BACKSTAGE PÅ

– Något har fattats när man inte har kunnat spela revy de senaste åren, det säger Roland Engström som får medhåll av de andra som sitter runt kaffebordet i Årvasgården.

Det är inget litet jobb att spela revy och att ha en förstående familj är nästan en förutsättning. Förutom tio föreställningar på två timmar styck har revyaktörerna lagt ner hundratals timmar på att skriva sketcher och sångtexter, repetera, leta fram kläder och rekvisita, bygga kulisser och marknadsföra revyn.

– Folk förstår nog inte hur mycket arbete som ligger bakom varje föreställning, säger Ulf Johansson.

TROTS ATT LEDIG tid är ett okänt begrepp under månaderna innan premiären så återkommer aktörerna år efter år och nya ansluter sig då andra får förhinder.

– När man kommer hit så rinner dagens bekymmer av en. Revyn är ett andningshål och verklighetsflykt för både aktörer och publik, säger Gunilla Lillbacka.

Trots att Lillbacka dagligen omger sig med teater på sitt arbete som administrativ chef på Wasa Teater så konstaterar hon att revyn är en total avkoppling från jobbet.

Även Lukas Löfdahl sysslar med teater på heltid. Han studerar scenkonst i Jakobstad och har ett hektiskt schema med revyövningar på kvällen.

– Jag kan inte låta bli att vara med, säger han som också har skrivit de flesta låttexterna.

ÅRETS REVY har fått namnet Tvärampär och de 24 numren handlar om olika dagsaktuella och tidlösa teman. Alla aktörer har mer eller mindre varit delaktiga i skrivprocessen som började i höstas och Byarevyn har också haft hjälp av Alfred Backa som bidragit med material och Margaretha Nordqvist som hållit sångövningar. För första gången är det Alexandra ”Mimmi” Mangs som sköter regin och hon har också gjort koreografin till några nummer.

– Jag har spelat revy i tonåren och jag blev påmind om den speciella sammanhållningen som uppstår under revyövningarna. Revyn är ofta en ungdoms första kontakt med teater och det är viktigt att alla får en plats i gemenskapen.

Hennes jobb består bland annat av att se till helheten och att föreställ- ningen flyter bra och att skådespelarna hinner byta om mellan sina framträdanden.

– Det är viktigt att gruppen har viljan att göra en så bra revy som möjligt.

ÖP BESÖKER Årvasgården två veckor innan premiären den 25 februari och replikerna börjar sitta.

– Det är som att slippa en handboja då man släpper manuset. Kroppsspråket blir mer naturligt och man tvingas lyssna på sin motspelare, säger Löfdahl.

Mangs uppmanar aktörerna att flytta sig lite så att de inte skymmer varandra och hon ber dem sänka tempot för att publiken bättre ska hänga med i replikväxlingarna.

– Vi har ett bra repschema som gör att alla inte behöver vara på plats alla kvällar, men vi har också flera genomdrag och då det är dags för premiär kommer man nog att kunna allas repliker och det är bra ifall någon skulle bli sjuk och man måste hoppa in i en ny roll, säger Löfdahl.

Bror Gammelgård är tillbaka på scenen efter en paus på tio år.

– Jag har saknat den här motionsformen!

En som medverkar i sin första revy är Moa Gammelgård som tidigare har spelat sommarteater med Oravais Teater.

– Jag har alltid vetat att jag ska spela revy, det var bara en tidsfråga. Byarevyn hann precis spela sin sista föreställning innan pandemin brakade loss våren 2020 och har sedan dess haft paus.

FÖR ATT DE snabba scenbytena ska fungera så måste det vara ordning och reda backstage. Var och en av de tio aktörerna har ett eget område i logen och de ser till att de egna scenkläderna hänger på rätt plats och i rätt ordning.

– Den här hörnan har varit min i tjugo år, säger Gunilla Lillbacka. Tidigare var aktörerna tvungna att springa genom källaren om de skulle komma in från andra sidan av scenen.

– Man mötte sina medspelare med andan i halsen och i olika besynnerliga kostymer då man var tvungen att springa genom gymmet i källaren, säger Löfdahl.

Scenen byggdes ut för tio år sedan och numera kan man förflytta sig i en scengång i kulisserna.

Dräktförrådet är välfyllt, folk som har rensat ut sina förråd har donerat kläder till revyn. Speciellt retrokläder finns det gott om och ÖP:s fotograf hittar Ulf Johanssons gamla Sasta-jacka som hipsters i dag skulle betala stora pengar för. – Jag vet inte hur det har gått till men kläderna i förrådet har krympt under pandemin, säger Lillbacka med ett skratt.

BYAREVYN ÄR ett samarbete mellan ungdomsföreningarna i Oravais, Kimo, Komossa, Keskis och Hellnäs. En stor del av gänget är också engagerade i sommarteatrarna ute vid Kyroboas.

– Oravais Teater är en jättebra resurs för oss. Många av barnskådespelarna fortsätter på revyscenen då de nått högstadieåldern, säger Johansson.

Tvärampär är Byarevyns tjugonde produktion men jubileet kommer inte att upmärksammas desto mer. – Vi firar i arbetets tecken, säger Bror Gammelgård.

TEXT : CAROLINE MÅRD

FOTO: ERIK ÅHMAN

I