Mänskliga rättigheter: Vi arbetar aktivt för en levande demokrati
Bibelns budskap: Lättare att leva i en hård värld
Kyrkans barnkörer: Gemenskap, glädje och utveckling
Kyrkovalet: 21 september, så här funkar det
UR INNEHÅLLET:
Svenska kyrkan arbetar aktivt för en levande demokrati – möjliggör mänskliga rättigheter
Bibelns budskap kan göra det lättare att leva i en hård värld
Kyrkans viktiga roll i att upprätthålla den livsnödvändiga kulturen
Gemenskap, glädje och utveckling i kyrkans barnkörer
Esbens dop blev ett tillfälle att samla släkt och vänner från hela Skandinavien
Ideella medarbetare är viktiga i kyrkan – och engagemanget ger meningsfullhet
Kyrkovalet – så funkar det
Diakonen Anna-Lotta: ”Övertygad om att prata hjälper i väldigt många situationer”
LEDAREN:
Kulturevenemang
Hoppet – vårt gemensamma ansvar
Vi människor behöver verkligen odla hoppet tillsammans för att möta och hantera den osäkra och skakiga tid vi just nu lever i. I Malmö är det tydligt att världens utmaningar finns närvarande här mitt ibland oss där så många människor på olika sätt är berörda av krig, konflikter och våldshandlingar som sker runt om i världen. Många goda krafter samverkar för att Malmö ska vara en hoppets hamn, en plats där vi tillsammans väljer framtid, skapar mötesplatser och i demokratins namn gör våra röster hörda och står upp för freden.
Demokratins kris är på många håll i världen ett faktum och vad händer med mänsklig värdighet och de mänskliga rättigheterna när etiken inte längre fokuseras av makthavare och världsledare? Demokratin upprätthåller inte sig själva utan behöver ständigt förses med medmänsklighet, värde och värme.
Det är viktigt att inte lamslås när mycket runtomkring känns hopplöst. Desto viktigare då att engagera sig! Det kan vara ett sätt att vända rädsla till mod och handling. Det är extra avgörande i tider av polarisering att våga hålla fast vid hoppet, att kämpa för att
förändring är möjlig. Allt som vill göra skillnad på människor, som vill begränsa livsutrymme och skapa splittring, behöver brytas. Och värdighet, ljus och upprättelse behöver komma fram.
Hopp är inte enbart en gåva som är oss given, hoppet är också vårt gemensamma ansvar. Att svara an till att världen kallar på oss för att leva ut vår människlighet i fredens, rättvisans och solidaritetens namn. Jag är stolt över att Svenska kyrkan för många just är en plats för att kanalisera sitt engagemang. Så många volontärer som finns med och upprätthåller i verksamheter för alla åldrar, vid gudstjänster och i andra sammanhang. Delaktighet och engagemang skapar hopp. Du är varmt välkommen!
Gunilla Hallonsten, kyrkoherde Svenska kyrkan Malmö
Foto: Magnus Aronson
När livet väger tungt på axlarna
– se skillnaden på optimism och hopp
”Tro, hopp och kärlek” är ett av våra allra mest kända uttryck. Kärlek kan många av oss relatera till, och tro associeras ofta med religion, eller tro på det goda i livet – men vad innebär egentligen hopp? Albin Tanke, pastoratsteolog i Svenska kyrkan Malmö, förklarar att hopp och optimism faktiskt är begrepp som ofta blandas ihop.
– Hopp är som ett ankare att hålla fast vid. En optimistisk livssyn, att tänka ”Detta går säkert bra”, kanske för att vi har erfarenhet av att saker brukar ordna sig, det är inte samma sak som hopp. Hoppet är det som träder in när allt annat släckts. Skillnaden är att optimism är en slags positiv tolkning av tillvaron, medan att vara hoppfull är något djupare – när det inte finns någonting att vara optimistisk över, där vägen tar slut, då träder hoppet in – att hoppas ändå.
Albin Tanke tar sjukhuskyrkans symbol som ett exempel för att tydliggöra skillnaden: i ett kors finns en avbruten
stam, men strax under spirar ett nytt skott med en blomma. – Om vi nått en återvändsgränd där det inte går att komma vidare, när en optimistisk hållning är omöjlig, då öppnar sig något annat som vi inte vet vad det är. Den vanliga vägen är stängd, men det kanske finns en annan fortsättning istället. Det är hoppet. Det finns en fortsättning som inte gick att förutse.
I detta sammanhang är även tillit ett viktigt begrepp.
– Tillit handlar om att kunna leva med att inte veta så mycket om framtiden och om vad som kommer att ske. Jag
kan inte själv kontrollera och äga allt som kommer att hända. Men med til llit så kan jag släppa ner mina axlar och lämna det ifrån mig, tillbaka till livet självt, till Gud. Det är något större och bortom oss själva, för att bära hela världen själv på sina axlar, det blir för tungt, det klarar vi inte.
Hopp bygger på tillit
Albin Tanke tar livskriser som exempel, som att en relation bryts eller om vi får ett allvarligt sjukdomsbesked, och fortsätter:
– När livet går sönder, då hjälper det inte med optimism, då behöver vi hålla fast vid ett hopp som just handlar om en tillit. Jag kan inte ta kontroll över liv och död men får lita på att det blir bra vad som än sker. Det är större än mig själv, det är hoppets stora ankare. Och det kan vara en resurs i livet. För jag förfogar inte över tillvaron, livet är en gåva. Om jag tror att jag är Gud och har all kontroll, då blir det väldigt tungt på axlarna. Det kan gälla ansvar i vardagen
också: när vi bär en massa ansvar som andra människor egentligen borde ta, då kan ”att leva i tillit och hopp” betyda att hålla på sina egna gränser och stå på sig i sin mänsklighet.
Han fortsätter: – Om jag till exempel tackar nej till något för att jag inte orkar utan behöver återhämtning, så kan det ge en känsla av kontrollförlust, att någon annan kan bli ledsen, eller att jag har förverkat mina chanser att få vara med framöver. Sådana rädslor kan ju vara väldigt starka när vi tror att vi måste springa efter alla bollar. Hela curling-samhället är ju uppbyggt på att fixa och ta över ansvar för att hålla undan svåra känslor. Men om jag har tillit till att känslor inte är farliga, att det går att hålla på mina gränser och stå upp för mig själv, då öppnar sig livets möjligheter i ett helt nytt ljus. Pröva det och öva på grundregeln som gäller både i krislägen och i alla viktiga utvecklingsskeden: ”att hålla i, hålla ut och hålla om”. Hoppet är en resurs att hålla sig fast vid.
Foto: Magnus Aronson
Foto: Magnus Aronson
Svenska kyrkan arbetar aktivt för en levande demokrati – möjliggör mänskliga rättigheter
Svenska kyrkan har ett viktigt uppdrag i att verka för en levande och stark demokrati och att motverka hot mot demokratin. Att värna varje människas värdighet och arbeta för fred och rättvisa är naturliga konsekvenser av Bibelns budskap, anser Gunilla Hallonsten, kyrkoherde i Svenska kyrkan Malmö.
Svenska kyrkan är i sig själv en demokratisk organisation, med kyrkoval vart fjärde år. I höst, den 21 september, kan alla Svenska kyrkans medlemmar över 16 år rösta, och Gunilla Hallonsten uppmuntrar dem som inte är medlemmar att se möjligheten att bli det för att kunna vara med och påverka hur Svenska kyrkan ska leva sitt uppdrag i samhället.
– Jag tänker att det är mer avgörande än någonsin att jobba för ökad tillit och demokrati, både i det stora sammanhanget men också i vårt lokalsamhälle, som är Malmö. Att vara en del av ett civilsamhälle tillsammans med andra civilsam-
hällesorganisationer och därmed också andra religiösa samfund, att försöka utverka det demokratiska utrymmet för alla och allas rättigheter. Och då kan man undra ”Varför gör kyrkan det?” Jo, det går tillbaka till våra grundläggande värderingar som utgår från evangeliet om Jesus Kristus. Där finns utgångspunkten för både ord och handling. Konsekvensen är att vi vill värna varje människas värdighet och arbeta för fred, försoning, rättvisa och hållbarhet, förklarar Gunilla Hallonsten.
Över 100 år av demokrati Kvinnlig rösträtt infördes i Sverige 1921, så 2021 firade vi 100 år av demokrati. Då skrev Svenska kyrkan, tillsammans med hundratals andra organisationer, under Deklarationen för en stark demokrati som tagits fram av kommittén Demokratin 100 år. Gunilla Hallonsten berättar: – Det var som ett statement om demokrati för Svenska kyrkan. Men så kom förra årets supervalår där väldigt många val runtom i världen orsakade flera repressiva statsbildningar. Det ändrade kartan ganska mycket, och det ser vi verkningar
av nu. Vi ser att en del av demokratins verktyg och instrument på flera sätt är satta ur spel, och det är oroväckande. Men kyrkoherden väljer ändå att se en positiv sida: – Vi verkar hela tiden för en levande och stark demokrati och för att motverka hot mot demokratin. Svenska kyrkan ska vara aktiv i en debatt kring en levande och stark demokrati som inte enbart betyder majoritetsbeslut utan också handlar om värdefrågor, etik och medmänsklighet. När vi ser att det finns hot mot demokratin måste vi uppmärksamma det och uttrycka det. Det som den amerikanska biskopen Mariann Edgar Budde gjorde under gudstjänsten där president Donald Trump närvarade är ett väldigt fint exempel på det, tycker jag.
Svenska kyrkan arbetar inte bara nationellt och lokalt i Sverige, utan även internationellt genom Act och är medlem i globala ekumeniska organisationer som Kyrkornas världsråd och Lutherska världsförbundet.
Gunilla Hallonsten fortsätter: – Jag är övertygad om att varje människa är skapad till Guds avbild och har en kallelse att verka för det gemensamma goda. Där ser jag att demokrati möjliggör mänskliga rättigheter, jämlik delaktighet och det bästa i det socialt sammanhållna samhället.
Foto: Marianne Fegth
Gunilla Hallonsten, kyrkoherde i Svenska kyrkan Malmö
Foto: Kristin Lidell
Bibelns budskap kan göra det lättare att leva i en hård värld
Kan en nära 2 000 år gammal bok ha relevans för dagens samhälle, oavsett tro eller livsåskådning? Absolut, tycker Martin Wessbrandt, komminister i Husie församling, som ofta håller bibelskola där deltagarna tillsammans reder ut vad Bibelns budskap betyder för oss idag.
I tidigare generationer lästes Bibeln både hemma och i skolan, men idag är kunskapen om Bibelns texter ganska låga, säger Martin Wessbrandt. Han har doktorerat i bibelvetenskap på Lunds universitet, där han också har undervisat präststudenter. Idag arbetar han som komminister i Husie församling.
– Nu undervisar jag i kyrkans sammanhang och förmedlar kunskap om bibeltexterna. Vad de säger om Gud, om den kristna tron, men också om den krist-
na traditionen. De senaste decennierna har kyrkan jobbat mycket med själavård, och kunskapen kanske har blivit lite eftersatt. Men kyrkan är inte bara det fina vi kan erbjuda i terapi och fina estetiska upplevelser, utan det finns även ett kunskapsmässigt innehåll som också står sig i vår tid.
I det alltmer hårdnande samhällsklimatet kan Bibeln ge ett nytt sätt att se på världen. Martin Wessbrandt säger:
– Idag handlar mycket i världen om att kunna slå sig fram, livet är en marknad. Det gäller att visa sig stark och framgångsrik och det är inte så tufft att bry sig om varandra. Och det får ju konsekvenser. Bibelns evangelier har ett budskap som är otroligt relevant och kan peka på ett annat sätt att leva, en annan uppsättning värderingar. Se till exempel på det att Jesus, vår främsta förebild, blev korsfäst, den ultimata förnedringen. Att hålla upp Jesus i sin förnedring är ett sätt att säga att om vi själva hamnar i skam är det inte så farligt ändå. Det är ett helt annat sätt att se på världen och på vem som är ett föredöme.
Tillsammans blir det lättare att hitta svar – Bibeln har ett tidlöst budskap, men det är inte alltid lättillgängligt. Har den kristna tron ett eget svar på livets stora frågor? Det menar jag ju att den har, men det är inte så lätt att bara slå upp Bibeln och förstå den på egen hand. Men när vi söker tillsammans kan vi komma fram till konkreta svar på de frågor som vi fortfarande ställer idag, kring livet och döden, hur ska vi leva, vilka är de viktiga värdena i våra liv? Kunskap och liv hör ihop,
lärande leder alltid till förändringar i vår livsstil och kan göra det lättare att leva, fortsätter Martin Wessbrandt.
Martin förklarar att bibeltexterna alltid behöver tolkas, för de har sitt ursprung i en annan tid och är skrivna av den tidens människor utifrån den tidens idévärldar och kulturella sammanhang. – Där har vi alla ett översättnings- och tolkningsarbete att göra. Det finns saker i Bibeln som inte har bokstavlig relevans för mig, men som har en viktig princip. Som kostregler, där Gud sa att människan inte ska roffa åt sig allt som är möjligt, utan först göra jobbet med att urskilja – det behöver finnas en noggrannhet. Det finns också bud om att även jorden ska få vila och få sabbat. Där har vi plötsligt intressanta principer knutna till vårt klimattänkande.
Han fortsätter:
– Men framför allt så tror vi ju att det är genom Jesus och hans goda handlingar som vi förstår vem Gud är. Det är kärnan och nyckeln för att förstå resten, och man kan leva efter Jesus sätt att leva idag också.
I alla församlingar i Malmö finns det bibelgrupper där man kan träffas och exempelvis läsa söndagens texter. I kyrkorna finns också en folder om andlig fördjupning med information om allt som görs i hela Svenska kyrkan Malmö.
Foto: Britta Wessbrandt
Foto: Alex Giacomini
Foto: Magnus Aronson
Kyrkans viktiga roll i att upprätthålla den livsnödvändiga kulturen
Kultur är inte bara tavlor, musikstycken och dans, kultur är ett sätt att forma gemenskap och att ge hopp och tröst. Kultur är också ett sätt att ge mod och kraft att göra motstånd, och är viktigt att försvara i svåra tider. Det säger Gisela Pernrup, församlingsherde i S:t Johannes församling.
S:t Johannes församling har ett starkt fokus på kultur, där det i kyrkan ofta är konserter med olika typer av musik, konst och utställningar och även scenkonst och dans. Dessutom anordnas i S:t Johannes kyrka varje onsdag Gränsland, som med kulturens hjälp berör aktuella frågor i samhället. Men inte bara där, utan i hela Svenska kyrkan är kultur en bärande del av verksamheten.
– Kultur är ett knepigt ord, för ibland används det ganska snävt, och då tänker man bara precis på olika konstformer. Men jag är glad för definitionen på kultur som andlig odling, att odla det andliga, odla det konstnärliga. Det genomsyrar precis allt som vi gör, allt som det är att vara kyrka – att vilja odla vårt inre för att stärka vår tro och ge oss hopp och tröst. För mig är det definitionen av kultur, och
därmed tänker jag att det är så mycket av det vi gör som ryms inom det, säger Gisela Pernrup.
Hon fortsätter:
– Det handlar om att forma gemenskap på olika sätt, så det är egentligen allt som vi gör gemensamt i samhället. Ibland får jag höra att kultur är något vi sysslar med utöver vår kärnverksamhet, som någon sorts extra lyx. Inget kunde vara mera fel. Rent verksamhetsmässigt är skälet till att det sker så mycket i kyrkan att odla och ge näring till vårt andliga liv.
Kultur ger kraft att göra motstånd Idag är kulturens vara inte en politisk självklarhet, men Gisela Pernrup tycker att kultur är en naturlig och nödvändig del i människors liv.
– Olika konstarter och uttryck är bärande för oss människor. Det är lätt att det rationaliseras bort i en tid där mycket handlar om pengar eller andra värden. Det skulle göra någonting med oss människor och vårt andliga liv om det inte fanns för oss. Kyrkan har en viktig roll i att bibehålla kulturarbetet. I en tid
som är svår på andra sätt också, där vi ser mycket oro och funderingar på hur det ska bli i framtiden, så spelar kulturen en jättestor roll. Konsten och musiken och allt det andra är till tröst, och också till kamp och motstånd och till att ge oss mod att våga göra saker – så har egentligen kultur alltid fungerat för människor, och jag tänker att det är ännu tydligare idag att det verkligen behövs.
Gisela Pernrup menar att vi människor reflekterar över våra liv på fler språk än bara med ord.
– För vår tro behöver vi många olika språk, och ett väldigt tydligt språk i vår kyrka är förstås orden, det vi säger och det vi läser i Bibeln och använder i våra böner och så vidare. Men vi behöver mer än det. Språk för tro är också musik, det är bild, det är fysiskt uttryck. Människor har i alla tider bett genom att dansa eller sjunga. Vi behöver många olika språk, och det ligger för mig i det här att odla det andliga. Det behövs mer än bara ord.
Några andliga andhämtningspunkter i kyrkan
- Den 6 april i S:t Johannes kyrka blir det konsert på temat ”Den gråtande modern”. I samband med den även utställningen ”Mother, why are you crying?” som kopplar an till påsken och Jesu död, men även till lidandet i vår tid med mammor vars söner skjuts till döds och annat lidande i världen.
- Under vinterhalvåret anordnas Candle Concerts i S:t Johannes kyrka på fredagar.
- I S:t Pauli kyrka arrangeras klangmeditation.
Foto: Camilla Lindskog
Foto: Jerry Pedersen
Esbens dop blev ett tillfälle att samla släkt och vänner från hela Skandinavien
Esben, 8 månader, tittar sig nyfiket runt när han kommer in i S:t Johannes kyrka tillsammans med sina föräldrar Josefin Nyberg och Glenn Svendsgård.
Här döptes han för ett par veckor sedan av prästen Catherine Larsson.
För pappa Glenn, som är född i Danmark med en dansk och en norsk förälder, var det en självklarhet att sonen skulle döpas i kyrkan. För mamma Josefin var det egentligen inte heller några tveksamheter, men då hon kände sig lite överväldigad av allt kring ett nyfött barn tog det ett tag innan hon landade i att de skulle orka ordna ett dop och dopfest. Det fick helt enkelt ta den tid det tog, så dopet skedde först när Esben blivit åtta månader – men Josefins familjs gamla dopklänning passade precis ändå.
– När vi väl bestämt oss för att ha en ceremoni kändes det självklart att det skulle bli i kyrkan, säger Josefin.
– Jag är döpt i kyrkan och du är döpt i kyrkan. Det är en fin tradition, jag gillar det ceremoniella, och det var också en riktigt bra anledning att samla släkt och vänner. Och det ger en tillhörighet till den här kyrkan, säger Glenn.
– Vi är inte religiösa någon av oss, men jag tycker det är fint med kyrkan, lägger Josefin till och Glenn fortsätter:
– Om Esben någon gång ska konfirmeras så är det också bra att ha dopet överstökat. Han får ju lov att välja religion själv sen, men Svenska kyrkan känner jag är ganska liberal, man blir inte påtvingad nånting, det känns bara härligt, säger Glenn.
Glenn kommer ursprungligen från Herning på Jylland, men efter att ha jobbat i Köpenhamn en period föll valet ändå på att flytta till Malmö, vilket var tur, för där träffade han Josefin, i sin tur inflyttad från Älmhult i Småland. Nu bor den lilla familjen i Västra hamnen och hör egentligen till S:t Petri
församling, men kyrkan var fullbokad det önskade datumet. Tidigare har Josefin bott i närheten av S:t Johannes kyrka och varit på mycket konserter där, och med församlingshemmet precis intill med plats för alla inbjudna gäster passade det perfekt istället.
– Vi har båda stora släkter, och många av dem hade inte träffats, så det var kul att få ordna någonting för både dem och våra kompisar, säger Josefin.
Planeringen av dopet gick lätt, Josefin och Glenn hade varit på flera dop innan och visste ungefär hur de ville ha det.
– Lite solosång, och ganska enkelt, inte för lång ceremoni. Det blev jättefint, säger Josefin, och Glenn håller med.
– Det är en jättevacker lokal, och sen började det snöa efteråt, det kom stora vita snöflingor, det var fint.
Skillnad mot dop i Danmark
Josefins storasyster och Glenns faster utsågs till faddrar, och Esben höll sig lugn under dopet, även när han fick dopvattnet på huvudet, berättar Josefin.
– Men sen blev han lite trött på allt, jag tror mamman här hade missbedömt mattiderna...
– Jag vill lägga till att vi hade en jättebra upplevelse med prästen, som försökte dra in dem som var med i kyrkan, det blev ganska intimt, eftersom vi var de enda som var i den stora kyrkan, berättar Glenn.
– Ja, så gör man tydligen inte i Danmark, där är det mer formellt med gudstjänst och man döper flera barn samtidigt. Att man kunde ha kyrkan och prästen själv hade danskarna inte varit med om, det var lite kul, säger Josefin.
Glenn fortsätter: – Prästen bjöd upp de andra barnen som var med, till att titta och hälla i vattnet i dopfunten. Jag tror barnen tyckte det var roligt att få se hur ett dop går till.
Efter dopet samlades alla gästerna i församlingshemmet för lunch med smörgåstårta, tårta och goda drycker. 65 gäster kom från Sverige, Danmark och Norge.
– Det var kul att samla hela Skandinavien här i Malmö. Vi hade dopet på en lördag, så vi umgicks fredag, lördag och söndag, det blev en helhelg, berättar Glenn.
– Ja, det var toppen. Allt blev verkligen jättefint, håller Josefin med och skrattar till: – Men också skönt att det är över nu. Man var lite stressad innan. Men vi är jättenöjda!
Ideella medarbetare är viktiga i kyrkan – och engagemanget ger meningsfullhet
Vill du ha en meningsfull sysselsättning där du hjälper andra samtidigt som du själv får ett sammanhang?
I Svenska kyrkan drivs mycket av verksamheterna av ideella, och S:t Andreas kyrka i Malmö är inget undantag, snarare tvärtom. Kyrkan byggdes 1959 efter tio års engagemang av den då nybildade församlingen – ideella krafter är en stor del av kyrkans identitet.
I församlingshemmet bedrivs soppluncher, öppet hus för såväl barn som daglediga vuxna, körverksamhet, Klädskåp med secondhandkläder till förmån för diakoniverksamheten och flera olika grupper, som alla har ideella medarbetare. Dessutom finns ideella med vid gudstjänster, dop och olika evenemang under året som vårbasar, midsommar-
Susanna Ärlelid
fest och adventsfirande. Så hur viktiga är de ideella för kyrkans verksamhet?
– Superviktiga! säger Susanna Ärlelid, diakon i S:t Andreas kyrka.
– En del av den verksamhet vi bedriver hade vi inte kunnat bedriva i den formen som det är nu om vi inte hade haft dem. Anna Brade, också diakon, fyller i:
– Deras engagemang, den tid och allt det de lägger ner! De är så trogna och det är så viktigt för oss att vi kan lita på dem, att de kommer och att de finns till hands.
Utmaning och stimulering ger växtkraft Åldersspannet bland de ideella är minst sagt brett. Året efter man själv konfirmerats kan man bli ung ledare, men eftersom körsång också räknas till den ideella verksamheten är de allra yngsta 4 år, och de äldsta som engagerar sig är
i 90-årsåldern. Men de flesta som har möjlighet att arbeta vilka tider som helst är förstås de som avslutat sitt yrkesliv. – Att jobba ideellt i kyrkan skapar rutin och meningsfullhet, och ger ett sammanhang och en tillhörighet. Man är viktig och spelar roll, och man träffar olika människor och får perspektiv, blir utmanad och stimulerad, säger Anna Brade. – Många ideella medarbetare växer i sitt uppdrag och som personer, och många säger att det känns skönt att göra nånting, dels för andra men också för sig själva, säger Susanna Ärlelid.
Susanna och Anna finns alltid tillgängliga i bakgrunden för stöd och råd, men de ideella har mycket eget ansvar för att verksamheterna rullar på. Anna Brade berättar:
– Våra ideella uttrycker ofta att de själva får tillbaka i form av meningsfullhet, gemenskap och tillhörighet, men vi erbjuder också fortbildning så att de känner att de får ytterligare någonting med sig. Nu senast om samtalets konst, att lyssna på varandra och reflektera över mötet med sin nästa.
Susanna Ärlelid fortsätter:
De som är intresserade av att arbeta ideellt är välkomna att kontakta diakonerna, som också är öppna för nya förslag på verksamheter som man vill driva själv. Så startades både det öppna stickcafét ”En rät en avig” och bokcirkeln. Det finns inget krav på att man ska ha varit kyrkligt aktiv innan, alla är välkomna.
– Vi anställda är bara en del av det hela, vi bygger kyrka och församling tillsammans, säger Susanna Ärlelid.
– För att lyfta och tacka dem som engagerar sig ideellt har vi en fest på våren och en på hösten när vi samlar allihopa. Det är väldigt uppskattat för att då ser de ”Wow, är vi så här många!” Då fixar vi mat och serverar och de får bara sitta och njuta, som ett tack. För ideellt arbete ger ju inget betalt, så är det ju.
Foto: Christopher Hansby Reis
Anna Brade
Att engagera sig ideellt gör gott för både andra och en själv
Gemenskap, engagemang och glädje präglar tisdagarna i S:t Andreas kyrka vid Fridhemstorget. Här möts människor i alla åldrar – små och stora på öppet hus, ideella medarbetare i caféet och besökare i Klädskåpet. Bakom verksamheterna står eldsjälar som med värme och drivkraft skapar en plats för möten, tro och meningsfullhet.
Lena träffar vi bakom fikadisken på ”Öppet hus för små och stora”. Hon är veteran i ideellt kyrkoarbete, direkt efter att hon själv gått i söndagsskolan som barn blev hon själv juniorledare och jobbade i många år på kyrkans läger. I just S:t Andreas kyrka har hon engagerat sig i runt 30 år. Lena, som i sitt yrkesliv arbetat på sjukhus, säger:
– Jag gillar människor, och det är en inre drivkraft jag har att hjälpa andra. Jag vill leva ut Kristus i människor jag möter.
Utöver att jobba i cafét på Öppet hus med barn hjälper hon också till när körerna har kör-dagar och på Lördagscafét, en sluten grupp för vuxna. – Och så går jag på torsdagsmässorna och på gudstjänsterna på söndagarna. Det är där jag får min kraft och min dagliga andakt, berättar Lena. – Jag känner att detta är rätt för mig, jag har lätt att få kontakt med människor. Det är viktigt att ge och ta, att kunna samarbeta och att lyssna på andra, så att de känner att de vill vara här.
Meningsfullt att hjälpa andra I Klädskåpet kan man fynda secondhandkläder och intäkterna går oavkortat till S:t Andreaskyrkans diakonala arbete. Det bemannas av ideella medarbetare, och Ingela är en av dem. Hon har varit aktiv i kyrkan sedan 2009. – Jag hade ett långt yrkesliv bakom mig, och den första tiden var pensionärslivet jättehärligt. Jag sov länge på morgnarna och var uppe länge på nätterna, men en dag tänkte jag ”Nej, nu får jag göra någon
nytta”. Så jag gick in på expeditionen här och anmälde mig, och sen tog det fart! Ingela har genom åren jobbat ideellt med flera olika uppgifter inom kyrkan, och nu jobbar hon i Klädskåpet och är kaffevärdinna på torsdagarnas öppet hus för daglediga. Där brukar hon dessutom gå mannekäng i Klädskåpets kläder på säsongsavslutningarna. Ingela säger: – Tanken jag hade när jag gav mig in i det här var att på något sätt hjälpa till, men jag var helt oförberedd på med vad. Det händer ju att man ibland får ta tunga samtal med människor som kommer hit. Det har vi fått fortbildning i. Jag måste erkänna att jag inte precis hade gått i kyrkan innan, men jag har aldrig ångrat mitt val att engagera mig här. Det är bra för det mentala att ha någonstans att gå till, här träffar jag mycket folk, pratar med dem och ger dem ett bra bemötande och får dem att känna sig välkomna. Det känns meningsfullt, man hjälper andra och samtidigt hjälper man sig själv.
Bland klädställningarna i Klädskåpet möter vi också Signe, en 17-årig ung ledare för konfirmander.
– Jag konfirmerade mig på ett tre veckor
långt sommarläger tillsammans med min vän Rut. Det var en intensiv tid och det kändes ganska tomt efteråt. Så vi ville göra något där vi kunde fortsätta att utvecklas i vår tro och samtidigt hjälpa andra att upptäcka sin tro, och de unga ledare vi hade på vårt läger betydde jättemycket för oss, berättar hon.
Signe jobbar nu tillsammans med de vuxna konfirmandledarna och hjälper också till på söndagskvällarnas Våga vara-gudstjänster, som främst är riktade till yngre. – Jag har lärt känna mig själv och blivit mer säker i mig själv, förut var jag jättenervös för att hålla en andakt för tolv personer, men nu kan jag stå i kyrkan och berätta om någonting som jag själv har skrivit inför en massa människor som jag inte känner. Det är jättekul att ha utvecklats så mycket samtidigt som man får bidra till att andra får utvecklas. Det blir en väldigt positiv gemenskap.
Några av aktiviteterna i S:t Andreas kyrka som drivs av ideella
Klädskåpet
Tisdagar 14–16.30 och onsdagar 11–13
Öppet hus med stora och små Tisdagar 13–15.30 med sångstund kl. 14
Sopplunch Måndagar 12–13
Öppet hus (för vuxna) Torsdagar 13–15
Foto: Christopher Hansby Reis
Kyrkovalet – så funkar det
Den 21 september 2025 är det dags för kyrkoval i Svenska kyrkan. Detta val, som hålls vart fjärde år, ger medlemmarna möjlighet att påverka kyrkans framtid på lokal, regional och nationell nivå. Här följer en översikt av vad kyrkovalet innebär, hur det går till och viktiga datum att hålla koll på.
Vad är kyrkovalet?
Kyrkovalet består av tre separata val:
• Kyrkofullmäktige: Det lokala beslutande organet i församlingen eller pastoratet. Här fattas beslut om budget, verksamheter och andra lokala frågor.
• Stiftsfullmäktige: Det regionala organet som ansvarar för stiftets arbete, inklusive stöd till församlingar och tillsyn.
• Kyrkomötet: Svenska kyrkans nationella beslutande organ som beslutar i frågor av betydelse för hela kyrkan, såsom regelverk och gudstjänstordningar.
Dessa nivåer kan jämföras med kommun, region och riksdag i det svenska politiska systemet.
Vem får rösta?
För att vara röstberättigad i kyrkovalet måste du:
• Vara medlem i Svenska kyrkan.
• Ha fyllt 16 år senast på valdagen.
• Vara kyrkobokförd i en församling i Sverige.
Observera att nya medlemmar måste vara registrerade i kyrkobokföringen senast den 15 augusti 2025 för att få rösta i årets val.
Vad röstar man på?
I kyrkovalet röstar du på nomineringsgrupper. Dessa kan vara kopplade till traditionella politiska partier, men de flesta är i dag fristående grupper som utgår från olika teologiska, ideologiska eller organisatoriska perspektiv inom Svenska kyrkan.
Varför är kyrkovalet viktigt?
Svenska kyrkan är en folkkyrka som strävar efter att vara öppen och demokratisk. Genom kyrkovalet ges medlemmarna möjlighet att påverka kyrkans riktning, prioriteringar och verksamhet.
Hur röstar man?
Alla röstberättigade får ett röstkort skickat till sin folkbokföringsadress. På röstkortet framgår vilken vallokal du ska rösta i på valdagen, 21 september, samt dess öppettider. För att rösta behöver du ta med ditt röstkort och giltig legitimation.
För dem som inte kan rösta på plats på valdagen finns alternativ:
• Förtidsröstning: Du kan förtidsrösta i utvalda lokaler i hela landet mellan 8 september och 21 september. Detta gör det möjligt att rösta innan valdagen om du exempelvis är bortrest.
• Brevröstning: Om du inte kan ta dig till vallokalen eller förtidsrösta kan du brevrösta, även om du befinner dig utomlands. Du måste vara folkbokförd i en svensk församling för att få rösta. För att brevrösta behöver du ett brevröstningspaket, som finns att hämta på församlings- och pastorsexpeditioner samt stiftskanslier. Du kan brevrösta från cirka 1 september 2025 och din röst måste vara framme hos stiftsstyrelsen senast 19 september. På ytterkuvertet ska du intyga att du själv lagt valsedlarna i kuverten inför två vittnen, som också ska intyga detta. Bud och vittnen måste vara minst 18 år.
• Röstning via bud: Att rösta via bud innebär att någon annan lämnar in dina röster i ett förseglat kuvert (K4) antingen på valdagen i din vallokal eller som förtidsröstning i din församling mellan 8 och 21 september. Budet måste ha med sig en ID-handling. Du ska ha intygat på ytterkuvertet att du själv lagt valsedlarna i kuvertet inför två vittnen, som också ska intyga detta. Bud och vittnen måste vara minst 18 år.
Diakonen Anna-Lotta:
”Övertygad om att prata hjälper i väldigt många situationer”
Diakoni är kort uttryckt Svenska kyrkans sociala arbete. Det handlar om att möta människor och att stötta dem som behöver det, oavsett vilken situation de befinner sig i. Diakoni är kyrkans omsorg om medmänniskan och skapelsen, och Svenska kyrkans diakoner finns alltid tillgängliga för samtal.
– Diakoni är att se människor, och att på något sätt omsätta tron i handling – att leva kristendom, skulle man kunna säga.
Beskrivningen kommer från Anna-Lotta Hirvonen, diakon i S:t Matteus kyrka. Diakoni beskrivs ibland också som medmänsklig omsorg grundad i Kristi kärlek, och att genom barmhärtighet och solidaritet möta människor i utsatta livssituationer.
En diakon har ansvar för kyrkans sociala arbete och är en naturlig länk mellan kyrka och samhälle. Anna-Lotta Hirvonen säger:
– Vi firar gudstjänst och mässa på söndagar, och man kan läsa teologi och lära sig om Gud, men diakoni är att leva kristendom, vilket är alla kristnas uppgift. Men vi som har valt det som yrke har ett särskilt ansvar för det, och att se till att det finns och upprätthålls.
Man behöver inte ha en teologisk utbildning för att bli diakon, men man ska ha en kandidatexamen med ett karitativt, alltså människovårdande, huvudämne.
Utöver det går man ett år på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund eller
Uppsala innan man kan bli vigd diakon. En diakon kan arbeta inom en församling, men även hos exempelvis sjukhuskyrkan eller med kyrkans bistånd i andra länder.
En viktig del i diakonens arbete är att samtala med människor, ge stöd och erbjuda en gemenskap. Det spelar ingen roll om personen är medlem i församlingen eller inte, eller om hen tror på Gud eller inte.
– Vi kan också bedriva uppsökande arbete och vi ingår i olika samverkansgrupper, till exempel med andra samhällsinstanser, skolor och föreningar. Kyrkan blir synlig genom att vi som arbetar i den rör oss ute i församlingsområdet och pratar med folk och lär känna dem, säger Anna-Lotta Hirvonen.
Alla är välkomna för samtal och stöd Den som känner ett behov av att prata med någon är alltid välkommen att ringa, skriva ett mejl eller knacka på i kyrkan. Diakoner har liksom präster tystnadsplikt vid enskild själavård, även om den för diakoner inte är absolut. De har alltid anmälningsplikt om de får kännedom om att barn far illa.
– Jag är övertygad om att prata hjälper i väldigt många situationer i livet. Bara att få sätta ord på sin nöd eller sin undran, sina frågor, sin sorg. Jag som diakon kan ju sällan konkret lösa en situation, jag kan inte göra så att någon blir frisk eller att en konflikt går över. Men jag tror att bara att sätta ord på saker gör att man får en annan blick på det man står i.
Anna-Lotta Hirvonen blev intresserad av diakonyrket i 20-årsåldern, men valde ändå först ett annat yrke. Först för några år sedan bestämde hon sig för att byta väg, och nu har hon arbetat som diakon i två år. – Det är en jättefin tjänst att ha, det är fantastiskt att få vara diakon.
Det är ju så att kyrkan riktar sig till alla, och därmed också diakonin.
Foto: Alex Giacomini
Boka samtalsstöd
16-21 år 076-133 09 79
Övriga: 040-27 92 48 www.svenskakyrkan.se/malmo
Kultur
i Svenska kyrkan Malmö
Evenemang 22/3-5/4
Svenska kyrkan Malmö har en viktig plats på Malmös kulturscen. Varje vecka, året om kan du ta del av olika musik- och kulturevenemang - allt från musikgudstjänster, storslagna konserter med kör, orkester och orgel - till konstutställningar, samtalskvällar och föreläsningar. Fritt inträde om inget annat anges. För frågor om evenemangen, kontakta respektive kyrka.
Med reservation för ändringar.
Lördag 22/3
Orgelvirtuos
S:t Andreas kyrka kl. 15.
Ben van Oosten, en av världens främsta auktoriteter på fransk symfonisk orgelmusik framför J.S. Bach: Fantasi och fuga i c samt
Charles-Marie Widor: Symphonie no 7.
Calleth you, commeth Ien vårkonsert i kärlekens tecken
S:t Pauli kyrka kl. 17.
Sorella Vokalensemble, Albin Johansson, piano m.fl. under ledning av Katrin Altréus.
Filmcafé – The Good lie
S:t Mikaels kyrka, församlingshemmet kl. 14. Filmvisning och fika. Diskussion och samtal efter filmen.
Söndag 23/3
Föreläsning: Bibelns bilder tolkar livet - ett förhållningssätt
S:t Andreas församlingssal kl. 16.
Föreläsning med Göran Rehnström, präst i Linköping och aktuell med boken Bibelns bilder tolkar livet.
Konsert –Little match girl passion
S:t Johannes kyrka kl. 17.
David Langs moderna passionsverk Little Match Girl Passion baserat på H C Andersens älskade saga ”Den lilla flickan med svavelstickorna” och koraler ur J. S. Bachs Matteuspassion. Vokalensemblerna Nostra & Svanholm Singers, Sofia Söderberg, dirigent.
Orgelmusik i fastan Bunkeflo Strandkyrka kl. 18. Orgelmusik i fastetid verk av J S Bach. Per Grundberg, orgel.
Kring Bach - orgel och blockflöjt
S:t Petri kyrka kl. 18.
Per Gross, blockflöjt, Carl Adam Landström, orgel.
Onsdag 26/3
Gränsland – Trenne
S:t Johannes kyrka kl. 18.
Petra Kvist, Staffan Wester och Caroline Leander, musiker, fyller scenen i en konsert med stämsång, gitarrer, fioler, flöjter, piano, munspel och dragspel.
Torsdag 27/3
Barnkonsert
svenskakyrkan.se/malmo/kultur
Lunchmusik
året runt
Onsdagar
Konsertserien Tolv o tie
S:t Petri kyrka kl. 12.10.
Torsdagar
Lunchmusik
S:t Johannes kyrka kl 12.10.
Heliga Trefaldighetskyrkan kl. 10.15. Ett musikaliskt äventyr för barn 0-5 år.
Kyrkstund med musik
Hyllie kyrka kl. 11.15.
I samband med Café Heidi hålls enkel andakt med sång och musik av Sara Thuresson.
Konsert
Heliga Trefaldighetskyrkan kl. 18. Med Malmö Musikskola.
Fredag 28/3
Lovsångsgudstjänst med tacokväll
S:t Matteus kyrka kl. 18.30.
I ekumenisk anda för alla. Tacobuffé i församlingssalen kl. 17.30, därefter gudstjänst. Vegansk måltid. Pyssel, leksaker, filmvisning på kyrktorget för barnen. Häng i ungdomsrummet till kl. 21. För övriga, häng på kyrktorget.
Lördag 29/3
Cappella Lundensis
S:t Andreas kyrka kl. 15.
Wieslawa Szymczynska, konsertmästare.
Stråkorkester från Lund framför Nino Rota
Concerto per archi samt J.S. Bach Brandenburgkonsert nr 3.
Musikstund med Torbjörn Karlsson
The Room, Hyllie Boulevard 11C, kl. 16. Pianomusik.
Familjekonserten –
Flickan som aldrig var rädd
Oxie församlingsgård kl. 16.
En musiksaga med flöjt och kontrabas där välkänd musik ur Griegs svit Peer Gynt framförs, bl.a. ”I Bergakungens sal” och ”Morgonstämning”. Katja Nielsen, kontrabas, Lovisa Stenberg, flöjt. Barnrytmik 3-5 år medverkar.
29/3–27/4 – Påskvandring
S:t Petri kyrka dagligen kl. 10–18.
Åsnan Nubis berättar om påsken vid olika punkter i kyrkan och leder dig fram till en liten överraskning. Starta när du vill och vandra i egen takt. Texter på svenska och engelska.
Söndag 30/3
Gospelmässa
Hyllie Kyrka kl. 11.
Hyllie Gospel under ledning av Sara Thuresson.
Konsert med Kammarorkester Öresund Limhamns kyrka kl. 15.
Dirigent Lennart Fredriksson, solist Juliane von Hahn, cello Haydn: Cellokonsert i C-dur, J Suk: Serenad f stråkar och Moritz Moszkowski: Preludium och fuga. Konserten ges i samarbete med Sensus.
Konsert – Passio Secundum Matthaeum S:t Johannes kyrka kl. 17.
B Tommy Anderssons nutida Matteuspassion från 2023. S:t Johannes kammarkör, Amelia Jacobsson, sopran, Emma Sventelius, mezzo, Andreas Landin, bas, Hampus Söndrebo, orgel, Christian Schultze, dirigent.
The Passion of St John av Sven-David Sandström
S:t Petri kyrka kl. 18.
Petri Sångare, Maria Streijffert, evangelisten Johannes, Olle Persson, Jesus, solister ur kören, Friiskvartetten, Kristoffer Bröte, tuba och Karin Oldgren, dirigent. Av tonsättaren själv beskrivet som ”100 minuter av ren kärlek”.
Onsdag 2/4
Gränsland – Hur kunde det gå ännu längre?
S:t Johannes kyrka kl. 18. Läkaren och författaren Pekka Mellergård följer upp sin bok om Donald Trump och kristen högernationalism i ett samtal med kontraktsadjunkt Lis Carlander.
Torsdag 3/4
Kyrkstund med musik
Hyllie kyrka kl. 11.15.
I samband med Café Heidi hålls en enkel andakt med sång och musik Påskvandring i kyrkorummet. Torbjörn Karlsson, musiker.
Lördag 5/4
Stabat mater av Rossini
S:t Andreas kyrka kl. 15.
S:t Andreas oratoriekör, Melissa Baug, sopran, Elisabeth Jansson, mezzosopran, Petter Wulfsberg Moen, tenor, Nicolai Elsberg, bas, symfoniorkester och Anders Johnsson, dirigent.
Musikkryss för hela familjen
Husie kyrka kl. 16.
Öresunds musikkår bjuder in till konsert för hela familjen. Chans i vinstutdelning.
Konsert – Ella Cronberg kvintettOrdlös liturgi
S:t Pauli kyrka kl. 17.
I sitt examensarbete utforskade jazzsångerskan Ella Cronberg hur mässans liturgi kan gestaltas i musik utan text. Med svepande melodier och sång gör hon en personlig tolkning av mässans olika delar.
Gemenskap, glädje och utveckling i kyrkans barnkörer
När människor sjunger i kör stiger och sjunker deras hjärtrytm i samma takt, visar forskning från Sahlgrenska*. Körledarna Maria Wallin och Anna Blom är inte förvånade. – Det är en glädje, man mår bra av att sjunga, man blir varm i hela kroppen – det händer någonting. Man får uttrycka sig i sin musikalitet genom sång.
– Det är roligt att sjunga i kör, det är roligt med musik, säger Otto Löfstedt.
– Ja, jag tycker väldigt mycket om att sjunga, håller Albin Juuso Brylander med.
Båda är med i Limhamns kyrkas barnkör, i gruppen som kallas Juniorkören. I kyrkan finns en körtrappa för barn från 4 år och upp till seniorer: Lillkören, Barnkören, Storkören, Juniorkören, Tweeniekören, Vox Linnaea, Limhamns kyrkokör och Optimistkören.
Maria Wallin, Anna Blom och kollegan Emma Lindström arbetar tillsammans med barn- och ungdomskörerna, med huvudansvar för varsin grupp. För vuxengrupperna ansvarar Margareta Haksten.
– Det är väldigt härligt att sjunga i kör, och det är också väldigt härligt att leda en kör, tycker jag. Man blir glad och får
fokusera på något annat som gör att man kan glömma bort alla problem i vardagen, säger Maria Wallin.
– Jag tycker att kören har en fantastisk potential. Man kan jobba med klang och uttryck, med dynamik och färg och känsla, jag tycker det är fantastiskt med sångrösten, fyller Anna Blom i.
Båda uppskattar att få följa med i barnens utveckling när de klättrar uppåt i körtrappan. Maria säger:
– Vissa barn är med i jättemånga år, andra kortare tid, och sen ser vi dem kanske komma tillbaka som konfirmander eller besöka kyrkan som vuxna. Vi får följa med under väldigt lång tid.
Musik för de allra yngsta till de äldsta I kyrkans öppna verksamhet kommer barn från redan ungefär tre månaders ålder och får tillsammans med sina föräldrar uppleva musik genom sånger och rytmik- och samarbetsövningar.
– De lite äldre barnen får ett sammanhang och en plats där de hör hemma. Man får en gemenskap som man inte får någon annanstans och får träna sig på att göra saker tillsammans, det uppstår en fantastisk dynamik, säger Anna Blom.
– Vår kollega Emma är forskare och logoped, och hon har berättat att det finns studier som visar att när man sjunger tillsammans anpassas hjärtrytmen så att alla får ungefär samma, det tycker jag är häftigt, säger Maria Wallin.
Albin är relativt ny i kören: när han slutade spela hockey för ungefär ett halvår sedan ville han prova på något nytt och
gick med i kören. Tioåriga Otto å sin sida har varit med sedan han var fem år, uppmuntrad av sin mamma som själv sjungit i kör. Han spelar också fotboll och piano och Albin spelar trombon.
– Det är skillnad med kören, i fotbollen måste man prata mycket för att kommunicera, men ändå använder man inte rösten på samma sätt som man gör i kören. Det är lugnare i kören, tycker Otto.
Varken Otto eller Albin eller deras körkamrater Rosa, Bianca, Elli, Kerstin, Tilda och Inez tycker det är nervöst att sjunga inför publik, de har vanan inne eftersom kören sjunger på både gudstjänster och andra konserter flera gånger per termin.
Det krävs inga provsjungningar för att få gå med i kören, alla som vill får vara med, och det kostar inte heller något.
– Vi märker att barnen växer, det finns de som varit väldigt blyga men som växer och vågar sjunga själva, säger Maria.
Otto lägger till: – Vi vill tipsa alla andra om att gå med i kör, det är jätteroligt!
*Forskningsprojektet Partitur från Sahlgrenska akademin
