Tandövala – en pärla i Limaskogarna Som att befinna sig i en annan värld

Tandövala är Malung-Sälens största naturreservat. Det ligger i Lima socken och erbjuder en vild natur i ett kargt klimat med stor biologisk mångfald. När det är som kallast och mest svårtillgängligt är det som allra vackrast.

Text och bild: Berit Djuse

Vi börjar vår skidtur från Femtvägen på den västra sidan av Tandövala, målet är Södra och Norra Vardsätern. Dit är det 3,5 kilometer från vägen. Planen var att åka upp från den östra sidan men Mosätravägen från Fiskemackstugan, (Festjemackstuggo på limamål) var oplogad. De tidigare riktmärkena från platsen på västra sidan, var en kalkblandare och en vacker tallskog. Nu finns inget av det kvar, blandaren är borttagen och skogen avverkad. Turen på Gräsbricksleden börjar numera på ett kalhygge. Det är ingen rusning till Tandövala i januari. Därför blir vi glatt överraskade när vi ser flera skidspår. Vi följer spåren, efter en halv kilometer passerar vi gränsen till naturreservatet. Jag sätter på stighudarna på turskidorna inför den branta stigningen uppför. På grund av den starka kylan, som är omkring minus 20 grader, lossnar den ena stighuden efter ett tag. Klistret är för dåligt. Jag tar av den andra också och får förlita mig på den gröna fästvallan. Den ger dåligt fäste så det blir en kämpig stigning uppför på bakhala skidor. Med facit i hand var det dumt att inte stanna och valla på lite blått.

När vi kommit upp från den värsta branten blir det lättare skidåkning. Bratthols Karin Persson som också är med tycker det går bra. Med sin superkondition och vallningsfria skidor hade hon inga som helst problem att skida uppför det branta berget. Solen skiner vackert, dock inte i skogen som vi åker i. Där är det mestadels skugga. Vi åker på sommarleden som är svår att följa vintertid. Den djupa snön gör det svårtillgängligt. Vi följer skidspåret och plötsligt känner vi inte igen oss, vi hamnar ute på en myr. Vi kommer ut ur mörkret och får uppleva något helt makalöst vackert. Ett kritvitt landskap med snötyngda träd och en knallblå himmel samt åsynen av Storvarden. Det är så storslaget! Spåren ledde oss utanför leden, det blev en omväg som blev enastående mycket bättre. Nu är det inte långt kvar till fäbodvallen i Södra Vardsätern. Efter en kvart når vi målet för dagen och vi blir lyckliga över att se den öppna fäbodvallen som ligger på 615 meter över havet. Temperaturen har gått upp och det kan inte vara mer än cirka tio grader kallt. I solen känns det varmt. Det blir en efterlängtad fikastund i total tystnad. Här får vi en stunds avkoppling där vi är långt från bruset i civilisationen. Här finns inga skotrar och flygplan som väsnas och vi har inte sett en enda människa. Däremot finns det mobiltäckning till skillnad från förr, då var man helt avstängd från omvärlden. Den här lördagen som vi besöker Tandövala finns det inte mycket djurspår