Offensiv 1481-82

socialisterna.org

16 december 2021 / # 1 481-82 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Klimatomställningen

@offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

kräver kamp för socialism

2022: Ladda för gruvstrid

2 11

12-13

Latinamerika blöder fortfarande

”De rika gjorde sitt bästa

och vi slog dem – igen” Socialisten Kshama Sawant sitter kvar i Seattles kommunfullmäktige. En massiv gräsrotskampanj med arbetare, unga, antirasister och socialister slog tillbaka högerns och de rikas försök att avsätta henne.

Kshama Sawant utmärker sig bland alla valda socialister i USA, som uttalad marxist och deltagare i aktiv kamp. Den här segern kom till tack vare Socialist Alternatives politiska idéer och klarhet.

– läs mer på sid 18-19

Foto: Natalia Medina

– läs mer på sid 10-11

14-15

Rättvisa – på jobbet och i hemmet

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

EU:s minimilöner kan dumpa löner

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

2

LADDA FÖR GRUVKAMP 2022

M FARLIGARE PLATS

S

om ett led i det kalla krig som under året har blivit allt mer hett och konfliktladdat anordnade USA:s president i förra veckan en global demokratikonferens (Democracy Summit), som rekord i hyckleri.

Nära tre av fyra diktaturer i världen får stöd och vapen från USA-imperialismen, enligt tankesmedjan Centre for International Policy. Dessutom hade många av demokratins skarprättare, som Brasiliens Bolsonaro och Indiens Modi, bjudits in till Bidens möte.

Det är arbetarklassen och massorna som är demokratins försvarare. I exempelvis Bolivia var det massskampen som stoppade den högerkupp, som USA och EU stödde, och säkrade demokratin. Men Bolivias folkvalda regering var inte inbjuden till ”demokratikonferensen”. ”Det var USA:s maktintressen, inte de demokratiska värderingarna, som bestämde vem som skulle få närvara”, konstaterar den brittiska tidskriften Economist.

Bidens så kallade demokratikonferens där både statsminister Magdalena Andersson och utrikesminister Ann Linde deltog var ännu ett uttryck för den råa maktpolitik som har följt i spåren på kapplöpningen USA-Kina som ytterst gäller vilken imperialistisk makt som ska vara det 21:a århundradets dominant.

Inte en strid mellan demokrati och diktatur som Biden vill påskina.

Det är värt att påminna om att för bara några år sedan hyllades den kinesiska kapitalismen och diktaturen

av regeringar och kapitalister i Väst. År 2017 var Kinas nye kejsare Xi Jinping huvudtalare på den globala maktelitens årsmöte i Davos. Efter sitt tal beskrevs han i lyriska ordalag av exempelvis Foreign Policy ”som världens kanske främste försvarare av dagens ekonomiska ordning”.

Sedan dess har historien snabbt skrivits om och rivaliteten USA-Kina kommer att sätta sin bestämda prägel på den globala utvecklingen under många år framöver.

Eftersom varken de styrande i USA eller diktaturen i Kina anser sig ha råd att backa finns det bara ett mindre utrymme för tillfälliga eftergifter och kortare ”pauser” – men en ökad risk för en utveckling utom kontroll.

Det gäller inte minst i striden om Taiwan, ön som i år kom att kallas den farligaste platsen på jorden.

Som svar på de tilltagande problemen på hemmaplan och utmaningen globalt har Xi Jinpings regim skärpt förtrycket samt blivit allt mer nationalistisk.

I regimens stadigt upptrappade nationalistiska propaganda har kravet på ”återförening” med Taiwan fått en allt större plats, och i år har Xi Jinping upprepade gånger uttalat att ”den historiska uppgiften att helt återförena moderlandet definitivt kommer att förverkligas”.

Samtidigt har Bidenadministrationen tagit flera steg bort från den ”strategiska oklarhet” – att beväpna och ”skydda” Taiwan, men utan åtagande om att gå i krig för att göra det – som tidigare har varit USA-imperialismens hållning. Vid

åtminstone två tillfällen i år har Biden sagt att USA har ett åtagande att militärt försvara Taiwan.

Den tilltagande militariseringen av den imperialistiska maktstriden osäkrar världen och kan resultera i militära sammandrabbningar. Pentagon gör ingen hemlighet av att man räknar med krig om Taiwan inom sex år (amiral Philip Davidson, befälhavare över de amerikanska styrkorna i den indo-pacifiska regionen i oktober i år).

I en tid när världen klyvs av imperialistiska maktstrider är det än viktigare att inte låta sig luras av Bidens demokratiska retorik eller falla i fällan att hysa illusioner om att det skulle finnas något ”anti-imperialistiskt” i Kinas prokapitalistiska diktatur på grund av dess rivalitet med USA. Bakom det nya kalla kriget står det nakna maktintressen hos två imperialistiska stormakter med allierade. Det är endast arbetarklassen, inte någon av de kapitalistiska regeringarna, som kan leda en väg ut ur mänsklighetens kris.

Eller som chinaworker (ISA i Kina) skriver: ”Avgörande är att skapa en internationalistisk enhet mellan arbetarna i Kina, Hongkong och Taiwan och arbetarna i USA, och bygga starka revolutionära partier.

Vi måste motsätta oss nationalismens och chauvinismens gift.

Huvudfienden, som den tyske revolutionären Karl Liebknecht sa under första världskriget, är ”kapitalistklassen på hemmaplan.” ■

Foto: Gage Skidmore

NYTT KALLT KRIG GÖR VÄRLDEN TILL EN ALLT

oderaternas ledare Ulf Kristersson och den nye näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S), som tyckte att han hade gjort sitt som LO-ordförande efter att ha sagt ja till januariavtalet, förenas i att de båda ”älskar gruvor” och att de vill bygga ut ”flygkapaciteten”.

Det sistnämnda betyder att en ny fjärde start- och landningsbana ska byggas på Arlanda när Bromma flygplats avvecklas, något som går helt på tvärs med vad som krävs för att hejda den globala uppvärmningen. Eller som företrädare för Världsnaturfonden WWF skriver i en debattartikel i Dagens Industri den 29 april i år: ”Att bygga ut Arlanda flygplats med ytterligare en rullbana för att göra flyglobbyn nöjda är inte rimligt. En sådan mångmiljardinvestering bör såklart hellre riktas åt att minska utsläppen än att göda dem ytterligare. Något annat vore ett allvarligt snedsteg från politiken”.

För den nya näringsministern är näringar lika med Cementa, gruvor och mineraljakt.

Efter att Thorwaldsson har sagt att han och Socialdemokraterna ”älskar” gruvor steg Beowulf Minings aktie snabbt och kraftigt. Beowulf Mining är det bolag som vill öppna en järnmalmsgruva i Kallak/Gallok, vilket kampen hittills har lyckats stoppa, och i fyra år har frågan legat på regeringens bord i väntan på ett avgörande. Men nu aviserar den nya näringsministern ”att ett besked är nära förestående” och det är beskedets förväntade innehåll som fått Beowulf Minings aktie att börsrusa.

M

ed en ny så kallad näringsminister på plats ansåg M-ledaren tiden vara mogen för att i god tid innan valet göra upp med S-regeringen om att ”dramatiskt korta tiderna för olika tillstånds- och miljöprövningar”, vilket betyder att det ska bli lättare och gå fortare att köra över såväl miljöintresset som exempelvis samernas rättigheter.

M-inviten fick Thorwaldsson att jubla och storkapitalister som Jacob Wallenberg att ”applådera den gemensamma viljan” (Dagens Industri den 10 december).

Kortare tillståndsprocesser och mer förutsägbara miljö­ prövningar – att bolagen alltid ska få ja och det snabbt – är två huvudkrav i det Moderaterna kallar en ”grön höger”.

Men det finns naturligtvis inget grönt i högern, bara svart sot och blå dunster. Och detsamma kan väl sägas om näringsministern.

Så ladda för gruvkamp 2022. ■

Arbetsmiljöverket har besökt 1 200 arbetsplatser inom e-handeln och bilden är tydlig: stora arbetsmiljöproblem med tunga lyft utan hjälpmedel, farliga truckar, tidspress med mera. 8 av 10 företag får kritik. ”Vi kan ana att det inte är arbetsmiljön som prioriteras först”, säger arbetsmiljöinspektör Eric Storbjörk (Handelsnytt 13/12).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Prenumerationsärenden: 08‑605 94 03 / prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Per Olsson • I redaktionen: Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2021 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

3

Rädda gammelskogen på västra Ornö

Foto: Leonard Brunner

Nya avverkningshot på hela 10 hektar i Ornö, Haninge. Nu rustas det till försvarskampanj.

En stor markägare vill avverka 10 hektar naturskog vid Breviksnäs på Ornö i Haninge skärgård. Bland boende på ön är skogen känd som en ”trollskog” och en viktig rekreationsplats. Det avverkningshotade området består av olikåldrig gran- och talldominerad skog med inslag av gammal asp, björk, sälg, rönn, apel och hassel samt ett alkärr.

MATTIAS BERNHARDSSON

organisatör Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap”

P

å Ornö har kampanjgruppen ”Värna vårt älskade Ornö.

Inga fler stora hyggen”, Mörbyfjärdens Samfällighetsförening och boende reagerat starkt mot avverkningsplanerna och agerar nu för att bevara skogen. Tack vare det lokala engagemanget gick Skogsstyrelsen med på att inventera områdets naturvärden och även Haninge kommun övertygades att skicka två biologer för en egen inventering.

De av Haninge kommun utsända Bo Törnquist och Bo Karlsson, två välkända biologer specialisera-

de på inventering av nyckelbiotoper, anser ”att området är mycket skyddsvärt och att även angränsande mark där en stor del är hällmark bör ingå.”

Trots att inventeringen genomfördes i november hittades 13 arter som antingen är sällsynta, fridlysta, rödlistade, belagda med internationella skyddskrav eller räknas som ”signalarter” (indikatorer på skyddsvärd nyckelbiotop) i det avverkningsanmälda området.

Vid avverkning vill markägaren

Foto: Natalia Medina

Unga Socialister på g!

E

I tisdags skickade kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap, med 46 undertecknare, ett yttrande till Skogsstyrelsen med krav på ett interimistiskt

förbud mot skogliga åtgärder samt om samråd. Detta med anledning av biologernas inventeringsfynd, tills Skogsstyrelsen kunnat göra en Vill du hjälpa till i kampanjen på Ornö?

•K ontakta Leonard Brunner på tel 073-5600545, eller e-post leonardbrunner@hotmail.com.

Hjälp oss mejla och ringa ned ansvariga: • Skogsstyrelsen a. Ring distriktschef Stefan Lindstedt: 0498-25 85 01. b. Ring ärendeansvarig Marcus Gusebrandt: 08-514 514 64. c. M ejla: skogsstyrelsen@skogsstyrelsen.se.

• Länsstyrelsen: a. Mejla chefen för enheten för landskap och naturskydd: ulf. birgersson@lansstyrelsen.se

inventering framåt våren när bättre förutsättningar finns (Skogsstyrelsens egen inventering genomfördes när det var snö på marken). ■ b. M ejla enheten: landskap.och. naturskydd.stockholm@lansstyrelsen.se • Mejla och/eller ring till politikerna i Stadsbyggnadsnämnden i Haninge och fråga vad de gör för att skydda naturskogen vid Breviksnäs på Ornö (avverkningsnummer A66380).

Fakta Avverkningsanmälansnummer: A66380-2021 Antal hektar: 10,3 Markägare: Margareta Stenbock von Rosen / Lindviken Förvaltning AB Skogsbolag: Mellanskog

Upp till bostadskamp 2022

Gå med i RS och Unga Socialister!

fter Rättvisepartiet Socialisternas kongress som hölls förra helgen (den 4-5 december) hade några medlemmar i Unga Socialister en egen träff för att prata om hur vi ska gå vidare för att nå ut till de unga runtom i landet.

Det blev då bestämt att när de olika distrikten själva har fått igång sina delar och börjar bygga politiken i den staden kommer det att bli gemensamma möten på de olika delarna i landet.

Det kan innebära att en med-

använda metoden markberedning för att skapa en konkurrensfri miljö för nyplantering av tall.

– Metoden är hemsk och vänder upp och ned på marken med kraftiga maskiner. Det nollställer ekosystemen helt, säger Leonard Brunner, utbildad ekolog och ornöbo som är aktiv för att bevara området, och fortsätter: – De 10 hektar som det handlar om är också väldigt dåligt lämpad.

Till att börja med är terrängen extremt otillgänglig med alsumpskog [nyckelbiotop] och stupade klippor där det växer mossa av nyckelbiotopskaraktär. Därtill upptäckte inventeringen mycket röta i träden och även över 150 år gammal gran vilket inte alls lämpar sig för virke.

lem i Unga Socialister från Luleå antingen fysiskt åker ner till Stockholm exempelvis (eller kopplar upp sig digitalt) eller vice versa. Detta är en början på planen för att nå ut till fler unga och få dem intresserade av vårt parti och vår politik!

Känner du själv som ung att du inte vet vem du ska vända dig till om du har politiska tankar kan du alltid kontakta oss på @unga_socialister på Instagram! ■ Isabelle Sundström

S

amtidigt som chockerande uppgifter kommer om att hela 6 800 barn har vräkts sedan 2008 enligt radioprogrammet Kaliber fortsätter bostadsbolagen att kräva höga hyreshöjningar i förhandlingarna. Allt fler har idag inte råd att bo i storstäderna.

– Kampanjen Nej till marknadshyra tar sikte på valåret 2022.

Kravet på en social bostadspolitik där allas rätt till ett bra hem med rimlig hyra blir en rättighet kommer att drivas högt och brett under hela valkampanjen, säger Elin Gauffin, som meddelar att kampanjen planerar för ett uppstartsmöte den 19 januari.

Trots pandemin och att många förlorade jobbet av den anledningen eller kanske blev utförsäkrade genom de hårda bedömningarna i Försäkringskassan vräktes 449

barn förra året. Att inga barn ska vräkas verkar inte betyda något i praktiken.

Stockholm idag. Det rör sig om poliser, brandmän, undersköterskor och förskolepersonal.

Mina föräldrar har på tre år fått en hyreshöjning från 7 000 kronor till 10 500.

I Göteborg är hyrorna inte satta ännu. Vad som behövs är massiv hyreskamp som påtryckning, eftersom hyrorna redan är för dyra.

– Mina föräldrar har på tre år fått en hyreshöjning från 7 000 kronor till 10 500. De har inte fått renoverat eller något. De lever på bara en inkomst, i en närförort.

De klarar det inte, det är väldigt kärvt, berättar Dekan för Offensiv.

– Jag har själv fått min hyra höjd från 5 150 kronor 2016 till idag 6 150 kronor för 53 kvadratmeter.

Efter räkningar har jag 2 000-3 000 kvar. Det är jättetufft. När jag protesterar till min hyresvärd skyller han på regeringen. Fast det är inte regeringen som sätter hyrorna. ■ Offensiv

De allmännyttiga bostadsbolagen borde stå emot marknadskrafterna, men de spelar med. I Stockholm krävde de 3,6 procent i de årliga förhandlingarna. Hyresgästföreningen fick ner det till 1,8 procent. Det är visserligen under inflationen. Men det innebär ändå en ökad börda för lågavlönade hushåll.

En rapport från Handelskammaren visar att en femtedel av de tillfrågade inte har råd att bo i

INRIKES

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

4

efter man tar sin semester får man då jobba minst tre helger på rad.

Det går inte att ta en spontan ledighet i schemat man är inne på.

Allt man ska göra privat måste inplaneras långt före så man hinner lägga in det i schemat.

”Om man ofta känner sig stressad, pressad och otillräcklig, hur är man då som kollega?”, frågar sig en anställd på ett vård- och omsorgsboende i Luleå.

Många som idag arbetar på olika boenden inom äldrevården känner sig oroliga över arbetsmiljön och arbetsvillkoren som blir sämre med ändringar i LAS. Schemaprogrammet Time Care gör att arbetsgivaren kan utnyttja sin personal till det yttersta. Arbetstiderna sliter på personalen, och långa turer eller delade pass finns fortfarande kvar. De är både gamla och förlegade.

ANN-CHRISTINE HOLMSTRÖM rs.lulea@socialisterna.org

B

emanningen är för låg när man tar i beaktande antalet arbetsuppgifter som ska ut-

föras.

– Det är ingen maskin vi jobbar med, utan riktiga människor med olika behov. Men det är styrt för att man ska ha så låg bemanning som möjligt för att dra ned kostnaderna, berättar en undersköterska som arbetar på ett vård- och omsorgsboende i Luleå kommun, som fortsätter: – Ta det här med att beställa inkontinensskydd. De beställs genom att personalen på avdelningen räk-

nar hur många skydd som går åt varje dygn och hur många skydd varje boende förbrukar under dygnet och gör sedan den fasta beställningen till samordnaren. Förut hade vi ett lager på huset, nu finns inte det längre med det här nya beställningssättet.

Vi får inte heller beställa mer för det ska inte lagras på boendet.

– Vi har en aktivitetsgrupp på vårat boende och det är roligt att det finns. Vi ordnar aktiviteter vid olika högtider. Man kan lägga in tid för det i schemat så man kan välja om man vill vara med. Men det som

saknas är att ha möjlighet att ge lite sånt under hela dagen, när boende vill eller orkar göra något. Med en tajt bemanning på bara två kan man inte göra det när boenden vill.

Generellt är man två per pass som arbetar. Det kan vara tre om det behövs extra, men det sätts inte in lätt, utan det ska vara att det är någon som är palliativ, utåtagerande eller annat som kräver mer omsorg.

Man tar hand om nio stycken med allt från nästan självgående boende till utåtagerande och de som mest är sängliggande. Alla har olika behov och alla behöver få bli sedda som egna individer. Man hinner ofta inte ha en individanpassad vård som politikerna säger att vi ska ge.

– Hur ska man hinna med det när man är två som ska arbeta med nio stycken under en dag? Vi jobbar på rutiner och vet ofta vad vi ska göra, men det är som löpande band-principen.

Foto: CC

Undersköterska: ”Vi behöver fler på golvet”

– Chefer sätter en stor del av ansvaret på att vi ska lära varandra saker och det hinns inte med. Många upplever det som stressigt.

– Det vi vill ha är en schema­ grupp på huset, då får vi mer inflytande och vi kan samarbeta bättre när vi sitter tillsammans och gör klart våra scheman. Det handlar om att ge och ta, och det gör man bäst genom att man sitter tillsammans. En kanske vill jobba alla helger, då kan en annan slippa det.

Eller om nån vill jobba mycket kvällar, då kan någon annan jobba mer dagar. Det är svårt att få till det här samarbetet med en dator framför sig med en massa namn bara.

En sak som hon berättar handlar om att ta ut semester. Man får ta ut semester juni-augusti, men övrig tid ska kollegor täcka upp när man tar semester. Och detta blir ett stort problem, för om man tar semester över sin jobbhelg får man jobb igen den helgen, så antingen före eller

Bemanningen är en stor fråga idag och hon berättar att det ligger i munnen på många av kollegorna: – Vi behöver ha fler kollegor på golvet. Vi behöver få en budget som inte ger oss underskott varje år. Dela ut mer pengar till äldrevården, för det behövs där. Det är något som är väldigt fel i systemet som finns idag när man beräknar hur mycket pengar som ska gå till äldrevården när man varje år ligger på minus. Nu har det kommit en kampanj på Facebook som handlar om att vi vill veta vart pengarna går, eftersom region och kommuner går med stora överskott.

– Det handlar också om trivsel på jobbet, att man känner att man orkar ge en bra omsorg, att man orkar vara en glad och positiv kollega.

Om man ofta känner sig stressad, pressad och otillräcklig, hur är man då som kollega?

– Man har gått en utbildning till undersköterska för att man vill arbeta med det och det är trist att man inte har rätt förutsättningar för att kunna erbjuda en dräglig vård. Lönen är också något som det pratas om ofta, och OB-ersättningen. Båda behöver höjas för att få ungdomar att vilja arbeta och eftersom alla kostnader i samhället generellt stiger.

– Prishöjningarna i samhället stiger mer än vad lönehöjningen är – det blir då reallönesänkningar.

Vårt yrke är verkligen inte prio ett, fastän det borde vara det när vi är i en pandemi.

– Vad skulle hända om alla undersköterskor vägrade gå till jobbet en dag? Allt skulle stanna. Ge oss rätt förutsättningar att jobba. Det finns ju pengar! ■

Bort med Tingvalla Bro och alla gula ”fack”

A

arbetarna och företrädare för ägarna. Beslutar AD att Tingvalla Bro inte är ett riktigt fack kommer således kollektivavtalen att rivas upp.

Detta hade varit ett viktigt första steg för arbetare som under de nya lagarna hotas med kraftigt försämrade villkor, samtidigt som de lagliga chanserna att kämpa emot det krymper.

I fallet med Gate Gourmet som genom avsked och återanställning avtalsshoppade bort 62 arbetares avtal löstes tvisten fem dagar innan AD skulle ta upp frågan genom förlikning. Såklart kul för de drabbade att få dela på 10 miljoner, men det var långtifrån vad som hade krävts och det hade varit intressant att se hur AD dömt i frågan. Även om utrymmet för gula fack har vidgats är problemet inte nytt.

Tingvalla Bro har varit ett problem för svenska arbetare i årtionden.

Det bildades under 1990-talet av avhoppare från SAC, men med de nya antistrejklagarna har de vädrat morgonluft.

Alltifrån problemen på Zalando i Brunna till Gate Gourmets agerande nyligen till detta. Allt pekar på att det var ett misstag att försämra strejkrätten (förvånande va?), och mer av samma vara väntas om även anställningsskyddet kompromissas bort av LO och Svenskt Näringsliv.

Det enda botemedlet är kamp! Det är när vi kämpar som vi kan återvinna rättigheter och tryggheter på arbetsmarknaden och det är bara kamp som till slut kan göra slut på de orättvisa förhållandena som binder arbetare till kapitalisterna. ■ Lars Bjersing

Försämrad strejkrätt gynnar gula fack. Gate Gorumet avtalsshoppade bort 62 arbetares avtal innan tvisten löstes med mångmiljonutbetalning.

Foto: Wikimedia Commons

utomatiskt inträde i ett arbetarfientligt fack vid anställning? Ja, det är faktiskt så det har gått till i två olika företag i Sverige. Sedan de nya anti-strejklagarna infördes har rädslan för avtalsshoppande arbetsgivare och gula fack förekommit.

På Svea Solar och Botrygg är detta nu en verklighet. Svea Solar (som egentligen borde ha Elektrikernas kollektivavtal som sitt första) och Botrygg (som borde ha Byggnads avtal som sitt första) har på sina anställningskontrakt haft med om inträde i ”facket” Tingvalla Bro. Genom att göra detta har de kunnat hävda att det gällande förstaavtalet på arbetsplatsen är Tingvalla Bros.

Arbetsdomstolen ska ta upp fallet för att undersöka om detta verkligen är ett lagligt fack; ett kollektivavtal måste slutas mellan företrädare för

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

I korthet

Haninge 2022: ”Tryck skiten uppåt”

5

Malmö barnakut anmäls

A

rbetsmiljö På grund av den bristande arbetsmiljön på barnakuten i Malmö, där sjuksköterskorna får ta emot barnfamiljer utomhus samt lider av underbemanning och högt patienttryck, har skyddsombuden nu anmält avdelningen till Arbetsmiljöverket. Nu under vintern blir det dessutom väldigt kallt för vårdpersonalen samt för patienter som får köa utomhus. Det skriver Vårdfokus den 8 december.

– Det är bedrövligt för oss att stå där ute. Dessutom lutar golvet, vilket är kämpigt om man arbetar där länge. Det är lika illa för barnfamiljerna. Vi sjuksköterskor får också ta emot föräldrarnas reaktioner, vissa tycker att det är katastrof att vänta där med små, sjuka barn. Det finns ju inget väntrum, utan de får köa om flera väntar, säger sjuksköterskan och skyddsombudet för Vårdförbundet Thyge Andersen till Vårdfokus.

Byråkratiseringen: ”Måste protestera”

När Haninges styrande politiker kommer med nedskärningar, 12-timmarspass, lägre bemanning och försämrade arbetsvillkor är vårt svar: ”Tryck skiten uppåt!”. Det var samma svar som Sundsvalls lärare gav när de gick ut på gatorna tidigare i december och med sina protester tvingade politikerna att backa på hälften av nedskärningarna.

MATTIAS BERNHARDSSON

organisatör Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap”

U

ttrycket ”skiten rinner nedåt” är välkänt. Stora rikedomar skapade av folket samlas i toppen, sen rinner alla försämringar nedåt. Sparkraven börjar när staten prioriterar gåvor till mångmiljardärerna framför välfärden, sen skickas det ned till kommunpamparna, sen till nämndpolitikerna, vidare till förvaltningsledningen, sen ett snäpp ned till verksamhetscheferna.

Vips har undersköterskor och vårdbiträden i äldreomsorgen ett 12-timmarspass varannan helg i schemat, vips planeras ytterligare ett 12-timmarspass att införas så det blir varje helg i schemat, vips försvinner möjlighet till långhelgledighet. Samtidigt har inte chefernas eller politikernas möjlighet till långhelgledigt försvunnit.

Vad är då skillnaden mellan anställd och chef? Det närmsta svaret är att utan undersköterskan och vårdbiträdet går det inte att bedriva äldreomsorg.

Haninge prognostiserar ett ekonomiskt överskott på makabra 501,7 miljoner kronor (9,2 procent av statsbidrag och skatteintäkter) för 2021. Detta talar man inte gärna högt om. Det passar inte in i deras prat om att det ”saknas resurser”.

Det är dags för en fight-back-rörelse. Och vi har sett början på detta.

Haninge år 2021 har kännetecknats av små uppror bland anställda, och en kommunledning som har visat sig ge efter när det blir tillräckligt stora protester: • Äldrenämndspolitikerna ville centralisera och slå ihop kommunens hemtjänstenheter i kommundelarna till en stordrift (mitt under pandemin!). Detta stoppades delvis efter protester från fackliga eldsjälar och Brandbergens hemtjänst fick vara kvar.

• Cheferna ville dra ned på de extra pedagogiska timmarna i förskolan som barn i behov av extra stöd behöver. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) bildade en kampanjgrupp tillsammans med 80 anställda som med skriftligt upprop och uppvaktning av de ansvariga ledde till att neddragningen stoppades och att 4,7 miljoner kronor tillkom till förskoleverksamheten.

• Kommunledningen halverade kommunanställdas friskvårds­ ersättning i smyg i början av året. RS slog larm, JO-anmälde kommunen och manade till protester. Detta ledde till en proteststorm bland anställda, artiklar i lokaltidningen och fackliga tidningar samt till press från fackligt håll lokalt. I september

Foto: Mattias Bernhardsson

Skolkampen i Sundsvalls stridsrop ”Tryck skiten uppåt!” borde anammas av all välfärdens kämpar, som i Haninge.

backade Haninge, höjde tillbaka friskvårdsersättningen och betalade ut 1 000 kronor retroaktivt till alla kommunanställda som nyttjat ersättningen.

•P olitikerna ville stänga Nattugglan, kommunens enda barnomsorg på obekväm arbetstid och hänvisade barnen till ett privat och vinstdrivande fuskföretag.

RS startade en kampanj med ett 10-tal föräldrar och samlade vittnesmål om slavliknande arbetsvillkor av 14 före detta anställda på fuskföretaget. Politikerna backade och Nattugglan räddades.

Sedan våren 2019 har Rättvisepartiet Socialisterna tagit strid mot de påtvingade 12-timmarspassen i äldreomsorgen. Tillsammans med 210 anställda har vi kampanjen ”Nej till slavliknande scheman i Haninges äldreomsorg” som har samlat till fyra demonstrationer, otaliga arbetsplatsmöten och generererat ett 40-tal insändare och debattartiklar.

Under kampanjens gång har flera partier pressats till att ta ställning mot 12-timmarspassen, som annars aldrig hade gjort det (till exempel Moderaterna) och det finns en stor chans att nästa kommunfullmäktige den 14 februari röstar för att ta bort 12-timmarspassen. År 2022 ska bara inte bli som vilket val­år som helst. Det ska bli året då välfärdens hjältar inte nöjer sig med applåder utan känner sin styrka, går samman och går på offensiven. Det ska bli året då vi trycker skiten uppåt. ■

R

ädda skolan Lärarförbundets nya undersökning Dokumentationsbördan som kom ut vecka 49 visar att de digitala verktygen inte alls underlättar lärares vardag – snarare tvärtom. 75 procent uppger att de tvingas dubbeldokumentera, där det är allra värst i förskoleklass och på högstadiet; där gör nästan 90 procent av lärare egen dokumentation utöver lärplattformen. Det rapporterar Lärarförbundets tidning Läraren den 9 december.

– Lärarna behöver protestera. Och förstå att det inte är fel på dem. Ett system som inte hjälper dem är inte ett bra system. Vi måste sluta använda dåliga system, skicka tillbaka dem till leverantören. Man kan inte bara bita ihop trots att de inte funkar, säger läraren Karin Nygårds till Läraren, och fortsätter: – Systemen begränsar lärarna i hur de dokumenterar. Det handlar inte om vad som är bäst för eleven, eller att det pedagogiska ska styra. Plattformarna är utformade av företag som inte är ett dugg insatta i vad som gäller för dokumentation. Det är en stor fadäs. Lärplattformarnas syfte är att underlätta dokumentationen, effektivisera lärares arbete och förbättra kommunikationen mellan lärare, elever och vårdnadshavare. Inget av detta har uppfyllts. Istället har jobbet blivit krångligare och arbetsbelastningen värre.

Barnfamilj tvingas bo med råttor

B

ostadskrisen Dålig ventilation, ej fungerande element, svartmögel i badrummet – och ett enormt problem med råttor. Det är verkligheten för en familj i Sundsvall, som kom dit som kvotflyktingar 2016. Och kommunen har inga direkta planer på att hjälpa dem. Det skriver Hem & Hyra den 9 december.

– Det är kallt på morgonen när vi vaknar. Det gör inte mig så mycket. Men det är äckligt att se råttorna springa omkring runt huset när vi ska gå till skolan. De finns överallt, säger Medya, 9 år, till Hem & Hyra.

Hot & tystnadskultur på Systembolaget

K

ränkningar Efter att höga chefer på två avdelningar av Systembolagets huvudkontor anklagas för allvarlig tystnadskultur, kränkningar och hot framkommer det dessutom att problemen inte är begränsade till huvudkontoret. Arbetsmiljöproblemen är enligt vissa värre i butikerna. Det visar SVT Nyheters granskning den 12 december.

En anonym anställd skriver till SVT att: ”Det är ännu värre på butikerna. Personalen tystas, hotas subtilt, särbehandlas och blir slutkörda”.

Barnfamiljer vräks – saknas rutiner

V

räkningar Enligt P1-programmet Kaliber den 13 december saknar de flesta av landets kommuner skriftliga rutiner för hur man förhindrar att barnfamiljer vräks från sina hem, trots att det finns en nollvision mot det.

Vräkningar av barn har ökat de senaste åren; under 2021 års första halvår vräktes 273 barn. En vräkt barnfamilj säger till Kaliber: ”Att värderas så här lågt är en skam”. ■

INRIKES

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

6

Hur skulle de här problemen kun­ na lösas?

– Vi skulle behöva mer tid till att diffa (jämka ihop önskemålen från anställda i gruppen), och det skulle behövas utbildning till Schemastöd.

”Vi har för mycket nu, vi behöver fler kollegor. Risken blir att man kör för fort och stressar med insatserna – kvaliteten blir lidande”, berättar Sandra från Nattpatrullen.

Arbetsvillkoren i välfärden står allt mer i fokus och personal protesterar mot orimligt slimmade organisationer. Ofta är det dagpersonalen som hörs medan man sällan får höra om situationen på natten.

OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

O

ffensiv har pratat med Sandra, som har jobbat totalt 8 år inom nattpatrullen i Luleå kommun. Nattpatrullen ger stöd i hemmet under natten samt rycker ut på trygghetslarm.

– Jag och mina kollegor tycker om våra jobb, många har arbetat länge. Men som situationen är just nu är det kaos med schemat och väl-

digt hög arbetsbelastning. Många är helt slut och tappar sitt sociala liv.

Hur mycket jobb har ni under en natt?

– Vi har full rulle hela tiden, cirka 50-60 besök per bil under en natt, och till det kommer larm som vi också ska åka på. Även de bilar som kör ute i byarna har uppåt 50 besök, trots långa körsträckor.

Hur lång tid stannar ni hos varje brukare? Är det mest tillsynsbesök?

– Det flesta som vi åker till har någon form av insats; toalettbesök, medicin, tömma kateter med mera. Det blir färre och färre tillsyner sedan man började använda sig av trygghetskameror för tillsyn.

Hinner ni alla besök på en natt?

Och vad händer om ni inte gör det?

– Det är väldigt tajt, det beror mycket på hur många larm vi får.

Som det är nu måste vi dessutom hämta larmnycklar i stan; där kommer förhoppningsvis projektet som startat med nyckelfri hemtjänst underlätta mycket för oss.

– Alla försöker hjälpa varandra för att allt ska bli gjort, men ibland går det ändå inte. Då måste vi börja ta bort besök. Och vem är jag att bestämma vem som inte ska få den omsorg de har rätt till? Vi skriver förstås avvikelserapport när sånt händer, men vad hjälper det?

– Ett problem är att om vi får fler besök/insatser får nattpatrullen inte mer pengar för den skull, till skillnad från hemtjänsten dagtid. Det gjorde att förra gången det var extrem arbetsbelastning tog det nio månader innan det sattes in en till bil.

Hur fungerar det med schema­ läggningen?

– Just nu är det kaos. Vi får scheman med alldeles för kort tid för återhämtning, ofta bara en eller två dagar. Jag vill gärna jobba fem nätter för att vara ledig fyra – det behövs för att orka. Det är förstås individuellt, men de flesta vill nog jobba så många nätter i rad som man orkar.

Just nu har jag kollegor som inte orkar något efter jobbet, och då tappar man helt sitt sociala liv.

Vad tror du ”kaoset” beror på?

– Dels tror jag inte att Schemastöd (som ska assistera i att lägga scheman) har förståelse för vårt jobb och hur det är att jobba natt. Det är ett mycket tungt nattjobb där man är igång hela tiden, man ska vara alert när man kör och det är stres�sigt att hinna.

Foto: Jonas Brännberg

”Full rulle hela nätterna, ändå hinner man inte ibland”

Hur påverkas kvalitet och patient­ säkerhet av att ni har så lite tid?

– Det finns system för dokumentation med till exempel genomförandeplaner och arbetsbeskrivningar, och det är ju bra. Men tyvärr finns inte tid att följa upp dem och att göra nya. Jag saknar en diskussion om helheten för våra patienter; sedan pandemin bröt ut har det varit väldigt få teamträffar.

– Vi får ofta känslan av att natten ”inte räknas”. Till exempel kan det behövas vissa hjälpmedel på dagen, men andra på natten. Det gör det svårt för oss att få rätt hjälpmedel.

Vilken är den viktigaste föränd­ ringen som behövs för att förbätt­ ra för patienterna och personalen?

– Vi har för mycket nu, vi behöver fler kollegor. Risken blir att man kör för fort, och stressar med insatserna – och då blir det ingen kvalitet. Och när folk går hem och känner att man kanske inte har kunnat göra ett så bra jobb, då mår man inte bra och då blir det sjukskrivningar.

Rättvisepartiet Socialisterna kommer nu att ta upp frågan i Socialnämnden: – Ett första steg vi kommer att föreslå direkt är att flytta ned schemaläggningen på golvet, och att det måste tillföras planeringsresurser för det. Nästa steg är att kämpa för mer pengar, antingen genom att fler brukare ger mer pengar, eller att helt enkelt skjuta till pengar för en till nattpatrull, säger Jonas Brännberg, ledamot i Socialnämnden för Rättvisepartiet Socialisterna. ■

Tågstrul och nedskärningar: Kommer facket med på tåget?

3

00 anställda inom SJ Götalandståg, dotterbolag till SJ, har gått samman och sedan den 1 december sagt nej till frivillig övertid i protest mot det nya schemasystemet. SJ har både gett rätt i sak till de anställda som protesterar och börjat backa. Men det krävs fortsatt press mot arbetsgivaren och förberedelse till upptrappning av motståndet om eller när SJ inte backar.

SJ gick i november ut och angav att de har bytt planeringssystem, vilket resulterat i att många avgångar har blivit inställda. Anledningen till detta är att den inplanerade tågtrafiken och personalscheman inte blir rätt synkade och det uppstår situationer där det inte finns tillräckligt med personal för att tågen ska gå.

LO-tidningen Arbetet skrev den 19 november om hur det nya systemet har drabbat personalen med såväl tuffa arbetspass allt för nära inpå varandra till att personalens hotellrum bokas av och tågvärdar schemaläggs som lokförare. Det har enligt Ar-

betet resulterat i att många säger upp sig.

Det är förståeligt att många väljer att säga upp sig på grund av dessa arbetsmiljöproblem, men anställda inom SJ Götalandståg tog beslut om att gemensamt protestera mot arbetsmiljöproblemen.

Arbetet, som både träffat en del av personalen som drabbas och protesterar och fått ta del av flygbladet som har cirkulerat, rapporterade den 8 december om hur 300 anställda från den 1 december i två veckor säger nej till frivillig övertid, det vill säga att om arbetsgivaren har brist på personal ska den då istället beordra övertid.

De fyra kraven är långt ifrån orimliga.

Ett av kraven handlar om den semestervecka som anställda får i kompensation för att jobba röda dagar, där arbetsgivaren har velat ta bort veckan och lägga dagarna utspritt. Det har arbetsgivaren redan backat på.

De andra kraven handlar dels om att det ska finnas anpassade scheman för föräldrar och deltidssjuka, något som sys-

temet tydligen inte tar hänsyn till, dels att ingen ska tvingas få sitt schema veckovis.

Det sista kravet är att arbetsgivaren ska be om ursäkt för det nya systemet.

En av lokförarna som Arbetet har pratat med går också in på frågan om de deltidsanställda, där uppmaningen är att de ska tacka nej till mertid även om det skulle bli märkbart i plånboken.

– Men nu när folk inte vill jobba mertid står de utan personal. Uppenbarligen går det. Vi menar att de mycket väl har kunnat göra heltidstjänster, men de vill inte för att behålla flexibiliteten, berättar lokföraren till Arbetet.

Det här är viktiga frågor och det är bra att anställda går samman och tar kamp mot problemen på jobbet. Gemensamt har tågpersonalen i Sverige kämpat och strejkat vid ett flertal tillfällen de senaste åren, inte minst strejken mot Veolias försök att sparka anställda efter upphandling av tågtrafik i Skåne och försvarskampanjen för den förtroendevalda Ola Brunnström som

skulle sparkas av Arriva som kör Pågatågen. Där Arriva tvingades backa helt.

Om det är någon arbetare som tror att det inte går att få igenom förändringar eller försvara jobb och arbetsmiljö räcker det med att titta på tågpersonalens kamp och att de faktiskt har vunnit.

Stora möten mellan arbetskamrater behöver hållas på varje ort som drabbas av det nya systemet och där alla kan delta och gemensamt agera. Det behövs också att facket går med på tåget, så att säga.

Fackliga möten behöver hållas där medlemmarna beslutar om vad nästa steg är för att pressa SJ. Kraven som de anställda har ställt är viktiga, men citatet från lokföraren i Arbetet visar på en djup problematik där de anställda inte får rätt till heltid om de vill.

Facket måste ta strid för det, men även arbetares rätt till inflytande bland annat gällande schemat, vilket kräver en större personaltäthet. ■ Amer Mohammed Ali

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

7

Vilken valfrihet hade de

elever som blev utkastade

av Engelska skolan?

”V

elska skolan, lades ner och eleverna splittrades upp till olika skolor i Östersund. De hade tidigare haft gångavstånd till skolan.

Hela processen gick i raketfart.

Dåvarande ordförande i Barn-och utbildningsnämnden Joel Nordqvist (M) förklarade att ett öppet förfarande hade kunnat påverka aktiekursen (Engelska skolans).

Efter ett föräldramöte samlade föräldrarna på Körfältsskolan på en vecka in 1 800 namnunderskrifter för att lyfta ett medborgarförslag.

Tiden var för knapp fram till fullmäktigemötet och medborgarförslaget togs aldrig upp.

Föräldrarna ville skjuta upp beslutet så att deras förslag skulle hinna behandlas. Det skulle dock kosta för mycket att göra om planerna

Vad säger förfarandet om det lika värdet när särskolans elever och föräldrar inte får den skola de har blivit lovade och arbetat för? ramöten förankrat planerna hos berörda föräldrar. Det var bara att sätta igång renovering och ombyggnad av den gamla gymnasieskolan.

Den 1 april 2019 meddelades det att planerna hade ändrats. Gymnasieskolan skulle nu renoveras för att passa Engelska skolans behov. Vad som skulle hända med särskoleverksamheten var nu osäkert. Nytillträdde oppositionsrådet Niklas Daoson trodde först att det hela var ett aprilskämt. Föräldrarna kände sig överkörda. Fem miljoner av kommunens pengar kastades hux flux rakt ner i Storsjön.

Följden av allt det här blev att Engelska skolan fick nyrenoverade lokaler till en kostnad av över 100 miljoner kronor. Det hela fick också konsekvenser för de kommunala skolorna. Körfältsskolan, som i princip ligger vägg i vägg med Eng-

enligt de som nyss har kastat bort ett genomarbetat förslag som kostat fem miljoner kronor att ta fram.

Engelska skolans etablering kuppades igenom av Alliansstyret helt utan demokratisk insyn och i strid med tidigare beslut som hade fattats i demokratisk ordning. Fem miljoner kronor kastades bort, allt för att ”öka Östersunds attraktionskraft”.

Det talas vitt och brett om demokrati, men när mäktiga intressen talar är talet om demokrati bara just tal. Man talar om valfrihet i skoldebatten, men vilken valfrihet hade Körfältsskolans elever som med kort varsel tvingades byta skola?

Vad säger förfarandet om människors lika värde när särskolans elever och föräldrar inte får den skola de har blivit lovade och arbetat för? De var med på planeringsstadiet. ■ Sigbritt Herbert

Foto: Andrew Herbert

Körfältsskolan lades ner när Engelska skolans etablering kuppades igenom.

eller invånarna?”

Protest den 31 augusti mot det huvudlösa beslutet att ersätta tågvärdarna med kameror.

”Ordföranden har ordet”. Under den rubriken skriver Seko Pendelklubbens ordförande Rainer Andersson varje månad en krönika som publiceras på klubbens hemsida.

Med tillstånd från Rainer Andersson publicerar Offensiv två av hans krönikor, från september och oktober.

D

en sista augusti samlades anställda på pendeln utanför SL:s (Storstockholms Lokaltrafik) huvudkontor.

Vi var där för att uppmana politikerna i Trafiknämnden att riva upp sitt tidigare beslut om att ersätta tågvärdarna med kameror.

Förare, tåg- och stationsvärdar och städare var på plats för att säga sin mening. Att det är omöjligt att upprätthålla trygghet och säkerhet på tågen med bara en ensam förare ombord. För att inte tala om förseningarna som uppstår om föraren ensam ska hantera allt det som händer på ett pendeltåg en vanlig dag i kollektivtrafiken.

Tillsammans hade de som kommit hit drygt tusen år av anställning på pendeln. Man skulle utifrån detta kunna hävda, att den samlade yrkeserfarenheten väger tungt när det handlar om en diskussion om vad som går att genomföra på pendeln. I vart fall inte utan att det uppstår säkerhetsbrister. Eller är det en utopi att tro att yrkeserfarenhet i det här fallet har någon betydelse?

Ordföranden i Trafiknämnden, Kristoffer Tamsons (M), har gång på gång upprepat att experter har granskat frågan. Att dessa kommit fram till att kameror istället för tågvärdar höjer säkerheten ombord på tågen. Han har däremot undvikit att nämna var denna expertis står att finna någonstans. Finns den gömd i hans garderob kanske?

Trafiknämnden hade på förhand informerats om att vi skulle dyka upp. Man vill ändå gärna tro, att om vi som arbetar på pendeln

hävdar att ett projekt inte är genomförbart så borde det ligga åtminstone ett korn av sanning i det.

Trafiknämnden var däremot av en annan åsikt. Så istället för att ta till sig vad vi kommit för att säga såg man till att polis var på plats.

Fem konstaplar var tillkallade för att hålla uppsikt på ett drygt 60-tal anställda på pendeln som stod på en trottoar där knappt en människa passerar. Det var trots allt inte korsningen Kungsgatan-Sveavägen som hade ockuperats av en skränande hop våldsbenägna ligister. Likväl var det i lagens mening en allmän sammankomst utan tillstånd. Således en olaglig sammankomst.

Efter hand började konstaplarna Kling och Klang att fotografera de som kommit hit för att värna om resenärernas säkerhet. Sådant måste sannerligen beivras!

Man tog bilder på dem som kommit för att försvara domen i Regeringsrätten från 2006. Den som slår fast att ett pendeltåg inte får framföras av en ensam förare.

Man fotograferade de som uppmärksammat att Trafiknämnden struntat i att göra en riskanalys innan sitt beslut om att ersätta tågvärdarna med kameror. Ett inte helt oväsentligt avsteg från våra arbetsmiljökrav.

Så vem borde polisen i första hand ha fotograferat? De som kom för att värna om säkerheten ombord på tågen, våra arbetsmiljökrav och en dom i Regeringsrätten – eller ledamöterna i en trafiknämnd som högaktningsfullt struntar i allt detta?

Det brukar kallas civilkurage

Foto: Mattias Bernhardsson

i går inte in i någon kommun som inte vill ha oss,” säger Hans Bergström på Engelska skolan i DN:s lördagsbilaga. ”Vi går in där det behövs nya skolor på grund av demografin och då gärna en friskola av vår typ för att öka attraktionskraften.” Öka attraktionskraften var vad det nyvalda borgerliga styret i Östersund önskade när de strax efter det senaste valet åkte till Stockholm för att uppvakta Engelska skolan.

Det var snabba ryck som gällde.

Kommunen hade tidigare lagt ner fem miljoner kronor på planer på en F-9-skola integrerad med särskolan.

Nödvändigt utrymme skulle man få genom att slå ihop befintlig skola med en gammal närbelägen gymnasieskola som stod tom.

Man hade genom flera föräld-

”Gynnar SL:s chef regimen

när man försöker uppmärksamma att något har gått riktigt fel. I det här fallet handlar det om en dom i Regeringsrätten som ensidigt har upphävts av vår trafiknämnd. Vilka andra svenska domslut står på tur nästa gång?

Civilkurage kan även vara att ifrågasätta hur det kan komma sig att företag ägda av en diktatur vunnit flera upphandlingar i Stockholmsregionen. Varför reagerar ingen politiker eller media när en hög chef på ett av dessa regimägda företag utses till vd för en av vår huvudstads viktigaste förvaltningar? Vem tror man att denna vd främst kommer att gynna?

Oss invånare i huvudstaden eller regimen ifråga?

Vi kan nästan dagligen läsa i våra tidningar och höra på radio och TV hur demokratin i Hongkong trampas under fötterna. Även där blir man fotograferad av polis när man ställer obekväma frågor. När man inte blint lyder direktiven uppifrån. Om man ifrågasätter det man uppfattar som riktigt fel.

Vi får anta att ett antal anställda på pendeln nu finns i polisens bildarkiv bland andra kriminellt misstänkta. Det är inte bara i Hongkong som civilkurage är ovälkommet när demokratin urholkas.

PS: Den nuvarande SL-chefen är hämtad direkt från MTR, liksom SL:s trafikchef. Relationerna är så goda att SL förbarmar sig över MTR:s ekonomiska bekymmer och skickar 24 miljoner i pandemistöd till pendeln (ingen verkar dock kunna lista ut vad pandemin har inneburit för kostnader för MTR). Av bara farten har SL också bestämt att förlänga MTR:s kontrakt på tunnelbanan med två år. Även det med hänvisning till pandemin. ■ Rainer Andersson Ordförande Seko Pendelklubben

INRIKES

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

8

Kärnkraft ingen grön lösning

finns information om var uranet kommer ifrån: ”Det köps på världsmarknaden i första hand från Kanada, Australien och Namibia”. Inte direkt runt knuten. Man kan undra varför om det är så säkert och bra?

Innan uranet kan användas måste det först anrikas. På Strålsäkerhetsmyndighetens sida framgår det att ”anrikning av uran är en svår och energikrävande process”.

Det är betydande transporter av först uranet från gruvan till anrikningsverket (gruvbrytningen är ett alldeles eget miljöproblem jag strax återkommer till), och sedan från anrikningsverket till kraftverket – från andra sidan jorden. Till sist ska restavfallet transporteras därifrån – ett avfall som ingen slutgiltig lösning finns på.

Samtidigt som kärnkraftsavfallets slutförvaring alltmer blir en het politisk fråga i landet seglar kärnkraften upp som en potentiell ”grön” energikälla i klimatkrisens spår. Men varför? Och hur ”grön” är kärnkraften?

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

I

ngen kan nog längre förneka klimatkrisen och den globala uppvärmningen, knappt ens den mest inbitne konservative fossilkramaren – även om etablissemanget gärna uttrycker orsaken till krisen som på grund av ”mänsklig påverkan” och inte kapitalismens galna vinstjakt.

Men allt fler röster höjs nu för att utfasningen av kol-, olja- och gasproduktionen – fossila bränslen – ska ske samtidigt som kärnkraften kraftigt byggs ut när det kommer till elförsörjningen. Det är en ”säker eltillgång”, hävdar exempelvis Moderaternas skattepolitiska talesperson Niklas Wykman i Barometern den 17 november.

Det blåbruna blocket är förespråkare för kärnkraft i Sverige, där KD:s partiledare Ebba Busch i februari 2021 menade att ”det är viktigt att politiken nu signalerar att kärnkraften är basen i svensk energiförsörjning”.

Näringslivspersoner som Jacob Wallengren har uttryckt sitt stora intresse för att investera i kärnkraft i södra Sverige, om ”de långa kontrakten fanns till det”, som han menade i SVT:s 30 minuter den 1 december. Det vill säga om det var ekonomiskt lönsamt och dessutom lönsamt under 50 år. Inte för att det nödvändigtvis är klimatsmart.

Med kapitalismens oförmåga att minska utsläppen har det också inom vänstern börjat höjas röster för att kärnkraften kanske är något ”nödvändigt ont” när tiden rinner ut för en omställning.

Argumenten handlar om att kärnkraft inte släpper ut koldioxid, att den är en stabil energikälla och att det behövs el ”även när det är molnigt och inte blåser”, i en kritik mot sol- och vindkraft.

Det finns flera problem med kärnkraften som högerns förespråkare inte nämner. Den uppenbara är naturligtvis risken för härdsmältor och andra katastrofala händelser som skulle påverka hela ekosystem enormt negativt, när radioaktiva ämnen kontaminerar mark och vatten. Det är frågan hur klimatsmart det är att ta en sådan risk som katastroferna vid Fukushima, Tjernobyl, Harrisburg med flera har visat – för att inte tala om kostnaderna och riskerna med saneringsarbetet efter? Dessutom skulle det bli skattebetalarna som får stå för notan vid en sådan katastrof, då inget försäkringsbolag försäkrar kärnkraftverk fullt ut.

Ett annat problem är slutförvaringen och avfallshanteringen. Det är en fråga som ännu inte har lösts.

Radioaktivt avfall är som bekant katastrofalt för allt liv och orsakar cancer, mutationer och stora negativa effekter för allt: människa, djur och natur.

Den 8 december kom regeringen med beskedet om att ett slutgiltigt besked om slutförvar ska fattas i januari. Det blåbruna blocket har med Liberalerna i spetsen hotat med misstroendeomröstning om så inte sker; de vill bygga ut kärnkraften fortast möjligast.

Det finns för närvarande inget slutförvar i Sverige, bara mellanlager vars kapacitet i Clab, Oskarshamn, utökades efter ett beslut från regeringen i höstas. Tidigare fick de lov att ta emot 8 000 ton radioaktivt avfall och utbränt kärnbränsle, medan de nu får ta emot 11 000 ton.

Slutförvaringen av uttjänt kärnbränsle och radioaktiva ämnen måste ligga inkapslat nedgrävt i marken i minst 100 000 år för att minimera risken för allvarliga skador på naturen. Men Naturskyddsföreningen skriver om slutförvaringen att: ”Den pågående juridiska processen visar att lösningarna som Svensk kärnbränslehantering har presenterat brister. Deras metod går ut på att kärnavfallet förvaras i kopparkapslar som grävs ner 500 meter under jorden och fylls med bentonitlera. Forskning har visat att kopparen riskerar att korrodera och att sprickbildning kan uppstå.”

Och frågan om slutförvaring möter stark kritik från fler håll. Till SVT Nyheter den 8 december säger Jan Linder, som tidigare jobbade på Strålsäkerhetsmyndigheten: – Det finns olösta forskningsfrå-

Foto: Flickr CC / maol

Fler röster höjs för kärnkraften som ”ett måste” för klimatet. Men i verkligheten innebär kärnkraften såväl utsläpp som skador på miljön och stora risker.

gor, och risker att kopparkapseln får sprickor, redan om 100 år. Blir det sprickor kan vatten tränga in i kapseln och radioaktivt material kan läcka ut, och på sikt hamna i grundvattnet.

Jan Linder var tidigare ansvarig på Strålsäkerhetsmyndigheten för att just bedöma säkerheten hos kopparkapseln för utbränt kärnbränsle – men sa 2017 upp sig när hans kritik inte lyssnades på av myndigheten. Han är också kritisk till att säkerhetsgranskningen som Strålsäkerhetsmyndigheten gjorde inte har offentliggjorts.

Efter att Strålsäkerhetsmyndigheten gav klartecken för slutförvaret sa Mark- och miljödomstolen nej, just med tanke på osäkerheten

Dessa transporter släpper naturligtvis ut stora mängder koldioxid, utan att nämna risken för olyckor under de olika transporterna som kan innebära miljömässiga katastrofer och livsfarliga situationer.

Att bygga helt nya kärnkraftverk kommer också innebära stora koldioxidfotavtryck, och är dessutom extremt dyra att tillverka.

Se bara på den finska jättelika kärnkraftsreaktorn i Olkiluoto, som började byggas 2005 och skulle stå klar 2009 – men som fortfarande inte är i full drift. Mellan 2009 och 2020 producerades det inte en enda kilowattimme el, men kostnaderna skenade med miljardtals euro.

Samma har hänt med det finska kärnkraftverket Hanhikivi 1 i Pyhäjoki, som nyligen försenades ytterligare ett år och beräknas vara i drift 2029, vars kostnad blivit minst 1 miljard euro dyrare.

Så argumentet att ny kärnkraft behövs för att ”vinna tid” i omställningen från fossila bränslen är i praktiken bara snömos – den tid det tar att bygga ny kärnkraft, som inte ens är klimatneutral, har vi inte.

Och som Vattenfall skriver om Forsmark, ett svenskt kärnkraftverk, på sin hemsida: ”En stor industri som ett kärnkraftverk förbrukar en hel del resurser, exempelvis olja, kemikalier, vatten, el och uran”.

Från gruvbrytningen till transport och slutförvar samt risken för olyckor under transport och katastrofer på kraftverken – kärnkraft är inte grön. kring kopparkapseln. Om regeringen redan i januari säger ja till förslaget på slutförvar, trots de stora risker och osäkerheter som kvarstår, är det en katastrof.

Vi har dessutom transporterna av uran (en giftig och radioaktiv tungmetall) till kärnkraftverket, och transporterna av avfall därifrån, att ha med i beräkningen. Strålsäkerhetsmyndigheten skriver att det i Sverige idag behövs 1 500 ton uran om året för att upprätthålla driften av de tre kärnkraftverk som för närvarande finns i landet.

På Energiföretagens hemsida

Gruvverksamheten för att ta fram uran är ett annat stort problem.

Brytningen av uran skadar såväl människor som djur och natur. Som Naturskyddsföreningen skriver: ”När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir också kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut.” Även här skulle det bli skattebetalarna som får stå för notan med saneringsarbetet (om det skulle ske i Sverige, vilket det inte gör då det för tillfället är förbjudet att bryta uran här) – gruvbolag har en lång historia av att i Sverige fly undan kostna-

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

den så fort rämnade dammar eller läckage av giftiga ämnen upptäcks.

Men uranet bryts som sagt inte i Sverige, utan importeras. Är det acceptabelt att tillåta att gruvarbe­ tare utsätts för de stora riskerna det innebär med uranbrytning, och att ekosystem utanför Sverige hotas av allvarlig kontaminering? Det är inte acceptabelt i Sverige eftersom det är förbjudet här. Staten verkar tycka att det är acceptabelt för andra folk­ grupper och andra naturområden.

Från gruvbrytningen till trans­ port och slutförvar samt risken för olyckor under transport och på kraftverken – alla exempel visar att kärnkraften är långt ifrån grön, långt ifrån säker och långt ifrån långsiktigt hållbar.

er för fiskar, samtidigt som den hindrar bottentrålning med dess betydande negativa konsekvenser.

Utöver detta skulle nya, klimat­ smarta hus med inbyggda solceller också kunna göra bostäder mer oberoende i fråga om el, samt så­ klart att solceller även installeras på redan befintliga bostadsbestånd.

Enligt Energimyndigheten skulle uppåt en tredjedel av all el i landet kunna komma från solkraft om alla lämpliga tak utrustades med solceller (40 TWh). Och det är verkligen nödvändigt att sol­ kraften kraftigt byggs ut; idag står den för mindre än 1 procent av el­ konsumtionen (0,3 TWh). Tekni­ ken och möjligheterna finns, men när kapitalets intressen styr sker bara de investeringar som är mest lönsamma för dem.

I kombination med solpaneler på byggnader bör solcellsparker byggas på lämpliga platser i landet, vilket ytterligare skulle öka sol­ kraftens andel av elproduktionen.

Däremot borde vattenkraften inte byggas ut då den ofta inne­ bär stora negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden, ekosystemet, det marina livet och naturen runtomkring vattendra­ gen. På vissa platser kan vatten­ kraft även innebära stora utsläpp, exempelvis i tropiska områden där den ruttnande vegetationen i dam­ marna kan avge stora mängder växthusgaser. Eventuella effektivi­ seringar av befintlig vattenkraft i Sverige och internationellt får inte ske på bekostnad av miljön.

Kärnkraften, som står för 30 pro­ cent av elförsörjningen i Sverige, måste avvecklas och ersättas av i första hand vind- och solkraft.

Det skulle vara i linje med den gröna omställning som krävs.

Det är inte en fråga om huruvi­ da det är möjligt, utan om kostnad och om kapitalismens vinstjakt.

De stora fossila energibolagen har i årtionden motverkat grön energi då det inkräktar på deras vinster.

Vinstmarginalen är inte god nog helt enkelt för en omställning.

Därför måste vinstintresset bort.

Men det handlar också om det kapitalistiska systemets konstanta behov av att utöka marknaderna.

Det ska hela tiden produceras mer, konsumeras mer och skapas mer för att upprätthålla vinsterna.

Det är inte hållbart, vilket all kli­ matforskning visar.

Som socialister argumenterar vi för en mer småskalig och lo­ kal produktion av det mesta, men också för att energiförbrukningen måste minska. Elbehovet beräknas öka från dagens 140 TWh till upp­ åt 310 TWh år 2045, enligt Ener­ giföretagens prognos från i år, där en stor anledning till ökningen är de ”gröna” industrisatsningarna i norra Sverige.

Vissa av dessa satsningar är förstås nödvändiga, till exempel omställningen till en fossilfri stål­ produktion, som kommer att krä­ va mer el. Problemet är att dagens ”omställning” bygger på kapitalets planer på att producera ännu mer stål, mineraler, bilar och så vida­ re, vilket är fullständigt ohållbart.

Istället behöver en omställning kombineras med en effektiv hus­ hållning av resurser efter en de­ mokratiskt utvecklad plan.

Den planerade massiva ök­ ningen av elbehovet är inte kom­ patibelt med klimatets behov, för även de allra grönaste energikäl­ lorna har en viss utsläppsfaktor och miljöpåverkan, och för att tillmötesgå en sådant ökat elbehov skulle det krävas gigantiska insat­ ser och investeringar.

Det krävs i slutändan en demokra­ tisk planering av produktion och distribution av energi, varor, tjäns­ ter och service, där storföretag, en­ ergibolag och banker ställs under demokratisk kontroll och styre un­ derifrån för att faktiskt kunna på­ börja en verkligt grön omställning i enlighet med behoven.

Arbetare, miljörörelser, fack och gräsrötter måste kroka arm i enad kamp för grön omställning, trygga jobb och fungerande väl­ färd – vilket innebär ett slut på kapitalismens misär och för ett socialistiskt, verkligt demokra­ tiskt samhälle. ■

Foto: Flickr CC / Vattenfall

En utbyggnad av vindkraften är nödvändig, och måste ske i samråd och dialog med berörda grupper.

Danmark: Offentliganställda fortsätter kampen

Den danska sjuksköterskekampen har inspirerat många fler till motstånd.

E

fter de danska sjuksköter­ skornas strejk och Enhedslis­ tens seger i det danska kom­ munalvalet fortsätter kampen för bättre arbetsvillkor och lika löner i den offentliga sektorn. Enhedslisten blev största partiet i Köpenhamn med drygt 24,5 procent av rösterna.

Därmed bröts en 100-årig socialde­ mokratisk dominans i staden.

Det radikala vänsterpartiet En­ hedslisten gick starkt framåt i alla de största städerna utöver Köpen­ hamn, som i Odense, Aalborg och Århus. De blev dessutom största partiet på Bornholm.

Framgången beror till stor del på att Enhedslisten har bedrivit kampanj mot nedskärningar i den offentliga sektorn, att man har stött sjuksköterskestrejken samt kam­ pen för lika löner och bra arbets­ villkor för de offentligt anställda inom sjuk- och hälsovården, skolan och inom äldreomsorgen.

Som en följd av sjuksköterskestrej­ ken har regeringen och en rad an­ dra partier enats om att ge vården och regionerna ett extra anslag som har fått namnet ”vinterpaketet”.

Men det extra anslaget på totalt 1 miljard danska kronor (cirka 1,4 miljarder kronor) är för litet för att ”få en lösning på grundproblemen med många år av underfinansiering och för mycket stress. Dessutom rymmer det inte de löneökningar som krävs för att sjuksköterskor och andra kvinnodominerade yrkes­ grupper ska börja hämta igen vad de förlorat. Ett vinterpaket gör ingen sommar”, säger Grete Christensen, Dansk Sygeplejeråds (sjuksköter­ skornas fack) ordförande, i en kom­ mentar på förbundets hemsida.

Nyligen beslöt också Region Själland ”om ett tillskott på 30 mil­ joner danska kronor, motsvarande drygt 40 miljoner svenska kronor, till sjuksköterskelöner nästa år.

Pengarna ska gå till sjuksköterskor som arbetar på akut- och medicin­

avdelningar. Hälften ska gå till var­ aktiga löneökningar och hälften är tillfälliga tillägg”, rapporterade Vårdfokus den 7 december.

Dessutom har Enhedslisten kam­ panjat för bra och billiga hyres­ bostäder, och mot lyxprojekt som det planerade Lynetteholmsprojek­ tet, ett helt nytt bostadsområde som planerades byggas i Köpenhamn.

Lynetteholmsprojektet handla­ de om att konstruera en konstgjord ö i Öresund bestående av avfall, som enligt de styrande S-politiker­ na skulle vara helt säker och utan risk för läckage av farliga ämnen rakt ut i Öresund.

Bostäderna skulle bli dyra och exklusiva. Men Enhedslisten har varit ledande i kampen för att stop­ pa detta projekt.

Trots att Socialdemokraterna tap­ pade drygt 10 procent av rösterna i valet och hamnade på 17 procent har man ingått en allians med det borgerliga Radikale Venstre för att stoppa Enhedslisten från att ta över styret i Köpenhamn.

Och kampen fortsätter. Sjukskö­ terskorna och SOSU-erna (social­ arbetare och socialassistenter inom den offentliga sektorn) hotar med massuppsägningar om inte arbets­ förhållandena snabbt förbättras.

SOSU-erna har nu en namninsam­ ling till stöd för kraven på lika lön, bättre arbetsvillkor och mer peng­ ar till välfärden, kombinerat med kravet på att regeringen ska hålla sina vallöften om mer pengar till välfärden. Samma krav driver ock­ så sjuksköterskorna. Även om sjuksköterskorna inte längre strejkar är kampen inte slut.

Deras strejkaktioner och fortsatta motstånd blev en kampaktion inte bara för sjuksköterskorna, utan för alla anställda inom den offentliga sektorn. ■ Anders Wemmert

Foto: Dansk Sygeplejeråd

Vind- och solkraft samt andra gröna energikällor måste kraftigt byggas ut i hela landet. Idag eta­ bleras de flesta stora vindkrafts­ parker i Norrland. Det krävs en mer utspridd och planerad ener­ giproduktion, som inte utgår från vinstintresset. Energiproduktio­ nen måste utvecklas demokratiskt och i dialog med lokalbefolkning­ en, ursprungsbefolkningen, na­ turskyddsexperter och andra.

Ett vanligt argument för kärn­ kraft är att det är säkrare idag än för 40 år sedan, och att teknolo­ gin snabbt går framåt. Men de gröna energiteknikerna utvecklas också snabbt hela tiden. Det finns exempelvis vindkraftverk utan ro­ torblad, som skakar fram ström av vindarna och genererar el. De tar mindre plats, är billigare att produ­ cera och behöver mindre underhåll då de har färre rörliga delar.

Vindkraft bör även i större ut­ sträckning än idag förläggas till havs, där störningarna i ekosyste­ men är något mindre och elpro­ duktionen är större. I ett press­ meddelande den 27 maj i år säger Naturskyddsföreningens ordfö­ rande Johanna Sandahl att: – Det är till och med så att om vindkraften lokaliseras på bästa sätt kan den också göra nytta för djur och natur. Ett exempel är att havsbaserad vindkraft kan skapa revstrukturer som blir födoplats­

9

INRIKES

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

10

Klimatomställningen kräver

revolutionär kamp för

demokratisk socialism

Det ynkliga resultatet av klimattoppmötet i Glasgow, COP26, har hälsats med ilska och frustration bland världens klimataktivister.

ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

E

COP26 har av vissa media kallats ”vår tids viktigaste klimatmöte” där uppgiften var att checka av löftet från Parisavtalets målsättning 2015 att hindra den globala medeltem­ peraturen från att stiga över 2 gra­ der, och helst inte över 1,5 grader.

Men på den formella agendan stod egentligen bara teknikaliteter om Parisavtalets regelbok och en Ar­ tikel 6 om marknadsmekanismer – som hur det går till när en part köper sig rättigheter att släppa ut genom att sponsra utsläppsminsk­ ningar i ett annat land.

De rikare länderna lyckades till sist ena sig om att de 100 miljarder dollar som tidigare har utlovats till 2020 för klimatanpassningar i fattigare länder ska finnas på plats nästa år, men det är en bråkdel av de mångdubbla belopp som skulle krävas för en omställning.

Vid sidan av förhandlingarna i Glasgow lovade 48 länder att ”ac­ celerera en övergång från oförmin­ skad kolkraftsproduktion”. I det löftet, som har antagits betyda en långsam avveckling av kolet, deltog inte de största kolproducenterna USA, Kina och Indien, eller den största kolexportören Australien

Allt fler, särskilt unga, radikaliseras av klimatfrågan och inser också behovet av systemförändring för att rädda klimatet.

samt Indonesien, bara om andra betalar omställningen, och Polen först till 2049. Än mindre förtroende väcker 110 länders löfte att avskogningen ska sluta till år 2030 och ännu lösare är 100 länders överenskommelse om att ”gemensamt” minska utsläppen av metangas med 30 procent till 2030.

Inför COP26 hade löften in­ kommit om att uppnå netto noll i utsläpp från EU till 2050 och natio­ nella löften från till exempel Sverige till 2045, USA 2050, Kina 2060 och Indien 2070. Tillsammans med In­ diens löfte om att nå 50 procent för­ nybar energi till 2030, EU:s ”Fit For 55” procents utsläppsminskning till 2030, och alla länders nationel­ la åtaganden har välvilliga beräk­ ningar från Climate Tracker hävdat att om de infrias kan åtagandena i Glasgow betyda att den beräknade temperaturökningen till 2100 be­ gränsas från 2,7 till 2,4 grader.

Men på Glasgows gator och i de otali­ ga kransmötena i den ”gröna zonens” myller av 150 möten, workshops och panelsamtal parallellt med det offi­ ciella toppmötet trängdes också kli­ matkämpar från jordens alla hörn i det så kallade The People’s Summit (Folkens toppmöte), organiserade av den skotska COP26 Coalition.

Där förenades på ett nytt sätt både äldre miljöorganisationer och nätverk med rötter i den globalise­ ringskritiska rättviserörelsen, och bland närvarande socialister märk­ tes denna gång International Socia­ list Alternative allra mest på gatorna.

I den växande känslan av att tiden håller på att rinna ut märks också tydliga tecken på en tilltagan­ de frustration, ett fränare ordval i kritiken och en rad olika uttryck för radikaliseringstendenser.

Både forskare och många mil­ jörörelser anammar idag paroller om klimaträttvisa och analyser som kopplar klimathotet till det ekono­ miska och politiska systemets rov­ drift på naturresurser, rasism, kolo­ nialism och sociala orättvisor.

Där de radikalare delarna av klimatrörelsen redan vid toppmö­ tet i Köpenhamn 2009 samlades bakom parollen System Change not Climate Change satte Greta Thunberg och Fridays for Future inför Glasgow tonen med den väs­ sade parollen Uproot the System (ryck upp systemet med rötterna) och en kritik av toppmötet som en ”festival för greenwashing”.

Den sorts fysiska motstånd mot miljöförstörelsen som Naomi Klein kallade ”Blockadia” i sin bok This

Changes Everything: Capitalism vs. the Climate gällde existentiella protester mot bygget av pipelines, gruvor, skogsskövling och andra miljö- och klimathotande projekt, ofta med hotade ursprungsfolk i främsta ledet.

Kampen mot oljeledningarna Keystone XL i Kanada och USA liksom mot Dakota Access vid Stan­ ding Rocks i USA och protesterrörel­ sen Ende Gelände mot utvinningen av brunkol i Tyskland är ett par av de mest kända exemplen på vad Naomi Klein benämnt ”en vandrande trans­ nationell konfliktzon” där människor allt oftare har varit beredda att sätta sina kroppar i vägen för att skydda sig själva och miljön. Det allra första av ett 70-tal sådana strider som har dokumenterats av forskare i Blocka­ dia Map är Ogonifolkets bittra mot­ stånd mot Shells oljeutsläpp i Niger­ deltat på 1990-talet.

Hettan från blockaderna mot Nordamerikas pipelines bidrog utan tvekan till framgången för den rörelse av rörelser som utmynnade i massuppslutningen av uppemot 400 000 i The People’s Climate Mar­ ch mot de globala klimatföränd­ ringarna inför det stora FN-mötet om klimathotet i New York 2014.

Den bäddade också för nya politis­ ka förslag om en Green New Deal.

Foto: Natalia Medina

nligt forskarna närmar sig världen i bästa fall i mar­ ginellt minskad takt oåter­ kalleliga tippunkter, som utan revolutionerande förändringar av hur samhället organiseras hotar våra barn med en dystopisk fram­ tid. Därmed kan vi se fram emot en fördjupad och radikaliserande diskussion om program, taktik och strategi för den återuppväckta kli­ matrörelsen. Ett inslag i denna som har väckt viss uppståndelse är den provocerande titeln How to blow up a pipeline på en ny bok av den ekosocialistiske humanekologen och författaren Andreas Malm.

Att Sverige den 1-5 juni nästa år står som värd för ett nytt globalt kli­ mat- och miljötoppmöte med anled­ ning av Världsmiljödagens 50-årsju­ bileum ger en ny välkommen chans att på allvar diskutera klimatom­ ställningens villkor även här.

Men det var med den rörelse av skolstrejker som inspirerats av Gre­ ta Thunbergs ensamma protest med en skylt som det stod ”skolstrejk” på sensommaren 2018 som Fridays for Futures på kort tid växte till globala massprotester vid sidan av toppmö­ tena. I de hittills största samtidiga skolstrejkerna och massdemonstra­ tionerna under den globala klima­ taktionsveckan den 20-27 septem­ ber 2019 deltog fler än sex miljoner i 150 länder.

Parallellt med denna historiens största koordinerade ungdomsrö­ relse lanserades i namn av Extinc­ tion Rebellion (XR) även en annan internationell rörelse som med di­ rekta samt fredliga och kortvariga aktioner som metod specialiserat sig på att väcka uppseende.

I frustrationen över både pandemins förlamande effekt och att varken massmobiliseringar eller direkta ak­ tioner hittills har gett tillräckligt stor effekt har humanekologen Andreas Malm väckt uppståndelse med sin senaste bok med den provokativa titeln How to Blow Up a Pipeline, Learning to Fight in a World on Fire (Verso 2021), där han argumenterar för behovet av att komplettera mass­ protesterna med småskaliga attack­ er mot utvalda mål vid sidan av.

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

Inför att Sverige den 1-5 juni 2022 står som värd för ett nytt globalt toppmöte med anledning av Världsmiljödagens 50-årsjubileum kommer både S-regeringen och inte minst Vänsterpartiet att hylla den gröna industriella omställningen i ljuset av dagens nya planer på vätgasproducerat stål, batterifabriker, vindkraftsparker och gruvor i övre Norrland och Volvos ambitioner om en snabb övergång till elbilar.

istället genomföra en demokratiskt planerad omvandling till en cirkulär, resurssnål och ekologiskt hållbar produktion och konsumtion, som från första stund strider mot kapitalismens ohämmade och konkurrensdrivna krav på vinster och kapitalackumulation.

Men för att vinna förståelse för detta krävs även en politik som kan bemöta ogenomtänkta idéer om att mot kapitalistisk ”tillväxt” bara ställa krav på ”nedväxt” eller som till exempel den ekosocialistiske författaren John Bellamy Foster förespråka ekonomiskt ”sta­ tionära” samhällen.

Vad som krävs och även kan väcka framtidstro är minst av allt ett stationärt samhälle, utan istället en snabb omvandling och omväxt, där kapitalismens slit och släng-­ ekonomi ersätts av hållbarhet, cirkulär återvinning och en utveckling av gemensam välfärd och kultur på bekostnad av framför allt de rikas materiella lyxkonsumtion.

Helt klart måste till exempel en ny trafikstruktur byggas ut som kan ersätta onödigt inrikesflyg med tågtrafik, stora SUV:ar bannlysas och den fossilbaserade massbilismen er­ sättas med en avgiftsfri kollektivtrafik. På motsvarande sätt behöver en social bostadspolitik utvecklas som gynnar klimatsmarta flerfamiljshus framför dyra villor.

För en sådan omställning måste också den breda massan av arbetare och löntagare vinnas.

Det kan aldrig ske utan att arbetsrätten och socialförsäkringar­ na stärks och nya gröna jobb erbjuds där gamla avvecklas i enlighet med flera av idéerna i de mest progressiva förslagen om en Green New Deal.

Allt detta är en kamp som måste inledas här och nu, men som för att genomföras fullt ut kräver en revolution av både makt och ägande av banker och storföretag och en ny demokratisk och socialistisk stat som kan förverkliga detta.

Gentemot den risk som också finns för en förlamande pessimism och som inte minst kan öka

Socialister förklarar nödvändigheten av en demokratiskt planerad omvandling till en cirkulär, resurssnål och ekologiskt hållbar produktion och konsumtion.

Men som den brittiske klimatdebattören George Monbiot skriver i ett lustmord på elbilar förstör utvinningen av det material som krävs för deras stål, batterier och elektronik redan idag samhällen, river ner skogar, förorenar floder, skräpar ned ömtåliga öknar och, i vissa fall, tvingar människor till nästan slaveri.

Striden kommer inte minst att stå het om de gruvprojekt som kan väntas växa fram som svampar ur jorden. Det är socialisters uppgift att förklara nödvändigheten av att

av en utdragen pandemi gäller det att förstå att inte bara klimatet kan påverkas av tippunkter och dominoeffekter. Det kan också det sociala och politiska medvetandet, som både till exempel Fridays for Future, Metoo och Black Lives Matter redan har visat, liksom de uppror som svepte genom världen både 2011 och 2019.

Inget kan mer revolutionera de ungas medvetenhet om socialismens nödvändighet än att dagens kapitalistiska system nu faktiskt hotar deras framtida möjligheter till ett civiliserat liv. ■

Arbetare och facken kan aldrig lita på varken staten eller EU – det krävs organisering och kamp underifrån.

EU-förslag om minimilöner – varning för lönedumpning

Kraftigt ökade priser medan lönerna sitter fast i låga treårsavtal. Lönedumpning i flera branscher, särskilt byggen och transporter. EU:s förslag om minimilöner är ytterligare ett hot mot löner och villkor. Facken behöver ställa om till strid för högre löner.

LOUISE STRÖMBÄCK & PER-ÅKE WESTERLUND

offensiv@socialisterna.org

P

å ytan sägs EU-förslaget handla om att höja lönerna för löntagare som har fått sämre villkor. Men LO har med rätta varnat för att: ”Med lagstadgade minimilöner är risken stor också att arbetsgivarna skulle hänvisa till minimilönen och inte vilja betala ett öre mer. På så vis riskerar det ’lönegolv’ som EU satt att istället bli ett ’lönetak’. I Sverige skulle det innebära risk för sänkta lägstalöner. Dessutom skulle intresset för att gå med i facket eller, för arbetsgivarnas del, en arbetsgivarorganisation, minska eftersom politikerna tagit över lönebildningen.”

Fackförbundet Unionen visar med exempel: ”Enligt statistik från Eurostat har de flesta länder en minimilön som består av mellan 39 % och 69 % av medianbruttoinkomsten. (...) Om det svenska förhållandet mellan minimilönen och medianbruttoinkomsten skulle ligga på 60% innebär det att minimilönen kan hamna på 12 500 kr per månad som lägst, åtminstone i teorin.”

Svagheten med de svenska fackens opposition är att de utgår från att allt är bra i Sverige och behandlar ”arbetsmarknadens parter” som en enhet, när det faktiskt handlar om arbetsgivare gentemot fackföreningar. När de gemensamt kallas arbetsmarknadens parter framstår det som att de är av samma åsikt, när det egentligen handlar om att arbetsgivarorganisationerna bara

vill behålla den så kallade svenska modellen på grund av de fackliga ledningarnas medgörlighet och att avtalen innebär fredsplikt.

De treåriga löneavtal som slöts 2020 är ett tydligt exempel. Med dagens höga inflation får de flesta löntagare reallönesänkningar, men hittills har alla fackliga ledningar sagt nej till att säga upp avtalen när ett år återstår. Modellen med kollektivavtal fungerar bara så länge som det finns radikala förhandlare och ett tryck underifrån för att få igenom förändringar. Även EU-förslaget om minimilön behandlas enbart med uttalanden och utredningar, senast på LO-kongressen. Att organisera stormöten och protester, det som skulle behövas till att börja med, finns med i facktopparnas verktygslåda.

Nu i höst har EU beslutat om att införa minimilöner i hela unionen.

Idag har 21 EU-länder en minimilön enligt lag. Lägst har Bulgarien, 332 euro (3 300 kronor), medan Tyskland och Belgien har kring 15 000 kronor och Luxemburg strax över 20 000. De nordiska EU-länderna, liksom Italien och Österrike, har inte minimilöner då lönerna sätts i avtal mellan fack och arbetsgivare.

Tidigare har den svenska regeringen och riksdagen sagt bestämt nej till införande av minimilöner i Sverige. Men efter att EU-kommissionen kom med ett ”kompromissförslag” – en formulering att

minimilöner inte är tvång där det finns kollektivavtal – ändrade Sveriges regering åsikt direkt.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) gav argumentet att ett ja innebär en större möjlighet att påverka processen. Argumentet håller inte, lika lite som i alla andra frågor där svenska regeringar snabbt har rättat in sig i EU-leden.

LO pekar i en kommentar på att ”EU-kommissionen inte alls erbjuder ett vattentätt skydd” eftersom ”Förslaget innehåller också regler om att minimilönenivåerna ska vara ’rimliga’ och att en nationell myndighet varje år ska rapportera nivån på de kollektivavtalade lönerna och om de når upp till kravet på rimlighet till Kommissionen”.

Minimilöner i EU:s version innebär hårdare statlig styrning av lönerna.

Regeringar och myndigheter som idag gör stora nedskärningar i välfärden kommer inte att tveka att sänka lönerna om de kan.

Systemet innebär också möjligheter för arbetsgivare att ännu mer än idag använda låga löner i andra länder för att pressa lönerna och att använda arbetskraft från länder med låga minimilöner. Lönedumpningen kan utökas.

Arbetare och fack kan aldrig lita på staten eller EU. Både avtalsrörelser och krav på kraftigt höjda minimilöner kan användas för att höja lönerna. Men det kräver mobilisering underifrån och facklig demokrati.

Idag har fackens medlemmar inget att säga till om i löneförhandlingarna. Ofta offras villkor för att andra ska kunna införas. Här är det däremot inte staten som ska gå in och påverka, utan fackets medlemmar som måste kämpa mot den fackliga byråkratin och för sina egna rättigheter. ■

Foto: European Parliament / Flickr CC

I boken riktar Malm enligt utförliga recensioner och intervjuer kritik mot klimatrörelsen och särskilt XR för ”moralisk” eller ”strategisk” pacifism och frågar sig när det är dags att eskalera kampen.

I en intervju för Los Angeles Review of Books säger sig Malm vara medveten om risken för att utpekas som terrorist. Men han säger sig även själv ”i princip” vara beredd att spränga en pipeline, om än enbart på ett sätt som bara skadar infrastruktur och egendom, inte människor – det vore något kvalitativt helt annorlunda.

Andreas Malm förespråkar alltså inte skadegörelse som ett alternativ till massrörelsen, men väl som ett komplement. Aningen pressad i nämnda intervju säger han att ifall en Green New Deal hade en reell chans att lyckas och vara på väg att bli ett paraplykoncept för sociala rörelser i USA skulle han vara den första att varna otåliga klimataktivister.

Han tycker att det är svårt att säga när en sådan militant upptrappning av kampen vore bäst, men hittar i nästa andetag ett läge: ”om en aktivistgrupp under den australiska eldsvådan hade gått in i en kolgruva och på något sätt demonterat en del av gruvans infrastruktur, viss utrustning, sprängt den eller plockat isär den... det skulle vara ett ögonblick för rörelsen att säga, ’Ja, en sådan handling har risker. Men tar vi klimatkrisen på allvar?’”.

Men den första fråga han som socialist borde ställa sig är givetvis hur det skulle underlätta arbetarklassens deltagande i klimatkampen?

11

ANALYS

Latinamerika blö 16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

12

Abortkampen har varit ett enormt viktigt stridsfält i Latinamerika de senaste åren, som involverat stora delar av arbetarklassen. Kampen har också gett segrar, som i Argentina,

Latinamerikas öppna ådror skriven av Eduardo Galeano har blivit en klassiker och fyller i år femtio år. Den översattes för första gången till svenska 1976 och är en detaljerad och kompakt redogörelse över Latinamerikas koloniala historia. Efter militärkuppen i Uruguay förbjöds den och Galeano tvingades i landsflykt. Boken håller än idag, även om den svenska översättningen haltar.

NATALIA MEDINA

natalia.medina@socialisterna.org

I

Galeanos bok får vi följa fem sekler av exceptionell exploatering. Först guldet, silvret och diamanterna, senare sockret, kakaon, bomullen, gummit, frukterna och så småningom även oljan. För att utvinna rikedomarna utnyttjades ursprungsfolken till det grymma arbetet i gruvorna och när ursprungsfolken inte längre räckte till blev det slavar från den afrikanska kontinenten som förbrukades på plantagen.

Skillnaden är stor mellan Nordoch Latinamerikas historia. Kolonisatörerna i Nordamerika kom för att bygga sig nya liv, om än på stulen mark och slog sig sedan fri från brittiska kronan. Kolonisatörerna i Latinamerika tömde istället kontinenten på dess rikedomar. Galeano beskriver det så här:

”För i den norra delen av Amerika fanns det varken guld eller silver, inte heller några infödda civilisationer med stark koncentration av befolkning som redan var organiserad för arbete.”

Medan Nordamerika fylldes av arbetare och bönder som blivit obsoleta i Europa hade kapitalisterna i Latinamerika en enorm och billig arbetskraftsreserv i form av urfolk och slavar.

Förädlingen av rikedomarna från Latinamerika innebar arbeten, utveckling och välstånd i Europa och Nordamerika, men inte för Latinamerikas befolkning. Slavhandeln lade grunden till ”framgångarna”.

De europeiska erövrarnas utsugning resulterade inte bara i ett folkmord, utan många parallellt löpan-

de folkmord där hela civilisationer utplånades.

Förutom en horribel och systematisk förintelse av människor var det även en kulturell och vetenskaplig ödeläggelse och en ekologisk katastrof. Samtidigt blev varje råvaras framgång kortlivad. Snart producerade en annan världsdel samma varor billigare, snabbare och effektivare, och kollapsen blev snart ett faktum. Nordamerika tog över bomullsproduktionen och Ghana kakao­ produktionen. Samtidigt slogs alla försök till inhemska industri sönder av importvaror. ”Handelsagenter från Manchester, Glasgow och Liverpool reste runt i Argentina och kopierade ponchomodellerna i Santiago och Córdoba, lädervarorna i Corrientes och t. o. m träbyglarna som var typiska för landet. En argentinsk poncho kunde kosta sju pesos, medan en från Yorkshire kostade tre. Världens mest utvecklade textilindustri besegrade snabbt de inhemska väverierna.

Samma sak hände i produktionen av stövlar, sporrar, järnsmide, betsel och t. o. m. spik.”

Paraguay sticker ut. Mitt i Sydamerika, utan kuster, fanns ett land med egna industrier utan utländska pro-

fitörer. En stark stat istället för en marionettborgarklass lade grunden för ekonomin. Där fanns utvecklingen och någon form av välstånd istället för ofördelaktig frihandel med Europa eller USA. Detta exemplet kunde inte få fortsätta. I ett sexårigt krig på tre

och länder som Argentina, Brasilien och Venezuela störtdök med dem. I Latinamerikas öppna ådror beskriver Galeano ingående hur kontinenten förblir råvaruproducent och aldrig får den större delen av kakan. ”Det är med oljan som med kaffet och köttet, de rika länderna tjänar mycket mer på att konsumera den än de fattiga länderna på Mycket har hänt att producera den.”

Högre priser på kaffe leder sedan 1971, men till större vinster, men inte till högre löner. Lägre priser på utsugningen av kaffe sänker arbetarnas inbåde Latinamerikas komster i ett enda förödande natur och människor slag. Export går hand i hand med hunger. Barnen äter jord för att hålla anemi borta, sambestår och så även tidigt som vinstkranarna är motståndet. vidöppna ut ur kontinenten.

I El Salvador dog en fjärdefronter krossades Paraguay i slutet del av vitaminbrist, samtidigt som en på 1800-talet med hjälp av kapital handfull kapitalister gjorde sig förfrån England. Mer än 60 procent av mögenheter på kaffeexport. Galeanbefolkningen dog och landet lades i os bok är full av hjärtskärande exemruiner. Än idag är Paraguay ett fat- pel, men han blir aldrig sentimental. tigt land där ojämlikhet, instabilitet Det bor en hånflinande paradox i att de bördigaste, rikaste regionerna är och korruption präglar landet.

Ett land som bygger hela sin eko- de som slungas ner i avgrundsdjup nomi på råvaruexport utan indu- fattigdom och svält. Den mark som strier eller förädling är känsligt för skulle kunna föda så många åderlåts marknadens nycker. Det såg vi un- när nästa efterfrågade vara planteras der 2016 när råvarupriserna dalade i enorma monokulturer.

öder fortfarande 16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

13

vapen när deras makt är hotad i Latinamerika. År 1968, strax före de olympiska spelen, demonstrerade studenter från den växande studentrörelsen i Tlatelolco i Mexico mot fattigdom och hunger. Militären och paramilitären öppnade eld mot demonstrationen som slutade i en massaker.

Vad Galeano inte visste när han skrev Latinamerikas öppna ådror var att även under massakern i Tlatelolco var USA genom CIA inblandade.

Våldet fortsätter att vara närvarande runt om i Latinamerika. I Mexico letar fortfarande släktingar till de 43 studenter som försvann för 7 år sedan efter deras kroppar. I Rio de Janeiro i Brasilien har nära 60 skjutningar med tre eller fler döda rapporterats hittills under 2021.

Majoriteten av skjutningarna har skett under polisingripanden som mer liknar rena avrättningar.

Kapitalismen har ingen egen inneboende intelligens – tvärtom följer den en absurd ologisk bana.

På Kuba brändes skogar av ädelträ ner för att ge plats åt sockerrören.

Samtidigt blev Kuba den största importören av trävaror från USA.

Ingen plats finns för matproduktion; istället importerades maten från andra inte mer bördiga platser för att maximera den kortsiktiga profiten. I november i år varnade FN för att antalet hungrande i Latinamerika har stigit med 30 procent sedan 2019. Omkring 9 procent av befolkningen i Latinamerika och Karibien går hungriga, rapporterar Al Jazeera. ”Latinamerika är fyllt med överraskningar. Som pandoras ask är kontinenten outtömlig, man slutar aldrig att förvånas över det som sker i denna misshandlade del av världen.”

Förutom det direkta våldet, det påtvingade kroppsarbetet och svälten så dödade virusinfektioner, fraktade över havet av kolonisatörerna, stora delar av urfolken. De senaste åren under coronapandemin har visat hur urfolken fortfarande är marginaliserade i Latinamerika.

Många arbetar som hushållerskor, barnflickor, vaktmästare med mera hemma hos välbeställda familjer i storstäderna.

När pandemin slog till med full kraft stod många av dem utan arbete och var tvungna att återvända till sina hembyar; med sig fick de

Emiliano Zapata, mexikansk revolutionär aktiv under 1910-20-talet.

smittan. På annars isolerade platser med en åldrande befolkning och långa avstånd till sjukhus och läkare spred sig viruset snabbt.

Isoleringen som skulle kunna ha varit en hjälp för att undkomma pandemin blev istället en dödsdom.

Dödligheten bland dem som har fått covid-19 bland ursprungsfolken i Brasilien ligger på 9,1 procent; motsvarande siffra för resten av befolkningen är 5,2 procent. Samtidigt har pandemin skapat ytterligare ekonomisk instabilitet i regionen. Latinamerika är en av de mest ojämlika delarna i världen. Och det är ursprungsfolken och ättlingar till slavar som än idag har det absolut värst.

Precis som att utsugningen och koloniseringen är inpräntad i de senaste 500 åren av Latinamerikas historia är även motståndet en lika stark del, och det visar Galeano i sin bok. Det första större slavupproret inträffade redan 1522 när slavarna reste sig mot Christofer Columbus son Diego Columbus. Det var den första revolten, men långt ifrån den sista.

Under 1600-talet byggde slavar som rymt upp ett eget samhälle,

Foto: Public Domain

Foto: Karla Riveros

, och i Chile (bild) växer kvinnokampen.

Palmares på Brasiliens östkust. I Palmares existerade inte hungern.

Där odlades en variation av grödor som höll det cirka 10 000 personer stora samhället självförsörjande till skillnad från regionerna med sockerrör.

Flera av revolterna har haft jordfördelning som en av de viktigaste reformerna på agendan. Artigas vision om ett enat Latinamerika där ursprungsfolken fick tillbaka sin rätt till jorden är kanske den äldsta. Här finns fröer till en dröm om ett helt annat samhälle. Ett liv fritt från förtryck och våld där rikedomarna fördelas lika.

Den tioåriga kampen i Mexiko 1910-20 utkämpad av bönder från urbefolkningen med Emiliano Zapata i spetsen bär lärdomar av organisering: förstatligande, markexpropriering, folkråd och folkvalda domare och poliser.

Det är en brutal historia som Galeano beskriver. Där motståndet finns slås det ner i blod. Med avrättningar, förföljelse och tortyr.

Kontrarevolutionen är i regel blodigare än revolutionen och kapitalisterna, som även i vanliga fall inte har problem att bygga sina rikedomar på lik, har inte tvekat att bruka

Historien är inte slut. Venerna är fortfarande öppna. Idag dränerar den nyfunna vurmen för avokado Chile på dricksvatten, quinoaodlingar utarmar jorden i Bolivia och de hårt besprutade bananerna dödar plantagearbetare i Nicaragua i förtid. Samtidigt skövlas världens lungor i Amazonas för att ge plats åt soja och så fortsätter ödeläggelsen.

Men motståndet lever. I Brasilien, Paraguay och Bolivia kämpar ursprungsfolken mot avskogning och miljögifter. Det behövs nu läggas till ytterligare 50 år av utsugning, imperialism och rörelser. När boken skrevs var arbetarrörelsen på uppgång. Det fanns en optimism och en framtidstro. Detta var innan Augusto Pinochet och de av USA understödda militärdiktaturerna i Sydamerika.

Vänstervindar har kommit och gått.

Eduardo Galeano

Född i Uruguay 1940, död 2015.

Journalist och författare.

Gick i exil 1976 först i Argentina, senare i Spanien. Återvände till Uruguay efter militärdiktaturens fall 1985.

Reformistiska stegvisa försök till att avskaffa kapital- och godsägarväldet har gjorts och slagits ner.

Eduardo Galeano fick uppleva diktaturens fall i Uruguay och även vänsterns seger. Men inte hur högern kom tillbaka och nu raserar den välfärd som under en kort tid har byggts upp och gett arbetarklassen en välbehövlig andningspaus.

Dragkampen mellan den kapitalistiska överklassen och arbetarna tar ständigt nya former. USA fortsätter att använda Latinamerika som sin lekplats och nu är även Kina med i leken. Allt har förändrats, inget har förändrats. Boken är fortfarande en viktig historisk genomgång av Latinamerikas koloniala historia och skulle idag behöva en eller kanske flera uppföljare.

När boken skrevs fanns fortfarande Sovjetunionen och ett stalinistiskt block som en rivaliserande motvikt till USA-imperialismen. Militärdiktaturerna i Uruguay, Chile och Argentina hade ännu inte krossat arbetarrörelsen som under tidigt 1970-tal var på uppgång. Nyliberalismens ruttna blomma hade ännu inte slagit ut i full blom i Chile. Inte heller de enorma protesterna under 2019 till följd av just den nyliberala politiken.

Om boken hade skrivits idag hade även de enorma folkförflyttningarna som just nu pågår från Latinamerika och Karibien till USA fått ett helt eget kapitel. Likaså den våg av kvinnorörelser för rätten till abort och mot våldet mot kvinnor som sköljt över Latinamerika och som också skvalpat över till andra kontinenter.

Mycket har hänt sedan 1971, men utsugningen av både Latinamerikas natur och människor består och så även motståndet. Först när arbetarklassen lämnar parlamentarismens och reformismens arena och förenar sig över nationsgränser för att störta slavdrivarna kan venerna leda blodet till hjärtat och livnära hela Latinamerika. ■

SOCIALISTISK FEMINISM

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

14

Kapitalismen vill upprätthålla och odla kvinnoförtrycket. Kvinnor görs till en billigare arbetskraft med sämre villkor, med argumentet att de är hemma mer.

Vilken roll spelar familjen i formeringen av genus, socialt skapade könsskillnader, i dagens samhälle? Offensiv kommer i flera artiklar att studera frågan och startar med tidsanvändning och föräldraskap, och presenterar också viktiga mobiliserande krav för den socialistiska feministiska kampen.

ELIN GAUFFIN elin.gauffin@socialisterna.org

I

nom marxismen har familjen setts som en materiell grund för kvinnoförtrycket, den könsmaktsordning som sätter män som grupp över kvinnor som grupp.

Friedrich Engels lade grunden i boken Familjens, privategendomens och statens ursprung. Produktionen av varor, men även reproduktionen (hushållsarbete, sexuella relationer, omvårdnad, utbildning, sjukvård med mera) avgör ett samhälles utveckling.

Engels påvisade hur den ojämlika familjen där mannen är överhuvud inte alltid har funnits, utan växte fram för ca 10 000 år sedan i och med samma process som skapade klassamhället, då människan blev bofast (neolitiska revolutionen). Men hur ser det ut idag?

Tidigare i år kom TCO ut med rapporten Från jämställda par till ojämställda föräldrar. Där konstateras att fördelningen mellan förvärvsarbete och hemarbete är förhållandevis jämlik mellan män och kvinnor i ett

parförhållande fram till att de skaffar barn. Kvinnor i heterosexuella samboende parförhållanden utan barn lägger 7,9 timmar per dag på förvärvsarbete och 2,8 timmar per dag på hemarbete, medan deras manliga partners lägger 8,4 timmar per dag på förvärvsarbete och 2,5 timmar per dag på hemarbete. När sedan barnen kommer – det är då klyftan vidgas.

För samboende par med barn under sex år ökar ojämställdheten till att kvinnor jobbar 6,8 timmar avlönat per dag och 5,7 timmar oavlönat i hemmet, medan män jobbar 8,2 timmar avlönat och 4,5 timmar oavlönat.

Det är alltså en dramatisk ökning av hushållsarbete för både män och kvinnor när barnen kommer, men det är en extra stor ökning för kvinnor som fördubblar sin tid i hemmet och tydligt går ner i avlönad arbetstid. Hon gör 1,2 timmar mer hushållsarbete varje dag än honom, medan han lönearbetar 1,4 timmar mer.

Många andra studier visar hur kvinnor jobbar mer deltid än män.

4 av 10 sysselsatta kvinnor arbetar idag deltid, jämfört med 1 av 10 män. Den näst vanligaste orsaken till deltidsarbete för kvinnor (efter att inte lyckas hitta ett heltidsjobb) är vård av barn, vilket kommer mycket längre ner på männens lista (SCB, På tal om kvinnor och män, 2019).

flesta snickare är män och de flesta receptionister är kvinnor. Det är svårare för de manliga receptionisterna att ta ut lång föräldraledighet än vad det är för de kvinnliga, medan det är lättare för kvinnliga snickare att ta ut lång föräldraledighet.

Arbetsgivare har olika förväntningar på män och kvinnor. Män som vill ta ut längre ledighet bemöts mer negativt av chefer och kollegor.

En annan skillnad visar sig i uttaget av föräldrapenning. År 2019 tog kvinnor ut 70 procent av föräldraförsäkringen och män tog ut 30 procent. Mammorna tog ut 61 procent av VAB-dagarna och papporna 39 procent.

En vanlig förklaring till att män tar ut färre dagar med barnen är att familjen förlorar mer ekonomiskt på att männen är hemma, eftersom män generellt har högre löner.

TCO vill nu visa att det inte är så. De menar att i par där mannen tjänar mer än kvinnan tar männen ut 100 dagar på ett år och kvinnorna 340 dagar. I par där kvinnan tjänar mer än mannen tar männen bara ut tre dagar mer, det vill säga 103 dagar och kvinnorna lite mindre, 326 dagar.

Genom att undersöka olika yrken, där svensk arbetsmarknad är en av de mest könssegregerade i Europa, menar TCO att det som påverkar uttaget av föräldraledighet är det sociala trycket från arbetsplatsen. De

TCO lutar sig även mot forskning som visar att högavlönade män ”driver utvecklingen” för en ökad pappanärvaro; att manliga läkare och jurister generellt sett tar ut dubbelt så lång föräldraledighet som till exempel lokalvårdare och

Foto: Nenad Stojkovic / Flickr CC

Rättvisa på jobb och hemma hänger ihop det knapert i slutet av månaden att familjens totala inkomst är viktig.

Lågavlönade måste hushålla mer med familjens pengar, och detta är fortfarande en viktig förklaring till att män, som generellt sett tjänar mer än kvinnor, tar ut färre föräldradagar – speciellt inom lågavlönade yrken.

Det finns även många andra aspekter. Fyra gånger fler kvinnor än män uppger till SCB att orsaken till att de jobbar deltid är att arbetet är fysiskt och psykiskt krävande.

Det här är troligtvis också en förklaring till att fler kvinnor än män väljer att ta ut en större del av föräldraförsäkringen. En får ett välbehövligt break från arbetsstressen.

Att vilja vara med sina barn överhuvudtaget problematiseras säger en hel del om det kapitalistiska systemet. maskinoperatörer. En orsak skulle kunna vara att höginkomsttagare har mer makt på arbetsplatsen för att sätta egna villkor.

Den maktanalysen stämmer säkert. Men vi måste även återgå till det ekonomiska klassperspektivet. Även om man inte kan se en tydlig skillnad mellan familjer där mannen tjänar mer än kvinnan och där kvinnan tjänar mer än mannen är det rätt självklart för alla som har

Att vilja vara med sina barn när de är små är i sig djupt mänskligt och att det överhuvudtaget problematiseras säger en hel del om det kapitalistiska systemet. Arbetar- och kvinnorörelsen i Sverige har tillkämpat sig en av världens bästa föräldraförsäkringar, där föräldrar kan vara hemma 480 dagar varav 390 av dessa på nästan 80 procent av lönen.

Men i marknadsekonomin har varje frånvarande dag från lönear-

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

SCB:s tidsstudie, som TCO baserar sin rapport på, är från 2010/2011.

Nästa studie ska presenteras nästa år. En pilotstudie från SCB som presenterades i år indikerar att jämställdheten har ökat ytterligare.

Frågan är om jämställdhet helt faktiskt kan uppnås inom ramen för det rådande, kapitalistiska ekonomiska systemet? Revolutionära socialister svarar nej. Löner, arbetsmiljö, utbildningsnivå och villkor i föräldraförsäkringen är bara några aspekter på hur hushållsarbetet och specifikt föräldraförsäkringen fördelar sig mellan könen, vilket i sin tur bara är några av många faktorer som påverkar förhållandet mellan män och kvinnor inom familjen, och familjen i sig är bara en av flera förklaringar bakom könsmaktsordningen.

Offensiv ämnar återkomma med artiklar om det sexualiserade våldet inom familjen/parrelationer, om könsroller inom barnkulturen, om välfärdens förhållande till familjen, om familjens roll inom staten idag och historiskt.

Vår tes är att kvinnoförtrycket är avgörande för varje klassamhälle, likväl som dagens moderna klas�samhälle – kapitalismen. Den ena eller andra reformen kan i sig inte riva upp denna ständiga väv av ekonomisk och social genusordning, utan det krävs en revolutionär omdaning av samhället.

Vi ser också hur framsteg snabbt kastas tillbaka när ekonomin kraschar, vilket har varit fallet över hela världen i och med covid-19 där jämställdheten i ett slag har förlorat många års framsteg. Se till exempel FN-rapporten från oktober som säger: “Covid-19 hotar fyra ’förlorade decennier’ för jämställdhet”.

Därmed inte sagt att kvinno- och arbetarkampen här och nu inte spelar roll. Den spelar stor roll, och framför allt får vi ingenting gratis.

Det krävs omfattande kollektiv kamp med massprotester för att höja kvinnors och framför allt arbetarkvinnors ställning på arbetsmarknaden och utöka välfärdens ansvar för omvårdnad och service.

De ökade klassklyftorna sliter

400

Föräldrarpenninguttag för män och kvinnor inom mans- och kvinnodominerade yrken

Dagar med föräldrarpenning

350 300 250 200 150 100 50 0

342

116

Receptionister

(kvinnodominerat)

9

363

93

Snickare

(mansdominerat)

363

98

Vårdbiträden

(kvinnodominerat)

340

99

Totalt

Tid i förvärvsarbete och hemarbete för kvinnor och män i sammanboende par utan barn och par med barn 0-6 år

8 7

Kvinnor

6 Antal timmar

Att tjejer från barnsben genom omgivningen uppmuntras att vara mer intresserade av omvårdnad av andra och killar uppmuntras till egen fysisk aktivitet och tävlan är könsroller som hela tiden ifrågasätts, men som fortfarande lever kvar.

Det finns bland många kvinnor som får barn en stark vilja att vara hemma så länge som det går. Även papparollen har förändrats kraftigt över en två generationer så att även pappor vill vara hemma med barnen i allt större utsträckning, men de släpar fortfarande efter.

Marie Evertsson och Katarina Boye på Stockholms universitet har tittat på skillnader och likheter mellan samkönade par som får barn och olikkönade par som får barn, för att mer ta reda på hur samhället påverkar män och kvinnor. De samkönade paren består i studien av två kvinnor, varav den ena är gravid och ammar (födande mamma), medan den andra inte gör det (social mamma). De finner att inkomstskillnaderna mellan föräldrarna åren innan barnet kommer är betydligt större i den olikkönade familjen än i den samkönade. Av de fyra typerna föräldrar är de båda samkönade mammorna de med högst utbildning, medan fäder är de med lägst utbildning men högst lön.

Födande mammor i de samkönade familjerna tar ut 204 dagars föräldraledighet att jämföra med födande mammor i de olikkönade familjerna som tar ut 255 dagars föräldraledighet. Om man räknar med att paren tar ut fem dagars ersättning per vecka blir det 10 månaders föräldraledighet för den födande mamman i en samkönad familj och 12 månader i den olikkönade. För den sociala mamman i det samkönade paret är det 121 dagar och för fadern i det olikkönade paret 76 dagar, en skillnad på två månader.

Studien visar också att födande mammor med lägre utbildning tar ut mer föräldrapenning och sociala föräldrar med högre utbildning tar ut mer föräldrapenning. Minst skillnad mellan föräldrarnas uttag av föräldraförsäkring (i båda typer av familjer) där det är minst skillnad mellan föräldrarnas inkomster.

Eftersom födande mammor i samkönade par har något högre inkomst och utbildning än de sociala mammorna i de samkönade paren finner Evertsson/Boye inget stöd för en specialiseringsteori – att föräldern med lägre ställning på arbetsmarknaden istället specialiserar sig på omvårdnad. De drar slutsatsen att genusordningen bidrar till en mer ojämlik fördelning av föräldraledigheten i olikkönade familjer än i samkönade.

Män

5 4 3 2 1 0

7,9

8,4

Förvärvsarbete

2,8

6,8

Hemarbete

Sammanboende utan barn

sönder samsynen över att välfärd för alla är viktigt, och kommer troligtvis att inverka även på hur jämställdheten ens kan mätas.

Kommer nästa tidsstudie från SCB ta hänsyn till att en allt större del av män och kvinnor köper hushållstjänster och hur ska det ingå i studien att det arbetar en tredje, betydligt fattigare person i deras hushåll? Får den personen ens vara med i tidsstudien själv eller faller hen mellan stolarna?

Istället för karriärstegar för en-

2,5

8,2 Förvärvsarbete

5,7

4,5

Hemarbete

Sammanboende småbarnsföräldrar

skilda behövs ett brett samhällsbygge. Pappamånaderna i föräldraförsäkringen har nog ökat fäders uttag och skyndat på förändrade attityder på arbetsplatserna och i samhället, men det är ett faktum att alla familjer inte har råd att ta ut dem.

De låga lönerna och omänskliga arbetstiderna för många arbetare gör att föräldrar av båda könen tvingas jobba på obekväma arbetstider eller ta dubbla jobb, vilket minskar tiden med barnen, ökar ohälsan

och stressen i familjerna som i sin tur ger upphov till mer press.

Mest orättvist är det kanske på semestern där medelklassen har råd att spara föräldradagar under småbarnsåren för att få ut långa semesterperioder på sommaren, vilket lågavlönade bara kan drömma om.

Minskad stress på jobbet, ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män och bred klasskamp för rättvisa leder till mer robust jämställdhet i hemmet än individuella lösningar. ■

Socialistisk feminism kan mobilisera kring följande krav: • Minska arbetsstressen genom ökad personaltäthet inom kvinnodominerade branscher.

• Allas rätt till trygga och säkra jobb. Avskaffa tolvtimmarspass och delade turer. Föräldrars rätt att neka obekväma arbetstider och helgscheman.

• Avskaffa lönegapet mellan män och kvinnor genom höjda löner för kvinnor och alla lågavlönade. Låt banker och storföretag betala.

• Sex timmars arbetsdag utan lönesänkning för mer tid för återhämtning.

• Demokratiska arbetsplatser.

Facklig kamp mot sexuella trakasserier, machokultur och diskriminering. Alla föräldrars

rätt att ta ut föräldraledigt.

• Höj föräldraförsäkring och VAB till 90 procent av lönen.

Utöka antalet dagar. Ja till familjevecka.

• Försäkringskassan på klienternas sida, generösa bedömningar. Utökat omvårdnadsbidrag och rätt till personlig assistans.

• Utbyggd välfärd för att minska det oavlönade hemarbetet, som förbättrad äldreomsorg, daglig verksamhet, barnomsorg och förskola samt billigare och bättre fritidsmöjligheter för barn och unga.

• Massiv satsning på skolan för alla barns rätt till en bra och likvärdig skola.

• Pensionsrättvisa för kvinnor, lågavlönade och invandrare.

Kraftigt höjda pensioner och bostadstillägg.

• Bygg fler kollektivhus och premiera kollektiva lösningar som storkök, gemensamhetslokaler, gemensamma odlingar, bilpooler med mera.

• Kamp mot heteronormen. Underlätta för fler familjeformer.

Ekonomiska lättnader för ensamstående föräldrar.

• Nej till vinster i välfärden. Omläggning av produktionen – sätt välfärden först.

• Gemensamt ägande, kontroll och planering av samhällets resurser. För demokratisk socialism i en värld utan förtryck.

Foto: TCO - Från jämställda par till ojämställda föräldrar

betet ett pris som ska betalas. Kvinnor tar fortfarande ett större ansvar för oavlönat arbete med barn, anhöriga och hushåll, vilket får marknaden att värdera kvinnors arbetskraft som mindre värd än männens.

Kvinnor har 82,6 procent av männens löneinkomster. Omräknat från deltid till heltid blir det 89 procent, och med standardvägning (hänsyn tagen till ålder, yrkesgrupper, utbildning och så vidare) får kvinnor ändå per ren arbetstimme bara 95 procent av männens löner.

För kapitalismen som system är det fördelaktigt att upprätthålla och odla kvinnoförtrycket. Kvinnor görs till en billigare arbetskraft med sämre villkor, med argumentet att de är hemma mer. Det är en dubbelbestraffning, för samtidigt är det oavlönade hushållsarbetet till stor gagn för kapitalismen eftersom detta omvårdande arbete ser till att systemet flyter på och gör människor någorlunda mätta och friska att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Staten underbygger detta genom att exempelvis ge kvinnor mycket lägre pension än män för att de inte har lika många arbetande år som männen.

15

INTERNATIONELLT

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

16

Sudan efter kuppen:

na, samtidigt som han blir allt mer oanvändbar för dem.

Samtidigt är ”kuppkvartetten” – förutom al-Burhan även Mohamed Hamdan Dagalo eller ”Hemedti”, finansministern Ibrahim och Darfurs generalguvernör Minawi – själv splittrad. Främst är RSF (Rapid Support Forces, efterföljaren till Janjaweed-miliserna som begick folkmord under Darfur-konflikten), där Hemedti är högsta befäl, en rivaliserande maktpol till al-Burhans reguljära armé.

Militären söker skydd bakom ”civil” fasad

Den militära kärnan i Sudans övergångsregering iscensatte sitt maktövertagande den 25 oktober i rädsla för den växande andra makt som har byggts upp i gatornas motståndskommittéer och i fackföreningarna. Att göra slut på samstyret med civila ministrar och de illusioner det gav näring åt bland folket hjälpte dock inte generalerna att krossa massrörelsen – den sporrades istället, med en omedelbar generalstrejk och massiva demonstrationer runt om i landet.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

E

fter miljonmarschen den 20 november tvingades generalerna till reträtt. Dagen därpå släppte de in civila i regeringen igen och allt påstås nu återgå till hur det var innan kuppen. Motsättningarna som ledde till kuppen har dock bara stegrats. Revolutionens aktivister behöver förbereda sig på att en gång för alla göra sig av med såväl generaler som företrädare för ”det internationella samfundet” och istället bygga upp ett verkligt demokratiskt, socialistiskt Sudan under motståndskommittéernas styre.

Från sin husarrest sedan militärkuppen den 25 oktober tillträdde Abdallah Hamdok åter som Sudans premiärminister den 21 november.

Hans avtal med kuppledaren, överbefälhavaren Abdel Fattah al-Burhan, påstås ta Sudan tillbaka till ruta ett.

Enligt dess 14 punkter återupptas övergångsordningen som har rådit sedan revolutionen för två år sen, med en övergångsregering som nu återigen innehåller både militära och civila ministrar, och med demokratiska val utlovade till juli 2023. Att skriva på ett papper är dock lättare än att dra ett streck över den verkliga utvecklingen.

De olösliga motsättningar som har byggts in i övergångsstyret för att avleda och hejda revolutionen 2019 hade under månader gett upphov till allt skarpare spänningar, med demonstrationer emot och för militärens involvering i regimen, protester mot gripanden av fackligt aktiva, mot guldgruvornas miljöförstöring med mera. Dagarna innan kuppen hade en ”miljonmarsch” utlysts.

När militärkuppen rullade igång, med utegångsförbud, gripanden av ministrar med flera, avskuret internet och telefoni samt olagligförklarande av fackföreningar var den redan steget efter motståndskomittéernas organisering. Omedelbara demonstrationer, barrikaderade gator och en generalstrejk begränsade kraftigt arméns handlingsutrymme.

Statens svar under veckorna som följde blev blodig repression, med åtminstone 42 skjutna till döds. Men protesterna fortsatte, och trappades upp. Den 13 november deltog uppemot en miljon i huvuddemonstrationen i Khartoum, och återigen den 20 november.

Militären backade till sist, plockade fram premiärministern Abdallah Hamdok som de hade avsatt och

satt i husarrest den 25 oktober, och återinsatte honom i en ny regering där de civila ministrarna dock fortsatt ska uppfylla al-Durhans önskemål genom att vara ”självständiga teknokrater” istället för att utses av politiska partier och massrörelser.

Nätverket Forces of Freedom and Change (FFC), som sedan 2019 har förenat olika organisationer som verkar för demokrati och som innan kuppen var en del av regeringen, hålls fortsatt utanför. Umma-partiet, en av de största komponenterna i FFC, ger ändå kritiskt stöd till överenskommelsen, medan den fackliga paraplyorganisationen SPA (Sudanese Professionals Association) känner trycket underifrån och har uppmanat till massprotester.

Hamdok, en före detta FN-ekonom vars frigivning har varit ett viktigt krav för antikupp-protesterna, har sagt att överenskommelsen var nödvändig för att ”få stopp på blodbadet” och försvara ”allt som har åstadkommits”. Särskilt har han sagt sig värna det som har ”åstadkommits i ekonomin”.

Men det ekonomiska läge han vill försvara är en katastrof för den stora majoriteten – inflationen har i år nått hypernivåer på flera hundra procent, efter att Hamdoks övergångsregering låtit pundet flyta och att subventionerna på bröd och bränsle togs bort i juni.

Hamdok ville med andra ord inte riskera att massprotesterna skulle besegra dessa ”reformer” han har genomdrivit enligt de krav IMF (Internationella Valutafonden) ställer för att bevilja Sudan skuldlättnader.

Det var den förre diktatorn al-Bashirs försök att tvinga igenom samma ”re-

Foto: Wikimedia Commons

Massorna har återigen modigt tagit till gatorna i generalstrejker och massiva demonstrationer mot militärens maktövertagande.

former” som för tre år sedan satte igång upproret som fick honom att falla efter 30 års brutalt styre. IMF har även tryckt på för att sälja ut de stora tillgångar som arméns generaler och andra krigsherrar kontrollerar, en viktig faktor i motsättningarna inom maktdelningen.

Att se guldgruvor med mera passera från den sudanska diktaturens blodiga händer till de ungefär lika blodiga hos multinationella gruvbolag eller andra ”investerare” (det svenska exemplet Lundin Energy säger en del) skulle förstås inte vara något framsteg – under imperialismens häl är alla alternativ dåliga för Sudans arbetarklass och fattiga.

Både RSF och armén kontrollerar enorma ekonomiska tillgångar, exempelvis guldgruvor. Dessutom understöds de i olika utsträckning, av de makter som har Sudan som en del av sin maktspelplan – Egypten, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Kina, Israel och Ryssland. Även USA och EU försöker påverka vad som sker i Sudan, bland annat av rädsla för att revolutionen ska gå vidare och inspirera även i exempelvis grannlandet Egypten.

Efter att ha hållit sig undan den omedelbara hetluften under början av kuppen har Hemedti gjort desto mer utspel efter den nya kompromissen med Hamdok, uppenbarligen i ett försök att profilera sig som den kommande tidens verklige maktspelare.

Hemedti har i en intervju med al-Jazeera hävdat att Hamdok i själva verket hela tiden var införstådd med kuppen. Det är inte osannolikt, även om påståendet lika gärna kan vara ett spel för att ytterligare undergräva Hamdoks trovärdighet.

Hemedti har också i ett utspel hotat att öppna gränsen mot Eritrea och därmed flyktvägen mot Medelhavet och Europa. Han sätter fingret på EU:s blodiga hand i den sudanska diktaturen och i den verkliga flyktingkrisen i regionen.

Sedan undertecknandet av Khartoum-fördraget 2014 betalar EU den sudanska regimen (i dess olika diktatoriska skepnader) för

Under imperialismens häl är alla alternativ dåliga för Sudans arbetarklass och fattiga.

På demonstrationerna som har fortsatt runt om i Sudan under de senaste veckorna har folk fördömt Hamdok som en ”förrädare” som tillsammans med al-Burhan fortsätter den diktatur som man har kämpat emot under årtionden.

Några av slagorden har varit ”folket vill se regimen falla” och ”tre nej” – nej till partnerskap, kompromiss och förhandling. Trycket underifrån är förstås viktigt när SPA och andra inom FFC tar avstånd från uppgörelsen.

Kuppmakarna insåg att de hade överspelat sin hand och drog fram Hamdok som nygammalt, bara ännu lite blekare, civilt ansikte. Nu när han i snabb takt förbrukar vad massorna har kvar av illusioner om honom lär Hamdok tvingas förlita sig allt mer på de väpnade styrkor-

att hålla kvar miljontals människor på flykt inom sina gränser, på samma sätt som Fort Europa också betalar makthavarna i Libyen och Turkiet för grovgörat som skapar ett så kallat ”andrum” i Sverige med flera EU-länder.

Hemedti framställer sig som den kapabla bödeln och fängelsevakten till stormakternas tjänst. Även om EU med flera föredrar ett civilt styre är de beroende av just bödlar och fängelsevakter. .

Till ”tre nej” mot förhandlingarna med de blodbesudlade krigsherrarna borde läggas fler ”nej” – nej till de lika blodiga händerna hos stormakterna, finansinstituten och till det kapitalistiska system som har försatt Sudan i en omöjlig situation.

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

Motståndskommittéerna, som är den gräsrotsorganisering i bostadsområdena som slog tillbaka kuppen uppstod under massprotesterna 2013 och har i varje kampvåg sedan dess vuxit sig allt starkare. De organiserar inte bara demonstrationer, blockader och strejker, utan även distributionen av nödvändigheter som mat, bränsle och hälsovård.

De är den andra makten som är grunden för alternativet till kuppmakare, krigsherrar och civila företrädare för imperialismen. För att gå vidare framåt skulle motståndskommittéerna behöva spridas även till arbetsplatserna och bland soldaterna i armén, organisera en demokratisk samordning över hela landet, och ta upp ett program för att göra revolutionen socialistisk.

På ett liknande sätt som kontrarevolutionens Kornilov-kupp i Ryssland 1917 smulades sönder när den verkliga makten visade sig ligga i sovjeterna (arbetarråden som uppstod på samma sätt som dagens motståndskommittéer), smulades al-Burhans kupp sönder av verkligheten på gatan.

Men kraftmätningen mellan revolution och kontrarevolution upphör aldrig.

I Ryssland kunde bolsjevikpartiet efter Kornilovs misslyckade kupp driva på för ”all makt åt sovjeterna” och därmed genomföra oktoberrevolutionen ett par månader senare. Ännu finns inget ”bolsjevikparti” i Sudan – kommunistpartiet och ledningen för SPA har istället ställt sig bakom den ”civil-militära” maktdelningen – men miljoners svikna förhoppningar utgör fruktbar jord för lärdomar av oktober att gro i. ■

Världsojämlikhetsrapporten visar på extrema och vidgande klyftor, vilket återigen visar det kapitalistiska systemets horribla konsekvenser.

Varför miljarderna

behöver störta miljardärerna World Inequality Report (WIR, Världsojämlikhetsrapporten), som har tagits fram av 100 forskare under fyra år, visar de otroliga skillnader som finns i världens inkomster och rikedomar. Under de senaste 20 åren har klyftan mellan de genomsnittliga inkomsterna för de 10 procenten med högst inkomster och de 50 procent med lägst inkomster i ett land nästan fördubblats.

EDDIE MCCABE international socialist alternative

D

Socialist Party (ISA Irland)

et kapitalistiska systemet är ett ohederligt kasino.

Dess inneboende motsättningar (inklusive extrem ojämlikhet) ger upphov till återkommande kriser som kapitalistklasserna i slutändan är skyldiga till, men som konsekvent resulterar i mer rikedom för dem själva på bekostnad av arbetarklassen och den fattiga majoriteten. Covidkrisen är ett perfekt exempel, som återigen illustreras av uppgifter i Världsojämlikhetsrapporten 2022.

Ta Elon Musk, som för närvarande är världens rikaste man, som har sett sin förmögenhet tiofaldigas under pandemin; från 28 miljarder dollar i början av 2020 till över 278 miljarder dollar i slutet av 2021. Han är det mest obscena exemplet, men krisen har varit en fest för de superrika som helhet.

Den kollektiva förmögenheten hos världens 3 000 miljardärer ökade med 3 600 miljarder dollar bara under 2020, vilket ILO (Internationella arbetsorganisationen) noterade. Det kan jämföras med de 3 700

miljarder dollar i inkomstförlust som arbetare globalt förlorade under samma period.

Och i takt med att pandemin fortsätter gör även denna trend av ojämlikhet i både hälsa och välstånd det.

Världsojämlikhetsrapporten, som har tagits fram av 100 forskare under fyra år, visar de otroliga skillnader som finns i global inkomst och rikedom. I rapporten konstateras att klyftan under de senaste 20 åren ”mellan de genomsnittliga inkomsterna för de 10 procenten med högst och de 50 procent med lägst inkomster inom ett land nästan fördubblats”. Men medan ojämlikheten har ökat mer eller mindre överallt har den inte varit enhetlig, vilket ”bekräftar att ojämlikhet inte är oundvikligt, utan ett politiskt val”.

De rikaste 10 procenten av världens vuxna befolkning får idag 52 procent av världsinkomsten, medan de fattigaste hälften (nära 4 miljarder människor) bara får 8 procent.

När det gäller förmögenhet är

skillnaderna ännu större: de 10 procent rikaste äger 76 procent av all förmögenhet, vilket innebär att 90 procent av världens befolkning delar på mindre än en fjärdedel. De fattigaste 50 procenten har knappt någon rikedom alls.

Rapporten lyfter fram ett särskilt förödande faktum: ”De globala ojämlikheterna verkar vara ungefär lika stora idag som de var när den västerländska imperialismen nådde sin höjdpunkt i början av 1900-talet. Den andel av inkomsterna som för närvarande tas av den fattigaste hälften av världens befolkning är ungefär hälften av vad den var 1820, före den stora skillnaden mellan västländerna och deras kolonier.”

Med andra ord har 200 år av kapitalism lett till att den fattigaste hälften av världen har fått 50 procent mindre inkomstandelar. Ett avgrundsdjupt misslyckande med alla mått mätt.

Ojämlikheten i världen idag är extrem och skadlig på några mycket uppenbara sätt. Till exempel att över en miljard människor lever i slumområden, eller att 690 miljoner människor går hungriga och att 25 000 dör av hunger och hungerrelaterade sjukdomar varje dag.

Men denna ojämlikhet är källan till andra, kanske mindre uppenbara problem, som till exempel planetens uppvärmning genom utsläpp av koldioxid, som de rikaste är mest ansvariga för. I rapporten konsta-

Foto: IMF Photo/Cynthia R Matonhodze

För att få ”se regimen falla” för gott behöver den sudanska revolutionen beväpna sig med ett program för socialism.

Några självklara ytterligare frågor att ta strid för är att vägra betala statsskulden, ta över de militärägda företagen i offentlig ägo med demokratisk kontroll av arbetarna och motståndskommittéerna, och planera produktionen efter behov, samtidigt med en uppmaning till massorna i Egypten, Algeriet och hela regionen att göra uppror.

De senaste veckorna har visat hur långt Sudan kan komma med ”civilt” styre så länge makten över ekonomin lämnas orörd: Hamdok tillbaka som generalernas gisslan; tårgas, hunger och nedskärningar för den stora majoriteten.

Samma gamla ”kompromiss” med militären som var en välsignelse för kontrarevolutionen redan 2019 – det kan bara vidga klyftan mellan de officiella ”civila” ledarna i FFC och SPA å ena sidan och alla de människor på arbetsplatser och i fattigkvarter som har drivit fram alla förändringar hittills å den andra.

17

teras att de rikaste 10 procenten står för nästan 50 procent av alla utsläpp, medan de fattigaste 50 procenten står för 12 procent.

Rapporten drar slutsatsen att det som behövs är en omfördelning av rikedomar genom ”blygsamma progressiva skatter... i framtiden för att möta 2000-talets utmaningar”, särskilt ”inom utbildning, hälsa och den ekologiska övergången”.

Problemet är dock att inte ens dessa blygsamma förslag kommer att genomföras av de kapitalistiska regeringar och institutioner runt om i världen som företräder miljardärernas och storföretagens intressen och skyddar dem från just denna politik. Endast en organiserad massrörelse av arbetarklassen i varje land och internationellt kan tvinga fram en sådan omfördelning av rikedomarna.

Men frågan handlar inte bara om resurser, och socialister skulle förespråka mycket radikalare åtgärder än de ovan nämnda, utan i första hand om ägande och kontroll.

Bara om arbetarna och de förtryckta massorna tar kontroll över rikedomarna och demokratiskt planerar för hur de ska användas för att tillgodose alla människors och planetens behov kan ojämlikheten verkligen upphöra. Ett sådant socialistiskt alternativ är inte bara möjligt, utan behövs också akut – för alla människors och planetens skull. ■

INTERNATIONELLT

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

18

Kshama Sawant utmärker sig bland alla valda socialister i USA, som uttalad marxist och deltagare i aktiv kamp. Högern vill stoppa henne med alla medel – men har återigen besegrats.

Socialisten Kshama Sawant sitter kvar i Seattles kommunfullmäktige. En massiv gräsrotskampanj med arbetare, unga, antirasister och socialister slog tillbaka högerns och de rikas försök att avsätta henne.

N

är Kshama Sawant omvaldes för andra gången 2019 började högern planera för att försöka avsätta henne. Sedan hon valdes 2013, som den första socialisten på 100 år, har Kshama och Socialist Alternative radat upp segrar från gräsrotskampanjer och arbetet i kommunfullmäktige.

Seattle var först att höja minimilönen till 15 dollar i timmen, skatt på Amazon och andra storföretag infördes, vräkningar stoppades med mera. Kshama har också utmärkt sig genom att leva på arbetarlön och ge stöd till strejkande och till Black Lives Matter (BLM).

Högerkampanjen Recall lanserades för över ett år sedan. Kshama anklagades bland annat för sitt stöd till BLM. Bakom kampanjen stod Trumpanhängare, fastighetsägare och Seattles förmögna, däribland världens rikaste man, Jeff Bezos, som äger Amazon.

De backades upp av media som Seattle Times och Fox news, medan Demokraterna höll tyst och vägrade backa Kshama.

J

ag vill börjat med att skicka ett grattis till Starbucksarbetarna för deras framgångsrika fackliga kampanj. Det är ett tecken på vad som komma skall.

Howard Schultz, Starbucks före detta vd och invånare i Seattle distrikt 3 (Kshamas valdistrikt), hade en mycket dålig dag idag. Med Star-

Kampanjen godkändes av en domstol och manövrerade för att valet inte skulle ske på en vanlig valdag. Istället blev det den 7 december, något som aldrig har hänt tidigare, vilket högern hoppades skulle minska valdeltagandet.

Svaret från Kshama och Socialist Alternative blev den starkaste gräsrotskampanjen någonsin i Seattle och kanske i hela USA med 1 500 volontärer, insamlade bidrag från enskilda på över en miljon dollar, stöd från fackliga gräsrötter, BLM-aktiva och många fler.

Det var långt ifrån säkert att Kshama skulle kunna vinna den här gången, med pandemin och den utdragna kampanjen på grund av Recalls alla manövrer. Men när nästan alla röster har räknats har högern slagits tillbaka och Nej till recall nått 50,3 procent.

Kshama Sawant utmärker sig bland alla valda socialister i USA, som uttalad marxist och deltagare i aktiv kamp.

Här är hennes segertal: bucks arbetare som börjat frigöra sig från kedjorna och vår troliga seger här i Seattle var det dåliga nyheter överallt för kapitalistklassen.

Räkningen av rösterna igår eftermiddag visade att vår socialistiska kampanj i Seattle tagit ledningen med 232 röster. Det verkar som om vi har besegrat de sammanlag-

da ansträngningarna från storföretagen, högern, mediakoncernerna, domstolarna och det politiska etablissemanget – som försökte avsätta oss med alla medel.

Med andra ord, de rika och deras företrädare inom politik och media gjorde sitt bästa för att stoppa oss, och vi slog dem. Återigen.

Hur gjorde vi detta? Vi vann för att vi inte backade. Vårt socialistiska stadsfullmäktigekontor backade inte. Istället gick vi på offensiven, och vi vann några av de mest avgörande segrarna för hyresgästernas rättigheter i år.

Vi backade inte i kampen för arbetare – vi ställde våra resurser och vårt fulla engagemang till förfogande för den modiga ledningen i Pacific Northwest Carpenters’ Union. Vi gjorde detta trots att deras fackledning skamligt nog inte ville kämpa, och offentligt attackerade oss och falskt anklagade oss för att ”lägga oss i”. Om det är att lägga sig i att stå på fackligt organiserade arbetares sida i deras kamp att kämpa mot cheferna, då erkänner jag mig skyldig. I så fall vill jag vara en som lägger sig i.

Det finns också bra och modiga fackliga ledare, och vi måste arbeta tillsammans med dem. Arbetare har inget annat val än att återuppbygga en kämpande arbetarrörelse, och om några konservativa fackföreningsledare vill stå i vägen för det kan vi inte låta det stoppa oss.

Vi backade inte en tum i vår socialistiska kampanj för att besegra det rasistiska, högerorienterade, storföretagsstödda försöket att återkalla min fullmäktigeplats. Vi har kämpat mot oändliga attacker

från högerns mediakoncerner, i synnerhet Seattle Times. Återigen har vi kämpat mot mängder av pengar från storföretagen. En miljon dollar. Jag talar inte bara om företagens PAC-pengar, utan också om de enorma summor som gick direkt till den officiella återkallelsekampanjen, från mer än 500 rika republikaner, 850 miljonärer, mer än 100 vd:ar och företagsledare, och massor av rika fastighetsmagnater.

Vi övervann det skamliga agerandet från Washingtons högsta domstol, som inte bara tillät denna orättfärdiga återkallelsekampanj att fortsätta, utan även fördröjde sitt beslut, vilket gjorde att återkallelseomröstningen kunde hållas i december för att beröva arbetande människor, hyresgäster och ickevita deras rättigheter.

Och vi ska vara tydliga: Kampanjen för att stoppa människor från att rösta hade en verklig effekt. År 2019 hade vi också en stark kampanj för att få människor att rösta – även om den inte var lika stark som den här gången – och valdeltagandet var 60 procent i vårt distrikt. Den här gången var det bara 53 procent som röstade.

Om det inte hade varit för att man uppenbart ville hålla nere valdeltagandet hade vi vunnit med mycket större marginal. Det skulle inte ens ha varit nära.

Men även den här gången, i ett val utan motstycke, inför julhelgen och i december månads hällregn, var resultatet av denna omröstning inte jämnt när det gäller rösterna från arbetarklassen, ickevita och ungdomar. I alla distrikt med en

klar majoritet av arbetare har vi vunnit med stora marginaler, inklusive detta distrikt. Vi har majoriteter på 70 procent, 80 procent och mer.

Detta har stämt i varje val. Med enorma marginaler stöder arbetande människor vår socialistiska politik. Detta återspeglades inte bara i rösterna, utan också i våra 1 500 frivilliga och vår rekordstora valkampanjinsamling.

Denna seger hade inte varit möjlig utan ett enormt självuppoffrande av våra volontärer, av socialister, av arbetande människor. Vi kampanjade i timmar i ösregn, kyla, starka vindar och i den regnigaste november i Seattles historia.

Och det var inte bara deras självuppoffring, utan också de socialistiska idéernas politiska klarhet som vägledde alla deras ansträngningar för att vinna denna historiska seger för arbetarklassen.

I slutändan räckte det inte med försöken att förhindra folk från att rösta. Så det är inte förvånande att Seattle Times redaktion vill ha mer inskränkta demokratiska rättigheter framöver, och de är inte blyga för att öppet inta denna trumpska ståndpunkt. Om den härskande klassen vill ändra lagarna i det här landet, vilket påstås vara i demokratins intresse, borde de börja med delstatens återkallelselag.

Istället för ett system som gör det möjligt för domstolarna att skydda etablissemangspolitiker från återkallelse och bana väg för återkallelse av arbetarklassens politiker borde de göra så att alla politiker kan bli föremål för demokratisk återkallelse, i motsats till det totala hån mot demokratin som just ägde rum.

Foto: Flickr CC / Seattle City Council

Kshama vann över högern och miljardärerna – igen!

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

19

Som arbetande människor måste vi dra de verkliga lärdomarna av denna kamp. En av dem är att demokraterna i Seattles stadsfullmäktige inte står på er sida – de står inte på arbetarklassens sida. I bästa fall säger de progressiva liberalerna vad ni vill höra ibland när de känner sig pressade, men de säger något annat när de pratar med storföretagen.

Inte en enda av dessa ledamöter i stadsfullmäktige, faktiskt inte en enda av de åtta demokraterna, sa ett enda ord emot högerns försök att återkalla min fullmäktigeplats, trots vad som stod på spel för arbetarklassen i denna kamp. Det säger allt ni behöver veta om dem.

Men det är mer än så. Istället för att stå på rörelsernas sida har de kämpat mot oss varje steg på vägen. Gonzalez och andra demokrater använde byråkratiska metoder i ett försök att stoppa vår Tax Amazon-rörelse förra året.

För bara två månader sedan stödde inte en enda av dessa progressiva mig när jag presenterade vårt förslag för att få byggföretagen att betala för byggnadsarbetarnas parkeringsplatser, vilket var ett av huvudkraven i

Socialist Alternative är den organisation som Kshama Sawant tillhör, vilket är RS systerparti i USA. Anslut till kampen du också!

gillar att höra detta, men det är min politiska plikt att säga det.

Vi behöver enighet, men den enighet vi behöver är den med arbetarklassen, ungdomarna och de förtryckta. Vi behöver enighet med alla som vill kämpa för bostäder som en mänsklig rättighet, för en socialistisk Green New Deal och för att få slut på rasism och sexism.

Enhet med det politiska etablissemanget betyder bara en sak – förräderi.

Om jag skulle hålla tyst när de demokratiska politikerna förråder arbetande människor, som de gjorde med det ytterst skamliga upphävandet av den första Amazon-skatten 2018, skulle jag själv ha förrått arbetarklassen.

För ni förstår, det är vad det innebär när man inte säger sin mening. Genom att välja vad man ska säga och vad man ska utelämna

Om en liten revolutionär socialistisk organisation kan slå världens rikaste företag i Seattle, om och om igen, kan du vara säker på att den organiserade kraften hos arbetarklassen kan förändra samhället. byggstrejken. Till råga på allt hotade Gonzalez som fullmäktiges ordförande att stänga av min mick på Zoom-samtalet. Detta är bara några av många exempel.

väljer en förtroendevald sida. Om jag inte avslöjade demokraterna när de säljer ut arbetare skulle jag själv bli en del av problemet, en del av förräderiet.

Jag önskar att detta inte var sant, men det är det. Det är ett kallt och hårt faktum att vi behöver fler socialister i stadsfullmäktige som kämpar för arbetare. Och ännu viktigare – vi behöver bygga våra rörelser.

Det är så saker och ting kommer att förändras. Jag vet att vissa inte

Demokraterna i kommunfullmäktige skulle kunna göra andra val. Jag önskar att de skulle göra det, och jag hoppas att de gör det, men jag har inte stora förhoppningar. Och det bör ni inte heller ha. Jag vädjar faktiskt till er att sluta hoppas.

Det är dags att agera. Det är dags

att kämpa för hyresreglering. Det är dags att återuppbygga en kämpande arbetarrörelse. Det är dags för Medicare (offentlig sjukvård) för alla. Vi har arbete att utföra – vi har inte tid med illusioner om de rikas politiker. Vad vi vinner eller inte vinner kommer att baseras på den enighet vi bygger med arbetarklassen – på styrkan i vår rörelse.

Men storföretagen vann stort i valet i Seattle i november, liksom stora segrar nationellt. Varför?

Därför att medan företagens PAC:s stödde kandidater för ”lag och ordning” misslyckades de så kal�lade progressiva demokraterna till överväldigande del med att kampanja för arbetarklassens frågor.

Varför erbjöd inte demokrater som Lorena Gonzalez något till arbetarklassen? Varför kämpade de inte för hyresreglering, för att utvidga Amazon-skatten för att bygga bostäder till överkomliga priser, eller för några krav för arbetarklassen överhuvudtaget? Varför lät de valet definieras av högerns attack på Black Lives Matter? Varför tog de inte upp storföretagens stöd till deras motståndare, de 2 miljoner dollar i företagspengar som användes för att köpa dessa val?

Att valet för Gonzalez gick i stöpet berodde på att hon aldrig tog upp några stridbara krav – hon förde hela tiden kampanj på defensiven, och ville inte påpeka att hennes motståndare var storföretagens favoritkandidat. Och det beror på att hon själv inte vill reta upp storföretagen. Det beror på att Demokraterna inte är ett parti för arbetarklassen, utan snarare ett parti för miljardärerna. Till och med dess progressiva flygel vill i slutändan sluta fred med storföretagen och begränsa sig till i stort sett symboliska förändringar inom status quo.

Jag är marxist. Det vill säga, jag är en vetenskaplig socialist. Det innebär att jag inte ägnar mig åt det önsketänkande eller den politiska impressionism som är liberalernas signum.

Jag baserar mig – liksom alla mina kamrater i Socialist Alternative – på den materiella verkligheten, på historisk materialism, vilket är studiet av historien genom en vetenskaplig lins. Vi har inte råd att inte lära oss av arbetarklassens tidigare misstag och segrar. Det finns helt enkelt ingen tid för det.

En slutsats som Karl Marx drog i sin studie av klasskampen är att arbetarklassen behöver sitt politiska oberoende, sina egna kandidater och sitt eget politiska parti – den kan inte dela sitt politiska parti med kapitalisterna.

Och det är hög tid att vi gör en balansräkning av det demokratiska partiet – som är ett rakt igenom misslyckat och ruttet parti. Det har aldrig varit arbetarnas parti.

Franklin D Roosevelts New Deal var en produkt av en militant arbetarrörelse, vägledd av socialister och socialistiska idéer, som inte gav honom något annat val än att agera. FDR sade till kapitalisterna på sin tid: ”Jag är den amerikanska kapitalismens bästa vän”.

Vi lovade att bygga den största kampanj som Seattle någonsin har sett för att få folk att rösta, och vi har gjort exakt det. Men vi är inte färdiga. Nu finns det omkring 600 röster som har ifrågasatts, på grund av att det saknas underskrifter eller att de på annat sätt oavsiktligt lämnats ofullständiga.

Vår socialistiska gräsrotskampanj kommer att genomföra en systematisk, heltäckande insats för att se till att varje arbetares röst

Foto: Socialist Alternative

De ”progressiva demokraterna” har förlorat mark i stadsfullmäktige. Valet av Sara Nelson kommer att uppmuntra storföretagen. Det kommer att ge den ursäkt många demokrater i fullmäktige vill ha för att försöka dra Seattles politik åt höger. Vi kan inte låta dem göra det.

Och ”söta ord och blommor” från vår sida kommer inte att få dem att göra tvärtom.

För om historien är någon vägledning kommer de progressiva demokraterna istället att mysa med Bruce Harrells nya storföretagvänliga borgmästaradministration och se hur de kan tillmötesgå storföretagen de kommande månaderna.

Det är redan på gång. Fullmäktigeledamot Mosqueda har skamligt nog anslutit sig till tillträdande borgmästare Harrells övergångsteam. Det säger en hel del. De andra progressiva demokraterna ger alla olika indikationer på att de har för avsikt att gå den vägen.

räknas i detta val, precis som vi kämpat för att göra under de senaste veckorna. Vi kommer att inleda denna kampanj för att skydda väljarnas röster idag, direkt efter denna presskonferens.

Vi har nu framför oss en verklig möjlighet att vinna hyresreglering.

Denna seger visar på det enorma stödet för hyresreglering i detta distrikt, i Seattle och utanför. Vi samlade in över 15 000 underskrifter i somras för hyresreglering, samtidigt som vi avvärjde denna högerns återkallelsekampanj.

Vi måste gå på offensiven nästa år för att få detta att hända. Likt vår omvalsseger 2019 skapade den drivkraft vi behövde för att vinna den historiska Amazon-skatten, är segern mot återkallelsekampanjen vinden vi behöver för att få igenom vår lagstiftning i Seattle och tvinga demokraterna i Olympia (delstatsparlamentet) att häva förbudet en gång för alla.

Slutligen har jag ett budskap till arbetande människor. Den här segern kom till tack vare Socialist Alternatives politiska idéer och klarhet, liksom alla våra tidigare valsegrar, liksom minimilönen på 15 dollar, Amazon-skatten och hyresgästernas rättigheter. Punkt slut.

Om du menar allvar med att kämpa för att vinna segrar för arbetare bör du allvarligt överväga att gå med i Socialist Alternative (i Sverige Rättvisepartiet Socialisterna). Du är skyldig dig själv det, du är skyldig arbetarklassen det.

Om en liten revolutionär socialistisk organisation kan slå världens rikaste företag här i Seattle, om och om igen, kan du vara säker på att den organiserade kraften hos den bredare arbetarklassen kan förändra samhället. ■

KULTUR

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

20

The Beatles sista album ”Let it be” var tänkt som ett soundtrack till en film med samma namn som i slutändan knappt hade något att göra med vare sig filmen eller det ursprungliga konceptet.

Peter Jackson, regissör och producent av filmtrilogierna Sagan om härskarringen, tar ett nytt grepp med dokumentärfilmen The Beatles: Get Back, som finns att se på Disney plus.

av 1980-talet har filmen inte återutgivits. Orsaken tycks ha varit att The Beatles marknadsföringsbolag, inklusive ättlingar och överlevande medlemmar av bandet, inte är intresserade av att distribuera en så negativ bild av bandet.

Men efter att Peter Jackson har fått obegränsad tillgång till arkiven ALBERT KROPF Sozialistische LinksPartei från alla sessioner till det som se(ISA i Österrike) international socialist alternative dan klipptes ihop och blev filmen Let It Be drog han slutsatsen att ör nästan 50 år sedan, i maj en positiv ”omvärdering” var nöd1970, släpptes Beatles sista vändig och den nya dokumentären album ”Let It Be”. Än idag är Get back var född. Peter Jacksons många av låtarna mycket populära ”omvärdering” var precis vad alla bland fans och media, och kan hit- de som har ”investerat” i bilden av tas i olika spellistor.

The Beatles som ett gäng trevliga Bland många inbitna Beatles-­ grabbar som alltid höll samman, fans är albumet dock kontroversi- även efter uppbrottet, önskade. ellt – och det av goda skäl. Det var trots allt tänkt som ett soundtrack Under sina första år i början av till en film med samma namn (ar- 1960-talet var The Beatles ett stöbetsnamnet var dock ”Get Back”) kigt beatboomband och som rocksom i slutändan knappt hade något are klädda i läder fick de inget skivatt göra med vare sig filmen eller kontrakt. Detta ändrades först när det ursprungliga konceptet. Det deras manager Brian Epstein klädlades åt sidan av The Beatles själva de dem i kostymer. Men musiken våren 1969. förblev rå och utmanande, vilket Istället gick de sin egen väg och gav uppmärksamhet. på sensommaren 1969 återvände Senare grundade Beatles sitt eget de till studion och spelade in sitt företag, Apple Records, och förvalsista album ”Abbey Road”. Var- tade sig själva. Utifrån sina egna ken filmen Let It Be eller albumet erfarenheter ville de befria konsten väckte deras intresse och därför och musiken från underhållningsägde filmpremiären rum utan att industrins skadliga inflytande. Den en enda medlem av ”Fab Four” var drivande kraften bakom detta tillnärvarande. vägagångssätt var först McCartney och sedan Lennon.

Trots detta vann filmen en Oscar Men i verkligheten visade Apple 1971 för bästa soundtrack. Bortsett att isolerade öar inte kan överleva från en kort videoutgåva i början länge i en alltmer aggressiv kapi-

F

talistisk miljö, och Apple Records blev till ett stort svart ekonomiskt hål för bandet. Det var då problemen började eskalera.

Lennon och McCartney, som skrev de flesta låtarna, fick inte bara sin del av försäljningen och intäkterna, utan även miljoner i royalties. De flesta av Beatles låtar skapades dock i studion i ett gemensamt arbete av alla fyra, fram till ”White Album” 1968.

Trots detta krediterades de flesta låtarna till Lennon/McCartney, eftersom det oftast var en av dem som hade kommit in i studion med en idé. Det kan stämma, men det är och var inte rättvist, något som de andra två i bandet kände mer och mer.

Ian Gillan, sångare i Deep Purple i början av 1970-talet, beskrev en gång sin prestation som sångare och textförfattare att medan de andra utvecklade låtarna i studion, satt han på puben och klottrade texterna på ölunderlägg. Till skillnad från de andra samlar han fortfarande in en förmögenhet i royalties.

Så det är inte förvånande att George Harrison och Ringo Starr, när de såg på sina krympande berg av pengar, blev alltmer skeptiska till Apple. När locket till slut blåste av på Apple anställde Lennon, Harrison och Starr, mot McCartneys vilja, den amerikanske stjärnförvaltaren och superkapitalisten Allen Klein som universal manager för att omorganisera Beatles ekonomi.

Idag är det Lennon som har en vänsterimage, medan McCartney

har auran av den snåle superrika med alla de negativa egenskaper som förknippas med det. Detta gör det idag svårt att tro att det var McCartney som ville hålla fast vid Apples antikommersiella inriktning längst, mot de andras motstånd.

Vid det här laget var det inte längre möjligt att tala om vänskap och om att upprätthålla bilden av de roliga ”Fab Four”, vilket fick Allen Klein att snabbt börja krama ut vad som var kvar av Beatles.

I den växande förvirringen när The Beatles började falla sönder

Foto: Pressbild

Hur ”Get Back” blev ”Let It Be” och slutet på Beatles

av teknik ökade. Gruppens sammanhållning försvagades ytterligare då de förlorade sin autenticitet och sin konstnärliga enhet.

Detta skedde mot bakgrund av den sociala och politiska utvecklingen från mitten av 1960-talet och framåt. De fyra började utvecklas i olika riktningar. Det konstnärligt kreativa centret var fortfarande utan tvekan McCartney. Ändå var det just The Beatles som gav ett betydande bidrag till och främjade studiotekniken. På så sätt var de både initiativtagare och offer för denna utveckling.

De ville vrida klockan tillbaka. Något liknande förekommer i politiken när reformister försöker återgå till bättre tider, men det fungerar inte bättre i politiken än vad det gjorde för The Beatles. väckte McCartney en ny idé för att rädda bandet.

Egentligen var The Beatles ett liveband; deras första album hade spelats in mer eller mindre live på bara några timmar. Detta, tillsammans med det mycket nära och intensiva livet tillsammans under turnéerna, skapade en stark förtrogenhet mellan dem. Ändå hade The Beatles inte uppträtt live sedan deras framträdande i Candlestick Park i San Francisco 1966. Studioarbetet blev mer och mer komplext och även mer individuellt i takt med att användningen

McCartney såg fortfarande en framtid för The Beatles och ville gå tillbaka till deras ursprung.

Han föreslog att man skulle använda ”Get back” och spela live igen.

För att kunna göra detta var man tvungen att börja repetera den 2 januari 1969 – startskottet för ”Get back”-projektet.

Ursprungligen skulle projektet bara använda befintliga låtar, men sedan utvidgades idén till att utveckla nya låtar. Medan McCartney till en början tänkte sig ett konsertscenario som skulle pågå i flera dagar som ett TV-evenemang, övertalade

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

21

de andra honom att reducera det till en enda konsert, som slutligen reducerades till ett framträdande. Detta ägde rum på taket till Apple-byggnaden den 30 januari 1969.

Men den åtföljdes av ett nytt album – praktiskt taget ett soundtrack till filmen – och nya låtar. En kompromiss som accepterades av alla, men som inte uppfyllde någons önskemål. De ville vrida klockan tillbaka, som alla skulle göra när en situation har blivit allt svårare.

Något liknande förekommer i politiken när vi ser reformister som försöker återgå till bättre tider, men tyvärr fungerar det inte bättre i politiken än vad det gjorde för The Beatles.

För att understryka sin idé om att återvända på ”Get back” återvände de till den plats som de hade använt på omslaget till sitt första album ”Please Please Me” – EMI:s trappa i London. Även om ”Get back” aldrig gavs ut som album kommer omslagsbilden att vara bekant, eftersom den senare användes på ”Blue Album” – samlingen av hitsen från 1967-70.

Harrison utvecklade sin förmåga att skriva låtar och efter White Album arbetade han alltmer med andra musiker utanför The Beatles, bland andra Eric Clapton och Bob Dylan.

Efter upplösningen gav Harrison ut sitt framgångsrika album ”All Things Must Pass”, och visade sin musikaliska potential som hade undertryckts när han var medlem i The Beatles. Även den alltid ”glade upptågsmakaren”, trummisen Ringo Starr, började skriva och tolka sina egna låtar samt ägna sig alltmer åt skådespeleri.

Originalfilmen Let It Be visade, föga förvånande, en ”överambitiös” McCartney och tre andra som var allt från ganska slöa till fyllda av irritation. Egentligen är det förutom låten ”Get back” bara ”One after 909” som passar in i filmens koncept.

McCartney och Lennon, som kanske var de mest framträdande och mest kända personerna i The Beatles.

Detta var en av de första låtarna av Lennon/McCartney, som hade spelats in för debutalbumet ”Please, Please Me”, men som inte var med när skivan släpptes 1963.

Med Lennon stående i mitten och med hans kommentarer i slutet av konserten på taket skapas kortvarigt intrycket av att han fortfarande är bandets ledare. I själva verket kände han redan att tiden med The Beatles var förbi och i juli 1969 skapade han ett nytt musikaliskt och framför allt politiskt verksamhetsområde med Plastic Ono Band.

Harrison och Starr såg inte heller någon vidare potential för The Beatles och spelade ett tag i Plastic Ono Band. Lennon hade alltså bara några få låtar att ta med till ”Get back”-sessionerna. För att dölja detta hamnade två låtar, ”Across the Universe” och ”Come Together”, som Lennon hade lämnat över till förmån för sitt politiska arbete, på The Beatles album. ”Across the Universe” gav Lennon till WWF, men mycket mer spännande är ”Come together”, som Lennon skrev och ”gav” till Timothy Learys politiska kampanj i Kalifornien mot den ärkekonservative Ronald Reagan. Lennon tog namnet på sin låt från namnet på Learys kampanj ”Come together, join the party”.

Harrison hade i början av sessionerna meddelat att han inte ville bidra med eget material. Från början förblev ”Get Back” McCartneys projekt, som var den ende utan ett riktigt soloprojekt förutom The Beatles och Apple Records. Efter konserten den 30 januari ville han lyssna på banden en kort stund och sedan spela in fler låtar under de kommande dagarna. Det blev inte så.

Vem upplöste The Beatles? Den 10 april 1970 brukar traditionellt anges som the Beatles slutpunkt. Det var då Paul McCartney i en intervju tillkännagav att han släpper ett soloalbum och därmed lämnar The Beatles. Men i verkligheten hade bandet redan innan intervjun upphört att existera som band. Ringo hade lämnat redan under inspelningarna av ”White Album”. Den 10 januari 1969 lämnade Harrison The Beatles efter ett bråk med Lennon. Lennon ville fortsätta med Eric Clapton eller Jimi Hendrix som ersättare istället.

Efter ”Abbey Road” vände Lennon slutligen Beatles ryggen. Men de tre andra övertalade honom att inte göra detta offentligt på grund av kommande utgivningar.

Regissören Michael Lindsay-Hogg hade mer än 130 timmars material från inspelningarna och konserten

på taket, som sedan redigerades.

Ljudproducenten Glyn Johns hade också mycket material och började skapa ett album parallellt med filmen. Men det fanns ingen gemensam nämnare och därför passade filmen och albumet inte så bra ihop.

I filmen fanns det låtar som det inte fanns några lämpliga ljudinspelningar för. Samtidigt hade starka låtar använts till det nya, redan färdiga albumet ”Abbey Road”. Men eftersom The Beatles fortfarande hade ett kontrakt med Universal Pictures för en film och ett soundtrack att uppfylla, ville The Beatles ledning inte begrava ”Get back” helt och hållet.

Under Allen Kleins ledning valde man den mest kommersiella vägen. Harrison-låten ”I Me Mine” förekom i filmen, men utan någon lämplig inspelning. Så de tre återstående Beatles återvände till studiorna i januari 1970 – ett år efter ”Get Back”, nu utan John Lennon för att fylla luckan mellan film och album.

Ingen av de tre andra störde sig på att bandet hade upphört. Det som gick dem emot var att McCartney använde det för att marknadsföra sitt soloalbum och bröt mot överenskommelsen om att ta hänsyn till varandras releaser.

I den här fasen såg ledningen för The Beatles/Apple Records en ny

Foto: Pressbild

Medan McCartney ville tillbaka var de andra ganska nöjda med sin situation. Efter sin depressiva ”Fat Elvis”-period fann Lennon i Yoko Ono inte bara en ny partner, utan också konstnärlig och politisk inspiration.

Han lärde känna henne genom McCartney, som ville dra Lennon ur sin slöhet och in i det pulserande, konstnärligt kreativa livet i London på det svängande 1960-talet. Men Lennon gick vidare, om än i början på ett förvirrat och lättsinnigt sätt, i riktning mot politiskt motiverad konst och uttrycksformer.

McCartney hade allt mindre förmåga att hantera detta. Istället började han ge efter för sin benägenhet till att göra ”trallvänliga låtar”, som han i allt högra grad kom att använda för att försöka återuppliva The Beatles. Slutligen, efter albumet ”Abbey Road”, upptäckte McCartney sin kärlek till det lantliga, avskilda livet i en förment småborgerlig idyll på en gård i Skottland, medan Lennon och Yoko Ono anslöt sig till New Yorks radikala vänsterscen.

chans att tjäna pengar på banden från ”Get back”-sessionerna, som alltså blev ”Let It Be”. Allen Klein ansåg att Glyn Johns design av soundtracket inte längre var lämplig och anlitade, med stöd av Lennon och Harrison, Phil Spector. En producent som var känd för sitt USA-amerikanska ”bubbelgum”-sound.

Resultatet blev albumet ”Let It Be”, vilket passade bra för Beatles slut. Efter ”Sgt. Pepper's” är det säkert Beatles mest genomarbetade album. Det ursprungligen råa, levande ljudet på ”Get Back” blev till slut det överproducerade och överlastade ”Let It Be”. Passande nog ett avsked med stråkar på det sista spåret ”The Long and Winding Road”.

Och här sluter sig cirkeln igen.

Precis som Phil Spector klippte ett kommersiellt användbart album av de band som fanns på den tiden, har Peter Jackson under de senaste månaderna klippt en ny, kommersiellt gångbar version av filmen ”Let It Be”, i syfte att skapa en vackert färgad bild av Beatles.

Det är inte förvånande att en annan, mindre depressiv och kontroversiell bild av bandet presenteras 50 år efter deras upplösning.

På så sätt kan de överlevande och arvingarna få ett mycket bättre liv och nästan säkert mer pengar. ■

ÅRET SOM GÅTT

16 DECEMBER 2021 # 1 481-82

22

: 1 2 0 2 Mitt –

”Kombinationen konstant underbemanning, stress, pressen att alltid jobba mer och känslan av att aldrig nånsin ges minsta lilla andrum sliter i längden.”

ad t l u b r ö M ” r a p m ä k i men v ot bättre!” för någ ÅSA KARLSSON

offensiv@socialisterna.org

M

H

oppet och trösten finns i kampen, att mötas på nätet, att efterhand kunna stå, vaccinerade och maskbeklädda och kämpa mot marknadshyror. Att kunna vara ute, sommaren, kunna simma och vila lite.

Men hela tiden finns oro och vrede, som en lång brännande tråd från en manet; inte synlig, men kännbar. Människor nöts ut, ger upp, livet krymper. Vi ser överklassen pysa iväg till Mars, till sina öar, sina fester, iskalla, cyniska, förljugna, som de politiker och kapitalister vi inte har råd med längre, de dödar oss.

Jag vägrar slita mer, nu får det räcka. År 2022 är ett helt nytt år. Håll ut, vi klarar det. Vi har kommit ganska långt ändå.

Och i Seattle vinner Kshama Sawant ännu en gång, mot borgerlighetens attacker.

Människor i rörelse, på gator och torg vägrar lyda och vågar tro på ett annat liv, ett liv där vi inte bara överlever. ■

”Mycket jobb – och

konstant underbemanning” Att skriva en sammanfattning av 2021 från mitt perspektiv som sjuksköterska är egentligen en lätt uppgift.

Mycket jobb är sammanfattningen av hela detta år.

JOHAN SAND, narkos- och intensivvårdssjuksköterska offensiv@socialisterna.org

N

är det nya året 2021 började var Stockholms intensiv vårds avdelningar, såväl de ordinarie som de tillfälliga, fyllda till bristningsgränsen av covid-patienter.

Stora delar av akutsjukhusens planerade operationer, förutom canceroperationer och kejsarsnitt, hade ställts in för att frigöra personal som kunde bemanna vårdplatserna på de tillfälliga intensivvårdsavdelningarna.

De vanliga vårdavdelningarna var också i stor utsträckning belagda med covid-patienter. Men ett ljus i covid-mörkret var att de första vaccinationerna ägde rum strax innan årsskiftet! Även om tillgången till vaccin var dålig var det ändå ett hopp om ett slut på pandemin.

En stor skillnad i den andra vågen jämfört med den första vågen under våren 2020 var att det inte kom lika mycket personal utifrån, alltså som inte redan arbetade på Karolinska. Under den andra och senare tredje vågen var det bara enstaka frivilliga som kom. Däremot använde sig Karolinska av inhyrd perso-

nal från bemanningsföretag i allt större utsträckning.

I februari började inflödet av nya covid-patienter att minska, men redan då talades det om en tredje våg. Erfarenheter från andra länder talade också för att det skulle komma en tredje våg.

Covid-iva i Solna stängde i februari och covid-iva i Huddinge kunde stänga i början av mars, men redan då började antalet nya smittade öka så sakteliga, och det dröjde bara två veckor innan covid-iva i Huddinge öppnade igen.

Vi hade vid det här laget lärt oss en hel del om hur vi skulle ta hand om svårt sjuka andningspåverkade covid-patienter.

Statistiken över hur många som överlevde var mycket bättre än i mars-april när de första patienterna lades in på iva. Men tyvärr gick det inte alltid, utan alla vi som jobbade på covid-iva under vintern och våren upplevde flera tragiska händelser när patienter avled trots stora ansträngningar.

Den tredje vågen kom mycket riktigt, och för min del blev det åter till covid-iva i slutet av mars efter ca en månads jobb på min vanli-

ga arbetsplats, operationsavdelningen på Karolinska Huddinge. Även om rutiner, lokaler och inte minst arbetskamrater var bekanta vid det här laget kändes det väldigt tungt. Det var jag inte ensam om att tycka. Hela intensivvården har åderlåtits på personal. I Huddinge har kanske 25 procent av iva-sjuksköterskorna fått nog sedan mars 2020 och slutat.

Kombinationen konstant underbemanning, stress, pressen att alltid jobba mer och känslan av att aldrig nånsin ges minsta lilla andrum sliter i längden. Vackra ord och mycket fikabröd kan inte uppväga det. Det är också tydligt från såväl den politiska ledningen som sjukhusledningen att man inte har några ambitioner att bygga ut intensivvården, bara hålla näsan precis över vattenytan.

Det är uppenbart ett företagsekonomiskt synsätt, där 100 procent beläggning är det enda ekonomiskt effektiva som gäller. Även om covidläget har varit bra, det vill säga att få patienter har behövt sjukhusvård för covid-19, har hösten inneburit fortsatt mycket jobb. Alla uppskjutna operationer, undersökningar och behandlingar som covid medfört har gett upphov till en vårdskuld som nu ska arbetas igenom. Det har skett bland annat genom extra lördagsoperationer. Under tio höstveckor har det varit flera extra operationslag som arbe-

Foto: Johan Sand

örbultad ramlade jag raklång in i det nya året 2021. Det fanns en längtan, en förhoppning och ganska många löften; hopp om bättre tider, äntligen. Förra året var mest ett evigt slit. Vi som inte blev sjuka fick jobba för tre, med tröttheten som ständig följeslagare. Sociala medier blev ett sätt att hålla kontakt med världen. Vi lärde oss att ha möten och utbildningar via datorn, vi kröp in i mjukisbyxor och tog av BH:n.

Klädindustrin uppfann Lounge wear och IKEA matchade dyra myspyjamasar med stora soffor och internethandeln växte. Eftersom jag hade jobbat för tre upptäckte Fogden och CSN att jag hade en krona över och snipp snapp snorum hade jag införsel på lönen och ingen chans att komma undan.

Alla som så innerligt behövt bli av med och aldrig mer få höra talas om den före detta presidenten i USA, mig inkluderad, chockades av kuppen när Capitolium stormades och högermilis blandades med allehanda högertokar med högafflar och hängsnaror.

Jobb, restriktioner och oro, väntan på vaccin – för mig, för lilla mamma, för alla runt mig och för min brukare. Tvätta händerna, åk inte kollektivt, mask på. Världen kämpar med ännu en farsot, bland andra.

De rika blir ännu rikare surfande på covid-19 och på vår nöd. Regnskogen brinner, de rikas palats i Kalifornien brinner, men miljöförnekarna bara ler.

De flesta på jorden får inget vaccin. En hycklande medelklass fortsätter sina liv, skvättandes smitta lite här och där medan de gamla dör.

Sammanbitna går vi till jobbet, tysta och resignerade, gigarbetare, papperslösa, trångbodda. Arbetare.

tat varje lördag med uppskjutna operationer.

Hela pandemin har slitit hårt på vården, allra mest på dess personal. På min arbetsplats är vi långt ifrån full personalstyrka.

Sedan hösten 2020 har vi personal från bemanningsföretag för att kunna genomföra alla operationer – varje dag. Detsamma på den postoperativa avdelningen, alltså uppvakningsavdelningen dit patienter kommer efter operation.

Det är dyrt att anlita bemanningsföretag, men att ge den fast anställda personalen lönelyft för att behålla dem istället verkar vara ett förbjudet alternativ för sjukhusledningen. Någon helhetssyn verkar inte finnas, men det är antagligen en medveten policy från den politiska ledningen att de offentligt ägda sjukhusen sakta ska svältas och tvingas till dyra nödlösningar för att kunna visa hur ineffektiva de är...

Några som sade ifrån med besked var barnmorskorna. De krävde bättre bemanning, fler förlossningsplatser, en barnmorska per födande kvinna och högre löner.

De har genom att protestera öppet tvingat politikerna att backa.

Det får bli slutordet över detta exceptionella år: det lönar sig att protestera! Även om man inte alltid kan uppnå allt, och även om det kan verka hopplöst, går det att åstadkomma förbättringar när man tar strid tillsammans. ■

Boden:

Vad är socialism, del 2: Vänsteroppositionen mot Stalin Tid: Tisdag den 21 december kl 18.30.

Plats: ABF-huset & digitalt.

För mer info: 070-231 99 10.

Karlskoga:

För info: 072-736 14 69.

Borås:

För mer info: rs.boras@socialisterna.org.

Luleå:

Vad är socialism, del 2: Vänsteroppositionen mot Stalin Tid: Tisdag den 21 december kl 18.30.

Plats: Partilokalen & digitalt.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

För en riktigt röd jul

D

et var minst sagt en fantastisk vecka med 15 714 insamlade kronor. Det är mer än hälften av målsättningen inom en vecka och vi ligger nu på 19 770 kronor av vårt mål på 30 000 kronor för december – nästan 66 procent av målet.

Norrbotten har redan klarat sitt lokala mål med råge (drygt 115 procent), som nu bör höja sitt mål!

Offensiv är centralt till vårt politiska arbete, men även vårt ekonomiarbete. Det syns i veckans resultat då vi har sålt 64 prenumerationer, varav sju har tecknat via autogiro. Sedan månadsskiftet har 70 personer tecknat en prenumeration på Offensiv. Om du fortfarande inte har fixat årets julklap-

par går det jättebra att fixa en gåvoprenumeration!

Hör av dig nu till offensiv@socialisterna.org. Än så länge ser det bra ut för ekonomikampanjen, men december är en kortare månad med färre aktiviteter. Hjälp oss klara målet genom att Swisha ett bidrag till 123-240 32 85 eller gör en insättning på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

För info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Mellansverige:

Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 20 december kl 18.30 Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Stockholm/Haninge: Juluppehåll Möten startar igen i vecka 2.

För info: rs@socialisterna.org.

Göteborg:

För mer info: rs@socialisterna.org.

Syd:

Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 20 december kl 18.30.

Plats: Digitalt via Zoom.

För info: 073-740 39 54.

Stöd RS och Offensiv

– bidra till kongressinsamlingen Den 4-5 december hade Rättvisepartiet Socialisterna kongress, med diskussioner om det politiska läget i världen och Sverige, förberedelser inför valåret 2022 och hur vi bäst kan fortsätta stärka och bygga den socialistiska rörelsen mot kapitalismens alla förödande slag.

Vår kongressinsamling slog vårt uppsatta mål på 100 000 kronor, som möjliggör för oss att kunna stå så förberedda som möjligt inför 2022 års utmaningar och uppgifter. Men du kan hjälpa oss att nå ännu högre höjder, stödja ännu fler strider och aktivt stödja det kämpande alternativet!

Umeå:

Alla bidrag har stor betydelse!

Uppsala:

i meddelandet.

Alternativt kan du sätta in på PlusGiro 87 96 49-2, skriv även där ”Kongress”.

För info: 079-340 59 97.

För info: 072-200 08 13.

Swisha en slant till 123 240 32 85, skriv ”Kongress”

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektivtrafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsrekommendationer i alla miljöer med trängsel, även arbetsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorier.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. Demonstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att förhindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra samhällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina anställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomföras hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsammans med myndigheterna över vilka arbets-

platser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inomhusgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stängas. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fackföreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kulturscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informationsspridning till exempel promenader, telefonväkteri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och omsorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieutdelningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrningssystemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta anställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandlingar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smittbärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur socialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkortad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av matproduktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier. För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sätter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

Beställ KAMPKALENDERN 2022 Ge oss ditt stöd och håll koll på 2022 med denna väggkalender i A4-format.

Kalendern innehåller 12 fotografier från kamper 2013-2021.

180 kr + porto, eller upphämtning i Farsta.

Beställning och frågor: natalia.medina@socialisterna.org.

Stärk Offensiv med en prenumeration År 2021 har mer än något annat år visat betydelsen av Offensiv. När medieklimatet bara blir mer och mer anpassat till SD:s reaktionära politik och de etablerade partierna mer och mer anpassar sig till dem behövs Offensiv som en motpol.

Vi lyfter fram kampen och deltar aktivt i den: mot marknadshyra, 12-timmarspass, stordrift av skolor, nedskärningar och skogsavverkningar, med mera. Vi låter arbetarklassen höras och komma till tals i reportage och intervjuer, och deras röster i motstånd får en talan i Offensiv.

Det bästa sättet att stödja en oberoende socialistisk röst är att prenumerera på Offensiv.

Swisha eller sätt in på PlusGiro, skriv namn och adress.

Nu med extra rabatterade priser: - 1 månad: 30 kr - 3 månader: 120 kr - 6 månader: 200 kr - 12 månader: 360 kr Det bästa sättet att stödja oss på är via autogiro för 60 kronor per månad (eller 100 kronor i stödavgift).

Teckna en autogiroprenumeration genom att skicka in dina uppgifter till offensiv@socialisterna.org.

Du kan också fylla i formuläret på vår hemsida socialisterna.org; i rullgardins­menyn ”Offensiv”, klicka på ”Prenumerera på Offensiv”.

Ring 08-605 94 00 eller skicka e-post till rs@socialisterna.org för att veta hur.

Foto: Natalia Medina

Gå med i

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!