FUF i Världen No 6 2012 by Föreningen för Utvecklingsfrågor

FUF-korrespondenterna No 6 2012

FUF I VÄRLDEN

FUF i Världen är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfarenheter. Genom webbtidningen och bloggen www.fufkorrespond enterna.com vill FUF bredda svensk utrikesrapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen. 2010 års globala militära utgifter nådde 1630 miljarder amerikanska dollar medan FN:s totala årsbudget för dess freds- och säkerhetsarbete, utvecklingsarbete, humanitär hjälp och arbete med mänskliga rättigheters var på 2,7 miljarder dollar.

Foto: UN Photos

FUF tar tempen på den globala vapenhandeln GABRIELLA IRSTENSCHWEIZ

Vapenhandelsindustrin är en lukrativ och fort växande industri som gynnas av begränsad insyn. Bristen på tydlig internationell standard och lagar för vapenhandel ökar tillgängligheten till vapen. Juli månads Arms Trade Treaty (ATT)-förhandling i New York skulle ha varit slutet på en sex år lång process för att reglera den internationella vapenhandeln. Dessvärre bordlades denna process då USA sista dagen av förhandlingarna begärde mer tid för att överlägga utkastet. Med endast fyra månader kvar tills det amerikanska valet var detta kanske inte förvånande. USA:s största vapenlobbygrupp, National Rifle Association (NRA), förespråkar det andra författningstillägget av den amerikanska konstitutionen, vilket ger rätten till privat ägarskap av skjutvapen. NRA har ett starkt inflytande i USA och i juli rapporterade Times Magazine att NRA har spenderat över

18,9 miljoner dollar sedan 1990 på lobbyverksamhet kring de amerikanska valen. NRA bedrev även stark lobbyverksamhet vid ATT-förhandlingarna eftersom det, enligt NRA, skulle påverka andra författningstillägget. Trots att det demokratiska partiet i USA traditionellt är förespråkare av vapenkontroll har Obama, i motsats till sina företrädare, inte varit lika frispråkig gentemot vapenkontroll. Bill Clinton instiftade förbud mot överfallsvapen genom sin ’crime bill’ år 1994, och Al Gore förde en stark vapenkontrollpolitik efter skjutningarna i Columbine. Trots att Obama under 2011, efter att en kongressledamot och 18 andra blev skjutna under ett offentligt mötte i delstaten Arizona, åberopade en större debatt angående USA:s vapensäkerhet har detta ännu inte skett. Verkligheten bakom vapenhandeln Sverige har, precis som USA, på pappret en stark nationell lag mot vapenexport. Sveriges lag fastslår att handel med krigsmateriel i

Under 2011 sålde Sverige vapen till bland andra Thailand, Indien, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Den svenska konstnären Karl Fredrik Reuterswärds “ twisted gun” står som en fredssymbol utanför FN:s högkvarter i New York.

grunden är förbjuden och att sådan handel endast får ske om den överensstämmer med svensk utrikespolitik. Sedan 2011 har även en intensiv diskussion pågått i riksdagen om ett så kallat demokratikriterium för svensk vapenexport. Saudiaraben-affären i våras och likaså när försvarsminister Karin Enström för några veckor sedan inte ville kommentera huruvida Nordkorea och Saudiaraben är diktaturer eller inte, visar på att detta kriterium ännu inte är uppfyllt.

Foto: UN Photos/Rick Bajornas

Storbritannien sålde alla vapen till Gaddafi, trots vetskapen om att dessa vapen löpte stor risk att användas till att kränka mänskliga rättigheter. Spanien och Storbritannien sålde även vapen till Mubarak under flera år. USA fortsatte sälja vapen till både Tunisien och Egypten under 2011, likaså Ryssland till Syrien.

Behovet av att reglera och kontrollera den globala vapenhandeln är således enormt. Under generalförsamlingens första kommitté i oktober antogs en Under 2011 sålde Sverige vapen till bland andra Thailand, resolution som inrättade en andra ATTIndien, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. En av förhandlingskonferens från 18-28 mars 2013. Sveriges största mutskandaler, Boforsskandalen, rörde sig om en vapenförsäljning där indiska politiker anklagades Trots att många stater fortfarande är oense om vissa för att ha tagit emot 11,7 miljoner amerikanska dollar från grundläggande frågor, såsom om avtalet ska inkludera Bofors för att i gengäld importera svenska vapen. Detta ammunition, små och lätta vapen och om kriterier som tillsammans med anklagelserna om att Sverige sålde vapen brott mot mänskliga rättigheter och internationell till båda Iran och Irak under Kuwaitkriget och de senaste humanitär rätt ska styra länders vapenexport, finns det ett veckornas uppdatering om JAS-mutorna i Sydafrika visar visst hopp om att denna runda kommer att gå bättre. att Sverige har svårigheter att följa sina egna lagar och förordningar. Dessvärre är detta inget svenskt fenomen. Belgien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Spanien, Ryssland och

SOFIA HAFDELL- TURKIET

4+4+4 utbildar och delar en ny generation steg framåt från de sekulära principer som upprättades för femton år sedan. Den förra utbildningsreformen kom till efter att militären störtat den då regerande Islamorienterande alliansen 1997. De tidigare 5 föreskrivna skolåren ändrades till 8 oavbrutna år samtidigt som man förbjöd föräldrar från att tidigt sända sina barn till religiösa skolor, så kallade imam hatip, i ett försök att sekularisera landet. 1997 års reform kom att minska negativa trender såsom barnarbete och barnäktenskap avsevärt. Enligt TÜSAID sjönk antalet 16åriga flickor som giftes bort med 46 % under åren efter förra utbildningsreformen. Det är uppdelningen av skolåren under den nya reformen som har triggat en het debatt om vilken framtid som det Foto: Sofia Hafdell regerande AKP ser för landets unga. 2012 års reform Turkiets nya utbildningsreform raderar inte bara innebär att skolåren delas upp i tre intervaller (därav sviterna av det sekulära system som infördes 4+4+4). Detta återinför alternativet med imam hatip och efter militärkuppen 1997, utan ifrågasätter också ungas – framför allt flickors – rätt till utbildning. Turkiet är ett delat land i många politiska frågor. Det regerande Rättevise- och utvecklingpartiets (AKP) nya utbildningsreform är bara ett exempel på politiska ageranden som vidgar gapet mellan anhängare och kritiker till partiet, där ungas – framför allt flickors – rätt till utbildning ställs på sin spets. Den så kallade 4+4+4reformen som verkställdes i och med skolstarten i september har redan orsakat högljudda protester från bland andra oppositionspolitiker, lärare och allmänheten i stort. Man frågar sig vilken betydelse som reformen kommer att ha på landets unga: vad blir 4+4+4? Det enkla svaret är 12 – det antal obligatoriska skolår som den nya skolreformen rekommenderar. I jämförelse med Foto: Sofia Hafdell de tidigare 8 åren talar lagändringen för en märkbar förbättring, men resultatet är snarare ett steg tillbaka än ett tillåter föräldrar att välja distansutbildning från hemmen redan efter att deras barn gått klart de första skolåren i lågstadiet. Det kan därför bli lättare att frånta barn deras rätt till utbildning, vilket förväntas slå hårdast mot familjer i östra och sydöstra Det kan därför bli Turkiet där många lättare att frånta barn, speciellt flickor, barn deras rätt till inte alltid går i skolan. utbildning.

Även om deras plats på skolgården känns självklar, kommer dem att påverkas av regeringens nya utbildningsreform, där ungas – framför allt flickors – rätt till utbildning ställs på sin spets.

Foto: Sofia Hafdell

Sett till Turkiets position som en politisk och ekonomisk viktig spelare och inspirationskälla regionalt ger reformen skäl till att ifrågasätta AKPs planer för landets framtida utveckling. Istället för att satsa på att kvalitetsutbilda en ny generation, lär 4+4+4 bidra till att djupare dela landet.

TAMARA JÖNSSON- KENYA

” Jag har lärt mig att variera grödor för att bibehålla jordens bördighet och få en högre avkastning.” Emilie Akinyi Achienga

Emelie med sina fyra barn.

Foto: Tamara Jönsson Papayaträd ger inkomst under torrperioder.

Foto: Tamara Jönsson

Tryggad matförsörjning genom klimatsmart jordbruk Jordbruket är en av de viktigaste inkomstkällorna i Kenya där småbönder står för 75% av jordbruksproduktionen. På landsbygden återfinns småodlingar så långt ögat når. Även bland de mest utmattade jordar fortsätter kampen om att odla mat för dagen. Bland småbönder i Kisumu, Kenya, uppmuntrar miljöorganisationen Vi-skogen klimatsmart jordbruk, även kännt som hållbart jordbruk och markanvändning (SALM). SALM tillåter bönder att odla på ett ekologiskt och miljövänligt sätt för att uppnå en tryggad matförsörjning, samtidigt som man anpassar sig till klimatförändringar. I Madieni, en av Kisumus torrområden, träffar jag bonden Emilie Akinyi Achienga, som berättar hur SALM fungerar i praktiken. Jag blir välkomnad med ett stort leende, till en grön gård

fylld med träd och djur: höns, kalkoner, hundar och en mjölkko.

Namn: Emilie Akinyi Achienga Ålder: 30 år Familj: Make och fyra barn Bor: Madieni (West Oyoma), Kenya Yrke: Agroforestry bonde Framtidsdrömmar: Att utöka sin farm och skaffa en till vattentank för att få ihop tillräckligt med vatten under torrperioder.

Med ingen tid att förlora, visar Emelie mig runt sin gård och förklarar hur torrperioden slår hårt mot bönder och boskapshållare. Förr var det svårt att få en tillräckligt stor inkomst för att säkra mat till familjen. Det var den drivande faktorn till att hon började utöva SALM och agroforestry*. - Det har verkligen gjort skillnad, berättar hon. Jag började med SALM och agroforestry-metoder för tre år sedan. Jag har lärt mig att variera grödor för att bibehålla jordens bördighet och få en högre avkastning. Vi livnär oss nu på gården och överskottet, särskilt frukt, säljs lokalt.

Emelie har lärt sig att plantera grödor som är lämpliga för det torra klimatet. Hon har även lärt sig att samla regnvatten för att bevattna grödor på ett effektivt sätt.

Det finns en stolthet i rösten när hon hon delar med sig av sina framgångar. Innan min avfärd ber jag få höra hennes utmaningar:

Överallt syns agroforestry-träd. De växer upp snabbt (vissa på bara tre år), och används som foder för boskap, ved för matlagning och för att stoppa jorderosion. De bidrar även med kväve till marken, vilket gör marken bördig. Emelie förklarar att hon nu är medveten om klimatförändringar. Hennes trädplantering hjälper mot detta genom att träden binder koldioxid.

- Torrperioden är svår. Men jag är verkligen tacksam för att ha lärt mig att odla på ett sätt som är klimat- och miljöanpassat. Under torrperioden är vanligtvis papayan mogen och jag kan få en inkomst . Med de pengarna kan jag betala för skolavgifter och hushållsprodukter.

- Jag skaffade en mjölkko för att få mjölk och organiskt gödsel, fortsätter Emelie och visare en stor gödselkompost som finns under skuggan av ett träd.

ERIK KRANTZ- NAMIBIA

Vår tur fortsätter genom en liten djungel av papaya och bananodlingar. Längs vår promenad upptäcker jag även kassava, bönor, majs och lokala grönsaker. Emelie fortsätter förklara de olika SALM-metoder hon använder.

Emelie, en småbonde med familj som livnär sig på en hektar mark, har övertygat mig om att klimatsmart jordbruk, genom ekologiska och kostnadseffektiva metoder, är definitivt ett effektivt sätt att säkra matproduktion bland småbönder, samtidigt som man aktivt bevarar miljön och ekosystemtjänsterna. * Agroforestry avser användandet av träd och buskar i traditionellt jordbruk. Träd som planteras på åkrar tillför marken näring, ger skugga som skyddar mot uttorkning samt förhindrar jorderosion.

En lastbil med jordnötter Xolani ser mig viftande vid bensinstationen vid Rundu och svänger in med sin lastbil. Xolani ska fara 80 mil söderut till huvudstaden Windhoek med jordnötter och jag frågar om jag får följa med. Xolanis vän Kabali frågar om jag kan lyfta jordnötssäckar. Jag svarar ja, och det räcker för att få följa med. Vi lämnar Okvanagoflodens grönska bakom oss i ett svart moln av avgaser och kör långsamt slalom mellan getter och kor ner mot Namibiaöknen. Xolani och Kabali frågar vad en ”muzungu” som jag gör i norra Namibia. Jag förklarar och mina intresserade reskamrater nickar instämmande även om jag själv skulle tycka att det vore förvånande om en namibier skulle dyka upp i Piteå och vilja ha skjuts med en potatislastbil ner till Stockholm.

Ytterligare en timme senare är det dags för jordnötterna. Tkzee och hans familj ska till Angola för att sälja sin skörd och mot en avgift får de transport med Xolanis lastbil. De skrattar när vi tillsammans kämpar och svettas med 30kilossäckarna i den 40-gradiga värmen och när allt är klart är jag blöt av svett. Längs med vägen plockar vi upp fler och fler familjer med jordnötter. Jag sitter i kupén och samtalar om allt mellan himmel och jord medan jordnötterna och familjerna hoppar upp och ner på flaket tills det att vi elva timmar senare slutligen når Windhoek. Det är inte målet som är viktigast - det är resan!

Efter en timmes resa stannar vi hastigt mitt i ingenstans och det är dags att kliva av. Xolani ringer sin familj medan Kabali kavlar upp ärmarna. Det är tydligen dags att lasta av. Xolani har flaket fullt med diverse praktiska saker såsom plankor, stuprännor, en gammal soffa och en tunna med en styckad ko. Efter ett tag dyker Xolanis familj upp från bushen och skakar hand innan de bär iväg allt. Xolani, Kabali, jag och en familj med sina jordnötter någonstans i utkanten av Namibias öken.

Foto: Erik Krantz

VICTORIA ENSTRÖM- TURKIET

” Tack gud för sociala media.” Aysan Sönmez, Eren Keskin, Leman Yurtsever

Foto: Aysan Sönmez

Foto: Müjgan Arpat

Fängslade kämpar för rättvisa Under hösten 2012 hungerstrejkade fängslade interner i Turkiet. Ett av deras krav var att kurdiska språket ska få användas offentligt. Av dem som strejkar är många kvinnor, vilka har en svår tillvaro innanför murarna. Women’s Free Legal Aid Office ger rättsligt stöd till kvinnor och berättar om situationen i fängelserna.

Inom det så kallade KCK-målet ( KCK står för den kurdiska organisationen Koma Civakên Kurdistan) har tusentals personer fängslats, däribland politiker, människorättsaktivister, advokater och journalister, anklagade för att stödja PKK. Enligt OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) rapport från april 2012 sitter 95 journalister fängslade i landet. Därmed är Turkiet det land i världen med flest fängslade journalister.

- Det handlar bara om demokratiska rättigheter och sådana borde alla kunna skriva under på.

- Det är förstås ett problem att kvinnorna i fängelset har hamnat i ett moment tjugotvå där de, om de inte strejkar med de andra internerna, anklagas för att vara regeringstrogna och då utsätts för övergrepp av andra interner. Om de väljer att hungerstrejka ses de som stöttande av PKK-ledaren och kommer då att möta problem med vakter och rättsväsendet, berättar de tre kvinnorna genom att fylla i varandras meningar.

Då jag träffar Aysan Sönmez, Eren Keskin och Leman Yurtsever har det gått 57 dagar sedan 700 fängslade interner började hungerstrejka i Turkiet. De tre kvinnorna driver tillsammans en människorättsbyrå som hjälper kvinnor som har blivit utsatta för statligt sanktionerat våld och sexuella övergrepp. - Många av kvinnorna vi hjälper är politiska fångar anklagade för att ha spridit propaganda relaterad till kurdfrågan. Situationen för kvinnor i de turkiska fängelserna är illa som den är, och nu, i och med hungerstrejken, blir den mycket värre, berättar Aysan Sönmez. Kvinnorna berättar vidare att anledningarna till hungerstrejken är två: att kurderna ska få prata kurdiska i skola och domstol och att Abdullah Öcalan, ledaren för PKK (Kurdistans arbetarparti), ska få träffa sina juridiska ombud. Kurdiska är nu förbjudet i det offentliga och det innebär inte bara identitetsrelaterade problem utan också stora praktiska svårigheter i rättsliga sammanhang. - De är oerhört många som är fängslade inom det så kallade KCK-målet. Om det hade varit tillåtet att prata kurdiska hade de kunnat förstå vad de stod åtalade för och dessutom kunnat försvara sig.

- Vi tycker inte att hungerstrejker är en bra lösning eftersom det är prövat förr. Regeringen lyssnade inte då heller och det slutade i död och lidande. Kampen får inget som helst utrymme i turkisk media och om kvinnor hungerstrejkar utan att få gehör kommer förstås även deras barn att tappa hoppet. Det är en farlig utgång då de kommer vända sig bort från tron på rättvisan, säger Leman. Eren, Aysan och Leman hoppas att kurdernas kamp för sina rättigheter syns internationellt då de inte har mycket tilltro till att turkisk media rapporterar om händelserna. - Tack gud för sociala media. Det är oerhört viktigt med internationellt stöd för minoriteters kamp. Utan stöd och insyn är det lättare att stänga ner oss och våra hemsidor. Alternativ genom civila samhället måste finnas, det är essentiellt för demokratin. Fotnot: Efter 68 dagar avslutades strejken. Över 700 fångar hungerstrejkade och fick sällskap av tio tusen människor utanför fängelserna. Det har tillsatts en statlig utredning kring frågan att tillåta kurdiska i domstolar.

JOHANNA BERGSTEN- TANZANIA

Energiförsörjning ett stort problem för skolor på landsbygden På skolan Ulembwe FDC i södra högländerna i Tanzania har nyligen två projekt genomförts för att öka tillgången till ren och billig energi. Ett nytt bibliotek med datorsal som drivs av solceller har nyligen byggts. Samtidigt installeras en gödselbrunn för att producera gas för matlagning. Projekten kommer att underlätta livet på skolan mycket, men det bästa vore att vara kopplade till elnätet. I södra högländerna i Tanzania ligger Ulembwe Folk Development College (Ulembwe FDC). Byn Ulembwe ligger på en högplatå som många mil söderut slutar i en brant sträckning ner mot Malawisjön. Skolan ligger på en öppen plats med högplatåns kullar böljande runt omkring. Just nu är en stor del av skolans baksida uppgrävd för att ge plats åt de gödselbrunnar som ska producera gas för ett av skolans nya energiprojekt.

gödselbrunnarna ska sågspån användas som bränsle i kompletterande spisar i det nya köket. Runtom i högländerna finns det mycket skogs- och träindustri och sågspån är relativt billigt. Det är bra att inte vara beroende av en enda energikälla för matlagningen. Ett annat nyligen avslutat projekt är byggandet av ett skolbibliotek med datorsal som drivs av solceller på taket. Fyra stycken 100-wattsbatterier laddas av solcellerna. Hittills används de endast för datorsalen och lampor i biblioteket. Förhoppningsvis kan de utökas och kopplas ihop med skolans interna elnät, en del rum har redan två lampknappar. Mr Haule förklarar - Vi har redan ett internt elnät som drivs med generatorer för att lysa upp skolområdet mellan klockan sju och tio på kvällen. Generatorerna är dyra i drift och solenergi är förstås bättre för miljön.

” Gasen från gödselbrunnarna kommer att vara en stor tillgång för skolan. En lättnad för vår hårt ansträngda ekonomi och det kommer även att underlätta arbetet i köket” Mr Haule Mr Haule och mr Chongolo inspekterar ritningar för de nedgrävda gödselbrunnarna för gasproduktion.

Kodynga kommer att samlas ihop från de omgivande byarna och i brunnarna omvandlas till metangas som via nedgrävda rör går direkt in i skolans kök och blir ett välbehövligt energitillskott för matlagningen. Skolan rektor mr Haule visar upp gödselbrunnarna och grävarbetet och visar samtidigt kort från arbetet med att konstruera brunnarna. Han är mycket nöjd med projektet, som har finansierats av en europeisk NGO för alternativa energikällor. - Gasen från gödselbrunnarna kommer att vara en stor tillgång för skolan. En lättnad för vår hårt ansträngda ekonomi och det kommer även att underlätta arbetet i köket. Energitillgång är ett ständigt problem för skolan eftersom den ligger nästan en mil från närmsta elstolpe. Som på de flesta andra ställen i Tanzania används ved för matlagning, vilket är en stor utgiftspost. Hela 15 % av skolans totala budget går åt till att elda i matlagningsspisarna. Förutom gasen från

Foto: Johanna Bergsten

- Tillgång till datorer och skrivare kommer att underlätta vårt arbete mycket. Tidigare var vi tvungna att åka till Njombe för att skriva ut, vilket tar nästan en timma. Men vi har ännu ingen internetuppkoppling på skolan. Resurser är verkligen inget som skolan har gott om. Ulembwe FDC är en av de återstående femtiotal FDC’s som skapades på 1970-talet med svenska folkhögskolor som inspiration. Skolorna erbjuder utbildning i praktiska ämnen till ett billigt pris. Vanliga inriktningar är matlagning, sömnad, jordbruk, elinstallation och bilmekanik. Dessutom ges undervisning i engelska, swahili, samhällskunskap och företagsekonomi. Skolorna får en försumbar summa i stöd från staten. Deras överlevnad hänger på rektorernas egna initiativ och driftighet för att få in pengar genom olika projekt och samarbeten. Foto:

- Våra skolor är som övergivna barn. Vi får inga resurser av utbildningsdepartementet, menar Mr Haule och fortsätter:

”...vi kämpar i motvind.” Mr Haule

Mr Haule och mr Chongolo framför den nya biblioteksbyggnaden med solpanel på taket

-Vi erbjuder praktiskt användbar undervisning för ungdomar som inte har haft möjlighet att börja eller fullfölja secondary school. Vi är ett realistiskt alternativ för ungdomar på landsbygden, men vi kämpar i motvind.

besvärligt att undervisa i elinstallation utan el, men det går. Även om de nya energiprojekten kommer att underlätta skolans verksamhet mycket och speciellt solpanelen ger nya möjligheter vore det ändå bäst att vara kopplad till elnätet. Några el-elever jag pratar med instämmer. - Solpaneler är bra, och en självklar energikälla för framtiden, men i längden är det mer användbart att ha tillgång till el från elnätet, det innebär en säkrare tillgång.

MARIA LINDBÄCK- EGYPTEN

Ulembwe FDC har alltså som så många andra skolor i Tanzania ingen möjlighet att koppla sig till elnätet. Att dra kabel från närmsta by är otänkbart för skolan att finansiera själva och även om det fanns en elledning utanför skolan skulle anslutningsavgiften vara motsvarande 10 000-tals kronor. Det kan tyckas

Foto: Johanna Bergsten

Demonstrationerna utanför domstolen i Alexandria har blivit ett återkommande fenomen.

Foto: Maria Lindbäck

Egypten upptäcker sin mångfald – Ett bakslag för Egyptens demokratiseringsprocess Den 25:e januari 2011, som i folkmun kallas ”Vredens dag”, inleddes det egyptiska uppror som ledde till att president Hosni Mubarak avgick efter 30 år som landets president. Mubarak har idag ersatts av den demokratiskt valde president Mohammad Morsy. Men mycket kvarstår innan revolutionens krav på ”bröd, frihet och rättvisa” uppfylls för Egyptens befolkning. Återigen ekar slagorden, anledningen är den oroande utvecklingen kring landets nya konstitution.

Egyptens övergångsprocess till ett demokratiskt styre har kantats av svårigheter. Presidenten har misslyckats med att ena landet kring ett förslag till en ny konstitution och representanter för de oppositionella har lämnat processen i protest mot vad de menar är de hårddragna islamistiska gruppernas försök att tvinga på Egyptens befolkning sin syn av islam. Morsys senaste utspel har kostat honom legitimitet hos stora delar av befolkningen, som ifrågasätter hans avsikt att överhuvudtaget fortsätta på vägen mot demokrati. Hans anhängare menar istället att senaste tidens åtgärder är nödvändiga för att upprätthålla enighet och nationell säkerhet.

Beslutet att skynda fram en ny grundlag har orsakat en splittring i landet som innebär ett rejält bakslag för Egyptens demokratiseringsprocess. Händelserna har utlöst enorma demonstrationer och Egyptens revolution har därmed tagit ännu en dramatisk vändning. Det pågår ett

av hårddragna islamistiska grupperingar, i utbyte mot att dessa får politiskt inflytande, vilket har en tydlig inverkan på landets politik. För att lösa den nationella kris som har uppstått hoppas

Al Qaed Ibrahim-moskén (till vänster) i Alexandria, en gemensam samlingspunkt för majoriteten av egyptier under revolutionen, har idag blivit en plats där president Morsys anhängare och motståndare drabbar samman över motsättningarna kring arbetet med landets nya konstitution.

slag om vem revolutionen tillhör, oppositionen menar att de är de verkliga revolutionärerna och att Muslimska brödraskapet har stulit deras revolution, medan presidenten och hans följeslagare påstår att de är revolutionens sanna väktare.

På Egyptens gator diskuteras livligt konsekvenserna av ett ”ja”, ”nej” eller en eventuell bojkott av folkomröstningen.

Det muslimska brödraskapet växte sig starka redan under Mubaraks tid, då det politiska utrymmet och möjligheten att uttrycka sig var så begränsat att moskéerna blev en av få naturliga samlingspunkter, idag dominerar de den politiska scenen med sin knappa majoritet. De stöttas även

Foton: Maria Lindbäck

Morsy att hans påskyndade konstitutionsutkast skall godkännas i en folkomröstning den 15 december. En ny konstitution ar lockande, detta skulle innebära en möjlighet att äntligen påbörja uppbyggandet av landet och möjligheten till stabilitet. Frågan för oppositionen är dock huruvida det aktuella utkastet till en ny konstitution i Egypten faktiskt kommer att leda till stabilitet? De klagomål som har uttalats mot konstitutionsutkastet är allvarliga. De rör bland annat det svaga skydd som ges för grundläggande rättigheter såsom religionsfrihet, kvinnors ställning, yttrandefrihet och minoriteters rättigheter. På Egyptens gator diskuteras livligt konsekvenserna av ett ”ja”, ”nej” eller en eventuell bojkott av folkomröstningen. Sådana öppna politiska diskussioner är något nytt i landet. Det pågår en process inom vilken landet upptäcker sin egen mångfald. Frågan är hur denna upptäckt kommer att utvecklas, då de problem som revolutionen i första hand adresserade fortfarande kvarstår; landets ömtåliga säkerhet, den ansatta ekonomin och dess hårt pressade politiska sfär.

MALIN ALSING- BURUNDI

Ungdomar lär sig ta egna initiativ

Det är ingen nyhet att det går att förändra med små medel och att det är möjligt att ändra människors beteenden genom utbildning och rätt kunskap.

En byledare talar på ett möte.

Om ungdomar ges de rätta verktygen kan de gå längre än vad de själva kan tänka sig. Om det vittnar ett projekt i norra Burundi. Projektet har fokuserat på att ge ungdomarna kunskap som ett verktyg i att stärka dem till att bli aktörer för försoning och fred i deras byar samt kunna förbättra sin egen situation.

Foto: Malin Alsing

sammankallar bymedlemmar för att informera om viktiga frågor såsom HIV/aids, traumahantering, konfliktlösning och barns rättigheter. De uppmanar folk att registrera sina barn och sina äktenskap – två källor till familjekonflikter – samt att registrera jordlotter för att underlätta dispyter om jordägande. Inte minst har flera av dessa ungdomar nu blivit viktiga aktörer i lösandet av konflikter tillsammans med byledare, ett viktigt framsteg då ungdomar har låg

Det är ingen nyhet att det går att förändra med små medel och att det är möjligt att ändra människors beteenden genom utbildning och rätt kunskap. Jag tycker det är Tillståndet av konflikt har satt viktigt att belysa goda exempel, därför vill jag här berätta om ungdomar i ett projekt kallat Youth for Unity, tydliga spår i landet, tilliten till implementerat i norra Burundi. Dessa ungdomar bor i ett andra människor är väldigt låg. område som var särskilt utsatt under inbördeskriget i Burundi som pågick under 16 år och avslutades 2005. Burundi är ett av världens fattigaste länder och ungdomarna lever en vardag med knappa resurser, brist status i Burundi. Flera personer har i intervjuer sagt att på tillgång till skolor, ordentliga vägar och rent vatten. innan projektet var de inte väl beaktade i samhället, men Tillståndet av konflikt har satt tydliga spår i landet, tilliten nu har de istället blivit förebilder och människor vänder sig till dem för att få hjälp. Detta har skett genom att till andra människor är väldigt låg. Projektets strategi har varit att samla ungdomar till flera läger där de fått lära sig ungdomarna nu besitter kunskap som är viktig för de samhällen de lever i, de kan familje- och jordägandelagar att lita på varandra, dela med sig och arbeta i grupp. samt hur man kan organisera sig för att uppnå något Detta har visat sig vara värdefullt för ungdomarna. De tillsammans. Nu arbetar ungdomarna gemensamt i som tagit del av dessa läger säger att de innan projektet inte tänkte att de kunde arbeta tillsammans med andra för föreningar där de håller getter eller kor och odlar frukt att förbättra sin egen och andras livssituation. De fick även och grönsaker. Detta är även det en anledning till att folk vänder sig till dem, de vill veta hur de har gått tillväga för lära sig andra viktiga saker som att starta och driva att nå dit de har kommit ekonomiskt. föreningar och annan kunskap om för dem relevanta ämnen. Nu arbetar de tillsammans i grupper där de

FILIPPA ALMLUND- KIRGIZISTAN

En tisdag i Osj Varje morgon vaknar jag av att en äldre kvinna ropar ”shleb, malako, airan” (bröd, mjölk, surmjölk) med en stark och genomträngande röst. Då jag behöver mjölk öppnar jag fönstret och ber henne stanna, springer ner och betalar motsvarande tre kronor för en PET-flaska med dagsfärsk mjölk. Åter i lägenheten är vattnet avstängt då reservoaren är igensnöad. Detta har börjat bli en vana och jag har likt en kirgis ett dussin flaskor med vatten förberedda. Frukosten äts i en kall lägenhet med ett något varmare kök tack vare gasspisen. Iklädd tjocka ytterkläder och med datorväskan i handen går jag ner för trapporna i det leningrad-hus där jag bor här i Osj, Kirgizistan. Det är landets näst största stad

Lägenheten är precis så kall som jag lämnade den.

men har långt ifrån de bekvämligheter som huvudstaden Bisjkek har. Skillnaden är som tydligast då man lämnar de tre huvudgatorna Kurmanjan Datka, Lenin och Masaljeva, vilket jag idag gör då jag tar en genväg på väg till kontoret där organisationen Youth of Osh sitter och där jag arbetar för Tamam och Centralasiengrupperna. Jag sneddar över den fallfärdiga bron till marknaden och funderar på vad min vän Bagdagul, som bor i byn Kara-Suu utanför Osj, berättade om den offentliga toaletten som föll samman med flera döda som resultat tidigare i år. Alla hus runtomkring, inklusive bron, verkar vara på väg att gå

Bilder från Osj.

samma öde till mötes. Den vanligt ställda frågan om vi i Europa har en tåligare form av betong känns verkligen berättigad. Jag svänger vänster in på marknaden som är i full gång. Det är en av landets största och varenda skrymsle är väl använt. Den första delen är full av traditionella kläder och instrument. Den höga filthatten ”kalpak” säljs i olika former och färger, likaså rockarna ”sjapan” och stränginstrumentet ”komuz”. Längre in finns vardagsprodukter: strumpor, tops, konserver, leksaker och böcker. Allt har sin plats och sina grannar med exakt samma utbud. Efter marknaden väntar en förmiddag med elavbrott och ett fläckvis fungerande internet. En vitkålsfylld lunch och jag lämnar kontoret för att besöka ett av de barnhem som vi arbetar på. Jag hoppar på en ”marschrutka”, en van importerad från Tyskland med tysk reklam på sidorna, och funderar på om det kan vara anledningen till att många väljer att studera tyska på det prestigefulla Faculty of Foreign Language. Men jag påminner mig själv om vad en doktor i tyska berättat – intresset kommer från att det är lätt att få tyskt visum. Jag betalar motsvarande en krona, hoppar av och möter de kirgiziska volontärerna som jag arbetar med och vi utför de planerade aktiviteterna. Solen har gått ner och det är kallt. På hemvägen sticker det i näsan av alla sopor som bränns i högar längs med gatan. Jag går uppför för trapporna och in i köket, sätter på gasspisen och ullsockarna. Lägenheten är precis så kall som jag lämnade den.

Foton:Filippa Almlund

ANNA GEZELIUS- PALESTINA

Motstånd i Palestina På Västbanken är det omöjligt att röra sig fritt. Vart man än ska ställs man inför hinder och militära blockader. Alltför många palestinier börjar var dag med att köa i timmar vid israeliska checkpoints, med att möta beväpnade soldater som söker igenom deras väskor och kläder och med bryska krav på identitetshandlingar. Var dag börjar med diskriminering och segregering, med osäkerhet och rädsla. Det faktum att detta är en miljö som kan främja våld förvånar nog inte någon. Mer remarkabelt är de många innovativa fredliga initiativ baserat på icke-våldsprinciper som palestinier har utvecklat för att hantera sin vardag.

den bilden av oss är välkomna hit och se själva. Jag tror att ni kanske skulle bli förvånade. Vi står ute på gatan i flyktinglägret Aida i Bethlehem och blir snart avbrutna i vårt samtal av en grupp flickor som frågar om vi inte vill komma och titta på deras dansträning lite längre bort. Motstånd genom ickevåld Skratten ekar i de trånga gränderna medan flickorna dansar och utgör en skarp kontrast till muren, fattigdomen och rädslan som annars utgör den dagliga

”Barnen här växer upp i en miljö där de tvingas möta dagligt våld och förtryck...” Mahmoud Salim

verkligheten för människorna i lägret. Det är Dabkaträning, en traditionell palestinsk folkdans, och barnen koncentrerar sig på stegen och för att inte tappa takten i den snabba rytmen.

Att motsätta sig Israels ockupationspolitik är vardag för palestinier.

Foto:Anna Gezelius

Under den senaste offensiven i Gaza i november var ”muqawama”, motstånd, ordet på allas läppar här i Palestina. Engagemanget förstärktes i takt med att dödssiffran i Gaza steg men motstånd, i det här fallet med betydelsen att aktivt opponera sig mot Israels ockupationspolitik, utgör även vardagen för de flesta Palestinier. Internationella medier tenderar att porträttera den palestinska motståndsrörelsen som våldsam och primitiv, men faktum är att undersökningar visar att den största majoriteten av palestinier stödjer ett ickevåldsmotstånd och FN-åtgärder framför väpnade initiativ.

- Det är det här som det handlar om, ler Mahmoud. Det du ser här är motstånd. Dansen bevarar våra traditioner och samtidigt får barnen uppleva att det finns annat i livet än krig. Barnen här växer upp i en miljö där de tvingas möta dagligt våld och förtryck och det är därför som det är så viktigt att kunna erbjuda alternativa sammanhang där vi fokuserar på att motarbeta konfliktens normer och främjar en tro på kapacitet.

”Tyvärr är våld ofta det enda människor får höra om härifrån”

Mahmoud Salim

- Tyvärr är våld ofta det enda människor får höra om härifrån, konstaterar Mahmoud Salim, som arbetar med mänskliga rättigheter och ickevåldsprinciper på Västbanken. Palestinier framställs som oberäkneliga terrorister. Vad jag vill säga till de personer som har fått Vardag på Västbanken.

Foto:Anna Gezelius

approach som aktivt konfronterar den kontext som man vill förändra genom olika metoder.

Media rapportering är ett av ickevåldsmotståndets viktigaste verktyg.

Foto:Anna Gezelius

Mahmoud förklarar att satsningen på dans inte bara riktar sig till barnen, utan också till omvärlden. Palestinska Dabka-grupper uppträder världen över och ämnar försöka förändra bilden av palestinier internationellt.

- Media är exempelvis ett av våra starkaste verktyg, berättar han. Vi lär människorna här att använda sig av detta redskap för att kunna nå ut till världen, på andra sidan muren, och rapportera om vad som händer här från vårt perspektiv. Vi utbildar också barn och ungdomar i ämnen som folkrätt och mänskliga rättigheter då den kunskapen hjälper dem att konstruktivt arbeta för förändring. De viktigaste för oss är att försöka kanalisera människors resurser till något positivt. Salah berättar vidare att de personer som utför väpnade angrepp ofta inte ser det som ett mål i sig, utan bara en handling i brist på bättre.

- Vi vill att människor ska se att Palestina bortom våldet, att vi har ett rikt kulturliv och att vi trots ockupationen inte låter oss kuvas, säger Mahmoud. Vi vill att människor ska se de palestinska barnen och deras drömmar. Precis som dansen handlar det om frihet.

”Vi vill att människor ska se att Palestina bortom våldet” Mahmoud Salim

”Det svider att se de

Inte bara ett avståndstagande från våld materiella orättvisorna Dabkaträningen är organiserad Lajee Center, en av som speglas och blandas i som många civilsamhällesorganisationer på Västbanken arbetar med motstånd genom ickevåld. Salah Ajarma, Kubas olika valutavärldar verksamhetsansvarig organisationen, hur och intepå minst svider förklarar det ickevåld handlar om så mycket mer än bara ett att vara en del av är allt avståndstagade från våld. Ickevåld ett ingripande, en

Lajee Centers ungdomsgrupp dansar för frihet.

Foto:Anna Gezelius

- Vi arbetar aktivt för att ge människor ett alternativ, för att vända deras frustration och förtvivlan över situationen till något som kan stärka dem såväl personligen som politiskt. Starka, upplysta individer är centralt för att kunna motverka förtrycket och ockupationen och få till stånd ett fritt Palestina. Läs mer om Lajee Centers arbete: www.lajee.org

detta.”

Föreningen för Utvecklingsfrågor Vill du bli korrespondent? Kontakta FUF på fuf@fuf.se Läs mer om FUF: www.fuf.se Följ korrebloggen: www.fufkorrespond enterna.com

Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret för innehållet är uteslutande författarens.