Tema: Skapande – Peter Svenzon, Lina Nyberg & Moonica Mac

Tema: Skapande

Från idé till premiär kan steget ibland vara långt. Innan kulturen når publiken har det kreativa arbetet pågått länge, men hur går det egentligen till när ett verk föds? Vi frågade tre aktuella kreatörer om deras skapande. Vad inspirerar och driver dem? Hur ser den kreativa processen ut och vad gör man om inspirationen sinar?

Lina Nyberg

En av Sveriges mest kreativa och innovativa kompositörer och jazzsångerskor med en lång karriär bakom sig. Under 2022 skriver hon en svit för Bohuslän Big Band.

Finns det några knep för att få igång inspirationen om den försvunnit? – Jag har använt mig ganska mycket av andra konstformer som inspiration men också av färg, form och rörelse. När jag tog min masterexamen i komposition för ett par år sedan skrev jag om att använda associerad synestesi, det vill säga att flera sinnen är sammankopplade, som metod för kreativt skapande inom musiken. För mig betyder det att jag i många fall bokstavligen försöker "måla fram” musiken innan jag skriver ned den. Ibland skissar jag upp formerna och ramarna för det jag vill uttrycka innan jag sätter mig vid pianot eller gitarren.

Hur vet man att en låtidé är värd att jobba vidare på? – För mig handlar det mycket om lust. Är det kul så jobbar jag alltid vidare men jag är också mån om att göra färdigt även om jag inte är nöjd. Jag är väldigt envis och missnöjet är en drivkraft för mig att skapa nytt.

Att vara nöjd kan alltså vara hämmande? – Det säger sig självt att om jag var totalt absolut nöjd skulle jag inte fortsätta skriva. Snarare pensionera mig. Sedan har jag märkt att jag ibland blir nöjd med saker i efterhand när jag fått lite distans till det. I skapandet av musiken är den ursprungliga visionen såklart viktig för mig, men jag har inga principer som hindrar mig att ändra allt i sista sekund om jag får lust med det. Jag är inte slav under min vision.

Du samarbetar med Bohuslän Big Band och ska skriva ny musik åt dem. Hur skiljer det sig mellan att jobba ensam och i grupp? – Det konstnärliga arbetet gör jag oftast helt själv. I detta projekt har jag sedan en skog med fantastiska medresenärer att både ta hänsyn till och försöka övertala till nya rutter och utflykter. Man får kompromissa ibland och vara tuff ibland. Det är en del av jobbet och det handlar om ömsesidig tillit. Ingen kan på förhand räkna ut vart vi kommer att hamna. Det är ju också det som är skönheten i det hela. Det gäller att packa förtänksamt och vara öppen för improvisation när man startar en sådan här musikalisk resa. För en resa är det!

Vilka är de största skillnaderna mellan att skapa fritt och på beställning? – Det är ingen skillnad för mig egentligen. Alla jobb är beställda och måste genomföras även om jag själv är beställaren. Skillnaden är bara att man får betalt, haha.

Koreograf, musikproducent och konstnärlig ledare för scenkonstkompaniet Art of Spectra. Skapar just nu multiverket In your head för Vara Konserthus scen Sparbanken Blackbox. Verket har urpremiär till hösten.

Finns det några knep för att få igång inspirationen? – Jag har hållit på med detta så länge nu och under vägen har jag utvecklat olika metoder för att hitta inspiration.Jag brukar också hitta det i musik, film och konst.När jag gör mina verk utgår jag ofta från ett tema som sätter igång processen av sig själv. Vad säger temat? Vad vill det? Sen utgår jag från det.

Vilka är de största skillnaderna mellan att skapa fritt och på beställning? – Jag har jobbat mycket på beställning och ofta blivit inhyrd som koreograf av olika kompanier. Då finns oftast redan en ram och ett format att förhålla sig till. Man får ju inte riktigt välja själv och det är väl den största skillnaden. Beställningsjobben kommer in för att de vill ha det jag gör, men ramar är alltid bra att ha så länge det inte är tidsramar. Blir det för stressigt och ont om tid blir det sällan bra.

Hur skiljer sig arbetet åt mellan att jobba ensam och i grupp? – Att samarbeta är ju såklart ett givande och tagande och det ser jag aldrig som ett problem. Även om jag har en grundvision bjuder jag in folk som jag vill ha med. Får de impulser lyssnar jag såklart på det och provar idén. Jag tittar på helheten och det är den som får avgöra vad som fungerar. Ibland kan det krocka men det är oftast i projekt där andra slagit ihop oss. Då kan det uppstå mer av en positionering och inte samarbete.

Du arbetar mycket med multiverk. Finns det nackdelar med det? Kan exempelvis ljud och ljus stjäla fokus från handling eller tvärtom? – Jag brukar tänka in ljud och ljus redan från början när jag koreograferar. Jobbar man med videoprojektioner så kan det lätt ta över. Titta på Melodifestivalen till exempel, där ser man knappt artisten ibland för det är så mycket effekter. I vissa fall kanske det är själva meningen men då måste det vara ett aktivt val. Ljuset ska ju bara förstärka illusionen av det man vill få fram. Ibland kan för mycket verkligen bli tvärtom.

Just nu skapar du ett specialskrivet verk för Vara Konserthus scen Sparbanken Blackbox. Kom idén till verket när du såg blackboxen eller fanns den innan? – Jag hade idén sen tidigare. Det finns alltid ett gäng idéer som ligger som skisser. Jag visste att det skulle vara ett multiverk, vara gränsöverskridande och ha både amatörer och proffs i ensemblen. Sen kände jag att blackboxen passade perfekt för just den idén och började vidareutveckla den.

Hyllad sångerska, låtskrivare och musikproducent. Aktuell med albumet Part Two och kommande turné.

Foto: Josefin Laul Finns det några knep för att få igång inspirationen om den försvunnit? – Jag har lärt mig att inspiration är något som kommer och går. Om det är lite trögt försöker jag inte forcera fram något. Jag tycker nog snarare att det bästa är att försöka lämna förväntningen på att det ska bli något och göra annat tills den rätta känslan infinner sig igen. Annars brukar jag tillåta mig att lägga ribban lågt, ändra riktning eller helt börja om.

Vilka är de största skillnaderna mellan att skapa fritt och på beställning? – Jag har inte gjort så många beställningsjobb men har ändå märkt att jag tycker det är roligast när jag får vara fri i min roll som låtskrivare och artist. Jag är inget större fan av att någon från en annan sida av bordet är inne och styr för mycket i mitt konstnärliga uttryck. Ibland är det skönt att få en ram att vara kreativ inom men för mig är det väldigt viktigt att få vara fri i den.

Hur vet man att en låtidé är värd att jobba vidare på? – Det beror helt och hållet på vilken inställning man har till skapandet och vad ens mål med det hela är. För mig handlar det i första hand om lust och ett behov av att få uttrycka mig. Om jag känner att det är roligt, skönt, avkopplande, förlösande, härligt eller spännande tycker jag att det är värt att jobba vidare med en låt. Om den blir en hit eller ens färdig över huvud taget är sekundärt för mig. Jag tror att allt man gör leder en vidare. Kanske behöver det som inte blir något komma ut ur en först för att bana väg för dedär guldstunderna då det känns fulländat?

Hur skiljer sig arbetet åt mellan att jobba ensam och i grupp? – Även om jag kan påbörja ett låtskrivande själv leder det nästan alltid till att jag släpper in fler i processen. Jag tycker om att jobba med andra men jag ser också till att jag jobbar med de som förstår mig och som jag har en skön, trygg och tillåtande kemi med. Jag har ofta en vision om hur en låt ska kännas men tycker att det är mest lustfyllt när den jag jobbar med känner sig fri att tolka på sitt vis och bidra med sin grej. Jag tror att kompromisser kan vara nyttigt och kanske även oundvikligt för att få ihop det. Det allra viktigaste är att man känner att man trivs tillsammans. Att man förstår varandra och har ett öppet sinne för olika idéer och inputs. Att det finns en ödmjukhet inför att alla olika roller behövs för att få ihop helheten. För mig är det berikande att dela mitt skapande med andra. Det skänker ett slags mervärde som jag inte kan nå på egen hand.