Kährs 150 år - Jubileumsbok 2007

kärlek till trä  års

Boken om Kährs utveckling från spinnrockar till moderna trägolv

”Kährs trägolv är inte bara ett golv. Det är en investering i ett bestående värde.

Ett bevis på att skönhet är resultatet av såväl yttre som inre kvalitet.”

Källa: Kährs inspirationsfolder utgiven 1977

Copyright: AB Gustaf Kähr

Projektredaktör, research och textbearbetning: Janne Larsson

Grafisk form: Peter Lorentzon

Foto: Jennifer Nemie, Magnus Ekeros, Kährs arkiv och bildbank.

Foto framsida: Martin Källqvist.

Redaktionskommitté: Helén Johansson, Magnus Ekeros, Åke Petersson, Janne Larsson, Peter Lorentzon.

Produktionsledning: Robert Glader

Utgiven av:

AB Gustaf Kähr, Box 805, 382 28 Nybro.

Tfn: 0481-460 00, e-post:info@kahrs.se www.kahrs.se

ISBN 978-919770271-3

Tryckeri/bokbinderi: Kristianstads Boktryckeri

Produktion: Roxx Media Sverige, ett varumärke i Roxx Communication Group AB Box 164, 598 23 Vimmerby

Tfn: 0492-793 00, e-post:info@roxx.se www.roxx.se

Källor: Kährs personaltidning Lamell-Posten och Kährs i Focus, Kährs inspirationskatalog, jubileumsskrifter, tal, tidningsklipp, boken om Nybro köpings historia av J. Gottfrid Nilsson utgiven 1924, intervju med Åke Petersson samt intervjuer med olika personer gjorda av journalisten Inge Wennberg och Lena Högberg.

Tack till alla som ställt upp på intervjuer och medverkat, granskat texter samt i övrigt bidragit.

AB Gustaf Kähr

December 2007

5 Förord

9 Inledning

11 Kährs verksamhet idag

27 De första nybyggarna i Nybro

33 Innovatören Gustaf Kähr

49 Från lamellparkett till Woodloc®

75 Marknadsorganisationen bildas

87 Sönerna förde traditionen vidare

95 Teknik i världsklass

105Nära att bli sista kapitlet

125Kährs Dörrar var länge en huvudprodukt

133Kährs Maskiner byggde fabriker i många länder

143Kährs Möbler - en av landets största möbelhandlare

153Leksaker och sällskapsspel

161Maken, chefen och personen Gustaf Kähr

173Livet i fabriken

183Profiler på Kährs

197Kuriosa – minnesvärda händelser

Förord

Jubileumsboken AB Gustaf Kähr är en beskrivning av hur en liten rörelse i Nybro kunde utvecklas till en världsledande trägolvstillverkare. I boken medverkar personer som alla i större eller mindre omfattning varit delaktiga i denna framgångssaga, men det är självklart många, många fler; profiler och skickliga yrkesmän som har del i detta. Att omnämna alla är naturligtvis omöjligt, likaså att i detalj beskriva utvecklingen, därför har vi valt ut ett axplock av stort och smått som präglat Kährs fram till idag.

Utan tvekan är det en imponerande och spännande utveckling som leder fram till 150-årsjubilerande Kährs, världens äldsta nu verksamma lamellparkettillverkare.

Fortfarande är företaget beläget i Nybro på samma plats, mitt i den småländska skogen, där alltsammans började när Johan Fredrik Kähr den äldre började svarva spinnrockar 1857.

Att hans lilla svarveri skulle utvecklas till en stor industrikoncern och 150 år senare vara en av Europas ledande tillverkare av parkett och trägolv, samt ett av världens mest innovativa träindustriföretag, kunde han naturligtvis inte ana.

Möjligen började däremot sonsonen Gustaf Kähr tidigt ana, då han för 100 år sedan tog över den verksamhet som hans farfar hade startat, att detta borde gå att utveckla till något stort. Gustaf Kähr visade sig nämligen vara en sann entreprenör, stor innovatör och insåg tidigt vilka stora möjligheter skogens råvara gav för att kunna tillverka och utveckla allehanda produkter i trä.

Vyn över Kährs stora fabriksanläggning visar vilken central roll företaget har i Nybro.

Nyckelår i Kährs utveckling från 1857-2007

1907

1857

1857 flyttade Johan Fredrik Kähr d.ä. från Mönsterås till Nybro där han etablerade sig och startade ett spinnrockssvarveri. Rörelsen gick i arv till sonen Johan Fredrik Kähr d.y. och när spinnrockarna hade gjort sitt övergick produktionen till tillverkning av husgeråd, möbler och leksaker.

1907 övertog Gustaf Kähr rörelsen, han skulle komma att bli en stor industripionjär. 1919 blev företaget aktiebolag, AB Gustaf Kähr, med familjen Kähr som aktieägare.

1941

1935

1935 kan ses som starten för Kährs dörrtillverkning, då erhöll Gustaf Kähr patentet på en lamellplatta av trä, vilket lade grunden till produktion av beslagna och ytbehandlade lamelldörrar från fabrik.

1941 erhöll Gustaf Kähr det första och mycket betydelsefulla patentet för lamellparkett. 1946 Golvtillverkningen tog fart på allvar efter andra världskriget.

1961

1961 bildas Svenska Dörr AB där landets fyra ledande dörrfabrikanter ingick. Kährs dörrar var länge en av Kährs huvudprodukter. Samma år bildades Kährs Maskiner AB, som blev ett nytt affärsområde där Kährs konstruerade, sålde och levererade nyckelfärdiga fabriker.

1970 1978

1970 Kährs marknadsorganisation bildas. Därefter började Kährs på allvar sin exportutveckling under ledning av Ulf Kähr, vilket skulle bana väg till nuvarande verksamhet där hela Europa och USA är Kährs huvudmarknader. Idag har man egna säljkårer i 11 länder och arbetar aktivt på mer än 40 marknader världen över.

1978 renodlade Kährs sin verksamhet i Nybro till enbart golvtillverkning, vilket innebar att dörrproduktionen och Kährs Maskiner såldes och Kährs Möbler avvecklades.

2007

2000

2000 lanserades Woodloc®, som innebar att Kährs var först i världen att lansera ett nytt revolutionerande trägolv med den unika limfria golvfogen.

2007 firar Kährs 150-årsjubileum och kan summera en imponerande och spännande utveckling som leder fram till världens nu äldsta verksamma lamellparkettillverkare.

Inledning

- idag världens äldsta nu verksamma tillverkare av lamellgolv

Kährs har överlevt många förändringar på marknaden; trender och skiftande konjunkturer. Alltid legat i framkant när det gäller produktutveckling. Dessutom, vilket är nog så viktigt, haft förmågan att kunna känna av vad marknaden behöver och vad som är på gång. Avgörande förutsättningar för att kunna hävda sig i hård konkurrens.

Betydelsefullt är även att det alltid funnits en företagskultur som gynnat förbättring och utveckling. Faktorer som gör att exklusivitet och kvalitet blivit kännetecken för Kährs golv idag.

Men vägen fram till dagens Kährs har varit kantad av en flora med olika träprodukter, allt från spinnrockar, leksaker, möbler, biografinredningar, dörrar och maskinutrustning, ja hela fabriksanläggningar, tills man 1978 valde att fokusera alla resurser på trägolv.

Det riktiga och viktigaste avstampet för lamellgolv var Gustaf Kährs första patent på lamellparkett som han erhöll i februari 1941. Tekniken och dess konstruktion var så genialisk och smart att även dagens moderna trägolv bygger på samma principer.

Kährs verksamhet idag

2007 fyller Kährs 150 år och firar detta genom att bland annat lansera ett flertal golv i nya kollektioner.

Kährs har gått från enkla svarvprodukter åt lokala kunder till att bli en världsledande producent av trägolv med försäljning på ett 40-tal marknader över hela världen.

AB Gustaf Kähr idag

Kombinationen av lång tradition, gediget hantverkskunnande, ett brinnande intresse för design samt ny teknik gör att Kährs ligger i framkant av utvecklingen av moderna trägolv.

Bakom dagens AB Gustaf Kähr ligger inte minst många framsynta innovationer och en stor förmåga att både kunna utveckla nya produkter samt förutse vad en framtida marknad behöver. Att Kährs fortsätter att bedriva en synnerligen intressant produktutveckling, i samma anda som Gustaf Kähr gjorde, vittnar till exempel Woodloc®-fogen om. Med detta revolutionerande fogsystem har Kährs stärkt sin ledande position på marknaden.

Kährs är idag ett affärsområde inom Nybron Flooring International (Schweiz). NFI Group är Europas ledande trägolvföretag. I gruppen finns även Bauwerk (Schweiz) och Marty (Frankrike).

Kährsgruppen har idag cirka 1 400 anställda och omsätter 2,3 miljarder kronor (2006) och 2006 emballerades 9,2 miljoner m2 trägolv. Produktionsanläggningarna ligger i Nybro, Ljusdal och Blomstermåla i Sverige, Brumunddal i Norge och i Babeni i Rumänien där Kährs 2007 köpte ett sågverk. Den norska tillverkningsenheten avvecklas vid årsskiftet 2007/2008. Enheterna i Sverige och Norge är kvalitetscertifierade (ISO 9001) och miljöcertifierade (14001) samt EMAS-registrerade.

Kährs huvudmarknader är Europa och USA. Sammantaget är företaget aktivt på mer än 40 marknader över hela världen och har egna säljkårer i 11 länder. Primära kunder är byggherrar samt återförsäljare av trägolv.

Kährs framgångsrika arbete och högt ansedda produkter märks även genom att företagets trägolv har installerats i många berömda byggnader världen över. Några exempel är operahuset i Prag i Tjeckien, The Performing Arts Centre, St Swithun’s School, Winchester i Storbritannien och Van Palace i Beijing i Kina.

Trots modern teknik är ändå yrkeskunskapen och öga för produkterna betydelsefullt.

Kährs vision

•Vi skall av kunderna uppfattas som det ledande trägolvföretaget genom att tillhandahålla ett starkt varumärke, en överlägsen kvalitet och en kundservice som överträffar konkurrenterna.

Vår affärsidé

•Vi ska tillfredsställa det globala behovet av högkvalitativa trägolv för bostäder och offentliga miljöer.

•Vi skall vara lyhörda för trender och erbjuda innovativa lösningar för våra kunder.

•Vi skall erbjuda våra återförsäljare professionellt säljstöd.

•Kvalitet och Miljö skall alltid utgöra hörnpelare i vår verksamhet.

Våra kvalitetsriktlinjer

•Organisationen skall genomsyras av kvalitetstänkande och stolthet över verksamheten.

• Alla medarbetare skall göra rätt från början, våga ta beslut och ställa krav som ger rätt kvalitet.

•Vi skall ständigt utvärdera och förbättra våra processer genom engagemang och delaktighet.

•Vi skall uppfylla kraven från alla externa intressenter som kunder, leverantörer myndigheter och certifieringsföretag.

•Ordning och reda skall vara ledord i vår dagliga tillvaro.

Vår miljöpolicy

•Vi skall uppfylla lagar och övriga krav.

•Vi skall arbeta förebyggande och målinriktat med ständiga förbättringar.

•Vi skall utveckla och tillverka trägolv, utifrån ett livscykelperspektiv, enligt de fyra systemvillkoren för hållbar utveckling.

•Vi skall stödja ett långsiktigt ansvarsfullt skogsbruk.

•Vi skall stödja kunder och intressenter med saklig miljöinformation.

•Vi skall i alla beslut beakta möjligheten att minska klimatpåverkan från transporter och energianvändning.

Kaffemuggarna i personalmatsalen är också en del i miljöarbetet på Kährs där engångsmuggar inte längre används av personalen.

Ekologiska trägolv

Hela Kährs sortiment har sitt ursprung från ekologiska system.

Grundsynen i företagets kretsloppstänkande är respekt och vördnad för det som naturen ger. Skogen ger inte bara material och råvara, utan förbättrar även luften vi andas, genom att bilda syre samt erbjuda vattenskydd, markskydd och rekreation.

Träden tar också upp koldioxid genom fotosyntesen, följden blir minskad koldioxidhalt i atmosfären vilket motverkar växthuseffekten och klimatförändringarna.

Föregångare i miljöarbetet

Kährs har sedan länge prioriterat ett målmedvetet miljöarbete. Det finns flera tidiga bevis för detta. Redan innan interna miljöarbeten blev allmän praxis startade Kährs ett eget miljöarbete. För mer än 20 år sedan genomgick ytbehandlingen i golvproduktionen en revolution i och med att UV-lack infördes. Därmed ersattes den tidigare syrahärdande lacken med lack utan lösningsmedel, vilket gjorde att Kährs 1984 som en de första golvfabrikanterna kunde uppvisa en lösningsfri produktionsprocess.

Även limmet förändrades till det bättre. Bara under 80-talet infördes två nya limsystem, som gav miljömässiga fördelar och gör att företagets produkter med mycket god marginal klarar dagens miljökrav.

1991 lanserar ICC sitt Näringslivsprogram för varaktig hållbar utveckling - 16 principer för miljömedvetet ledarskap. Kährs chefer genomgår utbildning enligt ICCs principer och ställer sig bakom dessa. Inom Kährs genomförs utbildning av alla medarbetare i samband med EMAS registreringen.

Under 1990 talet genomfördes kraftfulla åtgärder för att minska buller från fabriken mitt i Nybro. Att klara gällande bullerkrav med Skandinaviens största filteranläggning med över 60 fläktar och 15 filter är bevis på ett bra miljöarbete. I fläktarna transporteras tonvis med spån från golvfabriken till energicentralen utan att omgivningen märker av något spånnedfall.

Företaget blev 1996 kvalitetscertifierat (ISO 9001) och är också sedan 1997 miljöcertifierat (ISO 14001). Öppenhet är en dygd, sedan 1997 har Kährs varit registrerade enligt EUs förordning (EMAS) och givit ut en årlig redovisning om miljöarbetet. Denna finns idag tillgänglig på Kährs hemsida.

Varje stock bedöms

Respekt för det som naturen ger präglar allt som sker på Kährs, från det att ett träd väljs ut tills ett färdigt golv levereras någonstans i världen. Till 99 procent används förnyelsebara material vid tillverkningen av Kährs parkett- och fanergolv.

Förutom att förädla råvaran handlar det även om att ta till vara träets inneboende egenskaper och skönhet. Därför bedöms varje enskild stock, och dess naturliga form och mönster utnyttjas för att skapa unika trägolv med karaktär.

Naturlig föryngring av skogen

Urvalet börjar redan i skogen där skogsägaren väljer ut, avverkar och sedan fraktar råvaran till Kährs sågverk. Främst använder man trä från skogar i Skandinavien och Europa. Bara i Sverige är antalet virkesleverantörer till Kährs över 3 000. En skogsägare avverkar och levererar ektimmer till Kährs för golvtillverkning i snitt en gång vart tionde år. Kährs rekommenderar gallring och luckhuggning och därmed en naturlig föryngring, för att ge framtida träd och en skog för kommande generationer att vistas i.

Miljömedveten produktion

Eftersom det i sortimentet även finns många vackra träslag från olika delar av världen gäller det att också främja globalt miljötänkande. Därför använder Kährs endast tropiska träslag från länder som är medlemmar i internationella organisationen för tropiska träslag, ITTO. Alla medlemmar förbinder sig att främja ett uthålligt skogsbruk. Vid köp av tropiska träslag väljer man alltså i möjligaste mån råmaterial från skogar som sköts på ett ansvarsfullt sätt och då i första hand från leverantörer, som är FSC-certifierade, (Forest Stewardship Council) eller PEFC-certifierade (Programme for the Endorsement of Forest Certification) och därmed kan dokumentera att de bedriver miljömedveten skogs- och virkesproduktion. Sedan 2005 är Kährs FSC-certifierade och kan leverera FSC-certifierade produkter.

Egen bioenergi

Även Kährs användning av värmeenergi bygger i huvudsak på förnyelsebara råvaror, främst från egna restprodukter vid sågverk och golvproduktion. Bioenergi som dessutom används för att producera fjärrvärme i Nybro centralort samt delar av Kalmar. Sedan 2002 är Kalmar Energi ägare till Kährs kraftvärmeverk i Nybro. Kährs långsiktiga arbete med källsortering och energiåtervinning har också medfört fortsatt minskade mängder till deponi och farligt avfall.

Från deponi till källsortering

Under 20-talet öppnades en avfallsdeponi på Kährs nuvarande område. Den stängdes 2003 efter tio års aktivt miljöarbete med att gå från deponering till källsortering och energiåtervinning.

Hundratals olika golv

När man väljer golv från Kährs är valfriheten total genom en mycket stor mångfald. Varför så många golv kan man då undra?

Jo, helt enkelt för att så många som möjligt ska kunna hitta sitt favoritgolv.

Alla Kährs trägolv är av mycket hög kvalitet. De tillverkas främst i tre skikt och finns att tillgå som 1-, 2- och 3-stavsgolv. Kährs tillverkar två huvudtyper av trägolv: lamellparkett med ett tjockare slitskikt som går att slipa flera gånger och fanergolv som trots sitt tunnare ytskikt är mycket hårt och tåligt på grund av sin hårda träfiberstomme.

Huvudsakligen installeras golven flytande, vilket innebär att bräderna sammanfogas sida mot sida och inte mot undergolvet.

Golv för alla smaker

Golvsortimentet är uppdelat i olika tjocklekar för läggning i olika miljöer och på olika underlag. Kombinationen tjocklek, träslag och mönster ger således cirka 100 olika golv att välja bland, vilket betyder golv för alla smakriktningar. Sortimentet omfattar mer än dussinet olika träslag, där varje träslag i de flesta fall finns i varianterna 1-stav, 2-stav och 3-stav, och i olika kollektioner beroende på träslag, karaktär, färg, form och yta.

Skogens design

Kährs produkter är designade av skogen själv. Golv med olika karaktär som uppstått och präglats under ett träds livslängd. Kährs variationsrika produkter gör det också möjligt att mer effektivt och på bästa sätt utnyttja skogsråvaran än om enbart ädlare delar skulle användas.

Kährs design

Genom olika former av behandling av ytan eller brädan skapas en dimension ytterligare till golvets utseende. När man borstar ytan, fasar brädernas kanter och använder olika nyanser i ytbehandlingarna tillför man ny design och framhäver träets egenskaper.

Världens första limfria fog på trägolv

Sedan år 2000 då Kährs lanserade Woodloc®, världens första limfria fog på trägolv, har åtskilliga miljoner kvadratmeter Kährsgolv med Woodloc®-fog sålts och levererats världen över.

Metoden bygger på att golvbräderna är profilerade så att de vid inläggningen automatiskt låses vid varandra. Fördelarna är dels att det är enkelt att lägga med ett bra resultat, dels att inget lim behöver användas, med mindre miljöpåverkan som följd.

Fördelaktigt är även att Woodloc®-fogen håller bättre än en limmad fog. Vid behov kan också enstaka bräder eller hela golv enkelt bytas ut.

Åtskilliga miljoner kvadratmeter trägolv med Woodloc®-fogen har sålts och levererats världen över.

Vad menas egentligen med 1-stav, 2-stav och 3-stav?

Olika trämaterial har olika färg, karaktär och mönster beroende på var i trädet det sågas. För att därför utnyttja detta på bästa sätt har Kährs utvecklat ett unikt system för att granska och sortera det sågade trämaterialet efter karaktär och utseende. På så vis tillverkar och erbjuder Kährs idag golv med olika utseenden, uttryck och stil.

När den del av golvbrädan som man ser och går på, det vill säga ytskiktet, är sågat ur ett stycke är det 1-stav. Det ger mycket träkänsla och träets naturliga utseende med kvistar och variationer i färg och ådring får fullt spelrum. Det går även att få 1-stavsgolv där man speciellt har valt ut materialet för att få mindre variation i färg och med få eller ingen kvist alls.

2-stav är golv vars ytskikt består av två stavar i bredd. Stavarna sorteras så att golven kan ges olika karaktär. Kährs 2-stavsgolv finns i två varianter. En med längre stavar som passar bra i större rum, medan varianten med kortare stavar även lämpar sig bra i mindre utrymmen.

I 3-stavsgolv har ytskiktet tre stavar av olika längd, vilka placeras i bredd och till synes slumpartad ordning. Detta skapar golv av skild karaktär. För att få både en livligare och lugnare känsla sorteras de i flera varianter. Med 3-stav ges många olika inredningsmöjligheter.

I sågverket scannas stocken och maskinerna ställer automatiskt in sig för att såga med optimalt utbyte.

Fyra generationer Kähr. Stående från vänster Gustaf Kähr och Johan Kähr d.y. Främre raden Olle (Olof) Kähr och Johan Kähr d.ä.

De första nybyggarna i Nybro

1857 flyttar Johan Fredrik Kähr från Mönsterås till Nybro där han etablerar sig och startar ett spinnrockssvarveri.

1878 övertar sonen Johan Fredrik Kähr d.y. verksamheten.

1896 utökas verkstadslokalerna, samtidigt infördes maskiner som drevs med fotogen.

Annons införd i Almanackan för år 1900

Kährs första nybyggare

Den svenska industrin växte i stor utsträckning fram och utvecklades på landsbygden. Det var bygder med god tillgång på billig arbetskraft och närhet till råvaror.

I småländska Nybro, en utpräglad landsbygdskommun med skogen in på knutarna, etablerades Kährs som kan summera en 150-årig obruten tillverkningstradition av olika träprodukter.

Den första pionjären eller nybyggaren bakom dagens AB Gustaf Kähr var Johan Fredrik Kähr (1828-1919). Han föddes i Mönsterås och var son till en svarvare, och förde yrket vidare.

1857 och 29 år gammal flyttade han till Nybro, där han bosatte sig och grundade en svarverirörelse. Att han var en duktig yrkesman vittnar bland annat de svarvade detaljerna på portarna till kyrkan i Mönsterås om.

Svarvade spinnrockar

Sin trampsvarv drog han på en dragkärra. Med sig hade han även en kista med verktyg och kläder när han begav sig till Nybro, en resa på drygt fem mil.

Under de första fem åren utövade han hantverket i bostaden som han hyrde. Därefter byggde han en verkstad, som även inrymde bostad för familjen.

På den vägen startade tillverkningen av spinnrockar, som var den huvudsakliga produktionen och på den tiden en flitigt använd produkt i många hem.

Under 1880-talet, när spinnrockarna hade gjort sitt, övergick produktionen till tillverkning av möbler, leksaker och husgeråd.

Dessutom gjorde han på beställning prydnadsföremål och andra saker. Ett exempel på detta var en nötknäckare av masurbjörk med träskruv. Hans enda maskinella verktyg var den gamla trampsvarven.

Johan Fredrik Kähr var för övrigt med och grundade Missionsförsamlingen i Nybro 1872.

Rörelsen gick i arv till sonen Johan Fredrik Kähr den yngre (1855-1926) som 1878 blev fabrikör och övertog verksamheten. Han byggde om fastigheten till enbart bostadshus och byggde en särskild verkstad inne på gården. Som granne hade han en bleckslagare Berggren.

När Norra Långgatan (nuvarande Långgatan) skulle få en ny sträckning fick Johan Fredrik Kähr d.y. och en annan granne flytta sina hus, så att det gick att binda samman gatans östra och västra delar. Kähr bytte till sig en ny tomt, och flyttade dit befintliga hus. Bostaden plockades ned och återuppfördes medan verkstaden kunde rullas till sin nya plats. Detta var 1896.

Ersättning för flyttkostnaden Kommunalnämnden ersatte Johan Fredrik Kähr d.y. för flyttkostnaden med 1 576 kr och 60 öre för bostadshuset. Dessutom 350 kronor för flytten av verkstaden samt 155 kronor för flytt av ladugårdsbyggnad och avträdeshuset och 50 kr för flytt av staket.

Men Johan Fredrik Kähr d.y. begärde ett tillägg. I sitt brev skrev han: ”Hyra för annan bostadslägenhet under den tid ombyggnaden pågår med 60 kronor. För flyttningskostnader tvenne gånger 40 kronor.

För hindrad arbetstid i saknad av verkstad i 50 dagar för mig sjelf a 1,50 kronor per dag, 75 kronor, samt för min lärgosse 0,75 kronor per dag, 37 kr och 50 öre, eller tillsammans med kostnadsförslaget som är 2 131 kr 60 öre, summa kronor 2 344 kr 10 öre.

Nybro den 30 september 1895, Johan Kähr”.

Ett krav som Kommunalnämnden godkände utan att tveka.

1896 byggde Johan Fredrik Kähr d.y. en verkstad på tomten intill. Han satte in nya maskiner som hade en fotogenmotor som drivkraft. Hela familjen, far och mor och de sex barnen, arbetade nu där. I leksakstillverkningen, som även omfattade sällskapsspel, blev krocket- och kägelspel en specialitet.

Gustaf Kähr (1887-1971)

Innovatören Gustaf Kähr

1907 den 23 mars övertar sonsonen Gustaf Kähr chefskapet. Samma år moderniserades maskinparken och man införde elektrisk drivkraft. Fabrikationen inriktades på möbler och leksaker och sysselsatte nu 5-6 personer.

1912 utökas produktionsytan med en tre våningar hög fabriksbyggnad.

1916 och även 1920 och 1932 inträffade bränder i fabriken.

1918 hade antalet anställda ökat till cirka 150 personer och en omsättning som uppgick till 600 000-700 000 kronor.

1919 blev företaget aktiebolag med familjen Kähr som aktieägare. Styrelseordförande och verkställande direktör blev Gustaf Kähr. Teknisk ledare och disponent blev Sture Kähr.

1921 installerades en ångmaskin med en panna, som försåg företaget med elkraft till bland annat belysning genom 350-400 lampor samt värme till tork, pressar och lokaler.

1926 startade tillverkning av butiksinredningar. Senare utökades denna verksamhet med väggpaneler, biografbänkar och även särskilda hotell-, kafé- och restaurangmöbler.

1930 hade Kährs en monter på Stockholmsutställningen där man visade en sovrumsmöbel i funkisstil. Tillverkningen av möbler var nu en viktig del.

1935 sökte Gustaf Kähr patent på en lamellplatta av trä, avsedd för tillverkning av dörrar, vilket även var grundidén till lamellgolvpatentet.

1941 den 7 februari, erhöll Gustav Kähr det första och mycket betydelsefulla patentet för lamellparkett.

Så blev trägolv Kährs signum världen över

Gustaf Kähr (1887-1971) skulle komma att bli en stor industripionjär. Redan i tonåren blev han sin fars medhjälpare. När Johan Fredrik Kähr d. y. 1907 överlät företaget till sonen var han bara 20 år gammal, men Gustaf Kähr visade redan prov på att han var en innovatör med visioner. Fabriken sysselsatte fem-sex personer och företagets omsättning var cirka 10 000 kronor. Tiotalet år senare uppgick arbetsstyrkan till 150 personer och omsättningen till 600 000-700 000 kronor. 1919 blev företaget aktiebolag, AB Gustaf Kähr, med familjen Kähr som aktieägare. Själv utsågs Gustaf Kähr till styrelseordförande och verkställande direktör.

Året då Gustaf Kähr övertog verksamheten var också starten för andra kända svenska företag, exempelvis grundades Svenska kullagerfabriken, SKF, i Göteborg, tre sockerbetsodlare bildade Svenska Sockerfabriks AB, SSA, och i Borås grundades textilföretaget Algot Johansson B (Algots).

Det var också året då den första svenska majblomman började säljas, Sveriges kungapar Oscar II och drottning Sofia firade guldbröllop. Kungen dog senare samma år och efterträddes av Gustaf V. Vidare ägde den första helikopterflygningen rum, den varade i tjugo sekunder.

Dramatiska teatern invigdes i Stockholm med August Strindbergs Mäster Olof och 1907 hölls även den första svenska skönhetstävlingen.

Några välkända personer som föddes detta år var Astrid Lindgren, Zarah Leander, Georg Rydeberg, Ulla Billquist och amerikanska skådespelarna Katharine Hepburn och John Wayne.

När sedan AB Gustaf Kähr 1919 blev aktiebolag hade precis första världskriget upphört. Fler svenska företag grundades, exempelvis AB Electrolux, AB Svensk Filmindustri, SF, och Systembolaget fick monopol på spritförsäljning till privatpersoner i Sverige. Samma år antog den svenska riksdagen lagen om åtta timmars arbetsdag för industrin, arbetsveckan blev 48 timmar eftersom även lördagar var arbetsdag. Den svenska småskolan och folkskolan samordnades till en enhetlig sexårig skola, i den nya läroplanen slopades nästan helt katekesläsningen. Svenska Rädda barnen bildas och Evert Taube gav ut sin första vissamling Sju sjömansvisor och Byssan lull.

KÄHRS 1857-2007

Från hantverk till industriell produktion

Gustaf Kähr var nu 32 år och hade en stor förmåga att se möjligheter för helt nya produkter och vilken stor resurs skogens råvara var. På den vägen skulle hans farfars lilla svarveri från 1857 komma att utvecklas till något betydligt större. Innovatören och entreprenören Gustaf Kähr hade planer för framtiden och påbörjade en mer industriell utveckling. Han var inte sen att ta patent på många av sina idéer. Kährs verksamhet övergick från hantverk till industriell produktion. Fabrikens maskinpark moderniserades, exempelvis hade Kährs den första fräsmaskinen med kullager, likaså den första tryckluftsdrivna borrmaskinen i Nybro. Den inköptes i Stockholm 1930 tillsammans med en ångmaskin.

Kraftförsörjningen i fabriken tryggades av en 125 hästkrafters ångmaskin och en stor panna som försåg fräsar, sågar, svarvar, borr-, hyvel- och putsmaskiner med nödvändig energi. Ångmaskinen försåg även torkinrättning med värme. Likaså värmde man upp arbetslokaler och magasin. Fabriken hade även ett elverk, som drevs av en dynamomaskin, för belysningen som omfattade 350-400 lampor.

Flera fabriksbränder

Fabriksområdet växte. Redan 1912 hade Gustaf Kähr låtit uppföra en modern fabrik i tre våningar. Dessvärre ödelades den vid en omfattande brand 1916, men till julen samma år var en ny fabrik uppförd, nu i tegel. Dessutom byggdes en stor kontors- och lagerbyggnad. Men bränderna var inte över med detta. 1920 eldhärjades på nytt fabriken och det mesta av kontorsbyggnaden förstördes. Ännu en brand drabbade företaget 1932. Precis som tidigare återuppfördes eldhärjade byggnader, 1932 gjorde man också en viss utbyggnad.

Det mesta byggde den egna anläggningsavdelningen, som kan jämföras med dagens underhållsavdelning. Deras enda maskinella hjälpmedel var till en början en cementblandare. Mannarna fick lita till sina egna krafter och nävar när det gällde järnkonstruktioner, bjälkar, tak och övriga byggnadsenheter som skulle uppföras. Det var tider det. Eller som Nils Lindvall har beskrivit dem i en intervju:

”De var stora starka bergsprängartyper som kunde flytta maskiner utan vare sig traktorer eller lyftar.” Tillverkningen var nu olika slags möbler, men samtidigt inriktades verksamheten mera mot leksaker. Under en tid var leksakstillverkningen, som även bestod av olika sällskapsspel, Kährs dominerande verksamhet. Gustaf lade även ut mycket hemarbete i stugorna. Det var jobb med leksaker och spel.

I fabriken tryggades tidigt kraftförsörjningen av en ångmaskin och en stor panna som försåg maskinerna med nödvändig energi.

På möbelsidan blev under 1930-talet stoppade biograffåtöljer en stor artikel. Ett nytt produktområde blev också tillverkning av butiksinredningar, väggpanel, biografbänkar och speciella möbler till hotell, kaféer och restauranger. Bland annat inreddes Stockholms största biograf, Viktoria-biografen, med inredning från Kährs. Även hotell Ambassadeur i Stockholm inreddes av Kährs.

Standarddisken för butiker var en sådan som man än i dag kan hitta hos urmakare och guldsmeder – med glasskiva ovanpå. I övrigt levererade man mest mot beställning och ofta hela butiksinredningar.

Affärsmannen

Gustaf Kähr var även en affärsman som köpte företag och fastigheter. Ett av dessa var Flerohopps glasbruk. Inte för deras tillverkning av glödlampskolvar, utan för att komma över skogsmarken. Vid en av kriserna i Kosta glasbruk köpte han, tillsammans med affärsbekanta, bruket med skogsmark och skickade ut glasarbetarna i skogen i väntan på bättre tider.

Gustaf var också med och köpte in Ribersborgsområdet i Malmö och sålde det sedan till ett antal byggmästare på villkor att Kährs fick leverera parkettgolvet. Bilarna till Malmö gick inte tomma tillbaka. På hemvägen hade de med sig bokspill från skånska sågverk. I Nybro sågades bitarna upp till slitytor som pressades på en trästomme. Det så kallade Bokettgolvet var fött.

Såg helt nya möjligheter

När Gustaf reste runt i Sverige och sålde företagets möbler, leksaker och inredning besökte han många sågverk. Tankar väcktes hos honom om att det borde gå att utnyttja stockarna ännu effektivare och på så vis minimera spillet. Han såg också möjligheter att tillverka helt nya produkter. Hans idéer skulle mynna ut i både Kährs lamelldörrar och lamellgolv, som tog företaget vidare mot nya höjder och in på nya produktområden.

Etablerade många kundkontakter

Tidigt byggde Gustaf Kähr upp ett värdefullt kontaktnät. Det började när han i sin ungdom reste runt och sålde produkter som hans familj tillverkade. Kontakter etablerades redan då som han senare i livet fick stor nytta av. Han mötte slutkunder och köpare och fick tydliga besked om vad som var säljbart och inte. Lyhörd för marknadens signaler, dåtidens förändringar och förmågan att tidigt uppfatta och kunna utveckla signaler till färdiga byggprodukter, i form av lamelldörrar och lamellgolv, är en förklaring till hans framgång. Genom att han byggt upp kundkontakter var försäljningen i stor utsträckning klar när produktionen kom i gång. Smart marknadsföring skulle vi kalla det idag.

Starten till storindustri

1932 kan ses som starten för den epok som förde Kährs fram till en storindustri. Då började Gustaf Kähr planera för tillverkning av lamelldörrar och konstruerade även egna maskiner för sådan produktion. Han insåg behovet av att utveckla en mer mekaniserad byggmaterialindustri och såg även en marknad framför sig som behövde mer förädlade byggkomponenter.

1935 sökte Gustaf Kähr patent på en lamellplatta av trä, avsedd för tillverkning av dörrar, vilket även var grundidén till lamellgolvpatentet. Det första och mycket betydelsefulla patentet för lamellparkett erhöll han den 7 februari 1941.

Gustaf Kährs första patenterade lamellgolvbräda byggde på att göra en parkettbräda i flera olika korsliggande skikt för att minimera träets rörelser.

1939 hade Kährs startat provtillverkning av golv i Nybro och 1943 började man göra de 2-skiktiga Bokett-, Ekett- och Björkettbräderna.

Andra världskriget

Samtidigt var det nu en orolig tid. I vår omvärld pågick ett brinnande världskrig, vilket påverkade produktionen hos Kährs, liksom hos många andra företag. Under krigsåren tillverkade fabriken i Nybro bland annat skyddsrumsdörrar. Genom att importen av det vanligen använda ädelträet stoppades tillverkades även däcksplank och däcksluckor i furu till skeppsvarven.

När kriget utbröt rekvirerade också Kronan Kährs enda lastbil.

Transporterna fick ordnas på annat sätt. Avgående leveranser tog järnvägen hand om. För lokala transporter i Nybro användes häst och vagn.

Koncentrerade sig på dörrar och golv

För att kunna möta en marknad som behövde färdiga byggkomponenter koncentrerade sig Kährs på att utveckla dörr- och golvprodukterna till ett så långt framskridet färdigstadium som möjligt. Målet var att de skulle vara färdiga och klara att installeras på plats. De skulle även motsvara höga krav på kvalitet och erforderlig teknisk standard.

Detta resulterade i att Kährs lanserade den på fabrik beslagna och ytbehandlade dörren. Tidigare utfördes dessa arbetsmoment hantverksmässigt på byggarbetsplatsen.

I takt med att dörrar och golv blev Kährs huvudinriktning krävde produktionen allt större resurser. Det gjorde att Kährs möbel- och leksakstillverkning successivt avvecklades.

Samtidigt hade en ny möbelgren startat genom att handelsbolaget Kährs Möbler bildades 1944. Bolagets inriktning var försäljning av möbler direkt till konsument. Tillverkningen svarade andra möbelfabrikanter för.

Försäljningsstatistiken 1946 visade att mer än halva andelen, (54,5 %) låg på dörrar, luckor, paneler, karmar, lamellträ och övriga snickerier. Därefter kom möbler sålda genom Kährs Möbler AB (17,2 %), följt av leksaker, barnmöbler, spel, bosättnings-, slöjd- och sportartiklar (12,2 %), lamellgolv och kubbgolv (9,9 %), möbler i parti (3,4 %) och däcksplank (2,8 %).

Industrimannen Olle (Olof) Kähr tar över

1947 när Gustaf Kähr fyllde 60 år och familjeföretaget samtidigt 90-årsjubilerade överlät Gustaf ledningsansvaret till äldste sonen Olle (Olof) Kähr (1913-1973). Han blev därmed fjärde generationen Kähr som förde familjetraditionen vidare. Olle Kähr var en viktig motor och pådrivare i företagets tekniska utveckling. Hans filosofi var också att så mycket som möjligt skulle göras på fabrik. Detta resulterade i att AB Gustaf Kähr blev först på marknaden med exempelvis färdigytbehandlade golv och likaså dörrar med målade karmar och fullt beslagna dörrset.

1951 uppgick produktionen till cirka 20 000 dörrar och 60 000 kvadratmeter parkett per år.

Samma år tillträdde Rune Ottosson som teknisk chef, och en genomgripande satsning på rationalisering och mekanisering följde.

Teknikutvecklingen inom företaget och kunskapen man hade, gjorde att Kährs utvecklade och konstruerade sin egen maskinutrustning. Varför inte dra nytta av sin tekniska kompetens i vidare omfattning?

Det gjorde Kährs, vilket ledde till att dotterbolaget Kährs Maskiner AB bildades i början på 1960-talet. Men egentligen var det inget nytt att företaget erbjöd sin kunskap externt. Redan 1937 hade Gustaf Kähr inlett försäljning av tillverkningsrättigheter och ”knowhow”.

Flygbild från 1938

Gustaf

Kährs engagemang i Nybro

Gustaf Kähr var inte bara en stor industriman, utan ivrade också för sin hembygd.

Han engagerade sig i många samhällsprojekt och svarade för flera betydande insatser i Nybro.

Som 30-åring valdes han till ordförande i Nybro köpings kommunalnämnd.

En tidig fråga på dagordningen som krävde en snar lösning var elektrisk energi till köpingen. Ett gammalt privat elverk hade spelat ut sin roll. Den nya lösningen blev Uvafors vattenfall i Alsterån där man byggde en kraftstation, som fick stor betydelse för hela samhället.

Gustaf Kähr var även en viktig kraft till att Nybro blev stad den 1 januari 1932. Han var då ordförande i stadsutredningskommittén och valdes sedan till ordförande i stadsstyrelsen. Där blev hans första projekt att arbeta för tillkomsten av ett stadshus och hotell i Nybro, vilket det också blev. Men det var inte helt lätt och få till stånd detta. Först krävdes ett par viktiga besök i Stockholm.

Tillsammans med några personer begav han sig till Stockholm för att få loss kapital till byggnationen. Det blev inga pengar, eftersom Nybro hade för låg arbetslöshet!

Gustaf gav sig inte med det svaret, utan åkte hem och sparkade helt sonika några gubbar i fabriken på Kährs.

Sedan begav han sig återigen till Stockholm, visade nya siffror över arbetslösheten och lyckades nu få kapital till stadshuset, som 1935 stod klart med tillhörande hotell.

Till saken hör att gubbarna som sparkats fick tillbaka sina arbeten och Nybroborna fick både nytt stadshus och ett fint hotell.

I samma veva passade Nybro även på att bygga en ny skolbyggnad för dåvarande kommunala mellanskolan. Innan Gustaf Kähr bosatte sig i Stockholm medverkade han även till att Nybro församling bildades 1938.

Skulpturen av Kosta-konstnären Vicke Lindstrand är ett känt inslag i Nybros stadsbild. Bakom konstverket ser vi Stora Hotellet vars tillkomst Gustaf Kähr bidrog till och längst till höger skymtar Kährs.

Mycket har vuxit fram i Nybro kommun tack vare Kährs

Man kan utan vidare säga att Kährs har fungerat som en viktig motor för kommunens utveckling och nödvändiga satsningar genom åren. I takt med att företaget har expanderat har också samhället utvecklats för att tillfredsställa företagets behov. Det har byggts bostäder, men också utbildning, barnomsorg och infrastruktur har anpassats till Kährs tillväxt. Som ett av Kalmar läns största företag har Kährs även bidragit till att det skapats många andra företag i Nybro kommun.

Detta har också Bernt Svensson, som under 19 år var socialdemokratiskt kommunalråd i Nybro, omvittnat.

”Kährs har på sin väg, från en liten firma till ett storföretag med 1 400 anställda, spelat en stor roll i utvecklingen av Nybro kommun. Ägandet har växlat på senare år. Det har varit både för- och nackdelar med det. Till nackdelarna hör, tycker jag, att Kährs inte är svenskägt längre. Men man får vänja sig vid att världen blir mer och mer internationell. Så är det överallt och så länge sysselsättningen fungerar får man godta det”, sa det tidigare kommunalrådet i en intervju 2003.

Han berättade att det visserligen inte alla gånger varit lätt för kommunen att hänga med, och tog upp ett exempel:

”Jag minns ett år när de anställde flera hundra nya. Då hade vi jättestora problem med att ordna bostäder och barnomsorg.”

Berömvärt miljöarbete

Han gav ett högt betyg åt Kährs förmåga att samarbeta med kommunen.

”Öppenheten har varit fullständig. Det ska de ha beröm för.

En angelägen fråga för kommunen har varit utsläppen från fabriken. Kährs anläggningar ligger ju mitt i stan.

”Där var de lite motsträviga ett tag, men sedan vände de utvecklingen på ett berömvärt sätt. Problemen eliminerades och Kährs blev en föregångare som certifierat miljöföretag.”

Flera gånger var Bernt Svensson också med om att förnya Kährs bränsleavtal med kommunen.

”Det är utomordentligt bra att överskottsenergi, som annars skulle ha gått till spillo, kan värma hela centralorten genom fjärrvärme. Därutöver säljer även Kährs värme till Graninge (numera Kalmar Energi) som levererar till andra kommuner.”

Dörrar och golv skapade snart en mycket stor efterfrågan, vilket gjorde att möbel- och leksakstillverkningen successivt avvecklades under 1940- och 1950-talen.

Konstruktionerna på dörrar och golv fulländades också efterhand till att motsvara höga krav på kvalitet och teknisk standard.

Från lamellparkett till Woodloc®

1939 startade provtillverkning av lamellgolv.

1941 fick Gustaf Kähr det första golvpatentet, världens första lamellparkett patenterades.

1958 kom det första fabrikslackerade golvet, tidigare lades golv in grundade eller obehandlade och fick slipas och lackas på plats.

1973 blev rekordåret då Kährs första gången sålde mer än en miljon kvadratmeter golv.

2000 lanserades Woodloc®, den unika limfria golvfogen som gör golvet än mer lättlagt.

2004 kom Activity floor, det nya sportgolvet, som används vid stora sportevenemang.

Den första försäljningen lade grunden till en världsmarknad

Idag är Kährs aktivt på mer än 40 marknader. Grunden till denna marknadsutveckling lade Gustaf Kähr och hans medarbetare redan i ett tidigt skede. Själv flyttade han med hustrun Ebba till Stockholm 1938, där han grundade försäljningsbolaget Lamellgolv AB. Kontoret låg på Kungsgatan 18.

Bolaget blev generalagentur till återförsäljare i Svealand och Götaland medan SCA hade Norrland. Ansvaret att leda bolaget fick Gustafs son Gösta Kähr, som skötte ekonomin, gjorde alla bokslut och besökte återförsäljare.

Lamellgolvs uppgift var att sälja dörr- och golvprodukter från AB Gustaf Kähr, Holmsunds lamell- och vinylgolv samt Munksunds kubbgolv. Förutom golv sålde Lamellgolv även dörr- och fönsterprodukter från SCA.

Den huvudsakliga försäljningen, 1945-1970, var projektförsäljning till svenska byggherrar som i huvudsak byggde flerfamiljshus, samt genom årsavtal med svenska husfabriker. Försäljning till konsumenter var minimal och exportförsäljning i stort sett obefintlig.

Byggruschen tog fart

Goda förutsättningar för projektförsäljningens framgångar som skulle komma skapade Gustaf Kähr 1941 när han kontaktade HSB och Svenska bostäder, vilket gjorde att han fick kontrakt på försäljning av lamellparkett. Det skulle visa sig bli mycket värdefullt när en byggrusch tog fart i efterkrigs-Sverige, och efterfrågan på nya material blev stor. Gustaf besökte byggmästare och arkitekter.

Lamellgolv hade även till uppgift att följa utvecklingen inom byggnadsbranschen och bidra med idéer till produktförbättringar. En sådan idé utmynnade i att lägga lamellgolv på ett underlag av sand.

Utanför Sverige arbetade Gustaf Kähr under 40-talet och delvis på 50talet i första hand med att sälja sina patent till olika tillverkare i Europa. Gustaf besökte även USA flera gånger, men bortsett från enstaka leveranser skulle stora exportorder dröja.

Kährs Sevilla var ett golv med rombformade lamellparkettplattor. Golvet lanserades till världsutställningen i Sevilla 1992.

Golvens utveckling

- från lamellparketten till Woodloc®

Tillverkningen av Kährs golv startade faktiskt i Holmsund. Konstruktionen var Gustaf Kährs patenterade lamellbräda som han fick patent på 1941.

Fabriken i Nybro hade inte tillräcklig kapacitet för de nya golven. Därför skrev Gustaf Kähr i början på 40-talet ett licensavtal med SCAägda Holmsunds AB, som skulle tillverka de första lamellgolven. Chefen där var en god vän till Gustaf, men när han kom till Holmsund för att förhandla fick Gustaf naturligtvis frågan om han hade någon order på golvet. Det hade han inte, men direkt kontaktade han Sven Wallander, en känd arkitekt som även var chef och skapare av hela HSB. Gustaf fick det positiva beskedet att HSB skulle köpa cirka en halv miljon kvadratmeter. Den ordern blev därmed startskottet för tillverkningen av lamellbräder.

Stark frammarsch för parkettgolven

Under tiden utvecklades produktionen i Nybro, så 1943 kunde man börja tillverka ett nytt självbärande golv i två skikt, Boketten och även Björkett samt Ekett. Golven som kom att tillverkas under de följande 20 åren fram till 1965.

50-talet var ett decennium då parkettgolven hade en stark frammarsch. De tillverkades i ek, bok, ask, björk och furu. Nya tillverkningstekniker och läggningsmetoder höll kostnaderna nere. Det gjorde att även ”vanligt folk” kunde pryda sina hem med vackra trägolv, istället för att bara ha traditionella korkmattor.

1953 togs lamellparkett upp på programmet i Nybro. Kährs började tillverka Eklamell i 19 millimeters tjocklek. Först i blygsam omfattning men successivt ökade volymerna. Eklamellen kompletterades 1957 med en ny konstruktion för holländskt mönster, den så kallade krysstommen. Efter en omläggning av tillverkningstekniken kom den att kallas Rutstommen, och levde kvar till slutet av 80-talet.

En milstolpe i golvtillverkningen var slutet av 50-talet då Kährs kom med fabrikslackerade golv. Tidigare hade de enbart grundats, nu lämnade helt färdiglackerade golv fabriken. För att klara det utvecklades slipnings- och hyvlingstekniken till hög precision, vilket sedan dess varit ett signum för Kährs golv genom alla år.

Perioden fram till 1960 kan ses som en introduktionsfas för lamellgolven. Produktutveckling och kreativitet resulterade därefter i en växande mönsterflora, bland annat kom Kährs Stjärnparkett, Trojka- och Duettmönster. Lamellbrädans tjocklek minskade och golven började läggas flytande, genom att limma samman bräderna i not och fjäder. Lamellgolv lades direkt på undergolv av såväl betong som spånskiva eller annat underlag.

Miljonprogrammet

För Kährs var det guld värt när bostadsbristen i Sverige fick regeringen att besluta om att en miljon nya bostäder skulle byggas under tio år, det så kallade miljonprogrammet (se även sid 60).

1967 kom en dramatisk förändring. Den starka utvecklingen för lamellparkett under 60-talet gjorde att SCA sa upp samarbetsavtalet med Kährs. De planerade att bygga en ny fabrik i Holmsund som skulle tillverka tre miljoner kvadratmeter. Ett hårt slag för Kährs. En del av ekonomin och säljorganisationen byggde på att även sälja Holmsunds produkter. I jakten på något annat att sälja gjorde Olle Kähr upp med linoleumtillverkaren Forshaga, så från sommaren 1968 ingick Kährs säljare i Forshagas säljorganisation.

Nedgång i världsekonomin

Andra hälften av 70-talet blev riktigt tuff. Orsakerna var flera, dels golvades hela världsekonomin av Suezkonflikten och oljekrisen vilket kraftigt minskade den svenska bostadsbyggnationen, dels fick lamellgolven konkurrens från heltäckningsmattor. En modetrend från USA. Konkurrensen från heltäckningsmattor mötte Kährs genom att lansera gröna och bruna laserade trägolv. Likaså kom ett ljust furuprogram och ett mörkt program av tropiskt träslag.

Kapaciteterna i branschen hade dragits ner och många fabriker avvecklades. Kährs hade under 70-talet köpt konkurrenten Ekparkett i Falkenberg. Den lades ner. Junkers lamellfabrik i Danmark gick samma öde till mötes och parkettfabriken som SCA i Holmsund skulle bygga blev aldrig av.

Spånskivan hade utvecklats till ett allt intressantare material, så under 70-talet började Kährs tillverka en fribärande bräda, där mittskiktet var spånskiva, och även ett par fribärande treskiktade golv helt av trä. Ett av golven var avsett för offentlig miljö och fick därför ett tjockare slitskikt.

I slutet av 70-talet kom det verkliga renoveringsgolvet, bara 10 millimeter tjockt. Det gick att lägga ovanpå tidigare golv, utan problem vid trösklar och dörrar.

Furutiljorna och laserade golv i brunt och grönt stod för förnyelsen och blev en stor framgång liksom det mörka i Donauek.

Ett nytt uppsving

Bostadsbyggnationen fick åter ett uppsving i mitten på 80-talet. Det började byggas äldreboenden, gruppbostäder, studentlägenheter och offentliga byggnader. Det blev även en renässans för naturmaterial, vilket gagnade trägolven.

Kährs utvecklade Tiljaprogrammet med Ektilja, Björktilja och Tropiktilja. En serie som kom att bli 80-talets golv. Programmet kompletterades med Tilja Modul, ett något tunnare golv.

För att öka mönstermöjligheterna utvecklades därefter en helt ny lösning, en 4-skiktig golvkonstruktion som användes till både Holländsktoch Diagonalmönster. Parallellt utvecklade Kährs ett komplett sportgolv. Området var inte nytt.

Under 80-talet utökades Kährs ljusa program med björk, amerikansk lönn, bok och ask. I sortimentet tillkom laserade golv i vitt, brunt och pastellfärger. På produktsidan genomgick också ytbehandlingen en revolution i och med att UV-lack infördes 1984.

Kährs försäljningsvolym låg 1980 på 1,25 miljoner kvadratmeter golv. Renässansen för naturmaterial och parkettgolv gjorde att volymen tio år senare hade ökat till 3,5 miljoner kvadratmeter per år.

90-talets produktutveckling resulterade sedan i kombibrädan, en 3-stavsprodukt som både reducerade sortimentet och ökade materialutnyttjandet. Mönsterprogrammet utökades med Fiskbensmönster i ek, ask och donauek.

1995 introducerades nya generationens trägolv genom Linnea, ett prisvärt fanergolv som trots tunnare ytskikt både gav god kvalitet och var lätthanterat för den ovane hemmabyggaren.

Resulterade i Woodloc®

Kährs stora känsla för produktutveckling och förnyelse resulterade år 2000 i Woodloc®, då man var först i världen att lansera ett nytt revolutionerande trägolv med den unika limfria golvfogen. Efter lamellparketten är det en av de mest avgörande uppfinningarna för trägolv idag. Fogens fina funtion har möjliggjort läggning av större ytor, nya produkter och användningssområden.

Lamellparkettens födelse

Lamelltekniken, en parkettbräda uppbyggd i flera olika skikt, var en så genialisk och smart konstruktion att fortfarande sker tillverkning av moderna trägolv enligt de principer som utvecklats från Gustaf Kährs första patenterade lamellgolvbräda.

Kungliga Patent- och Registreringsverket registrerade patentansökan den 7 februari 1941, vilket innebär att patenttiden räknas från detta datum. Patentet avsåg som det står i patentbrevet: ”Förfaringssätt för framställning av sammansatta bräder”, med andra ord tillverkningsmetoden för lamellgolv.

Eftersom trä är ett levande material, som sväller och krymper beroende på fuktvariationer i omgivningen, varierade man fiberriktningen i brädans olika skikt. Det var viktigt för att minska rörelser i bräderna. Fördelarna var att det gav ett formstabilt, slitstarkt och vackert golv, som också var lättare att lägga.

Konstruktionen var alltså en notad och spontad lamellbräda med stomme av mjukträ och ett slitskikt av hårdare trä.

Ser man på brädan mer ingående var den uppbyggd av flera skikt. Slitskikt i 6-7 millimeter (från början 10 mm), ett skikt furulameller, två millimeter furufaner och ett underskikt av faner. Den var från början cirka 30 millimeter tjock men reducerades snart med 3-4 millimeter.

Det första golvpatentet följdes av många fler patent. Sammanlagt har det blivit ett 20-tal patent genom åren.

Miljonprogrammet

På 60-talet tog bostadsbyggnationen i Sverige fart på allvar genom det så kallade Miljonprogrammet, som är den vardagliga benämningen på bostadsbyggandet i Sverige under perioden 1965-1974. Under tio år skulle en miljon nya bostäder byggas.

För Kährs del ökade volymerna dramatiskt. 1970 såldes 700 000 kvadratmeter och tre år senare passerade man första gången miljonvallen då Kährs sålde mer än en miljon kvadratmeter trägolv. Redan tidigare hade Kährs kunder främst varit stora byggbolag och flera stora byggherrar som Kährs hade mycket goda kontakter med. Detta resulterade i att Kährs nu bland annat fick leverera alla golv till HSB i hela Malmö. När byggarna skulle räkna på anbud stod det redan i handlingarna: ”Parkettgolv reserverade hos AB Gustaf Kähr.”

Målet med Miljonprogrammet var att lösa den akuta bostadskris som rådde i slutet av 1950-talet och början av 60-talet, samt att förbättra svensk bostadsstandard, som var låg i många lägenheter.

Miljonprogrammet gav totalt lite drygt en miljon lägenheter i Sverige, med ett nettotillskott på 650 000 eftersom många gamla hus samtidigt revs.

Ett av golven i många hem fram till 1965 var Kährs Björkett, tjocklek 24 mm.

Olika läggningsmetoder

Inledningsvis lades lamellgolven nästan uteslutande på reglar fastsatta med bandjärn, men för att uppfylla kravet på bättre ljudisolering startade tidiga experiment med mera ekonomiska och framför allt mera tekniskt riktiga läggningssätt. Dessa ledde fram till metoden att lägga lamellgolv på ett enkelt sandunderlag, som låg direkt på bjälklagsplattan. Kährs hade patent på att lägga golv på sand. Under en kort tid på 50-talet användes även en läggningsmetod som kallades ”Stålbandsmetoden”, en metod som Kährs också hade patent på.

Att lägga golvbräder på ett sandunderlag, utan någon fast förankring vid bjälklagsplattan, fick dock många att tvivla. I början ansågs det helt omöjligt, men metoden fungerade.

Så fort invändig puts av väggar och tak slutförts lade man vanligt betonggrus på plattan. Samtidigt som putsen på väggar och tak torkade hann även sanden på golvet att torka ur.

I sanden lade man sedan spikläkter. Där påfrestningarna på golvet skulle bli stora, exempelvis vid spisen, förstärkte man med en extra spikläkt. Sedan var det bara att lägga ut lamellbräderna. För att inte golvet skulle leda ljud var det viktigt att se till att det i största utsträckning låg fritt från väggar. Därmed hade man utvecklat en relativt enkel metod som gav ett flytande golv, och fick samtidigt ett mjukt och behagligt golv att gå på samt ett tyst golv.

”Metoden var bra, inte minst från ljudisoleringssynpunkt, men det var krävande för golvläggaren som riktade av golven och slutligen hamnade vid ytterdörren med ett större eller mindre berg av överbliven sand,” har golvläggare Karl-Axel Bergström berättat.

Efter lamellparketten är Woodloc® en av Kährs mest avgörande utvecklingar för trägolv. Det avancerade självlåsande fogsystemet gör att golvet är mer lättlagt, och framför allt aldrig spricker upp, trots klimatförändringar i bostaden. När golvet läggs viks bara fogarna ihop och bräderna låses på plats. Det innebär att antalet springor minimeras såväl när det läggs som under golvets hela livslängd. Dessutom kan större ytor läggas.

”Krogshowen skulle börja klockan sju men scengolvet var inte klart”

Karl-Axel Bergström var under många år kund och nära samarbetspartner till Kährs. Dels var han golvläggare, dels golvhandlare. Första kontakterna togs på 1950-talet.

Då arbetade Karl-Axel på ett Malmöföretag, som var specialiserat på fiskbensmönstrad parkett.

Så småningom fick ett nybildat golvföretag, Ji-Kå, ensamrätten att sälja Kährs golv i Skåne. Där blev Karl-Axel Bergström arbetsledare. Direkt hade de stora åtaganden genom att de fick all golvläggning för HSB i Malmö. Liknande överenskommelse blev det även med de kommunala bolagen i Helsingborg. Även till Kristianstad hade Kährs stora leveranser.

”I praktiken delades marknaden upp på ett tyst sätt. Det var otänkbart att vi på Ji-Kå ens skulle kunna ta i en konkurrentbräda. Vi var så fixerade vid Kährs, som vi ansåg hade bättre produkter,” berättade Karl-Axel Bergström i en intervju 2001.

Kronprinsen i Malmö

Han förklarade att det var en stor framgång när de helt färdigbehandlade lamellgolven kom.

”Det var en skarp kontrast mot fiskbensmönstren där bitarna inte alltid var hundraprocentigt perfekta.”

Men den nya effektiva läggningen hade en nackdel: golvläggarna fick nu allt mindre tid till sitt arbete. Ofta skulle färdigläggningen ske på natten före inflyttningen.

Ett minne som Karl-Axel har berättat om var tjugosjuvåningsbygget Kronprinsen i Malmö och hur golvläggarnas arbete med scenen i restaurangen var.

”Krogshowen skulle börja klockan sju på kvällen, men scengolvet var alldeles för halt för jonglörerna som skulle uppträda. Därför fick vi uppdraget att få ner det blanka. Artisterna tränade under tiden på de delar som vi efterhand fick färdiga. Precis när de första gästerna anlände drog vi ut slipmaskinen genom sceningången.”

Golv kom och gick

Under sitt liv i branschen fick Karl-Axel se många olika golv komma och gå: ”Först var det ekparkett i stavar. Så kom balatum-mattorna, tjärpapp med tryck och lack på. De såldes mycket en tid, men var svåra att lägga och kunde lätt spricka.”

”Så fick vi linoleum som var av lite bättre klass. Men en stor nackdel var skarvarna. De tålde inte starka rengöringsmedel. Mattorna fick inte det vax de skulle ha. I stället tvättade folk sönder sina mattor. Skarvarna torkade och bröts upp. I skolsalar och liknande försökte vi laga och lappa, men det fanns inget lim som höll.”

”Sedan hade vinylplattorna sin succé. De fanns i olika storlekar och varierande mönster. Men som med så mycket annat försämrades kvaliteten. Det blev sprickor mellan plattorna och det blev inte bättre av alla skarpa rengöringsmedel, så snart blev folk urledsna på vinylplattor.”

Deras efterföljare blev plastmattan, till att börja med försedd med filt som ljuddämpare. Så kom även plastmattor som kunde svetsas i skarvarna.

”De tog en kolossal marknad, särskilt när det gällde badrum, men även bland plastmattorna började det komma sämre kvaliteter.”

Så kom heltäckningsmattorna

Snart kom parketten ännu mer än förut, men hejdades under en period av heltäckningsmattor.

”Heltäck gick bra så länge det var kvalitet på dem. Men marknaden var stor och ingen hade några skrupler. Mattorna kunde se väldigt fina och täta ut, utan att vara det. Genom att fuska tog många tillverkare död på sig själva.”

”När heltäckningshaussen var som störst i början på 80-talet tjänade golvläggningsfirmorna bra med pengar. Mattorna var enkla att lägga och det var aldrig några reklamationer på själva läggningen.

Vi jobbade helger och nätter. Vi lade heltäckningsmattor på hur fina parkettgolv som helst, och även i kök. När man ville ha heltäck i skolbespisningar reste jag ragg, men vad hjälpte det? Heltäckningsmattor var så populära, men tappade barnen ett glas mjölk kunde ingen sedan få upp det och lukten var kvar.”

Kährs utvecklade även sportgolv

Redan på 1950-talet hade Kährs tagit patent på sitt första sportgolv. Den utvecklingen fortsatte sedan. Det senaste sportgolvet är Activity

Floor. Fördelar med detta mer sviktande golv är att det även kan läggas snabbare och håller för större ytor. Golvet används vid sportevenemang runt om i världen idag.

Idén bakom det första sportgolvet

Karl-Axel Bergström var inte bara kund hos Kährs. Han var även uppfinnare. Som mycket ung jobbade han på ett företag som hette Golvunderhållet. Många kommuner byggde på den tiden idrottshallar och ville ha ett fjädrande golv för sporthallar. Danskarna hade en egen metod för sådant golv, men Karl-Axel skulle komma med en egen uppfinning.

Marknaden var intressant och man följde noga danskarnas tillverkning, som i princip gick ut på att såga hack här och där i konstruktionen och man fick på så vis golvet att fjädra upp och ner. Problemet var att konstruktionen krävde en väldig valvhöjd och medförde ett kraftigt ”trumljud” vid aktivitetet på golvet.

En dag befann sig Karl-Axel Bergström, en arbetskamrat och hans farbror Kalle Bergström i Pajala. De var där för att lägga golv, men virket som kom blev inte godkänt. I väntan på nytt började de diskutera det här sportgolvet, och kläckte idén till något helt nytt.

”Vi gjorde en regel som vi körde igenom med sågklingor på olika ställen. Då blev det fjädring, men nu i en enda stock, med lägre höjd och med mindre risk för ”gnäll” i golvet. Vår konstruktion sjönk aldrig ihop, vilket däremot blev följden för en konkurrents konstruktion där de använde gummiklossar under reglarna. Efterhand satte sig klossarna och fjädringen minskade”, har Karl-Axel Bergström berättat.

Sin egen metod tog Karl-Axel Bergström och hans farbror patent på och sålde patentet till Kährs som sedan lät samarbetspartnern SCA i Holmsund tillverka de genomsågade reglarna till sportgolven. Så tillkom Kährs första sportgolv.

Här arbetar Martin Nilsson med läggningen av golvet i sporthallen i Nybro 1966. Det var en konstruktion där man reglade undergolvet och sedan lade ett ytskikt ovanpå, vilket gav ett sportgolv med rätt svikt.

Kubbgolvet blev ingen framgång

Mest envis och minst framgångsrik var förmodligen Gustaf Kähr med sitt omtalade kubbgolv, som hade ändträet uppåt. Han gjorde många försök. Det provades i Kährs egna lokaler och var behagligt att gå på, inte så stumt. Men kubbgolvet blev aldrig någon succé.

Petrus Kruse har berättat att han strax före Gustaf Kährs bortgång hade lovat honom att driva igenom detta, men Kruse väntade fem, sex år med försöken. Utvecklingschef Nils-Oskar Walther fick också jobba med detta.

”Vi hade från början stora problem. Det blev för stora rörelser i golvet. Det skulle limmas mot underlaget och golvet var väldigt starkt när det expanderade, har han berättat.”

Kubbgolvet blev ändå av och lades bland annat i en affärslokal i Stockholm men snart gick golvet i vågor. Nils-Oskar Walther: ”Det lades även i en tyngdlyftningslokal i Skåne. I båda fallen limmades kubbarna med ett polyuretanlim. Konstruktionen sprängde det underliggande betonggolvet så att det blev ojämnt någon centimeter under ytan, till slut låg alla kubbarna lösa.”

Kubbgolvet, som förvisso var oerhört slitstarkt, blev trots allt ingen framgång. Kvar finns idag ett kubbgolv i Kährs reservdelsförråd.

Kubbgolvet var visserligen oerhört slitstarkt men blev ändå ingen framgång. Samtidigt var även detta golv en av Gustaf Kährs många idéer på hur man kunde tillverka och lägga golv.

Däcksgolv

Under andra världskriget tillverkade Kährs däcksgolv.

I stället för att göra massiva trägolv, som krävde tallar i långa längder och grova dimensioner, limmade Kährs samman mindre bitar av trä till däcksplank. Något som fackmän inom sjöfarten var skeptiska till i början.

Ett fartyg med Kährs lamelldäck, dörrar och lastluckor var Mattawunga som gjorde långfärder till såväl Syd- som Nordamerika och till Australien. Till Gustaf Kähr framförde fartygets kapten: ”Lamelldäcken har överträffat alla förväntningar. De äro beständiga och täta.

De massiva trädäcken voro omdrivna tre gånger. Trots detta silade regnet i tropikerna rätt igenom däcksgolvet. De som voro under hade behövt paraply för att skydda sig. Lamelldäcken har inte behövt renoveras eller omdrivas, vilket väckt fackmännens förundran. Vi ha måst förevisa våra lamelldäck för intresserade var vi färdats fram.”

Gustaf Kährs idé byggde på att man sammanfogade 80 procent mindervärdigt trä med 20 procent prima trä av små dimensioner och spärrade det mot växlingar. Det gav en fullödig produkt, vida överlägsen det massiva träet.

Skeppsgolv i modern tappning där man vill ge rummet en marin känsla. Med dekorlist i avvikande träslag samt träpluggar.

Den svenska och norska marknadsorganisationen så som den såg ut i början av 1970-talet.

Marknadsorganisationen bildas

1970-talet, sortimentsutveckling och marknadsföring av lamellparketten påbörjades.

1970 bildar Kährs en egen marknadsavdelning och säljorganisation, först nu tar marknadsföringen fart på allvar.

1971 påbörjade Kährs sin exportutveckling under ledning av Ulf Kähr. Första exportkontoret öppnades i Hörsholm i Danmark. De nordiska länderna utvecklades först, men även England, Schweiz och Österrike fanns bland de första exportländerna.

1980-talets början blev starten för exportsatsningen på den viktiga amerikanska marknaden.

Kährs första provställ från början av 1970-talet.

Ingen marknadsföring förrän på 70-talet

Under miljonprogrammets glada dagar hade produktutvecklingen kommit i skymundan, och marknadsutvecklingen hade ännu inte gått utanför Sverige i någon större omfattning.

Egentligen var det först vid ett samarbete under ett år med Forshaga 1969 som Kährs på allvar fick insikt i modern marknadsföring. När avtalet sades upp startade Kährs en egen marknadsavdelning och säljorganisation, vilket gjorde att marknadsföring och utbildningar tog fart. I marknadsföringen gick Kährs på 70-talet ifrån parkettgolv till samlingsnamnet trägolv och började utveckla ett mera modernt varumärke.

När den gröna vågen kom försökte Kährs spinna på det, och det såldes snart lite mer furugolv. I reklamen spelades filmen ”Trägolvsälskaren” med Jarl Borssén i titelrollen in på temat ”Tillbaka till naturen”. Det producerades provställ, broschyrer och kataloger, annonser, filmer, mässmaterial och utbildningspaket för att kunna informera återförsäljarna som växte i antal.

Kährs syntes nu på marknaden Återförsäljarna samlades till Nybro och mobiliserades på 80-talet. Kährs golv dök upp på stora mässor, i Paris, Hannover, Manchester, Köpenhamn och Helsingfors. Temat var blonda golv, med utställningspersonal klädd i Carl Larsson stil. I montrarna var det praktisk visning av läggning samt servering av ostkaka med tillbehör. Kährs syntes nu på marknaden och intensiva år följde.

Utöver nybyggnation var renovering av bostäder samt offentlig miljö viktiga områden att koncentrera sig på. Kährs började allt mer att bearbeta arkitektkontor, byggherrar och byggentreprenadföretag. Samtliga fick Kährs trägolvspärm, som innehöll broschyr- och informationsmaterial. Det var en mycket målmedveten fokusering för att nå ut med Kährs trägolvssortiment till dessa aktörer.

Ett grepp i marknadsföringen var att hyra in och använda Hacke Hackspett i Kährs reklam. Hacke förekom i broschyrer och även som här i reklamen på fordon. Här ses Thord Markusson, för att lära sig Kährs började han som säljare av tillbehör och listverk. Han reste över hela Sverige och blev senare distriktschef för Norrland.

Fler faktorer talade för Kährs trägolv. Eftersom många hade allergibesvär beslutade Socialstyrelsen att rekommendera en begränsning av heltäckande textilmattor i vissa lokaler. Det var till exempel i skolor, gymnastiksalar, bibliotek, apotek, postkontor och inom sjukvård. Kährs började leverera golv till bland annat butiker, matsalar, bankettsalar och militära bergrum och trägolvet visade sig också vara ett utmärkt golvmaterial till gymnastik- och sporthallar. Andra traditionella utrymmen för trägolv i offentlig miljö var lokaler för dans och slöjd.

Under 1980-talet började Kährs att lyfta fram sitt varumärke än mera. I en stor kampanj, med syfte att öka varumärkeskännedomen bland konsumenter, ingick annonsering i alla rikstäckande tidningar, kvällstidningar och lokalpress. Det var inte bara i Sverige utan även i Norge, Danmark och Finland. Ett annat grepp var att hyra in och använda Hacke Hackspett tillsammans med Kährs-logon. Kährs och trägolv, Kährs och kvalitet var några enkla annonser i rött och svart/vitt.

Reklammaterial av olika slag

Det satsades på butiksmaterial till återförsäljarna, genom att ta fram provställ så att konsumenterna skulle kunna se Kährs produkter. Likaså producerades mobiler, dekaler, flaggor och skyltar till butiker. Resurser satsades på att informera och utbilda återförsäljarnas säljpersonal om Kährs produkter. I marknadsföringen ingick även produktfoldrar, produktblad, läggningsanvisningar, skötselanvisningar och andra trycksaker. Kährs genomförde även kampanjer när nya produkter introducerades, som följdes upp med nyhetsställ med provflak, produktblad och butiksskyltar samt annonsering i fack- och populärpress. Under en intensiv kampanjperiod presenterades en blond produkt varannan månad!

Omkring 1983 kom första numret av Kährs Idémagasin som gavs ut på tio språk. Magasinet blev ett viktigt instrument för att visa upp Kährs produkter i miljö. I den interna kommunikationen gjorde man på 90talet om personaltidningen till en koncerntidning på engelska och tyska.

Ulf Kähr kom på allvar in i Kährs verksamhet 1964 och exporten av trägolv skulle komma att bli hans skötebarn. Bilden är från 1967.

Ulf satte Kährs på världskartan

Ulf och hans två bröder Björn och Olle samt systern Madeleine är uppvuxna med Kährs. Deras far och farfar var ju förgrundsfigurerna på företaget; Gustaf och Olle Kähr. Ulf, som senare fick ansvaret att utveckla Kährs exportmarknader, har berättat om flera minnesvärda episoder:

“Farfar var mycket snäll mot oss barnbarn. Han lekte gärna med oss. Ibland kunde han vara väldigt envis. Men det var ju inte konstigt, för att bygga upp ett företag så som han gjorde måste man vara envis”.

Vid sommarstället Kolboda fanns den berömda kährska tennisbanan där Ulf spelade med sin farfar många gånger. Gustaf Kähr hade anlagt en utomhustennisbana av trägolv. Den var ursprunget till de så kallade flytande golven. Golvet var spikat på reglar men hela konstruktionen låg flytande på sand.

“Det fungerade bra även om vi ibland kunde ha lite dåliga studsar i skarvarna. Banan låg ute i ur och skur året om men den höll säkert i minst trettio år”.

Enligt Ulf hade sommarstället även stor betydelse för att skapa och underhålla affärskontakter.

“Dit kom många personligheter exempelvis storbyggmästaren Anders Diös och Herman Eriksson, statsråd 1939-44 och som sedan bland annat blev chef för Vin- och spritcentralen samt FN-delegat. Andra gäster var statsråden Allan Nordenstam och Torsten Nothin, likaså Walter Danielson, svensk generalkonsult i Los Angeles, och Axel Ehnström, färgstark VD för SCA”.

Besöken i Kährska villan Ulf Kähr har även beskrivit affärssamtalen mellan farfar Gustaf och pappa Olle, alltid såg det likadant ut. De vandrade fram och tillbaka medan de pratade och hade händerna på ryggen.

“Pappa var ju den som fick se till att klara av alla åtaganden som farfar hade dragit in. Han hade det dagliga tunga ansvaret för att få lönsamhet i produktionen. Min far var kanske mer försiktig och farfar lite mer äventyrlig. Det berodde dels på de olika uppgifterna de hade, dels på att de var lite olika personligheter. Gustaf var ju den som var ute och skaffade de första stora orderna medan Olle fick se till att klara leveranstider, skapa lönsamhet och driva försäljningen vidare.”

Gustaf Kähr hade ständigt olika produktidéer, men även Olle hade visioner. Han byggde också upp Kährs Maskiner, vilket gjorde att ryska gäster var vanliga hemma i Kährska villan.

“Det var spännande besök, eftersom man visste så lite om vår stora granne i öst. Jag minns väl de första ryska gästerna som kom på middag. Det var svårt med språket, så för att prata med dem brukade vi rita på papperslappar. ”Ritspråk” kallade vi det.”

Olle Kähr slet hårt. Ofta blev det långa arbetsdagar. Mellan varven tillbringade han dessutom månader österut för att sälja åt Kährs Maskiner. Så småningom blev det svårt att få både golv- och dörrproduktion att fungera väl, vilket medförde lönsamhetsproblem.

“Lönsamheten var ett bekymmer under mest hela 60-talet. Det förbättrades när Svenska Dörr bildades men det var inte lätt att få golvfabriken lönsam, inte då. Men med nya marknader, nya metoder och ny egenutveckling gick det bättre.”

För ung och oerfaren

Ulf Kähr kom på allvar in i Kährs verksamhet 1964. Innan dess tog han studentexamen på latinlinjen kompletterat med Schartaus handelsinstituts ettåriga handelsgymnasieutbildning. Därefter fick han jobb direkt på marknadsavdelningen på Oxelösunds järnverk. Det var när Sverige gick på högvarv. På frågan varför det inte direkt blev Kährs har han sagt: “Jag ville vänta. Jag tyckte att jag var för ung och oerfaren.”

Men snart blev han övertalad av farfar och fick börja bygga upp en central personalfunktion, direkt under vd hos Kährs. Personalfunktionen var viktig. Kährs verksamhet var omfattande. AB Gustaf Kähr tillverkade dörrar och golv. Dessutom fanns Kährs Möbler och Kährs Maskiner. Den sistnämnda expanderade kraftigt och det var inget lätt jobb att hitta bra tekniker och konstruktörer.

Ändå blev exporten av trägolv Ulf Kährs skötebarn. I början på 70-talet svarade exporten för cirka 50 000 kvadratmeter golv, hälften gick till Danmark. Det första exportkontoret blev därför Kährs Parket A/S i Horsholm norr om Köpenhamn.

“Vi hade länge tänkt att mer aktivt arbeta upp nya exportmarknader. Jag hade ingen säljerfarenhet, men för mig lät uppgiften spännande.”

I Tyskland och Frankrike fanns företag som tillverkade Kährs-golv på licens. När licenserna löpte ut var det läge att börja en mer aktiv exportverksamhet. Detta var en anledning till att Ulf blev tillfrågad av sin far om han ville ta sig an uppgiften att få fart på exporten.

“Till att börja med hade vi kontor i bostaden, skrev själva alla fakturor, skötte bokföringen och såg till att vi fick betalt.”

Efter hand tillbringade Ulf en stor del av sin tid på resor i Tyskland, Österrike, Schweiz, Holland, Storbritannien och fler länder.

Exporterade både dörrar och golv

När Olle Kähr dog 1973 efterträddes han av Petrus Kruse. Ulf flyttade hem till Nybro och blev ordförande i styrelsen men behöll sina exportfrämjande uppgifter. Tre år senare flyttade han till Hamburg och satte upp ett litet företag, Gustaf Kähr GmbH, med syfte att sälja både dörrar och golv.

“Vi kom igång ganska bra med dörrförsäljningen i Tyskland. Men snart blev det full koncentration på golv.”

För att bygga upp exporten gällde det, enligt Ulf Kähr, att i första hand hitta rätt distributörer. Dessutom att stödja dem genom att göra kundbesök tillsammans, lära sig förstå olika marknader för att kunna föra distributörernas talan med nya produkter, nya aktiviteter och nytt marknadsföringsmaterial.

När Ulf flyttade till Hamburg delades exportverksamheten upp. Åke Petersson fick ta hand om Skandinavien medan han själv koncentrerade sig på övriga länder.

<<<

Etableringen i USA

Starten i USA blev något tidigare än vad Kährs hade planerat, men det gick ju inte att låta en konkurrent vara ensam på en så stor marknad. I början på 80-talet medverkade Kährs på en byggmaterialmässa i Las Vegas i en monter hos Sveriges Exportråd.

“Vi gjorde också en ganska omfattande marknadsundersökning och kom fram till att vi kunde sälja våra golv i USA.”

Det blev delvis Ulf Kährs arbete att få den amerikanska marknaden att växa. Han åkte över tre gånger om året och byggde upp en säljorganisation med lokala distributörer i stora städer som Los Angeles, San Francisco och New York.

Större än hemmaförsäljningen

Successivt växte Kährs export kraftigt och blev större än hemmaförsäljningen. Den amerikanska marknaden växte och Ulf Kähr var inställd på att göra den ännu större. 1987 grundades bolaget Kährs International Inc i San Francisco och Ulf blev dess vd. Familjen bosatte sig permanent i USA. Ulfs uppgift blev nu att fortsätta bygga upp den amerikanska marknaden, samt marknader i Asien och Sydamerika. När han lämnade över ansvaret för USA-marknaden till Carsten Svantesson i januari 2000 låg marknadsandelen i USA på ungefär trettio procent om man räknar på den typ av trägolv som Kährs tillverkade.

“Jag överlämnade en organisation med god lönsamhet och gynnsam försäljningsutveckling.”

Ulf Kähr slog sig inte till ro, utan fortsatte sedan att utveckla nya marknader i Asien. Inte minst var det i Japan men även Kina och Taiwan, likaså i Australien samt Syd- och Mellanamerika, särskilt Argentina och Chile.

“Det var en stadig ökning av försäljningsvolymerna även om det inte rörde sig om så stora volymer. Men vi var ju en gång även små i Tyskland och USA. Vi har tagit alla nya marknader steg för steg och lyckats bli lönsamma genom att inte ha allt för stora krav på oss från början. Det är inte bara en fråga om hur mycket man säljer. Det gäller också att bygga upp en organisation som långsiktigt är en bra lösning. Går man för fort fram finns mycket att riskera. Här tycker jag att företagsledningen alltid har gjort en god avvägning.”

Successivt växte Kährs export och passerade hemmaförsäljningen.

Framför allt växte den amerikanska marknaden, där Kährs 1987 grundade bolaget Kährs International Inc med kontor i San Francisco.

Olle (Olof), Ulf och Gustaf Kähr förde alla tre Kährs tradition vidare.

Sönerna förde traditionen vidare

1938 flyttade Gustaf och Ebba Kähr till Stockholm, där Gösta Kähr fick ansvaret att leda Lamellgolv AB.

1947 blev Olle Kähr företagets verkställande direktör och koncernchef.

Gösta Kähr

Som son till en av 1900-talets stora affärsmän och innovatörer, var det naturligt att Gösta och hans broder Olle skulle gå i faderns fotspår. Gösta berättade i en intervju att han själv alltid har hållit en låg profil i företaget, medan fadern och Olle var de som var massmediala och syntes mest utåt.

Pappa Gustaf bestämde att Gösta skulle läsa ekonomi vid Påhlmans handelsinstitut.

”Far var fodrande, vi fostrades till att arbeta. Vi fick arbeta varje skollov från sju års ålder”.

Samtidigt hade Gustaf stor tilltro till sönernas förmåga att klara sig själva.

”Fars motto var, inget i världen är omöjligt. Det fick vi tidigt erfara.”

Eftersom Göstas mor dog när han endast var en vecka gammal uppfostrades han och brodern av familjens hushållerska, medan fadern var på sina otaliga resor. När de blev större kunde bröderna få följa med och då åkte de själva från Nybro för att möta fadern någonstans i Sverige eller ibland till Norge.

1932 började Gösta 16 år gammal i firman. Jo-Jo-flugan grasserade i landet och bröderna åkte från Ystad till Haparanda för att sälja de populära trissorna som hette Jo-Jo Lyx. Olle körde bilen.

När tillverkningen allt mer började gå mot möbler och dörrar skickade Gustaf sin son till New York för att arbeta på en möbel och dörrfabrik. Där skulle han lära sig yrket från grunden och inhämta nya kunskaper om tillverkning som kunde vara värdefull för familjeföretaget.

Han blev hantlangare på ett sågverk som hörde till en möbelfabrik, men drygade ut kassan med pengar som han fick som fotbollsspelare.

Senare kom Gösta att bli chef för Lamellgolvs försäljningskontor i Stockholm.

Första svenska fotbollsproffset

Gösta Kähr blev Sveriges första fotbollsproffs. Redan 1937 försörjde han sig på att spela i USA.

Gösta Kähr, son till Gustaf Kähr, steg 1937 ombord på m/s Drottningholm för att resa till Amerika. Han skulle besöka sin farbror som bodde i Syracuse. Där fick han snart arbete som hantlangare på ett sågverk som hörde till en möbelfabrik.

På ett party skulle man spela en fotbollsmatch och Gösta fick hoppa in. Hans lag vann och Gösta gjorde två mål. Hemma i Nybro hade han spelat center och högerytter i Nybros juniorlag. Så kom det sig att managern för Auburns fotbollslag utanför Syracuse kontaktade Gösta, och värvade honom till sitt lag. Redan i andra matchen blev Gösta matchhjälte när laget vann med 1-0 och han själv gjorde målet.

En match i veckan gav tio dollar, vilket var mycket pengar på den tiden. Det gjorde att han klarade sin försörjning på fotbollen.

Hyran plus tre mål mat om dagen kostade 8 dollar och 50 cent, vilket”fotbollslönen” täckte. På sågverket var hans lön 18 dollar i veckan. Fotbollsäventyret blev dock kort och upphörde när andra världskriget utbröt och Gösta kallades hem.

Idrottsintresset följde Gösta genom livet. Förutom fotboll var det även bandy och ishockey. Han var för övrigt en hängiven medlem i AIK.

Olle Kähr

I Kährs tekniska utveckling var Olle Kähr (1913-1973), äldsta sonen till Gustaf Kähr, en viktig kraft och pådrivare. Hans filosofi var att så mycket som möjligt skulle tillverkas på fabrik. Det resulterade i att AB Gustaf Kähr bland annat blev först på marknaden med färdigytbehandlade parkettgolv och likaså dörrar med målade karmar och fullt beslagna dörrset.

Gustaf Kähr lämnade över produktionen i Nybro till sin svåger Mauritz Lindvall när Gustaf flyttade till Stockholm 1938. Därefter tog Olle Kähr över och blev verkställande direktör 1947. Eftersom försäljningen var organiserad genom säljbolaget Lamellgolv AB kunde han koncentrera sig på produktionen.

Nya maskiner firades med högtidliga invigningar Olle Kähr drevs av att få ihop pengar till nya maskiner, som kunde göra produktionen bekvämare och leda utvecklingen av en allt större och bättre fabrik. Ofta sågs han ute bland ”gubbarna” i fabriken. Han pratade med dem om olika maskinproblem och ofta slutade samtalen med att han sa: ”vänta bara tills vi har råd med den nya maskinen”. När nya maskiner sedan kom hade företaget högtidliga invigningar. Under 50-talet byggde Olle fabrikslokalerna bakom kontoret, där dörr- och golvtillverkningen flyttade in.

En nyckelroll i företagets teknikutveckling hade även Rune Ottosson. Han tillträdde som teknisk chef 1951. Då hade företaget redan exploaterat dörrpatenten och Kährs sålde även golvlicenser till andra tillverkare.

Företagsledningens policy var att satsa alla licensinkomster på att utveckla tillverkningsteknik och tillämpningen av den i Kährs fabrik i Nybro. Olle Kähr gjorde därför stora investeringar i både byggnader och maskiner. Han visade också ett stort personligt engagemang och ett nytänkande. Insatser som stärkte företagets ställning på marknaden.

I Kährs strävan att ha en effektiv produktion och på ett så högt tekniskt plan som möjligt engagerades flitigt Kährs konstruktörer och tekniker i utvecklingsarbetet. En genomgripande satsning på rationalisering och

mekanisering genomfördes redan i början på 1950-talet. Nya grepp togs på olika produktionsproblem, och gjorde att Kährs blev föregångare i branschen till helt nya metoder och system. Några exempel på detta var högfrekvenslimning, fingerskarvning och bredbandslipning.

Innovatören Olle Kähr

Under sin tid medverkade även Olle Kähr till bildandet av Svenska Dörr AB. Han hade även stor del i att dotterbolaget Kährs Maskiner AB bildades och blev en stor framgång, inte bara som projektör och leverantör av träinriktade industrier, utan också som innovatör för egen teknisk utveckling.

Olle Kähr dog på sommaren 1973 och den tidigare mångårige Kährsmedarbetaren Petrus Kruse fick ta över ledarskapet. Olle Kährs söner Ulf och Björn blev marknads- respektive produktionsdirektörer.

Olle Kähr (1913-1973)

Banken litade på Olle

En ofta sedd gäst hos Kährs, speciellt under senare halvan av 60-talet och de första åren på 70-talet, var bankdirektören Hans CavalliBjörkman.

Under den här tiden stod Kährs på säker grund. Ett telefonsamtal från Olle Kähr till Hans Cavalli-Björkman var allt som behövdes för att krediter skulle beviljas.

”Jag var aldrig i Nybro på den tiden utan att besöka Kährs och det hände ganska ofta. Jag fick en väldigt bra relation till Olle Kähr och vi umgicks också en famille, berättade Hans Cavalli-Björkman i en intervju 2002.

Han beskrev Olle Kähr som en väldigt speciell person med en osedvanligt väl utvecklad entreprenörstalang.

”Jag gick igenom anläggningen i Nybro massor av gånger och blev mer och mer imponerad av hur företaget växte. Jag kände att pengarna från banken satt på rätt plats. Olle visade runt. Han hade stora tekniska kunskaper och visade olika maskiner. Parkettgolven sprutade ut på olika håll. Det var en imponerande upplevelse och Olle var en av de vänner i sydsvenskt affärsliv som imponerade mest på mig. Han var en riktig fabrikör, fostrad i Gustaf Kährs anda.”

Hans Cavalli-Björkman såg AB Gustaf Kähr under Olle Kährs tid som ett i grunden välskött företag, byggt på skickligt entreprenörskap och stor kompetens. Han vet att det sedan gick lite sämre under en del av 70-talet.

”Men jag såg med glädje att företaget 1979 togs om hand av Ola Wilhelmsson, i det ögonblicket blev det ordning och reda igen. Ola gjorde ett mycket bra intryck på mig. Därtill talade siffrorna sitt tydliga språk.”

Hans Cavalli-Björkman träffade dock inte Ola Wilhelmsson mer än någon enstaka gång och hade inte så mycket tid för Kährs och Nybro efter 1980. Det året blev Hans Cavalli-Björkman koncernchef för S-E-Banken.

Teknik i världsklass

1950-talet, företaget investerade i nya byggnader och maskiner. Lamelldörrar och lamellgolv blev huvudprodukter.

1967, samma år som Sverige fick högertrafik, togs det nya sågverket i bruk. Detta år införde Kährs löneutbetalning vid bank. Lönen betalades ut var fjortonde dag. Tidigare fick de anställda lönerna direkt i handen varje vecka.

1968 hade koncernen cirka 700 anställda och en omsättning på cirka 44 miljoner kronor.

1988 startade de första utbildningarna för datorer, det var en introduktionskurs för PC-datorer och operativsystem och datorerna började på allvar göra sitt intåg på företaget.

1990-talet gjordes investeringar för cirka en miljard kronor i stockmottagning, sågverk, kraftvärmeverk och golvproduktion.

2000-talet har inneburit investeringar i två profileringslinjer för att tillverka Woodloc®-fogen. Ny ytbehandlingslinje med utrustning för design. Automatisk avsyning och sortering av slitytor. Helt ny 2-stavstillverkning och installation av Kährs första robot.

Produktionsteknik i världsklass

Man kan fråga sig hur Kährs lyckades uppnå en världsledande teknikposition när det gäller produktion från stock till färdiga golv och dörrar?

En position som gjorde att delegationer från olika länder avlöste varandra i Nybro för att besöka och se tillverkningen.

Så småningom var det inte bara slutprodukter i form av högkvalitativa trägolv och dörrar som Kährs levererade, utan även fullt kompletta fabriker.

Helt klart har företagets kompetens ”in-house” varit mycket betydelsefullt och gjorde att Kährs blev en innovatör även inom teknisk utveckling. Specialmaskinerna för både golv- och dörrtillverkningen har utvecklats och byggts vid företaget. Tillgången till mycket avancerad maskinutrustning har gjort att många snillrika idéer kunnat genomföras och resulterat i framgångsrika produkter.

Utan företagets spetskompetens på teknikområdet hade Kährs sannolikt inte lyckats förverkliga alla lysande idéer på samma sätt som det nu blev. Flera hade stannat på ritbordet eller bara blivit enkla skisser och inget mer. Nu blev det inte så. Tvärtom resulterade det i många smarta lösningar samt nya revolutionerande tillverkningsmetoder. Kährs teknikutveckling kom dessutom hela branschen till del.

Redan i ett tidigt skede började också Kährs att sälja teknisk know-how. Genom att Gustaf Kähr sålde golvlicenser till andra tillverkare behövde licenstagarna även teknisk assistens och utrustning för att kunna komma igång med produktionen. Licensinkomsterna gav Kährs välbehövliga expansionsmöjligheter och användes till nya investeringar i Nybro, på så vis växte och moderniserades fabriken allt eftersom.

I början på 1960-talet hade Kährs den största brädgården söder om Dalälven. För att klara nödvändiga kapacitetsökningar för golv och dörrar till bostäder i det så kallade Miljonprogrammet investerade Kährs också i ett nytt sågverk. Det var Europas största och modernaste lövträsågverk när det togs i bruk 1967.

Stora investeringar under expansiva år

Miljonprogrammet under 60-talet krävde stora kapacitetsökningar.

Brädgården vid Kährs hade redan i början på 1960-talet imponerande mått och var den största brädgården söder om Dalälven. Ytan mätte cirka 160 000 kvadratmeter, vilket motsvarar cirka 30 fotbollsplaner i storlek. Virkesvolymen uppgick till cirka 1,1 miljoner kubikfot.

Torkanläggningen bestod främst av så kallade kontinuerliga torkar eller vandringstorkar, där virkespaketen rullade genom zoner med olika fuktighet och temperatur. Torkarna gick dygnet runt veckans alla dagar.

60-talet innebar också en betydande expansion vid Kährs anläggning i Nybro. Investeringar och utbyggnader av lokaler krävdes för att möta en växande efterfrågan från såväl inhemska marknaden som för att kunna gå ut på exportmarknaden, främst för dörrar när Svenska Dörr AB bildades 1961.

Successivt utvecklades golvproduktionen. Det kom automatiska läggningsmaskiner, likaså automatiserades arbetet allt mer i puts- och hyvelavdelning. Även slitytetillverkningen genomgick flera faser. 1967 byggdes en ny ytbehandlingslinje, som senare moderniserades när UV-lackningen togs i drift på 80-talet.

Såväl golv- som dörrfabriken behövde ökad kapacitet. För golv planerade Kährs att flytta delar av sin produktion till en fabrik i Mariannelund, men framför allt blev det karmtillverkning till dörrar som hamnade där. Fabriken togs i bruk 1966 och Kährs bildade bolaget Marimill AB.

En mycket betydelsefull investering i Nybro var det toppmoderna sågverket som togs i bruk 1967. Sågkapaciteten tredubblades och vid starten var det Europas största och modernaste lövträsågverk. Några exempel på avancerade tekniska lösningar var röntgenundersökning av timmer och elektronisk styrning vid sågningsförloppet.

Nya torkar hade tagits i bruk året före den nya sågen. Även detta innebar en stor kapacitetsökning och gjorde att AB Gustaf Kähr, tillsammans med tidigare torkar nu hade Sveriges största virkestorkanläggning.

Uppgraderingar av teknik samt investeringar är en ständigt pågående process på AB Gustaf Kähr, inte minst för att kunna säkra och garantera golv av mycket hög kvalitet.

Utvecklingschef hos Gustaf

Större delen av sin tid på Kährs var Arvid Magnusson utvecklingschef.

Han var med om att utveckla såväl dörrar som olika tillverkningsmetoder, likaså golv och olika läggningsmetoder.

Han började 1939 i möbelverkstaden, där han stod vid en bänk som de andra snickarna och gjorde möbler och butiksinredningar. Då hade Kährs slutat tillverka tunga möbler. Mest var det trädgårdsmöbler och barngrindar.

Arvid blev så småningom utvecklingschef, eller ansvarig för provverkstaden som det då hette. Men i början fanns varken utrymmen eller utrustning för att kunna utföra ordentliga prov. Arvid Magnusson har beskrivit hur en kvalitetskontroll på Kährs kunde vara i början på 40-talet.

”En dag sågs en grupp människor samlas på bron släpande på tunga lamell-limmade plankor. Dessa hivade de sedan över räcket och lät dem falla i den hårda cementbeläggningen sex meter nedanför.”

Detta skedde för att prova brädernas hållfasthet.

”Vi levde i avspärrningstid och tillgången på importvaror började tryta. Varven hade brist på både amerikansk furu och teakträ för fartygsbyggen, och fabrikör Kähr hade idéer om lamell-limmade lastluckor av kvistren furu. Lastluckor behandlas ju inte alltid så varsamt, så med fallproven från gångbron ville de simulera praktikfall. Vid provningen var kontrollanter från ett varv med och man fick konstruktionen godkänd.”

På 40-talet fanns inte mycket av det som senare kom i form av svensk standard. Därmed fanns heller inga formulerade och fastställda krav att följa. Istället fick proven inriktas på jämförelser mellan två eller flera kända konstruktioner, och utifrån det läsa ut riktlinjer för den egna produktkvaliteten. Dörrtillverkningen var den som först fick en standardisering, vilket ledde till en relativt fast utvecklingslinje.

För att kunna göra säkrare tester inrättades det första enkla laboratoriet 1952. Där kunde man bland annat göra klimatrumsprover. Ända fram till 1969, när ett nytt och betydligt mer rustat laboratorium togs i bruk, användes det första provlabbet.

Dagens kvalitetskontroll på Kährs är synnerligen noggrann, exempelvis provas som här draghållfasthet.

Det var inte bara träkonstruktioner som skulle provas. Lack och lim var minst lika viktiga.

”På den tiden var färgindustrins produkter inte utvecklade för att klara fabriksproduktion, mycket av den utvecklingen gjorde vi i samarbete med färgföretagen. Exempelvis togs färger fram som lämpade sig för valslackering och senare för sprutlackering.”

För limningsprocessen utvecklades en ny metod som Kährs började använda i golvtillverkningen i slutet av 40-talet. Det var högfrekvenslimning som byggde på uppvärmning med högfrekventa spänningar.

”Det gamla ”hederliga” sättet var att pressa ihop det som skulle limmas med hjälp av nittio grader varma plåtar för att påskynda härdningen av limmet. Men det tog ändå flera minuter och krävde mycket energi, eftersom hela materialet värmdes upp. När vi i stället kunde sätta fart på lim-molekylerna med hjälp av högfrekvent elström behövde bara själva limskiktet värmas. Det gick på 15-20 sekunder.”

Provgolv på sand

Arvid Magnusson var också med när Gustaf Kähr fick idén att lägga lamellgolv på sand:

”Jag testade och kom fram till att det inte gick med vilken sand som helst. Den måste vara snustorr och det skulle vara en särskilt skarpkantig sand som packar sig bra. Den rundkorniga havssanden gick inte att packa.”

Det krävdes även tester för att prova om sanden var bärig nog och inte gled undan för tyngre laster. För att göra det lade man ett provgolv på sand, lastade en kärra mycket tungt och körde den sedan i bestämda banor över golvet. Två man körde i skift och det blev många varv och man fick erfarenhet av det, har Arvid Magnusson berättat.

Om Kährs moderna utveckling sa Arvid Magnusson i en intervju 2001:

”Det har hänt saker som jag själv över huvud taget inte trodde på. Det allra senaste är klickgolvet som man bara lägger ihop. Vi var inne på det, men kunde inte riktigt hitta på den där fogen. Det räcker inte att bara utforma fogen, utan den måste också göras av en stark spånskiva med hög kvalitet. Jag beundrar dem som har kommit på det.”

Ritkontoret var i början på 60-talet en serviceavdelning som mer eller mindre betjänade företagets samtliga avdelningar.

Nära att bli sista kapitlet

1970-talet, det svenska bostadsbyggandet minskade. Lamellgolven fick en kraftig konkurrens genom heltäckningsmattorna.

Detta tillsammans med en djup konjunkturnedgång innebar kris för Kährs med instabilitet som följd.

1978 skars verksamheten ned till att omfatta endast golvtillverkning.

1979 kan betraktas som Kährs ”nystart”, företaget började nu genomföra en kraftfull produkt- och kvalitetsutveckling och exportutvecklingen intensifierades.

1982, efter 125 år och fem generationer i familjen Kährs ägo, såldes Kährs till det RATOS-ägda Järnbron AB. Antalet anställda var cirka 490 personer och omsättningen cirka 136 miljoner kronor.

1990-talet kännetecknades av kraftfulla maskininvesteringar i parkettfabriken, sågverket och i ett nytt kraftvärmeverk samt i yttre och inre miljöförbättringar vid Nybrofabriken.

Enkelt provställ från 1970-talet. Provstället monterades hos Kährs grossisters kunder t. ex. trävaruhandlare och andra återförsäljare.

Början till slutet för Kährs var så nära…

1978 var ytterst nära att bli slutet och sista kapitlet i familjeföretaget

Kährs långa historia.

Allt var förberett och planerat för en försäljning och avveckling, men i stället blev detta vändpunkten till något helt nytt. Det blev inte bara räddningen för verksamheten i Nybro, utan också ett viktigt avstamp som skulle leda till Kährs pånyttfödelse och starka expansion världen över.

Bakom den djupa kris som Kährs befann sig i låg konjunkturnedgång, oljekris, kraftigt ökade råvarupriser, höga löneökningar, prisstopp, osund konkurrens och så heltäckningsmattorna. Det var också en turbulent situation inom Kährs.

Kährs Maskiner fick inga nya order från Ryssland.

Kährs Möblers lönsamhet minskade.

För dörrtillverkningen blev situationen allt tuffare.

Dessutom upplevde alla lamellgolvtillverkarna i Norden samma problem och började gemensamt diskutera branschens överlevnad.

Familjegrenarna, representerade av Gösta och Ulf Kähr, hade gjort upp med banken. Företaget skulle i princip styckas, säljas och försvinna. Uppdraget att avveckla företaget gick till Yngve Nordengren, som 1978 kom in som ny konsulterande vd eller ”kris-vd” skulle man kunna säga.

I princip talade allt för att konkurrenten Tarkett skulle köpa Kährs golvverksamhet, att dörrverksamheten skulle säljas till Svenska Dörr, att Kährs Maskiner och Kährs möbler skulle läggas ned. En principöverenskommelse var tecknad, papperen klara och avvecklingsprocessen långt framskriden då allting plötsligt svängde.

Den 4 februari, efter bara några veckors analys, lämnade Yngve Nordengren sin första rapport som innehöll två huvudsakliga slutsatser.

Den ena var: ”Om inte gruppen tillförs finansiellt tillskott i någon form före februari månads utgång torde en betalningsinställelse i maj-juni vara oundviklig.” Hans andra slutsats gick ut på att satsa ”på den då tekniskt eftersatta golvtillverkningen”.

Krävde många tuffa beslut

Om sitt uppdrag berättade Yngve Nordengren långt senare: ”Som konsult har jag aldrig tidigare lämnat ut någonting om en klient. Nu gör jag det för Kährs jubileumsbok på uppdrag av en ansvarig person hos Kährs som gett mig fria händer att berätta vad som verkligen hände. Annars är det så att man som konsult tar på sig ett uppdrag, genomför det och lämnar över det när det är klart. Där slutar det. Här var det inte jag som räddade Kährs, utan Kährs gjorde det genom att anställa mig. Framgången tillhör uppdragsgivaren och om någon person ska utpekas så är det styrelseordföranden Jan Selander, som dog två år efteråt. Jag vill heller inte sitta och jämföra mig med Ola Wilhelmsson och andra som genom åren skött sina arbeten hos Kährs på ett enastående sätt och gjort mycket större insatser än jag”.

Snabbt hade Yngve Nordengren satt sig in i företagets prekära situation.

I sitt första PM berättade han varför han var där och vad som kunde förväntas, och skrev att han i första hand ville sörja för att likviditeten förstärktes så att kostnader för löner och investeringar kunde betalas ut i ordnade former. Det uppfattades som något oerhört, lönerna var hotade och det sades öppet. Sedan länge fanns en tendens i företaget att försöka dölja saker som såg illa ut. Upprepade gånger rev okända gärningsmän ned Yngves PM från anslagstavlan.

Alla insåg allvaret

Eftersom det var bråttom att finna en lösning kunde han inte arbeta med silkesvantar.

”Nej, när jag tog vid som vd införskaffade jag mig en i alla avseenden ytterst kärv attityd. Vad jag sa var i princip inte under diskussion”.

Alla uppmanades att ta sig en funderare på vad de kunde hjälpa till med.

”Mitt budskap var ordning, reda, bra tidsinnehåll, behandla kollegerna som kamrater i ett bra gäng. Då fanns förutsättningar för att vi skulle kunna betala ut lönerna”.

Efter sex veckor började han känna positiva tendenser.

”Man fattade och begrep att jag inte stod för några överdrifter, alla insåg att företaget var illa ute. Jag tror att det uppskattades att mitt förslag för att rädda företaget kom så snabbt”.

Att delar av företaget måste avyttras var det ingen tvekan om. Även golvdelen var ute på försäljning ett par gånger, dels till Tarkett, dels till Forshaga. Forshagas representant, tidigare FIFA-ordföranden Lennart Johansson, var till och med på besök i Nybro.

När Yngve Nordengren sammanfattade Kährs situation i början av 1978 beskrev han verksamheten enligt följande:

”Kährs Möbler sålde på kredit. Kährs var bank. Det visade sig nu tyvärr att det inte var särskilt betalningsstarka kunder som handlade sina möbler på kredit. Detta frestade hårt på koncernens finanser”.

”Kährs Maskiner hade tillsammans med Sovjetunionen drivit projekt 1960-76 och omsatt 525 miljoner kronor. Ett privatbolag som var partner till Sovjetunionen, inte konstigt att det gick åt skogen”, ansåg Yngve Nordengren.

”Dörrtillverkningen skulle behöva överträffa sig själv för att kunna överleva. Att lägga pengar på dörrarna i en minoritetsposition i förhållande till Tändsticksbolaget var helt meningslöst. Stäng kranen för dörrfabriken. Det var det första som borde göras”.

”Bara golvtillverkningen skulle möjligen kunna räddas. Men det krävde investeringar för att göra bättre golv och för att växa”.

Vändningen för Kährs

I april började affärerna gå bättre tack vare en devalvering av den svenska kronan. En resultatförbättring för Kährs på ett par miljoner gjorde att Yngve Nordengren kunde gå till S-E-Banken och låna fem miljoner för att kunna investera i golven. Det var viktigt för att Kährs skulle hävda sig och vara bättre än värsta konkurrenten Tarkett.

Innan krisåret var till ända hade dörrtillverkningen, Kährs Möbler och Kährs Maskiner försvunnit ur företagets ägo. Kvar på hösten 1978 var bara golvfabriken och sågverket, med sammanlagt 450 anställda. Nordengren hade rekommenderat en satsning på en golvfabrik med högre teknisk standard, vilket snabbt visade sig vara en riktig satsning. Han lyckades rädda kvar verksamheten och jobben i Nybro.

Men det var inte bara hans egen förtjänst. Han har själv noga betonat även flera andra personers insatser, de som kom att ingå i ledningsgruppen. Dessa var Ola Wilhelmsson (ekonomi), Åke Petersson (marknad), Nils-Oskar Walther (utveckling) och Sven Christiansson (produktion). Alla var erfarna personer på Kährs inom sina ansvarsområden.

Man kan mycket väl påstå att Kährs moderna historia började 1978-1979

En samling initiativrika krafter bestämde sig för att Kährs skulle leva vidare. De antog utmaningen och såg till att Kährs återtog en ledande marknadsposition som en av Europas ledande golvtillverkare. På så vis blev det en dramatisk vändning från kris till succé.

Efter Olle Kährs hastiga bortgång 1973 hade banken börjat dra öronen åt sig, eftersom Kährs hade gjort förluster i flera år och situationen på företaget blev turbulent. Det hjälpte föga att banken tillsatte en konsultvd, Ingemar Pousette.

Bara golvsidan återstod

En som var med och kan berätta om hur man kastades mellan hopp och förtvivlan är Åke Petersson, som var verksam på Kährs i 43 år (19602003) innan han pensionerades 2003. Han har beskrivit hur det var när Yngve Nordengren påbörjade arbetet med att avveckla företaget, och där snart bara golvsidan återstod - och den skulle säljas till Tarkett.

”Tillverkningen skulle vara kvar i Nybro men hela kontoret, utom ett säljkontor för Sverige, skulle läggas ner. Utomlands skulle Kährs-golven säljas under Tarketts namn. I Sverige skulle Tarkett använda varumärket Kährs för golven från Nybro”, berättar Åke som 1978 blev säljchef för Kährs i Sverige. Hans främsta uppgift blev att förklara för kunderna att Kährs-golven inte skulle försvinna.

Principöverenskommelsen mellan Tarkett och familjen Kähr var som vi berättat om redan undertecknad och klar. Avvecklingsprocessen pågick när så en dag Tarketts vd ringde till Yngve Nordengren. Som av en händelse råkade Åke samtidigt befinna sig på hans rum. Tarkett hade ångrat sig och meddelade att de inte längre vill köpa.

”Det råder delade meningar om orsaken till deras omsvängning. En förklaring var att Tarketts styrelse inte ville utsättas för Pris- och kartellnämndens granskning. Ett övertagande av Kährs golv skulle nästan leda till ett monopol. En annan förklaring var att de hellre ville vänta in Kährs konkurs och komma in som en räddande ängel”, säger Åke.

En räddning blev det. Yngve Nordengren drog upp planerna för fortsatt golvtillverkning. Trots ryktena om försäljning hade de trogna återförsäljarna inte övergett Kährs. Efterfrågan på trägolv var också på väg att öka och heltäckningsmattorna hade sin storhetstid bakom sig. Dessutom fick exporten en välbehövlig skjuts framåt genom devalveringen av den svenska kronan i april 1978.

”Detta gjorde att i juni samma år, när golvtillverkningen egentligen skulle ha sålts, var våra orderböcker fulla. Vi fick till och med tacka nej till order, berättar Åke.”

Mycket bundet kapital

Att Kährs klarade den djupa svackan under 70-talet förklaras också av att företaget hade mycket bundet kapital i råvaru- och brädgårdslager. Säljbolaget Lamellgolv AB köpte Gösta Kähr. Han öppnade golvbutiken Kährs Miljöbutik på Sveavägen i Stockholm som sålde Kährs golv.

Åke Petersson blev senare marknadschef och säljansvarig för de nordiska länderna. Han skulle även koordinera marknadsföringen i Europa med Ulf Kähr i Hamburg. Det var angeläget att ge företaget en tydlig profil utåt och att stärka varumärket. Åke övertog ansvaret för hela Europa när Ulf flyttade till USA 1987.

Senare började Åke betona miljöfrågorna för ledningen. Det bar frukt så 1993 startade han Kährs miljöarbete och blev koncernens miljö- och kommunikationsansvarige.

”Under 90-talet certifierade vi samtliga våra produktionsbolag i både miljö (ISO 14001) och kvalitet (ISO 9001).”

Åke Petersson arbetade i 43 år på Kährs.

”Det var en total glöd”

När Ola Wilhelmsson blev vd 1979 var det ett något sargat företag, och ett företag avklätt på allt utom golvtillverkning, som han fick börja leda. Inom företaget fanns dock både glöd och idéer som skulle bana väg till nya och större framgångar än någonsin tidigare!

Volymen var drygt en miljon kvadratmeter golv och omsättningen 100 miljoner kronor. Företaget hade 450 anställda.

Det fokuserades på nya produkter, vilket blev starten för utvecklingen av ”blonda golv” med björk, lönn, akacia, ask och bok. Mest uppseendeväckande var när Kährs presenterade en 2-stav i björk.

Etableringen av nya marknader och de blonda golven slog igenom. Produktionen ökade under flera år med tio procent per år. Marknadens intresse för trägolv hade ökat efter heltäcksepoken. Förutsättningar för en fortsatt framgång fanns därmed, nu var det ”bara” att styra upp de svaga punkterna i företaget.

Ett utvecklingsråd tillsattes där alla enhetschefer kunde diskutera produktutveckling, maskinteknisk utveckling, personalutveckling och utveckling av administrationen. Det var en total förändringsplan på alla ansvarsområden och ett stort antal processer sattes igång för att förbättra kvaliteten, råvaruutbytet och produktuttaget. Detta resulterade i många förändringar som i små snabba steg ledde till förbättrad kvalitet.

Utvecklingsarbetet hade försummats

Utvecklingsavdelningen hade ansvar för alla typer av processer såsom torkning, lagring av torkat trä, limning och ytbehandling. Alla parametrar, till exempel flöden, tider, klimat med mera måste vara anpassade till kraven för varje process. Här fick Nils-Oskar Walther nu ta tag i kvalitetsarbetet som hade försummats. Förklaringen till en sämre golvkvalitet var enligt kvalitetschefen:

”Under en period var utseendet det viktigaste när nya parkettgolv introducerades och det var också bråttom att få fram nya produkter. Detta ledde till att krav på funktions- och hållbarhetstester slopades.”

Ola Wilhelmsson utsågs 1979 till ny VD på Kährs. Volymen var då drygt en miljon kvadratmeter golv och företaget hade 450 anställda.

Ola Wilhelmsson

Det hade också införts tvivelaktiga torkmetoder som inte hade något vetenskapligt stöd.

Med minutiös noggrannhet, kunskap och systematik arbetade sig Nils-Oskar Walther och han kollegor igenom bekymren och fann lösningen på torkproblemen. Insatser som resulterade i att Kährs snabbt återtog sin position som Europas främsta tillverkare. I marknadsföringen myntades begreppet Kährskvalitet. Sedan dess har Kährs varit framgångsrikt på trätorkning.

Fick Europas största golvkund

Efter hand ökade exporten. Det kom flera mycket lägliga devalveringar och det var bra att ha svenska råvaror och produkter till utländska köpare. Ola Wilhelmsson har betonat att Ulf Kähr gjorde en enastående pionjärinsats för exporten. Det var också en styrkefaktor att han var en representant för familjen.

”Ganska snabbt kände vi oss färdiga med grunden. Sedan kände vi ett behov av att vidga oss och komma vidare, men kände även en viss oro över att vi inte hade fullt kapacitetsutnyttjande över allt. Att Svenska Dörr 1982 lade ner sin verksamhet i våra lokaler var inte roligt.

Egentligen var det enda gången under mina vd-år som jag kände att vi skakade till lite grann. Det hade bara gått tre år sedan omstarten och vi var ännu inte helt stabila i ekonomin”.

Några månader tidigare hade dock exportchefen Ulf Kähr och Ola Wilhelmsson fått kontakt med holländska Bruynzeel, som var ett stort golvförsäljnings- och installationsföretag. Chefen där, van der Veen, var mycket intresserad.

”Vi hade inte sålt till dem förut men alla andra hade gjort det”, berättar Ola Wilhelmsson.

Då var Bruynzeel Europas största golvköpare. Förhandlingar inleddes och det blev ett avtal med Bruynzeel. Nästan samtidigt kom beskedet att dörrtillverkningen i Nybro skulle läggas ner och golvfabriken hade börjat permittera.

”Jag glömmer aldrig den fredagskvällen när första ordern kom på telefax. Det var som en lång julklappsönskelista”.

Ola kallade in chefen för golvfabriken Sven Christiansson och berättade att det var dags att upphäva permitteringarna och börja tillverka direkt.

Sven blev så rörd att tårarna föll. Kährs hade fått Europas största kund och Bruynzeel slutade köpa från andra leverantörer, vilket slog direkt mot konkurrenterna.

Lamellparkettens bästa årtionde

Ansträngningarna för att öka utbytet av den dyra träråvaran fortsatte med framgång och steget från en miljon kvadratmeter golv till drygt 1, 7 miljoner kvadratmeter, helt enligt den första femårsplanen, blev verklighet. Successivt ökade också antalet anställda.

Mer eller mindre alla marknader gick framåt. I Sverige var lamellparketten väl utbredd och svarade för nästan hundra procent av alla trägolv.

Enligt Ola Wilhelmsson blev 1980-talet lamellparkettens bästa årtionde genom tiderna, med en spikrak utveckling uppåt i många av de stora länderna i Europa. Visserligen hade många tillverkare följt efter Kährs och använde samma produktidé, men Ola betonade att det alltid är originalet som är det mest attraktiva.

Lönsamheten var god och Kährs var självförsörjande till alla investeringar. Förutom i fabriken gjorde man även satsningar på yttre fastighetsunderhåll och omgivningar. Mycket hade länge försummats och var nedgånget. Ledningen ville att de som arbetade på Kährs skulle vara stolta över sin arbetsplats och känna av den positiva utvecklingen. Dessutom var det angeläget att ge besökare en positiv bild av företaget.

Även personalutveckling blev ett prioriterat område. Satsningar inleddes på utbildningar som syftade till att göra arbetsinnehållet mer intressant, att skapa arbetsglädje och därmed uppnå god produktivitet, samt att säkerställa hög kvalitet. Man myntade ”Jag ansvarar för kvalitén”, vilket också stod på ryggen på de röda arbetskläderna. Satsningar gjordes även på den inre miljön genom förbättringar av ljus, luft, buller och lunchrum. Lokaler fräschades upp och maskiner fick Kährs-färger.

Ola Wilhelmsson har betonat betydelsen av ett bra samarbete med facket och medarbetarna:

”Det var under alla år en styrka att hela tiden involvera facket. När vi fattade stora förändringsbeslut var de ordentligt förankrade. Att medarbetarna känner delaktighet är något som ger en väldig kraft. Det är marknaden som ger förutsättningarna för industrins utveckling, men personalutveckling är samtidigt oerhört viktigt. Personalen arbetar med produktionen, det jordnära, det man kan ta på i en industri”.

Café Parkett är namnet på personalens fikarum som tillkom genom ett personalprojekt. Att medarbetarna kände delaktighet är något som ger väldig kraft, ansåg Ola Wilhelmsson, som även betonade betydelsen av ett bra samarbete med facket.

Träffade avtal med Kistfabrik

I diskussionerna efter Svenska Dörrs utträde kom Rydéns Kistfabrik in i bilden. Kährs hade tillverkat karmämnen till Svenska Dörr. Dessa var exakt lika långa som de kistämnen som behövdes. Kährs hade även maskiner som passade för att tillverka kistdetaljer. Ett mindre avtal träffades med kistfabriken.

Under tiden utvecklades och expanderade Kährs hela tiden, vilket gjorde att golvtillverkningen åt sig in i den gamla dörrfabrikens lokaler och många tidigare dörranställda fick jobb på Kährs.

”Det var lyckosamt. Vi behövde inte investera i lokaler och fick kunnig och Kährslojal personal. Trägolvsrörelsen utvecklades enligt planen och vi fortsatte med våra femårsplaner. Under 90-talet hade vi även en plan kallad Vision 2000”.

Sedan slutet av 1980-talet var Kährs representerat i alla västeuropeiska länder och hade etablerat sig på den stora USA-marknaden. Produktionen hade fullt upp och det fanns råvaror, maskiner och ledig kapacitet men personal saknades. Kährs planerade för helg- och nattskift för att kunna utnyttja maskinparken maximalt sju dagar i veckan och nästan 24 timmar om dygnet. Kährs ökade antalet anställda med cirka 500 personer till totalt 1 300 och tillverkade snart mer än tre miljoner kvadratmeter golv. Samtidigt passerade man en miljard i omsättning.

Fjärrvärme till Nybro

Energiavtalet som Kährs hade med Nybro Bostads AB skrevs i början av 1980-talet och utvecklades till ett avtal med kommunen som betydde mycket. Avfallet genererade pengar i stället för att kosta. Ett tag hade det diskuterats att skicka varmvatten ut i Linneasjön och kanske ha badbart nästan året runt, men det var mer ekonomiskt och miljömässigt fördelaktigare att värma upp bostäder via fjärrvärme.

2001 tecknade Kährs ett nytt avtal med Nybro Energi AB om fortsatta leveranser av fjärrvärme till Nybro centralort. Avtalet gäller i första hand till 2015. Kährs ingick även ett långsiktigt avtal med Kalmar Energi för leverans av träpulver som används till uppvärmning av delar av Kalmar.

Nya produktionsenheter

1980 och 1990-talet hade även präglats av flera företagsförvärv och ägarskiften till Kährs. 1982, efter 125 år och fem generationer i familjen Kährs ägo, hade Kährs sålts till Ratos-ägda Järnbron AB.

I Kährs utveckling därefter följde en fortsatt tillväxt av egen kraft samt strukturell tillväxt genom förvärv av andra företag i golvbranschen.

Företaget köpte produktionsenheter i Ljusdal (1983) och i Bodelshausen i Tyskland (1989). Förutom parkettgolv tillverkades trappor och limträ i Ljusdal och fönsterjalusier i Tyskland.

1985 fick Kährs nya ägare genom Skåne-Gripen AB. Säljbolag bildades eller förvärvades i Frankrike (1985), Norge (1986), USA (1987) samt Holland och Österrike (1988).

1988 avyttrade Kährs trapptillverkningen i Ljusdals Träprodukter AB, men behöll golvtillverkningen under namnet Kährs Trävaru AB. Idag är Kährs i Ljusdal juridiskt integrerat med AB Gustaf Kähr och här tillverkas företagets 1-stavsgolv.

Nya marknader

På 90-talet påvisade Kährs i sin tioårsplan att hela parkettmarknaden skulle fortsätta att öka kraftigt i Europa samt att lamellparketten skulle fortsätta ta stora andelar inom parkettmarknaden. Dessutom såg man tendenser till en ökning för parkettmarknaden i USA, och det fanns förfrågningar även från nya marknader. Ytterligare säljbolag förvärvades eller bildades i Australien, Finland, Storbritannien och Spanien. Säljkontor öppnades i New York, Tainan i Taiwan och Neunkirchen i Tyskland.

Strategin var att öka produktionen till fem miljoner kvadratmeter golv. Målet var uppnått i mitten på 90-talet, nya mål sattes till sekelskiftet och i strategin ingick även en investeringsplan på cirka en miljard kronor.

1993 bildades Golv-Gripen som ett nytt sammanhållande bolag. Tre år senare sålde Skåne-Gripen Kährs till Skanska AB, där Kährs kom att ingå i Skanska Europe AB.

Så här möter vi dagens moderna Kährs i Nybro. I fastigheten till höger har företaget bland annat en utställning med många av golven som idag produceras. Platsen är densamma där en fabriksbyggnad uppfördes redan 1912. Läs mer på sidan 37 och 176.

1996 förvärvades en fanerfabrik i Blomstermåla för tillverkning av fanergolv, Kährs Blomstermåla AB blev ett dotterbolag till AB Gustaf Kähr i Nybro. Ytterligare förvärv blev sågverksföretaget Wernerträ med anläggningar i Södra Vi och Stockaryd samt Kährs Brumunddal i Norge. Nya marknader hade tillkommit genom Ryssland och Östeuropa samt Kina och andra delar av Asien.

Nybron Flooring International

Inom Skanska Europe bildades 1999 Nybron AB för att samordna, koncentrera och öka insatserna mot den expanderande internationella parkett- och trägolvsmarknaden. Året efter sålde Skanska bolaget till riskkapitalbolaget Nordic Capital i Sverige och den schweiziska industrikoncernen HIAG och ändrade namn till Nybron Flooring International. Kährs blev ett affärsområde inom Nybron Flooring International. I NFI Group ingick även de schweiziska och franska trägolvstillverkarna Bauwerk och Marty. Vid årsskiftet 2005/2006 köptes Nybron Flooring International av det amerikanska riskkapitalbolaget Vestar Capital Partners.

Hans plats var i Nybro

Ola Wilhelmsson var koncernchef i både det ursprungliga Nybron och det efterföljande Nybron Flooring International. Han valde att sluta vid 60 års ålder 2002 när bolaget fick sitt säte i Schweiz. Ola kände att hans plats var i Nybro. Han summerade 20 år på Kährs som VD, tre på Nybron och nio som Kährs ekonomichef. Under alla dessa år släppte han aldrig uppdraget, inte ens om det var lördag, söndag eller semester. Någon frihet från att ta ansvar kunde han inte känna på trettio år: ”Förutom tio dagar när jag låg på sjukhus för propp i benet”!

I Kährs ledning blev det under 2000-talet flera förändringar med fem olika chefer under lika många år och Kährs avyttrade Wernerträ, likaså kraftvärmeverket i Nybro samt värmeverket i Brumunddal. Vidare koncentrerade Kährs sitt distributionscenter till Kalmar. Tillverkningen av fanergolv lades ned i Blomstermåla där Kährs numera endast driver sågverk. Idag köps fanergolven som halvfabrikat och färdigställs i Nybro där de ytbehandlas och profileras med Woodloc®-fog.

Kährs dörrfabrik så som den såg ut 1941.

Kährs Dörrar var länge en huvudprodukt

1935 erhöll Gustaf Kähr patentet på en lamellplatta av trä, vilket lade grunden till produktion av beslagna och ytbehandlade lamelldörrar från fabrik.

1961 bildades Svenska Dörr AB, det gemensamma försäljningsbolaget för dörrtillverkarna Kährs, Ji-Te AB i Åstorp, AB STAR Produkter i Lidköping och AB WST-hus i Forserum.

1978 slutade Kährs dörrepok då all tillverkning köptes av Tändsticksbolaget som övertog alla dörrmaskiner och 200 anställda i Nybro.

1982 tillverkades den sista dörren i Nybro.

Dörrar var en huvudprodukt i många år

Kährs dörrar var länge en av företagets huvudprodukter. I fabriken tillverkades lackerade, fanerade och målade dörrar med karmar.

Dörrtillverkningen startade i slutet av 30-talet och började expandera under 40-talet och framför allt under 50- och 60-talet. Volymen var efter ett par årtionden uppe i 150 000 dörrar per år.

Redan 1945 fick Kährs en förfrågan om de var intresserade av export av dörrar till Sydafrika. Snart resulterade det i en förfrågan om 2 000 dörrar. Köparna var så nöjda att antalet efterhand ökade till 48 000 dörrar. Den 1 mars 1945 hade verkmästare Bogren fabriksordern i sin hand och de tre första delsändningarna, 12 000 dörrar.

För att klara detta och produktionen för den inhemska marknaden tvingades Kährs införa ett extra skift för dörrpressningen.

Att svenska företag flyttar verksamhet utomlands är numera vanligt, å andra sidan förekom outsourcing även för 60 år sedan. I England började en fabrik att licenstillverka Kährs dörrar redan på 1940-talet. Engelsmännen tvingades dock upphöra med sin dörrfabrikation för att i stället göra baracker under kriget.

Svenska Dörr AB bildades

I Nybro utvecklades successivt dörrproduktionen och Kährs byggde upp avancerade tillverkningslinjer. Man gjorde dörrar av hög kvalitet, vilket gjorde att Kährs dörrar tog en allt större marknadsandel. Årsproduktionen var som mest 350 000 dörrblad och nästan lika många karmar. Disponent och försäljningschef på Kährs var Petrus Kruse.

I Sverige konkurrerade fyra ledande dörrfabrikanter med varandra. Förutom Kährs var det Ji-Te AB i Åstorp, AB STAR Produkter i Lidköping samt AB WST-hus i Forserum. Därutöver fanns 10-15 mindre fabriker och en mängd bysnickare.

De ledande tillverkarna fick i princip alla stora byggen. Ännu slagkraftigare blev de fyras roll när de 1961 bildade det gemensamma försäljningsbolaget, Svenska Dörr AB, ”arkitekt” till modellen var Petrus Kruse. Ett samarbete som var en av de första stora industrisammanslagningarna i Sverige.

När Svenska Dörr AB bildades blev Kährs uppgift att tillverka fanerdörrar av olika slag, främst gabonfanerade.

Petrus Kruse utsågs till ny verkställande direktör för Svenska Dörr AB 1966.

Fyra välkända varumärken

Svenska Dörr kunde nu erbjuda fyra välkända varumärken genom Kährs Dörren, JiTe Dörren, Star Dörren och Werno Dörren. Även på exportmarknaden representerade Svenska Dörr de anslutna företagen och erbjöd nu ett fullt komplett sortiment av dörrar från välkända företag med stora resurser och mångårig erfarenhet.

Alla hade samma standardsortiment plus sina specialiteter. De gjorde ytterdörrar, tamburdörrar och dörrar för offentlig miljö. Därför genomförde Svenska Dörr en strukturrationalisering. Den innebar att varje fabrik skulle koncentrera sin tillverkning på vissa huvudtyper i dörrsortimentet. Det skapade möjligheter att kunna tillverka längre serier och med ett lågt pris till konsument som resultat. Gemensamt bedrev fabrikanterna produktutveckling och det var också ett tekniskt samarbete.

Olle Kährs uppgift blev att effektivisera dörr- och karmtillverkningen.

I en tidningsartikel i Barometern i juni 1961 förklarade han:

”Genom att vi går samman blir det ekonomiskt försvarbart att kosta på en ordentlig exportorganisation. Det ger större slagkraft än om vi var och en bearbetar exportmarknaden. Vi vill kunna sälja bra varor så billigt som möjligt. Förutsättningen för detta är att företa så många rationaliserings- och sparsamhetsåtgärder som möjligt, för att motverka de kostnadsökningar som vi dagligen ställs inför.”

För Olle Kähr var det viktigt att se bort från prestige och att realistiskt göra det som situationen krävde.

Kährs tillverkade fanerdörrar För de anställda i Nybro fick naturligtvis dessa förändringar konsekvenser. Budskapet till medarbetarna från Olle Kähr var: ”Ni som är intresserade av att jobba i Svenska Dörr anmäler er till mig efter lunch”!

Petrus Kruse utsågs till ny verkställande direktör för Svenska Dörr AB 1966, men kvarstod som styrelseledamot i AB Gustaf Kähr.

Tillverkarna fortsatte att vara självständiga företag med egen produktion. Snart kom dock Kährs i underläge mot Tändstickbolaget som 1965 hade tagit över Ji-Te i Åstorp och senare också WST i Forserum. Många har ansett att den ägarbilden missgynnade Nybro.

Till saken hör även en kvotering av order som gjordes till fabrikerna. Ji-Te skulle leverera 31 procent av dörrvärdet, de övriga 23 procent var. 1966 ändrades det till alla skulle ha lika mycket.

Vidare skulle WST svara för ljudisolerade dörrar, främst tamburdörrar till flerbostadshus, Ji-Te skulle tillverka målade ytterdörrar och Kährs fanerdörrar av olika slag, främst gabonfanerade.

Målade dörrar tog över

Efterfrågan på marknaden gjorde att de målade dörrarna tog över allt mer, så allt fler order gick till Åstorp. Forserum behöll sina volymer men för Kährs gick det allt sämre. Gabon var ett utgånget material, istället gick man över till ett nytt ljust faner, koto, som slog bra under en tid. Nästa steg blev laserad koto. Efter hand kunde sortimentet halveras. Fanersidan växte i viss omfattning, men vinstlotten drog ändå Ji-Te i Åstorp med sina målade dörrar.

I diskussionerna om huruvida Kährs dörrverksamhet missgynnades i samarbetet har även kvaliteten diskuterats. Somliga har sagt att Kährs hade den bästa kvaliteten på dörrarna. Något som helt klart varierade var fyllningen i dörrarna. Kährs hade en patenterad metod med kantställda fiberskivor men gick över till en bikakeliknande pappersfyllning som Ji-Te i Åstorp använde. Forserumsfabriken fyllde sina dörrar med hårt packad halm. STAR i Lidköping använde tomma tändsticksaskar!

Så här såg en karmspikningsmaskin för dörrar ut i mitten på 60-talet.

I mitten på 60-talet utökades lager och man fick en snabbare utlastning genom byggnad 10 som den hette. Här sker första utlastningen med dörrar i de nya lokalerna. Åkare vare Rune Karlsson och lager- och expeditionschef Gustaf Hagström.

Han var med om dörrarnas uppsving och fall

1982 tillverkades den sista dörren i Nybro.

En som under nästan hela sitt yrkesverksamma liv varit med på Kährs dörrsida och dess vidare öden, även efter nedläggningen, var Sven-Erik Guldstrand. Han började på Kährs 1958 som dörrförsäljare. Då var det nästan uteslutande telefonförsäljning.

Sven-Erik Guldstrand och kollegan Reinhold Nirbranth satt och ringde och räknade på anbud på dörrar till olika byggen. 1959 var riktpriset för den billigaste träfiberdörren 27 kronor och för motsvarande gabondörr 43:75. Försäljningschef var disponent Petrus Kruse.

”Hans taktfasta gång gjorde honom lätt att identifiera när han kom i korridoren. Han var rätt mysig när man lärde känna honom. Medarbetarna fick säga du till honom efter två år. Det bekräftades med ett formellt handslag”, har Sven-Erik berättat.

Bara några år efter att Sven-Erik Guldstrand började på Kährs bildades Svenska Dörr AB, och han fick flytta till huvudkontoret i Jönköping. Där fick han nya medarbetare från alla fyra dörrfabrikanterna. På Svenska Dörr avancerade Sven-Erik Guldstrand till försäljningschef och blev 1978 marknadsdirektör.

För Kährs slutade dörrepoken med att tillverkningen köptes in av Tändsticksbolaget/Swedoor 1978, för att läggas ner fyra år senare.

Reste världen runt för att köpa faner

Helge Rörström var knuten till dörrtillverkningen under alla sina nära trettio år på Kährs.

Han var också en av Kährs mest beresta medarbetare genom att han for runt i världen och köpte in faner till dörrarna. Som inköpare har han varit i de flesta av Europas länder och även i USA, Canada samt Afrika.

Det var nödvändigt för dörrtillverkningen att Kährs skickade ut en inköpare för att granska fanerpartier världen runt. Faner gick inte bara att beställa som stapelvara. Risken var för stor att det i så fall inte gick att använda. Att få någon kvalitetsgaranti på obesett faner var inte möjligt. Särskilt till dörrar behövdes stora ytor perfekt faner.

Helge visste exakt vad han ville ha för kvalitet när han bedömde faner: ”Dörrfaner ska vara kvistren och plan. Är den bucklig går den inte att foga. Andra inköpare, till exempel från möbelföretag, kunde delvis vara mindre krävande än jag. Ofta kunde de utnyttja småbitar på ett annat sätt. Vi var däremot helt bundna till dörrlängder.”

Ett mycket vanligt resmål för Helge var Paris. Där fanns stora fanerlager. Han besökte också fanerfabrikerna på den franska landsbygden.

Under närmare tjugo år hade han mellan hundra och tvåhundra resdagar per år. Resandet ökade i takt med dörrtillverkningens tillväxt. Under de sista åren rörde det sig om cirka 1 100 dörrar om dagen. Varje dörr skulle ha cirka fyra kvadratmeter faner och helst inget spill, och inga reklamationer.

Företagsledningen var nöjd med Helge Rörströms kvalitetsgranskningar. Han minns en gång när Olle Kähr och Petrus Kruse hade besökt en fanerleverantör i Oskarshamn. Ledningen där hade klagat på Helge för att han var för hård med kvalitet och priser.

”Men Olle och Petrus var tacksamma. När de kom tillbaka sa Olle att jag verkligen var rätt man för inköpsjobbet.”

På sin knaggliga engelska klarade Helge Rörström även alla förhandlingar utomlands.

”Det var aldrig några problem med det. Är man kund så...”

70-talsdörren Anna.

Kährs Maskiner byggde fabriker i många länder

1961 bildades Kährs Maskiner. Ett nytt affärsområde som innebar att Kährs konstruerade, sålde och levererade nyckelfärdiga fabriker, huvudsakligen till dåvarande östblocket.

1978 såldes Kährs Maskiner till Rune Ottosson för en krona, vilket ledde till ett samarbetsavtal med finska Rauma-Repola Oy.

1992 så länge fortsatte bolaget med sin verksamhet i Kährs lokaler.

De första ryssarna på besök

1958 var ett stort och avgörande ögonblick i Kährs historia. Då lades grunden till det blivande Kährs Maskiner.

Framför Stora Hotellet i Nybro stod tre limousiner. Vid en av dem stod en mäktig man vid namn Kutcherenko. Det var dags för avfärd.

Kutcherenko satte in en fot i bilen och lämnade den andra utanför. Så ställde han frågan till Kährs tekniske chef Rune Ottosson: Vill ni sälja sådana här fabriker till oss?

Kutcherenko var chef för Gosplan, den mäktiga expertkommissionen för planläggning av Sovjetunionens ekonomiska utveckling.

Det ryska avtalet undertecknas i Moskva. Året var 1966. Sittande längst till höger är Olle Kähr när Kährs Maskiner fick en av flera stora order till dåvarande Sovjetunionen.

Alltsammans hade börjat med ett samtal från ”Skåningarna”, nuvarande Skanska. De hade en rysk minister på besök i Malmö. Han ville se Kährs fabrik i Nybro och skulle komma lite sent på kvällen. Rune Ottosson skulle ta emot på Stora Hotellet. Olle Kähr fanns beredd hemma i villan.

Så kom Orlov, chefen för träindustridepartementet, i ambassadens limousin. Klockan var mycket.

”Jag visste inte mycket om ryssar, utom att det kunde vara rätt med vodka och sånt. Orlovs ankomst dröjde så länge att jag fick ordna så att ett ”batteri” ställdes upp bakom en gardin i matsalen innan spritkassan stängdes.”

”När Orlov kom satte vi igång att tömma det där som stod bakom gardinen. Framåt klockan ett ringde jag till Olle. Då hade vi ätit och druckit, vad skulle vi göra nu? Klockan var mycket.”

Herrarna gick hem till Olle Kähr och satt där till klockan tre. Nästa dag fick Orlov se fabriken. Var det bra eller dåligt? Orlov sa varken eller.

Senare anmäldes en rysk delegation. Den innehöll bland många andra Gosplan-chefen Kutcherenko. De gjorde ett grundligt besök på fabriken. Det var efter det som de förlösande orden kom: Vill ni sälja sådana här fabriker till oss?

”Ja, det kunde vi väl göra. Vi hade ju erfarenhet och hade tidigare levererat fabriker till norrmän och finländare”, har Rune Ottosson berättat.

Men Rune, ovan vid att stora affärer gjordes upp ute på gatan, förklarade att i så fall var det en hel del som Kährs behövde veta. Kunde man gå in och diskutera saken? Nej, det gick inte.

Vill ni eller vill ni inte? sa Orlov.

Visst vill vi, om ni ger oss förutsättningarna, svarade Rune.

Det är klart att vi gör, sa Orlov, satte in det andra benet i bilen och slog igen dörren.

Rune Ottosson trodde aldrig att ryssarna skulle komma tillbaka mer. Men snart hörde sovjetiska ambassaden av sig och det hela utvecklades till något mycket stort.

Kährs Maskiner väckte uppmärksamhet

Kährs erkännande och stora kunskap om tillverkning av golv och dörrar ledde till ett synnerligen spännande handelsutbyte med Ryssland. Ryssarna ville ha likadana maskiner och utrustning som fanns i Nybro för att själva kunna tillverka golv och dörrar.

På den vägen började Kährs utveckla, konstruera och leverera nyckelfärdiga träindustrier. Man vann stort förtroende och fick genom åren bygga upp ett stort antal fabriker i såväl forna Sovjetunionen som i flera andra länder. Detta gjorde att bolaget Kährs Maskiner bildades 1961.

Framgångarna i Östeuropa fick stor uppmärksamhet, och gjorde att Olle Kähr kom med i finansminister Gunnar Strängs industrigrupp, vilket gav många värdefulla affärskontakter.

Upprinnelsen till affärerna med dåvarande Sovjetunionen var att en rysk regeringsdelegation besökte Sverige 1958. Syftet var att studera svensk byggnadsteknik, där ingick besök hos tillverkare av byggnadsmaterial för att ta del av deras kunnande.

Ett av företagen var Kährs tillverkning som gjorde besökarna imponerade, och ledde till en förfrågan om Kährs hade möjlighet att offerera en komplett dörrfabrik samt en golvfabrik. Offerter lämnades och i Moskva tecknades 1959 det första kontraktet på två fabriker.

Fabrikerna slutmonterades hösten 1961 och produkterna som därefter tillverkades var till full belåtenhet, vilket skapade förtroende för det småländska kunnandet. Därmed hade man även lagt grunden till fler affärer.

Konstruerade anläggningar

Kährs Maskiner ritade anläggningar som var på toppen av vad man egentligen ville ha i Nybro men som man inte alltid själva hade råd med. Bara modernast tänkbara maskiner gick österut. Pengarna som flöt tillbaka användes sedan till motsvarande investeringar i Nybro.

Styrkan hos Kährs Maskiner var att kunna integrera maskinkonstruktion och tillverkningsteknik, som resulterade i produktionsutrustning som både gav optimal ekonomi och konkurrenskraft.

Bolagets tekniker och konstruktörer backade inte ens för utmaningar och produktområden som låg utanför Kährs egen kärnproduktion. Ett exempel på detta var när Kährs Maskiner byggde världens största fönsterfabrik, dessutom för en helt ny fönsterkonstruktion i dåvarande Östtyskland. Vidare byggde man i Sovjet världens mest avancerade prefabricerade husfabrik och möbelfabriker i samarbete med Ikea. Med åren kom Kährs Maskiner att leverera inte mindre än trettio fabriksanläggningar till östblocket och ytterligare tjugotvå fabriker till andra håll i världen.

Bolaget skickade även mycket folk på regelbundna serviceuppdrag och sålde även tillsatsmaskiner och reservdelar. Som mest hade Kährs Maskiner närmare åttio anställda.

1978 fick Rune Ottosson köpa Kährs Maskiner för 1 krona, men bolaget krävde snart en stark ägare med resurser. Det ledde till ett samarbetsavtal med finska Rauma-Repola Oy, och det blev ett totalt övertagande av Kährs Maskiner 1981. Bolaget fortsatte i Kährs lokaler fram till 1992.

Bolagets konstruktörer backade inte ens för utmaningar och produktområden som låg utanför Kährs egen kärnproduktion.

Thriller på hög rysk nivå

Bakom Kährs Maskiners framgångsrika affärsutveckling låg framför allt Olle Kähr och Rune Ottosson. I tuff konkurrens lyckades de ta hem affär efter affär. Men det krävde omfattande dokumentations- och offertarbete och inte minst långa och hårda förhandlingar. Ibland kunde förhandlingarna ta flera år att slutföra.

Olle Kährs berättelser om förhandlingarna med ryssarna var spännande att höra. Birger Löfgren fick ta del av flera. Han har berättat hur ryssarna verkade vilja trötta ut svenskarna.

”Det blev ideliga uppehåll i förhandlingarna med hänvisning till att olika nödvändiga potentater inte alltid kunde närvara. De tog gärna till precis så många dagars fördröjning att svenskarna inte skulle tycka att det var lönt att åka hem emellan. En förhandling kunde på så vis dra ut på en månad.”

När det körde ihop sig som värst i samtalen om den första fabriken i Moskva tröttnade till slut Olle Kähr och Rune Ottosson och tänkte åka hem.

”Ryssarna ville i alla fall avsluta med en middag följande dag. Då hade plötsligt inga viktiga ryssar förhinder. Under middagen fick Olle sig tillskickat ett tändsticksplån med ett nytt prutningsförslag nedklottrat. Han rev demonstrativt sönder plånet och lade det i askkoppen. Direkt reste sig den ryske chefsförhandlaren och utbringade en skål till en lyckligt genomförd affär.”

Ett krav som ryssarna hade begärt var att få ritningarna till fabrikerna. Från Kährs sida trodde man därför inte på några fler order. Men ryssarna återkom.

”Det visade sig senare att de inte förstått ritningarna. De kunde skicka folk ut i rymden, men träteknik behärskade de inte.”

Montagen i Ryssland var inte problemfria

Kährs levererade fullständiga instruktioner för maskinerna, men det låg på kunden att översätta dem. Det gjorde man inte alltid. Nils-Oskar Walther var montageledare för de två första ryska fabrikerna. Han har berättat om hur man en dag i dörrfabriken på eget initiativ började pressa dörrar, men det gick inget vidare:

”Dörrarna skulle vara fyrtiotvå millimeter tjocka men trycktes ihop till drygt tio millimeter. Dörrarna hade pressats med för högt tryck. Där stod man nu och begrep inte varför, och ville reklamera pressen. Ryssarna ansåg att den var helt oduglig. Problemet var att ingen hade översatt instruktionerna.”

Julen 1969 tillbringade flera montörer från Kährs Maskiner i Sovjet där de monterade dörrfabriker. Här ses montörerna efter hemkomsten till Nybro, stående fr. v. Peter Tiedermann, Lars Foleby och Per-Olof Lövgren. Sittande fr. v. Curt Johansson, Bengt Lindwall och Sven-Erik Johansson.

Hemliga koder för ryska priser

Sören Flink var en av de verkliga trotjänarna på Kährs Maskiner. Han stannade där till pensionen 1992. Med andra ord långt efter det att det kährska ägandet av bolaget hade upphört och finska ägare tog vid.

När Sören Flink började på Kährs Maskiner skulle man ut på en främmande marknad, möta nya språk och var ganska ovetande om nya marknaders råvarukvaliteter. Tidigare hade Kährs knappt exporterat någonting alls. Kontrakten var oerhört detaljerade med föreskrifter om att utrustningen skulle vara ”i överensstämmelse med den högsta tekniska erfarenheten”. Hur nu det skulle bevisas.

”Det var bestämmelser om allt möjligt, till exempel om hur godset skulle packas i lådor som skyddade mot allt tänkbart. Vi hade ju ingen erfarenhet av detta, men här är svensk industri bra: vi kunde vara hjälpsamma kolleger när vi inte var konkurrenter, så vi frågade bland annat Tetra Pak och Alfa-Laval som haft affärer med Sovjet”, har Sören förklarat.

Kommunikationerna mellan Kährs folk hemma och medarbetarna i öst var ett speciellt kapitel. Samtalen fördes på knastriga telefonlinjer och var väl förberedda.

”Vi satt med listor på frågor och svar. Vi tog emot frågor, lämnade svar och ställde nya frågor. Hela tiden med osäkerhet om huruvida vi var avlyssnade eller ej. Vi hade kodord med tio tecken när vi pratade om priser. Det var kanske lite nojigt, men vi fick ju inte avslöja att vi var beredda att pruta femton procent, inte prata om marginalerna.”

KÄHRS MASKINER

Brezjnev var en av besökarna

Kährs Maskiner medverkade på många internationella utställningar. I montrarna syntes ofta välkända industrimän och prominenta gäster som var intresserade. Vid sitt mest omfattande framträdande hade Kährs Maskiner en monter på 125 kvadratmeter där man visade en flerklingsåg med programmerat inställningsbara klingor i drift. Det var en stor nyhet i alla avseenden. Utställningen var i Moskva och året 1969, så en av besökarna hos Kährs Maskiner var Sovjetunionens regeringschef Leonid Brezjnev.

Kährs Maskiners monter vid utställningen i Länet 1970.

Kährs Möbler - en av landets största möbelhandlare

1944 bildades Kährs Möbler som senare döptes om till Hem-Kähr och levde kvar till slutet av 70-talet.

1978 Kährs Möbler avvecklades som bolag.

Möbler i två etapper

Kährs möbelepok kan indelas i två delar.

Det började på 1880-talet när tillverkningen av spinnrockar övergick till möbeltillverkning. Allehanda möbler såldes via återförsäljare.

En ny epok kom mot slutet av trettiotalet, då idén var att istället köpa möbler från andra tillverkare och sälja direkt till kund.

Nils Lindvall, som fick följa Kährs Möblers uppgång och fall mycket nära, berättade i en intervju hur handeln sakta utvecklades när en diversehandlare vid namn Manfred Johansson tog med sig Kährs kataloger, åkte ut i hemmen och sålde direkt.

Efterhand byggde möbelverksamheten inte alls på egen tillverkning. En ny affärsidé blev att göra pennteckningar av möbler och med hjälp av bilder på produkterna sälja Kährs möbler till konsumenter. En man vid namn K.G. Andersson i Kalmar cyklade runt med teckningarna på Öland och fick snart order på mer än vad Kährs hade i lager. Därför fick man lägga ut kundernas beställningar på andra möbelfabriker, som även levererade direkt till Kährs kunder.

Till bilden hörde också ett upplägg med fyra års kredit, vilket bäddade för merförsäljning. För övrigt var Kährs Möbler en uppskattad försäljningskanal för ett antal små och medelstora möbeltillverkare och genererade bra med pengar.

Nybro Möbelförsäljning

Inledningsvis var möbeldelen ett dotterbolag med namnet Nybro Möbelförsäljning. När Gösta Kähr blev firmatecknare 1944 blev det Kährs Möbler. En nyckelperson var Petrus Kruse som byggde upp en omfattande verksamhet inom Kährs Möbler. Han utsågs till direktör för affärsområdet, som kom att växa sig mycket stort. Som mest hade Kährs Möbler fyrtiofem säljare/distriktschefer runt om i Sverige, dessutom en hel del i Danmark och många i Norge. Flera distriktschefer hade egna affärer, fick ett konsignationslager och sålde mot provision. Ett system som ibland upplevdes som tungrott och stort, och i några fall inte alls fungerade.

Ett problem var att Kährs med tiden blev mycket stora köpare hos flera av landets möbeltillverkare. Eftersom Kährs via sina distriktschefer konkurrerade med övriga möbelhandlare kom det synpunkter från möbelhandlarnas riksförbund. Tillverkarna sattes under press och det hände att gamla leverantörer ansåg sig tvungna att svika Kährs.

Som störst var Kährs Möbler precis innan bolaget lades ner vid årsskiftet 1978/79. Ett märkligt öde, enligt Nils Lindvall:

”Under flera år dessförinnan målades det upp storslagna vyer om framtiden. Omsättningen skulle öka till tvåhundra miljoner kronor, men där hamnade vi aldrig.”

Vidlyftiga planer

I de stora vyerna fanns affärsidéer som byggde på import av möbler för att komplettera sortimentet. Nils Lindvall har berättat:

”Hyllserier, skåpstommar och mycket annat köptes in från Rumänien till ett centrallager hos en speditör i Jönköping. Det var även stoppmöbler och annat från andra leverantörer. Speditören skulle sköta distributionen till kunderna med egen personal. Stora satsningar gjordes på kataloger och reklam.”

Om denna kursändring har Ola Wilhelmsson sagt följande:

”Nedläggningen av Kährs Möbler berodde på en idiotisk förändring av affärsidéns verkliga innehåll under Pousette-tiden. Det fanns en stabil verksamhet som genererade både rörelse- och räntenetto. Ingemar Pousette ville ändra upplägget, som innebar att Kährs Möbler skulle köpa in möbler från öststaterna och sälja dem via ett stort centrallager i Jönköping. Där låg stora lass med mer eller mindre trasiga artiklar. Det var en enda röra och nästan inga kundorder på varorna. Marginalerna försvann och verksamheten totalförstördes”.

Omsättningen uppgick under de sista tio åren till 30-40 miljoner kronor per år. Hela verksamheten inklusive varumärket Hem-Kähr såldes till Möbelkedjan AB i Skillingaryd, där omkring 15 av Kährs tidigare försäljare fick fortsatt anställning. Lika många andra av Kährs möbelförsäljare hade startat egen verksamhet.

Bilden visar Kährs monter med möbler så som de såg ut 1970.

Möbelförsäljning som extraknäck

In i Stockholms stadshus vandrade unga giftaslystna för att söka statliga bosättningslån. Det var pengar tänkta att räcka för att sätta bo i en mindre lägenhet. Utanför stadshuset stod Tage Gummesson och sålde möbler åt Kährs. Han delade ut en broschyr och försökte få de unga parens telefonnummer. Sedan ringde han upp dem för ett besök.

Så började Tage Gummesson sin karriär som försäljare. Från Kährs i Nybro hade han fått ett par väskor med bilder på möblerna och prover på trä och tyg. Så gick försäljningen till 1945.

Möbelförsäljningen var ett extraknäck för honom. På dagarna var han spårvagnskonduktör i Stockholm. Första kontakten med Kährs Möbler hade Tage när han skulle gifta sig, sätta bo och därmed behövde möbler.

Han har berättat: ”Min mor hade varit i kontakt med en kille som hette Petrus Kruse på Kährs i Nybro. Han kom upp till Stockholm och vi beställde möbler för två rum och kök. När affären var uppgjord ville Kruse bjuda på middag och det blev Berns. Bäst som vi satt där och käkade sa han: ”Jag tycker att du ska börja sälja möbler åt oss.”

Från möbler till golv

Tage Gummesson bestämde sig direkt för att extraknäcka som möbelsäljare. Samtidigt hade han slutat vid spårvägen och fått jobb som försäljare av bland annat malbekämparen Maletta och Karlsssons Klister. Han reste i Småland, Värmland och lite överallt och sålde klister. Möbler sålde han de kvällar han var hemma i Stockholm.

Klisterchefen var mycket nöjd med Tage Gummessons insatser och såg helst att han slutade sälja möbler. Nja, okej, hade Tage svarat lite svävande. Så en dag hade han en möbelkund och bad om telefonnumret så att SJ skulle kunna ringa när möblerna kom fram.

”Jag glömmer aldrig när flickan som skulle gifta sig läste upp telefonnumret. Det var självaste chefens nummer. Bland en miljon människor...”

Då kändes det som det var dags att sluta med möblerna, så Tage ringde till Petrus Kruse men han ville inte lyssna på det örat. Kruse hade just följt Gustaf Kähr till Kastrup. Innan flyget lyfte till USA förkunnade Gustaf att han ville ha Tage Gummesson på Kährs kontor i Stockholm. Tage besökte kontoret, begärde betänketid men kunde inte hålla sig mer än en dag. Den 1 januari 1952 började han, men inte med möbelförsäljning. Istället skulle han nu sälja golv.

På kontoret i Stockholm var Gösta Kähr chef. När han flyttade till en lokal på Sveavägen fick Tage ta hand om kontoret. Han blev senare distriktschef och fick resa på Norrland och Norge. Under de sista fem åren före pensionen, 1980-84, var Tage säljledare för Sverige men fortsatte även att åka på Norge.

Naturligtvis hade då mycket förändrats sedan han började sin karriär utanför Stockholms Stadshus eller när han kuskade genom Sverige i en Skoda med möbler på taket.

Långt in på 60-talet skedde möbeltransporterna i Nybro med häst och vagn. På bilden ses Bertil Johansson och Enoch Bohman utanför ”Plogen” i slutet av 50-talet. På ”Plogen” hade Kährs lager och en verkstad för tapetsering och reparation av trasiga och återtagna möbler.

Började med att stoppa biograffåtöljer

Nils Lindvall arbetade på Kährs i nästan precis ett halvsekel, och fick följa Kährs utveckling från 1930-talet fram till 1986. Som tapetserarlärling fick han 1937 börja med att stoppa biograffåtöljer.

Hans far Mauritz Lindvall var fabrikschef på Kährs sedan 1929. Han hade efterträtt Sture Kähr, Gustaf Kährs bror som i unga år dog i tuberkulos. Med den bakgrunden var det naturligt att Nils arbetsplats blev Kährs. I tapetserarverkstaden avancerade han senare till chef. När verkstaden var som störst arbetade där mellan femton och tjugo man.

Stoppade biograffåtöljer var en stor artikel på möbelsidan. Fåtöljerna krävde mycket tapetserararbete. Snart utökade ju också Gustaf Kähr sortimentet med väggpaneler till biografer. Hela biografer, inklusive montering, levererades bland annat till Stockholm.

Ett minne som Nils Lindvall hade från dessa år var konserthuset i Karlskrona med väggpanel från Kährs.

”Jag minns det speciellt eftersom Duke Ellington var bland de tidiga gästerna där. The Duke hörde till mina favoriter.”

Möbler fraktades med häst och vagn

En mångsysslare på Kährs var Enoch Bohman. Han anställdes 1929. Efter två år på målarverkstaden fick han ta hand om möbellagret tills han 1932 började köra företagets lastbil och skötte transporterna lokalt.

Tillverkningen av möbler och inredningar var omfattande. En längre leverans var till Hotell Ritz vid Centralstationen i Göteborg dit man levererade 90 kompletta rumsmöblemang. I Göteborg anlitades stadsbud men de misskötte sitt uppdrag och slog sönder en hel del möbler. Enoch och Erik Sjölin skickades därför dit och fick bära upp möblerna i det sex våningar höga hotellet som saknade hiss. Det tog dem 14 dagar att bära.

När andra världskriget utbröt 1939 rekvirerade Kronan Kährs lastbil. Transporterna fick ordnas på annat sätt. Lokalt användes häst och vagn för att frakta möbler. I augusti 1942 köpte man hästen Freja, ett ekipage som blev ett typiskt inslag i Nybros stadsbild under många år. Hästepoken tog inte slut förrän 1963, då företaget övergick till traktortransporter.

Leksaker och sällskapsspel

Inför julen belönades medarbetarna på Kährs genom den traditionella leksaksutdelningen till de anställda.

1947 fick var och en varor för 10 kronor med tillägg av 5 kronor för varje barn.

1960-talet så länge tillverkades leksaker.

Leksaker var även en exportvara

Under ett par decennier hade Kährs en ledande ställning och var den näst största leksaksfabriken i Sverige. Åren närmast efter andra världskriget hade leksaksfabriken till och med en ganska omfattande export. När produktionen var som mest intensiv tillverkades omkring 150 olika typer av leksaker och sällskapsspel. I leksakskataloger presenterades hela sortimentet. Där fanns bussar, spårvagnar, brandbilar, trådbussar, sportbilar och tåg, likaså segelbåtar, gräsklippare, olika djur på hjul, käpphästar, gunghästar, dockvagnar, vävstolar, byggklossar, kulramar och griffeltavlor. Allt tillverkat i trä. Man tillverkade även en rad olika sällskapsspel såsom krocketspel, boccia, kägelspel, schack där man naturligtvis även gjorde pjäserna, couronnespel, fortunaspel, rävspel, fiaspel med mera.

Till leksaksproduktionen kom också tillverkning av en rad olika kompletteringsmöbler. Hit räknades bord, allt från sybord och spelbord till slagbord, likaså sekretärer, bokhyllor, men också barngrindar och barnstolar i olika varianter samt karmstolar, även stoppade karmstolar tillverkade i björk.

Närbesläktad med möbelproduktionen var även tillverkningen av olika barn- och dockmöbler. En del produkter gick också under benämningen slöjd- och specialartiklar och kunde vara pallar, syskrin, vanliga skrin och knivlådor, ja även fågelbord. Mångfalden och idérikedomen var stor och imponerande.

Fortunaspel var ett av många olika sällskapsspel som Kährs tillverkade.

Kährs leksakskatalog från 1955 innehöll en mängd olika artiklar. När produktionen var som mest intensiv tillverkades omkring 150 olika typer av leksaker och sällskapsspel.

Liknade jultomtens verkstad

När julen nalkades lyste det i fabriksanläggningens alla fönster. Då visste man att högsäsongen för leksaker var inne i det som då nästan liknade jultomtens verkstad. Som mest uppgick arbetsstyrkan till ett par hundra personer. Flitiga händer och maskiner i verkstäderna såg till att mängder av alla de leksaker som barn kunde tänka sig tillverkades.

Leksaker och möbler såldes över hela landet och även utanför Sveriges gränser. I boken om Nybro köpings historia beskrivs företaget så här:

KÄHRS LEKSAKER

”Den Kährska fabriken är representerad i varje stad, köping och municipalsamhälle i vårt land. Även de skandinaviska grannländerna samt England äro användare av fabrikens alster. Det sistnämnda landet köper mest billiga massartiklar.”

Inför julen belönades medarbetarna på Kährs genom den traditionella leksaksutdelningen till de anställda. 1947 fick var och en varor för 10 kronor med tillägg av 5 kronor för varje barn.

Små vävstolar en stor produkt

Tillverkningen blev efterhand helt maskinell och man lade upp produktionen i stora serier, vilket kunde innebära 5 000 små vävstolar på en gång eller 10 000 av de populära bygglådorna. Vävstolarna kunde tillverkas i upp mot 20 000 exemplar om året.

Även när Kährs huvudproduktion så småningom blev lamelldörrar och lamellgolv utgjorde leksakstillverkningen en viktig del i strävan att utnyttja träråvaran effektivt. Spillbitar med för små dimensioner användes till leksaker. Men det gick även åt annat virke till leksaker, bland annat var plywood och hårda träfiberplattor viktiga material i modern träleksaksframställning.

För att skapa fantasifullt utsmyckade leksaker målades och dekorerades de i glada färger som sporrade barn till lek. Mönstren gjorde tecknare som schablonfirmorna hade kontakt med. Kravet var även att leksakerna skulle vara hållbara. Exempel på produkt- och kvalitetsutveckling var att man efter att ha använt sprutpistol och schabloner för dekorering gick över till en ny metod, som innebar att färgen drogs över en sidenduk vari mönstret som skulle återges var infotograferat. Metoden gav jämnare och finare linjer än tidigare. Vid lackeringen övergick man till dopplackering och använde ett särskilt cellulosalack, vilket gav en emaljhård yta. Så stark att man inte kunde slå sönder färgen påstås det.

Dörrar och golv skapade efterhand en så stor efterfrågan att leksaksoch möbeltillverkningen successivt avvecklades och upphörde. Leksaker tillverkades dock ända in på 60-talet.

Årets nyheter 1948

1948 var ett rekordår för leksakstillverkningen. Till detta bidrog flera nyheter och kollektionen hade nog aldrig varit så modern och av så god kvalitet som den då var, enligt Gösta Blomquist som var försäljningschef. Nyheterna var ankfamiljen, som både vaggade och lät ”kvack-kvack”, likaså bowlingspelet, en ny barnmöbel med stolar och bord dekorerade med mors lilla Olle-motiv, en docksäng samt fortunaspelet. Fortunaspelet blev en riktig succé genom sitt förnämliga utförande med filtklädd yta, naturfärgad björksarg, automatisk frammatning av kulorna och avskjutningsfjäder i stället för pinne. En ny tillverkningsmetod gjorde dessutom att alla 216 spikarna gick att sätta i på en gång. Även de tidigare artiklarna: den lilla vävstolen, schackbräden, fiaspel, lantgårdar, garage, bygglådor och couronnespel sålde bra. Försäljningen hade också ökat till de stora varuhusen, exempelvis till Åhlén & Holm och PUB.

70 öre för ett krocketklot

En faktura från 1925 visar att herr Wilhelm Olander i Nybro fick betala 6:40 för fyra klot och lika många klubbor till ett krocketspel som han beställt. Kloten kostade 70 öre styck och klubborna 90 öre. I en prislista från 1955 framgår att en gunghäst kostade 7:20 kr, en ankfamilj 3:75, ett couronnespel 9:75 och Fortunaspelet 11 kronor jämnt.

En faktura, daterad 18 juni 1925, för beställda krocketklot och klubbor på totalt 6:40.

Gustaf Kährs hustru Ebba Kähr har berättat att maken alltid hade block och penna på sitt nattduksbord, där han skrev ned många av sina idéer som även kunde dyka upp mitt i natten.

Maken, chefen och personen Gustaf Kähr

”På Gustafs nattduksbord låg alltid block och penna”

Gustaf är inte som vanliga pojkar sa grannfruarna till hans mor Selma. Att han var en säregen människa, med ovanligt stor förmåga att hitta på och uppfinna, berättade även Gustafs hustru Ebba Kähr. Makarna levde tillsammans i 43 år.

Hon har berättat att det på Gustafs nattduksbord alltid låg block och penna.

”Hans hjärna arbetade hela tiden med nya idéer och uppfinningar. Efter en lång sömnlös natt kunde blocket vara fyllt med anteckningar.

På 30-talet fick jag se små lappar med skisser på ett nytt slags golv, tillverkat av små träbitar i furu och ek. Så började han tillverkningen av en ny produkt, lamellgolv”.

Kännetecknande för Gustaf Kähr var att han inte nöjde sig med att bara komma med nya idéer och lösningar och tänka ut nya konstruktioner, utan han förverkligade dem också. Han tillverkade det som han trodde på och lyckades med framgång att sälja sina produkter.

Redan vid 15 års ålder var Gustaf en fabrikör. Hans mor fick då trampa svarven så att han kunde svarva sina första julljusstakar med tre armar. Sedan packade han ner dem i en liten resväska tillsammans med några smörgåsar och reste med tåg eller ångbåt från Kalmar till Stockholm. Där ställde han sig på Kornhamnstorg och sålde sina röda och blå ljusstakar. Året var 1902. Bredvid honom stod en ung man från Mora och sålde korgar, vilket senare visade sig vara den legendariske storbyggmästaren Anders Diös från Uppsala.

De träffades 50 år senare på en resa till USA och Anders Diös utropade: ”Var det inte du din smålänning som stod på Kornhamnstorg och sålde slöjdvaror”.

Skulle lära sig svarva

Ebba Kähr har berättat att det var tradition i släkten Kähr att den unga generationen skulle lära sig svarva, så det fick även sönerna Olle och

Gösta lära sig.

Efter ljusstakarna kom leksakerna. Det var docksängar, krocketspel, käpphästar och små taxar med viftande svansar. Allt tillverkat i trä. Det var också sällskapsspelen Mah-jong och Fia och mycket annat.

Ebba Kähr har beskrivit hur Gustaf under många år gav sig i väg från Nybro på trettondagsafton och for till Stockholm och vidare till Kiruna med sin provväska och sålde sina varor. Han reste sedan söderut från stad till stad. På kvällen på resanderummen skrev han ut dagens order med sin vackra handstil och lade brevet samma kväll på brevlådan. Ordern skulle till Nybro så snabbt som möjligt.

”Gustaf var under den här tiden på resande fot större delen av året. Ett år räknade jag ut att han var hemifrån 265 dagar”.

Så småningom började tillverkningen av möbler. På Stockholmsutställningen 1930 hade Kährs en monter med en sovrumsmöbel i funkisstil.

När golvtillverkningen startade och Gustaf fick det första patentet på lamellgolv hade Kährs flyttat försäljningskontoret till Stockholm. I samma hus låg Grahns Patentbyrå.

”Dit gick Gustaf många gånger för att diskutera sina patent. Under årens lopp blev det sammanlagt ett 20-tal patent som han tog ut”.

När byggruschen satte in i efterkrigs-Sverige blev efterfrågan på nya material stor. Gustaf skaffade en ny och större portfölj med prover på Kährs nya lamellbräda och det blev nya resor, nu till byggmästare och arkitekter.

”Under sommaren var vårt sommarställe i Kolboda så gott som ett pensionat. Hit kom byggfolk för att träffas under glada former, med fiske och bridge, och nästa morgon begav de sig till fabriken i Nybro för att se på golvtillverkningen”.

Ebba följde med som tolk

För att exploatera sina golv och patent på en ny marknad började Gustaf Kähr sina resor till USA i början av 1950-talet. Om dessa resor berättade

Ebba:

”Jag följde med bland annat som tolk, men Gustaf lärde sig snart riktigt bra engelska genom naturmetoden. I USA kom vi i kontakt med bland andra Bruce Flooring Co, den största golvtillverkaren på västkusten på den tiden, och mötte även svensk-amerikanare. Vi besökte Seattle och Tacoma i Washington State där de nya elektroniska helautomatiska maskinerna tillverkades. Där köpte vi en press med elektronöga, ett häxeri första gången man såg den i arbete med sortering av slitytor”.

Enligt Ebba Kähr var Gustaf fullt verksam, gick på sina ben hela dagarna, sprang i fabrikens trappor, hela tiden aktiv och skapande fram till hans sista år då Gustaf var 84 år gammal.

Gustaf Kähr 60 år och hela talet…

1947 fyllde Gustaf Kähr 60 år. Samtidigt summerade han 40 år som företagsledare för AB Gustaf Kähr. Dessutom firade företaget 90-årsjubileum. Det blev också ett generationsskifte i företagsledningen detta år.

Företaget bjöd tidigt in medarbetarna till en fest varje år. En fest utöver det vanliga var denna fest som hölls i Badhusparken. Dagen efter det stora kalaset fick de anställda ledigt!

Talet som Gustaf Kähr höll vid festligheterna den 22 augusti 1947 beskriver företagets utveckling från 1900-talets början och vilka mål som han själv hade, likaså hans tankar om det framtida Kährs när han lämnade över ansvaret till sonen Olle (Olof) Kähr.

”Er minnesgåva för mina tankar 40 år tillbaka. Om vi stannar där ett ögonblick och se på förhållandena vid den tiden förvånas vi över huru små förhållandena voro, som vi levde i.

Ser jag ytterligare 8-9 år tillbaka minns jag, att den första affärsresa jag gjorde resulterade i en försäljning av rävspel till Appeltofts och Dillbergs affärer i Kalmar för 70 kronor.

Året efter besökte jag Karlskrona och sålde liknande varor för cirka 125 kronor till Rob. Ekecrants Pappershandel.

År 1902 startade jag första resan till huvudstaden och hade då träljusstakar i min provkollektion. Jag avslutade då affärer med olika kunder för det för mig svindlande beloppet av 2 200 kronor.

Huru såg Nybro köping ut vid 1900-talets början?

Den enda industrin var tändsticksfabriken och man var imponerad då man hörde att verkmästarens avlöning var så hög som 12 kronor i veckan.

Arbetstiden var från kl. 6 på morgonen till kl. 6 på eftermiddagen. Hyrorna voro som högst för två rum och kök 10 kronor i månaden och vid Mejerigatan ett par tre kronor lägre.

Jag minns hur ordföranden och ett par ledamöter diskuterade före ett kommunalnämndssammanträde en viktig fråga, nämligen om de skulle våga taga konsekvenserna av en höjning av avlöningen till köpingens arbetsförman från 12,5 till 15 öre i timman. En stenkross hade inköpts och fordrade en pålitlig vårdare och energisk ledare för arbetslaget. Det var en liten brödkaka att dela på, på den tiden.

Jag har alltid haft som mitt huvudmål att anskaffa moderna arbetsmaskiner och lämpliga arbetslokaler och ansett att detta varit den enda vägen att skapa konkurrenskraft och trygghet för företaget och för alla som ha sin utkomst av detta.

Under de flydda åren har jag gjort många fel och misstag. Det är dock så för oss människor att sådant ej går att förebygga. Blott en sorts folk gör inga misstag och det är de som inte företa sig något.

Helt naturligt ha vi ej alltid haft samma uppfattning utan slitningar och strider ha förekommit. Om vi för en tid vid dessa tillfällen fått byta platser med varandra, hade nog sådana slitningar kunnat undvikas.

En vän berättade mig hur han hade varit gäst vid ett guldbröllop som någon av hans anställda firade. Brudgummen började sitt tal till bruden så här: ”Du har i alla år varit jäklig vid mej och jag har varit jäklig vid dej och hade det inte varit för de häringa, däringa barnens skull, hade vi aldrig kunnat hålla ihop det. Men det har blivit litet bättre med åren.”

Jag berättar ej episoden för att på något sätt likna våra erfarenheter vid dessa äkta makars förhållanden. Jag vill bara att vi skola tänka på att om ett äktenskap kanske kan gestalta sig på detta sätt, när man börjat under så goda betingelser, då är det mindre underligt att slitningar förekomma mellan personalen och ledningen i ett företag.

Tackade alla

Nu vill jag begagna tillfället att uttala ett varmt tack till eder alla för edert arbete och eder medverkan till det resultat vi uppnått under min ledning under 40 år. Alldeles särskilt vänder jag mig till eder veteraner. Jag har en hel del att säga var och en av eder men därtill räcker ej tiden. Ett fyrfaldigt leve för veteranerna beder jag eder vara mig behjälpliga med.

En saknadens och tacksamhetens tanke bör vi ägna minnet åt våra bortgångna kamrater och alla som tidigare nedlagt ett intressant arbete men nu av olika anledningar ej äro kvar.

Huru den synliga erkänslan skall bliva för eder veteraner har jag icke kunnat komma till visshet om. Jag hemställer därför att få överlägga med eder härom och ni får själva fatta beslut inom den ram som uppdragits. Som en grundplåt för en pensioneringsfond vill bolaget avsätta 50 000 kronor som förvaltas av en stiftelse. Ni kommer att bli närmare informerade härom så snart sakkunskaperna rådfrågats.

Under de senare åren har jag personligen allt mindre kunnat deltaga i arbetet hos eder. Jag har nu nått den tidpunkt då jag anser det riktigt att jag även utåt lämnar ledningen till min son Olle, som under dessa år burit dagens tunga och hetta. Det blir således ingen märkbar förändring. Styrelsen för AB Gustaf Kähr består nu av mig, Olof Kähr och Mauritz Lindvall. Kährs Möbler AB av mig, Olof och Petrus Kruse.

Sonen tar över

En känd politiker lär ha yttrat att det är sällsynt att söner till fabriksledare äro skickade att efterträda sina fäder. De kunna få någon annan uppgift, som de bättre kunna sköta.

Är detta riktigt så utgör vårt fall ett undantag. Jag lägger lugnt ledningen i dina händer Olof och tackar dig för din hjälp och osvikliga energi och arbetslust. Ett tack även till dig Mauritz Lindvall. Jag hoppas att du många år vid Olof sida kan göra din insats. Själv vill jag i mån av krafter och förmåga även i fortsättningen bidraga till vårt företags utveckling.

En erinran vill jag göra om eder rättighet till insyn i företaget och önskar att ni därtill ville utse insiktsfulla, intresserade kamrater som efter noggranna iakttagelser komma med råd och förslag, som främja företaget och eder själva. Jag önskar särskilt att de skola ägna tid och omsorg åt en historisk granskning och bilda sig en självständig uppfattning om alla orsakerna till utvecklingen och delgiva eder alla det resultat som de komma till.

40-50 år är en lång tid av människans arbetsliv, ja, för många är det hela arbetslivet. Historiskt sett är det dock blott en kort stund. Om vi alla som kuggar i de stora hjulen, som driver verket, hjälpas åt tror jag att vi även i fortsättningen kan föra företaget framåt, öka våra kassor och fonder och förbättra vår levnadsstandard. Jag slutar nu med önskan: må detta gå i uppfyllelse!”

Ransoneringen

Att Gustaf Kähr tänkte på medarbetarna på Kährs visar följande inslag som han skrev i Lamell-Posten i december 1949, när det var ransonering.

”Från Amerika kunde jag tyvärr inte medföra så mycket kaffe, att det räckte till alla anställda. Det räckte bara till de gifta. Jag vet att kaffet är den mest åtrådda varan i landet just nu och därför är jag ledsen att de ogifta fick nöja sig med ett paket risgryn och ett paket russin som kompensation.

Jag hade också särskilt gärna velat gynna mina kära veteraner med att ge er lite mera. Er känner jag ju personligen allihopa men det hade kanske varit lite orättvist mot de andra, som ju kunna vara duktiga fastän de inte är veteraner.

Det jag hade med mig har jag nu försökt dela upp så rättvist som möjligt och om någon känner sig missgynnad, så ber jag i alla fall den vara övertygad att jag försökt vara rättvis.”

Blev du med ”fabrikörn”

Disponent Birger Löfgren har berättat om hur Gustaf Kähr ofta kom in till honom för att prata om olika saker. En dag var ämnet något annorlunda. Löfgren var omkring trettio år fyllda och som vanligt kallade han Gustaf för ”fabrikörn” och bad honom sitta ner.

Nu ville Gustaf bli ”du” med Birger.

”Det tog två veckor innan jag klarade det. Han fick påminna mig när jag sa ”fabrikörn”. Det kändes märkligt. Det var en sensation när folk hörde mig säga du till honom i korridoren. Sådan var tidsandan.”

Chefen Gustaf Kähr

Det var raka besked från chefen Gustaf Kähr om vem man både skulle ta order av, och vem som skulle ge order till vem på fabriken. I hans instruktioner till samtliga verkmästare, förmän och förrådsförvaltare (1937-1938) angav han:

Tidskontrollen

•Verkmästare samt utsedda förmän stämpla ej men skola alltid vara först på sin avdelning.

Ordningsregler

•Arbetare får emottaga order endast av förste man för avdelningen, förmannen eller verkmästaren på avdelningen, arbetschefen, fabrikören eller disponenten.

• Arbetare får under arbetstiden ej onödigtvis stå i kontakt med sina arbetskamrater, i varje fall ej för angelägenheter, som ej beröra det arbete, vederbörande just har för händer.

• Förmannen och verkmästaren har skyldighet till arbetschefen rapportera, om de anse arbetare på sin avdelning olämpliga för sin sysselsättning.

• Arbetare får under arbetstiden ej lämna sin avdelning utan giltigt skäl eller order från förmannen eller annan överordnad.

• Fabriksområdet får ej lämnas under arbetstiden annat än mot förmannens eller annan överordnads medgivande och skall vederbörande därvid i kontrolluret stämpla både vid ut- och ingående och i sin arbetsbok för motsvarande tid anteckna vad han har gjort.

• Därest verkmästare lämnar fabriksområdet skall han i möjligaste mån till förman eller förste man på någon avdelning meddela vart han går till förebyggande av onödigt sökande.

Övertidsarbete

• Får ej tillgripas mer än i undantagsfall och får ej beslutas av förmän eller verkmästare utan arbetschefens medgivande.

• Då övertidsarbete förekommer på en avdelning måste även vecko- eller månadsavlönade förmän och verkmästare eller personal på denna avdelning deltaga i arbetet.

Bakvägen till bagaren

En dag fick Gustaf Kähr reda på att Nils-Oskar Walther skulle åka på tjänsteärende till Mariannelund.

”Då tar Walther min bil så åker jag med Walther till mina gårdar där”, sa han.

Det blev flera sådana resor med tiden. Han sa alltid ”Walther” medan Walther själv fick kalla honom ”Chefen”. Det gjorde alla inklusive chefen Olle Kähr.

När de vid en resa passerade Hultsfred var Gustaf kaffesugen.

”Nu ska vi dricka kaffe, Walther”. Sväng runt hörnet här och parkera. Här är ett kafé”, sa han med sin tydliga artikulation och sina lätt skorrande r. Nils-Oskar gick mot ingången”.

”Nej, vi ska inte gå in där. Vi ska gå här”, sa då Gustaf. Genom en glasdörr vid sidan kom de in i en förstuga. Just då kom bagaren med sin plåt fylld med bakverk och sparkade upp dörren. Gustaf sa: ”God morgon, mäster, vi vill ha var sin kaffe och en av de där. Vi sitter här.”

Lunchen samma dag skulle ätas på Stadshotellet i Vetlanda. Men NilsOskar Walthers jobb på platsen drog ut på tiden. Då sa Gustaf Kähr: ”Jag vill ha lunch nu. Men Walther är inte färdig. Nu går jag och äter så kan Walther äta i Eksjö.”

”Jag tänkte att hotellet i Eksjö är mycket bättre. Men när vi kom till torget i Eksjö och jag gick mot hotellet sa Gustaf: ”Nej, vi ska inte gå dit.”

”Så ledde han in oss på en mjölkbar på andra våningen i ett hus. Ett utslag av hans sparsamhet”. Han sa: ”Nu får Walther välja vad han vill till lunch. Sedan ska vi ha kaffe. Walther vill väl ha kaffe. Två kaffe och var sin mazarin, tack.”

Servitrisen sa att det inte fanns någon mazarin. Men Gustaf Kähr lät, enligt Walther, som en upphakad grammofonskiva: ”Vi ska ha var sin mazarin, vi sitter där borta.”

Hon tog på sig kappan, gick ut och kom tillbaka med två mazariner.

”Jag kan tänka mig att motsvarande saker hände på Kährs även om jag inte direkt kommer på några sådana episoder. Han var van vid att få sin vilja igenom”, har Walther berättat.

Livet i fabriken

Ernst nådde inte ens upp till sågbordet

Efter sex års folkskola var det dags att börja arbeta. Ernst Hagström började på Kährs när han var 13 år, och så gjorde även många av hans skolkamrater.

”Vi hade knappast något val. Det var självklart att vi skulle börja där. Lönen var tjugo öre i timmen. Det blev 9:60 i veckan . Nio kronor till morsan och sextio öre att festa för”, har Ernst berättat.

Ernst Hagström arbetade i femtiotvå år på Kährs, där för övrigt hans pappa var maskinist och skötte ångmaskinen som drev hela fabriken på 1930-talet.

Även då fanns regler om barnarbete. Man skulle ha fyllt fjorton år för att få så kallad arbetsbok. Men det var inte så noga med reglerna. Aviserades en inspektion skickades de yngre pojkarna iväg, har Ernst berättat.

Som tonåring kom han in bland hyvlar, fräsar, sågar och svarvar. Han upplevde spån och damm och ett öronbedövande dån.

Ernsts första uppgift var att stå och ”ta emot” vid en såg. Man limmade ihop åttio centimeter långa bräder till skivor som blev ganska tjocka och tunga. De skulle sedan klyvas till två skivor för att bli sidor till barnsängar. Klyvsågen klarade inte hela skivan. Man sågade sig igenom ungefär halva. Sedan skulle Ernst ta emot skivan och vända den så att sågaren kunde fortsätta med andra halvan.

”Jag var så liten att jag inte nådde upp till sågbordet så de fick ställa mig på en spiklåda.”

Förhållandena på 30-talets arbetsplatser var inte de allra bästa. Ernst har berättat om hur det var på Kährs:

”Den som ville tvätta händerna hade en spann vatten och lite grön såpa till sitt förfogande. Dricksvatten fick hämtas i spann från pumpen på Storgatan. Toaletterna hade fjöl med två hål för damerna och fem hål för herrarna att sitta på. Herrarnas urinering skedde i två tvåhundraliters trätunnor. De tömdes med hink i stadens avloppssystem.”

2007 - fabriken idag.

Kährs fabriksbyggnad efter att den eldhärjats 1920.

”Det fanns ingen utsugning av dammet och inga andningsskydd. Spån och damm sopades upp för hand och kördes i stora träskottkärror till ångpannan.

Det fanns sprutboxar kopplade till en stor fläkt med utlopp rakt ut i luften.

Något utrymme för dem som hade matsäck med sig fanns inte. Folk fick äta vid maskinen eller hyvelbänken. Men Kährs var inte sämre än någon annan när det gällde miljön.”

Under dåliga tider i början på 1930-talet drabbades många Kährsanställda av arbetslöshet.

”Men vi småpojkar klarade oss. Vi var billiga i drift. Vi hade ju sämst betalt och var ändå rätt duktiga på det vi gjorde.”

1932 blev det strejk. Enligt ett avtal om lönerna skulle yrkesarbetare ha 81 öre i timmen, diversearbetare fick 72 öre. Men efter uppgörelsen meddelade fabrikör Gustaf Kähr att han inte hade några yrkesarbetare och att yngre arbetare skulle ha betalt enligt en fallande skala från 64 öre och ner till 20 öre.

”Det fanns ju många yrkeskunniga möbelsnickare, maskinsnickare, skulptörer och dekorationsmålare. Den vackra dopfunten i Nybro kyrka, skänkt av Gustaf Kähr, är tillverkad av diversearbetarna.”

Strejken varade i fem veckor och det blev ändå ungefär som fabrikören ville. Småpojkarna som inte fick något fackligt strejkunderstöd klarade sig fint genom att strejken kom mitt i potatisplocksäsongen. De tog jobb hos bönderna.

Bilden visar visar strejkvakterna på ”Johnne Maskinists” gård under en rast. Vakterna var Alfons Johansson, Fritz Strandberg, Gustaf Waldén, John Karlsson, svarvaren Nyborg i hängmattan, Karl Andersson, Hilding Pettersson och Algot Pettersson.

När Ernst fyllde sjutton kunde han gå med i facket och gjorde genast det. Under sex, sju år arbetade han fackligt med att samla in lönestatistik. Det skedde utan att Gustaf Kähr visste om det.

”Jag vet inte om han skulle ha tillåtit det. Men han hade ju inte med det att göra. Det sköttes på fritiden.”

Tidigt blev Ernst flyttad till, som han upplevde det, en lite lugnare avdelning i fabriken. Där tillverkades små metalldetaljer till dockvagnshjul, ramar till barncyklar med mera. Sedan dröjde det inte länge förrän han började på lagret och aldrig mer behövde delta i fabriksarbetet.

På lagret blev Ernst först springpojke och fortsatte med packning av varor:

”Vi hade ju en ganska omfattande tillverkning av träleksaker och spel: fortuna, couronne, räv, fia, schack och mahjong. Det var fina saker.

De skulle in i och ut ur sina fack och hyllor på lagret. Där klängde jag som en apa och plockade med grejorna. Vi hade också många fina möbler, till exempel så kallad bondrokoko, och inredningar till biografer och liknande.”

Han avancerade till chef för en avdelning på lagret och blev efter många år chef för hela lagret. Då var Ernst femtio år fyllda.

Ernst har beskrivit Gustaf Kähr som en både sparsam och idérik person.

”Sparsamheten märktes till exempel varje fredagskväll. Lönen överlämnades alltid i begagnade kuvert som kommit med posten och samlats in överallt i företaget. En del av ”gubbarna” var lika ekonomiska. De lämnade tillbaka kuvertet så att det kunde användas fler gånger.”

För Gustaf Kähr fick ingenting förfaras. Inkommande emballage inklusive snören skulle sparas och återanvändas. Några kartonger med Kährs-logga på fanns aldrig. Inte ens leksakerna hade kartonger med firmanamnet på. Varorna packades långt fram i tiden i begagnade kartonger som bland annat köptes in billigt från olika butiker i Nybro.

”Gustaf Kähr var sträng. Men efteråt var det lätt att förstå att ekonomin aldrig var något vidare. Pengarna gick ofta ur hand i mun. Före min tid hände det att de som inte var familjeförsörjare fick vänta på avlöningen några dagar.

Men Gustaf Kähr jobbade hårt själv också och var en affärsman. Även när det var dåliga tider hade vi stora affärer.”

När mycket arbete på 30-talet var utlagt på folk i stugorna runtomkring färdades Ernst ofta med dragkärra och paketcykel mellan de olika hemmen för att leverera råvaror och samla upp färdiga leksaker och spel.

”Då fick jag en god inblick i hur olika levnadsvillkoren var i samhället. Det stärkte mig i tron att det måste till en förändring för de sämst ställda. Det var trångbott, svårt med hygienen, tuberkulos var en vanlig sjukdom och någon allmän sjukförsäkring fanns inte.”

I hemmen gjordes också den första jojo-snurran från Kährs. Den bestod av två halvor med axel emellan. Den följdes sedan av den helsvarvade modellen. Gustaf Kähr hittade till och med på en jojo med kullager:

”Men den var dyr och skulle på grund av stöldrisken sättas ihop inne på kontoret.”

Så var det för många familjer i Nybro

Att börja på Kährs var ofta det självklara valet. Det finns många exempel där mer än en medlem av samma familj blivit trogna Kährs-medarbetare.

Bröderna Bertil Eriksson och Werner Ericsson arbetade på Kährs i 46 år respektive 34 år.

Bertil började på leksaksavdelningen 1938, där hans första syssla var att biträda en som hette Nyström i målarverkstaden. Nyström sprutade leksakerna och Bertil bar iväg dem till torken. Samtidigt tillverkade Kährs möbler och dörrtillverkningen var på gång. Själva fabriken var inte så stor.

”Det fanns inga motorer i maskinerna, utan en stor ångmaskin drev all utrustning via remskivor från taket”, har Bertil berättat om tiden då han började.

Han upplevde sin arbetsplats i första hand som en möbel- och leksaksfabrik. Det gjorde även hans bror Werner när han började tio år senare.

”Det var mycket småpilligt arbete i leksaksverkstaden. Det gällde till exempel att se upp när man lackade hjul till leksaksbilar. Hjulen var flata på insidan. Kom det för mycket lack i maskineriet kunde de lätt klibba ihop och bli mycket svåra att ta isär. Pinnarna till alla barnhagar som tillverkades lackades genom att rulla dem i fernissa på ett stort papper. Sedan ställdes de upp för att torka. På den tiden var det en snabbare metod än att spruta.”

Under sina första år fick Bertil ibland även hoppa över till möbelverkstaden när det var ont om folk där. Många låg ju ute i beredskapen under kriget vilket påverkade personalsituationen.

Mesta tiden på Kährs var Bertil chef för färgförrådet. Redan 1943 fick han börja sköta färgförrådet, som han sedan ansvarade för ända fram till pensionen 1984.

I början tvekade han. Han trivdes ju så bra med att sitta vid en svarv och att måla krocketspel och annat, så först tackade han nej till erbjudandet att sköta färgförrådet.

Att sköta färger och lim på den tiden innebar inte att bara vända sig till närmaste färgleverantör. Det fanns nämligen inte många färdiga färger. Inte lim heller för den delen.

Allt skulle lagas till för hand och färgerna vara desamma hela tiden. Ibland kom det efterbeställningar, exempelvis till en barnsäng till en sängkammarmöbel, då krävdes det att nyansen skulle vara exakt densamma.

”Det var ett mycket svårt jobb i början, men jag lärde mig blanda färg och det var mycket roligt att hålla på med”, har Bertil senare berättat.

Svårast med nyanserna blev det när dörrtillverkningen kom igång. ”När Rune Ottosson blev driftschef var det kunden som skulle bestämma färgen på dörrarna. Vi hade en stor provkarta med många olika färger som kunderna fick välja bland. Det kunde vara ganska knivigt. En del färger var så lika varandra att man undrade om kunden egentligen skulle märka om man tog fel färg.”

Som bas för färgförrådet var Bertil en nyckelperson hos Kährs, och var länge ensam om att känna till alla färger. När det gick upp för fabriksledningen blev han ombedd att märka upp samtliga färger. När Kährs efter många år fick ett provlaboratorium, först lett av Arvid Magnusson och sedan av Nils-Oskar Walther, fanns färgkunskapen lagrad även där.

Bertils bror Werner var under en stor del av sin tid arbetsledare på dörrfabriken. Men även han fick börja med leksaker och möbler, sedan kom han tidigt över till golvtillverkningen, men bara för en kortare tid. Därefter tillbringade han resten av sin tid inom dörrtillverkningen.

Han fick följa hela utvecklingen och såg hur materialet i dörrkärnorna förändrades genom åren, från träribbor till trälameller och vidare till bitar av vinklad masonit och därifrån till lameller med tretex och till sist ”hönsnätspapper” som gick snabbt att sträcka ut.

”När det gick som fortast gjorde dörrfabriken i Nybro på årsbasis 120 dörrar i timmen inklusive ställtider och allt”, har Werner berättat.

Lamell-Posten så som personaltidningen såg ut 1963. Bilden på framsidan togs i sågverket när Rolf Strömqvist och Nils Haraldsson hade vinkelsågat en ekstock i stockbandsågen. Första numret av Lamell-Posten utkom 1946.

Profiler på Kährs

Här ses, efter hemkomsten från Sovjetunionen 1967, montagegruppen från Kährs Maskiner AB efter att ha levererat två dörrfabriker. De är samlade till en välkomstfest i Kährska villan.

Fr. v. direktör Rune Ottosson, Bengt Lindwall, Åke Andersson, Curt Johansson, Gösta Berg, John Holmboe, Henry Wahlfrid, Burge Lagesson, fru Tota Kähr, Sven-Erik Sjölin, Rudolf Seidel, Sven-Erik Johansson, Nils Östlund, Göte Lagesson, Heinz Ewert, Gunnar Kjellberg samt direktör Olle Kähr.

Tota Kähr var värdinnan i Kährska villan

Tota Kähr, som var Olle Kährs hustru, spelade en viktig roll för Kährs som ”värdinnan” i villan. Hon ansåg själv inte att det var ett arbete hon utförde:

”Nej, jag brukar säga till alla som frågar att jag aldrig har haft ett arbete i hela mitt liv”, sa hon i en intervju 2001.

Men det var en ganska omfattande representation som hon svarade för:

”Min man tyckte inte om att gå på Stora Hotellet. Därför blev det väldigt många större luncher och middagar hemma hos oss.

I början på 1940-talet byggde Olle och Tota Kähr den stora Kährska villan i Nybro på en mycket stor tomt. Där var plats till en golfbana med fyra greener, arton bunkrar och nio utslag. Det längsta hålet var 280 meter.

Villan erbjöd ett vardagsrum på åttiosex kvadratmeter och matsalen stod inte långt efter i storlek. Därtill en massa rum i övervåningen. Men representationsgäster som skulle sova över fick normalt bo på hotellet.

”Vi hade väldigt många ryssar på utbildning och studiebesök. Då åt och drack de hos oss.”

Bland gästerna förekom genom åren även en hel del statsråd och landshövdingar. Bland andra var dåvarande industriministern Krister Wickman på en kräftskiva. Därtill kom många utländska besök i samband med att Kährs etablerade sig på nya marknader.

”Det var ju så annorlunda på den tiden. Vi gick på landshövdingemiddagar med alla cheferna för de stora industrierna i länet. Och sedan bjöd vi alltid på egen landshövdingemiddag. På den tiden kände jag varenda landshövding som kom och gick.”

När det kom gäster till villan blev det också ofta visning av Kosta glasbruk, eftersom Kährs var delägare i bruket.

Med jämna mellanrum ordnades också fester för all personal. Men då blev villan för trång. Det var cirka åttahundra anställda på den tiden och man fick i stället festa i omgångar på Stora Hotellet.

Tota Kähr var inte bara värdinna i villan.

”Det är klart att jag var engagerad i affärerna också. Allt jag fick höra gick ju in. Visst blev jag lite rådgivare till min man också. Och han lyssnade på mig.”

Gustaf Kähr som 1939 hade flyttat till Stockholm kom ofta och hälsade på i villan.

”Då drack Gustaf och jag alltid te tillsammans på morgnarna. Vi pratade ofta om gamla tider. Han var en underbar människa. Vi gillade varandra. Visst kunde han ha ett hetsigt humör men det gick snabbt över.”

Även maken Olle drack te på förmiddagen.

”Han gick iväg när fabriken öppnade på morgonen för att se att allting fungerade. Så kom han tillbaka och drack te innan han återvände till företaget på kontorstiden. Min man blev väldigt omtyckt därför att han gick runt och pratade med så många i fabriken på morgnarna. När han dog var det många som kom till mig och grät som om de hade förlorat någon i familjen, har Tota Kähr berättat.

Från vänster Gustaf, Tota, Ebba och Olle Kähr, fotograferade vid en personalfest 1964.

Martin Nilsson var familjens chaufför

Martin Nilsson jobbade inte bara på fabriken, utan var även ”hustomte” i den Kährska villan. Han skötte familjens stora trädgård med golfbana och allt och spelade golf med Olle Kähr.

Han var också Olles och Totas chaufför, men inte officiellt:

”Telefonen kunde ringa mitt i natten när de skulle hämtas på olika ställen. Detta gjorde jag på min fritid.”

Martin kom till Kährs i början på 1930-talet och fick börja i bonarverkstaden med att polera möbler och inredningar till biografer och konserthus.

”Då kunde vi få jobba från fyra på morgonen till tio på kvällen. Det kunde bli så mycket övertid att jag tjänade åttiofem kronor i veckan.”

1945 köpte Martin grannhuset till Kährska villan. Samtidigt började han extraknäcka som trädgårds- och golfbaneskötare. Martin var en duktig trädgårdsskötare. Han hade inte bara makarna Kährs trädgård och golfbana att ta hand om, utan skötte även trädgårdarna hos flera andra samt sin egen trädgård.

Det var ingen tvekan om vem som bestämde i Kährska villan. Martin berättade om en episod:

”En kväll sa Tota till mig: Nu ska du göra iordning terrassen. Vi får främmande i morgon kväll och ska sitta ute och äta. Så kom Olle och sa att ikväll klipper du greenerna på golfbanan, det blir spel i morgon. Då blev Tota arg: Han ska göra terrassen och kom ihåg en gång för alla, här är det jag som bestämmer och på fabriken är det du. Olle sa inget, men jag sa att han inte skulle vara orolig. Det jag inte hann på kvällen skulle jag ordna på morgonen innan jag gick till jobbet.”

1952 fick Martin börja som golvläggare på Kährs.Till att börja med for han och kollegan Kalle Nilsson Sverige runt och tog hand om reklamationer. Senare åkte de runt till alla bostadsrättsföreningar som hade golv från Kährs. De boende samlades i gillestugorna och fick undervisning i hur golven skulle skötas.

Ella Karlsson berättar om sena nätter på skrivcentralen

Tyska var det stora affärsspråket för Kährs under 1950- och 60-talen. Dels för att man hade tyska kunder, dels genom de många kontakterna med Ryssland och andra öststater som byggdes upp genom Kährs Maskiner.

Ella Karlsson var mycket intresserad av att studera tyska, vilket hon hade stor nytta av när hon började på Kährs 1954.

”Jag var väldigt glad över att få komma till Kährs, eftersom det var ett ställe där jag hade nytta av mina kunskaper i tyska”, förklarade Ella Karlsson i en intervju.

Hon började som sekreterare åt Olle Kähr, fortsatte som chef för skrivcentralen och rundade av med sekreterarjobb sedan skrivcentralen avvecklats under 70-talet. Skrivcentralen var knuten till AB Gustaf Kähr och skötte skrivjobbet, men sålde även tjänster till andra företag i koncernen, exempelvis Kährs Maskiner.

På skrivcentralen arbetade ofta Ella och hennes arbetskamrater hårt och länge. Det var offerter med synnerligen detaljerade maskinspecifikationer som skulle skrivas ut. Ofta pågick jobbet hela nätterna. Allt skrevs ut för hand och det skulle tas många blåkopior.

”Jobbet måste skötas, fastän det kunde ta hela natten. Arbetstopparna kunde vara enorma. Vi slet hårt. Ibland när vi var färdiga hände det att vi grät på hemvägen, så kunde det kännas när stressen och pressen släppte.”

Behöver det sägas att någon extra ersättning aldrig utgick för de långa hårda nätterna vid skrivmaskinen och blåkopieringsapparaten? Sådan var lojaliteten mot företaget.

”Jag hade det bra på Kährs, men man fick jobba för pengarna.”

Så summerade Ella sin tid på företaget som hon blev troget i 30 år.

För Birger Löfgren var arkitektbesöken ibland dråpliga

Birger Löfgren var en av Kährs många trotjänare. Han anställdes som golvsäljare i Nybro 1959 och fick uppdraget att bearbeta byggmarknaden i södra Sverige. Kährs behövde också bygga upp ett nät av återförsäljare för att sköta försäljning och service.

Visserligen fanns en liten kedja av återförsäljare som sålde och lade golv, men bara på de större orterna. Lagerförande återförsäljare saknades helt.

När Birger efter 15 år lämnade Kährs och jobbet som marknadschef för Norden hade han tillsammans med mentorn och bollplanket disponent Petrus Kruse samt flera andra kollegor byggt upp en stor försäljningsorganisation med återförsäljare i hela Norden.

I början på 1960-talet såldes stora mängder sportgolv till nya skolor och idrottsanläggningar. Försäljningen av sporthallsgolv krävde säljarbesök hos arkitekter och konstruktörer. För Birger var det inte lätt i början. Han hade anställts som säljare, trots brist på byggteknisk kunskap. Många gånger dök det upp tillfällen när han önskat att han haft mer expertkunskap. Själv har han beskrivit arkitektbesöken som dråpliga och dåvarande anställda på ett arkitektkontor i Kalmar har ofta påmint honom om hur det kunde vara:

”Arkitekterna ställde en massa frågor. Jag kunde inte svara på en enda men skrev upp alla frågor, åkte hem, tog reda på svaren och återvände.”

Efterhand som Birger besökte fler arkitekter återkom samma frågor och han började förstå vad de pratade om. Till slut behärskade han, som den bäste byggnadsingenjör, allt som rörde golv, våningsplan och sådant.

I mitten på 60-talet utnämndes Birger Löfgren till försäljningschef och disponent.

Birger har efteråt berättat att det är lätt att bli fartblind när allting rullar på och går bra, vilket gör att man glömmer och inte tänker på de hot som finns.

Under en period var det så goda tider att både Kährs och konkurrenten Tarkett hade svårt att hinna med sina leveranser. I Nybro byggdes fabriken ut för att öka tillverkningen till en miljon kvadratmeter golv om

året. Men man såg inte, enligt Birger, faran som heltäckningsmattorna utgjorde när de började komma. Snart blev det trendigt med heltäckningsmattor och byggbolagen köpte stora volymer.

”Risken var uppenbar att vi skulle få en massa golv över”.

Men Birger konstaterade långt senare också att marknadskrafterna satte fart på produktutveckling och marknadsföring hos Kährs.

”Man hittade nya träslag. Viljan att hitta på nytt ökade. Man färgade vissa golv. Ek kunde specialfärgas för exempelvis gillestugor och hobbyrum”.

”Jag utvecklades också själv av detta. Vi skärpte oss. Tidigare hade ledningsgruppsmötena mest handlat om att få fram mer golv. Men när tillgången hotade att bli större än efterfrågan skärptes sinnena för nya marknadssegment. Och vi skapade golvsäljteamet med Åke, Ulf, Tage, Rolf och de andra. Tillsammans med Ola Wilhelmsson var jag också med om att införa en försäljningsbudget.”

Vi avrundar med att berätta om Birgers första kontakt med Kährs. Det var vid en skolresa hösten 1944. Tio år gammal fick han se hur Kährs på den tiden tillverkade leksaker. I ”sekundaboden” blev det affär när han köpte en trasig bondgård, bara taket fattades. Han fick betala 50 öre. Ett besök och minne som etsade sig fast hos honom.

Golvsäljarträff 1967. Bakre raden fr. v. Birger Löfgren, Tage Gummesson, Åke Petersson, Acke Thunell och Jan Ström. Främre raden f. v. Arly Johansson, Gösta Johanssson, Gösta Kähr, Leif Unnerholm och Rolf Andersén.

Rolf Andersén var under alla sina år golvförsäljare

Han har sålt golv till offentliga lokaler, privathus, hyres- och bostadsrätter i Stockholmsregionen och Mellansverige.

När han 1999 gick i pension konstaterade han i en intervju att Kährs golv finns överallt i landet. Han räknade upp Brandbergen utanför Stockholm, Nyköping, Norrköping och i Folkets Hus i Nynäshamn finns ett vackert mörkt, slitstarkt golv i panga-pangaträ. Även stora hotell ståtar med Kährs kvalitétsgolv, exempelvis lade hotell Sheraton i Stockholm in 8 000 kvadratmeter körsbärsträ.

När Rolf började 1951 var han 18 år gammal. Som yngste man på Lamellgolv AB i Stockholm fick han till uppgift att ta emot och skriva ut order som kom från husfabrikanter från i stort sett hela Sverige. Efter militärtjänsten återvände han till företaget men ville gå vidare i karriären och tog upp frågan med sin chef Gösta Kähr.

”Jag är ingen kontorsmänniska utan vill ut och sälja”, var hans besked.

Rolf fick klartecken och köpte en fin väska för att ha allt material i. För att inte trampa de andra försäljarna på tårna frågade han vid en lördagsträff på kontoret vilka byggföretag som han kunde bearbeta. Han skrev upp alla som inte kollegorna hade, sedan var det bara att börja.

Som den ambitiösa unge man han var blev det kvällsstudier på handelsskola, universitet och till och med kurser i talteknik. Rolf ansåg att en säljare måste likt skådespelaren övertyga om innebörden i det som sägs. Med produktpärmens innehåll inlemmat i hela sin varelse som ett välrepeterat manus måste han vara beredd att svara på möjliga och omöjliga frågor. Lite improvisationsförmåga skadade inte heller då det kunde uppstå många knepiga situationer med teknik som ibland inte fungerade vid demonstrationer.

Tidigt blev han distriktansvarig för Stockholm, Värmland, Närke, Västmaland, Uppland, Gästrikland, Västergötland och Östergötland. Han körde sin egen bil, en Wolksvagen och milersättningen var på 60-talet tre kronor. Bensinen kostade 50 öre litern.

”Lönen var väl sisådär men jag hade allt fritt. Traktamenten kom inte förrän på 70-talet”, har han berättat.

Sin första riktigt stora order fick Rolf 1967, för övrigt samma år som Sverige gick över till högertrafik. Nu hade hustomterna börjat bli dyra. Ett mellanting mellan villa och lägenhet blev därför lösningen för många som inte hade råd med villatomt, men ändå ville ha mer kvalitet i boendet än vad en lägenhet erbjöd.

I Salemstaden i Rönninge skulle Svenska bostäder upprätta 1 230 småhuslägenheter, Anders Diös var byggherren. Lamellgolv AB fick ordern på 30 000 kvadratmeter golv. En affär som kammade hem en halv miljon kronor till företaget.

Hemligheten bakom ett bra försäljarkoncept är, enligt Rolf Andersén, ärlighet och att inte lova något man inte kan stå för (på). Likaså att vara ödmjuk, inge förtroende och ha stor kunskap om olika golvs egenskaper. Dessutom var det inte fel att ha lite muskelstyrka. Golvprover var inga lätta saker att bära omkring på!

Tage Gummesson om en dag i en trägolvförsäljares liv

”Matsalen på landsortshotellet öppnar kl 7.00 och växeln i Nybro 7.30. Det gäller att hinna med både frukost och telefon för kl 7.45 måste jag se på ett golv som anmärkts som felaktigt. De som bor där skall åka till jobbet 8.00. Jag svär ve och förb.-se över knappen i kavajen som slets loss igår mellan väskan och hissdörren och ingen nål och tråd. Förresten hade jag inte orkat sy i den igår kväll efter 40 mils körning i mörker och snöslask. Golvet, ett 23 millimeter ekgolv med fogsprång, typisk markering över varje regel. Har ni använt tretums spik här? Jajamensan! Där har vi felet!

Va, den snickare som lagt golvet har lagt hundratals golv (det har de alltid gjort) så han vet hur man skall lägga golv!

Man får inte säga vad man tänker utan tänka på vad man säger. Överenskommelse om nytt sammanträffande, i kväll.

Kl 8.30 infinner jag mig hos vår störste återförsäljare på platsen. Genomgång av hans lager samt inneliggande order. Uppsättning av nyhetsställ med björktilja. Plocka bort gamla prover, sälja in nytt golv till lager.

Åkte ut för att se på ytterligare tre reklamationer tillsammans med vår kund. Ett av golven var fabrikationsfel, de andra två var läggningsfel. 25 mils körning i onödan. Lunch hann vi inte med. En varm korv i en korvkiosk.

Kl 15.00 skall vi vara hos byggnadsfirman som börjat bygga 200 lägenheter. Vi skall försöka sälja vår parkett till den byggnationen. Konkurrenterna har tänkt detsamma så det blir strid på kniven. Kan vi rida på vårt vackra ansikte eller på vår kvalitet och leveranskapacitet.

Vi får nog välja det senare.

Någon uppgörelse kan det inte bli i dag – det blir några turer med prutning hit och dit.

Vi kommer ut i den mörka Norrlandskvällen. Sopar av en decimeter snö som lagt sig på ”plåtlådan” och plöjer iväg till min ”morgonträff”.

Snickaren har ringt att han inte kan komma på grund av sjukdom. Han kanske hade fått en 3-tumsspik i foten.

Dagen börjar lida mot sitt slut, nu väntar en bit mat i hotellets matsal. Tur att det finns TV på rummet, för ikväll går det en pjäs med KarlGustav Lindstedt; En handelsresandes död. Den måste jag se. Den där knappen i kavajen får nog vara tills jag kommer hem till frugan på fredag.

Kuriosa - minnesvärda händelser

Fackliga profiler på Kährs

Det har bedrivits facklig verksamhet på Kährs sedan 1917. Samma år bildades avdelning 116 inom Svenska Träindustriarbetareförbundet, som organiserade träarbetarna.

När avdelningen firade 30-årsjubileum den 1 januari 1948 var AB Gustaf Kähr största arbetsplatsen inom avdelningens verksamhetsområde. Cirka 180 anställda tillhörde avdelningen, vilket praktiskt taget innebar en hundraprocentig anslutning från arbetarnas sida.

Genom årens lopp har flera Kährs-anställda varit avdelningens mest framstående funktionärer. Fackliga pionjärer vid Kährs var John W. Karlsson, Karl Ljungkvist, Hjalmar Johansson, Hilding Hansson, Gustav Waldén, Algot Blomkvist, Martin Johansson, Emil Andersson, Viktor Karlsson, Hjalmar Jonsson, Hjalmar Lundkvist och John O. Karlsson.

För att få bli facklig medlem valdes man in på ett avdelningsmöte. Åtskilliga är insamlingarna som facket genomförde till långvarigt sjuka, arbetslösa och till begravningshjälp. Solidariskt stöttade man även många gånger medlemmar från andra förbund som råkat i svårigheter. Det fackliga arbetet bedrevs vid sidan av ordinarie arbetet. Ute på golvet fanns fackliga kontaktmän. 1960 bildades verkstadsklubben med K-G Norlin som ordförande.

Tjänstemannaklubben bildades 1948 och blev då en av de första klubbarna inom avdelning 53, Nybrotrakten av Svenska Industritjänstemannaförbundet, SIF. Klubbens ordförande blev Gösta Blomquist. En fråga som var aktuell vid första årsmötet 1949 var företagets tecknande av pensionsförsäkringar för anställda tjänstemän. En fråga man inte alls var enig i. En del yngre tjänstemän ville i stället för pensionsförsäkring hellre ha högre löner. En annan fråga som diskuterades var medlemsavgiften som fastställdes till 50 öre per månad. I oktober 1965 upphörde SIF:s lokalavdelning i Nybro och tjänstemannaklubbarna på orten kom i fortsättningen att tillhöra avdelning 6 med säte i Växjö.

Röstade om fabriksmusiken

På 1940-talet röstade man om vilken typ av musik som skulle spelas i fabriken.

I Lamell-Posten kunde följande läsas:

”Grammofonmusiken har blivit utsatt för en hel del kritik särskilt beträffande repertoaren. Kontoret vill därför ha förslag till skivor och alla, som äro lyssnare till fabriksmusiken, uppmanas att på baksidan av röstsedeln för arbetstiden skriva upp vilka skivor han eller hon vill höra. På försök kommer vi också att ändra tiderna för utsändningarna och från och med måndagen den 21 april blir det tiominutersprogram två gånger på förmiddagen och två gånger på eftermiddagen, nämligen omkring 10.30-10.40, 11.40-11.50, 14.50-15.00 och 16.10-16.20. Ring gärna in till telefonväxeln och meddela vad ni tycker.”

Första semestern

Idag är det en självklarhet för alla att varje år få sina semesterdagar, men så har det inte alltid varit. 1936 kom den första lagstadgade semestern till fabriksarbetarna på Kährs. De fick tre hela dagar, medan kontoret då hade en vecka ledigt sedan tidigare. På 30-talet fanns ingen direkt existerande arbetstidslag. Det har berättats att arbetstiden kunde börja redan vid halv fyra på morgonen och pågå till nio-tio på kvällen. Detta under den mest hektiska tiden för leksakstillverkningen under november och december.

Ovanligt fynd på kontoret

Gösta Kähr har berättat om en händelse från kontoret i Stockholm där Lamellgolv flyttade in. Tidigare var det tyska turistbyråns lokaler. Efter inflyttningen hittades en karta över Europa där nålar markerade vilka länder Hitlerväldet ämnade lägga under sig!

Lamellposten

Lamell-Posten var Kährs egen personaltidning under många år. Första numret utkom i januari 1946. I tidningen fanns utrymme för att ta upp både anställdas inlägg och företagsledningens meddelanden. Tidningen innehöll även förströelsebetonad läsning. Redaktör var Runer Jonsson.

Vad förväntade man sig då av denna tidning? I första numret skrev Alf Johansson, som var en av två arbetarerepresentanter i redaktionskommittén:

”Jag väntar att vi i tidningen skall kunna fritt och otvunget diskutera olika problem på arbetsplatsen. Men Lamellposten bör givetvis därför inte bli en klagomur, där rena kverulansen dominerar. Om jag uppfattat saken rätt skall tidningen bland annat ta sikte på att utplåna misshälligheter.”

Genom åren publicerades många reseskildringar, flera beskrev Gustaf Kährs resor till Amerika. Han besökte även Mexico och flertalet länder i Sydamerika. I sin skildring efter besöket i Sydamerika skrev han: ”Många av våra nyförvärvade vänner komma ni att få se vandra hemma i fabrikslokalerna i sommar.” Och så blev det.

Tidningen gjorde ett uppehåll under 1950-talet, men utkom igen 1961.

Ville välkomna med flaggspel

Flaggspelen vid Kährs har länge varit viktiga och visat vilka nationaliteter som gästat företaget. Idén väcktes på 40-talet, då signaturen Bf skrev i Lamell-Posten: ”Vi har den senaste tiden haft en hel del utlänningar på besök vid firman, bl. a. en representant för Uncle Sams stora land i väster. Skulle det inte se trevligt ut om vi kunde hälsa de utländska besökarna med deras respektive lands flaggor? Det skulle nog glädja t.ex. en engelsman om han vid ett besök här finge se Union Jack fladdra över Kährs fabriker.”

Produkter som Kährs har tillverkat genom åren

Spinnrockar

Prydnadsföremål

Ljusstakar

Husgeråd

Leksaker

Sällskapsspel

Allehanda möbler till konsument

Väggpaneler

Butiksinredningar

Biografbänkar

Cafémöbler

Trädgårdsmöbler

Hotellmöbler

Staket

Limträ

Fönsterjalusier (Rolladen)

Lamelldörrar

Lamellgolv

Parkettgolv

Trappor

Sportgolv

Fanergolv

Nyckelfärdiga fabriker

Bioenergi – pellets och fjärrvärme

Fem generationer Kähr

Man kan följa generationsväxlingarna i företagsledningen så här:

1:a Johan Kähr d. ä. 1857-1878

2:a Johan Kähr d. y. 1878-1907

3:e Gustaf Kähr 1907-1947

4:e Olle Kähr 1947-1973

5:e Ulf Kähr (Personal/Marknad)1964-2003

Det var kontinuitet i ledarskapet, Kährs hade under 1900-talet tre riktigt långvariga chefer:

Gustaf Kähr 1907-1947

Olle Kähr 1947-1973

Ola Wilhelmsson 1979-1998

Ledningen utanför familjen Kähr:

Petrus Kruse 1973-1975

Ingemar Pousette 1975-1977

Yngve Nordengren 1978

Ola Wilhelmsson 1979-1998

Anders Wassberg 1999-2001

Tf VD Ola Wilhelmsson 2001

Michael Bohlin 2001-2002

Tf VD Lennart Orsander 2002-2003

Folke Becker 2003-2007

Peter Kaschner 2007-

Efter 125 års familjeägande sålde familjen Kähr sitt aktieinnehav 1982 till det Ratosägda Järnbron AB.

”Fars

motto var, inget i världen är omöjligt.

Det fick vi tidigt erfara.”

Gösta Kähr, son till Gustaf Kähr och bror till Olle Kähr

Fyra generationer Kähr. Stående från vänster Gustaf Kähr och Johan Kähr d.y. Främre raden Olle (Olof) Kähr och Johan Kähr d.ä.