526. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) Vilande Odalisk. Olja på duk uppklistrad på pannå 39 x 26 cm. Med dedikation a tergo ”Julen 1925 En tillägnan från konstnären”. Intygad ”Det är min absoluta övertygelse att detta är ett original av Isaac Grünewald. Einar Jolin den 3 sept. 1966”. ”Ovanstående målning ur Max Gumpers samling anser jag vara ett tidigt originalarbete av Isaac Grünewald. - Gustaf Jaensson”.
Signerad Olle Olsson Hagalund och daterad 1936. Gouache på papper 39 x 50 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Höstens Moderna Auktion 581, 2014, kat. nr 76. Privatsamling.
Utställningar: Liljevalchs konsthalll, Stockholm, ”Minnesutställning”, 12 oktober - 30 december, 1973, kat. nr 38. Norrköpings konstmuseum, ”Teckningar och Gouacher”, 1992, kat. nr 8.
533. Sven X:et Erixson (Sverige, 1899–1970) Snöoväder Vanadisplan.
Signerad Sven Erixson och daterad 29. Duk 65 x 81,5 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Moderna vårauktionen 1990, auktion 473, kat. nr 66. Nordén Auktioner, auktion nr 8, 11 maj 1993, kat. nr 42. Uppsala Auktionskammare, Modern & Contemporary Sale, 12 juni 2019, kat. nr 438. Privatsamling.
Litteratur: Upptagen i X:ets verkskatalog, X:et museet under år 1929.
536. Erik Olson (Sverige, 1901–1986) Konkret komposition.
Signerad Erik Olson och daterad 1929. Med dedikation a tergo till Louise Lyberg från Erik Olson och Viveka Bosson. Blandteknik på papper 10,8 x 15,5 cm.
Proveniens: Louise Lyberg (f. von Schwerin, 1932–2024), f.d. statsfru, fil. kand. och konstvetare.
Signerad G.A-N och daterad söndagen den 17:e april 1922. Tusch på papper, bildyta 22,5 x 14 cm.
Proveniens: Edvin Ganborg, Norrköping. Bukowski Auktioner, Vårens moderna auktion 1997, kat. nr 91. Galerie Bel-Art, Stockholm. Privatsamling.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN 1884–1965”, 1984, kat. nr 179. Malmö Konsthall, GAN 1884–1965”, 1984, kat. nr 179. Galerie Bel’Art, Stockholm, 1997.
542. Inge Schiöler (Sverige, 1908–1971) ”Koster sund”. Signerad Inge Schiöler och daterad 1960. Duk 22 x 27 cm. Hjorthén 285.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, Moderna Vårauktionen 2008, kat nr 26. Bukowski Auktioner, Stockholm, Modern Art + Design 628, kat. nr 427. Privatsamling.
Vilhelm Bjerke-Petersen växte upp i ett kulturellt hem i Birkeröd. På 1920talet utbildade han sig inom både måleri och skulptur och antogs 1927 till Konstakademien i Oslo. År 1930 bar det av till Bauhausskolan i Dessau, där han fick möjlighet att studera för Vassily Kandinsky och Paul Klee. Deras inflytande blev betydelsefullt för den unga konstnären, men några år senare blev han helt uppslukad av de surrealistiska strömningarna, som blev en livslång passion och hans främsta uttrycksform.
I februari 1935 gifte sig Vilhelm Bjerke-Petersen med konstnären Elsa Thoresen och under resten av 1930-talet levde de i Paris där de båda ägnade sig åt surrealismen. Inledningsvis med ett abstrakt formspråk, men senare med den psykofotografiska formen av surrealismen, där en figur eller ett objekt återges nästan fotografiskt, men placerade i ett sammanhang som är overkligt, drömlikt och fantasifullt. I slutet av 1940talet förändrades Bjerke-Petersens måleri, en stilbrytning skedde och han återgick mot det abstrakta, konkreta måleriet. Han ställde ut på
många betydande surrealistutställningar, till exempel i Köpenhamn 1935, London 1936, New York 1936, Paris 1938 och 1947. I mitten av 1940-talet flyttade konstnärsparet till Sverige. Tillsammans med Elsa Thoresen ställde han ut på Färg och Form i Stockholm vid ett flertal tillfällen och hade många separatutställningar på svenska museer.
1951 inledde han ett samarbete med Rörstrands Porslinsfabrik, där han främst ägnade sig åt att framställa skisser och modeller. Vilhelm BjerkePetersen hade en bred repertoar, förutom måleri och keramik utförde han ett 20-tal grafiska verk och skrev flera konstteoretiska böcker och tidskrifter. Han skrev bland annat ”Surrealismen” 1934 och ”Surrealismen billedverden 1937”, två böcker om den surrealistiska konsten som bygger på André Bretons teorier som han presenterade 1929 i ”Le Surrealisme et la peinture”. Vilhelm Bjerke-Petersen dog 1957 i Halmstad.
Följande 8 verk har samtliga proveniens från konstnärens släktingar.
547. Vilhelm Bjerke-Petersen (Danmark, 1909–1957) ”Färgens födelse”.
Signerad v.b.p. och daterad -46. Pannå 50 x 61 cm.
Proveniens: Konstnärens familj. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Konstnären Elsa Thoresen föddes i USA men med norskt påbrå. Hon bodde några år i Oslo, där hon också utbildade sig. En period studerade hon även vid Academie des Beaux–Arts i Bryssel, Belgien. Sedermera flyttade Thoresen till Danmark där hon gifte sig med konstnären Vilhelm Bjerke Petersen. De var båda centralgestalter i den radikala danska surrealismen, en gruppering som vände sin udd mot de nazistiska, tyska ockupanterna under kriget, men de lyckades fly över till Sverige, där de kom att umgås intensivt med konstnärerna i Halmstadgruppen.
Thoresen var påtagligt uppskattad av den internationella surrealismens portalgestalt André Breton. Denne valde ut verk av henne till rörelsens stora utställningar 1947 och 1948. Efter flykten till Sverige verkade hon både i Sverige och i Danmark under några år, men återvände till USA 1953. Med åren försvann Elsa Thoresen in i glömskan men de senaste åren har hennes konstnärskap upptäckts på nytt. 2018 kunde publiken för första gången på många år se en presentation av hennes verk på utställningen Kvindernes surrealism på Kunstforeningen Gl. Stranden och konstmuseet i Tønder i Danmark och på Mjellby konstmuseum i Sverige.
I den nyutgivna boken om Elsa Thoresen, ”Good luck, Elsa”, 2024, skriver Thomas Millroth följande om motiven ”Brinnande jord” s.185-186; ”Den målning Thoresen visade på Linien II, Brinnande jord, 1946, hör till de vegetativa abstrakta kompositioner hon ägnade alltmer uppmärksamhet. En tät blekblå bakgrund likt en förstelnad död fond med rester av tydliga former, och en bas av jordig varm materia, och så åter den runda med sina associationer till lust, liv, åtrå, som förtärs i en plågsam eld. Bjerke-Petersens bidrag avbildades på samma uppslag i katalogen, en explosion i rena former av alla de möjliga skepnader, helt och medvetet befriade från varje verklighetsanknytning. Den märkliga association jag får inför Thoresen här är till de skånska imaginisterna – det är inte långt mellan Malmö och Köpenhamn; Den Frie Udstillings Bygning var alltid ett kärt besöksmål för Malmö-konstnärerna. [...] Hon mottogs bra då hon visade sig på Louis Hahnes konstsalong i Stockholm i maj 1950. Här dök åter temat med Brinnande jord upp, annars är hon svävande abstrakt också i sina titlar som är mycket allmänna och knappast surrealistiska eller konkret-abstrakta, Kritikern Gotthard Johansson dök ner i litteraturen – för visst ligger det ett litterärt stråk som ett skimrande språk i hennes bildvärld - och sökte paralleller till hennes ”protoplasmaliknande formvärld”. Och han citerade August Strindberg från Sömngångarnätter: ”O, urslem, urslem fyll upp vårt hjärta och släck vår andes brinnande törst.” Jag gissar att anslaget var detsamma i den kollektion hon skulle visa på ELT Mesens London Gallery samma år.Jag vill stanna upp inför Brinnande jord, 1946, som tillhörde Egon Östlund. Det är ett viktigt verk i tiden. Ett ödeland där själva jorden brinner, lågor slår upp ur den brända umbran; de flämtar, allt är förött. Tonen ljusare är det i underjorden och som en kontrasterande spegelbild reser sig ljust blåa former, eller rättare sagt ett slags upplösta organiska uppenbarelser. Det är inte olikt vad Gotthard Johansson såg i sin recension. Men den skriande kontrasten mellan de organiska formerna ger mig också tankar på de bilder som vid den här tiden publicerades på den mänskliga hud som skadats av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Men antagligen läser jag målningen för bokstavligt. Thoresen själv tröttnade så småningom på de realistiska, litterära och makabra sidorna av surrealismen. Hon upplevde också en plastisk begränsning varför hon öppnade sig mer mot den abstrakta konsten”.
Gösta Hägglund (1899 – 1993) utvecklade tillsammans med sina bröder Hägglunds & Söner AB till en internationell storindustri. Hägglunds utvecklades från ett snickeriföretag (Norrlands största möbeltillverkare) till Norrlands största verkstadsindustri med kunder över hela världen och med produkter som fortfarande utgör grunden för den tillverkning av militärmateriel, fartygskranar och hydraulmotorer som i dag utgör en stor del av sysselsättningen på orten.
554. Elsa Thoresen (USA, 1909–1994) ”Brinnande jord III”. Signerad E. Thoresen och daterad -46. Pannå 81 x 100,5 cm.
Jämför med motivet ”Brændende Jord”, 1946, deponerad på Statens Museum For Kunst, Köpenhamn och ”Brinnande jord”, 1945, försåld av Bukowskis 2024-05-21, 656:665.
Proveniens: Industrimannen Gösta Hägglund (1899–1993), Örnsköldsvik, troligen inköpt i samband med utställning av Elsa Thoresen. I gåva till Hägglunds hushållerska Brita Sandin, 1993. Därefter i arv till nuvarande ägare. Utropspris: SEK 400 000 – 500 000 / EUR 35 000 – 43 750
555. Elsa Thoresen (USA, 1909–1994) Utan titel.
Signerad E. Thoresen och daterad -84. Duk 61 x 51 cm.
Proveniens: Konstnären Joseph (Joe) Reno, Seattle, vän till Elsa Thoresen. Privatsamling, Seattle.
569. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) Springpojke, ur Aristophanes ”The Birds”. Signerad Grünewald och daterad 1928. Blandteknik på papper 36 x 22,5 cm.
Utropspris: SEK 8 000 – 10 000 / EUR 700 – 880
570. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) Teaterskiss till operan Oberon.
Signerad Grünewald. Utförd mellan 1922 och 1925. Akvarell med silver på papper 53 x 66 cm.
572. Arne Jones (Sverige, 1914–1976) Dual. Signerad A. Jones och daterad -60. Numrerad 3/6. Gjutarmärkt E. Pettersson fud. Patinerad brons. Höjd inklusive träsockel 39 cm.
Proveniens: Svensk-Franska Konstgalleriet, inköpt 1962. Därefter i arv till nuvarande ägare.
573. Pierre Olofsson (Sverige, 1921–1996) ”Horn, skål och bjällra”. Utförd 1967. Fontänskulptur. Koppar, höjd ca 190 cm. Monterad på 10 cm hög träsockel.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Modern Art + Design 598, 25 april, 2017, kat. nr 305. Privatsamling.
575. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Vänskulptur”.
Signerad C.B undertill. Skulptur, 1966. Gjutarstämpel E. Pettersson. Fud. Polerad och blästrad brons, höjd 16,4 cm (inklusive stensockel 21,5 cm).
Utförd i 23 exemplar avsedda att ges till konstnärens närmsta vänner.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian min upplevelse av skulptören Christian Berg: en illustrerad berättelse om far, hans liv och arbete”, 1991, upptagen som nummer 139, jämför bild s. 200.
”På dåtidens Gröna Lund i Paris, Luna Parc, var i slutet av 1920-talet det stora dragplåstret en österrikiska född utan armar och ben som under namnet Miss Violetta (fig 1.) förevisades på en bricka ovanpå en piedestal och iförd ett påsliknande ljusgrönt fodral. På sitt sätt var hon så vacker och attraktiv att hon gång efter annan enleverades av unga herrar, mer eller mindre godvillig, tycks det, och säkert i maskopi med hennes kvinnliga medarbetare. Till åskådarna sällade sig en rad surrealistiska författare och konstnärer - bland dem Eric Grate. Skalden Gunnar Ekelöf, som senare hade hört talas om henne, skriver att hon fascinerade dem för att hon var som ”ett vackert franskt päron lika självklart och naturligt armlöst och benlöst som någonsin ett päron kan vara. Hon var ett slags levande föremål..”
Eric Grate såg å sin sida det hela ur ett vidare perspektiv, vari han flätade samman inslag från de främsta inspirationskällorna till hela hans konstnärliga gärning: naturen, antiken och de primitiva kulturerna. Sålunda associerade han inte bara till de i antiken så vanliga kvinnoroven (Sabinskorna, Europa och tjuren...) utan också till likartade tilldragelser som ständigt utspelar sig i det entomologiska rike; den insektsvärld som han jämsides med växtvärlden alltsedan han var barn älskade att studera och teckna av. I den mångbottnade, mångtydiga Entomologiskt kvinnorov som han koncipierade 1928 låter han oss bevittna hur i reliefens trånga scenrum en uppenbart feminin gestalt bortförs av två egendomliga figurer. Den ena, som beskäftigt pekar ut vägen, är kokett utstyrd i kjol med volanger medan huvudet påminner om myrornas larver. Hennes kompanjon, som virilt griper tag i offret med känselspröt och sugvårtor, har drag av gräshoppslarv. Den enleverade själv är försedd med en insektspuppas kropp och ett huvud inspirerat av blommors pistillmärke i sina flikar. Hon är enbröstad som om antikens amasoner och hårsvallet kan även dessa erinra om dessa stolta krigarkvinnors hjälmbuske. Dessa drag blir ännu mer påfallande i den skulptur från 1932 som Grate döpte till Amasonpistill och där den enleverade framträder i ensamt majestät (fig 2.). Dessutom är det inte utan att hon liknar vissa primitiva stammars fruktbarhetsidoler.
Pontus Grate
”Det entomologiska kvinnorovet” fig 3, där ”Amasonpistill” är en av figurerna, utfördes 1956–1958 och kan beskådas på en fyra meter hög granitpelare omedelbart utanför ingången till Karolinska Institutet i Stockholm, fig 4.
577. Eric Grate (Sverige, 1896–1983) ”Amasonpistill”.
Utförd 1931/32. Brons med ljusbrun patina, höjd 95 cm inklusive sockel (original) i sten.
Proveniens: Konstnären, därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Kunstnerernes Hus, Oslo, ”Eric Grate”, 7 - 29 mars 1960, katalog nr. 225, kat. nr 23. Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, ”Eric Grate”, mars 1954, katalog nr. 259, kat. nr 48. Lunds konsthall, ”Eric Grate - Måleri och skulptur”, 27 augusti - 18 september 1960, kat. nr 24. Norrköpings museum, ”Eric Grates Metamorfoser”, 24 september - 19 oktober 1960, kat. nr 21. Musée National d’Art Moderne, Paris, ”Eric Grate - Sculpteur Suédois”, 22 mars - 15 april 1963, kat. nr 25. Konstakademien, ”Eric Grate skulpturer”, mars 1965, kat. nr 20.
Litteratur: Utställningskatalog, Kunstnerernes Hus, Oslo, ”Eric Grate”, 7 - 29 mars 1960, katalog nr. 225, kat. nr 23, avbildad helsida s. 17. Utställningskatalog, Lunds konsthall, ”Eric Grate - Måleri och skulptur”, 27 augusti - 18 september 1960, kat. nr 24, avbildad helsida s. 8. Utställningskatalog, Norrköpings museum, ”Eric Grates Metamorfoser”, 24 september - 19 oktober 1960, kat. nr 21, avbildad s. 6. Ragnar von Holten, “Surrealismen i svensk konst”, SAK, 1969, avbildad s. 193. Pontus Grate och Ragnar von Holten, Eric Grate, SAK, 1978, avbildad s. 45.
580. Sigrid Hjertén (Sverige, 1885–1948) Modell med tyllsjal.
Signerad Hjertén. Utförd 1930. Duk 65 x 54 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Moderna kvalitén, 27 april 2008, kat. nr 838.
Förvärvad på ovanstående auktion av nuvarande ägare.
Utställningar: Konstakademien, Stockholm, ”Sigrid Hjertén - oljemålningar och gouacher 1911-1936”, april, 1936. Lund, 1938. Galerie S:t Lucas, Stockholm, ”Från Zorn till nu”, 1942. Statens Museum for Kunst, Köpenhamn, 1942. Nationalmuseum och Landsorten, Riksförbundet för bildande konst, vandringsutställning nr 67, 1947.
Duk 65 x 54 cm. Stämpelsignerad Hjertén samt intygad a tergo: ”Stämpeln och konstverkets äkthet intygas Stockholm 990208 Rakel Grünewald”.
Proveniens: Förvärvad direkt från konstnären. Bukowski Auktioner, Moderna höstauktionen, 1999, auktion 513, kat. nr 149. Förvärvad på ovanstående auktion.
Signerad Lotte Laserstein. Utförd 1929. Duk 90 x 80 cm.
Proveniens: Förvärvad direkt från konstnären 1983 på utställningen ”Ett liv - Lotte Laserstein” på Skäldby gård, Kalmar. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Verein der Künstlerinnen zu Berlin, Berlin, ”Die Frau von Heute”, november - december 1929, kat. nr 38. Skäldby gård, Kalmar, ”Mitt liv - Lotte Laserstein”, 29 oktober - 13 november 1983, kat. nr 67. Städel Museum, Frankfurt am Main, 19 september 2018 - 17 mars 2019. Berlinische Galerie, Berlin, 5 april - 12 augusti 2019. Kunsthalle zu Kiel, Kiel, 21 september 2019 - 19 januari 2020. Fondation Beyler, Basel, ”Portraits and figures”, 27 september 2020 - 31 januari 2021. Fondation Beyler, Basel,”Close-up”, 19 september 2021 - 2 januari 2022. Moderna Museet, Malmö, ”Ett delat liv”, 6 maj - 8 oktober 2023, kat. nr 15. Moderna Museet, Stockholm, ”Ett delat liv”, 11 november 2023 - 14 april 2024, kat. nr 15.
Litteratur: Målningen Polly Tieck omnämnd i dagstidningen Das kleine Journal, Berlin, 22 november 1929. Målningen Polly Tieck omnämnd i dagstidningen 8 Uhr Abandblatt, 11 november 1929 Avbildad i oidentifierad tidning tillsammans med två andra verk som ställdes ut på ”Verein der Künstlerinnen zu Berlin” 1929. Anna-Carola Krausse, ”Meine einzige Wirklichkeit”, Berlin, 2022. avbildad s. 83. Utställningskatalogen, Moderna Museet, Stockholm, ”Ett delat liv”, 11 november 2023 - 14 april 2024, avbildad på helsida s. 35
Okänd källa, avbildad i dagstidning i samband med utställningen "Die Frau von heute", Berlin, 1929.
Lotte Laserstein
"Polly Tieck" var med på utställningen "Die Frau von heute" i Berlin 1929 och är en av få målningar som konstnären fick med sig till Sverige. Verket förvärvades direkt från konstnären 1983 under utställningen "Ett liv – Lotte Laserstein" på Skäldby gård i Kalmar och har därefter gått i arv till nuvarande ägare.
Polly Tieck, en ordlek på "politik", var en pseudonym för den tyska kulturjournalisten Ilse Amalie Ehrenfried (1893 Berlin - 1975 Chile). Efter nationalsocialisternas maktövertagande var hon, liksom många av hennes väninnor, tvungna att sluta som journalister.
”I slutet av 1920-talet var den emancipierade Nya Kvinnan inte längre ett undantag utan hade snarare blivit ett modefenomen, format och understött av både pressen och industrin. Lotte Laserstein, som avstod från äktenskap och familj för att satsa på sin konstnärliga bana, kunde i hög grad identifiera sig med denna framväxande kvinnobild. En explicit kritisk granskning av denna roll – som återfinns exempelvis i Hannah Höchs verk, där hon i sina fotomontage kopplar den mediala bilden av den moderna kvinnan till samhällets verklighet och visar att kvinnornas situation i praktiken inte hade förändrats så mycket – saknas dock hos Laserstein. Hennes porträtt av kvinnor utgör ändå en motbild till vanliga klichéer, då de trots en viss stilisering aldrig objektifierar eller är stereotyper de avbildade individerna.
Kåsören Polly Tieck, känd för sin skarpa penna, porträtteras av Laserstein med cigarett och glimmande monokel. De attribut som, enligt en konstkritiker, skulle ”understryka hennes modernitet”, framstår dock inte som pråliga modeaccessoarer i porträttet. I stället är de en naturlig del av hennes personlighet. Ljuset som silar genom hennes genombrutna hattbrätte och dansar över ansiktet likt solstrålar på vattenvågor, ger liv åt den i övrigt stillsamma modellen. Detta framhäver ”kvicksilvret i hennes ådror” och påminner samtidens åskådare om den ”lätt porlande stil” hon skrev i. Laserstein framställer henne som eftertänksam och märkbart isolerad. Avståndet till de bakgrundsfigurer som väntar i passiv hållning betonar hennes professionella roll som en vaksam observatör.
Ola Alsen, författare av populär skönlitteratur och redaktör för modemagasinet Elegante Welt, framstår i sin tur som en representant för den sofistikerade karriärkvinnan. Med sin eleganta pälsstola och ett strålande vitt leende blir hon en personifikation av den mondäna värld som den berömda modeskribenten representerade offentligt.
Reaktionerna på båda porträtten, som visades i utställningen Die Frau von heute 1929, visar tydligt att Lotte Laserstein var mycket skicklig med att bakom den stiliserade ytan få fram en djup karaktärskildring. Även om dessa porträtt framställer de avbildade som offentliga personer, ger konstnären sina kända modeller en viss intimitet genom deras inåtvända blickar. Laserstein reducerar inte sina porträtt till de offentliga roller som Ola Alsen och Polly Tieck uppfattades ha, utan låter i istället den yttre rollen och den inre karaktären (den individuella personligheten) förenas i en harmonisk helhet. Det är genom denna subtila karaktärsskildring som de avbildade framstår som övertygande representanter för den typ de offentligt förkroppsligar – moderna kvinnor, definierade av sina personligheter.” Anna-Carola Krausse, ”Meine einzige Wirklichkeit”, Berlin, 2022. s. 83-85.
Utställningskatalog, "Die
Utställningskatalog, "Die
Tidningsartikel Das Kleine Journal 1929.
588. Lotte Laserstein, Polly Tieck (detalj).
Frau von heute", Berlin, 1929.
Frau von heute", Berlin, 1929.
Lotte Lasersteins Stockholm
Sommaren 1937 kommer Lotte Laserstein för första gången till Stockholm. Det politiska klimatet har hårdnat i Tyskland och med sin judiska bakgrund söker hon en tillflykt. Hon har en tysk väninna i Stockholm och reser hit för att undersöka om Sverige kan vara ett möjligt land att gå i exil i och till slut bestämmer hon sig för att stanna.
Lotte Lasersteins biograf och levnadstecknare Anna Carola Krausse berättar att hon tror att Laserstein gillade Stockholm som stad, eftersom hon som liten flicka växte upp i Danzig (Gdansk) nära Östersjön och ”alla vattenvyer påminde henne nog lite om hennes barndom”. ”Men naturligtvis fick hon också erfara att Stockholm var väldigt långt från det vibrerande och livliga kulturliv som hon lämnade i Berlin och som var den stora inspirationen för hennes konst.”
I Stockholm bodde hon främst på Östermalm i en liten lägenhet på Grevgatan och senare några få år på Danderydsgatan.
Även om Laserstein under många år bodde i Stockholm har hon inte målat så väldigt många bilder från staden och att hennes Stockholmsbilder dyker upp på auktion är ovanligt. Krausse känner till ett hundratal målningar och de flesta tillkom under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet. ”Jag tror att det var ett sätt för henne att bekanta sig med sin nya hemvist, att måla staden- och förutom det så var det motiv som sålde bra.” Sedan verkar hennes Stockholmsmåleri i stort sett upphöra.
I sina Stockholmsbilder betraktar hon ofta staden från ett fågelperspektiv. Krausse menar att den höga utsiktspunkten ”möjliggör å ena sidan orientering, å den andra kan den också tolkas som en visualisering av känslan att ha förlorat sina rötter, känslan av att inte höra till.”
Också den stil Laserstein väljer för sina Stockholmsbilder är värd att notera eftersom målningarna är utförda i en ovanlig luftig, till synes impressionistisk upplösthet, kanske för att motverka kritiken om jordbundenhet i sitt måleri. Auktionens målning från Strandvägen vintertid är ett tydligt exempel.
Lotte Laserstein bor och verkar faktiskt i Stockholm ända fram till 1959. Men trots beställningsuppdrag av porträtt och flera utställningar kommer hon aldrig att bli en del av stadens konst- och kulturliv och lyckas aldrig ta sig in på den svenska konstscenen.
Hon bestämmer sig för att flytta till Kalmar, där hon sedan stannar resten av sitt liv. En bidragande anledning var ett prestigefyllt porträttuppdrag och en framgångsrik utställning i staden, där hon kom att bygga upp en ny kundkrets och karriär. 1954 hade hon också köpt sig ett sommarhus på Öland där hon vistades mycket och fram till 1959 alternerade hon sitt boende mellan Stockholm, Kalmar och Öland.
Endel Kõks var en estnisk konstnär som lämnade ett betydande avtryck i den estniska konsthistorien. Han föddes i Tartu och studerade vid Konstakademien Pallas mellan 1934 och 1940, där han inspirerades av Karl Pärsimägi. Kõks första offentliga utställning var 1938 i Tallinn, och han blev snabbt uppmärksammad för sina verk.
Efter att ha flytt till Tyskland 1944 och senare bosatt sig i Sverige 1950, deltog Kõks i flera internationella utställningar, bland annat i New York och Stockholm. Han hade separatutställningar i Örebro och Uppsala samt medverkade i grupputställningar som ”Estnisk och Lettisk konst” på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1946.
Kõks produktion var varierad och inkluderade landskap, porträtt, stilleben, collage och monumentalmålningar. Hans stil kännetecknas av starka färger och kontrasterande ljus. Hans studier i Frankrike och resor i Europa gav honom en bred konstnärlig grund. Han integrerade olika stilar och tekniker, vilket bidrog till hans unika och mångfacetterade uttryck. Kõks utvecklade en särskild teknik för att använda starka färger i kombination med mörka konturer, vilket blev ett kännetecknande för hans stil.
Köks finns representerad i många samlingar och museer, både i Estland, Sverige, Tyskland, Kanada och USA. Han var även författare till böcker och artiklar om estnisk konst och en viktig röst inom den estniska diasporan, där han bidrog till att bevara och främja estnisk kultur genom sin konst. Kõks avled den 25 november 1983 i Örebro.
Auktionens stora och eleganta målning från 1950 är ett ovanligt fint exempel ur konstnärens produktion.
608. Endel Kõks (Estland/Sverige, 1912–1983) Figurscen på verandan. Signerad E Köks och daterad -50. Duk 82 x 100 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären i Örebro och därefter arv inom familjen. Privatsamling.
Göteborgskolorismen är idag synonym med en handfull färgstarka, expressiva konstnärskap dit bland andra Ragnar Sandberg, Ivan Ivarson, Åke Göransson och Inge Schiöler räknas. Karaktäristiskt för gruppen är den sinnliga, nästan lidelsefulla kolororiten där just färgen är primär som expressivt uttryck. Det handlar om konstnärskap tätt sammankopplade med västkustens salta klippor och landskap likväl som med många internationella influenser.
Inge Schiölers liv och måleri är starkt integrerade. Han växte upp i Strömstad, utbildade sig på Slöjdskolan och blev endast 18 år gammal antagen som elev på Valand i Göteborg, där han studerade för Tor Bjurström. Studieresorna gick till både Frankrike och Spanien där han umgicks med konstnärskollegor såsom Erling Ärlingsson, Karin Parrow och Ragnvald Magnusson. 1931 flyttade han till Stockholm under beskydd av Gösta Olson på Svensk Franska konstgalleriet. Han hyr ett ateljérum på Urvädersgränd i Stockholm och kommer i kontakt med konstnärer som Albin Amelin, Sven Erixon, Otte Sköld, Hilding Linnqvist, Gideon Börja och Bror Hjort. Stockholmsvistelsen avbryts dock av Inge Schiölers alltmer tilltagande psykiska ohälsa och i mars 1933 ser familjen till att han återvänder till Strömstad. Här får han disponera en ateljé i stadens rådhus. Men den unga konstnären mår psykiskt allt sämre och i oktober
1933 diagnostiseras han med schizofreni. Han vårdas på sjukhus ända fram till 1960. I långa perioder är han helt apatisk och overksam och när han väl börjar måla igen är det i liten skala. Under samma period visas dock hans verk på olika utställningar och ett erkännande växer fram. Utställningsverksamheten och försäljningen sköts av Gunnar Hjorthén på Galleri God Konst i Göteborg och tack vare framgången kan familjen 1956 bygga ett hus åt Inge Schiöler på Syd-Koster, ett hus som kom att få avgörande betydelse i Schiölers liv.
Auktionens verk är en hyllning till naturen som betydde så mycket för Schiöler. I intensiva, sjungande färgklanger skapar han här en vällustig och suggestiv värld bortom tid och rum.
I detta verk uppvisas en närbild av den grönskande natur som Schiöler vistades i, varken är sökt eller konstruerad, utan som genom konstnärens hand förmedlar känslan av en nästan öververklighet.
611. Inge Schiöler (Sverige, 1908–1971) Grönskande landskap. Signerad Inge Schiöler och daterad -56. Pannå 50 x 61 cm.
Ragnhild Keyser var 22 år gammal då hon anlände till Paris 1911. Under första världskriget studerade hon hos Pola Gauguin hemma i Oslo, men återvände så snart hon kunde till konstens Mekka och sina konstnärsvänner. Tillsammans med svenskan Solvig Nilson (senare gift med konstnären Erik Olson) börjar Ragnhild Keyser på André Lhote’s målarskola Académie Montparnasse och deltog även i hans sommarkurser i sydvästra Frankrike. 1925 blir Ragnhild Keyser rekommenderad av vännerna och konstnärskollegorna Otto G Carlsund och Florence Henri att börja hos kubisten Fernand Léger. Hon finner sig väl till rätta och för samman Légers teorier med de hon lärt av André Lhote, brasilianaren Araujo och futuristen Gino Severeini, som vid denna tid var mycket populär i Paris. Redan samma år ställer Ragnhild Keyser ut på ”L’Art d’Aujord’hui” och vintern 1926 på ”Salon des Indépendantes”. På den sistnämnda utställningen fick hon sälja tre oljemålningar till amerikanskan Katherine S. Dreier och hennes konstsamling ”Sociéte Anonyme”. Under 20-talet köpte Dreier in en betydande konstsamling assisterad av bland an -
dra Kandinsky, Mondrian, Campendonk, Schwitters, Léger och Marcel Duchamp. Samlingen donerades senare till Yale Museum, New Haven i USA, där även Ragnhild Keysers målningar återfinns idag.
Ragnhild Keyser skapade geometriska plana bilder där en form endast på grund av placeringen i bildytan ger en aning om ett ansikte, en hand etcetera. I samma anda som hennes vän, svensken Knut Lundström, sökte Keyser ställa färgplan emot varandra för att skapa ackord och plasticitet. Hennes konstverk förekommer sällan på auktionsmarknaden.
615. Ragnhild Keyser (Norge, 1889–1943) Komposition. Signerad R. Keyser a tergo. Duk 56 x 36 cm. Vi tackar konsthistoriker Hilde Mørch för information om det aktuella konstverket.
"1926 kom Sven Jonson genom Egon Östlunds förmedling i kontakt med Gösta Adrian-Nilsson (GAN), och det var ett möte som gav honom stimulerande impulser. Vid den tiden tog hans första konstruktiva målningar form. Redan i en del av dessa arbeten kan man se personliga särdrag. Barndoms- och ungdomsårens viktigaste naturupplevelse hade för Sven Jonson varit havet: den vilande horisontens oändliga stillhet under rymdens mäktiga välvning eller stormvågornas rytmiska svall. Havet ingår som ett viktigt element i en del av de plangeometriska arbetena, t. ex. "Svarta figurer" (1931). De flesta av dessa målningar karakteriseras av en lugn och harmonisk ytposition med få, väsentliga element. Tekniskt sett är de ytterst omsorgsfullt utförda med fina variationer i ytbehandlingen." (Utställningskatalogen, Folkrörelsernas konstfrämjande, "Halmstadgruppen", 1953, katalog nr 83, s. 5-6).
Sven Jonson arbetade med de rent abstrakta motiven under åren omkring 1930 och verk från den här perioden är relativt sällsynta i hans produktion. Denna tid var händelserik för Jonson och konstnärskamraterna i den nyligen instiftade Halmstadgruppen. De fick flera fina utställningserbjudanden - från Halmstad, Lund och Göteborg - och förstås "Art Concret", Otto G. Carlsunds utställning av franska och svenska konkretister på Stockholmsutställningen 1930. Till Stellan Mörner skrev Sven Jonson i augusti 1930 att de blivit inbjudna "till en konstruktivistisk utställning i Stockholm som skall gå av stapeln i aug. Carlsund är anordnare. Absolut abstraktion fordras."
Måleriet är överlag postkubistiskt och plangeometriskt under denna period men snart ska gruppen fullt ut anamma surrealismen. Med hänvisningar till Amedée Ozenfants puristiska "pré-formes" - de ur naturen hämtade ursprungliga formerna - har Sven Jonson komponerat auktionens eleganta målning 1932.
615A. Sven Jonson (Sverige 1902–1981) Geometrisk komposition. Signerad S. Jonson och daterad -32. Duk uppfodrad på masonit, 55 x 53 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Moderna jubileumsauktionen, 26-27 oktober, 1995, kat. nr 55.
Gösta Adrian-Nilsson (GAN) var den ende konstnären av betydelse inom det svenska avantgardet som studerade i Berlin och inte i Paris före världskriget 1914-1918. I Berlin lärde han känna Herwarth Walden, den dynamiske chefen för tidskriften och galleriet Der Sturm, och tog livsavgörande intryck av den nya modernistiska konst som ställdes ut på galleriet. De allra starkaste intrycken fick han av Der Sturms generalmönstring av det europeiska avantgardet i den stora epokbildande utställningen Erster Deutscher Herbstsalon hösten 1913. Där mötte GAN i ett slag den franska kubismen, den italienska futurismen och Der Blaue Reiter-gruppens expressionism med Vassily Kandinsky och Franz Marc som de ledande namnen, som mer än något annan inspirerade honom till att byta konstnärligt paradigm. Detta var inte gjort i en handvändning, och först vid årsskiftet 1913/14, då han var hemma i Lund och firade jul, målade han sin troligen första renodlat modernistiska målning, ”Elektrikern” som GAN-kännaren Jan Torsten Ahlstrand skriver följande om: “Oavsett om målningen är ett autentiskt porträtt av en elektriker eller inte, så är det både stilistiskt och innehållsligt en utomordentligt intressant GAN-målning. Elektrikern är ett porträtt av den nya tidens människa I futuristisk anda, en manligt viljestark och beslutsam person som liksom en siare skådar in I den framtid som tillhör honom och den nya tekniken.” (GAN, Gösta Adrian-Nilsson, Signum, 1985, s. 46).
Det blev en äventyrlig hemresa från Berlin, men i mitten av augusti 1914 var GAN hemma i Lund igen, sprängfylld av intrycken från Berlin och Köln, med sig hade han ett antal teckningar men de dokumenterade målningarna från tiden i Tyskland är mycket få. I Lund hyrde GAN sig ett rum vid Idrottsgatan på Väster, den nya industri- och arbetarstadsdelen. Där kunde han studera atletiska unga idrottsmän på Idrottsplatsen, och där passerade han gasklockan och ett par industrier på sina promenader in till järnvägsstationen i centrum. Under de två åren 1914-1916 skapade han i sin lilla lägenhet sin revolutionerande nya futuristiskt-kubistiska stil, till en början med idrottsmän och rökbolmande lokomotiv som prefererade motiv.
Jan-Torsten Ahlstrand skriver om det aktuella motivet: ”Målningen ’Höjdhoppare’, som också är signerad med årtalet 13, är mycket olik ’Elektrikern’. Den är nästan monokrom i en färgskala av brunt, vitt, grått och svart, som känns främmande för GAN. Det är den analytiska kubismens återhållsamma färger. Formmässigt står den dock närmre futurismens rörelsestudier. Stilistiskt är den besläktad med andra bilder av idrottsmän från tiden 1913-1915. Hösten 1914, efter återkomsten till Lund, bosatte sig GAN alldeles i närheten av Idrottsplatsen, vilket bör ha gett honom rika tillfällen till inspirerande studier av atletiska unga män. Möjligen är ’Höjdhoppare’ från denna tid och senare påsatt si ran 13.”
”Höjdhoppare” är ett mycket viktigt verk i Gösta Adrian-Nilssons produktion och har inkluderats i konstnärens viktigaste utställningar. Verket har aldrig tidigare varit ute till försäljning på auktion.
Utställningar: Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, ”GAN - Retrospektiv utställning 1913-1953”, september 1953, kat. nr 1. Malmö Museum, ”GAN”, 1 - 23 oktober, 1955, kat. nr 3. Riksutställningar, ”Från Josephson - Svanberg”, kat. nr 21. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”GAN, Gösta Adrian-Nilssonretrospektivt”, 29 mars - 27 april 1958, kat. nr 7. Lunds konsthall, ”GAN och Wiwen Nilsson”, 3 juli - 28 augusti 1977, kat. nr 16. Liljevalchs konsthall Stockholm och Malmö konsthall, ”GAN 1884 -1984”, 6 april - 20 maj, 29 juni - 26 augusti 1984, kat. nr 10. Mjellby Konstgård, Halmstad, ”Gösta Adrian-Nilsson perioden 1914-1932”, 5 maj - 4 augusti, 2002, kat. nr 1. Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Gösta Adrian-Nilsson (GAN)Modernistpionjär och outsider”, 19 februari-29 maj 2011, kat. nr 7.
Litteratur: Nils Lindgren, ”Gösta Adrian-Nilsson”, 1949, avbildad i svartvitt s. 42. Jan-Torsten Ahlstrand, ”Gösta Adrian-Nilsson - Modernistpionjären från Lund 1884-1920”, 1985, avbildad i svartvitt s. 47. Mjellby Konstgård, Halmstad, Utställningskatalog ”Gösta Adrian-Nilsson perioden 1914-1932”, 5 maj - 4 augusti, 2002, avbildad och omskriven s. 14.
1921 målade Sigrid Hjertén för första gången den dramatiska klippkusten vid Saint-Aubin-sur-Mer, i Normandie. Året innan hade familjen Hjertén /Grünewald efter nästan tio år i Sverige återvänt till den franska huvudstaden. Hjertén sökte sig under 1920-talet allt oftare utanför staden, både för att komma bort från stadens buller men också för att få inspiration av livet i små byar och naturen i kuststäderna. Efter 1910-talets många porträtt av familjemedlemmar och framförallt av sonen Iván, blir de rena människoskildringarna allt mer sällsynta. Omgivningen får ta större plats, både i målningar av staden och av naturen.
Anders Wahlgren skriver om det aktuella katalognumret ”Den dramatiska klippkusten i Saint-Aubin-sur-Mer med sina stora klippor - falaiserna - är målningens motiv. Ett oväder närmar sig. De hundra meter höga kritklipporna störtar rakt ner i vattnet. Vid ebb bildas långsträckta stränder utmed kusten. Sigrid blir tagen av de monumentala klipporna och hon återkommer till detta motiv flera gånger i livet, precis som Carl Fredrik Hill, som hade målat denna kustremsa 50 år tidigare. Det finns drag som påminner om Hills expressiva målningar. Detta konstnärskap och Ernst Josephsons måleri upptäckte Sigrid tidigt. Här dämpar hon färgen och låter det hårda sommarljuset reflekteras i den vita klippan mot en
mörk himmel. En ljus horisont kontrasterar mot svarta segelbåtar och två små figurer som samlar musslor vid strandkanten.” (Anders Wahlgren, ”Sigrid Hjertén - en av Sveriges främsta konstnärer”, 2008, sid. 120.)
626. Sigrid Hjertén (Sverige, 1885–1948) ”Kalkstensklippan, St Aubin”. Signerad Hjertén. Utförd 1921. Pannå 38 x 46 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Modern Art + Design 624, 16 juni 2020, kat. nr 373. Utställningar: Skånska konstmuseum, Lund, Separatutställning, 1938. Nationalmuseum, Stockholm, 1949. Riksförbundet för bildande konst, utställning nr 67. Moderna Museet, Stockholm, ”Sigrid Hjertén - En retrospektiv utställning av målningar”, april - maj, 1964, kat. nr 48. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 1995, kat nr 46. Blaafarveværket, Aamot, ”Det söte liv - Kolorister i nord 1910-20”, 11 maj - 30 september 1996. Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Sigrid Hjertén - en mästerlig kolorist”, 10 februari - 26 augusti 2018, kat. nr 58.
Litteratur: Liljevalchs konsthall, Stockholm, utställningskatalog ”Sigrid Hjertén - 17 mars - 28 maj”, 1995, avbildad i svartvitt s. 20, omnämnd s. 21, färgplansch 46. Anders Wahlgren, ”Sigrid Hjertén - en av Sveriges främsta konstnärer”, Norstedts, 2008, avbildad s. 120. Görel CavalliBjörkman, ”Kvinna i avantgardet. Sigrid Hjertén. Liv och verk”, Albert Bonniers förlag, 2017, omnämnd sid 283, avbildad s. 286. Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Sigrid Hjertén - en mästerlig kolorist”, 10 februari - 26 augusti 2018, kat. nr 58, avbildad s. 86.
På 1950-talets slut kunde Inge Schiöler tack vare sina försäljningsframgångar bygga ett hus på Sydkoster. Denna stuga kom att bli Schiölers fasta punkt under de permissioner han hade från sjukhuset där han vårdades för schizofreni. Med stugan som utgångspunkt gjorde Schiöler målarutfärder i den bohusländska skärgården med sin snipa och enligt vännerna var han ”kung i sin båt”. Schiöler levde tämligen isolerad på Koster men tog ofta emot besök.
Efter utskrivningen kom han att bo permanent på Sydkoster vilket medförde att han nu kunde arbeta i lugn och ro utan att behöva tänka på återresa. Han kunde nu uppleva det hänförande landskapet under årets alla årstider.
Färgstyrkan stiger med markanta och ibland dominerande inslag av ultramarin, smaragdgrönt och violett. Hans skapande är intensivt, oplanerat och spontant. Han använder sällan staffli, utan stöder antingen duken mot något eller lade den direkt på marken. Ofta tillkom flera bilder från
en enda båtfärd. Han spände linor tvärs över ruffen för att hänga dem på tork och flera av dem blev bokstavligen saltstänkta under hemfärd i hårt väder. Han tvekade inte när han utförde sina målningar och han ändrade aldrig sina målningar i efterhand. Om han inte var nöjd ”kan han ta om motivet en annan gång”, skrev en vän.
Målningarnas färgstyrka stiger påfallande och färgintensiteten ökar i hans målningar från 1960-talet och framåt. Många av hans allra finaste och mest koloristiska kompositioner tillkom under denna period.
630. Inge Schiöler (Sverige, 1908–1971) ”Piren Langestrand”. Signerad Inge Schiöler och daterad 1958. Duk 39 x 46 cm. Hjorthén 753.
Carl Kylbergs havsbilder är drömlika och gåtfulla. Han uttrycker skönheten i solnedgången, skepp vid horisonten, ett stilla hav, ett rofyllt lugn. Som tonåring mönstrade Carl Kylberg på skolskeppet Abraham Rydberg inspirerad av sin äldre bror Fredrik som var sjöman och redan hade rest med samma skepp. De upplevelser han fick under denna relativt korta period kom senare att inspirera honom till ett av hans mest kända verk ”Den flygande holländaren” och några andra hemlighetsfulla fartyg som han skildrade i en atmosfär av skimrande ljus och sällsamt dunkel. Själv berättade Kylberg gärna om sitt existentiella möte med det oändliga havet och det ensamma skeppet då han skulle mönstra på Abraham Rydberg där det låg på redden utanför Sandhamn. Han kom dit i skymningen och såg skeppet ligga som en drömsyn på det blanka vattnet i sommarens döende ljus.
Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. I hans scenografi fanns idéerna om människoödet som en färd, skeppet som nalkas land med människornas öden ombord eller far i väg ut på det stora vida havet och går det oväntade ödet tillmötes.
Kylberg är svår att placera inom någon specifik konstnärlig ”-ism”. Vincent van Gogh har haft en betydande inverkan på Kylbergs konst genom sin befriande teknik. I viss mån kan Kylbergs verk jämföras med William Turners, eftersom båda på ett självklart sätt förenar människa och natur. En gemensam nämnare mellan Turner och Kylberg är solen. Den utgör en självklar del av verkligheten och genom sina många färgskiftningar blir den även en ingång till något djupare och mer abstrakt.
Målningen ”Afton i en stilla vik” målades 1938. Under 1930-talet hade Kylberg utvecklat sin mogna stil, med ett starkare uttryck och mer intensiva färger. Motivets karaktär är typisk för Kylberg, och många av hans havsvyer kom till under sommarvistelser i danska Aalgarde 1936-37. Ramen är en typisk bronserad ”Kylbergram”, tillverkad av hans hustru Ruth Kylberg, som snickrade och hyvlade fram den rustika profilen.
Kylberg ansåg att färgen var grundläggande för ett äkta och betydelsefullt måleri. Han byggde sina bilder med färg, men såg sig själv inte som en expressionist. Han tog avstånd från expressionisternas brutala färger och groteska överdrifter. Istället använde han omvärlden och landskapet som medel för att nå djupare känslor och kommunicera med betraktaren. Som han uttryckte det: ”Kärnan i målning är inte annat än att uttrycka det som syns i själen, inte att måla av hus och ytliga händelser…”
Kompositionen i ”Afton i en stilla vik” är uppbyggd av tre horisontella färgband. Förgrunden utgörs av en landremsa som smälter samman med det soldränkta havet. Ett träd på högra sidan av bilden ramar in motivet. Horisontlinjen markeras genom kontrasten mellan det gyllene havet och den purpurröda sjunkande solen. I den spegelblanka viken ligger ett segelfartyg, som Brita Knyphausen tolkar som symboler för både färd och längtan. Segelfartyget står för ankar, men kan när som helst ge sig av, då havet sträcker sig utanför ramen.
Knyphausen citerar Kylberg: ”[...] en tavla skall endast vara en ingångsport [...] Denna port måste vara sådan att den drar och lockar till vidare sökande.” För att uppnå detta använde Kylberg tekniska metoder som luftperspektiv och breda penseldrag, där vissa färgstråk svävar framför andra, vilket ger en känsla av djup. I detta kontemplativa motiv, som bär en nästan sakral känsla med havet som en länk mellan jord och himmel, kan vi frestas att se Kylberg som en eskapist. För honom handlade den måleriska processen om att leda oss in i en drömvärld. Kylberg ville ge betraktaren verktyg att se bortom det bekanta och aktivera oss i mötet med bilden. ”Jag kan inte öda dyrbar tid på att överbevisa människor om det de redan vet […] Jag vill överbevisa människor om att deras själs ögon också kan se.” (Carl Kylberg).
631. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) ”Afton i en stilla vik”. Signerad CK. Även signerad a tergo. Utförd ca 1938. Duk 107 x 129,5 cm. Ramen utförd av konstnärens hustru Ruth.
Proveniens: Fru Ruth Kylberg. Fritzes konsthandel, Stockholm, 1970. Uppsala Auktionskammare, Internationell kvalitetsauktion, 3 juni, 2008, kat. nr 1487. Stockholms Auktionsverk, Modern Art & Design, 26 oktober, 2011, kat. nr 722.
Utställningar: Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, 1940, kat. nr 45. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg”, 20 april - 12 maj, 1946, kat. nr 27. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg - Minnesutställning”, 1954, kat. nr 118. Malmö Konsthall, 1977, kat. nr 29.
Litteratur: Brita Knyphausen, ”Carl Kylberg”, Malmö 1965. Upptagen under nr 210.
633. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) ”Blommor och frukter”.
Signerad Carl Kylberg. Utförd omkring 1938. Duk 52,5 x 70 cm.
Proveniens: Dr Sven Falk, Valla. Pensionskamrer Gunnar Samuelson, Stockholm. Inköpt via Blasius Konsthandel, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
Utställningar: Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, ”Carl Kylberg –separatutställning”, april 1940. Musée National d’Art Moderne, Paris, ”Carl Kylberg”, oktober - november 1951, kat. nr 46. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg minnesutställning”, 1954, kat. nr 123. Palais des Beaux-Arts, Brussel, 1952. Paderborn, Tyskland, ”Carl Kylberg 1878-1952”, november 1966 i samarbete med Svensk-Franska Konstgalleriet, kat. nr 22. Stadsmuseet i Eindhoven 1967, kat. nr 22.
Litteratur: Brita Knyphausen, ”Carl Kylberg - Färg och idé”, 1964, kat. nr 217, s. 254. Utropspris: SEK 150 000 – 175 000 / EUR 13 130 – 15 310
634. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) ”Klarheten bryter igenom”. Signerad CK samt a tergo signerad Carl Kylberg. Utförd 1931. Duk lagd på pannå 80 x 68 cm. Ram av konstnärens fru Ruth.
Proveniens: Ruth Kylberg, konstnärens fru. Nordén Auktioner, Stockholm, Skandinavisk konst samt antikviteter, 25 oktober 1994, kat. nr 111.
Utställningar: Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, 1934, kat. nr 67. Galerie Billiet, Paris, 1935, kat. nr 14. Konstakademien, Stockholm, Retrospektiv utställning, 1937, kat. nr 137. Liljevalchs konsthall, Stockholm, Minnesutställning, 1954, kat. nr 76. Konstakademien, Stockholm, Minnesutställning, 1962, kat. nr 50. Malmö Museum, Minnesutställning, 1962-1963, kat. nr 34. Riksförbundet för bildande konst, ”Elektronrörfabriken”.
Litteratur: Brita Knyphausen, ”Carl Kylberg - Färg och idé”, 1964, kat. nr 141, s. 251.
637. Gösta Sandels (Sverige, 1887–1919) ”Flickan på vägen”.
Signerad S. och daterad -16. Duk 38 x 47 cm.
Proveniens: Tidigare i dispaschör Conrad M. Pineus samling, Göteborg. Kaj Pineus (1905–1986) samling, Göteborg.
Utställningar: Den frie Udstilling, Köpenhamn, Moderne svensk Kunst, 1916, kat. nr 340. Göteborgs Museum, Minnesutställning, 1920, kat.nr 62. Kunstnerforbundet, Kristiania, Minnesutställning, 1920, kat. nr 44. Nordisk konst, Göteborg, Jubileumsutställningen, 1923, kat. nr 240. Konsthallen, Göteborg, Conrad M. Pineus samling, 1925. Konstakademien, Stockholm, Minnesutställning, 1932, kat. nr. 80. Nordiska Konstförbundet - Svenska sektionen. Göteborgs konstmuseum, "Gösta Sandels", 18 mars - 24 april 2000, kat. nr 20.
Litteratur: "Konst i Svenska hem", vol I, upptagen i samling 116 "Dispaschör Conrad M. Pineus", Göteborg, s. 114. Gertrud Serner, "Gösta Sandels", 1941, avbildad i svartvitt s. 62. Bengt Lagerkvist, "Riddar Drömmare av sol och snö - En bok om Gösta Sandels", 1999, avbildad i färg s. 92.
Ragnar Sandberg söker i sitt måleri möjliggöra det oväntade, han vill åstadkomma en sinnenas oordning. Färgen är hans medium - han målar mörker med ljusa färger och vänder upp och ned på gängse färgkonventioner. Att Sandberg skulle bli konstnär var inte alls självklart. Han hade studerat på läroverk och även varit till sjöss en tid. Redan som mycket ung var han mycket intresserad av litteratur och filosofi, någonstans fanns även drömmen om att bli författare. Sandberg kom till Valands konstskola vid 1920-talets början och studerade där några år utan att lämna några större avtryck. Det konstaterades emellertid vid en elevutställning 1925 att Sandberg var den ende som ”vågade måla i ljus och i färg”. Enligt Tor Bjurström som vid tidpunkten undervisade på skolan hade Sandberg en mycket stor talang som tecknare men konstaterade också att ”han inte såg Ragnar Sandberg som en framtida målare”. Efter sina konststudier tillbringade Ragnar Sandberg tid med att läsa och studera litteratur och filosofi i hemmet. Sommaren 1929 sammanstrålar RS av en tillfällighet med studiekamraten Ivan Ivarson som hyrde ett hus på Stenungsön under några sommarmånader. Sandberg smittades av sin väns arbetsiver. Han blir inspirerad och imponerad av vad han ser att Ivan Ivarson lärt och utvecklat under sin omfattande utlandsresa och sin vistelse hos konstnärsparet Kylberg. Ivarsons absoluta känsla för att färgen kan uttrycka något unikt blev en sporre för Sandberg att återigen ta tag i måleriet.
1936-37 hade Ragnar Sandberg rest till Frankrike där han lärt känna Bonnards poetiska måleri, hans sensuella färger och tidskrävande lasyrer. På samma resa såg han också "några djäkligt bra saker" av spanjoren Francisco Borès, vars svärta imponerade på Sandberg. Full med nya intryck återvänder han till Göteborg och låter dukarna fyllas med Göteborgsmotiv, stilleben, badande västkustbor med stark kolorit.
Ragnar Sandberg målade inte bara Göteborgsbilder. I slutet av 1930talet och i början av 1940-talet tillkommer hans underbara motiv hämtade från fruktträdgården. Den mest kända är "Plommonskörden" utförd 1939 (Göteborgs, Konstmuseum) och alla de, ofta små, friska närstudierna av solmogna äpplen. Målningen "Flicka i päronträdet" låter han det centrala bli överdimensionerat, päronen och flickans händer som plockar frukten och hennes girigt öppna mun. I "Flickan i päronträdet" absorberas Ragnar Sandberg av den lilla världen i trädet, han målar den sommarmogna frukten som låter sig plockas direkt från trädets kvist.
643A. Ragnar Sandberg (Sverige, 1902–1972) ”Flicka i päronträdet”. Signerad R.S och daterad -42. Duk 52 x 68 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, Moderna - Svensk-Franska Konstauktioner, 12 maj 1987, kat. nr 6. Privatsamling.
Utställningar: Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, 1944, kat. nr 44. Konstakademien, Stockholm, Sveriges Allmänna konstförening, 1972., kat. nr 56. Göteborgs Konstmuseum, Samlingsutställning, 1973, kat. nr 82. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Skimrande västkust”, 1986-87, kat. nr 222, avbildad helsida i svartvitt i utställningskatalogen s. 85. Liljevachs konsthall, Stockholm, ”Ragnar Sandberg”, 26 oktober 2002 - 6 januari 2003, utom katalog. Göteborgs Konstmuseum, ”Ragnar Sandberg”, 8 februari - 21 april 2003, utom katalog.
Olle Bonniér var väl förtrogen med den internationella konkretismen, men han bröt snabbt med dess begränsningar. I hans verk finns en schamanistisk, närmast magisk, kvalitet; men också tankar om att verket inte enbart är vad som syns inom bildytan. Det kan associera till ljud, ljus, och framför allt sträcka sig långt utanför sina gränser. ”Positiv-Negativ” utgör ett dramatiskt möte mellan starka färger som kolliderar och ger en nästan explosiv komposition. Färgerna är laddade med positiv och negativ energi som ger upphov till en dynamik där formerna sätts i rörelse och konturerna griper tag i varandra och stoppar rörelsen för en kort stund, resultatet blir en dokumentation av ett ständigt pågående skeende.
Målningen ”Positiv-Negativ” är en ”detalj” till en ridå på småskoleseminariet i Lycksele. Idag heter skolan Johan Skyttes och är en modern skola inhyst i en äldre kulturhistorisk miljö. I ”Positiv-negativ” samspelar en mängd färger och former på ytan till jämviktsfält som tillsammans blir en harmonisk helhet. 1947 debuterade Olle Bonniér på samlingsutställningen ”Ung Konst” där konkretismen fick sin programförklaring. Tillsammans med bland andra Lennart Rodhe, Arne Jones, Lage Lindell och Karl-Axel Pehrson fångades Olle Bonniér av konkretismen, vars förebilder var Paul Klee och hans systematiska experiment med synvillor och formförhållanden. Tidigt lämnade Bonniér det föreställande måleriet och inriktade sig på att organisera bildytan i geometriska figurer, en annan stark inspirationskälla för honom var Réalités Nouvelles utställningar i Paris. 1948 skrev Bonnier den text i Prisma som kom att uppfattas som konkretisternas programförklaring: ”I det konkreta måleriet har objekten försvunnit, medvetandet dragit sig bort från den yttre form det förut koncentrerat sig på, in i sig självt, och vad mera: med utgångspunkt från den abstrakta idén om totalvärdet av dynamiska krafter, går målaren till verket i avsikten att låta den givna ytan vara det jämviktsfält, där dess krafter sår sin konkreta gestaltning. Formernas mångfald försvinner, ersätts av en form: bildytan med dess otaliga uttrycksmöjligheter.”
650. Olle Bonniér (Sverige, 1925–2016) Positiv-Negativ ”Detalj ur ridån till Lycksele seminarium”. Signerad O.Bonnier. Utförd 1954. Duk 203 x 135 cm.
662. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Trädgården Cassis”.
Signerad Grünewald och daterad -11. Duk 46,5 x 55 cm.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Det sjungande trädet”, 8 september - 5 november 1989, kat. nr 20. Norrköpings Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 19 november 1989 - 28 januari 1990, kat. nr 20. Borås Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 11 februari - 8 april 1990, kat. nr 20.
664. Einar Jolin (Sverige, 1890–1976) Vy från Skeppsbron mot Strandvägen. Uppfodrad duk 55 x 46 cm.
Proveniens: Gåva från konstnären i samband med köp av ”Skeppsholmen” 1914. Därefter i arv. Nordén Auktioner, Stockholm, auktion 28, 25–26 maj, 1998, kat. nr 76. Privatsamling.
På hösten 1911 lyckas Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald hyra en liten vindskupa vid Kornhamnstorg i Gamla Stan. De är unga, fattiga och nyss hemkomna från Paris, där de båda gått i lära hos Henri Matisse på Academie Matisse. I november föds sonen Iván och Isaac och Sigrid gifter sig. För Sigrid är det viktigt att få fortsätta att måla och barnpassning ordnas av Isaacs systrar Dora och Bertha som både får ta hand om lille Iván och sitta modell. Från fönstren i den lilla lägenheten ser Sigrid ned på kommersen på torget och det intensiva hamnlivet längs med kajerna. På land låg det staplar av ved på en matta av bark och stickor med en frän doft av tjära och kåda, längs med kajerna trängdes skutorna, träskroven knirrar och knakar och i masterna hänger segel på tork. I skymningen rör sig de tunga seglen som vålnader och ljuden var säkert riktigt skrämmande för den som vågade sig in mellan vedstaplarna. Det kom skutor från skärgården och lossade sina varor och kommersen var livlig, särskilt på förmiddagarna. Det är gott om inspiration och Sigrids fantasifulla värld i kombination med hennes konstlidelse får hennes måleri att börja blomstra. Ett antal verk tillkommer med djärva perspektiv och stadsvyer från Kornhamnstorg, nämnas bör ”Från Kornhamnstorg”, 1912 (Malmö museum), ”Torget”, 1913 (Stockholms Stadsförvaltning) och så den aktuella målningen ”Den blå skutan” 1912.
Sigrid Hjertén lät ställa ut målningen vid ett flertal tillfällen själv under 1910-talet och under vår egen tid har målningen varit ett efterfrågat verk i samband med utställningar både i Sverige och i utlandet. I ”Den blå skutan” låter Sigrid oss följa med ned på kajen till den stora intensivt blå skutan som nyss kommit i hamn och precis har beslagit seglen vid masterna. På kajen fångas våra blickar av den centralt placerade röda lastkärran och några förbipasserande figurer. Bortom skutan, på andra sidan sundet lyser väggarna intensivt gula och husen och magasinen på Södermalm, eller Söderlandet som det kallades då, tornar upp sig. Sigrid använder sig av masterna och masttagen för att dela upp bilden i sektioner, ett raffinerat sätt som skapar djupverkan och stort perspektiv, trots det intima formatet. Men, allra viktigast är kanske ändock färgen på skutan för Sigrid;
Anders Wahlgren skriver i sin bok ”Sigrid Hjertén”; ”inte sällan ville Sigrid fästa motivet på duken vid första intrycket, kanske just för att fånga en speciell färg, ”just den där blå färgen”.
För Sigrid var färgen central, med säker känsla lägger hon ut färgklickarna som skapar stor effekt, hon fångar den omedelbara synen, men också doften av miljön kan förnimmas liksom ljuden från hamnen, slamret och vindens kraft i seglen på ett mästerligt maner. Under åren som följer fram till cirka 1920 fortsätter Sigrid med det dynamiska och expressiva måleriet som idag är hennes signum. Paret Grünewald/Hjertén flyttar något år senare rakt över Slussen upp till Katarinavägen ovanför Stadsgården till en större ateljé med hänförande utsikt över staden som främsta inspirationskälla.
Konstnärsvännen Carl Palme skriver i en utställningsrecension;
”Det är från sina ateljéer högt ovanför Stadsgården som dessa målare sitta och se snett på det vackra Stockholm. Snedteckningarna spela tydligen en stor roll i dessa målares dogmatik, de tjänta troligen ett stort konstnärligt syfte, men för övrigt synas mig dessa tavlor ha mycket stora förtjänster i färganslaget.”
Sigrid väljer att ta med sig ”Den blå skutan” när inbjudan kommer från Herwarth Walden i Berlin som vill att hon och Isaac skall ställa ut på hans galleri ”Der Sturm” 1915. Tillsammans med maken Isaac Grünewald och de svenska konstnärsvännerna Gösta Adrian-Nilsson, Einar Jolin och Edvard Hald deltar de i ”Schwedische Expressionisten”, som blev en stor upplevelse och framgång för Sigrid. 1918 bjuds hon in att ställa ut på Liljevalchs konsthall i Stockholm på ”Expressionistutställning”, återigen väljer hon att ta med ”Den blå skutan”. I november samma år, 1918 får Sigrid möjlighet till en separatutställning i Göteborg på galleri ”Ny Konst”, ett nytt galleri som specialiserat sig på modern konst. Hon får beröm och blir bjuden på te hos Charlotte Mannheimer och hennes man Otto som har en stor och modern konstsamling med flera verk av Isaac och Sigrid. Charlotte Mannheimer hjälper Sigrid att sälja sin målning ”Hamnbild” till Göteborgs Konstmuseum för fyratusen kronor och förmedlar flera verk till betydande samlare i Göteborg. Möjligen kan ”Den blå skutan” ha varit ett av verken på galleri ”Ny Konst” i Göteborg. I maj 1919 finns målningen med på Liljevalchs utställning ”Stockholm i bild”.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, Auktion 495, 26–27 april 1995, kat nr 97. Bukowski Auktioner, Stockholm, Vårens Moderna Auktion 555, 4 maj 2010, kat. nr 60. Utställningar: Der Sturm, Berlin, ”Schwedische Expressionisten”, april/maj 1915, kat. nr 33 (med titeln ”Das blaue Schiff”). Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Expressionistutställning”, katalog nr 12, maj 1918, kat. nr 429 (med titel ”Den blå båten”). Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Stockholm i bild”, katalog no 17, maj-juni 1919, kat. nr 461. Norrköpings Konstmuseum, ”Par i konsten”, 1996-97, avbildad s. 28. Göteborgs Konstmuseum, ”Par i konsten”, 1997, avbildad s. 28. Felix-Nussbaum-Haus, Kulturgeschichtliches Museum, Osnabrück, ”Schedische Avantgarde und Der Sturm in Berlin”, 18 juni - 27 augusti 2000, kat. nr 29. Kulturen, Lund, ”Svenskt Avantgarde och Der Sturm i Berlin, 15 september - 19 november 2000, kat. nr 29. Norrköpings Konstmuseum, ”Sigrid och Isaac - Modernismens pionjärer”, 3 mars - 20 maj 2002, kat. nr 8. Arken Museum for Moderne Kunst, ”Sigrid Hjertén og Isaac Grünewald. Familieliv og avantgarde 1910-1919”, 16 juni - 2 september 2002, kat. nr 8. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Den stora färgskrällen”, 2008-2009, fig. 3.
Litteratur: Anders Wahlgren, ”Hjertén - Sigrid Hjertén - en av Sveriges främsta konstnärer”, avbildad med helsida i färg, s. 62. Avbildad med helsida i Göteborgsposten, kulturdelen i artikel om utställningen ”Par i konsten” på Göteborgs Konstmuseum 1997. Norrköpings Konstmuseum, Arken Museum for Moderne Kunst, utställningskatalog, ”Sigrid och Isaac - Modernismens pionjärer”, 3 mars - 20 maj 2002, avbildad helsida i färg s. 40.
668. Hilding Linnqvist (Sverige, 1891–1984) ”Staffan var en stalledräng”. Studie för ”Livet vid älven”. Utförd 1948-1951. Signerad med monogram HL. Duk 88 x 115 cm.
Proveniens: Bukowski auktioner, Moderna auktionen nr. 487, kat. nr 140. Svensk privatsamling.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1957.
Litteratur: Folke Holmér, ”Hilding Linnqvist”, SAK, s. 154-156.
673. Eric H Olson (Sverige, 1907–1995) Optochromi. Signerad Eric H. Olson och daterad 1978 undertill. Glas och svart plexiglas. Höjd 33,5 cm, bredd 16 cm.
675. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Blomform I”. Signerad C.B och EX. 2. Koncipierad 1929 -1930. Polerad brons, höjd 31,3 cm, monterad på svart stensockel höjd 10,5 cm.
Litteratur: Sven Sandström, ”Christian Berg - Livslinjer och formtankar”, 1962, motivet upptagen som kat. nr 23. Torvald Berg, ”Christian: min upplevelse av skulptören Christian Berg: en illustrerad berättelse om far, hans liv och arbete”, 1991, nr 45, upptagen s. 188, illustrerad s. 189.
Staffan Hallströms färgstarka och gåtfulla kompositioner utgör sin generations mest älskade och igenkända verk. Hans mest kända motiv Ingens hundar blev Hallströms stora publika genombrott. I en omröstning om de populäraste verken på Moderna Museet kom Ingens hundar på en hedrande andra plats.
Staffan Hallström studerade för modernister som Isaac Grünewald och Olle Hjortzberg vid Konstakademien i Stockholm under andra hälften av 1930-talet. Under denna period kom han även i kontakt med ett äldre måleri som påverkade hans konstsyn. Namn som Delacroix, Rubens Tizian, Géricault och Goya blev hans husgudar. Det var också under denna tid som han utvecklade sin speciella teckningsstil, med många dubbla linjer som tillsammans bildar rörelse, djup och volym.
Första delen av 1950-talet var motigt med skilsmässa och dåliga recensioner för att sedan lätta upp under 1960-talet med ett nytt äktenskap och mycket positiva omdömen i samband med en stor utställning på Konstakademien 1961. Nu börjar barndomens minnen att avspegla sig i hans motivvärld. Gunghästen får sällskap av tennsoldaterna och schackspelet. ”I många målningar blandas även de enskilda motiven och en armé av gunghästar kan ställas upp på ett schackbräde med en hord av råttor som motståndare. Schackbrädet blir den plats där spelet om livet, med livet som insats äger rum. Ryttarstriden (…) är en studie av rörelse där Staffan Hallström har gått tillbaka i historien och använt Rubens kopia av Leonardo da Vincis ”Slaget vid Anghiari” som utgångspunkt”. Utställningskatalog Länsmuseet Gävleborg, ”Staffan Hallström och Asmund Arle – Genom världen i former”, 15.10.2011 – 19.2.2012.
En variant av auktionens ”Gunghästar i batalj” hänger på Civildepartementet i Stockholm.
676. Staffan Hallström (Sverige, 1914–1976) ”Gunghästar i batalj”.
Staffan Hallström och daterad -74. Duk 210 x 220 cm.
Proveniens: Galleri Argo, Stockholm.
Utställningar: Tomarps kungsgård, ”Staffan Hallström”, 1 juli - 5 september 2001.
680. Eric Grate (Sverige, 1896–1983) Sittande flicka. Signerad Eric Grate. Gjutarmärkt Valsuani. Höjd 67 cm inklusive svart träsockel.
Litteratur: Sveriges Allmänna Konstförening Publikation lxxxvii, ”Eric Grate”, 1978, jmfr. ”Flickan på fisken”, fontänfigur, Rottneros, avbildad i svartvitt s. 51.
682. Bror Hjorth (Sverige, 1894–1968) ”Laestadiuskrucifix”.
Signerad Bror Hjorth och numrerad 5/6. Bemålad brons, höjd 17 cm. Monterad på sockel av trä, höjd 6 cm.
Litteratur: ”Bror Hjorth 1967”, utställningskatalog Moderna Museet, Stockholm, 1967, motivet utfört i gips avbildat med kat.nr 63. Mattias Enström, ”Bror Hjort - konst och liv”, Halmstad, 2017, motivet utfört i cement avbildat s. 122.
Liksom många andra konstnärer upplevde Baertling ett motstånd under sin samtid, länge var han i Sverige ”den ständigt omstridde bankmannen som försökte måla”, trots att han till skillnad från många samtida konstnärer nådde långt utanför sitt hemlands gränser under sin livstid.
Baertlings måleri utvecklade sig från 1940-talet från det figurativa, steg för steg mot det nonfigurativa. När gränserna efter andra världskriget öppnades sökte sig Baertling, som många andra, till den nya konstens jaktmarker – Frankrike. 1950-talet var Baertlings tongivande decennium. Under de första åren på 50-talet tog han längre och längre ledigheter från sitt bankarbete på Skandinaviska Banken och reste till Paris. Där i konstens Mekka kom han i kontakt med de nya konstnärliga vindarna på Salon des Réalités Nouvelles och sökte upp konstnärer som André Lhote, Fernand Léger, Victor Vasarely, Richard Mortensen och Auguste Herbin. Den senare blev helt avgörande för hans fortsätta utveckling som konstnär. Herbin presenterade Baertling för den framsynta galleristen Denise René som omedelbart installerade honom i sitt ”stall” av konstruktivister.
Baertling övergav OP-konsten som inspirerat honom en tid och började skapa en alldeles egen stil där trianglar och diagonaler blev huvudtemat. Från geometriska grundelement byggde han upp en ny bildvärld av måttförhållanden, proportioner och syntetiska, programmerade färgklanger. Intensiva färgfält som inneslutits i svarta diagonalkonturer skapar en dynamik som få andra konstnärer lyckats få fram. De svarta linjerna som är svagt bågformade, sk sabellinjer, påförde Baertling allra sist. Under 1960-talet fördes vinkelspetsarna, vilket är tydligt i auktionens ”KSIA”, utanför bildytan och därmed skapade han sin ”öppna form”, där funderingarna runt genomkorsade riktningar i rymden fick sin egen kompositionsform. Baertling föredrog artificiella färgnyanser som inte gav naturassociationer och menade att svart var en magisk färg, både lätt, glad och vacker. Gunnar Berefelt beskriver färgernas verkan mot varandra så här; ”Som den antagligen mest påtagliga och aktiva effekten i Bærtlings konst bör framhållas gränskontrasten, när två färger får en tillräckligt lång och distinkt avgränsning tycks de växelvis tränga in ett stycke över grannfärgens domän. Just vid gränslinjen oscillerar, flämtar, de båda färgfälten”.
”Det finns en svensk konstnär som givit ett fullkomligt originellt bidrag till vår tids konst, fullt jämförbart med de främsta mästarnamnen i modern konsthistoria – nämligen Olle Bærtling så skrev Gunnar Berefeldt, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet, till minne av konstnären i Sydsvenska Dagbladet 4.9 1981. Utställningen, som var ett samarbete med Moderna Museet i Stockholm planerades som en hyllning till Bærtlings 70-årsjubileum, men blev en minnesutställning p g a hans hastiga bortgång.
683. Olle Bærtling (Sverige, 1911–1981) ”KSIA”.
Signerad Baertling och daterad 1976 a tergo. Duk 195 x 97 cm.
Utställningar: Malmö Konsthall, 4 september - 18 oktober 1981. Moderna museet, Stockholm, 7 november 1981–6 januari 1982.
Francis Newton Souza föddes 1924 i den portugisiska kolonin Goa, Indien. Som barn flyttade han med sin mamma från Goa till Bombay. Där växte han upp i en katolsk miljö och gick i en skola driven av jesuitpräster varvid han mötte den religiösa ikonografi som kom att ge honom en stor del av sin konstnärliga vokabulär.
Souza var rebellisk som ung och blev vid 15 års ålder relegerad från skolan när han blev påkommen med att rita pornografiska bilder på skolans toaletter. Senare började han på J.J School of Art i Bombay men blev även där avstängd då han och 21 andra studenter gick med i Gandhis “Lämna Indien-rörelse”. Efter dessa nederlag valde Souza att inte återvända till sina konststudier utan fortsatte att utforska sin konstnärliga bana själv.
1947 grundade Souza tillsammans andra avantgardistiska konstnärer “Progressive Artists Group” (PAG). Gruppen strävade efter att kombinera Indiens klassiska kultur med innovativa västerländska tekniker och stilar i sitt skapande. Gruppen kom att spela en avgörande roll i utvecklingen av den moderna konsten i Indien. 1949 lämnade Souza Indien för London med förhoppningen att möta en mer liberal konstpublik. Efterkrigstidens London var dock inte vad han hoppats på och Souzas första år på plats blev svåra. Några år senare, 1955, vände det och Souza visade tre verk på det nyöppnade Institute of Contemporary Arts sida vid sida med bland andra Francis Bacon och Henry Moore. Samma år hade han även sin första soloutställning på Victor Musgrave’s Gallery One. Utställningen blev en stor framgång för Souza och han etablerade sig som en av de mest intressanta konstnärerna på Londons konstscen.
Souza var ofta provokativ och kontroversiell i sina motivval och utforskade teman som erotik, religion, (katolicismen i synnerhet) och dikotomin ont och gott. Under sin långa karriär experimenterade han med en rad stilar och uttryck, men det är för hans starka, figurativa måleri med drivna svarta linjer utförda i London under 1950- och 60-talet som han är mest uppskattad för. Souzas kraftfulla och känslosamma porträtt fångar essensen hos den avbildade på ett rått och ofiltrerat sätt som lämnar få betraktare oberörda. Hans porträtt är inte bara avbildningar av fysiska likheter, utan snarare uttryck för inre känslor och psykologiska tillstånd. Genom att använda överdrivna drag och intensiva penseldrag kunde Souza förmedla en känsla av intensitet och djup i sina porträtt, vilket skapade en koppling mellan betraktaren och motivet. Hans porträtt avslöjade ofta den inre oron och komplexiteten i den mänskliga erfarenheten, vilket gör porträtten både fängslande och tankeväckande. Sammantaget är Souzas porträtt ett bevis på hans konstnärliga vision och hans förmåga att fånga essensen av sina motiv på ett verkligt e ektfullt sätt. Souzas sena 1950-tal, under vilken auktionens målningen är utförd, betraktas allmänt som höjdpunkten i hans karriär, det var då han var som mest driven och hade möjlighet att producera verk i större skala. Under sin levnad kom Souza att bli en av Indiens mest inflytelserika moderna konstnärer.
690. Francis Newton Souza (Indien, 1924–2002) Porträtt av en man. Signerad Souza och daterad -56. Olja och gouache på papper 68 x 52,7 cm. Inköpskvitto från Ragnar Zedell medföljer.
Proveniens: Ragnar Zedell, Gamla Stan, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
691. Francis Newton Souza (Indien, 1924–2002) Huvud.
Signerad Souza och daterad -84. Duk 61,5 x 46 cm.
Proveniens: I gåva till sin nära vän, konstkritikern, K.B. Goel (1930–2018) av Souza i slutet av 1980-talet. Doktor Premlata Goel, änka efter konstkritikern, K.B. Goel.
692. Francis Newton Souza (Indien, 1924–2002) Sittande man. Signerad Souza och daterad -56. Tusch på papper, bladmått 27 x 21 cm.
Svensk privatsamling.
Roberto Matta Echaurren föddes 1911 i Santiago, Chile. Familjen, av baskisk härkomst, tillhörde landets välbärgade och ledande samhällsklass. Efter avlagd examen i arkitektur 1931 lämnade han Chile och for till Italien, Spanien, Jugoslavien, England och Sovjet. Vid 23 års ålder arbetade han i Paris som ritare i den välrenommerade arkitekten Le Corbusiers ateljé. Genom vänner och rekommendationer fick Matta tillfälle att möta Salvador Dalí. Den katalanske konstnären blev mycket imponerad av den unge arkitektens teckningar och uppmanade honom att visa dessa alster för den franske poeten André Breton, surrealismens ledare och främste teoretiker. Teckningarna gjorde starkt intryck på Breton och 1937 anslöt sig Matta till surrealistgruppen. Vid andra världskrigets utbrott 1939 lämnade flera av surrealistgruppens medlemmar Europa och for till USA. I New York blev Matta länken mellan de europeiska surrealisterna och New York-skolans konstnärer. Han kom att stanna till 1948 varpå han återvände till Europa och Frankrike.
Matta bosatte sig i Paris 1954 och utförde de kommande åren ett flertal resor till Kuba, Sydamerika och Afrika. Utöver sitt måleri har Matta även utforskat andra tekniker, bland annat skulptur, keramik, fotografi och videoinstallationer.
Mattas målningar visar på en inre oändlig rymd, en obestämd sfär som ger fantasin fritt spelrum och där ögat följer organiska, geologiska och geometriska formationer i ständig förvandling.
692A. Roberto Matta (Chile 1911–2002) Utan titel. Signerad M. Duk 79,5 x 68 cm. Ett certifikat utfärdat av Alisée Matta, Archives de l'oeuvre de Matta medföljer verket.
André Lanskoy räknas till en av de främsta abstrakta målarna under efterkrigstiden. Den inflytelserika konstkritikern Pierre Guénégan har beskrivit honom som “one of the greatest of all abstract painters”.
Lanskoy föddes i Moskva 1902 och studerade vid Konstakademin i S:t Petersburg. Efter studierna tjänstgjorde han i den Vita Armén under det Ryska inbördeskriget men efter att ha skadat sig i Konstantinopel begav han sig till Paris 1921 där han inledde sin konstnärliga bana. Till att börja med var Lanskoy främst associerad med andra ryska målare som Soutine, Bart och Térechkovitch med vilka han ställde ut på Galerie La Licorne 1923. Hans arbete gjorde omedelbart stort intryck på konstpubliken och hos kritikerna vilket medförde en inbjudan till ställa ut med Delaunay, Survage och Zadkine på Galerie Carmine det följande året. Ytterligare framgång följde när han ställde ut på Salon d’Automne och uppmärksammades av storsamlaren Wilhelm Uhde som fortsatte att förvärva Lanskoys hela konstnärliga produktionen de närmsta två åren. Uhde introducerade också Lanskoy till Galerie Bing, 20 rue La
Boétie, där han därefter undertecknade ett tvåårskontrakt och höll sin första enmansutställning där fler museer köpte arbeten av honom.
Lanskoys målningar från denna tidiga period bestod av djärva figurativa kompositioner men från 1937 började han utforska abstraktionen i sitt skapande. Han strävade efter att sluta måla figurativt och slutförde sina första helt abstrakta verk år 1940 och ställde ut sina första icke-figurativa verk 1944 vid Galerie Jeanne Buche
700. André Lanskoy (Frankrike, 1902–1976) Utan titel. Signerad Lanskoy. Duk 61 x 72 cm. Verket har presenterats för Comité Lanskoy och ett certifikat medföljer.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Moderna, Svensk - Franska Konstauktioner, katalog nr 418, 26–27 november, 1981, kat. nr 98. Hedenius Konsthandel, Stockholm, inköpt av nuvarande ägare 19 januari 1984.
704. Kurt Schwitters (Tyskland, 1887–1948) ”Dreieck Kreist Kirche (Dorf und Welt)”.
Signerad med monogram KS. Utförd 1918. Kol på papper 19 x 11,7 cm. Expertiserad av Dr Isabel Schulz, Sprengel Museum 2022, kommer att få kat. nr 34 1a i verksförteckningen.
Proveniens: Kommer i verksförteckningen att få Katnr: 341 Expertis Dr Isabel Schulz Sprengel Museum.
Under 1900-talet fängslades västvärlden av vetenskapen och teknikens frammarsch, det var nästan med religiös fascination som de olika upptäckterna och uppfinningarna följdes. En av de som intresserades och inspirerades av vetenskapen var den italiensk/argentinske konstnären
Lucio Fontana, som absorberade den nya tiden med radio, television och framförallt rymden och satelliter. I Fontanas konstnärskap finns tydliga influenser till rymd, ljus, tid och parallella världar.
Lucio Fontana är idag mest känd för sina minimalistiska målningar, med snitt och punkteringar, men hans tidiga keramiska verk har haft stor betydelse för hans senare måleriska verk. Redan i skulpturer ifrån 1930och 40-talet, har han börjat närma sig ett vetenskapligt tillvägagångssätt, med inslag av rymd, ljus och dimensioner, i form av just snitt och punkteringar, något han kom att applicera på sina målardukar.
Lucio Fontana, hade tidigt i sin uppväxt kommit i kontakt med den traditionella konstarten kring skulptur och som skulptör experimenterade han gärna med sten, metall och keramik. Under 1930-talet befann han sig i Frankrike och influerades då att skapa skulpturer med expressivt uttryck, han ville förmedla känslor istället för verklighet. I sina skulpturala verk återvänder Fontana till de tekniker och traditionella teman som är karakteristiska för keramik, så som landskap, religiösa scener, figurala -och animala motiv. Fontana försökte frigöra sig från de rumsliga ramarna genom att skapa spontana expressiva rörelser genom väl definierade kanter. Med detta, belyser Fontana mjukheten och mångsidigheten hos det material som han använde.
Fram till 1940-talet levde och verkade Fontana i Italien och Frankrike, men vid utbrottet av Andra Världskriget reste han till Argentina. I Buenos Aires på Academia of Altamira, föds hans idéer kring Spatalism, som kommer att spela en mycket viktig roll i hans fortsatta konstnärskap. Han skapade ett eget manifest, Manifesto Blanco där han uppmanar konstnärer och likasinnade att frångå det traditionella och akademiska i konsten och våga ta nya begrepp och former.
En stor del i Fontanas dragningskraft var hans förmåga att sammanfoga just skulptur och måleri. Hans val av former var inkonsekvent under hela hans karriär, från geometrisk perfektion till mer svårdefinierbara former. Det handlade inte om snitten eller punkteringarna i sig, utan processen att nå dit. Fontanas bidrag till ”The Spatalism movement” och de innovativa formerna han använde sig av har inspirerat en ny generation konstnärer att våga tänka ”outside the box”. Lucio Fontana’s verk var en produkt av sin tid, oavsett val av medium eller teknik. ”Art is eternal, but it cannot be immortal”, the First Manifesto of Spatialism, Lucio Fontana.
705. Lucio Fontana (Italien, 1899–1968) ”Senza titolo”.
Signerad L Fontana. Samt signerad LF och daterad -48 på insidan. Glaserad keramik. Höjd 28 och längd 34 cm. Ett certifikat utfärdat av Fondazione Lucio Fontana medföljer verket.
Proveniens: Inköpt 1962 på Giuseppe Mazzotti Manifattura ceramiche, Albisola, Italien. Privatsamling, Stockholm.
706. Lucio Fontana (Italien, 1899–1968) ”Concetto Spaziale Taglio”. Signerad L. Fontana och numrerad 44/75 a tergo. Biskviporslin. Utförd 1968. Även märkt a tergo ”ars porcellana - rosenthal relief reihe” och ”by courtesy of marlborough - new york - london - roma”. 42 x 26 cm.
Litteratur: Harry Ruhé and Camillo Rigo, Lucio Fontana. Graphics, Multiples and more.., 2006, C-3, s. 145.
709. Zoltan von Boer (Ungern/Sverige, 1924–1989) ”Karl XII”. Signerad Zoltan von Boer. Pannå 63 x 45 cm.
Proveniens: Galleri Hedenius, Stockholm. Bukowski Auktioner, Stockholm, auktion 570, Höstens Contemporary - Ian Hellströms Samling, 14 november 2012, kat. nr 278.
Utställningar: Galleri Hedenius, Stockholm, ”Zoltan von Boer: Protokoll från helvetet och Dikteringar från andevärlden”, april 1969.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, Moderna + Contemporary, 30 oktober 2007, kat. nr 109. Stockholms Auktionsverk, Modern art & design, 26 april 2012, kat. nr 716.
Efter åren i Paris och mötet med Matisse kom Isaac Grünewald även i kontakt med den tyska expressionismen. På den stora expressionistutställningen ”Sonderbund” i Köln 1912 medverkade Cézanne, van Gogh, Gauguin, Munch m fl, men också två svenskar, nämligen Isaac Grünewald och Gösta Sandels. Några år senare, 1915, ställde Isaac tillsammans med Sigrid Hjertén ut på det avantgardistiska galleriet Der Sturm 1915, vilket blev Isaac och Sigrids internationella genombrott. Galleriet Der Sturm med den legendariska Herwarth Walden i spetsen drev konsttidningen med samma namn som kom att bli grogrund för experimentella konstnärer, inte minst för den expressionism som under 1900-talets första hälft växte fram i grupper som ”Die Blaue Reiter” och ”Die Brücke”. Tiden i Berlin kom att ha en stor inverkan på Grünewalds måleri som radikaliserades och utställningen på Der Sturm omskrevs i den tyska pressen med goda recensioner. Genom sina kontakter med den tyska expressionismen och mötet med det tyskryska konstnärsparet Wassily Kandisky
och Gabriele Münter i Paris och sedan även i Stockholm blev Sigrid och Isaac fullfjädrade expressionister.
Auktionens akvarell, som förmodligen är utförd samtidigt som ”Det sjungande trädet”, visar en självsäker Isaac framför ett sta i med penseln i högsta hugg. Kläderna är eleganta, han var som sin hustru mycket modeveten, koboltblått ställs mot djärvt rosa. I bakgrunden skymtar Sigrid med sonen Iván vid handen. Marken glöder av orangea formen och intensiteten i det kreativa skapandet går inte att ta miste på.
716. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) Självporträtt framför staffliet.
Signerad I. Grünewald. Troligen utförd 1915. Akvarell på papper 35 x 25 cm. Utropspris: SEK 250 000 – 300 000 / EUR 21 880 – 26 250
Isaac Grünewald
717. Peter Dahl (Sverige, 1934–2019) Utan titel.
Signerad Peter Dahl och daterad -74. Duk 54 x 65 cm.
"Det står ett ungt genis strålglans kring hans bild i den svenska konsthistorien" har skrivits om Gösta Sandels som gick bort alldeles för ung i tyfus endast 32 år gammal. Under sin korta verksamhetsperiod målar Sandels i en romantisk stil med en för tiden ovanlig känslighet inspirerad av bland andra Vincent Van Gogh, Edvard Munch och Eugène Delacroix.
1909 deltog Sandels i utställningen "De Unga", även kallad "1909-års män", på Hallins konsthandel i Stockholm. Utställningen anses vara modernismens genombrott i Sverige.
Våren och försommaren 1913 tillbringade Sandels i Provence tillsammans med några konstnärskollegor. Resan gick till Arles och senare Saint Chamas. Där utvecklades Sandels teknik och hans sätt att utforma kompositioner. Med en kolorit bestående av huvudfärgerna i form av vinrött, smaragdgrönt, havsblått, svart, ockragult och gråviolett varierade han sitt målande.
Efter att ha spenderat sommaren 1913 i Fiskebäckskil flyttade Sandels till Göteborg och senare Kungälv. Staden blev ett återkommande motiv hos konstnären och det var i Kungälv han var som mest produktiv. Det aktuella katalognumret ”På bron” är målat i Kungälv och utgör den största och viktigaste målningen från denna period. Motivet utgörs av tre kvinnor stående på bron över älven. De bär mörka kläder och i fonden utbreder sig landskapet. Den genomtänkta kompositionen är uppbyggd av ett rytmiskt linjespel med influenser hämtade från Munchs måleri.
Den aktuella målningen köptes av den betydelsefulle konstsamlaren Conrad M. Pineus våren 1917. Sandels hade under sin vistelse i Göteborg och Kungälv haft Pineus som ett stort stöd, med regelbundna besök och middagar hos familjen. Pineus blev hans främste mecenat och köpte ett stort antal målningar av konstnären som placerades i ett speciellt rum i hemmet Villa Darjeeling i Göteborg.
722A. Gösta Sandels (Sverige 1887–1919) ”På bron - Motiv från Kungälv”.
Signerad och daterad Sandels 1916. Duk 98 x 106 cm.
Proveniens: Conrad M. Pineus samling, Göteborg (inköpt direkt av konstnären).
Bukowski Auktioner, auktion 604, Modern Art and Design, 21 november 2017, kat. nr 241.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, Konstnärsförbundets utställning, 1916, katalog 2, nr 491. Den frie Udstilling, Köpenhamn, Moderne svensk Kunst, 1916, kat. nr 327. Göteborgs Museum, Minnesutställning, 1920, kat. nr 86. Kunstnerforbundet, Kristiania, Minnesutställning, 1920, kat. nr 65. Nordisk konst, Göteborg, Jubileumsutställningen, 1923, kat. nr 220. Konsthallen, Göteborg, Conrad M. Pineus samling, 1925. Ausstellung Schwedischer Kunst, Hamburg, 1926, kat. nr 499. Konstakademien, Stockholm, Minnesutställning, 1932, kat. nr 78. Konsthallen, Göteborg, Västsvenskt landskap, 1933, kat. nr 84. Svenska paviljongens konstutställning, Paris, Exposition international de Paris, 1937, kat. nr 36. Liljevalchs konsthall, Stockholm, Samlarnas utställning, 1937, kat. nr 471. Liljevalchs konsthall, Stockholm, Skimrande västkust, 1986-87, kat. nr 253. Göteborgs konstmuseum, ”Gösta Sandels”, 2000, kat. nr 21.
Litteratur: Johnny Roosval, ”Mikrokosmos och muralmåleri (Saisonen I)”, 1916, s. 83, avbildad s. 82. Jens Thiis resonerande katalog, ”Gösta Sandels - en minnesbok”, 1920, nr 69, s. 60, avbildad i svartvitt i planschdelen. Erik Blomberg, ”Strömningar i svenskt 1900-tals måleri”, 1924, s. 420, avbildad s. 421. Axel L. Romdahl, ”Det moderna måleriet och dess förutsättningar en orientering”, 1926. Birger Simonsson, ”Gösta Sandels, The AmericanScandinavian Review XX”, 1932, s. 266. Axel L. Romdahl, ”Gösta Sandels”, 1932, s. 434-435, avbildad s. 436. I Rydbeck, ”En konstsamling i Göteborg”, Konstrevy X, 1934, sid. 136. Gertrud Serner, ”Gösta Sandels, serien svenska målare”, 1941, omnämnd s. 56, 63, 65 och avbildad s. 67. Bengt Lagerkvist, ”Riddar Drömmare av sol och snö - En bok om Gösta Sandels”, 1999, omnämnd s. 90 och avbildad s. 91.
Våren 1927 startade Sven Jonson och Esaias Thorén en reklamfirma med namnet Modern Reklam, som blev en träffpunkt för bland andra Egon Östlund och de unga halmstadsmålarna i den blivande Halmstadgruppen. Kompositionen i auktionens stilleben är utfört i brytpunkten från Légers postkubism och det kommande helt nonfigurativa plangeometriska måleriet kring 1930. Färgerna i målningen är balanserade med olika nyanser av brunt med kontrasterande primärfärger i klart rött, blått och gult. Krukornas geometriska, cylindriska och sfäriska former står i kontrast till fiskarnas mer organiska s-former. Målningen är utförd 1928, samma år då GAN på nytt vistades i Halmstad, ett konsthistoriskt möte som efterlämnade bestående intryck hos den mycket begåvade yngre konstnärskollegan Thorén.
725. Esaias Thorén (Sverige, 1901–1981) Stilleben med fiskar och citroner. Signerad E Thorén och daterad -28. Duk uppfäst på pannå 47 x 66 cm.
Proveniens: Enligt uppgift förvärvad direkt från konstnären i Halmstad. Därefter i arv till nuvarande ägare (tredje generation).
GANs starka dragning till sjömännen hade tre olika orsaker, som flätades in i varandra. Den första och viktigaste var den homoerotiska dragningen till ”de blå”, som han gett många uttryck för både i sitt måleri och i sina dagböcker. Det andra skälet var geometrin i matrosernas uniformer, som fascinerade den futuristiskt-kubistiske konstnären från Lund. Den tredje orsaken låg mera på det romantiska planet: sjömännen och matroserna representerade för GAN äventyret och drömmen om fjärran exotiska länder, om att segla ut på de sju haven.
Efter nära fem års vistelse i Paris återvänder GAN till Lund i maj 1925. GAN-kännaren Jan Torsten Ahlstrand skriver i ”GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Perioden 1914-1932”, 2002: ”I maj 1925 lämnade GAN Paris för gott, i sällskap med Wiwen Nilsson, för att erövra hemstaden. Oro för och omsorg om hans gamla mamma - som han livet igenom var varmt fästad vid - och om hans yngre syster drev honom hem, liksom bl. a. möjligheterna till ett samarbete med Wiwen. Först nu lämnade familjen den gamla hökarboden i stadsdelen ’Nöden’, där GAN hade vuxit upp och där han haft sin fasta punkt under sina många irrfärder. Fram till början av 1931 bodde han åter i Lund, som en pater familias tillsammans med sin mor och sin syster.
Under slutet av 1920/början på 1930-talet utför GAN målningar med inspiration från hans nattliga promenader i Lund. Gemensamt för dessa motiv är att de tillför något nytt i GANs produktion. Han var dokumenterat road av film och var därigenom en flitig biobesökare som kunde ses promenera hem genom Lunds gator efter aftonens föreställning.
Isaac Grünewald växte upp under enkla förhållanden på Södermalm i Stockholm. Hans familj var judisk med rötter i östra Europa och hade knappa resurser. Grünewalds konstnärliga begåvning visade sig tidigt och endast 17 år gammal, år 1905, började han studera vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm. Dock var det åren som elev hos Henri Matisse i Paris, 1908–11, på Académie Matisse som kom att forma honom som konstnär som mest. Grünewald lärde sig att måla i en expressiv och fauvistisk stil, med färgstark palett och hela, kontrasterande färgplan. Tillsammans med sina konstnärskamrater i gruppen ”De unga”, och senare ”De åtta”, arrangerade Grünewald åren 1909–1911 tre skandalomsusade utställningar i Hallins konsthandel. Där introducerades denna nya, expressionistiska och friare stil för den svenska konstpubliken. Kritikerna och publiken var tämligen avvaktande och oförstående till en början och Grünewald, som blev den tydligaste talespersonen för den nya stilen omskrevs i negativa och ofta antisemitiska ordalag i pressen.
Det är under denna spännande period och brytpunkt i konstnärens liv som den aktuella målningen ”Nybroviken” tillkom.
739. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Nybroviken”.
Signerad Isaac Grünewald och daterad 1910. Pannå 47,5 x 68,5 cm.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Expressionistutställningen”, 1918, kat. nr 203. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Isaac Grünewald”, 7-9 oktober, 1944, kat. nr 39. Liljevalchs konsthall, Stockholm, Norrköpings museum, Borås museum, ”Det sjungande trädet”, 1989 - 1990, kat. nr 16. Norrköpings Konstmuseum, ”Sigrid och Isaac - Modernismens pionjärer”, 3 mars - 20 maj 2002, kat. nr 32. Arken Museum for Moderne Kunst, ”Sigrid Hjertén og Isaac Grünewald. Familieliv og avantgarde 1 910-1919”, 16 juni - 2 september 2002, kat. nr 32.
Litteratur: Norrköpings Konstmuseum, Arken Museum for Moderne Kunst, utställningskatalog, ”Sigrid och Isaac - Modernismens pionjärer”, 3 mars - 20 maj 2002, avbildad helsida i färg s. 87.
1927 fick den unge Sven Erixson ett litet stipendium från Slöjdföreningen. Han tog sina sparade slantar och stipendiepengarna och reste utomlands. Året innan hade han företagit en längre resa till Paris och södra Frankrike, något som hade lärt honom en hel del om världen och gjort honom mer resvan. Auktionens målning är utförd under den resa till Spanien som kunde göras tack vare stipendiet. Efter att ha besökt bland annat Valencia, Granada och Madrid nådde Sven Mallorca den 25 januari 1928 och redan samma dag beskrev han i ett brev till sin saknade fästmö sina starka upplevelser av Medelhavsön: ”här är storslaget, det är då alldeles säkert, och jag hoppas att det kommer att sätta spår i mina dukar. Mandelträden blommar nu överallt och du kan tro att det är en vacker syn”. Sven Erixsons målningar från denna korta vistelse på Mallorca, beskrivna av honom som ”en av de lyckligaste perioder”, kännetecknas av en frisk spontanitet och kolorism tydligt inspirerad av det sydländska klimatet och mötet med den sydländska kulturen kom att få stor inverkan på hans fortsatta måleri.
740. Sven X:et Erixson (Sverige, 1899–1970) Mallorca. Signerad Sven Erixson och daterad Mallorca 1928. Duk 79 x 100 cm.
Proveniens: Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm. Docent Olle Hultén, inköpt av ovanstående 1928.
Utställningar: Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, ”Thorwald Alef, Lars Boëthius, Sven Erixson”, oktober 1928, kat. nr 99.
Auktionens målning Cyklister av Ragnar Sandberg, sannolikt målad på 1930-talet, är ett lysande exempel på hans tidiga konstnärskap och förmåga att fånga stadens livfulla energi. Verket präglas av ett karakteristiskt färgspel, där en skimrande gul färgton samspelar harmoniskt med Sandbergs typiska rosaröda och gröna nyanser. Genom att framställa cyklarna som silhuetter och figurerna delvis abstraherade, flyttar Sandberg fokus till rörelsen och dynamiken i motivet. Det är rörelsens rytm, snarare än detaljen, som ger målningen dess liv.
Som en ledande modernist och centralgestalt inom Göteborgskoloristerna, var Sandberg mästerlig i att använda färgen som sitt främsta uttrycksmedel. Inspirerad av konstnärer som Pierre Bonnard, förfinade han under denna tid sin koloristiska palett, vilket tydligt framgår i Cyklister. Här använder han färgernas kraft för att skapa en atmosfär fylld av ljus och glädje, där stadens puls och energi fångas på ett sätt som känns både lekfullt och lyriskt.
Målningen framhäver Sandbergs unika förmåga att med färg och form skapa en harmonisk helhet. Trots 1930-talets ofta dystra stadsskildringar lyckas han lyfta fram livsglädje och rörelse, där staden framstår som en plats full av energi och optimism. Cyklister är en hyllning till stadens rytm, ett verk som vibrerar av liv och som visar Sandbergs konstnärliga skicklighet att förvandla det vardagliga till något vackert och levande.
Under sitt liv förenade Rodolfo Morales genomgående surrealism med magisk realism i sitt skapande, där folkliga berättelser mötte en modern, sprudlande färgpalett. Målningarna uttrycker en rik väv av sagor och drömmar, magi och stämningar, tradition och religiös mystik. Han skildrade både stadens liv med torg och kyrkor och den lantliga idyllen med skördescener från Oaxacas bördiga landskap. I Morales verk förenas det provinsiella arvet med internationella strömningar, influerade av konstnärer som exempelvis Marc Chagall.
Varje målning av Morales berättar en historia. De är drömska skildringar av strävsamt arbete och budskap om kärlek, glädje och livsglädje, men också om andlighet. Karakteristiskt för Morales konst är det rika färgbruket och de medvetet förvrängda proportionerna, där händer, fötter och ansikten ofta framställs i överdriven skala. Motiven vävs samman av blomgirlanger, fåglar, cyklar, musikinstrument och svävande figurer i rörelse. Morales skildrar nostalgiskt sin mexikanska hembygd med livfulla färger och drömlika bilder av kvinnors slitiga vardag, han använde
sin plattform för att uppmärksamma de utmaningar som hans samhälle stod inför och avbildade flitigt nunnor på cyklar, svävande änglar och kringströvande hundar. Många av hans verk speglar den lantliga hemstaden Ocotlán, som han lämnade i ung ålder för att studera konst i Mexico City. Efter sin utbildning arbetade han i över trettio år som teckningslärare, parallellt med sin konstnärliga karriär. Med regelbundna framgångar på den internationella konstscenen kunde han så småningom återvända till sin hembygd för att ägna sig åt målandet på heltid.
Den aktuella målningen är typisk för konstnären med sina starka färger och sina sammanvävda figurmotiv.
746. Rodolfo Morales (Mexiko, 1925–2001) Utan titel.
Signerad Rodolfo Morales. Duk 131 x 99 cm.
Proveniens: Inköpt i Mexico av direkt av konstnären på resa i landet 1985–1986. Därefter i arv inom familjen.
Italienske Valerio Adami föddes i Bologna och redan som 16 år gammal, 1951, antogs han till Accademia di Brera i Milano, där han studerade och målade fram till 1954. Han gjorde sin första resa till Paris 1955 och hade redan vid 20 års ålder haft möjlighet att träffa konstnärerna Roberto Matta och Wilfredo Lam, som kom att inspirera honom både stilmässig och innehållsmässigt.
Detta första mer expressionistiska uttryck kom så småningom att utvecklas till ett måleri som låg nära syntetismen med sina färgfält avdelade av svarta konturer. Hans motiv är dock, till skillnad från andra syntetisters, drastiskt beskurna nästan fragmentariska, och påminner mer om popkonst. Under 1970-talet började Adami behandla politiska ämnen i sin
konst. I målningarna smälte politiken samman med europeisk historia, filosofi och mytologi. Adami har också ett starkt och levande förhållande till litteraturen. Sedan Adamis första separatutställning i Milano 1959 har han haft många utställningar runt om i världen, och idag hänger hans verk på många museer såväl som i privata samlingar.
747. Valerio Adami (Italien, 1935–) ”Anamorati”.
Signerad Adami a tergo. Duk 73 x 96 cm.
Proveniens: Inköpt från Galleri GKM, sent 1980-tal. Privatsamling.
748. Benito Villiano Tarabella (Italien, 1937–2003) Doubles Seins. Signerad Tarabella och numrerad 1/6. Patinerad brons, höjd ca 17 cm, monterad på svart stensockel, total höjd 38 cm. Gjutarmärkt Blanchet Fondeur.
753. Veikko Keränen (Finland, 1935–) ”Alone together”. Polerad brons, monterad på svartmålad träsockel. Ristad signatur samt numrerad 6/8. Höjd totalt 36 cm.
Utställningar: Galleri Lundmark, Täby, enligt etikett. Konstakademien, Stockholm 1990, katalog nr 25, enligt etikett.
Kurt Rudolf Hoffmann föddes i Sonderborg, Danmark 1921. Han började sina konstnärliga studier 1946 då han flyttade till Hamburg och blev privatelev hos målaren Ewald Becker-Carus. Från 1947 till 1949 studerade han måleri, grafik och textildesign vid den statliga konstskolan i Hamburg under Willem Grimm och Maria May. 1951 döper han om sig till K.R.H. Sonderborg, efter den stad där han föddes och gick några år senare med i konstnärsgruppen Zen 49. Samma år reste Sonderborg till Paris där han fick utbildning i gravyr av Stanley William Hayter på Atelier 17. Paris blev också den plats där han först kom i kontakt med tachismen. Under de följande åren utförde han längre resor och arbetade under en tid i London, Cornwall, New York, Ascona, Rom och åter i Paris. Det var i New York som han kom i kontakt med Action Paintings. Sonderborg blev starkt inspirerad av den amerikanska abstrakta expressionismen som återspeglades genom en fascination för tekniska konstruktioner och deras spår av rörelse.
Sonderborg använde sig av en spontan applicering av färg. På så sätt skapade han ett dynamiskt strukturellt system. Hans penseldrag blev snarare spontana rörelser, utförda i snabba gester och de återkommande färgerna blev svart och vitt med röda inslag.
Från 1970-talet och framåt närmade sig hans verk alltmer ett kontrollerat, nästan föreställande, formspråk.
Sonderborg förblev trogen sin förkärlek för tekniska konstruktioner, där den grafiska strukturen hos som så väl vindrutetorkare och luftledningar inspirerade honom lika mycket som hamnkranar eller bensintankar.
754. K. R. H. Sonderborg (Tyskland, 1923–2008) Utan titel. Signerad Sonderborg och daterad -67. På etikett a tergo daterad 23. VII. 67. Tempera på papper monterad på duk 110 x 70 cm.
Proveniens: Galerie Daniel Gervis, Paris. Lennart Wallenstam, Göteborg. Privatsamling, Göteborg. Inköpt från ovan av nuvarande ägare.
755. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) ”Kvarn vid havet”.
Signerad CK. Utförd 1923. Duk 51 x 61,5 cm. Ramen utförd av konstnärens hustru Ruth 64,5 x 76 cm.
Proveniens: Konstnären Filip Wahlström, Göteborg. G. Sundblad, Mölndal. Anna-Lisa ”Aisa” Sandeblads samling, Göteborg. Privatsamling. Uppsala Auktionskammare, Internationell Kvalitetauktion, 18–19 november, 2020, kat. nr 405.
Utställningar: Möjligen utställd på Gummesons konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg”, november 1926, kat. nr 28 eller 36 (titulerad ”Kvarn”). Konsthallen, Göteborg, ”Carl Kylberg”, februari 1936, kat. nr 129. Konstakademien, Stockholm, ”Carl Kylberg”, februari 1937, kat. nr 63.
Litteratur: Brita Knyphausen, "Carl Kylberg - färg och idé.", 1965, upptagen i verkförteckningen nr. 77, s. 248.
759. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) Under träden. Signerad CK. Även signerad CK a tergo. Duk 73 x 92,5 cm.
Proveniens: Svensk-Franska konstgalleriet, Stockholm, konstauktion 5 november 1951, kat. nr 158. Förvärvad på ovanstående, därefter i arv till nuvarande ägare.
Isaac Grünewald är ett fenomen i svenk konst. Hans verk äger den sortens energi som aldrig tycks lägga sig till rätta, placera sig i tryggt förvar som ett myndigt konstaterande i konsthistorieböckerna. Den ofattbara bredden i hans produktion, den liv och lust som de otaliga projekten föddes ur, lever och vibrerar än idag, utan att tappa i styrka. ”Det röda taket - Glasbruksgatan, Stockholm” är i högsta grad en sådan liten juvel.
Historien om den unge, fräcke och begåvade pojken som drog till Paris (1908 - 1911) för att gå i lära hos den villkorslöse livsnjutaren (Le Fauve = vilddjuret) Henri Matisse, tillhör 1900-talets svenska favorithistorier. Hos Matisse befrias han och de andra svenska eleverna från den nordiska färgskalan och den återhållna penselföringen. Han lever redan med en mycket speciell och högt begåvad målarinna, Sigrid Hjertén. Deras relation blir mytomspunnet fruktbar. Vem av dem är bäst konstnär? En ointressant fråga: Båda förändrar svensk konst för alltid. En annan viktig svensk inspiratör är särlingen Ernst Josephson.
Auktionens målning är utförd under en intensiv period i konstnärens liv. Han är ännu bara tjugofem år, men är redan mitt uppe i en omvälvande karriär som stundtals blåser rätt hårt, både på honom och Sigrid. Tillsammans har de dessutom en liten son, Ivan. Därute dundrar det stora världskriget och i Sverige ser man om sitt hus. Finns det verkligen plats för sådana utsvävningar som exploderande kolorismen? Kritiken är hård och dessutom - för
Grünewalds del - spetsad med antisemitism. Sett i det ljuset sjunger denna målning av trygg glädje. “Härifrån den här utsiktspunkten är jag oberörbar”, tycks den säga. Här skulle de stanna i tjugofem år.
Den som idag har någon form av relation till gatorna, höjderna och fasaderna på Söder i Stockholm känner nog snabbt igen känslan. Eller egentligen vem som helst som upplevt samhörighet och trivsel i en stadsdel som känns som “hemma”. Kunskaperna och skickligheten att uttrycka temperatur och liv kommer väl fram här. Kall rosa mot solgult. Och tvärs över det, hetaste röd. Hela utsikten “störs” av det sneda vindsateljétaket. Kompositionen är mästerligt utförd med säker och erfaren hand. Något att lägga märke till är hur Isaac markerat takteglet: Muntra J:n, hårlockar, sirliga notanvisningar. Nog klingar det rätt vackert från den här lilla stadsvyn.
Proveniens: Tidigare i försäkringstjänsteman John Rossings samling, Stockholm.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Isaac Grünewalds målningar 1904 - 1944”, 7 - 29 oktober 1944, katalog nr 137, kat. nr 91. Konstakademien, Stockholm, Sveriges Allmänna Konstförening, ”Isaac Grünewald 1889 - 1946 - minnesutställning”, 7 feb - 1 mars 1959, kat. nr 47.
Litteratur: ”Konst i svenska hem”, band 10, upptagen sid 559 under samling 984: ”Försäkringstjänsteman John Rossing, Brahegatan 32, Stockholm”.
Gösta Adrian-Nilsson beskriver sin starkaste konstupplevelse som 14–åring till Marcus Larsons romantiska målning ”Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt”, målad av konstnären 1859. Den unge GAN, när han i slutet av 1890–talet såg Larsons berömda jättemålning i Akademiska Föreningens röda tegelborg i Lund, fick då en livslång inspiration. Femtio år senare svarade han på en enkät i StockholmsTidningen om vilken målning som gjort det starkaste intrycket på honom, och skrev Marcus Larsons ”Brinnande ångbåt” i Lund: ”Som paralyserad stod jag där. Säkert fanns det andra personer i rummet /…/, men jag hörde inga andra ljud än eldens knastrande, vågornas ursinniga rytande, och jag såg inga andra rörelser än de som utgick från de vilda molnens, böljekammarnas fräsande ormkast och eldens. För mig stod hela världen i brand, slungad hit och dit av stormen, under månmolnen som ständigt skiftade form. Fyrens gnista försvann bland andra gnistor och där fanns ingen annan räddning för den brinnande båten än att krossas mot klipporna. /…/ Men ingen tavla i världen har GRIPIT mig så som den, som grep trettonåringen i en andlös stund, då rummets gränser utplånades och gossen själv blev en låga i flammorna från den brinnande ångbåten i Marcus Larsons målning.” (GAN i Stockholms-Tidningens söndagsbilaga 19/12 1948).
Konstnären Axel Olson skriver i sin dagbok från 1919 om sitt första möte med GAN och målningen ”Brinnande skepp” från 1918: ”Så diskuteras Göteborgs museum där vi nyss varit – för första gången. Gemensam har vi vår beundran för Cézanne, van Gogh, Bonnard, Delacroix, Ole Kruse. Renoir är bra /…/, Leander Engströms saker på museet tycks han inte ha alltför stark beundran för. Grünewald föraktar han, Jolin ler han åt. – Däremot beundrar han Marcus Larson mycket. Vi får senare på kvällen se ett par saker som Adrian-Nilsson målat under sin vistelse här. Den ena är en järnvägsolycka, ett drama. Den andra är bättre och föreställer ett brinnande skepp i storm. Mången har väl målat eld, men ingen, därom är jag övertygad, har väl målat det som Adrian-Nilsson i denna duk /…/ Som helhet påminner målningen starkt om Marcus Larsson. (Citerat efter katalogen GAN. Gösta AdrianNilsson. Perioden 1914-1932, Mjellby konstmuseum, Halmstad 2002.)
Gång efter annan kan man finna motiv med uppenbar inspiration från Marcus Larsons romantiska bildvärld i GANs repertoar men som får olikartad behandling under de följande perioderna. 1927 återkommer motivet med dramatiska sjöscener och GAN målar ”Skeppsbrott” som idag ingår i Malmö museums samlingar samt auktionens målning. Den minnesbild som skapades hos den unge 14-åriga GAN framför Marcus Larsons målning ”Hav i månsken med fyr och brinnande ångbåt” kan som synes i auktionens målning ses väl bevarad.
768. Gösta Adrian-Nilsson (Sverige, 1884–1965) ”Brinnande skepp”. Signerad GAN. Utförd 1927. Duk 54 x 73 cm.
Proveniens: Konstnären Axel Olson, Halmstad. Kerstin Liljefors, Lund. Privatsamling.
Utställningar: Malmö museum, ”GAN”, 1–23 oktober, 1955, kat. nr 45. Lunds konsthall, ”GAN och Wiwen Nilsson”, 3 juli - 28 augusti, 1977, kat. nr 155.
771. Sigrid Hjertén (Sverige, 1885–1948) Par i landskap. Stämpelsignerad Hjertèn samt a tergo stämpelsignerad och intygad av Rakel Grünewald. Akvarell på papper 36 x 25 cm.
773. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Sömnad”. Signerad Grünewald och daterad 1924 a tergo.. Pannå 37,5 x 46 cm.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1944, kat. nr 211. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Det sjungande trädet”, 8 september - 5 november 1989, kat. nr 128.
Auktionens målning "Den vita hatten" från 1916 är ett framstående exempel på Sigrid Hjerténs konst under en av hennes mest produktiva och betydelsefulla perioder. Målningen skildrar en sofistikerad kvinna som sitter avslappnat i en fåtölj, elegant klädd i en bredbrättad hatt, vilket gett verket dess titel. Hjertén använder en harmonisk palett av mjuka pastelltoner, kontrasterade av mörkare detaljer som kvinnans markerade ögonbryn och den smaragdgröna ringen på hennes hand. Kvinnans gåtfulla uttryck, med ett svagt leende och blicken riktad åt sidan, skapar en atmosfär som lockar till tolkning. Här framträder Hjerténs skicklighet i att förena subtil elegans med dramatik, och hennes förmåga att förmedla djupa känslor genom färg och form.
1910-talet var en avgörande period i Hjerténs karriär, då hon etablerade sig både i Sverige och internationellt. Hennes utställning på Galleri Der Sturm i Berlin 1916 markerade hennes internationella genombrott. Under denna tid tog hon starka intryck av sin lärare Henri Matisse, som betonade en djupare, intuitiv upplevelse genom en harmonisk samklang av färg, form och linje. Hjertén anammade detta i sitt måleri, vilket syns tydligt i auktionens målning. Hennes kompositioner består av stora, sammanhängande färgfält, där kontrasten mellan varma och kalla färger skapar en stark dynamik. Genom att bryta med det traditionella centralperspektivet och använda olika vinklar och kontrasterande linjer skapar hon en spänning som förstärker den emotionella effekten.
Som tidigare textilkonstnär och med ett stort intresse för mode utforskade Hjertén ofta gränslandet mellan konst, mode och design. I "Den vita hatten" blir detta särskilt tydligt, där kvinnans klädsel bidrar inte bara till verkets elegans, utan också ger en djupare reflektion kring identitet och självframställning.
Under 1920-talet, efter att hon och maken Isaac Grünewald flyttade till Paris, fokuserade Hjertén på stadsbilder, landskap och porträtt. Hennes verk skiftade mellan oro och harmoni, och under 1930-talet blev hennes målningar alltmer intensiva, ofta dominerade av starkt gult, vilket för tankarna till van Gogh. Hjertén tvingades dock avsluta sitt måleri 1937 på grund av försämrad psykisk hälsa. Efter att äktenskapet med Isaac upplöstes, levde hon sina sista år i tystnad fram till sin död 1948.
Trots de svårigheter hon mötte, både personligt och som kvinnlig konstnär i ett kritiskt samhälle, har Sigrid Hjertén idag en självklar plats som en av Sveriges främsta modernister. Det aktuella verket står som ett utmärkt exempel på Hjerténs förmåga att kombinera teknisk skicklighet med en djup emotionell närvaro, där hennes egen tolkning av modernismen bidrog till att definiera hennes unika konstnärliga röst.
775. Sigrid Hjertén (Sverige, 1885–1948) ”Den vita hatten”.
Stämpelsignerad Hjertén. Bär signatur Hjertén. Utförd år 1916. Duk 100 x 73 cm. Stämpelsignerad Hjertén samt intygad a tergo: ”Stämpeln och konstverkets äkthet intygas Stockholm 20100227 Rakel Grünewald”.
Utställningar: Städtische Galerie im Lenbachhaus, München, ”Sigrid Hjertén – pioneer of Swedish expressionism”, 1999, kat. nr 29. Käthe-Kollwitz Museum, Berlin, ”Sigrid Hjertén – pioneer of Swedish expressionism”, 1999, kat. nr 29. Borås konstmuseum, ”Sigrid Hjertén – pioneer of Swedish expressionism”, 2000, kat. nr 29.
Litteratur: Upptagen i den av Isaac Grünewald upprättade brandförteckningen under år 1916, nr. 328. Katarina Borgh Bertorp, "Sigrid Hjertén – Wegbereiterin des schwedischen Expressionismus: Sigrid Hjertén – pioneer of Swedish expressionism."
Serge Poliakoff är en av de främsta företrädarna för utvecklingen av det abstrakta måleriet. Han föddes i Moskva år 1900 och började i unga år studera vid Konstakademien i Moskva men flydde i samband med den ryska revolutionen 1917 från hemlandet. Under några turbulenta år befann han sig på resende fot genom Östeuropa där han försörjde sig genom att uppträda på kabaréer och som musiker, Poliako var en begåvad gitarrist. Slutligen nådde han Paris 1923. Studier vid såväl Académie Frochot som Académie de la Grande Chaumière 1929 följdes av ytterligare fortbildning vid Slade School of Fine Art i London, 1935.
Efter återkomsten till Paris kom i Poliakoff i kontakt med stora konstnärer som Wassily Kandinsky, Sonia och Robert Delaunay och Otto Freundlich, senare också med Victor Vasarely, Jean Deyrolle och Jean Dewasne. Poliakoff ansluter sig nu till det nya abstrakta måleriet. Hans verk präglas av en ytmässighet med geometrisk-linjära formförhållanden men framför allt betonas motsättningarna mellan olika färgfält.
Snart skulle Poliakoff komma att stå som en av de mest betydelsefulla företrädarna för den så kallade École de Paris. Hans verk visades regelbundet på Salon des Indépendants mellan åren 1938-45 och han hörde därefter till de mest uppmärksammade utställarna på Salon des Réalités Nouvelles. Under efterkrigstiden befäste och positionerade Poliakoff sig som en av de mest betydelsefulla konstnärerna i sin generation för den franska skolan.
Åren närmast efter kriget gjorde Poliakoff sin palett påfallande mörkare och målade i dämpade, diffusa ockra- och jordfärger i en medveten önskan att motverka en alltför dekorativ verkan av sina abstrakta strukturer. Dessa, eventuellt med insprängda enstaka mer färglysande element, kännetecknade hans måleri till mitten av 1960-talet.
I början av 1950-talet, starkt inspirerade av Malevitjs arbeten, utvecklades Poliakoffs måleri ytterligare och han betonade ännu mer själva färgytan samt färgpigmentets sinnliga verkan. Poliakoff drevs av en önskan att lägga tonvikten vid det materiella mer än vid den gestaltande formen. De tidigare skarpa och spetsiga formerna och spelet med kontraster avlöstes av hans karakteristiska block eller stora former som liksom mjukt tonade texturer med spröda avgränsningar hakar sig fast vid varandra i harmoniska kompositioner. För att få precis rätt nyans blandade Poliakoff själv sina pigment för att få den visuella balans som han sökte i sina kompositioner.
776. Serge Poliakoff (Frankrike, 1900–1969) Utan titel. Signerad Serge Poliakoff. Utförd 1950-tal. Gouache på papper, bladmått 48,8 x 63 cm.
Victor Vasarely, född 1906 i Ungern, anses med sin nyskapande konst med fokus på kontrasterande färger och optiska illusioner vara en av huvudmännen bakom Opkonst-rörelsen. Undervisad av Láslo Moholy-Nagy kom han i kontakt med Kandinsky, Gropius, Le Corbusier och Mondrians verk samt funktionalismen vid Bauhaus, som även den gjorde starkt intryck på honom. 1930 flyttade Vasarely till Paris där han framgångsrikt arbetade som grafisk formgivare och systematiskt undersökte det optiska och känslomässiga omfånget hos de olika grafiska teknikerna. Det ledde till en ökad förståelse för den geometriska formen och dess förmåga att framkalla en sinnlig uppfattning av rymd, materia och energi. Vasarely utvecklade sin egen form av geometrisk abstraktion som han varierade i oändlighet därmed skapande olika optiska mönster med kinetisk effekt. Färg och form ansåg han vara oskiljaktiga och geometriska former arrang -
erades i fluorescerande färger på ett sådant sätt att ögat uppfattade en fluktuerande rörelse. Själv sammanfattade Vasarely detta förhållningssätt med orden: ”Varje form är grund för en färg, varje färg är attribut för en form”. På detta sätt överfördes former från naturen till rent abstrakta element i hans målningar.
780. Victor Vasarely (Frankrike, 1906–1997) ”SOENE”.
Signerad Vasarely samt a tergo signerad och daterad 1984. Numrerad C. 1265. Collage 60,5 x 60,5 cm. Kopia på intyg från Circle Fine Art från 1987 medföljer verket.
Proveniens: Circle Fine Art, Stockholm, inköpt direkt från konstnären. Privatsamling. Utropspris: SEK 200 000 – 250 000 / EUR 17 500 – 21 880 (d)
781. Salvador Dalí (Spanien, 1904–1989) ”Le cabinet anthropomorphique”. Signerad och numrerad B-177/330. Patinerad brons. Längd 22 cm. På lös stensockel. Gjutarstämpel Foneria Mibrosa, Barcelona. Certifikat från Art Now Gallery medföljer. Litteratur: Descharnes 642.
783. Arman (Armand Pierre Fernandez) (Frankrike/USA, 1928–2005) ”Vivaldi”. Signerad Arman. Utförd 1966. Bränd fiol ingjuten i resin, 72 x 26,5 x 10,5 cm. Föremålet är registrerat i Archives Denyse Durand-Ruel, arkivnr. 10454. Registrerat hos Arman Studio Archives New York med nummer: APA# 8208.66.192.
Proveniens: Förvärvad direkt från konstnären sent 1966/tidigt 1967. Privatsamling.
Fernandez Arman studerade vid Ècole du Louvre i Paris och tillhörde de så kallade ”nyrealisterna”, en grupp skapad av Pierre Restany och Yves Klein. Nyrealisterna avbildade massproducerade vardagsföremål och integrerade dem i sina verk. Under åren 1959-1962 utvecklade Arman sin mest kända stil bestående av slumpmässigt hopplockade föremål. Dessa kallade han ”Ackumulationer” och ”Poubelle” (sopor). De bestod av gemensamma och identiska objekt, som han arrangerade i plexiglas.
I sina skulpturer arbetade han med sammansättningar av objekt, ofta musikinstrument som fioler och saxofoner. Auktionens unika verk har fått drag av USAs förre president Bill Clinton, en passionerad jazzälskare och saxofonist.
784. Arman (Armand Pierre Fernandez) (Frankrike/USA, 1928–2005) ”Liberté de Clinton”.
Signerad Arman och numrerad 1/1. Utförd 1994. Grön- och guldpaterinerad brons, höjd 187 cm inkl sockel. Registrerad hos Arman Studio Archives New York med nummer: APA# 8306.94.010.
Proveniens: Förvärvad direkt från konstnären. Galleri GKM, Malmö. Svensk privatsamling. Utropspris: SEK 500 000 – 600 000 / EUR 43 750 – 52 500 (d)
Fernandez Arman
785. Beverloo Corneille (Nederländerna, 1922–2010) ”Kvinna med fågel”.
Signerad Corneille och daterad -77. Blandteknik på papper 30 x 30 cm.
Signerad Havard och daterad 75. Blandteknik på papper, bildyta 73 x 100 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Moderna, maj, 1989, kat. nr 7064, avbildad på omslaget till katalogen. Stockholms Auktionsverk, Moderna, 24 oktober, 2012, kat. nr 985.
789. Arman (Armand Pierre Fernandez) (Frankrike/USA, 1928–2005) ”Bougeoir Angelot Polis”.
Båda signerade Arman. Numrerade 13/40 samt 13/20, ur en upplaga av 40 + 20 EA. 1991. Gjutarmärkt Bocquel Fd. Patrinerad brons, höjd vardera 22 cm. Registrerade hos Arman Studio Archives New York med nr: APA# 7010.91.041.
Bror Hjorth konstnärliga utgångspunkt var som skulptör och det var för att utbilda sig som sådan som han reste till Paris 1921. Han började i skulpturskola hos skulptören Antoine Bourdelle, som kom att få stor betydelse för den unge Hjorths utveckling som konstnär. Så här skriver Bror Hjorths Hus: ”Måleriet hade han sett mest som en fritidssysselsättning, och det var av en slump som han tog upp det på allvar. Han hade retat sig på en ateljékamrats tavlor och ville själv visa hur det skulle se ut. Därefter följde fler målningar och med tiden blev måleriet en lika viktig del av hans konstnärskap som skulpturen.
Till en början målade Bror Hjorth mest svenska motiv, fantasibilder av uppväxtmiljön utanför Uppsala. I konstnären Paul Gauguin hade Bror Hjorth funnit en konstnärlig förebild, en konstnär som sökte det ursprungliga och primitiva, både i motstånd och samklang med den moderna tiden och dess idéer. Men istället för att som Gauguin söka det ursprungliga på Tahiti blickade Bror Hjorth tillbaka på hans egen hemtrakt och historia.”
När Bror Hjorth med familj återvände till Uppsala i början av 1940-talet från Paris följde några intensiva år då Bror kände att de hämningar han haft för måleriet släppte. Han fick nya modeller att arbeta med, nya vänner och ett livligt umgänge. I hans produktion efter återkomsten till Sverige är miljön ofta bekant och någon eller några detaljer låter oss veta att konstnären trivs hemma. Ramen som är skulpterad av konstnären själv vittnar om att han behärskade inte bara penseln utan även mirett och mejsel. I Hjorths måleri är volymen viktig, han ansåg att likaväl som en enkel konturteckning uttrycker volym så ska ett enkelt färgplan också göra det. Den plana ytan i en teckning eller målning måste bibehållas och man ska kunna se volymen genom ytan.
I auktionens målning har Bror Hjorth förenat skulpturala element både i handskurna ramen men även i valet av motiv. Ovanför krukan med blommor har han lagt till ett klassiskt inslag med vad som ser ut som en relief i marmor med tre antikiserande figurer. Han har en osviklig känsla för koloriten och skapar med de tre primärfärgerna blått, gult och rött en vibrerande energi.
801. Bror Hjorth (Sverige, 1894–1968) ”Blommor och elektrisk kontakt”.
Signerad Bror Hjorth. Daterad 1946 a tergo. Duk 99 x 81 cm. Av konstnären egenhändigt skuren samt förgylld originalram 117 x 97,5 cm.
Litteratur: Bror Hjorth, ”Mitt liv i konsten”, 1967, avbildad s. 75.
Bukowskis är glada att få presentera en del ur samlingen En världsomspännande privatsamling, varav en del säljs på online auktion parallellt 14–24 november. Denna samling omfattar konst och grafik förvärvad av en privatperson under ett helt liv.
År 1968, i en tid präglad av kulturella och politiska omvälvningar, reste en ung praktikant till Paris. Här, i konstens och kreativitetens hjärta, gjorde han sitt första konstinköp, ett grafiskt blad av Pablo Picasso, som bland annat finns inkluderad i den aktuella auktionen. Denna upplevelse blev en början till hans fortsatta intresse, vilket också förde honom in i gallerivärlden, där han kom i personlig kontakt med flera olika konstnärer.
Under studier i Italien växte även intresset för den moderna italienska konstvärlden, bland annat de italienska transavantgardisterna som exempelvis Sandro Chia. Kommande år följde resor till USA, Mexiko och Centralamerika, där han kom i kontakt med bland annat den mexikanske konstnären Rufino Tamayo. Tamayos verk, präglade av färgstarka, abstrakta kompositioner, stärkte hans intresse för den internationella konstscenen.
Efter en period vid Stockholm Convention Bureau, där han bidrog till marknadsföringen av Stockholm som kongresstad, flyttade han till Teheran för sin första utlandsplacering på Utrikesdepartementet. Det var mitt under den iranska revolutionen, en tid präglad av kulturell turbulens och förändring. Tiden där väckte ett intresse för olika kulturer och deras historia, särskilt inom konsthantverk.
Senare flyttade han till Schweiz, vilket gav en närhet till Frankrike och dess rika konstscen. Hans yrke tog honom också till Guatemala, där han upptäckte en fascinerande konstscen, vilket ledde tillbaka till Tamayo och den mexikanska modernismen.
År 1986 återvände han till Stockholm, där han var styrelsemedlem i UD:s konstförening. Genom ett flertal ateljébesök och galleribesök etablerade han personliga kontakter med konstnärer, vilket berikade hans förståelse för den samtida konstscenen. Han deltog aktivt i det lokala kulturlivet och var en flitig besökare på auktioner.
Följande kapitel i hans liv tog honom till Grekland och därefter till Asien, där han tillbringade ett decennium i länder som Thailand och Malaysia. Varje sommar tillbringades i Skåne, där han skapade relationer med gallerister som bland annat Galleri Arnstedt i Östra Karup. Genom dessa kontakter och erfarenheter har han utvecklat en djup och mångfacetterad förståelse för den globala konstscenen, präglad av hans resor och kulturella utbyten.
Samlingen innefattar katalognummer 820–825 & 866. Läs mer om samlingen och ta del av online auktionen på www.bukowskis.com.
820. Sandro Chia (Italien, 1946–) Utan titel.
Signerad och otydligt daterad. Papper uppklistrad på duk 109 x 84 cm.
836. Bo Larsson (Sverige, 1945–) Utsikt från Mosebacke. Signerad Bo Larsson och daterad -95. Duk 76 x 169 cm.
Utställningar: National Museum of Contemporary Art, Korea och Taiwan Museum of Art, Taichung, Taiwan, ”Ten from Sweden”, 16 februari - 15 mars 1996 and 27 april - 2 juni 1996.
838. Lars-Erik Falk (Sverige, 1922–2018) ”Modul skulptur i färg 90A”. Signerad falk och daterad 1989 undertill. Lackerade aluminiumprofiler på svart bas i plast, höjd 119 cm.
840. Carl Fredrik Reuterswärd (Sverige, 1934–2016) ”Non Violence”.
Signerad CFR och numrerad 27/50. Utförd 2015. Brunpatinerad brons. Längd 42 cm, höjd 28 cm. Sockel längd 48 cm, höjd inklusive sockel 34 cm. Informationsblad samt certifikat utfärdat av The Non-Violence Project Foundation medföljer. Originallåda i trä med dimensioner 63 x 27 x 43 cm.
Utställningar: São Paulo Art Biennial, 1965, kat. nr 31. Malmö Museum, ”Hyllning till Max Walter Svanberg”, 28 september - 29 oktober, 1972, kat. nr 95.
851. John Jon-And (Sverige, 1889–1941) ”Stjärnhästen l”.
Stämpelsignerad JON-AND. Daterad 1929 samt intygad ”Härmed intygar jag att detta är ett stämpelsignerad orginal verk av John JON-AND Clas Jon. And ” a tergo. Blandteknik på kartong 44,5 x 42,7 cm.
Utställningar: Mollbrinks Konst, Uppsala, 6–21 mars 2004. Galleri Ferm, Göteborg, ”John Jon-And ”, 26 april 2005. Örebro slott, september-oktober 2006.
853. Agnes Cleve (Sverige, 1876–1951) Studie till ”S:t Eriksbron”. Signerad A. Cleve. Utförd på 1910-talet. Duk uppfäst på pannå ca 36 x 46 cm. Proveniens: Bukowskis Auktioner, Modern Art + Design 608, 17–21 maj, 2018, kat. nr 372.
Signerad med blyerts, daterad och numrerad 24/100. Färgserigrafi, 1973. Utgiven av Ives-Sillman, Inc., New Haven, med blindstämpel. Tryckt av Sirocco Screenprints, New Haven. Bildyta 44,5 x 44,5 cm. Bladstorlek 71 x 71 cm.
860. Georges Braque (Frankrike, 1882–1963) ”La liberté des mers”. Den kompletta mappen innehållande sex färglitografier. Samtliga signerade och märkta HC. Mappen med text av författaren och poeten Pierre Reverdy signerad i blyerts P. Reverdy och G. Braqueoch numrerad 96 ur upplagan 200 på Arches papper. Den totala upplagan på 250 inkluderar 50 ex tryckta på japan papper. Tryckt av Mourlot och utgiven av Maegth, Paris. Vardera blad 57 x 39 cm.
861. Marc Chagall (Efter) (Frankrike, 1887–1985) ”Les Glaïeuls”.
Signerad med bläckpenna och numrerad 50/250 i blyerts. Färglitografi, 1965 av Charles Sorlier efter Marc Chagall. Med dedikation ”Pour Jean Kublin”. Bildyta 33,4 x 25 cm. Bladstorlek 39,5 x 27 cm.
863. Marc Chagall (Frankrike, 1887–1985) ”Maternite au Centaur”. Signerad med blyerts och numrerad 57/90. Färglitografi, 1957. Utgiven av Maeght, Paris. Tryckt av Mourlot, Paris. Bladstorlek 38 x 33,5 cm.
865. Marc Chagall, litografiskt blad, ”Saint Germain- de Prés”. Signerad med blyerts och märkt épreuve d'artiste. Färglitografi, 1954. Tryckt av Mourlot, Paris. 38 x 28.2 cm, bladstorlek 39,7 x 28.2 cm.
867. Christo Vladimirov Javacheff (Bulgarien, 1935–2020) "Orange Store Front, Project".
Signerad med blyerts och numrerad 2/100. Färglitografi med kollage av tyg, omslagspapper, häftklamrar, acetatplast och galvaniserat järn, 1991. Tryckt av Landfall Press, Chicago, utgiven av Leif Holmer Gallery, Nässjö/Claes Distner Gallery, Karlshamn. 70 x 81 cm inklusive plexiglasbox.
869. Paul Gauguin (Efter) (Frankrike, 1848–1903) ”Mahna No Varua Ino” (The Devil Speaks).
Signerad med blyerts av Pola Gauguin ”Paul Gauguin fait”. Numrerad no 80, ur upplaga om 100. Träsnitt, 1893/94 (postumt tryck 1921). Tryckt av Christian Cato, Köpenhamn. Bildyta 20 x 35 cm. Bladstorlek 27 x 41,6 cm.
870. Paul Gauguin (Efter) (Frankrike, 1848–1903) ”Te Po”. Signerad med blyerts av Pola Gauguin ”Paul Gauguin fait”. Numrerad no 80, ur upplaga om 100. Träsnitt, 1893/94 (postumt tryck 1921). Tryckt av Christian Cato, Köpenhamn. Bildyta 20 x 35 cm. Bladstorlek 26,8 x 42 cm.
871. Paul Gauguin (Frankrike, 1848–1903) ”Auti Te Pape”. Signerad med blyerts av Pola Gauguin ”Paul Gauguin fait”. Numrerad no 80, ur upplaga om 100. Träsnitt, 1893/94 (postumt tryck 1921). Tryckt av Christian Cato, Köpenhamn. Bildyta 20 x 35 cm. Bladstorlek 27 x 41,5 cm.
Pochoir i färg, 1947. Ur upplagan om 250 med centralt mittveck. Utgiven av Tériade Éditeur, Paris. Bildyta 36 x 55 cm. Bladstorlek 42 x 65 cm (Arches).
874. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) ”La Femme au Miroir”. Signerad med blyerts och numrerad 88/150. Färglitografi, 1957. Utgiven av Maeght Editeur, Paris. Bladstorlek 39 x 56,2 cm. (Rives).
878. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) ”L’Ogre Enjoué”.
Signerad med blyerts och numrerad 43/75. Akvatint och carborundum, 1969. Tryckt och utgiven av Maeght, Paris. Plåtstorlek 73,5 x 106,5 cm. Bladstorlek 94 x 135,5 cm.
879. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) Plate 8, ur: ”Homenatge a Joan Prats”. Signerad med blyerts och numrerad XXI/XXV. Färglitografi, 1971. Tryckt och utgiven av Polígrafa, Barcelona. Bildyta 54 x 74.5 cm. Bladstorlek 74,4 x 98,7 cm.
880. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) ”Fusées”. Signerad med blyerts och numrerad Épreuve d’exposition I/II. Etsning och akvatint, 1959.Tryckt av Crommelynck and Dutrou, Paris. Utgiven av Louis Broder, Paris. Plåtstorlek 12,6 x 17,7 cm. Bladstorlek 28 x 38 cm.
881. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) Ur ”La Bague d’Aurore”. Signerad med blyerts och numrerad XV/XV. Etsning och färgakvatint, 1957. Tryckt av Crommelynck et Dutrou, Paris. Utgiven av Louis Broder, Paris. Plåtstorlek 11,5 x 13,8 cm. Bladstorlek 38,5 x 28,2 cm. (Japon).
882. Pablo Picasso (Efter) (Spanien, 1881–1973) ”Tête de roi (Carnaval de Nice)”.
Signerad med blyerts och numrerad 636/700. Även signerad och daterad i trycket. Färglitografi efter en teckning, affisch 1951 för Nice Carnival. Tryckt av Imprimerie de la Victoire, Nice. Bildyta 49 x 38,5 cm. Bladstorlek 55 x 44,5 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Modern Art & Design, 10 november, 2017, kat. nr 579. Privatsamling.
883. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Modèle Accoudé Sur Un Tableau” ur ”La Suite Vollard”.
Signerad med blyerts. Etsning, 1933. Plåtstorlek 26,8 x 19,4 cm. Bladstorlek 44,5 x 34 cm. (Montval, med Picasso-vattenstämpel). Bok ”Picasso’s Vollard suite”, Hans Bollinger, Thames & Hudson, 1956, medföljer.
884. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Le Saltimbanque au Repos”, ur: La suite des Saltimbanques. Etsning, 1905. Total upplaga om 250. Utgiven 1913 av Vollard, Paris. Tryckt av Louis Fort, Paris. Plåtstorlek 12 x 8,7 cm.
Bladstorlek 51 x 33 cm (Van Gelder).
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
885. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”L'Homme au Chien”.
Signerad med röd krita. Etsning, 1914. Ur en upplaga om 40 på Japan-papper (det gavs även ut 60 exemplar på Arches). Tryckt och utgiven 1947 av Lucien Vollard och Marcel Lecomte. Plåtstorlek 27,9 x 21,6 cm. Bladstorlek 47 x 28 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
886. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) L’Homme a la Guitare, 1915.
Signerad med blyerts. Etsning, 1915. Utanför upplagan om 100 numrerade. Tryckt och utgiven 1929 av Marcel Guiot, Paris. Plåtstorlek 14,6 x 11,5 cm. Bladstorlek 28 x 18,8 cm (Japan).
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
887. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Bacchus et Femme de Profil”.
Signerad med blyerts och numrerad 16/25. Etching och torrnål, 1934. Utgiven 1961 av Galerie Louise Leiris, Paris. Plåtstorlek 27,9 x 19,8 cm. Bladstorlek 41,3 x 32 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
889. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Le Peintre Et Son Modèle”. Signerad med blyerts och numrerad 18/50. Etsning och akvatint, 1963. Plåtstorlek 42 x 47,8 cm. Bladstorlek 57,7 x 63,5 cm. (Richard deBas).
Proveniens: Galerie Pierre, Stockholm, inköpt 1967. Därefter i arv till nuvarande ägare.
890. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) "Au cirque" ur: La suite des Saltimbanques.
Etsning, 1905. Totalt upplaga om 250. Utgiven 1913 av Vollard, Paris. Tryckt av Louis Fort, Paris. Plåtstorlek 22 x 14 cm. Bladstorlek 46 x 33 cm (Van Gelder).
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
891. Robert Rauschenberg (USA, 1925–2008) "Cardbird Door" from the "Cardbird Series".
Signerad Rauschenberg, numrerad 8/25 och daterad -71. Skulptur i blandteknik (Offsetlitografi, silkscreen i färg med collage av tejp, trä, metall/korrugerad wellpapp/kartong, monterat på en ihålig prefabricerad dörr). Utgiven av Gemini G.E.L., Los Angeles. Upplaga av 25 + 2AP. Mått 205 x 96 x 30 cm. Bok i kartong med text och fotografier, signerad, medföljer. Ramverk/öppet skåp i lackerad metall medföljer.
Proveniens: Galleri 69, Göteborg. Inköpt av nuvarande ägare 1971.
892. James Rosenquist (USA, 1933–2017) ”Where the Water Goes (monumental work)”. Signerad med vit penna och numrerad 20/32. Färglitografi, 1989. Utgiven av Tyler Graphics, Ltd, New York. 259 x 149 cm.
894. Georges Rouault (Frankrike, 1871–1958) "Tombeau", ur: Les Fleurs du mal.
Monogramsignerad och daterad 1936 i plåten. Akvatint, 1936. Plåtstorlek 29,5 x 20,1 cm. Bladstorlek 44,3 x 34 cm.
Proveniens: Arild Wahlstrøm, norsk konstsamlare (1909 - 1994).
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Chapon & Rouault 285b.
Utropspris: SEK 4 000 – 5 000 / EUR 350 – 440 (d)
Införselmoms (12%) tillkommer på klubbat pris.
895. Pierre Soulages (Frankrike, 1919–2022) ”Eau forte II”. Signerad med blyerts och numrerad 18/200. Etsning, 1957. 59,3 x 43,2 cm. Bladstorlek 76,3 x 56,2 cm (BFK Rives).
897. Andy Warhol (USA, 1928–1987) ”Frölunda Hockey Player”. Signerad med blyerts och numrerad 65/100. Färgserigrafi, 1986. Tryckt av Rupert Jasen Smith med blindstämpel, New York, utgiven av Art Now Gallery, Göteborg. Bildyta/bladstorlek 100 x 80 cm.
898A. Tom Wesselmann (USA 1931–) "Still Life with Blowing Curtain (Yellow)".
Signerad med blyerts och numrerad 66/100. Färgserigrafi, 1999. Tryckt av Screened Images. Utgiven av konstnären och Sandro Rumney. Bildyta 53 x 66,5 cm.
Visning 14–18 november | Liveauktion 19–20 november
HELSINKI WINTER SALE
Onlineauktion 20 november–4 december
IMPORTANT WINTER SALE
Visning 5–10 december | Liveauktion 11–13 december
SYSTEMBOLAGET – DRYCKESAUKTIONER
D061: 2–4 september | D062: 30 september–2 oktober
D063: 4–6 november | D064: 9–11 december
Alla dryckesauktioner sker online
Katalogpriserna anges i svenska kronor SEK och Euro €. Bukowskis allmänna villkor för köpare och säljare, budgivningsinstruktioner, blanketter för inropsuppdrag och telefonbud samt avvikande villkor för specifika objekt hittar du på www.bukowskis.com.
Bukowskis Stockholm Arsenalsgatan 2
Box 1754
111 87 Stockholm, Sweden
T +46 8 614 08 00
F +46 8 611 46 74 www.bukowskis.com
All lots with a lower estimate value of 15 000 SEK and above in the Art section of Modern Art and Important Winter/Spring’s hammer sales are searched against the Art Loss Register database. HÖSTEN 2024
