Matilda Leijon: Drömmar om 2023

Matilda Leijon kan summera ett spännande 2022 – och har börjat drömma om vad det här året kan komma att erbjuda. Bland annat avslöjar hon att hennes hemlängtan har gjort att de varma Belize-vindarna framöver kanske kommer ersättas av betydligt kyligare sådana!

JAG MÅ LÅTA SOM EN TANT, MEN JAG KAN INTE RIKTIGT KOMMA IFRÅN DET. Åren går snabbare och snabbare och det känns som det bara var någon månad sedan jag satt här vid datorn för att skriva om (fjol)årets mål. Men icke, det är alltså ett år sedan jag satt och drömde mig bort och punktade ner mina mål och drömmar. I Dariens djungel, bland hoppade stora fiskar och glada amerikaner, befann jag mig förra gången. Detta år är det minst lika fancy utsikt jag sitter med.

Minns ni när jag blev fast i Belize under covidutbrottet och fångade min första triggerfish? Japp, det är med exakt samma utsikt jag sitter även denna gång. Jag är tillbaka i Belize för att ladda batterierna. Vattnet är mycket klarare än jag minns det. Vinden är starkare än jag kunde komma ihåg. Bärsen är lagom kall och sällskapet är fantastiskt. Med mig här på Reefs End Lodge har jag min barndomskompis Elin som flög hit från Sverige för att samla på sig lite D-vitamin. Medan jag gömmer mig för solens strålar i skuggan lapar hon i sig varenda solstråle hon får. I eftermiddag blir det snorkling. Tyvärr är vinden för stark för att jag ska kunna paddla med kajaken längs med revet utan att det ska vara farligt. Jag är inte intresserad av att paddla runt i flytväst med en radio med den ständiga risken att hamna i mangroven, eller kanske ännu längre – hela vägen till fastlandet och Dangriga. Med tre heldagar kvar håller jag tummarna att jag får ta mig ut med mina flugspön som står färdigriggade på rummet, redo för äventyr.

Jag som i vanliga fall inte dricker kaffe längre tycker att det smakar väldigt bra med en kopp i soluppgången tillsammans med gårdagens sparade dessert. Jag tillåts att tänka och fundera väldigt mycket. I min upptagna skalle går det väldigt många tankar varje minut. Vissa är helt oförståeliga, vissa är faktiskt av värde. Tro det eller ej. Trots att jag är lyckligt lottad och får jobba på ett fantastiskt ställe och besöka mängder med coola platser varje år så kan jag inte sluta längta hem. Hem är Sverige, trots att jag tidigare aldrig spenderat så lite tid där. Hem är där gäddorna inte sett en fluga tidigare. Där man inte käkar en hamburgare med bröd till lunch utan istället prompt ska vara nytänkande och förstöra falukorven och skära den i lagom stora bitar för att slänga i ett burgarbröd och kalla det för parisare. Där grannen hänger en nygräddad surdegslimpa på dörren till stugan tidigt på morgonen bara för att han kan, älskade Sture. Där man lämnar bilen på tomgång med nyckeln i när man går in i den lokala matbutiken för att köpa en påse chips. Ja, fler ledtrådar kan stolpas upp men jag tror ändå ni förstår – Norrland.

2023 kommer bli tredje året i rad där jag får ta mig upp till mitt älskade paradis för att få göra precis allt det där jag verkligen älskar.

REAJanui

Semestern kan inte spenderas på bättre sätt än så där. Hela idén började när jag inte mådde så bra första vintern efter att corona slog till. Jag satt på min trästol i rummet i lägenheten som jag hyrde av en barndomskompis, regnet hade inte upphört på flera dagar och solen hade inte tittat fram på över en månad. Jag rev åt mig nycklarna till bilen och med tårar i ögonen åkte jag hem till mina föräldrar i Lidköping. Ångesten slog till som en brinnande bok i ansiktet. Jag hade så mycket fint i mitt liv, men stressen gav inte upp. Under soffmys med föräldrarna, när jag låg med chipsskålen på magen och dippskålen på bröstet, kände jag att precis det där var vad jag behövde. Jag behövde bara tänka på mig själv, äta det jag ville, när jag ville. Vardagslyx hade inte varit en del av mitt liv och jag insåg hur himla fantastiskt just vardagslyx är. Mina vänner Stefan och Emil på Kayakstore hade i princip dagligen propagerat över hur fantastiskt området kring Sundsvall var efter att jag lämnat huset i Örnsköldsvik något år tidigare. Ni som varit med på hela resan vet ju historien, så jag tänker inte grotta ner mig mer i det.

Förälskade i gäddan

Vi åker tillbaka till Norrland! Vi är såklart jag och Hannes Ribbner, som även han varit en del av i princip alla mina berättelser här hos Vildmarken. Han har förälskat sig i gäddan lika mycket som jag har. Denna fisk som förra året fick oss att tappa hakan lite. Hur ska vi någonsin kunna uppskatta gäddfiske på riktigt igen? Vi, precis som alla andra sportfiskare, undrade om vår våg verkligen fungerade som den skulle. Vi jämför våra fiskar med andra vi ser på Instagram och tror starkt på att det var felvägning för vår del. Fyra gigantiska fiskar där största var 114 cm

och tio kilo blankt. Två av fiskarna tog vi aldrig längden på, men vågen visade 8,8 kilo och 8,9. Hannes fick en 110 cm som fick vågen till ungefär nio om jag minns rätt. Så en sak vi kommer ändra till årets äventyr är absolut att ha med två certifierade vågar för att slippa denna gnagande oron efter. Eller det kanske inte är oro, men alla vill ju ha så stor fisk som möjligt.

Tiokilos eller inte, vilket jäkla fiske vi hade. Vi blev blinda och allting gick så fort. Det känns helt omöjligt att någonsin kunna toppa det. Men det är väl det som är charmen med fiske – du kommer för evigt överraskas. Ju mer tid du spenderar på vattnet, desto mer galna, häftiga, sjuka och fantastiska saker kommer ske. För att inte prata om maten. Hur gott smakar inte en sliten ostmacka när den fått bli lite rostad så att osten smält? Eller en hemlagad köttfärssås som kokat i flera timmar som avnjuts med lite (läs mängder) parmesan. Mat är någonting som definitivt står högt upp på listan över det som ska bli uppgraderat.

Sätta lagom mål

När det kommer till själva fisket är det svårt att sätta mål. Ni kanske tycker att drömmar och mål är olika saker men för mig skulle jag nog vilja säga att det är snarlikt. Självklart drömmer även jag om att få en grotesk 15-kilosfisk, men samtidigt blir det ett mål att jag verkligen strävar efter det. Strävar jag efter någonting utan att uppnå det finns det en stor risk att jag blir besviken. Så många fiskepass jag gått in med inställningen att jag verkligen vill fånga 20 gäddor. Sitter jag senare i bilen på väg hem med endast 19 gäddor, stelfrusna fingrar och energi på botten för att jag kämpat in i det sista, känner jag mig

misslyckad. I stället för att fira en sjukt kul fiskedag med, fantastiskt nog, 19 gäddor. Och inte heller vill jag sätta för låga mål, hur ska man då fortsätta förbättras? Man behöver utmaningar i livet, I know. Ibland kan det dock vara bra att sätta målen på hyllan eller omplacera saker du faktiskt inte kan styra över. Så detta året sätter jag som mål att få se fantastiska soluppgångar. Hitta ett nytt favoritkaffe att pressa i båten. Äta fler toasts än jag någonsin gjort tidigare, utveckla mitt fotograferande och ta andra bilder än just själva poseringsbilderna som förra årets album endast innehåller – trots att även mycket annat kul hände.

Colombia, vi får för fasiken inte glömma bort Colombia. Livets jäkla äventyr där vi flugfiskade efter Peacocks och Payara. Jag känner att det är lite onödigt att rabbla upp alla arter vi faktiskt landade, då jag tycker att de tidigare nämnda är de absolut coolaste. Vi fick nyligen rapport om att det landats en Payara på 30 lb och vi höll på att kissa ner oss. Hannes fick resans största vilket var 25 lbs. Den tyckte vi var helt magiskt stor. Vi ska definitivt fånga många sådana fiskar. Än en gång är det hela äventyret som lockar oss. Visst att fisket är helt galet och vi har aldrig varit med om någonting liknande, men det är just hela äventyret som får våra ben att bli svaga. Hur man bor mitt i verkligen ingenstans, hänger med folk som inte ser nya människor varje dag. Äter maten som tillagats från grunden med lokala råvaror och som smakar helt fantastiskt.

Magiskt fiske, magiska möten

En av de upplevelser som jag ser mest fram emot är att få åka till Papua Nya Guinea. I juli bär det av mot ännu en remote location. Vi ska få bo på en katamaran och fiska från små flodbåtar under dagarna. Ryktet säger att fisket är väldigt magiskt, jag har ju svårt att tro annat när det ligger som det ligger. Vi ska utgå från den nordöstra spetsen, och helt enkelt se vart äventyret tar oss. Hannes har gjort denna resa tidigare och pratar gott om upplevelsen. Jag har fått höra en del av sakerna som hänt under denna resa, men är så där omåttligt taggad på att få uppleva det själv – möta människorna som bor där och som har levt på dessa öar i evigheters evighet.

Norrland lockar mest

Trots alla dessa fantastiska resor blandat med fortsatt jobb på Tropic Star Lodge så är det just Norrland som lockar mest. Ni får kanske tycka att jag är galen som säger det, men det är verkligen fantastiskt. Vem vet, 2023 kanske blir året då jag blir husägare i Norrland igen...