14 oktober 2021 / # 1 472 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor
Stoppa
socialisterna.org
Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning
@offensiv RattvisepartietSocialisterna
KAMPANJ
skövlingen
Ett bostadsvrål med kampfokus
3 11
Rädda skogen
14
Efter pandemin: Hur mår kulturlivet?
Ett cementerat blåbrunt block
Under pandemikrisen blev de blåbruna ett allt mer cementerat block och i SVT Agendas partiledardebatt i söndags framträdde de blåbrunas företrädare som re-
presentanter för ett och samma högerparti – vilket även deras skuggbudgetar ger ett tydligt besked om.
– läs mer på sid 2
Foto: Nicklas Wijkmark
– läs mer på sid 4
16
Få vårdplatser ger många dödsfall
Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag! Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50
Posttidning A
USA: 660 protester för rätten till abort
OFFENSIVS STÅNDPUNKT
14 OKTOBER 2021 # 1 472
2
Foto: Per Pettersson, Kristdemokraterna, Fredrik Wennerlund, Magnus Fröderberg
SD SÄTTER TONEN I CEMENTERAT
BLÅBRUNT BLOCK U nder pandemikrisen blev de blåbruna ett allt mer cementerat block och i SVT Agendas partiledardebatt i söndags framträdde de blåbrunas företrädare som representanter för ett och samma högerparti. ”Inte bara de konkreta förslagen, (utan även) partiledarnas hela kroppsspråk vittnade om att Jimmie Åkesson nu definitivt är en i gänget”, skrev SVT:s inrikespolitisk kommentator Mats Knutsson efter partiledardebatten som hade föregåtts av att de fyra blåbruna partierna – Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna – i en gemensam artikel på DN Debatt hade krävt mer och hårdare batongpolitik i form av nya undantagslagar och visitationszoner. De blåbruna partiernas skuggbudgetar ger också besked om ett cementerat högerblock. Det är graden av nedskärningar och på vilka områden som skiljer. Medan M, KD och L siktar in sig på socialförsäkringarna vill SD göra de största nedskärningarna på miljö- och naturvård samt biståndet.
Hela 9,6 miljarder kronor vill Liberalerna ”spara” på sjukförsäkringen; partiet föreslår bland annat en ytterligare karensdag. L, KD och M, men även Centern, kräver också att den så kallade stupstocken i sjukförsäkringen återinförs. Alla regeringar som har styrt sedan början av 1990-talet har gjort nedskärningar i socialförsäkringarna samt låtit ”hårdare tag” genomsyra bedömningen. Det har pressat ned socialför-
säkringarnas kostnader som andel av BNP till rekordlåga nivåer. År 2019 hade andelen sjunkit till 4,4 procent av BNP (den lägsta på 40 år), vilket kan jämföras med att den var på nästan 10 procent under början av 1990-talet. Socialförsäkringarnas kostnader som andel av BNP ökade visserligen ifjol som en tillfällig följd av pandemin. Utgångspunkten för de blåbruna är dock att villkoren och ersättningarna i socialförsäkringen ska tillbaka till tiden innan pandemin. En del av högerns förslag går ännu längre.
Allt fler ska tvingas att ta ett låglönejobb. Det nya jobbskatteavdraget som högeroppositionens skuggbudgetar föreslår ska främst betalas av arbetslösa och sjuka. Den moderata skuggbudgeten innebär exempelvis att ”ersättningarna från a-kassan ska återföras till nivåerna som gällde före coronapandemin med ett tak på maximalt 910 kronor om dagen de första hundra dagarna och därefter 680 kronor, vilket är lägre än de 760 kronor som gällde tidigare. Antalet ersättningsdagar minskas dessutom till högst 265” (Arbetsvärlden den 6 oktober). Moderaterna vill också att det sätts ett ”bidragstak” för hushållen som inte får överstiga 75 procent av lägstalönerna, vilket innebär att hushåll tvingas försöka överleva på 15 000-16 000 kronor i månaden.
KD föreslår dessutom att ersättningen i a-kassan konjunkturanpassas, det vill säga om arbetslösheten sjunker minskar ersättningen. De sänkta ersättningsnivåerna och de ”hårdare tagen” ska enligt högern öka ”viljan att ta ett låglönejobb”, vilket KD skriver rakt ut i sin skuggbudget. Sverigedemokraterna och Moderaterna kräver båda att invandrare ”gradvist ska kvalificera sig in i välfärden”. Det är sannolikt bara en tidsfråga innan samtliga blåbruna partier instämmer i Sverigedemokraternas krav på att alla välfärdstjänster ska knytas till medborgarskap. Alla de blåbruna partierna vill genomföra en ännu kraftigare upprustning av militären än regeringens och kräver att Sverige går med i Nato. De blåbruna förenas även i sitt försvar av vinster i välfärden, att privata företag ska tillåtas plundra välfärden, sin antifackliga hållning och attacker på public service. Januariavtalet och S-MP-regeringens högerpolitik spelade de blåbruna i händerna. Den officiella debatten och politiken flyttades än mer till höger. Kampen mot marknadshyra satte dock de sociala frågorna på den politiska dagordningen och visade att det går att vinna mot högerpolitiken . Ska det blåbruna hotet slås tillbaka måste kampen och de sociala rörelserna återerövra marken, vilket inte minst kräver att facken sätts på stridsfot och tar kamp för arbetarpolitik istället för att underordna sig Socialdemokraterna. ■
MILJARDÄR PÅ SLAVVILLKOR
A
ntalet individer i Sverige som blir miljardärer på digitala affärer och teknik ökar snabbare än någonsin. Under förra året tillkom ytterligare 23 så kallade teknikmiljardärer, den snabbaste ökningen någonsin. Totalt sitter de nu 81 teknikmiljardärerna på drygt 430 miljarder kronor, vilket är 40 procent mer än ifjol. Det är dryga 100 miljarder kronor mer än vad skolan (grund- och gymnasieskola, förskola, fritidshem, annan pedagogisk verksamhet, och kommunal vuxenutbildning) kostar i Sverige under ett år. Bakom den explosiva ökningen står inte minst e-handelns raketartade utveckling, särskilt under pandemin. Ett av de företag som har ökat sin försäljning snabbt är nätapoteket Apotea, som grundades och leds av Pär Svärdson, som också kan titulera sig miljardär. Förra året utsågs Pär Svärdson till ”årets entreprenör” i Sverige, och samma år kom han tvåa i det globala kapitalistiska jippot EY World Entrepreneur Of The Year (världsmästerskapen i entreprenörskap).
S
amtidigt som Svärdson kröntes till årets entreprenörskung berättade anställda på Apoteas jättelager Morgongåva utanför Uppsala i Dagens ETC om fruktansvärda arbetsvillkor, övervakning, kollektiv bestraffning och sexuella trakasserier. ”Varje gång det börjar en ny tjej måste vi andra tjejer varna henne om vilka kläder hon ska undvika för att inte bli sexuellt trakasserad”, vittnade en anställd till Dagens ETC . Andra vittnade om så pressade villkor att de blev utbrända: ”Det började med att jag var så slut på väg hem ifrån jobbet och grät dagligen i bilen. Jag började få ont i magen av all stress, kunde inte längre äta lunchen för jag var så stressad. Till slut fick jag problem med andningen och fick diagnosen utmattningssyndrom samt depression på grund av jobbet”. Apoteas svar var det förväntade. ”Vissa brister” erkändes, inget konkret om vilka, för att sedan lova ett ”åtgärdsprogram”. Drygt ett halvår (i juli i år) senare ålade Arbetsmiljöverket, efter att sent omsider ha funnit allvarliga brister i Apoteas arbetsmiljöarbete, bolaget att betala vite på 50 000 kronor om inte åtgärder vidtogs innan sista september i år. Och i augusti stämde fackförbundet Unionen Apotea för brott mot kollektivavtalet och krävde ett skadestånd på en halv miljon kronor för felaktigt utbetalda ersättningar till tolv anställda. Avregleringen av apoteksmarknaden födde bolag som Apotea, som snabbt blev Sveriges Amazon. • Förstatliga apoteken, utan ett öre i kompensation till Svärdson och hans gelikar. ■
En SD-tjänsteman har föga förvånande avslöjats med att ha nära samröre med en högerextrem vit makt-rörelse, ”Det fria Sverige”, en hatgrupp bildad av personer från de två nazistiska grupperna NMR och Svenskarnas parti. SD lägger locket på och uppmanar mannen att inte uttala sig. SD – så brunt det kan bli (expo.se 12/10).
Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2021 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447
KAMPANJ
14 OKTOBER 2021 # 1 472
3
Nej till marknadshyra deltog på Bostadsvrålet den 9-10 oktober där viktiga erfarenheter och lärdomar utbyttes.
Seminariehelgen Bostadsvrålet den 9-10 oktober präglades av hyreskampen. Med överblick från historiska, internationella, lokala och pågående rörelser drogs viktiga lärdomar. ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org
H
annes Rolf, forskare vid Institutet för bostads- och urbanforskning i Uppsala universitet, lyfte delar av Hyresgästföreningens mer militanta historia. Metoder som användes tidigare, till exempel på 1920- och 1930-talet men även på 1970-talet, var massmöten, demonstrationer, manifestationer, flygbladsutdelningar, politisk teater, tidningsutgivning, hyresstrejker, blockader och massuppsägningar. Ilhan Kellecioglu, även han anställd på Uppsala universitet men också aktivist från Ort till Ort och kampanjen Hembla-helvetet, hade flera punkter under helgen. Snart kommer hans forskningsrapport
Vi för ut budskapet att kamp lönar sig. om riskkapitalbolaget Hembla som han själv är hyresgäst hos. Uppdrag Granskning kommer att sända ett program om Hembla den 10 november. Under två års tid har hyresgästerna organiserat sig. I ”Flagga gult”-kampanjen var det tydligt att det fanns fler som flaggade gult mot vräkningar under pandemin i Hemblas hus
än i Svenska Bostäder i Husby. Företaget har mycket övervakning i sina fastigheter och boendemiljön är mer ogästvänlig. Det är svårt att komma i kontakt med Hemblas kundtjänst och framför allt konceptrenoveras tomställda lägenheter med höga hyreshöjningar som följd. Nu kräver hyresgästerna att Hembla kommunaliseras, något som de även har tagit upp med den rödgröna oppositionen som lovat att göra det till en valfråga. Kampanjen Hembla-helvetet anordnar gårdsfikor regelbundet, ringer och pratar med hyresgäster, hjälper till att göra felanmälningar på rätt sätt och ordnar möten 2-3 gånger per vecka. Ilhan framhöll att vanliga protester överhuvudtaget inte biter på företaget, utan man måste ta frågorna till hyresnämnden. Undertecknad talade om kampanjen Nej till marknadshyra. Den historiska delsegern mot marknadshyra i nyproduktion var viktigt för att företagslobbyns försök att öppna dörren för ren marknadshyra stängdes. Vi för ut budskapet att kamp lönar sig överhuvudtaget och för att bostadsfrågan för första gången fick den centrala platsen i politiken den behöver ha. Det var viktigt att vi efter som-
maren tog kampen vidare till 18 september och nu vidare till valåret – för en social bostadspolitik. Det krävs en bred allmän politisk rörelse, som på 1970-talet där inte bara hyresstrejker, utan även arbetarstrejker, var vanligare tillsammans med massradikalisering som folkrörelser mot krig, för kvinnors rättigheter, välfärdsbygge med mera. På Nej till marknadshyras utvärderingsmöte, en del av Bostadsvrålet, fanns även där många intressanta inlägg. Elsa-Lena Åström från Alingsås uppmanade alla lokalgrupper att skicka in mer rapporter så att rörelsens bredd synliggörs. Eva Fee, i styrelsen för Hyresgästföreningen Södermalm, benade ut begreppen när det gäller det nya hotet – Stockholmshyra: – Istället för att driva politisk
kamp för att återställa bruksvärdessystemet till vad det var tänkt för – att hålla hyrorna nere – ägnar Hyresgästföreningen en stor del av sin kraft till att försöka systematisera hyrorna. Man försöker förhandla fram ett poängsystem med hundratals variabler som påstås avspegla hyresgästernas värderingar och skapa rättvisa och transparens. Men det är dömt att misslyckas. Hon gav exempel från Björn Alfredssons statistik över den systematiska hyressättningen i Malmö som visar att under åren 2005 till 2015 var den genomsnittliga hyreshöjningen, ovanpå de förhandlade hyrorna, 15 procent till följd av systematiseringen med ungefär lika stora ökningar i ytterstad som innerstad. En av arrangörerna för Bostadsvrålet, Mahasti Hashemieh, är också
hyresförhandlare och var aktiv i den öppna efterdiskussionen på seminariet. Det är viktigt att som lokal hyresgästförening ligga på om underhållet, felanmäla och få Hyresgästföreningen att driva fall som kan ge en pengar tillbaka eller sänkt hyra. 30 procent av hyresintäkterna ska gå till löpande underhåll, men detta slarvar företagen med. Istället uppstår en underhållsskuld som företagen låter ingå när det är dags för totalrenoveringar och därmed lägger på hyresgästerna att betala för genom kraftigt höjda hyror. Summa summarum gav Bostadsvrålet en rad uppslag för den fortsatta kampen och fungerade även detta år som en viktig mötesplats och kunskapsbank för bostadsaktiva. ■
NÄTVERK – organisationer & enskilda: 88 ”organisationer” // 34 HGF eller LH // 18 rent politiska.
GLOBALA: föreläsning Tyskland, föreläsning internationell utblick, solidaritetsutbytet med Berlin.
POLITIK: 2 plattformar // 2 öppna brev // 4 större debattartiklar // 2 större namninsamlingar.
AKTION: intrång Morgan Johanssons presskonferens // blixtaktion 16 juni // Folkets Missnöje 21 juni.
Under Bostadsvrålet presenterades en summering av kampanjen Nej till marknadshyra:
KUNSKAP: 1 utbildningshäfte i starten // miniföreläsningar på stormöten.
KAMPANJ – kamp – demonstrationer: 3 stora protestdagar // 18 april // 3-5 juni // 1 -18 september. Över 200 manifestationer.
LOKALA: organiseringen lokalt – ett nätverk av nätverk. 160 protester den 18 april i 32 kommuner.
SAMORDNING: 26 mejl-utskick // 10 stormöten // samordningsgrupp. PERSPEKTIV: siktet först 18 april, därefter 18 september och nu valåret.
Foto: Natalia Medina
Ett givande bostadsvrål
INRIKES
14 OKTOBER 2021 # 1 472
4
Ändå fortsätter den ”gröna” regeringen bluffen och arbetar intensivt med att möjliggöra för storföretagen att fortsätta maximera sina vinster genom kalavverkningar. Sveriges utsläppssiffror fuskas det med på flera sätt; till exempel att Sveriges utsläpp i andra länder inte räknas in och att skogsbrukets utsläpp inom Sverige inte räknas in. Enligt den officiella statistiken har de svenska koldioxidutsläppen minskat med nästan 30 procent sedan 1990. Det stämmer helt enkelt inte, då regeringen bara räknar in den fossila delen av koldioxidutsläppen: ”En koldioxidmolekyl från ett träd som bränns har lika stor påverkan på atmosfären som en från olja, ändå klassas utsläpp från träförbränning som koldioxidneutralt”, skrev DN:s reportrar i artikeln ”Så försvann en sjättedel av Sveriges utsläpp från statistiken”.
Regeringens falska miljöpolitik avklädd
När Sveriges miljö- och klimatminister Per Bolund, Miljöpartiet, åkte till miljöministerrådets möte i Luxemburg nyligen var det för att bromsa, bromsa, bromsa. Mest påtagligt var att den svenska regeringen absolut inte vill ha ”bindande mål” för Sverige på målet att öka de naturliga kollagren, det vill säga minska avverkningarna i den svenska skogen. MATTIAS BERNHARDSSON
mattias.bernhardsson@socialisterna.org
T
idigare i år krävde statsminister Stefan Löfven, Socialdemokraterna, i ett brev till EU-kommissionen att alla referenser till ”naturnära skogsbruk” (istället för kalavverkningar) skulle strykas ur kommissionens förslag om vilka investeringar som skulle få kallas hållbara. ”Vi vill att konceptet raderas”, skrev statsministern. Nu försöker Skogsstyrelsen – myndigheten som ansvarar för tillsynen över skogsbruket och att Miljöbalken följs – ”lösa problemet” genom att hitta på en ny och egen definition av begreppet ”hyggesfritt”, där kalhyggen på 2 500 kvadratmeter ska kunna ingå (!). Och i måndags avslöjade DN nästa skandal: att Skogsstyrelsen försökt mörka sina egna tjänstemäns larmrapport om att de mest
skyddsvärda skogarna nu avverkas i snabb takt. Regeringens budskap är tydligt: ”Vi pratar gärna om klimatet i fina tal, men rör inte våra kalhyggen”. Hur kan det komma sig? Svaret är att regeringens hela klimatpolitik har byggts upp kring lögnen om att biobränslen (att elda framför allt skog för energi) är det bästa alternativet till fossila bränslen (att förbränna olja). Skogen har framställts som en närmast oändlig resurs som tillsammans med en hänsynslös utbyggnad av vindkraftskomplex ska möjliggöra en massiv ökning av energiproduktionen på kapitalets villkor, snarare än att minska utsläppen på miljöns villkor. Detta trots att en fjärdedel av Sve-
Foto: CC0
Den svenska skogspolitiken är skadlig för klimatet och den biologiska mångfalden. Den går kapitalets ärenden.
Som Rättvisepartiet Socialisterna tidigare har kritiserat är också en stor del av Sveriges utsläppsminskningar fiktiva minskningar som beräknats utifrån projekt i utlandet, så kallad ”klimatkompensation” för att få fortsätta släppa ut mer hemmavid. Storföretagen som släpper ut har tjänat enorma summor på regeringens fredning av biomassautsläpp: ”Om de svenska biogena utsläppen istället skulle ha omfattats av svensk koldioxidskatt skulle skatteintäkten motsvara nästan 58 miljarder kronor. Till det kommer dagens befrielse från energiskatten – som uppgår till ungefär fyra miljarder varje år bara på uppvärmningssidan – och direkta stöd inom ramen för projektet ’Klimatklivet’ på omkring en miljard kronor mellan 2018 och 2020”, skriver DN. Regeringen försöker till varje pris upprätthålla bilden av det hållbara skogsbruket i Sverige och flera gånger ertappas ministrar med lögner. Som när landsbygdsministern
riges utsläpp av växthusgaser kommer från marken på kalhyggen enligt forskare vid LUCCI, Lunds universitet (studier av växelverkan mellan kolets kretslopp och klimatet). Viltekologen Jon Anderssons unika kartläggning av tillståndet i skogen från 2016 visade att hela 60 procent av den svenska skogen hade utsatts för kalhuggning och att om avverkningen fortsätter i samma takt finns inga ursprungliga skogar kvar om tjugo år, förutom i redan skyddade områden. Sedan dess har avverkningstakten fortsatt att öka, med 3,3 procent från 2016 till 2020. Skogsstyrelsens prognos är att avverkningarna fortsätter att öka med ytterligare 3 procent under 2021. Propagandan om att Sverige ”aldrig haft så mycket skog” ekar lika tomt som djurlivet i de virkesåkrar som idag räknas som ”skog” och ”kolsänkor”.
Jennie Nilsson (S) tillbakavisade att skog eldades upp för att bli energi: ”Det gör vi inte i Sverige, utan vi plockar ut virke som man exempelvis kan bygga i trä med så att du har ett långsiktigt bindande av koldioxid – det är viktigt. Restprodukterna blir till bioenergi.” Men enligt siffror från Naturvårdsverket, som DN begärde ut, står virke bara för cirka 22 procent av skogsuttaget medan bioenergin står för hela cirka 50 procent och papper och pappersmassa cirka 25 procent.
Det svenska fusket med utsläppsstatistiken har ifrågasatts av allt fler forskare, och regeringens lögner om att det svenska skogsbruket är ”klimatneutralt” har sågats med fotknölarna, exempelvis i väldigt avslöjande artikelserier av såväl tidningen ETC som DN.
En av allt fler organisationer som nu varnar för illusioner i biobränslen är European Academies’ Science Advisory Council, EASAC, en sammanslutning av Europas vetenskapliga akademier. EASAC har studerat den ökade användningen av biobränslen i värmekraftverk och fann
att biobränslen faktiskt ger större utsläpp än kolet. Det handlar inte om att regeringen är oinformerade. De valde den klimatpolitik som de kunde göra tillsammans med de största utsläpparna; en sorts ”win-win” där regeringen kan uppvisa minskade utsläpp och industrin kunde fortsätta maximera sina vinster med fortsatta exploateringar, fast med en magisk grön stämpel. I ett sammanhang av ekonomisk brottslighet skulle detta ha kallats ”pengatvätt”. Regeringen tvättar kapitalisternas utsläpp till utsläppsminskningar. Regeringen lovar att stå för 50 procent av industrins ”gröna investeringar” och industrin lägger om från fossil förbränning till biobränsle. Tanken på att vi kan exploatera oss ur klimatkrisen är tragiskt falsk. Det är också populism, att äta kakan och ha den kvar. Det är kapitalet och deras storföretag som har försett regeringen med alla argument, som tragiskt nog sipprat ned även i delar av klimatrörelsen och i ledningen för såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet. Att 75 procent av den avverkade skogen går till kortlivade produkter som är ersättningsbara med exempelvis rörflen och hampa visar vad som är möjligt. Rörflen och hampa ger tre till fyra gånger mer pappersmassa per hektar än från skog och kan skördas efter några månader respektive år istället för en gång på 100 år. En sådan omställning skulle skapa verkliga gröna jobb, hjälpa till att hålla det igenväxande kulturlandsskapet öppet, möjliggöra att undanta alla biologiskt värdefulla skogar från skogsbruk helt och att övergå till hyggesfria skogsbruksmetoder i de resterande skogarna. Hyggesfritt skogsbruk skulle också innebära att en mycket större del av skogsproduktionen faktiskt skulle gå till virke, som binder kol.
Tanken på att vi kan exploatera oss ur klimatkrisen är tragiskt falsk. Det är dags att ställa om klimatpolitiken. Först och främst måste kolet stanna i marken – men också de flesta träd, mineraler och alla marklager. Kapitalismens slöseri med energi, naturresurser, ekonomiska och mänskliga resurser måste stoppas. Ekonomin måste planeras och ställas under demokratisk kontroll så att vi på bästa sätt kan hushålla och ställa om till produktion som inte bara är fossilfri, men också cirkulär. Kortsiktiga och ej hållbara jobb måste ersättas av nya jobb inom återvinning, återbruk, hållbart skogsbruk med mera. De stora rikedomar ett fåtal utsläppare och storföretag lagt beslag på i privata fickor kan om de används rätt istället användas för att stoppa klimatkrisen och för att utplåna de klyftor och fattigdom som följt i dess spår. ■
14 OKTOBER 2021 # 1 472
I korthet
Jubelscener när demonstranterna nås av beskedet om att överklagan gick igenom och gruvprojektet för tillfället stoppas.
5
”Inte lönsamt” att bygga ut bredband
I
Repparfjorden Kampen mot Nussirgruvan i Hammerfest kommun, vid Repparfjorden/Riehppovuotna, har nått en delseger. Gruvplanerna är för tillfället stoppade av kommunen och protestlägret som har drivits av aktivister har nu plockats ner. Men ännu är inte slaget vunnet om koppargruvan och avfallsdumpning i fjorden. RAYMOND STOKKI
rs.lulea@socialisterna.org
O
ffensiv har tidigare rapporterat om gruvbolaget Nussirs planer på en koppargruva, samt att den norska regeringen 2019 godkände att avfall från gruvan ska få dumpas ner i Repparfjorden, en av landets nationella laxfjordar. De huvudsakliga argumenten mot gruvplanerna har gällt risker för beståndet av torsk och lax samt renbetet. Därtill kommer så klart att allt liv i fjorden skulle påverkas av dels föroreningar, dels påverkan av bottensediment.
Tillståndet som lämnades 2018 tog, enligt kommunen, inte hänsyn till biologisk mångfald i området och därför stoppas planerna för att kunna utreda saken vidare. Till NRK har kommunen sagt att om det grävs eller sprängs finns det inte längre någon mångfald att utreda; därför stoppas bolaget. I 100 dagar hölls protestlägret vid liv, från den 23 juni till 1 oktober, för att möjliggöra blockader och övervakning av området. Anläggningsarbetet för gruvan har försökt
I 100 dagar hölls protestlägret vid liv för att möjliggöra blockader och övervakning av området. Nytt är frågan om den biologiska mångfalden. Aktivister från organisationen Stopp Nussir-gruva – Redd Repparfjorden, Naturvernforbundet, Natur og Ungdom och Vest-Finnmark Jeger- og Fiskerforening lämnade in en överklagan till Hammerfest kommun. Kommunen beslutade att tillfälligt stoppa all aktivitet som kan innebära att gruvbolaget gräver eller spränger på platsen.
starta grävandet tre gånger under sommaren, men har i samtliga fall stoppats av aktivister som har blockerat maskinerna. Lägret har fram till att överklagan gick igenom sett till att arbetet med gruvan inte har kunnat påbörjas. Enligt kampanjsidan REDD Repparfjorden har 350 personer arbetat med att se till att lägret har hållits igång, över 3 000 personer har besökt lägret, och flertalet artister
har bidragit med allt från konserter till plakat. Rörelsen för att rädda fjorden har uttalat att det endast är en delseger och att de slipper hålla igång lägret de kommande månaderna, men att tiden kommer att användas till att göra politiska påtryckningar på den nytillträdda regeringen för att rädda fjorden och renskötseln. En annan svacka för företaget Nussir ASA är att de i slutet av augusti förlorade sitt kontrakt med Aurubis, ett stort kopparföretag som hade för avsikt att köpa den koppar som tas upp vid Repparfjorden. Kontraktet var värt omkring 10 miljarder norska kronor. Nussirgruvan har argumenterat för kopparbrytningen bland annat genom att uttala att gruvbrytningen skulle vara koldioxidneutral. Det är så klart inte enbart koldioxidutsläpp som är problematiska med nya gruvor, men exempel från Sverige visar hur stålindustrin knappt minskar i utsläpp, där LKAB och SSAB är i toppen av utsläppsbovarna. Gruvbrytning måste ske i samklang med natur, människor och klimat. Vissa metaller kan behövas för klimatsatsningar, men följden kan inte vara utsläpp av växthusgaser, tungmetaller, dränering av grundvatten, dödandet av rödlistade arter eller habitat och förödelse för den biologiska mångfalden. Vi kan inte ha en ohejdbar tillväxt; industrins exploatering av naturen och kulturella resurser måste stoppas. Det krävs en samhällelig planering utifrån behoven. ■
Foto: Marija Kanavin
Delseger för
nternet I stora delar av landets glesbygd är det dålig tillgång på bredbandet. Utbyggnaden går inte fort nog, och regeringens bredbandsstrategi om att hela landet till och med 2025 bör ha tillgång till snabbt bredband kommer inte att nås. En tredjedel av regionerna uppger till Ekot den 11 oktober att man inte når det målet, då det inte är ”lönsamt nog” för privata operatörer att bygga ut i svårtillgängliga delar av landet. – Vi kommer inte att nå målet. Och det är ju för att vi har nått till en gräns där det blir för dyrt, helt enkelt, säger Region Västerbottens bredbandskoordinator Eva-Marie Marklund till Ekot, som tillägger att de offentliga stöd till utbyggnad som har presenterats hittills är otillräckliga.
Stark kritik mot uppsplittrad transvård
H
btq+ Nästan all transvård i landet kommer att centraliseras till tre specialistmottagningar, efter beslut från Socialstyrelsen. Nu lyfts kritik mot att en för liten andel av vården finns på andra ställen, särskilt i norra Sverige. En namninsamling som Hannes Olofsson i Kiruna har startat har på kort tid fått över 3 000 underskrifter. Hannes har fått vård på universitetssjukhuset i Umeå som med förslaget försvinner, rapporterar Sveriges Radio (SR) den 11 oktober. – Fruktansvärt om det blir så. Redan 120 mil till Umeå är orimligt långt för att få den hjälp man behöver. Om Stockholm blir närmast är det helt ofattbart, säger Hannes till SR.
Antisemitism vanligt i sociala medier
H
ot och hat En ny kartläggning som Totalförsvarets forskningsinstitut har genomfört visar att omkring 25 procent av alla inlägg om judar innehöll antisemitiska stereotyper. Det är inlägg som på olika sätt är negativa gentemot judar eller har antisemitiska budskap. Enligt forskningsledare Lisa Kaati har ”plattformar med en begränsad moderering en mycket högre andel antisemitiska budskap”.
Nya turer kring delade turer
A
rbetsmiljö I Bollnäs har protesterna och missnöjet vuxit mot kommunens planer på att införa så kallade robotscheman för alla anställda i vård och omsorg; autoscheman som tas fram av ett program utifrån verksamhetens behov. Det leder till att personalen kommer att få minst två delade turer per vecka, istället för nuvarande system med önskescheman. Därför har 400 av de totalt 600 anställda skrivit under en protestlista och överlämnat till kommunen, rapporterar Kommunalarbetaren (KA) den 7 oktober. En av undertecknarna till protestlistan, undersköterskan Maria Jacobsson i Arbrå hemtjänst, berättar för KA att: – Största oron är för hur man ska få till sin fritid, kunna släppa jobbet och återhämta sig. Om vi ska ha två delade turer på en rad är jag orolig över att vi ska vara så trötta att vi inte ser om vårdtagarna har otydliga tecken på hjärtinfarkt.
Svidande skolkritik mot Sala kommun
R
ädda skolan Efter en katastrofal skolsammanslagning, där stödpersonal och speciallärare har försvunnit och klasstorlekarna ökat, tillsammans med brist på resurser, dåliga resultat som inte följs upp och stora brister i trygghet och arbetsro för studenterna, har nu Skolinspektionen gett tre ålägganden till Sala kommun. Det skriver Skolvärlden den 8 oktober. – Det känns som ett gigantiskt experiment som personal och fack var emot redan från början. Det självklara svaret [på varför situationen är som den är] är att det är brist på resurser i skolan, pengabrist. Men riktigt dåligt blev det när huvudmannen bestämde sig för att slå ihop de båda högstadierna i januari 2019. De sa att det skulle bli mer likvärdigt, men jag tror det var för att spara resurser. Sedan dess har skolan haft fem rektorer, det blev en för stor organisation. Men visst, skolorna har blivit likvärdiga i den bemärkelsen att de blev lika dåliga, berättar LR:s ordförande i Sala, Åsa Haga Eriksson, för Skolvärlden. ■
INRIKES
14 OKTOBER 2021 # 1 472
6
Kvinnors inkomster faller skarpt när de blir föräldrar
T
CO presenterade nyligen en rapport om löneskillnader mellan män och kvinnor sedan de fått barn. Den visar att kvinnors löner minskar snabbare och kraftigare än mäns efter ett barns födelse och löneglappet består i många år. Man har tittat på ett antal parametrar som eventuellt skulle kunna förklara skillnaden. De är yrke, medelinkomst och föräldrarnas ålder. Man fann att inkomsteffekten av barnets födelse blev densamma oavsett vem av föräldrarna som tjänar mest eller om de tjänar lika mycket. Tjänar föräldrarna lika mycket innan födseln uppstår ett löneglapp efter den som består i minst nio år. För lärare är lönekurvorna i stort sett parallella efter cirka 8 år med kvinnorna något under, även om de tjänade mer innan barnet föddes. För alla redovisade yrken (10 totalt) blir det en dipp i lönekurvan för båda föräldrarna, med en kraftigare dipp för kvinnor. Rapporten försöker förklara skillnaderna. Den pekar på att kvinnor tar ut en större del av föräldraledigheten än män och oftare arbetar deltid under småbarnsåren. Kvinnor tar alltså ett större ansvar för barnen, helt i linje med samhällets förväntningar. TCO:s slutsats blir individuell, att män och kvinnor måste anpassa arbetslivet efter föräldraskapet i lika stor omfattning. Antalet arbetade timmar behöver vara lika. Rapporten tar också upp några generella faktorer. En är att normer på arbetsplatserna styr hur lång föräldraledighet respektive förälder tar ut. En annan är att arbetsgivarna har ansvar för vilka normer som gäller och måste skapa ett föräldravänligt arbetsliv. TCO vill också se en tredelning av föräldraförsäkringen så att en tredjedel av försäkringen får tas ut av vardera föräldern och att föräldrarna fritt får välja hur man ska disponera den sista tredjedelen. Under en livscykel tjänar kvinnor mindre än män och vi vet att nuvarande pensionssystem beräknas på livslönen. Inkomstskillnader mellan könen som uppstod i trettioårsåldern kvarstår livet ut. Det är ett samhällsproblem och inte ett individuellt problem. ■ Sigbritt Herbert
RS ställer fackliga krav
på kommunala bolag
S
ocialdemokraternas förvandling till ett borgerligt parti syns inte bara i nedskärningar och privatiseringar i de kommuner där de styr. Även i de kommunala bolagen styrs verksamhet för att maximera vinst, medan till exempel fackliga rättigheter och klimatåtgärder får stå tillbaka. – Våra förslag om stärkta fackliga rättigheter och klimatåtgärder i ägardirektiven till de kommunala bolagen har konsekvent avslagits av S tillsammans med SD och de traditionella borgerliga partierna, säger Jonas Brännberg, vikarierande gruppledare för Rättvisepartiet Socialisterna (RS) i Luleå kommunfullmäktige.
Starka fackliga rättigheter är en fråga om vettiga villkor för de som arbetar, inklusive säkerhet på jobbet. Det går inte en vecka utan att vi får höra talas om fusk, bedrägerier och anställda som jobbar med orimliga och farliga villkor. Det dör i snitt en person varannan vecka i jobbet. Privatiseringar, outsourcing med oändliga underleverantörskedjor och bemanningsföretag är några faktorer. Dessa hänger i sin tur ihop med korta, osäkra anställningar som klart ökar risken för olyckor och död.
– För att så långt det är möjligt undvika problem av detta slag borde Luleå kommun se till att både de egna bolagen förstås, men även deras leverantörer, har rimliga villkor. Säkerhet, arbetstider och löner ska inte vara sådant man tummar på, vare sig i samhället i stort eller det kommunen ansvarar för, säger Robert Lundqvist, kommunfullmäktigeledamot för RS.
Offensiv har tidigare skrivit om attacker på fackliga rättigheter i bolag ägda av kommunen, såsom Lumire (före detta Luleå Renhållning) och stuveribolaget Shorelink. Därför lade vi på senaste kommunfullmäktige följande ändringsförslag i ägardirektiven till de kommunala bolagen: ”Företag som ägs av Luleå kommun ska verka för god arbetsmiljö och starka rättigheter för de anställda. Därför ger Luleå kommun följande ägardirektiv: Kommunala bolag ska teckna kollektivavtal för sin bransch/branscher, och kräva kollektivavtal för underleverantörer. Kommunala bolags företagspolicy ska inkludera att bolaget ska underlätta facklig organisering på arbetsplatsen. Kommunala bolag ska bedriva sin
verksamhet till så stor omfattning som möjligt i egen regi. Kommunala bolag ska sträva efter att minimera tillfälliga anställningar till förmån för tillsvidareanställningar.” – Att Socialdemokraterna avslog sådana grundläggande förslag är väldigt avslöjande, säger Robert Lundqvist, och fortsätter: – Rättvisepartet Socialisterna föreslog även att lokaltrafikens fordonsflotta ska vara fossilfri inom fem år, men kommunledningen vill vänta till 2030 av ekonomiska skäl – en tid som vi inte har. Även förslag från Vänsterpartiet som vi också stödde om att Luleå Energi ska installera solpaneler på kommunala byggnader avslogs. – Hur kommunens bolag styrs avslöjar tydligt vilket perspektiv man har: en företagsägares vinstperspektiv eller behoven hos arbetare, samhället och miljön och klimatet? Rättvisepartiet Socialisterna tar kampen för det senare, och då blir det tydligt att Socialdemokraterna står på andra sidan barrikaderna, tillsammans med Sverigedemokraterna och alla andra högerpartier, avslutar Jonas Brännberg. ■ RS Luleå
Höjd CSN-ränta slår hårdast mot redan utsatta
R
av studiemedlet går till boendekostnader. En ökad ränta skulle inte bara innebära mindre pengar att röra sig med, det skulle även innebära en förlängd utsatthet som låntagare. Samtidigt kan idén om ökade räntor verka avskräckande för många nya studenter och sätta en hårdare barriär mellan de med en låginkomsttagarbakgrund och de med högre utbildning. Tanken är att den ökade räntan ska täcka kostnaderna för regeringens nya omställningsstöd – ett resultat av överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, PTK, Kommunal och IF Metall. Omställningsstödet skulle göra det enklare för personer som redan är etablerade på arbetsmarknaden att studera vidare på högskola. Detta är något som i grunden är positivt, då stödet öppnar upp möjligheterna för många som vill göra den omställningen. Göteborgs
förenade studentkårer kritiserar däremot det faktum att det blir studenter utan någon arbetslivserfarenhet, som generellt sett har osäkra anställningar och inkomster, som ska sponsra de studenter som redan är etablerade på arbetsmarknaden. Jack Vahnberg skriver i en artikel på ETC: ”Höj studiebidraget, så att studiebidraget är lika stort som lånet. Och finansiera omställningsstödet från andra håll än ökad CSN-ränta. Här skulle regeringen kunna satsa på progressivare, genomtänkta skatter. Det hade minskat, istället för ökat, den ekonomiska ojämlikheten.” Unga Socialister anser att det istället för studielån borde vara studielön. Ett omställningsstöd på socialistisk grund skulle innebära att storföretag, banker och de superrika tvingas betala, istället för att de som nu skattefuskar bort pengar och svindlar den offentliga välfärden på pengar. ■ Elin Aydin
Förslaget får hård kritik då det slår mot låginkomsttagare.
Foto: CSN
egeringens förslag på att höja räntan för CSN:s studielån skulle innebära en chockhöjning av räntekostnader för några av Sveriges redan mest utsatta låntagare. Idag ligger räntan på 0,05 procentenheter. Förslaget är att höja räntan till 0,5-0,6 procentenheter. Det skulle alltså innebära en tiofaldig ökning. Den årliga räntekostnaden skulle öka med omkring 1 000-2 000 kronor för de flesta låntagare och återbetalningstiden skulle öka med ett år för de studenter med en skuld på mindre än 200 000 kronor. Räntehöjningen skulle dessutom gälla retroaktivt för alla låntagare sedan 1989. Förslaget har väckt stor kritik, inte minst från Saco, TCO och Sveriges förenade elevkårer. Många studenter upplever svårigheter med att klara sig på CSN:s totala studiemedel då majoriteten
14 OKTOBER 2021 # 1 472
7
Stockholm: ”Rekordbudget” lurar ingen ”Den största hälso- och sjukvårdsbudgeten någonsin”, hävdar de styrande blågröna i Region Stockholm när deras budget presenterades den 5 oktober, som ska beslutas om i regionfullmäktige den 16-17 november. Budgeten är dock en ren högeraffär som ger mer till privata vårdgivare, mindre till behoven och helt enkelt kommer att öka klyftorna i en redan sargad huvudstad. ROBERT BIELECKI
offensiv@socialisterna.org
A
I årtionden har vården i Stockholm satts på svältkur. Det har blivit standard att läsa om saker som ”vårdkris”, ”hotad patientsäkerhet”, ”personalflykt”, med mera. I somras uppgav exempelvis Södersjukhuset (SÖS) att de måste spara 80 miljoner kronor i personalkostnader, motsvarande 102 helårsarbetare. Till DN den 24 juli berättade då specialistläkaren Akil Awad på SÖS att: – Det var stundtals kaosartat på sjukhuset redan innan pandemin, och covidvården har slitit enormt på personalen. Många har redan
och blir än värre trots att regionen samtidigt hade med sig ett rekord överskott på 5,8 miljarder kronor från 2020 in i 2021 bara ytterligare belyser hur den nuvarande politiken inte utgår från behoven. Vid årsskiftet 2021 togs även högkostnadsskyddet på 2 000 kronor för tekniska hjälpmedel bort, samtidigt som avgifterna höjdes för att få hyra tekniska hjälpmedel, vilket skulle ”förstärka inkomsterna” med 60 miljoner kronor – trots miljard överskottet. Det har framför allt slagit mot personer med olika funktionsvariationer som redan har en hårt ansträngd ekonomi. De blågrönas budget för 2022 kommer att öka klyftorna. Ett exempel på det är att besöken till primärvården, vårdcentralerna, kommer att kosta mer. Priset höjs från 200 kronor till 250 kronor, som ska öka intäkterna med 30 miljoner kronor. Det lär ge extra slantar i de många privata vårdbolagens fickor, som har satt i system att ha snabba, korta besök för lättåtgärdade åkommor. Samtidigt kommer fler låginkomsttagare känna att de inte har råd med att uppsöka vården och löper därmed risken att bli allvarligt sjuka. Att lida i onödan – det är högerpolitiken i ett nötskal. Även om de styrande som vanligt och som alltid lyfter fram hur det handlar om ”rekordsatsningar” och att budgeten enligt finansregionrådet tillika sjukvårdsmarodören Irené Svenonius (M) är den ”största hälso- och sjukvårdsbudgeten någonsin” motsvarar den inte behoven. Långt därifrån. Svenonius påstående om att andelen av den ökade vårdskulden som pandemin har orsakat ska vara
Budgeten innebär fortsatt utförsåkning mot privatiseringskaosets, nedskärningspolitikens och eländets avgrund. gått in i väggen – att då få höra om besparingar på personalen känns nästan löjeväckande. Mitti-Stockholm rapporterade också den 28 september att även Danderyds sjukhus har stora underskott på 300 miljoner kronor och därför behöver spara in 336 tjänster de kommande tre åren (!). Att nedskärningarna fortsätter
åtgärdad redan till nästa sommar kan nog inte ens den mest inbitna högerpersonen tro på. Dessutom var vårdskulden enorm redan innan pandemin, även om det är svårt att hitta exakta siffror. Vissa beräkningar säger att vårdskulden totalt sett handlar om tiotusentals patienter i Stockholm allena.
Ingen kan lita på att sjukvårdsmarodören Irené Svenonius (M) presenterar en budget utifrån behoven.
För att beta av en vårdskuld och för att förbättra vårdläget krävs en ökad personaltäthet, fler vårdplatser, en reducering av det extrema arbetstempot, en dialog med vårdpersonalen och -facken kring vilka åtgärder och insatser som krävs, riktade resurser till de faktiska behoven, med mycket mera. Inget av detta finns med i de blågrönas budget. I kollektivtrafikens del av budgeten är det fortsatt sparkar neråt som ska ge investeringar till ”utbyggnaden av kollektivtrafiken”. SL-kortet höjs som planerat till 970 kronor, samtidigt som pendeltågen har dagliga stora förseningar. Jag själv, som är beroende av pendeltåget då jag bor i arbetarförorten Jordbro 1,5 mil söder om Stockholm, har många gånger svurit högt då pendeltågen ännu en gång är försenade på väg till och från jobbet. Det är alldeles uppenbart att det krävs massiva investeringar i en upprustad kollektivtrafik, som dessutom görs avgiftsfri och kraftigt byggs ut så att alla ska kunna få ta del av staden. Ur ett klimatperspektiv är det hjärndött att föreslå något annat. Bara det faktum att en avgiftsfri kollektivtrafik i Stockholm kan finansieras av en skattehöjning som
bara blir en förlustaffär om du tjänar över 60 000 kronor i månaden visar att det är helt möjligt, även inom de nyliberala snäva budgetreglerna. Hade man dessutom sparkat ut de privata utförarna från kollektivtrafikdriften hade ännu mer pengar frigjorts till olika satsningar. Men naturligtvis går de blågrönas budget tvärtemot klimatets, arbetares och samhällets behov även på detta plan. Även de blågröna i Stockholms Stad har presenterat en budget som det ska beslutas om på kommunfullmäktigemötet den 17-18 november. Den har fokus på ”trygghet”, där 460 miljoner kronor satsas. De påstådda trygghetsåtgärderna består bland annat av mer ordningsvakter och övervakningskameror. Verkligt effektiva trygghets- och förebyggande åtgärder skulle som bekant gå direkt emot den förda högerpolitiken: stopp på nedskärningar i välfärden, satsningar på fritidsgårdar och trygghetsvärdar, åtgärder mot krisen i skolan, trångboddhet och våld i hemmet, mer resurser till socialtjänsten, mötes lokaler och sociala sammanhang, med mera. Stadens miljösatsning är dels på cykelbanor (vilket är bra), men
också en storsatsning på elektrifiering av fordon. Det är mindre bra: det behövs åtgärder för att få bort massbilismen som står för en stor andel av utsläppen, vilket även elbilar gör på grund av de ändliga resurser (ädelmetaller av olika slag) som krävs som i sig skapar enorma utsläpp och miljöproblem i framställning och extrahering. Produktionen av de batterier som krävs för elektrifierade fordon är inte heller hållbar på sikt. Klimatfrågan måste ses i sin globala helhet. Ett klimatsmart alternativ i Stockholm vore istället att förbjuda personbilar i innerstaden och utveckla kollektivtrafiken. Bostadsfrågan nämns i svepande drag i budgetförslaget, men saknar tydliga mål. Istället för att bygga bort bostadsbristen med billiga hyresrätter ska det vara fortsatt ”blandat”. De två budgetförslagen innebär fortsatt utförsåkning mot privatiseringskaosets, nedskärningspolitikens och eländets avgrund – klassisk högerpolitik. Mot detta behöver välfärdsarbetare, hyresgäster, klimataktivister och alla av klassamhällets nedtryckta resa sig och påbörja bygget av en mäktig rörelse för upprustning, välfärd och en verkligt grön omställning. ■
Foto: Wikimedia Commons / Frankie Fouganthin
tt såväl sjukvården som kollektivtrafiken får sin budget uppräknad med 3,3 procent motiveras med att de båda kraftigt har påverkats av pandemin, vilket stämmer. Men det motsvarar bara 2,2 miljarder respektive 334 miljoner kronor, vilket ändå innebär nedskärningar och försämringar eftersom budgetar aldrig verkar räkna in kostnads-, pris- och löneökningar. En ”rekordbudget” blir därmed nästan alltid en underskottsbudget. Bara i somras menade regionen själv att det skulle krävas just 2,2 miljarder kronor för att beta av vårdskulden som byggts upp under pandemin. Även om extra pengar har skjutits till märks det snabbt att pengarna som budgeten föreslår inte på när är tillräckligt. Det har även vårdanställda sagt länge: det pratas fint om satsningar, men på golvet bara ökar stressen och pressen, samtidigt som patienterna blir lidande. De andra områdena som regionen har hand om – tandvård, kultur, infrastruktur med mera – får av allt att döma ”effektivisera administrationen”, alltså skära ner.
ANALYS
14 OKTOBER 2021 # 1 472
8
Ungernrevolten 1956: Mot sta I november i år är det 65 år sedan sovjetiska trupper med stöd av hundratals stridsvagnar och stridsflyg krossade Ungernrevolten 1956 – arbetarnas och ungdomens uppror. Massornas uppror var en politisk revolution för att befria landet från den stalinistiska diktaturen och bygga ett demokratiskt och socialistiskt Ungern. PER OLSSON
per.olsson@socialisterna.org
D
en heroiska kampen i Budapest och andra ungerska städer i oktober-november 1956 har för evigt skrivit in sig i historieböckerna. Men särskilt under senare år har många försök gjorts att skriva om historien och ge en förljugen bild av revolten. Ungerns nuvarande premiärminister Viktor Orbán begår kanske de största övergreppet på kampen när han hävdar att den reaktionära och rasistiska regim han leder är ”arvingar till upproret 1956”. Det är svårt att hitta ett mer kränkande och motbjudande uttalande. – Det vi kämpar för är en socialism med öppen och fri debatt och med en regering och partiledning som arbetar med demokratiska metoder. Vi vill kort sagt skapa ett verkligt oberoende demokratiskt Ungern som bygger socialism, svarade ordföranden i Studenternas revolutionskommitté när han fick frågan ”Vad är er målsättning?” i Sture Källbergs ögonvittnesskildring Uppror – Budapest 1956. Det var unga som stod i spetsen för revolten. De första att börja organisera sig och anordna protestmöten var studenter och intellektuella, men de som därefter kom att driva kampen var främst unga arbetare. Redan efter revolutionens första dag – den 23 oktober 1956 – låg det statsbärande ”kommunistiska” partiet i ruiner och den gamla statsmakten var pulveriserad. När den gamla makten föll samman ”skedde ett enastående uppsving av medborgerliga initiativ. Det första som hände på arbetsplatserna var att man bröt upp säkerhetstjänstens skåp och delade ut var och ens dossier. Arbetarråd valdes (...) Revolutions-
sin bok Den ungerska tragedin. I boken säger en vän till honom: – Det är sovjeterna som håller på att bildas, Sándor, de sanna sovjeterna som inte fick möjlighet att överleva i Ryssland. På grundval av revolutionskommittéerna (råden) tog massorna det första steget mot bygget av en socialistisk demokrati. Under de följande dagarna slog beväpnade arbetare och ungdomar tillbaka försöken att med våld krossa upproret. För en kort tid hade vanliga människor makten i Ungern. Men den socialistiska demokrati som började ta form likviderades av de stalinistiska härskarna i Kreml som fruktade att upproret snabbt skulle spridas långt utöver Ungerns gränser. Det var en fruktan som delades av regeringarna i det kapitalistiska Väst. Efter att kapitalister och godsägare hade besegrat den kortlivade socialistiska rådsrepubliken i Ungern 1919 kom landet först att styras av en brutal diktatur, som allierade sig med Hitler, och sedan (1944) av den nazistiska Pilkorsrörelsen, som ”släppte lös ett tidigare oöverträffat välde av terror mot judar och alla som misstänktes hysa vänstersympatier” (Victor Sebestyen: Ungernrevolten 1956: Tolv dagar som skakade världen). Slutstriderna i Ungern och Budapest blev en av andra världskrigets bittraste. När den sovjetiska armén till sist hade besegrat Nazityskland och de inhemska fascisterna var landet ödelagt. Till en början hälsade de Röda armén som befriare och det fanns en utbredd vilja att göra upp med den gamla ordningen. Det var få som motsatte sig att industrierna förstatligades och att jorden började delas ut till bönderna.
Att massorna kämpade för socialistisk demokrati var också ett av skälen till varför ledarna i Väst inte opponerade sig emot att upproret slogs ned. kommittéer bildades spontant överallt i Budapests bostadskvarter, ofta av kvinnor”, vittnar Sture Kjällberg. Det ”är en otrolig social omvälvning: skapandet av revolutionskommittéer bland befolkningen och den ungerska armén”, skriver Sándor Kopácsi, som var Budapest polischef, men gick över till revolten, i
Kapitalismen avskaffades dock från ovan och inte genom massornas självständiga organisering och kamp, som var fallet i Ryssland 1917. Den förstatligade egendomen och den planerade ekonomin kunde ha möjliggjort en snabb återuppbyggnad av Ungern, men framstegen uteblev till följd av avsaknad av demokrati underifrån och den
Som en av revolutionsledarna, Pál Maléter, sa: ”Tvivla inte på att vi är socialister. Det här upproret utkämpas inte av kapitalister som v
parasitära byråkratin som styrde i folkets namn. Det nya Ungern var en avbild av Stalins Sovjet. De verkliga makthavarna var den stalinistiska klicken i Moskva (Kreml) och den sovjetiska armén som blev kvar i Ungern. Kremls marionetter i Ungern utgjorde ett extremt privilegierat skikt med egna lyxbutiker, gräddfiler till vård och där de högsta hönsen enligt Sture Kjällberg tjänade 45 000 forint i månaden; genomsnittslönen för en arbetare var 1 115 forint. De förhoppningar om verklig socialism och demokrati som segern över Nazityskland och de inhemska fascisterna hade väckt kom därför stegvis att släckas av stalinismens många brott. I slutet av 1940-talet var Ungern en enpartistat. Det enda tillåtna partiet var det ”kommunistiska”, vars officiella namn var Ungerska arbetarpartiet, MDP, och som leddes av Mátyás Rákosi. Rákosi, som själv benämnde sig som ”Stalins bäste elev”, upprättade ett bestialiskt skräckvälde. Under åren 1950-53 åtalades hela 1,3 miljoner människor, en tiondel av landets befolkning. Skräckväldet syftade till att tysta
all form av opposition och avskräcka framtida protester. Men terrorn, tillsammans med uteblivna sociala förbättringar, skapade till sist ett så spänt läge i Ungern att härskarna i Kreml kände sig tvingade att avsätta Rákosi som premiärminister i juli 1953. Beslutet i Kreml ska ses mot bakgrund av det politiska töväder som följde efter att Stalin hade dött i mars samma år. Det var omöjligt för de stalinistiska regimerna att fortsätta i samma spår. Det politiska tövädret i Ungern varade dock inte länge. Den nya kursen som Rákosis efterträdare på premiärministerposten Imre Nagy lanserade fick ett abrupt slut på våren 1956 då Nagy avsattes. Imre Nagy var aldrig beredd att fullt ut bryta med stalinismen, trots att han blev ett offer för skräckväldets utrensningar, för att sedan på stalinistiskt manér bli ”rehabiliterad” 1953 och därefter åter kastas ut i kylan. Men de återkommande attackerna mot Nagy och att han höll fast vid den nya kursen även efter att han hade blivit avsatt gjorde honom populär. Hur mycket de än önskade kunde Nagys efterträdare inte vrida tillbaka klockan till skräckväldets
tid. I Ungern började en opposition formera sig, och i Moskva rasade en häftig strid i toppen om vem som skulle ta över efter Stalin. Sovjetledaren Nikita Chrusjtjovs ”hemliga” tal i februari 1956 som avslöjade en del av Stalins brott var ett led i den maktstriden. Talet och den övergång till en reformerad stalinism utan Stalin som Chrusjtjov önskade fick långtgående konsekvenser, inte minst i Polen och Ungern. I slutet av juni 1956 revolterade arbetarna i den polska staden Poznan. ”Ned med den falska kommunismen”, var en av Poznanarbetarnas paroller. Revolten i Poznan slogs blodigt ner, men jäsningen i Polen tvingade bort den gamla regeringen. Händelserna i Polen sommaren 1956 blev början till revolutionen i Ungern där oppositionella grupper som Petöficirkeln inspirerades till att resa allt mer långtgående krav. I ett desperat försök att ta udden ur protesterna avsattes Rákosi som ”kommunist”-partiets ledare, men han ersattes av en annan hatad byråkrat– Ernö Gerö. Den styrande klicken i Ungern var splittrad och förlamad, samtidigt som massornas motstånd bör-
14 OKTOBER 2021 # 1 472
9
alinism – för verklig socialism
vill att allt ska återgå till hur det var förr. Dess syfte är att befria Ungern och ge friheten till folket”.
jade bli allt mer aktivt. Den gamla rädslan fanns inte längre kvar. Studenterna var de första att organisera sig självständigt. Den 22 oktober samlades 5 000 studenter och lärare vid Budapests tekniska universitet till ett möte och antog en kravlista som till en början innehöll 14 krav, men som sedan blev till 16. Bland kraven fanns fria val, att de sovjetiska trupperna skulle lämna landet och att arbetarråd skulle styra i fabrikerna. Mötet beslöt att demonstrera till stöd för sina krav, men också i solidaritet med de fängslade i Poznan som skulle ställas inför rätta. Så snart demonstrationen blev känd utbröt panik bland de styrande, som först förbjöd demonstrationen för att några timmar senare tillåta den. Tiotusentals gick med i tåget och när demonstrationen flyttade sig till ett större torg där parlamentet låg var det närmare 250 000 som hade samlats. Efter arbetstid strömmade arbetarna från arbetsplatserna för att delta och på torget ropade man efter Nagy, som till sist beslöt att tala till demonstranterna. Men det var ett lamt, innehållslöst tal där det enda han sa var att demonstranterna borde gå hem. Nagy ville inte ha någon revolution.
En mindre del av demonstranterna hade under eftermiddagen beslutat att tåga mot radiohuset för att få 16-punktsprogrammet uppläst. Inför de församlade lovade radiochefen att så skulle ske, men det var bara en manöver. Istället för att kraven lästes upp sände radion tal från partichefen Gerö fyllt med förolämpande anklagelser mot demonstranterna. Det fick folkmassorna att bli både beslutsammare och argare. Kort därefter avlossade säkerhetspolisen ÁVH:s bödlar de första dödsskotten mot demonstranterna, vilka började försvara sig med hjälp av vanliga soldater som gick över till revolutionen. Även vanliga poliser liksom höga polisbefäl anslöt sig till revolutionen som nu var beväpnad, och vid midnatt inleddes en generalstrejk som totalt paralyserade diktaturen. Dagen efter, den 24 oktober, gick sovjetiska trupper och stridsvagnar till angrepp mot arbetarnas och ungdomens revolution. Det gavs många exempel på sovjetiska soldater ”som vägrade att skjuta och på ryska tanks som slogs emot”, skriver Sture Källberg. Medan gatustrider rasade i Bu-
dapest togs allt fler städer över av revolterande massor som bildade nya demokratiska organ – revolutionskommittéer/arbetarråd. I flera fall bildades dessa utan att de sovjetiska trupperna ingrep. I Moskva var man minst lika oroliga som sina ungerska undersåtar. På order från Moskva sparkades Gerö som partichef och ersattes av János Kádar, vars främsta ”merit” var att han var okänd och inte ansågs tillhöra den absoluta toppen. Det var främst unga som på ojämna villkor slogs mot de hundratals sovjetiska (ryska) stridsvagnar som rullade fram på Budapests gator för att krossa revolutionen. Men trots den militära överlägsenheten hade den sovjetiska armén svårt att segra. Stridsmoralen var låg och många soldater kände olust. Det fanns till och med uppgifter om inbördes väpnade strider bland de sovjetiska trupperna. Efter flera dagars strider slöts en vapenvila den 28 oktober. Då hade omkring 1 000 ungrare och 500 sovjetiska soldater dött. Mångdubbelt fler hade sårats. Stalinisterna påstod att man bekämpade en kontrarevolution från kapitalister och fascister. En avsky-
värd lögn som Peter Freyr, det brittiska kommunistpartiets tidning Daily Workers korrespondent i Budapest 1956, besvarade i sin bok Ungersk tragedi: ”Om den sovjetryska interventionen var nödvändig för att slå ned kontrarevolutionen, hur skall man då förklara att en del av det mest ursinniga motståndet under den senaste veckan kom i arbetardistrikten i Újpest, i Budapests norra del, och från Csepel (Budapests industricentra) i söder, som båda var fästen för det kommunistiska partiet före kriget? Och hur skall man förklara deklarationen från arbetarna i den berömda stålstaden Sztálinváros: att de skulle försvara sin socialistiska stad, de hem och fabriker som de byggt med egna händer, emot den sovjetryska invasionen?” Det behöver väl knappast til�läggas att Daily Worker inte publicerade Peter Fryers ögonvittnesskildringar. Istället uteslöts han ur kommunistpartiet. Efter vapenvilan, som var en tillfällig delseger, var stämningen förväntansfull. Överallt byggdes råd upp och det rådde en dubbelmaktssituation. Till och med på finansdepartementet bildades ett revolutionärt råd som ”skulle representera hela personalen inför statsmakten och som ministern måste ta hänsyn till, annars kunde han tvingas avgå”, skriver Sándor Kopácsi i Den ungerska tragedin. Under de dagar som det rådde vapenvila låg makten i massornas händer. En ny koalitionsregering med representanter från tidigare förbjudna partier bildades, Nagy förblev premiärminister och fria val utlovades. Men det verkliga demokratiska genombrottet kom underifrån.
”Arbetarråden och revolutionsråden utgjorde en direkt och mycket omedelbar form av demokrati som var typisk för revolutionen”, citerar Victor Sebestyen i Ungernrevolten 1956. Vad som saknades var ett revolutionärt socialistiskt parti som kunde förena dessa råd på riksnivå, organisera ett väpnat försvar av revolutionen och konsolidera den socialistiska demokratins första landvinningar. Tragedin i Ungern visade att även den politiska revolutionen behövde ett parti och en ledning för att segra. Regeringen, som släpade efter händelseutvecklingen, vacklade och satte sitt hopp till Moskvas tomma löften om att de sovjetiska trupperna skulle dras bort. Men det Moskva gjorde var att dra bort de trupper man inte ansåg sig kunna lita på och ersätta dem med andra som matades med lögner som att de skickades till Ungern för att förhindra ett tredje världskrig. Inte ens när det stod klart att Sovjet hade påbörjat sin nya invasion och korsat Ungerns
gränser var regeringen beredd att organisera ett försvar.
Hela den stalinistiska världen började påverkas av händelserna i Ungern. Även i Sovjet rapporterades det om oroligheter. Enligt Kreml hade Ungern haft en ”fördärvlig psykologisk effekt”, vilket ska läsas som att de hade fått marken att gunga under det stalinistiska väldet. Rädslan för den politiska revolutionen var orsaken till att alla stalinistiska despoter – från Mao i Kina till Tito i Jugoslavien – gav sitt stöd till Kremls beslut att militärt krossa revolutionen. Den 4 november gick sovjetiska trupper på nytt in i Budapest. Med brutal kraft slog man till mot de motståndsfickor som fanns. ”Rader av hus förstördes, främst i arbetarkvarteren där upprorets vagga stått”( Sándor Kopácsi: Den ungerska tragedin). Revolutionen krossades i blod, även om det skulle ta veckor innan massornas motstånd hade brutits. Innan inmarschen hade den dåvarande amerikanske vicepresidenten Nixon cyniskt sagt att det vore positivt ur propagandasynpunkt om den ”sovjetiska järnnäven” slår till på nytt. Den 4 november 1956 gav stalinismen de propagandavapen mot kommunism och socialism som Väst efterlyste. Stalinismens avskyvärda brott i Ungern blev början till slutet för det stalinistiska väldet. Den marionettregim under János Kádárs ledning, som hade åkt till Moskva dagarna innan den 4 november, blev en av de första stalinistiska regimer som började marschen mot kapitalismens återupprättande. I slutet av 1980-talet rasade ”kommunist”-partiet samman och stora delar av det högsta byråkratiska skiktet gick över till kapitalismen. ”Tvivla inte på att vi är socialister. Det här upproret utkämpas inte av kapitalister som vill att allt ska återgå till hur det var förr. Dess syfte är att befria Ungern och ge friheten till folket”, sa en av revolutionsledarna, Pál Maléter, som blev försvarsminister och som var en av många som sedan avrättades på order av Moskva. Att massorna kämpade för socialistisk demokrati var också ett av skälen till varför ledarna i Väst inte opponerade sig emot att upproret slogs ned. Enligt de kapitalistiska regeringarna gick arbetarna och ungdomen i Ungern ”för långt” när de krävde sin frihet och rätt. Det är genom att organisera och ta kamp för socialism som vi idag bäst kan hedra minnet av Ungern 1956. ”Marx kallade revolutionen ’en människans protest mot ett avhumaniserat liv’. Den ungerska revolutionen var precis detta” (Peter Fryer: Ungersk tragedi). ■
INTERNATIONELLT
14 OKTOBER 2021 # 1 472
10
ner” nu är Ryssland, Kina, Iran och Kuba. Han hävdar också i samma intervju att det inte finns någon inhemsk opposition längre, att Venezuela lider av ett oförtjänt dåligt rykte och att detta beror på en organiserad kampanj att smutskasta den ”socialistiska” regeringen.
Hyperinflationen och sanktionerna har slagit hårt mot folket, men Maduros vädjan till kapitalister kommer inte förbättra situationen.
Venezuela har under flera år haft en ekonomisk kris som bland annat lett till hyperinflation och drabbat de fattiga, arbetslösa och hela arbetarklassen mycket hårt. Den pågående pandemin samt sanktioner och ekonomisk utpressning från framför allt USA har ytterligare förvärrat situationen. Nu vill regeringen i Venezuela under ledning av Nicolas Maduro dels införa en ny valuta och dels ha utländsk hjälp för att komma ur den ekonomiska krisen. ANDERS WEMMERT offensiv@socialisterna.org
M
aduro hoppas på ett avtal med USA som ska öppna upp för utländska investeringar, skapa nya jobb och minska fattigdomen i landet
samt lyfta landet ur den svåra ekonomiska krisen. De amerikanska sanktionerna mot landets olja (Venezuela har världens största oljereserv) har lett
till den hyperinflation som nu förlamar landet. Som ett led i att försöka vända situationen införs en ny valuta, en ny bolivar. Den gamla bolivaren värderas till i praktiken noll. En miljon Bolivar är nu värd cirka 2 kronor. Genom att stryka sex nollor på den gamla bolivaren och införa en ny hoppas regeringen på ett nytt ekonomiskt förtroende från omvärlden för den nya valutan. Hyperinflationen har gynnat de rika som kan säkra sina tillgångar i bland annat fastigheter och aktier eller utländska placeringar, medan de fattiga tvingas att handla i dollar eller gå över till elektroniska betal-
Foto: Public Domain
Venezuela: Internationellt privatkapital ingen räddning
ningsmetoder som ytterligare spätt på fattigdomen i landet. Införandet av en ”ny” valuta är ett sätt för den venezuelanska regeringen att skapa trovärdighet gentemot omvärlden för att investerare och långivare ska återkomma. Regeringen vill få till ett avtal med USA. Samma USA som president Maduro i en intervju med den amerikanska tv-kanalen Bloomberg Television anklagade för ”extremt, grymt och irrationellt förtryck”. Maduro påstod att Venezuela nu har brutit sig loss från detta förtryck och hävdar att landets ”vän-
Nu vädjar dock Maduro till Biden om att USA ska hjälpa landet ur krisen genom att öppna upp för amerikanska investerare och för andra utländska investeringar. På så sätt hoppas man att amerikanska privata intressen och dollar ska få Venezuela att ”blomstra”. Maduro litar tydligen på det privata internationella kapitalet ska lösa problemen i landet. Maduros vädjan till kapitalisterna är tydlig: ”Om Venezuela inte kan producera och sälja olja, inte kan producera och sälja guld, inte kan producera och sälja bauxit, inte kan producera järn med mera och inte kan göra vinst på den internationella marknaden, hur ska man då kunna betala landets skulder till fordringsägarna?” Venezuela riskerar att bli en lekstuga för internationellt privatkapital, där arbetarklassen och de fattiga är de som kommer att få betala. Maduro vädjar öppet till kapitalisterna och säger att ”Venezuela ska bli möjligheternas land. Jag bjuder in amerikanska investerare så att de inte kommer på efterkälken” Det är möjligt att Biden, IMF och Världsbanken tillsammans med det internationella storkapitalet kommer att gå Maduro till mötes, men till ett skyhögt pris för Venezuelas folk. ■
Sexuella övergrepp mot barn utbrett inom katolska kyrkan En ny rapport publicerad i Frankrike visar hur utbrett sexuella övergrepp mot barn har varit inom den katolska kyrkan där. STEPHEN RIGNEY rs@socialisterna.org
E
Skuld och skam är stora skäl till att offren för sexuellt våld inte vågar anmäla även i Sverige. Brottsförebyggande rådet uppskattar till exempel att endast en av fem som har blivit våldtagna anmäler. Men det stora mörkertalet beror också på hur utsatta ifrågasätts och skuldbeläggs av såväl polisen och rättsväsendet som medierna, och hur de allra flesta anmälningarna läggs ner och ännu färre leder till fällande domar. Men rapporten påpekar att även där anmälningar har gjorts har des sa aktivt mörkats av ansvariga. Det är sällan en anmälan har lett till något mer än en intern tillrättavisning, medan offren uppmuntrades att inte offentliggöra något för att försvara kyrkan. I vissa fall har ”problemet” lösts genom att prästen förflyttats – något som även har skett i andra länder och lett till att förövarna har kunnat fortsätta övergreppen på barn och ungdomar i sina nya församlingar.
Hundratusentals barn har utsatts av katolska präster sedan 1950.
Men även om avslöjandena utan tvekan är chockerande är de dessvärre inte förvånande. En rad kommissioner har visat att sexuella övergrepp mot barn har varit vanligt förekommande – i vissa fall nästan normalt – inom kyrkans verksamheter i bland annat Europa, Australien, Sydamerika och USA.
Foto: CC0
nligt rapporten, som är 2 500 sidor lång och som tagits fram av en utredningskommission, har uppemot 216 000 barn utsatts för sexuella övergrepp sedan 1950. Dessa siffror gäller dock endast övergrepp som begåtts av präster – när andra anställda eller volontärer inom kyrkans verksamheter räknas med kan det röra sig om 330 000 barn. Uppskattningsvis handlar det om minst 3 000 förövare – ungefär tre procent av alla anställda under perioden – och att ”den katolska kyrkan är, efter familj- och vänkretsar, den miljö som har störst förekomst av sexuellt våld”. Samtidigt menar författarna att detta är en konservativ uppskattning och att det troligtvis finns ett stort mörkertal. Många har vitt-
nat om att de på grund av skuld och skam aldrig har berättat om det som de hade utsatts för innan kommissionen tillsattes.
På Irland har staten gjort sig medskyldig till ett skräckvälde riktat mot generationer av barn, ungdomar och kvinnor genom att överlåta stora delar av vård, omsorg och utbildning i kyrkans regi samt genom att mörka de brutala regimerna som funnits i dessa institutioner.
Det finns ingen brist på vittnesmål till den irländska kommissionen, med dokumentärer och filmer som berättar om det sexuella, psykiska och fysiska våld som utmättes i de så kallade industriella skolorna för ”försummade” pojkar. Eller om de tiotusentals kvinnor som skickades till de fruktade Magdalenatvättstugorna för ”fallna kvinnor”, där de tvingades jobba under slavliknande villkor. Deras brott: fattigdom, psykisk ohälsa, sexuellt umgänge, att vara ogifta mödrar, att vara våldtäktsoffer eller, som en kvinna uppgett, att vara ”för snygg”. Eller om de barn som slängdes som sopor i omärkta massgravar.
Att dessa brott nu lyfts fram är en stor seger och bekräftelse för de som har lidit och fortfarande lider av denna brutalitet. Men det ska inte glömmas bort att kyrkan fortfarande spelar en helt reaktionär roll, inte minst vad gäller aborträtten och hbtq+-rättigheter. Den franska revolutionens paroll om separation mellan kyrka och stat är fortfarande aktuell idag. ■
14 OKTOBER 2021 # 1 472
11
Texas abortkamp måste fortsätta Den 2 oktober anordnades över 660 demonstrationer runtom i USA mot det förhatliga abortförbudet som delstaten Texas införde i början av september. OFFENSIV
offensiv@socialisterna.org
T
En ny massiv arbetarrörelse behövs akut för att bekämpa Texas antiabortlag. Talkörer mot Abbott, den konservativa aborthatarhögern och för rätten till sin egen kropp ekade under marschen och protesten utanför delstatsparlamentet, som ”My body, my choice!”. Enligt arrangörerna Women’s March var antalet demonstratio-
Foto: Paul Becker / Becker1999
usentals slöt upp utanför Texas Capitolium (delstatsparlamentet) i Austin, där demonstranterna hade skyltar som ”My uterus, my choice”, ”Keep it safe and legal”, ”Don’t mess with Texas’ uterus”, och ”Abort Abbott!”. Greg Abbott är guvernör i Texas och den som lagförde abortförbudet, som kallas ”hjärtslagslagen” med hänvisning till att aborter ska vara förbjudna så fort fostrets hjärtslag kan höras, som högern menar är efter sex veckor. Läkare och medicinska experter slår dock tillbaka mot det påståendet eftersom ett embryo inte har ett utvecklat hjärta efter sex veckor. Dessutom vet de flesta kvinnor inte ens om att de är gravida inom 6 veckor och en abort blir därmed omöjlig att genomföra lagligt med den nya lagen.
En av de över 660 demonstrationer som hölls för rätten till abort i USA, i protest mot att Texas har förbjudit abort.
ner de näst flesta som de har organiserat på en dag, bara toppat av deras första protestdag samma dag som Trump svors in som president 2017. Socialist Alternative, ISA:s sympatisörer i USA, har också mobiliserat till protesterna. I exempelvis Houston i Texas arrangerade de tillsammans med universitetsstudenter en walkout från University of Houston den 30 september i protest mot abortförbudet. Socialist Alternative i Houston tillsammans med campusorganisatörer hade i flera veckor byggt upp för protesten, med skolbokbord, flygbladsutdelning och affischering runt omkring campus.
Bara några dagar efter de 660 samtidiga och landsomfattande demonstrationerna, den 6 oktober, hade en lägre domstolsinstans tillfälligt stoppat Texas abortförbud på grund av det ”allvarliga berövandet” av den konstitutionella rätten till abort. Men bara två dagar senare drogs stoppet tillbaka efter att tjänstemän i Texas direkt överklagade beslutet i en appellationsdomstol. Högsta domstolen i USA beslutade redan den 1 september, med röstsiffrorna 5-4, att inte upphäva abortförbudet. Dock kan frågan återigen komma upp till Högsta domstolen. Men, precis som våra kamrater i Socialist Alternative skriver:
”Högsta domstolens misslyckande i att stoppa den extrema och högerextrema antiabortlagen i Texas visar att arbetare inte kan förlita sig på advokater och domstolar för att försvara reproduktiva rättigheter. Denna ’lagstrategi’ har demobiliserat reproduktiva rättighetsrörelser i årtionden och lämnat vårt öde i händerna på domare, advokater och domstolar. SB8 [antiabortlagen, står för Senate Bill 8] är den logiska slutsatsen efter fem år av malplacerad tillit på domstolar att skydda våra grundläggande rättigheter till rätten till våra egna kroppar. En ny massiv arbetarrörelse behövs akut för att bekämpa Texas an-
tiabortlag. Det var massiva kvinnooch arbetarrörelser som vann Roe v Wade [rätten till abort] och en massrörelse, där socialistiska krafter spelar en ledande roll, kommer att krävas för att vända denna impopulära lagstiftning och gå ännu längre för att vinna gratis, trygga och lagliga aborter på begäran. Vi behöver en rörelse av arbetare på gatorna, campus och arbetsplatser för att försvara och utöka de reproduktiva rättigheterna. Det var en feministisk rörelse som vann abort rätten genom strejker och massprotester; det kommer att krävas samma slags rörelse för att försvara och utöka reproduktiva rättigheter, sjukvård för alla och lika löner.” ■
Bryssel: 70 000 demonstrerade för klimatet
”D
gens problem. Det behövs också ett alternativ: en demokratisk och planerad ekonomi där de tillgängliga resurserna och möjligheterna används för att tillgodose behoven hos majoriteten av befolkningen. Det är socialismens innebörd.
Under demonstrationen samlade Active Left Students och ROSA- kampanjen in stöd och pengar för att kunna skicka 100 ungdomar till protesterna vid klimattoppmötet COP26 i Glasgow i november. Vi gjorde detta som en del av International Socialist Alternative: kapitalismen är ett globalt system och därför måste vi också organisera oss globalt och kämpa internationellt. Vi sålde också över 150 exemplar av vår tidning.” ■
”Vi måste organisera oss globalt och kämpa internationellt”, var budskapet från LSP/PSL, ISA i Belgien.
Foto: LSP/PSL
etta var den största demonstrationen på två år”, rapporterar Rättvisepartiet Socialisternas belgiska systerparti LSP/PSL, som fortsätter: ”Pandemikrisen innebar ingen paus i klimatkrisen, tvärtom. Under de senaste månaderna har konsekvenserna av klimatförändringen och andra planetära hot blivit allt tydligare och mer konkreta: från översvämningarna i vårt land till skogsbränderna på andra håll och de rekordmånga andra klimatkatastroferna. Samtidigt visade pandemin att individuella beteendeförändringar inte räcker för att förhindra väderoch klimatrelaterade katastrofer. Det behövs ett annat system – en hård kamp mot kapitalismen, det system som ligger till grund för da-
INTERNATIONELLT
14 OKTOBER 2021 # 1 472
12
Även om det fortfarande är möjligt att Labour börjar vinna stöd under den kommande perioden enbart genom att vara ”icke-tories” blir det allt mindre troligt. Konferensen hölls mitt under en allvarlig nationell kris som 69 procent av allmänheten helt riktigt ger regeringen skulden för. Att man inte ens har lyckats vinna en eller ett par procentenheter i opinionsundersökningarna gör att en valseger verkar bli en svår uppgift.
Labourledaren Keir Starmer är liksom Boris Johnson en vän av kapitalet och har vänt partiet mot en skarp högerkurs.
Bakgrunden till socialdemokratiska Labours första fysiska konferens (den 25-29 september) sedan pandemins början var en djup, landsomfattande kris. Den tilltagande bristen på varor och energi har drivit premiärminister Boris Johnson och hans kumpaner till ständiga u-svängar. Köer vid bensinstationer, energibolag som går i konkurs, tomma hyllor i snabbköp: detta är verkligheten i Tories (högern) Storbritannien. Och när livlinorna i form av permitteringar och den allmänna krediten är på väg att bryskt skäras ned hotar en lång, kall och hungrig vinter för miljontals arbetare. CLAIRE LAKER-MANSFIELD international socialist alternative
Socialist Alternative (ISA i England, Wales & Skottland)
U
nder dessa omständigheter skulle man kunna anta att ledaren för Storbritanniens största ”oppositionsparti” skulle vara beslutsamt inriktad på att angripa det system och de som är ansvariga för de katastrofer som håller på att utvecklas. Men så skedde inte alls.
sen var unik. Planen var att krossa vänstern och stänga dörren för en andra Corbynera. I detta lyckades han till slut, trots alla ovärdiga bråk och självgoda hyllningar från konferensgolvet. Till en början fick han backa tillbaka med sitt försök att återinföra det gamla systemet med ”electoral college”.
En diskussion måste omedelbart inledas inom arbetarrörelsen om hur man ska bygga ett nytt parti. Labourledaren Keir Starmer, liksom Johnson, är framför allt en vän av kapitalet. I själva verket är han en så vänlig vän att han hoppas kunna övertyga sina kapitalistvänner om att han är en ännu bättre vän än premiärministern. Starmers mål med konferen-
Men med hjälp av Labours vice partiledare Angela Rayner och fackförbundet Unisons toppar (vars agerande gick emot de demokratiska önskemålen från fackföreningens styrelse) antogs ett förslag som innebär att Labourpartiets parlamentsledamöter nu får ännu större
makt över vilka som ska ingå i partiledningen. För dem som hade oturen att personligen bevittna allt detta var det en prövande upplevelse. På frågan om hur de upplevde konferensen sammanfattade en Unitedelegat kortfattat: ”Avskyvärt”. Att en av Labours grundningsorganisationer BFAWU, ett fack som organiserar livsmedelsarbetare, har brutit med Labour efter att partiledningen vägrat ge stöd till fackets kampanj för en minimilön på 15 pund i timmen och att BAFWU:s ordförande Ian Hodson har uteslutits visar hur långt urartningen gått. Trots Starmers seger gällande stadgeändringar blev konferensen en illustration över Labourledaren. Starmer är svag och många är nu överens om att hans ledarskapsdagar är räknade. Rivaler till höger, som Blairkopian Wes Streeting, och karriärister som står mer till vänster om honom, som viceordföranden Angela Rayner, bidar sin tid och förbereder sina utmaningar. Trots blairiternas påstående om att de har nyckeln till att göra Labour ”valbart” saknar partiet förtroende och ingen tror att Labour under dess nuvarande ledning är på väg mot en seger. Det är otroligt att Starmer, mitt i en katastrofal bränsle- och energikris, utnyttjade detta tillfälle till att klar-
Foto: UK Parliament / Jessica Taylor
Högern tar greppet om brittiska Labour
göra att det inte är ”rätt tid” att förstatliga saker och ting. Istället måste de jättelika monopol som har tillåtit denna katastrof att utvecklas, och som kommer att fortsätta att dra in enorma vinster medan isarna smälter och pensionärerna fryser i sina hem, antingen lämnas i fred eller räddas. När unga Labouraktivister försökte fråga Starmer om han skulle åta sig att göra de minst 69 miljarder pund per år i investeringar som forskare menar är nödvändiga för att uppnå målet om ”nettonollutsläpp” tillgängliga, sprang Starmer bokstavligt talat iväg. Samtidigt är hans försök att vinna tillbaka den förlorade ”röda väggen” bara ett nedlåtande flaggviftande. Sanningen är att det var Starmers strategi att kräva en andra Brexit omröstning (som Corbyn slutligen kapitulerade inför) som kostade Labour stödet från miljontals väljare från arbetarklassen för lämnaalternativet 2019. Det är uppenbart att det högljudda avståndstagandet från Corbyns populära, arbetarklassvänliga politik i kombination med en hänsynslös utrensning av Labourmedlemmar inte är någon vinnare bland väljarna. En vecka efter konferensen leder det regerande högerpartiet Tories fortfarande i opinionsundersökningarna och Starmer har ett oförändrat uselt popularitetsbetyg.
I ljuset av allt detta ställs frågan om hur oppositionen mot denna regering ska byggas och särskilt hur den avgörande frågan om arbetarklassens politiska representation kan lösas. Först och främst borde denna konferens förkasta föreställningen om att strategin ”vänta på en Labourregering” är något värt att tro på. Istället måste fackföreningsrörelsen agera nu och agera beslutsamt. Till att börja med innebär det att bygga för att vinna strejkomröstningar inom NHS (den offentliga sjukvården) och inom de lokala förvaltningarna samt att kräva rejäla lönehöjningar. Men en kampstrategi måste gå längre än så. De segrar som Sharon Graham, vänstergeneralsekreteraren i Unite, har vunnit och som den breda vänstern har vunnit i valet Unisons styrelse bör utgöra en grund för massaktioner som samordnas och som förenar arbetarnas kamp i både den offentliga och privata sektorn. Det handlar bland annat om kampen mot lönestoppet, för att stoppa avskedanden och för återanställningar, för att få slut på nedläggningar och jobbförluster, och så vidare. Tillsammans med de ungas massmobiliseringar i frågor som klimatförändringar skulle detta kunna utgöra grunden för en massrörelse för att driva ut Tories. När en sådan rörelse uppstår kommer frågan om ett politiskt alternativ att ställas på sin spets. Frågan om huruvida vänsterns uppgift är att ”stanna kvar och kämpa vidare” i Labour eller att kämpa för att bygga något nytt har nu definitivt avgjorts. Därför måste en diskussion omedelbart inledas inom arbetarrörelsen om hur man ska bygga ett nytt parti som kan ge en röst åt de strider som äger rum på våra arbetsplatser och i våra samhällen. ■
international socialist alternative
Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net
INTERNATIONELLT / INRIKES
14 OKTOBER 2021 # 1 472
13
kontakt sker online och myndigheter och företag alltmer använder sociala media som infrastruktur väcks såklart frågan om varför detta inte är gemensam egendom? Problem med vinsthets som tvingar algoritmen att visa det mest upphetsande istället för de mest nyttiga, monopol över marknaden och andra problem, tvingar oss att ta oss an den frågan.
Sociala medier borde stå under allmänhetens kontroll, inte styras av privata bolag som sätter vinstintresset före allt.
Måndagen den 4 oktober slutade trafiken till Facebook och Messenger att komma fram. Eftersom företaget har köpt upp alltfler konkurrenter försvann även Whatsapp och Instagram från nätet. Sammanlagt ca 3,5 miljarder användare drabbades; bara Facebook har runt 3 miljarder användare. OFFENSIV
offensiv@socialisterna.org
K
raschen orsakades enligt företaget av att en anställd hade skickat ett felaktigt kommando, vilket fick deras många utspridda datacenter att frikopplas från varandra. När systemet fungerar som det är tänkt är alla Facebooks datacenter sammankopplade över globen.
Det var dock inte den enda kraschen den dagen; i samband med att tjänsterna gick ned sjönk Mark Zuckerbergs personliga förmögenhet med ungefär 6 miljarder dollar på grund av Facebooks fallande aktie. Frågan man ställer sig är: Vart försvann pengarna? Vem har de pengarna nu?
Riktigt värde kan bara skapas genom arbete och de pengar som försvann i dyningarna från kraschen fanns aldrig mer än i vår gemensamma föreställningsvärld. Att en allt större del av ekonomin numera existerar enbart som spekulation (läs hasardspel) är ett ständigt växande problem. Att de som faktiskt jobbar på företaget är så viktiga märktes inte bara av misstaget som inträffade den 4 oktober, utan även då systemet fungerade igen efter bara 6 timmar. Extra jobbigt för Facebook blev tajmningen på kraschen. En visselblåsare vittnade nyligen i amerikan-
ska senaten efter att ha läckt interna dokument till media i USA om en företagskultur som sätter inkomst före människors hälsa och premierar det innehåll som ger mest klick. Företagets vicepresident för globala affärer och kommunikation, Nick Clegg (före detta brittisk vice premiärminister), gick nyligen ut och pratade om att företaget nu ska minska mängden politiskt och problematiskt material som den visar för användarna. Under en lång tid har användandet av Facebook fördjupat folks missuppfattningar, spätt på konspirationsteorier och hjälpt extremhögern att radikalisera. I en tid när alltmer av vår sociala
Foto: Anthony Quintano
Facebook kraschar på flera sätt
Men även om viljan skulle finnas är det inte solklart hur det skulle gå till. Den internationella användarbasen, datacenter och anställda spridda över världen gör att det blir svårt att föreställa sig hur ett förstatligat Facebook skulle se ut. Skulle det bli amerikanska staten? Hur fungerar det i så fall för de tusentals anställda i andra länder? Hur skulle vi kunna lita på ett Facebook styrt av amerikanska staten som sedan tidigare varit ökända för att spionera även på sina allierade? Vad skulle alternativet till ett statligt Facebook vara? Hur skulle vi få folk att byta tjänster frivilligt? Skulle det krävas en lagändring för att få dagens sociala mediajättar att anpassa sig till folknyttan? Även andra tjänster som Twitter som tidigare förbjudit folk de inte håller med är ju inte en lösning då besluten inte är folkliga, utan tagna av rika envåldshärskare. Oavsett vad lösningen på dessa problem blir är nyckeln att låta den stora massan av användare vara de som bestämmer hur framtida tjänster ska se ut. För en social media i allmänhetens intresse och för allmänhetens nytta är det helt avgörande. ■
Göteborg: Hot och våld i skolnedskärningarnas spår Det är en mörk och dyster bild som presenteras i Göteborg i spåren av fortsatta nedskärningar. Lärare och rektorer slår larm om stress, stök, hot, våld, ökad arbetsbelastning och arbetsskador. Skolorna i Göteborg har skurit ned med miljontals kronor. KRISTOFER LUNDBERG
kristofer.lundberg@socialisterna.org
Nytorpskolan i Hammarkullen, som Offensiv tidigare rapporterat om, hade gått back 5 miljoner kronor. Rektor och personal varnade förvaltningen om vilka konsekvenser det skulle bli. Deras riskbedömning var att peka ut det orimliga i att spara dessa summor på en skola i ett redan utsatt område. Eleverna har redan särskilda utmaningar.
Lärarna beskriver ett ständigt kaos, oro och våld utanför lektionerna, men inga resurser för att följa upp, stävja eller förebygga. Oppositionspartierna V och MP har uppmanat förvaltningen att analysera personalens välmående och hur nedskärningarna påverkat dem. Resultatet är slående: • Mellan 2019 och 2020 ökade antalet anmälda arbetsskador och tillbud med 18 procent. •A nmälningar kring hot och våld har ökat. • Anmälningar om hög arbetsbelastning och stress ökade med 45 procent. • Anmälningar om kränkande särbehandling/mobbing har ökat.
Nytorpsskolan i Hammarkullen har tvingats till hårda ”besparingar”, vilket slagit hårt mot såväl elever som personal.
En konstaterar också att de 32 nedskärningsdrabbade skolorna ha de fler elever per lärare än övriga skolor i staden redan innan nedskärningarna och att detta gap har ökat efter nedskärningarna. Elevassistenter, stödpersonal och kringpersonal har skurits bort. Framför allt saknas personal i korridorerna och när rastvakter saknas följer konflikterna med in i klassrummet och får behandlas av lärare, vilket flyttar fokus från lärandet. Lärarförbundet är kritiska och
poängterar att det var precis detta som de varnade för. På Nytorpskolan eskalerade situationen under 2020 och våldet blev så närvarande och allvarligt att personalen fick börja bära överfallslarm. På grund av nedskärningarna fanns det ingen som kunde fånga upp elever eller förebygga bråk, och i vissa fall var det så allvarligt att undervisning inte gick att bedriva. Elever med behov av särskilt stöd har inte fått den hjälp de har rätt till, trots att de inte har nått kunskapsmålen.
Lärarna var upptagna med att hantera stök och specialpedagoger hann inte med. Lärare, rektorer och de fackliga organisationerna är alla överens om lösningen. Det behövs mer resurser för att vända utvecklingen. Men för att uppnå detta måste den borgerliga skolpolitiken utmanas av ett massivt skoluppror där personal, föräldrar och elever med stöd från de fackliga organisationerna tar kamp för de resurser som krävs. ■
Foto: Kristofer Lundberg
P
Till Göteborgs-Posten säger skyddsombudet Joachim Svärdh: – Vi höll våra lektioner, men vi förlorade korridorerna.
å Nytorpskolan i Hammarkullen rapporteras om allvarliga incidenter. Skyddsombudet Joachim Svärd är kritisk: – Vi lyckades spara 1,6 miljoner på kort tid. Det var inte vackert, berättar han för Göteborgs-Posten. I början av 2020 visade skolorna i Göteborg stora underskott, som ett resultat av för lite resurser utifrån behoven, en direkt konsekvens av det borgerliga styrets skolbudget. 32 grundskolor tvingades till stålbad.
KULTUR
14 OKTOBER 2021 # 1 472
14
Finns det ett kulturliv efter pandemin?
Kulturen har blivit starkt lidande av covidrestriktionerna sedan förra året. Inställda evenemang, starkt begränsat deltagarantal och brist på ekonomiskt stöd har tvingat många kulturarbetare att lämna sitt yrke. När nu restriktionerna släpper saknas det kulturarbetare och risken finns för att det på lång sikt blir en brist på kultur och att kulturen bara kommer vara tillgänglig för de rika. LOUISE STRÖMBÄCK
louise.strömbäck@socialisterna.org
S
tora delar av kulturen stängdes ner under 2020 till följd av coronavirusets spridning i Sverige och världen. Till följd av detta blev tusentals kulturarbetare av med sin sysselsättning helt eller delvis, och idag är det en kamp för att komma tillbaka till hur det var innan pandemin. Osäkerheten kring hur strama restriktionerna skulle bli och hur länge de skulle vara har tvingat många att söka sig till andra områden.
Det vore oerhört sorgligt och farligt om teater och annan scenkonst blir för en allt mindre och mindre grupp. Samtidigt har kulturarbetare med F-skatt (egenföretagare som frilansar) inte fått något stöd av Arbetsförmedlingen, som till exempel möjligheten att studera. Detta då de inte har ansetts vara arbetslösa då de räknas som företagare, även om de helt saknar sysselsättning.
Många kulturarbetare har varit tvungna att byta yrke under pandemin. Flera mindre kulturföre ningar har tvingats stänga ner sin verksamhet helt eller delvis. Många har jobbat väldigt hårt för att hålla sin verksamhet vid liv. För en del har nya lösningar kunnat hålla liv i verksamheten och då har övergången när samhället öppnar upp igen varit lättare. Offensiv har pratat med kulturarbetare som har upplevt pandemins och restriktionernas effekter. De beskriver sina upplevelser och hur situationen har förändrats under pandemins gång. Anna Belstock Simić var fram till i somras aktiv i en teatergrupp i Stockholm, som tvingades lägga ner sin produktion i somras strax före premiär. Hon beskriver att hon jobbade långa timmar med teatern till största delen obetalt, och att det var svårt att nå ut till den önskade publiken. Anna beskriver också att större och etablerade teatrar i viss mån fick ekonomiskt stöd, men att de hundratals fria grupperna som saknar egen scen har haft svårt att få ekonomin att gå runt. De hyr in sig
någonstans inför varje föreställning, och ofta är det medlemmarna själva som bekostar det, vilket tekniskt sett innebär en ekonomisk förlust. Anna Belstock Simić berättar vidare: – Jag hoppas dock att scenkonsten överlever. De flestas biljettpriser har gått upp för att teatergrupperna ska gå runt i brist på stöd för exempelvis lokalhyra med mera. Det vore oerhört sorgligt och farligt om teater och annan scenkonst blir för en allt mindre grupp. Om det ska kunna finnas för alla måste den ju vara tillgänglig både ekonomiskt, socialt och lokalt. – Det finns ju ingen som förnekar att de någon gång i sitt liv har blivit tagna eller berörda av en låt eller en film. Exakt samma gäller scenkonst för sin publik, men det är också en så bra plattform för alla involverade i projekten. Även om det bara gäller en gång i ens liv. En mötesplats liksom. Och typ terapi. Och konstnärligt. Ivar Sjögren är vismusikant och kulturarrangör i Lund. Han anordnar bland annat Visfestivalen i Lund varje sommar, och vinterfestivalen ”Songwriterfestivalen Lund berättar”. Han beskriver osäkerheten i början av pandemin när man inte visste hur man skulle agera. Men istället för att ge upp försökte han hitta nya och kreativa lösningar på hur verksamheten skulle kunna hållas levande. Varken Visfestivalen eller vinterfestivalen ställdes in, utan istället ändrade man formatet på dem. – Visfestivalen genomfördes sommaren 2020 i form av många
små föreställningar. Artisterna fördubblade sina framträdanden som dock kortades ner och publiken byttes ut i paus! Vår vinterfestival livestreamade vi och sände direkt i fyra timmar med 25 artister, men helt utan publik på plats, berättar Ivar och fortsätter: – Sommaren 2021 genomförde vi åter Visfestivalen i Lund, även denna gång med begränsat auditorium, men ändå i mera normal form. Nu var det en meter mellan de olika sällskapen som gällde.
Hur har pandemin och restriktionerna påverkat dig och ditt arbete? Ivar Sjögren berättar att: – För mig som vismusikant stannade allt upp i mars 2020, men samma sommar var vi åter ute och småturnerade igen, på äldreboenden. Vi stod ute på gräsmattorna och spelade för seniorerna som kom ut på balkonger och uteplatser och lyssnade. Så helt dött har det inte varit, trots de hårda restriktionerna och mycket har gått att göra men i ny form. Naturligtvis har min privatekonomi påverkats – men inte lika illa som jag befarade från början. Anna Belstock Simić säger: – Jag är inte riktigt kvar i kulturen just nu. Vi blev tvungna att lägga ner vår produktion i somras strax innan premiär. Jag har lämnat mina uppdrag i teatergruppen och är bara med i en annan ”vilande” teatergrupp just nu. – Jag ska tillbaka igen om nåt år, men just nu finns inte orken att jobba 200 procent där 90 procent är obetalt, och alla ens kollegor är överbelastade.
Foto: CC0, privat
Ivar Sjögren.
Anna Belstock Simić.
Vad tror du blir restriktionernas långsiktiga konsekvenser? Ivar Sjögren anser att: – Några långsiktiga konsekvenser känner jag inte av; tvärtom har hösten 2021 inneburit en slags ”ketchupeffekt” med många spelningar i olika sammanhang samt försenade kulturevenemang som nu har kunnat genomföras. Personligen ser jag på framtiden med tillförsikt, och jag tror snarare på positiva konsekvenser än negativa nu när publiken kan återvända och allt är mera normalt. – Även om allt måste ske med försiktighet. Pandemin är inte över och alla är inte vaccinerade, vilket jag som arrangör verkligen beklagar. Det är dumt och framför allt väldigt osolidariskt mot övriga i samhället att inte ta vaccinet, om man är vuxen och frisk i övrigt. Anna Belstock Simić anser: – De värsta långsiktiga konsekvenserna blir ju egentligen att man begränsar kulturen för unga och därmed även en ännu smalare representation av olika skådespelare, roller, kroppar, utseenden och emotionella uttryck. Ett begränsat antal får tillgång till ett så tacksamt och givande verktyg som att kunna göra sina röster hörda på en scen. Det drabbar ju hela samhället oavsett ålder, etnicitet, klass. – Men förstås drabbar det hårdast redan utsatta grupper. Förutom de största problemen med vithetsnormer, könsnormer och heteronormer blir det även en smalare och smalare bredd av åsikter och olika ideologier. De fria grupperna brukar stå för den bredare och mer ”splittrade” konsten, men kan inte det om alla går under. ■
Boden:
Hur ser en socialistisk budget i kommunen ut? Tid: Tisdag den 19 oktober kl 18.30. Plats: ABF-huset & digitalt. För mer info: 070-231 99 10.
Luleå:
Haninge:
Vad är trotskism? Tid: Onsdag den 20 oktober kl 18.30. Plats: Jordbro. För mer info: 072-524 42 95.
Göteborg:
Hur ser en socialistisk budget i kommunen ut? Tid: Tisdag den 19 oktober kl 18.30. Plats: Partilokalen & digitalt. För mer info: 073-053 68 84.
Röd oktober Angered, Hammarkullen, Kortedala/ Bergsjön och Rannebergen. Tid: Onsdag den 20 oktober kl 18.00. Plats: Digitalt. För mer info: 073-501 21 37.
Sundsvall:
Syd:
Tid: Onsdag den 20 oktober kl 18.00. Plats: Digitalt via Zoom. För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.
Mellansverige:
Brott och kriminalitet – Vad säger socialister? Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 18 oktober kl 18.30 Plats: Digitalt via Zoom. För info: 073-740 39 54.
Brott och kriminalitet – Vad säger socialister? Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 18 oktober kl 18.30 Plats: Digitalt via Zoom. För info: 073-740 39 54.
För info: 079-340 59 97.
Stockholm:
Karlskoga:
Ryska revolutionen 1917 Sthlm Sydväst Tid: Onsdag den 20 oktober kl 18.30. Plats: Hökarängen. För mer info: 073-509 06 84.
Slut upp i ekokampen!
Ä
n så länge har 14 743 kronor redovisats till oktober månads ekonomikampanj. Det är strax över 29 procent av målet på 50 000 kronor. Konkurrensen för första plats är hård med Stockholm och Västsverige på 39 respektive 38 procent.
Norrbotten är också med i matchen med 34 procent av det lokala målet. Med ungefär två tredjedelar av månaden kvar ligger vi bra till för att kunna klara målet. Resultaten brukar öka ju närmare vi kommer slutet av månaden, men det sker inte heller per automatik. Nu är det viktigt att alla partiföreningar diskuterar hur målen kan uppnås, vilka aktiviteter
som kan bokas in och vilka som kan vara med. Många vill stödja våra kampanjer mot marknadshyra, för trygghetsåtgärder, upprustning och klimatet – slut upp du också. Hjälp oss att nå målet för Röda oktober! Swisha ditt bidrag till 123-240 32 85 eller gör en insättning på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■
Umeå:
Uppsala:
För info: 072-200 08 13. För info: 072-736 14 69.
Borås:
För mer info: rs.boras@socialisterna.org.
Sthlm Norra Tid: Onsdag den 20 oktober kl 18.00. Plats: Digitalt via Zoom. För mer info: 070-990 38 40. Ryska revolutionen 1917 Sthlm Sydost Tid: Onsdag den 20 oktober kl 18.30. Plats: Hökarängen. För mer info: 073-509 06 84.
Svaret är socialism
Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism. Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto
Liv och hälsa måste gå först!
Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser. • Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorium. Kraftig utökning av masstester och snabbtester. • Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen. Staten ska skapa en spårningsapp som är säker. • Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen. • Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar. • Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera). • Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-
platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus. • I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan. • Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas. • Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden. • Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.
• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning. • Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov. • Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd. • Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön. • Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.
BRÄNNANDE
14 OKTOBER 2021 # 1 472
Nedskärningar kostar liv, vilket vårdpersonalens har erfarit och vetat om länge. En ny vetenskaplig rapport visar precis samma sak. Nu är det verkligen hög tid för ett vårduppror med krav på verklig förändring.
Foto: Medicinsk bild, Karolinska universitetssjukhuset
För få vårdplatser orsakar dödsfall I september släpptes en rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) skriven av Björn af Ugglas. Rapporten visar på ett samband mellan överbelastning på akutmottagningar, brist på vårdplatser och ökad dödlighet hos sjukhusvårdade patienter i Stockholm. Därmed bekräftas med vetenskapliga metoder det som vårdpersonal slagit larm om sedan tidigare: att sparkraven på akutsjukvården försämrar patientsäkerheten.
har 2,4, Norge med 3,5, Finland med 3,6, Frankrike med 5,9 eller i topp Tyskland med 8,0 vårdplatser per 1 000 invånare.
läggningsgraden att öka, det vill säga det blir färre tomma vårdplatser och mindre reservkapacitet. Precis det har skett i Sverige, där beläggningsgraden på sjukhusens vårdplatser har ökat från ca 80 procent år 2000 till ca 93 procent 2019. Eftersom behovet av vårdplatser inte är jämnt fördelat över tid innebär denna siffra att beläggningsgraden ibland överstiger 100 procent, det vill säga att sjukhusen är överbelagda. I Stockholm var beläggningsgraden under tidsperioden 2015-2019 101 procent – att sjukhusen alltid var mer eller mindre överbelagda.
Det påpekas i rapporten att ett minskat antal vårdplatser inte nödvändigtvis är negativt så länge det sammanfaller med förbättrade vårdmetoder som gör det möjligt att förhindra eller förkorta vårdtider på sjukhus. Men när minskningen av vårdplatserna går snabbare än den me dicinska utvecklingen kommer be-
Det som är unikt för denna rapport – vilken egentligen är en sammanfattning av en doktorsavhandling – är att författaren har studerat sambandet mellan hög belastning på akutmottagningarna i Stockholm, tillgången (eller snarare bristen) på vårdplatser och dödligheten bland dem som sökt akut sjukvård på akutmottagningar.
JOHAN SAND, narkos- och intensivvårdssjuksköterska offensiv@socialisterna.org
U
nder hela 2000-talet har antalet vårdplatser på sjukhus i förhållande till befolkning minskat stadigt, inte bara i Sverige utan i nästan hela Europa. Det beror på en kombination av faktorer; såväl bättre och effektivare behandlingsmetoder inom vården som sparkrav på den i Europa mestadels skattefinansierade sjukvården. Minskningen av antalet vårdplatser är inte störst i Sverige, men Sverige ligger i botten med 2,1 vårdplatser per 1 000 invånare. Det kan jämföras med t ex Danmark som
kraven och effektiviseringshysterin inom akutsjukvården gått ut över patientsäkerheten. Eller enklare uttryckt: nedskärningarna har kostat liv. I författarens rekommendationer ingår att förflytta fokus från begreppet ”tillgänglighet”, det vill säga vänte- och vistelsetid på akutmottagning, till patientsäkerhet, alltså möjligheten att ge kvalificerad vård – en vårdplats – till de patienter som behöver det.
Rapporten visar vetenskapligt hur sparkraven och effektiviseringshysterin inom akutsjukvården har kostat liv. belastning på akutmottagningen och ökad dödlighet”. Detta är inte en politisk rapport i sig, men den borde föranleda politiska åtgärder. Det rapporten gör är att vetenskapligt visa hur spar-
Det sägs inte uttalat i rapporten, men den logiska slutsatsen är att det måste bli ett slut på att försöka organisera sjukvård utifrån marknadsmekanismer där patienten är en kund och istället se sjukvård som en samhällsviktig tjänst. ■
Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar. Bli medlem du också!
Foto: Natalia Medina
Gå med i
Det studien kommer fram till är att för de patienter som behövde sjukhusvård var risken för död ökad med 11 procent i Stockholm. Mellan åren 2012 och 2016 skulle det i Stockholm innebära ca 125 undvikbara dödsfall. Någon sådan riskökning sågs inte i Skåne eller Östergötland, där beläggningsgraden på sjukhusen var lägre. Författaren själv skriver att ”en hög beläggningsgrad på ett sjukhus förstärker sambandet mellan över-
Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.
[
Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta
[
PRENUMERERA PÅ
Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.