DEMONSTRATIONER MOT TURISM
SKA DET KALLAS ABORTTURISM?
GÄSTKRÖNIKA: BÄTTRE RESVANOR GÖR SKILLNAD
Foto: Knight Light, Flickr
BEGPACKING - TIGGANDE PÅ SEMESTERN Vi är vana vid att debatten om tiggeri gäller EU-migranter som tigger i Europa. Men det finns även västerlänningar som åker utomlands och tigger. Fenomenet har fått namnet begpacking och har väckt stora reaktioner i mottagarländerna eftersom att det förekommer både i länder där tiggeri är olagligt och där det finns stora problem med fattigdom. Foto: Privat.
”Winter is Coming”, i år igen. När mörkret och kylan kommer krypande är det många som vill resa till varmare breddgrader. Att resor och turism har en stor klimatpåverkan har nog ingen missat, men på vilka andra sätt påverkar turismen den globala utvecklingen och vad betyder turismen för låg- och medelinkomstländer? Turism kan vara positivt för ett lands ekonomi, men vilka är det som får ta del av kakan? En kan även fråga sig om det är moraliskt rätt att åka på nöjesresor till länder där stor del av befolkningen lever i fattigdom. Turism är temat för det tredje numret av FUF-bladet. Ni får bland annat läsa om hur turism kan skydda Afrikas naturliv, om etisk problematik kring turism, och om begpacking. Trevlig läsning! ANNA SÄLL
Utanför matbutiken sitter en kvinna med slitna kläder i kylan. Hon väcker en känsla av sorg. Vi känner igen bilden. EU migranter som tigger på våra gator har blivit en vanlig syn. Men tiggeriet finns även i andra länder. Fattigdom och tiggeri hör ihop. Nu finns en annan typ av tiggeri som nyligen fått stor uppmärksamhet i utländska medier. Det handlar om turister som åker utomlands och tigger pengar till sin resa. Det fenomenet har i utländska artiklar fått namnet begpacking, som en form av backpacking. Det har blivit en vanligare syn på gatorna i Sydostasien att turister sitter på gatan med skyltar som ”Stöd vår jorden runt-resa” och ”Jag reser runt i Asien utan pengar, snälla skänk en slant”. Backpacking brukar innebära att man lever på en mindre budget, men i de här fallen har man alltså till synes inga pengar alls till sin resa. Diskussionen på internet väcktes av att en kvinna från Singapore, Maisarah Abu Samah, la ut en tweet där hon skrev: – Vi finner det otroligt konstigt att be andra människor om pengar för att hjälpa dig att resa. Att sälja saker på gatan eller att tigga är inte ansett vara värdigt. Människor som gör det är verkligen i nöd: de tigger för att köpa mat, betala deras barns skolutgifter eller för att betala av skulder. Men inte för att göra något som är ansett att vara en lyx!
Det här har fått olika reaktioner. Vissa menar att man inte ska vara för snabb att döma då man inte vet vad människorna har varit med om. Helen Coffey skriver i The independent : – Som vi har sett gång på gång med snabba och skoningslösa häxjakter på Twitter, är foton tagna ur sin kontext, utan hänvisning till eller kunskap om de personliga omständigheterna som råder för de människor som blir smutskastade. Andra menar att detta ger uttryck för fördomar och exotifiering. Till den internationella TV-nyhetskanalen France 24 har Louisa från Malaysia uttalat sig: – Det förvandlar våran kontinent till en karikatyr, ett mystiskt land fullt av äventyr eller, med andra ord, en lekplats för vita människor. Människor kommer hit på en resa för att hitta sig själva, ivriga för exotiska upplevelser. Ibland vill jag fråga dem: vad får dig att tro att den här typen av beteende är normalt I Asien? Varför gör ni inte samma sak hemma? Ett problem är att det är förbjudet att tigga i flera länder där begpacking förekommer. Direktören för avdelningen för utrikesfrågor i turistområdet Kien Giang’s i Vietnam uttalade sig i nyhetstidningen Tuoi Tre och berättade att de hänvisade utländska tiggare till sina respektive ambassader för att få hjälp. Begpacking väcker också frågor om moral; är det moraliskt försvarbart att sätta sig på gatan och tigga i länder som har problem med utbredd fattigdom bland den egna befolkningen? En annan åsikt är att det visar brist på respekt, då man tigger i länder där tiggeriet är förbjudet i lag utan att känna till lagen eller medvetet bryter mot lagen. I France 24 skriver Sarra Grira: – Backpackers framställs ofta som motsatsen till organiserade resor och massturism. Men även den romantiska bilden av äventyrare på jakt efter nya horisonter har förändrats på senare år. Nu är det många som ser backpackers som västerlänningar som vill resa billigt – till den grad att de utnyttjar lokalbefolkningen. Det finns många fördelar med det enkla livet som
Hur billigt ska man få resa?
2
Tiggande har blivit ett sätt att finansiera sin resa.
Foto: Ingo, Flickr
backpackers lever. Eftersom att de flesta som reser länge vill resa billigt åker man i större grad kollektivt, bor på enklare vandrarhem – kanske i sovsalar. Detta sliter mindre på miljön än stora hotellkomplex, inrikesflyg och taxi. Backpackers har ofta ett intresse av att lära känna kulturen i landet de besöker och besöker i större grad lokala restauranger jämfört med turister som åker på charterresor. Det gynnar ekonomin i mottagarländerna då studier som Schyst resande gjort visar att 60-90 procent försvinner ut ur landet vid charterresor. Det är alltså bra på många sätt för mottagarlandet att resenärer väljer andra alternativ än charter och stora hotellkomplex, men är det moraliskt försvarbart när det dras till sin spets? Backpacking är ofta förknippat med ett bohemiskt sätt att resa ofta med enkelt levnadssätt och liten budget. Men med en allt för billig livsstil bidrar turister inte heller till ekonomin i landet de besöker, vilket brukar anses vara en av de mest positiva effekterna av turismen. Har vi rätt att resa i länder utan att bidra? Eller borde det vara mer av ett ge och ta förhållande, vi sliter på miljön men bidrar till ekonomin. Ett citat av Chief Seattle säger ”Take only memories, leave nothing but footprints”. Men har vi rätt att resa utan att bidra till länders ekonomi? Är det ett ansvarsfullt sätt att resa? LINDA LJUSLIN
Foto: Free-photos, Pixabay
INVESTERARE RIKTAR FOKUS TILL AFRIKAS NATURLIV Potentiella investeringar till Afrikas naturliv var i fokus när det första Forumet för investering i naturskydd och turism hölls. Ledare från länder i Afrika söder om Sahara samlades för att diskutera hur man kan få investerare att stödja hållbar utveckling inom turismverksamheter. Den 6 oktober samlades statsledarna från Uganda, Botswana, Gabon och Kenya tillsammans med globala aktörer som politiker, företag och organisationer under Forumet för naturskydd och turism för att diskutera hållbarhet och turism. De som låg bakom forumet var The Giants Club, en organisation som vill stoppa tjuvjakt av elefanter i Afrika. Uganda är det land i Afrika som har den snabbaste växande elefantpopulationen, men det
saknas resurser för ett hållbart naturreservat. Ugandas President Yoweri Museveni sa under forumet att han hoppas att investerare ska lockas till landet, och om investeringar görs kan Ugandas naturreservat på 3,1 miljoner hektar bli en plats för hållbar turism. Ett mål som forumet satte upp är att man till år 2020 ska ha skyddat hälften av Afrikas elefanter från tjuvjakt, konflikter och påtryck i livsmiljön. De afrikanska staterna ska uppnå detta med hjälp av The Giants Club och dess samarbetsparters Förenta Nationernas Utvecklingsprogram och African Wildlife Foundation. ISABELL CARLSSON
Ingen elefant i rummet – hållbar turismen diskuteras när politiker, organisationer och investerare möts i Uganda.
Foto: MudflapDC, Flickr
BÄTTRE RESVANOR GÖR SKILLNAD Vi har båda älskat att resa så länge vi kan minnas. De första gångerna vi backpackade runt i sydostasien och Indien visste vi inte mycket om hållbar turism, vi var oberesta och visste inte mycket om världen överhuvud taget. Men de döende korallreven utanför öar som Koh Phi Phi, den uppenbara prostitutionen runt Khao San road, de plastklädda stränderna i Goa och den nästan totala avsaknaden av lokalbefolkning på dessa platser fick oss att inse att någonting var väldigt fel. Lägg till hemska arbetsförhållanden för anställda (eller papperslösa gästarbetare) på många av hotellen runt om i världen, ett skyhögt vattenslöseri på platser där det ofta råder vattenbrist och en enorm klimatpåverkan från flygindustrin och vi blev tvungna att ställa oss frågan - är det ens försvarbart att resa längre?
är inte speciellt hållbart. I Sverige källsorterar vi och köper ekologiskt, sedan lämnar vi miljötänket hemma när det är dags för semester.
Att flyga till typ Grekland för en veckas ”all inclusive” där nästan varenda spenderad krona stannar i svenska företag som tjänar sina pengar på den billiga arbetskraften
Vi har nyligen gett oss ut på en resa genom Europa med målet att resa och leva så hållbart som möjligt, och hittills har det visat sig vara både enklare än vi trodde och
Men det finns hållbara sätt att resa. En kan ta tåg, buss, samåka i bil eller lifta. En kan till och med, hör och häpna, både gå och cykla. En kan välja att bo på lokala vandrarhem eller hotell istället för stora internationella kedjor, eller använda sig av organisationen Couchsurfing. Då bor du både gratis och får ofta både en guidad tur av staden du befinner dig i och en ny vän på köpet, ett oslagbart sätt att uppleva en ny plats. Välj att äta på inhemska restauranger, det är nästan alltid godare och en mer geniun upplevelse, samtidigt som du stöttar den lokala ekonomin.
3
otroligt belönande. Vi liftade från Danmark till Slovenien utan större problem, vi har vandrat och bott i tält, vi har couchsurfat och mött en massa intressanta människor. Visst, alla kanske inte kan, vill eller orkar resa på det här sättet, och det måste en inte heller. Men tänk efter nästa gång du bokar den där charterresan, flygbiljetten eller hotellvistelsen. Det finns bättre alternativ och det behöver inte innebära att det blir varken dyrare eller svårare. Gör lite extra research efter ett boende som inte är ägt av svenska eller andra utländska företag, ta tåget eller välj direktflyg om du måste flyga, och läs på om stället du ska till. Välj att resa längre perioder, hellre än många korta resor, så minskar din miljöpåverkan. Vem vet, att ändra dina gamla resemönster kanske gör nästa semester till din bästa.
OSCAR AXÉN & MIRANDA KÅRELIND Ambassadörer för nätverket Schyst resande, ett samarbete mellan sju organisationer som lyfter frågor om hållbar turism.
DEN SÅ KALLADE ABORTTURISMEN Sverige är ett av de länder som idag stöttar kvinnor till abortvård. Den 1 januari 2008, gjordes en ändring i abortlagen som möjliggör kvinnor som inte är svenska medborgare eller bosatta i Sverige att få en abort utförd utan särskilt tillstånd. Muntligt kan man därför höra att Sverige har en abortturism. Ingrid Frisk, sexualpolitiskt sakkunnig och legitimerad barnmorska på RFSU, reder ut just denna abortturism. Existerar en abortturism idag i Sverige? – Först och främst är abortturism är ett förfärligt begrepp som jag inte tycker vi borde använda, turism är något helt annat än att länder tvingar kvinnor att resa annanstans för att få en hälsa-och sjukvård som de ska ha rätt till. Turism är trevliga resor medan detta inte är beräknad ’turism’, vi pratar så men det är ett förfärligt begrepp. Vad för begrepp skulle du istället använda? – Abortresor eller resor för att få abort. Det är snarare det som händer, kvinnor tvingas resa land och rike runt för att få en abort utförd. Lägger om frågan, hur skulle du säga att abortresor idag ser ut i Sverige? – Generellt i Europa har kvinnor förvägrats abort av olika skäl, det kan handla om lagstiftning som förbjuder abort, kanske helt och hållet eller tillåter det i vissa fall. Dessa vissa fall brukar vara vid våldtäkt, incest och fostermissbildning. Men även i länder där det är tillåtet kan vårdens personal vägra ge vård. Så är det fallet i stora delar av Italien. Abortresor kan vara inom ett land eller att man åker till ett annat land. Polska kvinnor åker ofta till andra länder som Tyskland, Tjeckien, Slovakien eller gränsorter. – Detta betyder att vissa har råd medan vissa andra inte
4
har inte det, de som ofta inte har råd är unga och fattiga personer, dem kan bli erbjudna abortvård via osäkra metoder som är billigare. Abortresor i Europa är en stor rörelse som saknar siffror, vården har ingen statistik på hur många som för abort men det rör sig om cirka 200 000 aborter per år inom vården eller hemmavid i bara Polen. Skulle du säga att många reser till Sverige för abort? – Ja, det är ju en spännande fråga. Det är svårt att säga hur utbredd abortresor med tid varit och är. Efter en lagstiftning som öppnade upp för att andra personer än svenska medborgare skulle kunna få abort gjordes en uppföljning året efter, 2009, av socialstyrelsen. Den rörde sig mestadels om personer som befanns sig i landet under arbete eller studier. Men framför allt gjordes studien en väldigt kort tid efter lagstiftningen och det har snart gått 10 år, det har hänt mycket i Europa efter det och jag vet inte om den är Ingrid Frisk, sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU så aktuell men mer än så vet Foto: RFSU vi inte. Varför behövs abortresor? – Därför att det finns människofientliga regeringar, vissa vill förbjuda kvinnor att själva få bestämma över sina liv. Där har man skyldighet att bära på alla graviditeter. Det innebär att valen av utbildning och arbete kan stå emot att få barn vilket ger olika förutsättningar för vilket liv
Har dessa abortresor medfört något problem? – För kvinnor är det ju ett problem, och det kan bli väldigt stora problem för dem. Vad gäller problem i Sverige är om landsting vägrar ge kvinnor vården. Det har förekommit att landsting vägrar romer vården tidigare. Ett annat problem är att vi saknar statistik och forskning, det skulle kunna vara ett viktigt instrument som kan tydliggöra vad detta handlar om.
Abort är en kontroversiell fråga i många länder
Foto: William Murphy, Flickr
man tänker sig att kunna planera för. Hur många barn ska man kunna ta ansvar för? Kvinnor vill ta ansvar och ges inte möjligheten till dem så tar dem det i egna händer och reser. Vad skulle krävas för att det inte skulle behövas abortresor? – Många länders lagstiftning behöver ändras så att man får rätt som kvinna över sin kropp och att det ska ingå i det offentliga systemet så att människor som har det ekonomiskt svårare har råd. En patientavgift som kan ingår i välfärdssystemet åtagande vad gäller både tillgänglighet men också hur mycket det kan få kosta så att man inte utesluter somliga människor.
Givet att detta är en motvindsfråga och att konservativa krafter har fått ökad inflytande i världen, tror du att abortturism är något som kan komma att växa? Eller hur tror du en framtid för abortresor ser ut? – Hot ser jag från nationalistiska och extremt konservativa familjeideal som ständigt begränsar och försvårar för kvinnan. Vi ser att kvinnans rättigheter är lätt bortförhandlat och under en tid framöver tror jag att många kvinnor kommer att behöva resa eftersom mycket av dessa hot växer. Kvinnors rätt till abort kan i framtiden komma att vara mer tveksamt men man ska inte tappa hoppet och modet. – För att svenskar skulle behöva göra abortresor tror jag inte kommer behöva ske förens en lång tid framöver. Sverige är idag inte drabbat på det sättet även om vi har ett starkt parti, Sverigedemokraterna, som vill inskränka aborträtten och sänka gränserna. Annars står våra partier idag bakom den lagstiftning vi har i Sverige. SOPHIA JOHANSSON
DEMONSTRATIONER MOT TURISM I EUROPA Under sommaren 2017 rapporterades det om protester mot turister i flera länder i södra Europa. Spanjorer, italienare och kroater gick ut på gator och torg för att visa sitt missnöje.Hur turismen kommer förändras i framtiden är avgörande för att missnöje och fientlighet mot turister inte ska spridas till andra turisttäta områden i världen. Protesterna berodde på att invånarna upplevt att turister tagit över på gatorna, skräpat ner och druckit för mycket alkohol. Dessutom har det blivit svårare för lokalbefolkningen att hitta bostäder eftersom turister hyr eller köper deltidsboenden. Priserna blir högre när utländska köpare konkurrerar på bostadsmarknaden och levnadskostnaderna blir generellt högre för de ursprungliga invånarna. Därför blir många städer med stor genomströmning av turister avbefolkade, ett exempel är Venedig. Frågan är hur de ekonomiska problemen respektive problemen med turisters beteende kommer lösas? Som jag ser det finns det två möjliga utvägar. En lösning kan vara regleringar som tvingar turismen att minska. De ekonomiska problemen och bristen på bostäder skulle eventuellt lösas på så sätt.
På många platser där det protesterats är dock turism den största inkomstkällan. Att helt strypa flödet av turister är därför omöjligt. Däremot har problemet med turisters beteende kunnat skärpas genom att införa ordningsregler på flera platser. I Kroatien kan män få böter om de går utan tröja i stadsmiljö och på vissa platser i Italien har glasflaskor och selfiesticks förbjudits.
Foto: Privat
En annan möjlig lösning är en total förändring av turisters tankesätt och beteende, i linje med ekoturism. Ekoturism är en form av turism som strävar efter naturen och lokalbefolkningens bästa. Den förändringen är dock på lång sikt, eftersom det kommer ta tid innan ekoturism genomsyrar turistkulturen och påverkar både den ekonomiska och sociala situationen. MOLLY JERLSTRÖM
5
RESANDETS OMEDVETNA KONSEKVENSER Svenskar reser mycket och med ett svenskt pass är vi vana att kunna åka vart vi vill i världen. Men vilka påföljder har egentligen turism i alla dess former? Vissa reser till låginkomstländer som volontärer. Idéer som volontärer bär med sig kring hur fattiga och barn bäst ska hanteras kan göra mer skada än nytta i en lokal kontext och dessutom skapa beroendestrukturer. Många åker förstås också på semester, kanske till ett allinclusive hotell. Sådana hotell delar sällan vinsterna med lokalsamhället. Serviceinrättningar som ämnar gynna turismen byggs, men de riskerar även att utplåna den lokala kulturen då hotell och restauranger blir homogeniserade för att passa turisten. Ett steg i rätt riktning är eko-turism som strävar efter att skydda djur och natur med hjälp av turism. Det finns tyvärr exempel som visar på att skyddandet av miljö/djur iett visst område kan bli viktigare än lokalbefolkningens röster. Externa och mer kapitalstarka aktörer kan bland annat bygga upp servicetjänster som turister i slutändan faktiskt väljer medan lokalbefolkningen inte har samma ekonomiska möjligheter. I processen tvingas många ifrån ett tidigare självständigt jordbruksarbete till låginkomstarbeten för de utomstående aktörerna.
6
Vad ska man göra då? Får man inte åka som turist till ett låginkomstland? Många platser i världen har trots allt ett behov av turism. I länder som till exempel Gambia har ebolaepidemin till viss del skrämt bort turismen, vilket lett till förödande ekonomiska konsekvenser. Hållbar turism värnar om social, ekonomisk och miljö-mässig utveckling och kan därför vara en turismfrom som bör förespråkas i större utsträckning.
Foto: Privat
Mitt tips är därför: Gör en ordentlig research innan du åker! Varje låginkomstland har en kontextuell historia och samtid att ta i beaktning. Fundera på om det finns någon etisk problematik i ditt resande och hur du kan bete dig för att inte bidra till problemen. SOFIE AXELSSON
Organisationer, företag och myndigheter som vill ge ett långsiktigt stöd till FUF:s verksamhet och samtidigt synas i våra kanaler kan bli FUF-supportrar för 15 000 kr per år. Mer info om FUF-supporterskapet finns på fuf.se/om-fuf/bli-fuf-supporter/
Bli medlem! FUF är en medlemsförening och medlemmarnas stöd är en förutsättning för vår verksamhet. Stöd oss i arbetet med att skapa en oberoende mötesplats för informationsspridning och nyanserad debatt om utvecklingsfrågor, vilken är nödvändig för att vi ska kunna arbeta mot en global hållbar utveckling. Medlemskapet kostar 200 kr /år (150 kr för studenter) och du kan swisha medlemsavgiften till 1234 818 613. Mer info på fuf.se/om-fuf/bli-medlem/
FUF-BLADET Nr 4 2017 HEMSIDA www.fuf.se ANNONSKONTAKT fuf@fuf.se REDIGERING OCH LAYOUT Agnes Cronholm Henrik Karlsson Viktor Stocke
SKRIBENTER Miranda Kårelind Oscar Axén Anna Säll Linda Ljuslin Isabell Carlsson Sophia Johansson Sofie Axelsson Molly Jerlström
7
8