Tre män följer en stjärna

Plötsligt började en av himlens stjärnor att röra sig framåt.

Tre väldigt kloka män (vissa säger att de hette Caspar, Melchior och Balthasar) undrade hur det kunde komma sig att just den stjärnan hade börjat vandra över himlen.

När de läste i sina tjocka böcker förstod de snart att stjärnan var ett tecken på att en kung hade fötts.

De kloka männen följde efter stjärnan på sina kameler. Kamelerna hade de lastat tungt med massor av mat för resan och med presenter till den nyfödde kungen. Det blev en skumpig och lång färd genom öken och över berg. Efter flera dagar gjorde de uppehåll hos kungen som hette Herodes och berättade om stjärnan. Sedan red de vidare igen.

Till sist nådde de resans slut. Stjärnan hade stannat.

Nu stod den helt stilla över det enkla stall där det lilla barnet Jesus var, tillsammans med sin mamma Maria, pappa Josef och alla djuren som bodde där.

De tre vise männens hjärtan dunkade snabbt och de skyndade sig av sina kameler. Äntligen skulle de få se barnet som stjärnan hade visat dem till. Rummet var ganska mörkt, men när de kom in såg de det lilla barnet som vilade så tryggt hos sina föräldrar. Först var de alldeles tysta, sedan föll de ner på knä och räckte fram sina presenter!

UR MATTEUSEVANGELIET, KAPITEL 2

De tre vise männen blev nyfikna när de såg stjärnan på himlen och bestämde sig för att följa den fastän de inte visste var resan skulle sluta. Har du varit så nyfiken någon gång så att du verkligen har fått kämpa för att få veta mer?

Hanna och Symeon

Några veckor efter att Jesus hade fötts reste hans föräldrar, Maria och Josef, med det lilla barnet till den stora staden

Jerusalem. De skulle ta sin nyfödde pojke till det allra vackraste huset som låg där. Templet kallades det. Och när de var där skulle de tacka Gud för att de hade fått ett litet barn som de tyckte så mycket om. Så gjorde alla som bodde i landet och så ville Maria och Josef också göra. Men knappt hade de hunnit fram till templet innan en gammal man som hette Symeon sakta gick fram till dem och bad att få hålla det lilla barnet. Maria och Josef såg på varandra. Skulle de våga? Men sedan lämnade de över

Jesus till Symeon och han höll Jesus så fint i famnen. Och så sa han:

– Jag är så lycklig som nu har fått se detta lilla barn.

Jag vet att han ska hjälpa människorna.

Maria och Josef hörde vad Symeon sa, men de förstod inte. De tyckte att det lät väldigt konstigt.

– Hur kan han veta det? Jesus är ju bara ett litet barn, tänkte de.

När de hade lämnat Symeon kom snart en gammal kvinna fram till dem. Hon hette Hanna och brukade vara i templet så mycket hon bara kunde. När hon fick se Jesus tackade hon

Gud och berättade för alla att det här barnet inte var ett vanligt barn. Gud var med honom på ett alldeles särskilt sätt, sa hon. Maria och Josef undrade över det som Symeon och Hanna sagt om Jesus. Men de gjorde som de lovat, de tackade Gud för barnet de fått och sedan reste de hem igen. Tiden gick, Jesus växte och blev stor och Gud fortsatte att vara med honom, precis som Symeon och Hanna sagt.

Josef och Maria förstod inte vad Symeon och Hanna sa när de berättade om Jesus. Om någon säger något som du inte förstår eller tycker är konstigt, hur gör du då? Och varför gör du så?