YO RUNNING CLUB

Text: Lina Åsberg / Fotograf: Dennis Wernersson

Löpning, finns det någon mer tillgänglig träningsform? På med skorna och ut och kuta, svårare är det inte. Men vad gör man när man känner att man bara springer i gamla spår, när man vill ha nya vyer och större utmaningar – och när man inte vill offra kompishänget för att man måste träna? Lina Åsberg har träffat Henrik, Rasmus och Tommy från löpklubben Yo Running Club.

Yo Running Club. Namnet står for Your Own Running Club, en fingervisning om vad klubben handlar om: löpglädje, vänskap och äventyrslusta. Klubben startades av musikern Daniel Adams Ray och fotografen Fredrik Wannerstedt, två vänner som ville kombinera konst med löpning, foto med svettiga pass, tuffa utmaningar med efterföljande kompishäng, kaffe och croissant på favoritkaféet vid Sankt Eriksplan. – Daniel och Fredrik startade det här som är ett alternativ till traditionella friidrottsföreningar. De har en viss estetik, en hel del normer om hur saker ska vara. Daniel och Fredrik är två väldigt kreativa personer och ville utforska hur de kunde kombinera sin passion för att kuta med konst och foto, säger Tommy Gulstrand. Och det fanns inte riktigt utrymme för det i befintliga klubbar, så de startade något eget. Det de startade var Yo Running Club, en klubb av vänner som möts varje tisdagskväll och varje lördagsmorgon för att ta sig an stadens gator med kamera i hand och en uppsjö av idéer för att utmana och ompröva sin löpning. Klubben består av ett tjugotal medlemmar, de flesta gamla vänner som mötts i olika träningssammanhang och tävlingar, bland annat swimruntävlingen Ö till Ö. Henrik Kindgren är en av dem som varit med längst i klubben. – Ja, jag och Daniel tävlade ihop … 2013 eller 2014, tror jag. Så körde vi – och vann! En väldigt, väldigt stor tävling, berättar han och skrattar. – Det stod i tidningen sedan: ”Daniel Adams Ray vann extremtävling.” – Daniel Adams Ray med en kompis, tillägger Rasmus Regnstrand och skrattar. Ouch! – Ja, nej det var ingen stor grej, det var en tävling som heter Beach to beach.

”Vi åker längst ut på pendeltågslinjen och sedan springer vi inåt längs linjen, så länge vi orkar. När någon inte pallar mer kan de droppa av och ta pendeln hem”

Yo’s tips för att starta en löpklubb

”Gör det bara”, säger medlemmarna i Yo som tycker att folk krånglar till löpklubbar i onödan. Det enda som behövs är ett gäng kompisar som man tycker om att springa med samt fasta rutiner. Hjälper gör det också att vara ett lite större gäng, så att det alltid finns några som springer även om inte alla kan. Själva springer de varje tisdag och lördag, samma plats, samma tid. Och sedan får de motivationshjälp av hänget efter: croissant och kaffe på stamhaket.

Betongdjungelbok möter bondgård

Själen och hjärtat ligger i utmaningen. Yo är inte en klubb för dem som vill springa samma gamla spår morgon och kväll – de vill utmana sin löpning och upptäcka sin omgivning medan de springer. Kanske är det passionen för foto som har lagt grunden för den outsinliga lusten efter nya vyer, för det klubben håller på med påminner lite om konceptet urban exploration, fast i light-version. En av de utmaningar som de blivit omskrivna för är sin tunnelbanelöpning. Konceptet är enkelt: – Vi åker längst ut på en linje och springer en ny rutt där varje gång. När vi tagit alla slutstationer är vi klara, säger Tommy. – Ja, det är inte ett så avancerat koncept egentligen, säger Rasmus. ”Det är det bästa sättet att Bland favoritscenerier nämner de Akalla och Hjulsta. komma ut, att göra det – Det är fantastiskt verkligen hur med kompisar och att ha betongen sluter upp mot Järvafältets landsortsliknande vyer, ett skönt häng efteråt” säger Rasmus. Det känns nästan som att vara på landet, med stora fält och bondgårdar. Och sedan i centrum är det en helt annan känsla. Stora betongblock, miljonprojekt. Och det blir ju fantastiska bilder i sådana betongdominerade miljöer. – En annan pärla var den övergivna tunnelbanestationen Kymlinge i Sundbyberg, lägger Tommy till. Stockholm är en stad av kontraster: betong och grön idyll, miljonprojekt och medeltida kullerstensgränder. Att få upptäcka staden i gryningen, när den inte ännu har vaknat, är fantastiskt, menar medlemmarna i Yo Running Club. När Yo inte längre hade några slutstationer att ta av startade de vad de kallar för safari runs och tog sig an pendeltågslinjerna i stället. – Vi har ju löpare på många olika nivåer, säger

Yos tips för att utmana din löpning

Utnyttja kollektivtrafiken i din stad

Hitta ett färdmedel som kan ta dig till nya platser på orten där du bor och utgå därifrån för att upptäcka nya löprundor. Ska du springa långt kan du följa kollektivrutten tillbaka och hoppa på bussen, tåget eller t-banan hem igen när benen tröttnat.

Spring alla gator eller spring mönster

Leta upp en karta över din ort och spring sedan varenda gata och liten gränd på kartan. Använd en GPS-klocka för att logga var du sprungit och se var du inte varit. Eller rutta ut ett mönster och försök få till ett ord eller en form över stadsgatorna.

Mack-till-mack eller utsiktsplatslöpning

Spring mellan mackar på landsbyggden och fyll på med energi på varje mack, eller ta en utsiktsrunda och beundra vyerna. Förvarna en kompis som bor någonstans längs vägen om du springer långt, så att hen kan plocka upp dig med bilen om mjölksyran tar överhanden.

Hitta inspiration hos andra löpklubbar

Yo tipsar om Köpenhamnsbaserade Nørrebro running och holländska Patta för inspiration till nya löputmaningar. Eller varför inte Yo själva? Du hittar dem på Instagram under namnet yorunningclub, där de lägger ut inspirerande bilder från sina löp och äventyr.

Tommy, och det är klart viktigt att vi kan hålla fart, men också att alla kan vara med. Så vi åker längst ut på pendeltågslinjerna och sedan springer vi inåt längs med linjen, så länge vi orkar. När någon inte pallar mer kan de droppa av och ta pendeln hem. En vacker rutt som de vill tipsa om från sina safari runs är leden som går från Kallhäll in mot city, där man kan springa längs med vattnet och ta del av hav, broar och slott.

Alla stadens gator

2019 var det dags för en ny utmaning. Yo ville springa inte bara för kompisgänget utan för ett högre syfte, och resultatet blev en utmaning till fördel för Musikhjälpen. Löpklubben tog sig an Stockholms alla innerstadsgator med en utmärkande frenesi, och alla som ville kunde delta – med förutsättning att de skänkte en slant till insamlingen. Totalt fick de in 150 000 kronor, inte bara genom gatuloppet utan också genom att sälja träningsupplägg och andra produkter på Tradera. Det var en sak jag funderade över innan jag träffade Yo: Hur navigerade de? Hur visste de hur många gator de tagit och vilka de hade kvar? – Först började vi lägga upp en rutt, en sorts schema, men det blev alldeles för krångligt och tidskrävande, säger Rasmus. Så vi började använda våra GPS-klockor för att logga var vi sprungit i stället, och i slutet av dagen la vi in rutterna som klockan mappat i en karta för att kunna se vad vi hade kvar.

Hann ni alla gator? – Ja, nästan, säger Rasmus. Det var några vi missade runt Vasastan. Men nästan alla gator. 17 timmar tog det totalt, vi sprang runt två timmar per dag i en vecka. Jag var nog den som sprang alla dagar, andra anslöt när de kunde. – Det var jätteroligt, vi träffade så många människor som vi aldrig träffat förut. Personer som sett vad vi gjorde på Instagram och slöt upp. Vänners vänner. Min pappa anslöt en stund, sprang en kilometer och hoppade sedan av, säger Rasmus. På frågan om de fått en annan bild av sin stad efter utmaningen svarar de alla unisont ja.

– Det är så mycket man inte vet om Stockholm, så mycket man inte sett. Det allra häftigaste stället var nog Gamla stan. Det kan man inte tro men det finns många pärlor, man får ju alltid de gamla klassikerna: Västerlånggatan, Svartmangatan. När vi sprang för Musikhjälpen fick vi se så många små gränder, gömda gator och platser som vi aldrig sett förut, det var fantastiskt. säger Rasmus. – Man upptäcker hur vackert Stockholm är, på nytt, lägger Henrik till. För enstaka löpturer tipsar de om ö-hoppning i Stockholms innerstad – att ta alla gator i Gamla stan, Kastellholmen, Riddarholmen och vidare.

Utmana dig sjäv, var du än är

Det är tydligt att det här är ett gäng som älskar att springa på nya och oväntade sätt. Men Stockholm i all ära, det är bara var tionde svensk som bor där. Har de några råd till andra som vill utmana sin löpning – i landsbygd såväl som i stad? Spårvagns- och busslöpning förstås, enligt samma mönster som tunnelbanelöpningen. Men hur gör man ute på landsbygden? Kan man springa långt i okänd mark, även om man inte har en pendel att hoppa på? – Jag är ju från landsbyggden, kommenterar Tommy, som är född och uppvuxen utanför Jönköping. Jag brukade göra så att när jag skulle ut på en ny långtur, någonstans där jag aldrig varit förut, så ringde jag upp en kompis som hade hus någonstans långt fram längs vägen och frågade om de kunde skjutsa mig hem. Det är ju ingen stor förlust för dem, om en sträcka tar en timme för mig tar det kanske en kvart med bilen. Och orkade jag inte hela vägen fram så var det bara att ringa och bli upphämtad längs med vägen. – En annan bra utmaning som man kan köra är macktill-mack, lägger han till. Det är vad det låter som. Man springer en sträcka där man vet att det finns mackar, och så stannar man på varje mack och tar en fika. Det är också ett bra sätt att vänja magen vid att hantera mat- och energiintag för längre lopp, exempelvis om man är intresserad av ultralöpning. – Jag brukar kombinera med lite familjehäng, säger Rasmus. Jag ber min fru köra i förväg med barnen till någon strand, och så springer jag dit. Då behöver jag inte oroa mig för att jag ska orka hem, bilen är ju där. Och så kan jag ta ett dopp och hänga med familjen efteråt. Ett annat tips, både för stads- och landsbygdslöpning, är utsiktsplatslöpning. Även där är namnet självförklarande: man springer till en utsiktsplats, tar en paus och beundrar vyerna, och springer sedan vidare till nästa. Ett utmärkt sätt att mätta ögats behov av skönhet samtidigt som kroppen får röra på sig. På frågan om de har några nya utmaningar i kikaren nämner de att de gärna gjort mönster med sina löpturer. – Vi har testat lite grejer, sprungit åttor i stan och lite annat sådant, säger Tommy. Men det hade varit coolt att göra mer avancerade grejer, typ springa ett ord eller en mening. Hela gänget stämmer in. – Löpning är ju i slutändan också något som kräver disciplin, det är jobbigt att springa. Det kan vara tråkigt och kräver uthållighet, fortsätter Tommy. – Mycket av våra löp går ut på att fika, lägger Rasmus till och skrattar. Det låter roligt men egentligen skämtar jag inte. Det är det bästa sättet att komma ut, att göra det med kompisar och att ha ett skönt häng efteråt. Vi går alltid till samma kafé. Så vill ni hitta Yo får ni leta rätt på deras favorithak, någonstans i Vasastan i Stockholm.

Medverkande

Rasmus Regnstrand, Tommy Guldstrand och Henrik Kindgren. Tre Yo-vänner som utöver löpning tränar i flera andra grenar, däribland cykling och swimrun. Ni hittar gänget på: @yorunningclub.