K-Posti Ab | OFFENTLIGT MEDDELANDE
2 / 2018 Vasa sjukvårdsdistrikts informationstidning
TEMA Barn
En vecka med
kandidater
LÄS OCKSÅ Ett färggrant sjukhus muntrar upp Anna besegrade panikångesten
2
2 / 2018
Innehåll Vasa sjukvårdsdistrikts informationstidning
ÖVRIGA ÄMNEN 3 LEDARE Med barnet i åtanke
SJUKHUSLIV
12
SJUKHUSET
6
REPORTAGE
Vad händer med blodprov? En vecka med kandidater
10 SJUKHUSET Mot en ny och ståtlig sjukhusbyggnad 11 GALLUP PÅ BARNAVDELNINGEN 18 LÄSARTÄVLING
Mer glädje i barnpatienternas vardag
deon ! i v e S n ebbe w å p
4
11 I KORTHET
Hoppa in i ett stort sjukhusäventyr
14
16
SJUKHUSET
PATIENTBERÄTTELSE
Då mörkret växer sig för stort
Anna har lärt sig att leva med sin rädsla
I KORTHET Ta med dig läkemedelslistan till sjukhuset s.15 & PET-CT-apparat placeras i U-byggnaden s.18
Tidningen Hembesöket är Vasa sjukvårdsdistrikts hembesök till varje hushåll i distriktet. Vasa centralsjukhus personal räddar dagligen människoliv och utför ett värdefullt vårdarbete. Med den här tidningen vill vi låta dig få en inblick i vår verksamhet samt ge dig en möjlighet att bekanta dig med människor och patienter på sjukhuset. Vi hoppas att du kommer att trivas med oss.
HEMBESÖKET 3 Utgivare Vasa centralsjukhus ä tim
ki
Chefredaktör Heli Masa 040 660 8134
Ledare
FO TO
:M i
eh oL kk
Med barnet i åtanke
Redaktionschef Anna Jussila 040 641 5981 Redaktion Hanna Hattar, Anna Jussila, Heli Masa, Päivi Ristimäki Pärmbild Kasper Dalkarl Redaktionsråd Marina Kinnunen, Björn Boucht, Reijo Autio, Arja Tuomaala Översättningar Jan-Peter Nummela
”DET VÄRSTA ÄR NÄR MAN INTE KAN GÖRA NÅGOT” och ”hon är så liten, inte förstår hon vad som händer” är tankar som ofta snurrar i huvudet på en förälder med ett sjukt barn. Då barnet faller med sin cykel och får ett sår på knät, så syns det och i allmänhet hörs det också. Då vet den som hjälper vad som ska göras. Barnet själv förstår kanske också varför det tar ont och kan se då såret börjar läka. Allvarliga och kroniska sjukdomar är ett kapitel för sig. Mamman och pappan lider av en bottenlös smärta, när de inte vet hur de ska hjälpa sitt barn. Då föräldrar kommer till sjukhuset med sitt barn, antingen för en åtgärd eller för en längre sjukhusvistelse, så funderar föräldrarna ofta på om barnet är rädd och hur de ska kunna hjälpa barnet. På barnpsykiatrin är det inte lika enkelt att se orsaken till varför ett litet barn lider som när ett barn har ett sår på knät eller har hög feber. Barns och ungas psykiska hälsa är dessutom kanske till och med ett tabubelagt område som det är svårt att prata om. Lyckligtvis så håller världen på att ändras så att människor idag allt bättre vågar berätta om de egna erfarenheterna men också prata om sina upplevelser i offentligheten. Det här gör det säkert lättare att tackla fördomar och identifiera symtom, vilket igen gör att allt fler vågar söka hjälp. Därför strävar vi på redaktionen också efter att lyfta upp genuina berättelser om olika sjukdomar i förhoppningen om att de ska vara till hjälp för våra läsare. Med hjälp av en minigallup frågade vi barn vad de tycker om sjukhuset. Små saker kan vara till stor glädje. Ett barn som kommer in för en operation kan för en stund glömma nervositeten då det kastar sig in i lekens värld. På samma sätt vill ett barn som väntar på sin tur på barnpsykiatrin leka och förundra sig över färgglada väggmålningar. Barnens och ungdomarnas värld är deras egen. Föräldrarna kan berätta om både barnens och deras egna önskemål i e-föräldrarådet som finns till för att utveckla verksamheten på barnpolikliniken och som vi berättar mera om på våra webbsidor: www.vaasankeskussairaala.fi/sv/foraldraradet.
E-post fornamn.efternamn@vshp.fi Layout/Ombrytning C2 Advertising Oy Tryckning Arkmedia Oy Upplaga 90 960 Distribution Hushållen i Vasa sjukvårdsdistrikt ISSN 2323-7058
MEDLEMSKOMMUNER • Jakobstad • Kaskö • Korsholm • Korsnäs Kristinestad • Laihela • Larsmo • Malax • Nykarleby • Närpes • Pedersöre • Vasa • Vörå VASA SJUKVÅRDSDISTRIKT Vasa sjukvårdsdistrikt omfattar 13 kommuner i vilka det bor cirka 170 100 personer. Vasa centralsjukhus har cirka 2 000 anställda som arbetar inom vården och i branscher som stöder vården. Vår kompetenta och engagerade personal bemöter varje patient individuellt och humant, och garanterar att du är i goda händer hos oss.
Med tanke på det här är det viktigt att vi tar barnens värld i beaktande och kommer ihåg att barnets sinne är rikt men även skört. Vi önskar att du ska få en trevlig lässtund med det här tidningsnumret där vi tar upp många frågor som berör barn! Heli Masa Chefredaktör Skribenten arbetar som kommunikationschef på sjukhuset
facebook.com/vaasacentralhospital vaasankeskussairaala.fi/sv/blogg @VCS_VKS
4
Prover som tas mera sällan eller som kräver specialundersökningar sänds till utomstående laboratorier runtomkring i Finland, men ibland även utomlands.
Sjukhuset
Vad händer med blodprov? TEXT: Hanna Hattar FOTO: Kasper Dalkarl
Många av oss har varit med om en blodprovsprovtagning. Men vad händer efter eller före provtagningen?
Man känner sig alltid en aning spänd inför nålsticket. Men ögonblicket är ändå kort då man betraktar hela provtagningsprocessen. För att ett blod- eller urinprov ska vara användbart så måste förberedelserna ha blivit gjorda på rätt sätt. Det här gäller såväl den person som ska ge ett prov som den vårdgivare som skrivit remissen till provtagningen och instruerat personen hur hen ska förbereda sig för provet. – Ett bra exempel är fasta. Då ska kunden vara utan mat och dryck i en bestämd tid före blodprovet. Då det gäller urinprov är det viktigt att man inte har urinerat på minst fyra timmar före provtagningen. Om förberedelserna inte gjorts på rätt sätt så lönar det sig inte att ta provet, eftersom provet då inte är dugligt, säger Ulla Langen som ansvarar för förberedelserna av prover på det kemiska laboratoriet.
HEMBESÖKET 5
Förhandsuppgifter, såsom patientens ålder och kön, är viktiga uppgifter då man ska tolka de slutliga laboratorieresultaten.
Prover som utmärkts som brådskande analyseras alltid först. Laboratorieskötaren tar blodprov i små provrör av plast med vakuum, det får blodet att rinna snabbare i rören. Korkar av olika färg berättar om vad rören innehåller. En lösning eller ett pulver i röret förbereder blodprovet för analysering. På Vasa centralsjukhus tas det blodprov på provtagningen, akuten och avdelningarna. Alla prov tas till det kliniska laboratoriet på den tredje våningen för analyser. Även prover som tas på de många provtagningspunkterna i landskapet transporteras i transportlådor till centralsjukhusets laboratorium.
MÅNGA UNDERSÖKNINGAR På laboratoriet registreras proverna som mottagna med hjälp av de streckkoder som fästs på rören. Urinproven läggs i urinanalysatorer och blodproven fördelas enligt de beställda undersökningarna i hematologiska, blodcentralens och kemiska och immunokemiska prover. Prover som utmärkts som brådskande analyseras alltid först.
– På det hematologiska laboratoriet utför vi basundersökningar av blodkroppar och koagulation. På blodcentralen fastställer man bland annat blodgrupp och kontrollerar att blodet lämpar sig för att användas vid blodtransfusion. På det kemiska och immunokemiska laboratoriet utför vi sköldkörtel-, CRP-, lipid-, kreatin-, kalium- och natriumundersökningar. Dessutom bestämmer vi hjärt- och cancermarkörer, säger den ansvariga skötaren Christina Snickars på den kemiska och immunokemiska linjen. Innan analyseringen läggs merparten av blodproverna i en centrifug. Den snurrande rörelsen och den hårda hastigheten separerar blodkropparna och plasman, vilka båda behövs för undersökningarna. Automatiska analysapparater alstrar många olika mätresultat av proverna. Sedan överförs resultaten till laboratoriets datasystem. Om resultaten avviker från de normala värdena kontrolleras provet noggrannare av laboratoriepersonalen. På det kliniska laboratoriet arbetar det förutom vårdpersonal även avdelningssekreterare, stafetter, anstaltsvårdare, kemister, en mikrobiolog och två överläkare. Provresultaten tolkas av den behandlande läkaren som sedan kontaktar den person som gett provet. De analyserade proverna förvaras på laboratoriet till nästa dag, och skickas sedan i en låda för specialavfall till en avfallsbehandlingsanläggning. •
På Vasa centralsjukhus kemiska laboratorium undersöker man årligen 1,3 miljoner prover, varav merparten består av blod- och urinprover. Ulla Langen och Christina Snickars förbereder inkomna prover för analys.
6
Reportage
TEXT: Anna Jussila FOTO: Kasper Dalkarl
En vecka med kandidater
Femte årets läkarstuderande Kettunen, Toivonen och Harkkila deltar som bäst i barnkursen på Åbo universitet. Därför har kandidaterna nu kommit till Vasa centralsjukhus för att få en inblick i det verkliga arbetet. De var de enda i gruppen som den här gången arbetade på barnenheter.
HEMBESÖKET 7
Från en boxbostad till intensivvårdsavdelningen för nyfödda och från kvällsjour till ett café som belöning. Redaktionen fick bekanta sig med läkarkandidaternas fartfyllda vecka på det femstjärniga undervisningssjukhuset.
Det är höst igen och den tid på året då sjukhuset fylls av läkarstuderande. En ny grupp med studerande anländer varje vecka ända till jul, sammanlagt nästan 700 blivande läkare – och de går bara inte förbi obemärkta: De diskuterar ivrigt vid matborden och går i grupper, andra mer målmedvetet än andra i sjukhusets labyrintliknande tunnlar, då de tar sig från ett ställe till ett annat.
FRÅN MORGONENS JOGGNINGSRUNDA TILL ARBETET Det är tidig måndagsmorgon. Vasa centralsjukhus huvudentré fylls av ett trettiotal ivriga, även om lite sömniga studerande från Åbo universitets medicinska fakultet. Urvalet är tämligen representativt, för i genomsnitt hela 85 procent av alla läkarstuderande kommer från Åbo uni-
versitet till Vasa för en kort studieperiod. Resten kommer från Helsingfors och en bråkdel från Uleåborg. Idag har läkarstuderandena promenerat några kilometer från Sunnanvik i Vasa, där deras tillfälliga bostäder är belägna. – De gemensamma tågresorna från Åbo till Vasa och det faktum att vi bor i samma boxbostad hjälper till att skapa en känsla av gemenskap, säger 25-åriga läkarstuderande Sofia Harkkila. Harkkila har, liksom hennes kurskompis Pauliina Toivonen, 25, och Tuuli Kettunen, 27, kommit till Vasa för att delta i en kurs i barnsjukdomar som hör till deras medicinstudier i Åbo. Den här gången får trion bekanta sig noggrannare med barnpolikliniken, barnavdelningen och intensivvårdsavdelningen för nyfödda.
I UNIFORM INTRODUCERAS DE I VERKLIGT ARBETE
Valet av läkarrock visar sig vara svårt för kandidaterna.
Snart är den avspända väntan blott ett blekt minne, för kandidaterna vägleds i rask takt till ett gemensamt informationsmöte med vårdstuderande. Under den följande timmen får de studerande ta del av ett kompakt informationspaket om tystnadsplikt, klädskåp, patientjournalsystem, vaccinationer, talrika kontrollistor samt övriga rutiner i huset. En ”nervsvag” person skulle bli vettskrämd, men målgruppen består av rutinerade studerande som i sin vardag sannolikt är vana att ta emot ett sådant informationsflöde.
8
Kandidat? En medicine studerande får använda sig av titeln medicine kandidat när hen studerat på heltid i två och ett halvår, dvs. i början av det tredje läsåret. En studerande som genomfört de studier som hör till de fyra första studieåren får vara verksam vid en verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård eller vårdavdelningen vid en hälsovårdscentral. En medicine studerande som genomfört de studier som hör till de fem första studieåren får vara tillfälligt verksam i läkaruppgifter vid en verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård eller primärvård, till exempel på hälsovårdscentral, eller vid en verksamhetsenhet inom socialvården som anordnar vård, uppehälle och rehabiliterande verksamhet och ger fortlöpande vård. Källa: Valvira
• På Vasa centralsjukhus ansvarar 12 kliniska lärare och två professorer, som är anställda av Åbo universitet, för undervisningen. • I Vasa kan kandidaterna bekanta sig med någon av de följande specialiteterna: anestesiologi, hudsjukdomar, barnsjukdomar och gynekologi, kirurgi och ortopedi, lungsjukdomar, öron-, näs- och strupsjukdomar, onkologi, psykiatri, invärtesmedicin och traumatologi. • Dessutom så arbetar kandidater i allmänmedicin på hälsovårdscentralerna i området.
Utvecklingsöverskötaren frågar hur många av de studerande som är tvåspråkiga. Ingen sträcker upp sin hand. – Det bästa sättet att lära sig ett språk är att använda språket så mycket som möjligt. På vårt sjukhus kan det hända att språket byts mitt i en mening. Med kunden pratar man alltid kundens eget modersmål, berättar utvecklingsöverskötare Susanne Salmela.
“Språkbadet på svenska fås på köpet.” Sedan tas läkarkandidaterna på en snabb rundvandring i de tunnlar som löper under sjukhuset. Vi rusar förbi det medicinska biblioteket och videoföreläsningssalen. Någon i gruppen suckar över hur labyrintliknande tunnlarna är, men strax är man framme. Studerandena har kommit till slutet av den sista gemensamma etappen, och nu ska de välja läkarrockar innan de skingras till olika enheter. Några studerande blickar en aning skeptiskt på rockärmarna. – Rockarna är inte för små, utan ärmarna ska vara en aning korta, ropar någon till dem.
SOM EN FAMILJ Harkkila, Toivonen och Kettunen anländer till deras första enhet, barnpolikliniken, för introduktion. Där påminner deras kli-
HEMBESÖKET 9
niska lärare Marja-Leena Blokzijl att den tidtabell som de fått bara är riktgivande, för de tas dit ”där det händer saker och ting”. Undervisningen är klart och tydligt något som både specialister och specialiserande läkare anammat – alla ger individuell undervisning i stället för gruppundervisning. Råden faller tätt över de studerande: Var genuint närvarande med barnet och föräldern i vårdsituationen, öva dig på att diktera och skriva anteckningar i patientjournaler under handledning av en specialist, om du har tid över, så kan du alltid öva dig på återupplivning på barndockan. Det skulle också vara bra om du under veckan hann undersöka minst 3–4 nyfödda. – I allmänhet så tycker studerande om att undersöka nyfödda barn, berättar Blokzijl. – Om den studerande inte skakar på handen eller har fullständigt iskalla händer, säger kandidattrion med ett leende. Kandidaterna har innan veckan i Vasa knappast någon erfarenhet av barnspecialsjukvården. De verkar vara lite nervösa inför den kommande veckan. Atmosfären vid introduktionen är ändå varm och välkomnande. – Här behöver man inte stressa över hur man ska klara sig, för här på sjukhuset är vi som en familj och hjälper varandra. I den mån det är möjligt försöker vi äta lunch tillsammans. På fredagen intar vi en gemensam frukost i mötesrummet. På den dagligen återkommande responsrundan går vi igenom dagens händelser, säger Blokzijl i hissen, då trion förflyttar sig till nästa plats, avdelningen för barnsjukdomar.
SPRÅKBAD GENOM HELA VECKAN Kandidaternas veckoschema verkar så jäktigt att programmet lätt skulle räcka för en månad. Med jämna mellanrum inrymmer schemat jourrapporter, apparatundervisning, avdelningsronder, introduktion i barnläkarnas mottagningsarbete, videoföreläsningar samt program efter klockan 16, dvs. kvällsjourer, där de studerande på nära håll får följa med en specialiserande läkares jourarbete. Det står helt klart att man inte är här för att festa eller att plugga. Språkbadet i svenska fås på köpet: – Det svenska språket är absolut en bra grej! Det är inte på många sjukhus som man får träffa så många patienter med svenska som modersmål. Jag tycker det är bra att vi redan i studieskedet får bekanta oss med så många sjukhus som möjligt, säger Toivonen.
ETT FEMSTJÄRNIGT SJUKHUS Föreningen för unga läkare publicerade i början av år 2018 resultaten av en förfrågan, där Vasa centralsjukhus kröntes både till ”ett femstjärnigt undervisningsställe” och ”det bästa centralsjukhuset”. Resultaten är lovande och bådar gott med tanke på fortsättningen. Även Harkkila, Kettunen och Toivonen har börjat tycka om sjukhuset och Vasa under sitt besök. Kettunen anser att det mest givande under veckan har varit kvällsjouren och möjligheten att få följa med barnkirurgens arbete. Toivonen igen anser att den endokrinologiska polikliniken för barn var den intressantaste programpunkten, för där fick läkarstuderandena följa med vården av barn i olika åldrar och i olika utvecklingsskeden. Undersökningen av nyfödda var också nytt och spännande för kandidaterna. Men vad anser kandidaterna har varit det mest underhållande under veckan? – Det roligaste med veckan var att vi fick en möjlighet att bekanta oss närmare med varandra, för vi kände inte varandra innan den här kursen. Det var också roligt att få höra om specialisternas olika karriärer och livshistorier, säger de blivande läkarna ivrigt. På fredagen börjar den arbetskrävande veckan i Vasa vara till sin ända och det har blivit dags att belöna sig själv för det hårda arbetet. – Vi tänkte göra en avstickare till café Sweet Vaasa, säger trion med ett leende på läpparna. Sedan väntar ännu en tågresa tillbaka hem. Studerandena återvänder kanske till Vasa ännu i slutskedet av studierna och vem vet, kanske även efter det. •
“Det roligaste med veckan var att vi fick en möjlighet att bekanta oss närmare med varandra."
10
Sjukhuset
Mot en ny och ståtlig sjukhusbyggnad På våren 2018 revs tre gamla byggnader på centralsjukhusets område i Sandviken, nämligen H-, I- och R byggnaden. Förutom de här byggnaderna ska man delvis också riva den s.k. NO-flygeln för att göra plats för den nya H-byggnaden som ska stå klar år 2022. Byggnationen av den nya H-byggnaden genomförs av en projektallians bestående av fem aktörer. Alliansen som getts namnet Bothnia High 5 består av Vasa centralsjukhus, YIT, Ramboll Finland, Granlund Österbotten, Raami Arkkitehdit och Arkkitehdit Kontukoski.
SJUKHUSET OCH DEN STORA BYGGPLATSEN LIGGER INVID VARANDRA Arbetsplatsen är stor, och vägen mot ibruktagningen av den nya byggnaden är lång. Samtidigt ska sjukhusets alla enheter kunna betjäna patienterna i normal ordning, yrkespersoner kunna utföra sitt jobb och kunder kunna röra sig enkelt och smidigt på området. I mån av möjlighet bör man reservera lite mera tid för sjukhusbesöken än tidigare. Dessutom bör man i förväg kolla var den byggnad ligger som man ska besöka och hur man lättas tar sig dit. Det är lättare att hitta en parkeringsplats på strandsidan av sjukhusområdet.
SKYLTAR, PATIENTBREV OCH WEBBSIDOR HJÄLPER ATT HITTA TILL RÄTT PLATS Alliansen Bothnia High 5 ansvarar för den kommunikation som anknyter till byggnationen av H-huset. Aktuell information hittas på alliansens webbsidor på adressen www.bothniahigh5.fi. På samma webbplats kan man följa med hur projektet framskrider. Med kallelsebrevet får man också en karta där man märkt ut den gångled som lättast tar en från parkeringshuset och parkeringsplatsen till huvudbyggnaden. Gångleden är dessutom markerad med skyltar, både inomhus och utomhus.
VÄNTAN BELÖNAS ÅR 2022 Den nya H-byggnaden kommer att bli ett synligt landmärke på stranden i Sandviken. Många verksamhetsformer kommer att förnyas och tjänster som tidigare legat långt ifrån varandra kommer att finnas på en och samma plats. Den nya byggnaden kommer bland annat att inhysa en storpoliklinik som ska erbjuda en stor del av den vård som tillhandahålls i Vasatrakten inom den specialiserade sjukvården och primärvården samt öppenvården inom socialsektorn. Bekanta dig med H-nybyggnationen och alliansen Bothnia High 5 på adressen www.bothniahigh5.fi/sv
HEMBESÖKET 11
I korthet
Hoppa in i ett stort sjukhusäventyr
Kolla på videon och se vad en liten flicka upptäcker på sjukhuset! En dag kommer det en liten flicka till akuten med sin mamma och familjens bebis. Flickan får det långtråkigt då de väntar på sin tur. Plötsligt upptäcker hon något underligt som hon börjar följa efter... I den påhittade berättelsen uppträder både sjukhusanställda och yrkesskådespelare. Föremålen och sysslorna är riktiga, varför videon förmedlar en verklig bild av hur det ser ut på sjukhuset, de fina undersökningar som vi gör på sjukhuset och de saker som vi värdesätter. Videon finns på vår nya webbplats som är skapats speciellt för rekryteringsändamål. Kolla på äventyrsvideon och se sjukhuset från ett helt nytt perspektiv! www.vaasankeskussairaala.fi/sv/stortsjukhusaventyr
Gallup på barnavdelningen
Vad var roligast och tråkigast på ditt sjukhusbesök? Vi besökte Vasa centralsjukhus barnavdelning på den nionde våningen i A-flygeln och träffade två barnpatienter.
TEXT OCH FOTO: Hanna Hattar
Joel Öling, 11 år ORAVAIS – Min egen sjukskötare har varit det bästa som hänt under min tid på avdelningen. Hon har varit supersnäll. Det tråkigaste var att vänta på operationen. Allt var så nytt och jag visste inte vad som skulle hända. Det kändes lite spännande.
Minea Kontiainen, 2 år JAKOBSTAD Mineas mamma Linda Jokinen berättar att Minea mest tyckt om att leka i lekrummet på barnavdelningen. Särskilt med sparkmopeden och leksaksbilarna. Minea har också tyckt om de trevliga skötarna på avdelningen. Det mest spännande och också lite tråkiga har det varit att ta de mediciner som Minea behövt för sin vård.
12
I samband med renoveringen av väntrummen så lät Vasa stads kulturväsende måla en färgglad målning på väggen. Väggmålningen målades av Päivi Arenius. Poliklinikens biträdande avdelningsskötare Kerstin West och psykolog Björn Öst är nöjda med de trivsamma utrymmena.
Sjukhusliv
Mer glädje i barnpatienternas vardag TEXT: Hanna Hattar FOTO: Kasper Dalkarl
På Vasa centralsjukhus barnpsykiatriska poliklinik i Roparnäs välkomnas besökarna av en färggrann väggmålning med djurgestalter som är ute på äventyr. I somras då polikliniken flyttade från sjukhusets område i Sandviken till Roparnäs fick väntrummet ett nytt utseende. Inredningen förverkligades av föreningen Project Liv som genom sin verksamhet vill skapa glädje i barnpatienternas vardag. Nina Brännkärr-Friberg ställer mjukdjur på hyllan i poliklinikens väntrum. Hon är en av de stiftande medlemmarna i föreningen Project Liv och har redan i några års tid samarbetat med Vasa centralsjukhus barnpsykiatriska poliklinik och sjukhusets barnavdelning. Samarbetet började med pysselpaket som föreningen donerade till polikliniken. Mjukdjuren är en fortsättning på donationerna. – Det känns bra då vi med hjälp av föreningen kan hjälpa barnen att kämpa vidare. De donerade leksakerna och pysselpaketen kan användas i vården av barnet. Pyssel kan användas till exempel för att lätta upp stämningen då man pratar om svåra saker med barnet, säger biträdande avdelningsskötare Kerstin West på den barnpsykiatriska polikliniken.
Project liv är en förening som vill skapa mer glädje i vardagen för långtidssjuka barn och deras familjer. Föreningen grundades år 2014 av tre föräldrar i Jakobstad. Nina Brännkärr-Friberg är en av dem. Hon har personlig erfarenhet av hur det är att vara förälder till ett långtidssjukt barn. – Jag vistades över 250 dygn på sjukhus med min son som då hade leukemi. Under de här dygnen funderade jag över vad som skulle kunna skänka trygghet och hjälpa familjer i kris, men också skapa glädje i sjukdomstillvaron och påskynda tillfriskningsprocessen. Det var de här tankarna som låg till grund för Project Liv.
“Jag vistades över 250 dygn på sjukhus med min son som då hade leukemi.” Föreningens verksamhet bygger på följande tre fokusområden: drömdagar, gladare sjukhusvistelser och erfararenhetskunnigt stöd. Drömdagar är en dröm som ett sjukt barn eller barnets familj har och som föreningen uppfyller. Föreningen samarbetar tätt med de aktörer som deltar i vården av barn, eftersom de bäst känner till barnen och deras förutsättningar. En vårdplats kan nominera ett långvarigt sjukt barn, syskon eller hela familjen till att få sin dröm förverkligad. Föreningen diskuterar med barnets föräldrar och beslutar sedan hur drömdagen
HEMBESÖKET 13
kunde se ut. En drömdag kan vara allt från en dag på en djurpark, en dag då barnet får testa på ett yrke eller en hotellövernattning, något som föreningen gett trötta föräldrar med sjuka barn. Föreningen förverkligar cirka 40– 45 drömdagar per år i samråd med olika sjukhus i Österbotten och med många universitetssjukhus i Finland.
FÄRGGRANNA SJUKHUS VÄCKER FÖRTJUSNING RUNT OM I LANDET Den andra tyngdpunkten i föreningens verksamhet syns redan nu i omfattande grad i Österbotten och på universitetssjukhus i Finland. Föreningen har skapat lekhörnor och trivsammare åtgärdsrum samt delat ut material, såsom leksaker och pysselpaket som kan användas i vården av barnen.
"På drömdagen går ett sjukt barns eller barnets familjs dröm i uppfyllelse." Genom föreningens tredje fokusområde, dvs. erfarenhetskunnigt stöd, stöder föreningen bland annat patienternas språkliga rättigheter. Föreningen arbetar exempelvis för att även minoriteter skall få tillgång till vårdguider på sitt modersmål.
Project Liv får bidrag via olika fonder och stiftelser, men också donationer av företag och privatpersoner. Föreningen säljer också egna produkter på sin webbplats. – För oss är det inte viktigt att synas i offentligheten och vi samlar heller inte in medel genom stora kampanjer. Vårt huvudsakliga arbete är att konkret arbeta för barnens och familjernas bästa, varför alla donationer till oss går direkt till det här arbetet utan några mellanhänder. Så småningom har kännedomen om vår verksamhet spridit sig och på så sätt har vi kontaktats av nya donatorer, vilket vi är ofantligt tacksamma för, berättar Brännkärr-Friberg. Project Liv sysselsätter tre ordinarie deltidsanställda. Dessutom arbetar det en massa frivilliga i verksamheten. De nya utrymmena på Vasa centralsjukhus barnpsykiatriska poliklinik har berömts som trivsamma. – Föreningen har gett vår verksamhet ett betydande och unikt tillägg som vi är synnerligen tacksamma för. Även barnens föräldrar värdesätter den insats som föreningen gjort för barnens och familjernas välbefinnande. Många familjer har det ekonomiskt svårt och har inte råd att skaffa något extra. De drömdagar som gått i uppfyllelse har varit enorma och oförglömliga upplevelser för familjerna, säger psykolog Björn Öst. •
Susanna Back, Nina Brännkär-Friberg och Pinja Myllyniemi ställer leksaker som donerats av Project Liv på plats i väntrummet på Vasa centralsjukhus barnpsykiatriska poliklinik. Föreningen förverkligade den färgglada inredningen i väntrummet sommaren 2018.
14
Sjukhusverksamheten blev smidigare tack vare att den barnpsykiatriska polikliniken flyttade in i samma byggnad som den barnpsykiatriska avdelningen, berättar den kliniska specialistsjukskötaren, familjeterapeut Camilla Dahlbäck-Salmela och psykolog Susanna Åman-Back.
Sjukhuset
Då mörkret växer sig för
stort
Då ett barn mår psykiskt dåligt och primärvården inte kan ge tillräckligt med stöd så kan den barnpsykiatriska polikliniken och avdelningen erbjuda hjälp. Föräldrarna har en viktig roll i vården, eftersom de är experter på sitt eget barn.
TEXT: Päivi Ristimäki FOTO: Kasper Dalkarl
– Våra minsta patienter sparkar i mammas mage och de största är 12 år gamla, berättar Camilla Dahlbäck-Salmela som är klinisk expertsjukskötare och familjeterapeut. I sitt arbete träffar hon barn och deras familjer och försöker tillsammans med dem hitta en lösning på de problem som deras barn lider av. Vid barnets första besök så finns det ofta en läkare och familjeterapeut på plats. Vårdteamet består ofta också av en psykolog, socialarbetare, ergoterapeut eller konstterapeut. Barnet går i terapi antingen på polikliniken eller vårdas på avdelning. Ländgen på vårdperioden beror på hur svåra symtom barnet har.
VARJE BARN ÄR EN INDIVID – Vi har en brokig skara av olika symtom och bakomliggande orsaker, och därför varierar också våra vårdmetoder. Barnet kan exempelvis lida av ångest, depression, tvångssyndrom, sömnlöshet eller beteendeproblem, berättar psykolog Susanna Åman-Back. Med hjälp av olika undersökningsmetoder och intervjuer utreder man orsaken till problemet och försöker tillsammans med familjen hitta en lösning på problemen.
HEMBESÖKET 15
I korthet
TEXT: Heli Masa FOTO: Getty Images
Ta med dig läkemedelslistan till sjukhuset Genom att ha med dig din personliga läkemedelslista bidrar du till att göra din vård tryggare, eftersom datasystemen inom hälso- och sjukvården inte alltid innehåller de senaste uppgifterna om din medicinering. Med hjälp av en aktuell läkemedelslista bidrar du till att främja säkerheten i vården men påskyndar också identifieringen och behandlingen av din sjukdom. Det bästa sättet att försäkra dig om att du har med dig alla uppgifter över dina mediciner är att förvara listan i väskan eller plånboken.
På centralsjukhusets akutintag har man kartlagt de informationsproblem som är förknippade med patientens medicinering. Sjukhuspersonalen har gått igenom de vanligaste problemen som förorsakas av informationsutbytet mellan sjukhuset och patienten, och arbetar som bäst med att vidta korrigerande åtgärder. Det bästa sättet att trygga informationsutbytet är att ha med sig en aktuell läkemedelslista. – Det är lätt hänt att man inte kommer ihåg namnen på läkemedlen. Därför är det bra om man har med sig en lista över sina läkemedel. Men om listan glöms hemma så är den till ingen nytta på sjukhuset. Från sjukhusets sida kan vi bara påverka vår egen verksamhet, säger servicechef Ann-Katrin Brandtberg på akuten. Nu är det din tur: Du kommer väl ihåg att ha med din läkemedelslista till sjukhuset!
– Ofta undviker vi människor obekväma situationer, och om något känns ångestfyll så låter vi bli att göra det. Om man till exempel känner sig rädd för att vara i en folkmassa så borde man inte undvika det utan i stället gradvis utsätta sig själv för det, för att inte dras in ännu mera i den onda cirkeln, säger Åman-Back. I år flyttade den barnpsykiatriska polikliniken till Roparnäs och in i samma byggnad som den barnpsykiatriska avdelningen, vilket har gjort verksamheten smidigare. För att komma till polikliniken och avdelningen för vård krävs det alltid en remiss, men anställda på skolor och daghem kan kontakta vår konsultationsgrupp utan remiss om det är något i barnets beteende som gör en betänksam.
“Tveka inte att be om hjälp.”
– Det krävs mera insatser på basnivån. Och det borde finnas tillräckligt med personal, såsom skolgångsbiträden, kuratorer och skolpsykologer i barnens vardagsmiljö, dvs. på daghemmen och i skolorna, säger Åman-Back. – Ett bra stödnätverk hjälper en att tackla utmaningarna i livet, men vem som helst av oss kan drabbas av svårigheter som kan kännas övermäktiga. Det viktiga är att inte tveka att be om hjälp, påminner Dahlbäck-Salmela. •
16
Patientberättelse
TEXT: Päivi Ristimäki FOTO: Kasper Dalkarl
Anna har lärt sig att leva med sin rädsla För fyra år sedan drabbades Anna plötsligt av panikångest, men nu har hon kämpat sig från mörkret till ljuset. Det här lyckades hon med tack vare terapi och stödet av familjen och vänner. – Jag satt på en konsert då jag plötsligt började må illa: Hjärtat rasade i en hisnande fart och jag fick svårt att andas. Jag visste inte vad som höll på att hända och blev jätterädd, säger Anna Alm, 14 år. Hon drabbades av en liknande attack efter sin födelsedagsfest. Livet kändes annars också svårt: Anna var nedstämd, grät och skulle helst ha låtit bli att gå till skolan. Det här var en tid då det annars också hände mycket i familjen. Då tog Annas mamma Magdalena Martin-Alm kontakt med skolans psykolog. Då Annas situation inte blev något bättre så fick de en remiss till den barnpsykiatriska polikliniken där de tillsammans med en familjeterapeut och psykolog fick lära sig metoder för att mota panikångesten.
EN BERG-OCH-DALBANA SOM INGEN VILL VARA MED OM
Familjens hund är kär för Anna. Milou känner instinktivt hur jag mår, säger Anna.
Familjen gjorde allt för att vända på situationen. Anna mådde stundtals bra, stundtals dåligt. En dag krisade det till sig och då fick Anna komma in på den barnpsykiatriska avdelningen för två veckor.
HEMBESÖKET 17
“För mig hjälper det att göra nåt med mina händer."
– Jag gick i sjukhusskola i ett par timmar per dag, resten av tiden gjorde jag allt annat möjligt. Jag pysslade, simmade, pratade med min skötare och andra barn på avdelningen. Jag skrev ner mina känslor i ett häfte som min skötare sedan fick läsa. Det var trevligt på avdelningen, berättar Anna.
Familjen upplystes om hur panikångest uppstår och vad man kan göra för att lindra ångesten. Magdalena Martin-Alm tackar för allt material som de fick i samband med vården, för den var till stor hjälp. Anna ordinerades också medicin. Efter vistelsen på avdelningen började Anna må bättre, men på våren i sjätte klass kom symtomen tillbaka då hennes farmor dog, och Anna dessutom visste att hon på hösten skulle bli tvungen att byta till en ny och mycket större skola i och med högstadiet. – Skolans kurator kom på besök före skolstarten, vilket gjorde det lättare för Anna att börja i skolan, berättar Annas mamma.
ANNAS ROLIGA HUVUDBRY Anna har öppet berättat om sin sjukdom, vilket också har visat sig vara ett bra beslut. Nu har hon vänner som också drabbats av panikångest och som kan erbjuda varandra kamratstöd. Anna kan lätt läsa av andras känslor och är ofta den första i klassen som lägger märke till om någon är nedstämd. Nu går Anna i åttan och mår mycket bättre. Samarbetet med skolan har löpt utmärkt under hela sjukdomsperioden. Om Anna till exempel mitt under lektionen börjar må illa så får hon gå lite avsides och fortsätta med sina uppgifter tillsammans med sitt skolgångsbiträde. Skolkompisarna och lärarna har varit till stor hjälp. – Jag har lärt mig att ta en dag i sänder. Stundvis får jag svackor, men nu vet jag hur jag ska tackla ångesten. För mig hjälper det att göra nåt med mina händer för att jag ska få något annat att tänka på. Jag har högvis med målarböcker och kluriga knep och knåp, allt t.o.m. Rubiks kub, säger Anna. Anna har fått gå i kognitiv beteendeterapi där hon fått lära sig att bemöta sina rädslor. Hennes mamma berömmer personalen på den barnpsykiatriska enheten. – De är guldvärda, så kunniga och skickliga. De har varit en oersättlig hjälp. Magdalena Martin-Alm betonar att man inte ska vara rädd för att be om hjälp, men också att man i början måste vara en aning ihärdig. •
18
I korthet
PET-CT-apparat placeras i U-byggnaden Dessa utgjorde tillsammans en kraftig drivkraft då Vasa sjukvårdsdistrikts fullmäktige i juni 2018 beslutade anskaffa en PET-CT-röntgenapparat. Insamlingen bidrog med en penningsumma, som ingen i förväg ens kunde drömma om, men väckte även stor uppmärksamhet för Vasa centralsjukhus och den framtida cancervården och -forskningen. Den frivilliga insamlingen är helt i en klass för sig, och tack vare den röntgenapparat som nu kommer att kunna anskaffas med stöd av insamlingsmedlen kommer människoliv att räddas. PET-CT-apparaten tas i bruk i början av år 2019.
Om en cancertumör upptäcks i tid kan prognosen vara bättre. Därför kan fynd som hittas i ett tidigt skede få en livräddande betydelse. En PET-CT-röntgenapparat är en maskin som kan användas för att noggrant kartlägga spridningen av cancerceller eller metastaser. Anskaffningsprocessen inleddes då den medicinska stiftelsen i Vasa donerade medel till Vasa centralsjukhus och Österbottens Cancerföreningen inledde en stor insamling under namnet PETforBotnia.
LÄSARTÄVLING - Delta, så kan du vinna en kökshandduk med Vasamotiv! Ge respons på tidningen och hjälp oss utveckla innehållet i kommande nummer. Vi lottar ut 3 stycken kökshanddukar bland alla som deltar i läsartävlingen. Lottningen avgörs 20.12.2018. Du kan också delta i tävlingen på webben: www.vaasankeskussairaala.fi/sv/hembesoket
Vad tycker du om artiklarna? utmärkt
tillfredsbra ställande
Ge ros, ris eller föreslå ämnen för
försvarlig har inte läst
kommande tidningar:
Vasa sjukvårdsdistrikt betalar portot
Ledare Vad händer med blodprov? En vecka med kandidater Mot en ny och ståtlig sjukhusbyggnad Mer glädje i barnpatienternas vardag Då mörkret växer sig för stort Anna har lärt sig att leva med sin rädsla
Vad tycker du om layouten? utmärkt
NAMN:
bra
tillfreds ställande
Din ålder: försvarlig har inte läst
0 – 20
21 – 30
31 – 40
41 – 50
51 – 60
61 – 70
71 –
VASA CENTRALSJUKHUS / KOMMUNIKATION X6
ADRESS:
KOD 5005967
TELEFON:
65003 SVARSFÖRSÄNDELSE