Robert Humeur

Avslutande delen om telekrigföring: Påverka motståndaren med telekrigsystem

I den sista och avslutande delen i artikelserien om telekrigföring berättar Robert Humeur om hur telekrig kan påverka motståndaren. Själva termen ”telekrig” för ofta tankarna till störning men det går lika bra att ge motståndaren falsk information”

”Telekrigsbegreppet för ofta tankarna till störning. I tidigare artiklar har jag berört förutsättningarna för att upptäcka och identifiera en motståndare med hjälp av telekrigsensorer. I denna avslutande artikel ska vi fokusera på den andra halvan av telekrigets OODA-loop. Hög tid att påverka motståndaren! En septemberkväll förra året tar hamnlotsen i Vasilikos hamn på Cyperns sydkust emot ett radioanrop. Ett tankfartyg på väg att anlöpa oljehamnen rapporterar GPS-bortfall, något som i dagsljus inte innebär några större bekymmer. Vid denna tid på dygnet har det emellertid hunnit bli mörkt och utan GPS-stöd blir navigeringen besvärlig. Området är dessutom trafikerat av både civila fartyg och ett antal örlogsfartyg med anledning av konflikten kring Syrien. En kollision med ett annat fartyg eller en grundstötning skulle riskera att tankerns last med 5 000 ton etanol läcker ut och orsakar allvarliga skador på den känsliga marina miljön. 1

Vill påverka GPS-positionering Denna typ av påverkan på GPS och andra satellitbaserade positioneringstjänster har blivit allt vanligare de senaste åren. Särskilt vanligt förekommande är det i området kring Hormuzsundet, i östra Medelhavet samt i Svarta Havet. Att det sker medveten påverkan är ställt utom allt rimligt tvivel. 2 Electronic attack (EA) eller electronic countermeasures (ECM) är generellt accepterade termer för det vi på svenska kallar för telekrigåtgärder. Indelningen skiljer sig något mellan till exempel NATO och USA, därför bortser vi från nomenklaturen och fokuserar på förmågan. Exemplet i inledningen är typiskt för hur sårbarheter i olika typer av radiobaserade system kan utnyttjas för att påverka omgivningen. Vi kan anta att tankfartyget inte var det tänkta målet för störningen utan blev drabbat som en sidoeffekt.

Vem som utförde störningen, och varför, är inte allmänt känt, men förmodligen avsåg någon part i konflikten kring Syrien att förneka andra parter förmågan till noggrann positionering och därmed skaffa sig ett informations- och manövermässigt övertag.

Hur uppnås maximal systemeffekt? Beslutscykeln för vilka telekrigåtgärder som ska användas, och när, är komplex. Till att börja med kräver det mycket goda kunskaper om motståndaren och de målsystem som ska påverkas. Att störa en enskild radar är mest en rent teknisk fråga, men hur uppnår man maximal systemeffekt mot ett nätverk av sambandssystem och sensorer? Störningen i sig syftar till att antingen dölja något eller till att vilseleda genom att skapa falsk information. För att vara operativt relevant måste telekrigåtgärderna bidra till plattformens eller förbandets lösande av uppgift. Egen överlevnad kan vara ett sådant bidrag, men i samverkande verkanssystem är störning även en integrerad och viktig offensiv komponent. Telekrigsåtgärder för självskydd är i grunden reaktiva. Dessutom är förloppen ofta mycket tidskritiska eftersom tiden för förvarning kan vara mycket kort. Detta innebär att mycket av processen behöver vara automatiserad; det handlar om att fatta många komplexa beslut på bråkdelar av en sekund. Denna automatisering ställer stora krav på informationsförsörjning, programmering och utprovning samt ett nära samarbete mellan användare och leverantör.

Brusstörning kräver mycket energi Den enklaste formen av störning är brus. Effekten i målsystemet kan jämföras med att bli bländad av en mötande bil på en mörk väg, synfältet minskar och det blir särskilt svårt att upptäcka saker i den riktning som det bländande ljuset kommer ifrån. Brusstörning kräver relativt mycket utsänd energi för att vara effektiv, vilket begränsar dess användning då det kräver att bäraren av telekrigsystemet har väl tilltagen kraftförsörjning. Fördelen är att man med brus kan påverka många av motståndarens system inom ett område utan alltför komplicerade förberedelser. Brus kan även användas kombinerat med andra störformer och syftar då ofta till att sänka trösklar i målsystemet för att bättre nå fram med andra störtekniker. Med lite mer kunskap om målsystemet som ska störas kan man skapa förprogrammerade vågformer. Denna störning kan sedan triggas av att vissa kriterier uppfylls i ESM-systemet som styr störaren. Sättet att störa kan liknas vid hur olika typer av transpondrar fungerar; när en viss typ av signal tas emot så svarar systemet med en egen, i förväg definierad, signal. En ofta använd störteknik mot pulskomprimerande radar är täckpulsstörning, vilken är ett typiskt exempel på denna typ av transponderstörning.

Robert Humeur arbetar vid strategiavdelningen på Saab Surveillance med telekrig och sensorsystem. Innan Robert började på Saab 2017 har han många års erfarenhet av operativt användande av sensorer och telekrigsystem från Försvarsmakten. I sin tidigare roll som officer har han tjänstgjort i luftvärnet, flygvapnet och marinen i olika telekrigbefattningar och även varit utlands-stationerad som telekrigofficer. Robert har en M.S. i Information Warfare från Naval Postgraduate School, Monterey, USA.

Förvanskar målsystemet signaler Den mest avancerade form av störning som går att åstadkomma bygger på att spela in målsystemets signaler och sedan förvanska dem innan de sänds tillbaka. Detta område har vuxit explosionsartat i takt med att datorerna blivit snabbare och kraftfullare, då det ställer höga krav på signalbehandling och datalagring. Som exempel kan nämnas att telekrigsystemet i Gripen E hanterar många tiotals terabit per sekund (tb/s) 3 med extremt låg fördröjning, något som var omöjligt i ett serieproducerat stridsflyg för bara några år sedan. Den här typen av repeterstörning lurar målsystemet att tro att det är riktiga signaler det tar emot. För en störd radar betyder det att den ”ser” mål som inte finns. Dessa mål kan ha falsk position, fart och storlek beroende på vad störoperatören vill uppnå. I ett sambandssystem kan man på detta sätt påverka krypton och synksignaler, men även föra in falsk information. En variant på denna typ av störning benämns GPS-spoofing och går ut på att lura GPS-mottagare att de befinner sig någon annanstans än var de verkligen är genom att kopiera och förvanska signalerna från en eller flera GPSsatelliter.

Ulv i fårakläder Genom ett väl genomtänkt användande av telekrigåtgärder kan man skapa illusioner som av motståndaren upplevs som verkliga. Liknelsen med att uppträda som en ulv i fårakläder är inte helt långsökt. Störningen gör inte nödvändigtvis att vi ”försvinner” eller blir osynliga, men vi kan få motståndaren att dra fel slutsatser om vem vi är, var vi är och vad vi gör. Utveckling och operativt användande av telekrigåtgärder har många likheter med cyberdomänen. För både telekrigaren och hackern handlar en lyckad insats om att först hitta sårbarheter i motståndarens system och att sedan exploatera dem vid rätt tillfälle, helst utan att röja sin förmåga för motparten. Dessutom så finns egentligen ingen tydlig gräns mellan telekrig och cyber, förutom rent definitionsmässigt. Om vi injicerar falska mål i motståndarens ledningssystem, spelar det egentligen någon roll om vi gjorde det genom att penetrera deras brandväggar eller via generering av falska mål i en radar genom störning? Det är ingen slump att flera länder, med USA och Storbritannien i spetsen, samlat förmågorna under begreppet Cyber Electromagnetic Activities (CEMA) för att doktrinärt skapa en mer holistisk syn. I denna och de två tidigare artiklarna har jag försökt att mycket översiktligt beskriva telekrig och förhoppningsvis väckt nyfikenhet och några nya tankar. Sverige behöver en livaktig diskussion kring telekrigets betydelse för svensk försvarsförmåga; dels omgärdat av sträng sekretess där det krävs, men framförallt en öppen, akademisk och nyfiken debatt samt upplysning för att stimulera till utveckling och förståelse.”

Störningsåtgärder kan vara som en ulv i fårakläder, skriver Robert Humeur och pekar på att störinsatser inte är osynliga men kan få motståndaren att dra fel slutsatser om vem som stör och syftet. Foto: MostPhotos