Spaning 18 19 2012 by Västmanlands läns museum

18-19/2012

TEMA BILDKONST V채rde 50 :-

TIDSKRIFTEN SPANING

Vi hjälper dig att spana Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning vill vara till hjälp och inspiration för alla som på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt och levande i Västmanland, samtidigt som vi bjuder på kunskap, inspiration och tips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaning ges ut av Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Omslagsbilder Framsida: Monica Höll, Spielplatz Heimat. Bilden är beskuren. © Monica Höll / BUS 2012 Baksida: Detalj av Elsa Celsing, Flicka i snöig skog, Västerås Konstmuseum.

TEMA BILDKONST

INNEHÅLL

3 4 8 12 14 16 20 22 24 27 31 33 36 39 41 43 46 50 53 54 56 60 62

> Det viktigaste just nu Ledaren. Att skapa är nödvändigt. Av CarlMagnus Gagge > Spegeln Gudabenådad eller samhällskritiker. Av Lina Gatte Redin Fyra sätt att vara konstnär. Av Kristina Mezei Vi behöver nya modeller. Av Marie Bergdahl Värt en egen resa. Av John Rothlind Konstnärsingenjör i domkyrkan. Av Linda Fagerström Känner du Engelsbergsmålarna? Av Karin Larsson Tre ”Synvillor”. Av Julia Unge Sörling Graﬁkverkstan ger nya drivkrafter. Av Lina Nordenström och Lars Nyberg Ivan Aguéli  vägledarens tjänare. Av Viveca Wessel Konstnär i hemlighet. Av Olle Nessle Resan har bara börjat. Av MarieLouise Larsson Wallén Rädda den oﬀentliga konsten! Av Yvonne Busk Temporart: Konst i farten. Av Yvonne Busk KAZ Galleri. Av Jan Å Johansson > Experten Visuella vitaminer. Av Kristina Mezei > Utflykten Konstsafari i Västmanland. Av Maria Mellgren > Spanaren Konst som berör. Av Cia Rimmö > Projektnytt Här får man! Av Tony Lorenzi > Ur litteraturen Aguéli. Av Ingemar Leckius > Ur samlingarna Konst av kvinnor. Av Eva Borgegård > Från föreningarna Testa en konstförening! > Konst i Västmanland

1 1 1 1

notiser Från framtiden Aktuellt Pris och beröm

2 3 3 7

Från maktens korridorer Utställningar Nya böcker Redaktionsruta

DET VIKTIGASTE JUST NU

Att skapa är nödvändigt BILDKONSTEN ÄR EN DEL AV SAMHÄLLET. Den utövas av konstnärer som möter publik och är därigenom en del av ett socialt sammanhang. Konst kan ibland upplevas som sluten, men samhället har alltid tillgång till konsten i utställningslokaler, i offentliga rum och på sociala mötesplatser. Konsten speglar de tankevärldar som finns i en tid och ett samhälle, ofta före andra, som en barometer på förändring.

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

INOM KULTURPOLITIKEN är tilltron dock inte så stor till att konsten av egen kraft kan vara samhällsnyttig. Istället lyfts konstens nytta fram och ses då som ett redskap för att lösa problem inom olika samhällsområden. Nyttoargumenten används för att rättfärdiga konsten och placera den i samhällets tjänst. VISST HAR KONSTNÄRERNA EN VIKTIG ROLL att spela och konsten har betydelse för barns och ungas utveckling, för hälsa, för kulturell mångfald, för människors välbefinnande, för livskvalitet, för att kommunicera och för att förbättra samhället. MEN ÄR DET INTE SÅ ATT KONST I GRUNDEN handlar om skapande? När konst skapas är det fråga om en process, ett sökande som gör det lättare att förstå. Skapandet är en del av processen, en kvalitativ arbetsmetod, som i likhet med vetenskaplig forskning skulle kunna renodlas och utvecklas. Med ett sådant synsätt skulle konsten vara en resurs och få en större betydelse för samhällets förändring och utveckling. SAMMANFATTNINGSVIS är det alltså inte fråga om konsten för konstens egen skull, inte konsten som redskap för samhällsnyttan utan att det är det konstnärliga skapandet som i sig är nyttigt och nödvändigt. För att kunna existera och utvecklas är dock konsten starkt beroende av samhällets stöd

och intresse. Stödet till bildkonsten kommer både från privat och offentlig sektor, men det offentliga stödet för bildkonst är lågt jämfört med dans och teater. Samhället måste nu i större utsträckning än tidigare utnyttja, stötta och utveckla konsten och de konstnärliga uttrycksformerna. I DETTA NUMMER av Spaning vill vi fokusera på konstens och konstnärernas villkor. Vi vill också ge några kulturhistoriska perspektiv på ämnet och berätta om aktuella projekt i Västmanlands län. Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef

FOTO: MODERNA MUSEET / TERJE ÖSTLING

SPEGELN

Gudabenådad eller samhällskritiker Av Lina Gatte Redin

Är det konst att slå sönder en tunnelbanevagn eller att ”fejka” en psykos och bli tvångsomhändertagen? Frågan ställdes till mig på en middag för ett par år sedan. Min bordsgranne var lite provocerad då han fått reda på att jag hade läst konstvetenskap. Först blev jag lite ställd, men sedan svarade jag att konceptkonst har konstnärer arbetat med ända sedan 1917 då Marcel Duchamp ställde ut en pissoar ”Fontän”. Diskussionen som följde handlade inte så mycket om smak, utan mer om frågan: Kan vad som helst vara konst?

VI BÖR SNARARE STÄLLA FRÅGAN vad som inte är ett ämne för konsten. Många konstnärer arbetar gränsöverskridande, med flera uttryck och media, sällan trogna en viss teknik eller genre. Det som förmodligen provocerar är att konstnären gör något till konst, en handling som många gånger avviker från vår gängse föreställning om hantverk och skicklighet. ANTIKENS FILOSOFER skrev om den inspirerade konstnären som skapade efter musernas ingivelse. Konstnären var begåvad med ett kreativt skapande, men ansågs inte verka fritt utifrån sin egen fantasi utan var ett slags ”språkrör” för högre makter. Uppfattningen levde kvar även efter kristendomens intåg, med Gud som den skapande ingivelsen. De fantastiska verken som blev till inom kyrkans värld, till exempel Gentaltaret och Sixtinska kapellet, betraktades inte som en enskild konstnärs bragd utan som en sorts förlängning av Skaparen själv.

DE STORA MÄSTARNA från medeltid, renässans och barock, som Giotto, Michelangelo och Rembrandt, var inte konstnärer i modern mening. De sågs snarare som högt eftertraktade hantverkare som nådde ryktbarhet genom teknisk skicklighet. De verkade på uppdrag och deras uppgift var att avbilda så troget som möjligt. De producerade verk med motiv som deras beställare, det vill säga kyrkan, adeln och kungahusen, önskade. På samma sätt som bokbindaren eller snickaren var experter inom sina hantverk arbetade konstnären inom sitt skrå, med en egen verkstad och en skara av lärlingar, som i sin tur blev mästare och förde hantverket vidare.

> "Fontän" Marcel Duchamp 1917/1963

>>> 4

SPEGELN

RUNT SEKELSKIFTET mellan 1700- och 1800-tal, då det moderna samhället började växa fram, uppstod det moderna konstbegreppet. Konsten värdesattes utifrån den estetiska upplevelsen och den mänskliga förmågan att formulera världen på nya unika sätt. Akademierna grundades och allt fler utbildade sig till konstnärer. Artisten var inte längre en del av skråväsendet utan ingick i en utbildad konstnärskår. Ämnena var måleri, skulptur och senare även grafik. UNDER 1800TALET flyttade konsten in i gallerierna och de borgerliga salongerna. Dagens konstmarknad föddes och ett nytt urbant samhälle, en stadskultur tog form, öppen för nytänkande. Det målande geniet, gärna på randen till galenskap, uppskattades som en excentrisk samhällsfigur. Han hade förmåga att kliva utanför och betrakta sin omvärld, en outsider, en bohem som varken ville följa konstens eller samhällets normer. En föreställning som levt kvar till våra dagar. Konstnären är ett manligt geni, de kvinnliga konstnärerna är i stort sett frånvarande i konsthistorien. DEN MODERNA KONSTNÄRSMYTEN blomstrade. Konstkritiken hade en betydande roll i ”lanseringen” av den geniale konstnären och visade på nya kriterier för vad som ansågs vara nyskapande och äkta. ”Äkta konst” var någonting nytt, till skillnad från det gamla hantverket, det traditionella. Konsten erövrade en bredare publik och med den uppstod den stora kretsen av konstsamlare. Konstnärsrollen förändrades markant och konstnärerna kom att verka i en betydligt hårdare konkurrens.

UNDER MODERNISMEN och 1900-talets första hälft strävade konsten efter den rena enkla formen – fri från historiska krav och ideal – och avantgardet uppstod. Det var inte bara det unika utan också det revolutionära som kom i centrum. Konsten blev allt mer abstrakt, esoterisk och intellektuell och refererade till slut bara till sig själv. Trots att man ifrågasatte romantiken och dess känslokult växte en ny genikult fram där en konstnär som Jackson Pollock kunde säga: ”Jag målar inte natur. Jag är natur”. KONSTNÄRENS ROLL har förändrats under historien. Vi kan se ytterligare en förändring då konstnärer är mer samhällskritiskt inriktade, undersöker och analyserar sin omgivning som forskare. De arbetar på den globala marknaden likt entreprenörer. Uttrycken och ingångarna är många. En del arbetar konceptuellt utifrån en idé, som till exempel Lars Vilks gör i sin undersökning av yttrandefrihet och juridik, medan andra söker sig till det figurativa, till hantverket och dess olika tekniker i en nästan absurd tidstrogenhet som den norske målaren Odd Nerdrum i sitt renässansmåleri. Det handlar med andra ord om väldigt skiftande konstnärliga uttryck som verkar sida vid sida. Så svaret på frågan vid middagsbordet om det är konst att undersöka psykiatrin på det sätt som konstfackeleven Anna Odell gjorde 2009 är svaret: Ja, det är konst, eftersom konsten just väcker den frågan!

> Mathilde Wigert-Österlund (1873-1943) med målning föreställande Engelsbergs hytta ca 1900.

FOTO: UPPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEK.

UNDER 1700TALETS ANDRA HÄLFT trädde den ”moderne” romantiske konstnären fram. Under upplysningen och humanismen riktades blicken åt ett individuellt skapande, där originaliteten fick en betydande roll. En stor konstnär skapade något unikt vilket ingen kunde imitera eller efterlikna. Även detta sågs som ett slags Gudsingivelse, men konstnären började betraktas som ett gudabenådat geni. Under denna tid förändrades även bildspråket och motiven. Från att ha varit ett troget avbildande berikades nu konstverken med ett personligt innehåll och undertecknades med konstnärens signatur - något som tidigare inte varit särskilt framträdande. Från att ha avbildat naturen så som den är skapad blev konstnären, under den romantiska epoken, själv en skapare.

FOTO: BILDERBENKT I ORSA/VLM

”Konstnären är ett manligt geni, de kvinnliga konstnärerna är i stort sett frånvarande i konsthistorien.”

SPEGELN

Fyra s채tt att vara

konstn채r Av Kristina Mezei

FOTO: FRANS KOOLEN

SPEGELN

Att vara konstnär idag handlar om så mycket mer än den traditionella konstnärsrollen. INSIKTER AV DETTA SLAG har legat bakom valet av konstnärer när Kristina Mezei för Spanings räkning kontaktade fyra konstnärer med anknytning till Västmanlands län. Kent Iwemyr är nationellt och internationellt etablerad. Maria Koolen Hellmin arbetar mycket med offentliga gestaltningsuppdrag. Maria Sewerin fortsätter att måla efter examen från Konsthögskolan, men går samtidigt en ny utbildning som bibliotekarie. Jakob Ojanen i sin tur arbetar vid sidan om sitt måleri även som lärare på en konstskola.

FOTO: PRIVAT

ÄN I DAG FINNS EN FÖRVÄNTAN på stor hantverksskicklighet hos konstnären. Delaktighet i rätta kretsar och i nätverk tycks alltid ha underlättat att hitta uppdrag, att få uppskattning och ekonomisk utdelning. Erfarenhet och utbildning har länge setts som värdefulla kunskaper, förebildliga för kommande generationer: att vara lärare blir då en del i konstnärsyrket. Kärleken till måleriet kan ställa stora krav på egen frihet och oberoende – konstnären väljer att söka sin inkomst på andra håll.

MARIA KOOLEN HELLMIN

Arbetssätt, idéer Arbetar ofta med större sammanhängande uppdrag eller projekt. Mycket tid ägnas åt planering, projektering det vill säga rent administrativt jobb. Skissarbete, modellbyggande, materialtest görs oftast i ateljén i Stockholm. Större grövre jobb som kräver mer utrymme görs i ateljén utanför Skinnskatteberg, med möjlighet att jobba utomhus och goda företagskontakter runt om i trakten. Idé- och konceptarbete pågår hela tiden. Jag har en obändig envis lust att skapa poesi mitt in i det vardagligaste vardagliga! Kontakt med konstlivet Har en hemsida. Skickar ut vernissagekort. Ser många utställningar, träffar många konstnärer och andra ”aktörer” i konstlivet, som vänner, kollegor och samarbetspartners. De finns lika mycket i andra branscher; arkitekter, landskapsarkitekter, ljusdesigners, konstruktörer, företag av olika slag. Inkomst och företagsamhet Sedan 3-4 år tillbaka kommer min huvudsakliga inkomst framför allt från offentliga uppdrag, en mindre del från för-

>>>

säljning. Jag har enskild firma som jag startade direkt efter avslutad utbildning. Min verksamhet är momsbelagd. I vissa perioder betalar jag skatt även som arbetsgivare då jag anställer assistenter. Dessutom arbetar jag även som konsult och konstnärlig rådgivare för Storstockholm Lokaltrafik och Stockholms läns landsting. CV Född 1958. Utbildning: Bl a på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Tre viktiga utställningar: Galeria Studio Kulturpalatset, Warszawa, Polen, 2004, Konstakademien, Stockholm, 2009 och Storkyrkan, Stockholm, 2010. Gör just nu: Bl a konstprojekt för äldreboende i Kiruna, projektering av projekt för Carl Malmsten Furniture Design vid Linköpings Universitet Lidingö Sthlm, ett samarbete med Statens konstråd, arkitekter, landskapsarkitekt m fl. Färdigställande av större konstprojekt i flera delar till staden Mandal i södra Norge.

< Maria Koolen Hellmin i färd med att slipa på det som ska bli ett romkorn. 9

FOTO: PRIVAT

FOTO: HARRI VRETHED

SPEGELN

KENT IWEMYR

Arbetssätt, idéer Mina bilder börjar nästan alltid med en idé som dyker upp i huvudet, ofta något jag sett eller upplevt tidigare. Fortsätter med att göra en enkel skiss eller kladda ner några ord på ett papper, tills det åter blir dags att plocka fram dem. Jag har ända sedan jag började måla varit på samma plats, alltså den lilla studio jag har i en del av det gamla huset som jag bor i. Att bli konstnär är aldrig något jag gått och drömt om. Jag hade turen att 1992 träffa den då unge galleristen Magnus Karlsson som hade ett nyöppnat galleri i Västerås. Han kontaktade mig efter att ha sett mina målningar på Liljevalchs vårsalong. Kontakt med konstlivet Marknadsföringen ansvarar mina gallerister för. Jag jobbar med i huvudsak tre gallerier i Sverige, Tyskland och Italien. Inkomst och företagsamhet Målar i samma utsträckning som alla tidigare år. Det är klart att det är bra att sälja någon målning ibland fast numera är jag pensionär. CV Född 1944, bott större delen av mitt liv i Hallstahammar. Utbildning: Två års förberedande konstskola. Konstfack, högskoleutbildning tre år. Tre viktiga utställningar: Galleri Magnus Karlsson, Västerås, Galleri Jochen Hempel i Berlin och Galleria Salvatore & Caroline Ala i Milano. Gör just nu: arbetar med utställningar på Galleri Leger i Malmö med början 25 maj och på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm.

MARIA SEWERIN

Arbetssätt, idéer Jag vidareutbildar mig inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap på halvfart distans. Med mitt konstnärskap arbetar jag koncentrerat under sommaren (juni, juli och augusti) heltid. Under terminerna försöker jag måla på kvartsfart under kvällar och helger. Jag har ett arbetsrum i hemmet där jag målar. Anledningen till att jag håller på med konst är att det är jätteroligt och att jag mår bra av att få uttrycka mig. Kontakt med konstlivet Jag har en hemsida och ett Facebook-konto. Eftersom jag studerar på distans har vi en egen kurssida. I övrigt droppar det in en hel del inbjudningar till vernissager och events som har konstanknytning. Jag har några trogna kollegor som jag håller kontakt med. Vi har även gjort grupputställningar tillsammans. Inkomst och företagsamhet Jag är inte beroende av att sälja tack vare att jag timvikarierar som biblioteksassistent. I framtiden hoppas jag att få en deltidstjänst som bibliotekarie. Givetvis påverkar studierna och timvikarierandet mina konstnärliga insatser. Jag har blivit bra på att fokusera, att snabbt ställa om, plus att ha tålamod och stå ut med att det går lite långsammare ibland. CV Född 1980. Utbildning: Västerås konstskola 1999-2001, Kungliga konsthögskolan fri konst 300 hp 2004-2009. Linnéuniversitetet biblioteks- och informationsvetenskap 180 hp 2010 – avslutas 2013. Tre viktiga utställningar: KAZ Galleri, Västerås 2010, Centralgalleriet, Gävle 2011 och Tyresö konsthall (tillsammans med Lotta Smed och Lotta Sjöborg) 2011. Gör just nu: målar, pluggar och jobbar. Vill få ihop material till två utställningar 2013.

FOTO: PRIVAT

SPEGELN

JAKOB OJANEN

Arbetssätt, idéer Jag jobbar huvudsakligen i min ateljé med det praktiska arbetet. Men det är alltid en pågående process där tankar och formuleringar ständigt uppkommer. Oftast är det högst vardagliga företeelser som jag tar till mig och försöker omförhandla i ateljén. Kontakt med konstlivet De flesta av mina vänner och bekanta jobbar på olika sätt med konst så jag har snarare svårt att komma ifrån konstlivet. Jag tycker det är svårt med marknadsföring och nätverkande. Just nu försöker jag fokusera den tid jag har på mitt ateljéarbete. Jag är inne i en skapande process och den måste få den tid den behöver om det ska bli bra. Då har jag inte tid att jaga utställningar och det kan nog bli lite fel och försöka marknadsföra något man själv inte vet vart det är på väg. Det kanske känns annorlunda när den här pågående processen fått fortgå och kommit till ett slags avslut. Då kanske jag känner att jag måste få ut mina grejer så de får kommunicera med omvärlden. De flesta av mina vänner är ju själva konstnärer så jag har alltid nära till konstnärskollegor och diskutera med. Jag jobbar inte exklusivt med någon gallerist för tillfället men i början av 2013 har jag en inbokad utställning på KAZ galleri i Västerås där jag tidigare har ställt ut.

Inkomst och företagsamhet Jag jobbar 50 procent på Systembolaget och 20 procent som lärare på Västerås Konstskola. Det är en hel del pysslande för att få ihop det med den egna verksamheten som jag driver som enskild firma. Det som är fördelen med så mycket övrigt jobb är att jag inte behöver vara beroende av att sälja x antal målningar varje månad. Det tror jag skulle vara hämmande för min konstnärliga och språkliga utveckling. Men det är klart en balansgång mellan tid och pengar. Det är väldigt givande att jobba på Konstskolan, jag har börjat ifrågasätta mitt egna arbete på ett konstruktivt vis när man hela tiden ställs inför elevarbeten som man förväntas ge konstruktiv kritik på. CV Född 1980. Utbildning: Konstfack, Magister i Konst, 2008. Gerlesborgskolan i Stockholm 2002-03. Västerås Konstskola 2000-02. Tre viktiga utställningar: grupputställning på Fotografiska, Stockholm, 2010, Galleri KAZ, Västerås, 2010 och Brandstrom, Stockholm, 2009. Gör just nu: nya målningar i ateljén och arbetar som konstlärare på Västerås Konstskola. I höstas var jag klar med ett offentligt gestaltningsuppdrag på en skola i Älvsjö, Stockholm.

”Idé- och konceptarbete pågår hela tiden. Jag har en obändig envis lust att skapa poesi mitt in i det vardagligaste vardagliga!” MARIA KOOLEN HELLMIN

SPEGELN

Vi behöver nya modeller Av Marie Bergdahl

Redan från antiken har konstnärens behov av att få skapa fritt och uppdragsgivarens önskan att konsten ska göra nytta för någon eller något varit ett hett ämne. De samtida konstnärerna, till skillnad från den traditionella, arbetar på en bred arena, med installationer, performances och i olika medier utifrån ett idébaserat koncept. Den konstnärliga kompetensen efterfrågas alltmer av både privat och offentlig sektor och konstnärer kan verka som föreläsare, projektledare, strateger och konsulter.

BILD OCH FORMKONSTENS infrastruktur är mångfacetterad och består, förutom av konstnärerna, av en mängd olika spelare; föreningar, nätverk, konstnärsgrupper, museer, offentliga och privata konsthallar, privatägda och konstnärsdrivna gallerier. Många utställningsarrangörer arbetar ideellt och ett flertal konstnärer arbetar utan ersättning vid utställningar. Numera finns det ett statligt avtal, som ska garantera ersättning till konstnärerna, MU-avtalet (medverkande och utställningsersättning). Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och de regionala konstkonsulenterna i Sverige arbetar med implementeringen av avtalet också till regioner och kommuner. DENNA BROKIGA och splittrade infrastruktur och mängden av ideella åtaganden försämrar överblicken och bidrar till en svag röst i striden om ökade offentliga resurser. Enligt Kulturrådets rapport ”Bild och form 2009” är det offentliga stödet lågt om man jämför med dansen och teatern.

I DE TRE STORSTADSREGIONERNA Stockholm, Göteborg och Malmö finns närmare hälften av landets utställningsarrangörer. Här görs tre fjärdedelar av de cirka tre miljoner utställningsbesöken. I Västmanlands län är Västerås konstmuseum den största arrangören. Flertalet utställningsarrangörer är ideella föreningar med ett folkbildande och konstfrämjande syfte. Den största är Sveriges Konstföreningar Västmanland. Sammantaget finns det tjugosex utställningsarrangörer i länet. De flesta av dem har mellan fem och tio tusen besökare per år. EN KONSTUTSTÄLLNINGS KOSTNADER innefattar, utöver ersättning till konstnären, utgifter för transport, teknik, lokal och marknadsföring, samt kostnader för den konstpedagogiska verksamheten, riktade i första hand till barn och unga. Det sistnämnda gäller främst utställningsarrangörer som har offentliga medel. Konst och kultur för, av och med barn och

SPEGELN

”Konst speglar våra liv. Vi behöver den, som både fri och nyttig.” unga är ett viktigt kulturpolitiskt mål. Det behövs också ett krafttag inom skolan. I vår samtid omges vi dagligen av ett flöde av bilder, som vi behöver lära oss att tolka, för att bättre förstå vår omvärld. EN BLIVANDE KONSTNÄR föds någonstans… och börjar utöva sitt konstnärskap någonstans. Det är centralt att arbeta för att människor får möjlighet till eget skapande och till utställningsmöjligheter i sin hemtrakt. Kreativitet är grunden till konstnärskapet men också till entreprenörskapet. Att bygga hållbara strukturer inom besöksnäringen och stödja kulturella och kreativa näringar bidrar till utvecklingen.

Genom en tydlig regional kulturpolitik (och varför inte en konstpolitik?), som visar på konstens betydelser i samhällsutvecklingen, spelar län och regioner huvudroller vad gäller bild- och formkonstens möjligheter till ökade resurser. Kommunikationsvägarna är betydelsefulla, till kommuner, institutioner, organisationer och andra. Nya samverkansmodeller är nyckeln. Konsten har flera betydelser, för varje människa som upplever den, för konstnären själv, för konstverket i sig självt, men också för hälsan och för ekonomisk och social tillväxt. Konst speglar våra liv. Vi behöver den, som både fri och nyttig.

AnneKarin Furunes, Portraits of Pictures Portrait 40 ©AnneKarin Furunes / BUS 2012 FOTO: ELISABETH BLENNOW CALÄLV

v Vernissage för en utställning med verk av Anne-Karin Furunes på Västerås Konstmuseum 2012.

SPEGELN

Värt en egen resa Av John Rothlind

Västerås domkyrka är en av de kyrkor i landet där flest altarskåp har bevarats. De utgör medeltidens mest praktfulla och komplexa konstverk - allkonstverk bestående av både måleri och skulptur. Skåpen utgjorde en gemensam blickpunkt och fond under mässan. Med dem fanns förutsättningar för en berättande scenografi med framställningar ur Kristi passions- och frälsningshistoria. Altarskåpen var genom sina dörrar "förvandlingsbara". HÖGALTARSKÅPET, som skänktes till kyrkan år 1516 av riksföreståndaren Sten Sture d y och hans hustru Kristina, är ett av de mest komplexa altarskåpen, med sidor för festdagar, söndagar och vardagar. Under fastan doldes det helt av en fasteduk - en ridå i dova färger. Högaltarskåpets vardagssida visar i mitten enligt mitt tolkningsförslag, tillbedjan inför ett skrin med Västmanlands apostel S:t Davids reliker. En präst har lyft fram relikskrinet ur nischen i altarskåpets predella eller sockel – mycket påminnande om den verkliga sockeln som Stureskåpet är ställt på. I Antwerpen, där altarskåpet tillverkades, försökte konstnären på distans gestalta scenen i Västerås domkyrka med präster och knäfallande hjälpsökande. Att S:t David av Munktorp verkligen skrinlagts i Västerås har ifrågasatts men ett trovärdigt vittne finns - Olaus Petri minns själv händelsen med ogillande. Vid riksdagen i Västerås 1527, betraktade han och de andra reformatorerna generellt de gamla bilderna med tolerans men påpekade, kanske med Davidskulten i åtanke, att "missbruk" förekommit. Med Johannes Rud-

SJÄTTE SINNET – samtidskonst i samspel med kyrkorum från olika epoker. 2007 genomfördes ”Sjätte sinnet” för första gången i 22 kyrkor i Västmanland och Dalarna. Sommaren 2013 är det dags för nya spännande konstupplevelser i Västerås stift, nu i Salabygden och södra Dalarna. För mer info: www.svenskakyrkan.se/vasteras 14

beckius tillträde som biskop 1619 förändrades synen på altarskåpen från tolerans till uppskattning - han beskrev dem som sköna, välgjorda och kostbara. DOMKYRKAN PRÄGLAS i dag av restaureringsarkitekten Erik Lundbergs stora omgestaltning 1958-61. Kyrkan hade under 1800-talet genomgått renoveringar i nygotisk anda. Lundbergs restaurering kan kanske mer betraktas som ett återupprättande av kyrkorummet och de konstföremål det inrymmer, än ett antikvariskt återförande till ett ursprungligt eller tidigare skick. Med behärskad ljuskontroll, utvalda material, tekniker, färger och strukturer, iscensatte Lundberg rum där riktningen och rörelsen mot öster förstärktes. På vilket sätt då? Kan han exemplifiera? Han skriver själv att "högaltaret bildar slutmålet, med altarskåpet såsom guldglimmande fond". Erik Lundberg skapade därmed inte bara en konstscen med Stureskåpet i sitt rätta rumsliga och funktionella sammanhang, utan också ett andligt rum där mässan celebreras i obruten kontinuitet.

DET FINNS MER Lästips: Gunnar Ekström (med bidrag av Sven Drakenberg), Västerås Domkyrkas inventarier genom tiderna, Västerås 1976/1994; Erik Lundberg, Att restaurera, Stockholm 1966

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

> Scen från altarskåpets vardagssida med relikskrin och knäfallande hjälpsökande. Tillbedjan av helgonreliker sågs med oblida ögon av reformatorerna som ansåg att det var ett missbruk. FOTO: JOHN ROTHLIND

SPEGELN

FOTO: JOHAN FORS

SPEGELN

Konstnärsingenjör i

domkyrkan Av Linda Fagerström

Azurblått och indigo. Turkos och violett. Randi Fishers glasmålningar i Västerås domkyrka innehåller starka färger. Ockra och umbra. Mossgrönt och vinrött. Titeln, ”De tre stegen”, handlar om rörelse: genom människolivet eller kanske årstiderna. I kompositionen finns flera geometriska figurer: cirklar och hjul som balanserar på rektanglar. Trubbiga och spetsiga trianglar. En smal månskära vilar högst upp.

DÅ VÄSTERÅS DOMKYRKA restaurerades på 1950-talet valdes Randi Fisher i en KRO-tävling att utföra glasmålningarna. Fisher använde nonfigurativt formspråk – radikalt i jämförelse med de andra tävlingsförslagen, som var mer traditionella med föreställande motiv. Franska konstnärer som Henri Matisse hade på 1940-talet skapat nonfigurativt glasmåleri för kyrkomiljö och Fishers förslag för Västerås var framsynt internationellt.

RANDI FISHER verkade i en krets konstnärer som främst var kamrater från tiden på Konstakademien, bland dem Lennart Rodhe, Pierre Olofsson, Lage Lindell, Olle Bonniér, Arne Jones och Karl Axel Pehrson. I konsthistorien brukar man kalla dem konkretister. Denna konstnärsgeneration var den romantiserade bohemens raka motsats. De såg sig som konstnärsingenjörer och befann sig långt från den enslige, inåtvände artisten, outsidern.

I VESTMANLANDS LÄNS TIDNING beskrev hon 1957 sin vilja att ”undvika det vanliga, de traditionella figurer och symboler som gärna spelar in i den kyrkliga konsten. Det blir så lätt naivt – och det är jag väldigt rädd för. Det är väl inte heller direkt meningen att kyrkobesökarna skall sitta och titta på fönstren, koncentrera sig på motiv och så vidare. Jag vill i stället försöka att genom färger och linjer åstadkomma en viss stämningsverkan.”

DEN NYA KONSTNÄRSROLLEN öppnade för en kvinnas möjligheter i yrket och Fisher var mycket framgångsrik – dessutom alltid klädd i byxor, på den tiden ännu ett helt maskulint plagg. Hennes mor, konstnär och lärare på Tekniska skolan (dagens Konstfack), var förstås också en inspirationskälla.

< Detalj av ”Röd” ur ”De tre stegen”.

>>> 17

FOTO: JOHAN FORS

SPEGELN

^ ”Blå” och ”Gul” ur ”De tre stegen” av Randi Fisher.

SPEGELN

Den nya konstnärsrollen öppnade för en kvinnas möjligheter i yrket och Fisher var mycket framgångsrik – dessutom alltid klädd i byxor, på den tiden ännu ett helt maskulint plagg.

FOTO: VLT, ARKIVET.

KOLLEKTIVT ARBETE var idealet och Fisher arbetade med glaskonstnären Ralph Bergholtz i Skåne för att bränna glaset till domkyrkans målningar. Samarbeten mellan ingenjörer, arkitekter, konsthantverkare och konstnärer eftersträvades – ungefär som vid de medeltida katedralbyggena. Den visionen hade också varit ledstjärna några decennier tidigare på Bauhaus. Radikaliteten där, som 1933 ledde till att nazisterna stängde skolan, återfanns nu hos de unga konstnärerna i Sverige: flera var politiskt engagerade med socialistiska förtecken. KONSTENS ISOLERING skulle brytas och därför var det viktigt att konsten fanns överallt i det folkhem som nu byggdes: på skolor, postkontor, personalmatsalar, barnteatrar, hyreshus i förorten – och i kyrkan. I domkyrkans glasmålningar kunde Randi Fisher kombinera sin modernistiska konstnärliga vision med ett samhällsengagemang och den starka viljan att nå folket med konsten. ”De tre stegen” beskrev hon ofta som sitt främsta verk. Sedan ”De tre stegen” fullbordats, fick Fisher även i uppdrag att utföra den cirkelformade glasmålning som finns i rundfönstret ovanför kyrkans norra sidoentré.

RANDI FISHER Randi Fisher (1920-97) utbildade sig på Konstakademien i Stockholm 1939-44. Sven X-et Erixson var hennes professor. Hennes mor, Eivor Fisher, var konstnär och lärare på Tekniska skolan. Hennes syster, Else Fisher Bergman, koreograf och dansare, var gift med Ingmar Bergman 1944-46. Hon finns representerad på Moderna Museet, Västerås konstmuseum, Norrköpings konstmuseum, Skissernas museum i Lund. Hennes glasmålningar finns i kyrkor över hela landet. Hon har gjort scenografi för Dramaten och bokomslag för Maria Wine på Bonniers förlag.

^ Randi Fisher arbetar med den röda glasmålningen i sin ateljé i Stockholm 1957.

SPEGELN v Ernst Lundström (1853-1931) Ulvaklev i månsken.

Här är djefligt vackert…

Känner du

Engelsbergsmålarna? Av Karin Larsson

När järnvägen från Västerås drogs fram till Engelsberg 1876 och förbands med banan till Norberg/Kärrgruvan fick människor söderifrån helt nya möjligheter att besöka Engelsberg. Den vackra naturen och intressanta bruksmiljön, sedan 1876 kompletterad med den nya tidens begynnande petroleumindustri på Oljeön, lockade många besökare. Den år 1900 uppförda järnvägsstationen, utformad av arkitekten Erik Lallerstedt (1864-1955), fick en arkitektonisk utformning som saknade sitt motstycke i Sverige. Med flera hotell och pensionat blev Engelsberg en omtyckt ort för dåtidens turism.

ARTISTEN ARVID MAURITZ LINDSTRÖM (1849-1923) lockades till trakten av släktingar i Stabäck norr om samhället. Han skrev till vännen Carl Larsson att ”här är djefligt vackert”. Hvilan uppfördes åt Lindström och hans familj. Konstprofessorn Olof Arborelius (1842-1915) var genom släkten Arosenius släkt med Clas Gabriel Timm, brukspatron på Engelsbergs bruk. Ivar Arosenius var Clas Gabriels kusin. Ivar vistades i unga år i Engelsberg. Hans akvareller från den tiden finns i privat ägo. FRÅN 1880 TILL 1915 var Arborelius och hans familj gäster hos Timms på somrarna. Han blev nestorn i den grupp som senare kallades Engelsbergsmålarna. Hans mest berömda oljemålning torde vara den så kallade Sverigetavlan – ett motiv från Riddarholmsviken i sjön Snyten norr om bruket. Målningen visar ett svenskt sommarlandskap med glittrande vatten omgivet av skog, himmel och solbelysta moln och den lilla Riddarholmen i fonden. I GRUPPEN INGICK också Ernst Lundström (1853-1931). Han hade sin släkt på Västanfors herrgård men installerade sig i villan ”Halfvägs” (halvvägs mellan Timms på bruket och ingenjören Otto Timms villa på Framnäsudden). Hans motiv är hämtade från bruket och från sjön Åmänningen. Bland annat har han målat Ulvaklev i kvällsljus. Det sades om Lundström att han var mera originell i sällskapslivet än som konstnär. Men många av hans oljemålningar är förnämliga exponenter för ”det nordiska ljuset”. Han var dessutom en skicklig ebenist. Att Engelsbergsmålarnas långa studietid i Sverige och framför allt i Frankrike bidrog till deras utveckling säger sig självt. I DE OVANNÄMNDAS KÖLVATTEN följde konstnärer som Axel Fahlcrantz (1851-1925), som i olja målat miljöer på bruket och Ferdinand Boberg (1860-1946) som i akvareller dokumenterat produktionsutrustning i brukets hytta och smedja. Vidare chefsdesignern på Skultuna Messingsbruk, Hjalmar Norrström (1853-1929). I Hvilan har han dekorerat ateljéns tak. Dessa dekorationer vittnar om stor skicklighet i att utföra filigransliknande arbeten som kongenialt passar in i den clasonska miljön. DEN YNGRE ARTUR SAHLÉN (1882-1945) var bror till en folkskollärare i Sörby skola i Västervåla. Han gjorde en stor oljemålning för godtemplarhuset i stationssamhället som placerades i fonden av samlingssalens scen. Han använde sig av en annan teknik än de övriga. Med palettkniv har han pointillistiskt anbringat färgen på duken och på så sätt avbildat vyn från Hotellberget över Åmänningen, Ulvaklev och Oljeön. Målningen har i dag sin plats i Sörby skola. Jag har i många år sökt kunskap om vilka kvinnliga konstnärer som hade anknytning till Engelsbergsmålarna. Anna

Ankarcrona, (1886-1935), hade deltagit i utförandet av dekorationer i Hvilans ateljé. Långt senare uppmärksammades jag på Charlotte Wahlström (1849-1924) som verkat i Engelsberg och framför allt efter en gedigen utbildning ägnat sig åt landskapsmåleri. I ENGELSBERGSMÅLARNAS efterföljd och stimulerade av Engelsbergsbygdens kreativa miljö fortsätter i olika former det konstnärliga skapandet i modern tid med bland annat Engelsbergs konstgille som drivande kraft. Men det är en annan historia.

FOTO: MATS KÄLLSTIG

SPEGELN

^ Olof Arborelius (1842-1915) Flicka i herrgårdsparken. ENGELSBERGS SKULPTURPARK Engelsbergs Skulpturpark firar 10-års jubileum! Sedan 2003 har spännande konstutställningar visats i Ängelsberg och den 27 maj invigs årets jubileumsutställning. Tretton konstnärer och tre elever från Risbroskolan i Fagersta deltar i en grupputställning med tema Energi - Vatten. Utställningen visas dygnet runt, hela sommaren. Arrangörer är Engelsbergs Konstgille. Mer info: skulpturparken.se DET FINNS MER Ahlén, H. , Källstig, M. En socken och en sjö, Södertälje 1990 Björklund, J., Södergård, R., Västanfors Herrgård, Fagersta 1984 Edstrand, H. m.fl. Isak Gustaf Clason, Stockholm 1068 Lundström, Å., ”Minnen”, Stockholm 1970 21

SPEGELN

Tre”Synvillor” Av Julia Unge Sörling. Foto: Mats Källstig.

Isac Gustaf Clason var en av det sena 1800-talets stora arkitektnamn och låg bakom bland annat Nordiska Museet och Hallwylska palatset i Stockholm. I Lilla Engelsberg skapade han tre villor som var och en på sitt sätt hämtar inspiration från olika tider och stilar i Europa.

Hvilan BLAND 20TALET KONSTNÄRER i Engelsbergsgruppen fanns A.M. Lindström just hemkommen efter utlandsstudier med ung maka. Han valde boplats i Ängelsberg förmodligen med hjälp av Olof Arborelius och närde drömmar om att uppföra en byggnad i Rhenborgstil för att glädja sin tyskfödda maka. ISAK GUSTAF CLASON, bördig från Rottneby utanför Falun, var en ung och uppmärksammad arkitekt, som ingick i konstnärskretsen. Han åtog sig uppdraget att genomföra byggherrens intentioner på en nyinköpt tomt med utsikt över den glittrande sjön. Samtal och planering utmynnade i ett elegant ritat franskinspirerat lantslott med inslag av tysk jugend, där tinnar och torn täcktes med skiffer och där tegelväggarna spritputsades i svagt gult. Burspråk och balkonger med vackert bearbetade trädetaljer gav fasaden en extra touch. REDAN UNDER BYGGTIDEN blev Hvilan ett kärt tillhåll för konstnärsvännerna, vilka som tack för besöken utsmyckade husets dörröverstycken, väggar och tak. Fastigheten blev ett samtalsobjekt som lockade andra byggherrars nyfikenhet.

SPEGELN

Ulvaklev

Odensnäs

I.G. CLASON ÅTERKOM HEM från en 4-årig studieresa i augusti 1886. Tidigt på hösten samma år besökte han en stenhuggarverkstad i Örebro och bör därefter ha stannat till i Ängelsberg för att träffa sina konstnärsvänner, men också bryggeridirektören E.F. Zetterström från Norberg. Denne önskade sig en ordentlig direktörsvilla - avsedd för sonen Bengt som var nyutnämnd chef för oljefabriken på Barrön.

ETT TREDJE UPPDRAG för Clason kom från brukspatron Gustaf Thorell. Han önskade ett ståndsmässigt bostadshus för familjen, placerat inom samma område där deras nedgångna gamla bergmansgård låg. Efter att, som arkitekten uttryckte det “noggrant studerat byggherrens vanor och lynne” skissade han fram en planlösning som blev en av de första i Sverige som med konsekvens byggde vidare på engelskinspirerade villaideal; där funktionsdugligheten och vardagens trevnad sattes före representationskrav. Men där också anknytning till omkringliggande trädgårdsanläggning och genuin allmogemiljö, bildar en enhet med viktiga miljöskapande värden. Villafasaden bär beigegul spritputs med ljusgråmålad plåt på takfallen. En karaktäristisk detalj är den spanskinspirerade “löpande hundfris” som avslutar den släta höga väggytan och gör takarkitekturen med sina tinnar och torn till ett intressant “lock på lådan”.

DEN FÖRESLAGNA BYGGNADSTOMTEN var placerad mitt emot “Oljeön”, på en svårtillgänglig, klipphylla dit en ny bro över järnvägen var enda tillfarten. Den spektakulära tomten utmanade Clason och inspirerade till en borgliknande romantisk skapelse i nyrenässans, där tinnar och torn vilar på kraftigt utkragade takfotsgesimser. FASADERNA MURADES av rött handslaget tegel och de brant stupande takfallen täcktes med skiffer och svart plåt. En smäcker tornspira har sin like i arkitektens förslag till Nordiska Museets franskinspirerade taksiluett. Byggnaden är hantverksmässigt synnerligen välgjord både inne och ute och “grosshandlarvillan” redovisar i stort som smått en arkitektoniskt väl genomförd helhetsidé.

VISSA AV INNERTAKEN berikades med schablonmålningar utförda av konstnären Filip Krouthén, tamburen är marmorerad och flera rum har väggar med boasering och vackra kakelugnar. Länsstyrelsen har förklarat Odensnäs som byggnadsminne med “högt kulturhistoriskt värde”.

FOTO: LINA NORDENSTRÖM

SPEGELN

”Ett gott samarbete med Galleri Astley, en entusiastisk styrelse och ett fantastiskt stöd från människor i byn och i trakten har också varit avgörande”

SPEGELN

Grafikverkstan ger nya

drivkrafter Av Lina Nordenström och Lars Nyberg

Bergslagen är en guldgruva när det gäller gamla bruksmiljöer, tomma före detta industrilokaler, nedlagda järnvägsstationer och godsmagasin. Stora och ofta väldigt vackra byggnader som står övergivna år efter år, sprider lätt en ödesmättad stämning omkring sig, särskilt som underhållet ofta blir eftersatt. I själva verket utgör de fantastiska möjligheter att till relativt sett låga kostnader skapa utrymme för ett levande kulturliv. Verksamheter som det i storstadsregionerna skulle vara närmast omöjligt att bedriva, med de upptrissade fastighetsmarknader som finns där.

FÖR TRE ÅR SEDAN bildades föreningen Grafikverkstan Godsmagasinet, i syfte att förverkliga idén. Det krävdes mycket renoveringsarbete, men det vackra läget intill Hedströmmen och Galleri Astleys verksamhet alldeles inpå knuten, gjorde att möjligheten var svår att motstå. Tack vare omfattande ideellt arbete och medfinansiering från flera håll, inte minst från Landsbygdsprogrammet, har projektet varit möjligt att genomföra. Ett gott samarbete med Galleri Astley, en entusiastisk styrelse och ett fantastiskt stöd från människor i byn och i trakten har också varit avgörande.

FOTO: LINA NORDENSTRÖM

ASTLEY NYHLÉN OCH HANS FRU RUTH insåg detta redan för 34 år sedan, när de köpte stationshuset i Uttersberg för att omvandla det till ett konstgalleri. Efter några år köpte familjen Nyhlén intilliggande godsmagasin och galleriet expanderade. Ett av magasinen hade förblivit ett kallskjul. När konstnärerna Lars Nyberg och Lina Nordenström ville bygga en grafikverkstad för djuptyck och boktryck där så var Nyhléns villiga att upplåta godsmagasinet hyresfritt.

^ Grafikverkstan Godsmagasinet vid Galleri Astley i Uttersberg.

>>> 25

SPEGELN

GRAFIKVERKSTAN FUNGERAR som en plats för möten mellan konstnärer och en konstintresserad allmänhet. Det är inte bara en konstnärsateljé, utan också ett ställe för erfarenhetsutbyten, där alla kan lära sig mer om vad konstnärligt skapande kan innebära. Det är en plats för utbyte av kunskaper och erfarenheter, där olika kontaktnät vävs samman. Att skapa möjligheter till möten och erfarenhetsutbyten mellan konstnärer, både regionalt, nationellt och internationellt är en annan viktig grundtanke med Grafikverkstan Godsmagasinets verksamhet. Förra sommaren inleddes ett utbyte med Graphic Studio i Dublin, ett så kallat artist-inresidence-program. En av Grafikverkstan Godsmagasinets medlemmar arbetade under sex veckor i Graphic Studio. I år tar Grafikverkstan emot en av Dublinstudions medlemmar. DET SYNES VIKTIGT att utbytet mellan konstnärer sker även på verkstadsgolvet, inte enbart genom utställningar. Därför har ett verkstadsstipendium för en konstnär från Västmanland instiftats och utlysts under våren. Möjligheten att som konstnär komma ifrån sin invanda vardag under en period och istället få arbetsro och möta nya människor i en ny kulturmiljö, ger ofta impulser som kan bli betydelsefulla för det konstnärliga skapandet under flera år. Det handlar om ett utbyte på ett allmänmänskligt, kulturellt och konstnärligt plan.

Galleri Astley startades i Köping 1968 och flyttade till Uttersbergs gamla järnvägsstation 1977. Galleriet driver ett annorlunda kulturcentrum mitt i Bergslagsskogarna. Det är känt bland konstintresserade både i Sverige och utomlands. Det gamla magasinet rymmer ett konstmuseum. Där skiftar utställningarna och ofta visas verk från privata samlare eller museer. På museets tredje våning finns Ernst Neizvestnys verk i en permanent utställning. Mellan Galleriet och Museet finns en skulpturpark med ett trettiotal skulpturer. Galleri Astley anordnar årligen ett flertal konserter från jazz till klassisk musik. Läs mer på www.galleriastley.com

GRAFIKVERKSTAN GODSMAGASINET Grafikverkstan invigdes i oktober 2009. Verksamheten bedrivs som en ideell förening, med både konstnärer och konstintresserade som medlemmar. En helg i månaden är det så kallad Öppen Verkstad för den som är intresserad av att lära sig mer om grafik eller arbeta med egna bilder under handledning. Föreningen arrangerar också workshops i olika tekniker, demonstrationer och visningar för konstföreningar och andra grupper. Läs mer på www.grafikverkstan.se FOTO: GRAFIKVERKSTAN GODSMAGASINET

v Boktrycksavdelningen i verkstan har flera tryckpressar och en rik sortering av bly- och trätyper i olika typsnitt.

GALLERI ASTLEY

FOTO: JOHANNA SIMS, AGUÉLIMUSEET.

SPEGELN

Ivan Aguéli

Vägledarens tjänare Av Viveca Wessel

En andlig sökare som fann sig själv i islam.

”Var i denna värld som en främling eller en förbipasserande”. DENNA HADITH, (islamiska traditionsberättelse), med dess uppmaning till ödmjukhet och obemärkthet kan sägas utgöra kärnan i konstnären Ivan Aguélis (1869–1917) sätt att vara i världen. PÅ AGUÉLIMUSEET i hans födelsestad Sala kan man se några av Aguélis mest märkvärdiga landskapstolkningar. En av dem är den pärlemorskimrande målningen som föreställer ett spanskt kustlandskap och som kom till under hans sista år. Han hade då sedan tjugoårsåldern varit på resande fot och vistats i Egypten, Indien, Frankrike och slutligen på grund av det då pågående kriget blivit fast i Spanien. AGUÉLI hade också företagit en omfattande inre resa med syftet att finna en för honom hållbar livsåskådning. Han konverterade till Islam när han var i trettioårsåldern efter att ha studerat bland annat Swedenborgs kristendom, buddhismen och teosofiska strömningar.

KAN MAN SE PÅVERKAN från Aguélis livsåskådning i hans sätt att måla? För att undersöka det får man börja med hans första upplevelser av det nordiska landskapet. Han hade tidigt observerat att dess svaga ljus fick blicken att söka sig till förgrunden, det materiella enligt hans tolkning. När han i slutet av 1890-talet mötte det egyptiska ökenlandskapet med dess starka ljus sökte sig blicken mot horisonten och himlen, vändes till den andliga dimensionen. Mot slutet av sitt liv skriver Aguéli att han inför landskapet ser ljuset som det enda verkligt existerande. Landskapet fanns där endast som en förevändning för att visa upp ljuset. Inom den islamiska mystiken, sufismen, är ljuset en symbol för enheten bortom all skenbar mångfald. En symbol för det högsta väsendet, det gudomliga. Guldet i koranilluminationerna har detta symbolvärde, och även ljuset i Aguélis måleri.

^ Ragnar Alyre (1894-1975) Porträtt av Ivan Aguéli.

>>> 27

FOTO: B. EDELSTEINE, CAIRO/NATIONALMUSEUMS FOTOTEK, STOCKHOLM.

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

SPEGELN

ABDUL HÂDI BLEV AGUÉLIS NAMN som konverterad muslim. Namnet betyder ”Vägledarens tjänare”. Vägledaren var den medeltida filosofen Ibn'Arabî (1165–1240), en gestalt vars omfattande skriftliga produktion präglades av tolerans och respekt gentemot andra religioner. Ett kärleksbudskap och en övertygelse om en för varje individ unik väg till Gud. En enhetsfilosofi som har mycket gemensamt både med kristen och judisk mystik. En förenande länk mellan kulturer. Poeten Gunnar Ekelöf, en annan svensk outsider, läste också Ibn'Arabî och påverkades starkt av hans tänkande. FÖRUTSÄTTNINGEN för Aguélis val av religion var att han kunde fortsätta att vara sig själv med största möjliga frihet. Sufismen representerar Islams innersta ”märg”, dess förnyelse och befrielse från stelnade former. Aguéli hör till de sufier, perennialisterna, som har uppfattningen att det finns en gemensam ursprunglig Tradition som kan spåras i de stora världsreligionerna. ^ Ivan Aguéli, Kustlandskap, olja på duk, 20 x 23 cm c:a 1916. Västerås Konstmuseum.

UNDER SIN ANDRA RESA till Egypten 1902-1909 initierades Aguéli av en sufisk sheikh. Aguéli var då troligen den förste europé som även tilläts ge andra initiation, liksom han var den förste europé som studerat vid det islamiska universitetet i Kairo, Al Ahzar. AGUÉLI AVSTOD under en tioårsperiod från att måla, för att fördjupa sin islamiska identitet. Men han arbetade samtidigt också på den nya syntes mellan konst och religion, som skulle göra det möjligt för honom att fortsätta måla utan att förneka någon väsentlig aspekt av sitt väsen. Just denna personliga hållning gjorde syntesen möjlig. Inom sufismen, såsom Abdul Hâdi uppfattade den i egenskap av Ibn'Arabîs lärjunge, är människan som närmast Gud när hon är som mest sig själv.

> Stående från vänster: Ivan Aguéli, Enrico Isabato, Abdallah, sherif Sharafs tjänare. Sittande: Mohammed Ali Elwi bei, tolk vid italienska legationen i Kairo och sherif Sharaf från Mecca. >>>

FOTO: JOHNNY EKMAN

SPEGELN

VID DENNA TIDPUNKT behärskade Aguéli arabiska både som tal- och skriftspråk. Han vistades i Egypten och arbetade intensivt med redaktörskapet för två tidskrifter som gavs ut på italienska och arabiska. Publikationerna skulle sprida kunskap och vara ett forum för debatt om europeisk och islamisk civilisation till ömsesidig nytta. En övertygelse att det inom sufismen fanns den bästa grogrunden för att skapa förståelse och överbrygga de olyckliga motsättningar som fanns. Orienten skulle inte koloniseras, tvärtom skulle den islamiska kulturens enorma intellektuella och moraliska tillgångar hållas fram och spridas. KORSTÅGENS TID skulle definitivt höra till det förflutna. De båda civilisationerna behövde varandra. I tidskriften Il Convito publicerades Aguélis översättningar av några av Ibn'Arabîs verk. Artiklarna Aguéli skrev hade vitt skilda ämnen. Han inledde under rubriken ”Feminism” med att framhålla Marie Curie och hennes forskargärning. Han förde även resonemang om kvinnans ställning i det europeiska och islamiska samhället och uppmärkammade ”Situationen för Armenierna i Turkiet”. Trots denna positionering av anonymitet har Aguéli blivit känd och uppskattad också bland en hel del svenska muslimer. Han lyckades inte göra sig gällande i skolan eller karriären, men skapade sig ändå ett meningsfullt liv. Aguélis djupa förtrogenhet och respekt för islamisk kultur fungerar som ett brobygge idag. AGUÉLIS FRIHETSPATOS återfinner vi bland många av ”den arabiska vårens” unga företrädare. Hans sökande efter det djupast sett gemensamma i kristen, judisk och islamisk tanketradition är brännande aktuell. 30

^ Aguélimuseet ligger i Salas nya kulturcentrum, Kulturkvarteret Täljstenen. Förutom museet finns där bibliotek, konstgalleri, smedja, ateljéer och café. I kvarteret kan såväl professionella som amatörer samlas kring Ivan Aguélis modernistiska verk och låta sig inspireras.

AGUÉLIMUSEET På Aguélimuseet i Sala finns landets största samling av Ivan Aguélis konst. Museet har även betydande konstverk av modernister som Sven X:et Erixson, Karl Isaksson, Helene Schjerfbeck med flera. Utöver verk från sina samlingar visar museet 6-10 tillfälliga utställningar per år. Aguélimuseet drivs av Sala Konstförening. För mer info: www.agueli.sala.se

DET FINNS MER Lästips: Gauffin, Axel, Ivan Aguéli, människan, mystikern, målaren, Del I och II, Stockholm 1940 och 1941. Wessel, Viveca, Ivan Aguéli. Porträtt av en rymd, Stockholm 1988,1990.

SPEGELN

Konstnär i hemlighet

FOTO: KERSTIN BORGÉUS

Av Olle Nessle

I drygt trettio år har jag varit på spaning efter sådant som inte liknar något jag sett förut. Det kan vara målningar, skulpturer, byggnader, installationer eller andra skapelser av mänskliga händer. Men, de skall vara utförda av personer utan konstnärlig skolning, alltså självlärda konstnärer. DESSA ÄR INTE LÄTTA ATT HITTA, men de finns där runtom kring i Sverige. Personer som av egen lust och förmåga börjar producera sådana objekt som inte har någon praktisk funktion, men som istället är fyllda av starka uttryck, och därför bör kallas för konstverk. ATT JAG HAR FORTSATT MITT SÖKANDE kan bero på att jag på 1980-talet hade turen att personligen lära känna två mästare inom sina respektive områden: Jan Erik Svennberg i Sala, som med sina moskéer och sitt måleri skapat en egen värld och Bengt Eriksson i Stärte utanför Östervåla, som med sina dynamiska skulpturer visar oss unika tredimensionella skapelser.

> Jan Erik Svennbergs blå moské är det första som möter besökaren innanför grinden till Lilla Istanbul i Sala. >>> 31

SPEGELN

BENGT HADE TIDIGT ett levande konstintresse. Han lånade konstböcker på biblioteket och köpte också sådana när han hade råd. Han målade i olja inspirerad av 1800-talsmålare som Courbet och Millet liksom han beundrade så olika målare som Rubens och Chagall. EN GÅNG beställde han en modell av en kolmila efter en annons i Allers och byggde den. Han tyckte det fattades kolare och gjorde figurer i papier maché på ståltrådsstomme. Så upptäckte han skulpturens möjligheter och när han pensionerades inledde han en stor och rik skulpturproduktion. I början var hans inspirationskällor djur och natur, men snart fick älgarna sällskap med cirkusakrobater och idrottsmän, alltid skildrade i rörelse. Häcklöpare svävande över häckarna, Ingemar Stenmark mitt i en sväng eller dansare frusna mitt i en rörelse. BENGT ERIKSSONS SKULPTURER är gjorda med en unik känsla för rörelse, de är dynamiska i ordets verkliga betydelse. Tyvärr är det svårt att få se hans arbeten eftersom vi i Sverige saknar museer inriktade på de självlärdas bilder. Det är någonting att önska sig.

FOTO: JAN STORM

v Bengt Erikssons cyklande kvinna med vind i håret.

JAN ERIK SVENNBERGS ARBETEN är till skillnad från Bengt Erikssons mycket lättillgängliga. Från i stort sett april till oktober kan man besöka Lilla Istanbul som han kallar sin samlade skapelse. I utkanten av Sala inte långt från friluftsbadet Långforsen ligger det lilla hus där han föddes och har bott i hela sitt 67-åriga liv. När han var i tjugoårsåldern greps han av ett passionerat intresse för Turkiet och osmansk kultur och framför allt arkitektur. Det har resulterat i att han byggt ett antal mycket personliga moskéer, målat porträtt av turkiska stadsöverhuvuden samt skapat egensinniga föremål med osmansk karaktär som inte har någon motsvarighet i hela världen. Vill man se dem får man åka till Sala. Jan Erik blir oftast mycket glad för besök och visar gärna hela härligheten. Han blir också glad om man lägger en slant till underhåll av moskéer i en burk som står i hans lilla museum.

DET FINNS MER Lästips: Olle Nessle "Okända mästare”. Hemslöjdens förlag 2008. Per Dahlström, Särlingskap och Konstnärsmyt. Acta Universitatis Gothoburgensis. Göteborg 2002.

v Ett bland många dynamiska cirkusmotiv hos Bengt Eriksson. FOTO: JAN STORM

BENGT ERIKSSON FÖDDES 1917 i en liten stuga i Stärte. Han gick ut folkskolan under depressionen 1931. Illa betalt skogsarbete, åt vad Bengt kallar snåla bönder, var vad som fanns. Men så småningom fick han arbete på sågen i Östervåla, med avtalsenlig lön och där stannade han tills han pensionerades 1982.

SPEGELN

har bara börjat

FOTO: YVONNE KARLSSON

Resan ^ I samband med en konstutställning fick Vallbyskolans barn göra förslag på vad de tyckte att en upplevelsepark ska innehålla.

Av Marie-Louise Larsson Wallén

Att arbeta med ett projekt som Vallbyprojektet kräver ett brinnande intresse för att jobba socialt och processinriktat. För mig som konstnär är det en förutsättning att jobba med och för människor! Det har varit en utmaning att få igång processer med boende och med dem som har verksamhet i stadsdelen. Att inspirera människor till att bli kreativa genom att bli delaktiga. Det har varit viktigt att lyssna till hur människor uppfattar sin stadsdel och till deras åsikter om vad som bör göras för att det ska bli bättre. >>> 33

SPEGELN

FOTO: YVONNE KARLSSON

”Projektet vilar på ett gemensamt synsätt om alla människors lika värde. Att alla människor, när rätt förutsättningar ges har talang, förmåga och kapacitet.”

DET HELA BÖRJADE med kartläggning över området vilken sedan legat till grund för arbetet. Vi fick en lokal dit de boende och alla intresserade kunde komma med sina funderingar och vi gjorde en presentationsfolder som berättade om syfte och mål för projektet. VI HADE ÖPPET HUS, dagar och kvällar och ordnade olika aktiviteter under det första året. Det var till exempel bostadsmöten, gårdsmöten, trygghetsvandringar, utställningar och kulturaftnar. Det var viktigt att lära känna de boendes förväntningar och idéer om området. Projektet var till för deras skull. Tillsammans skulle vi utveckla området. SOM KONSTNÄR kommer man in från ett annat håll än de flesta andra och kan se saker och ting annorlunda, se andra möjligheter. Man vågar ifrågasätta och inspirera till andra former, ”problem” undersöks och värderas annorlunda. Många gånger leder detta till fruktbara diskussioner som kanske aldrig uppstått om alla fortsatt att jobba på i invanda strukturer. Det är viktigt att se konstnären som en tillgång i samhället

Den färdiga skatebanan. Här har vallbybarnen kunnat gå i skateskola under sommaren med skatepedagoger som handledare.

och bjuda in till samarbete inom alla områden. På så sätt kan vi få igång kreativa processer. VALLBYDAGEN I SEPTEMBER 2007 var en familjedag med massor av aktiviteter för alla åldrar. Då kom det fram att många barn och ungdomar önskade en skatebana. Ett stort engagemang från olika verksamheter och organisationer uppstod, en viktig grund att bygga vidare på. Olika alternativ till hur en skatebana med intilliggande park skulle kunna utformas undersöktes. Vi åkte på studiebesök till olika skateparker med barnen. Referensgrupper startades och två konstnärer anställdes med placering på fritidsgården för att samla in idéer från ungdomarna. En konstnär och landskapsarkitekt anställdes på heltid. Jag gjorde en inspirationsfilm som visade olika parker från hela världen. Den visades i olika sammanhang för att inspirera till kreativt tänkande, allt skulle vara möjligt till en början.

SPEGELN

ATT ARBETA MED att utveckla Vallby tillsammans med de som bor och arbetar i området har varit en fantastisk”resa” som egentligen aldrig tar slut. En stadsdel behöver ständigt utvecklas i processer tillsammans med de boende, för att skapa en trygg, harmonisk plats att leva på. Alla borde ha rätten till kultur på den plats där man lever och bor. Det är genom kultur och kreativa processer som samhället kan utvecklas, något jag klart och tydligt sett under mina år som projektledare i Vallby!

VALLBYPROJEKTET Bostadsområdet Vallby byggdes under miljonprogrammets år och har därefter genomgått en ansiktslyftning i slutet av 1980-talet. På Vallby bor cirka 5000 personer av närmare 25 olika nationaliteter. Där är en relativt hög arbetslöshet i förhållande till övriga Västerås. När bostadsbolaget AB Mimer och Hyresgästföreningen ville samarbeta för att utveckla området och öka engagemanget bland boende, skolor, föreningar och näringsliv i området startade Vallbyprojektet.

v Barn på fritidsgården på Vallby arbetar med en gemensam målning med tema ”Respekt”. Målandet skedde under en konstvecka på fritidsgården där Vallbyprojektet medverkade. Handledare var graffittikonstnären Azad Spehri.

FOTO: YVONNE KARLSSON

VI VAR MEDVETNA om att det krävdes mycket pengar för att genomföra projektet. Otaliga ansökningar skrevs och mycket lobbyverksamhet utfördes. I slutet av 2008 och början av 2009 lossnade det och bidrag började flyta in. Då började den stora processen med att skissa utifrån förslag som vi fått in. Vi ordnade en utställning med alla förslag från referensgrupperna samt en presentation av den park som designats utifrån förslagen. Parken invigdes på Vallbydagen i augusti 2009 med en skatebana i betong byggd av professionella skatebanekonstruktörer. Kostnaden blev cirka 2 miljoner kronor. Det unika med projektet var att allt placerades mitt i bostadsområdet.

Rädda den offentliga konsten! Av Yvonne Busk

Fasadutsmyckningar och skulpturer. Konstverk i järnsmide och glas. Överallt i vårt län finns offentliga konstskatter som måste värnas, vårdas och göras tillgängliga för invånare och besökare. Inom ramen för två projekt –”Modernismen och den offentliga konsten” och ”Modernismen i Västmanland” – arbetar Västmanlands läns museum med länets offentliga konst från perioden 1930 -1979. Det handlar om att inventera, att öka och sprida kunskap om konsten.

2010 BEVILJADE KULTURRÅDET medel till projektet Modernismen och den offentliga konsten. I projektet samverkar länsmuseets konstkonsulent, byggnadsantikvarier och pedagoger, eftersom många frågeställningar är gemensamma. För Linda Wallenberg, är den offentliga konsten av flera skäl ett viktigt område i det löpande arbetet som konstkonsulent på Västmanlands läns museum. – Den offentliga konsten berör alla som rör sig på gator och torg. Kommunerna arbetar med den och den tillför bostadsområden och orter kulturella värden. Offentliga gestaltningar är också en viktig del av konstnärernas arbetsmarknad, säger hon. Bebyggelseantikvarie Anna Ahlberg, stöter i sitt arbete med att inventera värdefulla kulturmiljöer, ofta på offentliga modernistiska konstverk, knutna till en viss plats eller byggnad. Konstkonsulenten samarbetar med länets kommuner, bland annat med Köping som var pilotkommun 2010. Hallstahammars kommun knöts till projektet som samarbetspartner.

Kommunens konstinnehav inventerades och seminarier ordnades för kommunens tjänstemän kring offentlig konst, modernismen och vad man funnit i inventeringen. LÄNSMUSEET driver sedan tidigare tillsammans med Länsstyrelsen projektet Modernismen i Västmanland. Nu har de båda projektens resurser samordnats för att ta fram en skrift om länets offentliga konst och för att genomföra en enkätundersökning i kommunerna kring innehav, kännedom, inventering och registrering av offentlig konst. Undersökningen visade på stora brister inom nästan alla områden i de flesta kommuner. Det gäller kunskap om vilken konst som finns, var den finns och hur underhåll, inventering och registrering bör gå till.

> ”En baddare i badet” av PO Ultvedt. >>>

SPEGELN

EN MOTSVARANDE UNDERSÖKNING av de privata fastighetsägarnas konstinnehav ska också genomföras. – Vi hoppas få veta vad de vill ha för hjälp av oss. Några privata fastighetsföretag visar stort intresse för konsten och har insett den värdehöjande potentialen, säger Linda Wallenberg. Det uppstår ofta en rad frågor, som inte har självklara svar, runt konstverk som är byggnads- eller platsanknutna. På vilket sätt tillför ett konstverk i fasaden ett kulturhistoriskt värde till byggnaden? Kan konst skyddas på liknande sätt som ett byggnadsminne? Vilken kommunal förvaltning har ansvar för restaurering av byggnadsanknuten konst? – I vårt gemensamma projekt lyfter vi fram sådana frågeställningar och jobbar vidare med dem. Vi samverkar med Riksantikvarieämbetet och Statens konstråd, som driver frågorna i ett nationellt perspektiv, berättar Anna Ahlberg.

”Många ägare brister i kunskap om vård av konsten som riskerar att skadas eller förstöras vid rivningar och ombyggnation”

ETT PROBLEM med den byggnadsanknutna konst som beställts av stat, landsting och kommuner under 1900-talet är att konsten spritts på ett stort antal ägare när tidigare offentligt ägda fastigheter sålts. Många ägare brister i kunskap om vård av konsten som riskerar att skadas eller förstöras vid rivningar och ombyggnation. Därför är det viktigt att undersöka vilka ekonomiska och juridiska styrmedel som skulle kunna ge fastighetsägare bättre möjligheter att bevara och vårda den offentliga konsten. Det västmanländska projektet Modernismen och den offentliga konsten är unikt i landet. Bara Helsingborgs kommun har gjort en motsvarande kartläggning. SAMARBETET MED STATENS KONSTRÅD innebär också att verktyg för inventering som tagits fram där blir tillgängliga för länets kommuner. – När olika erfarenheter och kunskaper sprids får vi en positiv spiral, säger Linda Wallenberg. Flera kommuner har deltagit i projektet och flera inventeringar har startat. När vi har en klar bild av vilka konstskatter vi har i länet kommer vi, i samarbete med kommunerna, att inrikta oss ännu mer på åtgärder för att göra konsten tillgänglig. I Köping har en konstkarta redan tagits fram och Fagersta planerar att göra en karta kring sin moderna konst och arkitektur. 38

OM KONSTVERKET ”En baddare i badet ” av PO Ultvedt pryder sedan 1969 ingången till Lögarängsbadet i Västerås. Västerås stads fastighetskontor förvaltar byggnad och konstverk. När det renoverades 2006 bekostades dock detta gemensamt av fastighetskontoret och Västerås konstmuseum. ”En baddare i badet” är ett av 24 konstverk som ingår i ett forskningsprojekt vid Statens konstråd för att undersöka vilken kompetens och vilka ekonomiska resurser som krävs för att långsiktigt vårda och bevara den offentliga byggnadsanknutna konsten i Sverige.

WEBBTIPS: www.konstivasteras.se arboga.se/uppleva-gora/sevardheter/offentlig-konst/ koping.se/uppleva-och-gora/kultur/konst-ochutstallningar/offentlig-konst-i-koping/ sala.se/Kultur-fritid/Kultur/Museer/Konst-i-parken/

SPEGELN

Temporart:

Konst i farten Av Yvonne Busk

Öppningen mot den vita lokalen är bred. En stor videoskärm strax innanför visar skakiga bilder från upplopp i Detroit på 60-talet. Bilderna är förvillande lika dem vi ser varje dag på TV. Men detta ingår i en av Temporarts konstutställningar i Västerås och är snarast en kommentar till vår mediavärld. TEMPORART SÖKER SIN PUBLIK där människor finns. Här i gallerian i Skrapan är de som går förbi kanske på väg för att handla eller ta en kopp kaffe på kaféet mitt emot. Där kan den som vill betrakta videoskärmen på avstånd och om nyfikenheten växer gå in i lokalen, sätta sig framför skärmen, läsa en text om utställningen på väggen och tala med producenten Susanne Torstensson. – Alla människor ska få möta konst. Det är Temporarts idé. Och här når vi dem som kanske inte söker sig till institutioner eller traditionella gallerier, säger Susanne Torstensson.

I SKRAPAN rör sig många ungdomar och hon berättar om tonåringen som ena dagen passerade här utanför med några kompisar och fällde en lite provokativ kommentar. – Det är konst! replikerade Susanne och nästa dag kom killen tillbaka ensam, tittade på utställningen och pratade länge. – Det är viktigt att jag har en öppenhet. Människor frågar mycket och jag förklarar gärna. Vi har också en kortfattad väggtext till varje utställning och den som vill fördjupa sig lite mer kan ta med sig ett informationsblad hem.

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

v Utställningen Internationellt fokus #1. Aeron Bergman & Alejandra Salinas i Skrapan.

>>>

SPEGELN

TEMPORART HAR SAMLAT utställningarna – nio per år – kring fyra teman, eller fokusområden. Det första kallades Återvändare. De konstnärer som ställde ut under den rubriken kommer från Västmanland men är nu verksamma på andra håll. – De kom hit och visade vad de gör nu. Det ger en känsla av samhörighet att de kommer härifrån och de har ofta bekanta kvar här, berättar Susanne Torstensson.

PROJEKTET SKA UTVÄRDERAS och Susanne Torstensson hoppas givetvis på en fortsättning. – Det är många som stannar upp här, säger Susanne och pekar mot utställningslokalens stora öppning. Vi vet att vi når en både stor och ny publik. Mer än 132 000 personer har hittills besökt utställningarna. Av dem är 45 procent män, vilket är en betydigt större andel än på traditionella gallerier. v Susanne Torstensson, producent och värd i Temporart visar en besökare utställningen Återvändare #3 Robert Pörschke.

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

DET FINNS EN PEDAGOGISK AMBITION i Temporarts verksamhet. Den ska med stor bredd visa samtidskonst, men också ge besökarna insikter i konstnärers arbetsvillkor och utbildningsvägar, till exempel att det finns en konstskola i Västerås. Under temat ”Regional Konstscen” inrättades en ateljé i Sigmagallerian där människor kunde gå in och titta på när konstnärerna arbetade, prata med dem och följa hur konstverken växte fram. Under temat ”Curatorsfokus” var syftet att belysa hur en utställningsidé tar form i lokalen och i det fjärde fokusområdet, som pågår nu, lyfts blicken mot den internationella konstscenen.

”Alla människor ska få möta konst. Det är Temporarts idé.”

SPEGELN

KAZ galleri Text och foto: Jan Å Johansson

Det finns många som väljer en väg i livet men när egentligen en helt annan dröm. Ulla Löfdahl Reimerson i Västerås valde juristbanan men har alltid haft ett genuint konstintresse. På krokiga vägar, kan tyckas, driver hon sedan hösten år 2005 KAZ Galleri på Kyrkbacken i Västerås – stadens enda privatägda.

ULLA LÖFDAHL REIMERSON tog juristexamen 1968 och flyttade till Stockholm där jobben fanns. Efter 13 år i huvudstaden kom hon till Ransta utanför Sala. Från ett fint jobb – som hon säger själv – som chef för försäkringskassornas utlandsavdelning blev hon ”bondmora”. Fast det där är inte riktigt sant visar det sig vid en närmare betraktelse. -Nej, jag arbetade inte på gården men jag ägnade mig åt att odla blommor. På gården i Ransta fanns en gammal kvarn, vilken Ulla gick och sneglade på. -Jag sade att jag skall öppna ett galleri där fastän folk runt omkring talade om för mig att det aldrig skulle gå. Men jag

har alltid haft visioner. Sedan berättar hon målande om hur hon städade och sög upp gammalt spannmål och råttskit iförd en mask. 1997 stod galleriet färdigt och det rullade på som sommargalleri ända fram till år 2005. -Jo, det gick bra med tanke på att jag inte var något namn i konstkretsarna. Jag visade kvalitetskonst redan från början och mycket hantverk. Efter ett par år kom VLT och skrev om mig och Västerås konstmuseum handlade av mig. Det är väl så långt man kan nå, säger Ulla och ler? -Jag har alltid varit intresserad av konst men framför allt är jag envis. Jag tycker det är kul att starta något även om alla säger att det är omöjligt.

>>>

SPEGELN

”Jo, det gick bra med tanke på att jag inte var något namn i konstkretsarna. Jag visade kvalitetskonst redan från början.”

< Ulla Löfdahl Reimerson i galleriet på Kyrkbacken i Västerås

DET BLEV 20 ÅR I RANSTA innan gården såldes och flyttlasset gick till Västerås. Ganska snart började bekanta att tjata på henne om att hon skulle starta ett galleri. Ulla började leta lokaler, vilket visade sig inte vara så lätt. -Nej, antingen var det tråkiga kontorslokaler eller så var hyrorna astronomiska. Hon hade en bra kontakt i silversmeden Karlheinz Sauer som hade sin ateljé på Ullas nuvarande adress. -En dag sade han att du kan väl öppna galleri på övervåningen, vilket jag gjorde. I maj år 2007 flyttade Karlheinz därifrån och jag flyttade mitt galleri en trappa ner. Galleriet invigdes av dåvarande landshövding Mats Svegfors i september. FÖR ATT LOCKA BESÖKARE annonserar hon givetvis men till en vernissage har hon också E-postlistor till hjälp. -Jag brukar fråga besökare om de vill vara med på postlistan och på det sättet fylls den på. Efter de här åren kan jag se att det är väldigt mycket samma människor som dyker upp till utställningarna. Ställer jag ut konstnärer som verkar utanför länet drar det dock ofta nya besökare. Men visst ligger det något i att många här i Västerås inte köper konst. Hon tror inte riktigt på teorierna, som en del har, om att det skulle vara en mindre konstintresserad befolkning här då staden är en industristad/arbetarstad. -Nej, det handlar mer om att det är en äldre publik här som redan har fullt på väggarna. För att locka en yngre publik tror jag det måste till en ung gallerist som kan se vad som är på gång och kan locka de unga, säger Ulla.

DE KONSTNÄRER som ställer ut på KAZ Galleri är oftast välutbildade konstnärer, vilket Ulla har en tanke med. -Konstnärer har ofta en väldigt lång utbildning, ända upp till tio år och jag vill hjälpa dem som vill jobba som konstnärer. För även om de har en gedigen utbildning har många ändå svårt att försörja sig och får ha ett brödjobb på sidan om. Jag tycker det är väldigt roligt att hjälpa till. Hon tar ett exempel från årets första utställning. -Då hade jag Lina Jaros som arbetar med iscensatt fotografi och hon hade haft en utställning i Lund, men detta var det första kommersiella galleriet hon ställde ut på. Det var en bra start för henne då bland andra Konstmuseets vänner köpte en tavla till museet och så fick hon ett arbetsstipendium på 80 000 kronor. Annars är det inte så lätt med fotografi men jag sålde i alla fall tre. NAMNET PÅ GALLERIET, var kommer det ifrån? -Det är helt enkelt en hyllning till Karlheinz. Jag funderade på olika bokstavskombinationer och så blev det KAZ. Men när jag bestämde mig för namnet var det någon som sade kass, skrattar Ulla. Vad hon själv har för favoritkonst går inte att få svar på. -Intressanta bilder kan vara på olika sätt – det kan vara grafik, collage, målningar och foton, det spelar ingen roll. Man kan säga att jag ställer ut det jag tycker är bra och intressant. Jag väljer helt fritt, ler Ulla som tycker det är lite synd att hon började som gallerist så pass sent i livet.

©Lena Hultman/ BUS 2012 FOTO: PIA NORDLANDER/bildN

EXPERTEN

Landstinget Västmanland äger omkring 7 000 konstverk. En hel del av dessa finns i korridorer, mottagningar, patient- och arbetsrum, utanför och innanför vårdens byggnader. Tavlor, främst grafik och måleri, mindre textilier och föremål, byter plats efter förfrågan, behov och organisationsförändringar. Större skulpturer, mosaiker och platsspecifika verk hör samman med arkitekturen och den plats där de står. Vid nybyggnad och större ombyggnader satsas ungefär en halv procent av investeringskostnaden på konstnärlig gestaltning. Konstsamlingen har långsamt utökats sedan 1960-talet. Konsten i vården administreras av en halvtidstjänst samt konstkonsultinsatser. Ett sextiotal konstombud från vårdens olika verksamheter samverkar för att göra arbets- och vårdmiljön hälsofrämjande och trivsam.

^ Lena Hultmans ”Mosaik”.

Visuella vitaminer Av Kristina Mezei

Konsten, arkitekturen och den estetiskt genomtänkta rumsgestaltningen är som visuella vitaminer för hälsan. Att bygga miljöer som får oss att må väl är en konst. En stor del av vårdens miljöer är offentliga platser där det finns konst. På ett sjukhus förväntas att konsten till exempel stöttar orienteringen i sjukhusmiljön eller gagnar hälsan.

>>> 43

”Den fysiska miljöns konstnärliga gestaltning är av stor betydelse för vårdens resultat” KONST, ARKITEKTUR OCH DESIGN har en identitetsstärkande verkan. I sjukvården talas det gärna om värdegrund. Värden som skattas högt kommer till uttryck när omgivningen formas. En investering i en väl synlig skulptur vid huvudingången till ett sjukhus fungerar som en signal om människans värde. Platsen med skulpturen ropar till dem som kommer: Ni är värdefulla! Vi tar era liv och lidanden på allvar! VÅRA OFFENTLIGA MILJÖER speglar den rådande synen på människan i ett samhälle. Konst och estetik är uttryck för ideologiska och politiska val om hur människor ska vara. Den offentliga miljön har makt över oss, den formar oss. Drabbas vi av sjukdom och behöver uppsöka ett sjukhus är vi extra utsatta för intryck som vårdmiljön ger: ljus, färg, rymd och former bär på information. Det första mottagandet är av avgörande betydelse. Visuella signaler som möter oss när vi anländer till sjukhuset tränger förbi hjärnans rationella centra. De fungerar ”bortomspråkligt” och påverkar mottagligheten för de behandlingar som väntar. SAMBANDET MELLAN KONST OCH HÄLSA är ett nytt forskningsområde där human- och naturvetenskaper samverkar. Forskarna måste skapa ord och termer för att ringa in det som ska mätas och beskrivas och utforma verktyg och metoder. I vården är konst och estetik sammanflätade med forskningsfält som arkitektur och design, vårdvetenskap och hjärnforskning. Allt fler forskningsresultat visar att hjärnan stärks av stimuli från kultur- och konstupplevelser långt upp i åren. Det är väldokumenterat att sådan stimulans påskyndar hjärnbarkens tillväxt, påverkar oss psykologiskt, neurologiskt och immunologiskt. Att delta i kulturevenemang, särskilt sådant som ger oss behållning, ökar motståndskraften mot cancer, infektioner och autoimmuna sjukdomar, minskar risken för depression och sänker stresshormonnivåerna. Inte minst skapar konst- och kulturupplevelser en känsla av sammanhang och får människan att se konsekvenser av de egna handlingarna. Att livet har mening och innehåll är grundläggande för hälsoprocesser. HUMANVETENSKAPERNA har länge hävdat att konst och skönhet gagnar hälsan. Sjuksköterskor i Florence Nightingales efterföljd har framhållit samma sak. Inom området konst-

och hälsa är det svårt att vetenskapligt bevisa detta. När det gäller sambandet mellan interiördesign och upplevt välbehag refereras ofta till en studie från 1956 där författarna inringar ”the Beautiful Room Effect”. En annan större studie handlar om sambandet mellan vårdens fysiska miljö och patientens mottaglighet för den påföljande behandlingen. Studien visar att det finns tydliga positiva samband. Trots att konst och estetisk gestaltning på sjukhus inte gör oss friska när vi redan är sjuka kan vi slå fast att allt fler studier ger starkt stöd för det vi länge vetat: den fysiska miljöns konstnärliga gestaltning är av stor betydelse för vårdens resultat.

KONST I ÄLDREVÅRDEN ”Det är bra med konstverk som väcker känslor och tankar. De var inspirerande som samtalsämne. För äldre med nedsatt syn var den taktila konsten klart en fördel.” Under 2010 startade Konstfrämjandet Västmanland äldrevårdsprojektet Konst i Vården i samarbete med Västerås stad och Köpings kommun. Konstverk av 20 konstnärer sattes samman i ”konstpaket”. Till paketet följde en handledning med information om konsten och förslag hur konsten kan användas på kommunernas äldrevårdsavdelningar. Konstverken var både bilder och skulpturer som väckte associationer, minnen och samtal hos personal, vårdtagare och anhöriga. 2011 fortsatte det uppskattade projektet i samarbete med Sala kommun och Västerås stad och pågår nu i Västerås stad. Mer info: konstframjandet-vastmanland.se

> Lövverk är titeln på Jan Stenberg och Thomas Nordstöms stora mobil som fyller ljusgården i Västmanlands sjukhus nya vårdbyggnad. Löven från olika träd skimrar när mobilen en gång i timmen sakta rör sig en kort stund.

©Tomas Nordström/ BUS 2012 FOTO: JAN STENBERG

EXPERTEN

UTFLYKTEN

Konstsafari i Västmanland Av Maria Mellgren

FOTO: MARIA MELLGREN/VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM

Under första halvan av 1900-talet, inom den riktning som har kommit att kallas modernismen, sågs konsten som en viktig del i gestaltningen av det offentliga rummet. En stor mängd av den offentliga byggnadsanknutna konsten som vi ser runt omkring oss idag tillkom under denna tid. Konstverk som blir en så självklar del av vår miljö att vi inte ens tänker på att de finns där. Här följer några exempel på våra gemensamma konstskatter att upptäcka på nytt!

Hjalmar Branting i Hallstahammars Folkets park TILL 1900TALETS NYA ARENOR för konst hörde Folkets park och Folkets hus. Till en början utgjordes konsten vanligen av porträttbyster föreställande någon av arbetarrörelsens förgrundsgestalter. Granitbysten av Hjalmar Branting som 1953 uppsattes i Hallstahammars Folkets park utgör ett tydligt exempel i Västmanland. Bysten utfördes av Georg Ganmar, skulptör från orten, och invigdes den första maj. Ganmar är upphovsman till flera offentliga skulpturer runt om i länet, bland annat till ett par björngrupper i Västerås och Kungsör. En bronsskulptur av konstnären återfinns i Hallstahammars kommunhus och han har även skapat ett offentligt konstverk i Kolbäck i Hallstahammars kommun.

UTFLYKTEN

Godkänd från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2012-05-02.

>>> 47

FOTO: MARIA MELLGREN/VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM

UTFLYKTEN

Skulpturen Smeden i Fagersta

Mosaiker på kommunhusets fasader i Norberg

PÅ 1940 OCH 50TALEN tillkom konst i flerbostadshusområden. Byggnadsföretag skänkte ofta skulpturer i samband med att man deltog i olika byggnadsprojekt. I Fagersta är skulpturen Smeden ett exempel på detta. Den skapades av konstnären Mikael Katz och står i bostadsområdet Kolarbyn i norra delen av Fagersta. Skulpturen sattes upp när området uppfördes 1947-51. Den var en gåva av firman Anders Diös, som byggde området efter stadsarkitekten Nils Myrbergs ritningar. Smeden representerar arbetarna från Bergslagen som under 1900-talet bidrog till att göra Fagersta till en av landets viktigaste stålstäder.

UNDER 1950TALET BYGGDES många kommunhus runt om i landet och i Västmanland finns flera exempel på detta. De var i regel mycket påkostade och innehöll oftast någon form av konstnärlig gestaltning. I Norberg byggdes ett nytt stort kommunhus efter ritningar av arkitekten Pauli Harder 1957-58. Byggnaden uppfördes i tidstypiska material som travertin, marmor, kopparplåt och glasbetong och försågs utvändigt med sju fasadmosaiker. Konstverken utfördes av konstnären Teddy Sempinski från Västerås och motiven hämtades ur Norbergs historia. Sempinski har skapat en lång rad konstverk för offentliga miljöer i runt om i länet, i huvudsak mosaiker, bland annat i Västerås, Skinnskatteberg och Riddarhyttan.

Konstsafari i Västmanland 48

Den offentliga konsten kan finnas både utomhus och inomhus i miljöer som till exempel sjukhus och skolor. Offentlig konst kan vara en skulptur på ett torg, en relief på en byggnadsfasad eller en målning i kommunhusets entré. Offentlig konst benämns ibland som konstnärlig utsmyckning, men idag talar man om konstnärlig gestaltning i offentlig miljö.

FOTO: MARIA MELLGREN/VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM

UTFLYKTEN

Lekskulpturen Hästarna i Sala

Poetisk maskin i Hallstahammar

DET BLEV GENOM ETT RIKSDAGSBESLUT 1962 möjligt att finansiera offentlig konst i bostadsområden genom statligt subventionerade lån motsvarande en procent av byggnadskostnaderna. Större satsningar på konst gjordes i 1960- och 70talens nyuppförda bostadsmiljöer och konsten gavs stort utrymme på lekplatser med omsorgsfullt och konstnärligt utformade lekredskap. I bostadsområdet Åkra i Sala återfinns lekskulpturen Hästarna från 1967 av Salakonstnären Lennart H. Lindberg. Redan på 1940-talet började konsten integreras i lekplatsernas utformning och den första lekskulpturen i Sverige skapades 1949. Upphovsmännen var arkitekten och skulptören Egon Möller-Nielsen och stadsträdgårdsmästaren i Stockholm Holger Blom, som tillsammans utformade lekskulpturen Tufsen i Humlegården i Stockholm.

I MODERNISMENS SKOLMILJÖER återfinns konstverk både inne i skolbyggnaderna och ute på skolgårdarna. Under efterkrigstiden började många konstnärer att experimentera med nya tekniker och material som betong och plast och konsten fick nya uttryck. I denna tidsanda skapade konstnären Olle Adrin konstverket Poetisk maskin av glasfiber. Skulpturen står på Kantzowska gymnasiets skolgård i Hallstahammar. Skolan uppfördes 1965 och konstverket tillkom ett par år senare. Om konstverket har konstnären sagt att han önskade stimulera eleverna till samvaro, att det skulle fungera som en plats att vistas på och att det skulle fungera som ett vindskydd. Adrin som var från Hallstahammar skapade under sin livstid i huvudsak offentliga verk.

DET FINNS MER Byggandsanknuten konst är konst som hör ihop med en viss byggnad. Den byggnadsanknuna konsten är ofta platsspecifik det vill säga den är skapad för en speciell plats. Fast konst kan också vara platsspecifik, men är inte knuten till just en byggnad utan kan till exempel vara en skulptur på ett torg.

På hemsidan om modernismen i Västmanland, som successivt byggs upp kan du läsa mer om projektet och moderna miljöer i länet. www.modernismen.se

FOTO: COURTESY THE ARTIST AND FRITH STREET GALLERY, LONDON

Fiona Banner, Harrier 2010, BAe Sea Harrier aircraft, paint 7.6 m x 14.2 m x 3.71 m

SPANAREN

Konst som

berör

”Ett öppet sinne, att kunna ta till sig konstnärens verk, att avsätta tid att sätta sig in i ett verk, kan vara mer tidskrävande än att ta till sig en målares verk. Men känslan hos betraktaren är densamma. Det som är bra konst ger sig tillkänna”.

Av Cia Rimmö

Hur kan man veta om en konstnär är “bra” eller ett konstverk är ”bra”? Frågan ställdes av en politiker på en konferens i Sundsvall för många år sedan. Många deltagare hade kommit för att under rubriken “Konst och kommers” lyssna på Bukowskis förre VD Carl-Gustaf Petersén, Statens konstråds dåvarande chef Staffan Cullberg och en av de stora Stockholmgalleriernas ägare. - Finns det en bok där man kan få veta? Politikern kom från en inlandskommun med magert konstutbud, men med uppgiften att ansvara för ortens konstinköp. Hur ska man hålla sig à jour med konstlivet?

NÄR JAG LÄSTE KONSTHISTORIA var utbildningen inriktad på äldre konst, med enstaka nedslag i samtidskonsten. Picasso, Matisse och 1947-års män var det modernaste. Genom att arbeta med konstnärer och utställningar går det att lära sig vad som är aktuellt. Utbudet är stort, men vad är bra? Här är plats för tyckande. Bra konst är den som griper tag i en, gör en nyfiken. Bra konst känns äkta, personligt och eget. Det som gör att ”handstilen” från pennan, penseln, det verktyg som används känns igen. Det som är karaktäristiskt.

KONSTEN FÖRÄNDRADES SNABBT under 1900-talet, utbildningen på konsthögskolorna förändrades med ny teknik, influenser från en hel värld. I och med att människor fick större möjligheter att resa, bo i andra länder, blev det en del av utbildningen. Till konsthögskolan i Stockholm sökte eleverna förr till måleri, grafik eller skulptur – idag kan de söka till “Fri konst 180 högskolepoäng”: Möjlighet ges att arbeta i olika konstnärliga tekniker såsom till exempel måleri, skulptur, grafik, digitala media och video.

>>> 51

SPANAREN

Till konsthögskolan i Stockholm sökte eleverna förr till måleri, grafik eller skulptur – idag kan de söka till “Fri konst 180 högskolepoäng”

EN KANADENSISK KONSTNÄR, Janet Cardiff, arbetar med ljud. Ett exempel på hennes verk ”The Missing Voice: Case Study B” en promenad i området kring Brick Lane i östra London. Hörlurar på, och sen en rask promenad med Janet Cardiffs röst som vägledare och smattret från hennes högklackade skor mot asfalten som taktangivelse. Ibland går det inte att avgöra om det är i lurarna eller i ”verkligheten” runt omkring som olika saker händer. Ett annat av Cardiffs verk ”The Forty Part Motet” uruppfördes i en kyrka i Canada, men har visats bland annat i London och Stockholm. I 40 högtalare, placerade i manshöjd i en stor cirkel, framförs ett verk av den engelske tonsättaren Thomas Tallis (1505 – 1585), en motett för 40 röster, inspelat med en mikrofon för var och en av sångarna. Lyssnaren kan sitta i cirkelns mitt och följa det böljande tonverket, men även gå fram till högtalarna, lägga örat emot och uppleva det som att det är man själv som sjunger. Magiskt. KONSTVERK som tidigare i konsthistorien varit förlagor, skisser inför en stor målning kan idag vara själva verket: jag tänker på den tyske konstnären Gerhard Richter som i Documentautställningen i Kassel på 1990-talet visade det gigantiska verket ”Atlas”. En monumental karta av idéer, processer. Verket innehåller mer än 5 000 bilder samlade från olika håll. Det är fotografier, teckningar och skisser från konstnärens genombrott på 1960-talet fram till sena bilder på den nya lilla familjen från BB, den unga hustrun med barnvagnen, den unga hustrun som ammar. Bilder som många kan känna igen sig själva i. De inledande fotografierna, från familjealbumet innehåller naziuniformer och bombade städer. Många motiv kommer igen i hans senare verk i målningar under ett långt målarliv. Marcel Duchamp vände upp och ner på konstbegreppet 1914 med sin installation: ”Flasktorkare, en readymade”.

NÄSTAN HUNDRA ÅR SENARE, 2010 visade den brittiska konstnären Fiona Banner, en annan form av readymade, två stridsflygplan i Tate Britains stora centralhall, ”Harrier” och ”Jaguar”. Harriern hängde som ett ofantligt tungt krucifix, centralt placerat från takkupolen, Jaguar-planet låg längre in i rummet, skadskjutet med ”magen” upp, blankpolerat som en sportbil, glänsande som en skalbagge. Förr var ögat och seendet det sinne som användes i konstupplevelsen, i viss mån känseln i beröringen av en skulptur. Idag tas alla sinnen i anspråk: hörsel, syn, känsel, doftsinne och i vissa fall även smaken. Att inte se alls kan också vara en konstupplevelse. Jag tänker på konstbesökarnas famlande i dimman i Anthony Gormleys ”Blind Light” eller i ett totalt mörker i Miroslav Balkas enorma container ”How It Is” i Tate Moderns turbinhall för några år sedan. ETT ÖPPET SINNE, att kunna ta till sig konstnärens verk, att avsätta tid att sätta sig in i ett verk, kan vara mer tidskrävande än att ta till sig en målares verk. Men känslan hos betraktaren är densamma. Det som är bra konst ger sig tillkänna. FOTO: PRIVAT

DEN FÖRSTA UPPLEVELSEN av en ”ny” konstnärs verk kan vara omtumlande. Den sydafrikanske konstnären William Kentridges installation ”Blackbox/Chambre Noir 2005” i Moderna Museet, var inspirerad av film, politik, Mozarts Trollflöjten och av 1600-talets teater. Det var inte mitt första möte med Kentridges verk, men det berörde mig djupt.

^ Cia Rimmö studerar en gallerikarta utanför White cube vid Mason’s Yard i London.

FOTO: CARLMAGNUS GAGGE

PROJEKTNYTT

Här får man! Av Tony Lorenzi

Projektet ”Här Får Man” startades av Tony Lorenzi år 2010. Syftet var att skapa fler lagliga forum i Västerås med omnejd, där graffitimålare kan verka med sin konst. Efter en tid kom Studieförbundet Vuxenskolan med i projektet. I nuläget drivs det med Vuxenskolan som huvudman med stöd av Västerås stad och Landstiget Västmanland UNDER DE TVÅ ÅR som projektet har pågått har en lång rad arrangemang genomförts. Där kan nämnas gatukonstvandringar och workshops i samarbete med Länsmuseet, bussturer till en laglig graffitivägg i Norberg samt projicering av lasergraffiti mot Konserthuset. Projektgruppen har även medverkat vid en mängd event, anordnat utställningar, föreläst och förmedlat ett antal måleriuppdrag till graffitimålare. SYFTET ÄR ATT SKAPA fler forum för graffitimålare och att sprida information om graffiti som en motvikt till alla felaktiga uppgifter som ofta sprids i media. Ett bakomliggande mål för projektet har varit att få till en öppen vägg i Västerås, det vill säga en plats där det ges möjlighet att måla graffiti lagligt.

TILL SOMMAREN är ett delmål i denna strävan uppnådd. I samarbete med Mälarhamnar i Västerås kommer det att vara tilllåtet att måla graffiti och annan konst på en vägg i Djuphamnen under lördagar och söndagar mellan klockan 10 och 20.

< ”Här får man” logotyp för projektet med samma namn. Läs mer på www.harfarman.se

Ivan Aguéli ( 1869-1917) Landskap med sandkullar och havsbukt, olja på duk, 20x23 cm, ca 1916. Västerås Konstmuseums samling. Foto: Västerås Konstmuseum

UR LITTERATUREN

Aguéli

Av Ingemar Leckius

UR LITTERATUREN

Aguéli Middagshettan ruvar. Världen är oerhört stilla. Som ett ljudlöst klockspel. Under ett skyfall av ljus står målaren Aguéli, långt borta från Sala och Paris och den egyptiska byn, i sin flimrande ensamhet. Någonstans i öknen med dess hemliga brunnar. Vid synranden är hans hem. Han är utdriven i en djupare landsflykt, åtföljd blott av mästaren från Murcia, upptäcktsresanden i det osynliga, och av en herrelös, skabbig katt, den övre vägvisaren och den nedre. Han har lärt sig be med penseln, göra allting genomstrålat. Världen är ett lågande stilleben, en kristallik yrsel. Människor, klippor, träd: allt är avklarnat, naket som i paradiset, och ändå inneslutet i skimrande opal, som vore det beslöjat inför den Väldiges blick. Stackars Aguéli! Han har lärt sig vad stränghet är, att bli berövad allt utom ljuset, utblottad och bländad. Men han har också erfarit vad bamhärtighet är genom katten som slickade hans tårar. Förtärande andakt! Bönen sätter stenen i brand, får palmen att lysa och förkolna. Rymden är hög och innerlig. Världen är belyst av oföränderlighetens sol, denna närvaro som förvandlar allt anat till frånvaro, till Guds skugga. Mörkret vittrar bort. Den milde anarkisten känner hur intet blåser genom gränder, murar palats och moskéer, världens underbara aska, medan ljuset tätnar…

Ur diktsamlingen ”Vid terebintträdet” 1989 av Ingemar Leckius. © Ingemar Leckius – förmedlat genom ALIS Ingemar Leckius, 1928-2011 (fram till 1961 Gustafsson) var författare, översättare samt konst- och litteraturkritiker. 55

UR SAMLINGARNA

Konst av kvinnor Fem kvinnliga konstnärer i Västerås konstmuseums samling Av Eva Borgegård

Västerås Konstförening bildades 1919 och lade grunden för den konstsamling Västerås konstmuseum äger idag. Från starten byggde föreningen upp en samling med tonvikt på svensk 1900-talskonst. De bevakade även konsten i det egna landskapet och många västmanländska konstnärers verk köptes in. 1973 överlämnade konstföreningen sin samling till Västerås konstmuseum som hade inlett sin verksamhet året innan. Idag innehåller samlingen drygt 8 000 konstverk och det är främst svensk samtidskonst som köps in.

VÄSTERÅS KONSTMUSEUM är en mötesplats för konst som vill inspirera, utmana och väcka nyfikenhet. I utställningar och program, arbetar museet med ett brett konstbegrepp som rymmer många olika uttryck. Konstsamlingen är en bas i museets verksamhet. Den är utgångspunkt för utställningar och program och kompletteras med tillfälliga utställningar, av främst svensk och nordisk samtidskonst. Konstsamlingen är också en viktig grund i museets mångfacetterade konstpedagogiska verksamhet. Anställda i Västerås stad har även möjlighet att hyra konstverk ur samlingen till sina tjänsterum. Över 3.000 verk är idag deponerade i offentliga rum och tjänsterum i staden. Västerås konstmuseums samling innehåller flera konsthistoriskt betydelsefulla verk, som efterfrågas och lånas ut till andra museer i Sverige och Norden.

Nämnas kan Annika von Hausswolffs fotografi, Tillbaka till naturen, från 1993, som rest så långt som till Brasilien för att visas på Biennalen i Saõ Paulo! FRÅN 1990TALET har Västerås konstmuseum medvetet ökat inköpen av kvinnliga konstnärers verk. I likhet med andra konstmuseers samlingar fanns även i Västerås konstmuseum fler manliga konstnärer representerade. Det var angeläget att förändra strukturen vid inköp till samlingen, så att en mer genusmedveten inriktning blev tydligare. Här följer en kort presentation av några kvinnliga konstnärer som har varit och är verksamma i Västmanland från 1900-talets början till idag.

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

UR SAMLINGARNA

ELSA CELSING (1880-1974) Bland de äldre kvinnliga konstnärerna i samlingen finns Elsa Celsing. En kvinna med en fascinerande bakgrund. Hon föddes som Elsa Backlund i Pulkova, nära S:t Petersburg. I början av 1900talet kom hon in på en fri konstakademi i S:t Petersburg. Där hade hon den välkände Ilja Repin som lärare. Somrarna tillbringade hon hos morföräldrarna i Sverige, med utflykter till Dalarna och sommarkurser hos Anders Zorn i Mora. Elsa var dryga 20 år då hon reste för att studera vidare i den tidens konsthuvudstad, Paris. Att vara kvinna och blivande konstnär i en tid då den manliga dominansen var rådande var inte helt lätt. Men med stöd från familjen, en bestämd egen vilja och med ett mål i sikte, kunde Elsa Celsing utbilda sig till konstnär. Flera av hennes främsta verk kom till under början av 1900talet. Efter sitt giftermål bosatte sig Elsa Celsing i Västerås. Här blev porträttmåleriet hennes främsta arbetsuppgift. Västerås konstmuseum mottog 1974 en donation med femtiotre verk av Elsa Celsing. Flicka i snöig skog, Elsa Celsing, opd, 100x60 cm, 1926.

>>> 57

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

UR SAMLINGARNA

BRITA NORDENCREUTZ (1899-1982)

CATHARINA WARME HELLSTRÖM (f.1952)

Brita Nordencreutz var en annan välkänd profil i Västerås konstliv under 1900-talet. Efter studier vid Carl Wilhelmssons målarskola i Stockholm, reste hon till Paris under tidigt 1920-tal. Där studerade hon hos André Lhôte i olika omgångar fram till början av 1930-talet. Hon fick ta del av “det senaste” i mötet med Matisse, Bracque och Picassos konst. Brita Nordencreutz tid i Paris var verkliga studieår. Staden erbjöd enorma möjligheter med sitt utbud av museer, gallerier och inte minst möten med andra konstnärer från världens olika hörn. Brita Nordencreutz slog sig senare åter ned i hemstaden Västerås, där hon framför allt ägnade sig åt landskapsmåleri. I konstmuseets samling finns ett sjuttiotal verk av Brita Nordencreutz.

Catharina Warme Hellström intresserar sig för naturens skiftningar och trädgårdar. Hon har sagt: "Jag arbetar med bilder kring livets kretsgång, växtkraft och människans villkor, ofta formulerade som möten både till form och innehåll." Catharina Warme-Hellström är grafiker, arbetar i sina tryck ofta med en kombination av etsning och serigrafi. Hon utbildades på Konstfack 1974-1978. Grafiken trycker hon i den egna ateljén i Västerås, en arbetskrävande process med många moment, innan det slutliga bladet godkänts.

Figur i rött, Brita Nordencrutz, opd, 18 x 12 cm, 1923

Sommar 3, Catharina Warme Hellström, etsning/gravyr, 128 x 57 cm, 2005

FOTO: LINA JAROS

UR SAMLINGARNA

MONICA HÖLL (f.1960)

LINA JAROS (f.1981)

Monica Höll arbetar med måleri, teckning, skulptur och installationer. Med olika uttrycksformer har hon konsekvent undersökt relationen mellan kropp och rum. Teckningar och målningar samspelar ofta med varandra. Intuitionen, den direkta ingivelsen i arbetsprocessen är viktig för Monica Höll. Vid ett tillfälle fyllde hon ett helt utställningsrum med teckningar på golv, väggar och i tak. Monica Höll är uppvuxen i Västerås och utbildad vid Kungliga Konsthögskolan 1985-1990. Hon har sin ateljé i Överby, Sollentuna och är även verksam som lärare i måleri vid Västerås Konstskola.

Lina Jaros utmanar vårt seende i stora iscensatta fotografier. I beskrivningar av möten mellan natur och civilisation, ställs frågor om vad rumslighet är och hur vi tolkar tingen omkring oss. Lina Jaros ger oss betraktare utrymme för nya sätt att se på tillvaron. 2012 fick Lina Jaros Västerås stads Kultur- idrotts- och fritidsnämnds stora arbetsstipendium i bild. Hon är utbildad på Kungliga Konsthögskolan 2004-2009. Lina Jaros är uppvuxen i Köping och Västerås och numera bosatt och verksam i Stockholm.

Spielplatz Heimat, Monica Höll, opd, 200 x 150 cm, 2002

Interior Autumn, Lina Jaros, c-print 100 x 125 cm, 2010-2011

FRÅN FÖRENINGARNA

Testa en konstförening! Frikoll

Vänföreningen Bobergs minne i Norberg

Sedan 2009 har konstgalleri Fribergers Badhus drivits på Sätra Brunn. Under sommarmånaderna har det unika gamla badhusets dam- och herravdelningar från 1909 fyllts med konst. I år har galleriet fått ett eget konstnärskollektiv: Frikoll. Medlemmar i kollektivet är konstnärerna Gunnel Branzell, Ida Rosén Branzell, Gyösh K Baka, Michelina Gatti, Susanne Wikström, Anna Bergman-Paul samt administratörerna Tohbbe Lindblom, Maria Grafford och Kerstin Larsson. Fribergers Badhus presenterar konstutställningar av både Frikolls medlemmar och spännande gästkonstnärer.

Föreningen startade till 100-årsjubileet av att minesstenen över Engelbrekt Engelbrektsson restes i Norberg år 1909. Minnesstenen är ett av Ferdinand Bobergs verk, som finns på den ort där konstnären bodde som barn. Där finns även ett gravkapell av Boberg, invigt år 1904 av arkitekten själv. På hembygdsgården finns en samling av föremål från hans arbetsrum. Föremål som han själv testamenterade till hembygdsföreningen. Föreningen vill hålla minnet av Anna och Ferdinand Boberg levande i Norberg och gör det genom att arrangera utställningar, visningar och informationsträffar som berättar om deras verksamhet både i och utanför Noberg.

Läs mer: www.frikoll.se och www.fribergersbadhus.se Kontakt: Tohbbe Lindblom tel: 0708 488 933, e-mail: tohbbe.lindblom@frikoll.se

Kontaktperson är Anita Helgesdotter tel: 0223-30235.

FOTO: MARIA GRAFFORD

v Interiör från det gamla badhuset på Sätra Brunn.

FOTO: INGE LARSSON

FRÅN FÖRENINGARNA

^ Virsbo konsthall.

Framtid för Virsbo

ArtMobile

Framtid för Virsbo är en lokal utvecklingsgrupp i Virsbo. Gruppen har genomfört cirka fyrahundra projekt och fått många utmärkelser från nationell, regional och kommunal nivå. Ett av de stora projekten är Virsbo Konsthall som sedan 2001 inryms i gamla industrilokaler som är belägna på en ö i Kolbäcksån. Lokalen omfattar 820 kvadratmeter med väggfönster och taklanterniner som ger ett fantastiskt ljus. Både svenska och internationella konstnärer presenterar sina konstverk i konsthallen. Varje år ges lokala grupper möjlighet att ställa ut i en särskild utställning. I Virsbo Konsthalls kafé serveras kaffe och hembakat bröd.

ArtMobile är en konstnärsgrupp som driver ett mobilt galleri för samtida konst i Västerås. Gruppen arbetar med ett nätverk av konstnärer i Västmanland samt med konstnärsgrupper och gallerier utanför länet. Att visa konst på platser där man kan nå en ny publik är viktigt. Det mobila galleriet har bland annat tagit plats på Kreativt centrum i Vallby och DesignTorget i Västerås. I samarbetsprojektet ArtMobile CabinTentTriptyk är ett partytält ett utställningsrum som visats på Kulturnatten i Västerås, konstmässorna Alt Copenhagen i Köpenhamn och Supermarket 2012 i Stockholm.

Läs mer under www.virsbokonsthall.se Kontakt: Inge Larsson tel: 070 665 4543, e-mail: virsboinge@telia.com

Läs mer: www.artmobile.se Kontakt: Tapani Björkbacka, Anna Granberg, Henrik Haukeland, Roger Pettersson och Susanne Torstensson, tel 076 185 89 49, e-mail: info@artmobile.se

konstivastmanland.se

 för dig som arbetar med och är intresserad av konst Hemsidan konstivastmanland.se invigdes vintern 2010 och har sedan dess haft cirka 29 000 besökare per år. Hemsidan uppdateras varje vecka med information och nyheter från konstvärlden: vernissager, föreläsningar, kurser, publikationer och stipendier med mera. FÖR DIG SOM VILL HITTA till konstutställningar lämnar gallerier, konsthallar och museer kort information och länkar till sina hemsidor. Konstintresserade och uppdragsgivare kan också söka bland konstnärer med erfarenhet av såväl utställnings- och pedagogiskt arbete som gestaltningar i offentlig miljö. På hemsidan finns ett digitalt galleri där du kan uppleva konstutställningar. HEMSIDAN DRIVS AV konstkonsulentverksamheten vid Västmanlands läns museum och har sedan start varit en viktig digital plats för konsten i länet. Att informera om konstens infrastruktur och förmedla kontakter mellan till exempel museer och besökare, konstnärer och skola är en viktigt roll för länets konstkonsulent. KONSTKONSULENTEN ARBETAR för att öka intresset och kunskapen kring samtidskonst. Detta sker genom samverkan med bland annat konstnärsorganisationer, konstnärsgrupper, konstföreningar, konstinstitutioner, skolor och kommuner i hela Västmanlands län. Verksamheten är särskilt inriktad på att stärka konstnärers arbetsvillkor, barn och ungas möjligheter att uppleva och skapa konst samt att synliggöra konsten i det offentliga rummet.

Konstnärer Information och sökfunktion om ett 50-tal konstnärer från länet. För konstnären ”GG - Air Västmanland” är ett nytt internationellt recidencyprogram för konstnärer på Grafikverkstan Godsmagasinet i Uttersberg. Västerås konstskola är Västmanlands och regionens enda konstnärliga grundutbildning. En del elever får arbete direkt efter examen eller satsar på eget företagande men den största andelen av skolans examinerade elever går vidare till högre studier inom det estetiska, konstnärliga och kreativa området. Läs mer: vasteraskonstskola.se För besökaren Det finns mycket konst att uppleva. Under 2010 visade länets utställningsverksamheter 137 utställningar som totalt hade öppet 2 038 dagar! Sveriges konstföreningar Västmanland visar att intresset för konst är mycket stort i länet. De har fjorton anslutna lokala konstföreningar med sammantaget cirka 6000 medlemmar! Föreningarna arrangerar konstutställningar, konstresor, föreläsningar och medlemslotteri med mera. Läs mer: sverigeskonstforeningar.nu menyknapp: ”distrikten”, ”Västmanland”. Offentlig konst Inventering och förmedling av den offentliga konsten pågår ibland annat i Hallstahammars kommun, Kungsörs kommun och Norbergs kommun. En undersökning om offentlig konst i länets kommuner som genomfördes vintern 2011 är publicerad här. Konst och lärande Konstnärsnätverket NUVA utvecklar sitt pedagogiska arbete med kurser, workshops och ”Skapande skola” projekt bland annat i Köping och Sala. Läs mer: nuvablogg.wordpress.com Digitalt galleri Under sommaren publiceras en utställning med verk av de 15 internationellt verksamma konstnärer som bygger fredsmonument under skulpturfestivalen ”Peace Monuments of War Material” i Arboga. Läs mer: peacemonuments.se Kultur och Näringsliv De flesta yrkesverksamma konstnärer är egenföretagare och kan genom Konstnärernas Riksorganisation få hjälp med sina deklarationer. Läs mer: kro.se Kulturstiftelsen ARTY verkar för samarbeten mellan kultur och näringsliv. Samarbeten som bland annat kan utveckla marknadsföring, representation och personalutveckling för näringslivet. För konstaktörer kan de till exempel bidra till ett större publikunderlag men även generera direkta projektstöd. Läs mer: kulturstiftelsenarty.se

För konstnären Konstnärer

Offentlig konst För besökaren Konst och lärande

Digitalt galleri

Kultur och näringsliv

konstivastmanland.se 25

NOTISER

notiser FRÅN FRAMTIDEN Fjorton böcker är nominerade till SHF:s utmärkelse ”Årets hembygdsbok” 2012. Priset delas ut första gången i år för böcker utgivna under 2011. En jury bestående av tre personer utser vinnaren. Priset delas ut på bokmässan i Göteborg 27-30 september. Priset tilldelas föreningen om det är en antologi eller författaren om det är en enskild författare till boken och består av ett diplom och 5000 kr. Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening har nominerat boken Rytterne socken 1886–2005. En resa i vår bygd. Red. Katarina Curman. Rytterne hembygdsförening.

basutställning. Här visas Köpings historia från 1850 fram till våra dagar med tyngdpunkt på 1900-talet. Bondesamhället tillhör det förgångna. Uråldriga traditioner försvinner och en ny stad byggs upp. Staden får vatten, avlopp, centralvärme och elektricitet. Fabriksskorstenarna förändrar stadsbilden för alltid, grundskolan införs och Domusvaruhuset öppnas. 3hantverk Ramnäs 3hantverk är en hantverkargrupp som har bildats i Ramnäs. Den består av Ramnäs Glashytta, Umerkajeff Krukmakeri och Smedja Levay. Verkstäderna ligger under samma tak i anslutning till Lancashiresmedjan. www.3hantverk.se.

PÅ NY TT JOBB AKTUELLT Ny basutställning på Köpings museum Med rubriken ”Aldrig mer som förr” har Köpings museum nyligen öppnat en ny

25 1

NOTISER

Arboga museum får en ny intendent den 16 juli. Det är Maria Gustafsson som lämnar Vallby Friluftsmuseum för tjänsten i Arboga.

En ny verksamhetsledare har nu börjat på Fagersta/Västanfors Hembygdsgård. Rita Södergård har gått i pension och hennes efterträdare heter Malin Andersson. Malin har drivit ett eget företag ”Primaleve Kulturtjänst”.

PRIS OCH BERÖM Hedersdiplom Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförenings hedersdiplom utdelas till person som inom någon av hembygdsföreningarna gjort sig förtjänt eller som med annan lokal anknytning inom länet utfört en kulturgärning utöver det vanliga. Hedersdiplom 2012 har tilldelats Hjördis Häll med motiveringen: Det västmanländska föreningslivet hade inte varit vad det är utan de professionella insatser som Hjördis Häll bidragit med i dussintalet föreningar. I styrelsen för Västmanlands Fornminnesförening och

NOTISER

Hembygdsförbund gjorde hon sin debut redan på 1970-talet. Med sina breda bankkunskaper blev hon snabbt utsedd till skattmästare. Hjördis stora engagemang och tålamod har inneburit att hon i över 30 år med förtroende anförtrotts uppgiften att få debet och kredit att gå ihop i vår förening. Med klokskap och lågmäld eftertänksamhet har hon även berikat det övriga arbetet och fått styrelsen att fatta värdefulla beslut. Aina Hellstrand, Västerfärnebo hembygdsförening med motiveringen: Aina Hellstrand har under många år aktivt deltagit i arbetet i Västerfärnebo Hembygdsförening. Hon har dessutom ägnat ett omfattande intresse kring föremålssamlingarna och särskilt en av länets största textilsamlingar vid Gammelgården i Västerfärnebo. Aina har varit aktiv i flera inventeringar i Västerfärnebo vad gäller unika textilalster som sängkläden och munkabälten. Hon har under många år svarat för ett nära samarbete med länets Hemslöjdskonsulent som nu ligger till grund för ett fortsatt arbete med en katalogisering och uppdatering även in i den digitala världen. Lars-Erik Ekeberg, Harakers hembygdsförening med motiveringen: Lars-Erik Ekeberg har i omkring 20 år forskat kring torpen i Svanå med omnejd. Han är en källa till kunskap om bygden som är oerhört viktig, inte minst för hembygdsföreningen. Lars-Erik vet namnen på de människor som bott i bygden och i vilka torp och gårdar de har levat. Förutom all forskning så har han även varit ute i skog och mark och sökt upp gamla torplämningar. Han har röjt och snyggat upp kring dessa platser för att medlemmar skall kunna komma ut och titta. Han har också satt upp skyltar med namn på torpen. Efter genomförda dokumentationer har han lämnat över uppgifterna till föreningen så att dessa torp har kunnat läggas in i Bygdeband.

Odensvi Hembygdsförening stod inför hotet om att bli utan lokaler då Dybecksgården var ute till försäljning. Föreningen kom att bli en viktig drivkraft i arbetet för att bevara ortsbornas tillgång till gården. Nu står det klart att Dybecksgården blir kvar i kyrkans ägo och att hembygdsföreningen och alla andra som nyttjat gården kan bli kvar med sina verksamheter. Att föreningen dessutom stärkts under arbetet visas tydligt i att antalet föreningsmedlemmar fördubblats de senaste åren.

Hembygdsförbundets Verksamhetspris Verksamhetspriset utgörs av ett Diplom och en penningsumma om 3000 som tilldelas en hembygdsförning som har gjort en insats som bidrar till att stärka och bevara intresset för kulturmiljöer i länet.Verksamhetspriset 2012 utdelades till Odensvi Hembygdsförening med motiveringen:

Årets Kulturbevarare 2012 Utmärkelsen som delas ut av föreningen Kulturmiljö i Västmanlands län gick i år till en hembygdsförening. Det är Fagersta/Västanfors hembygdsförening som fick ta emot utmärkelsen i samband med Föreningen Kulturmiljö i Västmanlands läns årsmöte den 22 maj.

Hedersdiplom 2011 Hedersdiplom för 2011 delades ut vid årsmötet i Kungsör 2011. Diplomen tilldelades Karin Karlström, Harakers hembygdsförening med motiveringen: Redan vid föreningens bildande 1985 var Karin med i den första styrelsen. Karin Karlström har under många år varit en drivande kraft i arbetet med att kartlägga socknens gamla byggnader och söka efter grunder till torp som sedan mätts upp och skyltats. Hon har även drivit arbetet med att arrangera sommarträffar, julmarknader och vården av Räckhammaren i Svanå under många år. Det fina hembygdsmuseet i Haraker är också till stor del Karins förtjänst. Elisabeth Westerdahl, Irsta Hembygdsförening med motiveringen: Elisabeth Westerdahl har arbetat i redaktionen för Spaning sedan starten 2002. Författande av artiklar, bild- och textval och korrekturläsning är hennes breda arbetsfält. I styrelsearbetet i Hembygdsförbundet är Elisabeth en föredömlig kraft som fadder för ett antal föreningar i Västerås. På senare år har arbetet med Kustaboken blivit hennes skötebarn. Vi kan med glädje idag ta del av Westerdahlska släktens tid på Kusta i boken. En fängslande personnära bok, som gläder oss alla. Elisabeths gärning i hembygdsarbetet är ett föredöme för oss alla i Västmanland.

FRÅN MAKTENS KORRIDORER

Ny folkbokföring hot mot kontinuitet i statistik och forskning Regeringen har planer för genomgripande förändringar i folkbokföringen som om de genomförs kommer att bryta en historisk kontinuitet med rötter i medeltiden. Det började med Finansdepartementets utredning för tolv år sedan (SOU 2000:17) med förslag att folkbokföring hädanefter enbart skulle ske på kommun och fastighet. Följden blev en storm av protester från stora delar av samhället. Samfällt krävde man geografiska enheter som var mindre än kommun, och att indelningen skulle ansluta till den tidigare. Finansdepartementet fick i uppdrag att tillsätta en ny utredning, denna gång med ett brett uppbåd av experter från övriga berörda myndigheter, Folkbokföringsutredningen (SOU 2009:75). Eftersom Svenska kyrkans indelningsändringar gjorde församlingarna omöjliga föreslog utredningen införande av ”distrikt”, som skulle följa församlingsindelningen 1999/2000. Förslaget applåderades av en i stort sett enig remissopinion. Men tillskyndarna av utredningens förslag andades ut för tidigt. Ärendet har tagit en oväntad vändning. Finansdepartementet som skriver propositionen vill strunta i alla andras synpunkter och återgå till sitt eget förslag från år 2000, att det inte ska finnas annan indelning än kommun och fastighet. Skälet sägs vara kostnader för Skatteverket. Sektorsintresset har tagit överhanden över allmänintresset. Lagrådsremiss väntas i vår. Dessförinnan bör det rimligtvis bli politisk debatt inom regeringen. Departementsförslaget strider nämligen helt mot regeringspartiernas hittillsvarande politik, att värna om sockenindelningen. Det gäller nu att de senaste tolv årens debatt inte är glömd. För det är mycket som står på spel. Källa: Sten Rentzhog. www.hembygd.se 15 maj 2012.

NOTISER

UTSTÄLLNINGAR Shake this town - en utställning om den svenska rockabillyn Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 9/6 – 19/8 Utställningen Shake this town handlar om den svenska rockabillykulturen. Om modet, bilarna, frisyrerna och musiken. Här möter vi rockabillyns alla attribut – sjömanstatueringar, ombyggda bilar, pomador, nyproducerade retroprylar, vintagemode och tidsskrifter. Men under allt det påtagliga, alla föremål, all attityd och all musik finns drömmar om en annan tid, ett annat slags liv än det som vi lever just nu. Utställningen har producerats av Tidaholms museum i samarbete med fotografen Bertil Lindgren.

Återvinningsslöjd Tema återbruk Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 8/9 – 13/1 Utställning med jurybedömd slöjdtävling med deltagare från hela länet. Slöjdat för hemmet, trädgården eller något att bära på sig, gjort av material med kort eller

långt liv, blivit över eller legat undangömt och aldrig kommit till användning. Västmanlands läns museum producerar utställningen i samarbete med Länshemslöjdskonsulenten, Västmanlands läns hemslöjdsförbund.

NYA BÖCKER Mässingsbruk och bruk av mässing Författare: Nils Forsgren 186 sidor, rikt illustrerad, utgiven 2010 av på Nifo förlag ISBN 978-91-633-6382-5 För första gången ges här en samlad översikt av de svenska mässingsbrukens spännande historia. Det handlar om yrkesskicklighet och hårt arbete i osande miljöer samt färgstarka och vidlyftiga mässingsbrukspatroner, där ett fåtal personer kom att fungera som en "mässingsklan" och hur de dominerade när den nya

25 3

NOTISER

industribranschen etablerades i Sverige. I boken presenteras Skultuna, Gusum, Norrköping, Nyköping, Bjurfors, Nacka, Vällinge och Vattholma och deras specialiteter från ljuskronor och sängvärmare, kalendersnusdosor och spottkoppar till mässingsknappar för Karl XII:s soldater. För första gången uppmärksammas också utförligt två banbrytande formgivare, Hjalmar Norrström vid Skultuna och Daniel Carlsson vid Gusum. Detta är en spännande och tidigare inte nedtecknad skildring av mässingsindustrins framväxt i Sverige. Berättelsen knyter samman ekonomiska förhållanden, entreprenörernas agerande och den statliga styrningen. Samtidigt speglas mässingsföremålen, deras historia och användning och hur olika stilepoker påverkat utformningen.

Bergsbruk - gruvor och metallframställning 216 sidor, 34 medverkande författare, ca 200 kartor, 100 diagram, 350 fotografier och teckningar. Utgiven 2011 av Norstedts förlagsgrupp på initiativ av Jernkontoret. ISBN 978-91-87760-58-7 Denna det tjugofjärde bandet av Sveriges Nationalatlas visar hur bergsbruket alltsedan tidig medeltid har bidragit till vår välfärd. Naturtillgångar i form av malm, skog och vattenkraft var viktiga förutsättningar liksom skicklig arbetskraft. Konkurrensen från utlandet har mötts med kvalitet, uppfinningsrikedom och entreprenörskap. Än idag hör malm och specialstål till Sveriges viktigaste exportprodukter. Det produceras mer stål än någonsin tidigare i landet. Branschens framtid beror på hur väl man lyckas utveckla nya tekniker och produkter med bättre materialegenskaper till lägre kostnader, mindre energiåtgång och med stor hänsyn till miljön. Det pågår också en omfattande prospekteringsverksamhet som kan leda till nya gruvor och förnyad brytning i tidigare nedlagda gruvor. Metalltillverkningens historia i Sverige sträcker sig minst 4 500 år bakåt i tiden. Spår efter metallhantering finns bevarade som slaggrester och ruiner efter smältugnar och härdar. Även landskapet vittnar om bergsbrukets långa historia genom

ortnamn, övergivna gruvhål, bebyggelse och hela samhällen grundade kring gruvor och metallhantering. Huvuddelen av atlasen handlar om järn och stål. Andra avsnitt berättar om övriga metaller, inte minst de bly-, guld- och silverhaltiga sulfidmalmerna i Skelleftefältet och den historiskt så viktiga koppar- och silvermalmsbrytningen i Falun respektive i Sala. Bokverket är en mycket inspirerande läro- och historiebok som knyter an direkt till samtiden och det nutida dagsläget. Texten är lättläst och tillsammans med statistiken och kartorna lockas läsaren att söka vidare till fördjupning och mer information.

Guldålder svenska arkeologiska skatter Författare: Kent Andersson Utgiven 2011 av Balderson förlag 166 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-978024-3-7 Guld har fascinerat människor i alla tider. Under romersk järnålder (0-375 e. Kr.) nådde kvaliteten på guldsmidet i Skandinavien höjder som idag, mer än 1500 år senare, fascinerar forskare och lekmän. Vid romarrikets fall flödar guldet in, vilket gör att folkvandringstiden (375-550) går under benämningen Nordens guldålder. Lite fattigare kan föremålen från vikingatid tyckas vara, eftersom vi då ofta ser förgylld brons, men hantverksskickligheten är fortfarande i världsklass. I boken berättas om forntidens gyllene skatter. Vi möter också de som en gång använt föremålen och de människor som hittat dem. Ett av bokens kapitel berättar om Tunagraven i Badelunda socken. Under rubriken ”Äktenskapsallianser över vida områden –Tunagraven” formulerar författaren några frågeställningar: Vem var kvinnan i Sveriges guldrikaste grav? Var hon en västmanländsk stormannadotter? Eller var hon en dansk prinsessa som gifts bort för att skapa politiska allianser? Författaren Kent Andersson är docent i arkeologi och specialist på guld. Han var med och byggde upp Guldrummet på Historiska museet och har i många år forskat om människans fascination och förhållande till den ädlaste och mest mytomspunna av metaller.

NOTISER

Sala – Gävle Tur och retuR Sala-Gysinge-Gävle järnväg och Enköping-Heby-Runhällen järnväg Författare: Olle Nilson Utgiven 2011 av författaren Olle Nilson, Klipp & Sagt förlag 256 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-633-9042-5 Ångloken bolmade kolrök. Rälsbussar morrade iväg på rälsen. Tågen hörde vardagen till. Mjölk och post for med tåg liksom människor, timmer och hö. Banarbetare svettades med spade och korp. Myndiga konduktörer klippte biljetter. Debet och kredit gick aldrig ihop. Mellan Gävle och Sala löpte den tio mil långa privata järnväg som knöts samman av stålbroarna över Dalälven. Från Enköping anslöt en annan bana. Bägge sögs med tiden upp av SJ och lades till slut ner. Boken berättar om framtidstro och besvikelser, om svett och teknik. Pengar som rann bort och ånglok som hamnade i stålverkens smältugnar. Om järnvägsstationer som blev sommarhus, villor eller rivningsvirke. Här finns kalla fakta om järnvägen och folks käraste tågminnen. Berättelsen bryter av mot de gängse järnvägshistoriska skildringarna. Här är det inte tekniken utan det är livet och människorna runt järnvägen som står i centrum. En levande lokalhistorisk berättelse som binder ihop och ger läsaren nya sammanhang till bygdens utveckling. Detta intryck förstärks av ett rikt bildmaterial.

Hyttor och hamrar i Svartån -från källorna i Norbergs socken genom socknarna Karbenning, Västerfärnebo, Fläckebo, Haraker och Skultuna till Västerås stad och Mälaren. Författare: Brage Lundström, Sören Bååth, Arne Dybvig, Aina Barnevik, Barbro Thunberg, Anita Eriksson Utgiven 2011 av Industrihistoriska föreningen i Västerås. 56 sidor, rikt illustrerad Vattendragen har haft stor betydelse för industrier, transporter och andra ekonomiska aktiviteter. Bokens disposition följer Svartåns vattensystem från källorna i norr i Norberg till Västerås och Mälaren i söder. Ett antal författare beskriver

sockenvis den industriella verksamheten utmed Svartån. Järnhanteringen dominerar, men vi får också ta del av verksamheten i bl.a. kvarnar, verkstäder och mässingsbruk. Temat transporter utgör en viktig del och där berättas det bl.a. om betydelsen av stångjärnsexporten via järnvågen i Västerås. Utdrag ur gamla kartor och ett rikt bildmaterial gör att de olika berättelserna blir tydliga.

Oljeön -Ett industriminne i Engelsberg Författare: Kersti Kollberg Fotografi: Björn Ullhagen Utgiven av Balkong förlag 162 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-85581-37-5 Från Oil Creek i Pennsylvania i USA, med skonare sjömil efter sjömil över Atlanten, Nordsjön, Östersjön fram till Stockholm. Därifrån över Mälaren och genom Strömsholms kanal till Oljeön. Så gick frakten av råolja när Pehr August Ålund startade Engelsbergs Oljefabrik 1875. Oljeraffinaderiet placerades mitt i korsvägen mellan kanalfrakt och järnväg och mitt i marknaden – de många bruken i Bergslagen. Med oljan i centrum kan vi i boken vandra genom Oljefabrikens många vinklar och vrår, följa fabriksgrundarens märkliga levnadsbana, möta herrgårdsfolk och oljearbetare, de senares kvinnor med sin tvätt vid klappbryggan, Engelsbergskonstnärerna och de många barnen som växte upp på Oljeön. Det är inte kronologin som styr berättelsen utan olika faktorer och omständigheter. Bokens är försedd med äldre fotografier, kartor, ritningar och teckningar vilket förhöjer läsvärdet. Det nya bildmaterialet av Björn Ullhagen håller hög kvalitet och tillsammans med Kersti Kollbergs texter får läsaren en spännande och intresseväckande bild av fabriken på Oljeön.

Genom tid och rum Kulturvandring på Tärna folkhögskola Författare: Bob Engelbertsson Utgiven 2011. 110 sidor, illustrerad ISBN 978-91-977413-3-0 Boken inledande del redogör för Tärna folkhögskolas verksamhet och inriktning under sex olika 25-årsperioder från tillkomsten 1876 fram till 2000-talet. Därefter följer 16 biografiska berättelser om ledare och lärare på skolan från begynnelsen 1876 fram till slutet av 1970-talet. I fem olika specifika intervjuer dokumenteras skolan under perioden 1947-2005. Boken avslutas med ett bildavsnitt på cirka 20 sidor och en sammanfattande diskussion utifrån folkhögskolornas grundidéer från 1800-talet. Boken förmedlas genom Tärna folkhögskola. Järnladies Från arvtagerskan till kolarhustrun Red. Christina Lindeqvist, Jenny Findahl Utgiven 2011 av Ekomuseum Bergslagen 224 sidor, illustrerad ISBN 978-91-633-8582-7 Vår bergslagshistoria handlar mycket om industrihistoria, om stålmän och kraftkarlar, om gruvarbetare och bergsmän. Kvinnorna hör vi inte talas så mycket om, de skymtar här och där i historien. Men det har funnits många ”järnkvinnor” överallt – på järnbruken, i byarna och i finnmarkerna. I boken får några av dem stiga fram och bli huvudpersoner i egna berättelser. Det handlar om arvtagerskor, änkor, brukspatronessor, husjungfrur, mjölkerskor, kolarhustrur, författare, konstnärer och några till. Visst finns kvinnornas historia också i Bergslagen! Och ännu mer går det att upptäcka genom att ta med sig boken och resa i landskapet Börja forska kring ditt hus och din bygd Författare: Per Clemensson och Kjell Andersson Utgiven 2011 av Natur & Kultur 144 sidor, illustrerad ISBN 978-91-27-12948-1 Varje hus har en historia och husens historia hänger samman med människornas.

NOTISER

Det finns mängder av nyare hus som också har historia, om än kortare. Historia som handlar om tillkomst och arkitektur, om stadsplaner och byggprojekt, om människor och bostadsförhållanden. På samma sätt som vi kan forska om människorna genom släktforskning, kan vi leta efter fakta om husen. Vi ställer frågor som ofta har ett svar. Det finns många arkiv att besöka och källor att söka på nätet. Visst är det fantasieggande att vi människor flyttar omkring, men husen står kvar och samlar sin egen historia. Hur man får fram fakta om husen, hur vi kartlägger husens och bebyggelsens historia – det är vad den här boken handlar om.

Rytterne socken 1886-2005 En resa i bygden Redaktör: Katarina Curman Utgiven 2011 av Rytterne hembygdsförening 446 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-633-8579-7 Olika skribenter berättar i boken om bygdens historia. Torpen, stugorna och gårdarna får stort utrymme. Nya bilder blandas med äldre fotografier. Drygt 100 år av förändringar skildras och uppgifterna bygger på vad många människor berättat samt studier i kyrkböcker och i hembygdsföreningens arkiv. Det har också gjorts flera intervjuer. Boken är ett fantastiskt resultat av ett mångårigt arbete som utgick från hembygdsföreningens torpcirkel på 1980talet. Frågorna var många och en ny cirkel satte igång, med uppgiften att spegla samhället och alla förändringar i Rytterne socken under 1900-talet. Berättelsen är rik på fakta och uppgifter om många Rytternebor passerar förbi. Ett stort värde är att uppgifterna knyter an till samtiden. Boken avslutas med mycket användbara register i form av ett omfattande personregister och en detaljerad innehållsförteckning där det är lätt att söka efter gårdar, torp och fastigheter.

25 5

NOTISER

Ericus Petri Sudermannus Herr Erik i Skinnskatteberg En studie i bruk och missbruk av kyrklig och världslig makt Författare: B. Folke Pettersson Utgiven 2011. 188 sidor. Kan beställas från www.book-on-demand.com ISBN 978-91-7465-224-6 Författaren har i boken försökt leva sig in i den situation som prästen Ericus Petri Sudermannus, herr Erik, i Skinnskatteberg befann sig i då han 100 år gammal slutade sin verksamhet år 1647. Redan ett tiotal år tidigare hade han slutat sin tjänst som kyrkoherde i socknen. Han hade upplevt tiden efter reformationen och han hade levt under Gustav Vasas söner och under Gustav II Adolf. Han var en av de första prästerna i landet som började föra bok över födda och döda i församlingen. I egenskap av en sentida anhörig har författaren tolkat herr Eriks tankar i ett nutida språk. Var det bättre förr? Elva livsberättelser från Vallby i Västerås Utgiven 2011 av Vallbyprojektet, Bostads AB Mimer i samarbete med Hyresgästföreningen 80 sidor, illustrerad Med frågeställningen: Var det bättre förr? har elva livshistorier samlats in från boende i stadsdelen Vallby i Västerås. Projektet utgjorde en del av det större Vallbyprojektet som tillsammans med de boende och andra verksamma på Vallby utvecklar stadsdelen. Berättelserna har kommit till genom berättarcafé för äldre och skrivarkurser med stöd av skrivarpedagog. Parallellt träffade skrivarpedagogen även elever på en skola som skrev om hur det är att vara ung idag. Grupperna träffades och berättade sina historier för varandra. Projektet skapade förståelse över generationsgränserna. De äldres berättelser har samlats i en skrift. Personerna har fotograferats i sina hem och de har fått välja ut ett föremål

som betytt mycket för dem. Boken inspirerar till eftertanke och reflektion över hur människors levnadsförhållanden och villkor har förändrats. Det är viktigt att ta del av livsberättelserna och ge sig tid att lyssna på varandra. En titt i Backspegeln Västerås historia sett genom kartor, VLTnotiser och foton En historisk vandring sammanställd av Karl Axel Jacobsson Utgiven 2011 av Combiproduktion / Karl Axel Jacobsson 528 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-974842-4-5 Boken handlar om Västerås från 1100talet och fram till våra dagar. Den är indelad i fyra delar: 1. Gamla Västerås – staden innanför tullarna / staketet 2. Om områden, platser och vägar i stadens utmarker /utanför tullarna 3. Västerås utveckling från 1870-talet: Hur började det? 4. Dagens centrala Västerås – innanför de gamla tullarna Författaren Karl-Axel Jacobsson tar oss med på en fantastisk vandring över 500 sidor. Vi får hjälp av ett sällan tidigare på detta sätt utnyttjat material. Främst ett mycket spännande kartmaterial och en mängd såväl gamla som nya fotografier. Som ”vandrare” fascineras man och får frossa i bokens överdådigt rika och stora antal illustrationer. Avsaknaden av person-, plats- och sakregister försvårar dock sökmöjligheterna i boken. Engsö slott Författare: Åke Nisbeth Utgiven 2011 av Signum 302 sidor, rikt illustrerad ISBN978-91-86221-12-6 Engsö slott är en av landets bäst bevarade slottsbyggnader från 1700-talets mitt. När greve Carl Fredrik Piper ärvde godset år 1738 inleddes en omfattande renovering av det gamla stenhuset under ledning av Sveriges då främste arkitekt,

NOTISER

Carl Fredrik Hårleman. Resultatet blev en av rokokoperiodens märkligaste anläggningar. I denna bok berättas historien om Engsö slott och dess innehavare. Vi får en initierad genomgång av sätesgårdens bebyggelse från 1300-talet och framåt. Störst utrymme ägnas ombyggnaden av slottet på 1740-talet. Utöver Hårlemans intentioner och inredningens utförande får vi även glimtar av de hantverkare som var involverade. Huvuddelen av den fasta inredningen är ännu bevarad och i vissa fall helt orörd. Boken om Engsö slott blev Åke Nisbeths sista verk. Han var en av Sveriges främsta kännare av såväl kyrkor som svensk herrgårdskultur. Fotografen Jan Gustafsson bidrar med ett rikt bildmaterial. Red. Catharina Piper och Göran Ulväng, medverkan av Anna Tandre och Arne Losman. Skälby -en järnåldersby i Västmanland Utgiven 2012 av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) SAU Skrifter nr 21 Redaktör: Jonas Wikborg med bidrag av Susanna Eklund och Ola Korpås. 165 sidor, rikt illustrerad ISSN 1404-8493 ISBN 978-91-979889-1-9 Skälby ligger i utkanten av dagens Västerås. Under de senaste årtiondena har ett stort antal bostäder byggts på platsen och flera är under planering. Vad fanns här innan bostadsområdet växte fram? Undersökningen på platsen kan betecknas som den första arkeologiskt undersökta bybebyggelsen i Mellansverige På den gamla byns åkrar och ängar har arkeologer hittat spår efter en omfattande bebyggelse från järnåldern. Redan för 2.500 år sedan fanns här en bofast befolkning som livnärde sig på boskapsskötsel, odling, jakt och fiske. Tack vare de arkeologiska resultaten kan vardagen i den förhistoriska byn målas upp med överraskande detaljrikedom. Måltider, interiörer, klädedräkt och riter stiger fram ur historiens dunkel.

De sista tanterna Från husmor till modeikon Författare: Fatima Bremmer Utgiven 2011 av Forum 238 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-37-13675-2

Avhandlingen vänder och vrider på en välkänd företeelse och identifierar den som ett betydelsefullt redskap i moderniseringen av Sverige.

Den svenska tanten är utrotningshotad. Hon som lägger upp håret på papiljotter och bakar sina egna kakor. Som bär hatt och kappa, har bonader på väggen och en flaska sherry i skafferiet. Det är kvinnorna som länge varit osynliga, som förr stod hemma i förkläde och rullade köttbullar till familjen. Sydde barnens kläder och talade om för dem vad som är rätt och fel. För första gången berättas nu den svenska tantens historia. Författaren Fatima Bremmer och fotografen Magnus Wennman har rest runt i landet, besökt bingohallar, kyrkokörer och frisörsalonger. Ömsint och respektfullt porträtterar de några av Sveriges sista tanter och belyser hur deras generation har formats av efterkrigstiden. Ett rikt kulturhistoriskt reportage som ger inblick i en snart förlorad värld.

Raffinerade rum Bensinstationer och precisionskultur i Sverige 1926-1956 Författare: Olle Wilson Utgiven 2012 av Nordiska museet 240 sidor, rikt illustrerad ISBN 978-91-7108-549-8 Internationella bensinbolag etablerade sig i Sverige vid 1920-talets mitt. Deras kontroll av bensinhandeln har satt tydliga spår i landskap och stadsbild, men fortfarande saknas bensinstationen nästan helt i arkitekturhistorien. Doktorsavhandlingen Raffinerade rum lyfter fram bensinstationen som kulturellt fenomen och åskådliggör de värderingar som den fysiska miljön och bensinhanteringen producerar. Boken visar hur tekniska uttryck använts i bensinbolagens marknadsföring för att ge det flyktiga bränslet fastare form. Vi får följa hur en berättelse om oljan iscensätts.

NOTISER

POSTADRESS: Tidskriften Spaning, Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås. BESÖKSADRESS: Karlsgatan 2, Västerås. REDAKTÖRER: Ann Österberg, konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. Telefon 02139 32 88. E post ann.osterbergltv.se Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie/länsmuseichef, Västmanlands läns museum. Epost carlmagnus.gaggeltv.se ÖVRIG REDAKTION: Karin Levander, museichef, Västerås Konstmuseum. Linda Wallenberg, konstkonsulent, Västmanlands läns museum. Elisabeth Westerdahl, lantmästare och antikskribent. Krister Ström f.d. länsmuseichef vid Västmanlands läns museum. HUVUDMÄN FÖR TIDSKRIFTEN: Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. ANSVARIG UTGIVARE: Carl-Magnus Gagge, telefon 02139 32 71. E post carlmagnus.gaggeltv.se MEDVERKANDE SKRIBENTER Utöver redaktionen medverkar: Marie Bergdahl, kulturstrateg och samhällsutvecklare på MB kulturpartner AB, f.d. konstkonsulent i Västra Götalandsregionen. Eva Borgegård, intendent utställningar/samling, Västerås konstmuseum. Yvonne Busk, journalist, författare. Linda Fagerström, disputerad i konstvetenskap 2005 med en avhandling om Randi Fisher. Lärare och forskare vid Malmö högskola. Lina Gatte Redin, fil. mag i konstvetenskap. kommunikationschef, Västmanlands läns museum. Jan Å Johansson, journalist. Karin Larsson, fil. kand, skribent, Ängelsberg. Marie-Louise Larsson Wallén, konstnär, projektledare Vallbyprojektet. Maria Mellgren, bebyggelseantikvarie. Kristina Mezei, fil.dr. konstvetare, verksamhetsutvecklare i konstfrågor, Landstinget Västmanland. Olle Nessle, konstnär, författare mm. Lina Nordenström, konstnär, verkstadsansvarig Grafikverkstan Godsmagasinet. Lars Nyberg, konstnär, verkstadsansvarig vid Grafikverkstan Godsmagasinet. Cia Rimmö, f.d. museichef vid Västerås Konstmuseum. John Rothlind, chefskonservator, Svenska kyrkan, Västerås. Julia Unge Sörling, fil.kand i konstvetenskap, med inriktning på det sena 1800talets arkitektur. Viveca Wessel, författare inom konstområdet, fd. rektor vid Gerlesborgsskolans konstnärsutbildning. FOTO: Där inget annat nämns, Västmanlands läns museum LAYOUT OCH REDIGERING: m.a.o. marknadsföring, Tomas Gustavsson Bild & Form KORREKTUR: Ann Österberg och Carl-Magnus Gagge. ANNONSFAKTA OCH BOKNING: Kontakta redaktionen. Distribution: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet. Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna. PRENUMERATIONER: Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem. Ring, skriv eller eposta din adress till spaningltv.se. TRYCK: Edita Västerås. UPPLAGA: 5 000 exemplar UTGIVNING: 12 ggr per år ISSN: 1651-2774 MATERIAL OCH BIDRAG: Tidskriften Spaning, Karlsgatan 2, 722 14, Västerås. Eller: spaning@ltv.se. För ej beställt material ansvaras ej. För signerade artiklar ansvarar författarna.

REDAKTIONSRUTA

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING www.hembygd.se/vastmanland

Berätta för oss

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård. Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer. Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Hembygdsförbundet ger ut. Spaning Länsmuseets och Hembygdsförbundets tidskrift som utkommer med etttvå nummer per år. Erbjudande om att deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet. Ordförande i föreningen är UllaBritt Holmér och vice ordförande är Bengt Wallén. Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås telefon 02139 32 88 Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterbergltv.se

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in material eller uppslag som du tycker vi borde ta upp. Vi läser allt med stort intresse. Skriv till Tidskriften Spaning, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM www.vastmanlandslansmuseum.se

Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv och bibliotek på Karlsgatan 2 i Västerås. På WestmannaArvet i Hallstahammar ﬁnns museets föremålsarkiv, verkstäder, vård och registreringslokaler. I länets 10 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktning på pedagogik, konst och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse och utveckling av verksamheten. Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla och väcka opinion, öka insikten om det förﬂutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället. Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygds föreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö. Västmanlands läns museum Karlsgatan 2, 722 14 Västerås. Telefon 02139 32 22 Epost: lansmuseetltv.se Utställningarna på Karlsgatan 2 är öppna tisdagonsdag, fredag kl 1017, torsdag kl 1020, lördagsöndag kl 1216. Samma tider på entrétorget med kafé och museibutik. Faktarum och arkiv helgfri tisdagfredag kl 1016. WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 35, Hallstahammar. Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 02139 32 22. Fax 0220247 51.

TEMA BILDKONST

Avsändare: Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås