Arbete och tillväxt i Finland by Akava

Arbete och tillväxt i Finland

Akavas mål förregeringsprogrammet 2015-2019 1

INNEHÅLL

Arbete och tillväxt i Finland 3 1 Balanserad offentlig ekonomi och sporrande beskattning 5 2 Längre yrkeskarriärer genom ett utvecklat arbetsliv

3 Tryggare och stabilare arbetsliv

4 Jämställda arbetsplatser 12 5 En fungerande arbetsmarknad och effektiv arbetskraftsservice 14 6 Den offentliga sektorn måste omstruktureras

7 Fokus på förebyggande insatser inom socialoch hälsovården 19 8 Trovärdigt pensionsskydd och system för social trygghet 20 9 Bildnings-, utbildnings- och högskolepolitik

10 Nya arbetsplatser genom näringspolitik

11 Finland i Europa och i världen

Godkänts av Akavas styrelse 5.5.2014 Teckningar: Samuli Siirala Tryckeri: Libris, 2014 ISBN 978-952-5628-72-2

Arbete och tillväxt i Finland Akavas centrala mål för regeringsperioden 2015–2019

Akava anser att modellen för det finländska välfärdssamhället och finansieringen av den offentliga ekonomin kan tryggas, om Finland vågar förnya sina strukturer och satsa på kompetens och nya arbetsplatser. Det som krävs för att rädda vårt välfärdssamhälle är fler arbetsplatser, fler skattebetalare, fler beskattade arbetstimmar samt högre produktivitet. Utsikterna för de närmaste åren, och även på längre sikt, är utmanande för Finlands ekonomi. Samtidigt begränsas utbudet på arbetskraft av att befolkningen åldras, och befolkningens välfärdsbehov ökar kraftigt utgifterna inom den offentliga sektorn. Målet för Finlands sysselsättningsgrad ska vara minst 75 procent. För att detta mål ska nås måste fördomsfria åtgärder vidtas dels för att säkerställa att människorna ska stanna längre i arbetslivet och orka bättre i sitt arbete, dels för att utveckla kompetens och få den offentliga ekonomin i balans. Utslagning bland unga ska förebyggas, och framför allt måste 55–65-åringarnas möjligheter att fortsätta i arbetslivet förbättras. Nyckeln till längre yrkesbanor är att satsa på gott ledarskap, arbetslivskvalitet och åldersprogram. Det är också viktigt att arbete som utförs av människor i alla åldrar och av partiellt arbetsförmögna uppskattas. Fokus ska riktas på början av arbetslöshetsperioderna, så att personens servicebehov bedöms i samarbete med en mångprofessionell arbetsgrupp genast då han eller hon blivit arbetslös. Det måste kännas sporrande att arbeta, och det gäller också att se till att beskattningen stöder sysselsättningen och ett starkare näringsliv. Finlands konkurrenskraft bygger även i framtiden på kompetens.

Varje finländare måste få jämlika möjligheter att utbilda sig och utnyttja sin kompetens genom hela sin yrkesbana och sitt liv. Finlands kompetensnivå måste stiga kontinuerligt oberoende av läget inom den offentliga ekonomin. Regeringen bereder riktlinjerna för arbetslagstiftningen, utvecklingen av arbetslivet och socialförsäkringen samt förslagen till ändringar i lagstiftningen på trepartsbasis tillsammans med arbetsmarknadsparterna.

Finlands konkurrenskraft bygger på kompetens.

Akavas centrala mål för åren 2015–2019 1 Skapa balans i den offentliga ekonomin och ekonomisk tillväxt. 2 Göra arbete mer sporrande genom att sänka de arbetsrelaterade skatterna. 3 Säkerställa att finländarnas kompetensnivå förbättras kontinuerligt på alla nivåer. Fortsätta den kvalitetsmässiga och strukturella utvecklingen av högskolorna 4 Öka de nationella FoU-insatsernas andel till fyra procent av bruttonationalprodukten, så att samhällsekonomin kan balanseras genom ökad kompetensbaserad export. 5 Förbättra förutsättningarna för företagande, se över företagsstödsystemet och trygga infrastrukturens funktion. 6 Genomföra socialoch hälsovårdsreformen och gå vidare med kommunreformen så att antalet kommuner minskas. Statens regionförvaltning måste revideras 7 Förlänga yrkeskarriärerna att främja arbetshälsan och trygga företagshälsovårdens och studenthälsovårdens verksamhetsförutsättningar. Särskild uppmärksamhet fästs vid förebyggande åtgärder. 8 Se till att fackförbunden får rätt att väcka talan i arbetslivsfrågor och öka vinstbringande företags ansvar för arbetstagare som blir uppsagda,

1 Balanserad offentlig ekonomi och sporrande beskattning Den offentliga ekonomin måste fås i balans och en stabil grund skapas för den ekonomiska tillväxten. Man fortsätter att anpassa den offentliga ekonomin under den kommande valperioden genom att stöda den kompetensbaserade ekonomiska tillväxten och sysselsättningen så att en tillräcklig tillgång på högklassiga offentliga tjänster tryggas. Fler omstruktureringar görs för att balansera upp den offentliga ekonomin. Den offentliga ekonomins hållbarhet säkerställs genom tillväxt och sysselsättning, uppgiftsprioritering samt genom att stärka den offentliga sektorns effektivitet och produktivitet.

Sporrande beskattning

Beskattningen utvecklas i första hand med målet att stärka tillväxten och sysselsättningen. Förvärvsinkomstskatten sänks gradvis till EU15-ländernas nivå i alla inkomstklasser. Den högsta marginalskattesatsen på arbetsinkomst sänks till 50 procent. Inflationsjusteringar görs i beskattningsgrunderna för förvärvsinkomster i proportion till den allmänna inkomstutvecklingen i alla inkomstklasser. Den tillfälliga så kallade solidaritetsskatten slopas år 2016. Arbetet med att eliminera flitfällor fortsätter. Bostadsbidraget utvecklas parallellt med förvärvsinkomstavdraget och arbetsinkomstavdraget för att avveckla flitfällor på ett mer kostnadseffektivt sätt. Arbetsinkomstavdraget vid statsbeskattningen graderas enligt antalet barn som ska försörjas så att den make som har lägre inkomster får ett förhöjt avdrag. På så sätt lindras ensamförsörjarnas flitfällor samtidigt som det blir attraktivare för mammorna att arbeta. Samfundsbeskattningens konkurrenskraft i förhållande till våra centrala konkurrentländer säkerställs. Det bör utredas om det är möjligt att utveckla samfundsbeskattningen så att vinsten beskattas lindrigare i sådana företag som kontinuerligt skapar nya arbetstillfällen än i företag där ägarna tar ut vinsten. Genom att kanalisera sin vinst till sysselsättande investeringar kan företagen bidra till att skapa ny ekonomiskt tillväxt. Konsumtions- och miljöskatterna höjs vid behov måttligt samtidigt som lättnader införs i förvärvsinkomstbeskattningen. Konsumtionsskattehöjningarna riktas i mån av möjlighet till miljöskatterna, inklusive bland annat skatten på alkohol och tobak. Ett hushållsavdrag på 2011 års nivå återinförs. Det innebär att 60 procent av arbetskostnaderna är avdragsgilla och maximiavdraget är 3 000 euro. Hushållsavdraget utvecklas så att städ-, vård- och omsorgstjänster anlitas i allt högre grad. 5

Arbetande människors möjligheter att anordna vård för en anhörig med nedsatt funktionsförmåga förbättras så att ett särskilt avdrag för närståendevård införs i beskattningen. Avdraget kompenserar köpt vård- och omsorgsarbete som utförs för åldrande föräldrar, svårt sjuka barn eller en make. Ett fortsatt program för bekämpning av grå ekonomi utarbetas med målet att på årsnivå generera ett dubbelt högre belopp av skatter och socialskyddsavgifter samt återtagna särskilda vinster än det nuvarande målet (300–400 miljoner euro). Ytterligare resurser sätts in för såväl skattegranskningar som enheten för grå ekonomi. Därtill skapas ett system som skyddar angivare, och hårdare böter införs för aktörer inom grå ekonomi. Verkställigheten av beskattningen förbättras, vilket samtidigt effektiviserar bekämpningen av grå ekonomi. Oersatt övertidsarbete behandlas i fortsättningen som en del av grå ekonomi.

Starkare tillväxt och sysselsättning leder till en hållbar offentlig ekonomi.

Längre yrkeskarriärer 2 genom ett utvecklat arbetsliv Många olika samlade åtgärder vidtas för att människorna ska stanna längre i arbetslivet och kunna upprätthålla och stärka sin yrkesskicklighet under hela sin yrkesbana.

Arbetstiderna måste motsvara arbetslivets behov

En utredning av arbetstidslagens effekt i fråga om expertarbete inleds. Målet med utredningen är att kartlägga metoder för att uppnå en situation där allt expertarbete som utförs inom ett arbets- eller tjänsteförhållande värderas lika högt oavsett var och när arbetet i praktiken utförs.

Det ska också säkerställas att de anställda ges tillräckligt goda möjligheter att återhämta sig i från allt arbete och alla resor som de gör för arbetsgivarens räkning. För att trygga villkoren och förutsättningarna för flexibla arbetstider ska huvuddragen i ett system för arbetstidsbanker, rätten att utnyttja sparad ledighet och andra relaterade minimivillkor för arbetstidsskyddet tas in i lagen. Genom lagstiftning främjas också andra flexibla arbetstidsarrangemang, närmare bestämt deras ibruktagande, ändamålsenlighet och uppföljning. Arbetsgivaren ska årligen klargöra för personalen hur arbetstidsuppföljningen har organiserats och säkerställa att den omfattar alla anställda – oavsett var och när arbetet utförs.

För att människor med partiell arbetsförmåga i högre grad ska bli en resurs i arbetslivet och människor överlag ska orka bättre i sitt arbete ska det i lag föreskrivas om en arbetstagares rätt till deltidsarbete av hälsoskäl och sociala skäl. I kriterierna beaktas yrkesbanans längd och vilka möjligheter det finns att göra ändringar i arbetet.

Företagshälsovården stärks och övervakningen av det psykosociala arbetarskyddet förbättras Företagshälsovårdens och studenthälsovårdens ställning och finansiering tryggas i socialoch hälsovårdsreformen. Studenthälsovården betraktas som en del av de samlade åtgärder som vidtas för att förlänga yrkesbanorna. SHVS-modellen utvidgas så att den omfattar även yrkeshögskolestuderande. Finansieringen av studenthälsovården överförs från sjukvårdsförsäkringen till arbetsinkomstförsäkringen inom ramen för sjukförsäkringen.

Ständig tillgänglighet, informationsflödet, brådskan och det ständiga utvecklings- och förändringstrycket är alla faktorer som hotar arbetsförmågan. För att avhjälpa dessa utvecklas lösningar som bygger på tillräcklig forskning inom lagstiftningen, inom arbetarskyddstillsynen och på arbetsplatsnivå. Genom att utöka Arbetshälsoinstitutets långvariga forskningsprogram satsar man större resurser på forskningen kring psykosocial belastning och hur den kan förebyggas. Alla personalgruppers rätt att delta i arbetarskyddssamarbetet och välja sina arbetarskyddsfullmäktige tryggas i lag. Personalgrupperna ska definieras på motsvarande sätt inom arbetarskyddssamarbetet som i det övriga samarbetet på arbetsplatsen. Arbetsgivarens plikt att ingripa i arbetsplatsmobbning, trakasserier och annat psykiskt våld på samma sätt som i fysiskt våld preciseras i lagstiftningen. Detsamma gäller förpliktelsen att föra statistik över våldsincidenter och ordna med eftervård. Projektet Arbetsliv 2020 fortsätter som stöd för arbetshälso- och ledarskapsarbetet samt det övriga utvecklingsarbetet på bransch-, region- och arbetsplatsnivå. Målet är att så aktuella och konkreta experttjänster som möjligt ska finnas till arbetsplatsernas förfogande, framför allt som stöd för lednings- och chefsarbetet. Hälsoproblem som orsakas av fuktskademikrober på arbetsplatsen ska täckas av det skydd som lagen om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomslagen ger. Kompetenscentrum för undersökning och behandling av sanitära olägenheter som orsakas av fuktskador grundas i anslutning till universitetssjukhusen. Dessa ansvarar också för utbildningen på området.

Alla personalgrupper ska ha rätt att välja sina arbetarskyddsfullmäktige.

3 Tryggare och stabilare arbetsliv Lagstiftningen kompletteras så att arbetsgivarens ansvar för att finansiera omställningsskyddet utökas i situationer där vinstbringande företag säger upp anställda av produktionsekonomiska orsaker. För tillfället är uppsägningar ett alltför lätt och billigt sätt för arbetsgivaren att reagera på förändringar och låta de anställda bära affärsrisken.

Fackförbunden ges rätt att väcka talan i arbetslivsfrågor

En lag stiftas om grupptalan i arbetslivsfrågor, där ett fackförbund kan väcka talan för en persons räkning. Syftet är att ingripa i grå ekonomi och minska den ekonomiska risken och risken för rättegång för de anställda.

Löntagarens ställning stärks i alla anställningsformer

En uppsägningsmöjlighet införs för arbetstagare i visstidsanställningar som varar över sex månader. Idén är att arbetstagaren ska ha bättre möjlighet att bygga upp en enhetlig karriär och vid behov byta arbetsplats. Definitionen på ett anställningsförhållande utvidgas så att den även omfattar personer i arbetsformer där de är underställda en uppdragsgivare.

Konkurrensförbudsavtal får inte försvåra bytet av arbetsplats.

Ett konkurrensförbudsavtal eller någon annan motsvarande begränsning får inte försvåra bytet av arbetsplats. Lagstiftningen ändras så att möjligheten att använda konkurrensförbudsavtal under tiden efter arbets- och tjänsteförhållanden och jämförbara anställningsförhållanden avskaffas. Ett lagstiftningsprojekt inleds med målet att säkerställa att allt arbete som utförs i ett arbets- eller tjänsteförhållande ska betraktas som likvärdigt, oavsett var det utförs.

Jämställda arbetsplatser

Systemet med föräldraledighet reformeras genom att en s.k. 6+6+6-modell införs. Föräldrarnas gemensamma period på sex månader kan användas också för deltidsarbete, även uppdelat i flera perioder, tills barnet fyller tre år. Vidare föreskrivs om efterskydd för arbetstagare som återvänder från familjeledighet.

Ogrundade löneskillnader avskaffas genom specifika åtgärder

För att stoppa diskriminering som är förbjuden enligt jämställdhetslagen får jämställdhetsombudsmannen rätt att väcka talan för den diskriminerades räkning. Vidare tas ett frivilligt medlingsförfarande i bruk. Ett löneprogram bereds för att förbättra lönerna för utbildade kvinnor som arbetar i kvinnodominerade branscher. Likalönsprogrammet fortsätter och resurser allokeras på nytt för programmet. Resultaten från forsknings- och utvecklingsprojekt som genomförts med finansieringen för tidigare program och den kompetens som resultaten genererat förmedlas till arbetsplatserna via en tjänst som bygger på principen om en enda kontaktpunkt. Tjänsten erbjuder personalrepresentanter, arbetsplatser, löntagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer avgiftsfri rådgivning så att de kan utveckla sin verksamhet. Samordningen av jämställdhetspolitiken stärks. Decentraliserade och överlappande funktioner vid olika ministerier och institutioner sammanställs till en trepartsdelegation som samordnar jämställdhetsfrågor. Lagstadgade könskvoter införs för börsbolagsstyrelser, om inte självregleringen ger resultat senast år 2018.

6+6+6-modellen för föräldraledigheter förbättrar jämställdheten och möjliggör en flexiblare vardag för familjerna.

En fungerande arbetsmarknad och effektiv arbetskraftsservice

Utslagning bland unga måste förebyggas

Det krävs förebyggande åtgärder för att hindra att unga faller utanför utbildningssystemet och marginaliseras efter grundskolan. De unga blir skyldiga att delta i utbildning eller förberedande verksamhet inför utbildning fram till 18 års ålder. Åtgärder vidtas för att garantera ett tillräckligt utbud av mångsidiga utbildningsplatser och ett tillräckligt pedagogiskt stöd vid läroinrättningarna. Även stöd- och handledningsåtgärder garanteras tillräckliga resurser. Unga erbjuds stöd och handledning enligt principen om att få alla tjänster över en disk, och en entydig huvudansvarig part fastställs för detta.

Handledningen i yrkesval utvecklas och effektiviseras. Vidare säkerställs att det finns sommarjobb och praktikplatser för de unga.

Bättre arbetskraftsservice för högskoleutbildade

På varje arbets- och näringsbyrå finns en särskild ansvarig person som sätter sig in i de högutbildade klienternas servicebehov. Högskolorna garanteras tillräckliga och högklassiga karriär- och rekryteringstjänster som möjliggör en smidigare övergång till arbetslivet och stärker yrkesidentiteten hos de unga. Samarbetet mellan högskolornas karriär- och rekryteringstjänster och andra samarbetspartner intensifieras så att ett kontaktforum och goda möjligheter till kompetensutveckling skapas för dem som ansvarar för handledning och rådgivningen av högutbildade.

Arbetskraftsservicen för högutbildade arbetslösa effektiviseras.

Inom den offentliga arbetskraftsservicen införs högklassiga personliga tjänster för högutbildade arbetslösa arbetssökande i allt högre grad inom informationen om arbetsmöjligheter, arbetsförmedlingen,

coachningarna och utbildningarna samt som en del av bedömningen av servicebehovet. Tjänsterna kan tillhandahållas av privata eller offentliga aktörer. Genom köptjänster eftersträvas effektivitet, vilket också ska beaktas i prissättningen.Den offentliga arbetskraftservicens kostnadseffektivitet och genomslagskraft förbättras, i synnerhet i fråga om köptjänster, till exempel genom ett belöningssystem som snarare grundar sig på resultat än på prestation.

Kvalitet och transparens i prognostiseringen

De olika prognossystemen för utbildning för de unga åldersklasserna och den vuxna befolkningen sammanställs till ett enhetligt system som beaktar situationen som helhet. Prognosinformationen utnyttjas effektivare i beslutsfattandet. Åtgärder vidtas för att säkerställa att utbildningsbehovet fastställs utifrån en transparent användning av prognosinformationen, så att utomstående kan identifiera de exakta sambanden mellan orsak och konsekvens och de faktorer som inverkat på prognosresultatet. En scenarioarbetsfas etableras i prognossystemet, där arbetskraftsbehovet bedöms mångsidigt ur perspektivet för branschernas och utbildningens kvalitetsmässiga utveckling, utvecklingen av arbetsmarknaden och de utbildningspolitiska målen. Intressentgrupperna involveras på bred front i arbetet.

Invandrarnas delaktighet lyfts fram

Kompetens- och utbildningsnivån hos invandrare som är stadigvarande bosatta i vårt land höjs mer systematiskt än i dag. Invandrarnas sysselsättning främjas och faktorer som hindrar högutbildade invandrare från att få arbete undanröjs. Uppmärksamheten fästs vid de grupper som löper den största risken att inte få någon utbildning. Åtgärder vidtas för att främja ett jämlikt bemötande av invandrarna och säkerställa att de har samma anställningsvillkor som alla andra.

Utbildningsprognossystemens kvalitet och transparens förbättras.

6 Den offentliga sektorn måste omstruktureras Kommunreformen måste fortsätta

Den pågående kommunreformen fortsätter och intensifieras. Antalet kommuner minskas ytterligare. För att åstadkomma bättre utbildnings-, planerings- och näringstjänster måste vi ha starka baskommuner som klarar av att fullgöra sina skyldigheter på lång sikt. En kommun där tillgången till tjänster inom fostran och undervisning ligger under landets genomsnitt är skyldig att utreda möjligheten till kommunsammanslagning. Personalens påverkningsmöjligheter och engagemang utökas i förändringsprocesserna. Kommunernas lagstadgade uppgifter minskas, så att deras resurser räcker till för att sköta centrala uppgifter i framtiden. De samlade närtjänsterna inom socialoch hälsovården och tillgången till dessa fastställs i lagstiftningen. Samtidigt definieras också kriterierna för tjänsternas nivå och kvalitet. Vidare bedöms de sätt på vilka tjänsterna tillhandahålls och ansvarsfrågorna.

Social- och hälsovårdsreformen drivs igenom

Social- och hälsovårdsreformen genomförs utifrån modellen med fem socialoch hälsovårdsområden, som kombinerar ordnandet och finansieringen av socialoch hälsovårdstjänsterna på grund- och specialnivå. Ordnandet, finansieringen och tillhandahållandet av tjänsterna separeras från varandra så att en och samma organisation ansvarar för finansieringen av tjänsterna och ser till att de ordnas på ett högklassigt och effektivt sätt för hela den befolkning som hör till dess ansvar. Tjänsterna tillhandahålls alltjämt av kommuner, samkommuner, privata serviceproducenter, organisationer, stiftelser och staten. I samband med reformen förbättras den privata sektorns möjligheter att fungera som producent under den offentliga sektorns organiseringsansvar, varvid klienterna får större valmöjligheter och pengarna följer patienten effektivare än i det nuvarande systemet. Effektiviteten bedöms med beaktande av samhällets och skattebetalarnas helhetsfördel, till exempel när det gäller beskattningsutfall och driftssäkerhet. Strukturreformen kopplas till revideringen av finansieringssystemet så att finansieringen även i fortsättningen kommer via flera kanaler i form av skatteinkomster och klientavgifter samt från arbetsgivare, arbetstagare och studerande. Kommunernas och statens finansieringsansvar klargörs. I samband med reformen utreds också andra överföringar av ansvar till socialoch hälsovårdsområdena, till exempel gällande reseersättningar och medicinsk rehabilitering.

Personalen involveras i omstruktureringen av den offentliga sektorn.

Statsförvaltningen och regionförvaltningen revideras

Ministerierna sammanslås till avdelningar som hör under ett gemensamt statsrådskansli. De anställda får dock inte överföras mot sin vilja, och ett rättvist lönesystem säkerställs. Inom statsförvaltningen införs ett system för konsekvensbedömning av besluten från olika utgångspunkter. På så sätt får man reda på vilka faktiska effekter olika reformer och beslut får. Målet är att både beredningen och beslutsfattandet ska bli högklassigare. Landskapsindelningen används som indelningsgrund för regionförvaltningen. Närings-, trafik- och miljöcentralerna slås ihop med regionförvaltningsverken. Alla NTM-centraler omvandlas till centraler med full service, och dessutom minskas antalet NTM-centraler. Statsförvaltningens tjänster centraliseras med beaktande av att befolkningen ska ha bra tillgång till heltäckande tjänster. Regionförvaltningen omstruktureras med fokus på kunden och serviceutvecklingen. Den klaraste modellen ur medborgarens perspektiv är att statens regionförvaltning tillämpar samma gränser inom sina olika tjänster, till exempel en indelning i säkerhetsrelaterade tjänster eller närings- och sysselsättningstjänster. I enlighet med Europarådets rekommendation bildas ett oberoende domstolsämbetsverk i Finland som ansvarar för resursallokeringen till och förvaltningen av domstolarna. Målet är att trygga domstolarnas oberoende och förbättra läget så att det är i nivå med de övriga nordiska länderna. Domstolarna är den enda instansen inom rättsväsendet som saknar en självständig centralförvaltningsmyndighet. För reformen av rättsvården tillsätts en parlamentarisk kommitté med bred bas som ska planera rättsstatens framtid och vilka reformer som krävs för denna. Syftet med kommittén är att med tanke på de anslag som behövs för rättsvården uppnå ett planmässigt system och en kontinuitet som sträcker sig över val- och förvaltningsperioderna.

Statens regionförvaltning omstruktureras.

Fokus på förebyggande insatser inom socialoch hälsovårdstjänsterna Inom hälsopolitiken läggs fokus på förebyggande insatser och verksamhet som främjar befolkningens hälsa. Målet är att Finland ska bli ett mönsterland för förebyggande hälsovård. De nödvändiga resurserna för detta fås via insatser som höjer produktiviteten inom hela hälso- och sjukvården och genom olika förebyggande åtgärder. Främjandet av hälsa och välfärd, med särskild fokus på att eliminera all social ojämlikhet inom hälsovården, integreras i den samhällspolitiska beslutskulturen inom alla förvaltningsområden och på alla beslutsnivåer. Det att patienterna får vård utan ogrundat dröjsmål främjar deras tillfrisknande, funktionsförmåga och välbefinnande.

Finland ska bli ett mönsterland för förebyggande hälsovård.

Hela befolkningen tryggas en jämlik tillgång till tjänster som främjar människans sociala välfärd, hälsa och funktionsförmåga och som förebygger sociala problem och sjukdomar. Servicesystemet och servicestyrningen inom socialoch hälsovården utvecklas så att tyngdpunkten inom tjänsterna för den åldrande befolkningen förskjuts från sluten vård till öppenvårdstjänster. De mångprofessionella stödtjänsterna för barnfamiljer och de förebyggande tjänsterna inom barnskyddet samordnas på ett effektivare sätt. Som exempel kan nämnas rådgivningstjänster, fostrings- och familjerådgivning, hemservice för barnfamiljer, psykolog- och familjearbetartjänster inom rådgivningen samt missbrukarvård för vuxna. Kommunernas resurser för barn- och ungdomsarbete tryggas och kompletterande tjänster tas fram inom den tredje sektorn och medborgarorganisationerna. Resurser som allokeras nu minskar kostnaderna för sociala problem i framtiden. Varje ung person som gått ut grundskolan har tillgång till regionalt omfattande och likvärdig studenthälsovård.

Trovärdigt pensionsskydd och system för social trygghet

Ändringarna i pensionssystemet bereds även i fortsättningen på trepartsbasis. I beredningen fästs uppmärksamhet vid bestämmelsernas och pensionssystemets långsiktiga verkan. Åtgärder vidtas för att säkerställa att de medel som insamlats för arbetspensionerna används endast för de ändamål som anges i arbetspensionslagstiftningen. Arbetspensionsmedlen ska alltjämt placeras lönsamt och tryggt även inom ramen för den solvensreform som bereds för arbetspensionsanstalterna. För att pensionsanstalternas verksamhet ska bli effektivare utvecklas en sund konkurrens mellan dem. Konkurrensen får dock inte störa skötseln av kärnuppgifterna inom pensionssystemet på ett sätt som är till skada för de försäkrade. Syftet med konkurrensen får inte heller vara att minska antalet aktörer i vårt decentraliserade system. Lagen om försäkringskassor och lagen om pensionsstiftelser slås samman till en fungerande helhet.

Den sociala tryggheten utvecklas

Fokus ska flyttas från stödåtgärderna för långtidsarbetslösa till början av arbetslösheten, så att personens servicebehov bedöms i samarbete med en mångprofessionell arbetsgrupp genast då han eller hon blivit arbetslös. I bedömningen kan också den privata sektorns kompetens utnyttjas. Arbete är det primära sättet för människorna att trygga sin försörjning. Den sociala tryggheten garanterar en tillräcklig inkomst om en människa blir utan arbete och stöder hans eller hennes återgång till arbetet tillsammans med socialoch hälsovården och arbetskraftsservicen. Principen är att arbete alltid ska vara mer lönsamt än att leva på de förmåner som garanteras av den sociala tryggheten. Finansieringen av utkomstskyddet för arbetslösa hålls på en nivå som tryggar förmånerna, och det nuvarande kassasystemet bibehålls. Utkomstskyddet för arbetslösa fortsätter att utvecklas i en riktning som gynnar den som är aktiv. Framför allt gäller det att analysera hur utbildning på eget initiativ inverkar på arbetslöshetsförmånen. Sådana element i systemet som i onödan orsakar indragning av en förmån i situationer där den försäkrade strävar efter att förbättra sin ställning på arbetsmarknaden ska elimineras.

Arbete är det primära sättet för människorna att trygga sin försörjning.

Bildnings-, utbildnings- 9 och högskolepolitik Utbildning och forskning betraktas som en central investering i Finlands framtid. En högklassig utbildningskedja med start från småbarnsfostran är en prioritet. Beslut som gäller utvecklingen av utbildningssystemet ska fattas med tanke på att alla ska få möjlighet att höja sin egen utbildningsnivå och kompetens genom hela yrkesbanan och hela livet – oavsett boningsort och förmögenhet. Systemet för finansiering och styrning av utbildningen uppmuntrar till att förbättra utbildningens kvalitet och genomslagskraft.

Utbildning är en viktig investering för framtiden.

Ett utvecklings- och forskningsprojekt inleds med syftet att beakta de krav som digitaliseringen ställer på utbildningssystemet, forskningen, vuxenutbildningen och fortbildningen. Indelningen av den finländska arbetsmarknaden i manliga och kvinnliga branscher avskaffas med utbildningspolitiska metoder. Barn ska få jämställdhetsfostran redan inom ramen för småbarnsfostran. Detta kräver bland annat fortbildning för undervisningspersonalen och könskonsekvensbedömning av olika inlärningsmetoder och läromedel. Gymnasieutbildningen utvecklas med målet att säkerställa en bred och djup allmänbildning i de viktigaste ämnena. Kompetensmålen och pedagogiken för gymnasieutbildningen utvecklas utifrån dess eget utgångsläge. Det interna samarbetet inom utbildningen på andra stadiet utökas i mån av möjlighet inom ramen för de ovan nämnda specialvillkoren.

Högklassig och slagkraftig högskoleutbildning

För högskolestuderande skapas en ny status som deltidsstuderande, vars studiesociala förmåner avviker från de förmåner som heltidsstuderande får. Målet är att garantera flexibla studiemöjligheter i olika livssituationer. Ändringen beaktas i finansieringen av och verksamhetsförutsättningarna för högskolorna. Ambitionen är att 80 procent av alla högskolestuderande år 2019 avlägger examen inom den målsatta tiden och att alla avlägger åtminstone lägre högskoleexamen. Varje studerande som avlagt kandidatexamen har rätt att återuppta sina studier och avlägga högre högskoleexamen inom 2–4 år efter sin lägre högskoleexamen. Finansieringen av högskolorna återgår till nivån före de senaste årens nedskärningar och finansieringsindexen genomförs i fortsättningen till fulla belopp. Den strukturella utvecklingen av högskolorna fortsätter målinriktat. De pengar som sparas i och med att högskoleutbildningen blir effektivare används till att utveckla utbildningens och forskningens kvalitet.

Finansieringsbasen för högskoleutbildningen utvidgas genom att högskolorna ges rätt att ta ut terminsavgifter för studerande som kommer från länder utanför EU och EES och försäljningen av fortbildning utökas. Under regeringsperioden görs en helhetsanalys över hur hållbar finansieringsbasen för utbildningen är. Därtill utreds hur man kan trygga en hållbar finansiering av utbildningssystemet i en omvärld som präglas av allt större kompetensbehov. Yrkeshögskoleutbildningens och universitetsutbildningens dualmodellsstruktur bibehålls. Samarbete idkas i allt högre grad både inom och mellan högskolesektorerna inom ramen för den nuvarande högskolelagstiftningen. Samarbetet mellan universiteten och yrkeshögskolorna intensifieras på olika områden inom stödtjänsterna. Den gemensamma användningen av infrastrukturer och samarbetsmöjligheterna inom forsknings-, utvecklings- och innovationsarbetet utnyttjas. Enskilda lagstiftningsmässiga och till exempel beskattningsrelaterade hinder för samarbetet utreds och elimineras. Universiteten fortsätter att kraftigt profilera sin verksamhet.

Kompetensutveckling uppmuntras

De specialiseringsutbildningar som nu planeras genomförs inom alla branscher. Utbildningarna erbjuds till skäliga priser och bygger på arbetslivets behov. Konsortier sammanställs så att arbetslivets behov förmedlas till högskolorna och universiteten. Utgifterna för fortbildning på eget initiativ betraktas i sin helhet som avdragsgilla utgifter i den personliga beskattningen. Arbetstagarna kan i beskattningen från sina arbetsinkomster avdra kostnader för utbildning som de genomgått och själva betalat för att upprätthålla och utveckla sin yrkesskicklighet. Kompetensutveckling som bekostas av arbetsgivaren betraktas inte heller som beskattningsbar inkomst för arbetstagaren. Enskilda arbetstagares möjligheter att delta i avgiftsbelagd fortbildning stärks genom att man kommer överens om en finansieringsmodell på trepartsbasis som stöder målet att utveckla utbildning enligt efterfrågan.

Alla har rätt till bildningstjänster

Det fria bildningsarbetets uppgift stärks framför allt när det gäller att tillgodose utbildnings- och bildningsbehoven hos grupper som står utanför arbetslivet och som är underrepresenterade i utbildningssystemet. Ett nationellt projekt för utveckling av biblioteken inleds i syftet att säkerställa att biblioteken utvecklas så att de uppfyller de moderna kraven. Bibliotekens och museernas tjänster digitaliseras i hela Finland. Tillgången till grundläggande konstutbildning garanteras befolkningen i hela landet. Kulturkompetens utnyttjas i högre grad för att stärka affärskompetensen, produktifieringen och utvecklingen av kompetens- och servicesystemen.

Arbetstagarna uppmuntras att utveckla sin kompetens också på eget initiativ.

10 Nya arbetsplatser genom näringspolitik Forskningsinfrastrukturen och FoU-insatserna stärks

De nationella forsknings- och utvecklingsinsatsernas andel höjs till fyra procent av bruttonationalprodukten, så att den privata sektorns andel bibehålls på minst nuvarande nivå. Med detta mål i sikte börjar innovationspolitiken bedrivas allt mer på marknadsvillkor genom att de offentliga FoU-insatserna fördelas på nytt. Forskningssystemet omstruktureras så att det blir effektivare och nya broar skapas för överföringen av forskningsresultat mellan forskningsinstituten och företagen. Regionpolitik får inte vara ett kriterium i beslut som rör innovationspolitik. Den kvantitativa andelen offentliga FoU-insatser återställs till målnivån, dvs. över en procent av bruttonationalprodukten. Finansieringen inriktas särskilt på objekt som stöder en förändrad näringsstruktur. Forskningsinfrastrukturen utvecklas på lång sikt.

Finlands forsknings- och utvecklingssatsningar höjs till fyra procent av bruttonationalprodukten.

I synnerhet Tekes befogenheter att bevilja FoU-stöd utökas. Verksamhetsförutsättningarna för de strategiska centren för vetenskap, teknologi och innovation (SHOK) tryggas. För att näringsstrukturreformen ska ta fart och för att stöda den kompetensintensiva tillväxten tas ett skatteincitament för immateriella rättigheter i bruk. Stödsystemet för små och medelstora företags kostnader för ansökan om immateriella rättigheter förenklas så långt som möjligt. Det temporära FoU-skatteincitamentets konsekvenser utreds, och man förbereder sig på att förlänga dess giltighet. Företagsstödsystemet ses över så att stöd som har en obetydlig effekt på den kompetensbaserade tillväxten och sysselsättningen slopas, och tyngdpunkten flyttas till att stöda företagens investeringar, produktifieringen av innovationer, tillväxt, förnyelse och en sund internationalisering. Stöden för marknadsföring av innovationer utökas för att främja tillväxten och internationaliseringen. Internationaliseringen av de finländska företagens serviceverksamhet stöds allt kraftigare. Ett omfattande åtgärdsprogram skapas för att utveckla marknadsföringskompetensen.

Högskolereformen stöder näringspolitiken

För att förbättra högskolornas genomslagskraft i samhället vidareutvecklas finansieringsmodellen för universiteten och yrkeshögskolorna, så att man betonar verksamhetens kvalitet, genomslagskraft och strategiska utveckling, inklusive bland annat kommersialiseringen av forskningsresultat, företagande, högklassig sysselsättning och kontakter till näringslivet. Högskolorna ska komplettera alla sina utbildningsprogram med möjligheten att delta i företagarutbildning eller coachning.

Antalet företagskuvöser som fungerar i anslutning till högskolorna utökas, liksom även den externa finansieringen av företagskuvöser.

Företagande och incitament för företagande

Fostran till företagsamhet får en starkare roll i den grundläggande utbildningen och på det andra stadiet. Högskolorna erbjuder studier i entreprenörskap inom alla utbildningsprogram. Företagarnas totala skattebörda minskas. Beräkningen av nettoförmögenheten för onoterade aktiebolag ändras så att den även inkluderar investeringar i rekrytering under räkenskapsperioden. Arbetslöshetsskyddet för småföretagare ändras så att det bättre motsvarar löntagarnas arbetslöshetsskydd. Skiljemuren mellan företagare och löntagare sänks. Arbetslöshetsskyddet utvecklas i sådana anställningsformer där arbetstagaren är omväxlande löntagare och självständig företagare, så att inga avbrott i den sociala tryggheten sker mellan dessa två ställningar. Det sätt på vilket företagarpensionen beräknas och pensionens koppling till företagarens övriga sociala trygghet ses över. För att lindra situationer av överskuldsättning bland företagare utvecklas insolvensbestämmelserna så att företagare jämställs med andra gäldenärer. Työllisyys kasvuun uudella teollisuuspolitiikalla.

Högre sysselsättning genom en ny industripolitik

Handelsbalansen stärks, näringsstrukturen görs mångsidigare och industrin och servicen utvecklas genom en ny industripolitik. Den ekonomiska modellen revideras så att den blir hållbar, social, kunskapsbaserad och effektiv. Målet är att skapa nya arbetstillfällen inom industrin och en positiv företagsmiljö för att attrahera nya investeringar till Finland och förbättra de finländska företagens verksamhetsförutsättningar. Staten bedriver en aktiv ägarpolitik, vilket innebär att den säljer och köper innehav när marknadsläget så tillåter. Försäljningsintäkterna används till att förbättra verksamhetsförutsättningarna för nya företag som strävar efter tillväxt och internationell verksamhet. Staten har också strategiska innehav som den bör hålla fast vid.

Kapitalmarknaden stöder tillväxten

Kapitalplaceringsverksamheten utvecklas så att skattefriheten för privatpersoners kapitalplaceringar utvidgas. Helt konkret sänks bland annat den nedre gränsen för skattefria placeringar, och dessutom förbättras privatpersonernas möjligheter till placeringsverksamhet. Resurserna för det kapitalplaceringsprogram som grundats i anslutning till Tekes stärks, och detsamma gäller Teollisuussijoitus Oy:s kapital och verksamhetsmöjligheter. Företagens tröskel till börsen, framför allt till multilaterala handelsplatser, sänks.

Skiljemuren mellan företagare och löntagare sänks.

Möjligheterna att hitta nya finansieringsinstrument på marknadsvillkor utreds, och en fungerande tillväxtfinansiering för små och medelstora företag garanteras i sista hand genom offentliga åtgärder. De största hindren för tillväxten utgör för tillfället de höga finansieringskostnaderna och säkerheterna som krävs för små och medelstora företag.

Bättre produktivitet genom offentlig upphandling

Konkurrenslagstiftningens genomslagskraft förbättras och konkurrenshinder undanröjs för att öka konkurrensen på hemmamarknaden. Inom produktionen av offentliga tjänster ökas konkurrensen genom att privata aktörer och aktörer från den tredje sektorn ges bättre möjligheter att delta i serviceproduktionen. Den offentliga upphandlingen utvecklas så att den stöder möjligheten för mindre företag att delta. I praktiken krävs bland annat färre intyg och meddelanden från myndigheterna, och dessutom höjs de nationella tröskelvärdena för upphandlingen avsevärt. Den offentliga sektorn får en starkare roll i målet att få fart på den kompetensbaserade tillväxten genom att betydligt större vikt läggs vid innovationer i den offentliga upphandlingen.

Små företag ges möjligheter att delta i offentliga upphandlingar.

För att säkerställa konsumenternas rättsskydd inleds en reform av lagstiftningen om grupptalan med målet att skapa en omfattande möjlighet att väcka grupptalan. Förutom myndigheter och parter som lidit skada ska även fackförbund och andra intressebevakningsorganisationer ha rätt att väcka talan.

En fungerande infrastruktur tryggar näringslivets verksamhetsförutsättningar

En fungerande infrastruktur tryggas så att logistikkedjor och datanät som är viktiga för medborgarna och näringslivet fungerar effektivt, säkert och pålitligt. Åtgärder vidtas för att säkerställa smidiga logistikkedjor i datanäten, på land, till sjöss och i luften. I syfte att skapa en mer planmässig trafikinfrastruktur tas nya verksamhetsmodeller fram för att utveckla den grundläggande infrastrukturen för trafiken så att den möter den allt mer internationaliserade industrins behov, i synnerhet i trafikknutpunkterna. Reparationsskulden för den offentliga infrastrukturegendomen åtgärdas genom tillräckligt tidigt underhåll som förlänger infrastrukturernas livslängd på ett kostnadseffektivt sätt. Möjligheterna att värna om den befintliga och ur tillväxtsynvinkel nödvändiga infrastrukturen tryggas genom tillräcklig finansiering. Som tillväxtplattform för den digitala ekonomin främjar den offentliga sektorn uppbyggandet av en enhetlig, nationell IT-servicearkitektur för att underlätta serviceproduktionen över organisationsgränserna.

Mångsidig energiproduktion och klimatåtgärder gynnar konkurrenskraften

Inom produktionen av basenergi satsar man på självförsörjning och en mångsidig energiproduktion samt på att hålla energipriset på skälig nivå. Tväradministrativa program lanseras för att uppmuntra alla att satsa på högre energieffektivitet. Dessutom skapas ett åtgärdsprogram för främjande av energilösningar som ger mindre koldioxidavtryck. Skogsbaserad biomassa används i allt högre grad framför allt för att ersätta användningen av stenkol. Inom Europeiska unionen satsar man på att påverka unionens kriterier för godkännande av träbaserad biomassa i en gynnsam riktning för Finland. Vidare främjar man en ökad användning av andra generationens biobränslen på nationell nivå och inom EU. Ett utvecklingsprogram för tillvaratagande och lagring av kol inleds i teknikutvecklingssyfte. Finland verkar som en aktiv aktör inom Europeiska unionen för att främja uppkomsten av ett omfattande klimatavtal i de internationella klimatförhandlingarna.

Finland förbinder sig till åtgärder som stävjar klimatförändringen.

Finland förbinder sig till åtgärder som stävjar klimatförändringen, såsom EU:s mål att minska utsläppen av växthusgaser med 40 procent från 1990 års nivå fram till år 2030. För att målen ska uppnås måste utsläppshandeln stärkas som en mekanism som fungerar på marknadsvillkor. Auktionsintäkterna från handeln med utsläppsrätter kan vara ett bra instrument för att stöda klimatforskningen och produktutvecklingen. Om EU avstår från sina bindande landsspecifika mål i arbetet med att öka andelen förnybar energi strävar Finland efter att på nationell nivå öka sin andel av egna förnybara energiformer. För att stöda den industri som är beroende av finländsk energi satsar man på att utveckla industrins energieffektivitet med hjälp av forskning och produktutveckling och att säkerställa en skälig och konkurrenskraftig energiprisnivå.

Bostadspolitiken

Ytterligare åtgärder vidtas för att få ned boendepriserna till en skälig nivå. Såväl de direkta stöden för boende och byggande som de indirekta stöden som beviljas via beskattningen rationaliseras. Beskattningsstrukturen för boende utvecklas gradvis ur perspektivet för arbetskraftsrörelsen. Överlåtelseskatten som uppburits i samband med bostadsköp kan ersättas med andra boenderelaterade skatteformer. Bostadslösheten avskaffas i Finland. Fastighetsskatten på obebyggd mark höjs i syfte att få fart på bostadsproduktionen. De stora spårlösningarna i huvudstadsregionen samordnas med koncentrerad markanvändning och ökad bostadsproduktion i närheten av spårtrafiken.

11 Finland i Europa och i världen I Europa

Finland behöver Europeiska unionen, men unionens verksamhet måste förbättras. EU måste bli en aktivare initiativtagare i arbetslivsfrågor, få en starkare ekonomi och komma närmare medborgarna. EU:s regler och beslut ska efterföljas. EU ska vara en aktiv aktör i arbetslivet. Medlemsstaterna ska i sin tur vara aktiva arbetslivsaktörer gentemot EU. Arbetstidsdirektivet måste revideras så att det garanterar alla anställda ett arbetstidsskydd och så att inte begreppet aktiv arbetstid skapar en grå zon mellan arbete och fritid. Fackförbundens rätt att väcka talan ska regleras genom ett direktiv. En arbetarskyddsstrategi som omfattar bland annat psykiskt arbetarskydd och ett direktiv om ergonomi bör utformas. EU ska bereda ett föräldraledighetsdirektiv enligt 6+6+6-modellen. EU ska arbeta hårt för att främja en smidig internationell kapitalmarknad och begränsa spekulativa kapitalöverföringar.

Europeiska unionen är en aktiv aktör i arbetslivet.

Det krävs många åtgärder för att skapa en stark, effektiv och hållbar europeisk ekonomi. Finland främjar utvecklingen av en skatteunion som förbjuder skatteparadis. Via denna skapas miniminivåer för de skatteformer som ligger nära den verksamhet som bedrivs på den inre marknaden samt ett omfattande system för utbyte av skatteuppgifter. Utbildnings- och forskningsanslagens andel av EU-budgeten måste höjas väsentligt, inklusive satsningarna på ren teknologi. Strategin Europa 2020 ska genomföras och den inre marknaden utvecklas bland annat genom digitalisering. Euroområdets funktion garanteras genom att varje land själv måste ansvara för sina egna skulder och genomföra reformer. Vidare ska bankunionen färdigställas och EU:s finanspolitiska samarbete intensifieras. I syfte att stärka uppföljningen av samhällsansvaret ska bindande regler utfärdas om publiceringen av personal- och miljöuppgifter i årsredovisningarna. I det nordiska samarbetet koncentrerar sig Finland på praktiska frågor som rör medborgarna, såsom hur man kan främja arbetstagarnas rörlighet. Beträffande Finlands relationer till Ryssland iakttas EU:s gemensamma riktlinjer, enligt vilka bland annat internationell rätt måste respekteras. Samtidigt upprätthålls också ett effektivt bilateralt samarbete.

I världen

Kontrollen över globaliseringen måste stärkas genom avtal och genom att de internationella organisationernas ställning befästs och samarbetet utvidgas till nya områden. Inom frihandeln ska samhäll-

sansvaret beaktas i högre grad och de grundläggande rättigheterna i arbetslivet respekteras. Internationella arbetsorganisationen ILO:s ställning ska framhävas både i multilaterala handelsavtal och i EU:s bilaterala handelsavtal, och ett uppföljningssystem för hållbar utveckling ska skapas i anslutning till handelsavtalen. Systemet med investeringsskyddsavtal måste ses över. Finland stöder ILO:s verksamhet för att garantera alla arbetstagare arbetsvillkor på miniminivå och fri förhandlings- och organiseringsrätt. Dessa förutsättningar är nödvändiga dels för att man ska kunna garantera alla ett jämlikt bemötande, dels på grund av den snedvridna konkurrens som uppstår då arbetsvillkoren dumpas, vilket är skadligt för Finland. Finland främjar den nationella ratificeringen av ILO-konventionerna. Handelsavtalet mellan EU och USA ska stärka ILO:s och dess konventioners ställning. En del av Finlands utvecklingssamarbetsmedel används även framöver till att främja demokratin och fackföreningsrättigheterna och att utveckla arbetslivet. Som exempel kan nämnas det arbete som utförs för att avskaffa barnarbetskraften.

Akavas centrala mål för åren 2015–2019 1 Skapa balans i den offentliga ekonomin och ekonomisk tillväxt. 2 Göra arbete mer sporrande genom att sänka de arbetsrelaterade skatterna. 3 Säkerställa på alla nivåer att finländarnas kompetensnivå förbättras kontinuerligt. Den kvalitetsmässiga och strukturella utvecklingen av högskolorna fortsätter. 4 Öka de nationella FoU-insatsernas andel till fyra procent av bruttonationalprodukten, så att samhällsekonomin kan balanseras genom en ökad kompetensbaserad export. 5 Förbättra förutsättningarna för företagande, se över företagsstödsystemet och trygga infrastrukturens funktion. 6 Fortsätta genomföra socialoch hälsovårdsreformen och kommunreformen så att antalet kommuner minskas. Statens regionförvaltning måste revideras. 7 Förlänga yrkeskarriärerna genom att främja arbetshälsan och trygga företagshälsovårdens och studenthälsovårdens verksamhetsförutsättningar. Särskild uppmärksamhet fästs vid förebyggande åtgärder. 8 Se till att fackförbunden får rätt att väcka talan i arbetslivsfrågor och öka vinstbringande företags ansvar för arbetstagare som blir uppsagda.