I det lysande porträttet ”Kerstin, 12 år” har Stefan Johansson åstadkommit ett kristallklart och åtstramat porträtt vars utstrålning fångar betraktaren i ett fast grepp. Den gyllene inramningen ger porträttet en ikonlik framtoning som förstärks av det ljusa ansiktet som framträder mot den djupblå fonden. De blå tonerna återkommer i hårets slingor, i ansiktets skuggor och i den vita bluskragen som mjukt formar sig kring modellens hals. Det är ett renodlat och stramt porträtt men samtidigt en känslofylld skildring av den unga Kerstin.
Att sitta modell för Stefan Johansson var tidskrävande och konstnären hade ett stort behov att ha modellen framför sig, helst vid exakt samma tid på dygnet och vid samma ljusförhållande. Stefan Johansson var beroende av dagsljuset och av tiden det tog för akvarellfärgen att torka mellan sittningarna. Han använde sig inte utav kamera utan arbetade med en tecknad skiss som överfördes på duk. Johanssons sparsmakade produktion kan i huvudsak delas in i fyra motivkretsar: interiörer- och stadslandskap i ljussken, porträtt och skogslandskap. De flesta av porträtten är av modern, fram till hennes död 1924, men produktionen omfattar också en rad porträtt av vänner och en del beställningsuppdrag.
Trots att han under sina tidiga år fick utbildning vid Konstfack, betraktade Stefan Johansson sig själv som självlärd, en autodidakt, något som kan sammankopplas med den teknik han tidigt utvecklade. Under flera resor till Italien 1909-10 och 1913 studerar han renässansmåleriets
saklighet, och han prövar tempera och akvarell på pannå och papper. Sedan överför han tekniken till duk vilket kommer att bli hans signum. Genom att experimentera och späda ut färgen med olika typer av lösningsmedel åstadkommer han det för konstnären typiska uttryck där färgens lätthet låter dukens textur komma fram. Johansson kallar sin nya teknik för ”tvättmålning”. På preparerade dukar med ”sugande” grund målar han lager på lager av tempera och akvarell. Successivt tvättar duken med en svamp för uppnå sin vision och att ge linnetrådarna den valör han eftersträvade.
582. Stefan Johansson (Sverige, 1876–1955) ”Kerstin, 12 år”. Signerad Stefan -26. Akvarell på duk 30 x 24 cm. I av konstnären egenhändigt utförd ram. Mått med ram 43 x 37 cm. Följande dokument medföljer verket: Lånekvitto Värmlands Museum, daterat 1958. Tre handskriva brev av Stefan Johansson, ”Fröken Kerstin Nyberg!” - daterat 11 november 1940, ”Esther!”daterat 4 juni 1948 och ”Snälla Esther!” - daterat 13 november 1952. Diverse tidningsurklipp.
Proveniens: Direkt från konstnären till modellens mamma Esther Nyberg. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Värmlands Museum, Karlstad, ”Stefan Johansson. Minnesutställning”, 15 februari - 5 mars 1958, kat. nr 24.
Litteratur: Folke Holmér, ”En bok om Stefan Johansson”, Stockholm, 1958, omnämnd s.42 och avbildad s.75, med tiltel ”Kjerstin, 12 år”, jfr blyertsteckning ”Kerstin (Nyberg) 12 år”, utförd 1926, avbildad s.81. Värmlands Folkblad, ”Äreminne över Stefan Johansson”, den aktuella målningen omnämnd i artikel av amanuensen Gilbert Svensson daterad den 26 februari 1958.
Signerad Allan Österlind med dedikation ”a mon ami C. Nordström” och daterad Lyons-la-Forét 1 Août 1881. Akvarell, bildyta 34 x 24 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Stora Kvalitén, 4–6 december 2002, kat. nr 1715.
Utställningar: Nationalmuseum, Stockholm, ”Opponenterna av 1885, Nationalmusei utställning våren 1945” (då tillhörande arkitekt Ragnar Sandin), kat. nr 576. Prins Eugens Waldemarsudde, ”Karl Nordström och Bohuslän”, 22 februari - 16 april 1979 (då tillhörande Lars Lindqwister).
Litteratur: Svenskt konstnärslexikon, II, Allhems Förlag, Malmö, 1916, volym 5, avbildad s. 251.
586. Anders Zorn (Sverige, 1860–1920) Löjtnant Carl Mesterton. Signerad L. Zorn och daterad 81. Akvarell, bildyta 56 x 32,5 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Höstauktionen 408, 23–27 oktober 1978, kat. nr 406. Stockholms Auktionsverk, Kvalitetsauktion 10–13 april 1984, kat. nr 570.
Signerad Jenny Nyström och daterad Paris 84. Gouache, bildyta 34,5 x 24,5 cm.
Proveniens: Göteborgs Auktionsverk, november 1976.
Litteratur: Stig Lindholm, ”Jenny Nyströms samlade verk. Med penseln som trollspö. Del IÅrssignerad konst, böcker, kalendrar och tidningar”, 2004, upptagen s. 36. Karl och Astrid Jäder, ”Jenny Nyström”, 1975, jfr Fransk bondgumma, pastell, 1885, avbildad i svartvitt s. 59.
Hilma af Klints aktuella målning från 1886 erbjuder en rik och fascinerande inblick i hennes tidiga, realistiska måleri innan hon övergick till sin abstrakta stil. Verket, som föreställer en vissen bukett framställd i dämpade toner, är ett mästerprov på den tekniska skolning hon erhöll vid Kungliga Konstakademin, samtidigt som det bär på de symboliska undertoner som senare skulle genomsyra hennes konst. Blommornas vissnande kan betraktas som en visuell metafor för livets förgänglighet, där naturens cykler speglar af Klints existentiella funderingar kring liv och död, förgängelse och återfödelse – tankar som även skulle bli centrala i hennes senare abstrakta verk.
Målningen kan ses som ett nature morte, en klassisk genre inom måleriet som ofta används för att symbolisera tidens gång och livets skörhet. Af Klint skiljer sig här från sina samtida, då hon undviker de idealiserade blomsterstilleben som var populära under 1880-talet, där konstnärer arrangerade blommor från olika säsonger i illusionistiska kompositioner för att skapa en föreställning om överflöd och skönhet. I stället väljer hon att skildra en vissen bukett i dova färgtoner, vilket ger målningen en stillsam melankoli och reflekterar ett tidigt intresse för de djupare filosofiska och spirituella teman som idag är karakteristiska för af Klints konstnärskap.
Under sina studieår på Konstakademin mellan 1882 och 1888 utvecklade af Klint en gedigen teknisk grund och en imponerande mångsidighet. Hon bemästrade genrer som landskaps- och porträttmåleri samt botaniska studier, och erhöll till och med utmärkelser för sina anatomiska teckningar. Trots sitt starka bidrag till den abstrakta konstens utveckling valde hon genom hela livet att återkomma till dessa figurativa motiv och tekniker, som alltid präglades av en stämningsfullhet och ett symboliskt djup. Medan många svenska konstnärer vid denna tid reste till Paris för att söka inspiration och upptäcka de franska konstnärskolonierna, valde af Klint att utforska Nordens egna karga landskap, dova färgskalor och dramatiska atmosfär
Auktionens aktuella målning ger prov på Hilma af Klints imponerande konstnärliga bredd. De visar hur hon förmådde växla mellan illusionistiskt detaljrika verk och symboliskt laddade former – ett spektrum som bidrog till att befästa hennes plats som en tidig och banbrytande pionjär i konsthistorien. Genom denna mångfaldiga konstnärliga resa lade af Klint grunden till ett konstnärskap som inte bara omdefinierade hennes egen samtid utan även utmanade konstens gränser för generationer framöver.
590. Hilma af Klint (Sverige, 1862–1944) Stilleben. Signerad H. af Klint och daterad -86. Olja på duk 90 x 69 cm.
Proveniens: Industrimannen Gunnar W Andersson (1889 - 1960), Skagerholms herrgård. Vår Gård, Saltsjöbaden, i gåva av ovanstående. Bengt Ekeroth, i gåva av Vår Gård (Kooperativa förbundet) som tack för lång och trogen tjänst. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: Kurt Almqvist och Daniel Birnbaum (red.),”Hilma af Klint, Catalogue Raisonné”, band 7, 2022, avbildad s. 43. Utropspris: SEK 200 000 – 250 000 / EUR 17 260 – 21 570
591. Carl Milles (Sverige, 1875–1955) Vildsvin.
Signerad Carl Milles. Numrerad och daterad No 5 1947. Gjutarstämpel Herman Bergman fud. Grönpatinerad brons. Höjd 25 cm.
Litteratur: Henrik Cornell, ”Carl Milles -Hans verk”, SAK, 1963, jämför större version av motivet på Tändstickspalatsets gård, Stockholm, avbildat s.76. Erik Näslund, ”Carl Milles - en biografi”, 1991, jfr större version på Tändstickspalatsets gård, Stockholm, avbildad sid 225.
594. Ruth Milles (Sverige, 1873–1941) ”Vattenbärerskan”.
Signerad Ruth Milles och daterad 1906. Gjutarstämpel Herman Bergman fud. Brungrönpatinerad brons, höjd 35 cm.
Litteratur: ”Katalog öfver bronser från Herman Bergmans Konstgjuteri AB Stockholm”, modellen upptagen samt avbildad som nr 71, där kallad ”Bondhustrun”.
597. Carl Milles (Sverige, 1875–1955) ”Skridskoprinsessan”.
Signerad Carl Milles. Numrerad, nr 3. Daterad 1952.
Gjutarstämpel Herman Bergman Fud. Grönpatinerad brons, höjd 31 cm.
Litteratur: Henrik Cornell, ”Carl Milles, hans verk”, 1963, motivet upptaget i verkförteckningen s. 258 under år 1949. Erik Näslund, ”Carl Milles - en biografi”, 1991, motivet upptaget i verkförteckningen s. 337 under år 1949.
Carl Milles skulptur Skridskoprinsessan från 1949 är en glädjefylld hyllning till rörelse, inspirerad av en ung flicka som Milles såg åka skridskor på Rockefeller Plaza i New York. Förtjust av hennes energiska rörelser beslöt han att fånga ögonblicket i brons. Resultatet blev en livlig och lekfull skulptur där den unga flickans utsträckta armar och virvlande kjol ger intryck av att hon svävar i en piruett.
Skulpturen står i stark kontrast till Milles andra verk från samma period, såsom Människan och Pegasus (1949) och Guds hand (1949–1953) som är präglade av existentiella teman om trygghet och människans relation till det gudomliga. I Skridskoprinsessan möts vi i stället av en lättare, mer lekfull dimension av livet, där Milles fångar friskheten och vitaliteten
i en oändlig rörelse. Trots att figuren är gjuten i brons, känns rörelsen så levande att vi nästan kan se flickan fortsätta snurra vidare.
Milles var känd för sin förmåga att fånga rörelse i sina skulpturer, ett tema som återkommer i hans verk från 1940- och 1950-talet. Ett exempel på detta är Skridskoåkande änglar från 1948, som kan ses som en parallell till Skridskoprinsessan. Här ersätts dock de himmelska figurerna i hans tidigare arbeten med en mer jordnära gestaltning, där den lekfulla prinsessan symboliserar ungdomens frihet. Skulpturen skapar ett magiskt ögonblick där det fysiska möter det drömska, och Milles lyfter fram en rörelse som både är levande och symbolisk.
Carl Milles
598. Georg Engelhard Schröder (Hans krets) (Sverige, 1684–1750) ”Fredrik I av Sverige” (1676–1751).
608. Carl Fredrik Hill (Sverige, 1849–1911) ”Himmel och hav”. Färgkrita på papper, bildyta 16,5 x 20,5 cm.
Proveniens: Galerie Blanche, Stockholm, ”C.F. Hill. 100 färgkritor från sjukdomstiden -ur en förut ej visad samling”, 10 mars - 11 april 1951, kat. nr 35.
Efter att under en gotlandsvistelse år 1889 ha bestämt sig för att bli konstnär reste Ivan Aguéli våren 1890 för första gången till Paris. Syftet med resan var att studera måleri och väl på plats sökte Aguéli upp Émile Bernard som undervisade i teorierna bakom den nyligen etablerade stilen syntetism. Denna nya skola inom konsten utvecklades av Bernard och andra konstnärer, bl.a. Paul Gauguin, i Pont-Aven, Bretagne under detta sista decennium av 1800-talet. I korthet handlade det om att man ansåg att konstnären borde göra en syntes av sina synintryck och hellre måla ur minnet än att göra en direkt avbildning av motivet. Ofta utgjordes resultatet av målningar med stora rena färgytor omgivna av svarta konturer.
I 1890-talets Paris inspirerades Aguéli även av symbolismen, men intresset för österländsk filosofi och religion ledde vidare till studier i orientaliska språk och utomeuropeisk konst. 1894 reste Aguéli till Egypten, dit Bernard flyttat något tidigare. Fascinationen för nordafrikansk kultur och österländsk filosofi stegrades nu ytterligare. Han uppehöll sig först utanför Alexandria samt därefter i Kairo. 1898 konverterade han till Islam och tog sig namnet Abdalhadi, vilket betyder vägledarens tjänare. Under
en tioårsperiod målade han nästan inget alls. Istället fördjupade han sig än mer i religion och språk.
Aguélis bilder präglas av intimitet och lugn och konstnärskapet domineras av landskapsmåleri. Gunnar Ekelöf menade att det var i just landskapen som konstnären var som mest intim: ”I landskapen är han kanske intimast, de må vara hur monumentala som helst. Det förefaller mig som om han i dem kände sig mera fri från den åtrå och den samtida antipati som människan väcker hos honom”.
Aguéli levde också, vilket Ekelöf tangerar i sin analys, en stor del av livet som fattig bohem, starkt påverkad av, inte bara teosofiska utan även anarkistiska strömningar.
611. Ivan Aguéli (Sverige, 1869–1917) Landskap med hus. Numrerad 8. Olja på papper lagd på papp-pannå, bildyta 16,5 x 23 cm.
Proveniens: Privatsamling, Sverige. Därefter i arv.
I detta sena verk av Carl Larsson ser vi hans och Karins första barnbarn Gunlög, född 1912, stå bakom den röda pelaren i Verkstaden i Lilla Hyttnäs i Sundborn, ett rum som ursprungligen tjänade som ateljé innan den nya större (Sveriges största på sin tid) ateljén invigdes på nyårsafton 1899. I samband med detta flyttade Karin Larsson in med sina vävstolar i det gamla utrymmet som därefter kom att kallas Verkstaden. Rummet, vilket även fungerade som sällskapsrum för hela familjen, domineras än i dag av gul pärlspontpanel och gröna snickerier. Inredningen är både egensinnig och praktisk. I bortre hörnet återfinns det podium som Carl Larsson målar i ”Barnbarnet”, på vilket Karin inrättade en arbetsplats med en symaskin så att hon, genom de intilliggande fönstren, kunde hålla ett öga på lekande barn utomhus samtidigt som hon skapade sina textilier. I målningen ser vi hennes symaskin skymta bakom Gunlög.
Carl Larssons bedårande skildringar av de egna barnen har vunnit miljoner betraktares hjärtan världen över. Detta gäller i synnerhet de akvareller som är hämtade från familjens sägenomspunna konstnärshem i den lilla byn Sundborn.
1894 började Carl Larsson framställa det dagliga livet i Sundborn i en serie högst personliga akvareller. De publicerades 1899 i boken ”Ett hem” och åtföljdes av en text som syftade till en omdaning av heminredningen. Dessa nya och friska bilder av en familjs liv, i vardag såväl som fest, sågs omedelbart som ett koncentrat av ett svenskt ideal och de följdes av många flera, i andra böcker.
Genom Carl Larssons bilder fick man följa hur hans barn blev äldre och 1918 när auktionens aktuella målning utfördes hade barnen vuxit upp och barnbarn hade kommit till världen. Carl Larsson var själv en åldrad konstnär i slutet av sitt liv (han avled i januari året därpå). Under 1910-talet var Fritzes Kungl. Hofbokhandel i Stockholm hans främsta försäljningskanal och efterfrågan för söta Carl Larsson-barn var stor. I och med att hans egna barn blev vuxna började han istället måla barnen i grannskapet och barnbarnen.
612. Carl Larsson (Sverige, 1853–1919) ”Barnbarnet”.
Signerad C.L och daterad 1918. Akvarell, bildyta 73 x 51 cm.
Proveniens: Svensk-Franska Konstgalleriet, auktion 99, Stockholm 1972, kat. nr 54 avbildad plansch nr 1. Förvärvad på ovanstående auktion, därefter i arv inom familjen till nuvarande ägare.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Invigningsutställning. Larsson-Liljefors-Zorn”, mars - april 1916, kat. nr 125. (då tillhörde Fritzes hovbokhandel). Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Minnesutställning Carl Larsson”, 6 mars - 5 april 1920, kat. nr 351 (då tillhörande grosshandlare Carl Lion).
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sveriges allmänna konstförening 150 år”, 2 april - 16 maj 1982.
Litteratur: Ulwa Neergaard, ”Carl Larsson, signerat med pensel och penna”, 1999, avbildad s. 594 samt upptagen i katalogsupplement, under år 1918, s. 170, kat. nr 1745.
I utställningskatalogen till ”Ett delat liv” skriver Iris Müller-Westerman om den aktuella målningen; ”Galleristen Signe Schultz (1894–1960) porträtteras rakt framifrån sittandes med korslagda ben i en fåtölj. Hon har ytterkläderna och baskern på, och ser ut att strax vara på väg någonstans. Under den täta, öppna pälskappan syns en elegant, karmosinröd klänning. Med ena handen i kappfickan och den andra hängandes över armstödet, ser Signe Schultz en aning spänd och avvaktande ut. Hennes blick söker sig inte till betraktaren, utan förblir oåtkomligt inåtvänd. Konstverken i rummet berättar om den miljö hon befinner sig i. Med stor skicklighet framkallar Laserstein pälsens mjukbruna struktur, och betonar Signes smycken: ringen, armbandet och örhängena. Teckningarna som hänger på väggen bakom konsthandlaren formar tillsammans ett rutnät som framhäver hennes figur och ramar in hennes huvud. Här sitter en självsäker, ambitiös affärskvinna på språng att lämna sitt galleri.
Signe Schultz bedrev sedan 1928 Galerie Moderne vid Nybrokajen i Stockholm tillsammans med sin syster Alice Lagerbjelke. Genom en inbjudan att ställa ut sina verk i den svenska huvudstaden, hade Lotte Laserstein kunnat lämna Tyskland 1937, med många av sina viktigaste verk i bagaget. Systrarnas utställningsinbjudan skulle visa sig rädda Lasersteins liv”.
Signerad Lotte Laserstein och daterad 1941. Pannå 107 x 86 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären av nuvarande ägare.
Utställningar: Moderna Museet, Malmö, ”Ett delat liv”, 6 maj - 8 oktober 2023, kat nr. 41. Moderna Museet, Stockholm, ”Ett delat liv”, 11 november 2023–14 april 2024, kat nr. 41.
Litteratur: Utställningskatalogen, Moderna Museet, Stockholm, ”Ett delat liv”, 11 november 2023–14 april 2024, avbildad på helsida s. 113.
636. Carl Larsson (Sverige, 1853–1919) ”Gratulationsadress till Philip”.
Signerad C.L och daterad Gbg 1890. Akvarell och tusch, bildyta 46,5 x 31,5 cm.
Carl Larsson skriver i gratulationen: ”Philip gratuleras! af hunden traktens sinnebild, i preteritum, presens och futurum, af salig Gäck, af lefvande Puck och af alla de som tills vidare ligga i Gudarnes knän.”
Enligt Ulwa Neergaard är gratulationen för den store konstmecenaten Pontus Fürstenbergs bror Philip som fyllde 60 år 6 oktober 1890. Hon skriver: ”Bland gratulanterna märks traktens hundar (Puck bland annat), gudarna Jupiter, Venus och Mars samt C.L själv i form av ett självporträtt.”
Litteratur: Ulwa Neergaard, ”Carl Larsson. Signerat med pensel och penna”, 1999, upptagen i katalogsupplementet under år 1890, s. 47 som nr 457.
Signerad GW och en palm och daterad 1877. Duk 55 x 80 cm.
Proveniens: Inköpt för 600 kronor av Sveriges Allmänna Konstförening (SAK) 1878 och vunnen av kommendörkaptenen J. Ankarcrona. Senare ägd av fru Olga Wennerberg, (född Cadier), Köpenhamn. Bukowski Auktioner, auktion 520, våren 2001, kat nr 179.
Litteratur: Gustaf Lindgren, ”Gustaf Wilhelm Palm 1810–1890”, SAK, 1934, upptagen i katalogen under år 1877, kat nr 485, sid 325. Jämför även teckning i Nationalmusei handteckningssamling med inv. nr 1240/1924.
Signerad G.W och en palm och daterad 1865. Uppfodrad duk 55 x 79 cm.
Proveniens: Målad för herr Sandburg 300 Rdr. (Palms anteckning 1870). Inköpt av herr Beijer på Bukowskis auktion i mars 1890, kat nr 54. Auktionen efter bokförläggare Fr. Beijer den 20 september 1899, kat nr 243. Tidigare i de Hedbergska samlingarna på Bjärsjölagård, Skåne, därefter i arv.
Litteratur: Gustaf Lindgren, ”Gustaf Wilhelm Palm 1810-1890”, SAK, 1934, upptagen i katalogen under år 1865, kat nr 375, sid 311. Svenska Hem i ord och bilder, årgång XXII, nr 8, aug 1934, ”Bjersjölagård”, avbildad sid 160, omnämnd sid 166. (Med placering i salongen).
648. Carl Fredrik von Breda (Sverige, 1759–1818) ”Carl Dreijer” (1770–1802).
Signerad Breda pinxit och daterad London 1791. Uppfodrad duk 76 x 63 cm. Samtida förgylld och bronserad ram i Pehr Ljungs art.
Proveniens: Carl Dreijers porträtt har under två århundraden gått i arv bland ättlingarna till den yngste brodern Arendt Dreijer (1780–1847), sjöofficer i Flottan och ägare till Lögdö bruk i Medelpad. Porträttet fanns sedan i familjen ända till den femte generationen efter honom. Bukowski Auktioner, auktion 565, 6–9 dec 2011, kat nr 240.
Utställningar: Parisutställningen 1929. Skånska Konstmuseum, Lund, ”Gammal konst i Lundahem”, 1932, kat nr 88, avbildad pl 88. Nationalmuseum, Stockholm, ”Carl Fredrik von Breda - Minnesutställning”, sep - okt 1959, kat nr 18.
Litteratur: Nils Fredrik Sander, ”Minne av Carl Fredrik von Breda”, 1896, upptagen i förteckningen över Carl Fredrik von Bredas arbeten, kat nr 47. Emil Hultmark, ”Carl Fredrik von Breda”, 1915, upptagen i den beskrivande katalogen över Carl Fredrik von Bredas porträtt, kat nr 64. ”Svenska hem i ord och bild”, 1917, ”Professor Fredrik Wulffs hem i Lund”, avbildad helsida sid 9, avbildad sid 10 samt omnämnd sid 12. Axel Gauffin (red), ”Svensk sjuttonhundratalskonst”, SAK, 1923, avbildad helsida, sid 40 (benämnd Jean Dreijer, konsularagent på St. Barthélemy). Sixten Strömbom (red), ”Index över svenska porträtt 1500-1850”, band I, 1935/43, sid 212. (SPA 1924:1292) ”Konst i svenska hem”, band 10, upptagen sid 520 under samling 907; ”Fil Mag, Fru Greta Wulff, Mårtenstorget 10, Lund”. Boo von Malmborg, ”Svensk porträttkonst genom fem århundraden”, 1978, avbildad sid 184.
Per Tingbrand, ”Who was who in St. Bartholomew during the Swedish epoch”, 2001, avbildad och omnämnd sid 185.
649. Jonas Forsslund (Tillskrivna) (Sverige, 1754–1809) ”Kommersrådet Lorentz Görges” (1723–1803) & makan ”Hedvig Elisabeth Bohman” (Bogman) (1730-).
Ett par. Pasteller, vardera 69 x 55 cm. Rikt snidade gustavianska ramar.
Proveniens: Tidigare i Christian Hammers samling, Stockholm. Försålda på den Hammerska auktionen i Köln 1893. (Inköpta av Rehbinder) Rehbinders samling, Stockholm. Försålda genom Bukowski Auktioner, (Rehbinderska samlingen), 1913. (inköpta av OM Strömberg) Bruksdisponent O M Strömberg. Lars Olsson Antikhandel, Uppsala/Stockholm.
651. Johan Pasch (Tillskriven) (Sverige, 1706–1769)
Allegori över de fyra elementen - Vattnet.
Utförd omkring 1753. Duk uppfäst på pannå 78 x 78 cm.
Proveniens: Kommerserådet Anders Plomgren (1700–1766), Plomgrenska huset vid Kornhamnstorg hörnet Triewaldsgränd, Stockholm, dörröverstycket har tidigare ingått i en svit med allegorier över de fyra elementen, vilka togs ned när huset renoverades i slutet av 1800-talet. Professor Carl Magnus Groth (1831–1908) och hans hustru Elin (1849–1921), vidare i arv till dottern Britta (1884–1958). Fru Britta Gauffin, född Groth, gift med fil. doktor Axel Gauffin (1877–1964), intendent vid Nationalmuseum, Stockholm. Bukowski Auktioner, Stockholm, auktion 456, Julauktionen, 8-11 december 1987, kat nr 25. (Guillaume Taraval, hans art).
Utställningar: Charlottenborg, Köpenhamn, ”Udstillingen af svensk kunst fra det 18. aarhundrede”, september-oktober 1921.
Litteratur: Udstillingen af svensk kunst fra det 18. aarhundrede, Charlottenborg, København, september-oktober 1921, omnämnd under Guillaume Thomas Taraval ”Amoriner, Dörstykke, Tilh. Dr. phil Axel Gauffin, Stockholm” nr 41 eller nr 42. Axel Gauffin (red): ”Svensk sjuttonhundratals konst”, SAK publ XXXI, 1923, jämför med bilden på dörröverstycket ”Amoriner” på sidan 14. Albin Roosval (red): ”Svenska hem i ord och bilder”, årgång 1924, Stora Lundby i Sorunda, Södermanland, hos intendenten och fru Axel Gauffin, omnämnd på sidan 12 och avbildad på sidorna 10 och 11. Ingrid Böhn-Jullander, ”Johan Pasch och rokokons dekorativa måleri i Sverige”, 1987, omnämnd på sidan 70. Ing-Mari Danielsson, ”Den bildande smaken - målade dekorationer hos borgerskapet i frihetstidens Stockholm”, 1998, omnämnd på sidan 150, upptagen i katalogen, kat nr 17, sid 198.
652. Alexander Roslin (Sverige/Frankrike, 1718–1793) ”Charlotte-Suzanne d´Holbach” (1733–1814).
Utfört omkring 1770. Uppfodrad duk 74 x 60 cm. Samtida ram i fransk rokoko.
Proveniens: M. de Franclieu, Toulouse. George Wildenstein, Paris-New York (1892–1963) Paul Cailleux, Paris (1884–1964) Colnaghi & Co Ltd, London. Sven Salén, Ekudden, Stockholm. Bukowski Auktioner, auktion 484, 14–15 maj, 1992, kat nr 56. Svensk privatsamling.
Litteratur: Gunnar W Lundberg, ”Roslin”, 1957, del I, avbildad i färg sid 126, del II, kat nr 312, sid 58.
Ellenius skriver såhär om auktionens aktuella målning: ”Det är skymning, som så ofta i bilderna av andflockarnas liv i vassar och strandvegetation. Den gulnade himlen återspeglas i en intrikat väv av dunkla skuggfält och näckrosblad. Kring änderna bryts ytan i en koboltblå vattring som antyder flockens rörelseriktning över det stilla havet. Med bibehållen naturalism lever färgfält och fläckar sitt eget liv i bildytan. Claude Monets ryktbara näckrosdammar i Giverny anvisar både beröringspunkter och skillnader i naturuppfattning”.
656. Bruno Liljefors (Sverige, 1860–1939) Andfamilj bland näckrosor. Signerad Bruno Liljefors och daterad 1917. Olja på duk 73 x 100 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Kvalitetsauktion 10 - 14 november 1970, kat. nr 574. Bukowski Auktioner, Klassiska höstauktionen 583, 2-5 december 2014, kat. nr 694. Förvärvad på ovanstående auktion av nuvarande ägare.
Litteratur: Martha Hill, ”Bruno Liljefors. The Peerless Eye”, 1987, avbildad i färg s. 140. Allan Ellenius, ”Bruno Liljefors. Naturen som livsrum”, 1996, omnämnd samt avbildad uppslag i färg s. 206–207.
Auktionens aktuella verk från 1899 är en både stämningsfull och intim skildring av naturens harmoni i övergången mellan dag och natt. Bruno Liljefors, en av de mest framstående konstnärerna inom det nordiska djur- och landskapsmåleriet, var känd för att förnya traditionen genom att skildra djurriket ur djurens eget perspektiv snarare än genom människans ögon. Detta verk är ett utmärkt exempel på denna metod, där uttrarna inte bara är aktörer i landskapet utan också betraktare av det, något som ger verket en unik närhet och en stillsam känsla av förtrolighet. I det aktuella verket bjuds vi in att delta i en rofylld stund av observation, där betraktaren, genom uttrarnas blick, får uppleva havet och solnedgången i en tyst och fridfull atmosfär. Här undviks de dramatiska inslagen som ofta kännetecknar Liljefors verk, där djur och deras naturliga fiender ofta är i konflikt. I stället möts vi här av en stund av inre frid, där inga hotfulla fiender närvarar, och där naturen kan njutas i sin mest orörda form.
Vid denna tidpunkt i sin karriär var Liljefors särskilt intresserad av att fånga naturens ljus i de tidiga morgontimmarna och i skymningen. Dessa övergångar mellan dag och natt, där ljuset förändras snabbt och skapar en dynamik mellan mörker och ljus, blev centrala teman i hans konstnärliga utveckling. I tidigare verk som ”Morgonstämning vid havet”, (1896) och ”Morgon”(1894) hade han redan utforskat hur dessa ljusstämningar kunde fånga naturens subtila skönhet och dramatiska förändringar. I auktionens aktuella verk återvänder Liljefors till detta tema men med ett mer koncentrerat fokus på en viss tidpunkt på dagen, när skymningen sänker sig över landskapet och havet förvandlas till ett stilla spektrum av dämpade färger. Här är det den lugna solnedgångens ljus som genomsyrar verket och ger en känsla av avslut, utan att förlora den naturens dynamik som Liljefors så mästerligt skildrade.
Verket utgör också en intressant reflektion av Liljefors utveckling som konstnär under slutet av 1800-talet, då han i högre grad började utforska det emotionella och psykologiska i sina landskap. Hans skildringar av naturen var inte längre bara objektiva avbildningar av landskap och djur, utan också uttryck för hans egen inre värld och hans relation till naturen. Uttrar vid havet, solnedgång kan därför ses som ett verk där Liljefors söker fånga mer än bara en visuell verklighet; han strävar efter att fånga den känslomässiga resonans som naturen kan väcka i betraktaren. Här får vi en inblick i hans konstnärliga själ, där han, genom djurens och landskapets samspel, reflekterar över naturens eget lugn och övergången mellan dag och natt, liv och död.
663. Bruno Liljefors (Sverige, 1860–1939) ”Uttrar vid havet, solnedgång”.
Signerad Bruno Liljefors och daterad 1899. Olja på duk 72 x 115 cm.
Proveniens: Direktör Axel Jacobsen. Svensk-Franska Konstgalleriet, auktion 19, Stockholm 1934, kat. nr 77, avbildad s. 23. David Hultmark, Stockholm (inköpt på ovanstående auktion) därefter genom arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ” Carl Larsson- Bruno Liljefors- Anders Zorn”, 9 juli - 17 augusti, 1930, kat. nr 87. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Bruno Liljefors Minnesutställning 1860–1960”, 30 september - 30 oktober 1960, (med felaktigt mått) kat. nr 5.
Litteratur: Dr K.E. Russow, ”Bruno Liljefors. En studie”, 1929, omnänd s. 170 samt avbildad helsida s. 171. Svenska hem i ord och bilder, 1930, omnämnd s. 58 samt avbildad s. 62. ”Konst i svenska hem”, andra delen, 1943, upptagen s. 248, (med felaktig titel och mått) under samling 373: ”Jägarmästare David Hultmark, Saltsjöbaden”.
Runt 1905–1906 var Gustaf Fjæstad djupt engagerad i att utveckla sitt karakteristiska konstnärskap, som präglades av stämningsfulla vinterskildringar och naturmotiv. Vid denna tid blev hans detaljrika och texturmässigt komplexa framställningar av snö, is och frost särskilt uppmärksammade. Fjæstad strävade efter att fånga den svenska naturens stillhet och kalla skönhet genom finstämda variationer i färg och ljus. Hans unika teknik och intresse för ytmönster och texturer gjorde honom till en central figur inom den nationalromantiska rörelsen.
Han utvecklade en metod som kombinerade en detaljrik naturalism med dekorativa element och genom noggrant avvägda penseldrag och subtila övergångar i ljus och skugga lyckades han framkalla en illusion av både snöns djup och dess ytmässiga skörhet. Fjæstads verk från perioden omkring 1905-1906 vittnar om hans intresse för ljusets mångfaldiga uttryck, från dagsljusets klara sken till skymningens och nattens dämpade toner.
Ett återkommande tema i Fjæstads målningar var snöns interaktion med kvälls- och nattljuset. Genom att använda dova färgskalor och subtila ljusövergångar skapade han stämningsfulla landskap där snön reflekterade det svaga skenet från månen eller de sista resterna av skymningsljuset. Denna känsliga skildring av ljus tillför en suggestiv och nästan mystisk dimension till hans verk. I vissa målningar syns Polstjärnan, en klar och konstant punkt på den nordiska vinterhimlen. Som en del av stjärnbilden Lilla Björnen symboliserar Polstjärnan stabilitet och riktning, och dess närvaro förstärker den poetiska stillheten i Fjæstads vintermotiv.
664. Gustaf Fjaestad (Sverige, 1868–1948) Spår i djupsnön.
Signerad G Fjaestad och daterad 06. Olja på duk 100 x 110 cm.
Utställningar: Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm, ”Gunnar Hallström 1875–1943 - minnesutställning”, 6–28 april 1946, kat. nr 32 (med titel ”Kråkor, till en saga”).
Konstutställningen i Valand (enligt etikett a tergo).
Auktionens målning ”Dam med flor” är en förstudie till Anders Zorns kända verk ”I sorg”, en akvarellmålning som blev hans genombrott på Konstakademins elevutställning 1880. ”Dam med flor” visar tydliga drag av Zorns tidiga, känslosamma porträttstil, där han utforskar sorgens uttryck genom subtila detaljer och en sparsam, men effektfull färgpalett. Som i ”I sorg” ser vi här en ung kvinna vars nedslagna blick och ansikte, delvis dolt av ett skirt flor, förmedlar en känsla av vemod och inre stillhet. Det är en introspektiv skildring, där sorgen snarare antyds än uttrycks explicit.
I denna målning använder Zorn färg och ljus för att lyfta fram kvinnans uttryck och skapa kontrast mot bakgrunden. De färggranna detaljerna i hennes hatt, tillsammans med modellens ljusa hy, skapar en tydlig växelverkan mellan ljus och skugga. Mot den varma bakgrundsfärgen framhävs kvinnans ansikte och flor, vilket drar betraktarens blick mot motivets mitt och ger ett djup åt bilden.
Enligt uppgift föreställer kvinnan på auktionens målning Emma Zorn, Anders Zorns framtida hustru, som då hette Emma Lamm. Anders och Emma gifte sig i hemlighet i oktober 1885 efter att ha träffats fyra år tidigare, när Zorn skulle måla ett porträtt av Emmas systerson.
Auktionens verk är troligen utfört omkring 1880 och är ett strålande exempel på Zorns tekniska skicklighet som akvarellist och hans förmåga att fånga känslor och närvaro med subtil precision. Med ett mästerligt handlag och ett skarpt sinne för människans inre liv har Zorn här skapat en bild som inte bara är en studie i teknik, utan även en intim skildring av sorg och stillhet, där betraktaren inbjuds att dela modellens känslolandskap.
671. Anders Zorn (Sverige, 1860–1920) ”Dam med flor (förstudie till ”Sorg”)”. Utförd omkring 1880. Akvarell, bildyta 30 x 22 cm.
Litteratur: Troligtvis identisk med ”Konst i svenska hem II” band 2, upptagen sid 92 under samling 74: ”Doktorinnan Anna Hwass, Östermalmsgatan 45, Stockholm)”.
672. Pierre-Auguste Renoir (Frankrike, 1841–1919) ”La maison de la poste à Cagnes”. Signerad Renoir. Utförd 1905–1906 i konstnärens hemstad Cagnes-sur-Mer. Verket presenteras för Wildenstein Plattner Institute den 3 december 2024 för inkludering i catalogue raisonné. Olja på duk 17 x 26 cm.
Proveniens: Galerie Eugéne Blot, Paris. Louis Meley, Alger, Algeriet. Christies, London, 3 april 1990, kat. nr 15. Stockholms Auktionsverk, Moderna Kvalitén, 31 oktober - 2 november 2007, kat. nr 999.
Auguste Renoir återkom många gånger till motivet av postkontoret i Cagnes målat med utsiktspunkt från trädgården vid hemmet La Collettes i byn Cagnes-sur-Mer på Côte d’Azur. Byns postkontor låg inbäddat bland buskar och träd på den branta höjden ovanför villan. Konstnären har placerat sig med sin palett nedanför motivet. Med sina branta tegeltak och terrasserade placering tycks husen klättra uppför den branta kullen. I denna komposition finns en visuell rytm som återspeglar Renoirs fascination för hur byggnaderna harmonierar med den omgivande naturen. Paletten har blivit ljusare och de pastellfärgade fasaderna reflekterar Medelhavsområdets varma ljus. I den aktuella målningen syns övergången från konstnärens mjuka impressionistiska penseldrag till en mer robust och klassisk stil, ofta kallad hans ”Cagnes-period”.
1907 flyttade Renoir och hans hustru Aline till området kring den pittoreska byn Cagnes-sur-Mer. Här uppfördes Les Collettes, en vacker stenbyggnad i två våningar som än idag finns bevarad som ett museum över konstnären. Renoir bodde här, året runt, fram till sin död 1919. Från hemmet och ateljén, omgivet av lummiga oliv- och citruslundar, hade man en milsvid utsikt över Medelhavet. Den harmoniska platsen och det omkringliggande landskapet erbjöd en outsinlig inspirationskälla för konstnären som ofta placerade sig i trädgården med sitt staffli. Samspelet mellan byns arkitektur och det mjuka frodiga landskapet intresserade honom särskilt.
Under sina sista år, trots fysiska utmaningar, inklusive ledgångsreumatism, blev Renoirs penselföring mer självsäker, och han betonade formernas soliditet samtidigt som han behöll sin karakteristiska känslighet för ljus och textur. Försvagad av sjukdomen, och med nedsatt rörlighet, fortsatte han dock att måla livet ut. Hans dukar fylldes av livsglädje och han upphörde aldrig att experimentera med färg och form.
Impressionismen som konströrelse uppstod i Frankrike under mitten av 1800-talet, och grundades av en grupp konstnärer som möttes på Café Guerbois på Montmartre i Paris, däribland Claude Monet, Édouard Manet och Auguste Renoir. De var påverkade av en rad nya intryck, i första hand uppfinningen av fotografiet, som gav dem en ny upplevelse av ett ögonblick av rörelse i bilden. Impressionisterna utvecklade friluftsmåleriet och anpassade tekniken därefter. Nya idéer om tolkning av verkligheten och återgivning av ljus- och skuggverkan blev central därvidlag. De experimenterade med olika färgkontraster, varigenom de bland annat upptäckte att gult och violett gav starkare kontrastverkan än svart och vitt. Auguste Renoir var en av de främsta impressionisterna och landskapsmåleriet var en viktig del av hans oeuvre. Under hela sin verksamma tid målade han landskap i alla former, från Paris parker och öppna platser, i de omkringliggande städerna i Seinedalen till intrycken från längre resor i Frankrike och Italien. Renoirs landskap förekom sällan på den årliga Salongen i Paris, men spelade en viktig roll både i hans bidrag till de impressionistiska grupputställningarna och i hans samarbete med konsthandlaren och galleristen Paul Durand-Ruel. Galleristen, som var starkt förknippad med impressionisterna, köpte totalt ca 1500 verk av Renoir under åren 1891 till 1922.
För Renoir var landskapsmåleri ett sätt att utveckla och förfina konstnärliga färdigheter och hans landskap är mer varierande och experimentella i färg och teknik än hans figurmålningar. I motsats till många av sina impressionistiska kollegor skildrade han det franska landskapet som oföränderligt i tiden, fritt från alla tecken på industriell utveckling eller modernt liv. Han arbetade på impressionisternas vis ute i naturen, ”en plein-air”, där han färdigställde både skisser och färdiga verk. I ett brev till sin vän, den kvinnliga impressionisten Berthe Morisot, från 1892 hänvisade han till genren som ”det enda sättet att lära sig sitt hantverk” (citerat i Renoir Landscapes, 1865–1883, exh. cat., National Gallery, London, 2007, s. 190).
673. Philip Burne-Jones (Storbritannien, 1861–1926) Självkritik.
Signerad Philip Burne-Jones och daterad 1892. Olja på duk 62 x 51 cm.
Proveniens: Privatsamling, Sverige. Därefter i arv.
677. Okänd rysk konstnär, kretsen kring Mir Ikusstva, Porträtt föreställande Maya Degutniks.
Utfört i St. Peterburg ca 1916. Gouache 82 x 58 cm.
Proveniens: Maya Degutniks, f. 1896 i St Petersburg, flyttade till Sverige efter 1917. Därefter i arv inom familjen. Stockholms Auktionsverk, 8 juni 2017, kat. nr 3224.
679. Bruno Liljefors (Sverige, 1860–1939) Gräsandpar i vass.
Signerad Bruno Liljefors och daterad 1907. Olja på duk 125 x 220 cm.
Proveniens: Pehr Swartz (1860–1939), industriman, filantrop och konstsamlare, Norrköping. Beijer Auktioner, Stockholm, Klassiska Vårauktionen, 26–28 april 1989, kat. nr 196. Nordén Auktioner, Stockholm, Skandinavisk konst - antikviteter, 24 november 1992. kat. nr 30.
Utställningar: Verein Berliner Künstler, Künstlerhaus, Bellevuestrasse 3, Berlin, vandringsutställning Tyskland i Torsten Laurins regi, mars - september 1907, kat. nr 11 (då tillhörande Pehr Swartz, Sverige). Göteborgs Konstmuseum, ”Bruno Liljefors”, 25 januari - 25 maj 1997, kat. nr 13. Prins Eugens Waldemarsudde, ”Bruno Liljefors”, 20 september - 6 januari 1997, kat. nr 77.
Intresset för Bruno Liljefors konst har upplevt en renässans. Hans målningar levandegör drömmen om en oförstörd natur i en tid då klimatförändringar och människans framfart har satt eko-systemen ur balans. Liljefors konst har fått en ny aktualitet och innebörd, och på många plan är hans konst viktigare för nutidsmänniskan än den var för hans samtid.
Bruno Liljefors betraktas som Sveriges främste djurmålare, men intresset för hans konst sträcker sig långt utanför landets gränser. Under hösten 2024 öppnade Petit Palais i Paris, i samarbete med Nationalmuseum, en utställning med över 100 verk av Liljefors. För första gången möter den franska publiken ”Bruno Liljefors - La Suède sauvage” – Det vilda Sverige.
Carl Milles
Folke Filbyter, är en av svensk medeltids mest mytomspunna gestalter.
Carl Milles har här gestaltat Folke Filbyter till häst då han enligt legenden ridit ut för att söka efter sin älskade sonson som rövats bort av munkar.
Inspirationen till motivet hämtade Milles ur Verner von Heidenstams roman ”Folkungaträdet” som han läste redan 1909, samma år som vänskapen med författaren inleddes. I Heidenstams skildring halkade
Folke Filbyters häst på en våt sten då den passerade ett vadställe och det är denna händelse Milles valt att skildra. Kompositionen präglas av den häftiga rörelse som uppstått då hästen för ett ögonblick tappat balansen och använder huvudets tyngd i ett försök att återfå kontrollen. Ryttaren vänder blicken nedåt för att snabbt få en uppfattning om situationen. På så sätt får Milles fram den känsla av rörelse han sökt fånga.
Skulpturen ”Folke Filbyter” är en mindre version av den monumentala skulpturgruppen i Folkungabrunnen som Carl Milles utförde till stora torget i Linköping 1927. Gruppen får genom sin välgenomtänkta komposition en anmärkningsvärd allsidighet och klarar den klassiska skulpturens grundläggande krav att en verklig friskulptur skall tåla att betraktas från sju olika sidor. När Folkungabrunnen i Linköping avtäcktes den 12 december 1927 om natten i fackelsken och tjugo graders kyla höll Verner von Heidenstam invigningstalet och yttrande följande: ”Det är ett banbrytande verk, verkande på folkfantasin, befruktande fördjupande.”.
680. Carl Milles (Sverige, 1875–1955) ”Folke Filbyter”.
Gjutarstämplar Herman Bergman fud. No 2 1951. Grönpatinerad brons, höjd 73 cm. Kolonn medföljer.
Proveniens: Inköpt av nuv ägares farfar.
Litteratur: M. P. Verneuil, ”Carl Milles. Sculpteur suédois”, 1929, jfr s. 78-90. Henrik Cornell, ”Milles skönhetsvärld”, 1957, jfr s. 23 och bild nr 21-25 och nr 70. Henrik Cornell, ”Carl Milles”, SAK 1963, jfr s. 68-72. Erik Näslund, ”Carl Milles. En biografi”, 1991, jfr s. 167-169.
Henrik Cornell, ”Carl Milles. Hans verk”, SAK, 1963, motivet omnämnt s. 45–46. Erik Näslund, ”Carl Milles - en biografi”, 1991, motivet omnämnt s. 86-87 samt avbildat helsida, s. 85.
689. Artemi Ober (Aubert) (Ryssland, 1843–1917) efter, Kirgisisk ryttare till häst. Bär signatur i kyrillisk skrift V. Marokin. Gjutarstämpel N. Kaslov, 1900. Gjutjärn, höjd 20 cm, längd 18 cm.
Utropspris: SEK 10 000 – 12 000 / EUR 870 – 1 040
690. Pehr Hilleström (Sverige, 1733–1816) ”Hönsmatning i landskap”.
Pannå 39,5 x 32,5 cm. Samtida förgylld och bronserad ram.
Proveniens: Tidigare i samlingarna på Knutstorp, Skåne.
Litteratur: Gerda Cederblom, ”Pehr Hilleström som kulturskildrare”, 1927, upptagen i förteckningen, kat nr 273.
Charlotta Fredrika ”Lotta” Sparre (1719–1795) var Carl Gustaf Tessins favoritniece och fick följa med på hans ambassad till Paris 1739-41. Med sin osminkade persikohy gjorde hon succé vid hovet i Versailles, där man kallade henne ”La Charmante Rose”. Genom Tessins försorg avmålades hon av den tidens stora konstnärer, inte bara i det omtalade porträttet som Diana av Jean-Marc Nattier 1741 (i National Gallery, Dublin) utan också ”en trois crayons” av Francois Boucher, som vestal av Donat Nonotte (på Nationalmuseum), i miniatyr av Jean-Baptist Massé och i pastell av Gustaf Lundberg, samt några år senare i Berlin som La Folie av Antoine Pesne (på Nationalmuseum). Hon finns också med på Johan Paschs berömda” Hönstavlan” 1747 (på Gripsholm) som tillkom sedan Tessin överraskat hovfröknarna i badet ”i nog så naturligt tillstånd”. Tessin är själv tuppen i bilden. Av Tessins brev daterat 19–30 juni 1741, framgår att Nattier håll på att kopiera ”Låttas” porträtt.
Lotta Sparre var hovfröken hos drottning Ulrika Eleonora 1731-41 och sedan hovfröken hos Lovisa Ulrika 1744-48, och gifte sig samma år med överhovjägmästaren greve Carl Reinhold von Fersen. 1767 blev hon överhovmästarinna hos kronprinsessan Sofia Magdalena och var med och medlade mellan henne och Gustav III. Vid Gustav IV Adolfs dop 1778 fick hon riksrådinnevärdighet. Två av de berömda hovdamerna vid Gustav III:s hov, ”De tre gracerna”, var hennes döttrar: Augusta Löwenhielm (1754–1846) och Ulla von Höpken (1749–1810). Genom den sistnämnda kom auktionens målning sedermera till samlingarna på Bogesund, Uppland.
Mycket har skrivits om Bogesund och turerna kring dess siste ägare, fideikommissarien Nils von Lantingshausen von Höpken (1876–1952). Då han tillträdde Bogesund var ekonomin körd i botten av hans far. För hålla fasaden och pappans minne uppe, sålde Nils av föremål i smyg. Han såg också till att boet förblev oskiftat så att systern Clotilde inte kunde få ut sin laglott. Bogesund stod obebott sedan Nils bosatt sig i Stockholm och stölder ägde rum i det tomma slottet. I samband med rättegången 1938 mot tjuvarna gjordes så en inventering av vad som fanns på Bogesund, där porträttet återfinns. När Clotilde väl fått sitt arv avyttrade hon över tid en mängd föremål. Sannolikt har porträttet på den vägen kommit ut i handeln.
693. Jean-Marc Nattier (Ateljéreplik/kopia) (Frankrike, 1685–1766) Charlotta Fredrika ”Lotta” Sparre (1719–1795) som Diana. Bär påskrift Nattier. Duk 65 x 53,5 cm.
Proveniens: Troligen beställd av Carl Gustaf Tessin (1695–1770) som gåva antigen till systern Ulrika Sparre (1694–1765), den porträtterades styvmor, eller direkt till Charlotta Fredrika ”Lotta” Sparre (1719–1795) och sedermera via arv till dottersonen: Nils von Höpken (1774–1829) hans son
Nils Albrekt von Lantingshausen von Höpken (1811–1868), hans son Nils Albrekt Stefan von Lantingshausen von Höpken (1846–1906) hans barn Nils von Lantingshausen von Höpken (1876–1952) och Clotilde von Höpken (1874-1964).
Porträttet inventerat i samlingarna på Bogesund 1875 och befintligt där ännu 1938 enligt bilagorna till domen mot Bogesunds-tjuvarna. Därefter privat ägo, förvärvat i handeln.
700. Andy Warhol (USA, 1928–1987) ”Three portraits of Ingrid Bergman by Andy Warhol”. Den kompletta portföljen om tre färgserigrafier, 1983, samtliga signerade med blyerts 74/250, tryckt av Rupert Jasen Smith, New York, utgiven av Galerie Börjeson, Malmö. Bladstorlek 96,5 x 96,5 cm.
Proveniens: Inköpta av nuvarande ägare på Galerie Börjeson, Malmö 1984.
Rolf Hanson arbetar ofta i serier eller teman, och tar sig an ett motiv eller en form från olika vinklar och på olika sätt. Motiven, som går från figurativt till abstrakt, är inte det primära utan fungerar mer som en utgångspunkt för att utforska själva måleriet och ”tömma ut motivet” i ateljén. I Hansons mest kända serier Runtom Hus och Runtom Trappa är upprepningen en del av den konstnärliga processen. Perspektivet och färgskalan varieras oupphörligt och abstraktionen tillåts ibland ta överhanden över det figurativa.
Målerisviten Runtom Hus tillkom i mitten av 1990-talet i samband med en utställning på Rooseum i Malmö. Hanson utgår från sitt eget hus, en prästgård på Mörkö utanför Stockholm. Under många år skulle konstnären komma att utforska huset på Mörkö i samspel med den omgivande naturen. Byggnaden framträder ibland som en imposant högreståndsbyggnad ibland som ett spökhus. Det som tycks fängsla konstnären över tid är den geometriska gestaltningen av byggnadens siluett. Prästgården är abstraherad till en rad förenklade tvådimensionella former av fyrhörningar placerade i en explosion av färg.
Den glödande abstrakta expressionismen överväldigar betraktaren. I det aktuella verket har konstnären låtit husets fasad sjunka tillbaka i bildplanet. I förgrunden dominerar naturen framställd i fält grönt, gult och ockra som övergår till livfulla penseldrag av lila och åskblått mot en glödande himmel i orange. De varma tonerna särskiljer konstnären från sina samtida internationella konstnärskollegor som ofta arbetar i en dovare och mer minimalistisk färgskala.
I samband med att Rolf Hanson skapade den grafiska sviten ”Runtom Hus och Trappor” år 2011 utförde han ett antal nya målningar på detta tema. I serien återvänder Rolf Hanson till huset och till den svenska naturen och dess sinnlighet som han gestaltar med full målerisk kraft.
701. Rolf Hanson (Sverige, 1953–) ”Runtom hus”. Signerad Rolf Hanson och daterad 2011 a tergo. Pannå 100 x 120 cm. Utropspris: SEK 200 000 – 250 000 / EUR 17 260 – 21 570 (d)
Rolf Hanson
702. Ulrik Samuelson (Sverige, 1935–) Utan titel, glasmålning. Signerad US. Olja och slagmetall på glas 79 x 79 cm inklusive ram. Proveniens: Galerie Aronowitsch, Stockholm.
703. Matthias van Arkel (Sverige, 1967–) Utan titel. Signerad MvA samt signerad och daterad 2006 på upphängning i metall. Platina silikongummi, 49 cm i diameter.
704. Damien Hirst (Storbritannien, 1965–) Loyalty. Ur serien ”Virtues”. Utgiven av Heni Editions 2021. Signerad Damien Hirst och numrerad 758/1060 på etikett a tergo. Laminerad Giclée print monterad på aluminium 120 x 96 cm.
Signerad N Edenmont och numrerad 3/6 a tergo. C-print monterad på glas och ramad 129 x 101 cm. Inklusive ram 140 x 113 cm.
Utställningar: Ett annat exemplar utställt: Wetterling Gallery, Stockholm, ”Nathalia Edenmont: Still Born”, 27 maj – 4 juli 2008. Wetterling Gallery, Göteborg, ”Icons”, 4 april – 20 maj 2009. Borås konstmuseum, ”Eternal”, 29 januari – 3 april 2011. Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm, ”Nathalia Edenmont: Only me”, 17 januari - 16 mars 2014. Stamford Museum and Nature Center, Stamford, USA, “Fruitfulness”, 20 september – 3 november 2019. Flint Institute of Arts, Flint, USA, “Beauty and Pain: Photographs by Nathalia Edenmont”, 11 juli – 27 september 2020.
Litteratur: Nathalia Edenmont, ”Still Born”, 2008, utställningskatalog Wetterling Gallery, avbildad s. 52. Nathalia Edenmont, ”Eternal”, 2011, avbildad på helsida s. 82. Nathalia Edenmont, ”Only me”, 2013, avbildad helsida s. 12. Nathalia Edenmont, ”Nathalia Edenmont”, 2015, avbildad s. 114. Flint institute of art, USA, “Beauty and pain: Photographs by Nathalia Edenmont”, 2019, utställningskatalog, avbildad s. 46.
Underbara kvinnor vid vatten - precis som i titeln till Monika Fagerholms prisbelönta roman kan Karin Broos måleriska skildringar på ett komprimerat vis sammanfattas i just denna mening.
Målningen ”Den Gula Strömmen” utgör, tillsammans med verken ”Spegling”, ”Mörk Spegling” samt ”Rosa Spegling”, ”Väktare” och ”Flytande”, ryggraden i Karin Broos konstnärskap. Dessa serier har alla motiv där en ung kvinna ligger, sitter, flyter eller står i glittrande sjövatten. Det är just vattnet och dess speglande yta som är så centralt i Broos skapande. Vatten som det förföriska livsnödvändiga elementet men även som en sugande underström, med bråddjup och mörker. I ”Den Gula Strömmen” frammanas ett ögonblick då människa och element förenats, ett tyngdlöst tillstånd utan vare sig början eller slut. I målningen finns inget som begränsar denna sinnebild, ingen horisont eller strandlinje kan skönjas. Det är lätt att göra kopplingar till moderskapet, det lilla barnet i moderlivet, samtidigt som Broos skildrar en scen av ren och skär livsglädje. Några sekunders total avslappning innan barnen åter kallar på uppmärksamhet från stranden.
Modellerna i Karin Broos målningar är vanligtvis hämtade från den närmaste familjen, som döttrarna och barnbarnen. De till synes vardagliga situationerna är ofta tvetydiga och laddade med undertoner av eftertänksamhet.
Inspiration till sina naturskildringar får Broos framförallt från sin närmiljö i Värmland, som sjön Fryken, de stora skogarna som kringgärdar sjöns stränder eller det egna hemmet i Östra Ämtervik.
Broos använder egna fotografier som inspiration och stöd för minnet i en mödosam konstnärlig arbetsprocess. Det är en kvinnovärld som Broos skildrar, kvinnor, barn och hundar i ett fruset ögonblick. Deras ansikten är ofta bortvända, deras uppgift är inte att möta betraktarens blick, och deras kroppar är inte avbildade för att behaga konstpubliken. Broos modeller får vara sig själva. Försjunkna i sina egna tankar ger de ett avslappnat och självsäkert intryck. Säkerligen har konstnärens nära relation till sina modeller en stor del i detta.
”Speglingar” är även titeln på Ingela Linds och Hasse Perssons bok om Karin Broos konstnärskap från 2011. I intervjun med Hasse Persson berättar Karin Broos att hon skulle kunna måla vattenspeglingar resten av livet, så viktigt och intressant är vattnet och dess reflexioner, för henne.
Karin Broos fick sitt genombrott ganska sent i karriären i samband med en utställning på Kristinehamns konstmuseum 2008, vilken följdes av utställningar hos exempelvis Borås Konstmuseum, Christian Larsen Gallery samt Sven Harrys konstmuseum och Waldemarsudde i Stockholm.
708. Karin Broos (Sverige, 1950–) ”Gula Strömmen 1”.
Signerad Karin Broos och daterad 2009 a tergo. Duk 105 x 160 cm.
Proveniens: Christian Larsen, Stockholm. Bukowski Auktioner, Contemporary Art & Design, 2 november 2021, kat. nr 303. Privatsamling, Sverige. Inköpt från ovan.
Från 1960 och fram till sin död 2019 porträtterade Terry O’Neill otaliga filmstjärnor och Hollywoodkändisar. Hans karriär som fotograf började på den engelska nyhetstidningen Daily Sketch. Efter ett par år gick han vidare och arbetade sedan som frilansande fotograf för magasin som Vogue, Rolling Stone, Time Magazine och Vanity Fair. Med sitt naturliga och spontana manér bröt Terry O’Neill mot den tidsenliga 1950-talsstilen och blev snabbt populär. Under 1960- och 70-talet var han en av världens mest publicerade fotografer.
O’Neill har porträtterat allt från rockstjärnor och politiker till kungligheter. Med sin personliga och mänskliga karaktär skiljer sig O’Neills porträtt från hur de avporträtterade vanligtvis återges. Hans inställning till publikationsuppdragen har alltid varit: ”I want my pictures to tell a story - not sell a story”.
O’Neill fotograferade Rolling Stones och Beatles redan 1963 då de var unga musiker på gränsen till genombrott. Senare följde han både Elton John och David Bowie backstage. Under det sena 1970-talet började han fotografera mer och mer i Hollywood. Han arbetade och umgicks privat med såväl skådespelare som musiker och kulturkändisar. Han var bland annat nära vän med Frank Sinatra och följde honom genom karriären, såväl offentligt som privat.
O’Neill var gift med skådespelaren Faye Dunaway 1983-1987. Dagen efter hon vann en Oscar (Academy Award) för bästa kvinnliga huvudroll i filmen ”Network” 1977 tog O’Neill den berömda bilden som på många sätt blivit sinnebilden för livet i Hollywood. Bilden visar Dunaway i en dekadent pose framför poolen på The Beverly Hills Hotel. O’Neill lyckas här fånga både den glamour och den ensamhet som finns i kändisskapet. Motivet återfinns i The National Portrait Gallerys prominenta samling där hela 80 stycken av O’Neills bilder ingår.
Terry O’Neill tilldelades The Royal Photographic Society hedersmedalj 2011 och dubbades till Commander of the British Empire (CBE) för sin fotografiska gärning så sent som 2019.
709. Terry O’Neill (Storbritannien, 1938–2019) ”Faye Dunaway, Hollywood, 1977”.
Signerad Terry O’Neill och numrerad 20/50. Upplaga 50 + 10 AP. C-print, bildyta 104,5 x 104,5 cm. Bladstorlek 114 x 114 cm.
Litteratur: Terry O’Neill, ”Terry O’Neill: The A-Z of Fame”, 2013, avbildad sid 104 samt helsida s. 105.
710. Carl Wilhelmson (Sverige, 1866–1928) ”Riksgränsen I” (mot Norge).
Signerad C. Wilhelmson. Utförd 1918. Duk 65 x 88 cm.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Novemberutställningen”, 4–26 november 1922, kat. nr 535.
Litteratur: Upptagen i konstnärens egenhändiga förteckning, under år 1918, som nr 424. Axel L. Romdahl, ”Carl Wilhelmson”, SAK, 1938, upptagen i katalogen under år 1918 som nr 594.
712. Richard Bergh (Sverige, 1858–1919) ”Cypresser”.
Utförd 1897 i Florens. Akvarell, bildyta 32 x 16 cm.
Proveniens: Privatsamling, Sverige. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Nationalmuseum, Stockholm, ”Minnesutställning av Richard Berghs efterlämnade arbeten”, maj - juni 1919, kat. nr 100 (med titel Cypresser. I bakgrunden Florens i solbelysning).
Prins Eugens Waldemarsudde, ”Richard Bergh”, oktober - december 1978, kat. nr 30. Aguélimuseet i Sala, ”Richard Bergh”, 19 maj - 30 juli 1995, kat. nr 43.
Litteratur: ”Richard Bergh - ett konstnärskall”, Hans Henrik Brummer (red), Prins Eugens Waldemarsudde och Carlssons Bokförlag, Stockholm, 2002, omnämnd s. 67, avbildad s. 72.
716. John Bauer (Sverige, 1882–1918) ”Sagoflickan”.
Signerad John Bauer och daterad 1912. Olja på duk 136 x 140 cm.
Proveniens: Cirkeln, Konstnärernas försäljnings AB, Stockholm, 1918. Bukowski Auktioner, Kvällsauktioner 454, 19 oktober 1987, kat. nr 5. Nordén Auktioner, Skandinavisk konst samt antikviteter, 6–7 december 1994, kat. nr 33. Privatsamling (förvärvad på auktionen ovan).
Utställningar: Konstnärshuset, Stockholm, ”John Bauer - Sigge Bergström. Utställning”, 2 - 15 november 1913, kat. nr 65. The Panama-Pacific International Exposition, San Francisco, 1915, kat. nr 5 (med titel ”Fairy Girl”). The Brooklyn Museum, New York, ”The Swedish Exhibition”, 1916, kat. nr 4 (med titel ”Fairy Girl”). Cirkeln, Konstnärernas försäljnings AB, Stockholm, ”John Bauer. Minnesutställning”, 1919, kat. nr 124. Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm, ”John Bauer. Minnesutställning”, oktober 1934, kat. nr 192. Millesgården, Lidingö, ”John Bauers sagovärld” 1993, kat. nr 38.
Litteratur: Ord och bild, Illustrerad Månadsskrift”, tjugotredje Årgången, Wahlström&Widstrand, 1914, avbildad s. 289. Harald Schiller, ”John Bauer. Sagotecknaren”, SAK, 1935, Harald Schiller, ”John Bauer Sagotecknaren”, Stockholm 1955, omnämnd Gunnar Lindqvist, John Bauer, 1979, omnämnd s. 36. Per Bjurström, Gunnar Lindqvist m. fl. ”John Bauer. En konstnär och hans sagovärld”, 1982, omnämnd s. 24. Utropspris: SEK 7 000 000 – 8 000 000 / EUR 603 970 – 690 250
John Bauer
1912 står konstnären John Bauer på toppen av sin karriär. Hans konst ställs ut både i hemlandet och snart även utomlands. Under denna period målar han ett av sina mest betydelsefulla verk, ”Sagoflickan”, en målning på duk i ett för Bauer monumentalt format, 124 x 138 cm. Inspirationen till flickan, som sitter på en mossbeväxt sten och kammar sitt långa hår, hämtade Bauer från sin älskade hustru Ester men även från den italienska renässansens Mariagestalter. ”Sagoflickan” har ställts ut på flera betydande utställningar både i Sverige och utomlands som exempelvis Konstnärshuset, Stockholm, 1913, The Panama-Pacific International Exposition, San Francisco, 1915, Vandringsutställningen ”The Swedish Exhibition”, 1916 och Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm, 1934, kat. nr 192.
Utställd och hyllad
Efter att John Bauer målade ”Sagoflickan” 1912 ställdes den ut i november året därpå på Konstnärshuset. Han ställde ut tillsammans med kollegan Sigge Bergström och i Aftonbladets recension pekar kritikern ut ”Sagoflickan” som ”betagande i färg och form” i sina större dimensioner. 1915 uppmärksammar Dagens Nyheter ”Sagoflickan” i både text och bild i och med reportaget om Världsutställningen i San Francisco, även känd som The Panama-Pacific International Exposition. Syftet med utställningen var att fira slutförandet av Panamakanalen som hade öppnats 1914. Utställningen blev också ett tillfälle för staden att visa upp sin återhämtning efter den stora jordbävningen 1906. Ferdinand Boberg anlitades som arkitekt för den svenska paviljongen och Anshelm Schultzberg som kommissarie för den svenska konsten.
Dagens Nyheters reportage inleds med tre bilder: Ett foto på konsthallen, ett på Schultzberg och ett på auktionens aktuella ”Sagoflickan”. Reportern skriver ”Denna vår enastående sagotecknare, har redan uppmärksammats som en av de märkligaste utställarna i hela konstpalatset. T. o. m. de prosaiska amerikanerna tjusas av Bauers konst”. Han fortsätter med att hylla auktionens målning: ”Man kan också svårligen se sig mätt på hans Sagoflicka i olja eller det tjog sagoteckningar han här har med […]”. Schultzberg förklarar i reportaget att det stora intresset för den svenska konsten lett till att kommissarien skulle få ta den på en vandringsutställning som kom att kallas ”The Swedish Exhibition” året därpå.
Swedish Art Exhibition. 30 januari - 28 februari 1916. Utställningsbild. Foto: Records of the Director’s Office. Brooklyn Museum Libraries and Archives.
20 maj 1918 proklamerar tidningarna att ”Sagoflickan” är såld på ”Cirkelnkonstnärernas utställning”. Hustrun Ester hade i ett brev tidigare samma månad diskuterat försäljningen och beklagat sig över den höga provision som Cirkeln tagit. Av de 4.500 kr som den såldes för hade Cirkeln enligt brevet behållit 900 kr. I november samma år avlider Bauer i en tragisk båtolycka tillsammans med fru och barn och 1919 anordnar Cirkeln ut en minnesutställning för konstnären. ”Sagoflickan” ställdes ut även här och Svenska Dagbladet valde att avbilda den i sin recension av utställningen.
Naturmystik och sagoväsen
“Sagoflickan” målades i en tid präglad av en fascination för den magiska naturen och folktrons väsen. Detta intresse för naturens mystik kan förklaras med bakgrund av snabba samhälleliga förändringar som skedde omkring sekelskiftet 1900. I en omvälvande tid präglad av industrialisering, modernitet och vetenskap sökte konstnärer såväl som författare och kompositörer blicken mot tillvarons skuggsidor och naturens mysterium. Myterna kring de elaka och fula trollen och vackra skogsrår och älvor hade i århundraden förmedlats vidare i en muntlig, folklig berättartradition via vandringssägner, folkvisor och legender. Dessa naturväsen framstår som en viktig del av livet på den tiden. Det man inte förstod sig på eller ansåg avvikande från normen förklarades ofta med naturväsen som medverkat i människors liv.
Denna tidsanda var utbredd i Stockholm när Bauer bosatte sig där 1898 för att studera på Konstakademin. Han hade växt upp i Jönköping på det sena 1800-taletmed en jägare till far och tillsammans hade de spenderat mycket tid i de småländska skogarna, något som gjort stort intryck på unge Bauer. År 1900 blev Bauer antagen på Konstakademin och blev tidigt intresserad av illustrationskonsten. Redan 1903 ansågs han vara en etablerad illustratör, bl. a genom teckningarna till Anna Wahlbergs sagosamling Länge, länge sedan till vilken Bauer utformade omslaget
och gjorde 26 illustrationer. Under de nästkommande åren utvecklade han sin stil och motivvärld. Han hittade den djupa skogen där knotiga troll och skira älvor och prinsessor levde bland mossiga stenar och höga träd.
1907 fick han uppdraget att illustrera Bland tomtar och troll, en årlig utgåva av samlade sagor. Genom hans bilder skulle han forma vår bild av sagoskogen och dess invånare. Skogen blev hans skådeplats och han fyllde den med fagra prinsessor och egendomliga troll. John Bauer bosatte sig med hustrun Ester Ellqvist i Torstorp utanför Gränna och där kunde konstnären vandra i de täta skogarna och hitta inspiration till sin bildvärld. Han skriver i ett brev: ”Gud hvad stjernorna tindra och spraka. Isen råmar och jorden är svart.”(Ur brev från John Bauer till Carl Edvard Berggren Gränna, Torstorp 1907-01-16, JLM: John Bauer arkiv, no. 677)
Bauers sagoflicka
Sagoprinsessan var en återkommande protagonist i Bauers bildvärld. I ”Sagan om Dag och Daga och flygtrollet på Skyberget” från årgång 1907 av Bland tomtar och troll får vi följa sagoprinsessans väg genom skogen. Sagan går: ”Med guldkronan på huvudet och klädd i den vita dräkten gick hon där under de höga, dystra granarna”. Bauer illustrerade den älvliknande prinsessa vars ljus och skönhet kontrasterar med den djupa skogens mörker. Kontrasten mellan det mörka och ljusa återkommer i Bauers bilder vars fula troll tillhör den ursprungliga naturen medan prinsessan står för det utomvärldsliga och sköna. Inspirationen till prinsessans gestalt var hustrun Ester som han först träffade under studietiden på Konstakademin där båda var elever samtidigt. Redan under deras skoltid målar han av henne i verket ”Sagoprinsessan” och hon skulle senare stå modell för flera av Bauers illustrationer. Han skriver till henne i ett brev 1905: ” Jag har satt dig så högt Esther. Och där uppe vill jag ha dej”.
Dagens Nyheter lördagen den 3 april 1915.
Under årens lopp började Bauers prinsessor få en ny skepnad. Bauer och Ester reste till Italien 1908–1909, en resa som skulle vara avgörande för sagokonstnären. I boken ”John Bauer – Sagotecknaren” från 1942 menar konstnärens levnadstecknare Harald Schiller att det är i Italien som Bauer helt skulle frigöra ”det personliga och originella i sin konst”. I Italien arbetade han med sin andra årgång av Bland tomtar och troll och i denna kan man se hur ungrenässansen han mötte i Florens satte sina tydliga spår i hans bildvärld. I sagan ”Svanhamnen” i årgången 1908 observerar Schiller hur Bauers figurer har blivit florentinska män och kvinnor, ”icke bara i hållning och utseende utan ock till kostymering”. Han fortsätter att förklara hur Bauer kombinerar det sydländska med det nordiska: ”Det är icke Italiens stela pinjer och bördiga landskap, utan ett romantiskt småländskt sådant med gula björkar och vemodigt fjärrblånande åsar, som bildar bakgrunden.
I fjärde utgåvan av Bland tomtar och troll 1910 är sagoprinsessan fortfarande en version av hustrun Ester, men nu något mer stiliserad och idealiserad likt de Mariagestalterna han sett i renässansmåleriet i Italien. Schiller ser i Bauers prinsessor från denna period ”en senfödd släkting till Ghirlandajos och Botticellis blonda, finlemmade och späda jungfrur”. Även sagoprinsarna har nu blivit florentinska ynglingar, klädda i fornnordiska dräkter smycken och vapen. Därmed hade Bauers sagovärld fått sina beständiga gestalter och efter utgåvan 1910 är hans läroår över. När han nästa gång illustrerade Bland tomtar och troll 1912 var han, som Schiller skriver, en färdig mästare.
Monumentalmåleriet
Schiller skriver: ”Först med 1912 års sagosamling kastar Bauer sin försiktighet å sido och skapar illustrationer, där färgen har avgörande betydelse. Men man kan år från år följa, hur han drages mot det koloristiska problemet och med allt kraftigare isättning i gult, någon gång också i
blått, söker sig ut mot de starkare färgackorden”. Medan färgerna blev starkare blev formerna mer stiliserade och genomarbetade. Hans behandling av stenar och klippor blir mindre enformiga och mer rotade i en grundlig studie av naturen med allt mer detaljerade lav- och mosspartier.
Samtidigt som han under denna period fortsatte producera illustrationer började han även måla i stort format. Han hade tidigt i sin karriär målat stora målningar och blivit uppmärksammad för det. Hans professor på Konstakademin Gustaf Cederström hade sett hans talang och uppmanat honom att gripa sig an freskomåleriet, en klassisk väggmålningsteknik. Nu återupptog Bauer intresset för det stora måleriet varav ”Sagoflickan” är ett tidigt exempel. Kritiker hade noterat en monumental ambition i vissa av hans tidigare illustrationer och var därför föga förvånade över den nya riktningen. Andreas Lindblom skriver om detta i Svenska Dagbladet 1919 där han nämner auktionens aktuella målning: ”John Bauers sista år voro märkliga genom nya uppslag. Onaturligt hade ju varit om en så stark natur skulle mer än ett decennium kunnat nöja sig med den redan vunna illustrationsstilen. Vi möta plötsligt några stora kompositioner igen, t. ex ’Sagoflickan’ och ’Freja’. Den förra är en bokillustration en gros, ett vittnesbörd om hur monumentalt många av dessa små ting är koncipierade. (Inom parentes sagt, skulle det vara ytterst intressant att se sagobilderna genom skioptikon. Många skulle stå sig som fresker!)”.
”Sagoflickan” har sedan försäljningen på Cirkeln, Konstnärernas försäljnings AB i Stockholm 1918 varit i privat ägo.
Auktionens målning nr. 716. John Bauer , ”Sagoflickan”.
John Bauer, Förberedande skiss till Sagoflickan, akvarell.
Såld på Bukowskis 2018.
1879 när Georg Pauli var 24 år gammal förverkligade han sin dröm och reste till Italien. Som han skriver i ”Mina romerska år”; det var ”till Italien jag varmast längtade, Italien, mina halvgudars hemland!” Väl i Rom började han på en privat målarakademi på Via Margutta. Akademins direktör med familj och fjäderfä bodde i en angränsande del av huset och familjemedlemmarna turades om att posera för eleverna. Paulis fascination och närhet till sina modeller denna tid syns tydligt i verket ”Konstkritik” från 1881 (se bild). Målningen är utförd under en resa i Italien och skulle kunna vara ett motiv inspirerat av livet vid akademin på Via Margutta. På en skuggad innergård bland burar med höns sitter några kvinnorna upptagna med sina handarbeten. Den unge Pauli har ställt upp sitt staffli framför dem och runtom honom flockas övriga kvinnor och barn för att beskåda resultatet.
Pauli var den ständigt intellektuelle debattören, författaren och konstnären som senare skulle bli en av Sveriges mest personliga kubister. Åren i Italien innebar ett konstnärligt sökande där Pauli provade flera olika stilar och motivtyper. Realistiska friluftsstudier varvades med ett mer akademiskt ateljémåleri med religiösa eller historiska motiv. Under en vistelse på Capri 1880 målade Pauli sin första monumentala duk, den märkliga ”Spinnerska på Capri” (se bild). En ung flicka sitter på en
terrass och håller en slända i den ena handen och tråden i den andra. Målningens markerade konturer och hela, obrutna färgplan var ovanliga och förebådade 1890-talets syntetistiska måleri.
I auktionens målning, Flicka på Capri utförd 1880, känner vi igen modellen från ”Spinnerskan på Capri” men där slutar också likheten. Det monumentala är ersatt av det intima, gråskalan i den platta ytan har förvandlats till explosion i djup och färg, den spartanska miljön är ersatt med solglitter och frodig grönska. Det bländande solljuset suddar ut konturerna. Flickans klädedräkt är accentuerad med detaljer som lyser i rött och grönt. Det är en levnadsglad realistisk framställning med den unga modellen som nystar sitt garn i den svala skuggan.
719. Georg Pauli (Sverige, 1855–1935) Flicka på Capri.
Signerad G Pauli Capri. Utförd 1880 under konstnärens resa till Capri. Olja på duk 51,5 x 45,5 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Internationella Vårauktionen, auktion 524, 28–31 maj 2002, kat. nr 164. Stockholms Auktionsverk, Klassiska, 2–5 juni 2012, kat. nr 2031.
Litteratur: Jämför målningen ”Spinnerska på Capri”, utförd 1880, i Nationalmusei samlingar (NM2385) och ”Konstkritik” från 1881 i Göteborgs Konstmuseums samlingar.
721. Anshelm Schultzberg (Sverige, 1862–1945) ”Hamnen i Étaples”.
Signerad A. Schultzberg. Utförd december 1890. Påskrifter a tergo ”Decemberdag i Etaples (Efter snöfall)” och ”Motiv från hamnen i Etaples (Pas de Calais)”. Olja på pannå 25,5 x 34,5 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Vårauktionen 401, 7–10 april 1976, kat. nr 112 (med titel Hamnbild i vinter).
Utställningar: Liljevalchs konsthall, ”Måleri från 1880- och 1890-talet”, 21 mars - 6 april 1931, kat. nr 305. Liljevalchs konsthall, ”Anselm Schultzberg - Målningar 1876–1937”, 4–28 november 1937, kat. nr 76.
Litteratur: Otto G. Carlsund, ”Anshelm Schultzberg”, Stockholm 1937, avbildad plansch 35 omnämnd s. 79.
Åren omkring 1890 var betydelsefulla för Bruno Liljefors. Han hade redan slagit igenom som konstnär tidigare under 1880-talet men denna position stärktes ytterligare genom en medalj av andra storleken vid Parissalongen och en guldmedalj vid en samlingsutställning i München 1889. Ett ytterligare erkännande var att Liljefors utsågs att vikariera för Carl Larsson som lärare på Valands konstskola i Göteborg under perioden 1888-89. Även konstnärligt var detta en viktig tid. Liljefors började lämnade japanska influenserna bakom sig där han låtit huvudmotivet ligga långt fram i bilden, ofta starkt beskuret medan bakgrunden spelade en sekundär roll. Istället började Liljefors nu även intressera sig för den omkringliggande naturen och återge denna med samma skärpa som djuren och människorna. Denna förändring kan härledas till Liljefors brinnande intresse för fotografiet. 1889 gav Peter Henry Emerson ut sin mycket uppmärksammade bok ”Naturalistic Photography For Students of the Art”.
Liljefors var inte bara en konstnär, utan också en observatör av djurens liv och rörelser. Hans förmåga att återge djurens anatomi och deras sätt att interagera med naturen, samt att gestalta naturen ur deras perspektiv, gjorde hans verk både realistiska och dramatiska. Detta konstnärliga grepp gjorde honom till en ledande figur i den nordiska konstvärlden, och hans verk har fortsatt att uppskattas för deras unika blandning av naturvetenskaplig noggrannhet och konstnärlig poesi.
723. Bruno Liljefors (Sverige, 1860–1939) Räv på jakt.
Signerad Bruno Liljefors och daterad 1892. Olja på duk 41 x 56 cm.
Proveniens: Konsul Erik och fru Lisa Brodins samling, Stockholm. Ryttmästare Olof Brodins samling, Stockholm. Därefter i arv till nuvarande ägare. Utropspris: SEK 600 000 – 800 000 / EUR 51 770 – 69 030
Peder Severin Krøyer
Peder Severin Krøyers dramatiska oljeskiss av hustrun Marie och den svenske tonsättaren Hugo Alfvén på Skagens strand, är en viktig studie till den stora målningen ”Sankt Hans-bål på Skagens strand”. Den slutliga målningen, Krøyers mest berömda verk, färdigställdes 1906 och finns idag deponerad i samlingarna på Skagens Museum. Den för auktionen aktuella skissen är utförd med impressionistens snabba kraftfulla penseldrag i nyanser av glödande orange, svart, vitt och midnattsblått. De starka färgerna förstärker det omedelbara känslomässiga intrycket. Spår av sandkorn i oljefärgen vittnar om ett måleri en plein-air. Motivet är en detalj av den slutliga scenen som rymmer en rad kända personligheter från livet i konstnärskolonin på Skagen. Krøyer har i skissen endast avbildat Marie och Alvén som tillsammans betraktar det brinnande bålet. Vid deras fötter sitter en hund, en del av vardagen men också en symbol för trofasthet. Sankt Hanseldens lågor sveper upp mot paret och Marie tycks rygga tillbaka inför eldens hetta. Det är ett mycket personligt och gripande verk som speglar konstnärens känslomässiga kval inför den komplexa relationen mellan honom, hans hustru Marie och den svenska tonsättaren Hugo Alvén.
Historien om Marie Krøyers och Hugo Alfvéns förhållande, som flätas samman med Krøyers konst och liv, är en historia om intensiv passion, otrohet och slutligen separation. På 1890-talet var Peder Severin Krøyer, eller Sören som han kallade sig, på väg mot att bli en av Danmarks absolut främsta konstnärer. Han hade gift sig med konstnärsstudenten Marie Triepcke och paret reste runt i Europa i flera år och målade innan de slutligen återvände till Danmark. Intrycket av framför allt den franska impressionismen framträder i hans måleri och de kända verken ”Hipp, hipp, hurra! Konstnärsfest på Skagen” (1888) och ”Sommeraften på Skagen Sønderstrand” (1893) tillkommer i en ljusare palett som drar mot de blåa tonerna. Han målar sin kära hustru Marie i helfigur i månsken, Marie i solstolen och den ikoniska bilden av Marie och Anna Ancher promenerandes på stranden. Efter flera år av sommarboende på Skagen köper de ett eget sommarhus och här samlas konstnärsvännerna, diktare, sångare och kompositörer. Skagen blev en internationell mötesplats där man arbetade, diskuterade och umgicks. 1899 drabbas Krøyer av sjukdom och han fördes till sinnessjukhuset i Roskilde. Han repar sig men sjukdomen skulle komma att påverka hans konstnärlig arbete och hans äktenskap och plåga honom de sista åren av hans liv.
På en återhämtnings-resa till Taormina i Italien blir Marie introducerad för Alvén. Det blir ett ödesdigert möte, då en stor vänskap och förälskelse växer fram. Romansen blomstrade och Marie begärde efter en tid skilsmässa från sin make. Trots att Alvén vistades på Skagen under långa perioder vägrade Krøyer till en början att gå med på skilsmässa. Han ville försäkra sig om att deras kärlek var äkta och hoppades på att den uppflammande förälskelsen skulle slockna med tiden. Osannolikt nog uppstod också en vänskap mellan Krøyer och Alvén. Se bild av konstnärens porträtt av Alvén daterat 1903.
1903, samma år som auktionens skiss är utförd, kom tillslut den smärtsamma brytningen mellan makarna då Marie lämnade Skagen för att börja ett nytt liv tillsammans med Hugo Alvén. Av dedikationen på den aktuella skissen framgår att målningen är en gåva från Krøyer till Marie. I den fullbordade målningen som blev klar 1906 har han bland de många figurerna placerat in Alvén vid sidan av Marie.
724. Peder Severin Krøyer (Danmark, 1851–1909) Marie Krøyer och Hugo Alfvén, studie till ”Sankt Hans-bål på Skagens strand”.
Signerad SK och daterad 1903 samt dedikerad ”Till Maria fra Sören 11e juni 1903”. Olja på pannå 32,5 x 40,5 cm.
Proveniens: Bruun Rasmussen Auktioner, Köpenhamn, auktion 486, 1986, kat. nr 1. Svensk privatsamling. Därefter i arv.
Utställningar: Blaafarvevaerket, Åmot, Norge, 2 maj - 30 september 1992, kat. nr 80. Leksands Konstmuseum, Leksand, ”Marie Krøyer Alfvén - måleri, teckningar, inredningskonst”, vandringsutställning, 8 maj - 12 september 2004 (utom katalog). Öregaard Museum, Hellerup, Danmark, ”Marie Kröyer Alfvén - måleri, teckningar, inredningskonst”, vandringsutställning, 3 februari - 27 februari 2005 (utom katalog). Göteborgs konstmuseum, ”Marie och P.S. Krøyer”, 24 september 2005 - 15 januari 2006, kat. nr 35 (med titel ”Skiss till S:t Hansbloss vid Skagens Strand (1903)”). Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Marie Krøyer”, 9 mars – 1 september 2024 (utom katalog).
Litteratur: Hans Christian Christensen, Catalogue Raisonné of the Works of P. S. Krøyer (HCC), 1923, nr 727 (tillhörande Fru Maria Alvén).
Den ryske landskapsmålaren Ivan Fedorovic Choultsé föddes i Petrograd (dagens St Petersburg) omkring 1877. Han studerade måleri för hovmålaren Constantin Krighitsky och blev själv upphöjd till hovmålare hos Tsar Nikolaj II.
Choultsé gjorde långa resor genom Europa, Asien, Nordafrika och de arktiska regionerna. Han utforskade världen och utvecklade sin egen realistiska stil med spektakulära landskap där dukarna glöder av ljus. Målningen som presenteras i denna auktion är en dramatisk vy hämtad från Nordafrika. En ensam karavanförare står stilla med sin kamel i skuggan i det karga steniga landskapet. Bakom dem har solens strålar nått bergskedjan som reflekterar ljuset i brinnande rött och orange.
Efter den ryska revolutionen emigrerade Choultsé till Paris och 1923 började han ställa ut på Salon des Artistes Français. Även om Choultsé fortsatte att måla motiv från hemlandet, gjorde han också flera inspirationsresor till Schweiz. Han fascinerades av det bergiga landskapet i området kring St Moritz, särskilt på vintern.
725. Ivan Fedorovic Choultsé (Ryssland, 1874–1939) Från Sidenvägen. Signerad I.F. Choultsé i kyrillisk skrift och daterad -17. Olja på duk 50 x 70 cm.
Proveniens: Inköpt på Nystedts Konsthandel & Konstsalong AB, Linköping, 29 juli 1955 (kvitto medföljer). Därefter i arv.
726. Carl Gustaf Plagemann (Sverige/Italien, 1805-1868) Ung Italienska.
Signerad Plagemann och daterad 1863. Duk 102 x 86 cm.
Proveniens: Direktör Axel Fahleson, Stockholm. Bukowski Auktioner, auktion 466, Internationella vårauktionen, 25 - 28 april 1989, kat. nr 211.
Utropspris: SEK 40 000–45 000 / EUR 3 530–3 980
727. Gerda Tirén (Sverige 1858–1928) Flicka som matar höns.
Signerad Gerda Rydberg. Olja på duk 52,5 x 66 cm.
Proveniens: Nordén Auktioner, ”Skandinavisk konst samt antikviteter”, 25 oktober 1994, kat. nr 34. Förvärvad på ovanstående auktion av nuvarande ägare.
Utropspris: SEK 12 000–15 000 / EUR 1 060–1 330
728. Ikon, Grekland, troligen 1700-tal
Johannes Döparens martyrium. Tempera på pannå 49 x 36 cm.
Utropspris: SEK 10 000–15 000 / EUR 883–1 330
729. Frans de Momper (Hans krets) (Flandern, 1603–1660)
I skulpturgruppen ”Europa och Tjuren” har Carl Milles fångat kontrasten mellan den tunga, kraftfulla tjuren och den graciösa, svävande kvinnofiguren, mellan den maskulina kraften och det kvinnliga behaget. Rörelse och flykt är vanliga kännetecken i Milles konst och Europas fladdrande mantel förstärker rörelsen på ett elegant sätt. Trots sin tyngd förmedlar ”Europa och tjuren” en känsla av tyngdlöshet. ”Europa och Tjuren” betraktas i dag som ett av Carl Milles absoluta mästerverk.
Milles var under 1900-talets första hälft den skulptör som dominerade svenskt konstliv. Han utförde ett mycket stort antal offentliga uppdrag i Sverige och utomlands. Han var monumentalskulptören som fick de stora utsmyckningsuppdragen i en tid då många städer byggdes ut och moderniserades.
Carl Milles på Millesgården, 1950-tal. Fotograf: okänd.
1921 hade staden Halmstad genom en donation fått medel till en sk stadsbrunn och en tävling utlystes. De inkomna bidragen höll inte måttet varpå de styrande vände sig direkt till Milles. Valet av motiv och gestaltning stod tidigt klart för konstnären och redan samma år skrev han till sin hustru Olga i ett brev daterat 1 juni 1921:
”Halmstadsherrarna blevo mycket förtjusta i Tritonbrunn med Europa och Tjuren”.
Det skulle dock dröja fem år innan Milles var nöjd med det slutgiltiga utförandet och den monumentala brunnen ”Europa och tjuren” kom på plats. Motivet hämtade Milles från den antika mytologin - den feniciska prinsessan Europa som fördes bort över havet av guden Zeus som förvandlat sig till en tjur. I mitten av bassängen reser sig den monumentale tjuren med Europa på ryggen. Runt omkring dem sprutar vattnet från de fyra tritonerna som är placerade i bassängens hörn.
Kungliga hovkonstgjutaren Lauritz Rasmussen i Köpenhamn tilldelades utförandet av skulpturgruppen och levererade slutligen fontänen 1926. Lauritz Rasmussen var vid denna tid i ständig konkurrens med Herman Bergmans konstgjuteri i Stockholm gällande just Milles större skulpturgrupper. Auktionens skulptur ”Europa och tjuren” är likt originalet gjuten vid hovkonstgjutare Lauritz Rasmussen i Köpenhamn.
År 1931 erbjöds Milles en professur för skulpturavdelningen vid Cranbrook Educational Community i Michigan av tidningsmannen Georg Gough Booth. Under sin två decennier långa vistelse på Cranbrook arbetade han nära sin vän arkitekten Eliel Saarinen. De utformade tillsammans omgivningarna som kom att smyckas med skulpturer och där återfinns bland annat ”Europa och tjuren”. På Millesgården i Stockholm finns en replik av skulpturgruppen och ytterligare exempel på fontänens centralfigur finns bland annat vid University of Tennessee i Knoxville, USA.
747. Carl Milles (Sverige, 1875–1955) ”Europa och tjuren”. Gjutarstämplar L. Rasmussen, Køpenhavn. Grönpatinerad brons höjd 77 cm, längd 67 cm, bredd 33 cm. Proveniens: Inköpt av nuvarande ägares farfar 1956. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: M.P. Verneuil, Carl Milles. Sculpteur suédois, 1929, jämför s. 52-54. Alfred Westholm, Milles – en bok om Carl Milles konst, 1949, motivet omnämnt s. 52- 53. Henrik Cornell, Milles skönhetsvärld, 1957, jämför s. 70-75, nr. 13-17. Henrik Cornell, Carl Milles, SAK, 1963, motivet omnämnt s. 54-62. Meyric R. Rogers, “Carl Milles. An interpretation of his work”, 1973, jämför s. 24-25, pl. 33-37. Erik Näslund, Carl Milles – en biografi, 1991, motivet omnämnt s. 192-195. Utropspris: SEK 1 200 000 – 1 500 000 / EUR 103 540 – 129 430 (d)
Ramfabriken Merkur, Drottninggatan 95, Stockholm. Okänd fotograf ca 1900.
En samling akvareller av Jenny Nyström
Bukowskis har glädjen att presentera en samling akvareller av Jenny Nyström med proveniens Ramfabrikör B. Christian Ekberg och firman Ramfabriken Merkur. Katalognummer 748 – 763.
År 1988 flyttade Bror Christian Ekberg (1876 - 1939) med sin fru till Sverige från Danmark. Ekberg var utbildad rammakare och Stockholm var ett lockade mål för skickliga hantverkare vid den här tiden. Ekberg arbetade till en början med papper och kartong och startade Kartongfabriken Merkur som senare blev Ramfabriken Merkur. Firman utförde även tryck och Ekberg utvecklade ett nära samarbete med många konstnärer, däribland Jenny Nyström. Många betalningar skedde genom byten mot konst, vilket ledde till att Rambutiken Merkur startades som butik på Drottninggatan 95 i Stockholm. Där såldes konst, men också konsthantverk och möbler. Läget på Drottninggatan ansågs ligga så långt från centrum att en längre tid kunde man hyra lokalen utan kostnad. Butiken drevs vidare av Bror Christian Ekbergs ättlingar tills huset revs 1961 då man flyttade till mindre lokaler på Adolf Fredriks kyrkogata. Till slut gick nästa generation i pension och firman såldes. Bror Christian Ekbergs mästarprov samt mycket av hans verk finns bevarade i släkten än idag.
748. Jenny Nyström (Sverige, 1854–1946) Amor.
Akvarell 11,5 x 7 cm. Förlaga till genrekort, Axel Eliassons förlag, Stockholm, 1904.
Proveniens: Ramfabrikör B. Christian Ekberg och firman Ramfabriken Merkur. Därefter i arv inom familjen.
751. Jenny Nyström (Sverige, 1854–1946) Klockringning. Senare påskrift Jenny Nyström. Förlaga till Nyårskort nr 257, år 1901, Axel Eliassons Konstförlag. Akvarell 14 x 10 cm.
Proveniens: Ramfabrikör B. Christian Ekberg och firman Ramfabriken Merkur. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: Upptagen i Jenny Nyström och Curt Stoopendaal-stiftelsens databas, Kalmar läns museum: KLM 32537–68.
Senare påskrift Jenny Nyström. Förlaga till genrekort, Axel Eliassons förlag, 1903. Akvarell 14 x 10 cm.
Proveniens: Ramfabrikör B. Christian Ekberg och firman Ramfabriken Merkur. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: Upptagen i Jenny Nyström och Curt Stoopendaal-stiftelsens databas, Kalmar läns museum: KLM 44063–23. Anders Neumüller, ”God Jul - svenska jultraditioner på helgkort från förr”, 1984, avbildad s. 83.
760. Jenny Nyström (Sverige, 1854–1946) John Blund. Senare påskrift Jenny Nyström. Förlaga till kartongkort, 1896, samt Julkort, 1903, Axel Eliassons förlag, Akvarell 13,5 x 10 cm.
Proveniens: Ramfabrikör B. Christian Ekberg och firman Ramfabriken Merkur. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: Upptagen i Jenny Nyström och Curt Stoopendaal-stiftelsens databas, Kalmar läns museum: KLM 44063–23. Anders Neumüller, ”God Jul - svenska jultraditioner på helgkort från förr”, 1984, avbildad sid 79.
Senare påskrift Jenny Nyström. Förlaga till genrekort, Axel Eliassons förlag, 1903. Förlaga till ”Julklappen”, Axel Eliassons förlag, 1915. Akvarell 14 x 10 cm.
Proveniens: Ramfabrikör B. Christian Ekberg och firman Ramfabriken Merkur. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: Upptagen i Jenny Nyström och Curt Stoopendaal-stiftelsens databas, Kalmar läns museum: KLM 44502–679.
Wilhelmina Holmgren (1840 – 1876) var också konstnär och studerade som Carl Larsson vid Konstakademien.
Carl Larssons första stora porträtt, utfört 1876, visar konstnärinnan stående i promenadklädsel med plymförsedd hatt, parasoll och handskar i handen. Porträttet var ett av hans mest ambitiösa verk under utbildningstiden och fick beröm av Konstakademin när han lämnade in det under sitt sista studieår 1877. Relationen med den äldre ”Mina” hade betydelse för Carl Larssons personliga utveckling. Hon var hans första livsledsagerska, och paret fick två barn som båda tragiskt dog vid tidig ålder. Wilhelmina själv dog 1877 då det andra barnet föddes.
Carl Larsson beskriver i sin självbiografi ”JAG” deras nära relation och tragiska öde (s. 98–99):
”Jo, där [i ett lusthus på vägen till Nacka] började också ett förhållande med en av de kvinnliga eleverna som tagit sig hit ut. Detta är mer än pinsamt för mig att vidröra … Må det vara nog att här medge att utan denna uppoffrande kvinna hade jag antagligen på visst sätt, gått under. Hon uppehöll min tro på mig själv; hon försökte ge mig en renare och högre uppfattning av mitt kall. Välsignat hennes minne! Hon dog när hon gav liv åt vårt andra barn. Det första var då redan dött.
När jag strax därefter reste till Paris anförtrodde jag barnet åt min mor. Där fick jag ett brev från henne att den lilla var svårt sjuk, och ’dog inte barnet skulle det leva utan sitt förstånds fulla bruk’. Aldrig har väl någon mera inträngande, hetare, gråtande, vridit sina händer inför Guds fötter … Jag blev bönhörd: det lilla livet släcktes.
Denna kvinnas kärlek var både moderns och älskarinnans. Hon var nämligen äldre än jag och räknade nog inte med förhållandets beständighet. Hon räknade ju rätt, även om det blev på ett sätt som ingen av oss hade tänkt …”
Kort efter Wilhelminas bortgång skriver Carl till sin vän konstnären Mauritz Lindström, den 4 april 1877:
”Min snälla Mauritz!
Utan något hopp om svar ämnar jag likväl skrifva ett par rader tillkomna af ett slags behov att meddela dig mina bekymmer och uttrycka min glädje öfver dina framgångar som fått ett officiellt bekräftande genom din utnämning till Akademiens agrée och hvartill jag på det hjertligaste får gratulera!!! –
När jag, för att tala om mina bekymmer nämner att Mina Holmgren är död, vet jag att det skall smärtsamt beröra dig, som på de få gånger vi tre vore tillsammans icke kunde undgå att märka att det var en qvinna som man icke träffar hvar dag och som räddat mig från att försoffas …
Hennes minne skall alltid blifva mig heligt och må denna stolta gestalt ständigt stå lifvligt för mitt öga tviflar jag icke att mitt konstnärskapskall blifva värdigt och sant. Hon och Du äro de enda menniskor som hafva älskat mig, trott på mig – hon och du äro de menniskor som äro mig kärast; nu är det åter blott du. […] Den 15 de April reser jag till Paris och skall då börja att blifva konstnär eller gå under; ’allt eller intet’ blifver mitt valspråk. Som du märker är jag trots alla sorger lika naiv, men tröstar mig med en stor tysk filosofs ord att ’Naivité är snillets särskilda privilegium’…”
764. Carl Larsson (Sverige, 1853–1919) Målarinnan Wihelmina Holmgren. Signerad Carl Larsson 1877. Utförd 1876. Olja på duk 130 x 75 cm.
Proveniens: Gewerts Auktioner, Falkenberg, 1975. Därefter i arv inom familjen.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Larssons minnesutställning”, 6 mars - 5 april 1920, kat. nr 9 (Damporträtt).
Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Larsson - Minnesutställning”, 1953, kat. nr 12a (då tillhörande köpman Einar Persson, Falkenberg). Nationalmuseum, Stockholm, ”Carl Larsson”, 7 februari - 10 maj 1992, kat. nr 18.
Litteratur: Harriet Alfons, Sven Alfons, ”Carl Larsson - Skildrad av honom själv”, Albert Bonniers Förlag, 1977, avbildad i s/v s. 29. Nationalmuseum, Torsten Gunnarsson, ”Carl Larsson, En utställning ingående i Nationalmuseums 200-årsjubileum”, Bra Böcker, Stockholm, 1992, upptagen i katalogen med nr 18, avbildad helsida s. 36. Ulwa Neergaard, ”Carl Larsson. Signerat med pensel och penna”, 1999, upptagen i katalogsupplementet under år 1876 s. 13 som nr 44. Nationalmuseum/Konstakademien, Stockholm, utställningskatalog ”Carl Larsson. Vänner & ovänner”, Stockholm, 2013, omnämnd och avbildad s. 10. Ami Bergöö, ”Carl Larsson, Wilhelmina och barnen – konstnärens okända familj”, Brunkman Bergöö Förlag, 2022, avbildad s. 71.
Pierre Louis Alexandre (1844–1905) föddes i Franska Guyana och anlände till Stockholm 1863, troligtvis som fripassagerare på ett amerikanskt fraktfartyg. Han försörjde sig som hamnarbetare och, under vintermånaderna, som modell för eleverna vid Konstakademien i Stockholm. Här korsades hans vägar med konstnären Alma Holsteinson, en av många elever som gjorde studier av Pierre Louis Alexandre.
Holsteinson studerade vid Akademien från 1878 till 1884. Hon arbetade i pastell och olja och deltog med porträttmålningar i Konstföreningens utställningar från 1879 och framåt. Det finns ett liknande porträtt av Pierre Louis Alexandre utfört av hennes studiekamrat Karin Bergöö (som senare gifte sig med konstnären Carl Larsson). De två målningarna utfördes sannolikt omkring 1880 under samma sittning vid Akademien. År 2024 tillkännagav The National Museum of Art i Washington att de förvärvat Karin Bergöö Larssons porträtt av Pierre Louis Alexandre.
Forskaren Monica L. Miller, associate professor of English and Africana Studies at Barnard College, har kommenterat The National Gallery of Arts förvärv av Bergöös porträtt:
”Alexandre anses vara den mest avbildade svarta modellen i den europeiska konsten före 1900-talet [...]. Detta porträtt av Alexandre är unikt och viktigt, inte bara för att det framställer honom som en person och inte enbart som en modell, utan också för att det utgör en del av början på en dokumentation av svarta liv inom en globaliserad afrikansk diaspora, även på en plats så oväntad som Sverige. På så sätt blir ’svart närvaro’ en historisk koppling och inleder en process av försoning.”
Orientalismen var en betydande konstriktning under det sena 1800-talet. Modellen Pierre Louis Alexandre har porträtterats iförd olika huvudbonader, ofta med bar överkropp, ibland med en fez och ibland beväpnad med kroksabel och turban som vakt i sultanens harem. Modellen som person var inte av intresse. I betraktarens fantasi blev han snabbt förknippad med den afrikanska kontinenten, en del av världen som han sannolikt aldrig ens besökt.
I Alma Holsteinsons kraftfulla porträtt bär Pierre Louis Alexandre en enkel skjorta tillsammans med randiga byxor som speglar hans verklighet som hamnarbetare. Hennes porträtt är mer än en orientalistisk framställning - hon porträtterar skickligt modellen som en stark och eftertänksam individ som fundersamt blickar bortom sina betraktare.
765. Alma Holsteinson (Sverige, 1859–1934) Porträtt föreställande Pierre Louis Alexandre. Signerad Alma Holsteinson. Olja på duk 92 x 74 cm.
Proveniens: Landsfiskal Gustaf Bernhard Kekonius (1867–1953). Därefter i arv inom familjen.
I augusti 1876 anlände Carl Fredrik Hill till Luc-sur-mer i Normandie. Här, vid den franska atlantkusten, fann Hill ett överraskande nytt och inspirerande motivområde. Under en knapp månad skapade Hill några av sina mest kraftfulla samt expressiva landskapsskildringar. Bo Wingren ger följande bakgrund: ”På försommaren 1876 befann sig Hill i Montigny, en småstad vid Loing nära Grez och mycket besökt av både franska och utländska konstnärer. Det här året var kanske Hills mest omvälvande och kreativa period i Frankrike. Asfaltfärgen försvinner från paletten, måleriet blommar upp, hans produktion är imponerande. En viss del av denna utveckling måste tillskrivas Hills upplevelse av den andra impressionistutställningen samma år. De solgassiga gatorna och sandbackarna i Montignytrakten blev till slut för mycket för Hill. Han beslöt att resa ut till kusten, en idé som han kan ha fått av sin äldre vän och beskyddare Gegerfelt”. (”Tillbaka till Normandie. Nordiska konstnärer i Normandie 1850-1900”, 1992.)
Varför Hill valde just Luc-sur-mer är inte klarlagt, eventuellt kan medicinska skäl ha spelat in. Typiskt för Luc är den ytterst rikliga tångbildningen på plagen, synlig först vid ebb. Detta gav Luc ett speciellt rykte som hälsobad, läkare rekommenderade baden här som särskilt stärkande för kropp och själ. Möjligen kan den fysiskt och mentalt ganska nergångne Hills syfte ha varit att stärka sig med rekreerande tångbad. I sitt första brev från Luc-sur-mer, den 9 augusti 1876, skriver Hill: ”Jag målar sedan en vecka atlantiska oceanen och varje gång jag slutat min sittning badar jag i bemälda ocean”. Om hans arbeten får man veta att han från morgon till kväll gör skisser av ”hafsträsken”. Wingren fortsätter: ”När Hill skriver att han målar havet som träsk är detta inte en poetisk metafor utan bör förstås ordagrant. Då havet vid lågvatten drar sig undan från Lucs stränder blottas en kryllande värld av organismer, grönsvart undervattensvegetation, vattenslipade stenpartier och håligheter som gömmer skaldjur och fisk som inte hunnit undan. […] Det förefaller som Hill varit ständigt fascinerad av detta naturens skådespel, av den mosaik av färgtoner som utvecklas här. Fenomenet bidrog till att förlösa hans ’färgmusik’. Havet och himlen – den vida rymden – gjorde även sitt för att få hans palett att ljusna”.
Viggo Loos har kommenterat strandmotiven från Luc-sur-mer, vilka enligt honom ”intaga en märklig plats i vårt måleris utveckling”: ”Hill har älskat denna kustnatur. […] I en stor grupp motiv är han helt friluftsmålare och ägnar sig intensivt åt studiet av ljuset, luften, strandens koloristiska förtrollningar och havets färgspel. […] Det är havets stillhet och storhet, som gripit målaren. […] Själv är han medveten om att han åstadkommer något, som han förut ej mäktat, ’så djärvt, så nytt, så friskt, så otyglat och så tyglat av en sann känsla för naturen’. […] Man förstår hans eget yttrande, att tingen få sin form, när man går på avstånd och
ser ljuset och luften och färgen spela”. Loos fortsätter genom att beskriva de motiv där ”det gröna havets strimma övergår i en silvervit sträng” och konstnären ”omedelbart” och ”intensivt” fångar ”augustidagens solhetta som ett dallrande skimmer över hav och kust under den ljusa sommarhimlen. Om någonsin benämningen ’impression’ kan användas, så är det här”. (”Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885”, 1945).
Hill själv skrev: ”Det finns ej mera likhet emellan vad jag förut gjort och det jag nu gör än mellan natt och dag. Lika tunga, mörka och dystra mina opus hitintills varit, lika ljusa, lätta och luftiga äro de nu. Asfalten är totalt bannlyst. Men vad som gör, att folk kanske får svårt att få detta i sig är att jag satt upp som första och nödvändiga logistiska regeln: att ej utföra”. Resonemanget knyter an till det brev Hill skrivit hem till Sverige några veckor tidigare: ”Jag har nu kommit till den övertygelsen att i konsten är ej annat att söka än det sanna, le vrai”.
Erik Blomberg lägger an följande perspektiv avseende Hills kustmotiv: ”Vad man inte minst måste beundra i dessa bländande friska dukar är det oerhört levande penselarbetet: variationen mellan släta och pastosa partier, de svarta toucherna som inte bara markerar de utströdda tångbältena utan samtidigt ger relief åt ljuset. Det är en teknik som aldrig blir självändamål, som står helt i naturens tjänst, för att ge förnyat liv åt elementen, åt det ögonblick då solljuset som en bländande blixt slår en silverbräsch i det ärggröna havet”. (”Carl Fredrik Hill. Hans friska och sjuka konst”, 1949).
Under senare delen av sitt liv återkommer Hill till minnet av den korta, men oerhört viktiga, vistelsen i Luc-sur-mer:
”Vid Luc jag såg det höga valvet blå
Så topas-blått och skimmerfullt ändå…
I solen glänste ebbens vita bankar
Och måsar flögo öfver strandens ankar… I solen glänsa ebbens pussar skimrande
Och krusningen på sköna ytan glimrande Är som af diamanter i etheriskt ljus…”
Det av Hill omnämnda ”eteriska ljuset” för tankarna till Sixten Strömboms beskrivning av den närmast öververkliga känsloutlevelsen hos Hill under tiden i Luc-sur-mer: ”Hill rörde sig nu mycket snabbt upp emot sitt skapandes zenit. […] Viddernas och kustformationernas färgrika ljusspel tvingade fram hans väsens innersta drift, hans längtan efter det enklas storhet och en nästan extatiskt förhöjd livskänsla” (”Konstnärsförbundets historia I”, 1945).
766. Carl Fredrik Hill (Sverige, 1849–1911) ”Havsbris – Luc-sur-Mer”. Signerad Hill, Luc-sur-mer. Utförd i augusti 1876. Uppfodrad duk 64,5 x 80 cm.
Proveniens: Förvärvad av fru Gunhild Åhlén under 1940-talets första hälft, med största sannolikhet genom Svensk-Franska konstgalleriet i Stockholm. Därefter i arv inom familjen. Bukowski Auktioner, Decemberauktionen 597, 13 december 2016, kat. nr 206. Svensk privatsamling.
Utställningar: Nivaagaards Malerisamling, Nivå, Danmark, ”Carl Fredrik Hill. Sveriges store landskabsmaler”, 4 oktober 2015 – 31 januari 2016.
Litteratur: Adolf Anderberg, “Carl Hill- Hans liv och hans konst”, Malmö 1951, s. 150-154, jfr även pl. 63-77. Sten Åke Nilsson, “Carl Fredrik Hill - Maximus Pictor”, Stockholm 2011, s. 37-38, jfr bild 39-46, s. 111-121. Birgitte von Folsach (red.), ”Carl Fredrik Hill. Sveriges store landskabsmaler”, Nivaagaard 2015, motivet omnämnt i texten s. 40-43, målningen upptagen i verkförteckningen s 209 samt avbildad helsida i färg, sid 48 (”Havbrise, Luc-sur-Mer”).
”La Concorde”, direktöversatt harmonin, är på flykten. Hon är på väg, mellan kontinenter och människor. I en perfekt balanserad pose i full harmoni blickar hon målmedvetet framåt med en stadig fot i marken och ett ben högt lyftat. Kroppens position är frusen i en elegant position som samtidigt uttrycker styrka. Posen för tankarna till en skridskoprinsessa, dansare eller fågel.
År 1969 bjöd Gudmar Olovson in skulptören René Babin till sin ateljé i Montparnasse. De arbetade sida vid sida och utgick från samma modell, en före detta trapetskonstnär, och utförde var sin tolkning av den förlängda pausen som skulpturen återger. Babins skulptur är betitlad ”L’Etoile” och är utförd i en råare stil än Olovsons och figuren saknar även huvud.
Olovsons stil för tankarna till skulpturer av mästare som Auguste Rodin och Edgar Degas och hans danserskor men har ett helt eget kraftfullt, men ändå sensuellt uttryck.
År 2008 hyllade Falsterbo Open Air Museum Gudmar Olovson genom att presentera fem monumentala bronsskulpturer placerade utmed stranden mellan Falsterbo och Höllviken, med Öresundsbron som bakgrund, ”La Concorde” är en av dessa. På den franska rivieran, i Cagnes-sur-Mer, finns även ”La Concorde” som monumentalskulptur tillsammans med motivet “J’aime les Nuages” på strandpromenaden.
Signerad Gudmar. Numrerad 1/10. Gjutarstämpel Valsuani Cire Perdue. Koncipierad 1969-74. Grönpatinerad brons. Total höjd 76 cm, längd ca 72 cm. Höjd exklusive sockel 68 cm.
Proveniens: Beijers Auktioner, Moderna Höstauktionen 38, 4–6 december, 1989, kat. nr 824.
Litteratur: Harald Friberg och Patrice Dubois, ”Gudmar Olovson: Sculptor”, 2006, ett annat exemplar avbildat framför Eiffeltornet i Paris s. 46–47.
Redan som pojke var intresset stort för vilda djur och Arvid Knöppel spenderade mycket tid i skog och mark tillsammans med sin far och dennes gode vän, Bruno Liljefors. Som konstnär skulle därför Knöppels motiv så småningom främst komma att bli just de nordiska djuren han studerat omkring sig, rådjur och deras kid, lekande björnar, smygande lodjur eller vandrande älgar. Han blev en mästare på att avbilda muskler och rörelse och som djurskildrare var han både realist och impressionist.
Arvid Knöppels konstnärliga utbildning började vid Althins Målarskola där han studerade för skulptören Carl Fagerberg. Därefter fortsatte han sina konststudier vid Tekniska Skolan samt senare vid Konstakademin. Genom resestipendium fick han möjlighet att fortsätta studierna i utlandet, bland annat i Tyskland, Schweiz och Italien under 1920-talet. Från denna tid hade han ett stort antal separatutställningar och hans popularitet växte sig stark. Idag finns hans konstverk som utsmyckning i flertalet av Sveriges städer.
Från 1944 och fram till sin död 1970 var han bosatt på sin gård Knöppelåsen utanför Arvika i Värmland. Han anlade där en zoologisk trädgård där han höll ett flertal nordiska djur som han använde som modeller till sina teckningar, grafiska bilder och skulpturer.
Gunnar Brusewitz skrev om Arvid Knöppels konst:
”Det finns i hans bästa djurstudier en slags oskuld i linjen alldeles som om en vore tecknad i skapelsens gryningsljus, så omedveten och ren och samtidigt så obarmhärtigt avslöjande”
768. Arvid Knöppel (Sverige, 1892–1970) Rådjurskid. Signerad A. Knöppel. Mörkpatinerad brons, längd 95 cm, höjd 61 cm, bredd 60 cm.
Signerad Carl Milles. Gjutarstämpel Erik Pettersson Fud. Grönpatinerad brons, höjd 53,5 cm (inklusive träsockel 58,5 cm).
Proveniens: Gåva från Göteborgs stad 1984. Därefter i arv inom familjen.
Litteratur: M. P. Verneuil, ”Carl Milles. Sculpteur suédois”, 1929, jfr sid 66-78. Henrik Cornell, ”Milles skönhetsvärld”, 1957, jfr sid 26-28 samt pl. 28-31
Henrik Cornell, ”Carl Milles”, SAK 1963, jfr sid 76-82. Erik Näslund, ”Carl Milles. En biografi”, 1991, jfr sid 209-212. red. Millesgården, ”Carl Milles Millesgården”, 2011, jfr s.10.
770. Ruth Milles (Sverige, 1873–1941) ”Vattenbärerskan”.
Signerad Ruth Milles och daterad 1906. Gjutarstämpel
Herman Bergman Fud. Mörkpatinerad brons, höjd 35 cm.
Litteratur: ”Katalog öfver bronser från Herman Bergmans Konstgjuteri AB Stockholm”, modellen upptagen samt avbildad som nr 71, där kallad ”Bondhustrun”.
771. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Ottenbyare”.
Snidat och svärtat trä. Längd 21 cm, höjd 4,5 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, auktion 540, Internationella Vårauktionen, 30 maj - 2 juni 2006, kat. nr 242.
Litteratur: Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Jfr illustration s. 17. Nationalmuseum, ”Döderhultarn, Axel Petersson, 1868–1925”, 1951, samma motiv utställt som katalog nr 19, s. 12 med titel ”Död ottebyare”.
773. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Ottenbyare”.
Snidat trä. Höjd 18 cm, längd 26 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, auktion 518, Internationella Höstauktionen, 5–7 december 2000, kat. nr 318.
Utställningar: Nationalmuseum, ”Döderhultarn, Axel Petersson, 1868–1925”, 1951, samma motiv utställt som katalog nr 13–18, s. 12, samt jfr bild s.13. Lunds konsthall, ”Döderhultarn”, 1971–1972, samma motiv utställt som katalog nr 21, s. 17.
Litteratur: Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Jfr illustration s. 17.
772. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Flugfångst i söder”.
Stämpelsignerad ”Axel Petersson Döderhultarn Oskarshamn”. Snidat trä. Höjd 12,5 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, auktion 524, Internationella Vårauktionen, 28–31 maj 2002, kat. nr 291. (kvitto medföljer).
Litteratur: Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Jfr illustration s. 48.
Utropspris: SEK 8 000 – 10 000 / EUR 690 – 870
774. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) Ko. Snidat trä. Höjd 20 cm, längd 35 cm.
Utropspris: SEK 10 000 – 12 000 / EUR 870 – 1 040
774A. Helene Schjerfbeck (Finland 1862–1946)”Vännerna”.
Signerad H.S och daterad -45. Kol på papper 37.5 x 45.5 cm.
Proveniens: Gösta Stenmans samling, nr 5374. Stockholms Auktionsverk, ”Stora Kvalitén”, 30 november, 2006, kat. nr 2439.
Litteratur: H.Ahtela, ”Helena Schjerfbeck”, Helsinki, 1953, jfr nr 925 ”Väninnorna”, olja på duk, Stenman, och 926, ”Väninnorna”, kolteckning, 38 x 46 cm, Stenman. ”Helene Schjerfbeck”, red. Leena Ahtola-Moorhouse, Ateneum, 1992, jfr ”Väninnorna”, olja på duk, utförd 1942 - 45, nr 474, avbildad s. 283.
774B. Carl Larsson (Sverige 1853–1919) Fru Grosshandlare Eriksson/Kvinna vid cykel (studie till ”Skolungdomens korum” på Ladugårdsgärde)..
Signerad C.L och daterad 1989. Akvarell, bildyta 60 x 44 cm.
Proveniens: Nordén Auktioner, Skandinavisk konst samt antikviteter, 6 december 1994, kat. nr 73.
Litteratur: Ulwa Neergaard, ”Carl Larsson, signerat med pensel och penna”, 1999, avbildad s. 241 samt upptagen i katalogdelen, under år 1998-1899, s. 74, kat. nr 870.
781. Carl Fredrik Hill (Sverige, 1849–1911) ”De röda klipporna”. Färgkrita på papper, bildyta 18 x 23 cm.
Utställningar: Galerie Blanche, Stockholm, ”C.F. Hill. 100 färgkritor från sjukdomstiden ur en förut ej visad samling”, 10 mars-11 april 1951, kat. nr 77.
783. Edvard Munch (Norge, 1863–1944) Självporträtt.
Signerat Edv. Munch. Troligen har teckningen följt med i ett brev från Munchs vistelse i Berlin, omkring 1894/95. Påskrift på tyska och norska: ”Hier bei Spree ist schön – am Mengelberg zum Beispiel – [Her ved Spree er det vakkert –hos Mengelberg for eksempel - ]Til Erindring om de mange skjønne Turer i Foråret 1894”. Tusch bildyta 16,5 x 11 cm.
784. Anders Zorn (Sverige, 1860–1920) Porträttskiss samt karikatyrer.
Signerad L. Zorn. Blyerts på papper 26 x 20. Recto porträttskiss av flicka med hätta samt fem mindre porträtt/karikatyrer. Påskrift ”London” och ”Buckhurst Hill 30 aug 81”. A tergo fem figurstudier.
Utropspris: SEK 40 000– 60 000 / EUR 3 530–5 300
785. Hilma af Klint (Sverige, 1862–1944) ”Julklappen”.
Signerad H. af Klint. Akvarell, bildyta 40 x 51 cm.
Proveniens: Privatsamling, Sverige. Därefter i arv.
Litteratur: Kurt Almqvist och Daniel Birnbaum (red.), ”Hilma af Klint, Catalogue Raisonné”, band 7, Bokförlaget Stolpe, Stockholm, 2022, avbildad s. 302.
786. Hilma af Klint (Sverige, 1862–1944) ”Karlbergs slott”.
Signerad H. af Klint och daterad 1901. Akvarell och tusch, bildyta 10,5 x 20 cm.
Proveniens: Privatsamling, Sverige. Därefter i arv.
Litteratur: Kurt Almqvist och Daniel Birnbaum (red.),”Hilma af Klint, Catalogue Raisonné”, band 7, Bokförlaget Stolpe, Stockholm, 2022, avbildad s. 137.
Ernst Josephsons tolkning av det bibliska temat ”David och Saul” är en egen komposition med en stark självbiografisk underton. Den plågade Kung Saul och den ljusa lugnande uppenbarelsen av David, som spelar på sin harpa, speglar konstnärens egen turbulenta sinnevärld. Josephson hade råkat ut för en rad privata motgångar, drabbades i unga år av syfilis och plågades av kärleksbekymmer och skuldkänslor. Längtan att måla sig fri var stark och ljus.
Den första skissen till ”David och Saul” målades i Holland redan 1876 efter att Ernst Josephson hade studerat Rembrandts målning på samma tema. Det slutliga verket tillkom dock två år senare i Italien. Nu hade konstnären lämnat Rembrandt bakom sig för att inspireras av det italienska måleriet som idealiserade religiösa scener, mytologi och klassisk skönhet.
Hans inre splittring mynnade ut i dikten ”David och Saul” - ”Jag är kommen, o konung, på ditt bud, att stilla din tunga sorg att sjunga om livets rosor, att sjunga om Gud!”. Motivet har också tolkats som en oförlöst kärlekslängtan, något som målningen har gemensamt med Josephsons centrala Näckenmotiv.
På minnesutställningen över Ernst Josephson på LIljevalchs konsthall i Stockholm 1951 visades två mindre skisser av motivet (kat. nr 99 samt kat nr 106) samt den slutliga målningen ”David och Saul”, 110 x 143 cm, med kat. nr 105
793. Ernst Josephson (Sverige, 1851–1906) ”David och Saul”. Signerad E Josephson. Utförd 1876–1878. Skiss till målning med samma titel utförd 1878 tillhörande Nationalmuseum, Stockholm (NM 1805). Olja på pannå 15,5 x 23,5 cm.
Proveniens: Fru Maja Hedberg-Braathen (1898 -1973), Bjärsjölagård. Privatsamling. Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Ernst Josephson. Minnesutställning”, 1951, kat. nr 106 (tillhörande Fru Maja Hedberg-Braathen). Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ernst Josephson”, 14 november 1991 - 1 mars 1992, kat. nr 26. Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Ernst Josephson”, 13 oktober 2001 - 13 januari 2002, kat. nr 20.
Litteratur: Karl Wåhlin, Ernst Josephson - en minnesteckning, 1911, s. 161. Svenska hem i ord och bilder, 1934, avbildad s. 165, samt omnämnd s. 166. Erik Blomberg, Ernst Josephson, 1945, avbildad nr 6. Per-Olov Zennström, Ernst Josephson - en studie, 1946, omnämnd s. 88, avbildad fig. 13. Erik Blomberg, Ernst Josephson - hans liv, 1951, omnämnd s. 210, avbildad på färgplansch. Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst - Historie-, porträtt- och genremålaren, 1956, omnämnd s. 93. Erik Blomberg, Ernst Josephsons konst - Från Näcken till Gåslisa, 1959, upptagen i katalogdelen s. 402. Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson - utställningskatalog, Prins Eugens Waldemarsudde, 1991, avbildad s. 58, samt upptagen i katalogdelen nr 26, s. 177. Hans Henrik Brummer, Ernst Josephson - Målare och diktare, 2001, upptagen i verkförteckningen som kat. nr 20, s. 260.
Tove Jansson och Walentin Chorell var författarkollegor och vänner via Finlands Svenska Författarförening. Omkring år 1955 berättade Walentin för Tove att hans dotter var med i en scoutpatrull med fem andra vänner och att de hade valt en figur och namn från Muminvärlden. När Tove hörde om detta blev gruppen inbjudna att besöka hennes ateljé i Helsingfors. Besöket ledde till auktionens målning där Tove Jansson har skrivit in scoutmedlemmarnas namn.
794. Tove Jansson (Finland, 1914–2001) På väg.
Signerad Tove. Tusch och akvarell på papper, bladstorlek 25 x 28,5 cm.
Proveniens: Gåva från konstnären 1955 till Walentin Chorell, finlandssvensk författare, dramatiker och manusförfattare, Helsingfors och god vän till Tove Jansson. Därefter i arv till nuvarande ägare.
798. Arman (Armand Pierre Fernandez) (Frankrike/USA, 1928–2005) ”Prisoners Series: Thales Cello”. Signerad Arman och numrerad 6/8. Utgiven 1990. Brons, 118 x 71 x 53 cm. Upplagan producerad av Leif Holmer Gallery tillsammans med Fernandez Arman 1990. Verket är registrerat hos Arman Studio Archives New York med nummer: APA# 8310.90.013. Utropspris: SEK 225 000 – 250 000 / EUR 19 420 – 21 570 (d)
799. Lars Englund (Sverige, 1933–) Utan titel.
Signerad Lars Englund och daterad 62. Oljelack på transparent nylonfilm 12 x 52 cm. Inklusive ram 33 x 71 cm.
I Ola Billgrens målning, ”Porträttstudie, Hanna D.”, sammanförs två viktiga delar av hans konstnärskap; fotorealismen från 1960-talet och fascinationen för den röda färgen som var så stark under 90-talet. Stänk av rött började dyka upp i Billgrens målningar under den senare halvan av 1980-talet, bland annat i ”Historia”, 1986, och ”Trettio år i Lund”, 1989, senare tog intresset för den karmosinröda färgen fart och han målade en hel svit av röda motiv. Billgren menade att det röda pigmentet besatt en mångsidighet som andra färger ofta saknade, det kunde uttrycka både liv och värme men också aggressivitet. I de röda målningarna använde sig Billgren av fotografiet på ett nytt sätt. Den fotografiska bilden användes som förlaga, först noggrant avmålad med pensel, rött i rött, och därnäst skrapades motivet bort med en metallraka. Tekniken erinrar om den fotografiska framkallningens utdragenhet och resultatet blir motsägelsefullt, den fotografiska bilden kommunicerar inte direkt till betraktaren utan finns i fjärran på gränsen till det synliga. Bakom färgslöjorna som skrapan lämnar efter sig skymtar man ofta ett motiv med intima eller romantiska övertoner, en interiör, en trädgård, ett café, eller som i katalognumrets målning – en mänsklig skepnad. Med sin speciella färgbehandling har Billgren skapat målningar som berör oss människor på alla plan.
Vintern 2010/2011 ställdes ett antal av Billgrens målningar från den här perioden ut på Bror Hjorths Hus i Uppsala, vars museichef delade sina tankar kring Billgrens röda mästerverk: ”- Det röda slår an någonting hos oss alla, säger Tomas Järliden, museichef i Bror Hjorths Hus. Ingen annan färg är så förknippad med våra känslor som den röda. ”Jag såg rött” säger vi när vi blir riktigt arga och livet ter sig ”rosenrött” när vi blir förälskade. Det röda anspelar även på högtider och helgdagar. Kändisar och celebriteter går på ”röda mattan” och helgdagar markeras med rött i almanackan. Men den röda färgen är också smärtans, skuldens och blygselns färg. Ola Billgrens röda måleri låter sig inte indelas i någon enskild kategori. Den spänner över hela den röda färgens känslospektrum och individuella tolkningsskala.”
800. Ola Billgren (Sverige, 1940–2001) ”Porträttstudie, Hanna D.”. Signerad Ola Billgren och daterad -95 a tergo. Duk 98 x 93 cm.
Proveniens: Privatsamling, Sverige. Uppsala Auktionskammare, Internationell Kvalitetsauktion 18–20 maj 2022, kat. nr 594. Privatsamling, Stockholm.
801. Stefan Johansson (Sverige, 1965–) Porträtt av flicka i profil, skiss. Sannolikt utförd på 1920-talet. Senare ram. Teckning och akvarell på duk 23 x 28 cm.
Proveniens: I arv efter nuvarande ägares mamma som under en tid bodde i samma hus som Stefan Johansson på Älvgatan i Karlstad.
Litteratur: Stefan Hammenbeck (red.), ”Stefan Johansson. Bara tiden och livet förslog”, 2007, jfr ”Porträtt av ung flicka”, 1934. Folke Holmér, ”En bok om Stefan Johansson”, 1958, jfr ”Porträtt av kanslisekreteraren A. K. Borgström (August Chrysosemus Borgström)”, avbildat s. 79.
802. Carl Larsson (Sverige, 1853–1919) Lisana and Margon.
Signerad C.L. Utförd 1899. Akvarell, 24,5 x 21 cm.
Proveniens: Nordén Auktioner, Stockholm, 21 november 1996, kat. nr 330 (med titel ”Sagan om rosen”) Sotheby’s, London, Storbritannien, European & British Art, 14 juli 2021, kat. nr 12.
Litteratur: Ulwa Neergaard, ”Carl Larsson. Signerat med pensel och penna”, 1999, avbildad s. 265 och upptagen i katalogsupplementet under året 1899, s. 78, kat. nr 898A.
1901 skulle bli ett avgörande år i konstnären Anna Bobergs karriär. Det var året då hon tillsammans med sin make, arkitekten Ferdinand Boberg, första gången reste till Lofoten i Norge. Upplevelsen gjorde starkt intryck på henne och hon beskriver i sin självbiografi hur hon under ett senare besök samma år blev bergtagen och vägrade lämna. Hon ville bara måla. Hennes make ska genast ha förstått situationen och skrev från Stockholm att han börjat rita en ateljéstuga, ”dock med plats för två”.
Resan till Lofoten skulle forma Bobergs konst i decennier framöver. I februari 1903 ställde Boberg ut sina vinterbilder från Lofoten i Konstföreningens lokal på Västra Trädgårdsgatan 10 i Stockholm och utställningen vandrade sedan vidare till Berlin där den blev en sensation. Litteraturhistorikern och kritikern Karl Warburg noterade Bobergs ”mycket egendomliga” målarteknik som såg ut som att hon ”spacklade”. Likt van Gogh använde hon ofta palettkniv istället för pensel för att när-
mast skulptera hennes kompositioner. Warburg jämförde den e ektiva distansverkan som uppstod med verk av Claude Monet och Giovanni Segantini. Bobergs framgångar fortsatte 1905 med en utställning på Galerie des Artistes Modernes i Paris. Hon medverkade i flera utställningar i Paris under de efterföljande åren och samtliga fick översvallande recensioner, både av de svenska utrikeskorrespondenterna och de europeiska och amerikanska kritikerna. Franska kritiker ansåg att hon
kunde måla ”allt – fullt dagljus och svart natt, orkan, storm, lugn, med lika ifrig vilja som klar intelligens”.
812. Anna Boberg (Sverige, 1864–1935) Vårdag vid hamnen (motiv från Lofoten).
Signerad Zorn och daterad 1905. Olja på duk 107 x 82 cm.
Proveniens: Mr. Woodruff J. Parker (1890 - 1930), affärsjurist, konstsamlare och styrelseledamot The Art Institute of Chicago. The Art Institute of Chicago, i gåva av ovanstående 1926. Sothebys, New York, 19th Century European Paintings and Sculpture, 23 maj 1990, kat. nr 46. Bukowski Auktioner, Internationella Höstauktionen 526, 26–28 november 1997, kat. nr 183. Sothebys, London, 19th Century European Paintings, 3 juni 2003, kat. nr 243.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Invigningsutställning: Larsson-Liljefors-Zorn”, mars - april 1916, kat. nr 54. Charlottenborg, Köpenhamn, ”Svenska konstutställningen”, november - december 1916, kat. nr 806. The Art Institute of Chicago, ”A century of progress exhibition of paintings and sculpture”, 1 juni - 1 november 1933, kat. nr 276 (tillhörande The Art Institute of Chicago).
Litteratur: Ernst Malmberg, ”Larsson-Liljefors-Zorn. En återblick”, 1919, omnämnd s. 112 samt avbildad. Tor Hedberg, ”Anders Zorn 1894–1920”, SAK, 1924, omnämnd s. 90. Albert Engström, ”Anders Zorn”, 1932, avbildad helsida s. 119. Gerda Boëthius, ”ZORN -Tecknaren, Målaren, Etsaren, Skulptören”, 1949, omnämnd s. 454 och upptagen i förteckningen under år 1905, s. 546. Gerda Boëthius, ”Zorn -Människan och konstnären”, 1960, avbildad helsida fig.48. Utropspris: SEK 6 000 000 – 8 000 000 / EUR 517 690 – 690 250 Införselmoms (12%) tillkommer på klubbat belopp.
Anders Zorn
Anders Zorn kom efter sekelskiftet 1900 att framstå som en ivrig förfäktare av hembygdens kultur där målet var att göra dalsk lokalkultur till en nationell angelägenhet. Zorns vurm för hembygden kunde ta sig direkta uttryck i form av fastighetsförvärv samt ut- och tillbyggnader av det befintliga fastighetsbeståndet. Ateljén i Mora, ursprungligen ett uråldrigt eldhus från Fåsås, kom snart att kompletteras med en annan timmerbyggnad, det s.k. Risaloftet, vilket i anslutning till ateljén uppfördes invid Zorngårdens huvudingång.
”Eldsken” målades hösten 1905 och är en intrikat komposition där Anders Zorn låter ljuset från brasan lysa upp interiörscenen. Målningen utfördes i Gopsmorstugan, den kombinerade vildmarksateljé och fiskestuga Anders Zorn låtit uppföra invid Dalälven ”mitt emot Gopsberget och Gopelåns mynning där berget speglade hela sitt majestät i vattnet”. Zorn införskaffade en komplett bibehållen stuga från 1766, ”en av de enda som fanns kvar med ryggåstak i Mora”, köpte tomtmarken ifråga och lät sedan uppföra stugan med hjälp av sina morbröder Lars och Per. Platsen kunde inte ha varit bättre vald enligt Zorn: ”skyhöga furor och granar och vid dess fot en härlig källbäck, så på andra sidan stugan den rinnande Dalälven och bortom denna det ståtliga Gopsberget. Det var idealiskt och jag började redan följande sommar på att stanna där så snart stugan blivit färdig”. Zorn återkommer ofta till ”Gopsmorsstugan, denna så fridfulla och för min helsa så vigtiga vrå bland höga granar och med Dalelfven porlande utanför på väg till havet”. Ofta tog han även emot besök, akademiledamoten Karlfeldt övernattade i stugan och Bruno Liljefors reste dit för att få sitt porträtt målat i den vintervita granskogen.
Gopsmorsstugan med älven och Gopsberget. Fotograf: Anders Flodin, våren 1957. Zorngården.
I Gopsmor var livsföringen primitiv och den enkla kosten bestod i huvudsak av sill, potatis och välling. Även om vissa av Zorns gäster i Gopsmor upplevde omständigheterna som lite väl spartanska står det ej att ta miste på hur vistelserna i Gopsmor inverkade gynnsamt på Zorns kreativitet och inspiration. Zorn arbetade alltid flitigt i Gopsmor, särskilt vintertid då dygnets få ljusa timmar aldrig tycktes räcka till. Det var som om en extra iver och arbetsglädje kom över honom så snart han lyckats ta sig ut till den ensligt belägna ateljén. Flera av konstnärens mest välkända målningar tillkom där, bland annat Dans i Gopsmorstugan (1914) som är ett av de mest folkkära motiven.
Zorn intresserade sig särskilt för de speciella ljusförhållandena som rådde i timmerstugan. Den sparsamt upplysta stugan ställde höga krav på konstnärens förmåga att utnyttja de befintliga förutsättningarna, ofta tillkom motiven enbart i skenet från den öppna härden.
I ”Eldsken” har Zorn skickligt återgivit eldskenets reflexer som skapas på stugans väggar och kullornas kroppar. Hembygdens allmogekultur återfinns i form av de två dräkterna som syns, den ena som kullan i bakgrunden bär och den andra som någon av de nakna kullorna tagit av sig och lagt på golvet. Zorn ger prov på sitt handlag som kolorist när det gäller att spela ut dräkternas vackra samt intensiva färger som accenter
i kompositionen. Hans Henrik Brummer talar i en av sina böcker om ”trohjärtade hyllningar till Moradräktens brokighet”.
Just Moradräkterna var en del i Zorns ambition att bevara den dalska kulturen och skydda den mot industrialismens alltför starka förändringar. I hans måleri från Mora med omnejd finns ofta en omsorg om traditionerna bland annat genom att föra fram dräkternas kulturella egenart och därmed ge dalfolket en hyllning för att de höll fast vid sin unika historia. För Zorn representerades särskilt hembygden av hans moder, Grudd Anna Andersdotter. 1874 hade modern gift sig med Skeri Anders Andersson med vilken hon fick fyra döttrar. Familjens tillvaro var ofta svår och förmörkades av trångboddhet och fattigdom. När Anders Zorns karriär tog fart i England på 1880-talet sökte han lindra sin mors situation genom att sända hem ekonomiska bidrag. Efter att Zorn 1886 förvärvat en del av Skerigårdens mark invid Mora kyrka började han också att använda medlemmar ur familjerna Grudd och Skeri som modeller till sina målningar, till exempel i ”Vårt dagliga bröd” (Nationalmuseum). Modellerna fick klä sig gammalmodigt eftersom han ville återskapa dräktskicket från sin barndom. Zorn engagerade sig under hela sitt liv för nationaldräktens bevarande och i hans skildringar av hembygdens kullor och hantverkare syns särskilt hans önskan att återge de dalska klädedräkterna på ett realistiskt sätt åt eftervärlden.
Gopsmorsstugan från älven. Fotograf: Anders Sten, före 19969. Zorngården ZFO 3151.
Anders Zorn i Moradräkt vid Risaloftet, Zorngården 1905. Foto: H. Wikander, Mora.
813. Anders Zorn,”Eldsken”, detalj.
813. Anders Zorn,”Eldsken”, detalj.
Arild Wahlströms samling
Arild Wahlström var norsk industrialist och verkställande direktör och sedermera ordförande för Sande Tresliperi A/S och Sande Paper Mill A/S. Wahlström hade vid sidan om affärer och idrott ett stort intresse för konst och konstsamlande, vilket han delade med sin hustru Aasta. I hemmet på Holmenkollen byggde paret upp en omfattande samling med stora norska och internationella verk. Wahlström reste mycket och kombinerade gärna sina resor med besök hos gallerister och konstnärer. Han utvecklade nära relationer till ett flertal konstnärer och träffade Poliakoff, Henry Moore, Soulanges, Manessier, Singier och många fler. Tre gånger var han inbjuden att besöka Picasso i södra Frankrike med galleristen Kahnweiler men varje gång kom affärer emellan vilket var en stor besvikelse. Wahlströms stora intresse för Picassos grafik hade väckts efter kriget, vid en affärsresa till Paris 1946. På en liten sidogata hade paret Wahlström upptäckt en bild av ett kvinnohuvud i en konsthandel. ”Det var så vackert – vi blev bägge tagna av det med en gång. Det var något extraordinärt”. Händelsen ledde till ett intensivt samlande och resulterade i en av världens största privata samlingar av Picasso-grafik med över 1000 grafiska blad. 1982 donerade Arild Wahlström nästan 500 av dessa blad, bl.a. hela Vollard-sviten till Nationalgalleriet i Oslo.
Samlingen omfattar katalognummer 816– 831.
814. Alfred Manessier (Frankrike, 1911–1993) ”Deux arbres”.
Signerad Manessier och daterad -48. Olja på duk 27 x 22 cm. Rammått 36,5 x 31,5 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909–1994).
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Kunstnernes Hus, Oslo, Alfred Manessier, 3 - 25 april 1965, kat. nr 2b.
Lunds konsthall, Alfred Manessier, 10 maj - 14 juni 1965, kat. nr 2.
814A. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) L’Homme a la Guitare, 1915. Signerad med blyerts. Etsning, 1915. Utanför upplagan om 100 numrerade. Tryckt och utgiven 1929 av Marcel Guiot, Paris. Plåtstorlek 14,6 x 11,5 cm. Bladstorlek 28 x 18,8 cm (Japan).
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
814B. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”L'Homme au Chien”.
Signerad med röd krita. Etsning, 1914. Ur en upplaga om 40 på Japan-papper (det gavs även ut 60 exemplar på Arches). Tryckt och utgiven 1947 av Lucien Vollard och Marcel Lecomte. Plåtstorlek 27,9 x 21,6 cm. Bladstorlek 47 x 28 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
814C. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Bacchus et Femme de Profil”. Signerad med blyerts och numrerad 16/25. Etching och torrnål, 1934. Utgiven 1961 av Galerie Louise Leiris, Paris. Plåtstorlek 27,9 x 19,8 cm. Bladstorlek 41,3 x 32 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
817. Asger Jorn (Danmark, 1914–1974) Bacon og hamburger.
Signerad Jorn och a tergo daterad -70. Duk 41 x 33 cm. Det aktuella verket är registrerat hos Museum Jorn med nr 1895, vi tackar Lucas Haberkorn för informationen.
Proveniens: Galerie Birch, Köpenhamn enligt stämpel på spännram. Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994). Därefter i arv till nuvarande ägare.
818. Alfred Manessier (Frankrike, 1911–1993) ”Échelle dans l’arbre”.
Signerad och daterad 1948. Akvarell på papper 27 x 14,9 cm. Verket är registrerat i Archives Manessier. Vi tackar Christine Manessier, dotter till konstnären, för information om det aktuella verket.
Proveniens: Clive Morris, London. Inköpt av konstnären 1948. Redfern Gallery, London. Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994). Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Lunds konsthall, ”Alfred Manessier”, 10 maj - 14 juni 1965, kat. nr 21.
821. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”La Collection de Tableautins”. Signerad och numrerad 45/50. Färglitografi, 1956. 49 x 65 cm, bladstorlek 57 x 75 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909–1994).
822. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Thoughtful man” ur ”Les cavalliers d’ombre”.
Signerad i plåten. Etsning av Georges Bétemps efter Picasso, 1951/54. Utgiven av J. Foet, Éditeur, Paris. Upplaga 197. 32,5 x 25,5 cm bladstorlek 41 x 32,5 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909–1994).
Signerad med blyerts, daterad 74 och numrerad 75/100. Etsning och torrnål, 1974. Tryckt av Atelier Crommelynck, Paris med deras blindstämpel, utgiven av Petersburg Press, London. 57 x 44 cm, bladstorlek 75,5 x 56,5 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909–1994).
Signerad G.Costetti. Utförd 1942 enligt uppgift på etikett a tergo ”Giovanni Costetti, Ritratto di Mai Sewell Costetti (Utrecht 1942) Til en av familien”. Papp-pannå 76 x 63 cm.
Proveniens: Konstnärens familj. Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909–1994). Därefter i arv till nuvarande ägare.
Signerad med blyerts och numrerad 10/10. Litografi, 1950. 21 x 18 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909–1994).
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utropspris: SEK 10 000 – 12 000 / EUR 870 – 1 040
Införselmoms (12%) tillkommer på klubbat belopp.
Victor Vasarely
Victor Vasarelys konstnärskap är idag mer aktuellt än någonsin. De visuella effekter som han skapade genom att måla för hand i mitten av 1900-talet föregrep estetiken i dagens datorspel och digitala konst. De starka färgerna, de böljande geometriska kompositionerna liksom hans kontrastrika svartvita målningar upplevs idag som tidlösa.
Victor Vasarely, född 1906 i Ungern, anses med sin nyskapande konst med fokus på kontrasterande färger och optiska illusioner vara en av huvudmännen bakom Opkonst-rörelsen. Undervisad av Láslo Moholy-Nagy kom han i kontakt med Kandinsky, Gropius, Le Corbusier och Mondrians verk samt funktionalismen vid Bauhaus, som även den gjorde starkt intryck på honom. 1930 flyttade Vasarely till Paris där han framgångsrikt arbetade som grafisk formgivare och systematiskt undersökte det optiska och känslomässiga omfånget hos de olika grafiska teknikerna. Det ledde till en ökad förståelse för den geometriska formen och dess förmåga att framkalla en sinnlig uppfattning av rymd, materia och energi. Vasarely utvecklade sin egen form av geometrisk abstraktion som han varierade i oändlighet därmed skapande olika optiska mönster med kinetisk e ekt. Färg och form ansåg han vara oskiljaktiga och geometriska former arrangerades i fluorescerande färger på ett sådant sätt att ögat uppfattade en fluktuerande rörelse. Själv sammanfattade Vasarely detta förhållningssätt med orden: ”Varje form är grund för en färg, varje färg är attribut för en form”. På detta sätt överfördes former från naturen till rent abstrakta element i hans målningar.
”Vega-Jaune” är en av ett antal målningar som konstnären skapade där ett ordnat rutnät till synes sväller och skjuter ut utanför bildplanet. Varma färger, som orange eller i detta fall gult, tycks vanligtvis avancera i rummet, vilket är anledningen till att Vasarely valde dessa nyanser för området kring de centrala rutorna. Cellerna blir successivt tunnare och mindre mot dukens kanter, som om de drar sig tillbaka ut i rymden. Verket har fått sin titel från Vega, en av de klaraste stjärnorna på natthimlen, och Vasarely förklarade att ”denna komposition uttrycker universums utbredning och expansion: det yttersta av naturens stora oändlighet”.
832. Victor Vasarely (Frankrike, 1906–1997) ”VEGA-JAUNE”.
Signerad Vasarely och daterad 1985 samt numrerad 3555 a tergo. Duk 65 x 65 cm.
Proveniens: Gerschmans Konsthandel, Stockholm. Privat samling.
836. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Auktion” (7).
Grupp bestående av ”Ropar-Olle” samt sex andra figurer. Tre signerade Axel Petersson samt alla stämpelsignerade ’Axel Petersson ”Döderhultarn” Oskarshamn’. ”Ropar-Olle” daterad 1919. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 25,5–36,5 cm.
Litteratur: Nationalmuseum, ”Döderhultarn, Axel Petersson, 1868–1925”, 1951, samma motiv utställt som katalog nr 753–54, sid. 16. Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Jfr motivet (hela gruppen) avbildat sid. 76–77.
837. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925)
Vallpojke och piga med boskapsgrupp (6).
Bestående av vallpojke med fyra kor, samt mjölkpiga, Mjölkpiga stämpelsignerad ’Axel Petersson, ”Döderhultarn”, Oskarshamn’. Snidade och delvis bemålat trä, höjd 16–20 cm.
838. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925)
Korna vattnas (4).
Grupp bestående av en tjur och två kor och en vattenho. Samtliga delar signerade och stämpelsignerade ’Axel Petersson ”Döderhultarn” Oskarshamn’ och daterade 1915. Snidat och delvis bemålat trä, höjd 15–25 cm. Trågets längd 47 cm.
839. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Begravning” (7). Grupp bestående av sju figurer (däribland prosten J Arbman, en kvinna, dödgrävare Hultgren samt 3 bärare med höga hattar) samt en kista på bockar. Fem figurer stämpelsignerade ’Axel Petersson, ”Döderhultarn”, Oskarshamn’. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 16–30 cm.
841. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) Fem skulpturer (5).
Kvinna med kopparpanna ur gruppen ”Auktion”, signerad med initialer samt stämpelsignerad. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 25 cm. Mjölkerska på pall, signerad med initialer, snidat trä, höjd 8 cm. Mansbyst, snidat trä, höjd 11 cm.
842. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Hos fotografen” (4 +2).
Grupp bestående av fotograf, man och hustru med pojke. Alla figurer stämpelsignerade ’Axel Petersson, ”Döderhultarn”, Oskarshamn’. Höjd 19–27 cm. Två män med hatt. Höjd 27–35 cm.
844. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) Sugga. Signerad Axel Petersson samt stämpelsignerad ’Axel Petersson ”Döderhultarn” Oskarshamn’. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 16 längd 29 cm.
845. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) Liggande kor, ett par.
Signerade Axel Petersson och daterade 1915 samt stämpelsignerade ’Axel Petersson ”Döderhultarn”, Oskarshamn’. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 17 cm, längd 34 cm.
846. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Beväringsmönstring” (7). Grupp bestående av sex figurer samt måttstock. Samtliga figurer stämpelsignerade ’ Axel Petersson ”Döderhultarn”, Oskarshamn’. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 23–32 cm.
Utställningar: Nationalmuseum, ”Döderhultarn, Axel Petersson, 1868–1925”, 1951, motivet omnämnt sid 3 samt som katalog nr 52, sid. 16.
Litteratur: Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Motivet (hela gruppen) avbildat sid. 24–25 samt beskriven s. 26–27. Albert Engström m.fl, ”Döderhultarn”, 1965. Motivet beskrivet sid 16–18 samt avbildat sid. 17.
847. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Äktenskapet”.
Signerad Axel Petersson samt stämpelsignerad ’Axel Petersson, ”Döderhultarn” Oskarshamn’. Snidat och delvis bemålat trä. Monterad på bottenplatta i trä. Höjd 27, längd 37 cm.
Litteratur: Hjalmar Svensson, ”Döderhultarns konst i ord och bild”, 1928, tre varianter av samma komposition avbildade på s. 60–61. Gunnar Jungmarker, ”Axel Petersson Döderhultarn”, 2001, en annan skulptur med samma komposition omnämnd och avbildad s.112.
848. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) Sittande dragspelare.
Signerad Axel Petersson, daterad 1914 och stämpelsignerad ’ Axel Petersson ”Döderhultarn”, Oskarshamn’. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 23,5 cm.
Proveniens: Auktionisten Folke Pettersson, Småland. Privatsamling Utställningar: Nationalmuseum, ”Döderhultarn, Axel Petersson, 1868–1925”, 1951, samma motiv utställt som katalog nr 61 och 62, s. 16. Lunds konsthall, ”Döderhultarn”, 1971, samma motiv utställd som kat. nr 79, s. 19.
Litteratur: Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Jämför illustration s. 81.
862. Johan Adam von Gertten (Gerdten) (Finland/ Sverige, 1767–1835) ”Vue du Lac Laxen en Westrogothå”. A tergo på samtida papper ”Definé d’aprés nature par J. A. v. Gerdten”. Bladstorlek 50,5 x 70 cm.
Proveniens: Enligt uppgift inköpt på auktion i Wien 1922. Möjligen medtagen av Gustaf IV Adolf (1778–1837) och efter hans död i arv till prins Gustaf av Wasa (1799–1877) som var fältmarskalk i Österrikisk tjänst.
866. Martin Rudolf Heland (Sverige, 1765–1814) ”Caffe-beslaget”.
Färgakvatint 36 x 53 cm.
Utropspris: SEK 8 000 – 10 000 / EUR 690 – 870
867. Svensk konstnär, 1700-tal, ”Prospect af Staden Stokholm tagen fra Artellerie Holmen i Aaret MDCCLXXII” (1772).
Efter titelbladet till FH af Chapmans Architectura Navalis Mercatoria (1768). Gouache och laverad pennteckning på papper med vattenstämpel Honig 55,5 x 82 cm.
871. Anna Boberg (Sverige, 1864–1935) ”Lågvatten i Nilen”.
Signerad A. Boberg. Olja på duk lagt på pannå 44 x 60 cm.
Proveniens: Förvärvad sent 1950-tal. Därefter i arv inom familjen.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, ”Separata utställningar av Anna Boberg, Olle Hjortzberg, Rikard Lindström m. fl.”, 29 september - 21 oktober 1923, kat. nr 21.
874. Charlotte Wahlström (Sverige, 1849–1924) ”Flommen”, studie från Falsterbo. Intygad a tergo med stämpel ”Målad av Charlotte Wahlström och utställd på Konstnärernas Förenings Minnesutställning september - oktober 1924. Betygar för utställningen Adolf Lundevall (g.m. Greta Höök systerdotter till konstnären). Olja på pannå 33 x 46 cm.
Proveniens: Konstnärens familj. I arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Konstnärernas Förenings Minnesutställning september - oktober 1924.
Flicka med duva, ur den tyske skulptören Rudolf Schadows begränsade produktion, är utförd i nordisk nyklassicism. Det är ett intimt och känsligt porträtt av en ung kvinna som stod konstnären nära, samtidigt som skulpturen inger ett svalt och emotionellt återhållsamt intryck. Flicka med duva var ursprungligen koncipierad som en del i en grupp av fyra skulpturer beställd till de kungliga samlingarna av Fredrik Vilhelm III av Preussen. Gruppen bestod av Amor, Flicka som spinner, Flicka som knyter sin sandal och Flicka med duvor.
Liksom många av de talangfulla nordiska konstnärerna så etablerade sig Rudolf Schadow i Rom, istället för i sitt hemland Tyskland. År 1812 anlände han till staden tillsammans med sin gode vän och kollega, skulptören Christian Daniel Rauch. De välkomnades in i gemenskapen av tyska och skandinaviska konstnärer som bodde på Casa Buti. Det var ett gästhus för konstnärer som drevs av Anna Maria Buti och hennes tre döttrar, Elena, Vittoria och Olimpia. Genom sin far, den preussiske hovskulptören Johann Gottfried Schadow, kunde Rudolf Schadow skriva in sig på Accademia di San Luca i Rom.
Schadow, som antog det italienska förnamnet Ridolfo, fick sin första framgång år 1813–14 när han skapade skulpturen Sandalbinderin (Flicka som knyter sin sandal). Den satte tonen både tematiskt och kompositionsmässigt för hans senare genrefigurer. De tre döttrarna i familjen Buti satt modell och skulpturerna blev eftertraktade av samlare och mecenater.
Schadow ansågs vara en av 1800-talets mest talangfulla och originella skulptörer. Hans skulpturer var samtida men samtidigt influerade av tidens mest framstående nyklassicistiska skulptörer, Antonio Canova och Bertel Thorvaldsen. Schadow fick uppdrag från hela världen och hans skulpturer placerades bl.a. hos en plantageägare i South Carolina i USA, en betydande samlare på Irland och i de kungliga samlingarna i Bayern och Preussen. Kung Fredrik Wilhelm III köpte fyra skulpturer av Ridolfo Schadow i Rom. Tre av dem installerades i det kungliga palatset (Kronprinspalatset) i Berlin, medan den fjärde skulpturen, Flicka med duvor, fortfarande var i konstnärens studio när Schadow gick bort vid 36 år ålder. År 2022, i samband med uppmärksammandet av 200-årsdagen av konstnärens död, presenterades de fyra skulpturerna, för första gången återförenande, i en installation på Charlottenburgs slott i Berlin.
I samband med att de fyra skulpturerna återförenades 2022 gavs gruppen den moderna titeln ”The Judgment of Amor”. Skulpturerna är placerade i en halvcirkel, Amor blickar eftertänksamt ner från sin gudomliga sfär på de tre unga kvinnorna, som inte verkar lägga märke till honom. I sin högra hand håller han en blomstergirlang. I Schadows verk omges den unge Amor av tre jungfrur i vardagliga situationer: Flicka som spinner, Flicka som knyter sin sandal och Flicka med duvor. Den nuvarande presentationen av de fyra statyerna speglar konstnärens ursprungliga avsikt. I ett brev från december 1819 till sin beskyddare, prins Nikolaus II Esterházy de Galantha (1765–1833), uttryckte konstnären att han ursprungligen hade tänkt sig att de tre kvinnliga figurerna skulle placeras tillsammans med en Amor, som ”överväger vilken av de tre systrarna han ska kröna med kransen han håller i sin högra hand.”
Schadow gjorde mer än en version av Flicka med duvor under åren 1819 och 1820. Versionen i denna auktion motsvarar den skiss som återfinns i Ridolfo Schadows skissbok, nu i samlingarna på Kunsthalle Bremen (se bild). Flickans högra hand, som håller en av de två duvorna, är placerad närmare kroppen än i den senare versionen som nämns i installationen ovan. Sockeln i marmor och den rundade basen är utförda i enlighet med de andra skulpturerna i gruppen.
880. Rudolf (Ridolfo) Schadow (Tyskland, 1786–1822) Flicka med duvor.
Signerad Rudolph Schadow och daterad fecit Romae 1819. Marmor.
Höjd (exklusive sockel) 125, längd 49, bredd 69 cm. Medföljande träsockel höjd 40 cm.
Proveniens: Förvärvad av grosshandlare Carl Schnell (1847 - 1938), Villa Tegelhagen, Sollentuna. Sannolikt identisk med den ”Skulptur” som upptas i hans bouppteckning 1938, som stående i Hallen. I arv till sonen Carl-Henrik Schnell (1895 - 1974). Därefter i arv.
Flicka med duvor, tusch och blyerts, från Ridolfo Schadows skissbok, Kunsthalle Bremen.
Carl Holsøe
Auktionens verk av Carl Holsøe är ett utsökt exempel på hans skildring av nordisk stillhet och intim elegans. Målningen visar konstnärens hustru, Emelie Heise, sittande vid ett bord i en vackert arrangerad interiör. Hon är klädd i en elegant svart klänning med vit krage, och hennes ansikte är vänt bort mot ett fönster som släpper in ett mjukt, dämpat ljus. Emelie är försjunken i en bok, och ljuset framhäver rummets subtila färger och enkla men sofistikerade detaljer.
Interiören är präglad av sparsmakad skandinavisk estetik – en balans mellan det vardagliga och det stilfulla. Rummet, med sina noggrant utvalda möbler och ljuset som spelar över föremålen, skapar en scen som andas både lugn och harmoni. Ljuset förstärker den meditativa stämningen och får betraktaren att känna sig som en tyst åskådare till ett privat ögonblick.
Holsøe, som utbildade sig vid Kunstakademiet i Köpenhamn och senare hos Peder Severin Krøyer, delade sin konstnärliga vision med vännerna
Vilhelm Hammershøi och Peter Ilsted. Tillsammans fördjupade de sig i ljusets intrikata spel och skapade en ny estetik inom skandinavisk konst, inspirerad av holländska mästare som Vermeer och de Hooch. Till skillnad från Hammershøi saknar Holsøes verk symboliska undertoner och fokuserar istället på den narrativa skönheten i ögonblickets stillhet.
I detta verk blir Emelie både en central figur och en anonym närvaro, ett motiv som bär Holsøes karakteristiska balans mellan mystik och enkelhet. Ljuset, föremålen och rummet samspelar för att skapa en förtrollande känsla av tidlöshet, där betraktaren inte bara ser, utan upplever ett ögonblick av frid och introspektion. Målningen är ett kärleksfullt porträtt av både en kvinna och ett hem, fångat med en omsorg och precision som gör Holsøe till en av Skandinaviens mest älskade konstnärer
881. Carl Holsoe (Danmark, 1863–1935) Interiör med konstnärens hustru. Signerad C Holsöe. Olja på duk 69 x 72 cm.
894. Berndt Lindholm (Finland/Sverige, 1841–1914) ”Solnedgång i Bohuslän”.
Signerad B Lindholm och daterad 1886. Olja på duk 29 x 49 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Internationella Höstauktionen 462, 25–28 oktober 1988, kat. nr 442. Privatsamling.
Utropspris: SEK 50 000 –60 000 / EUR 4 320 –5 300
895. Olof Arborelius (Sverige, 1842–1915) Häst och kärra på väg.
Signerad O. Arborelius och daterad -85. Olja på duk 24,5 x 32,5 cm.
Proveniens: Banktjänsteman Ivar Öhlén. Privat samling, Sverige.
Litteratur: ”Konst i svenska hem”, vol. I, band 1:2, upptagen sid 548 samt avbildad under samling 960: ”Banktjänsteman Ivar Öhlén, Renstiernas gata 14, Stockholm
896. Axel Petersson Döderhultarn (Sverige, 1868–1925) ”Beväringsmönstring” (5). Grupp bestående av fem figurer samt måttstock. Samtliga figurer stämpelsignerade Axel Petersson ”Döderhultarn” Oskarshamn. Snidat och delvis bemålat trä. Höjd 25–35 cm.
Utställningar: Nationalmuseum, ”Döderhultarn, Axel Petersson, 1868–1925”, 1951, motivet omnämnt sid 3 samt som katalog nr 52, s. 16.
Litteratur: Hjalmar Svensson red., ” Minnesalbum över Döderhultarn och hans konst”, 1928. Motivet (hela gruppen) avbildat sid. 24–25 samt beskriven s. 26–27. Albert Engström m.fl, ”Döderhultarn”, 1965. Motivet beskrivet sid 16–18 samt avbildat sid. 17.
Svit om 10 litografier, 1915. Utgiven av Ernst Bauers förlag Göteborg. (Nr 1 ”Julafton”; Nr 2 ”Humpe”; Nr 3 ”-God kväll farbror sa’ pojken”; Nr 4 ”-Här har du allt, som återstår af mina kläder!”; Nr 5 ”Två friare”; Nr 6 ”Den lilla prinsessan och trollen”; Nr 7 ”Trollhästen”, Nr 8 ”-En sådan eländig liten bleknos! Sa’ trollet”; Nr 9 ”Prinsessan och småtrollen”; Nr 10 ”Trollens styfdotter”).
Signerad D: Bossi pinxit och daterad 1797. Gouache. D. 6 cm. CITES-intyg medföljer.
Proveniens: Tidigare i samlingarna på Torups slott, Bara socken, Skåne.
Utropspris: SEK 6 000 – 8 000 / EUR 520 – 690
910. ”Samuel Linnæus” (1718–1797) & makan ”Anna Helena Osander” (1731–1790) (Carl von Linnés bror och svägerska).
Miniatyrer, ett par. Akvarell på papper. Vardera 3,4 x 2,7 cm. Samtida inramning.
Utropspris: SEK 10 000 – 12 000 / EUR 870 – 1 040
912. Niclas Lafrensen d.y. (Sverige, 1737–1807) Man med s venska dräkten och svärdsorden.
Miniatyr. Gouache 4,5 x 3,5 cm. CITES-intyg medföljer.
Proveniens: Tidigare i samlingarna på Torups slott, Bara socken, Skåne.
Utropspris: SEK 8 000–10 000/ EUR 690–870
914. Jacob Axel Gillberg (Sverige, 1769–1845)
Herr- och damporträtt.
Signerade Gillberg och daterade 1808. Akvarell, 6 x 5 cm. 7,5 x 5,5 cm. Samtida ramar. CITES-intyg medföljer.
Utropspris: SEK 10 000 – 12 000 / EUR 870 – 1 040
913. Niclas Lafrensen d.y. (Sverige, 1737–1807) Interiör med brevskrivande kvinna vid skrivbord.
Miniatyr, signerad Lafrensen och daterad 1791, Gouache. D. 7 cm. Senare infattning i förgyllt silver otydligt stämplad trol 1912. CITES-intyg medföljer.
Proveniens: Tidigare i samlingarna på Torups slott, Bara socken, Skåne.
915. Okänd konstnär 1700-tal (Sverige) Porträtt av adelsmän, två stycken. Miniatyrer. Gouache, vardera 3,5 x 2,8 cm. CITES-intyg medföljer.
Proveniens: Tidigare i samlingarna på Torups slott, Bara socken, Skåne.
Utropspris: SEK 3 000 – 4 000 / EUR 260 – 350
916. Okänd konstnär 1700-tal (Sverige)
Adelsman med brev och ordenstecken.
Miniatyr. Gouache 3,5 x 3 cm.
Proveniens: Tidigare i samlingarna på Torups slott, Bara socken, Skåne.
Utropspris: SEK 2 000 – 3 000 / EUR 180 – 260
917. Gustaf Lundberg (Sverige 1695–1786) hans krets, Herr- och damporträtt. Gouache på veläng, vardera 8 x 6,5 cm. Rikt ornamenterade ramar i rokoko.
Proveniens: Tidigare i grosshandlare Hilmer Åbergs samlingar, Stockholm. Försålda på hans auktion; Bukowski Auktioner, auktion 267, 13-14 september 1928, kat nr 347-348, avbildade pl 21. (Som möjligen verk av Lundberg)
920. Fransk konstnär 1700-tal (Frankrike) ”Charles Emile Lewenhaupt” (1750–1811) i Royal Bavière regementets uniform. Duk 81 x 65 cm. Äldre förgylld ram.
924. Elias Martin (Sverige, 1739–1818) ”The young repentent brought to a bed of justice” (Domarna).
Duk uppfäst på pannå 31 x 35 cm. Samtida förgylld ram.
Proveniens: Tidigare i Emil Hultmarks samlingar (1872–1943) Bukowski Auktioner, auktion 405, 1–4 nov 1977, kat nr 15.
Utställningar: Nationalmuseum, Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Elias Martin och hans krets”, 31 mars - 11 juni 1950, kat 155. (Utlånad av Carna Moselius, född Hultmark).
Litteratur: Ragnar Hoppe, ”Målaren Elias Martin”, SAK, 1933, upptagen i förteckningen över målningar i olja, kat. nr 121.
927. David Hockney (Storbritannien, 1937–) ”My Window: No. 778, 17th April 2011”. Den kompletta utgåvan med signerad och numrerad färgserigrafi. Rikt illustrerad bok på 248 sidor, serigrafin i originalportfölj och med ursprunglig förpackning. Bildyta 44 x 33 cm, bladstorlek 56 x 43.2 cm.
928. Anders Zorn (Sverige, 1860–1920) ”Kusinerna”.
Signerad med blyerts. Etsning (III état av III), 1883 (upplagan om 40 exemplar tryckt 1903). Plåtstorlek 44,4 x 27,8.
Proveniens: Bukowski Auktioner, auktion 420, Bukowski 100 år Höstauktionen, 26–29 oktober 1982, kat. nr 398. (kvitto medföljer) Därefter i arv inom familjen.
933. Helene Schjerfbeck (Finland, 1862–1946) ”Kostymbild (Bagarens dotter)”. Signerad med blyerts och numrerad 54/90. Litografi, 1938. Bildyta 47 x 27 cm.
934. Helene Schjerfbeck (Efter) (Finland, 1862–1946) ”Helene Schjerfbeck”. Den kompletta boken med 48 rotogravyrer, 1945. Med originalportfölj, numrerad 113 ur en upplaga om 500. Utgiven av Nordisk Rotogravyr, Stockholm. Bladstorlek 45 x 40 cm. Utropspris: SEK 25 000 – 30 000 / EUR 2 160 – 2 590
935. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Les deux saltimbanques”. Etsning, 1905. Plåtstorlek 12 x 9 cm.
Katalogpriserna anges i svenska kronor SEK och Euro €. Bukowskis allmänna villkor för köpare och säljare, budgivningsinstruktioner, blanketter för inropsuppdrag och telefonbud samt avvikande villkor för specifika objekt hittar du på www.bukowskis.com. Vi reserverar oss även för eventuella skriv- och tryckfel.
Bukowskis Stockholm
Arsenalsgatan 2
Box 1754
111 87 Stockholm, Sweden
T +46 8 614 08 00
F +46 8 611 46 74 www.bukowskis.com
All lots with a low estimate value of 15 000 SEK and above in the Art section of Modern Art and Important Winter/Spring’s hammer sales are searched against the Art Loss Register database
