FRÅN KEB TILL CATWALK

Text: Daniel Lindström

En gång, för inte alls länge sedan, var gränserna mellan friluftskläder och mode skarpa som pressveck och hårda som pjäxor. Inte längre – faktum är det börjar bli svårt att se var det ena börjar och det andra slutar. Modejournalisten Daniel Lindström har funderat litegrann på det här.

Paris, januari 2020

Jag står i ett tält i Tuilerieträdgården och trängs på en liten yta med modemänniskor och superstylade världsartister som Tyga, Pop Smoke och J Balvin. Vi befinner oss backstage efter Louis Vuittons påkostade visning av höstens kollektion och väntar på att designern, den hyllade amerikanska multikonstnären Virgil Abloh, ska komma ut och ta emot våra applåder.

Han har varit ansvarig för det anrika och prestigefulla franska modehusets herrkollektion sedan 2018 och för ett arv av läderhantverk från 1854 in i framtiden.

När Virgil Abloh så småningom tittar fram bakom ett draperi – omgärdad av storväxta livvakter och ett entourage av strama pr-kvinnor – gör han det i en turkos skaljacka från Arc’teryx.

Det är en smått sensationell syn och markerar outdoorklädernas definitiva genombrott inom modet. (På front row sitter även artisten Frank Ocean i en gul dunjacka från Mammut.)

När Virgil Abloh några veckor senare, precis före pandemin, visar sitt eget märke Off-White på den franska dammodeveckan har han integrerat dekonstruerade versioner av Arc’teryxjackor som matchas med romantiska klänningar i tyll. Två världar förenas på en och samma catwalk.

En annan plats, en helt annan tid

Jag växte upp i Östersund och Åre på 1980-talet. Mitt första minne av att känna stark attraktion och ha-begär till kläder är från 1986 då Stefan Engström och Peter Blom grundade Peak Performance. Jag gick på mellanstadiet då, åkte skidor varje helg på vintern, och önskade inget hellre än att ha en tröja eller bomullsanorak med den broderade indianen på.

Långt senare fick jag jobb som redaktör på Magazine Café i Stockholm. Att bevaka klädbranschen blev mitt heltidsjobb, en ynnest för en modeintresserad kille, och vid det här laget har jag sett hundratals och åter hundratals visningar och kollektioner i Sverige och runt om i världen. Men jag återkommer ständigt till en och samma slutsats: det är alltid mer intressant att studera funktionskläder från outdoorvärlden.

Visst, det finns otroliga italienska skräddarsydda kavajer i kashmirblandning – men vad är det mot en trelagers skaljacka? Och ett par jeans i rådenim vävd på en antik japansk vävstol kan aldrig mäta sig med en teknisk vandringsbyxa du kan zippa av till shorts.

Varumärkena inom outdoorvärlden måste vara progressiva, det ligger i sakens natur. Att hela tiden leta efter nya, lättare, mer vattentäta material som gör plaggen funktionsdugliga både i vardagen och i skog och mark är ett sätt att berättiga sin existens och sin plats på marknaden. Rörelsen framåt har alltid fascinerat mig.

Frank Ocean håller värmen med en dunjacka från schweiziska Mammut.

När jag besökte Köpenhamns modevecka nyligen, tillsammans med min vän, löparkompis och branschkollega Petter Lundgren, fastnade vi länge i Norse Store, en butik som är specialiserad på japansk workwear och limiterade sneakers. De hade fått in några enstaka produkter från Visvims första sportkollektion och jag kunde inte hålla mig från att köpa en t-shirt i merinoull för 3 400 kronor. Det är hutlöst dyrt, jag vet, men säger också en del om hur stark attraktionskraft vissa varumärken och kvalitetsprodukter fortfarande har på mig. Och: merino är ju merino.

Liksom jag klär sig Petter till vardags helst i en blandning av funktionsplagg och ”vanliga kläder”. – Jag växte också upp i Norrland och har haft skidkläder på mig sedan barndomen. I dag lever jag ett aktivt liv i stan, springer och cyklar mycket, vilket gör att jag alltid vill klä mig bekvämt. Jag köper en skaljacka för att åka skidor eller vandra i den, men sedan använder jag jackan även i stan på grund av dess överlägsna funktion, förklarar han.

”Att hela tiden leta efter nya material som gör plaggen funktionsdugliga både i vardagen och i skog och mark är ett sätt att berättiga sin existens”

Det här är bara början

Men när och hur hamnade outdoorplaggen på catwalken i Paris, Milano och New och York och blev trendiga? Varför säljer världens mest framstående modebutiker Salomons trailsko XT6 intill varumärken som Balenciaga och Prada? Och hur kommer ”Ett par jeans i rådenim vävd på en Guccis geniförklarade chefsdesigner Alessandro antik japansk vävstol kan aldrig mäta Michele på att han ska göra ett samarbete med The sig med en teknisk vandringsbyxa du North Face (en dunjacka kan zippa av till shorts”såldes för 75 000 kronor på vintagesajten Grailed!)?

Svaret är så klart en stark efterfrågan på tekniska kläder som skyddar oss mot naturens krafter. Även modeföretagen har förstått att det finns pengar att tjäna här. – Jag är generellt skeptisk mot modevarumärken som ska göra outdoorplagg till tredubbla priser. De saknar trovärdighet eftersom de inte har någon tradition av att tillverka funktionskläder, och då väljer jag mycket hellre ett svenskt varumärke med fokus på genuint hantverk och inte minst hållbarhet, säger Petter Lundgren. Ingenting talar för att friluftsmodet ännu har nått sin peak. Under pandemin har vi sökt oss ut i naturen för att vandra i stället för att flyga på charterresor. Och då får ändamålsenliga kläder, som skyddar mot regn och vind, också gärna vara snygga. En del av mig längtar efter en dubbelknäppt kostym, skjorta och slips igen – det är snart två år sedan sist – men jag vet att min vardagsoutfit i höst och vinter kommer bestå av klättringskängor och trailskor, undertröjor i merinoull, lätta skaljackor och, när det är riktigt kallt, en Mount Everestanpassad dunjacka. Livet blir så mycket enklare – och snyggare – då.

Virgil Abloh slår modevärlden med häpnad i en Arc’teryx-jacka i Paris 2020.