Offensiv 1491

24 februari 2022 / # 1 487 / Pris: 20 kronor / Månadspren: 60 kronor

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

Ukrainakrisen:

Farlig militär upptrappning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

Riv inte Åbygården!

3 4-5 11

Finsk papperstrejk utan slut i sikte

16 – läs mer på sid 2, 12-13

Mitt enda liv: antikapitalismen växer Att det kommer ett nytt filosofiskt verk som argumenterar för demo‐ kratisk revolutionär socialism i den här tiden är ingen slump.

Att Martin Hägglunds Vårt enda liv också har fått ett så stort

genomslag för en bredare publik är ett starkt uttryck för den väx‐ ande antikapitalism som det här allt mer krisande systemet ger upphov till.

– läs mer på sid 8-9

Vården efter två år av pandemi

Stöd RS/Offensiv – Ge ett bidrag!

Swish: 123-240 32 85 Plusgiro: 87 96 49-2 SMS: 72550 t ex: Offensiv 50

Posttidning A

Svar på myterna om gruvindustrin

OFFENSIVS STÅNDPUNKT

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

2

BANKLÄCKAN

AVSLÖJAR KAPITALISMEN

Ö UKRAINAKRISEN – ALLVARLIG ESKALERING

P

utinregimens beslut att er‐ känna utbrytarrepublikerna Luhansk och Donetsk i östra Ukraina utgör en ny eskalering i en redan mycket laddad imperialistisk maktstrid. Moskva har också beslu‐ tat att skicka ”fredsbevarande” styr‐ kor till Luhansk och Donetsk, som bara delvis kontrolleras av de sepa‐ ratister som Ryssland stödjer.

USA, EU och Storbritannien (Väst) har svarat med nya sanktio‐ ner och den tyska regeringen har aviserat att gasledningen Nord‐ stream 2 tills vidare stoppas.

Den nya vändningen, som har fö‐ regåtts av militär uppladdning och en rad resultatlösa toppmöten (läs mer på sid 12-13), är dödsstöten för det Minsk-avtal som slöts 2014-2015 som skulle ge fred i östra Ukraina, men som samtliga undertecknare aldrig har känt sig bundna av. Sedan 2014 har det rått ett konstant krigs‐ tillstånd och drygt 14 000 människor har dött i de strider som rasat. Under samma tid har Luhansk och Donetsk blivit allt mer avskilda från resten av Ukraina och har knutits allt närmare Ryssland, som betalar löner och pen‐ sioner samt beviljat en femtedel av utbrytarrepublikernas befolkning ett ryskt medborgarskap.

Putinregimens erkännande utgör den våldsamma kulmen på den rys‐ ka imperialismens strävan att säkra total kontroll över utbrytarrepubli‐ kerna och sätta ytterligare press på Ukrainas västvänliga regering samt om möjligt bromsa Natos expan‐ sion österut. Kanske anser den rys‐ ka imperialismen att man nu har uppnått sina mål.

– Putin har fått det han vill ha – ytterligare en del av Ukraina – och sedan stannar det där. Jag tror inte att Ryssland kommer att gå in med

större styrkor för att ta ännu mer av Ukraina. Putin har visat sin hemma‐ publik att han har vunnit mot Nato och Väst och då behöver han inte riskera tusentals ryska soldaters liv genom att gå vidare, menade SVT:s Bert Sundström i en analys.

Men krisen är inte över och es‐ kaleringen kommer att följas av upptrappade strider i östra Ukrai‐ na. Risken är överhängande för en utveckling liknande den som före‐ gick Georgienkriget 2008.

Det kan inte heller uteslutas att ytterligare ryska trupper skickas för att erövra ännu större landområden och säkra sjövägarna till Krim, som Ryssland annekterade 2014.

Till skillnad från 2014 kan dock Putinregimen inte räkna med att fortsatta krigsinsatser har stöd på hemmaplan.

Socialister är kompromisslösa motståndare till imperialism och militarism. Även om Moskva inte går vidare med militära insatser, utan börjar dra ner på den väldiga styrka man har samlat vid Ukrainas gränser, för‐ blir läget ytterst spänt med fortsatt militarisering av Ukraina när Väst drar en röd linje genom landet gent‐ emot Ryssland och samtidigt fort‐ sätter att förstärka sin militära när‐ varo i östra Europa och Östersjöom‐ rådet. Utvecklingen innebär att van‐ liga människor i Ukraina blir bestul‐ na på sina rättigheter och framtid samt att de mer än någonsin tvingas leva mellan hammaren och städet.

Som Offensiv skrev i förra num‐ rets ledare är det bara arbetarnas och

de fattigas självständiga organisering och kamp kan som kan bygga en rö‐ relse som är stark nog att bekämpa och besegra makteliternas krigshot samt splittrande nationalism. Varje steg som kan främja denna kamp och organisering i Ryssland och Ukraina måste ges allt stöd.

Som socialister är vi kompro‐ misslösa motståndare till imperia‐ lism och militarism. Inget stöd kan ges till Putins regim eller Västimpe‐ rialismens regeringar, som förenas i en cynisk maktpolitik som arbetar‐ na får betala och vars vapenarsena‐ ler utgör ett stadigt växande hot mot fred, demokrati och folkens rätt till nationellt självbestämmande.

Den strid om makt och prestige på världsarenan som Rysslands härs‐ kare och de i Väst utkämpar om Ukraina och och helt över huvudet på dess invånare har gett en förvar‐ ning om de våldsamma konflikter som följer i spåren på kapitalis‐ mens kris och de tilltagande inter‐ imperialistiska motsättningarna.

Kamp för fred och nedrustning är en kamp mot det kapitalistiska system som regerar med förtryck och våld och som idag skakas av ”en uppsjö av extraordinära kriser”, enligt den nyligen avslutade säker‐ hetskonferensen i München. Alla dessa samverkande kriser har sin yttersta orsak i den globala kapita‐ lismens återvändsgränd och för‐ störelse av planeten.

• Alla utländska trupper måste dras bort från Ukraina och dess gränser samt från östra Europa.

• Bygg ett motstånd mot krigs‐ hets och militarismen.

• Varken Putin eller USA och Natoregeringarna.

• För en demokratisk socialis‐ tisk värld i fred och frihet. ■

ver 100 miljarder dollar (omkring 936 miljarder kronor) har gömts på drygt 18 000 hemliga bankkonton hos den schweiziska storbanken Credit Suisse. Det framgår av en ny granskning gjord av det globala journalistnätverket OCCRP, som tidigare har avslöjat hur världens storbanker, inkluderat de svenska, deltar i både skattefusk och penningtvätt samt fungerar som de rikas länk till skatteparadis.

Bland de envåldshärskare, människosmugglare, mördare, misstänkta krigsförbrytare, korrupta politiker och andra kriminella som nu har avslöjats med att ha haft pengar på hemliga konton i Credit Suisse finns ett 50-tal svenskar.

Bland dessa 50 har SVT namngivit spelkungen Lars Kling, grundaren av Cherry Casino, som placerat åtminstone runt 100 miljoner kronor på hemliga konton i banken.

En annan av de 50 är Stefan Sederholm, som ”drev en nätbordell med unga kvinnor – och dömdes 2011 till livstids fängelse på Filippinerna för människohandel. Under samma period hade han över en miljon kronor på ett hemligt bankkonto i Schweiz.”

Granskningen omfattar konton från 1940-talet och in på 2010-talet. Credit Suisse försvarar sig med att de flesta av dessa konton nu är stängda, men det är ett klent försvar från en bank som systematiskt har sett till att gömma de rikas blodspengar. Dessutom öppnades två tredjedelar av de hemliga bankkonton som avslöjats under 2000-talet och många finns ännu kvar.

T

idigare anställda på Credit Suisse som de grävande journalisterna har talat med vittnar om en ”mycket giftig företagskultur som uppmuntrar till risktagande för att maximera vinsterna – och bonusarna”, skriver OCCRP på sin hemsida.

De vittnar också om att för de rika (och inte minst de superrika) fanns en särskild gräddfil som ledde direkt till hemliga bankkonton som skyddades av en ”omoralisk” banksekretess. Det gjorde exempelvis att en egyptisk miljardär som gav order om att hans flickvän skulle mördas kunde öppna ett konto i banken.

Både den italienska och japanska maffian tillhörde bankens kunder. Ukrainas förre premiärminister Pavlo Lazarenko, som misstänks ha plundrat ukrainska statskassan på ungefär 200 miljoner dollar (1 873 miljoner kronor), har haft minst två konton hos Credit Suisse som förblivit öppna in i närtid, enligt SVT. Granskningen visar på nytt att det går en rak linje från kriminell affärsverksamhet, kleptokrati och plundring till storbankernas kassavalv och vinster. ■

Långtidsarbetslösheten biter sig fast. Omkring 180 000 i landet har nu varit långtidsarbetslösa i över ett år. Även om pandemin nämns som en orsak var den hög också innan – i januari 2019 var siffran 150 000. Samtidigt fortsätter resursbantningen av Arbetsförmedlingen (svt.se 18/2).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 072-020 53 08• E-post: offensiv@socialisterna.org Prenumerationsärenden: prenumerant@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Per Olsson • I redaktionen: Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Natalia Medina och Robert Bielecki • Prenumerationer: Helår 720 kr, nio månader 540 kr, halvår 360 kr, kvartal 180 kr, månad 60 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Swish: 123-240 32 85 • Tryck: V-TAB, Södertälje 2022 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447

KAMPANJ

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

3

Stoppa SD:s förslag att riva Åbygården nytt förslag väntas läggas fram den‐ na vår. Då kommer helt plötsligt SD med en egen motion om att slå upp den stora simhallen mitt över Väs‐ terhaninges kulturhistoria socken‐ centrum.

”Riv Åbygården och bygg simhall där”. Det föreslår SD i en motion till Haninge kommunfullmäktige. Åbygården är Haninges mest besökta fritidsgård och tomten utgör en grön oas i centrala Västerhaninge.

MATTIAS BERNHARDSSON

mattias.bernhardsson@socialisterna.org

A

tt det ska byggas en ny sim‐ hall är alla överens om – frågan är var. Av alla platser man kan föreslå att bygga den nya simhallen på har SD lyckats välja ut ett grönområde med kulturhistoris‐ ka byggnader.

– Jag blir alldeles stum. Det vore förskräckligt om de skulle riva Åbygården. Det är trist att de är så angelägna att radera ut den gamla bebyggelsen som visar hur samhället delvis har sett ut, säger Monica Gustavsson, ordförande för hemslöjdsföreningen som ris‐ kerar att få ett monsterbygge till simhall bara några meter framför sin entré om motionen skulle gå igenom.

Precis som många andra Väster‐ haningebor för Monica Gustavsson

fram Hanvedens IP som en lämpli‐ gare byggplats för simhallen.

Tyvärr är det inte helt omöjligt att SD får igenom motionen; de har ibland majoritet i vissa frågor till‐ sammans med M och andra partier.

Därför är det viktigt att bemöta denna vansinnigt dåliga motion.

SD:s förslag skulle innebära en förstörelse av hela Västerhaninges gamla kulturhistoriska sockencen‐ trum, bestående av Åbygården, Klockargården, Åby lada, Lillebo och förhistoriska gravplatser, sten‐ sättningar och fornlämningar.

Dessutom skule hela tomtom‐ rådet som omgärdar byggnaderna och utgör en grön oas i Väster‐ haninge kunna utplånas.

– Det kan inte betraktas som an‐

nat än ett helgerån att vilja riva det enda som är kvar av gamla centrala Västerhaninge. Snart står kanske även Klockargården, Åbyladan och Lillebo i tur att försvinna, befarar Monica och frågar ironiskt om det inte snart kommer ett förslag på att bygga bostäder på kyrkogården.

Striden om centrala Västerhaninges utveckling har pågått i många år.

Utvecklingsprogrammet för Västerhaninge som klubbades 2012 utlovade ”småstadskaraktär”, ”hållbarhet”, ”social och funktio‐ nell mångfald”, ”bostadsnära grön‐ områden och parker” samt ”att överbrygga de fysiska barriärer som finns”.

Men i verkligheten har de sty‐ rande politikerna velat tömma de gamla kulturhistoriska husen för att bygga tätt med bostäder. År 2018 försökte kommunen bli av med Västerhaninge hemslöjds‐ förening från Klockargården ge‐ nom att chockhöja hyran. Före‐ ningen har med nöd och näppe klarat hyrorna, mycket tack vare enskilda donationer.

Den populära antikvitetshandeln blev i princip tvingade ut ur Åbyla‐ dan; kommunen envisades med tremånaderskontrakt och tillvaron ”på nåder” blev till slut ohållbart. År 2020 kom de styrande betong‐ partierna S, C, L och KD med ett detaljplaneförslag för centrum som skulle innebära motsatsen mot 2012 års utvecklingsprogram: en tokexploatering med mål att trycka in så många bostäder som möjligt på en så liten yta som möjligt: • Centrumbyggnader på upp till åtta våningar.

• 1 000 lägenheter inklämt i cen‐ trumet.

• Den fina parken mellan pen‐ deltåget och biblioteket skulle byggas bort med en stor sim‐ hall.

• Ett parkeringshus på 3-5 vå‐ ningar skulle slås upp tätt in‐ till Klockargården.

Men efter en kritikstorm av Väs‐ terhaningeborna och föreningsliv, som Haninge hembygdsgille och Rättvisepartiet Socialisterna med flera, drogs förslaget tillbaka. Ett

Foto: Robert Bielecki

SD vill riva det kulturhistoriska viktiga Åbygården i Västerhaninge, fullt av kulturell och fritidsverksamhet. Ett vansinnigt förslag som det behöver tas kamp mot.

Rättvisepartiet Socialisterna har föreslagit en varsam och social bo‐ stadsutbyggnad i Västerhaninge: • Att de nya bostäderna ska till‐ höra Haninge bostäder med allmännyttig hyressättning.

• Att det ska byggas med maxi‐ malt tre våningar i centrum och två våningar närmast kyr‐ kan samt gamla sockencentru‐ met.

• Att nybyggnationen ska följa centrumets och stationsområ‐ dets karaktäristiska tegeltema.

• Att de nya parkeringarna byggs ned i garage under mark istäl‐ let för i höga parkeringshus.

• Att hela det gamla sockencen‐ trumområdet samt parken vid biblioteket och stationsområ‐ det bevaras som viktiga gröna oaser.

• Att den nya simhallen förläggs vid ändamålsenliga Hanve‐ dens IP – där det finns stor po‐ tential att utveckla idrotts- och sportverksamheter – med en ny busslinje.

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar också för en demokratisk stadsplanering med omvänd plan‐ process – där dialogen kommer först. Idag kör politikerna ofta över boende i bygghetsen.

De styrande politikernas vision av Haninge är en ytlig spegelbild av deras egna ambitioner – inte Haningebornas behov eller åsikter.

Väldigt få Haningebor delar politi‐ kernas målbilder, som att ”Haninge ska bli storstad!”, att ”Haninge ska bli över 100 000 invånare!”, eller stordriftstänket i välfärden (att slå ihop skolor till enorma skolkom‐ plex där småbarn kläms in med högstadieumgdomar).

Var är de storslagna målen om ökad trygghet, minskade klyftor, allmännyttiga bostäder, bättre sko‐ lor, grönområden, kultur, möteslo‐ kaler?

Vi behöver levande kommun‐ delar – inte sovstäder. ■

Stockholm laddar inför protestdagen den 9 april

T

orsdagen den 17 februari samlade nätverket Nej till Marknadshyra - Ja till en social bostadspolitik till ett di‐ gital samordningsmöte för alla i Stock‐ holmsområdet.

Nyligen lanserade nätverket sin bo‐ stadspolitiska plattform ”Rädda Hyresrät‐ ten” för valåret 2022, med målet att fortsät‐ ta kampen för allas rätt till en bostad, efter‐ som det är en social rättighet, inte en han‐ delsvara.

Plattformen kräver bland annat sänkta

hyror, att Allmännyttan återupprättas, att det byggs fler hyresrätter, en klimatom‐ ställning av bostadspolitiken samt ett stopp på ombildningar, utförsäljningar och bostadsspekulation.

En ny riksomfattande protestdag kom‐ mer att hållas den 9 april, och mötet i tors‐ dags fokuserade just på den lokala sam‐ ordningen i Stockholm samt vilken form protesten skulle ta.

Det diskuterades om vi skulle arrange‐

ra ett stort antal lokala torgmöten som den 18 april 2021 eller en jättedemonstration likt den vi samlade till den 18 september.

Det var många entusiastiska mötes‐ deltagare som uttryckte en iver över att komma ut på gatorna och kampanja, mo‐ bilisera och propagera inför den 9 april, och det är precis den kreativa energi som behövs!

Det finns inga gränser för vilka metoder varje lokalgrupp väljer att ta till för att nå

ut till varenda hyresgäst i hela Stockholm.

Till slut beslutade vi att kombinera fjol‐ årets demonstrationsformer, med planen att hålla ett stort antal lokala manifestatio‐ ner runt om i Region Stockholm och sedan mötas för en samlad stor demonstration i centrala Stockholm.

Nu tar vi kampanjen ut på gator och torg, trappuppgångar och arbetsplatser, och tag‐ gar till inför den stora bostadskampsdagen den 9 april! ■ Vilgot Karlsson

Lyssnar man på det gruvbolagen och deras politiska hejaklack för fram får man lätt bilden av att gruvbranschen i Sverige är en miljömässigt problemfri verksamhet som ger massor av jobb och skatteintäkter. Offensiv har synat några av de vanligaste myterna om gruvbranschen.

1

“Vi har en stark miljölagstiftning, gruvor bedrivs ansvarsfullt.”

Det är sant att de stora gruvbolagen har minskat sina utsläpp till luft och vatten på senare år, men det är långt ifrån hela bilden. Exemplen på grova övertramp är många.

När bolaget Scanmining gick i konkurs 2007 visade det sig att utsläppen av metaller var mång‐ dubbelt större än vad företaget hade räknat med. Staten har fått ta över ansvaret för att städa upp. Kostnaden beräknas till 400 miljoner kronor.

En undersökning som SVT gjorde för tio år sedan visade att åtta av 13 gruvor bröt mot ett eller flera villkor i sina miljötillstånd.

När företaget Northland Resources startade en järnmalmsgruva i Kaunisvaara bröt man mot sitt tillstånd på en rad punkter. Bland annat var den damm där vattnet ska renas innan det släpps ut i Muonio älv bara 8 procent av den storlek man hade angett i ansökan. De nya ägarna, Kaunis Iron, har inte åtgärdat detta.

Visste du att: • Gruvbranschens avfall är drygt 100 miljoner ton per år. Det är 80 procent av allt industriavfall. Svavelhaltigt gruvavfall kan fortsätta att läcka ut metaller i hundratals år.

• Dammbrott vid de dammar där gruvavfallet lagras har orsakat miljökatastrofer och orsakat dödsfall på många platser i världen. Även i Sverige har gruvdammar brustit under 2000-talet.

2

“Gruvor behöver liten yta, så störning på renskötsel och miljö blir liten.”

Företaget Beowulf Mining säger att deras gruva bara kräver en yta på 13,6 kvadratkilometer. Det är “en halv procent av samebyn Jåhkågaskas betesmarker”. Det låter inte så farligt.

Det de inte talar om är att över 100 lastbilstransporter dagli‐ gen ska gå mot Jokkmokk längs det smala stråket där renarna varje år ska flyttas mellan skogslandet och fjällen.

Många av de gruvprojekt som är aktuella idag tar myck‐ et stora ytor i anspråk och innebär stora ingrepp i naturen.

Den planerade nickelgruvan i Rönnbäcken utanför Tärna‐ by innebär att tre berg i fjällvärlden kommer att sprängas och schaktas bort.

Företaget Province Resources (tidigare Scandivanadi‐ um) har planer på vanadinbrytning som skulle skära tvärs igenom Österlen i Skåne.

Visste du att: • När Aitikgruvan utvidgas kommer byn Liikavaara att försvinna och två grannbyar att påverkas kraftigt.

• Flera av de nya gruvorna som är aktuella bygger på att mal‐ men ska transporteras lång väg med lastbil. Det innebär störningar för boende, renskötsel och natur i stora områ‐ den. Dessutom innebär det ökade koldioxidutsläpp.

Fem myter om

gruvor i Sverige 4 5 “Utan en gruva dör bygden.”

“Ingen grön omställning utan gruvor.”

Det finns faktiskt inget som stödjer det påståendet. Det går inte att se att de kommuner där gruvor har lagts ned har klarat sig sämre än grannkommunerna. Arjeplog, Storuman och Vilhelmina är exempel på detta.

Nästan ingenting av de stora vinster som skapas från ut‐ vinningen av naturresurser stannar kvar i närområdet.

Med dagens regionalpolitik kommer alla de mindre kommunerna i norra Sverige att få kämpa i hård motvind. Det avgörande är att ställa krav på en helt annan politik som gör allvar av den slitna parollen ”Hela Sverige ska leva”.

Det innebär decentralisering av all slags service, en kraftfull satsning på mer jordbruk och matproduktion i hela landet, ekosystembaserat skogsbruk, upprustning av Inlandsbanan och andra regionala järnvägar, som en del i kli‐ matomställningen.

Naturresurser ska ägas gemensamt och delar av vinsterna från utvinning‐ en måste stanna kvar i närområdet.

Det är sant att det behövs mycket metaller och olika slags metaller för att bygga elbilar, vindkraftverk och solpaneler. Men att försöka lösa detta genom att bara öppna nya gruvor kommer att vara omöjligt.

Det internationella energiorganet (IEA) har räknat ut att det skulle behövas drygt 20 gånger mer grafit och kobolt och 42 gånger mer litium till batterisektorn i mitten av århundradet. Sådana ökningar skulle få förödande konsekvenser för miljön.

Idag finns det ingen fungerande återvinning av de flesta metaller som det kommer att behövas mer av. Industrin måste återvinna så mycket som det är tekniskt möjligt. Ännu viktigare är det att använda metaller mer sparsamt, till exempel genom att bry‐ ta trenden mot allt större och tyngre bilar och satsningar på gratis kollektivtrafik. Det kräver planering istället för marknadskaos, offentligt ägande istället för vinstjakt.

Det är inte alla metaller som det behövs mer av. Stål är ett exempel. Eftersom åter‐ vinningen är hög skulle ganska små åtgärder för att hålla igen på användningen av stål innebära att behoven av nya järnmalmsgruvor minskar drastiskt.

Visste du att:

Visste du att:

• Jokkmokks kommun skulle få 300 miljoner kronor per år om Sverige hade samma system som Norge för fördelning av vinsterna från vattenkraften. Sve‐ rige sticker ut gentemot grannländerna genom att sakna regler som säkrar att vinster från vindkraften går till lokalsamhället. I Kanada och Ryssland är en del av beskattningen av gruvbolag regional. Finland håller på att införa en gruv‐ skatt där en del ska gå till kommunerna.

• Trots löften om motsatsen har antalet statliga jobb i mindre kommuner fort‐ satt att minska under de senaste åren.

• Sedan EU-inträdet har Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel minskat från 75 procent till 50 procent. Minskningen är särskilt stor i norra Sverige.

• Litium bland annat utvinns i ökenområden i Sydamerika, där tillgången på vat‐ ten är mycket knapp.

• Den snabba ökningen av kopparanvändningen har gjort att den genomsnittliga halten av koppar i världens gruvor har minskat från över fyra procent år 1900 till 0,8 procent idag. Det innebär att det krävs 125 ton malm för att utvinna ett ton koppar. I Aitikgruvan är kopparhalten 0,2 procent.

• Det finns stora mängder metaller i landets nedlagda soptippar. Mängden koppar motsvarar 7,5 års produktion från landets gruvor. Stora mängder metaller finns också kvar i gruvornas avfallsdeponier.

3

“Gruvor ger många jobb och stora skatteinkomster.”

I korthet

Det är sant att städer som Sala, Falun, Kiruna och Gällivare har byggts upp kring gruv‐ verksamheten. Men idag är sambandet mellan gruvor och jobb mycket svagare.

Mängden malm som varje arbetare i en järnmalmsgruva producerar är nästa sex gånger större idag jämfört med 1960. Gruvornas huvudkontor ligger ofta långt bort från gruvor‐ na. Det är där många av de jobb som skapas kring gruvbranschen finns.

Pajala kommun är ett exempel. När gruvan i Kaunisvaara startade 2012 hoppades kommunen på en be‐ folkningsökning från 6 000 till 10 000 invånare. Idag är invånarantalet i kommunen något lägre än det var när gruvan öppnades. Kommunens skatteintäkter har minskat de senaste åren.

”Kösystemet spär på segregationen”

S

kolan I en ny rapport från Lärarförbundet vid namn Segregationen bakom siffrorna har facket undersökt vilken bakgrund eleverna har i kommunala respektive fristående skolor. Tidigare har det visat sig att elever i frisko‐ lor generellt sett har föräldrar som är mer välutbildade, men denna undersökning visar också att de elever med utländsk bakgrund i de fristående skolorna framför allt har föräldrar med eftergymnasial utbildning samt att de kom från länder med högt välstånd eller var födda i Sverige. Detta till skillnad från kommunala, som har en mycket större andel nyanlända flyktingar. Det skriver Läraren den 17 februari.

– Vår rapport visar att kösystemet spär på segregationen och elevsorteringen. Bakom statistiken gömmer sig en seg‐ regation. Gruppen utländska elever är inte homogen, även den rymmer ett stort spektrum och det spelar roll om man är svenskfödd, vilken utbildningsbakgrund föräldrarna har och vilket land man är invandrad ifrån, säger Lärarförbun‐ dets ordförande Johanna Jaara Åstrand till Läraren.

Rapporten fastslår att situationen har varit i princip den‐ samma sedan åtminstone 2014, och rapporten kommer dessutom samtidigt som regeringen har lagt fram förslag om att stoppa kösystemet.

Visste du att: • Folkmängden i både Kiruna och Gällivare har minskat sedan år 2000, trots att gruvorna i kommuner‐ na har byggts ut kraftigt.

• En undersökning som myndigheten Tillväxtanalys har gjort visar att Sverige och Finland har en be‐ tydligt lägre beskattning av gruvbolag jämfört med andra stora gruvnationer.

• Den mineralavgift som gruvbolagen ska betala till staten är en tvåtusendedel av intäkterna. Det ger i nuläget ungefär fyra miljoner kronor. Enbart det lilla gruvbolaget Kaunis Irons vinst var närmare en miljard kronor under förra året.

Vårdanställda orkar inte heltid

A

Den 16 februari samlades aktivister digitalt från olika delar av Norrbotten för att samordna protester mot gruvplanerna i Gállok, men också för att diskutera hur vi mer långsiktigt organiserar oss och tar strid mot hänsynslös exploatering av naturresurser av de som bara bryr sig om maximal vinst.

Nu tar vi sikte på gemensamma protester den 5 mars.

L

iv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialis‐ terna (RS) inledde med att ge bakgrunden till varför RS tagit initiativ till träffen.

– Det pågår en drive från rege‐ ringen och storföretagen för “grö‐ na investeringar” som ursäkt. Vad det egentligen handlar om är vinst för ett fåtal medan alla andra förlorar. Hotet om en gruva i Gál‐ lok står i centrum, men många andra frågor hänger ihop. Gruvan är förstås ett hot mot den känsliga i miljön i Gállok, mot gammel‐ skogen, renskötsel och den samis‐ ka kulturen, men också mot kli‐ matet och vattnet i luleälven.

– Dessutom är en gruva en icke-lösning på problemen vad gäller hållbara jobb och klyftan mellan glesbygd och stadsbygd.

Vad det handlar om är kolonial utsugning som drabbar hela Norrbotten.

Liv Shange Moyo menade att det nu finns bra möjligheter för mot‐ ståndet mot gruvan: – Nu har restriktionerna släppt, många har varit isolerade och vill uttrycka sin åsikt. Gru‐ van knyter ihop många frågor som korsar varandra och får där‐ för extra stort intresse. Vi borde ta chansen att knyta ihop prote‐ sterna, för att stoppa gruvan och vända utvecklingen.

I diskussionen efteråt kom rap‐ porter om stämningen och akti‐ viteter i olika delar av Norrbot‐ ten, från Luleå, Jokkmokk, Bo‐ den, Gällivare och Vittangi.

Vi var eniga om att samla till gemensamma protester den 5 mars under rubriken ”Mot gru‐ van – för jobben, klimatet, vatt‐ net”. För att ge protesterna ett ge‐ mensamt uttryck bestämdes det att vi ska uppmana alla som deltar

att tända eldar, vårdkasar, som varning och signal om att det är dags att mobilisera till motstånd.

De som har närhet till vatten kan också arrangera protesten där, för att göra kopplingen till vårt, både människors och naturens, behov av rent vatten.

– Tänk om vi kunde ha eldar på orter längs hela Lule älv, och på andra ställen i Norrbotten, sa Magnus Sjögren, aktiv i Gruvfritt Jokkmokk, som också pekade på vikten av Unescos uttalande om hur en gruva ho‐ tar världsarvet Laponia.

– Vi borde filma olika prote‐ ster, och klippa ihop till en film att sprida efteråt. Viktigt blir ock‐ så att ge människor möjlighet till att delta i en “digital protest” om de inte kan delta fysiskt, med hashtags för protesten och bilder att lägga upp på sociala medier, sade Ofelia.

Nästa steg blir att förankra pla‐ nerna med de som inte kunde delta och bjuda in ännu fler orga‐ nisationer, enskilda aktivister, ar‐ tister, konstnärer med flera som har tagit ställning mot gruvan. ■ Jonas Brännberg

Foto: Raymond Stokki

5 mars: Mot gruvan – för jobben, klimatet, vattnet

rbetsmiljö En ny rapport från Vårdförbundet, där över medlemmar 8 500 i facket har svarat på frågor, visar att över hälften är så stressade att de funderar på att byta jobb och att hela 81 procent inte får den åter‐ hämtning de behöver mellan arbetspassen. Många väljer därför att gå ner i tid, helt enkelt för att orka då heltid är för tungt – arbetsbelastningen och stressen blir för mycket. Det skriver Vårdfokus den 17 februari.

– Här har vi barnmorskor, sjuksköterskor och biomedi‐ cinska analytiker som i grunden har heltidstjänster men väljer att gå ner till deltid för att de ska orka och för att de är rädda om sin egen hälsa. Förut gick många ner i tid under småbarnsåren, men nu ser vi både väldigt unga och äldre kollegor som inte vill jobba heltid under de här förutsätt‐ ningarna, säger Vårdförbundets förbundsordförande Sine‐ va Ribeiro till Vårdfokus.

De ”frivilliga” deltiderna motsvarar, om alla skulle jobba heltid, över 7 600 sjuksköterskor, 790 barnmorskor och 470 biomedicinska analytiker fler än idag. Rapporten pekar ock‐ så på att läget är pressat ”oavsett var i vården man jobbar”.

Slog larm – fick utskällning

E

ngelska skolan Det råder en utbredd tystnads- och bestraffningskultur på Internationella Engelska Sko‐ lan, IES, uppger flera lärare. En lärare och skyddsom‐ bud i Uppsala som larmade till Arbetsmiljöverket om hur den höga arbetsbelastningen har lett till panikångestattack‐ er fick offentliga utskällningar från ledningen. En annan blev utskälld då denne åt tillsammans med fritidspersona‐ len istället för lärarna i matsalen. Det berättar Expressen den 18 februari.

– Skyddsombudet vågar själv inte berätta om händelsen och repressalierna hon har utsatts för av rädsla för ytterliga‐ re repressalier, säger Lärarnas riksförbunds (LR) ordföran‐ de inom Internationella Engelska Skolan, Jessica Fryksten, till Expressen.

Stress ökar risk för hjärtinfarkt

S

tress I den hittills största studien kring stress och hjärtinfarkter, som har följt nära tusen personer i USA i fem år, visar att mental stress ökar risken för att få ytterligare hjärtinfarkt. Fysisk ansträngning tillsammans med mental stress leder båda till syrebrist i hjärtat, vilket ökar risken. Det rapporterar Sveriges Radio (SR) den 18 februari.

Det ger ytterligare skäl till att snabbt förbättra arbetsmil‐ jön på de stressintensiva arbetsplatserna samt skjuta till mer resurser, exempelvis välfärdsyrkena. ■

INRIKES

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

6

alltför låga försörjningsstödet att sänkas ytterligare eftersom myn‐ digheten kan hänvisa fattigfierade till Social Supermarkets.

Social Supermarkets fungerar är ett sätt för kapitalistiska affärskedjor och privata välgörenhetsorganisationer att göra vinster bakom en fasad av att hjälpa fattiga.

välgörenhet med en fadd bismak Social Supermarkets har funnits sedan 1980-talet, men spred sig snabbt i Europa 2008-2014 som en följd av den ekonomiska krisen. Till Sverige kom den första affären 2015 då Antonia Ax:son Johnson och Stockholms Stadsmission bestämde sig för att samarbeta utifrån konceptet med Social Supermarkets och startade Matmissionen med till början en affär i Stockholmstrakten, vilka numera har blivit tre till antalet.

KATJA HILDÉN

offensiv@socialisterna.org

D

enna typ av affärer initie‐ ras ofta av profitstyrda livsmedelskedjor i samar‐ bete med privata välgörenhetsorga‐ nisationer. De vinstdrivande livs‐ medelskedjorna vill minska en del av matsvinnet på ett för dem billigt och hållbart sätt och att då kunna erbjuda dessa varor åt samhällets ekonomiskt diskriminerade till ett lägre pris anses av många som en mycket vacker idé.

Att det dessutom ger billig good‐ will åt livsmedelskedjorna och väl‐ görenhetsorganisationerna är en bonus. Att ägarna och deras högsta chefer till dessa livsmedelskedjor sedan aktivt stöder en högervriden fördelningspolitik som reproduce‐

rar och cementerar fattigdom är nå‐ got det talas tyst om.

Stockholms Stadsmissions affärer fylls av matvaror och andra varor som hög- och medelinkomsttagare av olika anledningar har ratat och som då livsmedelskedjan skickar vidare till Stadsmissionens kunder.

Det kan till exempel vara frukter som har fått klämskador eller yog‐ hurt vars datum gått ut. Matvaror‐ na är naturligtvis fullt ätliga.

Affärernas kunder delas in i olika kategorier beroende på inkomst. En del köper varorna till fullt pris och går helt enkelt in i affären och hand‐ lar det de vill utan att tvingas regi‐ strera sig.

Ekonomiskt diskriminerade får köpa varorna till ett reducerat pris efter att först ha bevisat att de är fattiga genom att ange sina in‐ komstuppgifter och dessutom gått med på Stadsmissionens krav att de ska låta sig registreras av affären samt vid behov kunna identifiera sig vid köptillfället.

De får handla för högst 300 kr i veckan och priset på varorna är ofta ungefär en tredjedel av priset som samma vara utan ”fel” skulle kosta. De måste föranmäla sitt be‐ sök och inköpen får max ta femton minuter.

Stockholms Stadsmission ger även möjlighet för personer som står långt från arbetsmarknaden att ar‐ beta i dessa affärer. Naturligtvis till de gängse skattefinansierade lös‐ ningar som staten och kommuner‐ na erbjuder alla företag som ger ar‐ bete åt personer som annars skulle ha svårt att få arbete på grund av arbetsköparnas diskriminerande ålderism, ableism (funkofobi) och så vidare.

De flesta verkar vara mycket positiva till idén med Social Super‐

Foto: Stockholms Stadsmission

Social Supermarkets:

markets. De ser det som en både hållbar och godhjärtad affärsidé.

Och en del av de människor som drabbas stenhårt av rådande för‐ delningspolitik väljer mer eller mindre frivilligt att handla i dessa affärer. Valet mellan mat på bordet eller inte är ganska lätt.

När man har studerat fenomenet med Social Supermarkets i Europa visar det sig att fattigdomen hos samhällets ekonomiska diskrimi‐ nerade består. De ekonomiskt dis‐ kriminerade som handlar på Social Supermarkets tar sig alltså inte ur fattigdomen med hjälp av Social Supermarkets.

Det blir ytterligare en fattig‐ domsfälla som fungerar som ett alibi för kapitalistiska affärskedjor och privata välgörenhetsorganisa‐ tioner att göra vinster bakom en fa‐ sad av att hjälpa fattiga.

Social Supermarkets blir i prak‐ tiken ännu en ursäkt för högervrid‐ na politiker att fortsätta urholka den allmänna välfärden i offentlig regi och öka andelen skattemedel som går till redan privilegierade grupper. På sikt riskerar det redan

Ett annat problem med Social Su‐ permarkets i Sverige är att både livsmedelskedjorna och stora väl‐ görenhetsorganisationer får olika former av skattebidrag. Stat och kommun flyttar alltmer över sam‐ hällets offentliga välfärdsarbete på privata aktörer som har sina egna agendor.

Vi ser hur idén om och strävan efter den allmänna välfärdens till‐ gänglighet för alla snabbt urholkas i takt med att styrande politiker i allt högre grad väljer att använda skattemedel till att betala till exem‐ pel vinstdrivande vårdbolag och privatskolor att utföra fundamen‐ tala samhällstjänster.

Då förvandlas strukturellt dis‐ kriminerade samhällsgrupper till en kassako som företagen absolut inte vill ska ta slut. Man konstrue‐ rar ”hjälp och stöd” som i prakti‐ ken cementerar fattigdom och ex‐ kludering. Denna kapitalistiska lo‐ gik gäller även utlokaliseringen av ansvaret för ekonomiskt diskrimi‐ nerades självklara rätt till en bra, god och tillräcklig kost.

Inom de kapitalistiska ramarna finns flera sätt att ta itu med livs‐ medelskedjornas matsvinn och fle‐ ra av dessa lösningar kräver inte att strukturellt diskriminerade grup‐ per offentligt ska tvingas exponera det stigma de utsätts för av majori‐ tetssamhället.

De vanliga affärerna kan myck‐ et väl själva sälja sina svårsålda va‐ ror till lägre priser, flera gör det re‐ dan sedan länge. Det går att orga‐ nisera utan större problem.

Och om Stadsmissionen eller andra frivilliga volontärer vill hjäl‐ pa affärerna med detta arbete är det bara att komma överens med affä‐ ren att arbeta gratis hos dem några timmar med detta. Då skulle man inte behöva dela upp köparna av dessa mindre attraktiva varor i oli‐ ka grupper med olika social status.

Men just detta verkar faktiskt vara en viktig del med den svenska versionen av Social Supermarkets: att framhäva de kapitalistiska affä‐ rernas och de privata välgören‐ hetsorganisationernas godhet och beundransvärda miljötänk på dis‐ kriminerade samhällsgruppers be‐ kostnad. ■

Kritiken från IVO: Ungas psykiska mående prioriteras inte

B

ara de senaste fem åren har Barnoch ungdomspsykiatrin (BUP) kriti‐ serats över 40 gånger av Inspektio‐ nen för vård och omsorg (IVO) till följd av de långa köerna. Ungas psykiska mående är inget som det satsas på. Det är uppen‐ bart, eftersom krisen i barn- och ung‐ domspsykiatrin har pågått länge utan att någon förändring sker.

Det är Ekot som har rapporterat att BUP bara under de senaste fem åren har kriti‐

serats över 40 gånger av IVO till följd av de långa köerna.

Vårdgarantin, som innebär att de som söker hjälp hos BUP ska ha fått en första bedömning inom 30 dagar, bryts ofta och många blir lidande. Att unga inte får stöd i sitt mående leder till ett ännu mer försäm‐ rat mående som i sin tur kan leda till mis‐ sad skolgång och isolering. I värsta fall kan bristen på vård leda till så dåligt mående att barn och unga försöker begå självmord.

I Norrbotten är krisen djup. De nationella riktlinjerna säger att det per 10 000 barn ska finnas minst två barnpsykiatriker, vil‐ ket för Norrbottens del skulle innebära fem barnpsykiater.

I tidningen NSD slår Läkarföreningen larm om att det i Region Norrbotten bara finns två läkare på specialistnivå på Sun‐ derby sjukhus – och de har just nu tjänster som bara motsvarar 1,25 heltidstjänster.

Tre av fyra barnpsykiater saknas alltså i

regionen! Till det kommer bristen på sjuk‐ sköterskor, kuratorer och så vidare.

När pengarna i samhället går till de rikas miljardvinster istället för till vård och sko‐ la är det ungas mående och i värsta fall liv som offras.

Det krävs en upprustning av vården med extra mycket fokus på psykiatri och ungas hälsa.

Rock Lipponen

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

7

säger Ida von Rosen, förskollärare och specialpedagogstudent.

Allt fler lärare och pedagoger vädrar sitt missnöje över den politik som sänker skolan för såväl personal som elever.

Lärarkåren – från förskola till gymnasieskola och vuxenutbildning – har under hela pandemin känt sig åsidosatta när det kommer till verksamma smittskyddsåtgärder, stöd för att motverka personalbristen och resurser. I Lärarförbundets nya rapport The show must go on återspeglas detta, som också ställer nya krav på regeringen.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

R

apporten har utöver att titta på de mer långtgående effek‐ terna av pandemin för lärar‐ na även tittat på hur de har haft det sedan skolstarten 2022. Den fastslår att skolor och förskolor i hela landet har tvingats stänga på grund av den omfattande personal- och vikarie‐ bristen. 8 av 10 lärare anser att perso‐ nalbristen har påverkat verksamhe‐ ten i mycket eller stor utsträckning.

I ett pressmeddelande den 16 februari säger Lärarförbundets ord‐ förande Johanna Jaara Åstrand att: – Vårterminstarten 2022 saknar motstycke när det gäller hur hög andel av personalen som varit sjuk‐

skrivna. Arbetsbelastningen på lä‐ rarna har varit fullständigt orimlig.

I många fall är det inte covid-19 som gör dem sjuka, utan stressen. I rapporten uppger 6 av 10 lärare att den arbetsrelaterade stressen har ökat (från en redan hög nivå), och 4 av 10 har under det senaste året fun‐ derat på att säga upp sig på grund av den extrema arbetsbelastningen.

Samtidigt uppger majoriteten att ar‐ betsgivarna inte har gjort nog för att minska deras arbetsuppgifter.

– Det är naivt att tro att man kan krama ut ännu mer av en redan ut‐ sliten lärarkår. Det krävs att politi‐

kerna är beredda att ge eleverna det de har rätt till, samtidigt som man värnar lärares arbetssituation, fort‐ sätter Johanna Jaara Åstrand i press‐ meddelandet.

Vad kräver då Lärarförbundet?

Några av kraven innefattar återför‐ statligande av skolan, en statligt fi‐ nansierad vikariepool hos varje huvudman, och att höja likvärdig‐ hetsbidraget med 500 miljoner kronor för satsningar på de skolor med störst behov.

De ställer också krav på att hu‐ vudmännen ska avstå all icke-nöd‐ vändig dokumentation och admini‐ strativ inrapportering som ett led i att minska arbetsbelastningen, samt att öka statsbidraget för personal‐ förstärkning inom elevhälsa och specialpedagogik från 280 till 500 miljoner kronor.

Flera röster höjs även för att ut‐ öka statsbidraget för högskolestu‐ dier i specialpedagogik till att om‐ fatta fler lärarkategorier.

– Idag omfattas enbart lärare i

Foto: Charlotta Wasteson / Flickr CC

Kan showen gå vidare?

förskoleklass och grundskola av statsbidraget för högskolestudier i specialpedagogik. Det är orimligt att inte ge samma möjligheter för alla lärare när bristen på specialpedago‐ ger är stor inom hela skolväsendet,

Missnöjet och ilskan kring situatio‐ nen tilltar inom lärarkåren. Det har inte minst Förskoleupproret och Lärarupproret visat på, som till‐ sammans samlar nästan 50 000 per‐ soner och de senaste åren har sam‐ lat till stora manifestationer.

Om det kan bli mer organiserad och kraftfull kamp framöver, som ”Tryck skiten uppåt”-protesten i Sundsvall, kan LF:s krav drivas ige‐ nom – och mer därtill. Då kommer det dock krävas beredskap till strejk, likt de massiva lärarstrejker‐ na i Frankrike.

Grunden till dagens situation i skolan är trots allt årtionden av ned‐ skärningar, privatiseringar och and‐ ra recept för en ”budget i balans”, som lämnar samhället i obalans.

Det är ohållbart att pengarna i bud‐ geten varje år räcker till mindre välfärd, samtidigt som de stora pri‐ vata utförarna ägda av riskkapital‐ bolag gör enorma vinster på skat‐ tepengar. Det krävs en vändning, en politik som utgår från behoven och där vinstintresset kastas ut från all välfärdsverksamhet.

Det krävs också verkligt samråd med de på golvet – i skolans fall lä‐ rare, elevassistenter, specialpedago‐ ger, elever med flera. De är de verk‐ liga experterna och vet vad som be‐ hövs för en likvärdig skola, något som går alltmer förlorat idag. ■

Nytt lärarfack –

splittrar eller enar?

F

örra veckan kom resultaten från Lärarkårens medlems‐ omröstningar som säger ja till att slå samman facken till ett förbund. Omröstningarna i alla tre förbund (Lärarförbundet, Lä‐ rarnas Riksförbund och Sveriges Skolledarförbund) resulterade i ett gemensamt ja till att gå vida‐ re med sammanslagningen. Näs‐ ta steg är vårens kongresser som avser att besluta om den nya organisationen. Nu är försla‐ get att facket ska förgrena sig i

två olika förbund, Sveriges lärare och Sveriges skolledare.

Men i förslaget ligger fortfa‐ rande det sämsta från de två lä‐ rarfacken; från Lärarförbundet tas skolledarna med, en fråga som ifrågasatts då detta innebär att chefer ansluts i samma fack som anställda, samt från Lärar‐ nas Riksförbund att ”obehöriga” inte får ansluta sig till facket, det vill säga om du har fel utbildning eller inte har fått legitimation. ■ Raymond Stokki

Luleå: Ny skolutredning – samma gamla ursäkter

Å

r 2020 led Socialdemokra‐ terna och Moderaterna ett förkrossande nederlag i folkomröstningen om skolstruktu‐ ren i Luleå, när 91 procent röstade på skolräddarnas alternativ. Det tvingade dem till ett omtag och nya utredningar – när de första utred‐ ningarna nu presenteras är det sam‐ ma gamla ursäkter för stordrift och fabrikstänk i skola och förskola.

Nu föreslås två olika ”utveck‐ lingsalternativ” för varje område.

Det ena behåller mer av den små‐ skaliga strukturen och det andra liknar ”Framtidens skolas” stor‐

driftsplaner. Båda alternativen inne‐ bär dock mer stordrift i förskolan, där utredarna håller fast vid målet att alla förskolor ska ha minst sex avdelningar.

Om storskoleplanerna blir verk‐ lighet på Mjölkudden/Notviken in‐ nebär det att Tunaskolan blir en gi‐ gantisk F-9-skola med 800 elever, inklusive 100 särskolebarn.

Från första stund ser man att ut‐ redningarna inte har varit förut‐ sättningslösa, eftersom de inte ens tittar på möjligheten att öppna de två skolor som har stängts.

Utgångspunkterna i utredning‐ arna är samma skämda skåpmat som från ”Framtidens skola”. Stora skolor ”gynnar särskilt elever som lever i socioekonomisk utsatthet” och ”förutsättningarna för att be‐ hålla och rekrytera personal i sko‐ lan förbättras. Därmed bedöms [en storskola] i högre utsträckning bi‐ dra till hög kvalitet ur ett personal‐ perspektiv.”

Ekonomin är förstås den verkli‐ ga orsaken bakom förslagen. ”Stora enheter är generellt sett mer effektiva ur ekonomisk aspekt än mindre enheter. Stora enheter har större budget och kan därmed styra sina utgifter, effektivisera be‐ manningen och inköp samt mins‐ ka behovet av resor i tjänsten så att varje barn eller elev får mer utbild‐ ning för pengarna”.

Dessa påståenden har vederlagts av skolnätverket Hela Kommunen Ska Leva och Lära en miljon gång‐ er de senaste åren.

– Observera här speciellt orden ”effektivisera bemanningen” – pre‐ cis som Rättvisepartiet Socialister‐ na har sagt hela tiden handlar detta

om en struktur för att pressa perso‐ nalen ännu hårdare. Att ”varje barn får mer utbildning för pengarna” är rent skitsnack – deras plan är för‐ stås att dra ned budgeten per elev.

Punkt, säger Liv Shange Moyo, gruppledare för Rättvisepartiet So‐ cialisterna i Luleå.

Det som krävs nu är att personal, föräldrar och elever organiserar sig tillsammans och kräver att den nya skolstrukturen ska utvecklas efter deras behov, inte nedskärningspo‐ litikers. ■ Jonas Brännberg

ANALYS

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

8

Mitt enda liv: Demokratisk s Att det kommer ett nytt filosofiskt verk som argumenterar för demokratisk revolutionär socialism i den här tiden är ingen slump. Att Martin Hägglunds Vårt enda liv också har fått ett så stort genomslag för en bredare publik är ett starkt uttryck för den växande antikapitalism som det här allt mer krisande systemet ger upphov till. Ändå blir man som socialist väldigt glatt överraskad. Det känns som att man har vadat mot strömmen under en lång period av nyliberalism och så äntligen någon mer som är med och eldar på den socialistiska lågan.

ELIN GAUFFIN

Mycket av boken går ut på att argu‐ mentera emot en religiös tro på evigheten. Mot det här ställer Hägg‐ lund vårt ändliga liv. Det är just att det är ändligt som gör det så inner‐ ligt. Hade vårt liv varit oändligt hade ingenting haft någon mening.

Våra handlingar skulle sakna bety‐ delse. Att livet tar slut och att detta gör så ont för alla kvarlevande gör att det liv vi har blir så viktigt för oss. Ändligheten är villkoret för att någonting ska vara begripligt som värdefullt överhuvudtaget.

Hade vi ett oändligt liv hade det

tan om en framtid tillsammans”, skriver Hägglund och citerar Tay‐ lor: ”dessa lyckliga stunder, dessa resor i solen, när du ser tillbaka på ert liv tillsammans var indränkta av vetskapen om andra tider, andra re‐ sor, som tycktes väckas till liv i den nuvarande”.

Det är lite märkligt att gå in i re‐ sonemang mot religiös tro på livet efter döden, men eftersom religio‐ nen onekligen har format så mycket av politiken och tänkande under så lång tid är det kanske nödvändigt.

Ett kapitel ägnas åt den bibliska be‐ rättelsen där fader Abraham är be‐ redd att döda sin älskade son Isak för att Gud vill sätta hans lojalitet på prov. Tron om att Gud kommer att se till att sonen återuppstår.

Det är långa resonemang kring olika aspekter på denna bisarra be‐ rättelse, som filosofen Søren Kierke‐ gaard har skrivit om. ”Utan risk, ingen tro” konstaterar Kierkegaard.

Om det inte fanns en risk att ta med tron vore det ingen mening med den, då står ingenting på spel.

Martin Hägglund påpekar att Au‐ gustinus argumenterar kraftfullt mot att sörja förlusten av dödligt liv, och vid sin egen mors död – när han inte kan hålla tillbaka tårarna – fördömer han sin gråt som syndfull.

Något liknande gör Martin Luther vid sin dotters död (1542) och säger till församlingen att vi kristna inte bör sörja. Det här hör inte bara det

Upproret kommer inte främst från den geist Hägglund skriver om, utan ur de materiella förhållandena – där startar kampen. varit samma som om tiden står stil‐ la. Men allting flyter hela tiden; det finns inte ens ett stilla ögonblick.

Här tar Martin Hägglund hjälp av sin samtida filosof Charels Taylors studier av Augustinus (kristendo‐ mens stora kyrkofader under 300-400-talet). ”Inte ens kärlekens största lycko‐ stunder – som samlar och fördjupar den kvalitativa upplevelsen av ett delat liv – kan rymmas i ett enda ögonblick, eftersom stunden häng‐ er ihop med ett nätverk av mening som sträcker sig både till minnet av ett gemensamt förflutet och förvän‐

förgångna till. Hägglund nämner ett fruktansvärt citat från Barack Obama som vid en dödsskjutning vid en skola talat om att Gud har kallat hem sina barn, 2012.

Egentligen ges inget svar i boken var de här idéerna har sin grund i.

Karl Marx är den filosof som Martin Hägglund ansluter sig till främst.

Däremot, som vi ska se, inte till alla aspekter av marxismen. Marx skulle ha försökt sig på en materialistisk analys av vilket syfte de religiösa propåerna att inte sörja de döda hade i att foga befolkningen in i det medeltida klassamhällets ekonomi

strö Omslagsform Jamie Keenan/Conny Lind

I

dealistisk upplysning är en bra beskrivning på Vårt enda liv.

Hägglund vurmar för den soci‐ alistiska visionen, att förstärka dess lyskraft för alla oss människor som kämpar på i våra liv. Det hela blom‐ mar ut i kapitlet som heter demo‐ kratisk socialism. Innan dess åter‐ finns en lång gedigen argumenta‐ tion för behovet av att överhuvudta‐ get ha en vision. Det är så jag tolkar utläggningarna om sekulär tro.

Till skillnad från de socialistis‐ ka texter som jag vanligtvis läser kommer inte Martin Hägglund fram till sin socialistiska slutsats genom att studera de faktiska för‐ hållandena i dagens ekonomi och politik, utan det är genom ett ab‐ strakt filosofisk resonemang som han bygger upp sitt case genom att ta det bästa från, men även polemi‐ sera mot, tidigare filosofier.

m

elin.gauffin@socialisterna.org

och politik. Men Hägglund rör sig konsekvent i idéernas värld.

Marx analys av kapitalet gås igenom i kapitlet ”Värdet av vår fria tid”.

Marx går emot allt påtvingat arbete, slaveri, livegenskap eller lönearbete, men inte arbete i sig. Frigörelsen handlar om att bli fri att arbeta i lju‐ set av de ändamål som har betydelse för oss. Att vi i ett fritt samhälle kan arbeta på grundval av våra egna åta‐ ganden.

Det är en stor förtjänst att Martin Hägglund ingående förklarar hur kapitalisten utvinner profit ur lönta‐ garnas oavlönade arbete. Arbetare får inte betalt för allt arbete de utför, utan för den mängd arbete som krävs för att hålla dem vid liv (fysiskt och fungerande socialt i det aktuella kringvarande samhället). Detta le‐ der till att en del av arbetarnas arbe‐ te blir oavlönat, vilket kapitalisten lägger beslag på och omvandlar till sin egen vinst. Många läsare presen‐ teras här för denna grundläggande marxistiska kritik av kapitalismen för första gången.

Vi kommer alltid att behöva or‐ ganisera våra liv i någon form av tidsekonomi eftersom det alltid kommer att finnas en fråga om vad vi bör göra med vår tid. Hägglund menar att Marx utgår från att det ekonomiska livets natur beror på

Ideér är viktiga, men inte avgö

biologiskt och antropologiskt na‐ turliga förutsättningar. ”Men den djupare frågan är vad som överhuvudtaget gör livet be‐ gripligt som en tidsekonomi… en‐ dast en andligt fri varelse (det vill säga människor till skillnad från djur, min anteckning) kan fråga sig vad som är värt att göra med hen‐ nes tid och därigenom förstå sitt liv som strukturerat av en tidsekonomi som speglar hennes prioriteringar”.

För att leva ett liv behöver en över‐ lägga med sig själv vad en ska göra och i det behövs att jämföra värdet av olika aktiviteter och ställa frågan vad som är värt att göra med sin tid.

Från liberalismen hämtar Marx det uttalade idealet att varje person bör kunna styra över sitt eget liv.

Hägglund tar fasta på att liberalis‐ mens grundläggande ideal är att varje person bör behandlas som ett ändamål i sig, och att det kan ses som en form av sekulär tro. Under tidigare historiska epoker fanns inte sådana idéer om universell frihet och jämlikhet, utan det är något som kapitalismen har skapat – och sin vana trogen att bygga på motsä‐ gelser även motarbetar.

Hägglund lyfter Marx kritik av li‐ beralismen – där den sociala organi‐ sation och arbetsfördelning som ka‐ pitalismen skapar –motverkar allas

frihet. Hägglunds stora käpphäst är att det är måttet på värde och social rikedom under kapitalismen som direkt strider mot värdet av fri tid.

Varornas värde har alltid mätts i den arbetstid som det är nedlagt i dem, men innan kapitalismen sked‐ de det implicit – underförstått. Aris‐ toteles kunde inte analysera det mått på värde som ligger till grund för bytesvärde eftersom han levde i ett samhälle grundat på slavarbete.

Under kapitalismen sker denna vär‐ desättning direkt – explicit. ”Endast erkännande av att vi förfogar över fri tid – och att vår fria tid har ett in‐ neboende värde för oss – kan göra vårt arbete begripligt som en kost‐ nad och skänka värde åt produkter‐ na av vårt arbete”.

Läsaren sätts in i hur kapitalismen driver fram ny teknik för att minska kostnaden för lönearbete. Detta fri‐ ställer arbetskraft och kön av arbets‐ lösa blir längre. En av kapitalismens inneboende motsättningar är att ka‐ pitalet samtidigt är beroende av att befolkningen har inkomst nog att köpa upp alla varor som produceras.

Den årliga tillväxten kräver inte bara produktion, utan också konsumtion av fler och fler varor – ett grundläg‐ gande hot mot miljön.

Det uppstår överproduktions‐ kriser, eller snarare hotet om kris.

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

9

socialism utifrån frigjord tid medborgarrättsrörelsen och börjar argumentera emot kapitalismen.

Om renhållningsarbetarnas strejk i Memphis 1968. Att King talar på ett stormöte med 15 000 deltagare och där förespråkar en svart gene‐ ralstrejk. Ett oväder sätter stopp för generalstrejken.

King radikaliseras ytterligare och senare när en massdemonstra‐ tion planeras mördas Martin Lut‐ her King dagen innan. Här är Martin Hägglund inne och nosar lite på den borgerliga statens för‐ tryckande funktion. Men sen sker ett snabbt kast tillbaka till den and‐ liga världen. Nu visar det sig att både Martin Luther King och Karl Marx och även Hägglunds stora idol är Friedrich Hegel.

Jag har själv inte läst Hegel. Men så mycket vet jag att Marx och Eng‐ els startade som unghegelianer och uppskattade Hegels modernisering av dialektiken. Hegel betonade att idéer är det viktiga, att till exempel idén om staten kom först och for‐ made staten. Denna idealistiska hållning står även Hägglund för.

För att hålla krisen borta hittas jobb oavsett om arbetet verkligen behövs eller är meningsfullt för dem som jobbar. Människorna pressas att konsumera mer och mer, det är inbyggt i systemet.

På samma sätt är det med pro‐ fitkvotens fallande tendens. Det är bara arbetskraften som kan skapa mervärde (profit). När andelen teknik och maskiner i produktio‐ nen ökar på bekostnad av lönear‐ betets andel har profitkvoten (inte profiten) en tendens att falla. För att inte profiten i sin tur ska falla krävs ännu fler marknader, ännu fler i lönearbete, ännu lägre löner, ännu mer konsumtion.

Hägglund ser sitt bidrag till marx‐ ismen i att han lägger till en ny di‐ mension på kapitalismens motsätt‐ ningar. ”Den främsta anledningen till att kapitalismen är en motsägelse‐ full social form är att den behand‐ lar det negativa måttet på värde som om det vore det positiva måt‐ tet på värde, och därmed behand‐ lar det ekonomiska livets medel som om det vore det ekonomiska livet ändamål”.

Istället för att vi människor un‐ der kapitalismen alltid är bundna till profit borde vi kämpa för ett de‐ mokratiskt socialistiskt samhälle

där vi använder oss av ”det verkliga måttet av värde”. Hur mycket vi måste arbeta för att det är nödvän‐ digt – för att vi ska kunna fungera – kan förstås som nödvändigt just i relation till att ha disponibel fri tid (ska inte förväxlas med fritid). Det är genom att vi har fri tid att an‐ vända till annat än överlevnad som vi förstår att värdesätta vårt arbete.

Först under socialismen kan arbe‐ tet bli ett medel för att leva ett liv i ”frihetens rike”.

Det här är inte möjligt under ka‐ pitalismen eftersom det inte finns något annat mått på social rikedom än det mervärde som utvinns ur le‐ vande arbete. Om vår sociala rike‐ dom beror på tillväxten av kapital har ”vi” inget annat val än att före‐ språka profiten som det överordna‐ de ändamålet i produktionen, efter‐ som att vår rikedom som samhälle är beroende av det, skriver Häg‐ glund (mina citationstecken).

I kapitlet om demokratisk socia‐ lism argumenterar Hägglund emot reformismens idé, det han kallar socialdemokrati, och för revolu‐ tion. Att enbart omfördela rike‐ dom inom systemets ramar löser inget. Han spräcker idén om basin‐ komst, eftersom varje form av bas‐ inkomst är beroende av lönearbe‐ tet som social form.

Senare ges en känga till Thomas Piketty och även Naomi Klein som trots boktitlar som Capitalism vs the Climate inte står för en antika‐ pitalistisk analys, utan egentligen bara kritiserar nyliberalismen. Å andra sidan tycker jag att Hägglund hyllar ny teknik lite väl mycket och plötsligt har glömt den utarmning som naturen står inför.

Han använder sig av Moishe Postones kritik av Sovjetunionen, ett stalinistiskt system som för‐ vrängt den socialistiska devisen ”åt var och en efter förmåga, till var och en efter behov” till ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter arbete”. Analysen av misslyckandet i Sovjet är ganska kort och jag hin‐ ner inte här gå in på en trotskistisk kritik, men hela den trotskistiska traditionen inom marxismen är frånvarande i Vårt enda liv.

Han kritiserar Theodor W Adorno, ledande medlem i Frank‐ furtskolan, för att blanda ihop över‐ vinnande av kapitalismen med övervinnande av ändligheten.

Hägglund föreslår att den demo‐ kratiska socialismens första princip ska vara att vi mäter vår rikedom – både individuell och kollektiv – i termer av socialt tillgänglig tid. Där poängterar han att ordet social är viktig eftersom frihet endast kan

Martin Hägglund .

Foto: Pontus Höök

örande. Naturen existerar oberoende av filosofin; marxister kombinerar dialektiken med materialismen, till dialektisk materialism.

existera i en social, kollektiv, form.

Ingen är fri förrän alla är fria.

Först på andra plats kommer principen om att produktionsmed‐ len ägs gemensamt och inte kan an‐ vändas för att göra profit. Den tredje principen är just av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. ”Under den demokratiska socia‐ lism kan vi ’äga’ vår tid, men det be‐ tyder inte att vår tid tillhör oss som en ägodel. Tvärtom innebär det att vi kan äga ansvaret för frågan vad vi bör göra med vår tid”. På så sätt måste vi erkänna att vi själva står på spel i det vi gör och att vi står till svars inför andra. Här hyllar Hägg‐ lund en sekulär tro, som helgar våra ändliga liv som ändamål i sig.

När vi frigörs från alienationen kommer mer bero på vilken person du verkligen är, och inte vilken köp‐ kraft du har. ”Kapitalismen är i grunden en alienerande form av so‐ cialt liv, som tvingar oss alla – vare sig vi är kapitalister, löntagare eller arbetslösa – att stå i profitens tjänst”.

Vad är då vägen ur kapitalismen?

Här följer ett avsnitt om Martin Luther Kings resa. Nu börjar jag få hopp om att bokens författare ge‐ nom sin namne ska leda oss in på kampens väg. Han börjar lite smått med att berätta om hur King radi‐ kaliseras genom erfarenheterna av

Ideér är viktiga, men inte avgörande.

Marx och Engels började kalla sig materialister och blev anhängare av Ludwig Feuerbach som menade att naturen existerar oberoende av filo‐ sofin. Att Hägglund lämnar ute hela den här delen av marxismen, hur Marx förmår kombinera dialektiken med materialismen, till dialektisk materialism, passar väl in i Hägg‐ lunds vurm för andlighet.

Först på näst sista sidan i Vårt enda liv ser jag ordet proletariatet nämnas. Det kan inte tolkas som något annat än en brasklapp efter‐ som Hägglund vet att han uteläm‐ nat hela biten med klasskampen och att det är just arbetarklassen som har den historiska uppgiften att resa sig och avskaffa kapitalismen.

Men det ska man nu plötsligt förstå för här konstateras att ”pro‐ letariatet måste därför finna sitt andliga vapen i filosofin medan fi‐ losofin måste finna sitt materiella vapen i proletariatet”.

Trots en smärtsam avsaknad av klassperspektiv boken igenom bi‐ drar Vårt enda liv till antikapitalis‐ men. Men upproret kommer att komma inte främst ur den geist (tys‐ ka ordet för ande och svenska ordet för att få upp andan, få kraft) som Hägglund så vacker skriver om, utan ur de nödvändiga, påtvingade mate‐ riella förhållandena för miljontals människor att skaffa sig rent vatten, bostad och mat i ett system som för‐ giftar mat och vatten samt skapar bostadsbrist. Ur de materiella för‐ hållandena. Där startar kampen.

Sen behöver den absolut på ett dialektiskt sätt befruktas av socia‐ listiska idéer. Därför är den socialis‐ tiska organiseringen redan här och nu så viktig och i den kan vi absolut inspireras av Vårt enda Liv. ■

INRIKES

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

10

Vårdförbundet: ”Yrken för livet kräver bättre villkor”

F

I Vårdförbundets medlemsdialog Höjda röster riktades stort fokus på de stressrelaterade aspekterna av arbetsmiljön. 6 av 10 menar att stressen påverkar hela deras liv och drygt hälften menar också att stressen gör att de funderar på att byta jobb. Störst problem med stress är det för dem som arbetar på dygnet runt-verksamheter.

Den höga arbetsbelastningen har medfört att många av Vårdför‐ bundets medlemmar har tvingats ”välja” att gå ned i arbetstid för att kunna återhämta sig. För att orka väljer 60 procent av landets barn‐ morskor, 32 procent av sjukskö‐ terskorna och 36 procent av de biomedicinska analytikerna att frivilligt arbeta deltid, trots att de‐ ras tjänster är heltidstjänster.

Dessa betalar så klart ett pris för detta med lägre inkomst och pension, samtidigt som det ytter‐ ligare ökar sjuksköterskebristen.

För att ändra situationen reser rapporten krav som sammanfattas med fler kollegor med rätt kompe‐ tens, hållbara heltider samt en hälsosam schemaläggning. Det är

grundläggande för en bra arbets‐ miljö. Till detta kan man även läg‐ ga till en bra löneutveckling.

När man läser rapporten ser man framför sig de krislägen som har blivit vardag på sjukhu‐ sen i Västernorrland, min region.

På Sundsvalls sjukhus fortsät‐ ter krisen och Vårdförbundets medlemmar säger upp sig i snabb takt. Sjukhuset ligger också i topp vad gäller korridorvård. Som om det inte skulle vara nog med den stressiga arbetsmiljön på sjukhu‐ set visar statistiken att lönerna är lägre än i andra regioner, vilket Vårdförbundet länge har påpekat.

Den politiska ledningen har dock ifrågasatt fackets lönestatis‐ tik, vilket fick Sundsvalls Tidning att göra en egen undersökning som också visade att regionens sköterskor låg i bottenskiktet.

Mäns våld mot kvinnor:

Den krisartade situationen på Sundsvalls sjukhus beskrivs i ett brev som vårdplatskoordinator Karolina Lindqvist skrev till sjuk‐ husledningen under ett arbetspass och som P4 Västernorrland publi‐ cerade den 17 februari. I brevet vittnar hon om överbeläggningar på avdelningarna och ”redan vid rapporten från kollegorna kl 15 dyker frågan upp: ’VART ska jag placera patienterna ikväll???’”.

Några dagar senare larmade samtliga enhetschefer på Sunds‐ valls sjukhus om att situationen närmar sig katastrof. I förra veck‐ an kom till slut ett förslag från re‐ gionens hälso- och sjukvårdsdi‐ rektör Kurt Pettersson och den öv‐ riga ledningen om att det ska sat‐ sas 30 miljoner kronor för att kun‐ na ge vissa grupper av sjuksköters‐ kor i Västernorrland ett månatligt lönepåslag på 3 000 kronor.

Visst är löneökningar en väg att gå. Men kom ihåg att detta knappast upplevs som en ”sats‐ ning”, utan endast för dessa ut‐ valda stängs lönegapet till andra regioner. Dessutom finns det risk att det skapar en befogad känsla av orättvisa. Beslut ska tas i veck‐ an och som vanligt gäller: Vi tror det när vi ser det, Kurt! ■ Per Johansson

Det är bara februari, men redan har åtta kvinnor dödats som ett resultat av mäns våld mot kvinnor.

LIV SHANGE MOYO

rs.lulea@socialisterna.org

D

en 21 februari dog en 75årig kvinna till slut av de svåra brännskador hon hade åsamkats den 10 januari. Hon blev den åttonde kvinnan som misstänks ha dödats av en man i Sverige i år. Ytterligare fyra kvin‐ nor är försvunna sen årets start.

Den 75-åriga kvinnan bränn‐ skadades svårt vid en brand i bo‐ staden, i en by utanför Gällivare, den 10 januari. Hennes sambo greps för mordbrand och försök till mord. Nu ändras brottsrubrice‐ ringen till mord, efter att kvinnan dött av sina skador nästan sex veck‐ or senare. Enligt NorrMedia miss‐ tänker polis och åklagare att man‐ nen i 80-årsåldern har hällt bensin över kvinnan och tänt på. Han ska ha sagt till räddningstjänsten att han ”var så jäkla less på henne”.

Ytterligare sju mord på kvinnor, begådda mellan den 4 januari och 7 februari, utreds just nu. Samti‐ digt har sammanlagt fyra kvinnor försvunnit och ännu inte hittats sen årets början. Brott misstänks i flera fall.

Foto: Patrik Sundblad

Personalen går på knäna i Sundsvall och hela landet.

Redan har åtta kvinnor mördats 2022

Den fruktansvärda takt som mäns mord på kvinnor slagit an 2022 bå‐ dar för ett nytt blodigt rekord. I snitt mördas varje år 16 kvinnor i Sverige av män de har stått nära. År 2021 var de 14. De efterlämnade 24 minderåriga barn, varav flera blev vittnen när pappa dödade mamma.

De flesta kvinnor dödas i sitt sovrum, i sitt eget hem. Den vanli‐

gaste utlösaren till morden är att kvinnan vill lämna mannen eller nyss har gjort det. Av 19 mord på kvinnor av män de var eller hade varit i ett parförhållande med under 2016-2017 begicks 15 i samband med att hon försökte avsluta förhål‐ landet, enligt Socialstyrelsen.

Mannens kontroll över kvinnan är alltså en nyckelfaktor när män mördar kvinnor, en faktor som är genomgående i hela kedjan av mäns våld mot kvinnor. Kontrollen av kvinnors sexualitet och liv är också en genomgående grundpelare i könsmaktsordningen som både ut‐ trycks i och upprätthålls genom mäns våld.

De flesta män som utsätter när‐ stående kvinnor för våld är ostraffa‐ de. Omkring en fjärdedel av män‐ nen som mördar kvinnor är tidigare dömda för våldsbrott, en betydligt lägre andel än för andra typer av mord. Ungefär hälften av kvinnorna som mördas av män har tidigare po‐ lisanmält mördaren för våld. Många som anmäls döms inte och mycket våld fortgår oanmält. Forskning vi‐ sar att det oftast är kulmen på en lång kedja av våld i olika former när en kvinna mördas, enligt Nationellt Centrum för Kvinnofrid.

Flera uppmärksammade domar mot män har också fallit under 2022. Bland annat fastställde Svea Hovrätt den 15 februari domen mot den så kallade Nytorgsmannen – ett femårigt fängelsestraff för 35 olika brott mot 19 av de 24 kvinnor som var målsägande. Han friades alltså på flera punkter, och en rad ”för‐ mildrande omständigheter” inklu‐ sive att han har en NPF-diagnos, togs med i beräkningen. Det egent‐ liga straffvärdet på brotten han fäll‐ des för var dryga 15 år, men rätten gav honom en rejäl straffrabatt:

”På två åtalspunkter får han först rabatt för att det är samma offer som utsatts, sedan får han i den totala sammanvägda bedömningen ytter‐ ligare en rabatt på tio år”, kommen‐ terade författaren Katarina Wenn‐ stam på instagram.

Rättsväsendets signalerande att kvinnors liv och sexualitet inte är så mycket värda gör med rätta många arga. Varken straffen, utredningar‐ na eller de förebyggande åtgärderna som regeringen aviserar kommer att kunna åstadkomma syftet: att ”mäns våld mot kvinnor ska upphö‐ ra” – inte så länge regeringen leder en stat som gång på gång sviker kvinnor i domstolarna, i socialtjäns‐ ten och i grundläggande skydd, och inte så länge kvinnoförtrycket i samhället matas genom allt otryg‐ gare jobb, marknadisering av bostä‐ derna och andra attacker på välfär‐ den som slår hårdast mot kvinnor.

Rättväsendet och staten i stort både reflekterar och upprätthåller ordningen i det ekonomiska syste‐ met som bygger på de fås utsug‐ ning av de många, på att söndra och härska, på kvinnors underord‐ ning genom obetalt arbete, objekti‐ fiering, kontroll och våld.

Mäns dödliga våld mot kvinnor har minskat sen 1970-talet, troligtvis som ett resultat av kvinnors starka‐ re ställning i samhället, enligt Na‐ tionellt Centrum för Kvinnofrid.

Kvinnostrejkerna som snart på‐ gått under ett års tid skulle behöva växa till en ny mäktig våg av femi‐ nistisk kamp som tar strid mot vål‐ det och för att slå sönder grunderna för det genom att bygga proteströ‐ relser som länkar med arbetar- och välfärdskamp, för en socialistisk samhällsomvandling som kan ge grund för ett verkligt mänskligt samhälle utan förtryck. ■

Foto: Katja Hildén

örra veckan släppte mitt fack Vårdförbundet en ar‐ betsmiljörapport med ti‐ teln Yrken för livet kräver bättre villkor. Rapporten sammanfattar och bekräftar den bild vi som jobbar inom vården eller följer sjukvårdsdebatten väl känner till.

Rapporten bygger på dialog med tusentals medlemmar samt tidi‐ gare rapporter från Arbetsmil‐ jöverket och SCB. Några viktiga slutsatser från rapporten är att det går inte att skylla på pandemin. Problemen med otillräckliga resurser till be‐ manning och utbildad personal fanns innan pandemin.

I den senaste arbetsmiljörap‐ porten från Arbetsmiljöverket och SCB 2019 svarade 6 av 10 sjukskö‐ terskor att de hade alldeles för mycket att göra. Det beskrevs ock‐ så att det fanns en stor obalans mellan höga krav i arbetet och en liten möjlighet att påverka arbets‐ situationen.

Takten som mäns mord på kvinnor slagit an 2022 bådar för ett nytt blodigt rekord. #Kvinnostrejk samlar till motstånd.

INTERNATIONELLT

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

11

Finsk pappersstrejk utan slut?

Sedan den 1 januari har omkring 2 000 pappersanställda varit ute i strejk i Finland i vad som har blivit en av landets längsta strejker någonsin. Strejken är mot det börsnoterade bolaget UPM, som trots miljardförluster dagligen vägrar vika sig från försöken att kraftigt försämra villkoren och splittra arbetarna i olika kollektivavtal.

ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org och Metsä Group gick med på avtal som liknade de förra ville UPM ha kraftiga försämringar.

De vill dessutom ha olika kollektiv‐ avtal varje enskilt område: papper, cellulosa, självhäftande material, och så vidare, då de menar att olika verksamheter har olika marknads‐ ställningar och därmed ”behöver” olika villkor.

Därutöver vill de öka de anställ‐ das arbetstider utan löneökning med 100 timmar per år. Paperiliitto vägrar gå med på en arbetstidsök‐ ning utan någon som hels kompen‐ sation i form av höjda löner. Och där står striden nu, i ett dödläge.

Svenska Pappers chefsjurist Robert Sjunnebo kommenterar UPM:s ag‐

Strejken, som har pågått sedan den 1 januari, förtjänar allt stöd.

erande som ”självskadebeteende”, och säger till Dagens Arbete den 17 februari: – Grundtanken med arbetsgi‐ varföreningarna var att undvika den här situationen, att företagen skulle stå ensamma mot fackföre‐ ningen. Det är ett sårbart system utifrån ett arbetsgivarperspektiv, om man möter en stark motpart.

för företagsledningen i UPM, vil‐ ket görs möjligt av att UPM är ett börsbolag med fragmenterat ägar‐ skap. Man vill sätta fackförenings‐ rörelsen på plats. Hade det här va‐ rit Stora Enso hade Wallenberg el‐ ler finska staten redan agerat.

Strejken kommer att pågå till och med den 12 mars om inget nytt avtal sluts innan dess. Vad som händer efter den 12 mars är oklart – strejken kan mycket väl förlängas.

Och just nu verkar ett avtal långt borta; förhandlingarna har avbru‐

Petri Vanhala, Paperiliittos ordfö‐ rande, säger i samma artikel att: – Det här är en ideologisk strid

Det krävs 13 miljoner fler sjuksköterskor globalt.

D

Det finns 28 miljoner sjukskö‐ terskor i världen och rapporten be‐ räknar att det efter pandemin be‐ hövs 13 miljoner fler.

Som jämförelse kan sägas att det innan pandemin talades om att det skulle behövas 6 miljoner fler sjuk‐ sköterskor.

Vilka är då orsakerna till denna sjuksköterskebrist enligt rapporten?

• Flykten från yrket efter pan‐ demin.

• Underfinansiering av sjukskö‐ terskekåren.

• Höga sjuktal inom personalen.

• Uppsägningar och pensions‐ avgångar.

• Svårigheter att göra karriär inom yrket.

Ytterligare ett problem är den så kallade migreringen, det vill säga att utbildade sjuksköterskor flyttar från framför allt låginkomstländer till höginkomstländer för att arbeta där, vilket undergräver sjukvården ytterligare i fattigare länder.

Rapportförfattarna kräver nu en global handlingsplan, det vill säga en rejäl satsning på sjuksköterskor‐ na. Annars befaras att det inte går att nå upp till de hälsomål som Världshälsoorganisationen (WHO) har ställt. ■ Carina Nordström

Foto: ILO / Byamba-ochir Byambasuren

Akut global sjuksköterskebrist et befaras nu att sjukskö‐ terskebristen kan leda till en global katastrof om det nu inte tas rejäla krafttag för att försöka lösa problemet.

Det konstateras i en rapport av de tre internationella organisatio‐ nerna ICN (Internationella Sjuk‐ sköterskeorganisationen – en fede‐ ration av 130 länders sjuksköterske‐ föreningar), ICNM (International centre on nurse migration – ett re‐ surscentrum för spridning av kun‐ skap om sjuksköterskors migration globalt) och CGFNS (International som bedömer och validerar hälsooch sjukvårdspersonals meriter in‐ för att de ska arbeta i ett nytt land).

Foto: UPM

F

ör att förstå strejken behöver man gå tillbaka några år. I likhet med Sverige regleras löner och arbetsvillkor via kollek‐ tivavtal slutna mellan arbetsmark‐ nadens parter branschvis.

Men arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin lämnade den svens‐ ka motsvarigheten till Svenskt Nä‐ ringsliv (Elinkeinoelämän keskusli‐ itto) 2016, och när sedan nya avtal skulle slutas 2020 meddelade man att avtalen ska slutas lokalt mellan arbetare och enskilda företag, sna‐ rare än att de ska förhandla å företa‐ gens vägnar.

Därmed har finska motsvarighe‐ ten till Pappers, Paperiliitto, slutit enskilda avtal om löner och arbets‐ villkor med företag i branschen.

Men medan företag som Stora Enso

tits vid upprepade tillfällen. Det har lett till att statens förlikningsman nu har gått in för att försöka få Pa‐ periliitto och UPM att enas om ett nytt avtal.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger sitt fulla stöd till den finska pappersstrejken mot det lö‐ nedumpande UPM. Vi uppmanar alla fackliga organisationer och medlemmar att visa sin solidaritet och ge stöd till de finska arbetarna i denna kamp. ■

Guatemala: Paramilitärer dömda för systematiska övergrepp I Guatemala har fem före detta paramilitärer dömts till fängelse för de övergrepp de har begått mot 36 kvinnor tillhörande Mayafolket.

var civila från Mayafolken, medan över 90 procent av brotten begicks av militär och paramilitär. Detta är andra gången som sexuellt våld an‐ vänt under inbördeskriget har lett till åtal.

B

De före detta paramilitärerna Gabriel, Francisco och Dami‐ en Cuxum Alvarado, Bernar‐ do och Benvenuto Ruiz Aqui‐ no dömdes till 30 års fängelse vardera. Gabriel Cuxum döm‐ des till ytterligare åtta års fäng‐ else för att ha försökt undkom‐ ma fängelsestraff genom att ändra sin identitet.

Kvinnorna har i 11 års tid försökt att ställa de ansvariga männen till svars, men har flera gånger fått avslag. Efter en lång kamp under nästan 40 år har äntligen en del av kvinnorna som vid tillfället då de utnyttjades bara var barn fått rättvisa. ■ Natalia Medina

rotten begicks mellan 1981 och 1985 under inbördeskriget i Guate‐ mala. En del av offren var bara barn när övergreppen begicks.

Inbördeskriget pågick mellan 1960 och 1996.

Den USA-understödda mi‐ litärdiktaturen i Guatemala samarbetade med paramilitä‐ rer i jakten på meningsmot‐ ståndare. Sexuellt våld har se‐ nare visat sig vara en metod använd av militär och parami‐ litär som en del av krigföring‐ en. Det ojämna kriget som fördes mot vänstergrupper re‐ sulterade i 200 000 döda och 46 000 försvunna. Över 80 procent av offren

INTERNATIONELLT

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

12

Ryska trupper, som nu äntrat Donetsk och Luhansk.

En vecka i skuggan President Putin har nu meddelat att Ryssland kommer att erkänna självständigheten för de två omtvistade regionerna i Ukraina – Donetsk och Luhansk. Han har instruerat ryska trupper att agera som ”fredsbevarare”. Detta markerar ytterligare ett extremt farligt skede i vad som kan sluta som det värsta kriget som har setts i Europa sedan andra världskriget.

REPORTAR FRÅN SOTSIALISTICHESKAYA ALTERNATIVA

ISA i Ryssland

K

rigshetsare har piskat upp hysterin i över tre månader nu. Västmakter meddelade att den ryska ockupationen av Ukraina skulle börja kl 03 lokal tid den 16 februari. När deadline när‐ made sig blev krigshärjarnas skrik högre och högre, och en viss panik inträdde i Ukraina. Regeringen till‐ kännagav mobiliseringen av trup‐ per och reservister. Tjugo charter‐ flyg organiserades för att låta rika oligarker och deras familjer fly, me‐ dan militärt bistånd och utrustning strömmade in i Ukraina.

Samtidigt ombads befolkningen att ”inte få panik”!

När tidsfristen passerade sucka‐ de många ukrainare av lättnad när de vaknade på onsdagen. Men spän‐ ningarna fortsatte att eskalera. Vita huset hävdade att invasionen av Ukraina var nära förestående. Boris

Johnson sa att Kreml kommer att ta över hela landet, och Storbritanni‐ ens utrikesminister Liz Truss att Ryssland hotade ta över Östeuropa.

Kreml motsatte sig dessa påstå‐ enden och förnekade att de hade planer på att invadera. Men istället för att lämna de ryska trupperna i Belarus ”för gemensamma övning‐ ar” meddelades det att de skulle stanna för alltid. Ryssland inledde test av hypersoniska ballistiska missiler.

Helgen såg oroande nya tecken. Fre‐ dagsmorgonen började med artille‐ rield längs gränsen mellan Kievkon‐ trollerade territorium och de om‐ tvistade republikerna i östra Ukrai‐ na – Donetsk och Luhansk (DNR/ LNR). Som lokalbefolkningen påpe‐ kar var detta inte särskilt nytt efter‐ som kriget har pågått i 8 år, med

över 14 000 som har mist livet, men detta var en dramatisk ökning.

OSSE-observatörer (Organisationen för säkerhet och samarbete i Euro‐ pa) rapporterar att de ägde rum på mer än 30 platser.

På måndagen ägde ett tv-sänt möte i det ryska säkerhetsrådet rum. Den ena efter den andra kräv‐ de ett erkännande av de två omtvis‐ tade republikerna DNR/LNR. När en polischef gick utanför manus och sa att han stödjer uppmaningen till DNR/LNR att gå med i Ryska fede‐ rationen korrigerades han av Putin, som sa att det bara handlade om att erkänna två oberoende republiker.

Senare på måndagskvällen dök Putin upp på tv för att ”tala till na‐ tionen”. Han avslutade med att till‐ kännage att Ryssland nu officiellt skulle erkänna DNR:s och LNR:s oberoende och suveränitet. Ryska trupper har beordrats in i de två re‐ publikerna som ”fredsbevarare”.

Inom några timmar har det rap‐ porterats att ryska stridsvagnar re‐ dan finns i Donetsk.

Detta är ett extremt farligt drag.

Det är redan klart att det kommer att bli konflikt om var gränserna för de ”oberoende republikerna” kommer att gå. Varken DNR eller LNR ockuperar hela de tidigare

Donetsk- och Luhansk-regioner‐ na. Betydande delar av regionen är fortfarande under Kievs kontroll – i Donetsks fall över 40 procent av befolkningen på 4 miljoner och två tredjedelar av området.

Om ”fredsbevararnas” roll är att ta sig an de ukrainska trupperna vid den nuvarande frontlinjen för att ta över hela dessa regioner finns det en mycket verklig fara för att kriget es‐ kalerar dramatiskt bortom kontroll.

Under helgens säkerhetskonferens i München uttryckte Ukrainas pre‐ sident Zelenskyj starkt missnöje över den västerländska passiviteten.

Men bakom de blodtörstiga talen av sådana som Boris Johnson föll Ze‐ lenskys uppmaningar att starta ”fö‐ rebyggande sanktioner” mot Ryss‐ land för döva öron.

Under Münchenkonferensen meddelade Frankrikes president Macron att han hade fått ”personli‐ ga försäkringar” från president Pu‐ tin. Nästa avsedda steg var en åter‐ gång till ”Normandieformatet” – förhandlingar mellan Frankrike, Tyskland, Ukraina och Ryssland om genomförandet av Minsk 2 och statusen för DNR/LNR. Det blir långt ifrån lätt att kom‐ ma överens. Ryssland kommer att använda de facto-ockupationen av

de två republikerna för att sätta en enorm press på Kiev, även om ryska trupper inte tränger sig längre in i landet. Zelenskyj kommer samtidigt att utsättas för en enorm press att inte ge efter. Men själva existensen av DNR/LNR kommer att hindra Ukraina från att någonsin gå med i Nato eller EU; stater som inte kan garantera sina egna gränser accepte‐ ras inte.

Socialister har inget förtroende för någon av de imperialistiska makterna.

De som bor i DNR/LNR bär bördan av krisen. Under helgen tillkänna‐ gav de proryska krigsherrarnas le‐ dare mobiliseringen till sina för‐ svarsstyrkor och evakuering av kvinnor, barn och äldre till Ryss‐ land. Tiotusentals flydde över nat‐ ten men lämnades att sova i föråld‐ rade bussar i minusgrader.

Många rapporter inifrån DNR/ LNR tyder på att det finns en stor skepsis mot myndigheterna. Perso‐ ner som pratar anonymt med pres‐ sen säger att attackerna överdrivs, och klagar på att de inte kan prata

Foto: CC

av krigshotet

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

13

ligger längs gränsen återvända till barackerna. Ukrainas självständig‐ het hotas dock lika mycket av kon‐ flikten mellan de ekonomiska stor‐ makterna. Naturresurserna i lan‐ det, bankerna och de stora företa‐ gen bör tas ur händerna på oligar‐ kerna och multinationella företag, och övergå i offentligt ägande un‐ der demokratisk arbetarkontroll.

Samtidigt måste Ukraina re‐ spektera rättigheterna för landets minoriteter och regioner samt språkrättigheter. Om en minoritet eller region vill ha självstyre, eller till och med avskilja sig, bör den ha rätt att göra det. Men alla beslut måste fattas utan någon militär närvaro, och i demokratiska om‐ röstningar, kontrollerade av lokal‐ befolkningen.

Socialister har inget förtroende för någon av de imperialistiska makterna. Västmakterna har gång på gång visat – i Irak, Syrien, Serbi‐ en, Libyen och på andra håll – att man inte är en garant för demokra‐ ti eller suveränitet. De försvarar ka‐ pitalistklassens intressen i sina egna stater.

Ryssland är verkligen inte heller någon försvarare av det ”slaviska” folk som det utger sig för att stödja – dess handlingar mot det ryska folket självt visar det. Den ryska staten agerar för att stödja den rys‐ ka oligarkins intressen.

Foto: CC

Putin när han skriver under erkännandet av självständigheten för Donetsk och Luhansk den 21 februari.

öppet per telefon eftersom de vet att de blir avlyssnade. Som en kom‐ menterade: ”De välbärgade, affärs‐ männen, bankirerna och banditer‐ na – de flydde alla 2014”.

Ukraina kommer sannolikt att få lida av konsekvenserna för en lång tid framöver. Utländska företag har flytt och det har skett ett utflöde på 15 miljarder dollar som ett resultat av den förhöjda krigsfebern, en summa i skuggan av de drygt 2 mil‐ jarder dollar i ekonomiskt stöd som utlovats av USA och EU den senas‐ te veckan.

Den nuvarande situationen är en del av den växande polariseringen och omställningen av världen mel‐ lan amerikanska och kinesiska im‐ perialistiska intressen. Nato har in‐ tensifierat sin närvaro i Östeuropa, med baser i Polen, Rumänien och de tre baltiska staterna, som alla gränsar till före detta Sovjetunio‐ nen. 12 000 Natotrupper stödjer dessa länders egna trupper på en kvarts miljon.

Sedan 2016 har USA skickat mili‐

tärt bistånd värt 1,65 miljarder dollar till Ukraina, medan Storbritannien har skickat 1,7 miljarder dollar sedan 2020. Nu har Nato snabbt skickat fler enheter och utrustning till Ukraina och dess grannar. Detta är en verklig konsekvens av Biden-administratio‐ nens hårda politik, som utnämner Kina som ”huvudkonkurrenten” och Ryssland som ”den farligaste”.

Kremls militära strategi inklu‐ derar ”hybridkrig” – elektronisk krigföring, inofficiella trupper (le‐ gosoldater), politisk inblandning och provokationer. Men Moskva är inte ensamma om detta. USA, brit‐ tiska, franska och andra imperialis‐ tiska krafter har länge använt såda‐ na metoder. Den farliga blandning‐ en av västerländsk krigshets och ryskt cyberkrig har skapat en situa‐ tion som snart kan vara omöjlig att kontrollera.

Kremls politik har hårdnat under det senaste decenniet. Under Putins första decennium vid makten ”sam‐ arbetade” Kreml med Nato, som fick använda en flygbas i Ryssland

som en mellanstation för Afghani‐ stan. När Putin först blev vald tala‐ de Putin till och med om möjlighe‐ ten av att Ryssland går med i Nato!

Idag oroas USA-imperialismen av att det kinesisk-ryska samarbetet ökar. Under vinter-OS i Peking un‐ dertecknade Xi Jinping och Putin ett nytt avtal för Ryssland att öka energitillförseln till Kina i utbyte mot gemensamt motstånd mot nya ”färgrevolutioner”. Även Putins auktoritära regim mås‐ te ta hänsyn till om ryssarna kom‐ mer att acceptera ett krig om Ukrai‐ na. År 2022 är inte 2014, då en mas‐ siv patriotisk våg blev resultatet av övertagandet av Krim. De flesta rys‐ sar brottas idag med lägre levnads‐ standard, ökande inflation och över en miljon fler dödsfall under pande‐ min. Misstron till allt som regering‐ en säger växer. Det finns även rap‐ porter om motstånd mot en full‐ ständig invasion även från arméns och specialtjänsternas led.

Denna situation visar på vad vi sa för 30 år sedan, när Sovjetunio‐

nen kollapsade: återupprättandet av kapitalismen garanterar varken lev‐ nadsstandarden eller nationella och demokratiska rättigheter.

Socialister tar inte parti mellan de olika imperialistiska makterna. Oav‐ sett om ryska påståenden om att det var den ukrainska armén som starta‐ de artilleribeskjutningen eller från Kiev (genom Vita huset) att styrkor‐ na i de omtvistade republikerna var ansvariga är sanna eller inte är det inte den viktigaste frågan. Det är också möjligt att attackerna inte har sanktionerats av Kreml, utan organi‐ serades av de reaktionära ledarna för de två republikerna för att pressa Ryssland till att ingripa.

I centrum för denna fråga står Ukrainas rätt att vara en självstän‐ dig stat. International Socialist Al‐ ternative uttalar sig villkorslöst för den rätten. Alla imperialistiska trupper, oavsett om de är från Ryss‐ land eller Nato, bör dras tillbaka från Östeuropa omedelbart.

För att minska spänningen bör ryska trupper som för närvarande

Socialister uppmanar till en massiv antikrigs- och antiimperialistisk rörelse. Detta är inte den lättaste uppgiften, eftersom många som skulle ha motsatt sig imperialistis‐ ka attacker mot länder som Irak nu är splittrade. Vissa stödjer Ryss‐ land och Kina i opposition till USA-imperialismen, andra mot‐ sätter sig rysk aggression och ger fullt stöd till Ukraina och dess im‐ perialistiska stödjare.

Som socialister kan vi dock inte stödja någon av de imperialistiska makterna. Ukrainas öde som ett självständigt land fritt från ingri‐ panden utifrån kan inte anförtros åt den styrande eliten i varken Väst eller Moskva. Endast den ukrains‐ ka arbetarklassen kan göra detta.

Om den organiserades för att försvara sina hem och jobb från militära attacker skulle det utgöra en kraftfull vädjan om solidaritet till arbetare i Ryssland, Europa och USA samt öppna vägen för ett slut på krigshot, garantera självbestäm‐ mande och öppna för ett nytt de‐ mokratiskt socialistiskt samhälle. ■

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av ISA, International Socialist Alternative, som finns i över 30 länder i alla världsdelar. internationalsocialist.net

KULTUR

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

14

Hur kan vi stoppa renovräkningar?

Hur är det överhuvudtaget möjligt att Hyresnämnden gång på gång i samband med stambyten och boendestandardhöjande renoveringar godkänner att hyresvärdarna får igenom så höga hyreshöjningar att det leder till det som har kommit att kallas renovräkningar – att hyresgäster på grund av hyreshöjningarnas storlek tvingas flytta då de inte längre kan betala hyrorna? Det är en berättigad frågeställning som Dominika V. Polanska och Håkan Axén ställer sig i boken Den orättvisa rättvisan: en rättspraxis som renovräker.

CHRISTER RYDÉN

offensiv@socialisterna.org

B

oken är en gedigen genom‐ gång som spänner över så‐ väl ett antal typfall till en historiebeskrivning som omfattar drygt hundra år av hyresvärdar kontra hyresgäster i öppna såväl som dolda konflikter om just hy‐ resrätter och hyresnivåer.

I den första historiska genom‐ gången i boken beskriver författar‐ na hur allt fler renoveringar som läggs till i samband med att stam‐ byten genomförs, oftast med luddi‐ ga beskrivningar av vilka standard‐ höjande renoveringsåtgärder det är fråga om.

Ofta återfinns motiveringen att stambyterna inte är möjliga, alter‐ nativt blir för kostsamma om inte kök och badrum rivs ut och sedan renoveras till ”modern standard”.

Detta motiverar i sin tur i efter‐ hand hyreshöjningar på i genom‐ snitt 37 procent (enligt bland annat ett TV4-program 2016), men i vis‐ sa fall kan bli fråga om hyreshöj‐ ningar på över 100 procent.

Det är i hyresnämnden som reno‐ vräkningar till slut avgörs. Hyres‐ nämnden beslutar oftast till hyres‐ värdarnas favör i renoveringsären‐ den där hyresgäster protesterar och inte går med på de framlagda reno‐ veringsåtgärderna – och där hyres‐ gästerna i praktiken är rättslösa.

Det framgår med all önskvärd tydlighet av hyresgästers egna be‐ rättelser i ett antal fallbeskrivning‐ ar i Den orättvisa rättvisan.

Missnöjda hyresgäster kan i och

också på att hyresgästerna som kollektiv har trängts tillbaka och försvagats.

Författarna använder till med ordet ”avvecklats” i sammanhanget ”hyresgästernas kollektiva styrka”, då hyresvärdarna inte längre är tvungna att förhandla med Hyresgästföre‐ ningen som enda motpart, utan nu‐ mera kan kontakta och förhandla in‐ dividuellt med hyresgäster.

En annan viktig anledning till chockhyreshöjningarna i samband med stambyten och medföljande renoveringar är att de fonder som tidigare funnits för framtida reno‐ veringsbehov under 1990-talet började beskattas och inte längre var avdragsgilla för hyresvärdarna.

Det fick följden att fonderna av‐ vecklades och att fondpengarna börjades räknas som vinster istäl‐ let, när även de allmännyttiga bo‐ stadsföretagen skulle börja agera som affärsdrivande företag.

Innehållet i de fortfarande rå‐ dande skrivningarna i lagen om hänsynstagande till hyresgästernas behov av rimliga och förutsebara hyror och hyreshöjningar urholka‐ des: det blev helt tomma ord.

En viktig sak i sammanhanget är att många som har varit hyresgäster i åratal och till och med i årtionden i samband med konflikter om chockartade brutala hyreshöjning‐ ar i samband med stambyten och renoveringar tror att renoverings‐ fonderna fortfarande existerar.

Viktiga delar av svaret är att hyresrätterna sedan 1990-talet har blivit allt mer av en vara, snarare än en social rättighet. för sig överklaga beslut i hyres‐ nämnden till hovrätten, men hov‐ rätten beslutar dessvärre oftast ock‐ så till förmån för hyresnämndens och hyresvärdars planer och beslut.

Därmed reses frågan i boken: Hur har det kunnat bli på det här viset?

Viktiga delar av svaret är att hyres‐ rätterna sedan 1990-talet har blivit allt mer av en vara på marknaden, snarare än en social rättighet. En‐ ligt författarna beror det dels på att hyresrätten har blivit allt mindre attraktiv och äganderättens domi‐ nerande och stärkta position, men

Kostnaden för i många fall onödi‐ ga renoveringsåtgärder, utöver själva stambytena (som enligt lag inte får vara grund för hyreshöjningar) vält‐ ras alltså över på hyresgästerna. Bo‐ ken ger exempel på att kamp, i be‐ märkelsen aktivt motstånd från hy‐ resgästernas sida, gett halva hyres‐ höjningen i jämförelse med det ur‐ sprungligen föreslagna/tänkta.

Exempel som ges är vägran att skriva på papper, förhala besluten så mycket det bara går, och att överklaga gång på gång till Svea hovrätt för att trötta ut och göra det så pass kostsamt för hyresvär‐

den att denna lägger ner åtminsto‐ ne de mest onödiga renoveringar‐ na (särskilt i fall där stambyten re‐ dan har genomförts).

Genom att totalvägra att skriva på några papper och inte infinna sig i hyresnämnden kan hyresgäs‐ ter också få hyresvärden att vänta i lagstadgade fem år innan hyreshöj‐ ningarna börjar genomföras. Men om hyresvärden är beredd att vänta i fem år kommer i slutänden hyres‐ höjningarna att genomföras. Detta ger dock hyresgästerna en tidsfrist för att komma fram till hur mot‐ ståndet ska kunna drivas vidare.

Något som inte nämns i boken är kampen i Hammarkullen, där Rättvisepartiet Socialisterna var aktiva, som ledde till badrumsre‐ noveringar med ”nollaternativ” – utan hyreshöjningar.

De senare delarna av Den orättvisa rättvisan beskriver också hur de första hyreslagstiftningarna kom till i början av 1900-talet, oftast som ett svar på den för hyresvärdarna be‐

rättigade oron för den begynnande framväxten av hyresgästföreningar som kamp- och intresseorganisa‐ tioner för hyresgäster.

Detta blev brännande aktuellt särskilt under första och andra världskriget, men även under mel‐ lankrigstiden, på grund av det som då kallades dyrtiden, med ofta hut‐ lösa hyreshöjningar och påfallande godtyckliga vräkningar av hyres‐ gäster som inte kunde betala eller inte ville finna sig.

Boken beskriver också hur Hy‐ resgästföreningens centralisering och byråkratisering efter andra världskriget omvandlade den från en intresse- och kamporganisation till ett förhandlingsorgan för på‐ stått ”jämbördiga parter”, vilket har legat hyresgästerna i fatet även in‐ nan 1990-talets begynnande mark‐ nadisering av bostadssektorn.

Avslutningsvis listar författarna i kapitlet Praktiska tips upp ett antal råd och tips på hur hyresgäster kan gå tillväga för att så långt det bara

går fördröja och förhala det hyres‐ värdarna vill ha igenom. Det första och viktigaste rådet är: ”Skriv inte på något! Det här tipset är jätteviktigt! Det går näm‐ ligen inte att ångra sig och värden har att använda det som skrivits i evighet. 50 procent är en viktig gräns, om färre än så har skrivit under får värden inte börja med åt‐ gärder i de allmänna utrymmena”.

Resten är råd och tips på organi‐ sering, informationsspridning till grannarna, mesta möjliga noggran‐ na förberedelser inför möten i hy‐ resnämnden, söka juridisk rådgiv‐ ning, söka uppmärksamhet i medi‐ erna med mera. En mall för yttran‐ den från hyresgästerna till hyres‐ nämnden kan laddas ner från hem‐ sidan renovrakt.se. ■

Författare: Domenika V Polanska, Håkan Axén Förlag: Verbal förlag Utgivningsår: 2021 Antal sidor: 187

Boden:

Haninge:

Mäns våld mot kvinnor – socialistisk analys och program Tid: Tisdag den 1 mars kl 18.30.

Plats: ABF-huset & digitalt.

För mer info: 070-231 99 10.

Hur vanns kvinnlig rösträtt?

Tid: Onsdag den 2 mars kl 18.30.

Plats: Jordbro kaféscen.

För mer info: 072-524 42 95.

Luleå:

Tid: Torsdag den 3 mars kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: rs@socialisterna.org.

Mäns våld mot kvinnor – socialistisk analys och program Tid: Tisdag den 1 mars kl 18.30.

Plats: Partilokalen.

För mer info: 073-053 68 84.

Sundsvall:

Utvecklingen av krigslarmet i öst Tid: Onsdag den 2 mars kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Mellansverige:

Nato, Ryssland, Ukraina Västerås, Örebro, Eskilstuna Tid: Måndag den 28 februari kl 18.30 Plats: Digitalt.

För info: 073-740 39 54.

Stockholm:

Utvecklingen av krigslarmet i öst Sthlm Norra Tid: Onsdag den 2 mars kl 18.00.

Plats: Digitalt via Zoom.

För mer info: 070-990 38 40.

Göteborg:

Syd:

Nato, Ryssland, Ukraina Lund, Malmö, Växjö Tid: Måndag den 28 februari kl 18.30.

Plats: Digitalt via Zoom.

För info: 073-740 39 54.

Stöd Offensivs kamp

N

u börjar vi öka takten! Under den gångna veckan har vi fått in 10 302 kronor. Vi ligger nu på strax över 32 procent av målet med 16 314 kronor jämfört med bara tolv pro‐ cent förra veckan. Målet för februari månad är 50 000 kronor.

Även antalet nya prenumerationer har ökat kraftigt med 23 nya, vilket ger totalt 47 sedan månads‐ skiftet. Förhoppningsvis är veckans fantastiska resultat ett tecken på att sjukdomsvågen som också vi har drabbats av är över. Men inget ska tas för givet och fortsatt planering gäller.

I Haninge har till exempel torgaktiviteterna kompletterats av dörrknackningar. Dessa har

inte bara gett bra ekonomiska resultat, utan även bjudit in till längre politiska diskussioner som är särskilt viktigt inför den kommande valkampanjen.

Det är bara en vecka kvar i skrivande stund och vi behöver din hjälp för att klara målet.

Swisha ditt bidrag till 123-240 32 85 eller gör en insättning på PlusGiro 87 96 49-2. Tack! ■

Umeå: För info: 079-340 59 97.

Uppsala: För info: 072-200 08 13.

Karlskoga: För info: 072-736 14 69.

Borås: För mer info: rs.boras@socialisterna.org.

Internationell kvinnokamp Sthlm Sydväst Tid: Tisdag den 1 mars kl 18.30.

Plats: Hökarängen.

För mer info: 076-234 52 18.

Iranska lärarstrejken Sthlm Sydost Tid: Torsdag den 3 mars kl 18.30.

Plats: Hökarängen.

För mer info: 073-509 06 84.

Svaret är socialism Kapitalismen måste avskaffas för att ge plats åt ett socialistiskt samhälle. Om detta handlar Svaret är socialism.

Beställ: e-posta offensiv@socialisterna.org

Pris: 50 kronor + porto

Liv och hälsa måste gå först!

Socialistiskt program mot covid-19 • Inför gratis tillhandahållande av munskydd i kollektiv‐ trafiken och i nödvändiga butiker. Inför munskyddsre‐ kommendationer i alla miljöer med trängsel, även ar‐ betsplatser.

• Omedelbart inrättande av statliga testlaboratorier.

Kraftig utökning av masstester och snabbtester.

• Kom igång med spårningen. Alla som har fått positivt covidtest ska få information och stöd i spårningen.

Staten ska skapa en spårningsapp som är säker.

• Nej till inskränkningar i demonstrationsrätten. De‐ monstrationer utomhus med social distansering och munskydd utgör ingen större smittorisk och måste kunna ordnas för att bland annat tvinga regeringen till åtgärder som kan minska smittspridningen.

• Räddningspaket till idrott och kulturliv för att för‐ hindra massdöd. Upprätta idrotts- och kulturråd med företrädare för alla sorters aktörer för att diskutera fram lösningar.

• Stäng alla shoppinggallerior där det finns andra sam‐ hällsnödvändiga butiker i närheten. Inför tvång för alla butiker att ordna med annan form av försäljning (online, via lastkajen, maxantal för kunder i butiken med mera).

• Statligt ingripande mot företag som tvingar sina an‐ ställda att gå till jobbet trots att arbetet kan genomför‐ as hemifrån. En översyn utarbetad av facken tillsam‐

mans med myndigheterna över vilka arbetsplatser som är nödvändiga att hålla igång, ur samhällets intresse och vilka som ska permittera nu. Åtgärder för att inom‐ husgymmen ska ordna alternativa träningsformer – på nätet och utomhus.

• I den mån det går bör välfärden upprätthållas. I första hand ska icke samhällsbärande arbetsplatser stäng‐ as. Delar av utbildningssektorn kan övergå till digital undervisning. För de delar som ska vara öppna för att säkra att barn och unga ges en framtid och inte slås ut socialt – från förskola till delar av gymnasiet – krävs maximalt smittskydd och att personalens fack‐ föreningar har vetorätt i skyddsfrågor. Rätt för elever att stanna hemma – i samråd med skolan.

• Statliga pengar för att verksamheter såsom små kul‐ turscener, bibliotek, kaféer, pubar kan bedriva annan form av verksamhet för sociala möten och informa‐ tionsspridning till exempel promenader, telefonväkt‐ eri, chattar och ordna med digitala plattformar där folk kan mötas.

• Omedelbart stopp för alla nedskärningsplaner inom välfärden.

• Samhället ska äga och kontrollera all vård och om‐ sorg för att möjliggöra största möjliga samordning utifrån principen att de som är i mest behov först ska få vård. Vårdpengar ska gå just till vård, inte aktieut‐

delningar till ägarna. Lägg ner marknadsstyrnings‐ systemen och stäng omedelbart alla gräddfiler.

• Alla anställda inom vård och omsorg ska ha fasta an‐ ställningar, säkra resor till och från arbetet samt stora lönelyft. Omedelbar ökning av personaltätheten och sänkning av arbetstiden. Ökad personalkontinuitet för minskad smittspridning.

• Förstatliga läkemedelsbolagen, produktion av skydd och medicinsk utrustning. Vaccintillverkningen måste ställas under demokratisk kontroll och insyn för att nå ett säkert vaccin som fördelas i enlighet med behov.

• Nej till vräkningar. För sänkta hyror i årets förhandling‐ ar. 100 procent i ersättning för VAB, sjukpenning, smitt‐ bärarpenning, riskgruppsstöd och även arbetslöshet till följd av corona. Sätt stopp för utförsäkringar ur so‐ cialförsäkringarna. Omedelbart stopp för utvisningar – inför permanenta uppehållstillstånd.

• Stora företag och banker ska ägas av samhället. Nej till massarbetslöshet. Inför istället omställning av produktionen till välfärd, klimatåtgärder och förkort‐ ad arbetsdag med bibehållen lön.

• Påbörja nu en socialistisk klimatomställning av mat‐ produktionen och skogsindustrin för att få stopp på den produktion som ger upphov till farliga pandemier.

För ett demokratiskt socialistiskt samhälle som sät‐ ter allas rätt till bra hälsa och välfärd först.

BRÄNNANDE

24 FEBRUARI 2022 # 1 491

I denna statistik sticker region Stockholm ut, där 62 procent av alla nyanställningar utgörs av ad‐ ministrativ personal och/ eller che‐ fer (SvD den 16 januari 2022).

Förklaringen till denna expan‐ sion av byråkratin i regionerna antas vara den ökade privatiseringen, där Stockholm har gått längst med ca 40 olika vårdval. En sjukvård som drivs av privata företag, men finansieras av skattepengar från regionerna, kräver en stor administrativ apparat i form av avtalsskrivande, faktura‐ hantering, kontroll och uppföljning.

Redan innan pandemin var situationen inom vården under all kritik på grund av nedskärningspolitiken, något som bara blivit än värre de senaste två åren.

Läget i

sjukvården

pandemi Även om sjukdomen covid-19 kommer att finnas kvar i många år ser det ut som om pandemin som den orsakat nu är på sluttampen. Så hur är då läget i sjukvården efter dessa två omskakande år?

JOHAN SAND, sjuksköterska offensiv@socialisterna.org

A

lla trender som fanns in‐ nan pandemin har fortsatt. Än så länge har inget änd‐ rats i praktiken. Sverige gick in i pandemin med lägst antal vård‐ platser per 1 000 invånare i Euro‐ pa. De har inte blivit fler.

I Sverige finns cirka 2 vårdplat‐ ser per 1 000 invånare inom soma‐ tisk (kroppslig, ej psykiatrisk) slu‐ tenvård på sjukhus.

Motsvarande siffra för Danmark är 3,2, Norge 3,1, Finland 3, Hol‐ land 2,8, Portugal 3, Frankrike 3,8, Storbritannien 3,6 och i Tyskland 6,3 per 1 000 invånare.

Att detta låga antal vårdplatser inte främst beror på medicinska framsteg och bättre organisation visas av det faktum att överbelägg‐ ningar och utlokaliseringar båda har ökat stadigt sedan 2013. Överbeläggning innebär att fler patienter än personalstyrkan är be‐ räknad för läggs in på en enhet.

Det innebär att vårdpersonalen får mindre tid för varje patient, vilket ökar risken för att man missar för‐ sämringar i patienternas tillstånd, felbehandlar och förväxlar.

Utlokaliseringar innebär att pati‐ enter vårdas på avdelningar som

År 2013 uppgick överbeläggning‐ arna i snitt i Sverige till 2,57 per 100 vårdplatser – 2021 var den 5,4.

Motsvarande siffra för utlokalise‐ ringar var 2013 1,29 per 100 vård‐ platser och 2,7 2021.

Siffrorna illustrerar att tillgäng‐ ligheten till vård för den som är så sjuk att den behöver läggas in på sjukhus försämrats. Läget är olika i olika regioner, men trenden är densamma överallt.

Vad beror denna ökade press på vårdorganisationen och vårdperso‐ nalen på? Det är inte brist på pengar som är den största orsaken. Pande‐ miåret 2020 gick samtliga svenska

regioner med ekonomiskt överskott, tack vare generösa statsbidrag på grund av pandemirelaterade kost‐ nader. Regionerna fick helt enkelt mer pengar än de gjorde av med.

Slutsatsen av det är att sparbe‐ ting och nedskärningar inom sjuk‐ vården är ideologiskt motiverade. Även om ekonomin är god gör de politiska beslutsfattarna allt för att hålla igen på vården. Oavsett parti‐ färg tillämpar de den nyliberala ideologin att offentlig vård i första hand är en kostnad, som bör hållas så låg som möjligt.

Men allt i regionernas verksamhet är inte nedskärningar och bespa‐ ringar. Något som tvärtom har ex‐ panderat sedan 2008 är byråkratin.

Av nya tjänster inom regionerna sedan 2008 är i genomsnitt för hela landet 33,6 procent administratö‐ rer, handläggare eller ledningsar‐ betare (chefer).

Nödropen hörs nu från flera håll. I Region Stockholm finns Stock‐ holms sjukvårdsupprop som pro‐ testerat i över två år mot de ständi‐ ga nedskärningarna på både sjuk‐ husvård och primärvård. I Region Skåne anmäldes hela sjukhusför‐ valtningen för Skånes universitets‐ sjukhus (Malmö-Lund) till arbets‐ miljöverket av Vårdförbundet för bristande arbetsmiljö.

På Sundsvalls sjukhus har 28 chefer gått ut offentligt och uttryckt sin oro att hela sjukhuset är på väg mot en katastrof på grund av över‐ beläggningarna och den därmed undermåliga arbetsmiljön.

För att vända denna negativa utveckling krävs kamp från samtli‐ ga fackliga organisationer i vården, men också från patientföreningar och olika lokala organisationer som behöver samarbeta. ■

Rättvisepartiet Socialisterna kämpar för ett socialistiskt samhälle, mot högerpolitikens fortsatta härjningar.

Bli medlem du också!

Foto: Mattias Bernhardsson

Gå med i

inte är specialiserade på den dia‐ gnos eller tillstånd som patienten lades in för. Exempelvis att patienter med invärtesmedicinska åkommor hamnar på ortopedavdelningar, el‐ ler att manliga hjärtpatienter ham‐ nar på en gynekologisk avdelning.

Foto: Oscar Segerström

efter två års

När kostnaderna ska hållas så låga som möjligt går detta ut över såväl primärvård som sjukhusvård. Poli‐ tiker och högre tjänstemän med ett ensidigt företagsekonomiskt syn‐ sätt tror att de ägnar sig åt effektivi‐ seringar när de minskar beman‐ ningen eller antalet vårdplatser. I själva verket är det tvärtom.

Den ökade pressen gör att per‐ sonal inte orkar jobba kvar särskilt länge, och måste ersättas med nya inskolningar och i värsta fall hyr‐ personal. I ett sådant läge blir fast‐ lagda rutiner lidande och etablera‐ de arbetssätt glöms bort. Verksam‐ heten blir mer tungrodd och in‐ effektiv, vilket ytterligare ökar pres‐ sen på kvarvarande personal.

Besök socialisterna.org eller e-posta till rs@socialisterna.org för att veta hur.

[

Prenumerationsärenden: E-post: prenumerant@socialisterna.org Adress: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

[

PRENUMERERA PÅ

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 60 kronor i månaden via autogiro.