Jibons hem försvann

Jibons familj utanför det nya huset som pappa byggt, pappa Gulzar, storebror Jony, Jibon och mamma Ranjana.

– Du måste vakna! Hela huset är översvämmat, vi måste ut NU! skrek Jibons mamma och försökte ruska liv i honom. Precis som många andra jordlösa bodde Jibons familj i ett enkelt lerhus närmast floden, där det är billigast att bo.

’’Det var sent på kvällen och alla hade somnat när mamma plötsligt väckte oss. Flodvattnet forsade in i huset. När jag ställde mig upp gick vattnet ända upp till midjan. Jag blev så rädd. Kanske allra mest för alla ormar som finns överallt i vattnet när det är översvämning. Det kan vara livsfarligt att bli biten.

Fick panik

Jag fick panik och kunde inte sluta gråta så mamma lyfte upp mig och sprang. När vi kom upp på en liten kulle såg vi hur hela huset hamnade under vatten och sveptes med i floden. Mamma och pappa lyckades få med sig lite pengar, men det mesta av det lilla vi ägde försvann. Två av

Jibon matar korna som överlevde översvämningen.

Klass mot barnäktenskap

– Både lärare och elever på båtskolorna kämpar mot barnäktenskap eftersom flickor lider och tvingas sluta skolan. Det är fel och orättvist. En gång lyckades vi stoppa ett äktenskap för en flicka som bara var fjorton år. Hela klassen på 30 elever gick tillsammans med vår lärare till flickans familj och förklarade för föräldrarna att barnäktenskap är fel. Till slut bestämde dom sig för att ställa in bröllopet, och det kändes jättebra! Jag kommer aldrig gifta mig med någon som är yngre än arton år, säger Jibon.

våra kor drogs ner under ytan och drunknade i vattenmassorna.

Vi är jordlösa, alltså vi äger ingen egen mark. Och den lilla bit mark som vi hyrde för att kunna odla gräs till våra kor, dränktes och förstördes. Men vi hade ändå tur eftersom hela familjen överlevde. För den natten trodde vi att vi skulle dö.

Båtskolan hjälper

Efter några månader hos mormor och morfar hade pappa byggt klart huset där vi bor nu. Jag gillar mitt nya hus. Det ligger högre upp och längre från floden, så jag är inte så rädd att det ska hända igen. Men jag har fortfarande mardrömmar och ibland vaknar jag svettig mitt i natten.

Vi har tvingats flytta tre gånger på fem år på grund av översvämningar. Varje gång det händer förlorar vi nästan allt vi äger. Vi är ofta hungriga. Det enda vi åt efter senaste översvämningen var torkat ris. Jag bad mamma om att få lite fisk till riset, men hon sa att vi inte hade råd. Vi hade ingenting.

För oss är det jättebra att jag får gå i båtskolan eftersom vi har förlorat så mycket i översvämningarna. För i båtskolan är allt gratis. Undervisningen, skrivböcker, pennor …, allting! Nu går jag i femte klass och i framtiden drömmer jag om att bli ingenjör och bygga stora broar och byggnader.”

Jibon, 11 år

Älskar cricket

– Jag spelar cricket med mina kompisar varje dag efter skolan. Jag hejar så klart på Bangladesh, men tyvärr brukar det gå bättre för vårt grannland Indien i matcherna. Och det känns ju inte bra! säger Jibon och skrattar.

Bästa vännerna Sabina (till höger) och Nupur.

Självständig

– Jag går den här kursen för att lära mig sy, eftersom jag vill bli skräddare och ha min egen butik i framtiden. När jag har lärt mig ett yrke kommer jag kunna ta hand om mig själv, tjäna egna pengar och bli självständig. Mina föräldrar kan ju inte ge mig pengar i all evighet!