Livsfarlig Press 2016
Livsfarlig press 2016 av: SA3 Media TimrĂĽ Gymnasium
Dawit Isaak Dawit Isaak är född 1964 och fyller 52år den 27 oktober 2016. Han är en SvenskEritreansk journalist, författare samt dramatiker. Han har medborgarskap i både Eritrea och Sverige. September 2001 blev han fängslad i Eritrea, utan att ens fått en rättegång. Idag, 15 år senare sitter Dawit Isaak fortfarande fängslad.
Den 23 september 2001 kom två säkerhetspoliser hem till Dawit och det var sista gången som hans familj såg honom. Han har under sin tid i fängelset inte haft någon kontakt med familjen eller någon annan utomstående. Regeringen menade att Dawit begått ett brott mot rikets säkerhet och därför var fängslad.
Med honom fängslades även 11 politiker och 10 andra journalister, eftersom att Eritreanska regeringen ansett att de begått brott mot rikets säkerhet.
Dawit Isaak är den EU medborgaren som suttit fängslad längst tid som samvetsfånge. Organisationen Amnesty international använder begrappet samvetsfånge för personer som blivit fängslade för sina åsikter. Dawit Isaak fängslades i Eritrea 2001 efter att ha rapporterat om en grupp kritiker, vid namn 15-gruppen. 15-gruppen kritiserade regeringen, eftersom att man tyckte att regeringen skulle införa demokratiska reformer. Det gillade inte alls Eritreas president Isaias Afewerki, eftersom att hans makt stod på spel.
Tre dagar permission
Den 19 november 2005 släpptes Dawit ut ur fängelset. Han kunde då kontakta sin familj i Sverige och berätta att han under omständigheterna mådde bra, förutom att han högt blodtyck. Friheten var kortvarig, eftersom att han enbart hade fått permission för en hälsokontroll.
- Fängslad i 15år! Dawit Isaak Lever!
Efter permissionen 2005 hade ingen fått träffa Dawit och man började då misstänka om han huvudtaget levde. Men efter att den Eritreas utrikesministern 2015 berättade till den franska radiokanalen RFI, att den svenska journalisten Dawit Issak levde gav det nytt hopp. Eritreas utrikesministern Osman Saleh säger också att den Eritreas regering kommer att avgöra när journalisten Dawit ska ställas inför rätta.
jobbar med att uppmärksamma händelsen och få fler att hjälpa till att frita Dawit. De har arrangerat flertalet demonstrationer.
Possitivt besked
Leif Öbrink, ordförande i föreningen Free Dawit tycker att Eritreas utrikesministers utalande är possitivt. Han säger att han tror att Dawit kommer att släppas inom ett år och tilllägger, det börjar hända saker i Eritrea. Martin Schibbye
Free Dawit
Föreningen Free Dawit arbetar hela tiden för att fria Dawit. De har en sida som hela tiden uppdateras med information. Man
Bland annat har den omtalade journalisten Martin Schibbye varit aktiv för att frita Dawit. Han har själv har varit med om dramatiska händelser i sitt yrke som frilansjournalist. Martin Schibbye säger att han tycker journalistik är väldigt nödvändigt för Eritrea, för med mer öppenhet kommer hela Eritrea bli mer öppet. Han berättar också att han hela tiden under sin resa till Eritrea bad om att få träffa Dawit. Förhoppningsvis låter tillslut regeringen någon att göra det snart.
Av: Alva Nybjörk
T I M
Attacken mot Charlie Hebdo
D
en 7 januari 2015 vid 11:30 tiden gick två bröder till attack mot den franska tidningen Charlie Hebdo i deras redaktion i centrala Paris. Gärningsmännen tog sig in i byggnaden med ett flertal automat vapen och började öppna eld mot personalen. Totalt omkom 12 och 11 personer skadades, varav en var polis. Attacken varade i cirka 5 minuter innan gärningsmännen flydde som senare blev nerskjuten av fransk specialstyrka. Bröderna identifierades som Al-Qaeda terrorister och terrorgruppen tog även på sig attacken.
Charlie Hebdo är en satirtidning vilket betyder att syftet är att håna eller förlöjliga något eller någon. Tidningen är känd för att skriva mycket hädelse och blasfemi. Den tredje november 2011 publicerade tidningen en serie av bilder som tros vara orsaken till attacken. På förstasidan av tidningen var det en hånande teckning på profeten Muhammed, vars skildring är förbjuden enligt Islam.
Bilden som tros vara orsaken till attacken. Bilden visar Muhammed som säger: 100 piskor om du inte dör skrattande.
Attacken har skapat många debatter och diskutioner gällande om tryckfrihet.
Den 14 Januari 2015 publicerade tidningen Muhammed som håller en skylt där det står “Je suis Charlie” Jag är Charlie. Och med rubriken “Toutest est pardonne” - Allt är förlåtet.
M E S
På kvällen efter attacken sammlades tusentals människor på Placse de la République samt andra franska städer som Toulouse, Nice, Lyon, Marseille och Renne. Frasen Je suis Charlie blev en global akt av solidaritet mot attacken och tidningen. Frasen va på självgjorda affischer, mobiltelefoner och websidor, som mediasidan La Monde. Sammanlagt hade över hundra tusen sammlats runt om i Frankrike för att demonstrera och visa respekt.
Liknande demonstrationer spreds sig till städer utanför Frankrike. Amsterdam, Berlin, Bryssel Köpenhamn, Washington D.C. Den 7 januari samlades en folkmassa på Union Square i Manhattan. Den franska ambasadören för USA Francois Delattre var närvarnade. Folket stod med tända ljus och sjung Frankrikes nationalsång.
Demonstrationen vid Placse de la République
Demonstrationen i Berlin
Varje år publicerar Repotrar Utan Gränser en pressfrihetskarta, det som är anmärkningsvärt är att pressfriheten i världen har blivit värre under senare år.
LIVSFARLIG PRESS
Anna var en ryskkritisk journalist och författare. Hon var starkt emot det andra Tjetjenienkriget och var en av Putin admistrationens största kritiker. Hon rapporterade bl.a. om tortyr utförd av den ryska militären och om brott mot mänskliga rättigheter. Hon arbetade på den ryska tidningen Novaja Gazeta från 1999 till sin död 2006 när hon vart skjuten i trappuppgången till hennes hem, mordet var troligen ett beställningsjobb men det är fortfarande oklart vem som beställde mordet.
Nils var en svenk-brittisk utrikeskorrospodent på Sveriges Radio. innan han vart anställd på SR 2001 så jobbade han på Borås tidning. Horner spenderade större tiden av sin karrär på att vara stationerad utomlands. Hans sista reportage handlade om afghanska kvinnors oro inför valet 2014. Den 11 mars samma år sköts han till döds på en gata i Kabul. Islamistgruppen Fidai Mohaz tog ansvar för mordet men det har ifrågasatts av flera säkerhetskällor.
Marie
Colvin Kvinnan
Som vägrade ge upp
Marie Colvin var en orädd reporter med årtionden av erfarenhet att bevaka konfliktområden i världen. Hon var känd för sin personliga stil och hade en svart lapp över vänster öga eftersom hon förlorade synen vid en granatattack i Sri Lanka 2001. De tidiga livet Marie föddes den 12 januari 1956 New York USA, Ett år efter graduationen så påbörjade hon sin journalist karriär i Trenton, New Jersey. Sedan var hon även och jobbade i New York och Wasington tills hon hamnade hos The Sunday Times 1985, som hon sedan jobbade för fram tills sin död. Sri Lanka 2001 Marie förlorade synen på sitt vänsta öga när hon år 2001 när hon skulle ta sig ifrån ett kontrollerat område till ett regeringskontrollerat område av rebellgruppen LTTE, det var stängt för journalister men trots det så skulle hon in och då skadades hon allvarligt av ett bakhåll när en granat smällde. Fick pris efter pris tack vare hennes enorma mod och kämparglöd för journalistjobbet. År 2001 fick hon pris för bästa utlandskorrespondent, då hon rapporterade från kriget i forna Jugoslavien.
Senare belönade International Womens Media Foundation henne med utmärkelsen ’’Courage in Journalism’’ då hon rapporterade från krigen i Tjetjenien och Kosovo, då var hon till och med in i bort gömda rebell lägret. Förlorade livet I febuari 2012 så tog Colvin sig olagligt in i Syrien bak på en motorcykel då hon ignorerade den syriska regeringens försök att hindra jornalister från att ta sig in. Colvin gjorde sin sista sändning 21 feburari då hon rapporterade att de skjuter hejvilt mot civila byggnader och att det var den värsta konflikten hon upplevt hittills. Marie och två andra jornalister tog skydd inne i en byggnad där de dödades av en inplanterad sprängladdning fylld av spik. Stämde den syriska staten I år 2016 stämde Maries familj den syriska staten för att planerat hennes död. Den syriska presidenten svarade med att Marie var skyldig till sin egen död eftersom hon samarbetade med ”terrorister”. Hennes familj ordnade sedan en fond i hennes namn som gav pengar till de behövande
av: Lina Lind
Robert Capa
“Om dina bilder inte är tillräckligt bra, är du inte
tillräckligt nära.”
Den 25maj 1954 togs denna bild av Robert Capa. Denna bild är även hans sista arbete då han dog ute i fält när han steg på en landmina. Capa föddes i Budapest 1913 den 22 oktober, Som sjuttonåring flydde han på grund av de politiska skälen till Tyskland. Men eftersom hotet var väldigt stort mot judarna så tog sig Capa vidare till Paris. Capa är känd som den största Krigfotografen och hans viktiaste moto säger att är om dina bilder inte är tillräckligt bra, är du inte tillräckligt nära. Robert Capa dog den 25 maj 1954.
Spanska inbördeskriget 1936-1939 Japanska invasionen av kina 1938 Andra världskriget 1941-45 Israel-Palestinakonflikten 1948 Franska Indokina 1954
Dagen D-Day elva bilder som klarade och kan vara ett av de viktigaste jobben som Capa gjort. Capa fick vara med på självaste landstigningen och fotade massor med bilder. Av de 106 bilderna som togs var den endast 11 bilder som klarade sig då i tidskriften Life fotolabb i London. Då dessa 95 bilder förstördes i en bearbetnings olycka. Dessa 11 bilder är några av krigshistorierns viktigaste bilder