FUF i Världen no 9 2013 by Föreningen för Utvecklingsfrågor

FUF-korrespondenterna No 9 2013

FUF I VÄRLDEN

FUF i Världen är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfarenheter. Genom webbtidningen och bloggen www.fufkorrespond enterna.com vill FUF bredda svensk utrikesrapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen. Foto: Mia Moberg

Cholitans garderob 2013 - en modespaning från La Paz MIA MOBERG - BOLIVIA

Bilden av La Paz både nationellt och internationellt är ofta den av de branta, husbeklädda backarna eller de många demonstrationerna - antingen i protest mot beslut och bestämmelser, eller för ökade rättigheter. Dock ses nog den ständiga närvaron av den traditionella andinska kvinnans bjärta och pompösa kläder och accessoarer på gator, torg och marknader som det mest typiska attributet i stadens identitet. Med hög och rund hatt, flera lager kjolar, guldinramade tänder, platta sandaler, långa flätor med svarta extratofsar längst ner, glittrande sjal med knutna och broderade mönster och därtill en säck i ett randigt mönster bunden över axlarna, har hon fått rollen att symbolisera Evo Morales högborg. Hennes utvändiga ”jag” får till och med allt som oftast stå för ett av de yttersta igenkänningstecknen för Latinamerikas färgrikedom och kulturella

mångfald. När president Morales tillträdde år 2006 och började använda andinskt mönstrade kavajer visade han upp sin egen stolthet för sin härkomst. Desto viktigare stärkte och uppgraderade denna internationellt uppmärksammade klädkod även intresset för, och värderandet av, det mångnationella Bolivias olika traditionella klädstilar och folkloriska uttryck. Särskilt fick sig den andinska klädstilen för cholas (traditionella aymara- och quechuakvinnorna, av många kallade ”cholitas”) en extra skjuts av uppmärksamheten – ett nytt erkännande av den, tidigare diskriminerade, klädstilen och kulturen. Det nuvarande chola-modet härstammar från kolonialtiden, då spanjorerna tvingade kvinnorna på den andinska högplatån att bära det senaste modet från den iberiska halvön. De nya klädesplaggen bestod av stora broderade sjalar med långa fransar (liknande de från Sevilla), tjocka kjolar i flera lager och ankelhöga stövlar med klack – då i Bolivia kallat ”chulamode”. Det nu självklara höga plommonstopet

tillkom först senare när en hattförsäljare (som ville få slut på sitt lager av manshattar), lovade och övertygade de andinska kvinnorna att användandet av hatt gav ökad fertilitet. Till överdel, under sjalen, bärs oftast pastellfärgade koftor och jumprar med pärlor och glittriga detaljer, något som tillkommit under andra delen av 1900talet. Guldörhängen och en brosch, alternativt en stor dekorerad nål, som håller fast sjalen över bröstet, är även de nästintill obligatoriska accessoarer.

senaste vid köp av ny överkjol. Dock är kostnaderna för att få den bästa kvaliteten på kläderna skyhöga – flera månadslöner kan krävas om man vill skaffa sig det vackraste och mest välgjorda hantverket. Man kan jämföra med vad det kostar att köpa sig en kostym från ett av de stora västerländska modehusen. Något som håller nere priset vid inskaffandet av en ny kjol eller av nya underkjolar är landsbygdstraditionen att sy

Hennes utvändiga ”jag” får till och med allt som oftast stå för ett av de yttersta igenkänningstecknen för Latinamerikas färgrikedom och kulturella mångfald.

Veronica Choque köper typ till en ny överkjol. Hon har själv sytt och broderat sin manta (sjal).

Foto: Mia Moberg

Men trots de traditionella och kulturella aspekterna av chola-modet ska man inte tro att cholitan är en stagnerad och onyanserad representant av Bolivias modevärld. Modets svängningar påverkar även cholitans sätt att klä sig. Sedan mitten av åttiotalet används nya lättare och mer färgglada och moderna tyger till överkjolarna, vilka tidigare tillverkades av ull från djur på högplatån. Koreanska tyger med diskreta djurmönster eller vävda med ”metallic”-trådar som ger lyster, är just nu det allra

sina egna. Även sjalarnas långa fransar knyts ofta av köparen själv i det mönster som önskas. När vi tittar tillbaka på historien och samtidigt på dagens cholitor som medvetet mixar koreanska skimrande tyger och traditionella alpackamaterial är det tydligt att denna andinska klädstil, med rötter i det europeiska 1800talsmodet, sannerligen utgör ett eget uttryck av tradition och kultur men påverkas samtidigt av modets svängningar.

JOSEPHINE EKSTRÖM - INDIEN

Två sorters turism på Andamanerna bussarna. Poliser ska skydda lokalbefolkningen från yttre påverkan som de ej själva har valt, men har misslyckats och anklagats för att uppmuntra safaris. FN har fördömt dessa turer som officiellt sett ska besöka grottor, men som oftast kommer med garantier att få en glimt av Jarawa folket. Trots nationella domstolsorder har turerna fortsatt. Nu har ett flertal brittiska resebyråer ställt in resor till ögruppen i protest. Vi får hoppas att dessa påtryckningar kommer resultera i att ursprungsbefolkningen i framtiden behandlas lika väl som det sköra ekosystemet.

Den avlägsna indiska ögruppen Andamanerna och Nicobarerna utanför Burmas kust lockar stora mängder indiska och internationella turister. Ögruppen har tidigare varit isolerad och fortfarande lever folkgrupper på ön utan kontakt med det moderna samhället. Artrikedomen på ögruppen är stor och arbetet med att skydda öarna från yttre påverkan går i olika riktningar. ”Ska jag spara lappen?” frågar jag personalen på flygplatsen som nickar lite slött. Vid mitt besök på ögruppen tidigare i år förstod jag först inte vilken betydelse det delvis handskriva visumet som utfärdas vid ankomst har. Det visade sig att internationella turister endast får besöka begränsade områden på ögruppen under en månads tid, och visumet kontrolleras överallt. Andamanerna har en tradition av bevarande och ekoturism, vilket är uppfriskande och sällan sett på turistdestinationer i Asien. De kilometerlånga vita sandstränderna är relativt bevarade från sopor och stora färgglada tavlor informerar om vilka arter som är skyddande och hur turisterna ska undvika att anstränga det säregna ekosystemet som existerar på ögruppen. I naturreservaten finns poliser som har till uppgift att se till att turister inte förstör eller rör sig på platser där det är förbjudet att vara.

JOSEFINE NILSMAN - INDIEN

Trots en välfungerande ekoturism har behandlingen av ursprungsfolken på öarna ifrågasatts. Arrangerande turer genom den isolerade folkgruppen Jarawas boendeområden har beskrivits som ”människosafari” där turisterna slänger kex och frukt till dem från

Josephine Ekström

Foto: Privat

Verkligheten i en indisk textilfabrik I Tamil Nadu, en av Indiens sydligaste delstater, möter jag Malliga. Hon är en 21-årig kvinna som under tre och ett halvt års tid arbetade i flera olika textilfabriker i landet. Malliga berättar om långa arbetsdagar i den heta fabriken och om hur barnarbetare göms undan när inspektioner sker.

döttrar blev lösningen att Malliga började arbeta i en textilfabrik när hon var femton år gammal.

Malliga har tre äldre systrar. När hennes äldsta syster gifte sig var hennes familj tvungen att låna pengar till hemgiften av penningutlånare. Hennes familj är lantbrukare och helt beroende av en bra monsun för att kunna försörja sig. För att ha råd att gifta bort alla fyra

Många familjer i Indien blir lurade av agenter som försörjer sig genom att låna ut pengar till människor på landsbygden och sedan locka döttrarna till arbete i textilbranschen för att betala av lånen.

- Det var första gången jag var långt hemifrån. Jag saknade min familj och grät varje dag den första tiden. Jag var rädd för att bli skadad av maskinerna men jag var tvungen att stanna för min familj behövde pengarna, berättar Malliga.

Jag frågar Malliga om det fanns fackförbund i någon av de textilfabriker hon arbetade i. Hon tittar frågande på mig och svarar att hon aldrig har hört talas om ett fackförbund. Obetald övertid är vanligt i fabrikerna där temperaturen kan vara uppåt 40 grader. - När det var lunchrast fick vi alltid turas om och ta hand om maskinerna. Medan personen som jobbade bredvid mig var iväg på lunch fick jag ta hand om hennes maskin också. Det värsta med arbetet var ändå när jag hade jobbat i åtta timmar och ingen kom för att ersätta mig när mitt skift var över. Då fick jag jobba ytterligare ett skift, säger Malliga. Hon berättar att hon svimmade många gånger under arbetstid på grund av det hårda tempot. Fem gånger var Malliga så svag att hon togs till sjukhus. Malliga vid en av de sysmaskinerna som hon har lärt sig att sy på efter tiden i textilfabrikerna. Foto: Josefine Nilsman Efter åren i fabriken har hon fått problem med sina - När jag började arbeta i fabriken tjänade jag bara 45 knän och nu flera år senare har hon fortfarande ont om rupies om dagen, men 15 rupies drogs direkt av lönen hon går långa sträckor. för den mat vi fick. Jag arbetade mycket övertid och skickade sedan hem lönen till min familj, vilket var en stor hjälp för att betala tillbaka lånen, säger hon.

”Många barn som bara är tolv år arbetar i fabrikerna. De är så små och oskyldiga att de inte vet hur de ska tvätta håret ordentligt, men de antas ändå kunna arbeta.”

Barnarbete är förbjudet enligt indisk lag men enligt Malliga är det ändå vanligt i de textilfabriker som hon har arbetat i. - Många barn som bara är tolv år arbetar i fabrikerna. De är så små och oskyldiga att de inte vet hur de ska tvätta håret ordentligt, men de antas ändå kunna arbeta, berättar Malliga.

- Malliga, 21

Beroende på barnens längd blir de tilldelade olika uppgifter på fabriken. Det sker inspektioner av textilfabrikerna men vid de tillfällena finns det inte några barnarbetare kvar i fabrikerna.

Efter att hon lämnade textilfabriken och flyttade hem har hon gått en yrkesutbildning arangerad av den indiska miljöorganisationen Kudumbam och den svenska organisationen Nimba, där hon bland annat har lärt sig att sy. Nu tar Malliga hand om sina föräldrar och familjens djur och hinner med att sy fyra sariblusar om dagen, som hon säljer till en växande kundkrets.

- När inspektörer kommer måste de yngsta flickorna gömma sig i vårt boende. Inspektörerna är inte tillåtna att komma in dit, säger Malliga.

SANNA FORSBERG- MEXIKO

Mexiko har inte fri media är det regeringsmakten som är den främsta orsaken till att ett land bedöms ha icke fri media, men i Mexiko är det till stor del andra, inofficiella, makthavare som är en viktig faktor, även om detta inte betyder att staten inte har med saken att göra. Drogkarteller och kriminella ligor har stort inflytande, speciellt i vissa städer och samhällen, och kan vara de som utför vissa av de våldshandlingar som journalister utsätts för. Detta för att behålla makten över sina territorier och påverka opinionen på ett sätt som gynnar dem.

I inget annat land i världen försvinner så många journalister som i Mexiko, visar nya siffror från The Committee to Protect Journalists. Landet anses också vara ett av de farligaste för media att verka i. Den 3 maj firades den internationella pressfrihetsdagen och i samband med detta uppmärksammades den icke önskvärda situation när det kommer till landets media. Enligt den senaste rapporten från den obundna organisationen Freedom House, som årligen utvärderar graden av demokrati i världens länder, rankas Mexikos media som ”icke fri”. Denna status kan ses som en följd av de försvinnanden, mord och attacker mot exempelvis nyhetsredaktioner och enskilda journalister som sker alltför ofta. I april kastades flera explosiva föremål mot en tidningsbyggnad i staden Guadalajara och i en av landets norra delstater hittades en ung nyhetsfotograf mördad i slutet av samma månad. Denna typ av våldshandlingar har direkta följder för de utsatta, men till stor del genomförs de som symboliska handlingar för att på så vis verka som hot i större skala. Klassificeringen av landets media som icke fri kan därmed sägas bero på två faktorer. Den ena är det våld som här nämns och exemplifieras, och den andra faktorn är konsekvenserna av detta – dels en omfattande självcensur, målet att skrämma journalister till tystnad uppnås på vissa platser; och dels korruption och en låg grad av rättssäkerhet som leder till att fallen inte utreds och de skyldiga går fria.

Journalister protesterar mot det ökade våldet i Mexiko.

Svenska PEN (Poets, Essayists, Novelists), en världsomspännande organisation för skribenter, lanserade nyligen det senaste numret av Dissidentbloggen (www.dissidentblog.org), publicerad sedan 2011. Bloggens utrymme används för att låta de röster som vanligtvis inte får komma till tals höras. Detta nummer är till fullo dedikerat Mexiko och ett flertal vittnesmål samt notiser bekräftar olyckligtvis den verklighet som här beskrivs.

ANNA SVENSSON & MALIN JOHANNESSON - KENYA

Drogkarteller inblandade I den senast uppmärksammade våldshandlingen relaterad till landets media mördades två söner till en relativt välkänd journalist. Även dessa mord skedde i en av de norra delstaterna, delar av landet som har drabbats av mycket drogrelaterat våld. I många länder

Foto: Knight Foundation, Flickr

Kaffe, Korruption och Kenya I centrala Kenya, vid sluttningen av Mount Kenya, äger medeljordbrukaren cirka två hektar land, varav hälften används till kaffe eller te för export. Resten av arealen används för att odla bananer, bönor och majs för självförsörjning. Kaffeproduktionen tar därmed en stor del av marken i anspråk och är under perioder arbetsintensiv för bönderna.

Kenya är en av världens främsta exportörer av kaffe. Det är särskilt i centrala Kenya, i området kring höglandet, som det odlas högkvalitativt milt Arabicakaffe av främst småskaliga lantbrukare. Trots att området, med gynnsamma väderförhållanden och passande jordar, lämpar sig väl för kaffeproduktion minskar avkastningen av produktionen idag. Utmaningarna som lantbrukarna möter är främst låga vinster, korruption, skadedjur, sjukdomar samt bristande stöd från regeringen.

Producenterna är med i ett av distriktets kooperativ där bönorna förädlas och görs redo för export. Sedan International Coffee Agreement kollapsade sent på nittonhundratalet har kaffepriserna fluktuerat utan att

kunna tyglas likt tidigare och därmed är priser och utbetalningar idag osäkra.

kunna fortsätta ge en bra skörd. Coffee Berry Disease (CBD) är en resurskrävande skada på kaffebären som kräver att producenten kan behandla sin odling med bekämpningsmedel. Många kaffeproducenter menar att det saknas täckning för att kunna behålla en hög produktion samtidigt som externa avgifter för exempelvis bekämpningsmedel och konstgödsel måste betalas.

Idag finns det nationella lagar kring produktion och distribution, dock vaga och sällan efterlevda, vilka ger kooperativen möjlighet att ogranskat sköta finansiella och odlingsrelaterade frågor, något som ofta leder till

Kvinna bearbetar jorden för att motverka erosion i de sluttande kaffefälten.

Foto: Anna Svensson

korruption inom organisationerna.

Möjligheter att låna pengar är få och det är svårt att investera i mer mark, vilket är ett stort problem för småproducenter som vill utöka sin produktion eller dela upp marken till framtida generationer. Anmärkningsvärt är även att land fortfarande oftast ärvs från far till son, trots att det idag är lagligt för kvinnor att ärva land.

Processen från att kaffet skördas till att det säljs på auktion i Nairobi tar sex månader. Det är en lång kedja av förädlingsprocesser och mellanhänder. När jordbrukaren till slut får betalt är ett halvår av hårt sparande över, nästa skörd äger rum och en ny väntan tar vid.

Trots ett uppenbart missnöje hos producenterna, på grund av ineffektiva kooperationer och minskade skördar, fortsätter Kenya att vara en av världens främsta kaffeexportörer.

PETRA SPENCER - INDIEN

En annan utmaning är att de flesta produktiva kaffebuskarna i Kenya är planterade under sextiotalet och behöver ersättas med nya inom en nära framtid för att

Det sexuella våldet i Indien fortsätter Flickan lämnades med svåra inre skador och dog två veckor senare. En annan flicka kidnappades den 15 april och hittades av grannar som hörde flickans rop. Flickan hade då våldtagits och attackerats under mer än två dygn. Protester och anklagelser har riktats mot polischefen som inte vidtog korrekta åtgärder när föräldrarna anmälde brottet. Polischefen erbjöd föräldrarna en summa motsvarande 240 svenska kronor för att hålla tyst.

Frågan om sexuellt våld mot kvinnor och flickor i Indien har varit under intensiv granskning efter den mycket grova gruppvåldtäkten och mordet på en ung kvinna på en Delhi-buss i december förra året. Den unga kvinnan dog kort efter attacken. Nationen var i chock och omfattande protester tog fart. I Indien kan en man som anklagas för våldtäkt slippa åtal om han lovar att gifta sig med offret. Inte så förvånande kanske att andelen fällande domar i landet är låg.

Detta är bara ett fåtal av alla de våldtäktsbrott som har begåtts på senare tid mot små barn i Indien. Det är inte svårt att föreställa sig hur svårt det måste vara för de mest utsatta och fattiga i Indien att skydda sina barn, inte minst i hushåll där de oftast inte ens kan låsa om sig ordentligt.

Våldtäkter av små flickor chockar åter igen nationen. En liten flicka på bara fyra år från Madhya Pradesh våldtogs den 17 april - också denna våldtäkt hade dödlig utgång.

Indiens president, Pranab Mukherjee, har gett sitt samtycke till en anti-våldtäktslag som föreskriver livstidsstraff och även dödsstraff för våldtäktsmän, samt även strängare straff för brott som syraattacker (som ibland sker då en kvinna avvisar sexuella närmanden eller ett frieri), förföljelse och voyeurism. Den nya lagen innebär även att man ändrar begreppet "sexuella övergrepp" till "våldtäkt". En del åtgärder välkomnas av det indiska folket medan andra är aningen mer debatterade. Men som kvinna i Indien kan man undra hur mycket den nya lagen innebär i verkligheten. Hårdare nya lagar är bra, men man bör även implementera befintliga lagar. Mordet och våldtäkten på den unga studenten i New Delhi har väckt liv i debatten om kvinnoförtryck i Indien, men lagar är meningslösa om de inte kan verkställas.

beror mycket på normer och värderingar, om hur man uppfostras som barn. En annan ung kvinna, Ranu, säger att hon blir chockad, arg och ledsen över mängden våldtäkter i Indien. Men Indien har 1,2 miljarder invånare, och i andra ”mer civiliserade länder” sker våldtäkter också, säger hon. Hon säger också att den enorma mängden människor i Indien självklart inte rättfärdigar mäns sexuella våld mot kvinnor. Ranu säger att det inte är en fråga om land, utan det är en fråga om respekt och medmänsklighet. Hon säger också att kvinnor bör undervisas från skolåldern att bli mer självständiga och stå upp för sina rättigheter. Staten och hela samhället bör arbeta tillsammans hand i hand och visa kvinnor mer respekt. Medvetenhet om orättvisor kommer från media, och media, politiker samt det internationella samfundet (du och jag) har makten att bekämpa orättvisor. Så länge

Kan Indien förändras, och vad är så speciellt med dessa våldtäkter? Våldtäkter inträffar varje dag. Experter

Istället för att arbeta med problemets kärna uppmanas nu kvinnor att vara hemma innan det blir mörkt, bära täckande kläder, inte prata med främlingar och att inte ha ögonkontakt med främlingar.

En flicka i Koromangala berättar att hon och hennes vänner är rädda för att bli våldtagna efter den senare tidens händelser.

påstår att en kvinna blir våldtagen i genomsnitt var fjärde minut i världens så kallade våldtäktshuvudstad Sydafrika, och att 48 kvinnor och flickor våldtas varje timme i genomsnitt i Demokratiska republiken Kongo. Detta är inget försök till att göra några tvivelaktiga moraliska uttalanden - sexualbrott är alltid lika hemska oavsett hur man ser på det. Sexualbrott är, var de än inträffar, alltid ett brott mot mänskligheten, oavsett om de sker i Kongo, Sydafrika, Indien eller någon annanstans. Poängen är att alla brottsoffer förtjänar rättvisa.

som brott mot mänskligheten avslöjas är det också möjligt att bekämpa. Därför är demokratiska principer, såsom till exempel yttrandefrihet, viktiga att värna om, och är en absolut förutsättning för en fungerande demokrati. Demokratiska principer är viktiga för att stärka opinionsbildning som syftar till att få slut på sexuellt våld samt motverka straffrihet och stärka ansvarsskyldigheten. Politiker spelar en viktig roll för var fokus ligger, och mediafixeringen på irrelevanta frågor tränger allt som oftast ut nyheter av viktiga händelser som förtjänar global uppmärksamhet, som till exempel sexuellt våld. Brott mot mänskligheten inträffar varje dag, men hamnar ibland i skymnundan. Våldtäkter är absolut inte en företeelse som endast sker i Indien eller de mest fattiga länderna heller för den delen, men faktum är att de är de mest utsatta som blir mest lidande. Förhoppningsvis kan vi i framtiden fokusera på mer relevanta frågor och faktiska problem och bli mer handlingskraftiga vad gäller att bekämpa orättvisor i världen.

En ung indisk kvinna, Tanya, säger att det sorgliga i Indien är att istället för att arbeta med problemets kärna uppmanas nu kvinnor att vara hemma innan det blir mörkt, bära täckande kläder, inte prata med främlingar och att inte ha ögonkontakt med främlingar. Tanya tycker att alla skolor ska vara blandande, så att barn lär sig att umgås med det motsatta könet. Hon säger att hon vet män som står upp för kvinnors rättigheter, som behandlar sina fruar som drottningar men också män som misshandlar sina fruar. Hon säger att i slutändan

Foto: Petra Spencer

Fufkorrespondenterna.com har sedan starten 2012 haft över 21 000 besök! Vill ni synas här och samtidigt stötta korrespondenternas verksamhet och bredda den svenska utrikesrapporteringen? Kontakta fuf@fuf.se för annonsering! FUF anser att den svenska utrikesrapporteringen behöver större geografisk bredd och nya fördjupade perspektiv. Vi skapar ett forum där unga utvecklingsentusiaster ute i världen kan göra sina röster hörda i mediedebatten genom att rikta strålkastaren mot de frågor som just de har koll på och vill dela med sig av. FUF-korrespondenterna arbetar med två olika medier webbtidningen FUF i Världen samt korrespondentbloggen www.fufkorrespondenterna.com.

”Det svider att se de materiella orättvisorna som speglas och blandas i Kubas olika valutavärldar och inte minst svider det att vara en del av allt detta.”

Föreningen för Utvecklingsfrågor Vill du bli korrespondent? Kontakta FUF på fuf@fuf.se Läs mer om FUF: www.fuf.se Följ korrebloggen: www.fufkorrespondenterna.com

Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens.