Statoil har en speciell plats i mitt hjärta...

Januarinumrets företagsprofil, Karin Sandholm är en sann lokalpatriot som tidigt förstod innebörden av att stötta det lokala, på så många plan.

Då sitter vi här Karin, uppe på loftet på Sandholms Färg & Golv. Fantastiskt vilken hemtrevlig känsla du fått till här uppe. Tänkte vi skulle umgås en stund du och jag, prata om allt det här vi ser idag. Ta med oss på lite nostalgi till att börja med.

– 1947 startades bolaget av Nils Gustav Johansson, farfar till min man Magnus, och då var det ett rent byggnadsmåleri. Sedan började svärfar jobba där och det var han som öppnade en liten butik, på den tiden öppen mellan 16.00–18.00, då efterfrågan var stor efter de produkter som målarna använde. Snart hade butiken öppet hela eftermiddagar. Då låg butiken i Huseby där de hade lagret och verkstaden. Det uppstod ett behov av en färghandel helt enkelt. Det var så historien hade sin början och flera år senare startade maken eget bolag inom golvläggning och allt därefter förmodar jag att du har tänkt att vi ska prata om här idag?

Precis så är det. Men vi ska ta det från början. Karin Sandholm, vem är du?

Det här med att prata om sig själv tycker jag är så jobbigt, men skoj såklart. Jag är från Bockara, född där i slutet av 70-talet. Det fanns inte så mycket att göra i lilla Bockara när man var liten, många spelade fotboll men det blev aldrig min grej riktigt. Gick på skolan i Bockara innan det blev högstadium och sedan estetisk utbildning nere i Oskarshamn.

När du gick i klass 3–6 i Bockaraskolan, vad drömde du då om?

Jag har aldrig vetat vad jag ville bli och jag är ingen som drömmer en massa om saker som är ouppnåeliga. Jag lever väldigt mycket för det som är, både då som nu. När jag skulle välja till gymnasiet valde jag efter vad jag tyckte var kul just då. Efter gymnasiet hamnade jag sedan på Statoil i Högsby, först som sommarjobb och sedan när de skulle bygga ut blev jag tillfrågad om jag ville jobba kvar. Eftersom jag inte visste riktigt vad jag ville göra så blev det en per- fekt lösning för mig. Så där har du mina skolår sammanfattade, kort och koncist.

På tal om Statoil, en speciell plats i ditt hjärta har jag förstått?

– Jag har ju alltid gillat det där med kundrelationer. Så Statoil passade mig perfekt. En av mina mest trogna kunder, på den tiden klev man dessutom alltid in i butiken för att betala sin tankning, var en kille som hette Magnus. Det uppstod väl något gemensamt intresse där över kassadisken men det kunde jag ju inte erkänna direkt utan han fick kämpa lite för att få den där första dejten. Det här var 1997 och sedan dess har vi hängt, han är min älskade man och har hjälpt till att ge mig två fantastiska barn och efterföljande barnbarn. Han är tryggheten i mitt liv helt enkelt, så som det ska vara!

Här där vi nu sitter, har ni byggt upp hela lokalen eller vad fanns här innan?

Här var det någon typ av verkstad och vi förvärvade lokalen 1999. Då hade jag funnits med i bakgrunden sedan Magnus och jag träffades och haft koll på papper och bokföring. När vi flyttade hit blev det ett bolag av de tidigare två, Sandholms Färg och Golv såg dagens ljus. Sedan dess har vi hängt här och är trygga med det. Platsen vi ligger på är också ett bra skyltfönster och vi har en bred kundkrets från regionen som alltid har lätt för att hitta till oss.

Målningen på väggen ut mot gatan ser ju alla. En riktigt bra marknadsföringsinsats måste jag säga.

– Den var ju också en grej som uppstod där kring 99/00. Det var svärfars ide för att göra något roligt av den stora fula väggen. Att skapa ett kännetecken och samtidgt också göra något för bygden, en fin väggmålning. Sedan dess har det rullat på här kan man säga.

Järnhandeln i Högsby tvingades ju tyvärr sätta lapp på luckan 2019, där tog ni ytterligare ett steg har jag förstått?

– Vi ville behålla deras utbud lokalt, för oss alla, så vi förvärvade inventarierna. Vi funderade mycket innan, utvecklingen går ju ständigt åt det hållet att man behöver ha många ben att stå på. Sen förstod nog aldrig jag hur mycket jobb det skulle innebära. Vi blev väldigt breda över en natt, en spännande och rolig utmaning såklart men att gå från att tidigare ha haft ett fåtal leverantörer inom färg, golv och tapeter till att bli så mycket större och med så många fler artiklar, medförde en del förändringar för oss. Vi började med att byta kassasystem med allt som följer i dess spår men idag ångrar jag inte en sekund att vi är så breda som vi är. Kundkretsen är större och vårt breda utbud, bland annat vitvaror, skapar ringar på vattnet för det övriga vi saluför. Det är endast bygg, vvs, el som innefattas i Bolist så allt det där andra rullar utanför kedjan. Jag känner att vi har ett bra utbud på den lokala marknaden idag!

En viktig arbetsgivare dessutom, eller hur?

– Vi är tretton totalt idag, varav fyra som jobbar i butiken. Det har varit en jättespännande resa att vara en del av. Våra olika ben kräver ett gott gäng och det känner vi att vi har lyckats mycket väl med. Utan våra suveräna medarbetare vore vi ingenting. De representerar var och en Sandholms och deras proffsighet ute hos kund eller var de nu befinner sig skapar mervärden. Fler kunder i butiken är ett gott betyg på att våra medarbetare lyckas med sitt uppdrag i att utföra i sann Sandholmsanda med nöjda kunder där ute som ett resultat. Kundvård är så viktigt för överlevnad, det som är styrkan på en sådan här liten ort. Att hälsa på kunder med deras rätta namn, veta var de bor och hur det ser ut där hemma är en fantastisk fördel när kunden kommer in och vill diskutera något, superviktigt.

Hur ser samarbetet ut med lokala hantverkare? Är det ni som levererar eller söker de sig någon annanstans?

Både och. Vi har lyckats fånga upp en del men inte alla. Det försöker man ju bygga på. Vi har ju också utvecklats så mycket, nu har vi ju lastbil, kranbil, vi kan plocka ihop grejer, vi kan köra ut det till byggarbetsplatser vilket är en stor tidsbesparing istället för att det kanske åker två snickare hit, plockar ihop varor och så har en halvtimme gånger två personer gått som blir icke debiterbar tid. Vi plockar ihop varor efter beställning och kör ut och lastar av det åt kunden. Vi vill att folk ska våga testa oss och låta oss vara med och räkna.

Hur ser upptagningsområdet ut när det gäller kundkrets? Är det Högsby kommun som gäller eller är det mycket kunder utomsocknes också?

– Högsby kommun är ju stor till sin yta och det centrala för oss. Sedan skulle jag väl säga Mörlunda där vi har fått en hel del nya kunder. Vi har jobbat lite åt det hållet, de har ju bara en kvart hit. Bockara och Fliseryd skulle jag nog också säga är viktiga, av dem som inte tillhör kommunen. Sen finns det naturligtvis andra kunder som genom någon kontakt kommer hit långväga ifrån och det gör oss alltid lite extra stolta.

Om vi kommer in på det personliga planet? När du om 19 år fyller 65 år, vad tänker du då?

– Jag gillar ju att jobba, det blir ju som en livsstil. Det är svårt att se hur dagarna skulle se ut utan jobb. Jag har redan barnbarn, farmor till två stycken underbara och de är ju nästan vuxna när jag är 65. Annars är det sådant som man hela tiden tänker att man har tid för senare i livet fast då kanske inte de ens vill hänga med sin gamla farmor.

Återupplever man sin egen graviditet, förlossning och så även i rollen som farmor?

Jag tänkte mer på riskerna nu än när det gällde mig själv. Man tänker mycket mer på vad som kan hända och man hoppas att det ska bli ett friskt barn, barnbarnen är ju glädjeämnet. Om man tycker att något är lite jobbigt eller segt tar man bara fram en video på de där två. Barnbarnen heter Idun som blir tre och Eddie som blir två.

Fritiden då, vad händer?

– Det jag tycker är kul är sången. Jag har alltid sjungit och jag gick på estetiska programmet med musikinriktning på gymnasiet och jag har alltid sjungit i kör. Det lättaste sättet att vara med i en kör i Högsby är att vara del i kyrkokören och det har jag nu varit i tjugo år i alla fall. Torsdagarna är heliga numera! Ibland har det dock inte gått att kombinera med jobbet och då har kören fått ta en paus. Jag har också varit med i några band, sjungit duett. Det skulle jag vilja göra mer av i olika konstellationer men det kräver att man tar tag i det själv och att man driver det. Maken har jakt som sitt intresse så vi har två hundar som också kräver sitt. Något mer spännande än så sysslar jag inte med. Ingen bergsklättring, off-piståkning eller något annat om du hade hoppats på det..

Aldrig drömt om att bli storstadstjej? –

Nej inte det heller. Vi är alla olika som människor och mig hade det aldrig passat. Jag gillar det här med att hälsa på den man möter oavsett om man känner personen eller inte. Det är viktigt att vi ser och hjälper varandra. Jag vill hjälpa både kunder, andra företag, invånarna i Högsby, i ett litet samhälle behöver vi bredden och vi behöver varandra. Det gillar jag och trivs med och det räcker gott för mig.

Hur ofta tapetserar du hemma?

– Haha, väldigt sällan! Jag är ingen trendmänniska på det sättet att jag måste ändra. När man jobbar med detta ser man så mycket om vad som kommer och man lär sig vad som är min stil och vad jag vill ha och då håller det också över tid. Så tro inte att vi tapetserar en gång om året, det skulle jag aldrig heller få igenom där hemma tror jag.

Vad äter du helst?

– Jag är en köttmänniska och efter som jag har jägare runt omkring mig i familjen så är det ju mycket vilt vi äter. Om jag måste välja en rätt så är ju älgfilé topptopp, med någon god potatis eller gratäng. Jordärtkockspuré är ju också väl digt gott. Eller rotfrukter i ugn. Lax är väldigt gott. Jag har svårt att välja, det finns så mycket gott och det är väl lite så jag är som människa. Men lever det hoppar jag, alla dagar i veckan. Ett smakrikt minne från skoltiden räcker gott där.

Favoritresemål som du har besökt?

Vi reser inte speciellt mycket utan vi håller oss i Sverige på semestern. Vi är båtmänniskor så det handlar inte så mycket om ett specifikt ställe utan mer om känslan när man hittar en sådan där klockren naturhamn och det är kvällssol, ett glas rött, då är det som bäst. Man sitter precis nära vattnet men det är ju som sagt inte ett resmål utan mer en känsla, att vara precis i skärgården, i naturen. Annars var vi i USA och då besökte vi bland annat San Fransisco och såg Golden Gate-bron. Vi var i Las Vegas och det var jättehäftigt och jag skulle gärna åka till USA igen. NY är ju en sådan där grej som man skulle vilja besöka någon gång.

Karin, som avslutning, om du inte hade haft ditt nuvarande jobb, vad hade du jobbat med då?

– Det vet jag inte säkert, men jag hade jobbat med människor i alla fall. Någon typ av kundbemötande, det tror jag. Det är min grej och mitt sätt att jobba på. Jag har ju mycket kontorsarbete och sitter på kontoret vissa delar av arbetstiden och då är det så gott att få gå ner och rodda lite i butiken. Plocka upp grejer och möta kunder. Det är fördelen med mitt arbete, att det är så himla varierande. Jag skulle kunnat jobba administrativt också men inte att bara sitta framför en dator, jag behöver kundmötena för att må så där extra gott helt enkelt!