MY PLAYGROUND

My Playground EN VARDAG LÅNGT IFRÅN DET VARDAGLIGA Text: Anna Kernell / Fotograf: Sofia Wester Sjöberg

Vardagen för våra Addnature Family-medlemmar Sofia och Jacob Wester Sjöberg ligger långt ifrån den lunk de flesta av oss associerar ordet vardag med. De är lite som flyttfåglar, men de rör sig snarare mot kallare än varmare breddgrader. Större delen av året tillbringar de långt ifrån lägenheten i Stockholm, på jakt efter nyfallen snö, stora vågor, dramatiska landskap och rätt ljus.

Han, professionell extremskidåkare. Hon, professionell extremsportsfotograf. Tillsammans har de förvandlat sin lekplats till arbetsplats, där äventyr blir till vardag och vardag till äventyr.

Redan som tolvåring bestämde sig Jacob för att han skulle leva på skidåkningen. Den alpinsportsvärld han växte upp i präglades av mätbarhet. Sekunder och minuter avgjorde din plats i rankningen och fastställde om du var inne eller ute. För att bli någonting var du tvungen att tävla. Och vinna. Jacob förstod att han måste bli en av de kanske 50 bästa skidåkarna i världen för att kunna leva på sin sport. Men sedan kom hela den där vågen med ”ny” och fri skidåkning från USA. Och de här åkarna verkade kunna klara sig på andra sätt – genom sponsorer, skidfilmer och annat. – Jag bestämde mig redan där och då att det här ska jag göra i framtiden. Sedan att det gick vägen var väl en blandning av ren tur, ambition och hårt arbete. När jag var 17 skrev jag på mitt första bra betalda kontrakt. Och då började jag inse att kan jag hålla i det här så kan jag leva på det. Sedan har branschen gjort mig till den jag är genom att det inte längre handlar om att bara prestera på tävlingar. I dag har ju gränserna suddats ut mellan atlet och influencer. På gott och ont. Man kan ha en karriär som inte ständigt går ut på att hela tiden slå nya rekord, om man är tillräckligt bra på att marknadsföra sig själv.

För Sofia var livsstilen de lever nu långt ifrån självklar. Även fast hon länge haft en pojkvän som var professionell skidåkare, och ett stort intresse för fotografering sedan barnsben, slog det henne aldrig att fotograf var något man kunde bli. – Jag tänkte nog aldrig att man gör någonting annat än att skaffar ett riktigt jobb i Stockholm. Jag var väl mer fokuserad på typiskt högpresterande mål, som att bli ingenjör eller VD. Men under mitt sista år på universitetet började jag få lite betalt för bilder jag tagit på Jacob. Det var där jag började inse att det här kanske går att göra som ett team. Dessutom vore det härligt att slippa ha ett distansförhållande och kunna tillbringa mer tid med varandra. Jacob var ju ofta borta på vintrarna och vi sågs inte mycket alls. Så jag bestämde mig för att prova att fota på heltid för fem år sedan. Och sedan dess har vi kört på.

Och det bara funkade? – Jag tror det har gått bra för att vi ser oss som ett team. Som frilansfotograf är det inte alltid att det rullar in en massa pengar, men jag känner ändå att jag hjälper Jacob att bygga hans varumärke och vice versa. – Företagen har ju mycket att vinna på att Sofia tar bilder eller filmar eftersom de då slipper skicka ut någon själva, lägger Jacob till.

My Playground är en serie kortfilmer där vi under en tid följer våra Addnature Family-medlemmar när de kombinerar sina passioner, sin träning och sitt dagliga liv. Varje avsnitt är fristående och visar varför Addnature Family-medlemmarna har en sådan passion för det de gör. Filmerna finns att se på Youtube.

Sofias och Jacobs avsnitt kommer ut våren 2022. Följ dem på Instagram: @sofiasjoeberg / @jacobwester

VINTER

När november lider mot sitt slut tar Sofia och Jacob sitt pick och pack och åker norröver. Mot Åre. Korta dagar och ett folkglest fjäll gör det till en perfekt mjukstart på säsongen. Det är inte många liftar öppna vid det här laget så det är ett bra tillfälle att börja gå på tur och mata in höjdmeter i benen. Börja snällt och inte kasta sig ut i allt för stora berg efter ett halvår på barmark. När kroppen är uppvärmd och äventyrsnerven spänd styr de kosan mot Chamonix i Frankrike, som bjuder på allt från snäll terräng till världens mest extrema åk. Efter många års tävlande blev Jacob mätt på att resa runt hela tiden. Han stannar hellre på ett och samma ställe under några månader så att de kan komma in i lite mer av en vardag. Lära sig området och få bättre koll på snö- och lavinförhållanden. Därför tillbringar de större delen av vintrarna här, i Chamonix, och pushar gränser till vardags, både bakom och framför kameran.

Kan äventyret någonsin bli en vardag? – Det blir ju en vardag när veckorna mer eller mindre ser likadana ut, även om det är äventyr varje dag, säger Sofia. För mig är det ofta under vintern. Då stiger vi upp tidigt flera dagar i veckan, är uppe på berget under dagen och gör lite samma grej varje dag. Sedan går man och lägger sig efter middagen för att man är så trött. – För att det ska kvala in som ett äventyr tycker jag ändå att man nästan måste definiera det som motsatsen till en vardag. Det måste innehålla en ovisshet, något slags osäkerhet eller utmaning, menar Jacob. – Så i Alperna tycker du nog kanske inte att det finns en vardag? frågar Sofia. – Nej. Eller det beror väl på vad man gör i Alperna. Klart det finns vardagssituationer där också. Att man sticker ut och fotar några svängbilder för någon katalog eller så. Men är man ute och pushar gränserna till max då blir det aldrig en vardag. Då är det ju skarpt läge liksom.

VÅR

Så mycket vårkänslor får inte Sofia och Jacob uppleva. De hinner få en glimt av våren i slutet av Chamonix-vistelsen och vid sin snabba mellanlandning i Stockholm i slutet av april. Sedan fortsätter de att följa snön och ljuset uppåt mot polcirkeln. Mot Riksgränsen, Tromsö eller Lofoten. Trots att dagarna knappt kan skiljas från nätterna i början på juni där uppe finns det knappt en knopp på ett träd så långt ögat når. Men att missa våren verkar inte vara någon big deal. I Nordnorge finns både hav och berg vilket ger goda möjligheter att kombinera skidåkningen med Jacobs andra stora intresse: surfing. Dagen efter en storm kan de vakna upp i sin van till en perfekt våg 50 meter framför sig och ett 1 000 meter högt berg fullt med nysnö strax bakom sig.

Hur mycket ren skidåkning blir det egentligen under en säsong? – Jag tror att säsongarna åker dubbelt så mycket skidor, säger Jacob. De sticker ju ut varje dag oavsett väder. Vi är mer petiga. Är det dåligt väder måste vi fundera om vi kommer att få något bra gjort. Ibland är det vettigare att vila och komma i kapp med lite datorjobb. – Det är ju mer fix, väntan och upprepning än man kanske tror. Mindre aktiv skidåkning, men mer tid ute på berget. Det kan ta en hel dag att få till en enda filmsekvens. Och funkar det inte på första eller andra försöket så kan det ta tre dagar, säger Sofia. – Det man ser på Instagram, det är ju de fem bästa minuterna från en hel vinter, fortsätter Jacob. Det är ju helt komprimerat, man visar inte allt slit runt omkring.

Ger ni er någonsin ut utan kamera och bara njuter? – Du får ju som ”fomo” när du inte har med en kamera, säger Jacob och skrattar. Jag sticker ut ganska mycket bara för att träna. Men då drar jag inte ut och hoppar en femtonmetersklippa direkt. Det skulle kännas dumt att göra det utan att någon filmade. Man måste ändå börja tänka på att man är över 30, kroppen håller inte för vad som helst längre. Så jag försöker välja mina dagar då jag verkligen laddar på, och då vill jag ju helst att det dokumenteras. – Och jag är ju ute för att fota, säger Sofia. Det har hänt att jag inte haft med mig kameran och då har jag nästan alltid ångrat mig. Kanske hade det varit annorlunda om jag var skidåkare i grunden, då hade jag nog uppskattat att få åka skidor i fred mer. Men jag är ju mer fotograf än skidåkare. – Skidåkningen är mer som en transport till bilden för dig, flikar Jacob in. – Ja kanske … får man säga så? undrar Sofia och skrattar.

SOMMAR

I sex månader kretsar deras liv kring snö men när den svenska sommaren står i full blom återvänder de till Stockholm. Och då är det inte konstigt att de båda är lite less på allt vad skidåkning heter. Less på att leva ur en massa väskor. Vid slutet av säsongen brukar Jacob rasa samman lite. Det sliter på kroppen att vara ute och jobba hårt flera månader i sträck i bergen. Långa dagar följer på varandra och maten innehåller inte alltid allt man egentligen behöver. Konditionen kanske är på topp men muskelmassan och energin har gått ner och han behöver tid att återhämta sig. Tid att ta hand om sitt arbetsredskap – kroppen. För Sofia handlar det mycket om att ta vara på värmen och sommaren som hon kan sakna när allt handlar om kyla och vinter under så lång tid. Hänga med kompisar. Kanske jobba någon dag, skita i att jobba en annan. Ta semester och dagen lite som den kommer.

HÖST

Egentligen kan man dela in Sofias och Jacobs liv i två delar. Under vintern samlar de på sig en hel massa material, men har inte tid att ta hand om det. Därför gäller det att göra det under andra delar av året och det stora hästgörat brukar pågå under hösten. Då åker de till Fårö och kör kontorsjobb i en stuga i skogen. Redigerar filmer och bilder. Planerar inför nästa säsong. Skriver artiklar och levererar mer långsiktigt content. Varvar med löpning, styrketräning och surfing. Och kanske är det här på Fårö de kommer närmast ett traditionellt vardagsliv? Dagarna är lugna, de rullar på och flyter in i varandra. Men bara för en kort tid. En sak är säker: winter is coming. Och med den ett vardagsliv utanför normen.

Finns det någonting som alltid ger er kickar, även om det ingår i er vardag? – Varje gång jag får till bra bilder eller ett bra shot. Det är ju det jag lever för och det kan ju hända året runt. För dig kanske det är lite mer beroende på var vi är någonstans? säger Sofia och vänder sig till Jacob. – Det kan ju vara ganska subtilt det där med kickar. Jag kan stanna upp ibland och liksom lukta på blommorna, som man säger. Det behöver inte vara en speciell dag alls. Vi kanske bara var uppe och tog lite lifestyle-bilder och drog några svängar. Men så är man på väg ner från berget och det är solnedgång och så där otroligt vackert. Då kan man stanna upp och bara: ”Shit, det här är min vardag just nu! Hur sjukt är inte det? Du gjorde samma sak i går och kommer göra det i morgon också.” Det är en kick i sig. Det är i-stunden-lycka i vardagen. Det är ju egentligen så man vill att vardagen ska vara.