TEMA
När livet vänder! Nr 1 2018
En tidning från Svenska kyrkan i Ystad och Sövestadsbygden
Yrke: Begravningsentreprenör David Lindén, sid 4–5
”Att vara gravallvarlig funkar inte för mig” Inge Lindborg 6–7
Varför är vi så rädda för döden? Krönika av Maria Stade, sid 8–9
VÅRT PASTORAT
januari 2018
pencil6 LEDARE
music VÅRENS LUNCHKONSERTER
info AKTUELLT
URVAL UR VÅRENS PROGRAM
PÅSKENS DRAMA - FRÅN PALMSÖNDAGEN TILL PÅSKAFTON
FRÅN DEN 3 FEBRUARI-19 MAJ pågår vårens
STILLA VECKAN, passionsveckan, är veckan före påsk som leder fram till Jesu korsfästelse.
lunchkonserter på lördagar klockan 12.00 i S:ta Maria kyrka. För vårens alla konserter, besök vår hemsida eller prenumerera på vårt kalendarium. Information om hur du prenumererar hittar du på sista uppslaget i den här tidningen.
PÅ PALMSÖNDAGEN handlar bibeltexterna som
läses i kyrkan om när Jesus red in i Jerusalem. Han togs emot som en kung av folket som viftade med palmblad av glädje och sjöng Hosianna. Under stilla veckan hålls ofta andakter/gudstjänster som berättar om de sista dagarna i Jesus liv. Det är ett drama som brukar kallas passionsdramat. ONSDAGEN I STILLA VECKAN kallas dymmel onsdag. Då bytte man förr ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en dymmel. Då lät klockklangen dovare.
KÄRA VÄNNER. I TillTro denna gång har vi
valt att lyfta temat omkring döden. När livet vänder, när livet blir annorlunda. Det är ett ömtåligt ämne att tala och skriva omkring. Död och sorg har lika många ansikten som människor. Våra reaktioner inför döden ser olika ut. Vi vet att livet har en början och ett slut, men vi vet inte när slutet kommer på detta liv. NÄR VI VÄNDER BLAD i almanackan så blir det ett nytt år. Vi får anledning att tänka tillbaka på året som försvunnit bort. Blev det som vi tänkt oss? Skulle jag gjort annorlunda val i livet? Vi kan inte ändra på det som är gjort, på tiden som har gått. Vi kan bara förändra det som ligger framför oss. NÄR VI STÄLLS INFÖR SORG kan vi inte ändra
det som har hänt. Vi kan bara finnas där i sorgen och ta ett steg i taget, minut för minut, som blir till timmar, dagar och år. Så småningom lär vi oss att leva med vår sorg, den blir till en del av våra nya erfarenheter. Vi blir aldrig samma människor igen men vi kan vakna upp till en ny glädje. Den som bär påskens mysterium. Från död till liv. TA DIG TID ATT LÄSA och fundera omkring
artiklarna i detta nummer. Här finns också en presentation av olika aktiviteter och gudstjänster i våra församlingar. DU ÄR ALLTID VÄLKOMMEN till oss oavsett om
du varit här tidigare eller om du är en alldeles ny besökare.
trophy TÄVLING VINNARNA I KORSORDET
BILD: SUSA NNA FRE IDE R A NDE RSSON
1. Mona Hardenberger,
Ystad 2. Nils-Gunnar Snygg, Ystad 3. Inger Johansson, Svedala
RESULTATET
BJÖRNAR I GULDLOCK
BAS
HAR KOTTAR
A
OBESTÄMD GE GLANS ÅT
H
U
T
F
A
L
L
E
T
PÅ HÖG HÖJD
FUNKTION
R
O
L
L
PÅ KIND
D
O
S
T
EN AV TRE GÅVOR TÄTT INTILL
M
Y
R
R
A
HÖRS FRÅN AVOG FARKOST
N
Ä
I SLUTET PÅ SVANS
A
N
S
R
Ä
N
A
JEANSMÄRKE
V
I PARTITUR
L
Ä
N
E
K
O
HAR KOLL
V
E
JOHAN SOM ÄR BISKOP I VÅRT STIFT
4-15.
COACHA VINTERSPORT
B
PLATS FÖR VIKINGASTAD
E
PRONOMEN
K
J
U
L
E
N
I BALJA
Ö
INGEN TRÖTT PENSIONÄR BET
K
R
U
T
G
U
B
Ä
R
T
A
PINUS SYLVESTRIS PEKKA SALONEN
T
A
L
L
RYMD
STAD I JAPAN
K
O
B
E
HAR LUFTHÅL
V
A
L
H
Ö
G
E
S
T
A
D
BETYG
VÅR KYRKA MED ALTARUPPSATS FRÅN 1709 AV JOHAN JEHRLING INTE I GÅNG KAN INTE VÄNTA HAR ÄRLIG VINNARE VÄL
A
PÅ VÄSTKUSTEN LIGGER ÖPPEN?
V
L
veckan. Jesus är uppstånden och genom det visar Gud att det onda vi gör och som sker är besegrat. Det som tynger vår värld, allt som hindrar livet, allt som stänger till våra hjärtan och stänger ute livet, rullas bort. Det rullas bort precis som stenen framför Jesus grav var bortrullad. Genom Jesu uppståndelse har också döden besegrats, döden är inte slutet utan början på ett uppståndelseliv. Det är centrum i kristen tro.
PÅSKAFTON. JESUS ÄR begravd och lärjungarna
kastas mellan hopp och förtvivlan.
TORSDAGEN UNDER STILLA VECKAN kallas för skärtorsdagen. Då äter Jesus en påskmåltid
PÅSKDAGEN. JESUS ÅTERUPPSTÅR från döden.
book2
user
BOKTIPSET
VECKAN EFTER PÅSKDAGEN kallas för påsk-
Han visar sig för lärljungarna och ber dem att
FÖRFATTARTIPSET
KONFIRMATION
SLADD
A
NERV1 KUNG 1:44 SJUKDOM KUNGENS BIHANG
....
M
LÄGGA REGIONAL BESLAG ENHET PÅ
STEK OCH BOKSTA- PEPPINGE OCH HÖRN PÅ VERA HANNAS HUS
B
Y
A
R
GUDRUN ÄR LIKA KANSKE AV SAMMA
O
R
K
A
N
B
E
FÅR KANSKE BRÅKIG
O
V
E
T
T
T
E
R
KRAFT
TORKAR
E
RENGÖRINGSMEDEL
A
MODERN TEKNIK
A
R
P
E
T
R
I
V
G
A
L
V
E
T
F
BIFALL
Å
N
KARAKTÄRSDRAG
I
L
FRISYR
S
S
LUDOLPHS TAL ARVSFAKTOR
P
I
S
SVENSSON KNÄSVAG
T
HÖRS OM NATTEN FRÅN S:TA MARIA KYRKA
RUNT GÅRD OCH
.....
A
S
K
Ä
M
P
A
T
PUND
L B
POPULÄR MÖTESPLATS FÖR DE MINSTA I VÅR FÖRSAMLING
U
KOFOT
D
CAFÉ DÄR DU KAN ÄTA SOPPA PÅ TISDAGAR BÅGEN HO MEN INTE FRÅN UGGLA
V
J
A
GLATT UTTRYCK UNDER YTAN
S
HÄRMAPA
SES MED VATTENGRAM OCH DRAGET METER KYLA NER
M
K
Y
R
K
I
A
U
G
U
S
T
U
S
LAPSANG
T
R
O
EN SORTS MAT I SANDSKOGEN
L
A
G
A
D
KEJSARE I LUK 2:1 KORT NUMMER
T
E
L
SES ANKARE PÅ
T
V
ÄR BLINDSKRIFT
T
A
K
T
I
L
SES MED ALTER
E
G
O
ANTECIPERAR
A
N
A
R
STÖTESTEN
A
B
E
R
P
I
O
N
E
R
SAKNAR ATEIST
VÄXER VID KLOSTERDAMMEN
Susanne Keyser, kyrkoherde
En tidning om tro i allmänhet och Svenska kyrkan i Ystad och Sövestadsbygden i synnerhet. UTGIVEN AV Ystad pastorat EPOST ystad.pastorat@svenskakyrkan.se TELEFON 0411-692 08 CHEFREDAKTÖR Susanna Freider Andersson ANSVARIG UTGIVARE Susanne Keyser GRAFISK FORM Gustaf Ström/Frank Valiant AB, Marcus Lundgren/Lundgren Reklam & Design UPPLAGA 20 000 exemplar OMSLAGSBILD Susanna Freider Andersson FOTO Henrik Lundström, Susanna Freider Andersson, Anna Golan, katmery/Flickr, Magnus Aronson /Ikon, Alex & Martin /Ikon ILLUSTRATION Gustaf Ström, Marcus Lundgren TEXT Susanna Freider Andersson, Susanne Keyser, Maria Stade
2
PÅ LÅNGFREDAGEN BLIR Jesus dömd till döden och korsfästes. Det är kyrkans stora sorgedag. Vid gudstjänsten är orgeln tyst och sånger sjunges endast acapella.
föra hans budskap om fred och kärlek vidare.
var: Julens glada bud. Många svar kom in och vi har underrättat alla pristagare. Tack för ert deltagande och engagemang.
I FÖRRA NUMRET AV TILLTRO hade vi ett korsord där ni läsare hade möjlighet att tävla om fina priser. Den rätta lösningen på korsordet
Barbro Johansson, Ystad Gunilla Johansson, Ystad Eva Hansson, Ystad Lisbeth Herrström, Ystad Eva Löwgren, Ystad Ann-Marie Jönsson, Ystad Bo Forsman, Ystad Gunilla Rentzing, Ystad Antonina Svensson, Malmö Astrid Nord, Ystad Christer Hansson, Ystad Sara Ekblom Ystén, Köpingebro
med sina lärjungar. I samband med måltiden tar Jesus bröd och vin och säger att varje gång vi äter och dricker, ska vi minnas honom. Det var den första nattvarden. Senare på natten, grips Jesus. I kyrkan avslutar vi gudstjänsten med att duka av altaret och en vas med fem röda rosor på altaret ställs fram, som en symbol för Jesus fem sår på korset.
Foto: Alex och Martin/Ikon
Foto: Magnus Aronson/Ikon
Foto: Susanna Freider Andersson
SORG HOS BARN
ELISABETH KÜBLER-ROSS
BOKEN SORG HOS BARN: en handledning för vuxna, skriven av Atle Dyregrov, är en bok som syftar till att ge vuxna en bättre förståelse av barns sorgereaktioner i olika utvecklingsstadier. Boken tar upp barns tankar och reaktioner när föräldrar, syskon, vänner, faroch morföräldrar drabbas av döden. Många praktiska råd varvas med principer för hur man på ett bra sätt tar hand om barnen när den närmaste familjen drabbas. Ska barnen få se den döde? Ska de få vara med på begravningen? Hur ska man göra för att barnen ska få ut sina tankar och känslor? Hur kan personalen i klassen eller på förskolan bemöta barnet? Boken lämpar sig till alla som på ett eller annat sätt möter sörjande barn.
PSYKIATERN, FÖRFATTAREN OCH PIONJÄREN
KONFIRMATION I YSTAD OCH SÖVESTADSBYGDEN 2018/2019
Elisabeth Kübler-Ross har skrivit en rad olika böcker som skildrar döden ur olika vinklar. Böckerna skildrar hennes egna erfarenheter och har gjort henne till pionjär inom vården av döende. Hennes litteratur ger inblickar i hennes arbete med döende barn genom grip ande och numera klassiska fallbeskrivningar. Hon beskriver också några av sina egna nära-döden-upplevelser och anda andliga upplevelser som gjort henne övertygad om att livet fortsätter efter döden. Elisabeth KüblerRoss arbetade för att göra vården mänskligare för svårt sjuka och döende. Genom att intervjua tusentals patienter med livshotande tillstånd kunde hon beskriva deras upplevelser när döden var nära förestående.
DU SOM ÄR FÖDD 2004 eller ska börja årskurs
8 till hösten kommer, i slutet av maj, att få en inbjudan med posten. Glöm inte att anmäla dig direkt om du önskar en särskild dag. För mer information om konfirmation i Ystad och Sövetsadsbygden, besök:
svenskakyrkan.se/ystad/konfirmation
3
BEGRAVNINGSENTREPRENÖR
januari 2017
Yrke: BEGRAVNINGS ENTREPRENÖR Det är stora skor att fylla. Som femte generation är 29-årige David Lindén näst i tur att ta över begravningsbyrån som drivits i familjens regi sedan början av 1900-talet. Hans största utmaning i sin roll? Att fortsätta utveckla företaget och hitta rätt efterträdare till den generation av kollegor som om några år kommer att gå i pension. Men att företaget ska leva vidare inom familjen, är absolut inget måste. Text & Foto: Susanna Freider Andersson
M
AN MÅSTE HA den där extra
drivkraften och viljan att jobba hårt för att arbeta inom den här branschen. Och jag vill att det företag som byggts upp under så lång tid ska leva vidare och vårdas och behålla det goda rykte som vi har utvecklat från generation till generation. Det hade varit kul om mina nya kollegor kunde vara någon i familjen, men det är absolut inget krav. Det viktiga är att man förstår att det är en livsstil som kräver ett högt mått av professionalism och att man trivs i sin yrkesroll. Företaget måste anpassa sig och förändras med tiden och vår styrka har varit att vi alltid haft en yngre generation och en äldre. Den yngre generationen trycker på för att få in förändringar samtidigt som den äldre generationen bromsar in så att dessa förändringar inte går för fort och det skapar en bra balans, inleder David.
OAVSETT VILKEN generation man tillhör så är
det en sak som är a och o i yrket – förtroendet. Förtroendet som en begravningsentreprenör bygger upp går igenom såväl i handling som i smått som exempelvis den klädseln som bärs. Begravningsentreprenören har oftast mörk kostym, vit skjorta och svart slips på sig, av respekt för de döda och de anhöriga. Även den dödes svepning, det vill säga när den döde ska kläs och bäddas ner, genomsyras av stor respekt och noggrannhet. Tyckas kan, att yrket innebär många och åtskilliga möten med döden och att det är den avlidne som är i fokus för en begravningsentreprenör.
4
- DET ÄR EGENTLIGEN bara vid tre tillfällen vi ser den döde. Det är när vi kör ut och hämtar den avlidne, vid svepning/kistläggning samt vid bisättning där anhöriga ser den avlidne i kistan. Det är då. Vi finns mer för de levande än de döda. Man är en förmedlare av tjänster och ska hjälpa de anhöriga på ett förtroende ingivande och engagerat sätt. Grunden är såklart att ta hand om den avlidne men det är alla bitarna runt omkring som kräver den mesta av vår tid. Begravningsyrket är så mycket annat än att se döden och jag tror att andra yrkeskategorier möter döden lika
- Jag gick hit efter skolan och gjorde mina läxor. Detta var ju vilken arbetsplats som helst och att komma hit var ju inget märkvärdigt. ofta som vi gör. Men man reagerar inte på samma sätt att höra att någon jobbar inom sjukvården mot när jag berättar att jag jobbar som begravningsentreprenör.
förvånar inte. Men han ser reaktionerna som positiva och som ett sätt att få igång ett samtal. - JAG HAR JOBBAT i branschen från och till
sedan jag var 14 år. Fortfarande möts jag nästan alltid av kommentaren, nämen vad roligt, när jag berättar vad jag gör. De vet nog inte riktigt vad man ska säga men efter en stund kommer alla frågor. Det bryter isen och samtalet är igång. DAVID VAR alltså blott 14 år, när han började
att hjälpa till på begravningsbyrån. Då hjälpte han till med mindre sysslor, så som att bära blommor och att göra minnesböcker. Allt han gjorde då var i bakgrunden. Distansen till döden fanns där och då han bodde i stan när han var liten så var han mycket på kontoret under hela uppväxten. - JAG GICK HIT efter skolan och gjorde mina läxor. Detta var ju vilken arbetsplats som helst och att komma hit var ju inget märkvärdigt. DET FINNS INGA döda på kontoret, utan
dit kommer de sörjande för att gå igenom begravning, och ibland få hjälp med viss familjerätt vid exempelvis boutredningar. Det har blivit lite av Davids inriktning att ta hand om de familjerättsliga frågor som kan dyka upp. - MIN TANKE var hela tiden att läsa vidare
ATT DAVID MÖTS av många olika reaktion-
er när han berättar vad han jobbar med,
efter gymnasiet. Under gymnasietiden hade jag blivit intresserad av juridik och bestämde
mig för att fördjupa mig med juridikkurser på Lunds universitet. Jag var under hela tiden timanställd på begravningsbyrån och pluggade och jobbade om vart annat. Och juridikstudierna gick jättebra. Men sen sa det stopp. Jag kom inte in på juristprogrammet och valde då att läsa ytterligare en kurs för att förhoppningsvis komma ett steg närmre planen. Kursen var denna gång en distanskurs hemifrån. Men det var inte min grej. Så det gick inte så bra. Dessutom tog jobbet så mycket av min energi så att studierna på kvällen blev lidande. Där och då bestämde jag mig för att jag behövde ta ett beslut över vad jag skulle fokusera på framöver. DAVID STOD VID ett vägskäl, eftersom planerna på att läsa på juristprogrammet hade gått i stå, och fick därför tänka om. Han rannsakade sig själv och bestämde sig, 21 år ung, för att han helt och hållet skulle fylla på underifrån i familjeföretaget och gå in fullt ut i begravningsbranschen. - ETT FAMILJEFÖRETAG som härstammar från början av 1900-talet ger man ju inte upp bara sådär. Det har ett namn som jag önskade skulle leva vidare och det vägde tungt för mitt beslut. Livsstilen som yrket kräver, det levde jag ju redan med. UNIVERSITETSSTUDIERNA byttes mot utbildningar inom det förbund som begravningsbyrån ingår i. Vissa kurser är obligatoriska för alla privata företag som ingår i förbundet för att man ska vara en auktoriserad begravningsby-
rå, men sen kan man välja inriktning. David valde att inrikta sig på utbildningar inom juridik för begravningsverksamhet. Bland de obligatoriska kurserna fanns bland annat en kurs om bemötande. - NÄR DET GÄLLER mitt jobb så är det av
största vikt att om människor jag möter är ledsna så visar jag medkänsla, men aldrig att jag gråter. Den sorgen ska jag inte ta ifrån de sörjande utan min roll är att vara en fast och trygg punkt i samband med dödsfallet. Alla situationer är olika, men jag försöker hålla mig på en professionell nivå, oavsett hur tuff situationen är. ATT SE EN AVLIDEN, en död människa, ett lik,
kan förefalla otäckt. Oberoende av att de flesta som avlider är gamla och har somnat in i sin säng, är döden för många skrämmande. Trots att döden är helt naturlig. - DÅ VI ÄR ett mindre familjeföretag där vi utför allt själva så var det självklart att även jag skulle jobba med även den delen av begravningsyrket där de döda ska hanteras. Första gången du ser en avliden så har du nått en gräns och när man fortsätter med arbetet ökar man sin distans till att se en död människa. Så även för mig.
ventileras naturligt med varandra. David har två små barn och sambo, vilket innebär att balansen mellan jobb och fritid är hårfin. - VISSA DAGAR får jag ihop det, andra inte.
Det blir många kvällar som jag sätter mig och jobbar efter att familjen somnat. Just nu funkar det. Men hade jag inte brunnit så mycket för det jag gör hade det inte varit värt det. Stödet och uppbackningen från kollegor och alla andra inblandade i en begravning är så viktigt. Vi lyfter varandra och är som en enda stor familj. Och relationerna vi byggt upp med personalen i Ystads pastorat och övriga församlingar gör så att allt flyter, vilket är så viktigt för balansen. Vi får bara en endaste chans att göra en begravning rätt och bra och då får man inte missa något på vägen. Det ligger alltid en inbyggd oro i att allt måste gå rätt så jag har blivit en kontrollmänniska just för att inget får gå fel. Denna kontrollbit har gjort att den täta kontakt vi har med kollegorna i pastoratet och övriga församlingar har resulterat i riktigt härliga relationer. Vi har mer än en yrkesrelation som har växt fram, där förtroendet och det arbete vi gör alltid kan fokusera på att begravningen blir så som sorgehuset önskat, avslutar David. ◀
DÅ BEGRAVNINGSBYRÅN BESTÅR delvis av familj
är även övriga medarbetare i företaget som en del av familjen. David berättar att de stöttar varandra när det är tufft. Vissa saker de upplever, både på arbetsplatsen men även privat,
5
INGE LINDBORG
I
januari 2018
NGE VAR BLOTT 17 år när han fick sitt
- JAG BLEV FAST anställd den 2 juni 1975 och hade då precis muckat från lumpen. Jag vara bara 21 år och allt var nytt och spänn ande och det var bara att köra på och visa framfötterna.
FÖR MIG FUNKAR DET INTE ATT VARA
OCH ATT VISA FRAMFÖTTERNA lönade sig. Så
småningom gavs Inge möjlighet att jobba som förman och fick med det lite mer ansvar. - JAG SÖG ÅT MIG all ny kunskap. Och det kändes som att jag hela tiden hade möjlighet att lära mig mer. Helt plötsligt vikarierade jag som kyrkogårdsföreståndare när den ordinarie föreståndaren hade semester eller var sjuk. Jag fick sköta mer administrativt arbete än tidigare och jag tror faktiskt att det påverkade att en ny möjlighet öppnades för mig.
gravallvarlig
INGE FICK FRÅGAN om han vill prova på att jobba i krematoriet, vilket han ville och såg som ännu ett steg i att lära sig mer om begravningsverksamheten. Ännu en pusselbit för att förstå och lära sig mer.
Att jobba med ett yrke som väldigt få jobbar med och att bära det yrket med stolthet, det gör vårt pastorats kremationsföreståndare Inge Lindborg. Sedan 1975 har Inge haft olika roller på kyrkogården och som krematorieföreståndare avslutar han snart sin karriär som gått som på räls. Text & Foto: Susanna Freider Andersson
första jobb på kyrkogården i Ystad. Efter en tid hos en annan arbetsgivare fick Inge nys om att en tjänst var ledig på kyrkogården och sökte den.
- DET VAR SÅ HÄFTIGT att få testa även den
KREMATION »» Kremation är då kistan med den avlidne bränns och askan gravsätts senare. »» I Ystad sker cirka 1000 kremationer per år, det vill säga tre till sex kremationer dagligen. Upptagningsområdet är hela sydöstra Skåne. »» Ugnen är 750-850 grader innan kistan förs in. Kremationen tar upp emot 80 min. »» Resterna ligger kvar på ett spjäll där luft tillförs så all kol från kistan försvinner. Sen sätts askan in i ett skåp för att svalna, sen mals den ner till små korn. Metall, som går till återvinn ing, sorteras bort från askan i denna process. »» Askan läggs i vald urna och markeras med rätt ID-nummer. »» Urnan ska gravsättas inom ett år efter begravningen. »» För gravsättning i havet krävs tillstånd från Länsstyrelsen, vilket är giltigt i tre månader.
biten. Och det ledde i sin tur till att jag även kunde vikariera när den ordinarie krematorieföreståndaren inte var på plats. Då tvingades jag att lära mig de administrativa delarna även inom kremationsverksamheten. FÖR ATT BLI riktigt vass inom det nyfunna området skickades Inge iväg på kurser för att lära sig mer inom kremationsteknik. Tillsammans med utbildningen och möjligheten att stötta upp vid behov, kunde Inges kunskaper hela tiden hållas vid liv. Och när föreståndaren sedan slutade och hans tjänst utlystes sökte Inge den. - DÅ VAR DET SJÄLVKLART att jag skulle söka den. Men det var fler än jag som sökte och även var på intervju, men så fick jag den. Och då kände jag att här ska jag jobba fram till min pension! INGE TALAR med vördnad och stor respekt om sitt yrke. Han har hela tiden haft en bestämd syn på att jobbet han har, det innebär att han hela tiden måste ha kontakt med sina innersta känslor både på jobbet men även på fritiden. - MAN FÅR INTE tappa bort sina känslor på
vägen. Om jag någonstans på vägen skulle förlora detta synsätt, ja, då är det dags att se sig om efter ett annat jobb. Men jag tror och
6
hoppas att vi som jobbar så nära döden, tänk er på ett annat sätt. Personligen så har jag lärt mig att uppskatta och ta tillvara på min fritid. Jag har blivit en livsnjutare och unnar mig saker. Jag uppskattar tiden mer än jag gjorde innan. Man känner nog efter mer och njuter och uppskattar fritiden och ledigheten mer eftersom jag ju blir påmind om döden på jobbet varenda dag. DET FINNS, för säkert det flesta människor, till-
fällen i yrkeslivet som är extra svåra. Tillfäll en som är svårare att hantera, tunga att bära eller extra svåra att vänja sig vid. Att fallet är sådant för en krematorieföreståndare, kan säkert många förstå. - DEN VANLIGASTE FRÅGAN jag får om mitt yrkesval är ju hur jag faktiskt kan jobba med det jag gör. Mitt svar är alltid detsamma – någon ska ju utföra jobbet och det blev jag, det var ju inget jag valde precis utan det bara blev så. Och jag trivs på min arbetsplats med fina arbetskamrater och med en bra arbetsgivare. Vi i arbetslaget måste kunna skoja med varandra, och prästerna och musikerna är så fantastiska att ha att göra med. Att gå här och vara gravallvarlig hade aldrig fungerat för mig. Så arbetslaget gör ju faktiskt mycket för hur jag upplever mina arbetsdagar. Men jag kan inte säga att jag vänjer mig vid det jag gör om någon frågar. För visst reagerar jag och känner olust när avlidna ungdomar eller barn kommer hit. Det går som en ström genom kroppen, laddad med känslor. Men min fru är mitt största bollplank för att prata igenom dessa jobbiga upplevelser. Ja, och prästerna såklart.
precis så som den avlidne och/eller de anhör iga önskat. Att hela Inges arbete genomsyras av noggrannhet är tydligt. Samma respekt, värdighet och noggrannhet som han gav sina föräldrar vid deras kremationer, ger han alla. - VARJE AVLIDEN följer samma förlopp och
många personer är inblandade men när det rör själva kremationen så är det ju min del. Då vill jag ha det lugnt runt omkring mig, eftersom det krävs en stor noggrannhet där inget får bli fel. Mycket ska journalföras innan kistan förs in i ugnen. Innan kremationen ser jag alltid till att en blomma ligger kvar på kistan det ser lite finare ut. Dessutom följer jag oftast den avlidne från att begravningen äger rum i Uppståndelsens kapell tills att urnan ska sättas ner i jorden. Jag har förstått att det uppskattas att jag är med vid båda tillfällen. Med ett litet leende visar de anhöriga sin uppskattning och det värmer. ATT KREMATIONERNA HAR ÖKAT genom åren
är tydligt, menar Inge. Han tror att det delvis är en generationsfråga, då man förr levde traditionsenligt och gick till kyrkogården på bestämda tider. - JAG TÄNKER att den gamla generationen höll på de gamla traditionerna. Den gamle generationen kunde man ju se nästan på klockslaget när de skulle besöka graven, så är det inte längre. Familjetraditionerna har förändrats idag, man stannar ju inte kvar på samma ort i samma utsträckning längre. Då tänker jag att de anhöriga vill ha mindre att ta hand och finns ingen på plats på den avlidnes ort för att ta hand om gravplatsen, ja, då är ju kremation ett bra val.
YRKET SOM KREMATORIEFÖRESTÅNDARE väcker
alltså många tankar om livet och döden hos Inge. Han menar att om han hade haft en annan typ av yrke, så kanske han inte hade reagerat på det sätt han faktiskt gör. Inge har dessutom ställts inför det tuffa beslutet om att själv kremera eller avstå kremation av hans egna föräldrar. - JAG FUNDERADE hur jag skulle göra. Mamma och pappa ställde alltid upp för mig och mina bröder så det kändes helt rätt att det här var det sista jag kan göra för dom. Efteråt kändes det bra, även fast det var tufft. Men det blev så bra. Varför skulle jag lämna över det till någon annan när det var mina föräldrar?
DÖDEN ÄR INGET FRÄMMANDE för krematorieföreståndare Inge och han har noga tänkt hur han vill ha det den dagen det är hans tur att vandra den oundvikliga vägen. - JAG HOPPAS att det går fort och jag vill bli kremerad. Därefter vill jag bli gravsatt i havet så att alla kornen sprids ut i havet och mina anhöriga kan lägga en blomma i havet var de än befinner sig. Det tycker jag är fint, avslutar Inge. ◀
EN KREMATION består av så mycket mer än bara själva kremationen. Olika delar och många olika människor är med i processen. Präster, musiker, begravningsentreprenörer, blomsterbud, anhöriga och fler därtill är alla en del av att göra den sista vilan
7
KRÖNIKA
januari 2018
Varför är vi så rädda för döden? Text: Maria Stade Foto: katmery, Flick. James Newcombe, Unsplash. Adobe Stock
Livets inbyggda osäkerhet kan få oss att omvärdera det mesta i tillvaron och hjälpa oss att uppskatta och ta vara på de små glädjeämnen vi tidigare tagit för givna.
8
P
Å LIV OCH DÖD. Ja, så är det att vara människa. I naturens alla skepnader är förgängligheten ständigt närvarande. Lika självklart slår knoppen ut på våren som det gulnade lövet om hösten långsamt singlar mot marken. När lövet släpper taget och påbörjar sin sista färd mot den väntande jorden är det svårt att föreställa sig någon vånda eller dödskamp. Naturen gestaltar en självklar helhet där liv och död verkar vara två sidor av samma mynt. Endast människan delar upp tillvaron i motsatspar som vi värderar som positiva eller negativa. Helst av allt vill vi också kontrollera och styra över livet så att vi får så mycket som möjligt av det ”goda”. FÖR MÅNGA ÅR SEDAN satt jag tillsammans med en svårt sjuk kvinna. Hon berättade om det liv hon levt, mindes all glädje men också svåra förluster. Nu var tiden kort och hon var fullkomligt medveten om det. Trots att sjukdomen gjorde tillvaron smärtsam på olika sätt ville hon stanna kvar i livet så länge det gick. Jag minns hennes blick när hon en dag slog ut med armarna och sa: ”Det här är ju
allt jag har! Jag känner inte till något annat!” Osäkerheten om vad som väntade henne var det som plågade henne mest. VID ETT ANNAT TILLFÄLLE blev jag som kurator kallad till en mans sjukbädd på en palliativ avdelning. Personalen berättade att han var döende och bett om att få tala med någon då han ville ”berätta något mycket viktigt”. Jag mötte en liten blek person som förväntansfullt bad mig sitta ner vid hans säng. Utan större omsvep berättade han att han under flera veckor haft besök på nätterna. Jag frågade honom vem som kom och hälsade på honom, besökstiden var mig veterligen på eftermiddagen. Med något sänkt röst och ögon strålande av glädje berättade han om kärleksfulla väsen som visade honom en annan värld. Enligt vad mannen förstått ville dessa ljusvarelser förbereda honom på vad som väntade efter detta liv och hjälpa honom att släppa taget om de jordiska banden. ”Det här är sant!” sa han med sin svaga men bestämda röst. ”Lika sant som att jag ligger här och du sitter bredvid mig! Jag vill att alla ska veta att det inte finns något att vara rädd för.”
FÖR DE FLESTA av oss är det nog ändå just det främmande med döden som skrämmer oss mest. Vår inpräglade rädsla för det okända gör att förlusten av vår fysiska kropp självklart framstår som den ultimata förändringen, ett hot mot vår kända existens. Visst kan vi tro på Bibelns berättelser om ett evigt liv, själva spekulera i frågan, läsa om människors erfarenheter av nära döden upplevelser eller kanske ha egna upplevelser av något som är bortom det vi kan förklara. Men vi kan inte säkert veta eller bevisa något. Vi är dömda att leva med en existentiell osäkerhet som egentligen inte utlovar någon garanterad trygghet bortom det innevarande ögonblicket. Ofta lever vi som om livet kommer att fortsätta för evigt och vill helst inte tänka på att allt när som helst kan ta slut. Vi blundar gärna för de stora frågorna och inriktar oss på det världsliga i tillvaron som vi har någon möjlighet att påverka. Och så måste det nog få vara om vi ska orka med våra liv. Men en dag händer något som påminner oss om vår sårbarhet och bräcklighet, mitt i det starka fantastiska livet. Då kan vi överväldigas av både tankar och känslor som kommer upp till ytan av vårt
medvetande. Livets inbyggda osäkerhet kan få oss att omvärdera det mesta i tillvaron och hjälpa oss att uppskatta och ta vara på de små glädjeämnen vi tidigare tagit för givna. ATT LEVA innebär med nödvändighet att förändras i ovisshet. Varje dag, minut och sekund förvandlar oss omärkligt men oåterkalleligt till något vi tidigare inte varit. Jesus påminner oss om att vi genom dopet får dö och släppa taget om den vi varit. Vi föds på nytt och blir den vi redan är i Guds ögon. Möjligheten till pånyttfödelse finns alltså här och nu, i vår egen vilja att överlämna oss i Guds händer. Vi har en möjlighet att förhålla oss till det mysterium vi alla är en del av. I varje ögonblick kan vi bejaka eller göra motstånd mot den förändring livet i sig innebär. Vår dödsångest handlar kanske därför i grunden om vår rädsla för att säga ja till livet fullt ut?
för Gud. Det handlar om den kraft som bär upp allt liv och levande och verkar i världen genom den medmänsklighet vi visar varandra. Denna kärlekens osynliga bärkraft vill dela med sig och sprida hopp. Så förmedlas glädjen och meningen när vi möter varandra i tacksamhet och medkänsla. Varje dag får vi träna på att hålla tilliten vid liv och be om hjälp när livet prövar och utmanar oss. Genom att lyssna helhjärtat så kan vi dela en medmänniskas bördor och göra sorg och smärta något lättare att bära. Att öppna sin hand, att ge och ta emot, är kärlekens grundläggande förutsättning. Jesus bad oss att älska varandra. Så enkelt, och så svårt, skapar vi mening med vårt varande som omfamnar såväl livet som döden. ◀
LIKT DET LILLA BARNET som fridfullt vilar i sin förälders varma omsorg vill vi alla stundtals kunna luta oss tillbaka och lita på att någon kärleksfullt tar emot oss. Som kristna tror vi på och kallar denna kärleksfulla närvaro
9
UR KALENDARIET
DET HÄNDER Komplett kalender finns på svenskakyrkan.se/ystad. Du kan prenumerera kostnadsfritt på vårt kalendarium. Meddela oss din epost- eller hemadress. Återkommande gudstjänster
januari 2018
4 mars
klockan 11.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA. Präst: A Jerrhag.
27 mars
klockan 18.30 S:ta Maria kyrka KVÄLLSMÄSSA.
klockan 14.00 Kyrkstugan i Sövestad LEKMANNALEDD GUDSTJÄNST.
28 mars
klockan 08.00 Klosterkyrkan MORGONMÄSSA.
11 mars
klockan 11.00 Klosterkyrkan MÄSSA. Livets bröd. Gemensam för pastoratet. Soppa efteråt på Klostergården. Präst: M Persson.
klockan 19.00 Klosterkyrkan MUSIKGUDSTJÄNT. Stabat Mater av G.B. Pergolesi. S:ta Maria kyrkokör och stråkkvintett. Präst: I Appelgren.
18 mars
klockan 11.00 S:ta Maria kyrka PSALMSÅNGSGUDSTJÄNST. Mariapsalmer. Församlingens vuxenkörer och kyrkomusiker medverkar. Präst: M Schuman.
29 mars
Skärtorsdagen klockan 19.00 S:ta Maria kyrka SKÄRTORSDAGSMÄSSA. Präst: S Keyser.
Bromma, Baldringe och Högestad kyrka används vid storhelger och konserter samt för dop, vigslar och begravningar. Tisdagar
klockan 18.30 Klosterkyrkan KVÄLLSMÄSSA.
15 april
SINNESROMÄSSA. 9/1, 6/2, 6/3, 3/4, 8/5, 5/6. Onsdagar klockan 08.00 Klosterkyrkan MORGONMÄSSA. Söndagar klockan 10.00 Sövestad kyrka HÖGMÄSSA. Jämna söndagar.
klockan 10.00 Hedeskoga kyrka GUDSTJÄNST/MÄSSA. Ojämna söndagar.
klockan 11.00 S:ta Maria kyrka MÄSSA. Undantag vid gudstjänst för små och stora.
10 maj
13 maj
Övriga gudstjänster & för små och stora 21 jan
4 feb
klockan 10.00 Hedeskoga kyrka RYTMIKGUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA. Präst: J Wenzelberg. Kyndelsmässodagen klockan 11.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA. Barn som döpts under 2017 får sina dophjärtan. Babyrytmiken medverkar. Präst: A Jerrhag. klockan 16.00 Sövestad kyrka KYNDELSMÄSSA. Med ljusinvigning. Präst J Wenzelberg.
11 feb
14 feb
klockan 10.00 Sövestad kyrka FESTMÄSSA. Med Frida Green. Avstamp inför fastan. Efteråt serveras fastlagsbullar. Präst: J Wenzelberg. Askonsdagen klockan 08.00 Klosterkyrkan ASKONSDAGSMÄSSA. Korstecken av aska tecknas i din panna, som ett tecken på att livet besegrar döden. Klockan 19.00 Hedeskoga kyrka ASKONSDAGSMÄSSA. Korstecken av aska tecknas i din panna, som ett tecken på att livet besegrar döden. Präst: J Wenzelberg.
10
20 maj
27 maj
klockan 11.00 S:ta Maria kyrka UNGDOMSMÄSSA. Gemensam för pastoratet. Präst: I Appelgren. Kristi himmelsfärds dag klockan 08.00 Klosterträdgården GÖKOTTA. Frukost efteråt på Klostergården. Präst: A Jerrhag. klockan 10.00 Fyledalen FRILUFTSMÄSSA. Änglakören och Korallerna medverkar. Präst: J Wenzelberg. klockan 18.00 Bromma kyrka JAZZMÄSSA. Med tonsättaren och organisten Sven-Erik Erlö. Medmusiker Dan Holmström, saxofon med flera. Präst: J Wenzelberg. Pingstdagen klockan 10.00 Sövestad kyrka HÖGMÄSSA. Anders Björk, trumpet. Präst: J Wenzelberg. klockan 14.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA. Terminsavslutning med glassfest. Präst: I Appelgren. klockan 15.00 Bromma kyrka MUSIKGUDSTJÄNST. Med körernas avslutning. Änglakören och Korallerna medverkar. Präst: J Wenzelberg.
klockan 19.00 Baldringe kyrka SKÄRTORSDAGSMÄSSA. Präst: J Wenzelberg.
30 mars
Långfredagen Klockan 11.00 S:ta Maria kyrka LÅNGFREDAGSGUDSTJÄNST. Organist Peter Wallin med sångare. Präst: M Persson.
Klockan 15.00 Bromma kyrka ANDAKT. Vid Jesu dödsstund. Präst: J Wenzelberg.
31 mars
Påskafton Klockan 23.30 Hedeskoga kyrka PÅSKNATTSMÄSSA. Gemensam för pastoratet. Präst: J Wenzelberg.
1 april
klockan 13.00 S:ta Maria kyrka DOPGUDSTJÄNST. Präst: A Jerrhag.
klockan 16.00 Sövestad kyrka PÅSKDAGSMÄSSA. Änglakören medverkar. Dan Holmström, saxofon. Präst: J Wenzelberg.
2 april
Påskveckan 25 mars
Palmsöndagen klockan 10.00 Sövestad kyrka PALMMÄSSA FÖR SMÅ OCH STORA. Barnkören Korallerna medverkar. Präst: J Wenzelberg. klockan 11.00 S:ta Maria kyrka MÄSSA. Med musik. Präst: J Nilsson.
klockan 13.00 S:ta Maria kyrka DOPGUDSTJÄNST. Präst: J Nilsson.
26 mars
klockan 14.00 Väderlekens äldreboende ANDAKT. Präst: M Schuman.
Påskdagen klockan 11.00 S:ta Maria kyrka GUDSTJÄNST FÖR SMÅ OCH STORA. Barnkörer och Visst kan vi sjunga-kören medverkar. Präst: A Jerrhag.
Annandag påsk klockan 16.00 S:ta Maria kyrka MUSIKGUDSTJÄNST. Gemensam för pastoratet. Präst: M Schuman.
Musik & kultur Lördagar klockan 12.00 S:ta Maria kyrka LUNHKONSERT. 3 februari till 19 maj. Dock ej 31/3, 28/4,5/5 och 12/5. 18 mars
klockan 17.00 S:ta Maria kyrka KONSERT. Konsert med operasångerskan Amelia Jakobsson med ackompanjatör. Konserten arrangeras av sällskapet WW.
23 april
klockan 18.00 S:ta Maria kyrka MUSIKALFÖRESTÄLLNING. Föreställningen har titel Restaurang Savanna. Musikalkören, Korallerna och kompband. Maria Sundelius, text och Camilla Wellborg Käck, musik.
30 maj
klockan 18.00 S:ta Maria kyrka KONSERT. Estetiska programmet från Österportsgymnasiet.
Film & samtal i Sövestads kyrkstuga Film på storduk, kaffe och samtal under ledning av en filmvetare. Klockan 18.30 den 24 januari, 14 februari, 21 mars samt 11 april.
Skapargruppen För dig som är 13-25 år och som gillar att vara kreativ. Vi träffas på Klostergården måndagen vecka 8 samt måndagen vecka 13. Anmälan: 0411-692 45.
Öppet hus i diakonins tecken Klockan 10.00-13.00 Klostergården Kaffe, kaka, pyssel, musik, varm mat och middagsbön. Ingen föranmälan krävs. 22 mars - tema: Påsk 17 maj - tema: Pingst
Vårstarter KÖRSTARTER: vecka 3. Är du intresserad att sjunga i kör? Vi har barnkörer, ungdomskör, musikalkör och olika typer av vuxen- och seniorkörer. I S:ta Maria kyrkokör, som är en kör för dig som kan sjunga stämmor, finns det plats för fler bassångare. Ring 0411-692 00, för mer information. ÖPPEN VERKSAMHET FÖR BARN: Startar vecka 3. CAFÉ PETRI: Startar 16 januari och pågår fram till 22 maj, dock ej 27 mars. Soppa och middagsbön. Självkostnadspris. SÖVESTAD ARBETSKRETS: Startar 9 januari och avslutar 8 maj. CAFÉ HEDESKOGA: Startar 18 januari och pågår fram till 10 maj då vi avslutar på Lyckås slottspark. Mer information kommer.
facebook2 Facebook
camera3 Instagram
Nästa nummer kommer 16 juni
facebook.com/ystadsovestadsbygden @ystadsovestadsbygden
11
BARNPANELEN
Om döden -från barnets perspektiv HUR PRATAR VI med våra barn om döden? Hur tröstar vi våra barn när vi själv är i djup sorg? Ska vi ta med barnen på en begravning? Och hur besvarar vi frågan om vad som händer när man dör? Oavsett hur vi vänder och vrider på oss när vi ska svara våra barn så är ett svar säkert, döden kommer att möta oss alla. Vi är alla människor, med känslor och funderingar. Att alla regerar olika när sorgen drabbar oss gör att det inte finns en modell för hur sorgearbetet går till. Genom
Johannes, 8 år
Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och stav gör mig trygg.
att prata om döden och bemöta de känslor och frågor som kommer, kan vi hjälpas åt att ta oss ur sorgen. Barn har ofta egna svar och vår barnpanel har fått svara på fyra frågor kring just döden. Barnens avskalade tankar och funderingar kring döden speglas av deras egna erfarenheter av döden av såväl en nära anhörig eller husdjur, som en kompis som varit ledsen för att en anhörig eller ett deras husdjur lämnat jordelivet.
Lynn, 10 år
- Ur Psaltaren 23
1. VET DU någon som har dött? 2. HAR DU varit med på en begravning? 3. VAD TROR du händer när man dör? 4. OM DU skulle trösta någon som tycker döden är läskig, vad skulle du kunna göra då?
Sakarias, 8 år
1. JA - MIN FARFAR och morfar.
1. JA, MIN MORFAR, en hund som hette Quinty
1. MIN FARFAR och morfar.
2. JA - DET VAR LEDSAMT. Under tiden begrav-
och en som hette Sprättis fast det var en hamster.
2. JA, MIN FARFARS. Begravningen var inte
ningen var ringde en mobil. Jag tänkte att man inte skulle ha den på. Att hon som hade mobilen fick all uppmärksamhet och inte farfar som var död. Det var för farfars skull vi var där. Men också att det kanske skulle kunna vara farfar som ringde och hade ångrat sig och att han inte längre var död.
rolig. 2. NEJ, DET HAR JAG INTE. Jag fick inte gå på
morfars, levde inte på Quintys och Sprättis begravning ville jag inte vara med på. 3. DET ÄR SOM man ligger i en kista och dröm-
mer varenda dag och att man får leva om flera nya liv.
3. MAN KOMMER till himmelen. Där är det bra,
allt blir bra där. 4. JAG SKULLE KUNNA SÄGA att det blir bra när
man kommer till himmelen.
4. FÖRKLARA ATT DÖDEN kanske känns läskig
men att man bara ligger där, men man kan ligga med sina föräldrar i en familjegrav så det känns tryggt. Hade också tröstat honom/ henne genom att stanna hos personen tills han/hon mår bättre!
3. MAN ÅKER UPP till himmelen och lever ett
annat liv. Man kan bli något annat där. Man kan få ett nytt liv och göra det bättre. Men också att man kan bli ett djur om man vill eller en helt ny människa. Jag själv skulle vilja bli en liten, liten igelkott för att de kan inte bli dödade och det hade varit roligt att leva för alltid. De kan inte bli dödade för de har en massa taggar, de sover också hela vintern. 4. VAR INTE RÄDD för ditt eget bästa.