Nätverkande kan hota trovärdighet.

Vill inte bidra till karteller

Det är viktigt att nätverka och samarbeta men bara om det gynnar kvaliteten. Och publikationskarteller är inget som två av GU:s mest citerade kvinnor vill medverka i.

– JAG KÄNNER IGEN

mönstret med publikationskarteller eftersom jag bedömer ansökningar både här och i Lund, säger Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor på institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Hon är en av tre kvinnor som år 2020 hamnade på Elseviers lista över de 20 mest citerade forskarna på GU. Hon menar att det både finns för- och nackdelar med att jobba i nätverk. – Dels är det viktigt att bjuda in doktorander i sina nätverk för att hjälpa dem att komma vidare. Dels kan nätverkande ha ett värde när det handlar om stora kvantitativa material, som det är lätt att dra generaliserbara data ur. Men konsekvensen är att var och ens insats oftast blir liten. Det måste man förhålla sig till när man värderar en forskares publikationslista. Norge har en bra modell, där tidskriftens impact ger ett högt poäng men att det kan dras ner om listan på författare är alltför lång. men har inte publicerat något särskilt välciterat sedan 2020; däremot har jag några äldre artiklar med fortsatt hyfsat hög citeringssgrad.

Hon påpekar att det länge funnits en trend att publicera sig i högt rankade internationella tidskrifter, snarare än i svenska rapporter eller böcker, som är längre ner i hierarkin.

Att dela författarskap med personer som inte bidragit, det är inget som Sara Thomée står efter. Hon har heller aldrig hört talas om begreppet ”publikationskartell”, även om hon känner igen fenomenet. – Publiceringssättet skiljer sig åt mellan olika discipliner men olikheterna håller på ett minska. Förr kunde ickemedicinare fnysa åt medicinare som sampublicerar. Nu sker det även inom humaniora och samhällsvetenskap, även om vi kanske inte spelar i samma division som de.

Alla som står med som författare i en publikation ska ha bidragit, det har alltid varit viktigt för Sara Thomée. – Att någon ska stå med för att det ”ser bra ut” eller för att en person ”behöver meritera sig” har jag alltid varit emot. Forskare ska inte bara få glida med.

Det tycker också Katharina Stibrant Sunnerhagen. – Hårt arbete ska löna sig. Man måste kunna se sig i spegeln och svara ärligt när en grävande reporter knackar på dörren och frågar vad man har gjort.

Katharina Stibrant Sunnerhagen hänvisar till en artikel i Nature förra året där frågan om författarordning diskuterades. – Man kan se det som en hängmatta. Ju längre man är åt ändarna, desto bättre. De första författarna är de som gjort grovjobbet medan de sista är seniora forskare som betytt mycket för forskningsområdet. Därför blir jag förvånad över att folk blir imponerade av att någon haft en artikel inne i Nature när denne står i mitten bland 40 andra författare. Vad har man då gjort? Det borde man reflektera mer över.

Ser du publikationskarteller som ett hot mot akademins trovärdighet?

– Jag vet inte om det är ett hot, men det är inte rätt. Använder man sig av en modell där ”om jag får stå på din får du stå på min” bryter man mot reglerna för vetenskaplig hederlighet.

Har du själv blivit erbjuden ett sådant samarbete?

– Ja, för länge sedan, men jag sade nej.

Sara Thomée, docent på psykologiska institutionen, är med på samma lista som Katharina Stibrant Sunnerhagen – något som gör henne förvånad. – Det är nästan komiskt. Jag forskar om IT och stress

Forskare ska inte bara glida med.

SARA THOMÉE

Text: Lars Nicklason Foto: Johan Wingborg