FUF i Världen no 24 2017 by Föreningen för Utvecklingsfrågor

FUF-korrespondenterna No 24 2016

FUF I VÄRLDEN FUFkorrespondenterna är Föreningen för Utvecklingsfrågors satsning på att låta unga människor ute i världen göra sina röster hörda och dela med sig av sina erfarenheter. Genom webbtidningen FUF i Världen, bloggen fufkorrespondenterna.com och Instagramkontot @fufkorrespondenterna vill FUF bredda svensk utrikesrapportering och fördjupa debatten, samt ge läsarna en unik inblick i aktuella händelser runt om i världen. Bergskedjan Tian Shan i östra Kirgizistan.

Foto: Evgeni Zotov, Flickr.

“Fragment av min egen lilla revolution” JOSEFIN ÅSTRÖM - KIRGIZISTAN

Centralasien och Kirgizistan är en blind fläck på kartan för de flesta i Sverige. Med det här fotoreportaget vill FUF-korrespondenten Josefin Åström visa olika aspekter av det kirgiziska samhället genom porträtt av unga kvinnor i Kirgizistans näst största stad, Osh. Kvinnorna delar med sig av sina problem de upplever i samhället och om sina drömmar för framtiden. Saltanat, 19 år Saltanat blev feminist när hon förstod att hennes samhälle behövde feminism. Hon hade alltid sett att samhället var ojämställt, men visste inte tidigare hur hon kunde påverka. Hon trodde först att hon skulle behöva välja mellan sin

religion och feminism, eftersom hon menar att ingen religion direkt “gett” kvinnor rättigheter. Sedan lärde hon sig mer om islam och nu går det lättare att kombinera. De största problemen kopplade till jämställdhet i Kirgizistan är enligt Saltanat den konservativa synen på könsroller och oskuldsnormer. Om tjejen inte är oskuld när hon gifter sig kan mannen skilja sig. Om mannen skiljer sig av denna anledning innebär det stor skam för flickan och hon kan inte gifta sig igen. Mannens familj kollar om hon är oskuld genom att se om det finns blod på lakanen morgonen efter bröllopsnatten. Men att man på så sätt ska kunna se om en kvinna är oskuld är en vanlig myt, både i Kirgizistan och i många andra länder.

Myrzayim, 18 år Myrzayim studerar design på konstfakulteten vid universitetet i Osh. Hon syr egna kläder inspirerade av kirgizisk folklore, men på ett modernt sätt. Hennes mamma jobbar med att sy traditionella kläder. Myrzayim älskar Osh.

Nadira, 18 år Nadira är uzbek och läser engelska och tyska på universitetet. Hon vill resa eftersom att hon vill veta mer om andra länder och kulturer. Hittills har hon varit i Kazakstan och Ryssland. Andra platser hon vill resa till är Mekka, Abu Dabi och Dubai. Religion är det viktigaste i Nadiras liv och på fritiden lär hon sig mer om religion från sina släktingar. Asel, 20 år Asel läser företagsekonomi på universitetet. Ett sidointresse är massage, som hon håller kurser i. Hon vill flytta till Tyskland. Asel önskar att hennes stad var mer utav en storstad. Hon vill att det ska vara fler turister, många investerare och bättre arkitektur.

Aiperi, 20 år Aiperi studerar medicin på universitetet. Hon berättar att samhället är mer traditionellt i södra än i norra Kirgizistan. Här i söder är det enligt Aiperi inte okej för tjejer att bära korta klänningar eller att gå själv på natten och det anses normalt att gifta sig när man är runt 20 år. Jag påpekar att de traditioner hon nu nämnt bara verkar handla om kvinnor. Exakt, svarar hon. Aiperi vill bli kirurg, men det har omgivningen åsikter om. Vänner och familj berättar för Aiperi att hon inte kan bli kirurg för att hon är tjej. – Det är därför jag klippte håret och bär korta kjolar.

Hon vill visa att det som ung tjej i Kirgizistan går att leva annorlunda. Traditioner behöver inte nödvändigtvis vara dåliga, fortsätter hon. Till exempel tycker hon att traditionella kirgiziska klänningar kan vara väldigt vackra, och hon tycker att den kirgiziska traditionen att vara gästvänlig är positivt. Kirgizistan har en rik historia som hon är stolt över. Hon nämner Kurmanjan Datka, en kvinna som räddade det kirgiziska folket undan en rysk massaker i mitten av 1800-talet. Hon berättar också att hennes föräldrar försökte tvinga henne att gifta sig förra året. De sa att det inte bara var viktigt för henne, utan också för familjen. De sa att hon kunde få välja mellan två killar som de sett ut till henne, men hon

vägrade. Hennes föräldrar grät och bad henne att ändra sig. Nu i efterhand är hennes föräldrar stolta över henne, men hennes äldre släktingar säger att hon inte är en bra flicka, inte en kirgizisk flicka. Aiperi säger att de använder traditionen som argument för att kvinnor bara ska vara mammor och fruar. Hon vill inte bara vara någons mamma och fru. – Jag vill vara mer än så! – Nu har du fått höra fragment av min egen lilla revolution, avslutar Aiperi.

Yasilya, 28 år Yasilya tillhör folkgruppen tatarer och arbetar som projektassistent i ett projekt som uppmuntrar unga personer i de södra regionerna Jalala-Bad och Batken att rösta. Projektet går också ut på att utbilda unga personer till valobservatörer. Yasilya är inte gift, och hon säger att familj och vänner pratar om att det börjar bli bråttom. Yasilya själv ser det inte som ett problem att hon ännu inte är gift. Hon vill gifta sig med någon hon är kär i. – Det är ett viktigt beslut och då måste det bli rätt. Yasilya planerar att läsa en master i företagsekonomi utomlands. I framtiden vill hon utveckla företagandet på landsbygden i Kirgizistan.

Nuriza, 21 år Nuriza studerar företagsekonomi och vill resa, till exempel till Paris. Hon nämner att hon inte vill lämna Kirgizistan för gott utan hon planerar att återvända till huvudstaden Bishkek efter sina resor. I Bishkek har hon sin pojkvän sen två år tillbaka. På frågan om vilka problem hon ser i Kirgizistan idag tvekar hon först på om det finns några, men säger sen att det finns miljörelaterade problem, till exempel föroreningar av vattnet.

RICKARD NÄTJEHALL - ISRAEL AGNES DUREGÅRD - GUATEMALA

Odrägliga villkor för flyktingar i Israel Dörren till utvecklingscentret för afrikanska flyktingar öppnas sakta av en man med ett försiktigt leende. Efter lite tvekan berättar han att han just fått avslag på sin asylansökan. Likt tusentals andra afrikanska asylsökande i Israel har han nekats status som flykting.

vandrat till landet illegalt. Enligt uppgifter från den israeliska hjälporganisationen Hotline uppmanas de där, ofta under påtryckningar, att “frivilligt” bege sig till ett hemligt tredjeland – som visat sig vara Uganda och Rwanda – där fortsatt förtryck och förtvivlan väntar.

Trots att det finns omkring 43 000 asylsökande från framförallt folkmordets Sudan och militärdiktaturen Eritrea har endast ett fåtal eritreaner och sudaneser fått flyktingstatus i Israel. Sedan 2012 hindrar ett långt stängsel längs med den egyptiska gränsen människor från att komma in i landet och få sina “Ensamkommande asylansökningar prövade. asylsökande män Eftersom internationella kan hållas i upp konventioner förbjuder till ett år på öppen mottagarländer att skicka anstalt.” tillbaka asylsökande ger Israel de som redan är där tillfälliga skyddsvisum som måste förnyas flera gånger per år. Dessutom nekas de tillgång till sjukvård och välfärdsstöd och har begränsade möjligheter att arbeta. Därtill kallas de flesta ensamkommande asylsökande män till en öppen anstalt där de kan hållas i upp till ett år eftersom de anses ha in-

Israel överger människor i desperat behov av hjälp när de försöker avskräcka asylsökande att ta sig in i landet och när de försöker få de som redan är här att lämna. När jag tänker tillbaka på de förödande skogsbränderna som härjade i landet under hösten 2016 då jag såg solidariteten israeler emellan, kan jag inte hjälpa att slås av den stora kontrasten mellan hur man behandlar och har empati för olika grupper beroende på härkomst. Jag berättar för mannen att jag ska göra vad jag kan med hans asylansökan och se om vi kan överklaga, fastän jag vet att hans chanser är nästintill obefintliga. I en motvillig mottagarstat är situationen för asylsökande svår och förändring kommer långsamt. Krönikör Rickard Nätjehall.

Fjortonåringen som försvann 14-årige Marco Antonio Molina Theissen fördes bort av militären 1981 och sågs aldrig till igen. Familjen kämpar fortfarande för att de ansvariga ska dömas, men rättsprocessen förhalas. I och med att både ansvariga och överlevande blir allt äldre närmar sig den guatemalanska övergångsrättvisan sitt bäst före-datum. De fem välklädda äldre männen sitter bakom ett galler som täcker en hel vägg i rättssalen. De reser sig och svarar artigt när domaren ropar upp deras namn. – Jag är närvarande, herr domare! De före detta militärerna Francisco Gordillo, Edilberto Letona, Benedicto Lucas, Hugo Zaldaña och den före detta chefen för underrättelsetjänsten, Manuel Antonio Callejas y Callejas, sitter häktade sedan januari 2016. De är åtalade för brott mot mänskligheten, påtvingat försvinnande och grov våldtäkt mot syskonen Marco Antonio och Emma Molina Theissen år 1981. Rättsfallet har fått stor uppmärksamhet eftersom det handlar om brott som drabbade många guatemalaner under

FAKTARUTA

29 december 1996 undertecknandes de guatemalanska fredsavtalen. Den interna väpnade konflikten mellan 1960-1996 beräknas ha lett till 200 000 döda, 45 000 försvunna och över en miljon internflyktingar. Urfolk, intellektuella och politiskt aktiva utsattes för systematisk förföljelse. Författningsdomstolen slog 2014 fast att åtalsfriheten för brott begångna under den interna väpnade konflikten inte gäller för folkmord eller brott mot mänskligheten. Den före detta diktatorn Efraín Ríos Montt dömdes år 2013 för folkmord på urfolket Maya Ixil. Domen ogiltigförklarades senare på grund av en teknikalitet, men ses ändå som en framgång för övergångsrättvisan.

kriget. Därför är många företrädare för människorättsorganisationer och ambassader på plats. De åtalades fruar och döttrar är också där, skilda från de andra åskådarna med ett rep. På familjesidan finns det gott om lediga sittplatser medan människorättsaktivisterna trängs runt ett

fåtal stolar. Någon frågar om det går att flytta några av de tomma stolarna från familjernas sida till den andra, men vakten svarar att det tyvärr är omöjligt. Emma Molina Theissen var aktiv inom arbetarrörelsen och hela familjen klassades enligt dokument ur polisarkivet som ”fiender till staten”. Molina Theissen tillfångatogs i september 1981 och utsattes för tortyr och sexuella övergrepp, men lyckades senare rymma från militärbasen. Militären letade efter henne i hemmet, men när hon inte fanns där förde de istället bort hennes 14-åriga bror Marco Antonio. Sedan dess är Marco Antonio en av de 45 000 guatemalaner som försvann under den väpnade konflikten som pågick mellan 1960 och 1996. År 2000 tog den guatemalanska staten sitt ansvar för försvinnandet inför den interamerikanska domstolen för

mänskliga rättigheter, men det var först 2016 som en rättsprocess kunde inledas. De åtalade i detta och andra liknande fall tillhör landets elit och är ofta en del av den organiserade brottsligheten, något som gör att målsäganden ofta är mycket utsatta. Familjen Molina Theissen bor idag i Costa Rica och måste därför åka till Guatemala varje gång nya förhör ska hållas. Förhören skjuts ofta upp eller ställs in med kort varsel. Efter många timmar i den trånga och varma rättssalen avbröts rättegången och det bestämdes att de skulle fortsätta den 13 januari, men datumet sköts upp tre veckor på grund av att flera på åtalssidan blivit förkylda. Familjen Molina Theissen har väntat i 36 år på rättvisa. Att rättsprocessen är igång är ett framsteg, men ännu vet ingen hur lång tid den kommer att pågå.

En av de 45 000 guatemalaner som försvann spårlöst under kriget var 14-åriga Marco Antonio Molina Theissen. Rättsprocessen mot de ansvariga har fått stor uppmärksamhet.

Foto: Agnes Duregård.

HANNA GUNNARSSON - TYSKLAND

Civilsamhället viktigt för jämställdhetsbeslut på klimatkonferans Det är tjugofem grader i november. Framför mig har jättelika vita tält ställts upp som kontrast mot det annars karga, sandfärgade Marrakech. I fjärran lyser snön på bergen. Runt om mig finns människor från alla världens hörn. Sång och dans fyller Women & Gender Constituencys (WGC) konferensrum som annars är ganska sterilt. Civilsamhället och delegationer från hela världen har samlats i Marrakech för att delta i Klimatkonventionens klimatförhandlingar. Vi i WGC (kvinnorättsaktivister, gräsrotsaktivister, akademiker, jordbrukare, ekonomister, och vattenspecialister) följer tillsammans klimatförhandlingarna. Vi skickar in inlagor med rekommendationer, ger förslag under förhandlingarna och råd till våra landsdelegationer. Vi delar med oss av vår expertis om genusroller och intersektionalitet. WGC är här för att påverka beslutsfattarna så att de inkluderar ett jämställdhetsperspektiv i klimatpolitiken. Ett jämställdhetsperspektiv behövs eftersom alla länder och människor inte producerar lika mycket växthusgaser. Våra samhällsroller, skapade av olika strukturer av makt, påverkar hur vi bidrar till klimatförändringarna och vår möjlighet att komma med lösningar. Bland de som påverkas mest utav klimatförändringar är urbefolkningar vars försörjning är beroende av klimatet. Ändå är de inte alltid konsulterade när viktiga besluts tas som påverkar den. Klimatlagar måste reflektera dessa maktförhållanden för att vara effektiva. Civilsamhällets makt att påverka vid FN:s internationella förhandlingar är ganska begränsad. Genom en observatörsgrupp kan organisationer lägga upp inlagor på Klimatkonventionens databas med rekommendationer till förhandlarna. Det blir många dokument och det kan vara svårt för delegationerna att läsa och ta alla i beaktning. Störst chans att påverka har civilsamhället om de kan ha möten med delegationerna eller läser sina rekommendationerna högt under förhandlingarna. Problemet är att varje observatörsgrupp, som delar på några platser längst bak i salen, bara får ett mandat var att tala. Endast en person kan alltså tala å allas vägnar inom varje observatörsgrupp. Det händer ofta att länder drar över sin talartid.

Mabel Agba talar om varför jämFoto: WECF International/Annabelle Avril. ställdhet bör inkluderas i klimatarbetet.

FAKTARUTA

FN:s klimatkonvention – (United Nations Framework Convention on Climate Change, UNFCCC) är ett ramverk som innehåller åtgärder som ska förhindra klimatförändringarna. Konventionen trädde i kraft i Sverige år 1994. Klimatförhandlingar – hålls årligen och kallas även partskonferenser (”Conference of Parties”, COP). Då är alla klimatkonventionens 197 medlemmar inbjudna för att diskutera vad de gör för att minska sina utsläpp av växthusgaser. Förhandlingarna som hölls nyligen i Marrakech var det tjugoandra partsmötet (COP22). Parisavtalet – är den del av konventionen och trädde i kraft under COP22. Genom avtalet, ska medlemsländer slå fast vilka ambitioner de ska ha i framtiden för att se till att den globala medeltemperaturen inte stiger mer än två grader. Women & Gender Constituency – (WGC) är en av FNs observatörsgrupper. Det betyder att de har tillåtelse av klimatkonventionen att observera förhandlingarna. Deras nyckelfråga är att påverka förhandlingarnas beslutstagare så att de använder en jämställdhetsanalys i klimatpolitiken.

Ibland resulterar detta i att civilsamhällets chans att tala slopas helt och hållet. Det är på håret att jämställdhetsbeslutet går igenom, men efter en dramatisk förhandling i ett rum fullt av delegationer och WGC-medlemmar beslutas det, under de sista två minuterna, att vi ska få mer klara regler om jämställdhet inom klimatpolitiken. Det bestäms att Klimatkonventionen ska fortsätta tre år till på sitt jämställdhetsprogram, Lima Work Programme. Det fastställs även att ett arbetsprogram ska tas fram under 2017, som medlemsländer ska kunna använda som lathund när de integrerar jämställdhetsperspektiv i sina nationella klimathandlingsplaner (t.ex. Sveriges nya klimatlag). Beslutet tas inte enbart på grund av oss, men vi var där och satte press på beslutsfattarna. Arbetsprogrammet är ett historiskt steg i rätt rikning då det bevisar att jämställdhetsåtaganden i klimatpolitiken är mer än bara ord. Det bekräftar också det WGC så länge arbetat för – utan jämställdhet kan Krönikör Hanna Gunnarsson under demonstravi aldrig uppnå tionen ”varför behöver vi ha mustasch för att höras”. klimaträttvisa. Foto: WECF International/Annabelle Avril.

ALEXSANDRA REYES NORDSTRÖM - CHILE

Vattenkraftsprojekt hotar mapuchefolket Ett område av stor betydelse för mapuchefolket kan förstöras av ett dammbyggnadsprojekt i floden Pilmaiquen i södra Chile. Projektet leds av ett norskt företag. Enligt flera människorättsorganisationer utsätts individer som motsätter sig bygget för hot, våld och frihetsberövanden. Enligt den chilenska historikern Martin Correa köptes markområdet i södra Chile av en privat landägare från ett par personer från mapuchefolket som inte hade rätt att sälja det. Marken såldes sedan vidare till ett norskt vattenkraftsföretag. I området finns en begravningsplats där södra mapuchefolket i århundraden har begravt sina förfäder. Floden är central eftersom det är via vattenvägen som de avlidnas andar kan färdas för att sedan födas om igen. Markkonflikten började när vattenkraftsprojektet godkändes och den förre landägaren högg ner hundraåriga träd. Detta ledde till protestaktioner där mapuchefolket ockuperade markområdet 2014. Enligt personer som deltog i protestaktionerna svarade polisen vid ett flertal tillfällen med att med våld föra bort demonstranterna från området och med att använda tårgas, batonger och gummikulor. En person miste i samband med markockupationen ena ögat på grund av en gummikula, något som senare anmäldes av chilenska människorättsinstitutet. Flera personer har fängslats och i rättegångar har det använts dolda bevis – det vill säga bevis som inte presenteras för den åtalade så att denne har en chans att försvara sig

Mapuchefolket håller en cermoni på det heliga markområdet.

Polisen har använt våld vid flera protestaktioner.

Foto: Pilmaiquen: weichanpilmaiquen.blogspot.se.

– något som bryter mot principen om rättssäkerhet. Idag är marken fortfarande ockuperad av mapuchefolket för att förhindra utomstående att komma in. Vattenkraftsprojektet stoppades tillfälligt av den chilenska miljömyndigheten i juli 2016. Beslutet togs i samband med att flera boende i området lämnande in klagomål där de motsatte sig godkännandet av projektet. Flera personer som bor i området uppger dock att vattenkraftsföretaget har försökt att förhandla med grannar genom att erbjuda bidrag som frön, gödslingsmedel och pengar i utbyte mot underskrifter för att få bygget godkänt På så sätt har det skapats konflikter mellan grannar i området. Två kvinnor vittnar även om att de blivit hotade av grannar som ekonomiskt gynnas av projektet.

Foto: Pilmaiquen: weichanpilmaiquen.blogspot.se.

SAUDA LUZZE - TANZANIA

Sverige måste ta ansvar för klimatförändringarna Att den globala medeltemperaturen ökar leder till mer extrema väderförhållanden som stormar, värmeböljor och kallare vintrar. Trots att Sverige har kommit lång i klimatarbetet och är en internationell förebild på detta område, skapar vårt konsumtionsbeteende globala klimatproblem. Utanför Tanzania, norr om Zanzibar, ligger ön Pemba där småbönder drabbas hårt av klimatförändringarna som ett resultat av vårt konsumtionsbeteende.

Mze Khamisi Silima kunde tidigare odla ris på denna mark.

Foto: Sauda Luzze.

Klimatförändringarna är påtagliga på Pemba. Det oförutsägbara vädret och de stigande havsnivåerna har lett till att saltvatten tränger in på småböndernas rislotter och

förstör risproduktionen. För bönderna var riset tidigare en stor inkomstkälla, men också ett sätt att mätta familjen. Nu står istället bönderna inför flera utmaningar och måste bland annat komma på nya försörjningsmetoder och förändra sitt levnadssätt för att klara av framtiden. Mze Khamisi Silima är en bonde från Kengeja, en liten stad på Pemba. Han tror att framtiden för bönderna i staden blir tuff om de inte anpassar sig till klimatförändringarna och hittar andra sätt att försörja sig på. Sverige måste ta ett större ansvar för våra handlingar som påverkar andra i världen. Klimatförändring står högt upp på Sveriges politiska agenda med målet om att ha noll nettoutsläpp år 2045. Dock berör klimatmålet endast Sverige, och påverkar inte produktion och utsläpp i andra länder. Klimatfrågan berör varje individ på jorden och har stor betydelse för utvecklingsagendan. Genom att fler engagerar sig för att påverka och minska klimatpåverkan kan vi kanske också minska effekten av globala klimatproblem.

Småbönder på Pemba i Tanzania måste hitta alternativa försörjningssätt när klimatet förändras.

Krönikör Sauda Luzze.

Foto: Sauda Luzze.

SARA STRANDELL DALIUS - ETIOPIEN

Sociala företag spås bli avgörande för Etiopiens framtid Den sociala entreprenören Frealam Shibabaw menar att Etiopien inte har något val: för att kunna ta itu med landets samhällsproblem måste det satsas mer på socialt företagande. – Vi kan skapa stora förändringar med hjälp av lokala resurser och kunskaper. Om etiopiska entreprenörer fokuserade på sociala problem skulle de kunna komma på tusentals företagsidéer på en dag, säger Frealem. För några månader sedan startades Etiopiens första forum för sociala entreprenörer. Forumets mål är att främja socialt företagande genom att föra samman investerare, civilsamhällesorganisationer, statliga aktörer och entreprenörer. Nätverket kommer bland annat att arbeta för att staten ska ta fram ett juridiskt ramverk för sociala företag. I dag kan sociala företag endast registreras som ideella organisationer eller privata företag – det betyder att de antingen inte kan gå med vinst eller att de måste betala lika hög skatt som exempelvis oljebolag. En av de som har gått med i nätverket är Frealem Shibabaw. Frealem har tidigare startat en skola i staden Bahir Dar och varit ordförande för en organisation bestående av kvinnliga entreprenörer. Just nu arbetar hon med sitt projekt Ethiopian School Meal Initiative som syftar till att motverka undernäring bland barn. – Jag ville att projektet skulle vara ekonomiskt hållbart och anpassat till lokala förhållanden. Initiativet går därför ut på att bygga upp mjölkgårdar på skolor runt om i landet. Tack vare korna får nu 8 000 barn mjölk innan skoldagen börjar. Mjölken som blir över säljs och genererar inkomst till skolorna, berättar Frealem.

Frealem Shibabaw tror att sociala företag kommer betyda mycket för Etiopiens utveckling.

Foto: Sara Strandell Dalius.

Frealem beskriver sig själv som en social entreprenör. Socialt entreprenörskap är dock ett vagt begrepp och det finns många olika uppfattningar om vad det egentligen innebär. Enligt Frealem fokuserar sociala företag på samhällsfrågor och styrs av värderingar. – Socialt entreprenörskap innebär att förbättra livet för alla med hjälp av handel. Till stor del handlar det även om hur man ser på företagande. Jag menar att företagande är att finna lösningar på existerande problem. För min del handlar det inte om att tjäna pengar – att gå med vinst är endast viktigt för att kunna hålla igång företaget, säger Frealem. Etiopien är en av världens snabbast växande ekonomier. Världsbankens siffror visar att landets BNP ökade med 9,6 procent under 2015. Enligt den ideella organisationen Reach for Change Ethiopia finns det i dag, tack vare den ekonomiska tillväxten, goda förutsättningar för att starta företag i Etiopien. Utländska investerare har fått upp ögonen för landet och marknaden är relativt outforskad. Det största hindret för sociala entreprenörer är byråkratin. När en verksamhet klassas som privat är registreringsprocessen både kostsam och tidskrävande. – Jag tror att socialt entreprenörskap kommer vara otroligt viktigt för Etiopiens samhällsutveckling. Att staten och bankerna satsar på sociala entreprenörer är helt avgörande för att vi ska kunna hantera de stora sociala utmaningar vårt land står inför, avslutar Frealem.

Sociala entreprenörer fokuserar på Foto: Overseas Development Institute, Flickr. att finna lösningar på samhällsproblem.

LINNEA CLAESDOTTER & EVELINA NORVELL - GHANA

Säkrare sex, säkrare framtid Vi kliver ur bilen i byn Savelugu i norra Ghana och går mot skolan. Klassrummet är, som så många andra klassrum vi besökt, inrett med träbänkar, fönster utan glas och en svart griffeltavla. Vi har kommit hit för att genomföra intervjuer med elever i syfte att utvärdera ett sexualupplysningsprogram. Intervjuerna börjar alltid likadant: Evelina sätter på diktafonen, Linnea drar ett skämt och så sätter vi igång. Vårt arbete handlar om att sprida kunskap och förståelse för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) i norra Ghana där tonårsgraviditeter är vanligt förekommande. En av anledningarna till detta är de olika myter som cirkulerar. Iddris Raham, elev och deltagare i sexualupplysningsprogrammet, trodde till exempel att om en kvinna hoppar efter sex så skyddar det mot graviditet. Idag vet hon att så inte är fallet och att ett av de bästa sätten att skydda sig mot en oönskad graviditet är att använda kondom. En orsak till varför flickor avbryter sin grundutbildning är just oönskade graviditeter. Enligt FN:s barnkonvention är grundutbildning för flickor avgörande för att skapa bättre levnadsvillkor i ett land.

Efter två år av sexualupplysning i skolorna som vår organisation samarbetar med har man tydligt sett hur tonårsgraviditeterna har minskat. Vi ser hur sexualupplysning krossar myter och okunskap kring SRHR-frågor. Denna förändring innebär till exempel att HIV och Aids inte är stigman och att fler flickor får möjlighet att gå klart sin grundutbildning eftersom mens inte hindrar dem att gå i skolan. Därför är det viktigt att fortsätta jobba med sexualupplysning - något som ofta glöms bort i diskussionen kring utvecklingsfrågor.

Krönikörer Evelina Norvell och Linnea Claesdotter.

Foto: Linnea Claesdotter.

Följ FUF-korrespondenterna i webbtidningen FUF i Världen, på bloggen fufkorrespondenterna.com och på Instagramkontot @fufkorrespondenterna! Ska du ut i världen och vill bli FUF-korrespondent? Maila oss på fuf@fuf.se!

REDIGERING OCH LAYOUT Isabella Axelsson Anna Sjöberg Tibblin VILL DU BLI FUF-KORRESPONDENT? LÄS MER Kontakta fuf@fuf.se www.fuf.se www.fufkorrespondenterna.com VILL DU ANNONSERA I FUF I VÄRLDEN? @fufkorrespondenterna (Instagram) Kontakta fuf@fuf.se Detta material är helt eller delvis finansierat av Sida, Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete. Sida delar inte nödvändigtvis de åsikter som här framförs. Ansvaret är uteslutande författarens.