Examensutst채llning 2016 Kandidatprogrammet Fri konst Akademin Valand
Introduktion
Det kollektiva och det narrativa
6 Anna van der Vliet
13 Annika Lundgren
14 Anna Bergman
18 Andreas Braun
22 Snöfrid Caldeborg
26 Björn Camenius
www.emilcarlsio.com
30 Emil Carlsiö
34 Ann-Sofie Claesson
Balcony tales Tale No. 1, 2 & 3
38 Ulrika Erdes
42 Therése Hurtig
46 Kim Jansson
50 Maja Johansson
54 Erik Lagerwall
58 Johan Rikenberg
62 Alexander Skats
Introduktion Anna van der Vliet Curator
Examensutställningen för kandidatprogrammet i fri konst vid
del av en process eller ett helt annat projekt, ett försök att bryta
Akademin Valand 2016 äger rum i en stor sekelskiftesvåning
mot tanken på det slutgiltiga examensverket.
på Vasagatan 33. På många sätt är den vackra och överdådiga lokalen med sina många och olika slags rum en dröm att göra
Salongshängningen i det gemensamma rummet hänvisar
en utställning i. De tretton kandidaterna har fått möjlighet att ta
förstås till 1800-talets salongsutställningar och en borgerlig
ett eget rum i anspråk, i några fall har flera rum tilldelats samma
konsttradition som förstärks av den sekelskiftesvåning vi
konstnär, beroende på vad varje konstnärskap kräver.
befinner oss i. Även om frågorna och de konstnärliga uttrycken ser annorlunda ut idag än för 150 år sedan när Valand
En examensutställning är inte en traditionell grupputställning,
grundades, så är inte konsthistorien en linjär framtidsutveckling,
där ett antal konstnärer är inbjudna att förhålla sig till varandra
utan en ständig och performativ rörelse av olika ”historier” vars
efter ett givet tema, utan kanske främst ett sätt för varje student
hegemoni både kan och bör omförhandlas. Ett genomgripande
att visa resultatet av ett treårigt prövande för en bredare publik.
historiskt faktum liksom en kvarstående utmaning idag är dock
Det ställer särskilda krav på mig som curator att lyssna in
att en överhängande andel studenter på konsthögskolor liksom
och förstå allas behov för att i möjligaste mån låta rummen
på konstscenen som helhet präglas av en homogen grupp vit
korrespondera med varje verk och dess kompositioner.
medelklass.
Den här utställningen är i första hand ett uttryck för varje
Examensutställningen för kandidatprogrammet i fri konst är i år
individuell konstnärs frågeställningar och gestaltningar; likt
utan utställningstitel, istället står den tidigare Konsthögskolan
tretton separatutställningar på samma våningsplan. Men
Valands exlibris tigern som symbol för en subtil påminnelse
examensutställningen är också en viktig manifestation av en
om ett förändrat skolsystem där Konsthögskolan förvandlades
gemensam resa, vilket med all önskvärd tydlighet har framgått
till Akademin Valand 2012. Vad det nya systemet resulterar
i det gemensamma arbetet tillsammans med denna grupp
i är kanske för tidigt att ge några enkla svar på. Men det är
ambitiösa studenter, en kollektivitet som står i stark konstrast till
ett led i en övergripande samhällsutveckling där också synen
utställningens många separata rum.
på konstens funktion, konstnärer och utbildning är under omförhandling; något som studenterna vid Akademin Valand har
När jag först kom i kontakt med dessa studenter så slogs jag av
förhållit sig till under sina tre år.
nyfikenhet och generositet. Nyfikenhet inför konsten, samhället och omvärlden i allmänhet och inför varandras konst i synnerhet;
Tack Annika Lundgren och Akademin Valand för förtroendet att
och generositeten i ett gemensamt engagemang att göra en bra
curatera den här utställningen. Tack Alexander, Andreas, Anna,
utställning tillsammans. Jag mötte också en kritiskt reflekterande
Ann-Sofie, Björn, Emil, Erik, Johan, Kim, Maja, Snöfrid, Therese
grupp som redan i årskurs 1 döpte sin antagningsutställning till
och Ulrika för många givande samtal, för er samarbetsvilja och
Vit medelklass. Efter förslag från studenterna enades vi kring att
för er kritiska blick, släpp den aldrig. Jag är övertygad om att jag
i ett av rummen göra ett slags grupputställning i miniformat. Här
kommer möta många av er i olika sammanhang framöver.
finns möjligheten att se en annan sida av ett konstnärskap, att ta
Lycka till!
6
7
9
11
12
Det kollektiva och det narrativa Annika Lundgren Professor i Fri konst vid Akademin Valand
Tiden vid en konstakademi innebär med nödvändighet en
rum och tid. Emils förhandling av konceptualitet och materialitet
pendling mellan det kollektiva och det individuella. Kollektivet
och frågan om var verket befinner sig. Eriks poetiska och
skapas av individerna och individen skapas i kollektivet;
politiska reflektioner kring skapandet av meningsfullhet. Johans
dynamiken mellan de två är en grundförutsättning för
ifrågasättande av förortsmiljöns stereotypa problemscenario.
utvecklingen både av det konstnärliga arbetet och av de
Kims överväganden om förhållandet mellan målet och vägen,
människor som utför det.
mellan centrum och periferi. Majas idéer om bilden som identitetsskapare i historiska och samtida medier. Snöfrids
Kollektivet har en viss, fastsatt, tid tillsammans, och i den mån
historieberättande, via ord och objekt, om existensens
det är ett fungerande kollektiv tolkar medlemmarna varandra
grundläggande villkor. Thereses avsökning av avståndet mellan
öppet och välvilligt och gör enskilda erfarenheter till gemensam
existens och icke-existens och mellan då och nu. Ulrikas
kunskap. De lyssnar, pratar och gör. De tränar, och övar och
observationer av sociala konstruktioner, offentliga strukturer och
vet att detta tillstånd är permanent. De intar nya positioner,
individens relation till samhället.
manifesterar nya ställningstaganden och ändrar sig i takt med att kunskapen ökar. De bevittnar varandras framgångar
Ingen av er är ensam författare till sin historia. Ni har influerat,
och misslyckanden. De är generösa mot varandra och de tar
inspirerat och utmanat varandras processer och ni är därför
varandra på allvar. Ur denna process uppstår nya dialoger, nya
alla delaktiga i alla dessa divergerande perspektiv på tillvaron
insikter och nya narrativ.
som uppstått i spänningsfältet mellan det individuella och det kollektiva arbetet.
Varje konstnärligt verk eller uttryck är en berättelse om världen och dess beskaffenhet. Det tolkar sin omvärld, men det skapar
I och med denna utställning är era narrativ nu en del av världen.
den i lika hög grad genom att presentera nya möjligheter till
De erbjuder nya sätt att förstå och navigera i tillvaron och
handling och identifikation.
visar på möjligheten att dra andra slutsatser än de givna. De bidrar till att forma samhället genom att skapa utrymme för det
Alex undersökning av bildens betydelse för etablerandet av
oväntade och genom att insistera på andra förhållningssätt än
vår världsbild. Andreas heroiska försök att bemästra IKEA-
de konventionella, de rationella och de kommersiella.
hyllans och maskulinitetens mysterier. Annas uppmärksamma korrespondens med färgens process på duken. Ann-Sofies
Ni har gjort, och kommer som konstnärer att fortsätta göra, ett
blottläggande av kärnfamiljens obearbetade skuld och smärta.
viktigt arbete. Jag är varmt tacksam över att jag fått vara med en
Björns analys av oljemåleriets möjligheter och begränsningar i
del av vägen.
13
Anna Bergman www.anna-bergman.se
Time collapse, 2016 380 x 276 cm
I monumentala målningar utmanar Anna Bergman gränserna för materialets möjligheter. I noggranna undersökningar av tuschens egenskaper i relation till yta, tid och storlek, arbetar hon metodiskt i långa processer. Hennes konstnärliga praktik utspelar sig till stor del i laboratoriet. Likt en strukturerad forskare gör hon färgblandningar av vatten och tusch som märks upp och loggförs med regelbundna mellanrum för att få fram ett exakt resultat. Processen fortsätter på canvasduken som spänns upp på golvet. I ett slags gravitationsfri zon förflyttar sig Anna över målningarna med hjälp av en bro på hjul. Ur växer ett vegetativt måleri utan horisont, ingen botten, inget tak. Som betraktare dras man in i ett abstrakt landskap utan början och slut. I Anna Bergmans konst anas en panteistisk hållning, en känsla av att naturen är besjälad.
Every time, 2016 300 x 276 cm
It feels like yesterday, when we went to Norway to buy sugar, 2016 400 x 276 cm
17
Andreas Braun www.andreasbruntebraun.com
Fake it ’til you break it Min uppfattning är att jag och många andra, framförallt män, låtsas kunna saker som man egentligen inte kan eller har en aning om. Detta liknar, enligt mig, ett socialt spel som går ut på att man hellre upprätthåller en fasad av erfarenhet och kunskap, på ett sådant sätt så att man inte blir ifrågasatt och då minimerar risken för att visa sig svag och oförmögen. Ett socialt spel där man fortsätter att måla upp denna bild av sig själv ända fram till att hela bygget står på gränsen till att rasa. Detta endast för att det tar emot att säga ”Stopp, jag förstår inte”. Därför vill jag utmana min omgivnings olika förutfattade meningar och den bild de har av mig, samtidigt som jag vill utmana mina förutfattade meningar och den bild jag har av min omgivning. Genom iscensatta situationer i de videoinspelningar jag gör av mig själv samt de artefakter/skulpturer som uppstår under inspelningstillfället testar jag min egen roll och identitet. Dessa situationer har jag hämtat från mina förutfattade meningar och förväntningar på den populära bilden av den ensamme mannen och konstnärsmyten. Han som kan och klarar av allt han tar sig för och som gärna framställer sig själv som ett geni. Jag vill driva med mina egna och andras förutfattade meningar som ett sätt att isolera och problematisera den populära bilden av mansrollen, med syfte att tydliggöra den för mig själv och den eventuella publiken. Genom att försätta mig i obekväma och utelämnande situationer i mitt konstnärliga arbete hoppas jag kunna komma ifrån det som jag upplever som bekvämt samt uppfattningen om mig själv och andra. Därför vill jag synliggöra dom strukturella bilder och dess oskrivna regler som vi annars riskerar att upprätthålla.
20
Snöfrid Caldeborg www.snofrid.net
Om ett staket och nödvändigheten i att kunna hantera en vinkelslip Det här är inte min stad. Inte ännu. Det är en ny plats. En ny doft
och slänga metallrören ner för branten. Dom skulle kunna få
att förhålla sig till. Hängbjörkarna utanför mitt fönster, i mitt nya
göra fimparna och plastpåsarna sällskap där nere. Eller så
hem, välkomnar mig och får mig att känna mig som hemma.
skulle vi kunna lägga dom prydligt vid den lilla bergväggen till
Om än att allt är fel, om än att till och med vinden är en annan.
vänster. Som en påminnelse om staketens bräcklighet. Att det
Gatorna inte invanda, vägen ännu inte tillräckligt upptrampad för
vi människor skapar kan vi människor även montera ner. Ett
att bara vara en väg. Fortfarande finns överraskningar liggande
monument över vår längtan kanske. Vi kunde lägga rören på ett
vid kanten. En duva som hoppar längs vägrenen, iakttagandes
betongfundament. Höja upp dom, göra det till ett minnesmärke.
mina fotsteg. Kommer jag för nära kommer den att ta luft under
”Dessa järn, en gång våra galler. Marken vårt fängelse.
vingarna. Jag går en omväg ut i gräset för denna gata tillhör inte
Vinkelslipen vår nyckel.” skulle det kunna stå. Ett minne från
mig. Duvan var här först.
dagen vi tog saken i egna händer och tillät oss själva att ge våra skor luft under sulorna, våra armar möjlighet att flaxa likt fåglar.
På morgonen går jag ner till spårvagnen tillsammans med alla andra. Vi gör samma resa nedåt rälsen. Skyndar oss ner, skyndar
Det här är mitt manifest: Det finns en värld där bortom
oss bort. På väg tillbaka hem hoppar vi av vid Mildvädersgatan.
järnstaketet. Det finns en morgon då du vill flyga fritt. En morgon
Vi går Värmebacken uppåt, förbi Hundpalatsets inhägnad. Varför
då du springer nedåt rälsen, två trappsteg i språnget. På jakt, på
det heter Hundpalatset är för mig obegripligt, det finns ingenting
väg, på riktigt. En morgon då du glömmer bort svängen och bara
palatslikt i den lilla gräsplanen med staket åt alla håll. Där
fortsätter att springa, då du fortsätter rakt fram utan att märka
inne kan hundarna med nöd och näppe få upp lite fart mellan
att marken försvunnit under dina fötter. Då du helt plötsligt
metallnäten. Vi går uppför trapporna. 76 trappsteg totalt. Men
märker att din fot slår i dom högsta grenarna på den stora
där, mitt emellan 41 och 35 trappsteg, det är där det händer. Där
björken. Då du ser äppelträden uppifrån, från ett perspektiv du
finns det lilla stupet. Där finns möjligheten.
aldrig tidigare sett. Då du ser hundarna i inhägnaden långt där nere. Kanske tittar en hund uppåt just i det ögonblicket och ger
Halvvägs ner kommer svängen och det där hålet. Vägen svänger
dig ett högt skall i förundran och förvåning över din flygfärdighet.
tvärt av och övergår i luft. Nedanför finns några små träd och
Då människorna vid Mildvädersgatans hållplats vinkar till dig
mycket skräp. Plastpåsar, papper, fimpar. Men det ser man inte
med leende ansikten. Någon kanske skakar på huvudet, men det
om man står i trappan. Då ser man bara ett slut. Ett staket - ett
är ingenting du kommer att bry dig om. Kanske möter du en duva
stålräcke - och sedan ett ingenting. När man i snabb takt går
där uppe, men trots att du tagit dig in i en annan värld - i duvans
nedför trapporna på morgonen ser man asfalten som tvärt
värld - så tillåter hon att ni möts där som jämlikar. Så skulle det
viker av och luften som tar vid efter staketet. Varför finns det
kunna vara. Allt detta skulle kunna hända. Bortom staketen finns
ett staket av metallrör där? Staket stänger in, stänger ute,
friheten.
avgränsar. Säger sig skydda mig från det jag vill. Ett falskt skydd. Jag kan avsky staketet för det. För att det håller oss på plats,
Allt kommer att bli bra.
tvingar oss tillbaka till trappan och asfalten istället för att låta
Snart är det dags.
oss flyga fritt. Hur skulle det vara om vi flög iväg? Svävade bortåt mot slottsskogen istället för att sätta oss på spårvagnen och åka till jobbet, ångesten, skolan, tristessen, arbetslösheten? Om vi ville skulle vi kunna plocka fram vinkelslipen och bågfilen - kapa rören. Vi skulle kunna såga ner hela staketet
22
Allt kommer att bli bra Installation (korsstygn p책 tyg), 300 x 35 cm
23
Ovan Vad vi vill mest Brons, ca. 30 x 30 x 30 cm Nedan/hรถger De som kom tillbaka Blandmaterial, 65 x 20 x 80 cm
Björn Camenius www.bjorncamenius.se
I ett gränsland mellan abstraktion och figuration träder landskapen fram. Genom ett intuitivt drivet måleri, att lägga ett färgstråk och sedan kommentera på det, byggs målningarna upp. Färgen appliceras med olika redskap – penslas, skrapas, smetas, slängs. I Björn Camenius målningar ställs snabba utsagor vid sidan av mjuka penselföringar vilket skapar olika toner och tempoväxlingar. Dukarna fylls av spår från både naturen och det urbana rummet. Grenverk blandas med artificiella ljuspunkter från stadsnatten. Fokus ligger på materialet själv. Fram växer ett måleriets rum i vilket blicken irrar runt i som genom en snårskog, ledsagad över mark och insjunkandes i djupet av svärtan från Crimson alizarin och Phthalo grön, för att sedan möta på förhinder, stoppas av färger och former som bryter upp illusionen och tar blicken tillbaka till bildplanet. Färgklumpar, likt öppna sår yttrar sig på bildplanet och punkterar illusionen samtidigt som de i sin materialitet sträcker sig ut till betraktaren och spelar an på hens kroppslighet.
26
Crimson alizarin+Phthalo green, 2016 Olja på duk, 160 x 140 cm
V채nster Artificiellt klimat, 2016 Olja p책 duk, 136 x 119 cm Ovan Utan titel, 2015 Olja p책 duk, 50 x 40 cm
Emil Carlsiรถ www.emilcarlsio.com
www.emilcarlsio.com
www.emilcarlsio.com
www.emilcarlsio.com
Ann-Sofie Claesson www.annsofieclaesson.com
34
Vänster Modern och barnet, 2015 Olja på duk, 80 x 180 cm Detalj från målning Ovan I gränslandet, 2016 Olja på duk, 53 x 83 cm
Jag arbetar huvudsakligen med oljemåleri och måleriinstallationer. Under flera år har jag utgått ifrån gamla släktfotografier. Jag ser dem som min länk till det förflutna och genom att måla dem upplever jag en närhet till personerna de föreställer. Noggrant studerande av en bild och den långa måleriprocessen gör att jag kan genomleva en bild och pränta in den i mitt medvetande. En ambivalens kan ofta avläsas i mina målningar, det är svårt att säga vad som försiggår och en hotfullhet eller ett mörker vilar ständigt i bakgrunden. Familjen och relationer inom den intresserar mig, framförallt relationen mellan modern och barnet. De flesta av förlagorna är tagna mellan 40- och 60-talet, bilder som kan representera en tid men också lyfta fram och förstärka frågor som förekommer idag rörande bland annat moderns respektive faderns roll och den normativa familjen. Genom mitt måleri försöker jag fånga en känsla av alienation och av att något eller någon saknas. I situationer som borde vara lyckliga är personerna i mina målningar frånvarande och inneslutna i sig själva.
Ovan Utan titel, 2016 Olja på duk, 24 x 42 cm Nedan Farfars blick, 2016 Olja på duk, 12 x 29 cm
Ulrika Erdes www.ulrikaerdes.se
Balcony tales Tale No. 1, 2 & 3 En person befinner sig på sin balkong. Mitt emot finns en annan balkong som bebos av någon annan. Mellan dem, långt nedanför, finns en innergård. Personen på den första balkongen börjar prata. Orden slår en bro över avståndet och formar en historia. Vid andra tillfällen uppkommer nya perspektiv, andra narrativ och fabler. På balkongen tycks betraktelserna närmast artikulera sig själva. I utställningen kan besökaren ta del av berättelserna i olika tre former; som ljudinspelningar, som text i katalogen och som realtidsframföranden. Efter utställningen finns de kvar som ord, i de versioner vi minns dem och så som de återberättas på andra platser. Bortom de tre berättelserna väntar nya tankar på att formuleras – i väntrum, på lekplatser, balkonger och under långa bröllopsmiddagar.
38
Tale No. 1 Nice flowers. Purple is nice. Yeah.
doesn’t seem to have a purpose these days. And people are killed properly, no one is left mutilated behind, so you don’t
Noticed the sandbox? Down there. It’s new. Nice
have to feel obliged to care, you know.
construction, right? Like, nice brim. The sand always tend to spill out though, doesn’t it? Wonder why there’s no
I remember one time it turned out the murder by longbow
sandboxes with barriers around them? Maybe there is one
was actually done by mistake. That was a real surprise, and,
or two with walls? What do I know. Would help to keep the
I thought, a bit of a bummer. Though, I liked the one with a
children in check too! From up here, a wall wouldn’t even
man drowned in a huge barrel of beer. And those scruffy old
block the view.
locals didn’t even notice their beer being off.
See the one with the green cap? Knows to use a shovel all
All those murderers amongst the locals on traditional
right. It would take some wall to keep the sand in place
country fairs. Fog and perfectly cut hedges.
when that one’s around. The border is a nice touch. Everything takes place inside the Eh. Yeah.
boundaries of Midsomer county. Most instances you need a real, physical wall to make sure people don’t spill their
School break for a couple of days. The kids are old enough
mess on you, but here, somehow it works. Makes you think,
to take care of themselves, but not old enough to be
though, doesn’t it? I mean what a real enclosure could do. A
expected to. Makes me feel like a lame duck. Something or
real stone wall. Circular. Proper enclosure, no beginning, no
other.
end. Imagine no edges things can creep around, no corners to hide in, and hence all easy to sweep, come to think of it.
So. Very neat, indeed. All gruesomeness in the world stays on Ever watched Midsummer murders? It’s a brilliant detective
the other side. We are always on the outside. We can get
drama. Perhaps not brilliant. Relaxing, maybe, if you like.
some distance, it enable us to get perspective, even be able
Not really age-appropriate of me, to watch it, is it?
to do some good for the world.
But there’s this, I don’t know, something about it. Those
Hard to get perspective when someone’s pulling your hair at
crimes imbedded in romantic exoticness. Makes for some
bedtime. Right!?! Speaking of which. Better pull that bundle
fascinating gruesomeness. The hugsy version, you know.
of sweetness out of the sand and put some dinner on the
Seems like it has a purpose all of it, there’s so much that
table.
Tale No. 2 I sat here the other day, and this feeling crept up on me.
There’s so much going on in the world. Bees are dying, and
Moved along my spine and then turned in to a fizzing just
apparently so are all the frogs. Mosquitos are given altered
above my ears. Not the temples. It was very real.
genes, in an attempt to kill them off, as well. Banks are intent on never, ever touching a banknote again. Somehow
This image had suddenly appeared before me. Tiny babies
this lack of money will generate more money. And people, a
dressed in dark blue denim trousers filled my mind. You’ve
lot of them, are claiming they should live over here, where
heard about it too, right? People dressing babies in denim?
we are, instead of where they used to live before.
A friend of mine told me, in some places jeans are made in size 62. 62, that’s to fit a 2-month old. It’s almost hard to
Everything is changing all the time. I think it’s time to
believe what you hear sometimes.
take a break from that and just breathe for a while. In my experience, calmly breathing in and out helps with a lot of
When they are born, they don’t realize their hands and
things.
feet can be moved by their own will, you know. I suspect, if babies wear jeans, it will limit their ability to move. How
One tries to be tolerant, you know. Open-minded, have a
are these tiny beings supposed to figure the feet thing out, if
welcoming heart and so on and so forth, but sometimes...
they can’t move their legs properly?
You know… I think it’s just, you know, it’s very hard to do all that when you’re stressed and pushed in to a corner. What if
I feel for those small creatures. Lying about all day – they
it never stops? Have we really considered that possibility?
are supposed to lie about all day, at that point it’s what they do – and the seams must hurt their backs. Seams are bulky
It’s not like I’m suggesting we should have a total ban on
on jeans. At two months they’re usually quite chubby – it
jeans. I like jeans. Truly I do, and so does a lot of my friends.
might work as a bit of padding, and so would the diaper –
It’s just that I believe everything has its time and its place.
but I don’t feel we can be sure it’s enough to protect them. Someone should do something. Wouldn’t you agree?
Tale No. 3 You know, I’ve never understood where all the dinosaurs
Then settles down next to a coffee table book, biding its
come from. You start to notice it after a while. As they start
time. I wonder what it is they really want.
to pile up. Perhaps I took one in and the rest saw it as an open You see, when there’s children around, you can always
invitation.
be sure to find a dinosaur close by. Clothes, toys, movies, books. Even food. Somehow they’re everywhere in the
Why is it that they all need to come here all of a sudden? To
apartment now. I don’t remember buying them all.
this spot, the exact spot where we live. Haven’t anyone told them?
Maybe some have a habit of secretly jumping into children’s backpacks. Then they hide in the butter and crawls out by
Some dinosaurs are too big to fit in a fridge. Believe me,
night. Like the story about the elephant. Have you heard it?
they can get quite massive those plastic things. But so can
We used to tell it when I was a child. How can you tell if an
rats and I’ve heard they can come through the plumbing and
elephant has been in your house? You’ll find footprints in
jump out your toilet. What’ll be next? That’s what I wonder.
the butter. It went something like that. Could never figure out why it’s funny. It is a bit funny, isn’t it?
Maybe all kinds of bath toys – crocodiles, ducks, killer whales and mattresses alike – will begin to uncontrollably
But the dinos seems to be smart enough to flatten the
inflate themselves. Soon, forgotten balloons will join
butter after them. They leave no trace of their entry behind.
the forces and collectively they will take over all space.
One day they are just there. Suddenly takes a leap out of
Claiming our air. Pushing us out. Forcing us to live on
the fridge. Stops for a second to have a good look around,
balconies for the rest of our lives.
savouring the moment of freedom and pleasantly mild air.
Therése Hurtig www.theresehurtig.com
Mitt arbete tar sig främst uttryck i måleri och teckning. Bilden är ett sätt för mig att försöka förstå och förhålla mig till omvärlden. Mina motiv behandlar oftast frågeställningar om existens och ickeexistens där visualiserandet inte nödvändigtvis är ett sätt att komma fram till en insikt utan främst ett sätt att komma överens med ovissheten inför det ogripbara. Blyertsteckningarna grundar sig i tanken om reinkarnation och gränsland; en plats där vardagen perforeras av ett annat existentiellt plan, ett vänteläge inför passagen till ett annat rum.
43
Passagen, 2016 42 x 59 cm
Kim Jansson www.kimjansson.com
Det sublima, typ (665 minuter), 2016 Stillbilder ur video
We had hundreds of requests beginning at 12am February 1 and I’m sorry to say that we currently do not have any availability for our 2016 visiting season. I have added you to our wait list. Sincerely, Kellie Green
Jag hade bestämt mig för att göra en pilgrimsresa till The
in i februari. Inte är det gratis heller, 250 dollar. Om man inte
Lightning Field, ett vidsträckt skulpturalt land art-verk mitt ute
är student då som jag och planerar att resa i september under
i öknen strax utanför det glest befolkade samhället Quemado,
åskans lågsäsong, då jag kunde klippt en biljett för 100 dollar.
New Mexico. En roadtrip till konstturistens Mecka, fyra timmar
När jag googlar The Lightning Field är det samma bild som dyker
med hyrbil från närmsta flygplats. Verket färdigställdes 1977
upp, i få variationer. Fotografering på platsen är strikt förbjuden.
av Walter De Maria, en konstnär med bestämda åsikter om
Jag läser en intervju med John Cliett, fotografen som spenderade
hur hans verk skulle upplevas. Absolut inte på bild, inte från
en sommar vid fältet och dokumenterade det. Han blev vald
ovan i flyg, utan på fältet med gott om tid. Att gå in i verket, i
främst utifrån att han frånsade sig rättigheterna till sina bilder.
upplevelsen under ett dygn. På en rektangulär yta av storleken
Kvarstår gör de sju ikoniska bilder som representerar verket och
1x1,6 km² är 400 åskledare i rostfritt stål symmetriskt placerade
har gått in i folks medvetande. De går att köpa som ett vykort-set
och chansen för ett åskoväder ska vara god. Inga busslinjer har
på Dias kontor i Quemado. Där lämnar man för övrigt sin egen bil
dragits hit ut och bebyggelse är långt utom synhåll. Isolation, det
och kamera för att köras ut till verket. Foto- och filmförbudet ska
viktigaste elementet för att uppleva land art enligt De Maria. En
ge plats för den enskilde besökarens upplevelse.
sängplats i en stuga vid fältet bokas genom att man mailar Dia Art Foundation, förvaltare av verket. Sex personer får plats. Och
Jag väntar på det där bekräftelsemailet från Kellie, att någon
har man inte plats i stugan får man inte besöka verket. Man ska
annan inte vill åka. Att jag ska få boka min flygbiljett och hyrbil.
dock vara ute i tid, och det var inte jag. Att besöka ett land art-
Jag kan nästan föreställa mig ökendammet.
verk mitt ute i bushen, hur kan det vara så populärt? Platserna släpps 1 februari varje år inför besökstiden som ligger från 1 maj
Fram till dess bidar jag min tid i ett parallellt universum. Ser
till 31 oktober. 1104 platser totalt och jag mailade ett par dagar
solen gå upp och väntar. På upplevelsen.
49
Maja Johansson www.majakristinejohansson.com
Jeg får mange spørgsmål om alle mulige, sågar trivielle ting om
og maleri - da jeg allerede bruger google Images til at finde forlæg
mine værker. Hvorfor skal vi egentlig vide alt om alt? Er det en
til mine malerier, virkede denne hybrid ikke så underlig og ny for
falsk tryghedsfølelse eller OCD-lignende mani? Internettrolls
mig.
udnytter ofte godtroende mennesker ved at overbevise dem at en blanding af ammoniak og klorin danner flotte krystaller, eller
Memes fungerer som et sprog og behøver viden fra modtagerens
at en Iphone can oplades i mikrobølgeovnen (advarsel: gør ikke
side for at fungere. Denne viden kan være stereotyper og kan
dette, det er farligt.) Men alligevel er vi meget kritiske overfor
fungere som "schandenbilder" - det vil sige nedsættende,
den information vi modtager. Men hvad med kunst? Kan kunst
om en type af personer. Men disse memes er oftest dårligt
selv skabe sin egen virkelighed og verden - sin egen sandhed
konstruerede, så modtageren ikke er i tvivl om ægtheden.
og falskhed. Hvis man ikke kender til objekternes symbolik, får
og fordi jeg er en del ansigtsblind, synes jeg det ville være
man ikke ligeså meget ud ad maleriet, som en, der kan fortolke
interessant at tage to personer, som begge er blevet gjort til
sproget.
memes på internettet, og skabe en ny virkelighed, en ny krop, en ny fortid, nutid og fremtid i et.
At jeg vælger at manipulere med det visuelle, motiverne, symbolerne, er faktisk en glemt tradition blandt kunstnere, der
Fordi jeg har svært ved at huske og genkende ansigter,
malede levende personer sammen med døde slægtninge, døde
funderede jeg meget om jeg vil kunne genkende personerne
koner sammen med ægtemænd; Van Eycks "Arnolfis Bryllup"
i de færdige portrætter. Men de er helt andre personer, de er
er ikke et bryllup, men en enkemands hyldest til sin dydige og
reduceret til symboler af de personer, de stammer fra.
meget afdøde kone. Og alle detaljerne er - et statement om kreationen af en perfekt verden, hvor de døde er levende. Men
Egentlig er de hvidt forskellige, personlighedsmæssigt - så det
al denne viden har været for triviel til at blive noteret og er
ville være interessant at følge den spejling, samt lægge symboler
derfor gået tabt. Og sådan er det med meget kunst, der i løbet
der hentyder til noget dystert og forfærdeligt som er tilknyttet
af det 19. århundrede blev fejlklassificeret og overfortolket. Og
deres forskellige baggrunde. Men de har en relation igennem
sådan er det ofte i kunstverdenen at en kunstners værker bliver
mig. Jeg valgte dem ud fordi jeg genkender en del eller dele af
overfortolket - og der er ikke så meget en kunstner kan gøre ved
mig selv og min opvækst i personerne.
det. At holde information tilbage er ikke det samme som at lyve men Under min research om malerteknikker fandt jeg interessante
det tilbageholdte er foran beskueren.
berettelser og anekdoter om visuel manipulation; enten på foranstaltning af kunstneren, eller mæcenen. Fordi jeg også er
Memekultur og kunstkultur har mange ligheder, selvom
interesseret i internetkultur ville jeg prøve at kombinere memes
internettet næsten kun består af billeder af katte og porno.
50
Vanitas, 2014 Sculpture/installation, mixed media
Ovan Studio Interior, 2014 Hรถger Untitled (Self portrait), 2014 Installation/performance, mixed media
Erik Lagerwall eriklagerwall@hotmail.com
54
Så vadå, alla dar försvinner vägen den kröks mer och mer vi letar men så fort vi finner växer bildens rötter våldsamt ner.
Älska Skenet, 2016 Installation (gips, kartong, oljefärg, hönsnät, fotokopior, kläder, bivax, trä, syntetiskt hår, lampa och skuggbild) Varierande dimensioner, skulptur 104 x 43 x 90 cm
Johan Rikenberg www.johanrikenberg.com
58
Hammaregården, 2016 Trä, papier maché, hönsnät och akrylfärg
Alexander Skats www.alexanderskats.com
62
Untitled Image 3, 2016 Olja p책 linne, 170 x 140 cm
64
Vänster Untitled Image 2, 2015 Olja på linne, 165 x 140 cm Höger Untitled Image 1, 2015 Olja på linne, 140 x 128 cm
Examensutställning 2016 Kandidatprogrammet Fri konst Akademin Valand Design Being (Niklas Persson och Mikael Vesavuori) Tryck Elanders Utgivare Akademin Valand Göteborgs universitet Vasagatan 50 405 30 Göteborg Ansvarig utgivare Mick Wilson Copyright Ingen del av denna publikation får reproduceras i någon form utan skriftligt medgivande från utgivare. Tryckt i 300 exemplar. www.akademinvaland.gu.se © 2016 Akademin Valand. Allt material i denna katalog är reproducerat med tillstånd av Akademin Valand och respektive konstnär.
Anna Bergman
Ann-Sofie Claesson
Erik Lagerwall
Andreas Braun
Ulrika Erdes
Johan Rikenberg
Snöfrid Caldeborg
Therése Hurtig
Alexander Skats
Björn Camenius
Kim Jansson
Emil Carlsiö
Maja Johansson
Examensutställning 2016 Kandidatprogrammet Fri konst Akademin Valand