Hashtag FOTO Augusti 2015

#FOTO

NR2, Augusti 2015

Fokus: Uppleva

Personliga reflektioner runt egna och andras upplevelser!

Upplev USA En naturupplevelse i världsklass!

Med egen röst...

Har naturfotografin gått ifrån unika uttryck till ren likriktad serie-reproduktion?

Läs, dela, bidra!

Redaktör: Tomas Karlsson Ass. Redaktör: Isabell Thurban Design: Webtrix Consulting Omslagsbild: “Antelope Canyon” av Per Andersson I detta nummer: Per Andersson - www.perandersson.se Per Birger Olsson - www.sir-pb.dk Lennart Söderberg Curt Leidig Terje Hellesø - www.terjehelleso.se Ingemar Pettersson - www.ipnaturphoto.se Jan Fleishmann - www.janwildlifephoto.com Eva Carlsson - www.evacson.com Ronny Thelin - ronny.thelin@gmail.com Marcus Liedholm - www.marcusliedholm.se

Annonsera gärna hos oss!

Vi förbehåller oss rätten att välja bort reklam. hashtagfoto@webtrix.se Björkvägen 15 264 37 Klippan Kontakt: hashtagfoto@webtrix.se Facebook: facebook.com/hashtagfoto All text och bildmaterial i magasinet är respektive upphovsrättsinnehavares egendom och får inte spridas vidare eller kopieras utan ett skriftligt tillstånd från respektive upphovsrättsinnehavare.

2015 © #Foto

Redaktörens Reflektioner “...de djupare budskapen i världen åsidosätts till fördel för ytliga kattvideos.”

Tomas Karlsson är född -74, sambo, trebarnspappa och genuint fotografiskt intresserad sedan decennier tillbaks.

Boende i Skåne och fotografiskt aktiv över hela landet med spetsintresse i konst-, sport- och naturfotografi.

Tomas Karlsson Tomas Karlsson / Redaktör

Tack för att du läser...

Första numret av magasinet fick över 750 läsare på de båda plattformar jag lade ut det till spridning på och läsarna har öppnat magasinet totalt 3350ggr till dags datum. Det var betydligt fler än de 100 läsare jag satt som mål och detta sporrar mig att producera de två återstående magasinen så bra jag kan tillsammans med de fantastiska fotografer och skribenter som väljer att vara med och publicera sig. #FOTO har inte ambitionen att bli något mer än en fri plattform för de fotografer som vill publicera sitt material och jag har inte ett större syfte än att publicera det material jag själv känner jag vill sprida till en intresserad publik. #FOTO blir inte mer än det vi, tillsammans, gör #FOTO till.

Belöningen som erbjuds är spridning, reaktioner och samvaro.

Ur ett redaktionellt perspektiv vill jag rikta ert fokus mot just den högreaktionella samtid vi lever i och den hopplöshet den i sak driver fram hos mig, personligen.

Hopplösheten jag avser är den ständiga tidsbristen hos vardagsmänniskan. Hopplösheten i form av enkelriktning till ytlighet och likriktning till mainstream. Hopplösheten i att de djupare budskapen i världen snabbt åsidosätts till fördel för ytliga kattvideos. Hopplösheten i en medvetet bortslösad livstid.

I en allt snabbare värld gäller det att slaviskt följa trender och vara hyperflexibel i sina uttryck för att inte utkonkurreras omedelbart av autogenererat material eller robotiserad justin-time tillverkning. Detta är utveckling av ekonomin och avveckling av mänskligheten. Håll det personliga värdet i uttrycket framför det sakligt ekonomiska värdet i handlingen.

Vi är bara människor, med begränsad livstid.

Innehåller

Fokus: Personliga upplevelser 8

USA- En upplevelse i världsklass 10

8

Fokus: Personliga upplevelser

42

Att fotografera konserter

10

USA - En upplevelse i världsklass

46 Ismåsen

32

Svenska Björnar

52 Patina

34

En blommig upplevelse

54

Utforska grottor

38

Med egen röst

64

Storkprojektet i Skåne

Svenska Björnar 32 66

Damfotbollsstjärnor och hotade djur

74

Naturfotograf Ingemar Pettersson

78

Naturligtvis fotograferat

En blommig upplevelse 34

#FOTO NR2 har fokus på den Personliga Upplevelsen.

Upplevelser är en mängd tidsmässigt avgränsade uttryck som våra sinnen uppfattar och lagrar ner som ett intryck med stor inlevelse.

Upplevelsen kan vara ändlöst kollektiv eller snävt personligt avgränsad. Oavsett vilket är den ofta känslomässigt svårförklarad för andra.

Innehåller

Med egen röst...

38

#FOTO är ett Crowd - Culture magasin Crowd-Culture innebär att magasinet är en öppen plattform för den som vill publicera sitt material.

Crowd-Culture innebär att magasinet har en fri och flexibelt påverkansbar form.

Crowd-Culture innebär att din vilja i samverkan med övriga deltagare sätts i centrum, ej ekonomin.

Att fotografera konserter 42

Din guide till underjorden 54

Damfotbollsstjärnor och hotade djur 66 I #FOTO NR3 fokuseras det på alla Annorlunda Ting i vår tillvaro. Välkommen att publicera ditt bidrag!

Annorlunda är att vara olikt i ett sammanhang. Annorlunda fotografiskt handlar om att fånga det synligt annorlunda oavsett vad det handlar om. Helst ska det fångade vara så annorlunda att det blir unikt eller rent av konstigt.

“Om inte du, vem? Om inte nu, när?”

- Emma Watson 2015

Alla svar på frågor om publicering samt nyheter och information om magasinet får du i facebookgruppen: hashtagfoto.

Fokus: Personliga Upplevelser Förlossningen är kanske den starkaste personliga upplevelsen vi får under en livstid?

Vad är egentligen en personlig upplevelse och vad är motsatsen till ordet upplevelse? Kan jag ens påstå att det finns en motsats till begreppet i “nerdödad”, “inlevande” eller varför inte “ofödelse”?

En upplevelse är, för mig, att förnimma en rörelse, betrakta ett skeende, följa en aktivitet. Att känna in och beröras av en förändring.

Jag är själv övertygad om att liv, helt utan personliga upplevelser, skulle vara så innehållslöst att det skulle närma sig begreppet - sinnesdöd.

Låt oss utforska saken! Jag påstår helt fräckt att en mänsklig livstid består av ett fåtal starka intryck och en stor mängd svaga intryck. Dessa intryck, som i sig är resultatet av samtida personliga och värdsliga uttryck, uppfattas av skarpa sinnen och sammanfogas i våra hjärnor till tolkningar av pågående sammanhang i vår tillvaro.

I dessa vardagligt förekommande sammanhangstolkningar söker vi automatiskt och outtröttligt efter 8 #FOTO Augusti 2015

Hur påverkas vi personligt av intryck? igenkänning från tidigare intryck för att uppfatta sammanhang som liknar det vi tidigare i livet har upplevt och känner igen. När vi inte finner några liknande sammanhang svarar hjärnan kaotiskt med panik, förvirring, flykt eller förvåning och vi får den starka känslomässiga upplevelsen av fruktan, spänning, glädje eller kanske strid.

Det skapas samtidigt ett minne så vi ska kunna känna igen sammanhanget nästa gång vi upplever det. Hjärnan strävar alltså ständigt efter att minimera överraskningar och behålla kontrollen över sammanhanget.

Jag konstaterar alltså kallt att ett antal tidsavgränsade sinnesintryck, som inte passar in i vår personliga sammanhangstolkning, formar en ny upplevelse som knyts fast i minnet med ett antal specifika känslotrådar vilka framåt definerar beteendet.

Utgå ifrån att det jag konstaterar är rätt och fundera en minut över vilka upplevelser du minns att du berörts av under de senaste månaderna...

Fundera sedan över vilken stark upplevelse du minns bäst från din hittills passerade livstid.

Formuleringen “stark upplevelse” i föregående uppmaning är extremt viktig och inte slumpmässigt valt av mig. Jag kunde lätt styrt in dig som läsare mot “vacker”, “skön”, “extrem”, “farlig” eller “sensuell” upplevelse men just “stark” gör att du plockar fram den upplevelse som berört dig “starkast” och denna upplevelse blir just personlig och stark, för dig, nu.

Fundera även på om du alls kan plocka fram någon upplevelse som berört dig “svagt”. Det som inte berör mig kallar jag själv inte för upplevelser.

De kallar jag för min vardag.

En upplevelse kan vara allt och ingenting. Den kan omdefinera livet och döden på det mest brutala vis om vi vågar släppa in upplevelsen i vårt inre känslomässiga liv. Upplevelsen kan skapa bestående minnen som ger mening i vardagen och den kan skapa det motsatta. Den kan skapa åtrå och avsky. Oavsett vilket, så är upplevelser en stor del av mitt liv och jag ser själv fram emot den största upplevelsen av dem alla.

Någon annans inlevelse kan lätt bli en egen upplevelse

Om påståendet att en upplevelse är andras eller världsliga tidsavgränsade uttryck som, via mina sinnen, når mig som intryck stämmer... så måste jag utforska vad det är som gör just min upplevelse personlig.

Det första jag vill rikta mitt fokus

mot är hur upplevelsens unikhet och begränsade tillgänglighet triggar den individuella vaksamheten så vi faktiskt uppmärksammar uttrycket som en upplevelse.

I en allt mer kommunikativ värld utan uppenbara faror så blir mänskligheten allt tryggare. En tryggare vardag innebär att vaksamheten sjunker samtidigt som sinnena tillvänjs vid ett aldrig sinande flöde av pågående samstämmiga och likartade uttryck i media.

Detta fenomen urholkar den personliga upplevelsen eftersom alla upplevelser i grunden likriktas av en allt mer global ekonomi. Vi upplever alltså i allt högre grad exakt samma uttryck som alla andra eftersom marknaden sätter utbudet av uttryck på marknadsmässiga grunder och reklamen lockar stora grupper med samma marknadsanpassade ekonomiska erbjudande om den “unika” upplevelsen.

Kan jag verkligen påstå att jag får med mig en personlig upplevelse om jag sett samma film eller rest till exakt samma destination som alla andra?

Den personliga upplevelsen hotas av en större global tillgänglighet till ett allt smalare marknadsanpassat utbud.

Det andra jag vill prata om är upple-

velsens tidsankare och hur detta påverkar vår uppfattning om hur stark en upplevelse blir.

Många upplevelser grundar sig på tidfokus. Kulturella skiftningar, gamla målningar, arkitektur, musik, och nostalgisk tillbakablick över hundratals år skapar i sig en upplevelse. Människor fascineras av handlingar och ting som gjorts för tusentals år sedan och kan få sina starkaste upplevelser genom att uppleva det förgågna, idag. Ur insikten att romersk marmor aldrig vittrar föds en ödmjukhet inför den egna personliga förgängligheten och upplevelsen i sig blir starkare befäst.

Det tredje jag vill beröra är hur exakt samma uttryck kan upplevas precis motsatt beroende på vem det är som upplever. Något spektakulärt kan därför vara ointressant. Något värdsligt kan vara väsentligt.

En personlig upplevelse kan därför uppstå när som helst som det otänkbara plötsligt konkretiseras. I Helsingborgs Dagblad kunde man 1956 läsa rubriken “Neger siktad i Lund”. En färgad man på stationen i Lund gav upphov till att folk begav sig dit för att få en upplevelse och upplevelsen i sig diskuterades länge och väl på ett mycket personligt plan för både betraktare och den betraktade.

Idag hade inte någon i Lund sett på en färgad man som en upplevelse och omgivningen hade knappast reagerat på det. Jag kan själv inte sluta fundera över hur den färgade mannens upplevelse var och vilket minne som skapades hos honom där och då.

Så... En personlig upplevelse är alltså helt beroende av det sammanhang vi tolkar uttrycket i och detta bör vi alla vara medvetna om som fotografer när vi gör egna fotografier av våra upplevelser och betraktar andras fotografier av sina upplevelser.

Många fotografier blir endast enkla personliga minnesbilder på personliga upplevelser och de ska inte bedömmas utifrån något annat perspektiv än just det obegripligt personliga.

#FOTO Augusti 2015 9

Omslagsbilden är ifrån Antelope Canyon i Arizona. En riktigt häftig upplevelse som blir ganska dyr.

Bokning av obligatorisk guidning görs av de Navajoindianerna som äger marken och lever av turismen.

Indianerna vill exempelvis ha extra betalt för att man tar med sitt stativ!

Men det är det värt!

10 #FOTO Augusti 2015

USA - en upplevelse i världsklass Varierad och storslagen exotisk natur av Per Andersson USA är ett stort land som bjuder på en väldigt stor variation av exotisk natur. Bilderna på uppslaget visar Antelope Canyon ( ) och Grand Canyon ( ) från mitt besök 2012.

Jag har besökt landet ett flertal gånger genom åren, främst den västra delen från Washington State i norr med sin regnskog till Kalifornien och Texas i söder med sitt varma klimat. Däremellan hittar vi allt från det gröna och vattenfallsrika Oregon till Utah och Nevada med både saltöknar och exotiska bergsformationer. Här följer ett axplock med olika platser, samtliga väl värda ett eller flera besök.

Planerar du en längre USA-resa så är ett tips att skaffa årskort till nationalparkerna - det är alltid inträdesavgifter till parkerna men med årskortet är den kostnaden intjänad redan vid andra parkbesöket. #FOTO Augusti 2015 11

Olympic Nationalpark I nordvästra hörnet av USA, öster om Seattle i delstaten Washington, finns denna nationalpark med USA’s enda regnskog. Här finns tät skog med vackert mossbeklädda träd.

12 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 13

14 #FOTO Augusti 2015

Oregons Vattenfall Vid Columbia River öster om Portland i Oregon ligger flera storslagna vattenfall på rad. Här finns t.ex. Horsetail Falls, Multnomah Falls och Wahkeena Falls. Oregon är en delstat med ett klimat som ligger ganska nära det svenska.

När jag besökte Oregon i april 2013 var det väldigt grönt och vackert i naturen. #FOTO Augusti 2015 15

16 #FOTO Augusti 2015

Painted Hills Något av det vackraste i landskapsväg jag upplevt är Painted Hills i östra Oregon.

Det är en del av John Day Fossil Beds nationalpark, och bjuder verkligen på en spektakulär upplevelse med sina starka färger och former som kommer sig av att detta en gång i tiden var en flodbädd.

Vid mitt besök 2013 var jag ensam i parken och jag fick möjlighet att ta bilder utan att behöva tänka på övriga besökare.

Painted Hills verkar vara en av de mindre kända platserna men definitivt inte något man ska missa som fotograf och naturintresserad turist.

Upplevelsen av Painted Hills gav mig ett riktigt starkt minne som jag hoppas ni genom bilderna kan uppleva.

#FOTO Augusti 2015 17

Capitol Reef Nationalpark Capitol Reef i Utah är ett ställe väl värt ett besök för den som vill uppleva vackra och storslagna landskapsvyer med en förkastningsbrant som liknar ett rev, fast på land.

Själva förkastningen är 160 mil lång och parken är svårtillgänglig då vägar i stort sett saknas.

Träden i parken är knotiga och har en stark karaktär. Värmen och jordens rödaktiga ton skapar en mycket unik miljö i parken.

För de som gillar mönster och färger ger bergen oändliga motiv.

Parken visar upp en stor variation av raviner, klippor, torn, kupoler och bågformationer.

Fremont River har skurit ut raviner genom stora delar av Waterpocket Fold, som förhöjningen kallas.

Mestadels består dock parken av ökenlandskap.

18 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 19

Bryce Canyon Nationalpark 2500m över havet, i Sydvästra Utah, ligger denna nationalpark med sina unika klippformationer, så kallade hoodoos.

Namnet till trots så är det ingen kanjon utan en naturlig amfiteater skapad av vind och vatten. Nationalparken är, pga sin avlägsenhet, betydligt mindre välbesökt än Grand Canyon och jag känner att Bryce Canyon är en större upplevelse än Grand Canyon eftersom jag kom närmare klippformationerna när jag gick nere i dalen.

Jag besökte parken i januari 2010 och gjorde ett återbesök i juni 2012.

20 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 21

22 #FOTO Augusti 2015

Goblin Valley State Park Goblin Valley är inte en nationalpark utan ”endast” en state park i Utah men ändå riktigt häftig att uppleva.

Namnet Goblin Valley har parken fått av sina figurlika hoodoos, som ser ut som svampformade små figurer, Goblins.

Formen på figurerna har uppstått genom att ett lager hårdare sten, ovanpå den mjukare sandstenen, inte eroderar.

Parken är inte speciellt stor men det går säkert att spendera många timmar med formerna i stenen.

Mitt besök var betydligt kortare då det var närmare 40 grader varmt vid mitt parkbesök i juli 2012!

#FOTO Augusti 2015 23

24 #FOTO Augusti 2015

Death Valley Nationalpark I östra Kalifornien, gränsande mot Nevada, ligger landsänkan Death Valley.

Området utmärks av sina extrema ökentemperaturer som i december till februari ligger runt +20 grader för att sedan under högsommaren stiga till omkring +50 grader.

Här hittar vi både sanddyner, saltöken och även Nordamerikas lägsta punkt, 86 meter under havet, på det som tidigare varit en havsbotten.

Death Valley är en väldigt stor nationalpark och där finns ett flertal platser med helt olika natur att beskåda. Den stora bilden visar den vidsträckta Devils Golf Course, en saltöken, och den lilla bilden visar sanddyner.

Jag besökte Death Valley i oktober 2008 och i januari 2011 men känner att jag fortfarande har platser kvar att uppleva där.

#FOTO Augusti 2015 25

Carlsbad Caverns Nationalpark Carlsbad Caverns är ett stort grottkomplex i sydöstra New Mexico.

Här finns 83 separata grottor och många av dem är lättillgängliga för besökare.

Från besökscentret kan man antingen gå ner eller göra som jag gjorde, ta hissen! Nere i grottkomplexet finns ett par kilometer gångväg som leder genom flera olikt upplysta grottor av varierande storlekar.

Ljussättningen var professionellt gjord med olika färgtemperaturer och detta förstärkte droppstenarnas fantastiska former samt gjorde besöket i Carlsbad Caverns till en mycket annorlunda nationalparksupplevelse.

Sedan 1995 är Carlsbad Caverns ett världsarv.

26 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 27

28 #FOTO Augusti 2015

White Sands Nationalmonument I södra New Mexico, nära gränsen mot Mexico, ligger denna park som är känd för sina kritvita glittrande sanddyner. De vidsträckta, böljande, sanddynerna mot en bakgrund av blå berg gav mig en surrealistisk upplevelse. Jag besökte platsen en blåsig dag i juli 2012. #FOTO Augusti 2015 29

30 #FOTO Augusti 2015

Andra besöksvärda platser Det här uppslagets stora bild visar Black Canyon of the Gunnison, i västra Colorado. Namnet Black Canyon kommer från att ravinen är så brant att solljuset sällan når ner och bergsväggarna hamnar därmed i konstant skugga och ser då svarta ut.

Stenhuvuden i Devils Garden,

är en mindre samling stenformationer som poppar upp från ökenmarken i sydöstra Utah utan synbar anledning.

Hanging Lake, en kristallklar turkosfärgad sjö som nås efter ganska tuff vandring på en 2km lång naturstig med en stigning på 300m.

Den klassiska vyn över Monument Valley som ligger vid gränsen mellan Arizona och Utah. Bilden är tagen i kvällsljus.

Bonneville Salt Flats,

den stora saltöknen väster om Salt Lake City som är känd för att man testar bilar här.

#FOTO Augusti 2015 31

Svenska

Bjรถrnar av Ronny Thelin

32 #FOTO Augusti 2015

Vår resa började en solig majdag med fullpackad bil från Ljungby. Vi var två fotografer som äntligen var på väg till Vargas Vildmarkslodge där vi skulle tillbringa tre spännande nätter tillsammans med björnarna. När vi passerat Dalaporten kände vi att vi närmade oss björnarnas rike och förväntan var hög på upplevelser och äventyr.

Vid trakterna runt Bollnäs låg fortfarande lite snö kvar. Rödvingetrast och älg hälsade oss välkomna och väl framme tog Håkan Vargas emot oss och berättade lite om förutsättningar inför övernattningarna och hur saker fungerar runt hans Lodge som ligger utmed sjön stora Öjungen...

Efter genomgång körde vi fem kilometer rakt in i skogen upp mot ett berg. Från bilen till gömslet var det en skogsvandring på 20 minuter. På vägen visade Håkan oss spår av björn såsom rivmärken på trädstammar och avtryck i marken, spännande!

Vi kom fram till gömslet där det rymdes 8 personer. Vi hade turen att få vara själva och stannade i tre dygn som vigdes åt mat, sömn och vakthållning.

Första dygnet var kallt och händelsefattigt. Vi roade oss med att fota ringduvor, kråkor, nötskrikor och diverse andra fåglar. Vi avslutade vid 23-tiden då fotoljuset hade försvunnit, ställde klockan på ringning vid 05.00 men vad hjälpte det, lika lugnt då med. Så fortsatte det i ytterligare två dygn och hoppet började försvinna att få se någon björn.

Sista morgonen ställde vi klockan på 04.00 eftersom vi skulle lämna gömslet redan vid 9.00.

Lätt snö började falla och vi förberedde packningen och satt oss som vanligt ner och fotar fåglar då det plötsligt vid 05:30 händer... Utanför står två björnar utan förvarning! Var kom de ifrån?

Det tog nog upp till en minut innan vi förstår att det är björnar som står där. Pulsen ökade, händer verkligen detta, äntligen det vi väntat på i dagar. Snön tilltar och autofokusen slutar fungera. Nu gäller det att fokusera manuellt på dessa förhållandevis snabba djur. Vi fick 20 fantastiska minuter på oss att föreviga upplevelsen innan björnarna lufsade iväg in i skogen igen.

Vi såg på varandra och undrade, vad hände! Snabbt tittar vi på bilderna vi tagit och känner oss plötsligt mer nöjda än någonsin.

Kvickt packar vi ihop det sista och börjar en spännande vandring tillbaks till bilen. Lite skraja var vi, kanske låg björnarna kvar i buskarna?

Efter att tackat Håkan och hans fru för vistelsen körde vi med ett stort leende tillbaka hem till Ljungby. Trötta men med en fantastisk upplevelse i minnet och riktigt härligt nöjda i hjärtat.

#FOTO Augusti 2015 33

En blommig upplevelse

av Tomas Karlsson

Att skapa känsla i bilder handlar, för mig, mycket om att välja ett uttryck som passar bildens syfte. En superskarp, perfekt tagen teknisk bild ger inte mycket utrymme till egen tolkning av motivet. Fantasi får inte plats då alla detaljer redan visas självklart i bilden. Fotografen avbildar och konkretiserar motivet med sin kamera, avslöjar allt och lämnar ofta alltför lite till betraktaren att upptäcka. Vi kan, som fotografer, med fördel använda abstraktion som ett spänningsmoment för att göra våra avbildningar av vardagen intressantare.

En kväll, en dag under ett år inte allt för avlägset bort, samlades ett antal fotografer i en känd Skånsk slottsträdgård för att fotografera. Jag själv hade kommit dit för det sociala och ytligt uppenbara men kom därifrån med djupare insikter. Solen som sken

34 #FOTO Augusti 2015

på oss när vi ankom gav snabbt vika bakom de ståtliga träden och skuggorna lade sig snabbt till ro över gräsmattor, rabatter och de fantastiskt fina rosplanteringarna. Hur målar en fotograf utan ljus?

Jag var inställd på en trevlig runda med lite macrofotografering men upptäckte snart att ljuset inte räckte till. Ingenting blev skarpt utan jag såg bild efter bild misslyckas. Frustrerad över det uteblivna resultatet kapitulerade jag och accepterade mörkrets långa tider och den felaktigt valda brännvidden. Utan stativ fanns det inte mycket mera att göra än att experimentera fram en akutteknik som kunde tänkas fungera.

Med en 180mm/F3.5 macro på en 5D mark II kände jag mig extremt begränsad i rosenrabatten. Att rosorna stod i full blom och

#FOTO Augusti 2015 35

var praktfullare än någonsin gjorde inte mitt lidande lättare. Runt om mig kämpade resten av fotograferna på med att fånga färg och form i vackra kompositioner. Jag smög undan och började experimentera i ett hörn av trädgården.

Med insikt i de långa tider som behövdes satte jag kameran på några sekunders exponering och började testa av olika panoreringar mot rabatternas mer färgade partier från olika avstånd.

Efter någon timmes idogt fotograferande av vanliga trädgårdsblommor vågade jag mig fram till rosenträdgården och tog ett hundratal bilder även där på näpna små rosknoppar och svulstiga handflatestora fullblommande rosor. Tekniken verkade hålla och jag fick stor behållning av kvällen.

En vecka senare satt jag och gick igenom materialet från minneskorten. Direkt när jag kom in på bilderna från trädgården kände jag den där känslan som är så fantastisk. En glädjefull och återupplivande pirrande känsla som grodde i magen och spred sig vidare ut i kroppen tills den trängt ända ut i tåspetsarna och upp i hårfästet.

Jag tror själv att den starka känslan jag upplevde var ett resultat av att låga förhoppningar och en förväntan på “ingenting” sänkt mig till en gräns där allt över “svärta” gjorde mig glad.

Bildernas abstraktion gjorde att jag inte behövde fokusera på bildernas eventuella tekniska missar utan kunde återvända till trädgården och situationens känsla lättare. Med konkreta skarpa bilder tror jag att känslan inte alls infunnit sig på det sätt som de abstrakta bilderna tillät.

Så fortsätt sudda medvetet i er fotografering och ge era betraktare mera utrymme för individuell tolkning och känsla.

- Tomas.

36 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 37

Vatten - Ryfors, Västergötland – 2 april 2015 (Pentax K20D, 10mm, F22, 1/4 sek, blixt och 100 ISO)

Med egen röst...

av Terje Hellesø

Det finns något som jag har undrat över rätt länge. Något som jag tänker speciellt mycket på varje gång jag ser i en bok från en naturfotograf, eller om jag läser senaste fototidskriften där en naturfotograf presenteras. Eller för den del, om jag är ute på Internet och drunknar i en flod av naturbilder på olika hemsidor, bloggar eller communities.

Varför är det så svårt att vara sig själv?

Jag förundras över varför så många naturfotografer gör så mycket som alla andra också gör så mycket... Med risk för att stämplas som en arrogant och högfärdig besserwisser känner jag att det finns så fruktansvärt många fina och vackert likvärdiga naturbilder att jag nästan somnar av utmattning.

Ofta så känner jag också att jag inte orkar se en enda perfekt och opersonlig naturbild till, utan att må illa och börja kräkas... Uff, starka ord från mig – det är sällan jag använder så starka ord. Men nu får det väl vara nog!

Varför är det så svårt för en naturfotograf att vara sig själv och istället göra egna bilder?

38 #FOTO Augusti 2015

Våra kameror blir hela tiden allt lättare att använda och vi har alltid Photoshop som en sista möjlighet på väg mot de bästa bilderna. Det är lättare att bli en duktig naturfotograf idag; vi har verktyg som underlättar och vi har verktyg som kan trolla! Men den bildmässiga revolutionen kommer inte... Något sker inom nästan alle motivgrupperingar, men bland naturfotograferna är det märkligt tyst.

Där blir bara mängden ”perfekta” bilder större och större, och illamåendet starkare och starkare...

Jag är en stor bokälskare. Det egna biblioteket är både stort och svulstigt. På varje fotomässa eller naturfotofestival har jag varit på plats i första hand för att berika det egna biblioteket med nya upplevelser. Men det blir allt längre mellan bokköpen.

Jag finner nästan aldrig något nytt...

De sista åren har mina bokköp mer gått mot andra motivgrupperingar och andra fotografer. Bland nya naturfotoböcker finner jag nästen aldrig något nytt. De flesta har jag sedan innan, med andra naturfotografnamn riktigt nog, men

böckerna och bilderna är de samma...

De senaste åren har jag sett samma flyktbild på havsörn i tätt snöfall, men publicerat av minst femtio olika naturfotografnamn... För inte att tala om alla dessa opersonliga tapeterna av vertikalpanorerad skog som nästan alla naturfotografer har minst tvåhundra av i det egna arkivet...

Varför är det så svårt att vara sig själv?

Jag vill kommunicera med mina egna bilder, jag vill finna min egen klang och använda min egen röst. Jag vill inte vara en docka i buktalarens knä.

Antingen buktalaren är Frans Lanting, Jim Brandenburg, Ernst Haas eller Ansel Adams. Jag vill inte kontrolleras eller anpassas, jag vill vara mig själv!

Jag kan vara rätt osäker på många områden, men jag vill ha min egen smak! Jag vill lyssna till musik som jag gillar, inte för att låten råkar ligga på topplistan. Jag vill välja själv vilken bok jag vill läsa, vilka kläder jag vill ha på kroppen, vilken bil jag vill köra. Det handlar om mig och min egen integritet, min egen stil, min personlighet! Jag vill göra mina egna naturbilder, inte andras!

Det finns också naturfotografer som sätter sig i en offerroll.

Jag måste fotografera det som säljer!

Bildbyrån och kunderna vill inte ha mina personliga bilder! Jag vinner ingen fototävling med dessa märkliga bilder!

Jag har ju ett gott rykte som jag måste tänka på!

Dessa uttalanden väcker automatiskt ett antal frågor hos mig: Vem väljer köpare till bilderna? Vem väljer bildbyrå?

Vem väljer hur bilderna ska användas?

Vem väljer att lyssna på rykten eller trender? Vem väljer vem man ska lyssna på? Det er väl fotografen, eller..?

Allt handlar väl egentligen om vilka val eller prioriteringar vi gör...

Varför väljer vi kunder, bildbyrå eller andra bildköpare där kön redan innehåller tusen naturfotografer? Vem är det som säger att det enbart är där det är lång kö som det finns intresse för naturfoto?

Och varför står amatörfotograferna i samma kö, när man inte är beroende av att ställa sig i kön?

Varför ska det vara så svårt att tänka

själv?

En personlig bild på en människa vilar helt på modellens villkor. Där finns uttrycket, där finns essensen i bilden. Det som skapar bildens originalitet. Men av en eller annan märklig orsak är det oftast bland människofotograferna som vi finner de största individualisterna bland fotograferna.

Konstnärerna, de personliga som vill säga något annat med sina bilder. Något annat än teknik och bildmässig finmotorik. Även om de har mindre möjligheter att aktivt påverka bilderna.

Vi finner också mycket spännande fotokonst i ännu mer ”låsta” motivgrupperingar. Som i genren ”gatufoto”. Där fotografen är helt i händerna på ögonblickets tillfälligheter.

Där man nästan aldrig kan planera sina bilder, där skapas stor fotokonst!

Varför är det så? Stor fotokonst skapas ju alltid där man kan höra fotografens röst i bilderna. Där man kan se fotografens fingeravtryck.

Hur kan man se och höra fotografen

Varför ska det vara så svårt att vara sig själv?

Tornseglare – Mullsjö, Västergötland – 2 juli 2015 (Pentax K20D, 250mm, F8, 1/4000 sek och 100 ISO)

Fotografin är en konstform som fortfarande har svårt att nå ut som konstform. Kanske kan det vara för att de personer som har konstnärliga ambitioner sällan blir fotografer eller känner en attraktion av fotografin som uttrycksmedel. Det kanske är några som blir fotografer i alla fall, men hur många av dessa blir naturfotografer?

De flesta som blir naturfotografer är ofta sådana människor som verkar ha lärt sig att inte ha en egen smak, eller ett genuint skaparintresse där man vill uttrycka egna tankar och funderingar. Faktiskt har jag mött många naturfotografer genom åren som helt ifrågasätter detta. Många förstår faktiskt inte vitsen med konst!

Detta kan jag givetvis förstå och acceptera, smaken är ju som baken...

Men varför ska det vara så många icke-konstintresserade just bland naturfotograferna? Varför ska det vara så många som följer teknikens väg och med finmotorik utvecklar mängder av ”perfekta” bilder. Som om man ännu inte uppfunnit den ”perfekta” bilden redan tusentals gånger...

Fälthare – Mullsjö, Västergötland – 3 juli 2015 (Nikon D200, 400mm, F2.8, 1/320 sek och 100 ISO)

#FOTO Augusti 2015 39

Guckusko – Skogatorpskärret, Västergötland – 28 juni 2015 - (Pentax K7, 11mm, F22, 0.3 sek, blixt, kamerarörelse och 100ISO)

40 #FOTO Augusti 2015

genom bilder som ögonblickets tillfälligheter skapar? Förutsättningarna borde ju vara större bland motiv av mer abstrakt karaktär, där det är svårare att göra uttrycksfulla bilder utan att fotografen har ett finger med i spelet...

Naturfoto är den motivgruppering som egentligen borde ge flest öppningar för egna tolkningar. Bilduttrycket skapas genom fotografens ögon och sedan i kunskapen att kunna visualisera detta uttryck. Men vi gör det inte!

Finner vi en Henri Cartier-Bresson, William Klein, Minor White, Sally Mann eller Robert Mapplethorpe i naturfotomiljön? Finner vi naturfotografer med samma karakteristiska bildstil som Robert Frank, Christer Strömholm eller Josef Koudelka? Som är lika mycket sig själv som naturfotograf, som dessa är som fotografer?

I den fotografiska konstvärlden existerar inte naturfotograferna. Ska vi få viktig inspiration i det att utveckla konsten eller att våga lyssna till den egna rösten, måste vi utanför vår motivgruppering.

Vem vågar resa till nya områden för att få nya perspektiv, nya upplevelser?

Varfor ska det vara så svårt att våga vara sig själv?

Dagens naturfoto fungerar egentligen rätt bra, det finns många njutbara bilder att beskåda. Men jag saknar bredden, variationen och en mer personlig gren av naturfoto. Jag saknar bilder som engagerar mer än det biologiska och fototekniska. Det finns många fina fotoklubbar och naturfotoföreningar med entusiastiska och mycket duktiga medlemmar. Det är bara synd att dessa grupperingar även utvecklar ett större liktänkande. Risken är stor att det blir en grupp för inbördes beundran – när vi istället kan samarbeta för att stärka eller utveckla den egna personligheten?

Kanske är det inom det personliga som vi har morgondagens naturfoto.

Kanske kan vi då få en högre placering även i fotokonstens värld och därmed även nå ut till en ännu större publik.

Tänk om alla de spännande människorna i naturfotomiljön också kan bli lika spännande fotografer.

Flera kommer att lyssna på oss, om vi framöver börjar använda vår alldeles egna röst! #FOTO Augusti 2015 41

Jenny Wilson

Att fotografera konserter

Mellan artist och publik, känslor och teknik av Eva Carlsson

Det här med konsertfotografering är egentligen en total motsats till det jag annars mestadels fotograferar. Jag kan ligga på mage i trädgården och fotografera blommor en sommarkväll efter ett regn eller sitta på huk i skogen för att hitta rätt vinkel där solen träffar djupgrön mossa. Det fungerar som någon slags meditation och är ren sinnesro för mig. Tiden stannar, och jag gör det egentligen bara för min egen skull, men om någon annan råkar tycka om resultatet är det givetvis en bonus.

Att fotografera konserter är någonting helt annat, det är ju 42 #FOTO Augusti 2015

onekligen lite fler människor inblandade, och inte står de stilla heller… Det kan hända att någon snabbt vänder sig om och råkar hälla öl på mig, eller att jag får en och annan cigarrettfimp på fötterna, men det är inte hela världen, inte så länge kameran klarar sig!

Det är onekligen lite mer action och tempo än när jag krälar runt i det gröna.

Till viss del handlar det förstås om teknik, och där har jag ofantligt mycket mer att lära mig. Jag är inte en av dem som är född med kameran i handen utan började först 2012 och fotograferade se-

dan något nervöst min första konsert 2013. Jag lär mig något nytt varje gång, men är tydligen också kreativ nog att ständigt göra nya misstag. Förutsättningarna ser olika ut från gång till gång och det går inte alltid att släpa med sig all utrustning och ibland är det objektivet som ligger kvar hemma som hade varit det bästa valet.

Den där första konserten gav dock mersmak, för framför allt är musik och konserter känslor, vare sig det handlar om kärlek, sex, politik, sorg, ren och skär glädje eller vad det än kan vara.

Musiken har alltid funnits i mitt liv, och en del skulle säkert kalla mig musiknörd, men jag kan möjligtvis

sträcka mig till ”musiknörd light”.

Jag själv tycker nog att intresset var lite avdomnat under många år, men genom fotograferandet har det fått ny fart, bland annat eftersom jag fått chansen att lyssna på musik jag troligtvis aldrig träffat på annars.

Min respekt för musikerna på scen har generellt sett ökat nu när jag emellanåt ser dem på lite närmare håll. Jag får se mer kommunikation mellan musikerna, mellan artister och publik och också mer spelglädje på scen än jag tidigare lagt märke till. På det hela taget betraktar jag nog allt jag ser på ett annorlunda och mer uppmärksamt sätt nu, jämfört med tiden Pontus Snibb - Bonafide

#FOTO Augusti 2015 43

Matta P - Legendary Lovers

innan kameran fastnade i handen.

På plats i fotodiket vid större konserter kan jag inte låta bli att vända kameran mot fansen längst fram vid staketet. Jag vet att även om de ser ut att vara fullkomligt inne i och rusiga av upplevelsen så finns det i alla fall minst en som har med sig hela låtlistan hem på en skrynklig, blöt papperslapp i fickan efter en regnig konsert.

Att se glädjen hos de där killarna som spelar luftgitarr under en hel konsert gör mig så glad och jag hoppas att bandet på scen verkligen SER dem och inte bara ser en publikmassa framför sig. De gånger jag i min gröna ungdom stod på någon slags scen kan jag liksom inte minnas att jag såg någonting alls, utan minns mest mitt nervöst bultande hjärta. Såhär i efter44 #FOTO Augusti 2015

hand kan jag bara konstatera att jag helt enkelt inte hade där uppe att göra!

Utan kamera har jag mer än en gång stått mitt i en publik med tårar rinnande utmed kinderna, då det förutom en röst och en gitarr varit så tyst att man kunnat höra publikens andäktiga andetag.

Det kommer förr eller senare att hända när jag står där med kameran och faktiskt har ett uppdrag att sköta. Då får det blir så, jag får bara hoppas att jag är tillräckligt stadig på handen ändå…

Stefan - med näven i luften och låtlistan i fickan

Artisten Petter Stacie Collins

Martin Ekelund - Bonafide

#FOTO Augusti 2015 45

Ismåsen En sällsynt gäst från Arktis av Lennart Söderberg

Det var den 1 december 2013 och det hade varit kraftiga vindar från väst under några dagar. Många havsfåglar blåste in från Skagerak mot svenska västkusten och när sedan vinden vred upp mot nordlig riktning följde fåglarna kusten söderut.

Jag hade följt väderleksrapporterna och tänkte att Båstad hamn skulle kunna vara intressant under rådande förhållanden.

Tidigare under förmiddagen hade en ung ismås blivit sedd vid Laxvik söder om Halmstad och lite senare vid Skummerslövsstrand.

En halvtimme efter senaste rapporten landade, vad jag uppfattade som en vit mås, 20 meter från mig.

Jag stod för tillfället helt ensam på den östra piren i hamnen.

Alla andra fågelskådare stod på den västra piren.

Det var alltså den unga ismåsen som hade haft den goda smaken att landa så nära mig.

Ibland undrar jag hur man kan ha sådan tur.

Den långväga gästen stannade sedan nio dygn till glädje för alla fågelentusiaster.

46 #FOTO Augusti 2015

Promenad pรฅ รถstra piren

#FOTO Augusti 2015 47

FAKTARUTA. Ismåsen är den fågelart som häckar längst norrut på norra halvklotet, bland annat på Svalbard.

Den är globalt sett en sällsynt art och är även en av de minst utredda. Fågeln lever i samma trakter som isbjörnen. Vintertid flyger den så pass långt söderut så att den ska slippa det totala dygnsmörkret.

Under första levnadsåret har den en vit fjäderdräkt med små svarta fläckar och “ansiktet” är gråsvart. Den efter två år vuxna fågeln är helvit och ungefär lika stor som en fiskmås.

Ismåsen äter fisk och kräftdjur men även kadaverrester av bland annat säl. Även spillning av björn och säl står på menyn.

Häckning äger rum i klippig terräng men även på bergstoppar som sticker upp ur det tjocka istäcket, så kallade nunatakker.

I arktiska Kanada har man funnit höga halter av kvicksilver i fågeln. En av orsakerna till detta kan vara kolförbränning. Norska studier visar att måsens ägg har höga halter av DDT och PCB. Den pågående klimatförändringen kan hota fågelns existens.

Ismåsen har upptäckt födan

Tryggt vilande ismås

Ismåsen tar en flygtur

Närbild på ismåsens “ansikte”

#FOTO Augusti 2015 49

50 #FOTO Augusti 2015

Ism책s i kv채llsljuset

#FOTO Augusti 2015 51

Patina

En närstudie i rostens tecken av Marcus Liedholm Med dessa bilder vill jag öppna ögon för det slitna. Det där rostiga, förfallna och smutsiga som vi lätt ser som irritationer i vår stressade vardag som vi eftersträvar ska vara ren, fräsch och skinande blank.

Men tar man sig tid att studera dessa ytor som har nötts av männsikor, väder och vind, kan man upptäcka hela världar av fascinerande mönster. Naturen är en fantastisk konstnär, inte bara i de levande organismerna, utan även när den försöker återvinna de material som den en gång berö­vats. Och konstverken förändras ständigt, inte minst av människan själv, som ofta försöker ersätta dessa ytor med något fräschare. Många av föremålen jag fotograferat finns inte ens kvar idag trots att det bara gått några år.

Jag har medvetet utelämnat bildtexter, så att fantasin ska kunna flöda fritt och var och en ska skapa sina personliga upplevelser av bilderna.

52 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 53

Speleolog/Grottguide Per Birger Olsson, Foto: Tomas Karlsson

Utforska Grottor En fotografisk guide till underjorden

av Per Birger Olsson Per Birger Olsson är medlem i Speleologförbundet och en mycket dedikerad utforskare/guide på Kullaberg i Skåne. Under många år som intresserad eldsjäl har Per Birger utforskat flera svenska grottor.

I denna artikel delar han med sig av sina personliga upplevelser bland fladdermöss och fukt i underjorden.

#FOTO Augusti 2015 55

Vadning i låg gång i Balsbergsgrottan, Kristianstad

Grottforskning När man säger grotta tänker de flesta på långa mörka fladdermusbebodda gångar, som man går vilse i om man inte har en lång röd tråd fastsatt i entrén. Fast det finns många olika typer av grottor och alla är inte långa eller ens mörka.

Grottans längd och storlek bestäms av markens hårdhet och hur mycket vatten som rinner där. Urbergsgrottor är vanligtvis små strand- eller vittringsgrottor. Grottor i skiffer eller kalksten blir ofta långa. Förkastningsgrottor kan ge upphov till stora salar och la-

vagrottor är vanligtvis ett rör på några hundra meter men så klart finns det undantag. I Norden bor fladdermössen vanligtvis i grottor på vintern och särskilt många är fladdermössen inte heller.

I detta nummer av #FOTO visar jag lite bilder på hur det är att grottforska i nordiska grottor. Allt från korta strandgrottor som havet har gröpt ut till kilometerlånga gångar där man får åla, simma och krypa i flera timmar innan man nått till botten av hålet.

Med andra ord... Att krypa runt i underjorden är en spännande hobby för den orädde.

Att utforska grottor betyder ibland att man måste titta under varje sten och block. Vem vet var nästa jättegrotta gömmer sig? Ibland behöver man rita kartor över grottan eller gräva ut en gång för att komma vidare.

Kartering i Lummelundagrottan, Gotland

En strandgrotta, Kullaberg Marmor i Grönligrottan, Norge Stor grottsal i Setergrottan, Norge Sveriges längsta grotta är Korallgrottan i Jämtland som är cirka 5500m lång. Då räknar man den sammanlagda gånglängden. Världens längsta grotta är Mammoth Cave System i USA som är cirka 59mil lång. Den djupaste grottan

Brännmanet i Undervattensgrottan, Kullaberg

är Kruberagrottan i Abchazien, Georgien, som är cirka 2200m djup.

Den största grottsalen finner man i Gua Nasib Bagus (Good Luck Cave), på Borneo. Denna sal

är 600m lång, 435m bred och högsta höjden är 115m. Här får man nog inte cellskräck utan snarare torgskräck. Denna sal är så stor att du inte kan lysa med din lampa från ena sidan till den andra.

#FOTO Augusti 2015 57

Tr책ngt i ing책ngen till T-centralen, Kullaberg

Gr채vning i Balsbergsgrottan, Kristianstad

Nattexponering av Lahibiagrottan, Kullaberg

Droppstenar i Lummelundagrottan, Gotland

Sevärt i grottan Vad finns det då att se i våra nordiska grottor?

På våra breddgrader växer droppstenar långsamt. Ja, väldigt långsamt, cirka 1mm på 10-20 år. Därför har vi inte de pampiga formationer som man kan se vid exempelvis Medelhavet.

Det finns ändå en hel del att se här. Förutom kändisar som stalaktiter och stalagmiter så finns det draperier och som namnet säger så liknar dessa ett draperi.

Det finns även lillypadsjöar som kan se ut som små terrassodlingar och flowstone som liknar stelnad filmjölk. Blomkålsliknande formationer och fossiler är inte heller ovanliga och så klart finns det även en del djur.

I kalkstensgrottor, karst, bildas det ofta droppstenar av olika slag. Dessa droppstenar kan även bildas i urbergsgrottor, men då blir de vanligtvis inte så stora.

Istappar i Fiskargrottan, Kullaberg

Grottspindel, Kullaberg

Fladdermus i Balsbergsgrottan, Kristianstad

Droppstenar med uppspolat växtmaterial i Lummelundagrottan, Gotland

Fossila sjöliljor från silurtiden för 400 miljoner år sedan i Lummelundagrottan, Gotland

Det gäller å hålla sig fin i Setergrottan, Norge

60 #FOTO Augusti 2015

Draperier i Lummelundagrottan, Gotland

#FOTO Augusti 2015 61

Fotoutrustning utanför grotta, Norge

Fotografera under jord Är det en strandgrotta på några meters längd kan du troligen traska in, slå på blixten om det inte är ljust nog, ta ett par bilder och traska ut igen.

Ska du besöka en större grotta kan man sammanfatta det med ett ord, svårt. Det första hindret som stöts på är att ta sig in utan att doppa kameran i vatten eller

Kartläsning i Balsbergsgrottan, Kristianstad

Det blir mycket släpande på utrustning i Grönligrottan, Norge

lera ner den. Du kan förvara din utrustning i en ryggsäck eller i en vattentät låda.

Det andra hindret du märker är att det är väldigt mörkt där inne så att få fokus kan vara knepigt. En stark ficklampa underlättar för autofokusen. Väl inne är det trångt, hårt, vasst, ömtåligt och vanligtvis lågt i tak så du behöver mycket TÅLA-

MOD. Slutligen behöver du ta med dig lite extra blixtar så du kan belysa gångarna. Efterhand kommer du att inse att trots all försiktighet så blir du, din kamera, dina blixtar och allt annat du har med dig in i grottan lerigt efter en stund.

Trots det är upplevelsen värd allt!

Fukt, grottrรถk och mรถrker gรถr det svรฅrt att dokumentera pumpning i Lummelundagrottan, Gotland

Blixt, ficklampa, kamera och grus

Storkprojektet i Skåne Den vita storken var förr i tiden en ganska vanlig fågel i Skåne. Men från mitten av 1800-talet minskade antalet för vart år och 1954 häckade det sista paret på Karupsgården utanför Blentarp.

Utvecklingen har varit likartad i hela Västeuropa, även om antalet fåglar har ökat något under senare år i några länder.

Orsaken till minskningen och till att den slutligen försvann helt från Skåne, är troligen det ökande behovet av åkermark och därför dikades stora våtmarksområden ut, med påföljd att storkarnas 64 #FOTO Augusti 2015

föda försvann.

Bland många natur- och fågelintresserade i Skåne fanns ett stort intresse att försöka återetablera den vita storken i landskapet.

Därför startades 1989 ”Storkprojektet i Skåne” gemensamt av Naturskyddsföreningen och Skånes Ornitologiska Förening. Visionen och målsättningen är att den vita storken återigen skall bli ett naturligt inslag i den skånska faunan, vilket innebär en stabil stam, som häckar framgångsrikt och flyttar över vintern.

Arbetet i storkprojektet går ut på

av Curt Leidig

att föda upp storkar, släppa par och ungfåglar fria, sätta upp boplattformar, verka för en bättre livsmiljö samt att informera. En viktig del utgör uppfödningen i hägn. Detta är nödvändigt för att kontrollera parbildningen, för att få en snabb och effektiv utveckling av stammen. Idag ingår ca 300 storkar i projektet, däribland 60 vuxna som lever i full frihet på olika platser runtom i Skåne.

Projektet är helt beroende av frivilliga insatser. Vid varje hägn finns personer som på frivillig basis sköter den dagliga utfodringen och tillsy-

nen. Genom att bli storkfadder finns det en enkel möjlighet för alla att stötta projektet ekonomiskt.

Det var ju vi människor, som en gång orsakade att den vita storken flydde Skåne. Genom att hjälpa den att komma tillbaka, kan vi glädjas åt att landskapet har återhämtat sig och att det finns gott om liv och smådjur. Det är något som ger oss alla en ökad livskvalitet. När storken trivs, så trivs även vi människor!

Vit stork (Ciconia ciconia) kan bli mer än 25 år gammal. Det finns minst 170 000 par totalt i Europa, mest i Polen och Baltikum. Vingspann upp till 220 cm, övervintrar oftast i tropiska och södra Afrika. Lever i livslånga par, som bygger boet tillsammans, ofta i människans närhet. Födan utgörs i huvudsak av mindre djur, som insekter, grodor, ormar och sorkar.

Damfotbollsstjärnor och hotade djur i sökaren av Jan Fleischmann

Reportage av: Jan Fleischmann

VM-Finalen 2015

åt höger sida så att jag får plats.

info@janwildlifephoto.com

Den femte juli 15.20 lokal tid gick jag in till BC Place Stadium i Vancouver för att bevaka min sjätte raka final i ett damfotbolls-VM för tidningen Svensk Damfotboll (SDF) som drivs av vänersborgaren Urban Emilsson.

Så går det när du kommer sent in hit, svarar en kanadensisk fotograf men efter en viss turbulens får jag plats.

Till min förvåning ser jag att min plats, stol nr 114, är bortplockad och står utanför fotografdiket. Jag ber vänligt de andra fotograferna att flytta sig några centimeter 66 #FOTO Augusti 2015

Eftersom jag varit utanför arenan och tagit bilder på det gigantiska amerikanska publiktåget och även skickat iväg några av dessa från mediacentret till SDF kom jag in lite sent till arenan.

En ung kvinnlig fotograf klagar till mig

för att hon inte ser för oss andra. Den kanadensiske mannen intill mig har höjt upp sitt enbensstativ vilket gör att hans kamera skymmer min sikt mot USA:s mål som vaktas av den oerhört populäre men omskrivne Hope Solo.

Efter en intensiv explosion av USA har de efter 16 minuter avgjort finalen när de tagit ledningen med 4-0. Samtliga målbilder fick jag på långt avstånd.

Ibland kan detta med ett långt objektiv

vara bättre för att få bilder på bollen och det kan vara lättare att se när den går imål. Nackdelen är att det blir mest ryggar.

Fotografträngsel Inför den andra halvleken försöker jag byta plats till en av långsidorna men det är fullt med fotografer där. Jag återvänder till min plats. När matcherna under turneringen startat måste vi sitta ner och vi får inte flytta oss förrän domaren blåst för slutsignal.

Äntligen får jag närbilder på jublande spelare när USA gör ytterligare ett mål.

Den här matchen följer jag även den svenske assisterande tränaren Tony Gustafsson och när de flesta lämnat området och Fifafunktionärerna plockat bort avspärrningarna tar jag jubelbilder på Tony med guldmedaljen runt halsen.

#FOTO Augusti 2015 67

Vi gör ett stort VM-nummer i SDF om några månader men redan till det kommande numret ska det vara med några bilder från finalen. I numret fokuseras det även på den engelska damligan vilken jag besökte i mitten av april i samband när jag även besökte Londons bokmässa för att leta efter förlag till mina böcker om naturäventyr och hotade djur.

Englands tjejer har gjort succé i Kanada och tagit brons efter vinst mot stormakten inom sporten, Tyskland, som jag i Ottawa såg ännu en gång besegra ett svenskt landslag.

Skakig valsafari Dagen före VM-finalen är jag på valsafari med fartyget Prince of Whales.

De första timmarna är det blött ombord när vi färdas i hög sjö. En stor späckhuggarhanne simmar med oss ett tag.

Det är även trångt ombord när vi är 60 deltagare men de flesta lämnar fartyget när vi lägger till i Victoria, en idyllisk hamnstad utanför Vancouver.

Här ska min safari sluta men jag lyckas få tag på en biljett tillbaka till Vancouver med samma fartyg och i det ingår även ytterligare tre timmars valsafari. Ibland har jag av erfarenhet från andra safariutflykter varit med om att en andra chans kan ge bättre möjligheter och kanske är späckhuggarna, om vi ser några, piggare framåt dagen. Mina förhoppningar infrias.

Dessutom är det nu mindre sjögång och nästan inga personer ombord.

68 #FOTO Augusti 2015

Det dröjer inte länge innan vi upptäcker en grupp på tre av de stora svart-vita valarna. Nu är de betydligt piggare. På långt avstånd ser vi ett stort plask av vad som verkar vara ett hoppsprång av en av späckhuggarna. Att få med detta på bild blir inte lätt. Avståndet är cirka 200 meter och det är skakig färd när jag försöker hålla stilla mitt stora Nikonobjektiv med 200-400 milimeters brännvidd. Kameran jag använder nu, D800, ger stora filer men den är långsammare i sekvenstagningen än min D300S som inte ger så stora filer.

Kvällen närmar sig när vi återvänder till Vancouvers hamn.

Jag vandrar tillbaka tilll vandrarhemmet (Backpackers Sun) på gatan Granville i centrala (down town) Vancouver.

Under den månadslånga Kanadavistelsen har jag hunnit med en fin kvällssafari utanför Edmonton.

Det blev några möten med mäktiga bisonoxar men även med en flitigt arbetande bäver. Mina tidigare bäverbilder i Mariestad har varit helt misslyckade.

När jag följde VM-turneringen 1999 i USA inledde jag med att besöka världens äldsta nationalpark, Yellowstone. Dit tog jag mig till vilda västernstaden Gardiner med hyrbil från Bozeman i Montana. Till Yellowstone har jag återvänt några gånger vars vinterlandskap är oerhört magiskt.

Inför finalen mellan USA mot Kina uppträdde artisten Jennifer Lopez. Vi var över 90 000 som följde matchen på arenan Rose Bowl i Pasadena, Los Angeles. Bilden på Jennifer Lopez är med i min första bok ”Vilda möten på en tusendels sekund”. En stor nilkrokodil breder ut sig i boken ”Levande vilmark” och jaguaren i norra Pantanal är omslag till ”Jaguar, Tiger, Lejon, Leopard”. Den gjorde jag med vännen Maria Veneke som skrev faktatexterna. Maria medverkar som skribent i Svensk Damfotboll.

Från kust till kust Jag har nu rest mellan Kanadas västoch östkust och varit i Winnipeg i delstaten Manitoba, Edmonton i Alberta, huvudstaden Ottawa i Ontario, fransktalande Montreal i Ontario och slutligen Vancouver i British Colombia.

Jag har färdats genom olika tidzoner och besökt två städer som arrangerat olympiska spel, Vancouver som hade vinterspelen 2010 och Montreal som hade sommarspelen 1976. Jag var tolv år när jag såg framför tvn hur Bernt Johansson från Mariestad ensam cyklade in som olympisk guldmedaljör.

Sverige inledde turneringen i Winnipeg och Edmonton. Största glädjescenerna och kanske de bästa bilderna fick jag när Kamerun överraskande besegrade Schweiz. Efter matchen dansade Kameruns överlyckliga spelare framför sina fans.

Eftersom jag är mycket road av att fotografera konserter missar jag inte chansen när den kanadensiska artisten Shania Twain ska uppträda i en folkpark långt utanför down town Ottawa. Det blir ett äventyr både att ta sig till området och sedan leta sig ut på motorvägen för att försöka komma med en buss tillbaka.

För att undvika att bli påkörd av bilisterna bär jag min orangefärgade VM-väst som borde lysa bra i mörkret. #FOTO Augusti 2015 69

70 #FOTO Augusti 2015

#FOTO Augusti 2015 71

I Sverige har jag fotograferat konserter med Michael Jackson, Bruce Springsteen, David Bowie och Tina Turner.

Ofta försöker jag kombinera den internationella idrotten med naturäventyr.

De senaste vintrarna har jag vandrat flera dagar, ibland veckor i Himalayas bergsmassiv för att slutföra boken om snöleoparden. Jag gjorde den tillsammans med Jonatan Borling, som arbetat med arten på bland annat Nordens Ark. Jag skrev de flesta reseskildringarna. Jonatan som är expert på rovdjur skrev de flesta faktatexterna och har bidragit med fina närbilder på snöleoparder från Nordens Ark och Orsa Rovdjurspark. Han deltog även på en stor snöleopardkonferens i Kirgizistan.

Boken utkom den 23 oktober förra hösten.

Ibland har mina resor i främst Ladakh, ett bergsrike i norra Indien, infallit när de spelat en stor ishockeyturnering i den största staden Leh. Ett av lagen, SECMOL, från en stor studentorganisation, har fått utrustning av Djurgårdens IF förmedlat av den svenska vängruppen Ladakhs Vänner. Även om det sällan har blivit riktigt superbra bilder på det skygga kattdjuret som av lokalbefolkningen i Ladakh, kallas ”det gråa spöket” har jag ändå fått se mer än 20 vilda snöleoparder. Lite märkligt kan tyckas så har de ibland vandrat i en familj på en hona och två ungar eller ännu större grupper medan jag inte fått se mer än en jaguar varje gång jag varit på spaning efter Latinamerikas största kattdjur.

Jaguaren, liksom de fyra andra medlemmarna av familjen Panthera, snöleoparden, tigern, leoparden och lejonet finns i fantastiska ekosystem där inte bara djuren själva attraherar mig utan även kulturen, människorna, maten bidrar till att jag gärna återvänder till platser som Pantanal, Sydamerikas stora våtmarksrike i främst de brasilianska delstaterna Mato Grosso och Mato Grosso do Sul, eller Östafrikas savanner i Serengeti och Masai Mara, där jag även efter flera försök fått se de imponerande nilkrokodilerna lurpassa och fånga gnuantiloper som vågat sig ner för att dricka i floderna Mara och Grumeti.

Tre gånger har jag bott hos en familj i den indiska byn Moharli och även firat mina födelsdagar hos dem. De bor granne med det stora djungelreservatet Tadoba, idag kanske världens främsta plats att möta den bengaliska tigern. Men här finns även leoparder, vilda hundar som kallas dhol,

72 #FOTO Augusti 2015

muggerkrokodiler, sambarhjortar, vildsvin, påfåglar och den stora djungeloxen gauren.

I vintras väntade jag på en klippa utanför leopardens grottor i ett jordbruksområde i indiska Rajasthan.

Varje morgon följde Dewi Singh med. Han har följt leoparderna i flera decennier. Den första morgonen i ett området kallad för Lundala caves, vandrade en ung hanne och en hona in i grottan när de återvände från sin jaktutflykt.

Här tar leoparderna nästan enbart människornas tamdjur men de har lärt sig att leva med de stora fläckiga rovdjuren.

Förhoppningsvis kan även vi i Sverige samexistera med de stora rovdjuren så att fler får en chans att möta en vild svensk varg och en brunbjörnshona vilket jag fick göra förra våren när jag övernattade i fotostugan som Håkan Vargas och hans fru Eva driver utanför Bollnäs.

#FOTO Augusti 2015 73

Naturfotograf Ingemar Pettersson Norrsken

2015-04-17 Herrestadsfjället, Uddevalla.

Som ordet antyder så förknippar man alltid norrsken med nordliga breddgrader och väldigt kallt väder. Årets norrskenssäsong har varit mycket bra med många kraftiga perioder då skenet har varit synligt i stora delar av landet. Säsongen pågick långt fram på året, bilden är tagen i mitten på april så lång söderut som Bohuslän.

Kamera: Nikon D4 med Objektiv: 16-35mm f/4 Slutare 25 sek Bländare f/4 ISO 1600 Brännvidd: 16mm

74 #FOTO Augusti 2015

Kattuggleungar

2015-05-13, Uddevalla.

Det är alltid lika glädjande när man på vårkanten kan konstatera att kattugglehonan har valt holken som man har satt upp. När man sedan vid ringmärkningen snabbt kan stifta bekantskap med dessa trötta men ändå så livfulla lirare så kan man inte annat än älska dem och önska dem lycka till på sin resa genom livet.

Kamera: Nikon D4 med Objektiv: 70-200mm f/2,8 Slutare: 1/320s Bländare: f/7,1 ISO 100 Brännvid: 190mm Exp: -1

Vit älg

2015-05-16 Munkedal, Bohuslän.

Det finns en liten stam med vita älgar i Sverige man brukar uppskatta beståndet till mellan 50-100 djur och de återfinns främst i Värmlands djupa skogar. Dessa leucistiska älgar ser mycket speciella ut och när de fäller vinterpälsen så framträder deras pigmentfel ännu mer.

Kamera: Nikon D4 med Objektiv: 500mm f/4 Slutare: 1/320s Bländare: f/4 ISO 1800 Brännvid: 500mm

#FOTO Augusti 2015 75

Salskrake

2015-03-24, Vargön, Vänersborgs kommun.

Salskraken fattade tycke för en kniphona och stannade en längre period i en damm där han uppvaktade henne kontinuerligt och jagade bort alla rivaler. Detta gav fantastiska möjligheter att få titta närmare på en vacker fågel som man inte brukar kunna få se på så nära håll.

Kamera: Nikon D4 med Objektiv: 500mm f/4 + 1,4 konverter Slutare: 1/1250s Bländare: f/6,3 ISO 560 Brännvid: 700mm Exp: -0,33 76 #FOTO Augusti 2015

Stormfågel

2015-06-08, Gullmarsfjorden, Skagerrak.

Det är sällan man ser stormfågeln och om man har turen att få syn på en så är det oftast i samband med stormar när den på långt avstånd drar förbi längs västkusten. Befinner man sig i en båt när det är bättre väder så är de oftast helt oberörda av oss människor nästan så en båt kan ha en lockande effekt. Detta beror säkert på att de långt ut tillhavs kan slå följe med de större fiskebåtarna i hopp om att hitta föda.

Kamera: Nikon D4 med Objektiv: 500mm f/4 + 1,4 konverter Slutare: 1/2500s Bländare: f/6,3 ISO 200 Brännvid: 700mm Exp:-0,33

#FOTO Augusti 2015 77

Naturligtvis Fotograferat På den här sidan presenteras ett urval av fotografier som tagits av olika fotografer sedan senaste numret av #FOTO kom ut?

Tveka inte att skicka in tre bilder (liggande, stående och kvadratisk) som du själv tagit och vill publicera!

Ljungpipare tagen på Flatruet, Härjedalen.

Foto: Lennart Söderberg Utsikt mot Kullen tagen från Sandön.

Foto: Tomas Karlsson Cinque Terre (Italienska för “de fem landen”), Italien. Foto: Björn Kindbacke.

Stim av “Bluestripped Snappers”, Maldiverna. Foto: Mikael Brandsten Djävulsrocka - 3m mellan vingspetsarna, Maldiverna. Foto: Mikael Brandsten Gök, togs vid Flatruet i Härjedalen.

Foto: Lennart Söderberg Skånskt landskap. Foto: Lennart Söderberg Fiskgjuse under jakt.

Foto: Tomas Karlsson Fäbodstängel i kvällssol, Idre fjäll.

Foto: Cecilia Olsson #FOTO Augusti 2015 79

Valhaj på 6,5m tagen på 10m djup, Maldiverna. Foto: Mikael Brandsten Tärna i vattenbrynet..

Foto: Tomas Karlsson Spektakulär utsikt över fjorden, Trollstigen.

Foto: Björn Kindbacke

80 #FOTO Augusti 2015

BLI ENKELT MEDLEM I BIOFOTO SVERIGE VIA HEMSIDAN www.biofoto.se Föreningen är skapad för att främja intresset för naturen genom naturoch landskapsfotografering.

Medlemsskapet innebär tillgång till bland annat: • Medlemsarrangemang • Hemsidan • Tidningen Naturfotografen • Tävlingar • Fototräffar Läs mer på hemsidan

Hashtag FOTO 2015

FB: facebook.com/hashtagfoto Twitter: #hashtagfoto Instagram: swedetk

Utgivning 1/4, 1/8, 1/12, Deadline 15/4, 15/7, 15/11

Stöd magasinet genom att gilla oss på facebook eller maila hashtagfoto@webtrix.se.

Tack för att just du finns! Tack för att du läser! Tack för att du bidrog!