens existens, men ändrade sedan sin hållning när bevisen blev obestridliga och kallade dem ”yrkesutbildningsskolor”!

Solidaritet mot repressionen i Kina och Hongkong (SARCHK) är en internationell kampanj som lanserades av International Socialist Alternative (ISA) och våra kamrater i Kina, Hongkong och Taiwan. Vi har en historia av att kämpa för demokratiska rättigheter och stödja arbetarnas kamp.

Demokratiska rättigheter vinns av masskamp underifrån.

SARCHK avslöjar den kinesiska diktaturen, som domineras av miljardärer – Kina har nu fler miljardärer än USA – och har ett av världens värsta villkor för arbetares rättigheter. Vi avslöjar också hyckleriet i västerländska regeringars retorik mot Kina, som ofta används för att piska upp rasism, för att orsaka splittring och göra falska påståen-

Vad vi står för:

Städer i Xinjiang har militära väggspärrar överallt – muslimer stoppas, men inte Hankineser.

• Ner med den nationella säkerhetslagen i Hongkong.

• Frige alla politiska fångar i Hongkong och Kina. Återuppbygg och sprid masskampen för demokrati.

• Stopp för interneringsläger, tvångsarbete och diskriminering av uigurer och nationella minoriteter. För en enad multietnisk rörelse mot diktaturen.

• För oberoende fackföreningar och strejkrätt. Organisera facklig solidaritet med arbetare i Kina och Hongkong.

• Internationell solidaritet – nej till nationalism, imperialism och det nya kalla kriget.

20 MAJ 2021 # 1 452

För att stödja vår kampanj, diskutera åtgärder och få information om våra aktiviteter i ditt land och ort, kontakta oss: hk.repression@gmail.com. ■

Leung Kwok-hung, känd som Long Hair, anklagas för ”subversion” (omstörtning) i Hongkong.

fortsatta protester

Rörelsen växer och sprids i hela landet mot polisens våld och för sociala åtgärder.

Protesterna och strejken som startade 28 april mot det planerade skattepaketet i Colombia har snart pågått i tre veckor.

NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

F

örutom att stoppa skattepaketet som skulle slå hårt mot arbetare och medelklassen har protesterna också inneburit finansministerns avgång. För första gången i Colombias historia har arbetare, studenter, pensionärer, bönder och ursprungsbefolkning-

en gjort gemensam sak och intagit gatorna i massor inte bara i huvudstaden, utan runt om i hela landet. I flera städer har befolkningen lyckats hålla vägblockader den hårda polisrepressionen till trots.

Efter år av polisbrutalitet är förtroendet för polisen lågt och fortsatta

övergrepp eldar snarare på motståndet än upplöser det. Det är oklart hur många som dött under protesterna.

Lågt räknat är det minst ett 40-tal.

Hundratals har skadats och många är fortfarande försvunna.

Under strejken har kravlistan vuxit: Stopp på polisbrutalitet, reformering av den militariserade polisen, ekonomiskt stöd under pandemin, stopp på privatiseringar av sjukvården, kostnadsfri universitetsutbildning och rättigheter åt ursprungsbefolkningen, med mera.

Colombias befolkning är oerhört ung och framtidsutsikterna är mörka. De unga har precis som i flera andra latinamerikanska länder utgjort fronten i protesterna. I Colombia kallas de Primera Línea – Första försvarsfronten. Det är en generation som saknar både stadig inkomst och utbildning, och därför har lite att förlora och mycket att vinna på protesterna.

I Cali står fortfarande aktivisternas vägblockader kvar i delar av staden. En av barrikaderna i utkanten av de fattigare delarna av staden har förvandlats till ett fort fyllt av aktivism och döpts till Puerto Resistencia – Motståndshamnen.

Här samsas musik, dans, minnesstunder för mördade aktivister, gemensamma matlag och sjukvårdsteam. Samtidigt hotar presidenten den med ännu mera militära insatser för att bryta alla blockaderna runt om i landet.

Den 17 maj träffade representanter för facket förhandlare i regeringen med bland annat krav på ett stopp på polisbrutaliteten. Regeringen kunde inte tillgodose kraven och förhandlingarna avbröts efter ett antal timmar.

Under de nästan tre veckor långa protesterna har rörelsen amplifierats bortom fackförbunden som ursprungligen startade strejken och nu representerar inte längre fackledningen hela den växande rörelsen.

Nya stora protester är planerade till den 19 maj. ■

Covid-19 skenar i Indien – spridning utom kontroll

S

edan början av 2020 då smittostatistik på hur många som har smittas av covid-19 i olika länder i världen har antalet bekräftade smittade i Indien nu nått 25 miljoner. Antalet döda var enligt officiell statistik 266 000 personer.

Mörkertalen är med all sannolikhet betydligt större än så.

Bara sedan vecka 17 har ytterligare 5 miljoner människor smittats och minst 55 000 avlidit. Den hittills högsta dygnssiffran på antalet nya smittade nåddes i början av maj, då över 400 000 smittade bekräftades.

Den indiska sjukvården, som redan innan pandemin bröt ut var undermålig och saknade resurser för att ta hand om den största delen av befolkningen (förutom de som har ekonomiska resurser att köpa sig sin egen sjukvård), går nu bokstavligen på knäna. Det saknas allt: respiratorer, syrgas, mediciner, provtagningsmöjligheter, vårdplatser, sjukvårdspersonal med mera.

De som har avlidit av covid-19 bränns på löpande band på provisoriska kremeringsplatser.

Siffrorna och rapporterna från Indien talar sitt tydliga språk. De fattiga länderna med stor andel fattig befolkning drabbas hårdast. De drabbas dessutom av orättvisorna vad gäller tillgång på vaccin och hur

många som är vaccinerade. Några siffror visar återigen på orättvisorna: I USA var den 14 maj över 37 procent av befolkningen färdigvaccinerade, i Storbritannien 30 procent, i EU mellan 11 och 20 procent – och i Indien endast 3 procent.

De vinstdrivande läkemedelsföretagen satsar allt på att sälja sina vacciner till de länder som kan betala för sig. Huggsexan om vaccinerna pågår fortfarande, samtidigt som EU och USA hycklar om hur viktigt det är att hjälpa de fattigare länderna med vaccin. Man skänker ett litet antal doser vaccin genom WHO:s projekt Covax. Detta täcker inte på långa vägar det behov av vaccin som finns i länder i Afrika, Asien och Latinamerika.

Som vanligt går företagens profiter före människors hälsa. De privata läkemedelsföretagen håller på sina patenträttigheter för att kunna försäkra sig om sina profiter, istället för att släppa patenten fria så att fler länder kan tillverka vaccin.

Sverige röstade nyligen emot ett förslag i EU-parlamentet om att släppa på patentrestriktionerna.

Risken att vi får se nya mutationer av coronaviruset ökar hela tiden så länge som viruset kan härja fritt i länder som inte har råd eller resurser att vaccinera sin befolkning

Över 400 000 bekräftade nya smittade rapporterades på bara en dag i maj.

inom rimlig tid. Risken ökar också för att viruset skapar betydligt smittsammare och dödligare mutationer om det inte stoppas.

Det finns redan över 1 000 olika mutationer, varav de som det har skrivits mest om är den brittiska varianten, den sydafrikanska varianten och den brasilianska varianten.

Nu kommer också den indiska dubbelmutationen, som tros vara mer motståndskraftig mot vacciner och därför svårare att rå på.

Foto: Flickr CC / Trinity Care Foundation

Kampen för demokrati – för demokratiska rättigheter som yttrandefrihet, församlingsfrihet, rätten att organisera sig i fackföreningar och politiska grupper, att gå i strejk, att ställa upp eller rösta i fria val och att kunna avsätta en regering – dessa rättigheter har genom historien enbart vunnits genom masskamp, särskilt arbetarkamp, med kapitalistklassen på motsatt sida av barrikaderna, vilket är fallet i Hongkong idag.

Demokratiska rättigheter har aldrig delats ut av en härskande grupp eller regim och aldrig av en utländsk regering eller något ”internationellt samfund”.

Detta beror på att verkliga demokratiska rättigheter och den masskamp som behövs för att uppnå dem utgör ett allvarligt hot mot det kapitalistiska systemet där en liten minoritet har den verkliga makten.

Det är därför Solidaritet mot repressionen i Kina och Hongkong fokuserar på att bygga aktiv gräsrotsolidaritet med den antiauktoritära kampen i Kina och Hongkong, och motsätter sig starkt att stödja någon kapitalistisk regering. Arbetarrörelsen, sociala rörelser för kvinnor, ungdomar och förtryckta minoriteter – det är de enda krafterna som kan besegra repressiva regimer.

Colombia:

Foto: Flickr CC / Oxi.Ap

den om att främja ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”.

USA, EU och andra västregeringar och deras storföretag arbetade hand i hand med Kinas diktatur i många år. Tillsammans tystade de klagomål om brott mot de mänskliga rättigheterna och till och med hjälpte Kinas polisstat att utveckla en del av dess mest avancerade övervakningsteknik.

Deras enda intresse var att göra profiter från Kinas icke-fackliga arbetskraft och utnyttja Kinas växande marknad. Det nya kalla kriget markerar slutet på detta mysiga förhållande som ersätts med växande fientlighet mellan väst- och kinesisk kapitalism.

11

För att effektivt stoppa coronapandemin – och även framtida pandemier – behövs en politik som bryter med läkemedelsföretagens vinstbegär. Det behövs en politik som bryter mot nationalistiskt rofferi som sätter det egna landet före internationell solidaritet.

Det behövs en politik som bekämpar fattigdom och sociala orättvisor. Det behövs en socialistisk politik. ■ Anders Wemmert

INTERNATIONELLT

20 MAJ 2021 # 1 452

12

Netanyahu vägrar eldupphör – ökar medvetet blodspillan

Foto: Muhammad Zaanon, ActiveStills

Resterna av ett trettonvåningars bostadshus i Gaza efter bombningen den 12 maj.

Följande är en något redigerad och uppdaterad version av ett uttalande från Socialist Struggle Movements (ISA Israel/ Palestina) verkställande utskott som ursprungligen publicerades den 13 maj.

UTTALANDE AV SOCIALIST STRUGGLE MOVEMENT international socialist alternative

D

ISA Israel/Palestina

e människoskapade grindarna till helvetet öppnades med en ny fas av militär upptrappning i den israelisk-palestinska konflikten, den värsta sedan 2014. Socialist Struggle Movement (ISA Israel/Palestina) står i solidaritet med de miljontals som erfar terrorn av de barbariska bombardemangen och raketbeskjutningarna på båda sidorna av stängslet, och manar till att ansluta till kampen för att stoppa våldet.

Hundratals palestinier har dödats i Gazaremsan, och hela byggnader har lagts i ruiner – som om förödelsen, förtvivlan, fattigdomen och pandemin under belägringen och oavbruten aggression från den israeliska kapitalistiska högerregimen inte var nog.

Netanyahu-regimen, den största bidragande faktorn till att lägga bränsle på elden under Ramadan, har spelat en central roll i att fördjupa de nationella schismerna, som nu också bryter fram på Israels gator med inslag av inbördeskrig.

Upplopp och våldsamma nationalistiska stridigheter mellan civila

nådde en topp i Lydda, där en palestinier med israeliskt medborgarskap sköts till döds. Allvarliga sammanstötningar med många skadade, såväl araber som judar, ägde också rum i Acre, Bat-Yam, Haifa, Tiberias, Jaffa och flera andra städer.

Mänskligt skräp i form av kahanistiska nyfascistiska gäng, varav vissa från bosättningarnas mitt, plundrade städer med målet att utföra pogromer mot araber. Polisen, som de senaste veckorna brutalt har förtryckt palestinska protester, gjorde mestadels ingenting.

Men den reaktionära vågen ledd av Netanyahu-regimen med hjälp av de styrande från de kapitalistiska oppositionspartierna i Israel, som påstår sig vara ett ”block för förändring” och ett alternativ, och med hjälp av israeliska nationalistiska media, står också inför början på ett rejält motstånd mot dem.

Det är en viktig trend av pågående och ökad kamp från den palestinska ungdomen i solidaritet mot ”judeseringen” (krypande etnisk utrensning) i Shiekh Jarrah och Östra

Jerusalem mot utplaceringen av beväpnade styrkor inne i Al-Aqsa-området och mot ockupationen, till och med under stort polisförtryck.

Parallellt utvecklas en imponerande uppvisning av solidaritet mellan judar och araber på arbetsplatser och campus, bland sjukvårdspersonal, busschaufförer och universitetslärare.

Som ett svar på nationalistiska upplopp i Tiberias har förare i bussbolaget ”Superbus”, som är organiserade inom facket ”makten till arbetarna”, parkerat sina bussar och judiska förare använder sina privatbilar för att tryggt eskortera arabiska förare till sina hem.

I Bezalel-högskolan i Jerusalem besvarades en protest från palestinska studenter med solidaritetsuttalanden från lärarna. Socialarbetarfacket har publicerat ett uttalande där det tydliggörs att ”[Facket] representerar alla arbetare i Israel, från alla nationaliteter och religioner, med en blandning av synen på världen. Facket strävar, agerar och uppmanar till fred och ett stopp på våldet.”

Den provisoriska kapitalistiska högerregeringen bestående av Netanyahu och Gantz har medvetet vägrat ett eldupphör och utlyst ”expansionen av operationen” i Gazaremsan – en medveten ökning av blodspillan.

Detta visar återigen på likgiltigheten till mänskligt liv från regimen,

som också är ansvariga för tusentals dödsfall under pandemin och katastrofen vid Mt. Meron som inte ens ledde till att någon minister avgick.

Den politiska krisen och svagheten hos Netanyahu, som kämpar för sin politiska överlevnad, skärper och intensifierar upptrappningsdynamiken i den nationella konflikten. MK Ben-Givr, den kahanistiska pogromisten, har öppet manat till militära ingripanden för att se till att Netanyahu kan bilda en ny regering. Även om han hävdar att Netanyahu

ningen, som pressar koalitionsförhandlingarna bland ”blocket för förändring”-partierna som vill ersätta honom med en alternativ högerkapitalistisk koalition ledd av Naftali Bennet. Men det blodiga sönderfallet är inte bara ett resultat av Netanyahu och hans försök att hålla sig kvar vid makten.

Rötterna till den eskalerande krisen ligger i en systematisk och orkestrerad politik. Netanyahu och den provisoriska regeringens militärmanövrar var inte menade att

Den mest avgörande faktorn som kan mana till eldupphör är utvecklingen av protester på marken – från palestinier, israeler samt internationella protester. pressade honom till att ta sig ut från Sheikh Jarrah är verkligheten att Netanyahu själv stärkte den högerextrema smutsen i förra valet.

Medan Netanyahu framställer sig som ”Abu-Yair” för att appellera till arabiska väljare har han smitt en allians med extremhögern, inklusive den nyfascistiska kahanistiska faktionen och som ett resultat av det försett dem med en medvind för att egga och förespråka våldsamma upplopp på gatorna för att fördjupa den nationella schismen.

Netanyahus läger har vissa intressen av att fortsätta upptrapp-

skydda den israeliska befolkningen.

Alla motsatta påståenden är antingen naiva eller helt falska. Militärmanövrarnas syfte är att skydda ett kapitalistiskt status quo av ockupation, belägring, nationell diskriminering, ”söndra och härska”, och fattigdom.

Krig är fortsättningen på politiken med andra medel, som grundaren till den moderna militärteorin Carl von Clausewitz förklarade.

Socialist Struggle Movement har varnat för att den falska fredspropagandan som omgärdat normaliseringsöverenskommelsen, som Netanyahu, Trump och araboligar-

20 MAJ 2021 # 1 452

13

Kriminaliseringen av palestinska bostadsbyggen, demoleringen av palestinska hem – där nya rekord slogs under pandemin – och borttvingandet av palestinska familjer i Östra Jerusalem, tillsammans med kraftig polisbevakning, nationalistiska provokationer, att man driver på ett religiöst krig kring Al-Aqsamoskén, rasismen, den påtvingade fattigdomen, trångmålen, att man trampar palestiniernas alla nationella rättigheter och rätten för arbetare och fattiga generellt, till ockupationen, bosättningarna, belägringen av två miljoner i den mest tätbefolkade regionen i hela världen – allt detta har exploderat i den nuvarande upptrappningen.

Det är i denna kontext som protester, upplopp och stridigheter har ägt rum. När Hamas och den islamistiska jihaden beslöt sig för att ta initiativ och ingripa med full kraft från höger i händelserna, där de urskillningslöst sköt raketer mot civila, har den israeliska högerregimen tagit vara på tillfället och försökt återfå kontrollen över utvecklingen genom att visa sin militära styrka.

Som nämnts föregicks den militära upptrappningen av protester ledda av palestinska ungdomar, först i Östra Jerusalem och sedan på andra platser. Dessa tvingade den israeliska polisen att ta ner de provokativa stängslen och grindarna runt Damaskus gatuport i Gamla staden Jerusalem, och ledde till en ändring i den planerade rutten för extremhögerns ”flaggmarsch” som var tänkt att passera området samt pressade Högsta domstolen att skjuta upp en laddad handläggning om tvångsförflyttningen av palestinska familjer från Sheikh Jarrah.

I tidigare domar har det israeliska rättssystemet skandalöst nog validerat kravet från bosättningsorganisationer om att vräka familjerna baserat på cyniska påståenden om privat ägande som sträcker sig bak till 1800-talet.

I eran efter Trump och givet den pågående regeringskrisen i Israel överkommer en ny generation palestinier hinder och visar en ökad djärvhet i konfrontationerna med det israeliska etablissemanget.

Foto: ActiveStills

kerna har förespråkat, är en manöver. Överenskommelsen reducerar inte potentialen för ytterligare blodspillan, utan är snarare till för att tjäna geopolitiska konflikt- och affärsintressen, att dölja och normalisera den farliga verkligheten som ockupationen och förtrycket av miljontals palestinier innebär.

Tyvärr har skalan på raketbombardemanget mot populationscenter i Israel av beväpnade islamistiska organisationer i ett försök att kringgå ”järnkupol”-försvarssystemet tjänat som en stark påminnelse om meningslösheten i lögnen om ”återuppbyggningens avskräckningsmedel”, och politiken om att ”hantera konflikten” genom militära medel och antiraketförsvarssystem på grundval av ockupationen och extrema ojämlikheter.

Israeliska statens förtryck och övergrepp mot palestinier intensifieras nu när de militära operationerna bara trappas upp.

Detta är begynnelsen av en frihetsrevolt från nationellt förtryck, expropriering, fattigdom och trångmål. Det bär med sig ett generellt ideologiskt uttryck för palestinsk nationalism, men utvecklas utan en tydlig politisk ledning eller centrala organisationer.

Hur länge kommer upptrappningen att pågå? Netanyahu-regimen är under press internationellt, regionalt och lokalt från båda sidor om stängslet att avbryta upptrappningen. Men beslutet att ödelägga flervåningshus, vilket är statsterrorism, och den demonstrativa vägran till eldupphör, kan förlänga krisen från några dagar till flera veckor.

Den mest avgörande faktorn som kan mana till eldupphör är utvecklingen av protester på marken – från palestinier, israeler samt internationella protester.

Redan i början av maj organiserades en solidaritetsprotest med de boende i Sheikh Harrah i Amman, Jordanien, och nu hålls protester och vakor i hela världen. Rädslan hos de globala kapitalistiska makterna och regimerna i regionen för en pågående händelse som kan skapa destabiliserande chockvågor, och som skapar massilska och -oroligheter, har redan inneburit fördömelser och är i sig själva hävstänger som skapar press.

Dessa omständigheter sätter fokus på vikten av att bygga kampen på marken, att sätta press och visa en väg ut ur krisen. Det faktum att

ledaren för ”blocket för förändring” har ställt sig på Netanyahus sida mot demonstranterna som kräver ett slut på kriget måste tjäna som en enorm varningsskylt mot en alternativ högerkapitalistisk regering ledd av Bennet som marknadsförs av skikt inom anti-Netanyahulägret, däribland Meretz, Labour och organisationer som kopplas till Balfourprotester.

Att opportunistiskt anmäla sig som frivillig till att agera som brickor för att sätta upp en ny högerregering sår farliga illusioner och bereder vägen för mer, ännu värre kriser.

Vad är alternativet? Att bekämpa, inte stödja, en högerregering ledd av Netanyahu, Bennet eller någon annan, och att kämpa för ett alternativ till nationalistisk kapitalistisk politik – kring ett program för verklig förändring, ett socialistiskt program.

Vi behöver alla arbeta för att vidga exemplen på solidaritet mellan judar och araber på arbetsplatser, inom facken och på skolor, tillsammans med ett entydigt fördömande av kriget och den kapitalistiska regeringens politik.

Bland palestinier i de ockupera-

de territorierna och på platser där demonstrationer redan organiseras regelbundet, på båda sidor om stängslet, kan detta vara ett tillfälle att föra fram att inrätta aktionskommittéer som kan sträva efter att leda demokratisk organisering för självförsvar och utvidgning av kampen. Detta är svaret mot upptrappningen.

Detta är i riktning mot att bygga en kamp mot en farlig regim, korrupta eliter, och ett helt system som ännu en gång leder miljoner till en allvarlig och blodig kris. ■

Socialist Struggle Movement (ISA Israel/Palestina) säger:

•S toppa kriget! Mobilisera protester för eldupphör.

Det finns ingen fred utan kamp mot ockupationen, fattigdomen, ojämlikheten, och korrupta eliter – för sjukvård, uppehälle och välfärd för alla. Stoppa polisens och militärens förtryck mot protesterna.

• Vägra att vara fiender. Förespråka solidaritet på arbetsplatser och campus mot nationalistisk ”söndra och härska”, mot extremhögern och mot upptrappning. Ja till protesthandlingar från arbetare och studentfack.

•S tärk demonstrationerna mot kriget, regeringen och ockupationen. Nej till attacker mot civila. Förespråka upprättandet av aktionskommittéer att leda en demokratisk organisering för självförsvar och utvidgning av kampen. Stoppa de religiösa bosättningarna i de palestinska kärnområdena.

•S olidaritet med Sheikh Jarrah-boende i deras kamp mot de barbariska försöken från religiösa bosättare och högerregimen att ta över deras hem och försöken till att tvinga bort de palestinier i

Östra Jerusalem som lever under israeliska regimens ockupation.

• E tt stopp på utplaceringen av beväpnade styrkor inne i Al-Aqsa-området – stoppa de nationalistiska provokationerna, krossandet av rätten till tillbedjande, och förespråkandet av religiösa krig.

Stoppa kriminaliseringen av palestinska byggen och husdemoleringar i Östra Jerusalem. Ner med ockupationen och bosättningarna.

•B ara fred och jämlikhet kan ge personligt skydd till alla invånare. Ner med belägringen och de kollektiva bestraffningarna mot de två miljoner som lever i Gaza. Solidaritet med invånare från båda nationella samfund som möts av urskillningslös raketbeskjutning av högerextrema element.

•A vsluta ockupationen, ner med det nationella förtrycket och vägran till palestiniers rätt till självbestämmande. Ja till ett oberoende, socialistiskt Palestina med huvudstad i Östra Jerusalem. Ja till en socialistisk förändring i Israel och regionen.

KULTUR / INTERNATIONELLT

20 MAJ 2021 # 1 452

14

Dokuserie: Exterminate All the Brutes

Praktiken legitimerades av den vetenskapliga rasläran, att vissa folkgrupper har rätt att ta för sig medan andra inte förtjänar att leva.

Rasläran legitimerade fördrivning, erövring, slaveri och folkmord. Den numer institutionaliserade rasismen i dagens kultur är ett arv från dåtidens raslära. Idag legitimerar den polisvåld mot svarta, murar mot flyktingar och stormakternas krig i fjärran länder.

Foto: HBOMAX

Dokuserien är ”ett konstnärligt mästerverk” där berättelserna och bilderna talar för sig själva.

George Floyd, Christofer Columbus och Adolf Hitler. Filmskaparen Raoul Peck tar sig an utmaningen att förklara de historiska sammanhangen som knyter samman rasismen, kolonialismen och västvärldens globala dominans. Miniserien Exterminate All the Brutes är en nödvändig historielektion, som gör upp med skolbänkens tillrättalagda berättelse.

AMMAR KHORSHED offensiv@socialisterna.org

S

egraren skriver historien. Därför rationaliserar, döljer och slätar den officiella historieskrivningen över segrarnas historiska övergrepp mot mänskligheten, som ligger till grund för den rådande världsordningen.

Miniserien Exterminate All the Brutes (ungefär Utrota alla vildar) berättar den obekväma och brutala

historien, i kontrast till den tillrättalagda officiella som reproduceras i skolbänken och populärkulturen.

Det är långt ifrån en lätt uppgift att göra detta inför en bred streamingpublik, som kanske är mer van vid enklare och mindre komplexa berättelser.

Regissören Raoul Pecks dova och allvarsamma berättarröst var-

vas med regisserade scener som skapar en närvaro i de historiska skeendena. Tempot är tillräckligt lågt för att tittaren ska klara att hänga med, samtidigt som det är tillräckligt högt för att förhindra att berättelsen ska bli långtråkig.

transatlantiska slavhandeln, rasbiologin och fram till nutidens rasistiska avhumanisering som legitimerar våld mot svarta och andra etniska grupper.

Västvärldens globala dominans uppstod inte främst som en följd

Den objektiva historieskrivningen knyts upp mot Pecks personliga skildringar från uppväxten i det postkoloniala Haiti. Det var just i Haiti som kampen mot kolonialismen först segrade. Den haitiska revolutionen spreds sedermera till resten av Latinamerika och låg till grund för frigörelsen från kolonialmakterna under 1800-talet.

Peck driver tesen om en blodröd linje från dåtidens erövring av nya kontinenter, via kolonialismen, den

Rasismen är inte bara ett kulturellt fenomen som svävar isolerat i det tomma intet. av dess teknologiska, ekonomiska eller militära försprång. Den grundar sig istället på den koloniala beredskapen och praktiken att utplåna och fördriva andra folkgrupper för att erövra deras länder.

Rasismen är inte bara ett kulturellt fenomen som svävar isolerat i det tomma intet. Under kolonialismen och slaveriet var den big business, som gjorde dem som erövrade urinvånarnas land och ägde slavar till förmögna män. Idag är rasismen en dörröppnare till politisk makt, som för Donald Trump och hans gelikar. Makt, rasism, våld och övergrepp är tätt sammanhängande fenomen som inte går att särskilja. Ett i mängden av träffande uttryck i miniserien är: ”Vad är en flagga? Ett tygstycke att dö för?

Eller att döda för?”

Stundtals smyger det sig på en gnutta frustreration mot de tvärsäkra slutsatserna om sammanhangen mellan historiska skeenden och fenomen. Men Exterminate All the Brutes är ett konstnärligt mästerverk. Då behövs inte stringenta, vattentäta argument avsedda för en politisk debatt. Precis som för andra konstformer talar berättelserna och bilderna för sig själva – och historien är mer än övertygande.

Exterminate All the Brutes ger ett efterlängtat intellektuellt andrum i HBO:s ofta triviala underhållningsdjungel. Den visar med all tydlighet vem som är den verklige ”vilden” i civilisationernas historia.

Att den sänds på strömningstjänsten HBO är kanske ett okonventionellt grepp, men ger en välbehövlig intellektuell injektion. ■

100 dagar efter kuppen i Myanmar – militären möter fortsatt motstånd

D

et har nu gått mer än 100 dagar sedan militärkuppen i Myanmar (tidigare Burma) och motståndet lever, trots juntans våld och terror. Sedan kuppen den 1 februari har nära 800 personer dödats av militären och 4 000 har fängslats.

Runt om i landet genomfördes nya protester den 11 maj, 100 dagar efter kuppen. I landets största stad Yangong samlades demonstranterna bakom banderollen ”Yangon kämpar för att totalt besegra fienden”, och Hpakant i Kachin, en delstat i landets norra del, marscherade under slagordet ”Revolutionen måste segra”, rapporterade nyhetsbyrån Reuters den 11 maj.

Redan dagen efter kuppen möttes militären av strejker från vårdanställda. De vårdanställdas strejker, som kom att beröra en tredjedel

av landets omkring 1 200 sjukhus, inspirerade en rad andra arbetargrupper att gå ut i strejk.

Strejk- och proteströrelsen omfattning och mod tog kuppmakarna med överraskning och omintetgjorde militärens maktutövning. Med

Strejkande har arresterats, avskedats och vräkts, samtidigt som den militära närvaron på gatorna stadigt trappats upp. Repressionen och krisen har fått proteströrelsen att mattas av, men militären har inte lyckats krossa motståndet i blod som 1988 eller 2007.

Rörelsens omfattning och mot tog kuppmakarna med överraskning och omintetgjorde militärens maktutövning. generalstrejken den 22 februari togs proteströrelsen till en ny och högre nivå. Dagarna efter generalstrejken följdes av att en desperat junta började gå till motoffensiv och skjuta skarpt mot demonstranter samt inleda en kampanj av terror och hot för att om möjligt tvinga strejkande arbetare att gå tillbaka till sina jobb.

Även om proteströrelsen inte lyckats nå målet att fälla juntan möter militären fortsatt motstånd, och i exempelvis nordliga delstaten Kachin samt i Karen i landets östra del rasar regelrätta strider mellan gerillarörelserna och militären.

Det nuvarande läget är dock extremt laddat och riskfyllt. Samtidigt

varnar FN för en ekonomisk kollaps, där prognoserna pekar mot att ekonomin krymper med 20 procent i år. ”Nu efter kuppens ekonomi står det nästan stilla. En generalstrejk i kombination med arméns internetblockeringar har stängt mycket av det finansiella systemet, vilket gör att både löneutbetalningar och krediter fryses. De förluster som detta orsakar kan räknas i miljarder dollar per månad. Det är svårt att föreställa sig hur vanliga människor kommer att överleva de kommande månaderna, särskilt de fattiga på landsbygden, varav de flesta är jordlösa samt helt beroende av säsongsarbete och tillfälliga jobb”, skriver Thant Myint-U, författaren till The Hidden History of Burma: Race, Capitalism, and the Crisis of Democracy in the 21st Century i brittiska Guardian den 14 maj.

Om inte massrörelsen på nytt

kan återta initiativet och få en fastare organisering baserad på demokratiska aktions- och försvarskommittéer hotar en utveckling där landet under juntans ledning drivs mot avgrunden.

För att besegra Myanmars militär som har hundratusentals man i vapen, med lång erfarenhet av krig mot den egna befolkningen, och som dessutom har kontroll över en stor landets ekonomiska tillgångar, krävs att den revolutionära kampen blir till ett landsomfattande uppror som främst hämtar sin styrka från arbetarklassens organisering i städerna.

Dagens kamp för demokrati är också en kamp för att social och nationell befrielse – för ett socialistisk, demokratiskt och federalt Myanmar. ■ Per Olsson

Boden:

Rapport från partistyrelsen Tid: Tisdag den 25 maj kl 18.30.

Plats: Digitalt via zoom.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Rapport från partistyrelsen Tid: Tisdag den 25 maj kl 18.30.

Plats: Partilokalen + digitalt.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Rapport från partistyrelsen Tid: Onsdag den 26 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Mellansverige:

Rapport från partistyrelsen Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 24 maj kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Ditt stöd avgörande

Kortedala/Bergsjön Tid: Fredag den 28 maj kl 10.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

V

i har haft en ganska blygsam ökning den här veckan med 3 055 kronor totalt. Veckans resultat innebär att vi nu har nått strax över 22 procent av målet med 17 029 av de 75 000 kronorna som vi vill få in under maj månad.

Rannebergen Tid: Fredag den 28 maj kl 20.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Syd:

Rapport från partistyrelsen Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 24 maj kl 19.00.

Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Redovisningen är dock ojämn då Västerbotten redan har klarat 75 procent av den lokala målsättningen!

Nu får vi hoppas att de som haft tillfället har utnyttjat långhelgen för att ladda på batterierna inför den kommande slutspurten. Stockholm Sydväst har dock varit ute och samlat in 840 kronor till ekonomikampanjen och sålt fyra nya

prenumeratione under helgen! Hittills har 37 personer skaffat en prenumeration på Offensiv under maj månad.

Vi behöver din hjälp! Under maj månad har vi ett förhöjt mål och behöver allt möjligt stöd.

Vartenda öre gör skillnad – många bäckar små!

Skicka ditt bidrag till 123-240 32 85 eller sätt in det på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Stockholm/Haninge: Borås: Årsmöte Alla Stockholmsdistriktets partiföreningar Tid: Onsdag den 26 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 072-524 42 95.

För mer info: rs.boras@socialisterna.org.

Göteborg:

Angered Tid: Onsdag den 26 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Hammarkullen Tid: Torsdag den 27 maj kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorium.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-

platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

STÖD KAMPEN

PRENUMERERA PÅ

OFFENSIV Rättvisepartiet Socialisternas tidning Offensiv är en unik veckotidning som varje vecka rapporterar från kampen vi själva organiserar och är en del av. Vi ger vårt stöd praktiskt och ekonomiskt till de som tar strid.

Att prenumerera på Offensiv är det absolut bästa sättet att stödja det socialistiska gräsrotsmotståndet, såväl lokalt som på riksplanet och internationellt.

Coronakrisen har bara blixtbelyst hur kapitalismen har misslyckats med att tillgodose alla de behov som arbetare och ungdomar har, samtidigt som banker och storföretag har fått över 1 000 miljarder kronor av regeringen i stöd, subventioner och garantier. Topparna har fått gå före i vaccinationsköer, medan äldre och riskgrupper fått vänta på sin första dos.

Det behövs en motpol – en motpol som RS och Offensiv är med och bygger tillsammans med andra som kämpar.

Nu behöver vi allt stöd vi kan få av dem som tycker att vi gör ett bra jobb och har bra idéer.

För bara 60 kronor i månaden, eller 100 kronor per månad i stödpris, kan du prenumerera och ge oss det stöd som vårt arbete är helt beroende av för att fortsätta. Målet är 500 nya långa prenumerationer till Offensiv fram till den sista juni.

Skicka mejl till prenumerant@socialisterna.org eller ring 08-605 94 00 för att teckna din prenumeration. Du kan också fylla i en talong på vår hemsida socialisterna.org; klicka på fliken Offensiv och sedan på ”prenumerera på Offensiv”.

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.