Nyttan med politiska fraktioner.

Åsiktsskillnader kan stärka ett parti

Det gäller att visa upp en enad front. Så verkar de flesta politiska partier resonera, särskilt när det är valår. Men stämmer det att avvikande grupperingar och fraktioner är skadliga för ett parti?

Det har statsvetaren Ann-Kristin Kölln fått 15 miljoner kronor i ett ERC Starting Grant för att ta reda på.

TROTS ATT DE FLESTA politiska partier har fraktioner som delvis tycker annorlunda, är detta ett område som nästan inte alls intresserar forskningen. Det finns inte ens någon ordentlig definition av vad som menas med en fraktion inom politiken, förklarar Ann-Kristin Kölln, docent i statsvetenskap. – Men man kan säga att det handlar om en grupp som ideologiskt skiljer sig från partiets huvudlinje i en eller några frågor, dock inte så mycket att de försöker bilda ett eget parti. Ett svenskt exempel är Stureplanscentern. Den allmänna uppfattningen är att fraktioner leder till splittring och stridigheter inom partiet, vilket skapar misstro hos väljarna. Min hypotes är dock att det inte alls behöver vara så, utan att fraktioner kan vara bra för ett parti, så länge man har samma övergripande mål.

HUR MYCKET åsiktsskillnad som stärker eller försvagar ett parti kan bland annat bero på hur stort partiet är, menar Ann-Kristin Kölln. – Min hypotes att fraktioner kan vara nyttiga i breda partier som är engagerade i många olika frågor. Fraktionerna kan då leda till en utveckling av politiken och också locka över tveksamma väljare. Dessutom kanske en högerfraktion i ett vänsterparti kan föra samtal med en vänsterfraktion i ett högerparti, och på så sätt snabba på en kompromiss. Små och nischade partier däremot, som driver en viss fråga, kan sannolikt inte tillåta särskilt stora åsiktsskillnader utan att de framstår som splittrade.

Ann-Kristin Kölln har nu fått det prestigefulla ERC Starting Grant för att undersöka ett rejält stort område: det handlar om samtliga riksdagspartiers fraktioner i alla 27 EU-länder samt Storbritannien. Partierna i tre länder kommer hon dessutom att studera extra noga: Storbritannien, Tyskland och Nederländerna.

– ATT JAG VALT JUST dessa exempel beror på att där finns ovanligt bra arkivmaterial att forska på. Men länderna representerar också tre olika valsystem, som det kommer att bli intressant att jämföra.

Storbritannien har majoritetsval, vilket innebär att den kandidat som får flest röster i en valkrets vinner mandatet. – Där kan en kandidat profilera sig genom att ha en avvikande uppfattning i en fråga som är viktig i den egna valkretsen, och på så sätt vinna röster som partiet annars inte hade fått.

Nederländerna har ett proportionellt valsystem där partierna, till skillnad från i Storbritannien, kontrollerar vem som ställer upp i valet. – Det gör det förstås svårare för enskilda partikandidater, som har en lite annan åsikt än partiledaren, att profilera sig. Å andra sidan finns ingen spärr för småpartier, vilket lett till en mångfald partier som driver egna frågor. Vid valet 2017 kom hela 17 partier in i parlamentet.

Tyskland är intressant eftersom valsystemet där är något av ett mellanting mellan det brittiska och det nederländska. Varje väljare har två röster, en till en enmansvalkrets där man röstar på en person, och en till en flermansvalkrets där man röstar på ett parti. Det finns också en spärr på 5 procent för att ett parti ska komma in i Bundestag.

Hur tänker då medborgarna som ska rösta? Det finns två huvudteorier, berättar Ann-Kristin Kölln.

– ENLIGT DEN ENA teorin röstar man helt enkelt på det parti som bäst representerar ens åsikter. Men enligt den andra uppfattningen röstar människor snarare på det parti som verkar mest trovärdigt, med den mest kompetenta partiledaren. Oavsett vilken teori som är rätt, passar min hypotes om fraktioner in i båda sätten att tänka.

Att Ann-Kristin Kölln nu fått ett ERC Starting Grant betyder mycket för henne. – Europeiska kommissionen använder uttrycket ”high risk-high gain” för att förklara syftet med satsningen: bara genom att våga ta stora risker kan man nå verkligt banbrytande resultat. Och att starta ett projekt som går på tvärs mot den vedertagna allmänna uppfattningen, det hade jag nog inte gjort om jag inte fått ett sådant här generöst stöd. Men jag hade heller inte kommit så långt utan all hjälp från Forsknings- och innovationskontoret, särskilt Meike Froitzheim, som varit fantastisk.

Min hypotes att fraktioner kan vara nyttiga i breda partier som är engagerade i många olika frågor. Fraktionerna kan då leda till en utveckling av politiken och också locka över tveksamma väljare.

ANN-KRISTIN KÖLLN

Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg

Ann-Kristin Kölln har fått det prestigefulla ERC Starting Grant för projektet INTRAPARTY där hon ska undersöka politiska fraktioners inverkan på sina moderpartier.

FAKTA

Projektet INTRAPARTY ska utveckla ett nytt metodologiskt tillvägagångssätt för att identifiera fraktioner inom politiska partier. Dels ska fraktionerna inom de 27 EU-ländernas samt Storbritanniens partier identifieras, dessutom ska data från Nederländerna, Tyskland och Storbritannien undersökas närmare. Projektledare är statsvetaren Ann-Kristin Kölln. ERC Starting Grant ges till unga lovande forskare med banbrytande forskningsidéer och en stark potential att bli en av framtidens forskningsledare.