Offensiv 1473

21 oktober 2021 / # 1 473 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Seger:

socialisterna.org

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

@offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Stockholmshyra

stoppas

Vi behöver verkliga trygghetsåtgärder

3-4 4 12

Kurz-ändring i Österrike?

– läs mer på sid 16

Lärdomar av Occupy

I september firades tioårsdagen av Occupy Wall Street, den rörelse som öppnade ett nytt kapitel i den sociala kampens historia i USA. Ett decennium senare kan vi uppskatta betydelsen av Occupy som det första steget i utvecklingen av en ny vänster- och antikapitalis-

tisk kamp, som påverkade valpolitiken och som hjälpte till att bilda en ny generation av kämpar. Både Socialist Alternative och Democratic Socialists of America har upplevt en historisk tillväxt efter rörelsen.

– läs mer på sid 8-9

Foto: Natalia Medina

Gräsrotskampanjen Nej till marknadshyra visar åter att kamp lönar sig

13

Strejka för klimatet den 22 oktober

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Höj pensionerna, inte pensionsåldern

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

21 OKTOBER 2021 # 1 473

2

ÅTERINFÖR

MUSK VILL TA ÖVER

PLANETEN MARS

ASYLRÄTTEN

E

U-ländernas regeringar befäster Fort Europas murar, samtidigt som talibanernas makt stärks i Afghanistan där krisen blir allt djupare och våldet ständigt är närvarande (läs mer på sid 13).

Under de senaste veckorna har flera EU-länder ”satt in extra gränsvakter, polisenheter och trupper för att förhindra att människor kommer in på deras territorium och söker asyl. Tre EU-länder, Polen, Lettland och Litauen, har infört undantagstillstånd längs sina gränser för att stoppa asylsökande från bland annat Afghanistan” (Al Jazeera den 12 oktober).

Nyligen har det också avslöjats att turkiska gränsvakter, som EU har betalat för att hindra flyktingar att nå ett medlemsland, med våld stoppar och driver tillbaka flyktingar från Afghanistan.

allt mer mardrömslik. ”Under de senaste månaderna har sjuk- och hälsovården i Afghanistan bokstavligen kollapsat. Tusentals anställda inom sjukvården har inte fått betalt på sex månader och klinikerna saknar mediciner och utrustning, till följd av det långa kriget och att bistånd nu dras in”, larmade CNN för drygt en vecka sedan.

Flera års torka har slagit ut skördarna. Krisen och bristen får priserna att brant stiga uppåt. 95 procent av hushållen saknar tillräckligt med föda och en av tre i landet lider av svår hunger och en svältkatastrof när vintern sätter in.

När Tysklands avgående förbunds­ kansler Angela Merkel besökte Turkiets härskare Racip Erdoğan i helgen var det för att locka med ytterligare 30 miljarder kronor i EU-stöd om regimen stoppar de afghanska flyktingar som anländer till Turkiet från att resa vidare mot ett EU-land.

EU har dessutom vägrat att svara på FN:s vädjan att åtminstone ta emot 40 000 flyktingar från Afghanistan under de kommande fem åren. Istället lovar EU att ge pengar till de länder i Afghanistans närhet som tar emot flyktingar, men också dessa länder stänger sina gränser samt deporterar afghanska flyktingar. I år, fram till den 1 september, har drygt 757 000 afghanska flyktingar deporterats från Iran och Pakistan.

I Afghanistan blir situationen

Bara i år har ytterligare 630 000 i Afghanistan tvingats fly sina hem på grund av våld och hunger.

Men ledarna i Väst tvår sina händer låtsas som att de bryr sig, samtidigt som regimerna i de angränsande länderna – Pakistan, Iran och Kina, men även Ryssland – hoppas kunna plundra landets resurser och kliva in i det maktvakuum som USA och Nato har lämnat efter sig.

Att landet dras in i det nya kalla krig som rasar mellan de imperialistiska makterna hoppas talibanerna kunna använda till sin fördel för att utvinna stöd och erkännande.

Endast Afghanistans fattiga massors kamp och självständiga organisering kan störta talibanerna och säkra fred.

Om katastrofhjälp och bistånd dras in är det de fattiga och oskyl-

Amnesti åt de afghanska flyktingarna.

Foto: Natalia Medina

RIV FORT EUROPAS MURAR

E

diga som i första hand straffas, inte talibanerna. Det är också de som straffas när länder stänger gränser och flyktingpolitiken stramas åt än mer.

Rätten att söka skydd och asyl i ett annat land är en mänsklig rättighet. Därför säger vi: riv Fort Europas murar – säkra och lagliga flyktvägar in till Europa. Återinför asylrätten – låt de afghanska flyktingarna stanna genom att bevilja amnesti.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) och Offensiv säger: • Permanent stopp för utvisningar till Afghanistan.

• Amnesti för alla som väntar, fått avslag och för papperslösa!

• Nej till tillfälliga uppehållstillstånd och gränskontroller – ja till permanenta uppehållstillstånd (även för de med tillfälliga tillstånd) och familjeåterförening.

• Riv Fort Europas murar – riv upp EU:s och Sveriges omänskliga flyktingpolitik.

• Gemensam kamp mot rasism, skuldbeläggning av flyktingar och ökade klyftor. Jobb, bostad och välfärd till alla – låt storbolag, banker och rika betala.

• Allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk massrörelse och en försvarsstyrka som kan förena massorna i en kamp för att störta talibanregimen och befria landet från allt förtryck, våld och terror.

• För ett demokratiskt och socialistiskt Afghanistan i en frivillig demokratisk och socialistisk federation med grannländerna.

• Global kamp mot imperialismens plundring och krig – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■

lon Musk är åter världens rikaste individ. Hans förmögenhet uppgår till ofattbara 230 miljarder dollar (omkring 1 980 miljarder kronor), vilket är betydligt mer än utgifterna i Sveriges statsbudget.

Elon Musk är bland annat ägare till Tesla, som är världsledande vad gäller elbilar. Men Musk siktar uppåt så mycket att han vill kolonisera planeten Mars. Inom 30 år hoppas han skeppa 1 miljon människor till Mars med de rymdfärjor som hans bolag Spacex håller på att utveckla.

Musk kallar det för en ”Plan B”, som ska rädda mänskligheten – inte på jorden, utan de som likt honom själv hoppas kunna ta sig till Mars.

– Vi har ingen tid att förlora. Ingenting är garanterat, men det finns en chans att vi kan bli en multiplanetär art om vi arbetar med en känsla av yttersta angelägenhet, sa Elon Musk i en intervju som gjordes i somras.

Spacex är ett bolag som går i spetsen för ”kommersialisering av rymdsektorn där företag, stora som små, utvecklar allt från nanosatelliter till hela system av bärraketer med kapacitet att bära människor ut i rymden”, skrev Rymdstyrelsen på sin hemsida i oktober förra året. I korthet kan sägas att Spacex börjar och slutar med att vilja kolonisera Mars.

För drygt en månad sedan betalade annan miljardär, Jared Isaacman, Musk och Spacex ett okänt antal miljoner dollar för att han och tre andra skulle bli de första att rymdturista i en kapsel utan ledning av någon fullt utbildad astronaut.

Musk, som stannade kvar på marken, såg denna resa som starten på en omfattande resebyråverksamhet till rymden. Så snart kan den som har råd checka in på månen.

A

ndra superrika hyser liknande planer. Det finns en tävlan mellan Elon Musk och Richard Branson samt Jeff Bezos om vem som ska bli ledande i rymdturism och naturligtvis om vem som kan spendera mest. Att det handlar om både storhetsvansinne och enormt slöseri kan återges i att de 5,5 miljarder dollar som Jeff Bezos spenderade för att vistas fyra minuter i rymden är en summa som skulle kunna förse två miljarder människor i fattiga länder med covidvaccin.

Men tillbaka till Elon som till följd av att börsvärdet på Tesla och Spacex har stigit som en raket under pandemikrisen blivit världens rikaste individ. Det han tjänade under en och en halv dag i september är en lika stor summa som Somalias BNP (nationalinkomst) i år, som ska fördelas på drygt 16 miljoner invånare. ■

I Sverige köps det i snitt 14 kilo kläder/textilier per person och år.

Klädindustrin står för 10 procent av utsläppen globalt. Naturskyddsföreningen sågar nu klädkedjornas produktion och greenwashing: ”Man har inte med hela produktionskedjan, där en del processer inte har med certifierad ekologisk vara att göra” (svt.se 19/10).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2021 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

21 OKTOBER 2021 # 1 473

3

Istället för att riva kulturhus och låta Jordbro centrum (bilden) förfalla behövs det bland annat sociala insatser och resurser till skolan.

Öppet mö te: Vad vill

Rättvisep

ar

tiet Socia Torsdag d listerna? en 28/10 kl 19.00, J Kom och d ordbro bib iskutera tryg liotek ghet kamp – och gå med i den , välfärd och internat ionell socialistisk a oppositio nen!

Haninge: Vi behöver Allt fler haningebor känner en större otrygghet i sin vardag. Rädslan att utsättas för våld eller rån, att gå hem sent på kvällen eller att gå och handla i det lokala centrumet begränsar rörelsefriheten och utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Detta är extra kännbart i Jordbro, där det på kort tid varit ett flertal gängrelaterade skjutningar mitt bland bostadsområden och lekplatser.

MATTIAS BERNHARDSSON

offensiv@socialisterna.org

D

rygt var fjärde invånare i Haninge kommun har oroat sig för att bli överfallen eller misshandlad i området där de bor under en ettårsperiod.

Störst är oron i Jordbro, Brandbergen centrum och Handen.

De flesta partier gör nu utspel om ”krafttag” mot gängkriminaliteten i hopp om röster om 10 månader, men i praktiken gör de ingenting åt problemen; de är frånvarande och otillgängliga mellan valkampanjerna, deras löpsedelsvänliga paroller saknar verklighetsförankring, de bor själva inte i de otryggaste områdena och deras egen politik gör allting värre och värre.

Polisen kan låsa in kriminella, men det löser ingenting om samhället är så dysfunktionellt att nya generationer unga hamnar i gängkriminaliteten.

Det handlar om en ytterst liten andel unga som går den vägen, även i de mest utsatta områdena, men det finns en grogrund av olika riskfaktorer (varav flera samspelar) som inte går att ta miste på oavsett vilken studie man tittar på: ekonomisk utsatthet, arbetslöshet, trasiga familjer, frånvarande föräldrar, våld och droger i hemmet, svag anknytning inom familjen, psykisk ohälsa, funktionsvariationer utan

att få rätt stöd i tid och att inte få hjälp att klara skolan.

Utöver riskfaktorer finns det också skyddsfaktorer: exempelvis trygga miljöer utanför hemmet såsom trygga bostadsområden med gemenskap, idrott, musik, föreningsliv, resursstarka skolor med mera.

Både vad gäller riskfaktorer och skyddsfaktorer har det socialdemokratiskt ledda kommunstyrets politik i Haninge under de senaste två mandatperioderna varit förödande för barn och unga.

Otryggheten slår rot än mer i kommundelar där politikernas nedrustning av välfärd, service, fysisk miljö, föreningsliv och mötesplatser under lång tid har bidragit till att splittra den sociala sammanhållningen. Detta är extra påtagligt i Jordbro. Det blir en negativ spiral.

De etablerade partierna som har skapat dessa grundläggande problem lägger inte fram några riktiga lösningar, utan ägnar sig åt plakatpolitik: fler poliser, fler kameror och visitationszoner är krav politiker lägger för att det ska låta som att de ”tar i med hårdhandskarna”.

Att utöka antalet poliser är kanske den mest beprövade trygghetsinsatsen av alla och har utgjort de stora partiernas standardlösning i 30 års tid. Med facit i hand kan vi

bara konstatera att det inte finns en sådan mirakelkur. Om fler poliser inte fungerade för 30 år sedan, varför skulle det fungera idag?

Förslaget om visitationszoner liknar att kasta ett stort fiskenät för att fånga en fluga. Polisen vet redan vilka som är gängledare, vilka som är gänganslutna, var de bor och var de säljer droger. Förslaget om visitationszoner där polisen stannar och visiterar vanliga boende, ung-

domar och arbetare (oftast utifrån hudfärg) är så missriktat det kan bli.

Vi behöver inte trygghetsåtgärder vars syfte är att ”signalera”, vi behöver trygghetsåtgärder som faktiskt fungerar.

Rättvisepartiet Socialisternas trygghetsprogram bygger på massdialog med boende, föreningsliv och anställda som jobbar i frontlinjen i dessa frågor – kraven har tagits fram

Foto: Robert Bielecki

riktiga trygghetsåtgärder på stormöten, inte i slutna rum av politiker och mediastrateger.

Det viktigaste för att bekämpa otrygghet och gängbildning är självorganisering; att vi vanliga boende sätter ned foten tillsammans, att hela områden går ihop och demonstrerar för trygghetskrav, att alla föreningar agerar tillsammans, att grannar går ut och backar varandra när någon hotas enligt devisen en för alla och alla för en. ■

RS trygghetsprogram för Haninge:

1. Starta ”Sluta skjut”-projektet i Haninge i samarbete med Kriminalvården och andra myndigheter; interventionsprogram mot de kriminella gängen med ordnade konfrontationer med brottsoffer, anhöriga och civilsamhälle samt avhopparverksamhet som inkluderar flytt, skyddad identitet och jobb- och utbildningsvägar.

2. Mer resurser till Förebyggarteamet och fler fältassistenter för att klara av bra närvaro bland ungdomar.

3. Anställ trygghetsvärdar till alla otrygga kommundelscentrum och pendelstationer.

4. U pprustning på de boendes villkor. Nej till reno­ vräkningar. Ut med slumvärdarna som äger förfallande kommundelscentrum och bostadsområden, återta i kommunal regi och rusta upp.

5. Fysiska trygghetsåtgärder som nattbelysning på alla offentliga stråk och omedelbar upprustning och nattbelysning av nedgångna idrottsytor.

6. Socialtjänsten behöver mer resurser och sätta upp mobila enheter för att stödja och ge insatser till föräldrar – särskilt ensamstående – med barn i riskzonen.

7. Alla barn ska klara skolan. Skolorna behöver fler resurslärare och elevvårdande personal, maxantal på 20 elever per klass, mer resurser till Trygghetsteamen och diagnosutredningar samt till läxhjälp på skoltid, vilket är avgörande för elever med svår hemmasituation.

8. Återöppna nedlagda familjecentraler med öppna förskolor och BVC i Jordbro och Brandbergen.

9. Återöppna de nedlagda möteslokalerna och fritidsgårdarna, håll alla fritidsgårdar kvällsöppna sju dagar i veckan samt utveckla verksamhet som är åldersspecifik och motverkar machokultur bland pojkar.

10. Det utlovade kultur- och föreningshuset i Jordbro måste byggplaneras nu, ska vara minst lika stort som det kommunen rev och välkomna tillbaka alla ungdomsföreningar som kommunen sparkade ut.

11. Idrotts- och föreningslivet behöver mer stöd för att få en ökad organiseringsgrad bland unga; höj föreningsstöden från Kultur- och demokratinämnden samt Idrotts- och fritidsnämnden och stoppa kommunens införande av marknadshyror på föreningslivet.

12. Återinför 0-taxan (avgiftsfria hallar och lokaler för ungas idrott) och Sportoteket (gratis lån av sportutrustning för ungas idrotter) samt satsning på lovaktiviteter och behovsprövade kolloverksamheter.

13. Mer tid till barnen; inför 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön i Haninge, ta bort 12-timmarspassen och möjliggör för ekonomiskt utsatta föräldrar med otrygga jobb på obekväm arbetstid att få trygga anställningar med kollektivavtalsenliga villkor och familjevänliga scheman.

14. Byt ut kommunens vinstmål i budgeten mot mål att bekämpa fattigdom, otrygga jobb, arbetslöshet, trångboddhet, drogmissbruk, våld i hemmet och otrygg uppväxt.

INRIKES

21 OKTOBER 2021 # 1 473

4

De olika etablerade partierna försöker nu locka till sig pensionärsrösterna med olika valutspel, men deras löften är litet värt.

Foto:Pensionsmyndigheten

Höj pensionerna – inte pensionsåldern Med älgjaktstid och knappa året kvar till nästa val sätts också ”politiska saltstenar” upp för att locka väljargrupper till just sitt partis valsedlar.

STEFAN LUNDQVIST rs.sundsvall@socialisterna.org

E

n stor del av väljarna kommer att vara pensionärer i september 2022. Många av dem känner en stor ilska över orättvist låga pensioner efter ett långt arbetsliv. Den marknadsorienterade pensionsreformen från 1990-talet, som S, M, C, L och KD (Pensionsgruppen) stod bakom, levererade ett justerbart system med ”broms” (efter tillväxt, inkomstutveckling och medellivslängd).

En mindre del, premiepensionen, blev dessutom casinoknutet till börsen. Budskapet var att vad pensions-

gruppen nu har skapat var ett hållbart pensionssystem för eviga tider.

Men idag gör pensionssystemet, som är underfinansierat, många fattiga. Arbetare i LO-kollektivet som har arbetat heltid i nästan 45 år får en pension som är under 60 procent av den tidigare inkomsten, larmade LO-rapporten Vad får en arbetare i pension redan 2015.

När pensionssystemet sjösattes utlovades 70 procent. Idag är 200 000 kvinnor fattigpensionärer. Totalt är idag över 300 000 av våra seniorer fattigpensionärer. De har 12 300 kronor i månaden före skatt (inklusive bostadstillägg, sociala bidrag etc).

Och nedgångsspiralen fortsätter. EU har beräknat att ytterligare 300 000 riskerar att hamna där.

Pensionssystemets skapare för fram en enda lösning. Eftersom medellivslängden har ökat, jobba längre!

De födda på 1970-talet och framåt kommer att tvingas arbeta fram till

70 års ålder för att få ut motsvarande pensionandel av slutlönen som en arbetare född på 1950-talet får.

Regeringen och riksdagspartierna är inte blinda för denna bistra utveckling. Speciellt inte under ett valår. Därför skyndades det i partiernas förslag till höstbudget fram med något större bandage till pensionssystemet än de vanliga små plåsterlapparna från mandattiden.

Regeringens ”Saltsten”. ”Till de som slitit ut sig under ett långt arbetsliv och närmar sig pension”, som det heter.

S-MP-regeringen föreslår att en ”Trygghetspension” införs i sjukförsäkringen. Den innebär att en person som har högst 5 år kvar till den lägsta åldern för att gå i pension, idag 60 år, i ansökan om sjukoch aktivitetsersättning av Försäkringskassan inte längre ska behöva bedömas efter samma hårda regelverk som en ung arbetare.

Med denna reform vill regeringen undvika att äldre utslitna arbetare som idag får avslag från Försäkringskassan tvingas ta ut sin ålderspension i förtid och därmed blir fattig på ”livets höst”. Istället ska de då kunna ges möjlighet att ansöka om Trygghetspension.

S-MP-regeringen föreslår även att bostadstillägget höjs. Taket på bostadskostnaden för att kunna söka bostadstillägg höjs från 7 000 kronor till 7 500 kronor. En marginell höjning i förhållande till hyror som rusar, kan man tycka.

Konsumtionsstödet i bostadstillägget höjs med 200 kronor för ogifta och 100 kronor till gifta.

Regeringen har enligt Pensionsmyndigheten under 2021 höjt den totala pensionen med 70 till 550 kronor beroende på vilken pensionärsgrupp du tillhör.

Sverigedemokraternas ”Saltsten” kallas ”Tusenlappen”. Den ska ge

1 000 kronor mer i månaden i genomsnitt till alla pensionärer. Staten ska stå för kostnaden, 23,1 miljarder kronor. I SD:s brunblåa främlingsfientliga propaganda ställs svenska pensionärer (endast svenska medborgare ska ha rätt till exempelvis bostadsbidrag och garantipension) mot biståndet.

Tusenlapparna kan bekostas ”genom stora neddragningar av det svenska biståndet”, heter det. SD:s tal om att de istället för flyktingmottagande vill ge stöd i ”närområdet” avslöjas som vad det alltid har varit – tomprat. Pengarna ska inte tas från de som lever gott, landets miljonärer och miljardärer, utan från nödlidande vars hälsa och liv är beroende av vårt bistånd. Övriga partiers lockbeten om pensioner finns på Google-avstånd.

Men inget av pensionsgruppens sex riksdagspartier är intresserade av att skrota det pensionssystem de en gång skapade. Borgarna har sina ”skyll dig själv”-argument. ”Kräv en anständig pension – jobba till 70!” är vad de tycker och vill, men det är slagord vi inte kommer få höra från något av partierna i valet 2022.

Det blir nya löften, nya hundralappar och plåster. I fackföreningsrörelsens och pensionärernas organisationer finns idag mycket starka krav på bättre pensioner.

Det krävs nu också att en rörelse för kraven mobiliseras till kamp på gator och torg under valåret.

RS/Offensiv säger: • Höj samt indexera pensioner och bostadstillägg – nej till höjd pensionsålder. Skrota pensionsuppgörelsen.

• Frånvaro från arbete vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraskap ska ge 100 procent i pensionsavsättning.

• Bort med skatteorättvisorna.

Pension och sjukersättning ska inte beskattas högre än löneinkomst.

• Gratis hälso-, sjuk- och tandvård samt kollektivtrafik för pensionärer. ■

Farsta sluter upp mot våldet efter skjutningar

O

ktobermörkret trängdes för en stund undan av skenet från de varma eldkloten i en kedja genom Farsta. Föräldrar, syskon, lärare och grannar lyste upp en slinga när ungdomar från FOC Farsta Fotboll lämnade Farsta IP lördag natt efter sin fotbollsträning. Fackelkedjan hölls på initiativ från klubben för att visa ungdomarna stöd och skapa trygghet efter en skjutning i området där en 40-åring avled och en 16-åring aktiv i FOC skadades.

Annelie Lundh står bredvid sin man med en fackla höjd ovanför huvudet.

Hon är lärare på Adolf Fredriks musikklasser i Farsta grundskola och även mamma och boende i Farsta.

– Jag är här för att försöka bidra med att göra Farsta tryggt. Vi har

bott här i 10 år och märker att det är mer och mer problem. Vi vågar inte släppa ut vår son så sent på kvällarna längre.

– Jag blev förskräckt när jag hörde vad som hade hänt, det är oskyldiga som drabbas. Det är ungdomar utan konsekvenstänk som dras in i kriminalitet. Om man dras med och blir en lakej och försöker få status och makt, då fattar man inte att det kan få oanade konsekvenser. Det behövs större vuxennärvaro, fler föräldrar och vi i skolan har också stort ansvar. Det måste bli mer diskussion. Det går mycket rykten nu i skolan. Det är klart att ungdomarna blir oroliga. Känner man någon som känner någon då blir det ju tufft.

Asmait Teclai går tillsammans med Nael Tedla för att ansluta sig till

fackelkedjan. Hon har med sig två barn till.

– Vi är här för att visa att vi är emot allt det som händer, vi måste stoppa våldet. Ungdomarna ska inte behöva känna sig rädda. Friheten vinner.

Elin Svensson står nära Farsta IP tillsammans med sin dotter.

– Jag läste i tidningen att det skulle vara och ville bidra tillsammans med min dotter.

– Det ska inte vara så här. Det är helt sjukt hur det har blivit, hur det går neråt i åldrarna. Det känns fruktansvärt, jag har en tjej till i tonåren.

Man känner sig maktlös. Hemma pratar vi ofta om hur det ser ut. Det är svårt. Alla är helt uppgivna och vet inte vad man ska göra. ■ Natalia Medina

Fackeltåg i Farsta, Stockholm.

Annelie Lundh.

Nael Tedla & Asmait Teclai.

Elin Svensson.

21 OKTOBER 2021 # 1 473

I korthet

Svenska staten ser inga problem med att utvisa småbarn till platser de aldrig varit i. Stoppa utvisningen av Tim!

5

Kritik mot bristande suicidprevention

P

inhumana flyktingpolitiken Året är 2018 och 11 dagar gamla Tim (som egentligen heter något annat) omhändertogs av socialtjänsten. Fadern är okänd och modern, enligt handlingar från förvaltningsrätten, lider av psykisk ohälsa och har uppvisat ”sådana brister i omsorgen att de innebär en påtaglig risk” för att Tims hälsa och utveckling ska skadas. Nu ska han utvisas.

AYOMIDE AJANI

offensiv@socialisterna.org

N

är Tim var 4 månader flyt­ tade han till Sandra och Viktor Persson samt deras två barn som bor i en gård utanför Brösarp på Österlen, som idag är hans hem.

Tim har träffat sin biologiska mamma två gånger efter omhänder­ tagandet. Sista gången var när han var 5 månader. Efter mötet får mam­ man besöksförbud. Enligt Sandra Persson har hon efter det aldrig för­ sökt få kontakt med sin son. Vintern 2020 utvisas mamman till Nigeria.

Då Tims mamma inte var svensk medborgare får socialtjänsten och familjehemmet söka asyl åt Tim. Familjehemspappan Viktor Persson berättar i DN:s artikel den 16 sep­ tember.: – Även om vi visste att Tim kunde få avslag tänkte vi att han var alldeles för liten för att utvisas.

Han hade ju sin anknytning hos oss och mamman var inte kapabel att ta hand om honom, det hade ju de svenska myndigheterna slagit fast.

När Tim skall fylla 2 år får de besked från Migrationsverket att de avslår ansökan och Tim skall lämna Sveri­ ge, enligt kap 8 utlänningslagen. De överklagade till Migrationsdomsto­ len, men får avslag igen.

Tim har en morbror i Sverige med permanent uppehållstillstånd och fyra biologiska kusiner. Tim och hans kusiner har fin kontakt

och i överklagandet till Migrations­ domstolen framför Tims advokat att relationen styrker anknytningen till Sverige, förutom det faktum att han har bott i ett och samma familjehem sedan han var 4 månader.

Advokaten berättar också i över­ klagandet att pojken enligt mor­ brodern riskerar stigmatisering och utsatthet i hemlandet eftersom han är faderlös och släkten därför inte kommer att vilja ta hand om honom.

I augusti meddelade Migrations­ överdomstolen vid kammarrätten i Stockholm att det inte har kommit fram något skäl för att meddela prövningstillstånd i Tims ärende.

Migrationsdomstolens beslut står därför fast. Utvisningen har trätt i laga kraft och ska verkställas senast i början av januari 2022.

Sommaren 2021 återinfördes möj­ ligheten för barn att beviljas uppe­ hållstillstånd vid ”särskilt ömman­ de omständigheter”. Att lagen är på plats räcker dock inte om inte tyd­ liga barnkonsekvensanalyser görs i varje enskilt ärende så att barnets bästa kan beaktas i första hand i enlighet med Barnkonventionen artikel 3.

Vänsterpartiet lade den 28 sep­ tember fram ett förslag till utskotts­ initiativ till Socialförsäkrings­ utskottet om att man vill se en ”Lex Tim” – en ändrad lagstiftning så att tvångsomhändertagna barn inte

ska kunna utvisas. Den 9 oktober anordnades också en demonstra­ tion utanför riksdagen i Stockholm till förmån för Tim. En namninsamling som starta­ des på initiativ av Brinn för bar­ nen har spridits över hela Sverige på bara ett fåtal veckor. Alexan­ dra Toth, styrelseledamot i ideella barnrättsföreningen Brinn för bar­ nen, berättar till Offensiv: – Insamlingen fick över 170 157 namnunderskrifter och överlämna­ des den 12 oktober personligen till statssekreterare Lars Westbratt på justitiedepartementet. Framtiden är fortfarande oklar för Tim då inga nya beslut har fattats och familjens advokat arbetar just nu med att framställa ett verkställighetshinder.

– Vi i Brinn för barnen har även gjort en skrivelse och skickat till Migrationsverket där vi menar att barnkonventionen inte följts när man gjort bedömningen att Tim bör utvisas. Man har heller inte sett till hur hans liv och situation ser ut idag, utan man har enbart gått på den information som inkom för drygt 1,5 år sedan.

Kampen om att Tim, som den 4 oktober i år fyllde 3 år, och andra barn i hans situation skall få stanna i Sverige fortsätter. Politikerna lo­ vade förändring i Haddiles fall som uppmärksammades i media redan 2012. Exakt samma procedur och liknande situation som den Tim och många andra barn befinner sig i just nu 9 år senare.

Nu är det dags att pressa politi­ kerna och se till att vi skyddar de mest skyddslösa, barn i utsatthet, inte förvärrar saken genom att trau­ matiskt rycka ifrån dem sin trygg­ het och familj för att placera dem i ett land där de inte kan språket och där de aldrig har satt sin fot i. ■

Foto: Björn Bjarnesjö

Fallet Tim belyser den

sykisk ohälsa Sveriges arbete med att förebygga självmord får hård kritik i en granskning som Riksrevisionen har låtit genomföra. De senaste 20 åren har antalet självmord legat på ungefär samma årliga nivå med över 1 000 fall per år; ifjol tog 1 200 personer livet av sig. Regeringens styrning har ”varit svag i många år”: – Trots att riksdagen fattade beslut om en övergripande vision och nationellt handlingsprogram för suicidprevention 2008 dröjde det ända till 2020 innan regeringen tog initiativ för att kraftigt förstärka arbetet, säger riksrevisor Helena Lindberg på Riksrevisionens hemsida den 14 oktober.

Riksrevisionen menar nu att det suicidpreventiva arbetet bland annat måste involvera fler statliga myndigheter. Ett exempel är att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) inte jobbar med dessa frågor, trots att självmordsproblematiken är en del av räddningstjänstens vardag. En annan att skolan är väldig viktig för att motverka den psykiska ohälsan, men att skolmyndigheterna saknar uppdrag inom suicidprevention. De ansvariga statliga myndigheterna, särskilt Folkhälsomyndigheten, har också svårt att konkret bidra till suicidpreventiva insatser på lokal och regional nivå.

– De kunskapsstöd som finns i dag är för övergripande för att kunna användas i det dagliga arbetet. Det behövs mer användbara, konkreta och tillgängliga kunskapsstöd, säger projektledaren för granskningen Charlotta von Porat på Riksrevisionens hemsida.

Beroendevård i kris: ”Folk kommer dö”

V

årdkrisen På Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborgs mottagningar som riktar sig till opioidberoende har man nyligen stoppat intagningen av nya patienter. Anledningen är resursbrist. Det innebär att man tvingas använda daterade läkemedel, som går emot de riktlinjer som Socialstyrelsen har tagit fram. När kösystemet nu är borta är att trösta över telefonen det enda som kvarstår för personalen när personer med beroendesjukdomar söker sig till dem. Det skriver DN den 15 oktober.

– De ser sina patienter fara jäkligt illa och desperata familjer som vill ha hjälp – och så är det stopp till kön. Folk kommer att dö av det här om det inte åtgärdas snart, larmar ordföranden i Svensk förening för beroendemedicin, Joar Guterstam, till DN.

Små barn placeras i HVB-hem

F

amiljehemsbrist Vid 270 tillfällen under 2018 till 2020 har barn i åldrarna 0-9 år placerats ensamma på HVBhem, utan vårdnadshavare. Detta visar en enkät som TT skickat till landets kommuner, som 230 av 290 svarat på.

I Karlshamn, där elva barn placerats ut ensamma på HVB-hem de senaste åren, uppger chefen för placeringsenheten, Menesha Alijaj, att placeringen på HVB-hem kan ge barnen svåra erfarenheter och en större otrygghet jämfört med när de först omhändertogs, och att det dessutom är ett stort problem att det är så pass svårt att hitta familjehem, uppger Ekot den 18 oktober.

Lärare: Svår stress leder till sjukdomar

P

sykisk ohälsa Av de 25 783 långa sjukfallen bland lärare i Sverige 2017-2019 var den vanligaste orsaken olika psykiska sjukdomar som en reaktion på svår stress.

Risken är störst bland kvinnliga förskollärare och lärare i fritidshem. Den längre sjukfrånvaron ökar ju äldre den yrkesverksamma blir, visar Afa försäkrings rapport den 18 oktober.

– Vi brukar kalla det mitt i livet-effekten. Den brukar vara mest påtaglig för kvinnor i åldern 36-45 år. Vi ser liknande psykisk ohälsa bland kvinnor i andra yrken som vårdyrken.

Vår rapport ger inte svar på vad det beror på. Psykisk ohälsa är komplex och jag kan bara spekulera i att bidragande orsaker kan handla om dubbelarbete och att kvinnor har en total arbetsbelastning som är hög där de kanske tar ett större ansvar för barn, sjuka föräldrar och annat, säger Andreas Ek, statistiker och analytiker på Afa Försäkring som arbetat med rapporten, till Läraren den 18 oktober. ■

INRIKES

21 OKTOBER 2021 # 1 473

6

Slopa karensavdraget!

För att sätta press på politikerna behöver hyresgäströrelsen på nytt mobilisera.

D

Foto: Kristofer Lundberg

Göteborg: Ombildningar

tillfälligt bordlagda

Högerstyrets planer på ombildning av hyresrätter var på nytt uppe för debatt i Göteborgs kommunfullmäktige. Efter en lång och intensiv debatt kunde dock inget beslut tas. Vänsterpartiet lyckades genom formalia skjuta upp förslaget.

KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

F

Kampen i stadens förorter har på­ verkat partier som varit för ombild­ ningarna som S, SD och MP, som nu alla var emot ombildningarna tillsammans med Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ.

Socialdemokraternas Jonas At­ tenius föreslog att förslagen från S, V, MP, FI och SD skulle slås ihop till ett förslag, då de hade liknande ”att-satser”.

Såväl Karin Pleijel (MP) och Daniel Bernmar (V) höll med och argumenterade till presidiet och kommunfullmäktiges ordförande att slå ihop förslagen.

Axel Josefson från M invände, i hopp om att förslagen skulle slå ut varandra då V har som princip att inte rösta på SD förslag.

Kommunfullmäktige lyckades dock inte fatta beslut i frågan. De­ batten var lång och i många fall med hård ton och krävde två ajour­ neringar för att lösa formaliafrågor.

När S, V och MP kom tillbaka hade de kommit överens om att rösta på SD:s ”att-sats”, men inte hela förslag.

När Alliansens insåg att oppo­ sitionen lyckats samla sig för att stoppa förslaget på ombildning­ ar agerade Axel Josefson med att bordlägga förslaget. Ombildningar har tillfälligt stoppat.

För att sätta press på politikerna behöver hyresgäströrelsen på nytt mobilisera. Tyvärr har Hyresgäst­ föreningen varit totalt frånvarande i kampen mot ombildningar de senaste två åren, där den sittande styrelsen istället för att företräda hyresgästerna har valt att arbeta för att konsolidera sin makt.

Hyresgästerna i stadens föror­ ter och arbetarområden kan där­ för bara lita på sin egen styrka och mobiliseringskraft. Hyresgästerna bör alliera sig med stadens vänster i bred bemärkelse för att på allvar mobilisera till hyresrätten försvar. ■

Föga förvånade var det människor i så kallade kontaktyrken som ut­ nyttjade lättnaderna mest och som nu drabbas hårdast av bortta­ gandet. Det är alla de som jobbar inom vård och omsorg, men även anställda inom barnomsorg och skola.

Utöver det är det precis som under pandemins toppar taxi­ chaufförer, städare, hotell- och restauranganställda med mera som är särskilt utsatta. Samtidigt är uppmaningen att fortsatt stan­ na hemma vid minsta symptom.

Signalen som sänds är att an­ svaret för att hantera pandemin nu återigen läggs på den enskil­ de, medan stat och företag kan fortsätta med ”business as usual”.

Detta är synnerligen vanskligt då smittspridningen av covid-19 ökar igen (om än på lägre nivå), sam­ tidigt som förkylningssäsongen och spridningen av RS-viruset har börjat rekordtidigt i år.

Samtidigt finns det god grund i ti­ digare forskning av att utgå ifrån att sjuknärvaron kommer att öka igen. Arbetsmiljöverkets rapport Arbetsmiljö 2019 från november ifjol visade att sju av tio har gått sjuka till jobbet, 20 procent minst fyra gånger eller mer per år.

Huvudorsaken för det bland kvinnor var att inte vilja lämna sina kollegor med belastningen, bland män att ingen annan kan utföra ens jobb. Både skälen visar bristerna med en slimmad perso­ nalstyrka där det saknas margi­ naler i personalstyrkan.

Gunnar Bergström, forskare på Högskolan i Gävle, har gjort flera studier i ämnet vilket bland annat tidningen Arbetsliv har rappor­ terat om. Han kom fram till att sjuknärvaro på två, tre gånger eller mer under ett år ökar risken för förtidspensionering. Även risken för långtidssjukskrivning ökar, vil­ ket i slutändan medför ökade kost­ nader för företagen.

Det bör dock betonas att den största kostnaden får de drabba­ de bära, både med personliga och ekonomiska konsekvenser.

Regeringen har gått ut med att arbetsmarknadens parter, det vill säga företag och facken, själva kan göra upp om karensavdrag. Detta skulle dock innebära att facken skulle behöva avstå från redan magra löneförhöjningar i gengäld.

Dessutom skulle det, som LO:s Kjell Rautio påpekar i sin blogg, innebära ”att de med minst för­ handlingsstyrka och de högsta sjukdomsriskerna får störst svårig­ heter att förhandla fram goda vill­ kor”. Det skulle betyda att arbets­ villkoren glider alltmer isär mellan olika grupper och därmed under­ minera än mer kollektiv facklig kamp.

Lagen om sjuklön som reglerar karensavdraget är både en klasslag som slår allra hårdast mot de mest utsatta inom arbetarklassen och dessutom en kvinnofientlig lag då kvinnor i större utsträckning ar­ betar i kontaktyrken. I synnerhet gäller det för yngre kvinnor, 16 till 29 år, där tre av fyra arbetar i den­ na typ av jobb.

Flera fack har protesterat mot återinförandet av karensavdraget och regeringen har lovat en ut­ redning. Det finns inget behov av ännu en utredning. Det som krävs är att ändra lagen och permanent avskaffa karensavdraget för alla och ge lön från första sjukdag. ■ Katja Raetz

Regeringens ”utredning” om karensavdraget är helt onödig. Avskaffa karensavdraget permanent!

Hur många har felaktigt nekats sjukpenning?

D

et har länge förekommit klagomål över hur Försäkringskassan tolkar lagstiftningen när de beviljar sjukpenning eller inte. I juni nekades en kvinna från Sundsvall sjukpenning av kammarrätten med motiveringen att ”det saknades verifierade undersökningsfynd eller observationer.” Sådana undersökningsfynd kan vara blodprov eller att en person har svårt att hålla en röd tråd i ett samtal.

I Läkartidningen uttalar sig forskaren Mani Shutzberg vid Södertörns högskola. Enligt honom kräver Försäkringskassan någon sorts objektivitet som inte är vetenskapligt gångbar. Hans doktorsavhandling handlar om hur läkare på alla sätt försöker

överlista Försäkringskassan så att patienten ska få sjukpenning, exempelvis att säga exakt hur många minuter en person kan koncentrera sig, trots att något sådant är omöjligt att observera.

Sundsvallskvinnan led av utmattningssyndrom, som det är svårt att ta fram ”verifierade undersökningsfynd” till. Hennes fall har nu överklagats och ska tas upp av Högsta förvaltningsdomstolen.

Försäkringskassan, som överklagade och fick rätt i kammarrätten, har nu helt ändrat sig.

Kvinnan borde ha fått sjukpenning efter ”en helhetsbedömning”. De pekar på att kammarrättsdomar i flera år gått i olika

riktningar. Man vill därför att Högsta förvaltningsdomstolen skapar en praxis.

Det är många som har fått sin sjukpenning indragen eftersom man inte har kunnat påvisa ”verifierbara undersökningsfynd”; där en läkares helhetsbedömning inte har ansetts tillförlitlig. Det faktum att Försäkringskassan nu erkänner att kammarrättsdomar har gått i olika riktningar borde betyda att vi hädanefter kommer att få mer enhetliga bedömningar.

Frågan är då hur många personer som på felaktiga grunder har nekats sjukpenning. Kommer de nu att få upprättelse? Kommer de att få ekonomisk kompensation för vad de har utsatts för? ■ Sigbritt Herbert

Foto: Försäkringskassan

örslaget på massiva ombild­ ningar i likhet med det för­ ödande experiment som ge­ nomfördes i Stockholm i början på 2000-talet kommer från Alliansen och Demokraterna, vilka vill öppna upp för ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter i alla de områden där hyresrätten dominerar.

Kampen mot ombildningar har varit omfattande i Göteborg de senaste två åren. Genom protes­ ter och mobilisering har boende lyckats stoppa ombildningar och utförsäljningar på Marconigatan i Frölunda, i Sandeslätt i Hammar­ kullen och i Rannebergen i Ange­ red. I december innan pandemin slog till demonstrerade över 1 000 Göteborgare mot ombildning och utförsäljning vid två tillfällen.

Alliansen försvarade planerna på att ombilda till bostadsrätter i för­ orten genom att påstå att det skulle öka valfriheten och innebära att hy­ resgäster som vill göra boendekarri­ är kan välja att bo kvar i sitt område och köpa.

en 1 oktober hävdes de tillfälliga lättnaderna för sjukskrivningar och ka­ rensavdrag som infördes av reger­ ingen för att minska smittsprid­ ningen under pandemins värsta skeden. Återigen förlorar arbetare och anställda 20 procent av sin vecko­ lön vid första sjukdagen, trots att Försäkringskassan själv så sent som i juni konstaterade att fler stannade hemma tack vare karens­ bidraget, som annars skulle ha gått sjuka till jobbet, och har därmed också bidragit att begränsa smitt­ spridningen.

21 OKTOBER 2021 # 1 473

7

dera grundkurser på halvfart samtidigt som man jobbar. Under min tid i studentområdet hade jag flera vänner som överskred sin studietid och bodde kvar i sina studentlägenheter tills de hade råd att köpa sin egen bostad.

Istället för att flytta in i en hyresrätt någon annanstans (det är ju så svårt att få ett förstahandskontrakt i Stockholm) bodde de kvar tills de hade råd att skuldsätta sig hos banken.

Unga Socialisters protest inför den 18 april i år mot den akuta bostadskrisen. Det krävs en social bostadspolitik som utgår från behoven.

Dagens Arena rapporterade den 26 september att det råder bostadsbrist för studenter som vill flytta till de större studieorterna. Stina Olén, vd på Studentbostadsföretagen, uttalar sig i artikeln om sin oro över ett ökat tryck på bostadsmarknaden som man inte kommer att kunna tillgodose.

ANDREAS LINDGREN offensiv@socialisterna.org

B

ostadsbristen i Stockholm har varit påtaglig under en väldigt lång tid, och här är Stockholms studentbostäder (SSSB) den största studentbostadsaktören. På sin hemsida skriver de att de grundades redan 1958 av ”studenter som ville göra något åt bostadsbristen i Stockholm.” Man uttrycker också en vilja att fortsätta bygga fler bostäder för att ”ge plats för ännu fler studenter”.

Det låter bra, men enligt min erfarenhet är inte ens studentbo-

städerna skyddade från marknadskrafternas kalla vindar.

Det är först och främst två saker som skiljer ett hyreskontrakt på en studentbostad från ett vanligt hyreskontrakt: tillgänglighet och pris. Studentbostäder är endast tillgängliga för just studenter, och hyresnivåerna ska anpassas till en nivå som är rimlig för en student att betala.

Till skillnad från ett vanligt hyreskontrakt behöver man inte heller redovisa någon inkomst; det är bara samla ihop tillräckligt med

ködagar och skriva på – sedan nollställs ködagarna. Problemet är att man inte kan börja samla ködagar förrän man är inskriven på universitetet och medlem i en studentkår.

Och alla lägenheter kräver ganska många ködagar.

I skrivande stund finns det 21 objekt lediga att söka hos SSSB, varav den billigaste är ett rum i en korridor som kostar 2 976 kronor i månaden och kräver 100 ködagar. Den dyraste lägenheten är en tvåa på 10 522 kronor i månaden och kräver 897 ködagar.

Det är alltså en stor spridning på vilka typer av studentbostäder som erbjuds, samt vad de kostar att hyra.

Alla kräver dock att du kan uppvisa ett insamlat kapital av ”tid” ackumulerat i ködagar. Medan du väntar är det bara hyra in dig i andrahand någonstans för 10 000 kronor i månaden.

Foto: Natalia Medina

En akut studentbostadskris

I teorin är studentbostaden ett övergångsboende som man ska ha när man studerar. Men givet det faktum att väntetiderna är så pass långa får man ofta inte tillgång till sin studentbostad förrän långt efter att man har påbörjat sina studier.

Jag flyttade själv in i min studentlägenhet när jag nästan var klar med mitt kandidatprogram efter 2,5 års studier. Hade jag inte valt att studera vidare på masterprogrammet hade jag knappt ens hunnit flytta in förrän det var dags att flytta ut.

Då bostadsmarknaden i Stockholm är så pass svårtillgänglig i övrigt väljer många att bo kvar i sina studentbostäder långt efter att de har avslutat sina studier, vilket i sin tur hindrar nya studenter från att snabbt få en första bostad.

Detta möjliggörs bland annat genom att ansöka om så kallade ”friterminer” eller genom att stu-

Det finns en tanke om att studietiden ska vara en slags övergångsritual som förbereder dig för resten av livet. För oss som studerar i Stockholm är det på många sätt sant. Man lär sig vända och vrida på reglerna medan man får sig en grundkurs i hur ”det verkliga livet” fungerar.

För inte ens studentbostadsbolagen lyckas med att vara den trygga oas för studenter som de säger sig vilja vara. I verkligheten knackar kapitalismens tuffa marknad redan på dörren.

Under pandemin förvandlades grannbyggnaden i mitt studentbostadsområde till en byggarbetsplats, och jag fick från första parkett bevittna mitt livs första renovräkning.

Rummen i studentkorridoden bredvid skulle ”förädlas” till finare (läs dyrare) studentettor, trots att Studentbostadsföretagens senaste rapport visar att endast 1 av 5 studenter kan tänka sig en hyra högre än 5 000 kronor.

En studentetta i det området går för närvarande på 4 500 kronor i månaden, så de snuddar ju faktiskt inte ens vid den gränsen. Eller?

För att lösa bostadsbristen för studenter i Stockholm krävs en social bostadspolitik som utgår från studenternas behov att snabbt få tillgång till en lägenhet till ett rimligt pris. Studentbostadsaktörerna klarar inte av att lösa detta på egen hand. De agerar inte i ett vakuum, utan påverkas av hur bostadsmarknaden ser ut i övrigt.

Det måste gå snabbt att flytta in, men det måste också vara möjligt att flytta ut. Det måste byggas fler hyresrätter i hela bostadsbeståndet med hyror som är överkomliga för vanliga människor. ■

Beställ Arne Müllers viktiga klimatbok

Elbilen och jakten på metallerna

”Vägen till ökad vinst går ofta via ökad försäljning, helst så stora ökningar att marknadsekonomin växer. I denna helt grundläggande ekonomiska mekanism ligger förklaringen till de problematiska och allt annat än hållbara trender vi ser inom produktion och användning av metaller – trots alla ambitiösa miljöoch hållbarhetsplaner. Företagen måste helt enkelt till varje pris försöka öka försäljningen även när detta är helt förkastligt utifrån vad som krävs för en långsiktig hållbar utveckling”.

Kampen för att stoppa miljöfarliga gruvprojekt skildras på ett utmärkt sätt i Arne Müllers bok Elbilen och jakten på metallerna (Ord & visor förlag 2019). Det är en bok som verkligen förtjänar epitetet en måstebok för alla som kämpar för en framtid som inte bestäms av bolagens vinstjakt och den så kallade marknaden.

Beställ boken! Mejla offensiv@socialisterna.org

PRIS:

200 kr + PORTO

ANALYS

21 OKTOBER 2021 # 1 473

8

Tio år senare – betydelse

I september firades tioårsdagen av Occupy Wall Street, den rörelse som öppnade ett nytt kapitel i den sociala kampens historia i USA. Ett decennium senare kan vi uppskatta betydelsen av Occupy som det första steget i utvecklingen av en ny vänster- och antikapitalistisk kamp, som påverkade valpolitiken och som hjälpte till att bilda en ny generation av kämpar.

LEON PINSKY international socialist alternative

Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA)

O

ccupy var den första landsomfattande kampen i USA som kom ur den ”stora recessionen” 2008-2009 som slog hårt mot miljontals människor.

Detta kom ovanpå trettio år av nyliberala attacker mot arbetares rättigheter samt arbetarrörelsens massiva reträtt.

Men när Barack Obama valdes mitt i ekonomins störtdykning bidrog en blandning av chock och tillfälliga illusioner om den första svarta presidenten till att masskampen försenades med flera år. Detta förstärktes av fackföreningsledarna och ”vänstern” i Demokraterna som arbetade övertid för att se till att det inte fanns något motstånd, medan miljontals förlorade sina jobb och hem och bankerna fick räddningspaket på biljontals dollar.

Perioden av den stora recessionen som ledde fram till Occupy var en period av växande polarisering.

Högerns ”röda skräck” och rasistiska giftighet i kölvattnet av Obamas seger som hävdade att han var ”socialist”, en hetsig debatt om hälsovård – allt detta och mycket mer spädde på den växande ilskan i hela USA. Det vakuum som skapades genom vänsterns och arbetarrörelsens frånvaro fylldes till en början av det högerpopulistiska Tea Party som bildades 2009 och som motsatte sig att bankerna räddades, samtidigt som de också motsatte sig alla räddningspaket för vanligt folk. Tea Party förväntade sig Trumpismen.

egyptiska revolutionerna i spetsen.

Deras form av organisering i form av mass-”ockupationer” av centrala torg användes i tidigare revolutionära rörelser, men inspirerades också av händelserna i Sydeuropa.

Att diktatorer i hela regionen störtades väckte nytt hopp i hela världen. Samtidigt eskalerade kampen i Europa till massrörelser, som Indignados i Spanien, dussintals generalstrejker i Grekland och framväxten av nya vänsterpartier.

I New York City samlades en liten grupp aktivister för att bilda ”Bloombergville” under våren 2011 i ett försök att utveckla kampen mot de åtstramningar som miljardären och borgmästare Michael Bloomberg införde. Detta försök till en tältstad utanför stadshuset hämtade inspiration från tältstäderna ”Hooverville” under den stora depressionen. Det var en föraning om vad som skulle komma några månader senare.

I samband med denna ökande kampstämning gjorde antiglobaliseringstidningen Adbusters en uppmaning till ”Occupy Wall Street” den 17 september. De argumenterade för en ”ny formel”: ”Det som gör denna nya taktik spännande är dess pragmatiska enkelhet: vi pratar med varandra i olika fysiska sammankomster och virtuella folkförsamlingar (...) vi koncentrerar oss på vad vårt enda krav kommer att vara, ett krav som väcker fantasin och som, om det

Occupy gav uttryck för den växande ilskan mot den massiva ojämlikheten och de banker som orsakade den stora recessionen samt politikerna som räddade dem.

Under månaderna innan Occupy började hade kamper utvecklats i Sydeuropa mot åtstramningarna som införts av Europeiska unionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden – den så kallade Trojkan. Det ägde rum aktioner på centrala torg i Portugal, Spanien och Grekland när de superrika försökte få arbetare att betala för krisen.

Den allvarligaste sociala explosionen kom dock i början av 2011 i form av revolutionära massrörelser i Mellanöstern och Nordafrika, den arabiska våren, med de tunisiska och

uppfylls, skulle driva oss mot framtidens radikala demokrati (...) och sedan går vi ut och tar över ett torg med unik symbolisk betydelse.” Även om begränsningarna i denna idé snart skulle bli uppenbara råder det ingen tvekan om att den fick ett gensvar.

Den 17 september tog sig hundratals människor till Zuccotti Park, några kvarter från Wall Street i nedre Manhattans finansdistrikt, och slog upp läger. Under de följande två månaderna organiserade Occupy-aktivister gatumöten, pro-

Ockupationen av Zuccotti Park, nära Wall Street, blev starten för Occupyrörelsen som spreds globalt och gav ett uttryck för den växan

tester och ockuperade platser över hela landet.

I New York greps 85 personer i slutet av den första veckan. Tidningarnas förstasidor följande morgon visade en ung man med blod i ansiktet när han greps av poliser från NYPD. Den brutala polisreaktionen väckte nationell och internationell uppmärksamhet och många unga människor kom till New York för att sätta upp ett tält i Zuccotti Park eller delta i massaktioner under helgen.

Det stod också klart att Occupy Wall Street hade stöd bland en stor del av New York-borna och tusentals åkte dit varje helg för att besöka lägret. I slutet av den andra veckan blockerades en massmarsch över Brooklyn Bridge av polisen från båda sidor och 700 demonstranter arresterades en efter en på bron.

Många såg Occupy som vänsterns svar på Tea Party. Till skillnad från Tea Party, som lade skulden för den ekonomiska krisen på invandrare och ”för mycket socialism” i regeringen, flyttade Occupy med rätta skulden till storbankerna och den rikaste 1 procenten i samhället. Man började dra klasskampsslutsatser om behovet av att de 99 procenten slår tillbaka.

Detta var en vädjan till miljontals människor som letade efter ett organiserat svar på det växande hotet från högern samt den bre-

dare orättvisa som är inbakad i det kapitalistiska systemet.

Rörelsen spred sig snart till städer över hela landet, där Occupy-nätverken ledde till kvartersmöten ur vilka nya kampanjer och strider utvecklades, till exempel Occupy Homes i Minneapolis där Socialist Alternative spelade en viktig roll när det gällde att försvara arbetare mot vräkningar och utmätningar.

Occupy hämtade stor inspiration från de internationella rörelserna det året. Viktiga kopplingar gjordes till den massrörelse som tvingade fram Mubaraks fall, vilket fångades i parollen ”Fight like an Egyptian” (Kämpa som en egyptier). Även om denna internationalistiska medvetenhet var en styrka drog rörelsen inte alltid rätt lärdomar av dessa strider utomlands. Detta visar hur viktigt det är att på allvar studera internationell klasskamp och revolutionära rörelser. Även om rörelsen var otroligt populär behövdes mycket mer för att åstadkomma verklig förändring.

Efter årtionden av nederlag för arbetarklassen och fackföreningsledningarnas marsch till höger hade den nya generationen kämpar inga referenspunkter för att kunna skapa en demokratisk massrörelse, med en kamporganisation, ett ledarskap och ett program.

Många aktivister vägrade till

exempel inledningsvis att diskutera krav kring utbildning, bostäder och sjukvård. De drog den felaktiga slutsatsen från internationella kamper att endast ett generaliserat krav (”Vi är de 99 procenten”) behövdes för att vinna brett stöd.

I verkligheten var det masstöd som rörelsen fick mestadels passivt.

Krav kring vardagsfrågor, knutna till ett program för grundläggande systemförändringar, skulle ha engagerat ett bredare skikt av arbetande människor som skulle ha känt att de kämpade för något väsentligt.

Bristen på konkreta krav innebar också att frågor som invandring och rasism inte lyftes fram, om inte enskilda aktivister ville betona dem. Detta var ett missat tillfälle att förbereda styrkorna på att ta sig an institutionell rasism och kampen mot polisbrutalitet.

Förutom bristen på konkreta krav valde Occupy-aktivisterna inte demokratiskt en ledning och utvecklade inte heller strukturer som kan hållas ansvariga. Detta innebar att ett icke valt de facto-ledarskap som inte kan hållas ansvariga styrde rörelsen i de flesta fall.

Utan en vald ledning hade ingen befogenhet att tala för rörelsen och lägga fram en demokratiskt beslutad plattform. Istället måste besluten baseras på konsensus som nåddes av hundratals människor efter

21 OKTOBER 2021 # 1 473

9

en av Occupy Wall Street

timmar av uttröttande samtal, där en enda motståndare räckte för att blockera besluten.

Aktionerna var i stort sett okoordinerade och under helgerna ägde sporadiska aktioner rum i små grupper. Detta avskräckte många arbetare som inte hade råd att slösa bort sin tid, än mindre att skippa arbetet för att sova i ett tält utan någon garanti för att denna uppoffring skulle leda till verkliga segrar.

Dessa svagheter kom delvis från det felaktiga anarkistiska förhållningssättet hos några av rörelsens icke valda ledare. Deras åsikt var att ”ockupation” av offentliga platser kunde vara början på inrättandet av en alternativ demokratisk samhällsform (finansierad av donationer från arbetare), som sedan spontant skulle sprida sig till andra områden.

Medan vissa organisationer på vänsterkanten antingen fördömde Occupy eller spelade en passiv hejarklacksledare deltog Socialist Alternative aktivt från första till sista dagen. Vi kom kontinuerligt med krav och förslag för rörelsen, som till exempel uppmaningen att utvidga Occupy-rörelsen till andra städer och bilda ett nätverk för att samordna aktionsdagar, strategi och program.

Vi uppmanade också rörelsen att diskutera krav som skulle kunna användas som ett organiseringsverk-

Under den kommande perioden behövs det mer än någonsin en oberoende politisk organisation för arbetarklassen.

tyg för att föra samman arbetare. Vi uppmanade till att utvidga rörelsen till skolor, stadsdelar och överallt där det finns en organiseringspotential. Detta låg i linje med den syn som många av de bästa aktivisterna hade, som ville göra mer än att samlas varje kväll på ett torg.

Vi varnade också för att rörelsen skulle dö ut utan en tydlig strategi.

Några av de viktigaste skälen var att när vintern närmade sig skulle många slå ihop sina tält och gå hem; att utan ett sammanhängande svar skulle det ökande organiserade polisförtrycket som borgmästarna i de största städerna anstiftade trötta ut rörelsen; och att idén om att skapa ett alternativt samhälle inom kapitalismen är en i grunden felaktig strategi som inte utmanar kapitalismen och som inte kan gå framåt utan en masskamp i arbetarklassen.

Bloombergs första försök till att stänga Zuccotti-parken i oktober avblåstes efter att facket AFL-CIO tidigt på morgonen, strax innan borgmästarens ultimatum för rörelsen att upplösas skulle löpa ut, utfärdat en uppmaning till fackföreningsmedlemmar att försvara parken. Detta tvingade tillfälligt NYPD att backa.

I Oakland uppmanade en generalförsamling med 1 500 personer till generalstrejk i hela staden den 2 november som ett svar på det brutala polisförtrycket.

Reaktionen på polisförtrycket har varit så betydande att den tvingade borgmästare Quan att offentligt tillkännage en minskad polisnärvaro, låta ockupationen fortsätta och ge stadsanställda tillåtelse att ta ledigt från arbetet och delta i strejken.

Strejken den 2 november stängde ner hamnen i Oakland och gav fart åt den historiska hamnstrejken den 12 december på hela västkusten, som leddes gemensamt av ILWU- och Occupy-aktivister.

Vissa fackföreningar stödde novemberstrejken i Oakland, men många av de konservativa fackföreningsledningarna gjorde det inte.

Istället för att ta initiativ till och mobilisera för den uppmuntrade några fackliga ledare sina medlemmar att ta ut en sjukdag för att kunna delta.

En verklig generalstrejk över hela staden hade kunnat få en historisk inverkan på händelserna och inspirerat tiotals miljoner människor att organisera sig och slå tillbaka genom fackföreningarna.

Den 15 november samordnade dock ett nätverk av borgmästare, under ledning av Bloomberg, ett angrepp på läger över hela landet som rörelsen aldrig återhämtade sig från. Detta skedde efter en massiv övervakning som samordnades av FBI och som involverade lokal polis och USA:s departement för inrikes säkerhet. Offentliggjorda dokument

Foto: David Shankbone

Foto: David Shankbone

nde ilskan mot den massiva ojämlikheten.

visar att Occupy-aktivisterna behandlades som ett hot om ”inhemsk terrorism”.

Occupy hade en stor inverkan på det amerikanska samhället. I första hand gav den uttryck för den växande ilskan mot den massiva ojämlikheten, urholkningen av arbetares rättigheter och mot de banker som orsakade den stora recessionen samt de politiker som räddade dem. Den bevisade för tiotals miljoner amerikaner att de inte var ensamma om att vilja slå tillbaka mot åtstramningar och utmätningar. Det var början på ett mer generaliserat motstånd mot nyliberalismen.

Rörelsen inspirerade bostadsaktivister att aktivt bekämpa utmätning av bostäder, studenter att bekämpa höjningar av studieavgifter, lärare och föräldrar att bekämpa företagens ”utbildningsreform”-agenda med nedskärningar och privatiseringar, med mera.

Framsynta kapitalistiska politiker såg potentialen att rida på ”Occupy-vågen”. Borgmästarkandidaten Bill deBlasio centrerade sin kampanj 2013 kring parollen "En historia om två städer". Socialist Alternative pekade på behovet av att föra in utmaningen mot företagsmakten på det politiska fältet och uppmanade rörelsen att ställa upp med 200 oberoende kandidater över hela landet 2012.

Socialist Alternative visade vägen genom att ställa upp med Kshama Sawant, en ledande aktivist i Occupy Seattle, till valet i delstaten Washington 2012 och fick ett historiskt stort röstetal för en öppet oberoende socialist. Med hjälp av kampanjens dynamik kandiderade Kshama igen året därpå och vann en plats i Seattles stadsfullmäktige och fortsatte att bygga upp en rörelse för att vinna den första minimilönen på 15 dollar i en större stad 2014. Detta var det första stora nationella valgenombrottet för socialister och visade att vänstern kan vinna utanför Demokraterna.

Under 2011 och 2012 motsatte sig ledande Occupy-aktivister, påverkade av anarkistiska idéer, att ställa upp i val. På ett sätt förhindrade detta att rörelsen direkt koopterades av Demokraterna. Men det var ett enormt missat tillfälle att slå ett slag för en arbetarklassvänlig politik. År 2016 svärmade dock många av de viktigaste organisatörerna till Bernie Sanders presidentkampanj som gav ett politiskt uttryck för ilskan mot ojämlikhet, åtstramning och nyliberalism i allmänhet. I själva verket hade Occupy bidragit till att lägga grunden för Bernies två kampanjer. Tragiskt nog lät Sanders detta enorma politiska uppsving förbli instängt inom det företagsvänliga Demokraterna.

Under de tio åren efter Occupy har vi sett framväxten av Black Lives Matter som en massrörelse, MeToo-vågen och en nyutveckling av arbetarkampen som började med Red State-lärarrevolten 2018. Den socialistiska rörelsen har vuxit till sin högsta nivå sedan 1970-talet.

Både Socialist Alternative och Democratic Socialists of America upplevde en historisk tillväxt. Dussintals ”demokratiska socialister” har valts, även om nästan alla verkar inom ramen för Demokraterna.

I Seattle är Kshama Sawant och Black Lives Matter utsatta för den hittills hårdaste attacken från den härskande klassen med högerns försök att på ett odemokratiskt sätt få bort Kshama från stadsfullmäktige.

Många av dem som radikaliserades för tio år sedan av Occupy spelar nu en ledande roll i striderna.

Vi bör visa särskild respekt för arvet från Occupy-rörelsen, lära oss av dess misstag och dra de viktigaste lärdomarna.

För den kommande perioden behövs det mer än någonsin en oberoende politisk organisation för arbetarklassen, där demokratiska diskussioner och beslutsfattande äger rum över hela landet på regelbunden basis, där kampanjer organiseras, där vi försvarar våra egna och kämpar för en bättre framtid – för ett demokratiskt socialistiskt samhälle som styrs av miljarderna, inte miljardärerna. ■

INTERNATIONELLT

21 OKTOBER 2021 # 1 473

10

Bolsonaro & co gör allt för att misstänkliggöra vaccinet. Nu ska dessutom budgeten för vetenskap och forskning skäras med 92 procent.

Foto: IMF/ Raphael Alves

Brasilien: Över 600 000

döda i covid Brasilien passerade 600 000 döda i covid den 8 oktober, enligt officiella siffror. Bara USA har registrerat fler dödsfall.

MARCUS KOLLBRUNNER

lsr@lsr-cit.org

L

yckligtvis har antalet dagliga dödsfall fallit, från ett snitt på 3 000 döda per dag i april till dryga 300 nu. Det är tack vare framstegen för massvaccineringen, med över 70 procent som har fått sin första dos och knappt 50 procent som är fullt vaccinerade. Detta är trots Bolsonaros regering, som hela tiden

har agerat som en bromskloss eller rent av saboterat försöken att bekämpa pandemin.

Bolsonaros attityd blev tydlig för alla när han åkte till New York för att tala inför FN:s generalförsamling, utan att ha vaccinerat sig.

Tillsammans med sitt följe åt han pizza på gatan, då han inte hade mask och inte kunde gå in i restaurangen. Flera i hans följe hade sedan positiva covid-tester, inklusive hälsoministern (den fjärde sedan pandemin bröt ut), som fick stanna i karantän i New York.

Trots Bolsonaros och hans anhängares förnekelselinje är intresset för att vaccinera sig stort. En opinions-

undersökning i juli visade hur 94 procent har vaccinerat sig eller tänker göra det, jämfört med 73 procent i december ifjol, när Bolsonaro attackerade vaccinerna, men också innan den långt dödligare andra vågen och starten för vaccineringen.

Nu i veckan kommer den parlamentariska undersökningskommissionen som senaten satte upp för att undersöka regeringens hantering av pandemin publicera sin slutrapport.

Den ansvarige för rapporten har redan sagt att han kommer att föreslå att Bolsonaro åtalas för elva olika brott, inklusive folkmord, tillsammans med tiotals politiker, inklusive hans söner, och företagare. Det är inte sannolikt att åtal verkligen väcks

mot Bolsonaro, men det kommer att bidra till den politiska krisen.

Undersökningarna visade hur regeringen har undergrävt alla skydds­ åtgärder, nekat allvaret i pandemin, spritt falska uppgifter, fortsatt att förespråka användning av verkningslösa mediciner och fördröjt vaccinationskampanjen, men också korruptionsanklagelser.

Medan regeringen under flera månader ignorerade erbjudanden om vaccin från Pfizer förhandlade de om att köpa dyrare vacciner från andra företag via mellanhänder, och mot betalning av mutor för besväret. Inga av dessa vacciner köptes till slut.

Undersökningskommissionen visade också hur ett privat sjukvårdsbolag, Prevent Senior, krävde av sina läkare att de skulle skriva ut den så kallade ”kit covid” med ett flertal olika verkningslösa mediciner som Klorikin, inklusive till patienter med hjärtbesvär, vilket kan vara farligt och även har lett till dödsfall. Företaget genomförde behandlingar utan att tillfråga patient eller anhöriga, förfalskade dödsintyg genom att ta bort covid som dödsorsak, med mera.

De ”positiva” förfalskade resultaten hade Bolsonaros regering använt som bevis på att behandlingen fungerade. En patient vittnade om hur företaget gav honom ”kit covid”, men inte ville använda syrgas när hans tillstånd förvärrades.

Andra fall har kommit upp där företaget ville ge upp behandlingen av patienter och istället inleda palliativ vård i väntan på dödsfall som sedan inte skedde, då anhöriga sökte vård någon annanstans!

Pandemins effekter har varit långt värre i socialt utsatta grupper: svarta, fattiga och boende i städernas utkanter. En undersökning visar att svarta löper 77 procent större risk att dö av covid jämfört med vita.

Pandemin är inte över. Tack vare vaccineringen har deltavariantens framfart inte haft samma negativa effekt som i andra länder, men nya varianter kan dyka upp. Samtidigt fortsätter Bolsonaro sina attacker.

Förra veckan annonserades att budgeten för vetenskap och forskning ska skäras med 92 procent!

Kampen mot Bolsonaro måste därför fortsätta, tillsammans med kampen mot nedskärningar och privatiseringar av vård, utbildning, forskning och sociala insatser. Ned med Bolsonaro, hans vice, Mourão, och den nyliberala och auktoritära agendan! ■

Danska sjuksköterskekampen fortsätter – demonstrationer den 28 oktober

T

rots att den danska socialdemokratiska regeringen under ledning av Mette Fredriksen ingrep i sjuksköterskestrejken i Danmark som bröt ut den 19 juni fortsätter kampen och stödet att sprida sig. Den 28 augusti förbjöd regeringen strejken och tvingade sjuksköterskorna tillbaka till arbetet.

Mette Fredriksen hade tidigare lovat att man inte skulle ingripa, men gjorde det ändå – en attack på strejkrätten, precis som regeringen gjorde 2013 då lärarna strejkade.

Då var Mette Fredriksen arbetsmarknadsminister.

Varje vecka sedan slutet av augusti har entimmesstrejker genomförts utanför sjukhus runt om i Danmark. I Köpenhamn, Odense, Århus, Fredricia, Herlev med flera platser strejkar sjuksköterskor varje vardagsmorgon mellan 07.45 och 08.45 utanför sina arbetsplatser.

Trots att arbetsgivarna har hotat med uppsägningar och att det utdömts böter för sjuksköterskornas

”olagliga” strejk har andra lokala fackföreningar, framför allt inom den offentliga sektorn, slutit upp bakom de krav som förs fram.

Kraven är: ordentliga lönelyft och bättre arbetsförhållanden samt ett stopp på nedskärningar inom vård, skola och omsorg.

Strejkstödskommittéer har bildats runt om i Danmark som sprider information om kampen, håller manifestationer och protestmöten samt samlar in pengar till böterna som de strejkande sjuksköterskorna dömts att betala.

Den 24 september hölls manifestationer till stöd för sjuksköterskorna på tre platser i Danmark: Köpenhamn, Odense och Århus.

Den 28 oktober kommer organiserade demonstrationer återigen att hållas i Köpenhamn, Århus och Odense samt eventuellt även andra städer. Dessa tre städer är Danmarks största städer och stödet för sjuksköterskorna är stort i landet.

Bakom demonstrationerna som har temat ”Fælles sag – på tværs af

Fag” (Gemensam sak – tvärfackligt) står strejkstödskommittéerna i Köpenhamn, Odense och Frederikssund, lokala SOSU-fack, lokala Pædagogfack, lokala barnmorskefack, lokala sjuksköterskerepresentanter med flera.

Förutom krav på ordentliga lönelyft, bättre arbetsförhållanden och jämställda löner mellan män och kvinnor lyfts också krav på mer pengar till den offentliga sektorn. I Danmark precis som i Sverige har nedskärningarna inom den offentliga sektorn pågått under många år.

Nu krävs ett stopp på detta.

Mer pengar till den offentliga sektorn och de som arbetar där skulle både kunna räcka till bättre löner och anställningsförhållanden samt till att anställa mer personal och utbilda de som saknar tillräcklig utbildning.

Under veckan innan demonstrationerna kommer man mobilisera för att få så många som möjligt att delta den 28 oktober. Flygbladsutdelningar kommer att genom-

Den 28 oktober anordnas stödmanifestationer runtom i Danmark.

föras utanför sjukhus och på andra offentliga platser. Arrangörerna uppmanar alla att delta den 28 för att visa att man menar allvar med att man vill rädda den offentliga sektorn.

Rättvisepartiet Socialisterna stöder de danska sjusköterskornas kamp

fullt ut. Vi stöder kampen för bra och rättvisa löner, för bra arbetsvillkor och kampen mot nedskärningar av den offentliga sektorn. Vi stöder kampen mot privatiseringar av skola och vård, och vi stöder kampen mot den danska regeringens arbetarfientliga politik. ■ Anders Wemmert

21 OKTOBER 2021 # 1 473

11

Sverige drar sig ur kriget i Mali I sju år har Sverige haft soldater aktiva i kriget i Mali. Nu har regeringen till slut beslutat att – långsamt – dra sig ur kriget. Bakgrunden är den imperialistiska katt-och-råtta-leken mellan före detta kolonialmakten Frankrike och ett allt mer offensivt Ryssland.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

R

egeringen beslutade den 15 oktober att avveckla Sveriges krigföring i Mali. Planen är dels att de 150 soldaterna som deltar i Task Force Takuba, en multinationell insatsstyrka som leds av Frankrike, ska stanna under första kvartalet 2022 men sen dras ned till 20, dels att under 2023 börja trappa ned styrkan som slåss under FN-kommandot Minusma (idag 220 soldater som kan ökas till 470 vid behov) så att den är helt avvecklad senast i mitten av 2024.

Totalt har Sverige sedan 2014 omkring 400 soldater fördelade på olika insatser. De slåss främst tillsammans med Malis armé mot de terrorstämplade islamistiska miliserna, men utbildar även regimens styrkor. Tillbakadragandet innebär att Sveriges militärunderstöd till Malis militärjunta till att börja med fortsätter som förut, för att sen trappas ned i takt med Frankrikes reträtt.

Frankrike deklarerade i juni att de till stor del ska dra tillbaka sina soldater från Mali. Över 5 000 franska soldater är genom Operation Barkhane placerade i Mali samt grannländerna Tchad, Burkina Faso, Niger och Mauretanien, men kommer nu att dras tillbaka eller omplaceras.

Trots att Frankrike sedan dess har lagt över en miljard euro per år på denna ”kamp mot terrorismen” är miliserna idag ett än större hot. 56 franska soldater har hittills dödats.

De civila dödsoffren räknas i tusental, och år 2020 orsakades merparten av våld från regeringssidan.

Bland annat dödade den franska armén genom en drönarattack 22 personer, varav åtminstone 19 var obeväpnade civila, på en bröllopsfest den 3 januari i år. Motviljan mot den franska vapenmakten är stark bland befolkningen och statsmakten har blivit ännu mer instabil.

Under 2020 skakades Mali av massprotester mot krig och korruption, men de skars av av en militärkupp i augusti som störtade president Keïta och utlovade en ny konstitution och demokratisering. De illusionerna krossade dock samma generaler när de ledde ännu en kupp i maj.

Kuppen försåg Frankrikes regering med en ursäkt att ta ett visst avstånd från sin militära insats.

Varken Frankrike eller Sverige har haft några problem med att stödja andra diktaturer, vare sig tidigare i Mali eller nu i grannländer som Tchad. I verkligheten har re-

Frankrike drar också tillbaka delar av sina trupper. Krigsinsatsen har varit förödande, med många tusentals civila dödsoffer.

Afrikas största guldproducenter), droger och människor på flykt. Samtidigt finns en stark tradition av organisering och kamp, trots närmast outhärdliga omständigheter.

Frankrikes reträtt återspeglar kanske också en smygande insikt om hopplösheten i att bedriva nykolonialism med enbart vapenmakt och en osäkerhet om alternativet.

Svenska staten för sin del verkar mest ha varit ute efter att få träna krig ”på riktigt”.

Operation Barkhane sattes igång efter att Frankrike 2013 ingrep för att trycka tillbaka vad som hade blivit en kraftfull väpnad offensiv av islamistiska miliser (som hade tagit vid efter vad som 2012 började som ett uppror i protest mot fattigdomen, drog- och vapenhandeln och korruptionen, med krav på självständighet för folken i landets norra delar).

trätten mer att göra med hur grundligt instabil inte bara regimen i Mali, utan hela landet och regionen blivit.

De söndertrasande krigen som imperialistiska makter har drivit i exempelvis Libyen har gjort Sahel­ regionen till ett öppet fält för krigsherrar, korrupta politiker, utländska exploatörer med flera att trafikera vapen, mineraler (Mali är en av

Militärjuntan tar nu chansen att allt mer öppet bjuda in Ryssland till den imperialistiska huggsexan över Sahelregionen. Företrädare för såväl juntan som regimen i Ryssland har bekräftat att Mali är i samtal

med den ökända ”säkerhetsfirman” Wagner för att köpa dess paramilitära tjänster.

Nyheten utlyste ett ordkrig mellan Malis junta-premiärminister Choguel Maiga och den franska regeringen som med uppbackning av EU varnade för att ”internationella relationer” och pengar skulle strypas om Wagner anlitades.

Wagner är en privatarmé med oligarken Jevgenij Prigozjin som främste sponsor och kopplingar till högerextremism, Putin och ryska staten. Dess legosoldater har anklagats för en lång rad övergrepp från Syrien till Centralafrikanska Republiken.

Ryssland är officiellt sett inte långt bakom. Den 30 september levererades fyra nya militärhelikoptrar till Bamako, inköpta från Ryssland och åtföljda av gåvor i form av vapen och ammunition. Mali blir nu en större del i Rysslands imperialistiska projekt på kontinenten, där ambitionen att etablera en första militärbas, i Sudan, ingår.

Andra makter som visar intresse för Sahelregionen är förutom EU och USA till exempel Turkiet och Kina.

Svenska staten för sin del verkar mest ha varit ute efter att få träna krig ”på riktigt”, en cynisk lek som behöver ställas till svars. ■

15,1 miljarder kronor per dag i

subventioner till fossila bränslebolag

Foto: Tony Webster / Flickr CC

G20-ländernas enorma fossila subventioner visar: kapitalismen måste skrotas.

E

n accelererande klimatkris till trots fortsätter staten och kapitalet med sin ”business as usual”. Enligt uppgifter från OECD och Internationella energiorganet, IEA, subventionerade G20-länderna kol, olja och gas till ett värde på 5 560 miljarder kronor 2019. Det är 15,1 miljarder per dag eller 10,5 miljoner i minuten.

Det är förvisso en liten minsk-

ning från 2015 års summor på 6 172 miljarder kronor, men ändå oerhört långt ifrån att uppnå några som helst klimatmål. År 2009 lovade G20-länderna att ”fasa ut onödiga subventioner” till fossila verksamheter. Så har inte skett.

Svenska staten är inte bättre. Enligt Naturskyddsföreningen lägger regeringen i årets budget 30 miljarder

kronor på vad de kallar klimatskadliga subventioner – 82 miljoner om dagen, eller 57 000 kronor i minuten. Det handlar om undantag för energi- och koldioxidskatt för fossila bränslen. Detta är dubbelt så mycket än vad som satsas på klimatfrämjande subventioner.

Hela systemet måste skrotas.

Rädda klimatet – global kamp för socialism. ■

INTERNATIONELLT

21 OKTOBER 2021 # 1 473

12

tanke på det osäkra ekonomiska läget står klart att företagen snart kommer att behöva en ny omgång av statligt stöd. Men ingenting är stabilt, och nyval blir alltmer troligt.

De senaste korruptionsavslöjandena mot Kurz ledde till att han avgår. Men han är fortfarande ledare för ÖVP – hans klick, hans program och hans politik finns kvar.

men det korrupta systemet finns kvar I spåren på den skandal av korruption och fejknyheter som uppdagades tidigare i år har Österrikes förbundskansler (statsminister) Sebastian Kurz från det regerande högerpartiet ÖVP tvingats lämna sin post. Men krisen är inte över för den styrande koalitionen mellan ÖVP och De Gröna (Miljöpartiet), och det korrupta systemet som födde skandalen finns kvar. Korruptionsskandalen och Kurz avgång är dock inte de enda händelser som har satt landets politiska etablissemang och politiska system i gungning.

SONJA GRUSCH international socialist alternative

U

Sozialistische LinksPartei (SLP, ISA i Österrike)

nder de senaste veckorna har Österrike varit långt ifrån den bild av stabilitet och lugn som ofta har förmedlats i utländska medier. Det började med resultatet i regionvalet i Oberösterreich och valet i landets näst största stad Graz den 26 september, som chockade det politiska etablissemanget. Förutom att olika vänsterlistor vann mandat i Oberösterreich blev Österrikes kommunistparti (KPÖ) största parti i Graz med över 29 procent av rösterna.

Efter chocken började etablissemanget och media att förringa valresultatet med hänvisning till att det bara handlade om ”lilla Graz” och vänsterns valframgångar blev en ”icke-händelse”. Men detta följdes av en våg av publikationer om de korrupta intrigerna kring förbundskansler Sebastian Kurz.

Efter en polisrannsakan i regeringspartiet ÖVP:s högkvarter och offentliggörandet av ytterligare mejlväxlingar mellan Kurz och andra stod det klart att förnekanden inte längre skulle fungera och

att de inte längre kunde vänta tills stormen bedarrade. Lördagen den 9 oktober framträdde Kurz inför medierna och meddelade att han avgår som förbundskansler. Även om situationen tycktes stabiliseras tillfälligt kokade ilskan under ytan.

Landets politiska kris är djup och slår mot alla etablerade partier. Redan i maj visade en opinionsundersökning att 91 procent tvivlade på att det fanns ”en anständighet i politiken” – sedan dess är det ännu fler som tvivlar, vilket också uttrycktes i valen den 26 september.

Sebastian Kurz hyllades för bara några år sedan som den europeiska borgarklassens stigande stjärna, en österrikisk Emmanuel Macron (Frankrikes president) eller Justin Trudeau (Kanadas premiärminister). Och liksom dessa har glansen bleknat ganska snabbt.

Att Kurz nu möts av mer förakt än stöd från Europas styrande elit beror delvis på den kurs han har följt, som har lett honom närmare de autokratiska regeringarna i Ung-

ern och Polen och gjort honom till en opålitlig allierad för EU. Sozialistische LinksPartei (SLP), RS systerparti och ISA i Österrike, har länge påpekat att Kurz-regeringen var långtifrån den stabila regering som man utgav sig för att vara. Det var främst den svaga oppositionen som gjorde det möjligt för regeringen att hanka sig fram.

Valet den 26 september bekräftade dessa varningar. ÖVP blev visserligen fortsatt största parti i Oberösterreich, men kunde inte vinna några framgångar på den kris som har skakat de högerextrema sedan den så kallade Ibizaskandalen 2019, där en hemlig video avslöjade kopplingarna mellan FPÖ och skumma ryska oligarker, vilket ledde till att ÖVO-FPÖ-regeringen fick avgå.

I valet uttrycktes väljarnas missnöje på olika sätt; genom att rösta på KPÖ och ett annat vänsterparti, Der Wandel, och Folkets frihetsparti för grundläggande rättigheter (MFG), en lista som samlade motståndare till nedstängning och vaccin som fick 6,3 procent, vilket återspeglar den förvirrade medvetenheten som finns.

Men allt detta överskuggades av KPÖ:s resultat i Graz. Dess framgångar har sina rötter i den politik och arbete som partiet länge har bedrivit, och till skillnad från andra partier uppfattas KPÖ som ärligt. Valda KPÖ-ledamöter har exempelvis bara behållit en del av sitt arvode och betalat in resten till en social solidaritetsfond.

Foto: EU 2019 / Daina Le Lardic

Österrike: Kurz avgår –

Det faktum att nästan 30 procent av folket i Graz röstade på ett ”kommunistiskt” parti förklaras av vad KPÖ har gjort med de medel som denna sociala fond förfogar över. Alla i Graz som behöver stöd och råd för att få en bostad eller hjälp i sina kontakter med sociala myndigheter har kunnat vända sig till KPÖ, som har bistått med juridiskt och ekonomiskt stöd.

Dessutom har KPÖ i Graz konsekvent drivit sociala frågor som rätt till bostad och åtgärder mot nyfattigdom. Allt detta har inneburit att det finns många i Graz som har särskilda skäl att vara tacksamma mot KPÖ, vars trovärdighet har stärkts. Denna styrka är dock också en svaghet, eftersom KPÖ inte har byggt upp någon aktiv bas som kan mobiliseras, utan främst agerar som en social NGO. Den 9 oktober förklarade förbunds­ kansler Kurz att han ”kliver åt sidan” och att utrikesminister Alexander Schallenberg tar över. Kurs förblir dock ÖVP:s ledare och han är dessutom partiets gruppledare i parlamentet. Även om han har ”avgått” vill han fortsätta dra i trådarna. Hans klick, hans program och hans politik finns kvar.

De Gröna har accepterat denna manöver, som i bästa fall endast hugger ett av huvudena på korruptionens hydra genom att fortsätta att regera med ÖVP, vilket ursäktas med vikten av att ”upprätthålla stabilitet”. Med detta menar de att de behöver en regering som kapitalisterna kan lita på, eftersom det med

Ex-kansler Kurz har varit en mästare på att blåsa upp sig själv; hans karriär har varit kantad av utspel och bilder på honom själv med adress till media.

Men hans hantering av coronan blev till ett enda långt misslyckande, och hans ställning försvagades efter att skidorterna hållits öppna på grund av turistindustrins lobby och utmattade vårdanställda inte fick någon bonus – medan Kurz och hans vänner fortsatte att festa på, trots nedstängningarna.

Bolagen fick miljarder euro i stöd – de ”oumbärliga arbetstagarna” fick ingenting. Sedan följde den så kallade ”ekosociala skattereformen” som inte alls var grön, utan främst orättvis. Till och med borgerliga kommentatorer erkände att den knappast skulle ha någon effekt på klimatet, men storföretagen hyllade skattereformen.

Hur starkt missnöjet har blivit blev tydligt den 12 oktober, när cirka 5 000 anställda inom Wiens privata barnomsorg gick ut i strejk i protest mot regeringens politik. Strejken följdes sedan av ny protestaktion två dagar senare.

Trots det nya läget agerar den breda vänstern kraftlöst. Istället för att stödja kampen i barnomsorgen hölls små demonstrationer framför ett tomt parlamentet.

I Graz reser KPÖ:s framgångar frågan hur partiet ska kunna genomföra sitt program när de saknar majoritet? Om partiet väljer att styra med prokapitalistiska krafter tvingas de ge upp sitt program.

Målet kan inte vara att till varje pris regera, utan det gäller att bygga en kamprörelse i likhet med kampen i Liverpool i mitten av 1980-talet som gjorde det möjligt att exempelvis bygga fler bostäder än i någon annan brittisk stad.

Vi bör lära oss av hur Kshama Sawant i Seattle i USA leder kampen för beskattning av stora företag som Amazon och en minimilön på 15 dollar, inte FÖR utan MED arbetarna i staden, hur hon använder sitt mandat som en plattform, men inte ett substitut för verklig handling. Hon sätter alltid det som behövs före det som är ”normalt”, ”lagligt” eller ”möjligt”. ■

international socialist alternative

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

INTERNATIONELLT / INRIKES

21 OKTOBER 2021 # 1 473

13

Den 16 oktober hölls Climate Live i Kungsträdgården i Stockholm för att belysa klimatkrisen. Efter den 22 oktober tar vi sikte på protesterna i samband med COP26.

Kapitalismens förpestande kugghjul fortsätter att snurra på som vanligt, trots en akut klimatkris som blir allt värre och de enormt skadliga effekter som kommer ur systemets rovdrift på natur, miljö och människa. De globala klimatstrejkerna den 22 oktober blir den sista generalrepetitionen inför protestveckan i samband med klimattoppmötet COP26 i Glasgow i början av november.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

D

en senaste globala klimatstrejken ägde rum den 24 september och samlade miljontals, särskilt i Tyskland där hundratusentals tog till gatorna. Nu är det återigen Fridays For Future som uppmanar alla att delta på ett eller annat vis den 22 oktober.

Deras paroll ”Uproot the system” pekar på vad som är nödvändigt: att detta ruttna system helt måste dras upp med rötterna. I hålet måste vi plantera ett frö för en bättre värld, som utgår från be-

hoven – en socialistisk värld. Och det är nog ingen fråga som pekar på behovet av en samordnad, internationell rörelse som klimatfrågan. Det är omöjligt att lösa klimatkrisen inom nationsramarna. Det krävs internationalism och global kamp.

International Socialist Alternative, ISA, är den internationella organisation som Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av. Vi mobiliserar för fullt inför

Ge oss bättre villkor istället

för att stötta näringslivet

L

uleå kommun vill stötta det lokala näringslivet genom att ge alla kommunanställda en gåva på 2 000 kronor, och samtidigt ge ett tack för det goda arbetet under pandemin.

Men att stötta det lokala näringslivet hjälper inte oss som jobbar på golvet i vården med dåliga arbetsförhållanden såsom ett schemasystem som gör att vi har väldigt lite inflytande över våra arbetstider, vi är för lite folk, det är stressigt att hinna utföra våra arbetsuppgifter med mera.

En bra och uppskattad gåva hade varit att dessa 11,2 miljoner satsas på att få fler kollegor på golvet som också ger ett bättre schema. Ett stort problem för många är att man upplever att man inte får tillräckligt med

protesterna i samband med klimattoppmötet COP26 i Glasgow.

Vi för fram behovet av ett socialistiskt program för att lösa klimatkrisen: förstatliga de stora energibolagen, bankerna och företagen under demokratisk kontroll och styre underifrån för att omedelbart möjliggöra den nödvändiga gröna omställningen på världsskala. Den samlade arbetarrörelsen behöver bli en aktiv del i klimatkampen.

Världens makthavare och de kapitalister de sitter i knät på vill inte lösa klimatkrisen, eftersom det skulle innebära att kraftigt inskränka de privatas möjligheter till att göra vinster på naturresurser, skogsskövling, oljeutvinning med mera.

Att uppmana politikerna till att ”tänka rätt” eller hoppas att de någon gång ”måste inse allvaret” är meningslöst. Systemet måste bytas ut. Den kampen för ISA överallt vi finns, i Sverige och internationellt.

Kom med i kampen du också! ■

I Sverige kan du klimatstrejka på följande platser.

För mer info, kolla på hemsidan fridaysforfuture.se.

Borås (Stora torget, 9.0015.00) Falun (Stora torget, 16.0017.00) Gislaved (Stora torget, 12.30) Gävle (Rådhustorget, kl. 18.0020.00) Göteborg (Götaplatsen – Gustav Adolfs torg, 13.00-16.00) Kalmar (Stortorget 17.00) Karlskrona (Klaipedaplatsen, 12.00-13.00) Karlstad (Stora torget, 16.00) Kiruna (Kiruna Stadshus, 13.00-14.00) Kävlinge (Kommunhuset, 16.00-17.00) Lidköping (Nya stadens torg, 14.00-16.00)

Linköping (Stadshuset, 16.0017.00) Luleå (Gula Paviljongen, 14.00) Lund (Stortorget, 12.00-14.00) Lysekil (Kungstorget, 12.0013.00) Malmö (Stadshuset, 11.0015.00) Norrköping (Hörsalsparken, 15.00-17.00) Sjöbo (Gamla Torg, 16.0017.00) Stockholm (Mynttorget – Vasaparken, 13.00) Sundsvall (Stora Torget, 16.30) Södertälje (Olof Palmes plats, 16.00-17.00) Umeå (Rådhustorget, 12.00 den 22/10 till 12.00 den 23/10) Uppsala (Forumtorget, 15.0017.00) Växjö (Speaker’s Corner, 15.00) Örebro (Rådhustrappan, Stortorget, 16.00-17.00)

Afghanistan är inte säkert

återkommande vila. Många jobbar till kl 21.30 och börjar sedan kl 06.30 dagen därpå. Detta är otroligt jobbigt för många, och det sjuka schemasystemet vi har bidrar till en ökad sjukfrånvaro.

Att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle är jättetydligt nu: man köper sig fri genom att ge en gåva och sen ska vi nöja oss med att ha det så här på jobbet.

Istället för att stötta näringslivet – ge pengar till vården, omsorgen och skolan. Var finns behoven? Och vart ska pengarna gå?

Det är dags att man slutar piska golvfolket och kolla inåt på kommunhuset. Till att börja med kan politikerlönerna sänkas till en vanlig arbetarlön och sätta resurserna till behoven istället. ■ Ann-Christine Holmström

Altaf berättar att det var kaos och ”blod överallt” efter självmordsbombningen i en moské i Kandahar.

”J

ag har varit i den moskén flera gånger. Där ryms upp till 500 personer.”

Det säger Altaf som kommer från Kandahar, där två självmordsbombare sprängde sig till döds i stadens största shiamuslimska moské.

Med sig i döden tog de över 60 personer och skadade fler än 100. En tredje självmordsbombare var på väg in i moskén, men han dödades innan han hann utföra sitt dåd.

Strax efter dådet trodde Altaf att en bekant till honom hade dödats, men han fick senare veta att den personen överlevde. Dock ligger han nu i koma på sjukhuset; det är osäkert om han kommer att överleva.

Altaf pratade också med en kompis som hade varit inne på sjukhuset dit många av offren fördes. Han sa att det var kaos där inne. Det var blod överallt. Ambulanser anlän-

de var tionde minut. Det saknades blod för blodtransfusioner.

Moskén är helt förstörd på insidan.

I det sunnidominerade området är det ytterst osäkert om församlingen får någon ekonomisk hjälp till renoveringen. Altaf trodde inte heller att de hade mycket hjälp att räkna med från övriga shiamuslimska församlingar. ■ Sigbritt Herbert

Foto: Arne Johansson

Klimatstrejka den 22 oktober

KULTUR

21 OKTOBER 2021 # 1 473

14

Blev allt så bra, Jonas?

Det var i början av förra året som Jonas Sjöstedt meddelade att han avgår som ledare för Vänsterpartiet vid partiets kongress i maj samma år. Men eftersom kongressen flyttades fram till oktober 2020 skulle det dröja några månader innan avgången. Om sin tid som Vänsterpartiets ledare skildrar Jonas Sjöstedt i boken Allt kommer att bli bra (Albert Bonniers Förlag, 2021) som han har skrivit tillsammans med sin pressekreterare Jessica Nordh.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

D

et är Jonas Sjöstedt som är bokens huvudförfattare och de över 500 sidorna är fyllda av detaljer, anekdoter och inte minst omdömen, både gillande och ogillande, om de många personer – bland dem partimedlemmar, företrädare för andra partier och fackliga ledare, som Jonas Sjöstedt har mött, samarbetat eller förhandlat med genom åren. Det är inte mycket politik, men det är uppenbarligen en mycket nöjd Jonas Sjöstedt som ser tillbaka på åren som partiledare 2012-2020.

Jonas Sjöstedt valdes till Vänsterpartiets ordförande 2012 efter at ha byggt en ”maktbas” som gjorde det möjligt att utmana företrädaren Lars Ohly och kretsen runt honom (Lars Ohly kom senare att lämna V efter att ha polisanmälts för sexuellt ofredande). I boken porträtteras den gamla ledningen som en bakåtsträvande, grälsjuk skara som föredrar vänsterretorik framför resultat.

Det framgår att Jonas Sjöstedt och hans ”grupp av förtrogna” länge bedrev ett målmedvetet arbete för att få en ny partistyrelse, som kunde ta sig an uppgiften att forma ett ”nytt” Vänsterparti. Ett ”vänligare och bredare” parti som kunde karaktäriseras som Socialdemokraterna 2.0 med målet att få plats i en regering.

Det blev om möjligt en ännu större förskjutning till det parlamentariska arbetet. I boken beskrivs detta som: ”Det är roligare att vara med i ett parti som får saker gjorda än ett som alltid är missnöjt. Tabloidtidningen Vänsterpress (medlemstidningen och ett forum för debatt, min kommentar/PO) som doftade lätt av sjut-

Med hjälp av Strategies 360 analyser och under mycket hyschhysch formulerades en plan för hur partiet skulle lyfta i valet 2018.

I den valplan som presenterades och som absolut inte ”fick läcka ut” enligt partiets kommunikationschef Marie Antman skulle partiet koncentrera sig på att vinna över besvikna S-väljare.

Det är svårt att se att det behövdes anlita ett analysföretag till en kostnad av en halv miljon kronor, en siffra som inte förnekas i boken, för att komma till den slutsatsen.

Men Strategies 360 uppdrag var inte begränsat till att definiera partiets målgrupper, utan till att göra en ”total makeover” av partiets framtoning och arbetssätt. ”Mer godis, mindre grönsaker”, rådde Strategies 360 och menade att partiet måste bli mycket mer aktivt på sociala media samt att: ”Jonas Sjöstedt skulle lyftas fram mer. Han uppfattades som mänsklig, normal och vardaglig. Han bröt mot en negativ bild som många hade av Vänsterpartiet”. Det är också den bilden av sig själv som Jonas Sjöstedt förmedlar i boken.

Den kritik som fanns och finns internt mot att partiet har blivit allt mindre systemkritiskt och allt mer inriktat på att framställa sig som ett dugligt samarbetsparti avfärdas som röster i marginalen. Men även i partiets huvudfråga ­– vinster i välfärden – gjordes eftergifter till regeringen och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet accepterade inför valet 2018 att hälso- och sjukvården skulle undantas från den föreslagna vinstbegränsningen och utredas vidare.

Att en rödgrön vänster också måste vara socialistisk nämns överhuvudtaget inte.

Antikapitalismen är borta. tiotal lades ner och medlemsmagasinet Rött föddes. I den lyftes lokala vänsterframgångar fram.”

För att göra det regeringsdugligt och visa att ”Vänsterpartiet var mer än ett argt oppositionsparti” tar den nya ledningen hjälp av den amerikanska konsultbyrån Strategies 360, som bland annat har varit med om att utforma Bernie Sanders valkampanjer.

Vidare gjorde Vänsterpartiet under Jonas Sjöstedt till en dygd att underordna sig de nyliberala budgetramarna och ”starka statsfinanser”, vilket innebar att till och med LO-ledningen inför valet 2018 gick längre i sina krav på statliga satsningar 70 nya miljarder under kommande år för att förbättra välfärden (LO:s valplattform 2018) än V. Vänsterpartiet gick dock fram i

valet 2018 och fick 8 procent, vilket var det mål som Strategies 360 hade satt upp. Om partiet hade fått 10 procent ansåg V att man kunde ställa krav på ministerplatser.

Efter valet fanns enligt Jonas Sjöstedt bara ett alternativ för Vänsterpartiet och det var att släppa fram en ny S-MP-regering som vilade på det arbetarfientliga januariavtalet som dessutom föreskrev att V inte skulle ha något inflytande under mandatperioden.

De inom och utom partiet som manade ”rösta rött och rätt” avfärdas som ”en högljudd minoritet” utan alternativ. ”Jag hade ingen lust att bli Sveriges Bertinotti”, hävdar Jonas Sjöstedt i boken Men vänsterpartiet Rifondazione Comunistas (RC, som länge leddes av Fausto Bertinotti) nedgång och fall började långt innan man drog bort sitt stöd till den kapitalistiska regeringen under Romano Prodis ledning 1998, ett steg som togs utan att förbereda medlemmar och väljare. Det var koalitionstänkandet, ständig vacklan, och att man ingick i borgerliga regeringars regeringsunderlag som fick RC, efter fler högerutbrytningar ledda av dessa parlamentariker, att rasa ihop.

Det verkliga skälet, vilket framgår mellan raderna, var rädslan för att

den ”röda knappen” också skulle bränna alla broar till Socialdemokraterna och andra partier samt stänga de dörrar som hade öppnats till de fackliga ledningarna.

När tiden haft sin gång ”skulle ett samarbete med Vänsterpartiet och Centerpartiet kunna bli det enda alternativet”, skriver Jonas Sjöstedt och hänvisar till att vänsterpartier i flera nordiska länder har regerat med Socialdemokraterna och den borgerliga så kallade mitten.

Vänsterpartiet lovade dock att om regeringen gick vidare med de i januariavtalet föreslagna försämringar i LAS (lag om anställningsskydd) och marknadshyror skulle partiet lägga misstroendevotum.

Vad gäller LAS blev det ”parterna” som fick uppdraget att genomföra försämringarna, vilket ett oenigt PTK, IF Metall och Kommunal gjorde i en historisk svekuppgörelse som ”ökar otryggheten på arbetsmarknaden” (Seko:s ordförande Valle Karlsson i december 2020).

Jonas Sjöstedt riktar ingen kritik mot ledningarna inom IF Metall och Kommunal, utan hävdar att ”Vänsterpartiet vann LAS-striden”.

Hur många fackligt aktiva vänsterpartister kan instämma i det?

I boken prisas inte minst Tobias Baudin många gånger och det skrivs att ”Kommunal står Vänsterpartiet nära”, trots ledningens

svek under Tobias Baudins ordförandeskap.

Till sist satte dock Vänsterpartiet ned foten, men då hade Jonas Sjöstedt avgått. Att Vänsterpartiet visade att man menade allvar med hotet om att lägga en misstroendeförklaring om regeringen gick vidare med förslaget om marknadshyror vid nyproduktion betalde sig i form av snabbt växande opinionsstöd och flera tusen nya medlemmar.

Delsegern mot marknadshyror visade att gräsrotskamp lönar sig och att tydlig vänsteropposition ger resultat. Den levande utomparlamentariska kampen får liten plats i Jessica Nordhs och Jonas Sjöstedts bok, trots de många sidorna.

Och att en rödgrön vänster också måste vara socialistisk nämns överhuvudtaget inte. Antikapitalismen är borta. Istället avslutas boken med direkt borgerliga utfall mot den socialistiska oktoberrevolutionen i Ryssland och 1917 och bolsjevikerna. Det är ingen tillfällighet.

Löftet om att allt kommer att bli bra håller helt enkelt inte. ■

Författare: Jonas Sjösted och Jessica Nordh Förlag: Albert Bonniers förlag Utgivningsår: 2021 Antal sidor: 526

Boden:

Prostitution – Hur svarar socialistiska feminister?

Tid: Tisdag den 26 oktober kl 18.30.

Plats: ABF-huset & digitalt.

För mer info: 070-231 99 10.

Luleå:

Prostitution – Hur svarar socialistiska feminister?

Tid: Tisdag den 26 oktober kl 18.30.

Plats: Partilokalen & digitalt.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Tid: Onsdag den 27 oktober kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Mellansverige:

Klimatkampen inför COP26 Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 25 oktober kl 18.30 Plats: Västerås.

För info: 073-740 39 54.

Stockholm:

Sthlm Norra Tid: Onsdag den 27 oktober kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

Adoptionsindustrin Sthlm Sydväst Tid: Torsdag den 28 oktober kl 18.30.

Plats: Hökarängen.

För mer info: 073-509 06 84.

Haninge:

Öppet möte: Vad vill Rättvisepartiet Socialisterna?

Tid: Torsdag den 28 oktober kl 19.00.

Plats: Jordbro kaféscen.

För mer info: 072-524 42 95.

Göteborg:

Röd oktober Angered, Hammarkullen, Kortedala/ Bergsjön och Rannebergen.

Tid: Onsdag den 27 oktober kl 18.00.

Plats: Digitalt.

För mer info: 073-501 21 37.

Syd:

Prenumerera på Offensiv

M

ed 19 727 insamlade kronor har vi klarat 39 procent av oktobers mål, en ökning med 4 984 kronor sedan förra veckan. Men det betyder också att det är mer än 30 000 kronor kvar till målet och det börjar verkligen bli dags att öka takten.

Vi fortsätter att satsa stort på Offensiv med 693 sålda lösnummer hittills. Vi har även sålt 51 nya prenumerationer varav fem via autogiro.

Trots ett tufft år har vi lyckats behålla snittet på över 100 nya varje månad och vill även fortsätta med det året ut – så om du inte redan har tecknat en prenumeration, hör av dig nu! Det kostar bara 60 kronor per månad för att få hem Offensiv

i brevlådan varje torsdag och är det bästa, mest konsekventa sättet som du kan stödja oss på.

Gör skillnad och skicka ett bidrag till ekonomikampanjen! Vi vill få in 50 000 kronor under oktober månad och behöver allt stöd vi kan få – vartenda öre uppskattas. Skicka ditt bidrag med Swish till 123-240 32 85 eller gör en insättning på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Klimatkampen inför COP26 Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 25 oktober kl 18.30 Plats: Digitalt via Zoom.

För info: 073-740 39 54.

Umeå:

För info: 079-340 59 97.

Uppsala:

För info: 072-200 08 13.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

För mer info: rs.boras@socialisterna.org.

Adoptionsindustrin Sthlm Sydost Tid: Torsdag den 28 oktober kl 18.30.

Plats: Hökarängen.

För mer info: 073-509 06 84.

Svaret är socialism

Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org Pris: 50 kronor + porto

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorium.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-

platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

BRÄNNANDE

21 OKTOBER 2021 # 1 473

Den andra stora segern för i år mot bostadsföretagens försök att få in inslag av marknadshyra är ett faktum när nu Stockholmshyra är ett minne blott!

Projektet Stockholsmhyra är skrotat, meddelades det från Hyresgästföreningen den 19 oktober.

NEJ TILL MARKNADSHYRA

Pressmeddelande

N

ej till marknadshyra har de senaste veckorna varnat för att vi stod inför ett avgörande gällande Stockholmshyra – en form av lägeshyra som förhandlats under många år mellan Hyresgästföreningen och de allmännyttiga bostadsbolagen.

Bolagen försökte få igenom en modell som skulle ha inneburit

kraftigt höjda genomsnittshyror utöver de årligt förhandlade.

– Vi sa NEJ på den stora demonstrationen den 18 september.

Vi ordnade med en stor namninsamling och Skiftet hade en egen namninsamling, berättar Eva Fee från Nej till marknadshyra och Hyresgästföreningen Södermalm, där motståndet mot Stockholmshyra länge har varit stort.

Nej till marknadshyra vill speciellt tacka alla förtroendevalda inom Hyresgästföreningen som varit kritiska till detta projekt under årens lopp.

Nu har till och med bostadsbolagen själva meddelat att de är

om fri hyressättning i nyproduktionen och utredningen om ökat genomslag i hyressättningen för läge och standard.

Hade bostadslobbyn lyckats få in Stockholmshyra hade det varit en kraftigt slag mot alla lågavlönade hyresgäster.

– Och nu denna fantastiska framgång!

– Hade bostadslobbyn lyckats få

in Stockholmshyra hade det varit en kraftigt slag mot alla lågavlönade hyresgäster inte minst i Stockholms förorter och speciellt på Järva eftersom Järva-avtalet med måttliga hyreshöjningar efter renovering då hade satts ur spel.

Det här visar att hyreskampen och bostadsfrågan är ytterst levande och vår kampanj inför valåret med krav på en social bostadspolitik får en rejäl skjuts.

Nu går vi vidare med upptrappad kamp mot renoveringshyra, som kan innebära hyrehöjningar på 30-80 procent vid renoveringar och att många hyresgäster tvingas bort från sina hem. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Natalia Medina

Gå med i

emot Stockholmshyra. Den här formen av så kallad systematiserad hyressättning innebär så mycket problem och att de saknar verktygen.

– Det här är årets andra stora seger mot bostadsföretagens försök att få in inslag av marknadshyra, säger Arne Johansson som är med och samordnar kampanjen Nej till marknadshyra och aktiv i Norra Järva Stadsdelsråd, och fortsätter: – Först ordnade vi protester hela våren mot marknadshyra i nyproduktion. Detta skapade trycket underifrån och ett misstroendevotum i riksdagen som tvingade regeringen att dra tillbaka både utredningen

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Tel: 08-605 94 03 • Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Foto: Natalia Medina

Total seger mot Stockholmshyra