1 SIGFRIDSSON - SIGNALER.

INLEDNINGEN. SIGNALER. är en artikelsamling och den innehåller först och främst nio artiklar med Sed och upplysningar till den Nya Tiden fördelade på fjorton fina sidor. Därefter följer nio poesiuppblandade litterära artiklar finfördelade på femton sidor. Naturligtvis så vore det önskvärt att ha skrivit fler sidor med upplysning, men den orken finns inte för mig i nuläget.

Ni kan sluta läsa halvvägs om ni finner den andra halvan av denna engångspublikation vara alltför besvärande.

Innehållet i den första delen av denna skrift är informativt och har ärligt talat mer värde i sig än vad som står att finna någon annanstans. Fotografierna har inte särskilt mycket med texternas innehåll att skaffa och det kanske hade varit önskvärt att illustrera texternas innehåll, men det skulle tagit mycket tid och möda i anspråk till att arrangera. Layouten lämnar väl en del att önska, men den är som synes underordnad och hastigt gjord. Vad det gäller omslagsbilden med sina sju rostiga järnspikar kan man givetvis dra en något långsökt parallell till De Sju Gudarna, men i detta fall så valdes det mest med hänsyftning till att detta är min sjunde skrift, den fjärde officiella på Svenska; under namnet 1 SIGFRIDSSON. Min ständigt aktuella tidskrift; NEW TIME (THE SOLSTICE WELL) är ett gott komplement när du läst dig mätt och förståndig på dessa sidor. Tillsammans räcker de en bit på Stigen, för vem som helst.

SANNING. 1S

ISBN 978-91-979005-9-1 TRYCKT UPPLAGA

ISBN 978-91-979005-8-4 E-TIDSKRIFT

VETANDET Gudarna existerar. (Må vara inte efter allas önskade eller inbillade föreställningar.)

Mänskligheten existerar och härstammar i stort sett helt från Gudarna.

Världarna existerar och är självklara fysiska realiteter.

Striden existerar och är ingenting mer eller annat än rätten och makten. * Vi befinner oss samtliga i Striden och ingen är undantagen från deltagande i detta faktum.

Gudamakterna, eller något annat slags ”väsen eller varelse” kan givetvis inte skapa någon materia annat än att duplicera sitt blod, sina egna ”Grenar”. (Må vara att det går att med en kraft att förflytta materia, vilket säkert lurar någons ovetande ögon om att skapa materia från intet är möjligt…) Det som gjordes av Gudarna i urtiden är att världar har ”timrats och formats”, inklusive denna värld. De reinkarnerade är en relativt exklusiv skara och flertalet är inte återfödda, vilket de icke-reinkarnerade kan vara väldigt glada över genom att få slippa det extra bagaget. ”Varelser och väsen” som till exempel pysslingar existerar och är även de mänskliga. Liknar det en människa så är det en ”människa”. (En del omskrivna väsen existerar inte, om detta nu behövs förtydligas.) Livet; friheten, fungerande intelligens, rena känslor, lust och vilja, allt detta kan självklart endast finna en verklig och värdig existens inom Vetandet. Själva orsaken till Striden är makten över världarna, självfallet med Odin i centrum.

Striden verkar ständigt inom allt som anses äga ett tillräckligt inflytande till att kontrollera folken med: De mest löjeväckande påståenden hålls i nutiden komiskt nog för troliga och antagliga i stora delar av världen alltmedan Verkligheten; Livets realiteter, hålls för att vara myt eller osanningar att ignorera. Detta kommer att ändras. Gamla falska omskrivningar och gissningar om vår världs historia ställer olustiga anspråk på att vara vetenskap och kallar sig självt för forskning, och tidigare t.o.m. för ”upplysning”, och leder sedan degenerationen vidare i fälla efter fälla. Det är verkligen ingen slump att det viktigaste i Livet undanhålls att nå folken och att denna värld hålls borta från Vetandet då detta är mänsklighetens enda räddning. De förekommande och ständigt nullifierade åsikterna inom s.k. politik, religion, forskning och andra sorters meningslösheter vilka format sig från mellantiden kommer givet att självdö med sin orimlighet överbevisad när ställt i ljuset av Gudarnas existenser. De djupt felaktiga icke-lärorna är blott vapen i grunden, av vilka inga givetvis är värdiga nog att nämna vid något slags separat namn, dessa är i sak löjeväckande och komplett värdelösa för våra liv. De ”nya” vapnen av stulna ord fienden kommer att ställa fram här blir i brytningsskedet in till den nya tiden till ett direkt åtlöje då deras trovärdighet här i Midgård kommer att förbli hjälplöst och nollställt.

Den i skrivande stund ännu förekommande söndringen av folkslagen, manipulationerna av vår världs händelser och historia, ordens tillfälligt ändrade betydelser och utspridandet av falska uppgifter angående Gudarna och folkens ursprung är mer än allvarligt. Detta alltmer äcklande tillstånd i vår värld kommer säkerligen att nekas ens existera av de drabbade till en början, vid den nya tidens snart kommande genombrott; då egoismen och överlevnadstaktiken som finns nedlagt i de okunniga lagren bland folken tvunget kommer att känna sig vara attackerat framför att kunna inse att det är Livet som erbjuds. För i ett önsketänkande nonsens blandat med osed har hjärntvätten normerats i dessa kontrollerade samhällen till den grad att det är snart är när omöjligt att kunna tala om någon människovärdighet att kunna återupprätta för ett flertal. Dessa personer, vilka var och är

under fiendens direkta påverkan till att leva i sitt onödiga lidande och sin i högsta grad orättvisa förnedring är givetvis helt utan någon egen skuld. Det bör dock tilläggas att den som tar del av fienden på något sätt och vis har deras skulder att betala.

Intränade beteenden ger ett icke-medvetande och är och var verkligen inte i närheten av dessa bland folkens aldrig nådda frihet och vilja; ett verkligt normalt mänskligt beteende, vilket ger att dessa även svårligen kan dömas moraliskt. Det hela är ändå skrämmande och hjärtskärande. Som en närvarande regel för dessa lurade individer, låt oss smeksamt kalla det att det varit en tillfällig sinnesförvirring, råder att Sanningen är deras absoluta motsats och fiende. Må vara att Sanningen om Gudarna har grumlats ordentligt, men det kvarstår ändå övertydligt för den som söker. Här finns er första och sista hjälp: Förstå Vetandet.

Minns även att det är ett faktum, omöjligt att kunna bestrida, att det bedrivs ”ideologiska” strider som leder fram beteenden till den degeneration vi alla kan se. Att finna vilka som bedriver detta är nästan för lätt att se. Det upplevs provocerande att kunna veta något andra inte vet, och i hjärntvätten ingår alltid ett inbyggt försvarande av de egna falska och värdelösa ”identiteterna”. Men, vad vi initierade faktiskt vet och vad andra inte vet går inte att undkomma. Vad än fienden vill anse om vår existens saknar oss alla egentlig betydelse för nuet och framtiden. Fiendens tid är att betrakta som slut.

Det är fiendens maktspel med maktord vi har att bryta sönder. Vilket faktiskt är oss en futtig bagatell, med tanke på det snart åter mest välkända faktumet i världen: Odin äger denna värld.

Vi ska återuppta den progression som är ämnad denna värld.

Vi möts i Ragnarök.

1S

GUDARNAS HÄGN Det välkänt påtvingade sveket mot Gudarna och Livet självt formade den mellantid och parantes vi fortfarande är kvar i, och är som de flesta vet eller anar så långt ställt från något önskat eller självvalt för folken som är tänkbart här i Odins ägda värld. Seden, d.v.s. alla våra liv och arvet från Gudarna själva, är bara en liten början att nysta rent i världens kollektiva samvete och historia. Många har bevisligen inte klarat av att på egen hand inse det mest självklara; Att bortom Gudarnas hägn är en människa lämnad till att vara rättslös och oskyddad.

Någon hänsyn finns sedan länge inte kvar att skänka vår världs fiender och det har inte heller framkommit några förmildrande omständigheter i Striden. Det vi övertydligt ser, och sedan hundratals år tillbaka har tvingats åskåda är; ”Den brända jordens taktik”; en plundring, ett utnyttjande och en hjärtskärande förnedring av samtliga våra samhällen och kulturer vilka ställts under ett manipulerande vilket övergår förståndet hos flertalet. I första hand har Europa och ”västvärlden” varit, och är fortfarande, onekligen mest utnyttjat och samtidigt det starkaste vapnet för fienden att parasitera på; att nedbryta och vända mot våra andra kulturer i vår värld. Det har alltför länge pågått att missbruka och söndra folken inom och mot varandra med en systematisk hjärntvätt. Denna onekligen extrema parasitering med psykiska och fysiska övergrepp mot alla delar av världen saknar motstycke och påstås samtidigt inom denna illusion vara en normalitet; en naturlighet och en mänsklig progression. Ingalunda. Inget kan vara mer felaktigt.

Denna världs förnedring kan svårligen bli mycket värre. Fienden har i förväg; innan den nya tiden inträder, inbillat stora delar av världen att de är deras ”vänner” och ”hjälpare”. Givetvis är de i fullt medvetande över att om folken visste att Gudarna existerade så skulle deras tid här vara slut. Och det är just detta nämnda faktum fienden ständigt strävar efter att dölja och söker att hindra nå det allmänna medvetandet. Det hela har nu så länge pågått och har så långt blivit genomfört att det har likt ett accepterat fel lämnats i fred som varande övermäktigt; detta oaktat faktumet att det endast leder fram till den degeneration och dess medföljande genocid vi alla tydligt kan iaktta. Att någon ens för en sekund kunnat sätta någon som helst tilltro till fiendens löjliga historier och smutsiga icke-läror bevisar världen något ofrånkomligt; mänskligheten är fullständigt maktlös utan Vetandet: Kunskapen om Gudarna.

Syftet, den så skenbart lätt utbytbara och skiftande ”planen”, fienden driver fram är att nå fram till vår förnedring och därmed vår död. De känner inte någon slags ära, kärlek eller rättvisa; annat än som ett medel att bruka till fördelar till sin egoism och defekta existens.

Alla meningslösa ”ideologiska” trätor och krig, de ständiga övergreppen, allt detta påtvingande måste upphöra att hamna fel. Ty, skulden fienden har till Gudarna och mänskligheten är redan i det närmaste ofattbar.

Striden pågår i vardagen för de ovetande under ett tragiskt och smått komiskt sken av tal om fred och progression. Flertalet tvingas ner och nedbryts ständigt under träldomen till att bli ”öppna och mottagliga i sinnet” till vad de själva aldrig skulle önska sig och verkligen inte har någon som helst egen vilja till att vara delaktiga i. Dessa, gjorda till redskap, vilka inte har en aning om vad Striden innefattar; och följaktligen inte någonting alls av verkligt värde för den delen, kommer tyvärr att få lida svårt en tid under sitt uppvaknande till verkligheten och den nya tiden.

Fiendens vapen består dels av pornografi i formen av välkänd och välkänt smutsig litteratur vilken de tvingat fram att nå större spridning än någonting annat på denna jord. Dessutom

sprids en uppsjö av andra förvirrade åsikter och läror, de s.k. rubbade ”ideologierna”, vilka är gjorda att skenbart konkurrera med deras andra nonsensläror. All denna milt sagt plågsamma dumhet formar de nuvarande icke-kulturerna, propagandan blir efter tvång och upprepningar till slut en oreflekterad och normaliserad ”sanning” att hålla nere de naiva med. Allt detta är till ett tillfälligt understöd för deras tre sjuka huvudläror i formen av s.k. ”monoteism”, vilket som bekant formar en extrem sinnessvaghet. (Det är fullständigt inbegripet att de ändrade ordens dolda och ursprungliga betydelser i den löjligt simpla koden de falskt gömmer sig bakom är medräknad. I vanlig ordning har de parasiterat och i stort sett förstört våra språk till detta onödiga och smutsiga ändamål. För att inte undgå att nämna det omogna manipulerandet av våra andra språk.) Nåväl, denna alltför skenbara intelligens vilken endast kan stjäla och utnyttja, därefter göra de redan tanklösa och veka till fullständigt okunniga är redan hatat av stora delar av världen, men långt ifrån tillräckligt hatat ännu. Fienden har alltför enkelt satt sig över och kontrollerat dessa slagna och tömda på vett i sinnet efter sitt behag. Men, det är faktiskt nära sitt slut nu. Denna mellantid, med dess låga liv fastnat i falskhet och sinnessjuk inbillning, önskar Viet vara ett passerat stadium. Det vore som bekant högst önskvärt att förbjuda dumhet, särskilt när denna dumhet som råder bland slöddret, d.v.s. de icke-vetande om Gudarna och Verkligheten, är direkt dödlig. Någon åtskillnad på några av fiendens ”läror” vilka sprider runt sina meningslösa åsikter likt en vindflöjel behöver inte anställas. Resultatet blir bevisligen ändå någon slags komplett imbecill utan ett enda rätt i sig med snar död som enda hopp om en framtid. Fiendens icke-läror inom dessa skämt som vill påstå sig vara ”religion” och ”politik” etc. ska samtliga bli till vad de i Verkligheten varit hela tiden; ett intet, när Vetandet återkommer med makten till vår värld.

De välkända försöken att skylla Gudarna för sina egna smutsiga verksamheter när de i nuläget har alltför stor kontroll över det smutsiga beteendet i världen, blir även i fortsättningen en löjeväckande propaganda; ställt mot det obestridliga faktumet att det är Gudarnas eget blod som brukats, plågats och slaktats i Striden. Att något slags val ens skulle vara möjligt att finna mellan att acceptera eller att kunna förkasta Gudarnas existenser och rättigheter till förmån för detta perversa slödder vilka tagit på sig Odins namn ”Gud” och även namnet av ”änglar” osv. för att sedan låta påskina att de trots Gud, Gudarna och de andra Makterna har en slags allomfattande makt är nästan för pinsamt att tvingas nämna som en självklarhet. Minns och vet att vi strider med Gudarna mot Surt. Allt annat är nonsens.

Det Viet just nu befinner sig i är långt värre än vad den näraliggande framtiden kommer att bära med sig med hårdhet och strider i våra länder. Det blir onekligen en bris av lättnad att då och därefter äntligen kunna erhålla våra fullvärdiga liv och att kunna bli till verkliga och värdiga människor; för de allra flesta för första gången i närheten av detta, för en fri och Vetande människa så givande och självklara tillstånd. För oss, vilka levt i tidigare liv; vilket med det sagt är långt ifrån förbehållet alla varelser här, så måste just vi leda in den nya tiden. Vi vill låta denna ruttnade mellantid mellan Gudarnas heiliga tider, mest känd som en parantes i vår världs historia, vara till sorg och hån för kommande tider. (I den mån nu framtiden kommer att kunna återfinna något av dess meningslöshet och orenhet i sitt minne.)

Bortom Gudarnas hägn finns endast lidande och död i väntan.

Striden är oskiljbar från oss alla.

Det är hög tid att starta våra egna liv.

1S

I STRIDENS VÄNTAN OCH FÖRÄNDRINGAR Tvingat är mig nu att vara något övertydlig och yttra några självklarheter.

Långt inne i skogar, inne i berg och på andra platser; och givetvis i de andra Världarna, så lever det högre tillståndet av livet. Dessa ”varelser” och människor, med kunskaper och förmågor få i Midgård länge nog inte klarat av att föreställa sig kunna existera.

Det finns förklaringar till denna väntan innan den nya Tiden kan inträda igen.

Allt hänger samman från de andra Världarna in hit med de inväntade reinkarnationerna av Gudarna. Detta skede, vilket inträffar vid vart fyrahundrade år; sedan tusentals år tillbaka i tiden, har tidigare sammanfallit med varje nytt folkslag och högkultur som givits sitt liv av Odin till förbättringen av hans värld. Stora delar av just denna värld är i nuläget lurade ner till att ynkligt förneka Gudarna och sitt eget ursprung; följaktligen sina egen existenser...

Tankarna hålls borta från allt av verkligt värde, vilket i sin tur skulle leda fram till ett klart medvetande över den enda hjälp som existerar för mänskligheten. Vetandet, i all sin självklara klarhet, kommer att hindra mänskligheten bort från sitt fortsatta lidande och våra fienders övergrepp och ge oss vår frihet och livsglädje.

Här i Midgård är visserligen menat att man ska kunna klara sig själv utan stöd av ”andarna”, men det stödet behövs nu tydligt mer än någonsin.

Allt som liknar en människa är givetvis mer eller mindre en människa. Det finns verkligen ingen godkänd anledning till att dölja innehållet i denna självklarhet. Vad fienden än påstår om sig själva med sin pompösa och löjliga propaganda, där deras pornografiska skrifter svårligen kan bortförklara någonting genom medvetna och klumpiga dubbeltydigheter i några tillfälligt ändrade betydelser av ett flertal ord, eller med att de har en snillrik plan vilken inbegriper alla miljontals övergrepp och lönnmord på mänskligheten vilka äger rättigheterna de själva saknar här. Som om inte just detta vore parasiternas enda mål och lön…

Ett förbud mot dumhet låter sig svårligen införas, även om just detta vore högst önskvärt…

Fiendens flerbottnade bedrägerier, vilka vid granskning skadar Livet självt i grunden, skadar i förlängningen tilltron till alla former av en verklig Godhet och allt hopp. Detta måste genast övervinnas med Vetandet. Detta liv vi delar, i det undergrävda och globala monokulturella samhället som givetvis skändligt kallas för ”multikulturellt”…, fylls med ständig propaganda vilka stöttar övergreppen och saknar sitt motstycke i de andra Världarna. Grunden för verklig identitet inbegriper all slags naturlig och sund vilja och självkänsla, detta låter sig aldrig frivilligt sänkas till förmån för någonting sjukligt och främmande. Tragikomiskt är fiendens skenbart högstående moral, deras påstådda ideal och värderingar, vilka ständigt är till prutmån och under billigaste försäljning, vilket i allt givetvis saknar verklighetsförankring. Och med projicerandet av sin inre och ofrånkomliga orenhet på världen, deras infantila nonsens i falska ideologier och falska religioner, vilka självfallet endast är vapen bara en efterbliven skulle kunna sätta tro till.

Rollen fienden, smått komiskt, spelar som varande ”den okända guden”…, vilket gavs till att beteckna Livet och existensen själv, är bara yttersta toppen på ett berg av lögner och orenhet. Konflikter formas här ständigt och leder åsikterna ner i Illusionens död. Krigen startas i syfte att förflytta folk att brukas till biologiska vapen, vårt lidande eller vår död saknar fienden all betydelse. Deras ”egna läror” döljs försiktigt bakom bortförklaringar medan fienden lismar sig till storhet med stulna namn och tillvrängda historiska berättelser om Odin själv (!), allt detta och mycket annat torgförs som om det vore vår egna världs historia (!) med tillägg av fiendens ”enorma lidande och betydelsefullhet”... Förtrycket och hjärntvätten under nuvarande störda och meningslösa ideologier är ett tydligt tecken på ett kärlekslöst och sorgligt efterblivet icke-samhälle. Det hela är långt värre och större än flertalet hittills anat sig till; och intet av detta kan givetvis skänkas någon slags naiv tolerans eller sjukligt accepterande.

När de drabbade fullt ut inser sig vara öppet, och dolt, utsatta för ett överlägset hån och grövsta tänkbara utnyttjande till att leva grundlurade som de lägsta djuren fullt ansatta med ohyra; så kommer de givetvis att reagera därefter. Det blir ingen överraskning att verkligt starka känslor kommer att vakna till liv och kräva sin rätt.

I ständigt närvarande finns påminnelsen över att om vi alla ägde Vetandet om Makterna, vilket oss alla är normalt och värdigt, så skulle våra liv här genast förändras till något ofantligt mycket högre och levande. Glädjen i att livet är bekräftat äga en högre existens och ett ärofullt syfte, tillsammans med Gudarna, är själva Livet.

1S

DEN NYA TIDEN Det är verkligen ingen gömd, eller ens för flertalet glömd, hemlighet i självklarheten att Världarna och Gudarna existerar. Detta är det mest upprepade och samtidigt det tydligaste svaret världshistorien har ägt att förvalta och erbjuda våra liv. Det enda Vetandet, vilket ständigt påstås vara nästintill omöjlig att få bekräftat, är lämnat mänskligheten mer övertydligt än någonting annat. Det mest sannolika och det enda värdefulla är sant.

Den nya tid vilken snart inträder, eller snarare delvis återinträder för flertalet, är ett i ledet av Gudarnas reinkarnationer, vilket närmast som en lag och regel snart kommer att fortsätta att forma vår värld. Denna gång, det måste nämnas, har detta dock varit betydligt svårare att manifesteras tydligt då de tidigare reinkarnationerna av "De Sju Gudarna" misslyckades, detta skedde för omkring fyrahundra år sedan. Den som vill söka i Vetandet kommer tydligt att se simultana omvälvningar vilka har skett under tusentals år tillbaka inom folkslagen och kulturerna i alla världsdelar. Dessa milt sagt omvälvande händelser har satt spår ingen längre fortsatt ska kunna ignorera eller dölja över med några slags smutsiga och simpla manipulationer.

Vetandet och traditionernas verkliga nytta kommer att återföras till vår påminnelse och med detta följer en återupprättelse; en förbättring och ständig förnyelse av denna värld.

Skapandet av högkulturer, och ett korrekt återställande av Vetandet, eller Kunskapen om man så önskar, är onekligen i ett skriande behov för just återupprättandet av mänsklighetens enda möjliga väg tillbaka till en sund ära och livsvärdighet. Medvetandet om Gudarnas existens är även det enda självförsvaret till mänsklighetens överlevnad. Som alltid kommer dessa mycket enkla och tydliga faktum att försöka motarbetas på alla upptänkliga sätt i Striden.

Okunnigheten är ett dödligt vapen och därmed vår starkaste inre fiende, vilken redan utfört vad som borde vara fullständigt otänkbart i samtliga länder, inne i våra egna samhällen.

Striden verkar ständigt i det öppna och fördolda med vissa människor, eller varelser om det så önskas benämnas, vilka är i stort sett ovetande spelpjäser där de små delarna av Sanningen är närmast ingenting värt för dessa fiendens brukade slödder då detta inbegriper faktumet att de därmed sorgligen är ingenting och saknar rättigheter i vår värld. Vi är samtliga tvunget involverade deltagare i Striden, vilket sammanfattningsvis handlar om Makten över vår gemensamma tillvaro; våra liv eller vår död.

Världen liknar nu mest något gjort för att snara alla som söker Vetande och frihet. Men, även detta är en skenbar föreställning riktad mot de fattiga i kunskap och den tiden är snart blott ett vekt minne. Siandets möjligheter att i förtid uppställa efterkonstruktioner har utnyttjats till det maximala och visat sig vara ett oerhört starkt vapen. Onekligen har Viet lidit svåra nederlag tillräckligt och länge nog. Men, vi har nu största nyttan av ett sant; verkligt och fungerande siande fram till Ragnarök. Vi måste samtliga hålla våra liv vakna inom Vetandet om Gudarna och Striden, ty det finns inget val.

Bortom Gudarnas hägn finns endast smuts, dumhet, lidande och slutgiltig död.

1S

DET HÖGRE MEDVETANDET Det högre medvetandet är det grundläggande Vetandet om Makterna och folkslagens härkomster och leder fram till vår enade målsättning att segra i Striden. Striden pågår ständigt; ingripande i allt vilket står att finna i denna värld, och som de flesta väl vet så verkar Gudarna alltid efter de yttersta målen. Vetandet kommer att vara det varaktiga tillståndet i den Nya Tiden; till vilket mänskligheten gladeligen kommer att ställa sig vid.

FIENDEN Fienden, verkligen inte oförtjänt kända som parasiterna, har alltför länge ägnat sig åt att trigga Midgård så att återkomsten av Gudarna och mänsklighetens Nya Tid ska liknas vid ett slags uppror mot deras parasiterande. De önskar vidare att göra detta nu kommande skede i denna vår värld så smärtsamt och obegripligt för mänskligheten som möjligt. Deras plan med det pågående slaktandet, och det onekligen ofattbara förnedrandet av folkslag på alla platser i världen, är att förmå de ovetande delarna av mänskligheten att kvarstanna nere i den påtvingade efterblivenheten. Det är sorgligen så genant och ovärdigt tillståndet har blivit och detta är den kostnad en alltför stor del av världen fått till enda lön efter att trälat under fiendens smutsiga läror och äckliga låtsasreligioner i många hundratals år.

Det kommande scenariot med extrem smärta och hat från insikten om hur folken har blivit lurade och tvingade ner kommer vi att kunna motverka; detta just genom att det hela uppvägs mångfalt med återkomsten av Gudarna och vår Nya Tid. STRAFFEN ÄR RÄTTVISAN De gamla välbekanta stölderna av Gudarnas namn och nedsmutsandet av heilig sed har utnyttjats hänsynslöst inne i det fortfarande pågående förnedrandet av folkslagens identiteter, vilka dessutom ofta har orenats genom att ett flertal tvingats bli namngivna efter fienden själva; de onekligen lägsta varelser vilka ännu sorgligen existerar. Vet med er att fiendens parasiterande stölder aldrig kan kallas ”hävdvunna” och utan vidare förbigås med något torrt och bakvänt narcissistiskt konstaterande; som om att detta inte kunde röra oss.

Det handlar i grunden givetvis om medvetet planerade och extrema skändningar av våra egna liv och vår livsuppehållande ära. Att stillatigande ”acceptera” fiendens smuts tyder på en ofattbar uppgivenhet eller sinnesslöhet. Fiendens bluffar med löjliga ”religioner” och ”ideologier” anses av de mest hjärntvättade vara i ett konstant och orubbligt tillstånd; vilket man tvunget måste rätta sig efter trots att det saknar rätt och verklighetsförankring.

Fiendens lögner ska utrotas i vår värld om vi någonsin ska kunna leva i sunda samhällen och uppnå vår frihet. Den efterblivenhet vilken krävs för att ”acceptera” ett icke-liv nere i fiendens träck; en sådan tillvaro är onekligen hjärtskärande och döden är milt sagt att föredra.

Må våra fienders manipulationer vara utrotade till vilket pris som helst. Vi ska aldrig någonsin glömma eller förringa brotten som gjorts mot Viet i Mellantiden.

BROTTEN Med den självklara insikten vi delar i faktumet att fienden aldrig kan dölja samtliga; eller ens i närheten av en tillräcklig mängd av sina begångna brott mot vår värld, i det tänkta syftet att undslippa vårt hat och vår rättmätiga allmakt här, så räknas för oss att agera med kraft över allting annat. Delar av Midgård har länge mycket medvetet planerats vara i sämsta tänkbara självförsvar just fram till vår nya tids återinträdande. Detta innebär nu att även höga och moraliska principer varje sund människa redan äger genast måste frångås och helt ersättas med långt högre moraliska principer; vilket Striden nu kräver av oss.

Vi har redan dömt de ansvariga för dessa närmast ofattbara brott med all rätt som existerar och det är hög tid att utdela straffen. Det är säkert att påstå att fienden nu kommer att få betala priset för sina illdåd mot Gudarnas och mänsklighetens delade rättigheter. Den, vilken vill låta påskina att fienden handlat i något slags ”självförsvar” och därför blivit i det närmaste oskyldiga till de extrema skändningarna och masslakten på delar av vår värld med brott så grova och äcklande att de omöjligen går att formulera utan att bli illamående, den, bör nog inte bara öppna ögonen, utan det handlar i detta fall om att skaffa ett par ögon omgående.

Desto lägre fienden försöker ställa Gudarna, desto lägre under Gudarna blir de själva ställda.

Vilket tydligt, och inte utan viss komisk effekt, snart kommer att visa sig… Slöddrets tidigare starkaste kort till sin parasiteringsförmåga och sin överlevnad var att förneka Gudarnas existens! Hur sinnessjukt detta än låter för oss så trodde verkligen stora delar av mänskligheten att Gudarna inte existerade! * Fram till Ragnarök är Vetandet det enda som kan vandras i frihet i alla världarna. Striden innefattar hela mänskligheten och något annat slags val att kunna leva existerar inte.

Striden har gett oss Krigarna av Världen.

Tid är nu att slipa svärden och våra namn till allas vår lön.

Gudarnas makt över livet och döden kommer för alltid att finnas kvar.

1S

DET KONTROLLERADE SAMHÄLLET Bestämde mig tidigt i mitt liv att vägra tillföra ett så fullständigt rubbat samhälle; uppbyggt på lögner, parasitering och skruvad egoism, så lite som var tänkbart. (Må vara att insikten var lagd mig undermedvetet.) Hur många gånger jag skrattat och chockats av de nu vitt spridda föreställningarna om människans ursprung och vår historia nere i detta nuvarande tillstånd i denna värld och till slut tårats i ögonen av sorg är mig närmast oräkneligt.

DEN PÅTVINGADE SKRÄPKULTUREN Genom de nuvarande kontrollerade regeringarnas riktlinjer rakt ner till media; och omvänt, förs det senast nådda lågvattenmärket fram. Först presenteras dumheterna som ett skämt genom skräpkulturens maskering för att direkt därefter säljas in som ett ”alternativ” att nu kunna väljas in till de redan förvirrade, kanske snarare obefintliga, normerna. På detta sätt fungerar all skräpkulturens beräknande dynga; det säljs först in med viss humor och fastnar hos hålögda och ignoranter. Genom upprepanden premieras därefter de vidimerade oönskade och skadliga beteenden vilka i sin förlängning leder fram till en säker död för mottagarna. Nonsensåsikter och konstruktioner med klent verklighetsunderlag debatteras som om dessa handlade om verkliga och viktiga frågor att ha intresse för… Den falska ”religionen” (S.k. judendom och dess horungar till vapen kallade islam och kristendom.) och genomruttna ideologier helt utan vett i sig tvingas på våra barn och ungdomar. Gradvis har ett tillstånd inpräntas där det efterblivna och smutsiga hyllas som normalt och progressivt.

All kritik stämplas som ”konservativ” och bakåtsträvande, vilket märkligt nog ses som något negativt i jämförelse med det svårt störda och dödsdömda samhälle de tvingats ner till att uthärda.

Fienden betalar sina redskap med löften i ord, eller pengar och andras kroppar, när lögnaktiga ord om ett gott efterliv inte räcker. De visualiserar sedan fram de mest oönskade beteenden som går att finna att härma, detta är helt inriktat på att motverka folkens egna identiteter och håna (!) alla vettiga tankar på Gudarna, Vetandet, normal ära och renhet. De drabbade har därmed fråntagits sitt människovärde, vilket är långt värre än döden.

Halvfigurernas storhetstid genom olika media som normgivare och osedlighetsbärare är i skrivande stund fullt pågående och nya ”förebilder” framkallar ännu lägre beteenden och sinnessvagheter att efterhärma. Vad kan möjligen vinsten vara av att slödder sätts att styra över folken och hela länders beteenden till en ofattbar dumhet, med ett extremt utnyttjande av svagheter utan några som helst betänkligheter? Ingen för oss, men för fienden syns vinsten vara mycket god och vår önskade död kryper närmare timme efter timme. Att få fram det självklara att förstå för folken; att de är hatade av vår fiende och att deras liv är hotade verkar nästan omöjligt för många att inse, då dessa inte kan tänka sig att de är hatade utan en godtagbar anledning… De vet med sig att de är oskyldiga. Som om det räckte någonstans… Det är dags att vakna och agera. Kontrollen över era liv finns där makten i samhället finns.

Föga finns värdefullt nog att behållas av icke-kulturernas århundraden och ingenting finns i de falska konstruktionerna; i framtiden blir det hela till en flyktig tanke om att extrema misstag har passerat i utvecklingen och lämnat denna värld.

1S

VIET Viet, de Gudatrogna, är ensamt heiliga i vår värld. Hur denna värld skulle vara utan vårt motstånd kan ni åskåda i de nu mest ruttnade delarna i världen.

(Själv så har jag haft en föga aktiv del i motståndet och uppbyggandet under mina frånvarande perioder, men det är knappast några obetydliga saker vilka har uträttats av undertecknad här och var. Mer om det får ni veta någon annanstans.)

Har levt den större delen av mitt liv i ett inväntande; i en någorlunda enlighet med de regler vilka finns uppställda för Striden. Livsvinsten för min del, från min attackerade position, är den att jag genom erfarenhet från mitt eget inre och yttre liv vet hur man tar sig ur många av de problemställningar vilka nu väntar för ett flertal: Alla dessa onödiga svårigheter och föreställningar man kommer att kämpa med från att ha varit nollställd och ovetande, gäller nu för många i denna värld att ta sig över och nå tillbaka upp till människovärdighet igen.

Visst, sorgligen finns det inga fakta eller påståenden vilka inte kan motsägas med tomma ord och motbjudande retorik, men det kommer uppbackning till mina ord.

RENINGEN De infiltrationer vilka skett och sker i samtliga av våra länders samhällen med utspridande av nonsens och åsikter till vapen vill påskina fiendens stulna maktposition som om det vore dem en medfödd självklarhet... Flertalet vet dock att deras inbillning om deras ”makt” här bygger helt på deras utnyttjande av de svaga och perverterade. Under den rening som nu väntas blir fienden och deras slutgiltiga strävan, tillsammans med de manipulationer vilka dragit ner världen i deras smuts, övertydligt ställt i ljuset.

Fiendens utsända kan mycket väl säga sig följa Viets strävanden, påstå sig ha en sedlig moral, utföra små dåd som kortsiktigt kan verka positiva, men det som direkt måste sägas är att de alltid är oönskade och onödiga; direkt skadliga för Livet. Det som i regel alltid sker är att de ställer sig själva till sina egna skenbara motståndare och därmed paralyseras veka sinnen till att utföra vad fienden önskar. Det är skrämmande att åskåda att flertalet inte ser så uppenbara manipulationer. Jag råder er att inte vidare låta er roas av några bortförklaringar och tomma kärleksförklaringar nere i Illusionen. Ha på det klara att de söker efter att utrota oss.

Brukandet av de svaga till att vara vapen riktade mot hjärtat; falska och vridna ”känslor” och ”kärlek” blir till ett kväljande osedligt vapen mot världen. Ständigt hänvisar de till varandra som auktoriteter och driver denna incestuösa byteshandel framför många sovande och godtrogna ögon. Nej, det är verkligen inte gjort för att uppnå någon snöd vinnings skull, vilket detta naivt tolkats vara och direkt lögnaktigt ofta påståtts vara orsaken. Det förs en strid där fienden nu är fullt vaken och aktiv, medan mänskligheten i stort befinner sig i en döende dvala.

Vi behöver snart inte markera speciellt hårt mot felaktiga antaganden, falska auktoriteter, gissande dumheter och infantila önskningar. Tvivlet kommer helt att försvinna då ogrundade och motsägande uppgifter kring livet får sina lösningar genom Vetandet. Vår livsgrund återkommer till samtliga människor.

ORD Begreppsförvirringen från många av våra ords medvetet ändrade betydelser visar tyvärr vilka som har tagit kontroll genom parasitering. Och det är en futtig och meningslös makt i sak, men den visar fiendens sinnessjuka motiv att kontrollera småsaker och känna sig överlägsna med ord… De fega parasiternas vapen, som om något de utför kunde vara oss okänt; är att ständigt utnyttja och kräva ett upprätthållande av de lögner de behöver till sin olagliga existens. Deras medvetna förfalskningar i kod med ändrade ord ska visa deras ”nya sanningar” redan inskrivet i det gamla. Vi ska luras finna att detta är intelligent… Patetiskt.

Att fienden någonsin ska kunna förvandla sig själva, de onekligen lägsta i alla värdefulla aspekter, med ord likt en alkemists strävan efter guld är bara en suicidal inbillning.

HÄGNET ÅT DE VEKA Viet skyddar de gjorda till veka och smutsiga upp till en viss gräns, men detta får inte ske till kostnaden av livet för de rena och värdiga. Faktumet att de flesta av de främsta och de allra främsta denna värld någonsin sett kommer att dö för de något lägre och betydligt lägre i Ragnarök är mig personligen frånstötande, men allt gott har tydligen sin tid.

Att många sedan har mage att servera sig själva med en sedan länge uttömd kollektiv ära och berömmer sig av Gudarna, och även andra kända namn i våra led, utan att göra i närheten av ett tillräckligt motstånd mot fienden har visat sig vara en mycket dyr affär för tillståndet i världen; Ingen är mer än sitt namn.

1S

SIANDET Mycket av det påstått okända för mänskligheten kommer alltmer att visa sig vara det mest kända i vår värld sedan tusentals år tillbaka. Den forskning som finns är hindrad att publicera sitt vetande, eller i andra fall står utan kapacitet att kunna kontrollera förekomsten av ”det osynliga”, som är fullt synligt för oss andra... För att inte förglömma vad den utspridda dumheten lyckas med att misstolka…

Till några egentliga överraskningar står inte den närmaste framtidens skeenden. Försök kommer att göras med att ställa fram ”andra fiender” vilka fienden kan styra och kontrollera, i det väldigt kortsiktiga syftet att hinna fly och undslippa sina straff. Lögnerna de tidigare överlevt på kommer att bli omöjliga att dra fram igen. Men, ni kan vänta er nya bluffar från deras sida, så oaktat hur löjliga påståenden de än kan dra fram så måste detta ignoreras utan beaktande. Se vad deras löjliga lögner och halvsanningar redan gjort mot vår värld. Sannolikt kommer de att dra fram kosmiska perspektiv och ”bevisa” sanningshalten med ett UFO eller dyl. Om de visar sig som självlysande och annat så skratta bara, då detta inte bevisar någonting. Vi har betydligt mer av höghet och heilighet än de ens känner till existerar. Fiendens smutsiga ord kommer att vara hopplösa här i all framtid och denna värld kommer att bli en öppen strid på liv och död. Vilket är oss att föredra.

SIANDET Följdverkningarna av siandet i fiendens olika skrifter har sorgligen kommit fram till det beräknade och önskade med miljontals dödade i krig och ännu fler obotligt skadade sinnen.

Ord har sedan länge ställts fram mot ord och vänts om igen... Fienden har naturligtvis ingen som helst rättighet att yttra sig med några av våra heiliga stavar och ord, eller ens rätten att andas i denna värld. Så ignorera vad som garanterat är smutsigt, falskt och dödligt. Här är det passande att påpeka att Gudarna inte ägnat sig åt siandet i någon större eller mer detaljerad utsträckning då det leder till förvirring och krig. För våra fiender spelar hänsyn ingen som helst roll då de inte äger någonting i vår värld, och givetvis inte har någonting att kunna förlora.

Tankegodset vilket spridits runt har stora delar av världen påtvingats bära med sig dagligen.

Det har vaskats fram sedan länge genom att se och stjäla från framtida skeenden; som nuet och kommande tider. Mycket målmedvetet har det plundrats och parasiterats värdefull information genom denna form av stölder genom tiden. Att ens hänvisa till några förgiftade ”källskrifter” som fienden rört vid, skrivit om och förfalskat, är ganska meningslöst. Så total är kontrollen fienden har över de störda i vår värld. De dubbelhäftar och vrider sönder de ovetande med allt tänkbart som mänskligheten sedan urminnes tider var givet att vara fullständigt självklart. Även en del nyare skrifter med falskt siande har framställts och lämnats hit att söka efter att verka som nya tankefällor och tömma världen på vår styrka, vår intelligens och våra liv.

Saken kvarstår oavsett vad som kan komma att påstås: Viet kommer att överleva Striden.

Hur stor själva segern blir i övrigt är oklart för alla varelser. Vi måste strida för en total seger och detta får nu ske till vilket pris som helst och med vilka medel som helst. Det finns med andra ord ingen som helst anledning till att diskutera med kräk ingen vettig varelse känner aktning inför och vilka alla ska veta är värdiga värst tänkbara död.

Vår värld är en krigszon där skräp inte får övertäcka Verkligheten.

1S

HÖGKULTUR, MAKT OCH SANNINGAR Kallar du dig fri och tänkande utan att veta någonting om Verkligheten? Ingen klandrar dig personligen, men det finns ingen chans kvar för trögtänkta och inbilska någonstans… Så länge en stor del av denna världs hjärntvättade anser att deras egen kraft räcker och att ingen makt finns ovanför dem så kommer de att fortsätta sjunka ner till den lägsta av världarna och straffas, eller bara dö om de har tur.

HÖGKULTUREN Våra högkulturer är långt mer än de spillror och ruiner som vi kollektivt lyckats rädda från fienden smutsiga händer. Våra medfödda och ärvda kulturer, eller snarare sagt; vår Kultur, då den är i stort identisk, men satt under olika namn i världen. (Bara en mycket ytlig existens eller en extremt okunnig skulle kunna missa att se det tydligt.) Folken var i de goda och höga kulturerna vid fullt medvetande; i klarhet och värdiga, så den söndring vilken skedde skulle varit omöjlig att genomföra om Folken inte hade hotats, tvingats och dödats. Detta nämnda är en välkänd och övertydlig självklar insikt hos flertalet, men ändå viks det idag undan bland många när det talas om hämnd och rättvisa! Våra liv är ingen lek. Nu måste t.o.m. en självklarhet som att Gudarna existerar få fäste i alla samhällen...

BLANDAT Det frågas mig ibland om platser där man kan möta en förfädersande eller se varelser och väsen. Nog vet man det, men det är inget man ska ge bort. Oavsett om ni får det blandade nöjet att möta dem eller inte så hör till saken att ni aldrig kommer att se och möta vare sig andar, varelser eller väsen om dessa inte önskar detta till deras egen nytta. Dra nu rikliga och riktiga slutsatser av detta. Lita inte på någonting som är er okänt.

Det har även frågats mig hur reinkarnation fungerar. Vid valet av en reinkarnation följs alltid de egna blodslinjerna ner genom ättelederna. Ett relativt fåtal är återvända hit, dock många fler än vad som är brukligt till just denna inväntade brytningstid.

Vad det gäller Vigmännens, shamanernas, och andras höga kunskaper är de, likt våra egna liv, inhämtade från flera av världarna. Vilket inte betyder att de vet allt eller ens rätt.

Vetandet är förbehållet Gudarna och deras allra närmaste att sprida. Krigarna kommer givetvis alltid att vara de högst värderade i existensen; här menas givetvis de riktiga och undangömda reinkarnerade lärarna och krigarna.

VÅR MAKT Sanningen bakom de flesta av krigen, svältkatastroferna, naturkatastroferna, utspridandet av sjukdomar, omflyttanden av folkslag, de kontrollerade regeringarna, allt detta och mer därtill vilket påverkar vår värld i sin helhet måste vi återta kontrollen över. Vår vilja till att återta vår egen makt ligger i vågskålen.

De medskyldiga till övergreppen mot vår värld är till stor del ovetande om vad de genomfört.

De vet ofta inte tillräckligt för att se den övergripande Verkligheten.

Striden är snart slut i ord. Kraft och makt står ensamt fram till Ragnarök.

1S

SOM HEILIGT VRAKGODS Tillåter stillheten att skärpa och vidga synen. Övertydligt.

Skänker upp intensivt nära ögonblick.

Tänker verkligen inte omständigt sträva nere i intet. Aldrig någonsin stanna i närheten av slöddret; de tveklöst och ofrånkomligt rubbade. Kan omöjligen röra vid någon som helst del av fiendens fullständigt lönlösa och perverterade illusion. Vägrar traska i, bredvid, under, eller ens en bit ovan det värdelösa. Är alltför verklig, alltför egenartad och godhjärtad. Men, är ännu av nöden och för omvärldens tvingande skull kvar ett tag till som en något självpåtaget naiv... Har varit fastsatt i ett tillfälligt för länge... Men nu…

Aldrig.

Mår ständigt illa av all slags nödtvungen beröring med de som är utanför Gudarnas hägn. Är äcklad av att se eller höra de strandade kvar i den kompakta efterblivenheten dessa blivit nogsamt lurade till att kalla normalitet. Så maktlösa och störda, närmast bortom alla försök att kunna återbeskriva. Håller mig utanför era ovidkommande föreställningar, bortom den teater av ruttnande död där nu ”insikter” är lika med tragiska felslut, eller som bäst bara tomma ord.

Och blindnässlornas sting bränner åren svårt innan Vetandet stampat hållbaraste mynten...

Parasiteringen, alla stölderna och fuskverkens hopskrapade vapen gjorda av ord är insaltade till att här plåga folken med, dessa dumheter blir till förnedring; klena ursäkter till liv lagda i smuts och efterblivenhet. Och utanför, under samhället, kryper parasiternas ”gud” ledande sin egen ohyra; dessa tillverkare av dussintals defekta generationer vilka tränats i att efterlikna fiendens inre orenhet och själva bli till äcklande parasiter. Straffsatsen och del i ansvaret blir tyvärr identiskt när de drabbade, de milt sagt defekta i sinnet, tar någon del av fiendens identitet. Verksamheten med hjärntvätt ledande fram till manipulationer, massövergrepp och slutligen massmord i vår värld är ingenting någon ska kunna blunda inför. Döden, därefter lidande och slutgiltiga döden, väntar dessa. Detta sker oaktat vad någon fått sig inbillat.

Från sötman tagna tigger böjda under slagen där döden gnager djupt i redan hålögda och tvångsföder kväljande misstagen.

Ack! Om jag blott och bart vore en bitter. En normalt misslyckad, allena och oönskad, som bara råkat på att genomskåda högst uppenbar problematik i världens låga lager och snubblat över fiendens stinkande trådar vilka sitter därnere och kallar sig ”himmel” (SIC!) och drar ner de sjuka till sitt träck. Alla dessa övertydliga och självklara orsakssamband vilka klarlägger hur Striden är, vad som skett och sker, kommer att möta Ljuset.

Vore jag en slags sådan som vill tro sig själv vara den nya normen för världen att följa, då vore jag personligen mycket, mycket lycklig. Det vore onekligen en skön dröm för mig att bara vara en något högdragen och inbilsk, personligen... Så simpelt är det inte, tyvärr. Är fortfarande, ett tag till, någonting så otänkbart för många att kunna förstå, något i stora delar okänt bara Gudarna och själva Livet alltid älskar ensamt och högt i vår värld; En av många reinkarnerade krigare med Vetandet intakt.

De goda delarna av denna värld; Viet, de Gudatrogna, ska bli allt som finns kvar av mänskligheten i denna värld. För oss här är Midgård mer än bara en av Allfader Odins världar.

Spåren fram till Asgårds portar har aldrig ändrats.

Vetandet styr Makternas liv vilket ger Världarna viljan till Livet.

Vänta en kommande vapenstorm.

Ny tid kommer. Slutgiltigt.

1S

SOM RESTA OCH NEDLAGDA SKRANK En vindvarg vaktar blodet. Framställer ostörda vidder. Inhämtar, granskar häpet överblivna molnen som aldrig kan räknas in bland molnen då vi aldrig regnade…

Natten, lade själv ner djupt mörka skuggor över denna skog. Finner mig uppsökt av stött och naggat, av ett omvänt slocknat ljus som bara önskade brinna.

Det var ändå en fin storm för Bitterheten...

Har lämnat alla som älskar mig. Själv älskar jag ingen. Behöver inte lida mer.

Har lagt mynt under mellanstora, och en del mindre stenar, under en hel Sommar och gav därmed griller till de som på den tiden råkade sparka undan en av dessa stenar. De har fått en tanke kvar att bäras, ett livslångt letande, ett sökande inunder, ett mysterium så svårlösligt och djupt… Vad döljer sig runtom i det insomnade gräset? Själv? Finner mig bara insekter numera…

Men lugn, minns när vi vidrörde mjukaste bergssnön i en av våra andra hemstäder och i ren trots inbrände oss minnet en plötsligt återfunnen och svårslaget stilig Höst. Vi njöt kortvarigt, eller snarare ännu mer sällan, eller kanske aldrig tillsammans med något slags närvarande i nuet. Allt vi hade var minnen att vandra genom och ingenting annat runt oss liknade oss. Eller, ville ens ha den goda smaken att likna oss… Dumheten var modern. Som just då och nu…

Dessa återblickar, övertydligt naknat, ännu en krossad tomhet har kallnat med inåtvända trädan ― kvarlämnat.

Passerar kastanjeträden nere vid ån. I minnet från en älskad och högst oälskad hemstad så gav de lite livslust och färger till mig med sina stora bruna nötter att längta efter att trampa sönder och samtidigt kunna beundra för sin skönhet... Dessa träd, i sin närmast majestätiska storhet för ett barn, speciellt just här i sin stående samklang efter ett ihållande regn vilket lämnar ett forsande brus nedanför. På andra sidan gatan föll under vintern istapparna hårt ner och platsen avgränsades med packtejp och myndiga ord om att akta sig noga. Det hela låg kvar i osynligt minne så länge att många undvek att gå just där i åratal…

Det förflutna är ett ömsesidigt sällsamt, oftast ett livslångt tunnsått, om vi nu önskar se det så tydligt. Kanske allra helst bara ännu ett bortdunstat liv? Vi förblir dröjandes vid dessa aningslöst samlade och harmlösa haltlösheters tomheter, utan att kunna väcka varandra.

Upphämtade, övernärde skymtarna av en inre frid, harmoni och starten till ett påtänkt leende. Glädjen sällsynt, om ens då tillräcklig…

Stelnar, framför ett oacceptabelt och orimligt. Lönnmördade kvarlevor dansar stelt med tomma blickar. De var dyrt lovade att få döden för sina bens värk, sina övergrepp, löner för smutsiga piskornas bett, sitt liv lagt köldslaget i lögner och ruttenhet. Ha tålamod, säger de som vill dra ner och ta bort så de inbillat kan få mer av all smutsen. Fastheten kantras vid minsta blick inne i denna nu barlagda last…

Alla ogrumlade sorgerna är druckna.

Det stundar; knyter fast stenar på brutna ryggarna. Se så jag imiterar…

Men, Våren kommer.

1S

SOM BRYTPUNKTER Tar mig ner i smutsiga illusionens nästen. Söker lindra något tröstlöst, men tål i sanning blott det mig tilltalande... Förblir omutbar. Låter laterna och begären sakna tillträde. Vägrar knäa böjd inför orätten. Smickrar ändå obehagens lönnrum för en tid.

Letar brytpunkter.

Iklädd smärtan; den sist önskade vännen.

Vi inkommer härmed till ett par månader som var en intagande och förundrande gåta som ingen annan vill glömma fort. Det fanns mig intet kvar till val. Flyr undan och tillgriper dessutom något lekande alla tänkbara och påstådda upphöjda tankar som tidigare burit min vardagsheder vidare.

Jagad. Hemlös. Slaggar på golvet med dragen kniv. Omgiven av några spridda stycken tillgripet gods.

Befinner mig långt borta från litteraturens imaginära estetik där inga ord lämnar mycket kvar av verkligt intresse till vare sig samtid eller framtid. Säljer ner mig till mina ensamt tillåtna brott med en giltig äkthet, givetvis patinerad; så att den blir vackrare. Det sägs mig att detta är erfarenheter ingen behöver, erfarenheter som kan erhållas lättvindigt med tanken, det är erfarenheter som få andra kan finna motiverade. Bara en dåres infall… Överger ställa tankarna på annat än min Nöd, Rätten; och den ”maximerade vinsten”.

Avvaktar utan att finna mig några applåder... Det är förgjort. Står tungt lastad med ”en fjäder gör en höna” och tillskriven än värre. Möter mig ständigt i det otänkbara. Ständigt… Är alltid fortsatt oskadd allra längst härinne i mig och dessutom litet road. Är hårdare än ni kan föreställa er. Är även vekare än ni tror.

Väljer att fastna. Inhägnas till att lida mer.

Gallren hindrar inte att utanför återförs ett snötäckt landskap. Låter mig nästan maktlöst nedslås till att känna en viss mättnad inför den komiska situationen.

Lider mer.

Det naiva i oss alla vill stundtals återkomma segrande med ett sken av insikter och handfasthet. När ett tvärsäkert övande med sötaste orden har bortvalt allt oönskat härinne i oss och lämnat kvar till lönen att nu verkligen försöka känna rädslorna… Eller snarare känslorna, ni vet det där djuriska, mest uppbyggt av ord, av inbillningar och föreställningar parat med kroppens egna nycker och tillkortakommanden.

Vill någon invända något, kanske upphäva, forsla bort Livet till att bli vid den tomhet vi redan känner? Världen här har kvarstannat i ett grumligt och löjeväckande medan skenbara svepskälen växer sin styrka i svagheter. Låt mig åtminstone få införa inre blidväder till den skymda sikten… Låt oss kalla det att uppnå ett Intet. Kalla det klarsynen. Existens i samklang med Alltet. Dumheter oavsett.

Framstiger sedan som en oändligt härdad, i ett eget grepp innesluten, inskuren, övertäckt misärerna åren tvivlat sig genom.

Har ingrotts, insett nödtorften, redan tanklöst spillts iväg på lort och glitter. Kärlek.

1S

SOM EN PLANERAD GLÄDJE Att finna invändningar blev intellektets absoluta höjd att finna i världen medan sorgerna ständigt tog sina alltför lätta segrar.

Till vårt yttre är vi rejält fagra, i vårt nys. Dock blott i jämförelsen med andras nys och inre; alla dessa andras egna sanningars inbilskhet… Det är mig ohållbart… Tänker inte ärerädda fler skönhetsillusioner. Den tiden är förbi. Ägnar mig inte åt någon hänsyn till störda och fallna. Tänker inte heller ta några rekommenderade åtgärder till någon nydanande och sammetslen hjärntvätt. Det må vara fungerande eller inte. Det är mig för orent att röra vid. Vad världen redan vet är att smygande och lismande sköna ord, parat med hotelser om straff fungerar som vapen. Det är starkaste vapnet mot de svaga oaktat sanningshalten. Patetiskt och tragiskt.

Visar inte mitt äckel, min sorg, öppet för ofta. Det missförstås ändå oftast vara något annat än medkänsla över vad fienden gjort folken. Har lämnat mig tillfälligt till ett jämnstruket obehag och illamående inför stora delar av omgivningen, deras fråntagna ansvar och frihet.

Vi måste samtliga tvingas rätt till vilket pris som helst eller lida och dö som slödder.

Har inte direkt sparsamt ordat mina kval. Är väl otidsenligt konsekvent. Bunden ett enda tidlöst ideal: Sanning.

Nåväl, tillvaron är överfylld av parasiter och andra tristesser vilka alltför länge rikt gynnats på bekostnad av allt värdigt liv. Medan tvivlet snabbt söker efter sina rätsidor bland sin hjärntvätt så pågår en Verklighet långt ovanför... Letandet i självhyllandet, i överlevnadsinstinkterna, i alla egoismens stinkande bakgårdar där den avbetade och fråntagna äran lämnats övergiven att självdö.

Mina vänner, äran är ingen ansträngning i ett vettigt samhälle. Inget att skryta om eller hålla för annat än ett normalt tillstånd vilket inte behövs läggas ner någon kraft på att förstöra. I denna förlegade och ruttna tid försöker andra i regel dra ned det de inte själva klarar att uppnå. Det är en tillfällig och ”modern” syn på jämlikhet att samlas på botten av en dynghög. Ligg kvar där orörlig och instängd om du nu måste...

Hämtar mig lite ytlighet ändå och synar identiteterna. Tar på mig foderpåsen i samhällets utkanter för en tid och ligger gömd latsidan i ett mindre överförfinat spel. Tvingar mig ner till provtagningar av illusionen däri föraktet och det rättfärdigade äcklet allt som oftast tvingats ta sjukvägen ända ner till ett accepterande... Finn er föga mer än att det tillfälliga nuet, allt detta tomma icke-liv, gläder lidandet något oerhört.

Vetandet. Gudatidernas renande av omognaderna ligger sönderfallet medan förlusternas fel minns här blott vara själva förlusten. Vi finner oss en fagerväxt lyckträff stundtals som är tillräcklig, må den skaran växa till att bli den enda skaran.

Universum är mitt insnöade område.

Närmar mig nu återfärden. Känner kärlekens stigar och dess visslande dövblinda fasor.

Känner alla mixturers hävdelser och meningslösheter. Det är inte frågan om annat än att styra med Makten. Exakt så stort är Alltet.

Vi ska vara upprättade och rättmätigt leende. Öppna den tillåtna Glädjen med en iver, ett snabbt ryck!

1S

SOM ATT TILLVARATA VERKLIGHETEN Gräver sönder tårmarken med egna tårar medan knopparna rejält näpsats i förtider.

Röker ut mig vara en alltför kräsmagad, en kvardröjd, växt i levandets gränser.

Saknar alltid känslan av rädsla, men aldrig vettet. Snavar rastlöst och samtidigt tröttnad runt i ett verkligt ofattbart tillstånd; normaliteten för de rubbade. Det lilla kvar av värde härnere i denna värld, vilket har försökts önskats, har i stort ödelagts och därefter lövats över.

Så mycket är det värt...

Även mina säkra kort har länge räknats med enda lit och lön lagd i sorgen. Så min otacksamhet till min mottagna kärlekslön är förståelig. Nedslagen under en påtvingat värdelös värld, må vara att den mellantid vi tvingats ner i är en tillfällig parantes, där vi alla vet eller känner att ”något” eller närmast allt är fel; det normala höga, rena och självklara har sänkts med våldtagna ord…

Tanken trampar sitt kött genom rötade årsringarnas hat där synvillorna skördar sina kart.

Ger det sista av min ork. Vad som är godhet är utan tvivel. Allt är blod.

Världen är tydlig nog.

*

Mer än sig själv blir ingen.

Allt det påtvingade slår och tar Värdet, vilket tänkte omringa och döda Livet men är ändå, trots brister ― allt vi har…

Har ett oskadat samvete, men några gamla rester dröjer: Den ömtåliga Viljan, indirekt önskvärt till ett vapen, åtskilligt återstå; att saknas… Att outtömligt ångras.

Livets enda valfrihet är i ständig precision när det gäller Verklighet och det störda, tillgjorda och onämnbara äger vare sig behag eller tvivel i mig.

Ett närliggande skäl till allt det ovan nämnda är just detta; har öst upp och nyttigt slösat med mina egna tilldragande drag, efterlämnande ett arv till Sanningen att dryftas, (men, det måste först baktalas…)

Återgår nu till att lågmält vara måttlig… (Övergår sakligt och kritiskt till att ägna min inre tid åt att försöka le alltmedan denna värld lider.)

Inte då.

1S

I RÄTT LJUS Jag har redan ursäktat mig inför livet härnere i alla dess former och skeenden med att ingenting är mig gott nog och tillräckligt. ”Det och speciellt det där är inte mig värdigt.” Den inställningen ger ingen god grogrund för ett glatt deltagande i den nuvarande och omgivande vardagens små bestyr. Men, Du är mitt undantag…

Saknade dina insikter, eller snarare sagt saknades mig dina felsluts utsikter. Charmen, själva din charms sötma och räckvidd var väl något ojämn i dagsformen och fick inte riktigt vidröras alltför nära för ditt gömda inre hjärtas trygghets skull. Din sjukdom var att du tvingats lära dig ljuga; dölja att du ofattbart nog hade friska känslor kvar mot omvärlden där lögner och dess följdsjukdomar accepteras och premieras. Du satt och staplade dina inre ärr till en kvittosamling att framvisa till själva Sorgen, som om den skulle löna dig... Du var en sårad och missförstådd, gjord i stora inre rum av sårbarhet vilka ägde gott om plats även för lite av min bitterhet att kunna få vandra därinne, det vill säga; Om du hade upptäckt även mig i all din självupptagenhet som fanns till där för din överlevnads skull.

Du gjorde dig till ett intakt misstag som ville vara till andras misshag. Önskade dig vinna ett osynligt slag som bara fanns i din inbillning, där bara du… ;slutligen kunde få förlora i din ensamhets alla självuppfyllande tvivel. Så var din vilja, ljög du... I ett slags ”de slagnas retorik” där allt oavkortat går fel, alltför likt ett barns känslor inför sin nyupptäckta maktlöshet inför omvärlden, blev du en orättvis och nedlåtande alltmedan min passivitet; den där iakttagande och avvaktande hållningen som blivit min natur, till sist blev oss en skriande ohållbarhet. Låt oss uttrycka det hela som att ingenting här ville finna oss båda och godkänna att det bara fanns hån kvar att förmedla till overkligheten; Den, som vi ställde utanför oss.

Vi använde en mall på oss själva att tillgivet smeka med fastheten och säkerheten hos en drömmares ideal. En mall vilken hindrade, eller möjliggjorde oss. Vi hade ett långt uppehåll och det så fagra ordsvallet, våra händers famntag, allt tvingade vi blekna i våra minnen. Vi inväntande varandras samtycke för att få leva, men det sa vi aldrig högt. Och medan molnen övertäckte det rätta ljuset vi behövde för att kunna le ärligt; så regnade kärleken bort.

Du vet, allt fördelaktigt och skönt var dig helt gratis medfött och rikt ärvt, och så gripande misskött... Och med säkerheten hos en förälskad innan det akuta sönderfallet klampar in på allvar och tvingar sig överallt att pröva och bevisa att ingenting riktigt duger... Just där, därinne i allt vårt oskuldsfulla och omogna näpna, där fanns en liten blygsam förtjänst i att så många goda stunder fanns för oss att dela. Vi vet att om vi hade fortsatt så hade vi haft vår lycka.

Inne i grandunklets gömmor står en ångrande man. Ser och hör en tröst genom tårarna i ett minne av ditt klingande skratt. Ser en skönt blåmålad sky ljusna. Liv i mig. Liv är mitt val.

Allt är glädje och väl. Du. En kärlek lagd i minnet försvinner inte med mindre än livet självt.

1S

PÅ EN ANTÄND SVANEVAGN Har levt mitt liv till en stor del chockskadad och med halvslutna ögon. Det finns skäliga förklaringar till detta. Sanning. Alltid Sanning.

Nåväl och hursomhelst, så ”lever” majoriteten av mänskligheten i illusion, i det ynkligast tänkbara; och detta med avsikten att förnedras. Föreställningarna kring hur denna värld fungerar och dess historia, mänsklighetens verkliga ursprung och verkligheten själv är för flertalet lagt i ett kompakt mörker. För mig är alla de frågor som sysselsätter människor inga hemligheter. Har verkligen inga funderingar kring vilka Makterna är och livets uppkomst och dess syfte.

Det är försent för dessa påtvingat defekta. De har ingenting att hämta i livet. Några tårar för att skänka deras sorg finns inte kvar i mig att orka frambringa.

Kraven tär. Rädslan för ära tar sin plats bland sinnets sjukdomar. Alla beteenden vilka missunnar, hindrar, vill trycka ner, självhävdelser och att döma andra kommer från alla håll... Ordmakt. Formandet av den krampaktiga nutidens olikheter är en synvilla, då så stor konformitet i tankarna aldrig tidigare funnits. Plausibla svar ges med stark övertygelse. Det ser ut som hjärntvätt, luktar som hjärntvätt och smakar som hjärntvätt. Det ÄR hjärntvätt!

Allt är status. Känslor som kärlek och hat, skönheten, vänskapen, fortsätt gärna lista och det är i grund och botten en fråga om status. Förneka inte livets lagar, undvik aldrig det uppenbara, oaktat hur illa det låter i örat, i egots status... Lever i en sopsäck till skydd mot alla soporna utanför. Jag är så feltänkt och obegåvad, fallen ur minnet innan minnet hann dit. De frågvisa har aldrig lyssnat och de gör ändå vad andra gör; likt efterblivna djur. Det otillräckliga söker bekräftelser. En undergiven natur söker trygghet. Kanske sprunget ur ett livligt sökande att danas, rymmas i något fyndigt och ödmjukt. Som om det vore liv…

1S

NÄR GLASSEN ÄR UPPÄTEN Sitter med saft och kakor i vår gamla syrenberså, det är givetvis bara i minnet. (Sitter i verklighetens krassa realitet i en källarvåning vilken innehar dålig belysning och dricker billigt snabbkaffe.) Minns tillbaka på mina gamla likmaskar vilka ville kalla sig mina vänner.

Har mognat käftsmällarna sedan dess, förträngt alla stölderna och lögnerna, medan de har krupit vidare mot nya måltider. Är ensam kvar och trött; så tröttad efter att ha sökt det minst värdelösa i denna värld i så många år och inte hittat någonting värdigt att leka med…

Kringströvar i mitt bostadsområde som en iakttagande pensionär och sörjer att all äppelblom har rivits ner; gallrats av regnen och hårda vindbyar. Nu ligger blombladen alltför likt de svagsinta i husen häromkring och väntar på att någon stark ska komma och rädda deras liv, deras samhälle; och helst och gärna hela vida världen. Det är hjälplöst och bara med poesins hjälp blir det till något skönt och människovärdigt att beskriva…

Söker Skönheten som en utsvulten. Den är inte vad jag saknar och den är inte nödvändigtvis vad jag är. Det hela bara… är. Allt i mig är undangömt.

Dammar av hjärtat och riktar blicken mot… socker för ögat.

Naturen är ond. Den är livet utan lögn.

Därför älskar jag naturen och följaktligen även ondskan.

Jag vill väcka ugglorna och lyssna till koltrastsång!

Vill leka med de okända naturlagarna och vara heiligt målad med Solen!

Ska väcka en liten fransad, halvt smulad och död fjäril, tillbaka till livet och därefter blåsa liv i Döden!

Det är tvärtyst.

Ingen vill tro någonting så orimligt.

Sprider runt en sommarglädje; är någonting så onaturligt…

Hör ”människor” vars smutsiga inre hörs i deras röster och det skär i mig. Det inkräktar; så jag tar plockved och bygger ett bål åt dem. Sår tistlar de ska riva sig blodiga på. Fyller skogen med mygg och knott. Ach! Futtigt. Futilt. Puerilt. Skärper mig. Är så överlastad att det är ömkligt att meddela. Trär istället snaror i varje trädgren i skogarna och ber att de som vidare vill fortsätta att äckla mig tar plats i repen.

Tystnad. Stillhet. Kalamitet…

Känner hatets köld omfamna och stegras till rättvisa och verklig kärlek. Det här är allvar.

Döden är att föredra framför den förnedring som vardagen erbjuder just nu. Men, först en storslagen hämnd och en verklig, närmast otänkbar förnedring att återgälda vilken kommer att sakna motstycke, vilken får all tidigare historia i denna värld att framstå som oskyldiga barnlekar i en sandlåda. Inte ett spår ska finnas kvar av missfostrens inflytande. Inte ett knyst kvar av deras löjliga fåfänga och deras lögner om allmakt och härlighet. Världen ska renas till vilket pris som helst. Till vilket lidande som helst. O! Härliga tid!

1S

BITTER OCH RÄTTVIS Det är nu länge sedan mitt liv blev olidligt. Milt sagt outhärdligt. Nåväl, eftersom jag inte finns kvar i det fattbara, likt ett skogshallon eller varför inte en gräsmatta, så föder min sorg och de korta sekunderna av solkad glädje inga blommor. Kanske olikt sipporna som försvann i just denna natt och väntar ett år på att göra sitt ärevarv, men innan de kan leva igen så kommer jag att le igen. Svagt, men jag kommer säkert att le någon gång inom det kommande året. Visst, ett grumlat leende, men det räknas.

Finner högsta giltiga skäl att håna och äcklas av denna myggsvärm av smutsigaste tänkbara dumhet kallad ”samtiden” (Sic!). Ser en död fågel ätas av insekter; vilka ska ätas av fåglar.

Det har varit långvarigt pågående. Ja, det där överflödiga kretsloppet. Men, luder har väl å andra sidan aldrig tidigare varit så attraktivt i en så stor omfattning som just nu?

Vi är molnens blod, rinnande Sorg dammar i sorg Liv är död.

Forsarna, även åarna, ja, alla vattendrag; bryter sällan fram något nytt och intresseväckande.

Livslögnerna flockas, så säkrast är att ljuga ljust och glatt, så körar en käck och hålögd skara dödsdömda. Men, låt andra vara nu! Ingen vill veta något viktigt! Vi har mat på bordet, sa julgrisen! Ögonen glittrade medan hon speglade sig i andras ögon och anpassade sig efter den rådande efterblivenheten. Tänk, tänk på att inte tänka och skada livsviljan, smällarna kan man ta när man blir gammal och har tid för dylika eftertankar, peps fram med eftertryck. Fel. Fel. Fel. Fel. Fel. Tänker ibland. Hittar tillbaka till de missade möjligheternas land. För mig var det ett slagfält.

Hade trots allt, i all misären jag tyvärr är tvingad att kalla mitt liv, trenne riktiga skönheter (av dussinet existerande.) vilka nästan var värdiga mig; och om de spenderade dagarna där hade varit år hade mitt liv varit, eh… gladare. Jag vet att det är ett val, ett val att leva i nuet d.v.s. bearbeta klart och färdigt eller förtränga sina passerade dagar och nätters olustiga lidanden. Själv förträngde jag helt mina dagar efter att de olika besvikelserna blivit till realiteter och vinsten blev sedan till förluster; och det medges att ingen är dummare än undertecknad i vardagens meningslösa, men ack så sorgligt nödvändiga, eh… liv.

Vi män, även en del av de halva männen som skönhet aldrig sett åt, söker den högsta renhet och skönhet som går att finna. Denna ytlighet är, eh… sund. Tyvärr är vi just nu kvar i det sjukaste samhälle som existerat; där det fagra ska besudlas och all verklig skönhet i ”kropp och själ” förnekas och dras ner till förmån för… Ja, det äckligaste och fulaste som går att finna, ”i jämlikhetens namn”. Det är långt värre än bara hat och mord.

Så kväljande och skrämmande, självsäkert tar ideligen illusionen plats och kallar sig prövande och förnyande nödvändig…

Min vegeterande tillvaro har haft sina liggsår. Som spelman var min karriär kort och omsusad. Mina världsomspännande resor blev en lek med döden, som slutade ännu värre.

Men, jag klandrar bara min framtid för mina tidsresande misstag. Och fiendens orena sökande efter att besudla tar ständigt samma recept…, som om de lögner och fabrikationer de sprider kunde få fastna i Verkligheten. Som om de inte fastnade på fabrikören… Är spådd, förutsagd, lämnad ensam i farleder där skären är mig skenbart övermäktiga. Men, jag är på stranden och tänder mitt dödsskepp till en seger ingen ännu kan ana eller se. Så är min makt.

1S